Förfarande : 2012/2037(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0343/2012

Ingivna texter :

A7-0343/2012

Debatter :

PV 19/11/2012 - 24
CRE 19/11/2012 - 24

Omröstningar :

PV 20/11/2012 - 6.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0418

BETÄNKANDE     
PDF 149kWORD 89k
19.10.2012
PE 489.471v02-00 A7-0343/2012

om genomförandet av direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal

(2012/2037(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Birgit Collin-Langen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal

(2012/2037(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0343/2012), och av följande skäl:

A. Öppnandet av de nationella marknaderna för den betydande ekonomiska sektorn konsumentkrediter, en förstärkning av konkurrenskraften, åtgärder för att ta itu med skillnaderna i konsumentskyddsnivåer, undanröjande av potentiella konkurrenshinder mellan olika marknadsaktörer och en förbättring av den inre marknaden är en politisk uppgift för EU som ligger i konsumenternas och kreditgivarnas intresse.

B.  Med direktivet om konsumentkreditavtal har en gemensam europeisk rättslig ram skapats för att skydda konsumenterna genom en riktad slutlig harmonisering i fem delområden med begränsat spelrum för medlemsstaterna, som särskilt kan avse olika former för genomförandet.

C. Hinder av både rättslig och faktisk karaktär finns fortfarande.

D. Europaparlamentets studie av genomförandet av direktivet om konsumentkreditavtal visar att vissa nyckelbestämmelser i direktivet, t.ex. artikel 5 om förhandsinformation inför avtal, inte har medfört den avsedda enhetligheten i medlemsstaternas konsumentskyddsbestämmelser, på grund av medlemsstaternas olika tolkningar och genomförandeåtgärder.

E.  Direktivet om konsumentkreditavtal har på grund av den begränsande tidsfristen och de många och omfattande lagändringarna inte genomförts i tid eller inte helt korrekt av alla medlemsstater.

F.  Enligt statistik har det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter inte ökat sedan direktivet trädde i kraft, och detta kan bero på olika faktorer såsom språk, men även på de stora problemen i finanssektorn och på bristen på information till konsumenterna om deras möjligheter att få gränsöverskridande konsumentkredit och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

G. Ett adekvat konsumentskydd inom kreditsektorn spelar en betydande roll när det gäller att uppnå finansiell stabilitet, och växelkursvolatilitet utgör en betydande risk för konsumenterna, särskilt under finanskriser.

H. Alltför stor utlåning i utländsk valuta till konsumenter har ökat riskerna och förlusterna för hushållen.

I.   Europeiska systemrisknämnden antog den 21 september 2011 en viktig rekommendation om utlåning i utländsk valuta (ESRB/2011/1).

J.   Enligt artikel 27 i direktivet ska kommissionen se över vissa aspekter av direktivet, och kommission har redan beställt en förberedande studie i detta syfte.

K. Det är särskilt viktigt att Europaparlamentet hålls informerat om de mellanliggande stegen och om resultatet av översynen samt att det får möjlighet att yttra sig.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen vid föreberedelserna inför översynen redan genomför en studie om direktivets konsekvenser för den inre marknaden och konsumentskyddet för att undersöka den exakta betydelsen när det gäller det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter, och värdesätter det omfattande arbete som kommissionen, de nationella lagstiftarna och kreditinstituten har gjort.

2.  Europaparlamentet betonar att en förbättring av den gränsöverskridande konsumentkreditmarknaden skulle ge ett europeiskt mervärde genom att främja den inre marknaden. Parlamentet anser att detta kan uppnås bland annat genom bättre information till konsumenterna om deras möjligheter att få konsumentkredit i andra medlemsstater och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

3.  Europaparlamentet konstaterar att nivån på den gränsöverskridande konsumentkreditupplåningen ligger på under 2 procent av den totala kreditmarknaden, varav omkring 20 procent är nätbaserad upplåning.

4.  Europaparlamentet påpekar att en av målsättningarna med direktivet var att garantera tillgången till information, vilket gynnar verksamheten på den inre marknaden, även på kreditområdet. Det finns därför ett behov att utvärdera om antalet gränsöverskridande transaktioner ökar.

5.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna om förhandsinformation, bestämmelserna om förklaringar i artikel 5.6 och bestämmelserna om bedömning av kreditvärdighet i artikel 8 fyller en viktig funktion när det gäller att öka konsumenternas medvetenhet om riskerna med lån i utländsk valuta.

6.  Europaparlamentet uppmanar ändå tillsynsmyndigheterna att kräva att finansinstituten ska ge konsumenterna personligt anpassade, fullständiga och lättförståeliga förklaringar om vilka risker lån i utländsk valuta innebär och om vilka effekterna skulle bli på avbetalningarna om det lagliga betalningsmedlet i den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist minskade kraftigt i värde eller om den utländska räntenivån höjdes. Parlamentet anser att sådana förklaringar bör tillhandahållas innan avtal ingås.

7.  Europaparlamentet noterar den oro som uttryckts i vissa medlemsstater över det sätt på vilket förhandsinformationen utformas för konsumenterna genom blanketten Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation, där informationen är så pass tekniskt utformad att konsumenternas möjlighet att ta till sig och förstå informationen påverkas. Parlamentet anser att verkningsfullheten hos denna blankett bör vara en viktig aspekt vid kommissionens utvärdering av direktivets verkan.

8.  Europaparlamentet välkomnar den granskning som kommissionen genomförde i september 2011 (”SWEEP”), då man kom fram till att det på 70 procent av de granskade finansinstitutwebbplatserna saknades såväl uppgifter i reklamen som viktiga uppgifter om krediterbjudandena samt att kostnadsuppgifterna var vilseledande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att korrigera detta. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att bestämmelserna om representativa exempel i vissa fall inte tillämpas på avsett sätt och att det finns ett behov av förbättringar.

9.  Europaparlamentet kräver att finansinstitutens annons- och marknadsföringsmetoder ska övervakas noggrant för att undvika vilseledande eller falsk information vid annonsering eller marknadsföring av kreditavtal.

10. Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater har utnyttjat möjligheten att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta andra finansiella produkter, utan att detta verkar ha lett till inkonsekvenser vid tillämpningen.

11. Europaparlamentet betonar att lagstadgade bestämmelser bör utgå från det som i regel förekommer, dvs. från genomsnittskonsumentens och den genomsnittliga näringsidkarens behov och inte från ett fåtal fall av missbruk om det medför att den information som ges till konsumenten blir otydligare och svårare att förstå och jämföra.

12. Europaparlamentet konstaterar att mer omfattande bestämmelser inte alltid innebär ett starkare konsumentskydd och att för mycket information framför allt för oerfarna konsumenter kan leda till förvirring snarare än klargörande. Den sakkunskap, hjälp och utbildning i finansiella frågor som konsumentorganisationer kan erbjuda, och deras potentiella roll när det gäller skuldsanering för hushåll som har fått problem, är enligt parlamentets mening av stor betydelse.

13. Europaparlamentet anser att konsumenterna ska ha rätt att bli informerade om kostnaderna för tilläggstjänster och om sin rätt att köpa tilläggstjänster, såsom försäkringar från alternativa leverantörer. Parlamentet anser att finansinstituten bör vara skyldiga att särskilja sådana tjänster och därmed förknippade kostnader från tjänster som avser det grundläggande lånet, och att klargöra vilka tjänster som är väsentliga för förlängningen av ett lån och vilka tjänster som låntagaren själv kan besluta att utnyttja.

14. Europaparlamentet anser att de svårigheter som kan uppstå vid utövandet av ångerrätt i samband med kombinerade avtal bör undersökas närmare. Parlamentet betonar vikten av att göra konsumenterna medvetna om att de, om de utövar sin ångerrätt i samband med avtal där leverantören direkt får summan motsvarande betalningen från långivaren genom ett biavtal, inte ska stå för avgifter, provision eller kostnader med koppling till den finansiella tjänst som tillhandahålls.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur vanligt det är att informationskraven inte uppfylls i sådana avtal där kravet på förhandsinformation inte gäller förmedlare. En sådan utvärdering bör göras för att fastställa hur man bäst skyddar konsumenten i denna typ av situationer.

16. Europaparlamentet anser att de komplicerade bestämmelserna om förtidsåterbetalning behöver ägnas särskild uppmärksamhet.

17. Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna inför ränteändringar bör få information tillräckligt lång tid i förväg för att hinna undersöka marknaden och byta kreditgivare innan ränteändringen träder i kraft.

18. Europaparlamentet konstaterar att det finns ett behov att klargöra vad ett ”representativt exempel” är.

19. Europaparlamentet betonar att en konsekvent beräkning av den effektiva räntan bör säkerställas, att tvetydiga bestämmelser bör förtydligas och att samstämdhet med alla andra rättsliga instrument bör uppnås.

20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella tillsynsorganen ges alla de befogenheter och resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppdrag. De nationella tillsynsorganen uppmanas att effektivt kontrollera överensstämmelsen med bestämmelserna i direktivet och att genomdriva dessa.

21. Europaparlamentet betonar att man när man i framtiden bestämmer hur lång tid införlivandet av ett direktiv får ta bör ta större hänsyn till sådana ändringar i den nationella lagstiftningen som införlivandeprocessen innebär.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvidga den befintliga konsumentskyddsnivån så att den kommer att omfatta lån, inklusive kortfristiga lån, som ges via internet, sms eller andra distanskommunikationsmedier och där lånesumman understiger tröskelvärdet på 200 euro. Lån av denna typ blir allt vanligare på konsumentkreditmarknaden men ingår i nuläget inte i direktivets tillämpningsområde.

23. Europaparlamentet betonar att det för närvarande inte finns någon anledning att se över direktivet, och att man snarare först bör se till att direktivet införlivas och genomförs på ett korrekt sätt.

24. I syfte att se till att direktivet införlivas till fullo och på ett korrekt sätt anser Europaparlamentet att de faktiska och praktiska konsekvenserna bör utvärderas innan kommissionen föreslår eventuella nödvändiga ändringar. Kommissionen uppmanas att lägga fram en utvärderingsrapport för parlamentet och rådet om genomförandet av direktivet och en fullständig utvärdering av dess inverkan på konsumentskyddet, med beaktande av konsekvenserna av den finansiella krisen och EU:s nya rättsliga ram för finansiella tjänster.

25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


MOTIVERING

Direktivet om konsumentkreditavtal har två mål: ett starkt konsumentskydd och en stärkt gränsöverskridande inre marknad för konsumentkrediter.

Otvivelaktigt har konsumentskyddsnivån i Europa höjts betydligt genom den delvis slutliga harmoniseringen av vissa väsentliga delar av kreditlagstiftningen. Ökningen av den gränsöverskridande konsumentkreditupplåningen verkar dock vara ganska obetydlig. Detta kan bero på att mycket få finansinstitut erbjuder konsumentkrediter över gränserna och att marknaden de senaste åren har gått tillbaka på grund av finanskrisen generellt.

Dessutom beror hindren för en gränsöverskridande konsumentkreditupplåning mer på språkproblem eller bristen på personlig kontakt med finansinstitutet än situationen på det rättsliga området.

Specifika problemområden inom ramen för översynen:

1. Införlivandeperiod:

Direktivet har införlivats för sent eller delvis för sent i vissa medlemsstater. Huvudorsaken till denna försening var den korta genomförandeperioden på två år samt omfattningen på processen. Många åtgärder måste ändras och nya måste införas inom åtskilliga områden, såsom konsumentskyddsbestämmelser, allmänna kreditkrav, tillgång till databaser osv. Dessa förfaranden är mycket komplicerade och involverar både de nationella lagstiftarna och finansinstituten. Det förefaller lämpligt att föreskriva ytterligare tid och fastställa en införlivandeperiod på tre år.

2. Tillämpningsområde:

I många medlemsstater har man utvidgat tillämpningsområdet till andra finansiella produkter, t.ex. bostadslån samt hyres- och leasingkontrakt. Detta verkar dock inte medföra några problem.

3. Reklam:

När det gäller bestämmelser för reklam har medlemsstaterna utnyttjat olika alternativ för införlivande. Vissa svårigheter uppstod när frågan om vad som exakt menas med ett ”representativt exempel” kom upp.

2011 utförde kommissionen en granskning (”SWEEP”) av 562 konsumentkreditwebbplatser. Kommissionen kom då fram till att det på 46 procent av de granskade webbplatserna saknades obligatoriska uppgifter i reklamen, att det på 43 procent av webbplatserna i kontraktserbjudandena saknades tydliga uppgifter om totalkostnaderna, kontraktstiden och vissa kostnader som var kopplade till krediten och att kostnadsuppgifterna var vilseledande på 20 procent av webbplatserna. I den nu pågående genomförandefasen kontaktar de nationella myndigheterna företagen för att få klarlägganden, och begär dessutom att dessa fel korrigeras.

4. Förhandsinformation:

Bestämmelserna om förhandsinformationen, som ska tillhandahållas konsumenten på en standardblankett, har harmoniserats slutgiltigt. Införlivandet i den nationella lagstiftningen har i vissa medlemsstater genomförts bokstavligen, medan man i andra medlemsstater gjort språkliga förbättringar och anpassningar.

I vissa medlemsstater har effektiviteten i standardinformationsblanketten ifrågasatts. Informationen påstods vara för omfattande, svår att förstå och delvis för teknisk, vilket leder till motstånd bland konsumenterna. Dessutom verkar det tveksamt om blanketten är lämplig som ett verktyg för att jämföra krediter från olika leverantörer. Det bör också noteras att tillgängliggörandet av standardinformationsblanketten har ökat kostnaderna för långivarna, vilket återspeglas i kreditkostnaderna.

5. Information vid tecknande av avtal:

Det nya omfattande systemet har vid införlivandet inte lett till några kända problem.

6. Ångerrätt:

Ångerrätten, som redan finns i vissa medlemsstater, har införts enhetligt och slutgiltigt. Svårigheter förekommer i samband med frågan när ångerfristen börjar löpa. Till exempel räknar vissa medlemsstater med att ångerfristen börjar löpa först efter en avkylningsperiod eller först efter det att brister i kontraktsinformationen åtgärdats. Dessutom har frågan uppkommit om ångerrätten kan utövas först efter återbetalning av lånet.

7. Förtidsåterbetalning:

Vid införlivandet av bestämmelserna om förtidsåterbetalningar har inga kända större problem förekommit. I vissa medlemsstater, som inte tidigare har erbjudit ersättning till långivare, har kritik framkommit om att sådan ersättning leder till ett försvagat konsumentskydd.

8. Beräkning av den effektiva räntan:

Bestämmelserna om beräkning av den effektiva räntan kompletterades 2011 inom ramen för kommittéförfarandet. Ändå tycks det fortfarande finnas frågetecken i vissa enskilda fall.

Kommissionen har utfärdat riktlinjer om tolkningen av den effektiva räntan, men dessa är i motsats till lagstiftning inte juridiskt bindande.

Det är önskvärt att bestämmelserna för beräkning av den effektiva räntan i alla europeiska rättsliga instrument tillämpas på samma sätt.

9. Förklaringar:

Skyldigheten att ge förklaringar enligt artikel 5.6 har införlivats av medlemsstaterna på olika sätt. Vissa medlemsstater försöker uppnå ett striktare införlivande genom att ange de specifika enskilda åtgärder som krävs. Österrike har t.ex. en specifik bestämmelse om att man vid lån i utländsk valuta särskilt ska uppmärksamma konsumenterna på riskerna.

10. Bedömning av kreditvärdighet:

Skyldigheten att bedöma kreditvärdigheten hos konsumenten har införlivats på olika sätt av medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har låtit bedömningen av kreditvärdigheten manifesteras exempelvis i form av en obligatorisk databassökning. Andra medlemsstater överlåter frågan om huruvida kraven uppfyllts till domstolarna.

11. SMS-lån:

Efterfrågan på SMS-lån ökar stadigt, och dessa typer av lån erbjuds inte bara i de skandinaviska länderna, utan även i Storbritannien och de östeuropeiska medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att ägna särskild uppmärksamhet åt detta problem och att säkerställa ett effektivt konsumentskydd. De bör i detta sammanhang ta hänsyn till de rådande omständigheterna i sitt land och vid behov också vidta åtgärder som går utöver kraven i direktivet om konsumentkreditavtal.

12. Avslutande anmärkningar:

Kommissionen bör nu se över införlivandet och insistera på en korrekt tillämpning i medlemsstaterna. Sedan bör man ge de berörda den tid som krävs för att de ska kunna vänja sig vid de nya bestämmelserna och samla erfarenheter. Därefter bör en detaljerad bedömning göras av direktivets inverkan ur ett rättsligt och faktiskt perspektiv, och sedan kan man inrikta sig på eventuella ändringar av direktivet på grundval av ovannämnda bedömning.


YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (8.6.2012)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över genomförandet av direktiv 2008/48/EG om konsumentkrediter

(2012/2037(INI))

Föredragande: Theodor Dumitru Stolojan

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–   Direktiv 2008/48/EG(1) om konsumentkreditavtal godkändes före finanskrisen.

–   I ett antal medlemsstater bidrog alltför stora konsumentkrediter till krisen.

–   Alltför stor utlåning i utländsk valuta till konsumenter ökade hushållens risk och förluster.

–   Europeiska systemrisknämndens rekommendation av den 21 september 2011 om utlåning i utländsk valuta (ESRB/2011/1) bör beaktas i detta sammanhang.

1.  Europaparlamentet uppmanar tillsynsmyndigheterna att kräva att finansinstituten ska ge konsumenterna anpassad, fullständig och lättförståelig information om de risker som finns i samband med utlåning i utländsk valuta och effekterna på avbetalningarna av en kraftig värdeminskning av det lagliga betalningsmedlet i den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist och av en höjning av den utländska räntenivån. Parlamentet anser att denna information ska medfölja reklam som rör konsumentkreditavtal i utländsk valuta, förhandsinformation och konsumentkreditavtal.

2.  Europaparlamentet efterlyser krav på att finansinstituten, i god tid innan konsumenten är bunden av ett kreditavtal eller krediterbjudande, ska ge konsumenterna den anpassade information som behövs för att kunna jämföra de tillgängliga krediter som tillhandahålls på marknaden, bedöma deras konsekvenser och fatta ett välgrundat beslut om huruvida ett kreditavtal bör ingås.

3.  Europaparlamentet efterlyser krav på att finansinstituten ska varna konsumenterna om ett kreditavtal kan medföra en särskild risk för dem med hänsyn till deras finansiella situation.

4.  Europaparlamentet uppmanar tillsynsmyndigheterna att noga övervaka finansierings- och likviditetsriskerna i samband utlåning i utländsk valuta, att vidta åtgärder för att förebygga att dessa risker blir alltför stora och att kräva att finansinstituten tillämpar effektiva system för prissättning, kapitaltilldelning och likviditetsförvaltning för att hantera utlåning i utländsk valuta och att vid bedömning av konsumentens kreditvärdighet ta hänsyn till dennes förmåga att klara av växelkursfluktuationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att kräva att finansinstituten ger konsumenterna möjlighet att räkna om lånet till en annan valuta, i enlighet med en öppen metod som konsumenten ska underrättas om genom förhandsinformation. Parlamentet uppmanar även finansinstituten att tillhandahålla en möjlighet att risksäkra utländsk valuta till en rimlig kostnad för kunden för att begränsa risken för negativa valutafluktuationer vid återbetalningar.

5.  Europaparlamentet kräver en översyn av bestämmelserna om den effektiva räntan i direktiv 2008/48/EG för att på ett mer korrekt sätt beakta särdragen hos utlåning i utländsk valuta och utlåning med rörliga räntesatser.

6.  Europaparlamentet anser att kreditinstituten vid beviljande av konsumentkrediter med en löptid på längre än fem år särskilt ska sörja för att dessa lån ligger i den berörda konsumentens bästa intresse.

7.  Europaparlamentet uppmanar finansinstituten att inte tillhandahålla konsumentkrediter med konsumentens bostad som säkerhet i fall då konsumenten inte uppbär en tillräcklig lön, och att endast tillhandahålla konsumentkrediter då konsumentens kreditvärdighet har bedömts och, vid behov, lämplig säkerhet har fastställts för att garantera en lämplig risknivå för såväl konsumenten som kreditgivaren.

8.  Europaparlamentet anser att konsumenterna ska ha rätt att bli informerade om kostnaderna för tilläggstjänster och om sin rätt att köpa tilläggstjänster, såsom försäkringar från alternativa tjänsteleverantörer. Parlamentet anser att finansinstituten bör vara skyldiga att särskilja sådana tjänster och därmed förknippade kostnader från tjänster som avser det grundläggande lånet, och att klargöra vilka tjänster som är väsentliga för förlängningen av ett lån och vilka tjänster som låntagaren själv kan besluta att utnyttja.

9.  Europaparlamentet påpekar att en av målsättningarna med direktivet är att garantera tillgången till information, vilket gynnar verksamheten på den inre marknaden, även på kreditområdet. Det finns därför ett behov av att utvärdera om antalet gränsöverskridande låneavtal ökar och om ytterligare förbättringsåtgärder krävs.

10. Europaparlamentet kräver att finansinstitutens annons- och marknadsföringsmetoder ska övervakas noggrant för att undvika vilseledande eller falsk information vid annonsering eller marknadsföring av kreditavtal.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av direktivet och en fullständig utvärdering av dess inverkan på konsumentskyddet, med beaktande av konsekvenserna av den finansiella krisen och EU:s nya rättsliga ram för finansiella tjänster.

12. Europaparlamentet efterlyser en översyn av direktiv 2008/48/EG i syfte att integrera det direktivet och direktivet om bostadslåneavtal i ett enda direktiv.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

7.6.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

38

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Elena Băsescu, Sharon Bowles, Udo Bullmann, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Elisa Ferreira, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Philippe Lamberts, Werner Langen, Astrid Lulling, Arlene McCarthy, Alfredo Pallone, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Sampo Terho, Marianne Thyssen, Corien Wortmann-Kool, Pablo Zalba Bidegain

Slutomröstning: närvarande suppleanter

David Casa, Philippe De Backer, Vicky Ford, Robert Goebbels, Olle Ludvigsson, Marisa Matias, Gianni Pittella, Andreas Schwab, Theodoros Skylakakis, Emilie Turunen

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Robert Sturdy

(1)

EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

11.10.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pablo Arias Echeverría, Adam Bielan, Jorgo Chatzimarkakis, Sergio Gaetano Cofferati, Birgit Collin-Langen, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia de Campos, Vicente Miguel Garcés Ramón, Louis Grech, Mikael Gustafsson, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Iliana Ivanova, Sandra Kalniete, Edvard Kožušník, Hans-Peter Mayer, Gesine Meissner, Sirpa Pietikäinen, Phil Prendergast, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Gino Trematerra, Barbara Weiler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Regina Bastos, Ildikó Gáll-Pelcz, María Irigoyen Pérez, Olle Schmidt, Olga Sehnalová, Kyriacos Triantaphyllides, Kerstin Westphal

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy