BETÄNKANDE om begäran om upphävande av Martin Ehrenhausers immunitet

16.10.2012 - (2012/2152(IMM))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Bernhard Rapkay

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om begäran om upphävande av Martin Ehrenhausers immunitet

(2012/2152(IMM))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av den begäran om upphävande av Martin Ehrenhausers immunitet som översändes den 21 mars 2012 av åklagarmyndigheten i Wien med anledning av genomförandet av en förundersökning och som tillkännagavs i kammaren den 2 juli 2012,

–   efter att ha hört Martin Ehrenhauser i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–   med beaktande av artikel 57 i Bundes-Verfassungsgesetz (Österrikes grundlag),

–   med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 och 6 september 2011[1],

–   med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0332/2012), och av följande skäl:

A. Åklagarmyndigheten i Wien har begärt att immuniteten för Martin Ehrenhauser, ledamot av Europaparlamentet, ska upphävas för att göra det möjligt för de österrikiska myndigheterna att genomföra en förundersökning och en straffrättslig undersökning mot Martin Ehrenhauser.

B.  Upphävandet av Martin Ehrenhausers immunitet gäller misstänkta brott i samband med olagligt intrång i ett datorsystem i enlighet med paragraf 118a i den österrikiska strafflagen, kränkning av telekommunikationshemligheten i enlighet med paragraf 119 i samma lag, förbjuden inhämtning av uppgifter i enlighet med paragraf 119a i samma lag och misstanke om missbruk av en ljudupptagnings- eller avlyssningsanordning i enlighet med paragraf 120.2 i samma lag samt överträdelse av paragraf 51 i uppgiftsskyddslagen från 2000.

C. Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska ledamöterna av Europaparlamentet vad avser deras egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

D. Enligt artikel 57.2 i Österrikes grundlag (B-VG) får ledamöter av nationalrådet – med undantag av om de grips på bar gärning när de begår ett brott – gripas för en straffbar handling endast med nationalrådets tillstånd. Vidare krävs nationalrådets tillstånd för husrannsakningar hos ledamöter av nationalrådet. Enligt artikel 57.3 i B-VG får ledamöter av nationalrådet utan nationalrådets tillstånd bli föremål för myndigheternas utredning på grund av en straffbar handling endast om denna handling uppenbarligen saknar samband med den berörda ledamotens politiska verksamhet. Enligt denna föreskrift måste myndigheten inhämta nationalrådets beslut om huruvida ett sådant samband föreligger, om så begärs av den berörda ledamoten eller av en tredjedel av ledamöterna i det ständiga utskott som ansvarar för dessa ärenden.

E.  Således måste Martin Ehrenhausers immunitet upphävas om utredningen mot honom ska kunna genomföras.

F.  Martin Ehrenhauser har hörts av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. I detta sammanhang meddelade han att han anser att hans immunitet bör upphävas.

G. Europeiska unionens domstol har fastställt att ”[ä]ven om privilegierna och immuniteten har beviljats enbart i gemenskapens intresse, är det inte desto mindre så att de uttryckligen har beviljats tjänstemän vid gemenskapens institutioner, samt parlamentets ledamöter”, och ”[g]enom protokollet skapas alltså en personlig rätt till förmån för de berörda personerna”[2].

H. Varken artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier eller artikel 57 i Österrikes grundlag utgör något hinder för att upphäva Martin Ehrenhausers immunitet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Martin Ehrenhausers immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Österrike och till Martin Ehrenhauser.

• [1]  Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, svensk specialutgåva I, s. 203; mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., svensk specialutgåva VIII, s. 703; mål T-345/05, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849; de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929; mål T‑42/06, Gollnisch mot parlamentet, REU 2010, s. II-01135 och mål C-163/10, Patriciello (ännu ej offentliggjort i REU).
• [2]  Mål T-345/05, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, punkt 28.

MOTIVERING

1. Bakgrund

Vid plenarsammanträdet den 2 juli 2012 tillkännagav talmannen, i enlighet med artikel 6.2 i arbetsordningen, att han mottagit en skrivelse av den 21 mars 2012 från åklagarmyndigheten i Wien med en begäran om att upphäva Martin Ehrenhausers parlamentariska immunitet inom ramen för ett förfarande som anhängiggjorts hos denna myndighet.

Begäran hänvisades till utskottet för rättsliga frågor i enlighet med artikel 6.2 i arbetsordningen. Den 17 september 2012 hördes Martin Ehrenhauser av utskottet för rättsliga frågor i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen.

Begäran om upphävande av immuniteten har följande bakgrund:

Åklagarmyndigheten i Wien har för avsikt att inleda en förundersökning mot Martin Ehrenhauser, ledamot av Europaparlamentet. Enligt myndigheten föreligger misstanke mot Martin Ehrenhauser om olagligt intrång i ett datorsystem i enlighet med paragraf 118a i den österrikiska strafflagen, kränkning av telekommunikationshemligheten i enlighet med paragraf 119 i samma lag, förbjuden inhämtning av uppgifter i enlighet med paragraf 119a i samma lag och misstanke om missbruk av en ljudupptagnings- eller avlyssningsanordning i enlighet med paragraf 120.2 i samma lag samt överträdelse av paragraf 51 i uppgiftsskyddslagen från 2000.

I sin skrivelse av den 21 mars 2012 skriver åklagarmyndigheten i Wien att Martin Ehrenhauser – enligt den hos myndigheten befintliga faktaredogörelsen från en annan ledamot av Europaparlamentet, Hans-Peter Martin – misstänks för att från sensommaren 2010 till april 2011 olagligt ha tagit sig in i Hans-Peter Martins privata e-postsystem och ha öppnat, kopierat och skrivit ut privata och yrkesrelaterade filer, särskilt e-brev med bilagor. Vidare ska Hans-Peter Martin till åklagarmyndigheten i Wien ha sänt ett kuvert med handlingar som ska styrka de olagliga intrången. Med detta som underlag anser åklagarmyndigheten i Wien att det föreligger skäl till inledande misstanke mot Martin Ehrenhauser.

Vidare misstänks Martin Ehrenhauser för att, utan tillstånd från talaren, ha gjort en ljudupptagning av en annan persons icke-offentliga yttrande tillgänglig för en tredje person för vilken upptagningen inte var avsedd, genom att han vidarebefordrat inspelningen av ett samtal mellan flera personer, däribland Hans-Peter Martin, till en av deltagarna, som sedan ingav avsnitt ur denna inspelning till åklagarmyndigheten i Wien.

2. Rättsliga bestämmelser och förfaranden rörande immuniteten för ledamöterna av Europaparlamentet

Artiklarna 8 och 9 i protokoll (nr 7) till EU-fördraget om Europeiska unionens immunitet och privilegier lyder som följer (understrykningar tillagda):

Artikel 8

”Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Artikel 9

Under Europaparlamentets sessioner ska dess ledamöter åtnjuta

a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten ska även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.”

Förfarandet i Europaparlamentet regleras av artiklarna 6 och 7 i arbetsordningen. De relevanta bestämmelserna lyder som följer (understrykningar tillagda):

”Artikel 6: Upphävande av immunitet

1. Parlamentet ska vid utövandet av sina befogenheter i frågor som rör immunitet och privilegier i första hand försöka upprätthålla parlamentets integritet som en demokratisk lagstiftande församling och befästa ledamöternas oberoende när dessa fullgör sina åligganden.

2. Varje begäran ställd till talmannen från en i en medlemsstat behörig myndighet om upphävande av en ledamots immunitet ska tillkännages i kammaren och hänvisas till ansvarigt utskott. [...]

Artikel 7: Immunitetsförfaranden

1. Ansvarigt utskott ska utan dröjsmål, och i den ordning de inkommit, pröva varje begäran om upphävande av immunitet och varje begäran om fastställelse av immunitet eller privilegier.

2. Utskottet ska lägga fram ett förslag till motiverat beslut, i vilket utskottet ska rekommendera huruvida en begäran om upphävande av immuniteten eller en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier ska bifallas eller avslås.

3. Utskottet kan uppmana den berörda myndigheten att förse utskottet med alla upplysningar och preciseringar som det anser sig behöva för att kunna ta ställning till om immuniteten bör upphävas eller fastställas. De berörda ledamöterna ska ges möjlighet att höras och att lämna in allt skriftligt material som de anser relevant för utskottets ställningstagande. De har rätt att låta sig företrädas av en annan ledamot. [...]

7. Utskottet får avge ett motiverat yttrande om huruvida myndigheten i fråga kan anses behörig och huruvida den begäran myndigheten har ingett kan anses tillåtlig, men utskottet får under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller om det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet. [...]”

Eftersom det i artikel 9 a hänvisas till att ledamöterna vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land, måste man beakta artikel 57 i Österrikes grundlag, som innehåller följande bestämmelser (understrykningar tillagda):

Artikel 57

1. Ledamöterna av nationalrådet får aldrig ställas till svars för röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete; för muntliga eller skriftliga yttranden som de gjort i ämbetet får de ställas till svars endast av nationalrådet.

2. Ledamöterna av nationalrådet får – med undantag av om de grips på bar gärning när de begår ett brott – gripas för en straffbar handling endast med nationalrådets tillstånd. Vidare krävs nationalrådets tillstånd för husrannsakningar hos ledamöter av nationalrådet.

3. I övrigt får ledamöter av nationalrådet utan nationalrådets tillstånd bli föremål för myndigheternas utredning på grund av en straffbar handling endast om denna handling uppenbarligen saknar samband med den berörda ledamotens politiska verksamhet. Myndigheten måste dock inhämta nationalrådets beslut om huruvida ett sådant samband föreligger, om så begärs av den berörda ledamoten eller av en tredjedel av ledamöterna i det ständiga utskott som ansvarar för dessa ärenden. Om en sådan begäran föreligger ska myndigheterna omedelbart avstå från eller avbryta all lagföring.

4. Nationalrådets tillstånd ska anses föreligga i samtliga dessa fall om nationalrådet inom åtta veckor inte fattat något beslut om en motsvarande begäran från den rättsliga myndigheten. För att nationalrådet i tillräckligt god tid ska kunna fatta beslut ska talmannen senast den näst sista dagen före utgången av denna tidsfrist lägga fram en sådan begäran för omröstning. Den sammanträdesfria perioden ska inte räknas med i denna tidsfrist.

5. Om en ledamot grips på bar gärning när den begår ett brott ska myndigheten genast meddela nationalrådets talman att gripandet skett. Om nationalrådet eller, under den sammanträdesfria perioden, det ständiga utskott som ansvarar för dessa ärenden så begär, måste frihetsberövandet upphävas eller måste myndigheterna avstå från all lagföring.

6. Ledamöternas immunitet upphör den dag då det nyvalda nationalrådet sammanträder. I fråga om de organ inom nationalrådet vilkas arbetsperiod sträcker sig längre än till denna tidpunkt upphör immuniteten när denna arbetsperiod avslutas.

7. Närmare bestämmelser ska fastställas i förbundsrepublikens lag om nationalrådets arbetsordning.

3. Motivering till det föreslagna beslutet

De aktuella misstänkta handlingar som har gett åklagarmyndigheten i Wien anledning att vilja bedriva en förundersökning mot Martin Ehrenhauser utgörs uppenbarligen inte av yttranden eller röster som ledamoten gjort respektive avlagt under utövandet av sitt ämbete enligt vad som avses i artikel 8 i protokollet om immunitet och privilegier. Med beaktande av artikel 9 i detta protokoll och av de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets arbetsordning och Österrikes grundlag drar utskottet för rättsliga frågor slutsatsen att det inte föreligger några hinder mot att upphäva Martin Ehrenhausers immunitet.

4. Slutsats

På grundval av ovanstående överväganden föreslår utskottet för rättsliga frågor i enlighet med artikel 7.2 i arbetsordningen att Martin Ehrenhausers immunitet ska upphävas.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	10.10.2012
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	22 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Klaus-Heiner Lehne, Antonio López-Istúriz White, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Dimitar Stoyanov, Rebecca Taylor, Rainer Wieland, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Piotr Borys, Luis de Grandes Pascual, Eva Lichtenberger
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Sophia in ‘t Veld