BETÄNKANDE om förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden)

27.2.2013 - (2012/2222(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Patrice Tirolien

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden)

(2012/2222(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Cotonouavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 23 juni 2000[1],

–   med beaktande av fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) och beslutet av den 27 november 2001[2] (ULT-beslutet) om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med EU (förutvarande EG),

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (COM(2012)0362), vilket antogs av kommissionen den 16 juli 2012 och som nu är föremål för förhandlingar i rådet,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2011 Förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden) (COM(2011)0837),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 juni 2001 Handlingsprogram för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete (COM(2001)0295),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2012 En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 En budget för Europa 2020 (COM(2011)0500),

–   med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling av den 20 december 2005 liksom av den europeiska färdplanen för utveckling och dess riktlinjer,

–   med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av den 18 december 2007,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 29 juni 2012 och den 15 oktober 2012,

–   med beaktande av artikel 32 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU den 23 december 2010,

–   med beaktande av den gemensamma AVS–EU-församlingens resolution om inkludering av funktionshindrade personer i utvecklingsländer (ACP EU/100.954/11),

–   med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2010–2015),

–   med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0049/2013), och av följande skäl:

A. Det interna avtalet för tionde EUF löper ut den 31 december 2013, och kommissionen har i sitt meddelande COM(2011)0837 inkluderat ett utkast till internt avtal som ska ersätta det befintliga avtalet från och med den 1 januari 2014.

B.  Detta utkast till internt avtal för perioden 2014–2020 är för närvarande under förhandling i rådet. Parlamentet är dock inte knutet till denna förhandling. Ingenting hindrar emellertid parlamentet från att utarbeta ett initiativbetänkande om elfte EUF på grundval av kommissionens meddelande med förslaget till internt avtal.

C. Kommissionen har inte för avsikt att införliva EUF i budgeten 2014 utan först från och med 2021, vilket är mycket beklagligt. Detta införlivande bör dock redan nu börja förberedas så att det inte leder till en minskning av de resurser som anslås till AVS‑EU‑partnerskapet och till utvecklingsbistånd i allmänhet.

D. Tillräckliga medel måste anslås till elfte EUF så att unionen kan infria internationellt överenskomna utvecklingsåtaganden och avsätta 0,7 procent av BNP till utvecklingsbistånd och därigenom bidra till förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

E.  Det framgår av framstegsrapporterna om millennieutvecklingsmålen att utvecklingstakten varierar och framför allt att målen för mödrars och barns hälsa inte kommer att uppnås 2015 i de flesta AVS-länder.

F.  De finansiella förslag för perioden 2014–2020 som för närvarande diskuteras i rådet är oroande för den europeiska utvecklingspolitikens framtid och även för de utomeuropeiska ländernas och territoriernas (ULT) associering till EU.

G. Trots att många viktiga förbättringar ännu återstår att göra blir EU-biståndet allt effektivare. Unionens insatser för den internationella solidariteten stöds av över tre fjärdedelar av EU:s invånare.

H. Innovativ finansiering är nödvändig för att öka det offentliga utvecklingsbiståndet genom att säkerställa att företags- och finanssektorn ger ett mer rättvist bidrag.

I.   Givarna måste sluta kräva att partnerländerna ska respektera principen om egenansvar samtidigt som de tar ifrån dem den finansiering som de behöver för att befästa sina institutioner och tjänster för allmänheten.

J.   Utvecklingsländerna måste genast införa ett skattesystem som baseras på deras medborgares förmåga att bidra.

K. I sitt meddelande om en agenda för förändring önskar kommissionen tillämpa principen om differentiering vid tilldelningen av den europeiska utvecklingspolitikens medel – där en del utgörs av elfte EUF – och den inför principerna om tematisk koncentration och utnyttjande av en blandning av bidrag och lån, liksom stöd till den privata sektorn.

L.  I det europeiska samförståndet om utveckling och i Cotonouavtalet erkänns den centrala roll som det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna spelar för att bekämpa fattigdom och främja god styrning.

M. Den särskilda situationen i ULT, som brottas med andra typer av problem än AVS‑länderna, erkänns i förslaget till ULT-beslut. ULT bör därför inte längre omfattas av EUF utan av ett särskilt finansieringsinstrument som ingår i EU:s budget.

N. Enligt partnerskapsavtal 2000/483/EG mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000, ska kvinnors situation och jämställdhetsfrågor systematiskt beaktas inom alla områden, politiska såväl som ekonomiska och sociala.

O.  I EU:s handlingsplan bekräftas hur viktigt det är att kvinnor är delaktiga, att det finns ett jämställdhetsperspektiv för utvecklingen i EU:s partnerländer och att millennieutvecklingsmålen uppnås. Ett av EU:s prioriterade insatsområden i ”förändringsprogrammet” är jämställdhet.

Elfte EUF:s mål

1.  Europaparlamentet påminner om att de främsta målen, såväl för EU:s utvecklingspolitik (enligt artikel 208 i EUF-fördraget) som för Cotonouavtalet och det europeiska samförståndet om utveckling, är att minska och på sikt utrota fattigdomen. Parlamentet trycker således på att minst 90 procent av de medel som anslås till elfte EUF för AVS‑länderna ska uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd (ODA) som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

2.  Europaparlamentet anser att det för att uppnå detta mål är nödvändigt att fördubbla insatserna för de millennieutvecklingsmål där minst framsteg har skett, särskilt de som avser grundläggande sociala rättigheter och jämställdhet, vilket anges i artiklarna 22, 25 och 31 i Cotonouavtalet. Parlamentet bekräftar sitt stöd till initiativet och avtalen avseende millennieutvecklingsmålen, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i samförstånd med AVS-länderna, anslå 20 procent av elfte EUF för tillhandahållande av grundläggande sociala tjänster, särskilt på områdena hälsa och grundutbildning, i syfte att förverkliga millennieutvecklingsmål 2, 3, 4, 5 och 6 och fullgöra andra internationellt ingångna förpliktelser avseende utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att de genusrelaterade resultatindikatorer som föreslagits i handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i unionens utvecklingssamarbete tillämpas på elfte EUF och dess planering för att se till att åtgärder vidtas i rätt tid och att främjande av jämställdhet på lämpligt sätt införs i alla program och följs upp.

3.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och partnerländerna att prioritera stöd till en förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemen för att garantera tillgång till grundläggande mödra- och barnhälsovård och reproduktiv hälsovård, och att särskilt lägga vikt vid de fattigaste befolkningsgrupperna och kampen mot hiv/aids, med tanke på att framstegen med dessa millennieutvecklingsmål inte har motsvarat förväntningarna i många AVS-länder.

4.  Europaparlamentet anser att det för att nå detta mål är viktigt att inbegripa de mest utsatta grupperna i samhället, bland annat kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning, i alla projekt som syftar till fattigdomsbekämpning, under såväl planerings- som genomförande- och utvärderingsfasen.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vilja att agera mer strategiskt och samordnat när det gäller frågor om socialt skydd i utvecklingsländer och efterlyser att man i elfte EUF utarbetar en integrerad politik för socialt skydd i partnerskap med AVS‑länderna, där man även beaktar stöd till grundläggande mekanismer som att införa en miniminivå för socialt skydd.

Främjande av ekonomisk och social utveckling i de utomeuropeiska länderna och territorierna

6.  Europaparlamentet påminner om att EUF inte bara finansierar partnerskapet AVS-EU utan även associeringen av ULT med EU, vilken utgörs av tjugosex ULT.

7.  Europaparlamentet välkomnar att man i förslaget till ULT-beslut erkänner behovet av att upprätta ett nytt och varaktigt ULT-partnerskap som är inriktat på följande fyra nya mål:

– Att stärka ULT:s konkurrenskraft.

– Att stärka deras anpassningsförmåga.

– Att minska deras sårbarhet.

– Att främja deras samarbete med andra partner.

8.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns ett särskilt finansieringsinstrument för ULT som är integrerat i unionens budget så att demokratisk kontroll och öppenhet möjliggörs när det gäller de medel som anslås för detta ändamål.

9.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan de yttersta randområdena, AVS-länderna och de tredjeländer som gränsar till ULT liksom ett samordnat utnyttjande av de olika finansieringsinstrument som gäller dessa regioner och länder, samt ökade möjligheter för ULT och de yttersta randområdena att i egenskap av observatörer delta vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sammanträden, om inte annat följer av församlingens interna bestämmelser.

Budgetbaserad finansiering och finansieringsram

10. Europaparlamentet kräver än en gång att EUF ska integreras i budgeten under nästa programplaneringsperiod och automatiskt från och med 2021 med fullständig överförelse till utgiftsområde 4 i den fleråriga budgetramen (”Europa i världen”), eftersom detta skulle leda till ett effektivare främjande av unionens prioriteringar och tematiska stöd och förbättra den demokratiska kontrollen, synligheten och förutsebarheten samt samstämmigheten i samband med EU:s åtgärder som världens största givare av utvecklingsbistånd.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra vad som behövs för att under bästa möjliga förutsättningar införliva EUF i budgeten och att regelbundet informera parlamentet och nära samråda med AVS-länderna så att de görs delaktiga i det framtida genomförandet av EUF.

12. Europaparlamentet välkomnar att fördelningsnycklarna för medlemsstaternas bidrag till elfte EUF närmar sig dem som gäller för unionens budget och att planeringsperioden för elfte EUF nu löper lika länge som genomförandeplanen för EU:s fleråriga budgetram.

13. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att totalt avsätta 30 319 000 000 euro (2011 års priser) till elfte EUF. Parlamentet ser gärna att de belopp som avsätts för elfte EUF och för övriga samarbetsinstrument, bl.a. instrumentet för utvecklingssamarbete, gör det möjligt för EU att behålla sitt offentliga utvecklingsbistånd på dagens nivåer eller till och med höja det och på det sättet bidra till att medlemsstaterna kan uppnå sitt gemensamma mål att avsätta 0,7 procent av BNP till offentligt utvecklingsbistånd.

14. Europaparlamentet understryker att det behövs en kraftig satsning på att minska risken för katastrofer i de utvecklingsprogram som finansieras av EUF, eftersom risken att drabbas av en katastrof är mycket stor i en del AVS-länder. Parlamentet understryker att denna satsning är nödvändig för att minska behoven till följd av katastrofsituationer och öka AVS-ländernas motståndskraft.

15. Europaparlamentet beklagar djupt det avtal som medlemsstaterna slöt den 8 februari 2013, som inbegriper en minskning för elfte EUF på 11 procent i enlighet med det förslag som kommissionen lade fram i juli 2012. Parlamentet understryker hur motsägelsefullt det är att rådet å ena sidan upprepar sitt åtagande om att senast 2015 nå de mål som fastställts för utvecklingsbiståndet och att de delar av medlemsstaternas och unionens budgetar som är avsedda för internationell solidaritet å andra sidan kraftigt beskärs.

16. Eftersom EU och dess medlemsstater är de främsta givarna av offentligt utvecklingsbistånd anser Europaparlamentet att de, om de genomför sådana budgetnedskärningar, måste bära det huvudsakliga ansvaret om målet att halvera fattigdomen i världen inte har uppnåtts 2015.

17. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att ha en unionsbudget som motsvarar de utmaningar som ska mötas, i synnerhet i kristider, eftersom den möjliggör finansieringar som medlemsstaterna inte har råd med, särskilt i fråga om utvecklingsfinansiering. I detta hänseende och för att unionens budget inte längre bara ska handla om nivåerna på betalningsbemyndiganden uttrycker parlamentet en stark önskan om att det måste skapas egna resurser, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner.

18. Oavsett vilka fördelningsnycklar och belopp som slutligen väljs för elfte EUF anser Europaparlamentet att det belopp som avsätts för ULT vid fördelningen av det sammanlagda anslaget till EUF bör vara detsamma som det som kommissionen föreslagit.

19. Europaparlamentet önskar att den andel av resurserna som anslås för AVS-interna och regionala program i elfte EUF ska vara densamma som i tionde EUF, samtidigt som man garanterar resurser som inte anslås och som kan utnyttjas på ett flexibelt sätt och säkerställer att dessa resurser i största möjliga utsträckning kompletterar det framtida panafrikanska program som planeras inom ramen för det framtida instrumentet för utvecklingssamarbete. Dessa resurser kommer delvis att gå till att finansiera den nya ordningen för att dämpa externa chocker med gränsöverskridande verkan (särskilt finanskriser, livsmedelskriser och humanitära kriser) som kan drabba AVS-länderna, samt till humanitärt katastrofbistånd. Parlamentet understryker vikten av dessa program som bidrar till att stärka AVS-ländernas förmåga att förbereda sig för chocker, deras motståndskraft och samordningen mellan katastrofbistånd och bistånd för återuppbyggnad och utveckling.

20. Europaparlamentet anser att cirka 5 procent av elfte EUF:s resurser bör anslås för kommissionens stödutgifter så att man kan garantera en effektiv förvaltning av instrumentet.

Reform av den europeiska utvecklingspolitiken och elfte EUF

21. Europaparlamentet påminner om att Cotonouavtalet fortfarande ska vara den viktigaste referensramen för elfte EUF.

22. Europaparlamentet anser att genomförandet av principen om differentiering vid tilldelningen av elfte EUF:s resurser bara kan fungera i praktiken om denna princip vägs upp av ett sårbarhetsindex som kompletterar BNP-kriteriet, som sammanställer ett nationellt index för fattigdomsbedömning och ojämlikhet och som beaktar den särskilda situation som kännetecknar små östater under utveckling, i enlighet med artikel 2 sista strecksatsen i Cotonouavtalet. Parlamentet påminner om att den pågående täta politiska dialogen är en förutsättning för att AVS-partnerna ska acceptera denna princip.

23. Europaparlamentet konstaterar emellertid att tillämpningen av principen om differentiering är en viktig faktor inom ramen för den politiska dialogen som gör att AVS‑länder inom kategorin medelinkomstländer och högre medelinkomstländer kan utvecklas i riktning mot en välfärdsstat och att en nationell fördelningspolitik liksom strategier för bekämpning av fattigdom och ojämlikheter kan utformas.

24. Europaparlamentet betonar betydelsen av att bibehålla alla nationella anslag till elfte EUF på sina nuvarande nivåer, eftersom det europeiska utvecklingsbiståndet fortfarande kan ha ett avgörande genomslag i vissa AVS-länder i kategorin medelinkomstländer och högre medelinkomstländer, till stöd för reformer för att minska ojämlikheterna.

25. Europaparlamentet anser att differentieringen även måste ta hänsyn till den särskilda situationen i instabila länder, med utgångspunkt i principen att konsekvenserna för befolkningen i en sönderfallen stat är mycket negativa och utraderar uppnådda utvecklingsframsteg. Parlamentet understryker att det kostar mycket mer och tar längre tid att återupprätta rättsstatsprincipen i en sönderfallen stat än att utöka stödet till länder som betecknas som instabila, och betonar i detta sammanhang att Sahelområdet och Afrikas horn bör uppmärksammas särskilt inom ramen för elfte EUF:s programplanering.

26. Europaparlamentet konstaterar att agendan för förändring innehåller nya förslag, framför allt kombinationen av lån och bidrag samt stöd till den privata sektorn. Parlamentet bekräftar att man vid utnyttjandet av dessa mekanismer i första hand bör sikta på att få bort medborgarna i utvecklingsländerna från fattigdom och biståndsberoende och på att bidra till att stärka den privata sektorn i AVS-länderna för att undvika en obalanserad utveckling och tillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten av den undersökning som den nyligen beställt om den privata sektorns medverkan i utvecklingen och utvidgningen av verksamheter som avser kombinationer av bidrag och lån från unionen.

27. Europaparlamentet erkänner att de nya finansieringsformerna, bland annat kombinationer av bidrag och lån, har tydliga fördelar i en situation där det råder brist på offentliga medel. Parlamentet uppmanar ändå kommissionen och Europeiska investeringsbanken att genomföra ingående och oberoende konsekvensundersökningar för att mäta hur dessa nya finansieringsmetoder påverkar fattigdomsminskningen, miljön m.m. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att ”Results Measurement Framework” (REM) nyligen införts. REM är ett index som gör det möjligt för Europeiska investeringsbanken att mäta utvecklingsresultaten av alla sina insatser utanför EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjer och exakta kriterier som klargör de principer som bör vägleda urvalet av projekt vid införandet av dessa nya verktyg. Parlamentet efterlyser slutligen en ökad samverkan mellan de verksamheter som bedrivs av kommissionen, Europeiska investeringsbanken och andra europeiska bilaterala finansieringsinstitutioner, exempelvis utvecklingsbanker, vilka bättre måste komplettera varandra.

28. Europaparlamentet är medvetet om vikten av att stödja den privata sektorn, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag i AVS-länderna, för att främja skapande av välstånd och ett gynnsamt företagsklimat så att en mer allomfattande och hållbar tillväxt som kan minska fattigdomen blir möjlig.

29. Europaparlamentet noterar införandet av en EU-plattform för externt samarbete och utveckling, där parlamentet är observatör, som ska lämna riktlinjer för gemensamma mekanismer där befintliga bidrag och lån kombineras. Parlamentet anser att varken det civila samhället eller Europeiska investeringsbanken är tillräckligt involverade i denna nya struktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att direkt knyta det civila samhället till plattformens arbete och att i styrningen av plattformen erkänna Europeiska investeringsbankens unika roll som EU:s finansieringsinstitution.

30. Europaparlamentet noterar den tematiska koncentration som kommissionen föreslår i sin agenda för förändring. Parlamentet betonar att koncentrationen inte får ska på bekostnad av de särskilda behoven i vissa länder, och påpekar att demokratiskt egenansvar är avgörande för att garantera biståndets effektivitet, samt betonar att formuleringen av de sektorer som de vägledande nationella programmen ska inrikta sig på därför bör präglas av flexibilitet och dialog mellan alla utvecklingsaktörer, inbegripet företrädare för det civila samhället och lokala myndigheter.

31. Europaparlamentet kräver att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om inkludering av funktionshindrade personer i utvecklingsländer genomförs utan dröjsmål, särskilt artiklarna 19–22, så att elfte EUF blir allomfattande och tillgänglig för alla.

32. Europaparlamentet välkomnar att FN-initiativet Hållbar energi för alla får ett starkt stöd från unionen med upp till 500 miljoner euro i tionde EUF och önskar att denna insats ska fortsätta under elfte EUF.

33. Europaparlamentet välkomnar att jordbruk, framför allt stöd till familjejordbruk, tillhör de prioriterade områdena i EU:s framtida utvecklingspolitik. Parlamentet erinrar om AVS‑ländernas åtagande i Maputodeklarationen om att satsa 10 procent av sina nationella budgetinkomster på jordbruk och landsbygdsutveckling, vilket inte har infriats i särskilt hög grad.

34. Europaparlamentet framhåller att den tematiska koncentrationen inte får äventyra det allmänna budgetstödet, som bör göra det möjligt att öka förutsättningarna för god förvaltning av de offentliga finanserna i mottagarländerna. Parlamentet önskar att detta verktyg får en fortsatt framskjuten ställning i elfte EUF, samtidigt som dialogen om de mänskliga rättigheterna mellan kommissionen och AVS-länderna stärks.

Demokratisk kontroll

35. Europaparlamentet noterar att kommissionen frivilligt åtagit sig att informera parlamentet om strategidokument för elfte EUF, men beklagar att parlamentet saknar konkreta befogenheter när det gäller de åtgärder som kommissionen därigenom vidtar. Parlamentet påminner bland annat även om den centrala roll som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i enlighet med artikel 17 i Cotonouavtalet, särskilt punkt 2 tredje strecksatsen i den artikeln, kan spela i den demokratiska kontrollen av alla strategidokument för EUF.

36. Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att respektera principen om ”demokratiskt egenansvar”, som definieras i programmet för biståndseffektivitet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att fortsätta sitt stöd för att stärka kapaciteten hos AVS-ländernas nationella parlament och revisionsrätter och informera det civila samhället. AVS-länderna uppmanas samtidigt att mer aktivt involvera sina parlament så att det sker en demokratisk kontroll i efterhand av utbetalningen av de medel som föreskrivs i de nationella strategidokumenten. I detta sammanhang välkomnar parlamentet det ovärderliga arbete som har gjorts av byrån för främjande av parlamentarisk demokrati. Parlamentet rekommenderar likaså att samtliga ministerier deltar i diskussionerna mellan den nationella utanordnaren och berörd EU-delegation så att dessa handlingar ger en fullständig bedömning av de nationella utvecklingsbehoven.

37. Europaparlamentet anser att insyn och redovisningsskyldighet är viktigt då medel från EUF-fonderna fördelas och de finansierade projekten övervakas, inklusive vid direkt stöd till nationella budgetar.

38. Europaparlamentet betonar det viktiga arbete som det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna bidrar med när det gäller att tillhandahålla grundläggande tjänster, utöva demokratisk kontroll, stödja marginaliserade grupper och främja mänskliga rättigheter och jämställdhet, och uppmanar kommissionen och AVS‑länderna att konsultera dessa organisationer och myndigheter vid planeringen och att verka i nära samarbete med dem vid genomförandet och utvärderingen av elfte EUF i enlighet med artiklarna 2, 6 och 70 i Cotonouavtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina delrapporter om uppföljningen av elfte EUF ta med ett avsnitt som beskriver de samråd som unionens delegationer har hållit med det civila samhällets organisationer och de lokala och regionala myndigheterna på nationell nivå.

Utvecklingseffektivitet

39. Europaparlamentet bekräftar fördelarna med gemensam biståndsplanering för unionen och dess medlemsstater, något som gör det möjligt att öka den europeiska utvecklingspolitikens synlighet, genomslag och effektivitet, samtidigt som man undviker dubbelarbete och slöseri. Parlamentet understryker emellertid att reglerna i den gemensamma ramen för fleråriga programplaner behöver fördjupas och förtydligas. Parlamentet framhåller den huvudroll som EU-delegationerna kan spela för att bidra till ännu större öppenhet i processen, framför allt genom att engagera inte bara förvaltningarna utan även icke-statliga aktörer i de berörda mottagarländerna.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt följa artikel 19 c första stycket i bilaga IV till Cotonouavtalet, där respekt för sociala och miljömässiga regler ställs som villkor för deltagande i offentlig upphandling som finansieras via elfte EUF i AVS‑länderna, i syfte att främja principerna om hållbar utveckling och företagens sociala ansvar.

41. Europaparlamentet understryker att fattigdomsbekämpningen och främjandet av utvecklingseffektivitet i synnerhet är beroende av förmågan att mobilisera inkomster på nationell nivå, vilket innebär att införandet av effektiva och rättvisa skatteuppbördssystem måste prioriteras inom partnerskapet AVS-EU, i syfte att förbättra skatteuppbörden och förhindra skatteflykt och utnyttjandet av skatteparadis.

42. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Det framtida upplägget för budgetstödet från EU till tredjeländer. Parlamentet påminner om betydelsen av artikel 96 i Cotonouavtalet som gör det möjligt att dra in stödet till ett land om detta bryter mot avtalets principer.

43. Europaparlamentet påminner om att budgetstödet innebär många fördelar, bland annat ökat ansvar, mer exakt resultatutvärdering, bättre samordning mellan olika politikområden, bättre förutsebarhet och maximalt utnyttjande av medlen till direkt nytta för medborgarna.

44. Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att man inte betraktar kvinnor som en utsatt befolkningsgrupp, utan som drivfjäder inom utvecklingspolitiken. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att kvinnor spelar en nyckelroll i frågor om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning, inte minst eftersom kvinnorna svarar för 80 % av jordbruket i Afrika, fastän det fortfarande är sällsynt att de äger den mark som de odlar. Parlamentet framhåller även att kvinnor har visat sig vara skickliga på att lösa problem och konflikter och uppmanar därför kommissionen och AVS-länderna att utöka kvinnornas roll i aktions- och arbetsgrupper.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de resultatindikatorer som upprättats i EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur långt man har kommit i arbetet med att tillämpa EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet.

47. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten liksom till EU-medlemsstaternas och, i förekommande fall, AVS-ländernas och ULT:s regeringar och parlament.

• [1]  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet reviderades i Luxemburg den 25 juni 2005 (EUT L 287, 28.10.2005, s. 4) och i Ouagadougou den 22 juni 2010 (EUT L 287, 4.11.2010, s. 3).
• [2]  EGT L 314, 30.11.2001, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 2007/249/EG (EUT L 109, 26.4.2007, s. 33).

MOTIVERING

I.   Förfaranden, rättslig grund och grunddokument

Den rättsliga grunden för Europeiska utvecklingsfonden (nedan kallad EUF) är rådets interna avtal. Partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet)[1] utgör den avtalsmässiga grunden för EU:s samarbete med AVS-länderna.

Fjärde delen i EUF-fördraget och beslutet av den 27 november 2001[2] om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med EU (förutvarande EG) utgör den rättsliga grunden för EU:s associering med de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT). Förslaget till ULT-beslut (COM(2012)0362) antogs av kommissionen den 16 juli 2012 och är för närvarande föremål för förhandlingar i rådet.

Det dokument som ligger till grund för detta betänkande om elfte EUF är kommissionens meddelande av den 7 december 2011 Förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden) (COM(2011)0837).

II.1.a. Att minska och utrota fattigdomen i AVS-partnerländerna

Kommissionen framhåller att målet att minska och, på sikt, utrota fattigdomen är det viktigaste målet för EU:s utvecklingssamarbete. Det är en grundlagsenlig skyldighet för EU och ett åtagande för dess medlemsstater som föreskrivs i artikel 208 i EUF-fördraget, i det europiska samförståndet om utveckling och i artikel 1 i Cotonouavtalet. För att man ska kunna förverkliga detta mål måste särskild uppmärksamhet läggas vid de millennieutvecklingsmål som släpar efter mest, dvs. de som gäller de mest sårbara befolkningsgrupperna och jämställdhet (mål 4, 5 och 6).

Både halvtidsöversynen av tionde EUF[3] och Europaparlamentets resolutioner om beviljande av ansvarsfrihet för de föregående europeiska utvecklingsfonderna[4] har visat att det inte avsätts tillräckliga resurser för dessa sektorer som är så centrala för att bekämpa fattigdomen (särskilt problem som är knutna till jämställdhet, hälsa och grundutbildning). Detta konstaterande gör att Europaparlamentet måste upprepa sin rekommendation till kommissionen, AVS-länderna och rådet att anslå 20 procent av elfte EUF till tillhandahållande av grundläggande sociala tjänster, särskilt hälsa och grundutbildning, i syfte att garantera att mål 2, 3, 4, 5 och 6 uppnås, såsom föreskrivs i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

Skydd av kvinnor och unga flickor bör särskilt uppmärksammas. Det är nödvändigt att förbättra deras situation och se till att de deltar i de biståndsprogram som finansieras av elfte EUF för att man ska kunna minska fattigdomen och åstadkomma ekonomisk utveckling. De som redan har en objektivt sett eller upplevd svagare ställning drabbas hårdare av fattigdom. Det bör därför vara ett viktigt åtagande för unionen att genom elfte EUF förbättra situationen för marginaliserade grupper (barn, människorättsförsvarare, personer med funktionsnedsättning och alla personer eller grupper som rent allmänt diskrimineras på grund av sin religion, sina politiska idéer eller sin sexuella läggning).

II.1.b. Främjande av ekonomisk och social utveckling i de utomeuropeiska länderna och territorierna

EUF finansierar inte bara AVS–EU-partnerskapet utan även den särskilda associeringen av ULT med EU som nämns i den fjärde delen av EUF-fördraget och som framhäver de särskilda förbindelserna (som bygger på historiska och författningsenliga band) mellan tjugosex ULT och fyra av EU:s medlemsstater. I det förslag till beslut om associering av ULT som antogs den 16 juli 2012 beaktas behovet av att ompröva målen för associeringen av ULT med EU så att behandlingen av dessa territorier inte längre utgår från behandlingen av AVS-länderna. Det finns i dag en önskan om att i dessa territorier ersätta fattigdomsbekämpningen med ett partnerskap som främjar en hållbar utveckling, baserad på konkurrenskraft, ländernas förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna samt regionalt samarbete och regional integration.

Därför hade det redan tidigare varit önskvärt med ett enklare och mer flexibelt finansieringsinstrument, med särskild hänsyn till att vissa ULT har begränsade administrativa och budgetmässiga resurser. Förfarandena bör därför förenklas för att underlätta genomförandet av elfte EUF, och bestämmelserna i genomförandeförordningen för ULT-beslutet bör anpassas till dessa förenklade regler.

Årliga eller halvårsvisa sammanträden mellan regionala utanordnare och delegerade utanordnare bör också organiseras, i linje med sammanträdena mellan strukturfondernas förvaltningsmyndigheter i Bryssel, i syfte att finjustera planeringen och resursutnyttjandet och för att fördjupa dialogen.

Regionalt samarbete, som är det fjärde målet i den framtida associeringsramen, har en central plats. Man måste därför se till att genomförandet underlättas genom en förenkling av elfte EUF:s förfaranden och genom en strävan efter samverkanseffekter mellan de samarbetsprogram som erhåller stöd via EU:s olika finansieringsinstrument. Man bör därför i detta syfte se till att det verkligen planeras gemensamma projekt för AVS, ULT och de yttersta randområdena genom att underlätta dialogen mellan planeringsaktörerna och försäkra sig om att planeringsmetoderna för olika biståndsinstrument är förenliga med varandra.

II.2.    Införlivande av EUF i EU:s budget

Fördelningsnycklarna för medlemsstaternas bidrag till elfte EUF fortsätter att närma sig dem som gäller för EU:s budget, vilket gläder föredraganden. Det är dock endast genom att EUF i sin helhet införlivas i EU:s budget, något som förväntas ske från 2021, som man kan garantera att budgetmyndighetens två grenar kan utöva verklig demokratisk kontroll. Föredraganden förväntar sig att kommissionen gör allt som behövs för att se till att det från den 1 januari 2021 råder bästa möjliga förutsättningar för att införliva EUF i EU:s budget. Det är det år då elfte EUF, Cotonouavtalet och den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 löper ut. Kommissionen förväntas också regelbundet informera parlamentet om förberedelserna.

Föredraganden ser visserligen positivt på att EUF införlivas i EU:s budget från 2021, men understryker att detta bör innebära att hela EUF överförs till budgetrubrik 4 i den fleråriga budgetramen. Det bör också leda till bättre förutsebarhet i biståndet och får aldrig tas som förevändning för att minska EU:s utgifter för utvecklingsbistånd. Införlivandet av EUF i EU:s budget bör snarare leda till en motsvarande höjning av utgiftstaken för rubrik 4 i den fleråriga budgetramen. I villkoren och processerna för att garantera demokratisk kontroll bör det ingå att de nationella parlamenten ska medverka i kontrollen av hur de budgeterade anslagen används.

II.3.    Finansieringsramar för elfte EUF

I sitt utkast till internt avtal föreslår kommissionen ett sammanlagt belopp om högst 30 319 000 000 euro (2011 års priser) för elfte EUF (2014–2020). Om man tar hänsyn till inflationseffekten och den längre perioden för elfte EUF (sju år i stället för sex som i tionde EUF) innebär detta en höjning med cirka 13 procent av biståndet jämfört med tionde EUF. Det är viktigt att totalbeloppen både för elfte EUF (utanför EU:s budget) och för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (inom budgeten) gör det möjligt för EU att infria sitt åtagande om att anslå 0,7 procent av sin BNP till offentligt utvecklingsbistånd senast 2015.

Föredraganden bekymrar sig dock över de senaste förslagen om att sänka anslaget till EUF. Han påminner även om vikten av nya källor för utvecklingsfinansiering, särskilt införandet av en skatt på finansiella transaktioner, där en betydande del av inkomsterna ska reserveras för att bekämpa fattigdom och global uppvärmning på det internationellt planet.

Oavsett vilka belopp och fördelningsnycklar som rådet slutligen väljer för elfte EUF bör det belopp som avsätts för ULT vara detsamma som det som föreslås i utkastet till internt avtal.

Den andel av resurserna som anslås till programmet för samarbete inom AVS-gruppen och regionalt samarbete enligt elfte EUF bör vara densamma som i tionde EUF och man bör säkerställa att dessa resurser i största möjliga utsträckning kompletterar det framtida panafrikanska program som föreskrivs inom ramen för det framtida instrumentet för utvecklingssamarbete. Detta anslag kommer delvis att användas för att finansiera den nya stötdämpande ordning som föreskrivs i den andra ändringen av Cotonouavtalet. Den nya ordningen, som är tänkt att ersätta Flex-mekanismen och andra särskilda ordningar, ska bygga på erfarenheterna från sårbarhetsflexmekanismen (V-Flex) och livsmedelsmekanismen för att dämpa externa chocker med gränsöverskridande verkningar (särskilt finanskriser, livsmedelskriser och humanitära kriser) som kan drabba ett AVS-land. Dessa nya ordningar är positiva eftersom de bidrar till att stärka kopplingen mellan katastrofbistånd, återuppbyggnad och utveckling.

När det gäller samrådet med Europeiska investeringsbanken föreslår kommissionen att investeringsanslaget inte ska fyllas på, eftersom det redan finns tillgängliga medel i form av återflöden från anslagen till nionde och tionde EUF. Trots detta kommer investeringsanslaget till EIB i elfte EUF att finansieras upp till en nivå av 600 000 000 euro i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet för finansiering av räntesubventioner och tekniskt bistånd, såsom föreskrivs i bilaga II till Cotonouavtalet och i ULT-beslutet. Därför vore det bra om kommissionen tog med de projekt som finansieras av Europeiska investeringsbanken i sina årliga rapporter om finansieringsanslaget. Dessa rapporter bör årligen presenteras för Europaparlamentets berörda utskott, i närvaro av kommissionen och Europeiska investeringsbanken.

II.4.    Planering av elfte EUF och agendan för förändring

II.4.a. Agendan för förändring, differentiering

I den agenda för förändring som kommissionen föreslår har begreppet differentiering en central plats i EU:s utvecklingspolitik. Enligt denna princip ska EU koncentrera sitt framtida utvecklingsbistånd till de allra fattigaste länderna. De flesta människor som lever under fattigdomsstrecket återfinns dock i medelinkomstländer, av vilka en del tillhör AVS gruppen. Såsom föreskrivs i Cotonouavtalet kommer kommissionen för elfte EUF ändå att föreslå ett utvecklingsanslag för varje AVS-land, oberoende av landets utvecklingsnivå. Föredraganden välkomnar detta eftersom han är övertygad om att unionens utvecklingsbistånd fortfarande kan ha ett mervärde i vissa medelinkomstländer, särskilt genom att främja och stödja reformer som gör det möjligt att minska ojämlikheterna (skattereformer, införande av sociala trygghetssystem m.m.) och bekämpa fattigdomen.

Även om föredraganden stöder denna tolkning av differentieringsprincipen vill han understryka att den bör kompletteras med följande:

–    Ett internationellt erkänt sårbarhetsindex som ska komplettera BNP-kriteriet som mått på nationalförmögenheten och som beaktar den särskilda situation som kännetecknar små östater under utveckling, ett nationellt fattigdomsindex, Ginikoefficienten samt ett index för nationell ojämlikhet.

–    En fortsatt tät politisk dialog mellan EU och respektive AVS-partnerland.

Föredraganden konstaterar att agendan för förändring innehåller flera nya förslag, framför allt kombinationen av lån och bidrag samt stödet till den privata sektorn. Vid utnyttjandet av dessa nya mekanismer bör man i första hand sikta på att få bort medborgarna i utvecklingsländerna från fattigdom och biståndsberoende för att undvika en utveckling och tillväxt som varken är hållbar, balanserad eller omfattar alla.

Därför bör kommissionen klargöra sin strategi att främja den privata sektorn och använda de nya mekanismerna, t.ex. kombinationen av lån och bidrag. Åtgärder bör utformas för att garantera att stödet till den privata sektorn i första hand går till lokala privata företag (som innefattar småföretag, småjordbruk, familjejordbruk osv.) och att kombinationen av lån och bidrag är riktigt utformad. Kommissionen bör inleda fördjupade och oberoende studier av befintliga kombinerade finansieringsmekanismer för att analysera deras konsekvenser för fattigdomsminskningen, miljön och ländernas skuldsättningsgrad.

II.4.b. Biståndseffektivitet och demokratiskt egenansvar

En av de grundläggande förutsättningarna för att förverkliga målen i Paris- och Accra-förklaringarna och i programmet för biståndseffektivitet samt i Busanpartnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete är att man fullt ut anammar principen om ”demokratiskt egenansvar”, vilket innebär att utvecklingsstrategierna ska utgå från länderna själva och spegla åtagandena från alla berörda parter på nationell nivå.

De nationella parlamenten, de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhällets organisationer bör därför medverka vid utformningen och genomförandet av strategidokument och vägledande nationella och regionala program. EU:s delegationer spelar här en mycket viktig roll. Under tidigare EUF-programcykler tycks EU-delegationerna inte riktigt ha engagerat de lokala myndigheterna och det civila samhället i sitt arbete, ofta på grund av resursbrist. Den nationella utanordnaren är ofta EU-delegationens enda samtalspartner, på bekostnad av flertalet ministerier, centrala förvaltningar och nationella parlament.

Föredraganden vill påminna om att fattigdomsbekämpning och utvecklingseffektivitet också till stor del är beroende av den nationella regeringens förmåga att mobilisera inkomster. Följaktligen bör införandet av effektiva och rättvisa mekanismer för skatteuppbörd prioriteras inom AVS–EU-partnerskapet, både inom den politiska dialogen och vid genomförandet av elfte EUF. Målet är att förbättra indrivningen av skatter och förebygga internationell skatteflykt, olaglig kapitalflykt och utnyttjandet av skatteparadis.

Föredraganden vill också erinra om fördelarna med gemensam programplanering för de allra fattigaste befolkningsgrupperna, som också ökar det europeiska biståndets synlighet och effektivitet. Haiti, Sydsudan, Etiopien och Ghana är de senaste exemplen på vilken enorm potential detta upplägg har. Reglerna för den europeiska ramen för fleråriga gemensamma programplaner behöver dock fördjupas och förtydligas.

Föredraganden anser att kommissionen måste ges tillräckliga medel för genomförandet av elfte EUF för att kunna öka det europeiska biståndets effektivitet, synlighet och genomslag. Europaparlamentet bör även stödja idén om att anslå cirka 5 procent av elfte EUF:s resurser till kommissionens administrativa utgifter.

Föredraganden önskar att EU ska kräva att företag som vill få tillträde till offentlig upphandling som finansieras av EUF i AVS-länderna iakttar vissa miljörelaterade och sociala normer. Det är i medborgarnas intresse både i utvecklingsländerna och i de utvecklade länderna.

II.4.c. Samarbetsområden och tematisk koncentration

En av de nyheter som introduceras i agendan för förändring är tematisk koncentration. Det föregivna målet är att främja en hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna och öka EU-biståndets genomslag och synlighet genom att koncentrera det till följande sektorer:

–    God samhällsstyrning, inbegripet respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Jämställdhet mellan kvinnor och män, det civila samhällets roll och korruptionsbekämpning.

–    Socialt skydd, hälsa och utbildning.

–    Utveckling av ett gynnsamt företagsklimat och fördjupad regional integration mellan utvecklingsländerna.

–    Hållbart jordbruk och ren energi genom en ökning av utvecklingsländernas förmåga att stå emot externa chocker och klara omställningar inför utmaningar som livsmedelstrygghet och klimatförändringar i ett tillväxtperspektiv.

Föredraganden vill framhålla den plan Energi för alla som FN:s generalsekretariat utarbetat i syfte att ge alla människor tillgång till hållbar energi senast 2030. Det gläder föredraganden att EU bidrar med 400 miljoner euro till planen inom ramen för tionde EUF, och han efterlyser att detta bidrag ska fortsätta inom ramen för elfte EUF.

Föredraganden påpekar också att unionen måste stödja jordbruket i sin utvecklingspolitik. Livsmedelskriserna på senare år har visat att det är nödvändigt att reglera jordbruksmarknaderna bättre men också att stödja en jordbrukspolitik som kan garantera livsmedelstrygghet för alla i utvecklingsländerna, ge jordbrukarna en anständig inkomst och stå emot konjunkturchocker. AVS-staterna har också ett ansvar; få av dem uppfyller sina åtaganden enligt Maputodeklarationen från 2003 om att satsa minst 10 procent av sina nationella budgetar på jordbruk och landsbygdsutveckling.

Koncentrationen av biståndet till dessa sektorer kan dock uppfattas som en specifik europeisk prioritering, eftersom besluten har fattats ensidigt och inte efter en politisk dialog mellan AVS-länderna och EU. Eftersom demokratiskt egenansvar är en av grundprinciperna för biståndseffektivitet bör den politiska dialogen ges stort utrymme och flexibiliteten ökas i fastställandet av prioriterade samarbetssektorer.

Föredraganden understryker vidare det nära sambandet mellan säkerhet och utveckling. I detta sammanhang måste differentieringen även ta hänsyn till den särskilda situationen i instabila länder, med utgångspunkt i principen att konsekvenserna för befolkningen i en sönderfallen stat är mycket negativa och utraderar uppnådda utvecklingsframsteg. Priset för att återupprätta rättsstatsprincipen i en sönderfallen stat är mycket högre, och kommer att ta mycket längre tid att betala, än priset för ett utökat stöd till stater som betecknas som instabila. Därför är det lämpligt att Sahelområdet och Afrikas horn uppmärksammas särskilt inom ramen för elfte EUF:s programplanering.

II.4.d. Budgetstöd

Den tematiska koncentration som kommissionen önskar får inte äventyra de positiva effekterna av budgetstöd, som genom sin allmänna och genomgripande karaktär gör det möjligt att öka förutsättningarna för god förvaltning av de offentliga finanserna i mottagarländerna. Därför bör budgetstöd fortfarande ges stort utrymme i elfte EUF, samtidigt som man ökar dialogen om de mänskliga rättigheterna med de länder som tar emot detta bistånd. Föredraganden påminner i detta sammanhang om vikten av artikel 96 i Cotonouavtalet, som gör det möjligt att avbryta bistånd om en stat gör sig skyldig till allvarliga överträdelser av principerna i avtalet. Det bör upprättas en gemensam EU-ram för denna villkorlighet.

II.4.e. Regional integration

Föredraganden erinrar också om att EU måste fortsätta att stödja regionala integrationsprocesser, särskilt genom EUF:s regionala program. Eftersom många AVS-länder är små ekonomier är det viktigt för dem att det finns infrastruktur (energi, vägar, lagringskapacitet m.m.) som gör det möjligt att utveckla verkligt regionala marknader. Detta gäller särskilt för jordbrukssektorn där inrättandet av regionala marknader skulle göra det möjligt att öka bredden i utbudet av jordbruksprodukter för konsumenterna och utveckla motståndskraft inför livsmedelskriser. EU bör därför genom elfte EUF fortsätta sitt stöd till befintliga regionala ekonomiska gemenskaper.

Eftersom några yttersta randområden och ULT är belägna i vissa AVS-länders regionala omgivning bör kommissionen och de medlemsstater som de har anknytning till i högre grad utnyttja deras kompetens när det gäller att minska risken för katastrofer, motståndskraft mot klimatförändringar och ekonomisk utveckling på öar. Det gäller för unionen att förbättra samordningen och samverkan mellan samarbetsprogram som stöds av EU:s olika finansieringsinstrument, såsom föreskrivs i artikel 7 i förslaget till ULT-beslut, för att kunna öka antalet gemensamma projekt för de yttersta randområdena, ULT och AVS-länderna. För att man ska kunna förvissa sig om att gemensamma regionala projekt verkligen planeras bör dialogen mellan planeringsaktörerna underlättas, och de planeringsmetoder som används för olika biståndsinstrument (i första hand EUF och Europeiska regionala utvecklingsfonden) bör vara förenliga med varandra.

II.4.f.  Associering av icke-statliga aktörer och lokala myndigheter

Föredraganden erinrar om den viktiga roll som det civila samhällets organisationer och lokala och regionala myndigheter spelar för tillhandahållandet av grundläggande tjänster och i genomförandet av AVS–EU-partnerskapet. Deras roll bör ökas i framtiden, inte bara för att bidra till genomförandet av utvecklingsprogram och utvecklingsprojekt utan även därför att det civila samhällets organisationer och lokala och regionala myndigheter är grundläggande aktörer när utvecklingspolitiken ska utarbetas. Samarbetet med dessa aktörer bör därför förbättras både på global och på nationell nivå, där EU:s delegationer bör öka antalet samråd under utarbetandet av politiken och genomförandet av de vägledande nationella programmen inom prioriterade sektorer, inklusive budgetstöd. För att mäta de framsteg som har gjorts i detta hänseende bör kommissionen i uppföljningsrapporterna avseende elfte EUF ta hänsyn till i vilken utsträckning dessa aktörer är involverade.

II.5.    Demokratisk rätt

Det gläder föredraganden att kommissionen i samband med sin förklaring i juni 2011 om EU i världen frivilligt gjorde det politiska åtagandet att ge Europaparlamentet samma rätt i fråga om EUF – vad gäller handlingar inför den kommande genomförandeförordningen för elfte EUF – som det har i fråga om EU:s allmänna budget, exempelvis vad gäller handlingar som avser genomförandet av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Kommissionen ska därför skicka förslag till lands- eller regionspecifika strategidokument till parlamentet samtidigt som de skickas till EUF-kommittén (som är sammansatt av medlemsstaternas företrädare hos kommissionen). Föredraganden påminner om att dessa handlingar även ska skickas till den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, som är det parlamentariska organet för uppföljning av genomförandet av Cotonouavtalet.

• [1]  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet reviderades i Luxemburg den 25 juni 2005 (EUT L 287, 28.10.2005, s. 4) och i Ouagadougou den 22 juni 2010 (EUT L 287, 4.11.2010, s. 3).
• [2]  EGT L 314, 30.11.2001, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 2007/249/EG (EUT L 109, 26.4.2007, s. 33).
• [3]  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, 10th EDF performance review SEC(2011)1055.
• [4]  P7_TA(2012)0156.

YTTRANDE från budgetutskottet (24.1.2013)

till utskottet för utveckling

över förberedelsen av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden)
(2012/2222(INI))

Föredragande: Jan Kozłowski

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet kräver än en gång att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) ska integreras i budgeten, eftersom detta skulle leda till ett effektivare främjande av unionens prioriteringar och tematiska stöd och göra EU:s åtgärder som världens största givare av utvecklingsbistånd mer synliga och samstämmiga. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en färdplan för en integrering av EUF i budgeten efter 2020, inklusive uppgifter om tidsschemat och förfarandet för dess integrering i EU:s budget.

2.  Europaparlamentet insisterar på att integreringen av EUF i EU:s budget inte får påverka det totala ekonomiska stödet till EU:s andra prioriterade områden och politiska frågor. Parlamentet påminner om det åtagande som medlemsstaterna gjort i fråga om offentligt utvecklingsbistånd och kräver att införlivandet av EUF i budgeten sker på ett sådant sätt att det inte får någon negativ inverkan på medlemsstaternas bidrag.

3.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att EU:s och medlemsstaternas bistånd kompletterar varandra och att EU:s bistånd fungerar som en katalysator för interventioner i regioner där bilateralt bistånd inte tillhandahålls. Parlamentet stöder särskilt den programplanering som är gemensam för medlemsstaternas och EU:s åtgärder. Parlamentet påminner också om att det är mycket viktigt att garantera samstämmighet mellan politiken för utvecklingssamarbete och annan EU-politik som kan påverka utvecklingsländerna. Parlamentet anser att det också är viktigt med samordning mellan EU och andra biståndsgivare.

4.  Europaparlamentet anser att insyn och redovisningsskyldighet är viktigt då medel från EUF-fonderna fördelas och de finansierade projekten övervakas, inklusive vid direkt stöd till nationella budgetar.

5.  Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ska ägnas den speciella situationen i AVS-länderna och de länder som inte längre får bilateralt stöd till följd av sin BNP.

6.  Europaparlamentet anser att om utvecklingsbiståndet harmoniseras på EU-nivå kan mottagarländerna lättare förutse de finansiella flödena. Parlamentet kräver att resurserna i större utsträckning ska riktas dit de mest behövs, som till de minst utvecklade länderna, samt till de ändamål där effekten av finansieringen skulle vara störst. Parlamentet efterlyser förbättrad samordning av och större konsekvens i medlemsstaternas och unionens utvecklingsbistånd, bland annat genom instrumenten för utvecklingssamarbete i EU:s budget, såsom finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete.

7.  Europaparlamentet erinrar om att tidsfristen fram till 2015 för att uppfylla millennieutvecklingsmålen och det kollektiva målet för offentligt utvecklingsbistånd på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) hamnar inom nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar därför att en lämplig övergripande nivå av utvecklingsbistånd och finansiering behövs för att unionen och dess medlemsstater ska kunna uppfylla sina internationella utvecklingsåtaganden. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vidta omedelbara åtgärder för att uppfylla sina mål för det offentliga utvecklingsbiståndet och fullgöra sina utvecklingsåtaganden.

8.  Europaparlamentet konstaterar att innovativa finansiella instrument måste användas i större utsträckning, till exempel genom att gåvobistånd och lån kombineras, för att öka de finansiella resurserna för utveckling.

9.  Europaparlamentet noterar att öronmärkningen av 5 procent av EUF-lånen för stödutgifter i syfte att bättre ta hänsyn till det faktum att sådana uppgifter behövs för förvaltning och genomförande av fonden.

10. Europaparlamentet välkomnar den ökade flexibiliteten i användningen av outnyttjade resurser som beviljats AVS-staterna till stöd för katastrofbistånd och kortsiktigt humanitärt bistånd.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (25.1.2013)

till utskottet för utveckling

över förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden)
(2012/2222(INI))

Föredragande: Mariya Gabriel

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–   med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll,

–   med beaktande av FN:s deklaration om skydd av kvinnor och barn i krissituationer och vid väpnade konflikter samt FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325(2000) och 1820(2008),

–   med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2010–2015),

–   med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

A. EU:s politik för utvecklingssamarbete styrs av millennieutvecklingsmålen, varav två särskilt gäller kvinnor: mål 3 (främja jämställdheten mellan könen och öka kvinnors delaktighet) och mål 5 (förbättra mödrahälsan). Ytterligare tre mål bidrar direkt till att förbättra kvinnors och flickors levnadsvillkor: mål 2 (garantera en grundläggande skolgång för alla barn), mål 4 (minska barnadödligheten) och mål 6 (bekämpa hiv/aids, malaria och andra folksjukdomar). Dessa mål bidrar framgångsrikt till att minska fattigdomen.

B.  Fattigdomen ökar mer bland kvinnor än bland män.

C. Enligt partnerskapsavtal 2000/483/EG mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000, ska kvinnors situation och jämställdhetsfrågor systematiskt beaktas inom alla områden, politiska såväl som ekonomiska och sociala.

D. I Europeiska unionens handlingsplan bekräftas hur viktigt det är att kvinnor är delaktiga, att det finns ett jämställdhetsperspektiv för utvecklingen i EU:s partnerländer och att millennieutvecklingsmålen uppnås. Ett av EU:s högst prioriterade insatsområden i ”förändringsprogrammet” bör dessutom vara jämställdheten.

E.  Det könsrelaterade våldet blir allt vanligare, i synnerhet sexuellt våld, utnyttjande och mord på kvinnor och flickor.

F.  Sexuellt våld i form av massvåldtäkter, människohandel och andra former av sexuella övergrepp mot kvinnor och barn används fortfarande som krigstaktik av väpnade styrkor och andra stridande, särskilt i vissa AVS‑länder. Våldtäkt i krig utgör enligt FN ett brott mot mänskligheten, och FN:s säkerhetsråd har sedan 2008 arbetat för att bekämpa användningen av sexuellt våld som en del av krigföringen.

G. Flera studier visar att man, genom att ge kvinnor utbildning och en möjlighet att tjäna ihop och själv styra över sin inkomst, uppnår goda resultat på flera områden: mödra‑ och barnadödligheten minskar, kvinnors och barns hälsa och näringsintag förbättras, produktiviteten inom jordbruket ökar, klimatförändringarna kan lindras, befolkningstillväxten minskar, ekonomier expanderar och fattigdomscirkeln bryts.

H. När kvinnor deltar i konfliktlösning och fredsuppbyggnad spelar de en central roll i fredsförhandlingarna och breddar därigenom räckvidden för återuppbyggnaden, återupprättandet och de fredsbevarande åtgärderna.

1.  Europaparlamentet välkomnar att man erkänner den centrala roll som jämställdheten mellan könen och kvinnors egenmakt spelar i utvecklingssamarbetet i flera handlingsplaner och meddelanden, och uppmanar till ett konkret genomförande av denna prioritering inom de geografiska programmen. Parlamentet betonar att det inom ramen för detta stöd bör finnas särskilda program som är inriktade mot kvinnors egenmakt, samhällsekonomiska oberoende och icke‑diskriminering för att uppnå millennieutvecklingsmålen och den övergripande prioriteringen jämställdhet. Parlamentet uppmanar även till bättre samordning med de tematiska program som finansieras av AVS‑gruppens inre samarbete och genom instrumentet för utvecklingssamarbete. Dessa program ska främja en hållbar och klimatvänlig utveckling för alla genom att motarbeta sociala och regionala ojämlikheter, betona vikten av globala kollektiva nyttigheter och stödja lokala grupper i det civila samhället, i synnerhet kvinnorättsorganisationer.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad framhålla mödrars hälsa. Parlamentet understryker vikten av utbildning och upplysning om sexuell och reproduktiv hälsa som en integrerad del av agendan för kvinnors hälsa, inte minst för att det är ett millennieutvecklingsmål där resultaten hittills varit minst tillfredsställande. Parlamentet uppmanar dessutom att man redan nu planerar för de åtgärder som ska vidtas efter 2015, framför allt millennieutvecklingsmål 3 om att främja jämställdhet mellan könen och öka kvinnors delaktighet samt millennieutvecklingsmål 5 om att förbättra mödrahälsan, den reproduktiva hälsan och tillgången till familjeplanering. Parlamentet understryker vikten av det senare, framför allt när det gäller åtgärder som fastställer att principerna om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för flickor och kvinnor främjas och integreras, eftersom detta inte bara är ett självändamål, utan även ett viktigt verktyg för att bekämpa fattigdomen och uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet betonar att dessa åtgärder bör vara särskilt inriktade på att bekämpa våld mot kvinnor.

3.  Europaparlamentet välkomnar initiativet från FN:s befolkningsfond att skapa en högnivågrupp som har till uppgift att granska den internationella konferensen för befolknings‑ och utvecklingsfrågor, i synnerhet de frågor som rör kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, deras rätt till reproduktiv hälsa samt hiv/aids‑bekämpning.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra mödrahälsan i syfte att minska mödradödligheten och uppnå allmän tillgång till reproduktiv hälsovård, vilket förutsätter respekt för kvinnors rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa utan någon form av tvång eller begränsningar.

5.  Europaparlamentet berömmer alla de stater som har uppnått några av millennieutvecklingsmålen, till exempel det om grundläggande skolutbildning för flickor och pojkar. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att göra dessa framgångar kända, främja ett utbyte av bästa praxis och ge fortsatt stöd till de länder som är på rätt väg.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja mentorprogram där europeiska yrkesverksamma kvinnor med högre utbildning arbetar parallellt med kvinnor från utvecklingsländer.

7.  Europaparlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt utbildning i genusfrågor för båda könen, från och med de tidiga skolåren, så att samhällets attityder till och stereotyper om jämställdhet mellan män och kvinnor successivt kan ändras och jämställdhet bli en grundläggande samhällsprincip i AVS‑länderna.

8.  Europaparlamentet påpekar att framstegen med millennieutvecklingsmål 2 om utbildning varierar eftersom de framsteg som har gjorts gäller skolgång för flickor; man har inte kommit lika långt när det gäller att säkerställa att flickorna fullföljer sin utbildning. Parlamentet uppmanar AVS‑länderna och samtliga internationella partner att, som ett prioriterat område inom utvecklingspolitiken, utarbeta och vidta alla de åtgärder som krävs för att flickor ska kunna fullfölja utbildning på låg‑ och mellanstadienivå och ha tillgång till högstadie‑, gymnasie‑ och högskoleutbildning.

9.  Europaparlamentet efterlyser därför ökad finansiering av program som syftar till att garantera tillgång till utbildning för alla flickor (med tanke på att flickors skolgång är en grundval i mer jämställda samhällen) och därigenom stärka kvinnors ekonomiska oberoende och stävja den sexuella exploateringen av flickor och kvinnor i hela världen.

10. Europaparlamentet noterar att några utvecklingsländer har gjort stora framsteg på människorättsområdet men fördömer samtidigt kraftfullt att EU finansierar länder som fortfarande kriminaliserar kvinnor på grund av deras sexuella läggning.

11. Europaparlamentet påminner om att demokrati innebär att kvinnor fullt ut deltar i det offentliga livet, i enlighet med internationella och regionala instrument som protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, vilket fogats till Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.

12. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att ytterligare uppmuntra tredjeländer att införa särskilda bestämmelser om kvinnors rättigheter i sin lagstiftning, framför allt lagstiftning för att skydda flickor och kvinnor mot våld, att garantera att dessa rättigheter respekteras och att genomföra en politik och mekanismer där hänsyn tas till kön, för att involvera kvinnor fullständigt och på lika villkor i det offentliga beslutsfattandet, både politiskt, ekonomiskt, socialt och miljömässigt.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att uppmuntra tredjeländer att utarbeta konkreta åtgärder för att hjälpa kvinnor som fallit offer för könsrelaterat våld, till exempel genom att säkerställa att offren har tillgång till flyktingcentrum och rådgivning.

14. Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom att jämställdhetsrådgivare eller kontaktpunkter för jämställdhetsfrågor ska ingå i EU:s delegationer och i uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets‑ och försvarspolitiken, och uppmanar vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att förse delegationer och uppdrag med tillräckliga resurser samt lämpliga instrument och arbetsområden.

15. Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att man tar hänsyn till kvinnornas situation, inte bara för att de är en utsatt befolkningsgrupp, utan också med tanke på deras aktiva främjande roll inom utvecklingspolitiken. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att kvinnor spelar en nyckelroll i frågor om nutrition och en tryggad livsmedelsförsörjning, inte minst eftersom kvinnorna svarar för 80 % av jordbruket i Afrika, fastän det fortfarande är sällsynt att de äger den mark som de odlar. Parlamentet framhåller även att kvinnor har visat sig vara skickliga på att lösa problem och konflikter och uppmanar därför kommissionen och AVS‑länderna att utöka kvinnornas roll i aktions‑ och arbetsgrupper.

16. Europaparlamentet vidhåller att det är viktigt att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor: trakasserier, våldtäkt och sexuellt utnyttjande, tvångsprostitution, sexuellt slaveri, exploatering, mord på kvinnor, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, våld i hemmet etc. Parlamentet understryker att kvinnors rättigheter, inklusive deras sexuella och reproduktiva rättigheter, måste hävdas och respekten för deras mänskliga värdighet värnas för att man ska kunna förebygga och bekämpa könsrelaterat våld, ge skydd och lämplig rådgivning till offer och se till att förövarna straffas. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin utvecklingspolitik prioritera bekämpningen av straffrihet för förövare av detta våld.

17. Europaparlamentet bekräftar att kvinnor spelar en central roll i övergången till demokrati, uppbyggnaden och stärkandet av staten samt i processerna för konfliktlösning, pacificering och stabilisering. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och AVS‑länderna att främja att kvinnor tar plats vid förhandlingsborden och innehar beslutsfattande positioner inom politiken och ekonomin genom konkreta och frivilliga politiska åtgärder.

18. Europaparlamentet anser – i överensstämmelse med förbudet mot påtryckningar eller tvång i frågor om sexuell och reproduktiv hälsa, vilket antogs vid den internationella konferensen i Kairo för befolknings‑ och utvecklingsfrågor, och med tanke på de juridiskt bindande internationella instrumenten för mänskliga rättigheter, EU:s regelverk och unionens politiska befogenheter inom detta område – att stöd från unionen inte bör ges till någon organisation eller myndighet eller till något program som främjar, stöder eller deltar i förvaltningen av åtgärder som innefattar sådana kränkningar av de mänskliga rättigheterna som tvångsabort, påtvingad sterilisering av kvinnor och män, könsbestämning på fosterstadiet med val av kön för födelsen eller barnamord som följd, framför allt när prioriteringarna för dessa åtgärder fastställs på grundval av psykologiska, sociala, ekonomiska eller juridiska påtryckningar.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de resultatindikatorer som upprättats i EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet – 1) minst 80 % av medlen måste inbegripa jämställdhetsindikatorer, 2) minst 75 % av alla projekt och program måste kännetecknas av att ha jämställdhet som huvudmål (G.2) eller som utmärkande mål (G.1) och 3) minst 50 % av de fleråriga vägledande programmen måste fastställa åtgärder för jämställdhet mellan könen.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att presentera hur långt man har kommit i arbetet med att tillämpa EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan könen och ökad delaktighet för kvinnor i utvecklingssamarbetet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	22.1.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	26 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Regina Bastos, Edit Bauer, Emine Bozkurt, Tadeusz Cymański, Edite Estrela, Iratxe García Pérez, Mikael Gustafsson, Mary Honeyball, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Constance Le Grip, Elisabeth Morin-Chartier, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Raül Romeva i Rueda, Joanna Senyszyn, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Marc Tarabella, Britta Thomsen, Marina Yannakoudakis, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Vilija Blinkevičiūtė, Minodora Cliveti, Anne Delvaux, Mariya Gabriel, Nicole Kiil-Nielsen, Christa Klaß, Mojca Kleva Kekuš, Katarína Neveďalová, Angelika Werthmann

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	19.2.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 4 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Véronique De Keyser, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Mikael Gustafsson, Filip Kaczmarek, Michał Tomasz Kamiński, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Jean Roatta, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Keith Taylor, Eleni Theocharous, Patrice Tirolien, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Philippe Boulland, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Enrique Guerrero Salom, Isabella Lövin, Gesine Meissner, Judith Sargentini