BETÄNKANDE om utveckling som drivs av handel

4.4.2013 - (2012/2224(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Alf Svensson
Rådgivande utskotts föredragande (*): Tokia Saïfi, utskottet för internationell handel
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om utveckling som drivs av handel

(2012/2224(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 januari 2012 om handel, tillväxt och utveckling (COM(2012)0022), som uppdaterar ett tidigare meddelande av den 18 september 2002 i samma ämne,

–   med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av kommissionens övriga meddelanden och arbetsdokument under de senaste åren i detta ämne, bland annat meddelandena om en konsekvent politik för utveckling (COM(2009)0458, SEC(2010)0421, SEC(2011)1627), om EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors medinflytande i utvecklingssamarbetet 2010–2015 (SEC(2010)0265), om att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637), om utvecklingsfinansiering (COM(2012)0366), om EU‑strategin för resiliens (COM(2012)0586), om socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete (COM(2012)0446), om samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492) och om Aid for Trade (COM(2007)0163), liksom kommissionens årliga övervakningsrapporter om Aid for Trade,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars 2012 om EU:s strategi för handel, tillväxt och utveckling under nästa årtionde och rådets övriga slutsatser av vikt i detta sammanhang,

–   med beaktande av Cotonouavtalet[1],

–   med beaktande av förordningarna avseende finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete[2] och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) samt deras genomförande,

–   med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati och punkt 11 avseende handel i den därtill hörande handlingsplanen[3],

–   med beaktande av den förstärkta integrerade ramen för handelsrelaterat stöd till minst utvecklade länder som utarbetats under ledning av Världsbanken,

–   med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och FN:s initiativ om socialt grundskydd,

–   med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen, som hölls i Peking i september 1995, liksom den förklaring och handlingsplan som antogs i Peking,

–   med beaktande av sina resolutioner av relevans för handel och utveckling, handel och fattigdom[4], Aid for Trade[5], avtal om ekonomiskt partnerskap[6], EU:s allmänna preferenssystem[7], företagens sociala ansvar[8], skattefrågor och utvecklingsländer[9], förbindelserna mellan EU och Afrika[10], tryggad livsmedelsförsörjning[11], den allmänna utvecklingen av EU:s utvecklingspolitik[12] och en konsekvent politik för utveckling[13],

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7 0054/2013), och av följande skäl:

A. Artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har ett klart och tydligt samband. Enligt artikel 207 ska EU:s handelspolitik grunda sig på principerna och målen för unionens yttre åtgärder, och enligt artikel 208 måste unionen ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna.

B.  Till följd av deklarationen och handlingsplanen från Peking har medlemsstaterna och kommissionen antagit strategin för att integrera jämställdhetsperspektivet i all politik som rör utvecklingssamarbete.

C. Fattigdomsminskning och förverkligande av millennieutvecklingsmålen är kärnan i EU:s utvecklingspolitik och bör också styra utformningen av EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländer. Främjandet av de mänskliga rättigheterna bör integreras i denna politik och bidra till den rättighetsbaserade utvecklingspolitik som EU har antagit.

D. Det finns ingen automatisk koppling mellan handelsliberalisering och fattigdomsminskning, men en öppning av handeln kan, om och när de rätta förutsättningarna finns, vara en av de effektivaste drivkrafterna för ekonomisk tillväxt och utveckling.

E.  En förutsättning för att den handelsdrivna utvecklingen ska bli framgångsrik är bland annat välfungerande institutioner, ett effektivt bekämpande av korruption, en sund privat sektor, ekonomisk tillväxt för alla på bred grund, diversifiering och ett gradvis ökat mervärde.

F.  EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländer strävar efter att bättre integrera dessa länder i det internationella handelssystemet, men saknar klart definierade utvecklingsmål och riskerar därför att i stället slå ut lokal produktion och öka beroendet av råvaruexport. Trots betydande liberaliseringar har vissa utvecklingsländer, i synnerhet minst utvecklade länder, inte lyckats att diversifiera sin produktion och export.

G. Globaliseringen har ojämna effekter på fattigdomsminskningen. En stor del av befolkningen i utvecklingsländerna, i synnerhet i de minst utvecklade länderna, lever fortfarande i extrem fattigdom. 1990 levde endast 18 procent av de fattigaste människorna i minst utvecklade länder – 2007 hade denna andel fördubblats och uppgick då till 36 procent.

H. Förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap släpar efter betydligt, och totalt sett har det gjorts få framsteg. Utvecklingsmålen är inte klart definierade i EU:s strategi för ekonomiska partnerskap, och det behövs därför ett nytt fokus på utveckling i förhandlingarna, snarare än en tidsfrist, för att åtgärda situationen.

I.   Fattiga länder har problem att kompensera för de minskade handelsavgifterna till följd av det aktuella världsläget med liberalisering av handeln. Tullsatser för förädlade varor som ligger högre än dem för råvaror riskerar att bidra till att utvecklingsländer fastnar i rollen som endast råvaruexportörer.

J.   Den gemensamma jordbrukspolitikens negativa handels- och utvecklingseffekter på utvecklingsländerna måste undanröjas.

K. Den ökade användningen av agrobränslen har i stor utsträckning berott på att den storskaliga industriella monokulturen ökat, vilket betyder att man alltmer tillämpar jordbruksmetoder som är skadliga för miljön, den biologiska mångfalden, jordens bördighet och vattentillgången. Den ökade användningen av agrobränslen kan få dramatiska konsekvenser i form av kränkningar av markrättigheter, förlorad tillgång till livsviktiga naturresurser, avskogning och miljöförstöring.

L.  Högre medelinkomstländer kommer att uteslutas från EU:s allmänna preferenssystem från och med den 1 januari 2014, men det är osäkert i vilken utsträckning detta kommer att skapa nya exportmöjligheter för de minst utvecklade länderna.

M.  Aid for Trade är utformat för att hjälpa utvecklingsländer att bland annat bygga upp handelskapacitet, avlägsna administrativa handelshinder, utveckla en effektiv infrastruktur för godstransport och stärka de lokala företagen så att de är beredda på att möta lokal efterfrågan och konkurrens och kan utnyttja nya marknadsmöjligheter. Aid for Trade bör bidra till att främja förädling och diversifiering av produktionen och regional integration, underlätta tekniköverföring och upprättandet eller utvecklandet av inhemsk produktionskapacitet samt minska inkomstskillnaderna.

N.  Regional integration är ett effektivt sätt att uppnå välstånd, fred och säkerhet. En bättre fungerande intern och regional handel kan ge lika stora eller större utvecklingsfördelar som ökad extern handel, särskilt i samband med klimatförändringar. Den regionala handeln i Afrika domineras av handel med förädlade varor medan den externa handeln domineras av handel med råvaror.

O. Export av naturresurser är ofta förbundet med korruption samt stagnering i andra ekonomiska sektorer. Det är numera allmänt erkänt att rikedom på råvaror kan vara en förbannelse, och EU:s handelspolitik måste stäva efter att förhindra och motverka detta beroende.

P.  Konfliktresurser är naturtillgångar vars systematiska utnyttjande och handel i samband med konflikter bidrar till, drar nytta av eller resulterar i allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, överträdelser av internationell humanitär rätt eller övergrepp som utgör brott mot folkrätten.

Q. EU:s politik måste trygga och får aldrig försämra livsmedelstryggheten. Det är också absolut nödvändigt att stoppa omställning av jordbruksmark som innebär att man frångår livsmedelsproduktion för lokala eller regionala behov i utvecklingsländer och regioner med osäker livsmedelsförsörjning (problemet med landgrabbing).

R.  I synnerhet främjandet av biobränslen har lett till indirekta ändringar av markanvändningen och ostadiga livsmedelspriser i utvecklingsländerna.

S.  Småbrukarna utgör en majoritet av och är även de mest utsatta av alla markägare i utvecklingsländerna, och att garantera dem trygga arrendevillkor utgör grunden för sunda fastighets- och kreditmarknader, vilket är av avgörande betydelse för en stabil och hållbar utveckling.

T.  Investeringar i olika möjligheter för kvinnor, i synnerhet vad gäller mikrokrediter, är avgörande för att åstadkomma hög avkastning i form av ekonomisk och social utveckling.

Handel som en effektiv drivkraft för tillväxt, utveckling och fattigdomsminskning

1.  Europaparlamentet står fast vid sin ståndpunkt att det övergripande målet för EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländerna bör vara att underlätta hållbar utveckling, och anser att det bör fastställas konkreta och hållbara utvecklingsmål för alla initiativ inom ramen för denna politik.

2.  Europaparlamentet framhåller att eftersom det inte kan tas för givet att handelsliberalisering leder till tillväxt och fattigdomsminskning måste handels- och Aid for Trade-strategier alltid utformas genom transparenta processer som inkluderar alla och gör det möjligt för samtliga intressenter att delta, med särskilt fokus på de mest missgynnade, i synnerhet kvinnorna.

3.  Europaparlamentet påpekar att rättvis handel mellan EU och utvecklingsländerna måste bygga på full respekt och garantier för ILO:s arbetsrättsliga normer och arbetsförhållanden och dessutom säkerställa att striktast möjliga sociala och miljömässiga normer tillämpas. Parlamentet understryker att detta bland annat omfattar att betala rättvisa priser för utvecklingsländernas resurser och jordbruksprodukter.

4.  Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt främjandet av jämställdhet och kvinnors medinflytande.

5.  Europaparlamentet ser positivt på att man i agendan för förändring (COM(2011)0637) har valt att fokusera på företagsklimatet, regional integration och världsmarknader samt social trygghet, vård och hälsa, utbildning och sysselsättning.

6.  Europaparlamentet manar till ett fullständigt genomförande av en konsekvent politik för utveckling, bland annat genom ett stopp för orättvisa produktions- och handelsmetoder samt överfiske och jordbruksstöd som är till skada för utvecklingen och ett hot mot livsmedelstryggheten.

7.  Europaparlamentet betonar att investeringspolitiken medför två huvudsakliga utmaningar för utvecklingsländerna: på nationell nivå måste investeringspolitiken införlivas i en utvecklingsstrategi och omfatta mål för en hållbar utveckling, och på internationell nivå är det nödvändigt att stärka utvecklingsdimensionen i internationella investeringsavtal och skapa balans mellan staters och investerares rättigheter och skyldigheter.

8.  Europaparlamentet beklagar att vissa av de internationella investeringsavtal som ingicks 2011 enligt Unctads rapport om investeringar i världen 2012 håller fast vid den traditionella avtalsmodellen som endast fokuserar på skydd för investeringar. Parlamentet välkomnar dock att vissa av de nya internationella investeringsavtalen innehåller bestämmelser för att säkerställa att avtalen inte inverkar störande på, utan snarare bidrar till, länders hållbara utvecklingsstrategier som fokuserar på investeringarnas miljömässiga och sociala konsekvenser.

9.  Europaparlamentet noterar med oro det ökande antalet fall av tvistlösning mellan investerare och stater som hänför sig till internationella investeringsavtal, där investerare har utmanat central offentlig politik genom att hävda att denna politik har skadat deras affärsmöjligheter. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att Unctad i sin rapport om investeringar i världen 2012 visar att internationella investeringsavtal blir alltmer kontroversiella och politiskt känsliga, framför allt på grund av de alltmer frekventa fallen av tvistlösning mellan investerare och stater om internationella investeringsavtal, vilket har fått missnöjet att öka (t.ex. har Australien i ett handelspolitiskt uttalande tillkännagett att landet inte längre kommer att införa klausuler om tvistlösning mellan investerare och stater i sina framtida internationella investeringsavtal) och vilket beror på bland annat brister i systemet (t.ex. det omfattande tillämpningsområdet för bestämmelserna om tvångsinlösen, frågor rörande skiljemännens kompetens, avsaknad av insyn, höga förfarandekostnader samt förhållandet mellan tvistlösning mellan investerare och stat respektive förfaranden mellan stat och stat). Parlamentet insisterar därför på att framtida europeiska investeringsavtal måste garantera att internationell tvistlösning mellan investerare inte undergräver staters förmåga att stifta lagar i allmänhetens intresse.

10. Europaparlamentet påminner om att arbetet med att mobilisera investeringar för hållbar utveckling fortfarande är en mycket stor utmaning för utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Unctad har tagit fram ett omfattande investeringspolitiskt ramverk för hållbar utveckling (IPFSD), med särskilt fokus på sambandet mellan utländska investeringar och en hållbar utveckling.

11. Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt använda alla de instrument som det har till sitt förfogande för att dels främja fred, respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, sunda offentliga finanser, investeringar i infrastruktur, respekt för sociala normer av de europeiska företagen och deras dotterbolag samt tillförlitligt tillhandahållande av grundläggande tjänster, dels eftersträva varaktig tillväxt för alla och fattigdomsminskning i utvecklingsländerna och därmed även bidra till att skapa ett gynnsamt klimat för Aid for Trade och hållbar handelsutveckling.

12. Europaparlamentet framhåller att det inte räcker med bättre marknadstillträde och stärkta internationella handelsregler för att utvecklingsländerna ska kunna integreras i världshandeln. Därför bör programplaneringen avseende Aid for Trade stödja utvecklingsländer som själva försöker att främja lokal handel, avskaffa begränsningar på utbudssidan och ta itu med strukturella tillkortakommanden, som kan hanteras genom inhemska handelspolitiska reformer, underlättande av handel, ökad tullkapacitet, uppgradering av infrastruktur, förbättringar av produktionskapacitet och uppbyggnad av inhemska och regionala marknader.

13. Europaparlamentet uppmärksammar att det inte finns någon automatisk koppling mellan internationell handel och fattigdomsminskning. Enligt Unctad har de minst utvecklade ländernas genomsnittliga handelsintegration, mätt i hur stor del av BNP som utgörs av export och import av varor, faktiskt varit större än för de avancerade ekonomierna sedan början av 1990-talet. Parlamentet anser följaktligen att den ihållande massfattigdomen i de minst utvecklade länderna är en följd av underutveckling och av att dessa länder inte lyckas främja en strukturell omvandling, bygga produktionskapacitet och skapa produktiv sysselsättning på nationell nivå.

14. Europaparlamentet betonar också att Unctad hävdat att den alltför tidiga och alltför snabba handelsliberalisering som många utvecklingsländer med låga inkomster uppmuntrades att genomföra under 1980- och 1990-talet ledde till en avindustrialisering och en form av integration som gjorde dem ännu mer beroende av och utsatta på externa marknader, medan de länder som har gynnats mest av handelsliberaliseringen och fått den absoluta fattigdomen att minska mest är de länder som har öppnat upp sina ekonomier i måttlig omfattning och gradvist, i takt med utvecklingen av deras produktionskapacitet, och som har gjort framsteg i fråga om strukturell omvandling.

15. Europaparlamentet betonar att tillväxt och välståndsutveckling bör eftersträvas i de sektorer som är hårt drabbade av fattigdom och i de sektorer där fattiga människor arbetar, för att tillväxten och välståndet ska komma alla till del, vara hållbar och verkligen bidra till att minska fattigdomen. Parlamentet påpekar att tillväxten även bör gynna och stärka kvinnor och att fokus bör ligga på att förbättra det allmänna företagsklimatet för små och medelstora företag, så att dessa kan frodas och så att det växer fram hållbara mikrofinansierings- och mikrokreditmöjligheter. Parlamentet betonar att utvecklings- och handelspolitiken på detta område bör styras av innovation, kreativitet och konkurrenskraft, i syfte att skapa arbetstillfällen och stärka de mindre gynnade grupperna.

16. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har erkänt behovet av stöd för små producenters och företags delaktighet. Program för rättvis handel har marknadspotential och är effektiva när det gäller att underlätta den sociala utvecklingen.

17. Europaparlamentet föreslår att kommissionen på internationell nivå lägger större tyngd vid hållbar offentlig upphandling.

18. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater samt andra givare att erkänna den viktiga roll som kvinnor spelar för den ekonomiska utvecklingen och att anpassa sina stödinsatser så att de ger kvinnor egenmakt, socialt och ekonomiskt, bland annat med hjälp av riktat stöd för företagsutveckling och tillgång till mikrokredittjänster som är särskilt riktade till kvinnor.

19. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors medinflytande i utvecklingssamarbetet och de verksamheter som föreslagits i handlingsplanen.

20. Europaparlamentet påminner om EU:s skyldighet att tillämpa en konsekvent utvecklingspolitik och att säkerställa att de mänskliga rättigheterna och jämställdhet respekteras, främjas och skyddas i alla EU:s yttre åtgärder, inbegripet inom den internationella handeln. Parlamentet ser fram emot ett fullständigt genomförande av punkterna om handel i den handlingsplan som fogats till EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati.

21. Europaparlamentet anser att strategierna för hållbar ekonomisk utveckling bland annat bör omfatta den privata sektorns deltagande i realekonomin, regional sammanhållning och marknadsintegrering genom gränsöverskridande samarbete samt utveckling av en öppen och rättvis handel som styrs av en regelbaserad multilateral handelsstruktur.

22. Europaparlamentet påminner om betydelsen av investeringar som syftar till att skapa, utveckla och stärka viktig hamn-, transport-, energi- och telekommunikationsinfrastruktur, särskilt då den är gränsöverskridande.

23. Europaparlamentet uppmanar med kraft de länder som får utvecklingsstöd genom handel att också använda sina inhemska resurser, inbegripet budgetinkomster via korrekt skatteuppbörd samt humankapital. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla bistånd i de fall då ländernas inkomster härrör från exploatering av naturresurser för att förvaltningen av dessa resurser ska bli transparent och hållbar. Parlamentet betonar behovet av att skapa fullständig insyn i de betalningar som europeiska företag gör till regeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja hållbara industrialiseringsstrategier i utvecklingsländer som är inriktade på handel med förädlade produkter.

24. Europaparlamentet anser att EU har effektiva instrument för att stödja utvecklingen genom handel och investeringar, särskilt det reviderade allmänna preferenssystemet och avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet betonar dock att handelsstödet inte kan begränsas till dessa instrument, och påminner EU om målet att senast 2015 öka den totala biståndsbudgeten till 0,7 procent av BNP. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utöka den andel som avsätts för tekniskt stöd i denna budget, bland annat i standardiseringsfrågor, och uppmanar EU att visa prov på större följdriktighet i genomförandet av sin handels-, jordbruks-, miljö-, energi- och utvecklingspolitik.

25. Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingsbistånd genom handel måste omfatta alla aspekter av innovation – finansiell innovation, men även teknisk och organisatorisk innovation – på grundval av bästa praxis.

26. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att förhandla om införandet av praktiskt genomförbara människorättsbestämmelser i alla framtida bilaterala handels- och samarbetsavtal, i syfte att verkligen bidra till en rättighetsbaserad syn på utveckling.

27. Europaparlamentet betonar vikten av anständiga lönenivåer och arbetsskyddsbestämmelser för ett hållbart globalt handelssystem och nya globala produktionskedjor. Parlamentet påminner i detta sammanhang kommissionen om dess meddelande Anständigt arbete för alla.

28. Europaparlamentet efterlyser, i syfte att uppnå följdriktighet i EU:s politik, ett förstärkt samarbete mellan kommissionens olika avdelningar och Europeiska utrikestjänsten, liksom mellan de tre institutionerna kommissionen, rådet och Europaparlamentet.

29. Europaparlamentet anser att kriterierna för utvärdering av politiken och programmen för utveckling genom handel och investeringar inte bara bör omfatta uppgifter om tillväxtnivå och handelsutbyten, utan även om antalet skapade arbetstillfällen och om förbättringar av invånarnas levnadsstandard i utvecklingsländerna när det gäller mänsklig, social, kulturell och miljömässig utveckling.

Tydligare inriktning på utveckling i handelsförhandlingar och handelsavtal

30. Europaparlamentet betonar vikten av att handelsreformer kombineras med en väl genomtänkt offentlig politik, i synnerhet vad gäller social trygghet. Mer generellt understryker parlamentet vikten av lägliga och väl underbyggda nationella utvecklingsstrategier och systematiska bedömningar av hur den befintliga handelspolitiken påverkar fattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa den vägledning som utarbetats av FN:s rapportör om rätten till mat som manar till användning av konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter i samband med att handels- och investeringsavtal ingås, för att se till att dessa är förenliga med de skyldigheter som fastställs genom internationella människorättsinstrument. EU uppmanas också med kraft att i alla sina handelsavtal ställa tydliga krav på och införa klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati.

31. Europaparlamentet betonar vikten av att förankra företagens sociala ansvar i frihandelsavtalen med utvecklingsländer för att främja mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer. Parlamentet föreslår att alla framtida frihandelsavtal ska innehålla ett omfattande kapitel om mänskliga rättigheter, utöver kapitlen om sociala frågor och miljö.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utvecklingsländernas regeringar att genomföra breda samråd – som inkluderar aktörer som är varken från den offentliga sektorn eller från företagssektorn – i samband med utarbetandet av deras handelspolitik. Kommissionen uppmanas även att främja öppenhet under förhandlingarna, för att fortsatt underlätta ett brett och verksamt deltagande av aktörer och för att stödja arbetet med att uppnå resultat på utvecklingsområdet.

33. Europaparlamentet efterlyser fördjupade konsekvensbedömningar utifrån ett klimat-, genus- och hållbarhetsperspektiv beträffande resultatet av multilaterala och bilaterala handelsavtal som förhandlas fram mellan EU och tredjeländer, och uppmanar med kraft kommissionen att låta explicit stöd för hantering av klimatförändringar ingå i allt handelsstöd och annat relevant utvecklingsbistånd.

34. Europaparlamentet anser att man i samband med förhandlingarna om handelsavtal bör fastställa riktmärken för utvecklingsarbetet så att man lättare kan mäta framstegen och, om nödvändigt, ändra tidsplanerna för genomförandet av åtgärder, anpassa de kompletterande åtgärderna, t.ex. Aid for Trade och anpassningsbistånd, samt ta fram nya initiativ när så krävs för att utvecklingsmålen ska kunna nås. I samband med handelsförhandlingar är det av avgörande betydelse att utvecklingsländer får den rättsliga expertis och övriga expertis som krävs för att arbeta effektivt inom Världshandelsorganisationen och liknande organisationer.

35. Europaparlamentet uppmanar EU att ytterligare minska handelshindren och det handelssnedvridande stödet för att hjälpa utvecklingsländerna att öka sin andel av världshandeln. I WTO:s Doha-utvecklingsrunda gick man in för att avskaffa exportsubventionerna för jordbruksprodukter, och parlamentet kräver att detta genomförs snarast.

36. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja uppmaningen från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat om att inrätta ett system med positiva incitament för att uppmuntra import till EU av jordbruksprodukter som uppfyller särskilda miljömässiga, sociala och människorättsliga normer, i synnerhet genom att garantera rimliga inkomster för producenter och skäliga löner för jordbruksarbetare.

37. Europaparlamentet uppmanar EU att alltid se till att dess breda syn på handelsförhandlingar, som omfattar frågor som t.ex. investeringar, offentlig upphandling, konkurrens, handel med tjänster och immateriella rättigheter, är i linje med respektive partnerlands behov och utvecklingsstrategier. Parlamentet påpekar i synnerhet att införandet av principen om ömsesidighet i samband med offentlig upphandling skulle kunna få mycket negativa följder för utvecklingsländerna, eftersom den bland annat kommer att verka hämmande på utvecklingen av framväxande industrier och bearbetning. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU att fastställa sin strategi helt i enlighet med den ”särskilda och differentierade behandling” som utvecklingsländer får. Parlamentet upprepar också att regeringar och parlament måste behålla rätten att reglera investeringar, både för att kunna ge investerare som stöder landets utveckling positiv särbehandling och för att se till att alla investerare, inbegripet de utländska, har skyldigheter och rättigheter med avseende på efterlevnaden av arbetstagarnas rättigheter, miljörelaterade rättigheter, mänskliga rättigheter och övriga normer.

38. Europaparlamentet välkomnar att jämställdhetsperspektivet beaktas i de hållbarhetsbedömningar som görs i samband med handelsförhandlingar. Kommissionen uppmanas att uppmärksamma dessa bedömningar och se till att de jämställdhetsfrågor som tas upp verkligen hanteras genom de politiska åtgärder som kompletterar handelsavtalen.

39. Europaparlamentet anser att fokus i förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap bör ligga på innehållet snarare än på tidsfrister. Om avtalen ska kunna leda till utveckling behövs en mer flexibel inställning från EU:s sida där en diversifiering av AVS-ländernas ekonomier med ökad förädling och ökad regional handel gynnas.

Aid for Trade

40. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att differentiera handelsstödet och fokusera det på de länder som bäst behöver det, framför allt de minst utvecklade länderna och låginkomstländerna.

41. Europaparlamentet anser att instrumenten för Aid for Trade inte bara bör fokusera på handel mellan EU och utvecklingsländer, utan även på stöd för intern och regional handel, syd-syd-handel samt triangelhandel mellan AVS-länder, genom att främja gränsöverskridande värdekedjor, genom att effektivisera centrala tjänster och genom att minska transportkostnaderna, vilket samtidigt kan bidra till att stärka utvecklingsländernas band till de globala marknaderna.

42. Europaparlamentet stöder utvecklingen av effektivare stödinstrument för anpassning och diversifiering av produktionen, liksom för ansvarsfull och hållbar utveckling av förädlingsindustrier och små och medelstora företag i utvecklingsländer.

43. Europaparlamentet betonar att bristfällig jämställdhet mellan könen i fråga om tillgången till resurser såsom mikrolån, krediter, information och teknik, bör beaktas när Aid for Trade-strategier och andra relevanta utvecklingsstöd utformas.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bort kravet om att AVS-länderna inte får införa exportrestriktioner på råvaror i förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap, då detta riskerar att öka beroendet av råvaruexport och minska incitamenten till förädling och diversifiering av ekonomierna i dessa länder. Exportrestriktioner kan användas som ett utvecklingsverktyg för att gynna förädling av råvaror och minska beroendet av export av oförädlade råvaror.

45. Europaparlamentet stöder det paket som ska främja handel för små aktörer i utvecklingsländerna och som tillkännagavs i kommissionens meddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra framsteg i fråga om utarbetandet av paketet, och uppmanar samtliga biståndsgivare att ge tillräckliga medel för genomförandet av detta paket, i synnerhet till stöd för små företags deltagande i handelsordningar som säkrar ett mervärde för producenterna, inbegripet dem som uppfyller hållbarhetskriterierna (t.ex. rättvis handel). Parlamentet efterlyser regelbundna uppdateringar om genomförandet av detta paket.

46. Europaparlamentet konstaterar att handelskapaciteten är avhängig av både hårdvara (infrastruktur) och mjukvara (kunskap), och efterlyser därför EU-stöd för att stärka båda delarna i många länder, inte minst i samarbete med de minst utvecklade länderna.

47. Europaparlamentet uppmanar EU att se till att Aid for Trade främjar fattigdomsreducerande instrument som tjänar alla. Därför bör det framför allt inriktas på de små aktörernas behov. Aid for Trade bör användas för att utveckla hållbara värdekedjor som gynnar de fattiga, i syfte att stärka målet att uppnå en hållbar distributionskedja.

48. Europaparlamentet uppmanar EU att inrikta sig på att åtgärda Aid for Trade-programmens problem, särskilt vad gäller deras genomförande- och kontrollkapacitet. Följaktligen efterlyser parlamentet ett nytt synsätt som fokuserar på resultat och utfall i stället för insatser, men som också erkänner behovet av ihärdig och samlad extern granskning som garanterar öppna och transparenta handelsmetoder.

49. Europaparlamentet uppmanar EU att på ett mer ändamålsenligt sätt låta den privata sektorn delta i utformningen av Aid for Trade-projekt i syfte att ge företag i utvecklingsländerna möjlighet att stimulera handeln.

Utvecklingsfrågor och den privata sektorns roll

50. Europaparlamentet anser, mot bakgrund av förändringen av strukturen på den internationella handeln och av handelsutbytena nord-syd, att en avgörande faktor som bidrar till att göra stödprogrammen effektiva och framgångsrika är att de stödmottagande länderna själva äger dem samt att det råder transparens och redovisningsskyldighet och att det finns tillräckliga resurser. Syftet är att minska välståndsklyftan, fördela välståndet och uppnå regional integration. Parlamentet anser också att det är avgörande att de nationella, regionala och lokala institutionerna, liksom civilsamhället, deltar i utarbetandet och uppföljningen av dessa program och säkerställer tillsynen av givarna.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bättre hänsyn till de nya utmaningar som utvecklingsbiståndet genom handel står inför, till exempel en differentiering av utvecklingsnivåerna, stöd till och diversifiering av den lokala produktionen samt främjande av sociala och miljömässiga bestämmelser.

52. Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga biståndsgivare – både offentliga och privata – att i högre grad samordna sina åtgärder och anpassa dem till befintliga möjligheter, särskilt mot bakgrund av de nuvarande budgetbegränsningarna. Parlamentet påminner om att Briks-länderna nu både är mottagare och givare av stöd. Parlamentet uppmanar dem att samarbeta med EU för att dela sina erfarenheter och optimera respektive åtgärder samt att ta ett större ansvar gentemot de minst utvecklade länderna och inom ramen för gruppen med biståndsgivare. Parlamentet är oroat över att bruket med bundet bistånd blir allt vanligare, och uppmanar de utvecklade länderna och de stora tillväxtländerna att avhålla sig från detta bruk.

53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla biståndsgivare att eftersträva innovativa finansierings- och partnerskapsformer för utveckling. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att person-till-person-lån också kan bidra till att främja utvecklingen genom handel. Parlamentet rekommenderar bättre samordning av utvecklingsprojekt som finansieras av regionala utvecklingsbanker och Världsbanken/Internationella finansieringsbolaget och en generalisering av interregionala finansieringssystem som EU–Afrika-förvaltningsfonden för infrastruktur.

54. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-baserade företag med produktionsanläggningar i utvecklingsländer att strikt uppfylla sina förpliktelser att respektera de mänskliga rättigheterna och friheterna, sociala och miljömässiga standarder, jämställdhet mellan kvinnor och män, grundläggande arbetsnormer och internationella avtal samt att betala lämpliga skatter under transparenta former. Parlamentet vill att rätten till frihet från tvångsarbete och särskilt från barnarbete ska genomföras utan undantag.

55. Europaparlamentet är övertygat om den privata sektorns potential när det gäller att fungera som en drivkraft för utveckling. För att förverkliga denna potential måste processen tjäna lokala befolkningsgruppers intressen och, genom principen om rättvisa distributionskedjor för alla, generera medinflytande för samtliga berörda aktörer, från producenter och arbetstagare till konsumenter.

56. Europaparlamentet gläds åt att en lång rad branscher och transnationella leverantörsföretag har utarbetat uppförandekoder med sociala och miljömässiga prestandanormer för deras globala leverantörskedjor. Parlamentet påminner dock om att spridningen och skillnaderna i uppförandekoderna för företagens sociala ansvar innebär utmaningar, och konstaterar framför allt att avsaknaden av en enhetlig tolkning av konceptet ”företagens sociala ansvar”, vilket har lett till att olika företag har tagit fram olika normer för redovisning, revision och rapportering, gör det svårt att jämföra hur stort socialt ansvar företagen tar. Parlamentet uppmanar därför ännu en gång EU att sträva efter en tydlig internationell rättslig ram för företagens ansvar och skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter.

57. Europaparlamentet uppmanar också EU-baserade företag och andra företag att respektera de tio grundprinciperna i FN:s Global Compact-initiativ och FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter.

58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera bindande klausuler om företagens sociala ansvar i alla bilaterala handels- och investeringsavtal som undertecknas av EU, vilka ska grundas på OECD:s riktlinjer för multinationella företag, inbegripet OECD:s överklagandeförfarande.

59. Europaparlamentet efterlyser kraftfullare EU-insatser mot skatteparadis och skatteflykt, eftersom dessa fenomen undergräver såväl EU:s som utvecklingsländers intäktsmöjligheter och motarbetar insatserna för att minska fattigdomen och skapa välstånd i fattiga länder. Den olagliga kapitalflykten från utvecklingsländer utgör 6–8,7 procent av dessa länders BNP och uppgår till ett belopp motsvarande 10 gånger det totala utvecklingsstödet till dessa länder. Kommissionen uppmanas därför att i förebyggande syfte undersöka ytterligare möjligheter till samarbete med utvecklingsländer i denna fråga. Parlamentet efterlyser i synnerhet en internationell konvention med målet att avskaffa skadliga skattestrukturer (på grundval av modellen med en multilateral mekanism för automatiskt utbyte av skatteuppgifter), vilken skulle omfatta sanktioner både för icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner och för finansinstitut som är verksamma i skatteparadis (dvs. genom att överväga möjligheten att, i likhet med vad som föreskrivs i Förenta staternas lag för att sätta stopp för missbruk av skatteparadis (Stop Tax Haven Abuse Act), dra in banklicenser för finansinstitut som samarbetar med skatteparadis).

60. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU, andra biståndsgivare, myndigheter i partnerländer samt lokala och internationella privata aktörer i utvecklingsländer att dels undersöka tänkbara samarbetsområden för hållbar utveckling så att man kan maximera företagens bidrag till utvecklingsarbetet, dels inbegripa det civila samhällets organisationer i diskussioner på samtliga nivåer.

61. Europaparlamentet framhåller den väsentliga betydelsen av att främja initiativ till offentlig-privata partnerskap för tillväxt i EU:s utvecklingspolitik och av att engagera den privata sektorns erfarenheter, expertis och förvaltningssystem i partnerskap med offentliga resurser. Parlamentet vill att man hjälper de lokala myndigheterna i EU:s medlemsstater med erfarenheter när det gäller att exempelvis bygga infrastruktur och att gå samman och samarbeta med lokala myndigheter i utvecklingsländer.

62. Europaparlamentet anser att utländska direktinvesteringar också är en stark drivkraft för hållbar ekonomisk tillväxt, kunskapsöverföring, företagaranda och teknik samt skapandet av nya arbetstillfällen, och att de därför är av avgörande betydelse för utvecklingen. Utvecklingsplanen bör inriktas på att stödja kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer med målsättningen att skapa ett öppet, förutsägbart och gynnsamt investeringsklimat där byråkratin för företagen är minimal, äganderätten respekteras, konkurrens främjas och en sund makroekonomisk politik eftersträvas.

Råmaterial och utvinningsindustrier

63. Europaparlamentet konstaterar att handeln med naturtillgångar, trots genomförandet av Kimberleyprocessen för certifiering av konfliktdiamanter, fortfarande understödjer rebeller, och att människorättskränkningar fortfarande sker i gruvområden. Parlamentet framhåller därför det akuta behovet av ett system för tillbörlig aktsamhet i fråga om ädelstenar och värdefulla mineraler, t.ex. så kallade konfliktmineraler, och anser att en sådan åtgärd skulle kunna bidra till att möta den övermäktiga utmaning som det stora resursproblemet utgör och göra det gynnsammare för utvecklingsländer att sälja sina råvaror. I detta sammanhang välkomnas kommissionens planer att offentliggöra ett meddelande om konfliktmineraler.

64. Europaparlamentet uppmanar EU att till fullo respektera utvecklingsländernas rätt att använda exportrestriktioner i det allmännas intresse. Parlamentet betonar att en ökad lokal bearbetning av råvaror och en ökning av mervärdet är avgörande för att minska beroendet av råvaruexport. Parlamentet anser att utvecklingsländer som i hög grad är beroende av sin råvaruexport måste få lov att använda exportavgifter och exportrestriktioner för att främja dessa mål.

65. Europaparlamentet uppskattar att kommissionen är partner i Extractive Industries Transparency Initiative (EITI) och uppmanar kommissionen, såväl som parter aktiva inom utvinningsindustrin, att aktivt verka för att fler producentländer ansluter sig till initiativet.

66. Europaparlamentet betonar att naturtillgångar innebär två huvudsakliga utmaningar för industriländerna och utvecklingsländerna: miljöutmaningen att hantera effekterna av användningen av resurser under hela deras livscykel, och den sociopolitiska utmaningen att hantera mänskliga rättigheter och fattigdom på internationell nivå.

67. Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för det lagstiftningsförslag om landsvis rapportering som lagts fram som en del av översynen av redovisnings- och öppenhetsdirektivet, i syfte att motarbeta korruption och förhindra skattesmitning. Parlamentet uppmanar de europeiska utvinningsföretag som är verksamma i utvecklingsländer att föregå med gott exempel vad gäller socialt ansvar och främjande av goda arbetsförhållanden.

68. Europaparlamentet påpekar att de förvaltningsmässiga problemen inom naturresurssektorn nästan uteslutande har hanterats genom frivilliga initiativ, varav det mest kända är utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet, som syftar till att förbättra insynen i informationen. Parlamentet noterar att utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet är nödvändigt men att det dock inte är tillräckligt för att åtgärda det mer omfattande problemet med korruption och mutor i utvinningssektorn. Parlamentet konstaterar även att utvinnings- och naturresurssektorerna inte nämns uttryckligen i FN:s ramverk för företag och mänskliga rättigheter (skydda, respektera och åtgärda). Därför bör det införas uttryckliga bestämmelser rörande utvinningssektorn i FN:s ramverk för företag och mänskliga rättigheter, och ett första steg kunde vara att i FN:s råd för mänskliga rättigheter tillsätta en särskild rapportör för denna fråga, med mandat att utvärdera och utarbeta rekommendationer.

69. Europaparlamentet anser att standarderna för öppenhet och certifiering måste utökas med tiden för att till fullo motverka mutor och korruption i och utanför utvinningssektorn. Mer generellt uppmanas EU att stödja starkare förvaltningsmekanismer som kan hantera resursutnyttjandets miljömässiga och människorättsliga aspekter. Det krävs i synnerhet en internationell konvention om hållbar resursförvaltning i syfte att fastställa grundläggande rättsprinciper för en hållbar resursförvaltning.

70. Europaparlamentet betonar att man för att uppnå hållbar utvinning behöver strategier som hanterar resursernas hela livscykel. Parlamentet påpekar att de globala distributionskedjornas komplexitet utgör ett hinder för öppenhet, och anser därför att de befintliga initiativen för ökad öppenhet bör kompletteras med certifiering i form av produktmärkning under mineralers hela distributionskedja.

71. Europaparlamentet uppmanar privata aktörer som bedriver handel med eller raffinerar produkter från utvinningsindustrier att vidta åtgärder för att garantera att konceptet om företagens sociala ansvar tillämpas konsekvent, fullt ut och strikt under hela distributionskedjan.

72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utgå från Dodd-Frank-lagen, som nyligen ratificerades av den amerikanska börsmyndigheten US Securities and Exchange Commission som kräver att emitterande utvinningsföretag informerar om vissa betalningar som görs till regeringar. Kommissionen uppmuntras att utöka de rapporteringskrav som ställs på företag i utvinningssektorn till att även omfatta företag i andra sektorer, och att undersöka om informationen bör bli föremål för oberoende granskning.

73. Europaparlamentet anser att bilateral handels- och investeringspolitik bör kopplas till gemensamma principer, som dem som föreskrivs i Natural Resource Charter (naturresurslistan). I linje med de insatser för tillbörlig aktsamhet som görs i distributionskedjorna skulle sektorspecifika bestämmelser även kunna införas på områden som berör smältverk och raffinaderier samt metall- och återvinningsindustrier.

74. Europaparlamentet påpekar att EU:s försök att förbjuda eller hindra användningen av exportskatt på råvaror går emot målet att göra det möjligt för länder att erhålla tillräckliga offentliga intäkter för att uppfylla millennieutvecklingsmålen och, mer allmänt, säkra en intern utveckling. Parlamentet uppmanar med kraft EU att erkänna att exportrestriktioner kan utgöra en del av vissa länders utvecklingsstrategier eller motiveras av miljöskyddsskäl.

Livsmedelstrygghet och biobränslen

75. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och alla andra givare att inte underlätta eller bidra till omställningen av bördig mark till andra ändamål än livsmedelsproduktion i länder och regioner med osäker livsmedelsförsörjning och att upprätta metoder för god praxis beträffande mark- och resursförvaltning för biobränslen och andra avsalugrödor.

76. Europaparlamentet betonar behovet av att avlägsna incitamenten för jordbrukare i länder med osäker livsmedelsförsörjning att använda sin mark för andra ändamål än livsmedelsproduktion, t.ex. för produktion av biobränslen. Parlamentet anser att forskning och innovation, som backas upp av en offensiv politik i såväl industriländerna som utvecklingsländerna, kan bidra till att minska motsättningen mellan intressena på livsmedelsförsörjnings- och energiområdet.

*

*        *

77. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  Cotonouavtalet, reviderat 2005 och 2010.
• [2]  Förordning (EG) nr 1905/2006, EUT L 378, 21.712.2006, s. 41.
• [3]  Rådsdokument 11855/12.
• [4]  EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 261.
• [5]  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 291.
• [6]  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 301; EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 149; EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 101; EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 124.
• [7]  EUT C 284 E, 20.9.2012, s. 69.
• [8]  EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 45; EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
• [9]  EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 37.
• [10]  EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 45.
• [11]  EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 75.
• [12]  Antagna texter, P7_TA(2011)0320 och P7_TA(2012)0386.
• [13]  EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 47; Antagna texter, P7_TA(2012)0399.

MOTIVERING

Handelspolitik för att uppnå utvecklingsmål

Handelsområdet är ett av de viktigaste politikområdena för EU:s konsekventa politik för utveckling. Om de handelspolitiska instrumenten används rätt, kan de ha betydande inverkan på fattiga länders utveckling. EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländer måste ha som huvudmål att tjäna och stärka resultaten av vår biståndspolitik. Att eftersträva utveckling i världen, även med andra medel än bistånd, är att upprätthålla EU:s grundläggande värderingar och fördragsförpliktelser.

För att mer effektivt tjäna utvecklingsmålen behöver EU:s handelspolitik bli mer inriktad på att ge positiva spridningseffekter i lokala såväl som nationella och regionala ekonomier, främja diversifiering av utvecklingsländers ekonomier och uppmuntra steg mot mer avancerad och inkomstbringande produktion. Tullsatser för förädlade varor som ligger högre än dem för råvaror riskerar att bidra till att utvecklingsländer fastnar i rollen som endast råvaruexportörer.

Effekter av EU:s handelspolitik på utvecklingsländerna

Det är viktigt att betona de rika ländernas och EU:s ansvar i den globala ekonomin. Vi har en moralisk skyldighet att försöka minska fattigdomen och lidandet i världen. Detta kan vi göra på ett effektivt sätt genom att formulera handelsavtal som ger utvecklingsländerna möjlighet att delta i den internationella ekonomin på riktigt och få del av globaliseringens fördelar.

Det får inte finnas något utrymme för protektionism från EU:s eller enskilda EU-medlemsstaters sida när det gäller våra handelsförbindelser med utvecklingsländer. EU bör också vara berett att göra vissa uppoffringar – precis som när vi ingår handelsavtal med andra handelspartner.

Utveckling av den privata sektorn, uppbyggnad av handelskapacitet, Aid for Trade, god

samhällsstyrning, korruptionsbekämpning och effektivt användande av budgetmedel

Konceptet Aid for Trade har sedan det lanserades 2005 rönt framgång. WTO uppskattar att för varje biståndsdollar investerad i ett utvecklingslands handelskapacitet, ökar dess export med i genomsnitt 42 dollar. Handelskapaciteten är avhängig av såväl hårdvara (infrastruktur) som mjukvara (kunskap) – och vi behöver investera vårt bistånd på båda områden i många länder, inte minst i samarbetet med de minst utvecklade länderna.

God samhällsstyrning är avgörande för ett lands möjligheter att utveckla och dra nytta av handeln. Utbredd korruption är en faktor som vi vet hämmar samhällsutvecklingen på alla plan. EU kan, och bör, genom sin handelspolitik påverka utvecklingen mot god samhällsstyrning genom att inte se mellan fingrarna på korrumperade system, utan kräva transparens och korrekta förfaranden innan samarbete inleds.

Verklig förändring i ett land måste komma inifrån och byggas underifrån, både när det gäller social och ekonomisk utveckling. Riktat bistånd för att gynna och uppmuntra framväxten av små och medelstora företag i utvecklingsländer är viktigt.

EU-baserade och andra internationella företags verksamhet i utvecklingsländer och deras sociala ansvar

Politiker kan göra mycket genom att formulera internationella handelsavtal, men ett stort ansvar vilar också på våra företag. Multinationella företag har ofta stor betydelse för samhällsutvecklingen och miljön i utvecklingsländer, och de har ansvar för vilket slags avtryck de vill göra på det lokala samhället. De kan antingen bidra till eller hämma utvecklingsarbetet.

Skälig lön, rimliga, hälsosamma arbetsförhållanden och möjligheten att starta eller ansluta sig till ett fackförbund är absoluta minimistandarder som europeiska företag ska upprätthålla gentemot sina anställda i utvecklingsländer. Ofta kan stora företag dock ta ett större ansvar gentemot sina anställda än att endast strikt uppfylla minimikraven. Det finns gott om goda exempel som verkligen bör erkännas som betydelsefulla, och vi behöver undersöka möjligheterna för samarbete mellan företag och givare av formellt bistånd på dessa områden.

YTTRANDE från utskottet för internationell handel(*) (17.1.2013)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över främjande av utveckling genom handel
(2012/2224(INI))

Rådgivande utskotts föredragande (*): Tokia Saïfi

(*)       Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att differentiera handelsstödet och fokusera det på de länder som bäst behöver det, framför allt de minst utvecklade länderna och låginkomstländerna.

2.  Europaparlamentet anser, mot bakgrund av förändringen av strukturen på den internationella handeln och av handelsutbytena nord-syd, att en avgörande faktor som bidrar till att göra stödprogrammen effektiva och framgångsrika är att de stödmottagande länderna själva äger dem samt att det råder transparens och redovisningsskyldighet och att det finns tillräckliga resurser. Syftet är att minska välståndsklyftan, fördela välståndet och uppnå regional integration. Parlamentet anser också att det är avgörande att de nationella, regionala och lokala institutionerna, liksom civilsamhället, deltar i utarbetandet och uppföljningen av dessa program och säkerställer tillsynen av givarna.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bättre hänsyn till de nya utmaningar som utvecklingsbiståndet genom handel står inför, till exempel en differentiering av utvecklingsnivåerna, stöd till och diversifiering av den lokala produktionen samt främjande av sociala och miljömässiga bestämmelser.

4.  Europaparlamentet önskar att utvecklingsländerna ska ha hållbar ekonomisk utveckling som mål för all politik samt alla strategier och åtgärder på nationell nivå, i syfte att diversifiera sina ekonomier. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka regeringarnas förmåga att beakta hållbar ekonomisk utveckling i sina nationella handelstrategier och handelsprogram.

5.  Europaparlamentet anser att strategierna för hållbar ekonomisk utveckling bland annat bör omfatta följande:

–  Den privata sektorns deltagande i realekonomin.

–  Regional sammanhållning och marknadsintegrering genom gränsöverskridande samarbete.

–  Utveckling av en öppen och rättvis handel som styrs av en regelbaserad multilateral handelsstruktur.

6.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av investeringar som syftar till att skapa, utveckla och stärka viktig hamn-, transport-, energi- och telekommunikationsinfrastruktur, särskilt då den är gränsöverskridande.

7.  Europaparlamentet uppmanar de länder som får utvecklingsstöd genom handel att också använda sina interna resurser, inbegripet budgetinkomster via korrekt skatteuppbörd samt humankapital. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla bistånd i de fall då ländernas inkomster härrör från exploatering av naturresurser för att förvaltningen av dessa resurser ska bli transparent och hållbar. Parlamentet betonar behovet av att skapa fullständig insyn i de betalningar som europeiska företag gör till regeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja hållbara industrialiseringsstrategier i utvecklingsländer som är inriktade på handel med förädlade produkter.

8.  Europaparlamentet anser att EU har effektiva instrument för att stödja utvecklingen genom handel och investeringar, särskilt det reviderade allmänna preferenssystemet och de ekonomiska partnerskapsavtalen. Parlamentet betonar dock att handelsstödet inte endast sker genom dessa instrument, och påminner EU om målet att senast 2015 öka den totala biståndsbudgeten till 0,7 procent av BNP. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka den andel som avsätts för tekniskt stöd i denna budget, bland annat i standardiseringsfrågor, och uppmanar EU att visa prov på större följdriktighet i genomförandet av sin handels-, jordbruks-, miljö-, energi- och utvecklingspolitik.

9.  Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingsbistånd genom handel måste omfatta alla aspekter av innovation – finansiell innovation, men även teknisk och organisatorisk innovation – på grundval av bästa praxis.

10. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att förhandla om införandet av praktiskt genomförbara människorättsbestämmelser i alla framtida bilaterala handels- och samarbetsavtal, i syfte att verkligen bidra till en rättighetsbaserad syn på utveckling.

11. Europaparlamentet betonar vikten av anständiga lönenivåer och arbetsskyddsbestämmelser för ett hållbart globalt handelssystem och nya globala produktionskedjor. Parlamentet påminner i detta sammanhang kommissionen om dess meddelande Anständigt arbete för alla.

12. Europaparlamentet uppmanar samtliga biståndsgivare – både offentliga och privata – att i högre grad samordna sina åtgärder och anpassa dem till befintliga möjligheter, särskilt mot bakgrund av de nuvarande budgetbegränsningarna. Parlamentet påminner om att Briks-länderna både är mottagare och givare av stöd. Parlamentet uppmanar dem att samarbeta med EU för att dela sina erfarenheter och optimera respektive åtgärder samt att ta ett större ansvar gentemot de minst utvecklade länderna och inom ramen för gruppen med biståndsgivare. Parlamentet är oroat över att bruket med bundet bistånd blir allt vanligare, och uppmanar de utvecklade länderna och de stora tillväxtländerna att avhålla sig från detta bruk.

13. Europaparlamentet efterlyser, i syfte att uppnå följdriktighet i EU:s politik, ett förstärkt samarbete mellan kommissionens olika avdelningar och Europeiska utrikestjänsten liksom mellan de tre institutionerna kommissionen, rådet och Europaparlamentet.

14. Europaparlamentet understryker att de europeiska företagen, deras dotterbolag och deras underleverantörer med hänsyn till sin framträdande plats i den internationella handeln spelar en viktig roll för att främja och sprida sociala och arbetsrättsliga normer i världen. Parlamentet anser att europeiska företag som flyttar sin produktion till länder med mindre stränga sociala krav bör kunna ställas till svars, även inför europeiska domstolar, för eventuella skador och negativa följder som drabbar lokalbefolkningen.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra konsekvensen mellan handelspolitiken och utvecklingsmålen, och att se till att bestämmelserna i handelsavtalen med utvecklingsländerna inte hindrar alla människors rätt till tillgång till vatten, mark och andra grundläggande naturresurser, utvecklingen av samhällstjänster samt lokala små och medelstora företags tillgång till offentliga upphandlingskontrakt.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla biståndsgivare att eftersträva innovativa finansierings- och partnerskapsformer för utveckling. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att offentlig-privata partnerskap, mikrokrediter, vinster från skatt på finansiella transaktioner och person-till-person-lån också kan bidra till att främja utvecklingen genom handel. Parlamentet stöder bland annat inrättandet av syd-syd-partnerskap och trepartspartnerskap. Parlamentet rekommenderar bättre samordning av utvecklingsprojekt som finansieras av regionala utvecklingsbanker och Världsbanken/Internationella finansieringsbolaget och en generalisering av interregionala finansieringssystem som EU–Afrika-förvaltningsfonden för infrastruktur. Parlamentet rekommenderar incitament för att få mottagarländer att inrätta rättvisa, transparenta och omfattande nationella skattesystem i syfte att säkerställa en hållbar källa till finansiella resurser.

17. Europaparlamentet anser att kriterierna för utvärdering av politiken och programmen för utveckling genom handel och investeringar inte bara bör omfatta uppgifter om tillväxtnivå och handelsutbyten, utan även om antalet skapade arbetstillfällen och om eventuella förbättringar av invånarnas levnadsstandard i utvecklingsländerna när det gäller mänsklig, social, kulturell och miljömässig utveckling.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	23.1.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	20 1 8
Slutomröstning: närvarande ledamöter	William (The Earl of) Dartmouth, Maria Badia i Cutchet, Nora Berra, Daniel Caspary, George Sabin Cutaş, Christofer Fjellner, Yannick Jadot, Metin Kazak, Franziska Keller, Bernd Lange, Vital Moreira, Paul Murphy, Franck Proust, Helmut Scholz, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Gianluca Susta, Henri Weber, Iuliu Winkler, Jan Zahradil, Paweł Zalewski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Josefa Andrés Barea, Catherine Bearder, Emma McClarkin, Marietje Schaake
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Monika Hohlmeier, Peter Skinner, Nuno Teixeira, Sabine Verheyen

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	19.2.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	25 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Véronique De Keyser, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Mikael Gustafsson, Filip Kaczmarek, Michał Tomasz Kamiński, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Jean Roatta, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Keith Taylor, Eleni Theocharous, Patrice Tirolien, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Philippe Boulland, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Enrique Guerrero Salom, Isabella Lövin, Gesine Meissner, Judith Sargentini
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	George Lyon