Betänkande - A7-0048/2013Betänkande
A7-0048/2013

BETÄNKANDE om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter

25.2.2013 - (2012/2301(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Elisabeth Morin-Chartier

Förfarande : 2012/2301(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0048/2013

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen och av artikel 8, artikel 153.1 i och artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–    med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012 om att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173) och dess åtföljande dokument om att ta tillvara sysselsättningspotentialen inom personliga tjänster och hushållstjänster (SWD(2012)0095),

–    med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609),

–    med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011,

–    med beaktande av kommissionens rapport från 2011 om utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män under 2010 SEC(2011)0193,

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 om strategin för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–    med beaktande av förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (COM(2010)0193),

–    med beaktande av direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[1],

–    med beaktande av direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)[2],

–    med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster[3],

–    med beaktande av konventionen av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–    med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden[4],

–    med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle[5],

–    med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekterna av den ekonomiska och finansiella krisen[6],

–    med beaktande av sin resolution av den 19 oktober 2010 om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden[7],

–    med beaktande av sin resolution av den 8 februari 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010[8],

–    med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen[9],

–    med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om kvinnor och företagsledarskap[10],

–    med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om kvinnors företagande i små och medelstora företag[11],

–    med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om situationen för ensamstående mödrar[12],

–    med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2011[13],

–    med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete[14],

–    med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors roll i den gröna ekonomin[15],

–    med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors arbetsvillkor inom tjänstesektorn[16],

–    med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer[17],

–    med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0048/2013), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen genomgår den största ekonomiska och finansiella krisen sedan depressionen på 1930-talet, en kris som förvärras av de så kallade åtstramningsåtgärderna som EU- institutionerna ålägger medlemsstaterna inom ramen för politiken för ekonomisk styrning (stabilitets- och tillväxtpakten, europeiska planeringsterminen, europluspakten och finanspakten) och finansiella stödprogram. Krisen har lett till att arbetslösheten i alla medlemsstater och särskilt i de södra medlemsstaterna har skjutit i höjden. Effekterna av krisen är särskilt allvarliga för sårbara personer och framför allt kvinnor som berörs direkt genom att de mister sitt arbete, får sänkt lön eller osäkrare anställningsförhållanden och indirekt genom budgetnedskärningarna i offentlig service och socialt stöd. Det är därför mycket viktigt att bland annat jämställdhetsaspekten verkligen tas i beaktande i hanteringen av krisen och utvecklingen av lösningar för att övervinna den.

B.   Rätten till arbete är en nödvändig förutsättning för kvinnors faktiska jämställdhet, ekonomiska oberoende och självförverkligande på det yrkesmässiga planet. Den rådande krisen är inte bara finansiell och ekonomisk, utan är även en kris för demokratin, jämlikheten, den sociala välfärden och jämställdheten mellan kvinnor och män. Krisen utnyttjas dessutom som en ursäkt för att minska, eller till och med stoppa, viktiga insatser för att hantera klimatförändringarna och de kommande miljöutmaningarna.

C.  Kreditkrisen, som ligger till grund för den rådande recessionen, var en katastrof framkallad av män. De flesta lösningar som tagits fram såväl på nationell som på internationell nivå har också beslutats av män, och jämställdhetsperspektivet har inte beaktats tillräckligt. Det är viktigt att kvinnor, som generellt sett är bättre kvalificerade än män, är delaktiga fullt ut i de politiska, ekonomiska och finansiella beslutsprocesserna, men även när det gäller avtal mellan arbetsmarknadens parter.

D.  Den ökade risken för fattigdom hänger nära och direkt samman med avskaffandet av många av statens sociala funktioner, vilket till exempel yttrar sig i ett försämrat offentligt system för social trygghet som har observerats i flera medlemsstater den senaste tiden, med sänkta belopp på viktiga sociala förmåner (barnbidrag, arbetslöshetsersättning, sjukpenning och försörjningsstöd).

E.   Färska undersökningar visar att kvinnor utgör endast 5 procent av beslutsfattarna inom EU:s finansiella institutioner och att alla riksbankschefer i de 27 medlemsstaterna är män. Genusstudier visar att kvinnor har ett annat sätt att styra än män eftersom de undviker risker och i större utsträckning fokuserar på ett långsiktigt perspektiv.

F.   I krisens inledning drabbades män hårdare än kvinnor. Arbetslösheten har därför ökat men i olika grad för män och kvinnor. Kvinnorna var inte de första offren för krisen, men de påverkas i dag mer av dess konsekvenser (fler kvinnor har otrygga anställningar, arbetar deltid, är mer utsatta för risken för uppsägning, lägre löner, sämre socialt skydd etc.) och under längre tid. Denna fas är mycket mindre väldokumenterad. Dessutom saknas det tillförlitliga och jämförbara statistiska uppgifter, och det finns därför en tendens att krisens effekter för kvinnorna underskattas.

G.  Kvinnor spelar en avgörande roll för att stimulera ekonomisk utveckling. Ökad egenmakt för kvinnor kan ekonomiskt lyfta både samhällen och familjer ut ur fattigdom.

H.  Arbetsmarknadspolitiken tenderar att i kristider fokusera på att påverka sysselsättningsnivån generellt, och inte på icke förvärvsarbetande kvinnor.

I.    De åtstramningsåtgärder som föreskrivits av trojkan (ECB, kommissionen och IMF) och de åtgärder för övervakning av den ekonomiska politiken och de offentliga finanserna som kommissionen och rådet beslutat hotar välfärdsstaten, fördjupar klyftorna i samhället och skapar ännu större sociala och ekonomiska orättvisor, även mellan kvinnor och män.

J.    Arbetslösa kvinnor tas ofta inte med i den officiella statistiken och skillnaderna i arbetslöshetstal mellan könen underskattas ofta eftersom kvinnor tenderar att oftare dra sig tillbaka från arbetsmarknaden av olika skäl (graviditet, familjeansvar, tidsbrist) och utföra obetalt eller informellt arbete, ofta hushålls- och omsorgsarbete, eller arbete inom skuggekonomin, samtidigt som det hittills finns få studier av vilka konsekvenser nedskärningarna i de offentliga utgifterna har ur ett jämställdhetsperspektiv.

K.  De budgetnedskärningar som regeringarna genomför i samband med åtstramningspaketen berör främst den offentliga sektorn och dess välfärdstjänster där kvinnor är överrepresenterade – omkring 70 procent av de anställda inom den offentliga sektorn är kvinnor, som även är de som främst utnyttjar välfärdstjänsterna – men också den privata sektorn, och kvinnor drabbas nu hårdast av åtstramningsåtgärderna. Hittills har ingen medlemsstat genomfört någon bedömning av vilka konsekvenser de föreslagna nedskärningarna i de offentliga utgifterna och den finanspolitiska konsolideringen får ur ett jämställdhetsperspektiv, varken de enskilda åtgärderna eller åtgärdernas samlade verkan.

L.   Kvinnor är mer beroende av sociala förmåner, som skärs ned som ett led i åtstramningsåtgärderna.

M.  En krissituation som den som vi befinner oss i för närvarande kräver djupgående strukturreformer av arbetsmarknaden.

P.   Minskningen av antalet arbetstillfällen åtföljs för kvinnors del i hög grad av en ändring av arbetstiderna, inklusive längre arbetsdagar, ofta med olika arbetsskift. Återhämtningen kommer högst sannolikt att ske snabbare i industrin vilket kommer att medföra en snabbare återhämtning för manlig sysselsättning än för kvinnlig sysselsättning. Kvinnor kommer alltså att beröras mer långvarigt av åtstramningsåtgärderna inom den offentliga sektorn, vilket på lång sikt kan komma att påverka de framsteg som gjorts på jämställdhetsområdet.

O.  Den nuvarande krisen bidrar till en ökad exploatering av kvinnor både inom den lagliga och den olagliga ekonomin. Den kommer att få avsevärda konsekvenser på lång sikt för de kvinnor som har icke-linjära karriärer (inbegripet de som har tillfälliga arbeten, deltidsarbeten, oregelbundna, icke-typiska eller informella arbeten med låg lön), ofta ofrivillig deltid, vilket leder till att kvinnors pensionsinbetalningar blir ofullständiga och att fler kvinnor riskerar att hamna i fattigdom. Det kan leda till att kvinnor får rätt till endast en mycket låg pension och att de hamnar under fattigdomsgränsen. En hel generation av både unga kvinnor och män riskerar att gå förlorad, som förvägras arbete, möjligheter, trygga anställningar och ofta utbildningsmöjligheter till följd av ekonomiska svårigheter.

P.   Krisen försvårar ytterligare möjligheterna att kombinera yrkes- och familjeliv. Att ha barn inverkar olika på kvinnors och mäns sysselsättning. Andelen mödrar på arbetsmarknaden är 12 procent lägre jämfört med kvinnor utan barn, medan sysselsättningsgraden bland fäder är 8,7 procent högre än bland män som inte har barn.

Q.  Jämställdhetsperspektivet har inte beaktats i de nuvarande och planerade initiativen och politiska åtgärderna för att komma ut ur krisen.

R.   Könsstereotypa föreställningar påverkar kvinnors sysselsättning. Till exempel är idén att mäns arbetslöshet är en ”allvarligare” fråga än kvinnors ytterligare en av redan många könsstereotyper, som inverkar negativt på kvinnors sysselsättningsmöjligheter. I praktiken är synen på mäns arbetslöshet annorlunda än kvinnors, eftersom män fortfarande betraktas som familjeförsörjare och kvinnor anses ha det största ansvaret för familjen.

S.   Omkring 23 procent av EU:s befolkning låg i riskzonen för fattigdom och social utestängning 2010[18] och den ökande fattigdomen bland befolkningen berör främst kvinnor som ofta har flera problem samtidigt, vilket är fallet för äldre ensamstående kvinnor och ensamstående föräldrar (till största delen kvinnor). De har svårt att behålla eller hitta ett arbete under dessa förhållanden, de har svårt att hitta lämpligt boende och att ta hand om personer som behöver omsorg (barn, föräldrar, sjuka eller funktionshindrade) och har svårt att förena arbete och familjeliv eftersom det saknas lämpliga stödstrukturer och på grund av varierande nationell politik på området i de 27 EU-medlemsstaterna.

T.   Krisen har ytterligare förvärrat de sociala och ekonomiska villkoren för många missgynnade samhällen, har lett till att fler flickor slutar skolan i förtid och till att kvinnor har blivit ännu sårbarare för människohandel.

U.  Nedskärningarna i tjänster och förmåner hotar kvinnors ekonomiska oberoende, eftersom sociala förmåner utgör en stor del av deras inkomst och kvinnor tenderar att utnyttja offentliga tjänster i större utsträckning än män. Ensamstående mödrar och ensamstående kvinnliga pensionärer drabbas hårdast av de samlade nedskärningarna.

V.  Man har kunnat konstatera en ökning av kvinnors informella och obetalda arbete (frivilligt eller ofrivilligt) med sämre socialt skydd, för att komma undan krisen. Enligt en undersökning från OECD[19] utgör arbete i hemmet 33 procent av BNP i OECD:s medlemsländer.

W. Den rådande krisen och åtstramningspolitiken utnyttjas för att undergräva arbetstagarnas rättigheter i många medlemsstater, och detta påverkar särskilt kvinnliga arbetstagare med allvarliga konsekvenser för kvinnors möjligheter till ekonomiskt oberoende.

X.  Den minskade skillnaden mellan arbetslöshetstalen för kvinnor och för män återspeglar snarare en allmän försämring av levnads- och arbetsvillkoren än framsteg mot ökad jämställdhet.

Y.  Kvinnor som kommer in på arbetsmarknaden spelar en viktig roll för att få tillbaka tillväxten. Deras arbete ökar familjens inkomster vilket ökar konsumtionen och bidrar till att få igång ekonomin. Jämställdhet har således en positiv inverkan på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten.

Z.   Den färska sekundäranalysen av den femte europeiska undersökningen om arbetsvillkor (”Kvinnor, män och arbetsvillkor i Europa – sekundäranalys av den femte europeiska undersökningen om arbetsvillkor”, Eurofound 2012 – kommer att offentliggöras 2013) visar att könssegregering är negativt för både manliga och kvinnliga arbetstagare. Både kvinnor och män uppger att de trivs bättre på arbetsplatsen och är nöjdare med arbetet när de har kolleger av båda könen. Trots detta återstår fortfarande mer att göra för att motverka könssegregeringen på arbetsmarknaden, den könspolariserade yrkesutvecklingen och ”enkönade” arbetsplatser (eftersom tre femtedelar av arbetstagarna i EU arbetar på arbetsplatser där alla anställda är av samma kön).

AA. Vissa jämställdhetsåtgärder har ställts in eller fördröjts och potentiella budgetnedskärningar i framtiden kan inverka på kvinnors sysselsättning och på jämställdhetsarbetet.

AB. Den ekonomiska nedgången bör inte användas som förevändning för att fördröja politiska åtgärder vars syfte är att göra det lättare att förena arbete och familj och minska medlen till omsorg och möjligheter till ledighet, eftersom detta särskilt påverkar kvinnors tillträde till arbetsmarknaden.

AC. Våld mot kvinnor är ett utbrett problem i alla länder och i alla socialgrupper. Ekonomiska påfrestningar leder ofta till en mer frekvent, våldsammare och farligare misshandel. Studier visar att våldet mot kvinnor ökar när män känner sig undanträngda och maktlösa på grund av den ekonomiska krisen.

AD. Det är kvinnor som främst gynnats av sysselsättningsskapandet mellan 1998 och 2008 (sysselsättningsgraden för kvinnor i EU låg då på 55,6 respektive 62,8 procent)[20]. Medan sysselsättningen har stigit med 12,7 procent för kvinnor men bara med 3,18 procent för män, var arbetslösheten fortfarande något högre för kvinnor 2012[21] (10,7 procent för kvinnor mot 10,6 procent för män).

AE. 2011 arbetade 31,6 procent av kvinnorna deltid mot 8,1 procent av männen.

1.   Europaparlamentet erinrar om att jämställdhet är ett av EU:s grundläggande mål som särskilt bör tas i beaktande i arbetet med att finna lösningar på den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen, inbegripet investeringar i den offentliga sektorn, välfärdssektorn och i miljövänliga bostäder, transporter etc. samt skapande av statliga inkomster genom effektivare skattepolitik. Parlamentet beklagar att man i sina politiska lösningar på krisen, däribland återhämtningspaketen, inte har förstått, analyserat och korrigerat effekterna av krisen på jämställdheten. Parlamentet påpekar att jämställdhetsperspektivet i stort sett inte integrerats alls i den strategi som föregick Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att integrera jämställdhetsperspektivet i de makroekonomiska riktlinjerna och sysselsättningsriktlinjerna.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera jämställdhetsaspekten i all politik, framför allt i frågor som berör konsekvenserna av åtstramnings- och återhämtningsåtgärder i samband med krisen, ekonomisk styrning, hållbar utveckling och gröna jobb, yrkesutbildning, migration, samarbete och utveckling, arbetsmiljö och åtgärder som planeras eller genomförs för att motverka eller begränsa krisens effekter.

3.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka och belysa den ekonomiska krisens omedelbara och långsiktiga konsekvenser för kvinnor, särskilt om och i så fall hur krisen förvärrar de befintliga könsklyftorna och dess konsekvenser, såsom ökad risk för könsrelaterat våld, försämrad hälsa bland mödrar och barn och fattigdom bland äldre kvinnor.

4.   Europaparlamentet påminner om att efter att ha nått en sysselsättningsgrad bland kvinnor på 62,8 procent 2008, med en ständig stigning under de tio föregående åren, har detta tal sjunkit något i EU sedan den ekonomiska krisen inleddes och låg 2011 på 62,3 procent. Det är därför nödvändigt att föreslå hållbara lösningar och jämställdhetsaspekten måste beaktas i strategierna i både EU och medlemsstaterna för att bevara sysselsättningen och få igång tillväxten.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en ytterligare anpassning av strukturfonderna för att säkerställa ytterligare stöd till kvinnors sysselsättning inom områden som sannolikt kommer att påverkas av krisen samt stöd till barnomsorg, yrkesutbildning och tillträde till arbetsmarknaden.

6.   Europaparlamentet understryker betydelsen av flaggskeppsinitiativet ”Plattformen mot fattigdom och social utestängning”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja programmet Ett Europa för medborgarna och det kommande programmet för social förändring och social innovation, framför allt för att på ett effektivt sätt uppfylla jämställdhetsmålen. Parlamentet betonar vikten av programmet Daphne III, särskilt för att skydda kvinnor mot allt slags våld, och behovet av att uppnå en hög nivå av hälsoskydd, välfärd och social sammanhållning.

7.   Europaparlamentet vidhåller att trots att arbetslösheten är lika hög bland män och kvinnor har krisen påverkat dem olika. Kvinnor har fått otryggare anställningsförhållanden, framför allt på grund av utvecklingen av atypiska anställningsformer och kvinnors inkomster har minskat kraftigt på grund av ett antal faktorer såsom ihållande löneskillnader mellan könen på i genomsnitt 17 procent och lägre arbetslöshetsersättning som en följd därav, ofrivilligt deltidsarbete i större utsträckning och fler otrygga anställningar eller visstidsanställningar på bekostnad av fasta anställningar. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden har förvärrats till följd av ihållande löneskillnader mellan könen och lägre arbetslöshetsersättning som en följd därav. Parlamentet påpekar att erfarenheten av tidigare kriser visar att mäns sysselsättning generellt brukar återhämta sig snabbare än kvinnors.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till direktiv med åtgärder för att få bort den klyfta som råder mellan könen i fråga om lön för lika eller likvärdigt arbete.

9.   Europaparlamentet påminner om att sysselsättningsgraden bland kvinnor varierar mellan 48,6 procent och 77,2 procent i medlemsstaterna och det behövs därför specifika och situationsanpassade lösningar inom ramen för en europeisk helhetsstrategi. Det behövs också gemensamma och tillförlitliga indikatorer, och följaktligen tillförlitliga och jämförbara uppgifter, för att kunna bedöma olika situationer, fastställa behov och hitta lämpliga lösningar.

10. Europaparlamentet erinrar om att kvinnorna redan före krisen var i majoritet i visstidsarbeten eller deltidsarbeten och att denna tendens förstärkts av krisen, vilket gör att många kvinnor löper större risk för social utestängning. Detta har särskilt varit fallet i de sydeuropeiska medlemsstaterna.

11. Europaparlamentet konstaterar med oro att arbetslösheten bland unga kvinnor ökat från 18,8 procent 2009 till 20,8 procent 2011, och att krisen kommer att drabba utsatta grupper av kvinnor särskilt hårt, dvs. funktionshindrade, invandrare, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, lågutbildade, långtidsarbetslösa, ensamstående mödrar, medellösa kvinnor och kvinnor med ansvar för anhöriga. Parlamentet hälsar med tillfredsställelse det åtgärdspaket som kommissionen lagt fram för att bekämpa en ungdomsarbetslöshet som nu har nått oacceptabla nivåer och social utestängning samt för att erbjuda ungdomar anställning, utbildning och yrkesutbildning.

12. Europaparlamentet anser att rätten till arbete är en nödvändig förutsättning för kvinnors faktiska jämställdhet, ekonomiska oberoende och självförverkligande på det yrkesmässiga planet. Parlamentet vidhåller därför att otrygga anställningar bör försvinna genom att befintliga arbetstillfällen görs till fasta tjänster och rätten till arbeten med tillhörande rättigheter bör erkännas och stärkas.

13. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att omformulera sina nuvarande lösningar på den ekonomiska krisen för att säkerställa att de åtgärder som vidtas är långsiktiga och inte undergräver välfärdspolitiken och de strukturer i den offentliga sektorn som är en nödvändig förutsättning för ökad jämställdhet, såsom sociala tjänster och omsorgsinrättningar, hälso- och sjukvård, utbildning och arbetstagarnas rättigheter.

14. Europaparlamentet erinrar om att övergången från utbildning till arbete blir allt svårare för kvinnor på grund av krisen, vilket senare leder till skillnader mellan män och kvinnor i värderingen av den egna förmågan.

15. Europaparlamentet anser att de strukturreformer som genomförs för att hantera den nuvarande krisen ger tillfälle att komma till rätta med en del former av könsdiskriminering, som fortfarande är alltför vanliga på arbetsmarknaden i Europa.

16. Europaparlamentet framhåller att en större andel kvinnor än män arbetar inom den informella ekonomin, till viss del eftersom de sektorer där kvinnor av tradition arbetar, såsom hushålls- eller omsorgssektorn, kännetecknas av att de är mindre reglerade. Parlamentet konstaterar å andra sidan att den informella ekonomin har ökat till följd av krisen, men att det är mycket svårt att fastställa omfattningen av den då det inte finns några tillförlitliga uppgifter om dess utbredning och betydelse.

17. Europaparlamentet understryker att kvinnorna har spelat en mycket viktig roll när det gäller att stå emot krisen och anser att de representerar en betydande potential att förbättra konkurrenskraften och företagens resultat, särskilt när de innehar högre befattningar i dessa. Det är därför angeläget att de deltar i utarbetandet och administrationen av återhämtningsplaner för att främja den sociala sammanhållningen.

18. Europaparlamentet vidhåller att den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen och de påföljande budgetnedskärningarna inte får äventyra de resultat som uppnåtts tack vare jämställdhetspolitiken och inte heller får användas som förevändning för att minska insatserna på området. Parlamentet anser att krisen snarare bör leda till att medlemsstaterna integrerar jämställdhetsperspektivet i sin arbetsmarknadspolitik, och se den senare som en del av lösningen på krisen i fråga om att ta tillvara alla talanger och all kompetens i befolkningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att jämställdhetsperspektivet integreras i alla planerade finanspolitiska åtgärder.

19. Europaparlamentet betonar att kvinnors rättigheter inte bör ses, förstås eller arbetas för såsom något som konkurrerar med männens rättigheter, eftersom bättre vårdtjänster och offentliga tjänster för familjer är en förutsättning för både kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att man måste arbeta för delat ansvar för familj och hushåll. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa åtgärder eller utveckla redan befintliga åtgärder för att få bukt med könsdiskriminering och ojämlik rollfördelning, till exempel genom att uppmuntra män att utnyttja sin rätt att ta hand om barn och sjuka eller funktionshindrade anhöriga.

20. Europaparlamentet betonar att de sjunkande födelsetalen i EU förvärras av krisen, eftersom arbetslöshet, otrygghet och osäkerhet vad gäller framtiden och ekonomin har lett till att par, och främst yngre kvinnor, skjuter upp beslutet att bilda familj, vilket förstärker tendensen med en åldrande befolkning i EU.

21. Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att reformera den makroekonomiska politiken samt social- och arbetsmarknadspolitiken för att garantera ekonomisk och social rättvisa för kvinnor, utforma strategier för att främja en rättvis välståndsfördelning, garantera minimiinkomst, anständiga löner och pensioner, minska löneskillnaderna mellan könen, skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen med rättigheter för kvinnor, se till att kvinnor kan dra nytta av offentliga tjänster av hög kvalitet och förbättra tillhandahållandet av allmän välfärd, inbegripet daghem, förskolor och andra former av förskoleverksamhet, fritidshem, kommunala fritidsaktiviteter och familjestödcentrum samt generationsöverskridande mötesplatser.

22. Europaparlamentet erinrar om att nedskärningarna i de offentliga budgetarna inte är könsneutrala utan snarare är resultatet av Europeiska unionens makroekonomiska politik och strukturpolitik, särskilt tillämpningen av åtgärderna i den ekonomiska styrningen och i programmen för ekonomisk anpassning, som orsakar och kommer att fortsätta att orsaka ökade ojämlikheter mellan män och kvinnor samt arbetslöshet och fattigdom bland kvinnor. Parlamentet anser att den politiska inriktningen behöver ändras, eftersom kvinnor är i majoritet bland de anställda inom den offentliga sektorn och huvudmottagare av socialt stöd. Parlamentet efterlyser därför en höjning av relevanta budgetposter.

23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att genomföra jämställdhetsbedömningar när de planerar åtstramningsåtgärder så att effekterna av åtgärderna blir så könsneutrala som möjligt.

24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa jämställdhetsbudgetering för att analysera statliga program och politik, deras inverkan på resursfördelningen och deras bidrag till jämställdheten.

25. Europaparlamentet understryker att kvinnor i högre grad än män har en långsam karriärutveckling, på grund av att de i början av karriären accepterar tjänster på lägre nivå eller deltidsarbete, vilket leder till ökad sårbarhet för denna grupp, otillräckliga inkomster och större fattigdom.

26. Europaparlamentet uppmanar de regionala och lokala myndigheterna att garantera tillhandahållande av lämpliga omsorgstjänster för barn och andra omsorgsberoende personer. Omsorgstjänsterna ska vara överkomliga, tillgängliga, av god kvalitet och förenliga med kvinnors och mäns heltidsarbete.

27. Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att redan nu genomföra åtgärder inriktade på återgång i arbete och introduktion i näringslivet för anställda i den offentliga sektorn, där majoriteten är kvinnor, vars anställning hotas av budgetnedskärningar i den offentliga förvaltningen.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera den övergripande jämställdhetsstrategin i all sysselsättningspolitik, att vidta nödvändiga åtgärder för att gynna kvinnors återgång till arbetslivet, inte bara i lägre, utan även i ledande befattningar, och att införa jämställdhetsstrategin i EU:s sysselsättningsriktlinjer. Parlamentet betonar behovet av lämplig jämställdhetsbudgetering, särskilt i samband med nästa fleråriga budgetram 2014–2020, så att målen i jämställdhetspakten samt EU 2020-strategin kan uppnås.

29. Europaparlamentet beklagar att målet att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden inte finns med i den årliga tillväxtundersökningen 2013, trots att detta är ett av de överordnade målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera främjande av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden som en prioritering när det antar årets riktlinjer för den ekonomiska politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inkludera och systematiskt ta upp jämställdhetsfrågor i alla framtida nationella reformprogram.

31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dels främja en aktiv arbetsmarknadspolitik, en kraftfull dialog mellan arbetsmarknadens parter samt arbetsnormer och socialt skydd för att trygga kvinnors rättigheter, även invandrarkvinnors, dels bekämpa tvångsarbete och olaglig sysselsättning.

32. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder som ska uppmuntra mödrar att delta på arbetsmarknaden, till exempel genom strategier för distansarbete, yrkesutbildning eller omskolning, för hjälp till återgång till arbetslivet efter mammaledighet.

33. Europaparlamentet välkomnar förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland ledamöterna i styrelsen för börsnoterade företag i syfte att ge kvinnor tillträde till högre kvalificerade och bättre betalda arbeten och uppmanar medlemsstaterna att stödja det och förbereda sig för att införa det. Parlamentet begär att liknande bindande lagstiftningsåtgärder antas av andra arbetsgivare, inbegripet europeiska, nationella, regionala och lokala offentliga institutioner, förvaltningar och organ, eftersom dessa bör föregå med gott exempel när det gäller jämn könsfördelning i beslutsprocesserna.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en strategi för att främja jämnare könsfördelning i små och medelstora företag, som inte täcks av ovannämnda direktiv. Parlamentet påpekar att kvinnor är underrepresenterade i styrelserna för finansinstitut, och att de till och med praktiskt taget är uteslutna från alla beslutsprocesser i finansvärlden. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att öka det kvinnliga deltagandet inom alla nivåer av beslutsfattande, framför allt i fråga om budgetering och styrning av europeiska ekonomiska system, inklusive Europeiska centralbanken. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att främja finansiella kunskaper bland flickor och kvinnor.

35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra utbildningsinsatser inom de sektorer som drabbas hårdare av de negativa konsekvenserna av kriser eller globalisering för att förbereda arbetstagarna på sysselsättningsutvecklingen och nya arbeten med särskild hänsyn till kvinnors särskilda situation och till att kvinnor oftare än män tvingas avbryta sin karriär för att ta hand om barn eller äldre och sjuka familjemedlemmar, vilket inverkar på deras karriärmöjligheter. Parlamentet begär också att utbildningsplaner systematiskt ska införas i företagen för att förbereda en omskolning av arbetstagarna, att individanpassade omplaceringar ska föreslås och att arbetslösa och lågutbildade arbetstagare ska erbjudas anpassad utbildning. Därutöver bör man göra en fullständig kartläggning över inom vilka branscher det råder arbetskraftsbrist så att kvinnor kan förbereda sig för, och söka, arbete inom dessa.

36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över de sociala trygghetssystemen i syfte att individanpassa pensionsrättigheterna och rättigheterna inom socialförsäkringssystemen för att ta bort ”familjeförsörjarens fördel” och på så sätt garantera jämställdhet på pensionsområdet.

37. Europaparlamentet understryker att nedskärningarna i utgifterna inom omsorgssektorn i själva verket får följden att arbetsuppgifterna omfördelas och läggs över på kvinnor och leder till försämrad jämställdhet. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att utforma planer för tillhandahållande av omsorgstjänster som kan skapa social rättvisa och jämställdhet.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja yrkesutbildningsåtgärder och -program för kvinnor från alla åldersgrupper och tillgodose det brådskande behovet av program för livslångt lärande, med särskild betoning på förvärvande av ny kompetens i nya tekniker och inom it-sektorn, för att öka deras tillgång till och deltagande i olika verksamhetsområden, särskilt i ekonomi- och finanssektorerna där det inte finns särskilt många kvinnor, och också planera särskilda stödåtgärder för att kvinnor ska kunna förena arbete, utbildning och familjeliv. Parlamentet erinrar om den viktiga roll som Europeiska socialfonden spelar för integration i yrkeslivet genom utbildningsåtgärder och uppmanar medlemsstaterna och lokala myndigheter att främja utnyttjandet av fonden för att särskilt gynna kvinnor som i högre utsträckning påverkas av den ekonomiska krisen.

39. Europaparlamentet understryker vikten av att investera i kvinnor och jämställdhet.

40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja aktiv inkludering eller återintegrering av kvinnor på arbetsmarknaden och att stimulera den kvinnliga sysselsättningen inom sektorer som är strategiska för utvecklingen, genom att vidta särskilda åtgärder för flexiblare arbetstider, jämställda löner och för en reform av skatte- och pensionssystem, samt åtgärder för livslångt lärande med målsättningen att säkerställa de kompetenser och kvalifikationer som krävs med tanke på målen i Europa 2020‑strategin. Parlamentet understryker betydelsen av utbildning på hög nivå som en stimulans för att ge kvinnorna tillträde till sektorer där de är underrepresenterade, till exempel vetenskaplig forskning och teknisk utveckling, framför allt i en tid när Europa har behov av fler forskare för att främja förnyelse och stärka sin ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en ytterligare anpassning av strukturfonderna för att säkerställa ytterligare stöd till kvinnors sysselsättning inom områden som sannolikt kommer att påverkas av krisen samt stöd till barnomsorg, yrkesutbildning och tillträde till arbetsmarknaden.

41. Europaparlamentet erinrar om att i många medlemsstater har det sedan början av krisen blivit svårare för unga kvinnor (i åldersgruppen 15–24 år) att få ett första heltidsarbete och att många löser situationen genom att förlänga sina studier. Trots detta och trots att en bättre utbildning överlag ger kvinnor ett bättre skydd ger kvinnors utbildning mindre utdelning än mäns. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att koncentrera sig på strategier som kombinerar utbildnings- och yrkesutbildningspolitik med riktad sysselsättningspolitik för unga kvinnor.

42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att grundläggande undervisning om finansiella frågor och företagande ingår i läroplanerna på gymnasienivå.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beräkna effekten av de nya pensionssystemen på olika kategorier av kvinnor, med särskild uppmärksamhet på deltidsanställningar och informella arbeten och att anpassa de sociala skyddssystemen med speciell inriktning på de unga generationerna.

44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kvinnors ekonomiska egenmakt med fokus på kvinnligt företagande och att uppmuntra och stödja kvinnor, framför allt unga kvinnor och invandrarkvinnor, som startar företag genom att underlätta kvinnors tillgång till finansiering, bland annat via mikrokrediter, tekniskt stöd och mentorskap och genom att främja nya finansierings- och stödinstrument och uppmuntra utvecklingen av kvinnliga företags- och sponsornätverk samt utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och ekonomiska aktörer. Investeringar i kvinnor och jämställdhet är en mycket viktig faktor för att säkra ekonomisk stabilitet och förebygga ekonomiska chocker.

45. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvinnors deltagande på alla nivåer i beslutsprocessen.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i större utsträckning främja kvinnligt företagande, inklusive finansiellt stöd till kvinnliga företagare.

47. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kvinnligt företagande i den gröna ekonomin, som kan skapa nya arbetstillfällen. Parlamentet noterar att förnybar energi kan skapa nya arbetstillfällen för kvinnliga företagare i avlägsna och perifera regioner inom EU där den kvinnliga arbetslösheten är särskilt hög och där möjligheterna att utnyttja alternativ energi som vind- och solkraft är goda.

48. Europaparlamentet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik, yrkesinspektioner och dialog mellan arbetsmarknadens parter, tillsammans med kompetenshöjning, är viktiga för främjandet av en miljövänligare ekonomi.

49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja skapandet av sysselsättning i den sociala och solidariska ekonomiska sektorn där kvinnors obetalda arbete dominerar och särskilt att söka efter och genomföra nya lösningar som gör det möjligt att ekonomiskt värdera arbete som är informellt men inte svart.

50. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja omsorgs- och hälsosektorn med målsättningen att skapa förutsättningar för att uppnå Europa 2020-strategins mål för kvinnors sysselsättning.

51. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka och ta itu med konsekvenserna av nedskärningarna i den offentliga omsorgen och hälso- och sjukvårdstjänsterna, som leder till återprivatisering av omsorgssektorn, för att inte öka kvinnornas omvårdnadsansvar och återförvisa dem till en traditionell familjeroll. Parlamentet understryker att besparingar på området för mamma- och pappaledighet, föräldraledighet och barnförmåner samt andra familjerelaterade förmåner har lett till minskade inkomster för alla kvinnor med omsorgsansvar.

52. Europaparlamentet erinrar om att det fortfarande finns stereotypa föreställningar om kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden och att kvinnor strävar efter att förena arbete och familjeliv och därför är mer utsatta än män när det gäller förändringar i arbetsförhållandena.

53. Europaparlamentet vidhåller att det behövs en politik för kollektivtrafik, särskilt för att bygga ut och förbättra kollektivtrafiken, som tar hänsyn till jämställdheten så att kvinnor kan delta mer aktivt på arbetsmarknaden och söka arbete, genom att de får en reell rörlighet.

54. Europaparlamentet oroar sig för situationen för kvinnor på landsbygden, där tillgången till en rad tjänster har försämrats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns en fungerande kollektivtrafik, hälso- och sjukvård och andra väsentliga tjänster på landsbygden, så att man minskar utflyttningen till städerna och undviker en marginalisering av avlägset belägna områden.

55. Europaparlamentet hävdar att det är viktigt att garantera en faktisk möjlighet att kunna förena yrkesliv, privatliv och familjeliv, vilket får den positiva konsekvensen att det stärker kvinnors deltagande på alla sociala nivåer i samhället och i politiken.

56. Europaparlamentet understryker att EU-programmet Erasmus för unga företagare bör inrikta sig särskilt på kvinnligt deltagande för att kvinnor ska kunna få samma självförtroende och kunskaper om företagande på den inre marknaden samt nödvändig kompetens för att kunna leda och utveckla företag.

57. Europaparlamentet betonar att nedskärningarna i offentliga barnomsorgstjänster direkt påverkar kvinnors ekonomiska oberoende och möjligheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta en handlingsplan för att göra det möjligt att nå de mål som fastställdes i Barcelona för en bättre barnomsorg med utveckling av företagsdagis. Parlamentet understryker vikten av kollektivförhandlingar med arbetsmarknadens parter för att förbättra möjligheterna att förena arbetsliv och familjeliv på sektorsnivå och nationell och regional nivå. Det är också viktigt att förbättra villkoren för att få tillgång till och behålla en plats i barnomsorgen för olika kategorier av kvinnliga anställda och att samtidigt ge besked om barnomsorgsplats minst tre månader i förväg för att kvinnor ska kunna förena familje- och yrkesliv.

58. Europaparlamentet anser att man bör främja adekvata system för mamma-, pappa- och föräldraledighet och stödja företagens initiativ till flexibel arbetstid och företagsintern barnomsorg. Dessutom bör man anslå ytterligare resurser till utbildning, program för livslångt lärande och program för yrkesutbildning och omskolning samt införa adekvat stöd till anhörigvårdare, också i form av avlastningsvård.

59. Europaparlamentet understryker att det måste investeras i överkomliga tjänster av god kvalitet – till exempel barnomsorg på heltid, heldagsskolor och äldreomsorg – som främjar jämställdhet och bättre balans mellan arbetsliv och privatliv och skapar förutsättningar som underlättar inträdet på eller återgång till arbetsmarknaden.

60. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att öka tillgången till barnomsorg, men även att göra informella system för barnomsorg mer professionella genom att fastställa kvalitativa normer, förbättra lönevillkoren och erbjuda aktörerna utbildning. Man bör även beakta de särskilda behoven hos föräldrar som har informella arbetstider och ensamstående föräldrar.

61. Europaparlamentet vidhåller att det är nödvändigt att låta staten och arbetsgivarna ta ansvar för den kommande generationen och rätten till föräldraledighet, som innebär att kvinnor ska ha rätt att föda barn och vara arbetstagare utan att mista sina arbetsrättigheter.

62. Europaparlamentet understryker behovet av att minska konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen för familjer (med särskild uppmärksamhet på familjer i skilsmässa, ensamstående mödrar och på situationer där barn omhändertagits av släktingar eller myndigheter), med hänsyn tagen till att kvinnorna ofta förväntas ta ansvar för hushållsarbetet. Parlamentet betonar att detta kommer att öka risken för fattigdom bland kvinnor.

63. Europaparlamentet betonar att vissa medlemsstaters beslut att skära i budgeten för barnomsorg, skolor, fritidsverksamhet, skolbespisningar och skolskjuts och till omsorgsarbete får direkta konsekvenser för kvinnor, som tar ansvar för det mesta extraarbete som detta medför. Detta innebär att kvinnor ofta måste gå över till deltidsarbete (vilket i sin tur medför nackdelar i form av lägre inkomst och pension), varför det måste ske en utbyggnad av de allmänna förskolorna, daghemmen, fritidshemmen, och en utveckling av allmänna äldrecentrum samt allmänna långvårdssjukhus.

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med de särskilda behoven hos romska kvinnor och flickor genom att tillämpa ett genusperspektiv i alla strategier för integrering av romer samt att ge skydd åt särskilt sårbara undergrupper.

65. Europaparlamentet betonar att nedskärningarna i offentliga barnomsorgstjänster direkt påverkar kvinnors ekonomiska oberoende – år 2010 var bristen på barnomsorgstjänster orsaken till att 28,3 procent av kvinnorna inte arbetade eller hade deltidsarbete, jämfört med 27,9 procent 2009. År 2010 var sysselsättningsgraden för kvinnor med småbarn i EU 12,7 procent lägre än för kvinnor utan barn, en ökning från 11,5 procent 2008.

66. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i omsorgssektorn som en möjlig tillväxtsektor för både kvinnor och män för att bryta med kvinnors traditionella roll som omsorgsansvariga, vilken leder till könssegregering på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att nedskärningarna i omsorgssektorn leder till ett skifte från offentlig omsorg till obetalt omsorgsarbete i hushållen. Parlamentet betonar behovet av lämpliga anställningsavtal och socialt skydd för omsorgsanställda som arbetar i hushåll.

67. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i avvaktan på en europeisk harmonisering i fråga om mamma- och pappaledighet och föräldraledighet behålla relevanta sociala förmåner och övriga familjeförmåner på befintlig nivå för att inte minska kvinnors inkomst, och att även övervaka att kvinnors rätt till mammaledighet iakttas.

68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noggrant övervaka den ökande diskrimineringen av gravida kvinnor på arbetsmarknaden, vilket har rapporterats i flera medlemsstater.

69. Europaparlamentet påpekar att kvinnors fattigdom inte bara är en följd av den nuvarande ekonomiska krisen utan också beror på olika faktorer såsom stereotypa föreställningar, löne- och pensionsskillnader mellan kvinnor och män, bristande omfördelningsmekanismer i välfärdssystemen, brist på möjligheter att förena familjeliv med arbetsliv, kvinnors längre förväntade livslängd och generellt alla former av könsdiskriminering, som främst drabbar kvinnor. Parlamentet betonar emellertid att krisen förvärrar den ihållande situationen av ojämställdhet och betonar behovet av att bekämpa stereotyper på alla områden och i alla skeden av livet, eftersom dessa stereotyper är ett av de mest ihållande skälen till ojämställdhet genom att de inverkar i stor utsträckning vid val av utbildning och sysselsättning, uppdelning av ansvaret för hem och familj samt på löneskillnader, deltagande i det offentliga livet och representation på beslutsfattande poster.

70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 2006/54/EG, särskilt med tanke på löneskillnaderna mellan kvinnor och män, vilket parlamentet begärde i sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete.

71. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att föreslå lösningar för att göra det lättare för kvinnor att fortsätta sin yrkeskarriär och att framför allt bekämpa löneskillnader som hör samman med mammaledighet.

72. Europaparlamentet vill fästa medlemsstaternas uppmärksamhet på behovet av inkomstförbättrande åtgärder, inklusive en utveckling av minimiinkomstregler och socialförsäkringssystem för personer som har svårt att tillgodose sina egna grundläggande behov, särskilt personer med barn eller omsorgsansvar, och i synnerhet ensamstående föräldrar.

73. Europaparlamentet påpekar att den ekonomiska krisen ger upphov till trakasserier, övergrepp och allt slags våld mot kvinnor, och särskilt till en ökning av prostitutionen. Våld mot kvinnor är det vanligaste brottet mot de mänskliga rättigheterna i världen, på alla kulturella, sociala och ekonomiska nivåer. Parlamentet betonar att det krävs ökade offentliga, ekonomiska och mänskliga resurser för att arbeta med grupper som riskerar att hamna i fattigdom och med utsatta barn och ungdomar, gamla och funktionshindrade samt med hemlösa.

74. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över och poängtera den ekonomiska krisens omedelbara och långsiktiga inverkningar på kvinnor, framför allt huruvida och på vilket sätt den förvärrar den rådande bristen på jämställdhet samt vilka konsekvenser detta för med sig, såsom ökad risk för könsrelaterat våld, sämre hälsa för mödrar och barn och fattigdom bland äldre kvinnor.

75. Europaparlamentet betonar att kvinnor i den nuvarande situationen med ekonomisk kris och budgetåtstramningar har färre resurser för att skydda sig och sina barn mot våld. Därför är det ännu viktigare att undvika de direkta finansiella följder som våld mot kvinnor och barn har för rättsväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

76. Europaparlamentet understryker att jämställdhetspolitikens institutionella ram, såsom jämställdhetsorgan och kvinnoorganisationer, också drabbas av nedskärningar i finansieringen. Parlamentet begär att stödet till jämställdhetsorgan, jämställdhetsprojekt, kvinnojourer och kvinnoorganisationer bibehålls, eftersom eftersom de på ett effektivt sätt bidrar till att finna hållbara lösningar på krisen och möjliggör aktivt deltagande i utformningen av åtgärder av betydelse för framtiden. Nedskärningar i finansieringen av kvinnoorganisationer undergräver kvinnors samhälleliga och politiska deltagande och leder till att det blir ännu svårare för kvinnor att göra sin röst hörd i samhället.

77. Europaparlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att fortlöpande och systematiskt övervaka och bedöma konsekvenserna av den ekonomiska krisen för kvinnors arbetsvillkor, däribland diskriminering i samband med anställning, ökad arbetsbörda, press och stress i arbetet och mobbning. Parlamentet understryker att de befintliga uppgifterna inte avspeglar hela vidden av krisens allvarliga konsekvenser för kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning avseende jämställdhetsperspektivet i sina ekonomisk-politiska åtgärder och lösningar på den rådande krisen.

78. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att starkt stödja jämställdhetsintegreringen i budgetarbetet för att öka jämställdheten genom att rätta till negativa konsekvenser av intäkter och utgifter och förbättra styrningen och ansvarsskyldigheten, framför allt när det gäller de nationella budgetarna.

79. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta budgetinstrument där man tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet.

80. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera ILO:s konvention om hushållsarbetare (konvention nr 189).

81. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med en god balans mellan trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden, genom en omfattande tillämpning av principerna för flexicurity, och att motverka segmenteringen på arbetsmarknaden genom att se till att det finns både ett lämpligt socialt skydd för människor vid övergångsperioder eller för visstidsanställda eller deltidsanställda, och möjligheter till utbildning, yrkesutveckling och heltidsarbete.

82. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

MOTIVERING

Sedan 2008 har världsekonomin genomgått en rad på varandra följande kriser: finansiella, ekonomiska och nu också sociala. Den sociala krisen har i hög grad underskattats av de europeiska regeringarna, som i första hand vidtagit åtgärder för finansiell återhämtning för att därefter utarbeta sparplaner i syfte att sätta stopp för underskottsspiralen i de offentliga finanserna och uppfylla kraven i Maastrichtfördraget. Saneringen av medlemsstaternas budgetar har i stor utsträckning överskuggat den sociala krisen som har spätts på av de kombinerade ekonomiska kriserna, och som särskilt berör kvinnor.

Vid den ekonomiska krisens inledning 2008 drabbades mäns sysselsättning hårdare än kvinnors. Kvinnorna var alltså inte krisens första offer, men det har skett en kraftig ökning sedan 2009.

Det råder dock skillnader mellan medlemsstater och verksamhetsområden. För män gick arbetstillfällen förlorade inom industrin där krisen fick mera omedelbara effekter, medan kvinnor som främst arbetar inom tjänstesektorn berördes först i ett senare skede. Välutbildade unga kvinnor skyddades längre under krisen, även om deras utbildning gett mindre utdelning.

Europas kvinnor berörs av en tyst kris. Effekterna av krisen är långsammare och mindre brutala än för männen, men finns otvivelaktigt där. Medan männens sysselsättning kommer att återhämta sig snabbare kommer besparingsåtgärderna i den offentliga sektorn att påverka kvinnors sysselsättning varaktigt.

Ännu mer seglivad är idén att mäns arbetslöshet är allvarligare än kvinnors.

Olika aspekter på dessa frågor har redan analyserats i flera betänkanden från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män sedan sjunde valperioden inleddes.

Budgetåtstramningar: en dubbelbestraffning för kvinnor

Kvinnor som redan före krisen i större utsträckning än män berördes av arbetslöshet, otrygga anställningsförhållanden och låga löner märker nu av effekterna av de åtgärder som regeringarna vidtagit för att minska underskotten i de offentliga finanserna, vilket alltså är en justeringsfaktor på grund av krisen.

Kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn, där de utgör i genomsnitt 70 procent av de anställda, är de som främst drabbas av de budgetnedskärningar som medlemsstaternas regeringar beslutat om. Minskningen av antalet anställda i den offentliga sektorn har uppgått till så mycket som 25 procent i vissa medlemsstater[1]. Dessutom har lönerna sänkts eller frysts i den offentliga sektorn och visstidsanställningar har ofta inte förlängts.

En annan negativ effekt är att minskningen av barnbidragen, mammaledigheten och bidragen till ensamstående föräldrar har ökat risken för fattigdom bland kvinnor och ökat deras beroende av anhöriga.

För de kvinnor som behåller sitt arbete motsvarar detta ofta inte utbildningsnivån, så priset för att behålla ett arbete är en risk för överkvalificering. För övrigt är de anställningar som erbjuds oftare tidsbegränsade eller deltidsanställningar och inte fasta anställningar.

2011 arbetade 31,6 procent av kvinnorna deltid. Företeelsen är så omfattande att kommissionen inte längre talar om deltidsarbete utan om deltidsarbetslöshet[2].

I sina strategier för att undvika arbetslöshet studerar unga kvinnor ofta längre för att skjuta upp inträdet på arbetsmarknaden eller så avstår de helt enkelt från att söka arbete.

De kvinnor som behåller sitt arbete ställs inför problemet med att förena arbetsliv och privatliv. Vid sidan av sitt arbete ska de sköta hemmet, som de till största delen ansvarar för, och ofta tar de också hand om personer som behöver omsorg (barn, föräldrar, sjuka eller funktionshindrade).

De olika minskningarna av sociala tjänster och nedskärningarna i anslagen till samhällsinfrastruktur, utbildning, barnomsorg, hälso- och sjukvård och personlig assistans betyder att ansvaret flyttas över till hushållen, oftast kvinnorna, vilket gör att de lämnar sitt betalda arbete eller går ner i arbetstid för att ta över de tjänster som inte längre ombesörjs av staten, eller som de inte längre har råd till.

Vissa kvinnor tar sin tillflykt till det informella arbetet, antingen för att de olika uppgifterna blir för tunga, eller för att lönen för det arbete de utför inte räcker för att täcka de ökade skatterna och de minskade sociala tjänsterna. De föredrar alltså att lämna arbetsmarknaden till förmån för den informella ekonomin. Tillsammans bidrar dessa olika faktorer till att upprätthålla ojämlikheten mellan könen.

Rekommendationer för att ta sig ut ur krisen

Det är absolut nödvändigt att integrera jämställdhetsperspektivet i de offentliga myndigheternas lösningar på krisen.

Ett av de främsta instrumenten är utbildning, både grundutbildning och livslångt lärande, för att kunna anpassa sig till utvecklingen på arbetsmarknaden. Sysselsättningsprognoserna för kommande år visar att 15 procent av de arbetstillfällen som inte kräver högre kvalifikationer kommer att försvinna, medan 15 procent av de nya arbetstillfällen som skapas kommer att kräva högre kvalifikationer[3]. Utbildningspolitiken måste därför omprövas och kvinnors särskilda situation måste beaktas.

I detta sammanhang bör Europeiska socialfonden mobiliseras liksom alla övriga EU-program för att möjliggöra en större social integration genom integration på arbetsmarknaden.

Det är viktigt att betona att budgetnedskärningarna har haft mycket negativa konsekvenser på möjligheterna att förena arbetsliv och familjeliv och att detta särskilt berör ensamstående föräldrar, oftast kvinnor. En bättre barnomsorg med utveckling av företagsdagis kommer att bidra till att kvinnor kan stanna kvar i arbetslivet. Detta kan uppnås genom kollektivförhandlingar med arbetsmarknadens parter.

Krisen har förvärrat våldet mot kvinnor (mobbning och våld på arbetsplatsen och i hemmet). Budgetnedskärningarna får inte äventyra finansieringen av program och sammanslutningar som bekämpar våld mot kvinnor.

Det bör understrykas att kvinnor spelar en viktig roll för att ta sig ut ur krisen och att kommissionens förslag om jämn könsfördelning i bolagsstyrelser är ett steg i rätt riktning. Därutöver bör det företas en rad åtgärder för att främja kvinnors plats i samhället så att de i större omfattning deltar i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet.

Slutligen är kommissionens roll mycket viktig för att EU:s sysselsättningspolitik och den ekonomiska politiken ska beakta de mål och åtaganden som fastställts på jämställdhetsområdet. Den bör också utnyttja återhämtningsplanerna till att stärka kvinnors rättigheter och ta med jämställdhetsaspekten i alla delar av den fleråriga budgetramen 2014–2020.

  • [1]  ILO :s rapport om globala sysselsättningstrender 2012, ”Global Employment Trends 2012”, s. 18.
  • [2]  Europeiska kommissionen, rapport om jämställdhet mellan kvinnor och män 2010.
  • [3]  Europaparlamentets resolution av den 26 oktober 2011 om agendan för ny kompetens och arbetstillfällen, P7_TA(2011)0466.

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (30.1.2013)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter
(2012/2301(INI))

Föredragande: Gabriele Zimmer

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker betydelsen av flaggskeppsinitiativet ”Plattformen mot fattigdom och social utestängning”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja programmet ”Ett Europa för medborgarna” och det kommande programmet för social förändring och social innovation, framför allt för att på ett effektivt sätt uppfylla jämställdhetsmålen. Parlamentet betonar vikten av programmet Daphne III, särskilt för att skydda kvinnor mot allt slags våld, och behovet av att uppnå en hög nivå av hälsoskydd, välfärd och social sammanhållning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för tillgången till stöd från Europeiska socialfonden, som spelar en viktig roll för integration i yrkeslivet genom utbildningsåtgärder, och att använda de medel som står till förfogande för riktade program mot fattigdom.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att låta jämställdheten genomsyra all politik, särskilt inom sysselsättningssektorn, för att kvinnor lättare ska få sysselsättning och låta detta tillvägagångssätt ingå i EU:s riktlinjer för sysselsättning. Parlamentet uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att garantera jämställdhet när det gäller ekonomisk styrning, hållbar utveckling och gröna jobb, yrkesutbildning, migration, samarbete och utveckling, arbetsmiljöfrågor samt åtgärder som planeras eller genomförs för att motverka eller begränsa krisens effekter och därmed sammanhängande åtstramningsåtgärder.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över och poängtera den ekonomiska krisens omedelbara och långsiktiga inverkningar på kvinnor, framför allt huruvida och på vilket sätt den förvärrar den rådande bristen på jämställdhet samt vilka konsekvenser detta för med sig, såsom ökad risk för könsrelaterat våld, sämre hälsa för mödrar och barn och fattigdom bland äldre kvinnor.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en ytterligare anpassning av strukturfonderna för att säkerställa ytterligare stöd till kvinnors sysselsättning inom områden som sannolikt kommer att påverkas av krisen samt stöd till barnomsorg, yrkesutbildning och tillträde till arbetsmarknaden.

5.  Europaparlamentet konstaterar att arbetslösheten för kvinnor i många medlemsstater har varit konstant högre än för män, vilket innebär att kvinnor har ytterligare ett problem att tampas med på arbetsmarknaden förutom de som redan finns. Till dessa hör direkt eller indirekt diskriminering, flerfaldig diskriminering som drabbar utsatta kvinnor, till exempel kvinnor med funktionsnedsättning, förekomsten av ett glastak, löneskillnader mellan kvinnor och män, deltidsarbete, osäkra arbetsförhållanden, fattigdom bland förvärvsarbetande, en hög andel kvinnor i den informella sektorn med lägre löner, utnyttjande av hushållsarbetare som mestadels är invandrarkvinnor, sämre socialt skydd och otillräckliga pensionsrättigheter till följd av de ovannämnda faktorerna, en radikal omläggning av sådana bestämmelser för socialt stöd som har en negativ inverkan på fattiga familjer och ensamstående föräldrar samt skattesystem som påverkar kvinnor negativt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder mot segmentering på arbetsmarknaden för att främja kvinnors tillträde till sysselsättning av hög kvalitet och med anständig lön och adekvat socialt skydd.

6.  Europaparlamentet anser att krisens aktuella effekter kommer att påverka kvinnor en lång tid framöver på grund av att arbetsmarknaden är höggradigt könssegregerad och att kvinnorna koncentrerats till sektorer med låga löner, informellt arbete och deltidsarbete, vilket direkt påverkar deras pensionsbidrag. Parlamentet understryker vikten av att ta itu med segmenteringen på arbetsmarknaden och de bakomliggande orsakerna till att fattigdomen alltmer drabbar kvinnor genom att se till att det dels finns ett lämpligt socialt skydd för människor vid övergångsperioder eller för visstidsanställda eller deltidsanställda, dels finns möjligheter till utbildning, yrkesutveckling och heltidsarbete. Parlamentet anser att man bör fastställa bästa praxis och rekommendationer för medlemsstaterna när det gäller deras nationella åtgärder för att integrera eller återintegrera kvinnor på arbetsmarknaden och, mer allmänt, utrota fattigdomen och den sociala utestängningen av kvinnor och barn.

7.  Europaparlamentet konstaterar att åtstramningsåtgärder som nedskärningar av socialtjänster och hälso- och sjukvårdstjänster på nationell nivå först brukar drabba kvinnor och flickor. Parlamentet påpekar att den världsomfattande bristen på jämställdhet bidrar till att kvinnor ofta tar på sig hela ansvaret för barn och sjuka familjemedlemmar, vilket innebär att nedskärningar i det offentliga stödet betungar dem med ännu mera obetalt arbete.

8.  Europaparlamentet noterar att löneklyftan mellan kvinnor och män är nästan 17 procent. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera lika lön för lika arbete för kvinnor och män och att utrota könsdiskrimineringen. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till direktiv med åtgärder för att få bort den klyfta som råder mellan könen i fråga om lön för lika eller likvärdigt arbete.

9.  Europaparlamentet betonar att kvinnors rättigheter inte bör ses, förstås eller arbetas för såsom något som konkurrerar med männens rättigheter, eftersom bättre vårdtjänster och offentliga tjänster för familjer är en förutsättning för både kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att man måste arbeta för delat ansvar för familj och hushåll. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa åtgärder eller utveckla redan befintliga åtgärder för att övervinna diskriminerande könsstereotyper och ojämlik rollfördelning, till exempel genom att uppmuntra män att utnyttja sin rätt att ta hand om barn och sjuka eller funktionshindrade anhöriga.

10. Europaparlamentet betonar att det behövs reformer av den makroekonomiska politiken, socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken för att kvinnor ska garanteras ekonomisk och social rättvisa, liksom att det måste utvecklas strategier för att främja en rättvis fördelning av välståndet och garantera en minimiinkomst och anständiga löner och pensioner, att löneklyftan mellan könen måste minskas, att det måste skapas flera arbetstillfällen av hög kvalitet för kvinnor tillsammans med rättigheter så att de får tillgång till offentlig service av hög standard och att socialomsorgen och lokalsamhällets tjänster måste förbättras, även i form av förskolor och andra slag av förskoleundervisning, samt dagcenter, allaktivitetshus och centrum för stöd till familjer och centrum där olika generationer kan mötas.

11. Europaparlamentet anser att jämställdhet är ett grundläggande europeiskt mål och måste vara en av de viktigaste lösningarna på hur man ska ta sig ut ur den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen.

12. Europaparlamentet konstaterar att kvinnor och män, till följd av sitt familjeansvar, inte är jämlika vad gäller sysselsättning, löner, karriärsavbrott och deltidsarbete. Detta får allvarliga konsekvenser för pensionsberäkningen och kvinnor får därför ofta lägre pensioner och löper större risk att drabbas av fattigdom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över de sociala trygghetssystemen i syfte att individanpassa pensionsrättigheterna och rättigheterna inom socialförsäkringssystemen för att ta bort ”familjeförsörjarens fördel” och på så sätt garantera jämställdhet på pensionsområdet.

13. Europaparlamentet konstaterar att krisen gjort det allt vanligare med decentraliserade löneförhandlingar och att könssegregeringen innebär en utmaning för kollektivförhandlingarna. Parlamentet erkänner den roll som arbetsmarknadens parter, framför allt fackföreningarna, kan spela genom att ta upp den här frågan vid förhandlingarna.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dels främja en aktiv arbetsmarknadspolitik, en kraftfull dialog mellan arbetsmarknadens parter samt arbetsnormer och socialt skydd för att trygga kvinnors rättigheter, även invandrarkvinnors, dels bekämpa tvångsarbete och olaglig sysselsättning.

15. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera ILO:s konvention om hushållsarbetare (konvention nr 189).

16. Europaparlamentet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik, yrkesinspektioner och dialog mellan arbetsmarknadens parter, tillsammans med kompetenshöjning, är viktiga för främjandet av en miljövänligare ekonomi.

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta särskilda program för att främja en aktiv integrering eller återintegrering av kvinnor på arbetsmarknaden och att skapa särskilda möjligheter till livslångt lärande för att kvinnorna ska få den kompetens och de kvalifikationer som krävs för att man ska förverkliga de sociala och sysselsättningspolitiska målen i Europa 2020-strategin, till exempel egenmakt, ökat förtroende och kapacitetsbyggande.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att kvinnor medverkar vid beslutsfattandet om hur krisen politiskt ska bemötas och att vidta de åtgärder som behövs för att främja ökad sysselsättning bland kvinnor, till exempel garantera fri och lika tillgång till överkomligt prissatt offentlig och privat barnomsorg för barn i alla åldersgrupper och vårdtjänster för anhöriga med lämpliga öppettider. Parlamentet anser att man bör främja adekvata system för mamma-, pappa- och föräldraledighet och stödja företagens initiativ till flexibel arbetstid och företagsintern barnomsorg. Dessutom bör man anslå ytterligare resurser till utbildning, program för livslångt lärande och program för yrkesutbildning och omskolning samt införa adekvat stöd till anhörigvårdare, också i form av avlastningsvård.

19. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utarbeta strategier och program för att främja balansen mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet understryker att det måste investeras i överkomligt prissatta samhällsomfattande tjänster av god kvalitet – till exempel barnomsorg på heltid, heldagsskolor och äldreomsorg – som främjar jämställdhet och bättre balans mellan arbetsliv och privatliv och skapar förutsättningar som underlättar inträdet på eller återgång till arbetsmarknaden.

20. Europaparlamentet understryker att kvinnor brukar vara de första som i kristider drabbas av arbetslöshet eller sänkta löner. Därför måste branscher med typiska kvinnoyrken skyddas, för att de inledande verkningarna av en ekonomisk kris ska kunna dämpas och stabilitet på längre sikt tillhandahållas.

21. Europaparlamentet beklagar att målet om att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden inte finns med i den årliga tillväxtundersökningen 2013, trots att detta är ett av de överordnade målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera främjande av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden som en prioritering när det antar årets riktlinjer för den ekonomiska politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

22. Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att utveckla en yrkesutbildningspolitik.

23. Europaparlamentet understryker behovet av att minska konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen för familjer (särskilt med tanke på frånskilda och på situationer där barn omhändertagits av släktingar eller myndigheter), även för ensamstående föräldrar, med hänsyn tagen till att kvinnorna ofta utför hushållsarbetet.

24. Europaparlamentet konstaterar att sysselsättningsgraden bland kvinnor varierar mellan medlemsstaterna och uppgår till mellan 48,6 och 77,2 procent. Särskilda åtgärder måste vidtas i varje enskilt fall för att man ska kunna uppfylla målen i Europa 2020-strategin.

25. Europaparlamentet påpekar att företagandet bland kvinnor måste främjas genom att kvinnor uppmuntras att starta eget och ges lättare tillgång till kapital.

26. Europaparlamentet varnar för att den nuvarande krisen kan öka risken för att kvinnor utsätts för våld i hemmet.

27. Europaparlamentet känner oro över de stora nedskärningarna i offentliga utgifter som är ett resultat av de åtstramningsåtgärder som man tvingats vidta och som har lett till att arbeten och tjänster inom den offentliga sektorn har försvunnit. Detta drabbar framför allt kvinnor, som tvingas gå från avlönat arbete till arbetslöshet eller till oavlönat arbete och därmed utsätts för en ännu högre risk att drabbas av fattigdom.

28. Europaparlamentet hävdar att det behövs åtgärder för att på arbetsmarknaden minska både den horisontella segregeringen (dvs. att kvinnorna är överrepresenterade inom låglöneyrken) och den vertikala segregeringen (dvs. att kvinnorna är underrepresenterade i maktpositioner och beslutsfattande roller). Parlamentet betonar att osäkra arbetsförhållanden fortfarande är en könsrelaterad fråga, inte bara inom lågkvalificerade branscher och arbeten som kräver låg utbildning, utan även inom yrken som kräver högre utbildning, vilket framgår av att det också finns akademiska yrken med osäkra arbetsförhållanden och att kvinnorna är överrepresenterade inom dem.

29. Europaparlamentet betonar att kvinnor i den nuvarande situationen med ekonomisk kris och budgetåtstramningar har färre resurser för att skydda sig och sina barn mot våld. Därför är det ännu viktigare att undvika de direkta finansiella följder som våld mot kvinnor och barn har för rättsväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

30. Europaparlamentet vill fästa medlemsstaternas uppmärksamhet på behovet av inkomstförbättrande åtgärder, inklusive en utveckling av minimiinkomstregler och socialförsäkringssystem för personer som har svårt att tillgodose sina egna grundläggande behov, särskilt personer med barn eller omsorgsansvar, och i synnerhet ensamstående föräldrar.

31. Europaparlamentet påpekar att alla åtgärder som vidtas och alla anslag som används för att hantera den ekonomiska krisen, framför allt ESF, jämställdhetskonsekvensbedömas och jämställdhetsintegreras i budgetarbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att starkt stödja jämställdhetsintegreringen i budgetarbetet för att öka jämställdheten genom att rätta till negativa konsekvenser av intäkter och utgifter och förbättra styrningen och ansvarsskyldigheten, framför allt när det gäller de nationella budgetarna.

32. Europaparlamentet understryker vikten av att investera i kvinnor och jämställdhet.

33. Europaparlamentet oroar sig för situationen för kvinnor på landsbygden, där tillgången till en rad tjänster har försämrats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns en fungerande kollektivtrafik, hälso- och sjukvård och andra väsentliga tjänster på landsbygden, så att man minskar utflyttningen till städerna och undviker en marginalisering av avlägset belägna områden.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvinnornas deltagande i beslutsfattandet på alla nivåer.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att stärka främjandet av kvinnligt företagande, bland annat finansiellt stöd till kvinnliga företagare.

36. Europaparlamentet påpekar att många varor eller tjänster som man tidigare har betalat för i kristider tillverkas eller utförs i hemmen av kvinnor som inte får någon ersättning för det. Parlamentet betonar därför att det behövs en mer heltäckande officiell statistik där också det obetalda arbetet ingår, för att man ska kunna göra en fullständig utvärdering av hur krisen och åtstramningsåtgärderna påverkar arbetsmarknadssituationen för kvinnor och män.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

24.1.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

37

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Georges Bach, Edit Bauer, Heinz K. Becker, Phil Bennion, Pervenche Berès, Vilija Blinkevičiūtė, Milan Cabrnoch, David Casa, Alejandro Cercas, Minodora Cliveti, Marije Cornelissen, Emer Costello, Andrea Cozzolino, Frédéric Daerden, Sari Essayah, Marian Harkin, Nadja Hirsch, Stephen Hughes, Ádám Kósa, Jean Lambert, Patrick Le Hyaric, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Siiri Oviir, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu, Andrea Zanoni

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Malika Benarab-Attou, Sergio Gutiérrez Prieto, Richard Howitt, Paul Murphy, Ria Oomen-Ruijten, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Jens Nilsson

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

19.2.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

1

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Marije Cornelissen, Iratxe García Pérez, Mikael Gustafsson, Mary Honeyball, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Constance Le Grip, Astrid Lulling, Ulrike Lunacek, Elisabeth Morin-Chartier, Krisztina Morvai, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Joanna Senyszyn, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Marc Tarabella, Britta Thomsen, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Minodora Cliveti, Silvia Costa, Anne Delvaux, Mariya Gabriel, Nicole Kiil-Nielsen, Licia Ronzulli, Angelika Werthmann