Förfarande : 2011/2318(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0290/2012

Ingivna texter :

A7-0290/2012

Debatter :

PV 21/11/2012 - 17
CRE 21/11/2012 - 17

Omröstningar :

PV 22/11/2012 - 13.16
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0461

BETÄNKANDE     
PDF 212kWORD 173k
27.9.2012
PE 483.652v03-00 A7-0290/2012

om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension

(2011/2318(INI))

Fiskeriutskottet

Föredragande: Isabella Lövin

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension

(2011/2318(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2011 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension (nedan kallat meddelandet) (COM(2011)0424),

–   med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (nedan kallad Unclos),

–   med beaktande av 1995 års avtal om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd,

–   med beaktande av FN:s livsmedels och jordbruksorganisations (FAO) uppförandekod för ansvarsfullt fiske, som antogs av FAO-konferensen i oktober 1995 (nedan kallad uppförandekoden),

–   med beaktande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som antogs i Århus i juni 1998,

–   med beaktande av FAO:s internationella handlingsplan för förvaltning av fiskekapaciteten, som antogs av FAO-rådet i november 2000 (nedan kallad kapacitetsplanen),

–   med beaktande av FAO:s rapport om tillståndet för världens fiske och vattenbruk 2010,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-förordningen)(1) och rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten (nedan kallad fisketillståndsförordningen)(2),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en gemensam europeisk fiskeripolitik (nedan kallad grundförordningen) (COM(2011)0425),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om bekämpande av olagligt fiske på global nivå – EU:s roll(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2010 om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter med anledning av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(5),

–    med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Mauretanien(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om det framtida protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko(7),

–   med beaktande av de slutsatser som antogs vid rådets möte (jordbruk och fiske) den 19–20 mars 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A7-0290/2012), och av följande skäl:

A. Två tredjedelar av världshaven ligger utanför de nationella jurisdiktionerna, och där måste alla eventuella fullständiga och uttömmande rättsordningar för fiskeriförvaltning grundas på FN:s havsrättskonvention från 1982 och relevanta rättsliga instrument. En hållbar fiskeriförvaltning är av strategisk betydelse för de kustsamhällen som är beroende av fiske och för livsmedelstryggheten.

B.  Enligt FAO:s senaste bedömning är nästan 85 procent av de få globala fiskbestånd som det finns information om antingen fullt utnyttjade eller överexploaterade, även om FAO:s rapport från 2010 pekar på att överexploaterade bestånd och marina ekosystem världen över är på väg att återhämta sig tack vare tillämpningen av goda förvaltningsseder.

C. EU är en av de viktigaste fiskeaktörerna i världen, med en stark närvaro och omfattande verksamhet i alla världens hav genom en kombination av fiskeflottans verksamhet, investeringar av EU-medborgare, bilaterala fiskeavtal och ett deltagande i alla stora regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, samtidigt som man uppmuntrar goda metoder och respekt för mänskliga rättigheter.

D.  EU är en av de viktigaste marknaderna för fiskeriprodukter och världens största importör av fiskeriprodukter. EU konsumerar 11 procent av världens fiskproduktion räknat i volym och importerar 24 procent av fiskeriprodukterna räknat i värde, trots att EU bara står för 8 procent av världens fångster (2 procent om enbart vatten utanför EU beaktas).

E.  Kvoterna inom de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna har huvudsakligen varit baserade på historiska fångster, vilket har lett till att industriländerna har fått förmånstillträde till de globala fiskbestånden. Nu måste de ta hänsyn till fiske som bedrivs av utvecklingsländer i kustområden, vilka i generationer har varit beroende av närliggande fiskeresurser, ett faktum som EU måste respektera.

F.  EU måste eftersträva samstämdhet i utvecklingspolitiken på grundval av artikel 208.1 i EUF-fördraget, enligt vilken ”unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”.

G. Dessutom måste EU genomföra all sin övriga politik i sina förbindelser med icke-medlemsstater, inklusive fiskeri-, hälso-, handels-, sysselsättnings- och miljöpolitiken samt målen för den gemensamma utrikespolitiken och uppfyllandet av Europa 2020-strategin, på ett konsekvent och samordnat sätt.

H. I syfte att säkerställa ett hållbart fiske behöver man i många fall förbättra uppgifterna om de fiskbestånd som EU bedriver fiske på eller som är avsedda för den inre marknaden, vad gäller fiskbeståndens tillstånd och för att se till att det finns information om totala fångster som tas upp av lokala flottor och andra tredjelandsflottor.

I.    Rigorösa vetenskapliga studier kommer att krävas för att fastställa inom vilka fiskesegment det finns eller kan uppstå en överkapacitet inom fiskeflottan.

J.    Den gemensamma fiskeripolitiken måste tillhandahålla ett verktyg som EU kan använda för att visa världen hur fiske kan bedrivas på ett ansvarsfullt sätt och hur man kan främja en bättre internationell fiskeriförvaltning med tillämpning av europeiska normer för flottförvaltning.

K.  EU måste ta på sig en nyckelroll när det gäller att mobilisera det internationella samfundet i kampanjen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och de många positiva förslag som ingår i det för att uppmuntra hållbarheten hos EU:s övergripande fiske och tillhörande verksamheter utanför EU:s vatten, inklusive de yttersta randområdena. Parlamentet anser emellertid inte att dokumentets tillämpningsområde är tillräckligt omfattande, eftersom det inriktar sig alltför mycket på bilaterala avtal och multilaterala organisationer, och eftersom man inte tillämpar ett integrerat synsätt på andra verksamheter där produkter framställs som är avsedda för den inre marknaden.

2.  Europaparlamentet anser att de internationella åtgärderna i den gemensamma fiskeripolitiken bör syfta till att i samstämdhet med EU:s utrikespolitik tillvarata unionens fiskeriintressen.

3.  Europaparlamentet vidhåller att EU måste arbeta med utgångspunkt i en samstämd EU-politik som ska utmynna i en förbättring av förvaltningen av det internationella fisket.

4.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att utrikespolitiken och samarbetspolitiken samordnas för att man ska kunna ingå avtal om hållbart fiske och skapa de synergieffekter som behövs för att på ett mer effektivt sätt kunna bidra till utvecklingen i associerade tredjeländer.

5.  Europaparlamentet anser att EU på grund av storleken på EU-marknaden för fiskeriprodukter och den geografiska spridningen av EU-flaggade och EU-ägda fartyg, har ett stort ansvar för att se till att dess fiskerisektors ekologiska fotavtryck och socioekonomiska påverkan är hållbara, att den tillhandahåller fiskeriprodukter av hög kvalitet till konsumenterna i EU och andra länder där europeiska fiskeriprodukter och relaterade produkter saluförs, och att den bidrar till de kustnära fiskesamhällenas sociala och ekonomiska struktur både i och utanför EU.

6.  Europaparlamentet anser att fiske som bedrivs av aktörer från EU i och utanför unionens vatten och fiskeriprodukter som är avsedda för den inre marknaden bör baseras på samma normer när det gäller ekologisk och social hållbarhet och insyn. EU måste försvara dessa principer och kräva att tredjeländer tillämpar dem, på både bilateral och multilateral nivå. Parlamentet anser dessutom att förbudet mot att kasta fångst överbord (utkast) bör tillämpas parallellt med dess införande i EU:s vatten, för samma arter, med CCTV- och observatörsövervakning och med lämpliga undantag för att undvika prissvängningar för produkter som konsumeras lokalt.

7.   Europaparlamentet erinrar om kravet på att EU:s politik måste stämma överens med utvecklingsmålen enligt artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet konstaterar att det för en sådan samstämdhet krävs samordning inte bara inom själva kommissionen utan även mellan medlemsstaternas regeringar samt mellan kommissionen och de enskilda medlemsstaternas regeringar.

8.  Europaparlamentet upprepar att för att EU ska kunna fatta mer enhetliga beslut måste dess åtgärder införliva de aspekter som hör samman med politiken för handel, hälsa, sysselsättning, grannskap, miljö, hav och utrikesfrågor samt med uppfyllandet av Europa 2020-strategin.

9.  Europaparlamentet påminner om att EU i enlighet med FAO:s handlingsplan (den internationella handlingsplanen för förvaltning av fiskekapacitet) förpliktigades att senast 2005 ha utvecklat och genomfört ett system för förvaltning av fiskekapaciteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara varför man tycks använda sig av motsägande strategier för förvaltningen av fiskekapaciteten genom att föreslå en frysning inom vissa regionala fiskeriförvaltningsorganisationer samtidigt som man föreslår att avskaffa de viktigaste regleringsgränserna för kapaciteten inom EU:s inhemska och internationella flottor. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja bilaterala och multilaterala mekanismer för sådana justeringar av fiskekapaciteten till tillgängliga resurser som anses vara nödvändiga för ett hållbart utnyttjande av resurserna av alla flottor som verkar i dessa områden.

10. Europaparlamentet anser att målen och principerna för den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension bör vara inskrivna i grundförordningen.

Allmänna bestämmelser

11. Europaparlamentet understryker att upprätthållandet av de nuvarande fiskeavtalen och sökandet efter nya fiskemöjligheter i tredjeländer måste vara prioriterade mål för den externa fiskeripolitiken, med tanke på att när EU:s flotta upphör att verka i ett tredjelands fiskevatten fördelas fiskerätter vanligtvis om mellan andra flottor som har mycket lägre standarder för bevarande, förvaltning och hållbarhet än dem som förespråkas och försvaras av EU.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla internationella forum där EU deltar stödja tydligt definierade principer och målsättningar för ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart fiske på de öppna haven och i vatten som ligger inom nationell jurisdiktion, och att skyndsamt och effektivt genomföra de beslut som fattas där.

13. Europaparlamentet betonar att EU bör utarbeta en särskild strategi för fiskeri och förvaltning av marina levande resurser, och involvera alla icke-europeiska Medelhavsländer.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda den globala och multilaterala agendan framåt genom att främja ett hållbart fiske och bevarandet av den marina biologiska mångfalden, och samtidigt förvandla sina dialoger med länder som Förenta staterna, Japan, Ryssland och Kina och andra tredje länder med en stark fiskenärvaro på världshaven till effektiva partnerskap som tar itu med avgörande frågor, såsom bekämpningen av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU), minskningen av såväl överfiske som flottkapacitet där så är nödvändigt samt stärkandet av kontrollen och förvaltningen av de öppna haven i enlighet med principerna i Unclos och andra relevanta instrument.

15. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att främja internationell rätt, i synnerhet Unclos och medverkan i ILO:s konventioner, och att övervaka efterlevnaden av dessa regler. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med tredjeländer i alla lämpliga forum, särskilt i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer.

16. Europaparlamentet anser att EU bör lansera ett initiativ på FN-nivå för att införa ett globalt fångst- och spårbarhetsdokumentationssystem för alla de viktigaste fiskarterna i den internationella handeln, baserat på principen om flaggstaternas ansvar och i förenlighet med IUU-förordningen, som ett viktigt verktyg för att stärka efterlevnaden av befintliga bevarande- och förvaltningsåtgärder och bekämpa IUU-fiske i syfte att främja en ansvarsfull konsumtion.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer kraftfullt tillämpa rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om IUU-fiske, särskilt när det gäller de avtalsslutande parterna i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna som inte aktivt medverkar i upprättandet och tillämpningen av huvudmekanismerna i kampanjen mot IUU-fiske.

18. Europaparlamentet anser att EU bör verka aktivt inom FN-systemet för att utforska möjligheterna för världssamfundet att ta itu med

–   behovet av en mer regionaliserad och integrerad global styrning av haven i fråga om marina levande resurser och andra resurser,

–   föroreningar och klimatförändringarnas inverkan på haven, inklusive skydd och återställande av värdefulla blå kolsänkor, samt

–   sociala normer och arbetsförhållanden.

19. Europaparlamentet noterar betydelsen av förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (WTO) om subventionsdisciplin inom fiskerisektorn, och uppmanar EU att spela en aktivare roll i dessa diskussioner.

20. Europaparlamentet konstaterar att det måste skapas mekanismer för att främja fiskeriprodukter som hämtas på ett ekologiskt hållbart och socialt rättvist sätt, inom och utanför EU.

21. Europaparlamentet konstaterar att ett av de prioriterade målen med den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension måste vara att garantera framtiden för den europeiska långdistansflottan, särskilt i den mån den innehar fiskerätter som har legat till grund för den ekonomiska och sociala utvecklingen i de länder där den verkar.

Bilaterala fiskeavtal

22. Europaparlamentet anser att bilaterala fiskeavtal, eller avtal om hållbart fiske, som kommissionen föreslår att de ska kallas, som förhandlas fram mellan partner och genomförs på ett jämlikt sätt, bör grundas på EU-fartygens ansvarsfulla och hållbara utnyttjande av resurserna och gagna båda parter, underlätta tillhandahållandet av ekonomiska resurser, teknisk och vetenskaplig expertis och stöd för en förbättrad fiskeriförvaltning och goda styrelseformer till tredjeländer, samtidigt som man möjliggör för en fortsatt fiskeverksamhet som är socioekonomiskt viktigt och som förser EU och marknaderna i vissa utvecklingsländer med färska och bearbetade produkter.

23. Europaparlamentet uppmanar EU att sträva efter att så snart som möjligt ingå samarbetsavtal om hållbart fiske med angränsande länder, där EU bidrar med finansiering och tekniskt stöd för att åstadkomma en mer samlad och enhetlig politik med målsättningen att uppnå en harmoniserad och hållbar fiskeripolitik i alla gemensamma havsområden och på detta sätt öka effektiviteten av den gemensamma fiskeripolitiken i alla de berörda regionerna. Parlamentet begär att dessa avtal ska tecknas i en anda av skäligt och rättvist samarbete och med respekt för de mänskliga rättigheterna, med målsättningen att dela ansvaret rättvist mellan unionen och respektive partnerland.

24. Europaparlamentet begär att EU, för att förbättra såväl samarbetet med grannländerna som förvaltningen av gemensamma bestånd, ska sträva efter att ingå samarbetsavtal för hållbart fiske med dessa länder som inte bör vara inriktade på att utverka fiskerätter för EU:s fartyg utan snarare på att uppnå en situation där EU kan bidrar med finansiering och tekniskt stöd i syfte att få till stånd hållbara förvaltningsregler i tredjelandet som är jämförbara med dem som gäller i EU.

25. Europaparlamentet erinrar om att det vid utvärderingen av konsekvenserna av det som nu kallas avtal om hållbart fiske är viktigt att skilja mellan det stöd som är riktat till utvecklingen av fiskerisektorn i tredjeländer och det stöd som är en ersättning för fiskerätter.

26. Europaparlamentet beklagar emellertid att ovannämnda potentiella fördelar inte alltid har uppnåtts genom EU:s bilaterala avtal, och understryker behovet av att genomföra konsekvensanalyser för de yttersta randområdena, när de är involverade, med beaktande av artikel 349 i fördraget, samtidigt som parlamentet medger att det har skett många förbättringar sedan den förra reformen. Parlamentet anser att bättre vetenskapliga bedömningar av bestånd, större öppenheten, en bättre kontroll av efterlevnaden av avtalens mål, fördelar för lokalbefolkningen och en förbättrad fiskeriförvaltning är avgörande för framgångsrika avtal.

27. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa flera bestämmelser i framtida bilaterala avtal, däribland respekt för principen att begränsa tillträdet till resurser som vetenskapligt har visats vara ett överskott för kuststaten, i överensstämmelse med artikel 61 i Unclos, skydd av mänskliga rättigheter i enlighet med internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter, samt en exklusivitetsklausul, även om denna måste stärkas och formaliseras genom avtal, för att man ska kunna säkerställa största möjliga respekt för demokratiska principer i alla situationer.

28. Europaparlamentet anser att EU:s bilaterala avtal måste respektera inte bara artikel 62 i Unclos gällande överskottsbestånd utan även artiklarna 69 och 70 om inlandsstaters och geografiskt missgynnade staters rättigheter, särskilt med avseende på lokalbefolkningarnas näringsbehov och socioekonomiska behov.

29. Europaparlamentet anser att klausulen om mänskliga rättigheter måste genomföras utan diskriminering och tillämpas på samma sätt i alla länder, inte bara i fiskeavtal, utan också i handelsavtal. Parlamentet anser att vi måste arbeta genom WTO för att bestraffa produktionen i länder som ännu inte respekterar de mänskliga rättigheterna eller som utnyttjar barnarbete i sina fabriker, och som diskriminerar kvinnor genom att inte avlöna dem eller erkänna deras insatser och ekonomiska bidrag till fiskeri och vattenbrukssektorn.

30. Europaparlamentet uppmuntrar till införandet av en integrerad ekosystembaserad förvaltning i nya och befintliga avtal.

31. Europaparlamentet anser att det ökade bidraget från företag till framtida fiskeavtal måste åtföljas av större möjligheter till inflytande inom den egna sektorn över de tekniska åtgärder och standarder som kommissionen förhandlar fram i sådana avtal.

32. Europaparlamentet anser att fisketillståndsförordningen bör ändras så att EU-flaggade fartyg som tillfälligt har lämnat en medlemsstats register för att söka fiskemöjligheter på annat håll, under en period av 24 månader inte får dra fördel av fiskemöjligheter enligt det avtal om hållbart fiske eller de protokoll som var gällande vid tiden för avregistreringen om de därefter återvänder till ett EU-register. Parlamentet anser att samma regel bör gälla om fartyg tillfälligt flaggas om medan de används för fiske inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer.

33. Europaparlamentet anser att den sociala klausul som för närvarande används bör stärkas så att den dels inbegriper respekt för Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konvention nr 188, ILO:s rekommendation 199 om arbete ombord på fiskefartyg samt för ILO:s åtta grundläggande konventioner(8), dels säkerställer att arbetsvillkoren för besättningsmedlemmar som har sin hemvist utanför EU och arbetar ombord på fartyg som för en EU-medlemsstats flagg är likvärdiga dem som gäller för arbetare som har sin hemvist i EU.

34. Europaparlamentet anser att avtal om hållbart fiske bör bidra till en hållbar utveckling i partnerländerna och främja den lokala privata sektorn, med särskild betoning på småskalig fiskeriverksamhet och små och medelstora företag, och uppmanar därför till ökad anställning av lokala fiskare och utveckling av lokala och hållbara bearbetningsindustrier och lokal handelsverksamhet.

35.Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen i dess försök att få allt mer fullständiga och pålitliga uppgifter från kuststaten om den totala mängd fiske, inklusive fångster, som förekommer i dess vatten, vilket behövs för den svåra uppgiften att identifiera överskott och förhindra överexploatering. Parlamentet konstaterar att EU:s fiskeri- och utvecklingspolitik skulle kunna främja de kapacitetsförbättringar som är nödvändiga för att tredjeländer ska kunna tillhandahålla denna information.

36. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja ökad öppenhet vid fastställande av utnyttjandegraden av fiskbestånd i vatten som faller under kuststaternas jurisdiktion.

37. Europaparlamentet framhåller återigen att EU-fartyg inte bör konkurrera med lokala fiskare om samma resurser eller på de lokala marknaderna, i enlighet med principen om att respektera den traditionella kopplingen mellan kustsamhällen och de vatten invånarna av hävd har fiskat i, och att samarbetet mellan lokala operatörer och EU-operatörer bör underlättas, och betonar därmed behovet av en tillförlitlig uträkning av överskottet.

38. Europaparlamentet anser att EU måste öka sina insatser för att förse de tredjeländer med vilka EU förhandlar om bilaterala avtal med tillräckliga uppgifter och tillräcklig information för att man ska kunna göra pålitliga uppskattningar av bestånden, och att man, genom att tillhandahålla EU-medel till ett vetenskapligt forskningsfartyg i områden där EU-flottan är verksam, i hög grad skulle stärka vetenskapliga analyser av fiskbestånden, vilket är en förutsättning för varje avtal om hållbart fiske.

39. Parlamentet begär att forskningskampanjer som genomförs av fartyg från olika medlemsstater i områden där EU-flottan fiskar ska uppmuntras så mycket som möjligt och genomföras i samarbete med de berörda kuststaterna, bland annat genom att man låter lokala vetenskapsmän delta. Parlamentet efterfrågar ett större samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i detta avseende, samt till en ökad finansiering för att utöka den vetenskapliga forskningen i vatten utanför EU.

40. Europaparlamentet anser att man samtidigt bör öka ansträngningarna för att erhålla de nödvändiga upplysningarna från tredjeländer med vilka EU har bilaterala fiskeavtal, för att kunna bedöma avtalets effektivitet och huruvida villkoren uppfylls, t.ex. att det bör gynna lokalbefolkningen.

41. Europaparlamentet understryker betydelsen av de gemensamma vetenskapliga grupperna med ansvar för att ge vetenskapliga råd om fiskeresursernas tillstånd på grundval av bästa tillgängliga data för att undvika överfiske, eftersom fiskerisektorn, framför allt det icke-industriella fisket, spelar en viktig roll när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen i många utvecklingsländer. Parlamentet betonar att dessa grupper bör få tillgång till tillräckliga ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter och arbeta tillsammans med de regionala fiskeförvaltningsorganisationerna.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja stärkandet av ett riktat vetenskapligt och tekniskt samarbete överlag i avtal om hållbart fiske, bland annat genom att utöka den roll som de gemensamma vetenskapliga kommittéerna spelar. Parlamentet efterfrågar också insatser för att harmonisera de sanitära och hygieniska förhållandena i EU och tredjeländer.

43. Europaparlamentet stöder tanken på att frikoppla den ekonomiska ersättningen för tillträde till fiskresurserna från sektorsstödet för utveckling. Parlamentet vidhåller bestämt att fartygsägare bör betala en skälig och marknadsbaserad andel av kostnaderna när de förvärvar tillträdesrätter inom ramen för ett bilateralt fiskeavtal. Parlamentet kräver en detaljerad analys av den andel som fartygsägare ska betala för ett fisketillstånd, inklusive potentiell fångstmängd och driftskostnader. Parlamentet anser att översynen av sektorsstöd måste förbättras, bland annat genom att man inför en möjlighet att ställa in betalningarna om kuststaten inte fullgör sina åtaganden.

44. Europaparlamentet vidhåller att det anslag som är avsatt för sektorsstöd måste bli mer effektivt och uppnå bättre resultat av högre kvalitet, särskilt genom att man fokuserar på vetenskaplig forskning, insamling av uppgifter och övervakning och förvaltning av fiskeverksamhet.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att anslagen till sektorstödet inom ramen för avtalen om hållbart fiske inriktas på att stödja tredjeländers administrativa och vetenskapliga kapacitet, och små och medelstora företag. De bör dessutom stärka EU:s mål för utvecklingssamarbetet och stämma överens med den nationella utvecklingsplanen i det land som omfattas av avtalet. Parlamentet kräver dessutom att anslagen inte ska ersätta fiskesamarbetet i andra samarbetsavtal eller samarbetsinstrument, utan snarare förstärka detta på ett sammanhängande, öppet, effektivt och mer målinriktat sätt.

46. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att under förhandlingarna om avtal om hållbart fiske sträva efter att utverka att kuststaten avsätter en liten del av det sektorsstöd till utveckling som anslås under det hållbara fiskeavtalet till projekt som har som målsättning att erkänna, främja och diversifiera kvinnors roll i fiskerisektorn, och att garantera tillämpningen av principen om likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män, i synnerhet rörande utbildning och tillgång till finansiering och lån.

47. Europaparlamentet anser att sektorsstöd för utveckling måste beaktas när de relevanta besluten inför framtiden fattas.

48. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen noga övervakar genomförandet av bilaterala avtal och skickar årliga rapporter till parlamentet och rådet, samt att utvärderingar genomförda av externa, oberoende experter skickas till medlagstiftarna i laga tid före förhandlingen om nya protokoll. Dessa rapporter och utvärderingar bör offentliggöras enligt reglerna för skydd av personuppgifter och översättas till åtminstone tre av EU:s officiella språk.

49. Europaparlamentet understryker behovet av att parlamentet i tillfredsställande utsträckning deltar i förberedelserna och i förhandlingsprocessen och den långsiktiga övervakningen och utvärderingen av de bilaterala avtalens funktionssätt i enlighet med föreskrifterna i EUF-fördraget. Parlamentet insisterar på att omedelbart och fullständigt informeras på lika villkor som rådet i alla skeden av förfarandet rörande partnerskapsavtal om fiske, i enlighet med artiklarna 13.2 och 218.10 i EUF-fördraget. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att parlamentet bör företrädas av observatörer vid de gemensamma kommittésammanträden som planeras i fiskeavtal, och kräver att det civila samhället, däribland företrädare för fiskerisektorn både i EU och i tredjeländer, också ska delta i dessa sammanträden.

50. Europaparlamentet stöder införandet av vetenskapliga revisioner för att utvärdera fiskbestånd innan avtal förhandlas och begär att tredjelandet ska informera om det fiske som bedrivs av andra länders flottor på dess vatten för att dessa mål ska bli ändamålsenliga.

51. Europaparlamentet är övertygat om att fullständig insyn vad gäller fångster, betalningar och tillämpning av sektorsstöd kommer att vara ett oumbärligt verktyg för att utveckla ett ansvarsfullt och hållbart fiske baserat på god förvaltning och bekämpning av otillbörlig användning av EU-stöd och av korruption.

52. Europaparlamentet understryker också behovet av att förbättra öppenheten både under förhandlingen av fiskeavtalen och under den tid de löper, både för EU och för tredjeländer.

53. Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska rapportera dagligen till kuststaterna om fångster, och att de till fullo följer de regler som tillämpas i partnerländernas vatten.

54. Europaparlamentet är övertygat om att kommissionen bör försäkra sig om att förhandlingar med tredjeländer i syfte att utarbeta nya avtal eller protokoll till bilaterala fiskeavtal inleds i god tid innan sådana bestämmelser upphör att gälla. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att parlamentet redan i ett tidigt skede deltar i denna process för att undvika den provisoriska tillämpningen av sådana bestämmelser som leder till ett oåterkalleligt fait accompli, vilket är vare sig i EU:s eller i tredjelandets intresse.

55. Europaparlamentet anser att EU:s fiskeriindustri bör ta över ansvaret för en ansenlig del av kostnaderna när man förvärvar tillträdesrätter i fiskezoner utanför EU inom ramen för ett bilateralt eller multilateralt fiskeavtal.

56. Europaparlamentet anser att det bör finnas en regional strategi för förhandling och genomförande av EU:s bilaterala avtal, särskilt de som rör tonfiskflottan, och, vid behov, en tydlig koppling mellan de termer som ingår i avtalen och de relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationernas förvaltningsåtgärder och prestanda.

57. Med hänvisning till den regionala situationen känner sig Europaparlamentet föranlett att för kommissionen uttrycka sitt obehag över den tydliga tillbakagången i åtgärderna avseende påmönstring av sjömän. I de flesta fall innebär åtgärderna att man stegvis återgår till den ohållbara politiken att rekrytera sjömän utifrån nationalitet, när det viktiga är att de kommer från ett AVS-land, oavsett vilket.

58. Europaparlamentet anser att bilaterala avtal bör införas för att uppmuntra EU:s fiskerisektor att investera i länder där det för närvarande inte finns några associeringsavtal eftersom det inte finns något överskott på fiskemöjligheter, och därmed bidra till ett hållbart fiske. Parlamentet anser även i dessa fall att en samordning mellan europeisk utvecklingsfinansiering och finansiering av bilaterala avtal bör vara en högprioriterad fråga.

Regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

59. Europaparlamentet uppmanar EU att ta ledningen för att stärka de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i syfte att förbättra deras prestanda, däribland genom regelbundna översyner utförda av oberoende organ när det gäller i vilken omfattning organisationerna uppfyller sina mål, och att se till att de rekommendationer som görs i sådana översyner genomförs snabbt och fullständigt. Parlamentet uppmanar enträget EU att se till att alla regionala fiskeriförvaltningsorganisationer har en effektiv tillämpningskommitté, och anser att bevisade fall av brist på efterlevnad från staternas sida måste leda till avskräckande, proportionella och icke-diskriminerande påföljder, däribland minskade fiskekvoter, minskad fiskeansträngning och minskad tillåten fiskekapacitet.

60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka bidragen till regionala fiskeförvaltningsorganisationer, eftersom dessa spelar en avgörande roll i kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

61. Europaparlamentet anser att EU bör arbeta för ett förbättrat system för beslutsfattande inom de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i syfte att gå längre än den strategi med ”lägsta gemensamma nämnare” som kan vara resultatet av ett samförstånd, samtidigt som man erkänner behovet av debatt före en omröstning i de fall då ett samförstånd inte kan uppnås. Parlamentet anser att fleråriga planer bör främjas.

62. Europaparlamentet anser att unionen måste samordna sin fiskeri- och utvecklingspolitik på ett bättre sätt, och delta i systematiska, långsiktiga och djupgående dialoger och partnerskap med andra flagg-, marknads- och kuststater för att uppnå förbättrad fiskeriförvaltning och livsmedelstrygghet i hela världen.

63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta ledningen och främja inrättandet av ett heltäckande nätverk av regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, så att all fiskeriverksamhet på öppna havet förvaltas effektivt genom en ekosystem- och försiktighetsbaserad inriktning som garanterar att resurserna bevaras. Parlamentet erinrar i detta syfte om sitt stöd för inrättandet av nya regionala fiskeriförvaltningsorganisationer där sådana saknas samt utökade behörigheter för de befintliga regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna genom en omarbetning av deras avtal.

64. Europaparlamentet konstaterar att nya fiskeområden blir tillgängliga i arktiska vatten som en följd av klimatförändringarna och förändringar i arternas utbredning. Parlamentet anser att EU bör ta initiativ för att se till att fiskeriverksamheten förvaltas effektivt (av de befintliga regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna eller genom inrättandet av en ny) för hållbar förvaltning och bevarande av bestånden i dessa vatten. Parlamentet anser att fisket till att börja med bör begränsas för att möjliggöra en vetenskaplig utvärdering av de arktiska bestånden och det hållbara fiske som dessa bestånd kan ligga till grund för.

65. Europaparlamentet konstaterar att fisket i Svarta havet skulle dra fördel av en ny regional fiskeriförvaltningsorganisation, och uppmanar kommissionen att föreslå att en sådan inrättas.

66. Europaparlamentet anser att de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna måste utveckla hållbara förvaltningssystem som syftar till att upprätthålla bestånden över den nivå som krävs för maximal hållbar avkastning, och som tillhandahåller en öppen och jämlik resurstilldelning genom att använda incitament som baseras på miljömässiga och sociala kriterier såväl som på historiska fångstmängder, för att fiskefartyg ska kunna erhålla fiskemöjligheter, för att på så sätt inbegripa både utvecklingsländernas legitima rättigheter/strävanden och förväntningarna hos sådana flottor som har bedrivit hållbart fiske i dessa vatten, samtidigt som man garanterar att förvaltnings- och bevarandeåtgärderna genomförs fullständigt av alla medlemmar.

67. Europaparlamentet är starkt emot att EU främjar antagandet av system för överlåtbara fiskenyttjanderätter i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna. Parlamentet anser att förvaltningssystem som baseras på fiskerätter och som eventuellt antas i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna inte får äventyra försörjningen för sådana fiskesamhällen i utvecklingsländer som är beroende av fisket.

68. Europaparlamentet anser att god förvaltning skapas genom att alla berörda parter engageras, alltifrån politikens utformning till dess genomförande.

69. Europaparlamentet kräver att man genomför en detaljerad utvärdering av fiskekapaciteten hos de EU-flottor som är behöriga att fiska utanför EU:s vatten, med användning av pålitliga indikatorer vad gäller fartygens förmåga att fånga fisk, med hänsyn till framsteg inom tekniken, och med utgångspunkt i FAO:s rekommendationer från 1999, Technical Consultation on the measurement of fishing capacity(9). Parlamentet anser att EU bör fastställa vilka regionala fiskeriförvaltningsorganisationer som har problem med överkapacitet, och se till att flottkapaciteten fryses och justeras med särskilt beaktande av kuststaternas rättigheter.

Andra internationella aspekter

70. Europaparlamentet anser att trots att EU-företagens internationella verksamhet får sträcka sig bortanför den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension, måste handelsaktiviteterna och de privata avtalen mellan europeiska fartygsägare och tredjeländer, inklusive de som genomförs inom ramen för bilateral samarbetspolitik, respekteras och skyddas så länge de genomförs inom ramen för internationell rätt.

71. Europaparlamentet anser att investeringar som görs av den europeiska fiskerisektorn bör ingå som en tredje beståndsdel i den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension, tillsammans med fiskeavtalen och de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, och att den gemensamma fiskeripolitiken måste uppmuntra till hållbara investeringar av fiskerisektorn utanför EU.

72. Europaparlamentet anser att den gemensamma fiskeripolitiken måste främja strategier för företagens sociala ansvar, så att vi till fullo kan axla vårt sociala ansvar, i linje med EU:s strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar.

73. Europaparlamentet anser att information om privata avtal mellan europeiska fartygsägare och tredjeländer, om samriskföretag i tredjeländer, däribland antal och fartygstyp som arbetar enligt sådana avtal och i samriskföretag, samt om deras fångster även i fortsättningen bör lämnas till kommissionen av medlemsstaten och göras tillgänglig för allmänheten, med beaktande av reglerna för skydd av personuppgifter och handelsuppgifter, i enlighet med fisketillståndsförordningen.

74. Europaparlamentet uppmanar EU att främja en global och multilateral agenda som införlivar ansvar som en del av utvecklingen av en hållbar fiskeriverksamhet.

75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt överväga metoder för att inrätta starka incitament för EU-flaggade fartyg att stå kvar i EU:s register, såvida de inte ska byta flagg till stater som har gott rykte inom alla relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. Parlamentet anser att det bästa sättet att uppnå detta är att se till att det råder sund konkurrens mellan EU-flaggade fartyg och fartyg med tredjelandsflagg genom att man kräver samma standarder i form av ekologisk och social hållbarhet från tredjeländer, både bilateralt och multilateralt, samt genom att man vidtar marknadsrelaterade åtgärder.

76. Europaparlamentet uttrycker sin otålighet med kommissionen för att den inte har tagit upp andra fartyg på EU-listan över IUU-fiske än de som har upptagits av de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, och för att den inte har föreslagit en förteckning över länder som inte samarbetar, trots att IUU-förordningen har tillämpats i över två år, och uppmanar med eftertryck kommissionen att göra detta så fort som möjligt. Parlamentet insisterar på att stöd måste sökas hos våra viktigaste parter om vi ska kunna utrota IUU-fisket på alla hav.

77. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, snarare än tredjeländer, ska vara den myndighet som till fartyg från tredjeländer utfärdar fytosanitära intyg som tillåter direktexport av fiskeriprodukter till EU.

78. Europaparlamentet anser att direktivet om statligt stöd till fiskeriverksamhet bör uppdateras, för att öka konkurrenskraften och förhindra att fiskeflottor på internationellt vatten diskrimineras i förhållande till andra havsbaserade sektorer.

79. Europaparlamentet påminner om behovet att differentiera förvaltningen av de övre gränserna för fiskekapaciteten inom den internationella EU-flottan, i samarbete med de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, och att ta hänsyn till den särskilda arbetssituation som gäller för detta segment inom fiskeflottan.

80. Europaparlamentet anser att fiske som bedrivs av de av unionens långdistansfartyg som verkar utanför EU:s exklusiva ekonomiska zoner bör få samma skatte- och arbetsrättsliga behandling som den handelsflotta som verkar under EU-medlemsstaternas flagg, som inte bedriver cabotage mellan EU:s hamnar.

81. Europaparlamentet uppmuntrar banker och andra utlåningsinstitut att infoga utvärderingar av verksamheters ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarhet, inte bara deras kortsiktiga lönsamhet, innan de beviljar tillgång till kapital.

82. Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik också bör bidra till att garantera ett hållbart fiske över hela världen genom att främja anslutning till relevanta internationella konventioner och avtal som gäller fiskeriförvaltning inom ramen för förmånsberättigade handelsavtal.

83. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den rättvisa, öppna och hållbara handeln med fisk stärks i EU:s bilaterala och multilaterala handelsavtal.

84. Samtidigt anser Europaparlamentet att incitament bör införas för att tredjeländer som inte har samma standarder som EU ska anta god praxis, och att handelsåtgärder i förekommande fall ska fastställas, exempelvis förbud mot produkter som härrör från det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket och vattenbruks- och fiskeriprodukter som framställts i strid med de mänskliga rättigheterna och med FN:s konventioner om sysselsättning (ILO) och sjöfart (IMO).

85. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett internationellt samarbete mot IUU-fiske och undersöka det lämpliga i att de två andra länder som tillsammans med EU utgör världens största marknader för fiskeriprodukter, det vill säga Förenta staterna och Japan, deltar. Ett sätt att genomföra denna åtgärd skulle vara att använda ett unikt ID-nummer för alla fartyg för att garantera att produkten blir fullständigt spårbar på ett helt öppet sätt.

86. Europaparlamentet betonar att i de fall då ett partnerland systematiskt och kraftigt frångår de mål som har antagits av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller andra internationella organisationer där EU ingår och som avser fiskeriförvaltning och bevarande av fiskbestånd, kan detta leda till att förmånstariffer tillfälligt återkallas. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om genomförandet av de bestämmelser avseende fiskeriförvaltning och bevarande av fiskbestånd som ingår i kommissionens förslag till översyn av det allmänna preferenssystemet (GSP).

87. Europaparlamentet anser att EU måste säkerställa att produkter som importeras genom internationell handel uppfyller regler och förordningar som är identiska med dem som gäller för EU-produkter.

88. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att fisk och fiskeriprodukter från tredjeländer uppfyller jämförbara krav på sanitet och hygien och kommer från hållbart fiske, för att på så sätt skapa likvärdiga förhållanden för fisket i EU och i länder utanför EU.

89. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare integrera EU:s politik rörande utveckling, handel och fiskeripolitikens målsättningar.

90. Europaparlamentet insisterar på att bilaterala och multilaterala handelsavtal som förhandlas av EU bör

–   åtföljas av ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvensbedömningar med respekt för det hot som överutnyttjande av resurserna utgör, för såväl tredjeländer som EU-länder, med beaktande av de nätverk som redan har inrättats genom tidigare avtal,

–   respektera ursprungsbestämmelser,

–   innehålla krav på spårbarhet för produkten för att garantera att den kommer från ett lagenligt och hållbart fiske,

–   vara utformade så att de inte undergräver IUU-förordningen eller andra av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser,

–   inbegripa bestämmelser som säkerställer att endast fiskeriprodukter som kommer från välförvaltade fiskesegment får säljas,

–   vara utformade så att de inte leder till ökad handel, vilket skulle resultera i överexploatering och utarmning av resurserna.

–   säkerställa att ohållbart fiskade produkter inte släpps ut på den inre marknaden.

–   innehålla bestämmelser rörande granskning och inställning av utbetalningen av det ekonomiska bidraget såväl som bestämmelser om att genomförandet av protokollet ska skjutas upp om det föreligger brott mot grundläggande och fundamentala föreskrifter om de mänskliga rättigheterna, såsom fastställts i artikel 9 i Cotonouavtalet, eller bristande efterlevnad av ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.

91. Europaparlamentet påminner om att frågan om ursprungsregler och ursprungskumulation är en kontroversiell och känslig fråga i handelsförhandlingar på grund av att många EU-handelsparter har lagstiftningar som skiljer sig åt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta frågan noggrant och förhandla fram välavvägda lösningar som inte är till skada för EU:s fiskerisektor.

92. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om handelsrelaterade åtgärder, såsom restriktioner för import av fisk och fiskeriprodukter, gentemot länder som tillåter ohållbart fiske, samtidigt som man ser till att dessa åtgärder är förenliga med WTO:s regler.

93. Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla och genomföra regionala strategier för fiske på öppna vatten och hav, särskilt i de områden där ett hållbart fiske endast kan garanteras genom internationellt samarbete.

94. Europaparlamentet välkomnar att fiskefartyg betraktas som sårbara inom ramen för Operation Atalantas verksamhet och anser att unionsflottan bör ges fortsatt stöd och skydd.

95. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.

(2)

EUT L 286, 29.10.2008, s. 33.

(3)

Antagna texter, P7_TA(2011)0516.

(4)

EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 15.

(5)

EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 119.

(6)

Antagna texter, P7_TA(2011)0232.

(7)

Antagna texter, P7_TA(2011)0573.

(8)

Konvention om tvångs- eller obligatoriskt arbete, 1930 (nr 29), Konvention om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1948 (nr 87), Konvention om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949 (nr 98), Konvention om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, 1951 (nr 100), Konvention om avskaffande av tvångsarbete, 1957 (nr 105), Konvention om diskriminering i anställning och yrkesutövning, 1958 (nr 111), Konvention om minimiålder för tillträde till arbete, 1973 (nr 138), Konvention om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete, 1999 (nr 182).

(9)

ftp://ftp.fao.org/docrep/fao/007/x4874e/x4874e00.pdf.


MOTIVERING

Den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension är komplex och invecklad. En fullständig beskrivning skulle behöva omfatta följande:

· Fisk som importerats till EU för konsumtion och som har fångats någon annanstans.

· Fisk som fångats av EU-fartyg eller av aktörer som verkar utanför EU:s vatten, oberoende av deras slutliga bestämmelseort.

· Fisk som fångats i EU:s vatten och som exporterats.

· Fisk som fångats i EU:s vatten och som har bearbetats i ett tredjeland innan den konsumeras i EU.

En så omfattande fråga kan inte behandlas ordentligt i ett enda betänkande. I det arbetsdokument(1) som föregick detta betänkande beskrevs några av dessa verksamheter och där tog man upp frågor om huruvida och på vilket sätt de borde regleras för att se till att alla sidor av EU:s fiskeriintressen fungerar på ett hållbart och lagenligt sätt. Tre exempel från olika medlemsstater tjänar till att belysa de frågor som berörs.

I sammanslutningen Cluster ingår 118 företag som bedriver verksamhet med 321 fiskefartyg som för 24 olika länders flagg, däribland flera med vilka EU nu har eller helt nyligen har ingått bilaterala avtal. Fångsterna uppgår till omkring 450 000 miljoner ton per år, framför allt för EU-marknaden.

En grupp ringnotsfartyg, som ägs av Orthongels medlemsföretag och som för fransk flagg på Mayottes register, har ett privat avtal med Madagaskar för att bedriva verksamhet i deras vatten.

En grupp trålare som för litauisk flagg fiskar efter små pelagiska arter i Senegal, ett land med vilket EU fortfarande har ett bilateralt avtal, även om det är vilande eftersom protokollet inte har förnyats.

Alla dessa ingår i EU:s internationella dimension och omfattas ändå inte helt av den gemensamma fiskeripolitikens internationella bestämmelser, och tillhör en ”gråzon” av EU-behörighet. En fråga som bör ställas är i vilken utsträckning de bör ingå i den gemensamma fiskeripolitiken om kapitalet är europeiskt och marknaden är europeisk?

En annan viktig fråga gäller EU:s nuvarande och framtida roll i det globala fisket. EU är för närvarande fortfarande världens största marknad, har en av de största flottorna som för dess flagg och räknas vanligen bland de tre främsta fångstaktörerna. Nya marknader utvecklas emellertid snabbt i tillväxtekonomierna, framför allt i Asien och många länder utvecklar sin fiskeriverksamhet, varvid Asien åter har ledningen. Många verkar inte fullgöra de skyldigheter de har som flagg-, hamn- eller marknadsstater, eller ens respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna, och skapar därmed en hård och till och med ohållbar konkurrens.

Det vore ett mycket stort misstag om EU försökte konkurrera ut sådana länder i ett ”race to the bottom”. Den enda lösningen är att EU och den europeiska fiskeriindustrin konkurrerar genom att vara bättre när det gäller miljömässig och social hållbarhet i fiskeriförvaltningen, en strikt tillämpning av internationella avtal och marknadsreglering.

Eftersom man i arbetsdokumentet utforskade dessa frågor kommer betänkandet att inriktas på de två teman som dominerade kommissionens meddelande, nämligen bilaterala avtal med tredjeländer och multilaterala avtal som inbegriper regionala fiskeriförvaltningsorganisationer (RFMO), samt frågan om internationellt samarbete.

Huvudprincipen för EU:s verksamheter utanför EU bör vara att de arbetar enligt samma standarder som aktörerna inom EU. Om en regional fiskeriförvaltningsorganisation har en högre standard än den gemensamma fiskeripolitik som tillämpas på EU-fartyg som arbetar där bör också dessa högre standarder tillämpas på den gemensamma fiskeripolitiken.

Bilaterala fiskeavtal

Det verkar som om de bilaterala avtalen får ett nytt namn varje gång den gemensamma fiskeripolitiken reformeras. Kommissionen vill nu kalla dem avtal om hållbart fiske. EU har för närvarande ett nätverk av 20 avtal med 12 aktiva protokoll som kostar cirka 150 miljoner euro.

I sitt meddelande lägger kommissionen fram ett antal goda förslag när det gäller olika sätt att förbättra de avtal som parlamentet ska godkänna. Vissa av dess förändringar ingår i Europaparlamentets och rådets förslag till en förordning om den gemensamma fiskeripolitiken (grundfördraget)(2). I parlamentets senaste resolution om avtalet med Mauretanien(3), som har fått ett omfattade stöd, finns också detaljerade upplysningar om parlamentets synpunkter på avtal.

Ett av de viktigaste villkoren för att ingå ett avtal om hållbart fiske med ett tredjeland, om det ska motsvara sitt namn, är att alla fiskemöjligheter begränsas till ett vetenskapligt bevisat ”överskott” – fisk som kuststaten inte har möjlighet att fånga. Konkurrensen ökar i fråga om tillgång till de minskade överskotten, och vissa andra länder som fiskar i avlägsna vatten använder metoder som kan ifrågasättas. Det cirkulerar många rykten om korruption och en strategi som innebär att ”man inte ställer några frågor” vid förhandlingar, och bortser bland annat från sådana frågor som hållbart fiske och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU måste förhandla enligt fasta principer för att få berättigade överskott till rimliga priser samtidigt som man erbjuder stöd till kustlandets utveckling. Kommissionen bör fortsätta sina försök att få tydliga upplysningar från tredjeländer om den totala fiskeansträngning som utövas på bestånden, även av nationella flottor (icke-industriella och industriella) och flottor från andra tredjeländer, den så kallade öppenhetsklausulen.

Kommissionen föreslår att man ska frikoppla ersättningen för fiskemöjligheterna från stödet till sektorsutveckling, vilket parlamentet bör stödja. Annars kan kuststaterna frestas att erbjuda så mycket fisk som möjligt för att få ytterligare sektorsstöd. Genom att upphäva kopplingen mellan dem kan sektorsstödet anpassas till landets verkliga behov och eventuellt öka även när fiskemöjligheterna minskar. Dessutom bör fartygsägare bidra alltmer till ersättningen för fiskemöjlighetsdelen även om sektorsstödsdelen måste stanna hos EU, eftersom utvecklingsstöd inte tillhör den privata sektorns ansvar.

Eftersom betydande penningbelopp är avsedda att användas som sektorsstöd i tredjeländer, och man ska förhandla om de specifika beloppen enligt varje protokoll, måste EU kunna garantera att pengarna har använts väl och att de bidrar till att nå målen. Bestämmelser måste införas i avtalen om hållbart fiske om noggrann övervakning av genomförandet av sektorsstödda projekt och att dessa utbetalningar slutligen ska avbrytas om tredjelandet på ett allvarligt sätt och upprepade gånger har misslyckats med att visa resultat.

Samtidigt behövs det ett i hög grad förbättrat samarbete mellan de olika EU-finansiärerna i de länder där man förhandlar om avtal om hållbart fiske. Beroende på land kan pengar till utveckling komma från avtalet om hållbart fiske, Europeiska utvecklingsfonden eller från medlemsstaternas nationella stödprogram. Detta kan leda till dubbelarbete, eller i värsta fall, till program med olika eller motsägande målsättningar. Kommissionen måste förbättra sin interna samordning mellan generaldirektoraten och med medlemsstaterna. Utvecklingsstöd till fiske bör fortfarande vara möjligt för länder med vilka EU har ett bilateralt avtal, eftersom programmen för sektorsstöd inte kan täcka alla behov i dessa länder.

I många år har bilaterala avtal haft en exklusivitetsklausul för att förhindra privata avtal i länder där EU har ett bilateralt avtal, trots att de exakta villkoren i dessa klausuler varierar med avtalet. Klausulen är en viktig del av avtalen om hållbart fiske och bör inte bara behållas utan också standardiseras. I anslutning till detta finns tanken på det som kommissionen kallar olaglig omflaggning, som diskuteras i arbetsdokumentet och som bör förbjudas.

Förbudet mot utkast som föreslås i grundförordningen skulle också gälla vissa arter som fångas genom EU-verksamhet utanför EU:s vatten. Liksom när det gäller förbudet i EU:s vatten måste varje sådant förbud utanför EU åtföljas av program för att förbättra selektiviteten i syfte att minska mängden oönskad fisk som fångas och för att förhindra saluföring av sådan fisk.

Även om det är sant att det finns mer information om EU:s nätverk av bilaterala avtal än om nätverken för andra fiskare i avlägsna vatten är det fortfarande omöjligt att få information om många saker. EU bör offentliggöra utvärderingsavtal för varje avtal om hållbart fiske, och uppgifter om fångster som har skett enligt dessa avtal bör offentliggöras, i likhet med de fartyg som har behörighet att fiska där.

Kommissionen föreslår att respekten för de mänskliga rättigheterna ska vara ett krav för att EU ska ingå och fortsätta bilaterala avtal. Detta måste stödjas på ett tydligt sätt.

Trots att kommissionen inte nämner det bör den sociala klausul som har ingått i flera tidigare avtal fortsätta att ingå och förstärkas.

Regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

Som nämndes i inledningen blir konkurrensen om fiskbestånden allt hårdare. Frågan om tilldelning av tillgängliga resurser (vare sig det gäller fångst- eller ansträngningskvoter) diskuteras inom många regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, eftersom allt fler deltagare gör anspråk på sin andel. I Indiska oceanens tonfiskkommission har till exempel en process inletts för att försöka definiera vem som har rätt till hur mycket och enligt vilka historiska protokoll och kriterier(4).

Det finns ett brådskande behov av att anta nya, skäliga och rättvisa resurstilldelningssystem bland medlemmarna av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer som baseras på öppna, miljömässiga och sociala tilldelningskriterier, samtidigt som man ser till att åtgärderna för förvaltning och bevarande genomförs och tillämpas effektivt av alla deltagare.

Frågan om fiskekapacitet är direkt relaterad till debatten om tilldelning. Trots att det finns en motvilja inom EU att ta itu med överkapacitet i sina egna vatten tar EU regelbundet upp frågan i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, framför allt inom fiske efter tonfisk, och kräver en frysning av kapaciteten i väntan på antagandet av ett tilldelningssystem.

Som en påminnelse antog FAO i juni 1999 den internationella handlingsplanen för förvaltning av fiskekapaciteten(5), med den omedelbara målsättningen att stater och regionala fiskeriorganisationer över hela världen, helst redan 2003, men senast 2005, skulle uppnå en effektiv, rättvis och öppen förvaltning av fiskekapaciteten. Man hänvisade där till artikel 3 i FAO:s uppförandekod avseende att öka utvecklingsländernas förmåga att utveckla sitt eget fiske samt att delta i fiske på öppet vatten, däribland tillträde till sådant fiske, i enlighet med deras legitima rättigheter och förpliktelser enligt den internationella lagstiftningen. Där kräver man också omedelbara åtgärder för stora gränsöverskridande, långvandrande fiskbestånd och fiske på öppet vatten som kräver brådskande åtgärder.

Kommissionen föreslår att man ska ta itu med dessa frågor om resursrättigheter – som i grunden är politiska till sin natur – genom ett system av rättighetsbaserad förvaltning. Trots att det inte klart anges i dokumentet kan man få den uppfattningen att det handlar om ett system som liknar de överlåtbara fiskenyttjanderätter som föreslås för EU-fisket. En sådan marknadsbaserad strategi, till exempel inom de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, skulle enligt vad som beskrivs ovan kunna äventyra utvecklingsländernas rättigheter. Med tanke på den oro för framtida tendenser inom fisket som beskrivs ovan är det inte ens klart att EU skulle få några betydande fiskerätter på lång sikt med ett sådant system.

EU måste ta ledningen för att få de befintliga regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna att prestera mer och utöka sitt täckningsområde så att allt fiske på öppet vatten regleras. Som fallet med makrillen i Nordatlanten (och dessförinnan blåvitlingen) visar finns det ett brådskande behov av att utveckla effektiva mekanismer för att förvalta fisket i samarbete med våra grannar.

Det uttryckliga syftet med förvaltningen i de regionala fiskeriorganisationerna bör vara att upprätthålla fiskbestånden på nivåer som överstiger de nivåer där det är möjligt att åstadkomma högsta möjliga hållbara avkastning (vilket föreslås av fiskeriutskottet) samt en ekosystembaserad strategi för förvaltning. Förvaltning av fiskeriorganisationer måste också baseras på principen om flaggstaternas ansvar. Detta ansvar får inte delegeras till befraktande eller andra stater.

Flera förslag ingick i parlamentets resolution av den 17 november 2011 om bekämpande av olagligt fiske på global nivå – EU:s roll. Ytterligare åtgärder som bör övervägas inbegriper följande:

· Utveckling och genomförande av icke-diskriminerande påföljder i fall av tydlig brist på efterlevnad eller politiskt engagemang av de avtalsslutande parterna.

· Utveckling av förvaltningsmekanismer inom de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna som är anpassade till icke-industriellt fiske för att inte utesluta denna fiskeform på grund av bristfälliga uppgifter om historiska fångster och för att stärka utvecklingsländernas förmåga att utveckla sitt fiske, däribland fiske på öppet vatten.

· Rättvis tilldelning av tillträde till fiske som inte bara baseras på historiska fångster utan också på miljömässiga, vetenskapliga, sociala kriterier och kriterier som gäller efterlevnad (som EU föreslår i Indiska oceanens tonfiskkommission).

· Mätning och förvaltning av flottkapacitet som baseras på mer än enbart tonnage och motorstyrka.

Sammanfattningsvis innehåller kommissionens meddelande många goda idéer men även ett eller två oacceptabla förslag (främjande av ett äganderättssystem i den internationella dimensionen). Med detta undantag bör parlamentet godkänna kommissionens meddelande men samtidigt förstärka och utvidga de åtgärder som föreslås när det gäller den internationella dimensionen. De viktigaste delarna av denna dimension bör inkluderas i grundförordningen.

(1)

           PE478.693.

(2)

COM(2011)0425.

(3)

Antagna texter, P7_TA(2011)0232.

(4)

Internet: http://www.iotc.org/files/proceedings/2011/tcac/IOTC-2011-SS4-R[E].pdf

(5)

Internet: http://www.fao.org/DOCREP/006/X3170E/X3170E00.HTM


YTTRANDE från utskottet för utveckling (28.3.2012)

till fiskeriutskottet

över den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension

(2011/2318(INI))

Föredragande: Maurice Ponga

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utvecklingsländerna att, med hänsyn till fiskets gränsöverskridande dimension och vissa arters vandringsmönster, utarbeta en regional strategi för hur fisket ska skyddas och utnyttjas.

2. Europaparlamentet erinrar om kravet på att EU:s politik måste vara i överensstämmelse med utvecklingsmålen i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att de utvecklingsländer med vilka man har ingått avtal om hållbart fiske respekterar de väsentliga och grundläggande delarna av de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 9 i Cotonouavtalet.

4. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att införa en ny generation avtal om hållbart fiske som främjar resursbevarande, miljöhållbarhet, god förvaltning och ett effektivt utnyttjat sektorsstöd i partnerländerna genom förstärkta tvärvillkor.

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att de avtal om offentligt utvecklingsbistånd som tecknas mellan EU och utvecklingsländer grundar sig på en verklig partnerskapsanda, där de kostnader som betalas för tillträdet till fiskeresurserna utgör en skälig ersättning för resursernas värde. Parlamentet upprepar begäran från den regionala rådgivande nämnden för fjärrfiske om att det ska göras åtskillnad mellan tillträdeskostnaderna för EU:s fjärrfiskeflotta – kostnader som kommer att täckas av redarna – och den ersättning som är avsedd för utvecklingsbistånd.

6. Europaparlamentet anser att de planerade fångsterna för EU:s fiskeflottor i vatten som tillhör utvecklingsländer och som fastställs i avtalen om hållbart fiske bör grunda sig på att det finns ett överskott som de lokala fiskeflottorna inte kan ta ut. Innebörden av dessa ”lokala fångster” bör förstås i enlighet med artikel 70 i FN:s havsrättskonvention, som anger att de även inbegriper fångster för kuststater vilkas geografiska läge gör dem beroende av biologiska resurser i andra staters exklusiva ekonomiska zoner i delregionen eller regionen.

7. Europaparlamentet understryker betydelsen av de gemensamma vetenskapliga grupperna med ansvar för att ge vetenskapliga råd om fiskeresursernas tillstånd på grundval av bästa tillgängliga data för att undvika överfiske, eftersom fiskerisektorn, framför allt det icke‑industriella fisket, spelar en viktig roll när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen i många utvecklingsländer. Parlamentet betonar att dessa grupper bör få tillgång till tillräckliga ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter och arbeta tillsammans med de regionala fiskeförvaltningsorganisationerna.

8. Europaparlamentet anser att avtalen om hållbart fiske bör förbättra integreringen av utvecklingsländerna i världsekonomin, främja investeringar och samtidigt säkerställa att dessa inte bidrar till överfiske eller konkurrens med lokalsamhällen som är beroende av fiske för sin försörjning. Vidare bör avtalen utveckla den lokala privata sektorn, framför allt småföretag och icke-industriellt fiske, genom anställning av sjömän från lokalsamhället, landningar och stöd till utvecklingen av beredningsindustrier och saluföringsverksamheter.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att budgeten till sektorstödet inom ramen för avtalen om hållbart fiske inriktas mot att stödja tredjeländers administrativa och vetenskapliga kapacitet, liksom små och medelstora företag. Den bör dessutom stärka EU:s mål för utvecklingssamarbetet och vara i överensstämmelse med den nationella utvecklingsplanen i det land som omfattas av avtalet. Parlamentet kräver dessutom att denna budget inte ska ersätta fiskesamarbetet i andra samarbetsavtal eller samarbetsinstrument, utan snarare förstärka detta på ett sammanhängande, öppet, effektivt och mer målinriktat sätt.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa en klausul om förvaltning i det framtida utvecklingsbiståndet. I denna klausul bör inte bara utvecklingsländernas rätt att utveckla sin lokala fiskerisektor på ett hållbart sätt erkännas, utan även principerna om god förvaltning, öppenhet och korruptionsbekämpning.

11. Europaparlamentet påminner om de gemensamma kommittéernas betydelse för ett gott genomförande av det offentliga utvecklingsbiståndet och begär att dessa kommittéer ska vara öppna för fiskeaktörer och parlamentsledamöter från både utvecklingsländer och EU i syfte att förbättra öppenheten och bidra till god förvaltning när det gäller offentligt utvecklingsbistånd.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och partnerländerna att öka lokalsamhällenas och civilsamhällets deltagande i diskussionerna om avtalen om hållbart fiske, liksom i genomförande- och uppföljningsåtgärderna, för att säkerställa insyn, anpassning och god förvaltning.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra partnerländer utanför EU att samla in all relevant information om fiskeverksamheten i deras vatten, om denna inte finns tillgänglig, samt att offentliggöra informationen.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka bidragen till regionala fiskeförvaltningsorganisationer, eftersom dessa spelar en avgörande roll i kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt offentliggöra de konsekvensbedömningar som utgör grunden för avtalen om hållbart fiske och protokollen samt rapporter om genomförandet av dessa avtal, liksom den vetenskapliga bedömningen av fiskbestånden. Kommissionen uppmanas även att säkerställa ökad öppenhet vid fastställande av fångstmängder för vatten som faller under kuststaternas jurisdiktion.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

27.3.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Corina Creţu, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Catherine Grèze, Filip Kaczmarek, Franziska Keller, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Bill Newton Dunn, Maurice Ponga, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Eleni Theocharous, Patrice Tirolien, Ivo Vajgl, Anna Záborská, Iva Zanicchi, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Enrique Guerrero Salom, Edvard Kožušník, Cristian Dan Preda, Patrizia Toia


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (26.4.2012)

till fiskeriutskottet

över den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension

(2011/2318(INI))

Föredragande: Josefa Andrés Barea

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension är viktig. Parlamentet anser att EU, såsom en av de största aktörerna inom fisket och den största marknaden för fiskimport, både har en skyldighet och tillräckligt med inflytande för att aktivt och globalt främja bästa praxis inom fiskeriförvaltning, särskilt i syfte att skydda försörjningsmöjligheter och intressen för fiskare som bedriver småskaligt fiske och att skydda den biologiska mångfalden och miljön över hela världen.

2.  Europaparlamentet vidhåller att EU i högre grad bör delta i internationella och regionala fiskeriorganisationer. Parlamentet framhåller att de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna spelar en nyckelroll, och understryker behovet av att man förbättrar deras funktion och beslutsfattande. Parlamentet uppmanar EU att aktivt främja bättre efterlevnad från parternas sida i syfte att stärka hållbarheten. Parlamentet understryker behovet av att öka rollen för de regionala rådgivande nämnderna, som har stora praktiska kunskaper om fisk.

3.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att visa vägen och samarbeta med andra större importörer i syfte att sätta stopp för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Parlamentet betonar att konceptet med marknadsstaternas ansvar i högre grad behöver utvecklas som ett sätt att stänga marknaderna för fiskeriprodukter från olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Parlamentet anser att EU snarast måste inleda diskussioner med andra viktiga marknadsstater, däribland men inte uteslutande Förenta staterna, Japan och Kina, om hur man ska samarbeta med varandra, inrätta effektiva spårbarhetsmekanismer och så snart som möjligt utveckla internationella rättsliga instrument för att stoppa, åtala och straffa handel med fiskeriprodukter från olagligt, orapporterat och oreglerat fiske i enlighet med Världshandelsorganisationens bestämmelser och inom ramen för FN:s system.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens engagemang för en ny generation avtal om hållbart fiske. Parlamentet understryker vikten av de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvensbedömningarna i dessa avtal. Parlamentet betonar också att respekten för de mänskliga rättigheterna måste införas som ett villkor i avtalen om hållbart fiske, och vidare måste man se till att partnerländerna respekterar Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer.

5.  Europaparlamentet påminner om sin resolution om företagens sociala ansvar (CSR) i internationella handelsavtal(1). Parlamentet anser att CSR-principerna bör införlivas i avtalen om hållbart fiske. Parlamentet kräver i detta avseende att kommissionen granskar de befintliga flerpartsinitiativ som inriktar sig på hållbara fiskemetoder (däribland Aquaculture Stewardship Council och Marine Stewardship Council) och stöder dessa initiativ.

6.  Europaparlamentet betonar att i de fall då ett partnerland systematiskt och kraftigt frångår de mål som har antagits av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller andra internationella organisationer där EU ingår och som avser fiskeriförvaltning och bevarande av fiskbestånd, kan detta leda till att förmånstariffer tillfälligt återkallas. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om genomförandet av de bestämmelser avseende fiskeriförvaltning och bevarande av fiskbestånd som ingår i kommissionens förslag till översyn av det allmänna preferenssystemet (GSP).

7.  Europaparlamentet understryker att öppenheten är en viktig del av en hållbar fiskeriförvaltning och att den är avgörande för att man ska kunna tillhandahålla information som är anpassad efter konsumenternas efterfrågan. Parlamentet betonar behovet av förhandsutvärderingar av bilaterala avtal, inbegripet vetenskapliga beståndsbedömningar, för att man ska kunna fastställa avtalens hållbarhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att stränga hållbarhetsnormer tillämpas på EU-fartyg även när de fiskar i tredjeländers vatten.

8.  Europaparlamentet värdesätter de synergivinster som uppstår i och med att EU:s politik på olika områden görs mer sammanhängande. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om handelsrelaterade åtgärder, såsom restriktioner för import av fisk och fiskeriprodukter, gentemot länder som tillåter ohållbart fiske, samtidigt som man ser till att dessa åtgärder är förenliga med Världshandelsorganisationens regler.

9.  Europaparlamentet påminner om att frågan om ursprungsregler och ursprungskumulation är en kontroversiell och känslig fråga i handelsförhandlingar på grund av att många EU‑handelsparter har lagstiftningar som skiljer sig åt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta frågan noggrant och att förhandla fram välavvägda lösningar som inte är till skada för EU:s fiskerisektor.

10. Europaparlamentet noterar betydelsen av förhandlingarna i WTO om subventionsdisciplin inom fiskesektorn och uppmanar EU att spela en aktivare roll i dessa diskussioner.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

26.4.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

17

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Maria Badia i Cutchet, David Campbell Bannerman, Yannick Jadot, Metin Kazak, Bernd Lange, Vital Moreira, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Niccolò Rinaldi, Peter Šťastný, Keith Taylor, Jan Zahradil, Paweł Zalewski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Josefa Andrés Barea, George Sabin Cutaş, Albert Deß, Béla Glattfelder, Elisabeth Köstinger, Marietje Schaake, Jarosław Leszek Wałęsa

(1)

P7_TA(2010)0446.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

19.9.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Antonello Antinoro, Kriton Arsenis, Alain Cadec, Chris Davies, João Ferreira, Carmen Fraga Estévez, Pat the Cope Gallagher, Marek Józef Gróbarczyk, Ian Hudghton, Iliana Malinova Iotova, Werner Kuhn, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Guido Milana, Maria do Céu Patrão Neves, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Raül Romeva i Rueda, Isabelle Thomas, Nils Torvalds, Jarosław Leszek Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Jean-Paul Besset, Luis Manuel Capoulas Santos, Diane Dodds, Julie Girling, Barbara Matera, Jens Nilsson, Mario Pirillo, Nikolaos Salavrakos

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy