Förfarande : 2012/0162(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0144/2013

Ingivna texter :

A7-0144/2013

Debatter :

PV 11/06/2013 - 20
CRE 11/06/2013 - 20

Omröstningar :

PV 12/06/2013 - 8.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2013)0253

BETÄNKANDE     ***I
PDF 267kWORD 171k
25.4.2013
PE 496.302v02-00 A7-0144/2013

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske

(COM(2012)0332 – C7‑0158/2012 – 2012/0162(COD))

Fiskeriutskottet

Föredragande: Raül Romeva i Rueda

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske

(COM(2012)0332 – C7‑0158/2012 – 2012/0162(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0332),

–   med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0158/2012),

–   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 28 mars 2012(1),

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0144/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag 1

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(4) Det är synnerligen viktigt att kommissionen genomför relevanta samråd under sitt förberedande arbetet inför antagandet av delegerade akter, även på expertnivå. Kommissionen bör, när den utarbetar och upprättar delegerade akter, se till att relevanta dokument rätt tid och på lämpligt sätt översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet.

(4) Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbetet inför antagandet av delegerade akter, inklusive på expertnivå, så att den har tillgång till objektiv, korrekt, fullständig och aktuell information. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

Ändringsförslag  2

Förslag till förordning

Artikel 1 – led 19

Förordning (EG) nr 1005/2008

Artikel 54a (ny) – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 6.3, 9.1, 12.5, 12.6, 16.1, 16.4 och 17.3, ska gälla på obestämd tid.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.3, 9.1, 12.5. 12.6. 16.1, 16.4 och 17.3 ska ges till kommissionen för en period av tre år från och med den … *. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

 

______________

 

* OJ: Vänligen för in datumet för denna förordnings ikraftträdande.

Motivering

Det verkar lämpligare att begränsa befogenheten tidsmässigt och att ålägga kommissionen att rapportera om utövandet, så att man kan få till stånd en regelbunden utvärdering och diskussion om användningen av delegering.

(1)

EUT C 181, 21.6.2012, s. 183.


MOTIVERING

Allmän bakgrund

Olagligt fiske kan många gånger verka ekonomiskt lockande. Eftersom fisket sker utan hänsyn till miljömässiga, sociala och andra normer kan fiskarna ofta sälja fisken billigare. Grossister och återförsäljare tycker därför att fisken är mindre dyr, men de vet inte alltid att den har fiskats olagligt.

Det är orsaken till att många är uppenbart ointresserade av IUU-förordningen. Det är lätt att vara emot olagligt fiske i princip, men i praktiken är det svårare. Men när motståndet mot olagligt fiske kan leda till avbrott i leveranserna av fisk till EU-marknaden, lägre vinster eller störa handeln med för EU ”viktiga” handelspartners, kan det bli desto svårare att bekämpa olagligt fiske. Det är åtminstone EU:s erfarenheter av förordning (EG) nr 1005/2008.

När kommissionen först lade fram sitt förslag 2007 möttes det omedelbart av stor fientlighet från flera håll. Många medlemsstater klagade över att det skulle ”störa handeln” eller vara för dyrt och svårt att genomföra. Många ville inte att fartyg från EU skulle omfattas av IUU‑förordningen eftersom de ansåg att IUU-fiske var något som bedrevs av andra, inte av européer. Intressant nog kom det kraftigaste motståndet mot förslaget från länderna i norra EU, vars marknader är mer beroende av handel och vanligtvis anses ha en positivare inställning till kontroller och sanktioner. Spanien accepterade nästan omedelbart huvudprinciperna i förslaget.

Även flera generaldirektorat inom kommissionen hade liknande argument.

I korthet var motstånd mot IUU-fiske en ”bra sak”, men att vidta åtgärder något annat.

Idag, flera år senare, är förordningen i kraft. Hittills har kommissionen meddelat åtta länder(1) att de kan komma att identifieras som tredjeland som kommissionen anser vara icke-samarbetande tredjeländer i kampen mot IUU-fiske. Efter sex månader kan en formell identifiering ske, vilket kan leda till handelsmässiga och andra sanktioner (artikel 38).

Även om dessa åtgärder välkomnas är det bara ett första steg.

Dessa länder är relativt små aktörer på den globala IUU-arenan. Även mycket större länder ägnar sig åt IUU-fiske på olika sätt, antingen som flaggstat, kuststat, hanterande stat eller annat. Bland tänkbara länder finns Korea, Ryssland, Indonesien, Filippinerna, Thailand, Papua Nya Guinea och till och med Kina. Identifieringen av dessa länder måste ske på mycket säkra grunder för att vara rättsligt obestridbar, vilket kräver tid och resurser, men detta får inte hindra kommissionen. Kommissionen måste anslå tillräckligt med ekonomiska resurser och personal för att utreda andra länder och, om det finns grund, identifiera dem snabbt och effektivt.

Samma krafter och till stor del samma argument som användes när förordningen antogs finns fortfarande kvar, vilket motverkar arbetet med att bekämpa IUU-fiske.

Det tog oerhört lång tid för kommissionen att avisera de åtta länder som listas ovan, vilket gör att man kan ifrågasätta hur villig kommissionen är att fullt ut tillämpa gällande förordning. Det finns fortfarande inga fartyg på EU:s IUU-förteckning över fartyg, vilka inte kommer från förteckningar från regionala fiskeriorganisationer. Det är svårt att tro att det inte finns ett enda fartyg – antingen EU-flaggat eller utländskt – som inte kommissionen har tillräcklig information om för att med rätt föra upp det på förteckningen.

Förvånande nog försvarade vissa medlemsstater till en början sina ”partnerländer” när kommissionen skickade ut sitt förslag till förteckning över länder. I slutändan vad det bara Storbritannien som var så upprört över att Belize och Sri Lanka skulle föras upp på förteckningen att landet lade ner sin röst i förvaltningskommittén.

Kommissionens och många medlemsstaters frihandelsagenda tycks fortfarande väga tyngre vid politiska överväganden än behovet av att få stopp på det en tidigare kommissionsledamot en gång kallade ”havets gissel”. Det är troligen detta som har förhindrat allvarliga överväganden av Korea som EU nyligen undertecknade ett frihandelsavtal med.

Ändå är IUU-fiske ett av de allvarligaste hoten mot biologisk mångfald i haven och något som kan leda till problem för livsmedelssäkerheten i många kustländer och utvecklingsländer.

I USA faller kampen mot IUU-fiske under lagen Magnuson-Stevens Act. Nyligen offentliggjordes den tredje förteckningen, som publiceras vartannat år, över länder med fartyg som ägnar sig åt IUU-fiske. Till skillnad mot EU:s blygsamma förteckning inkluderar amerikanarna ett större antal länder som ägnar sig åt IUU-fiske än vad EU har gjort, exempelvis länder som Korea, Mexiko och, pinsamt nog, Spanien och Italien. Kommissionen bör omedelbart ta kontakt med amerikanerna för att jämföra information och, om det är berättigat, lägga till fler länder. Det finns ett samförståndsavtal mellan EU och USA för att underlätta den här typen av frågor, precis som det finns med Japan.

Europaparlamentet har vid flera tillfällen antagit betänkanden och resolutioner som uppmanar kommissionen att fortsätta kampen mot IUU-fiske med alla resurser den kan avsätta och på så många olika sätt som möjligt, bland annat genom att motverka omflaggning, samla in information om privata överenskommelser, förbättra spårbarheten av produkter samt stärka det internationella samarbetet och informationsutbytet. Alla kommissionens avdelningar måste samarbeta för att hitta sätt att säkerställa och underlätta en effektiv tillämpning av förordningen för att genomföra unionens politik och lagstiftning.

EU:s IUU-förordning är banbrytande och den enda i världen som har så heltäckande räckvidd och åtgärder som kan vidtas. Samtidigt är en sådan lagstiftning inget värt om den inte används fullt ut. Genom att begränsa dess tillämpning till ett föga imponerande antal IUU-aktörer riskerar den att uppfattas som en papperstiger, en utsmyckning som EU kan skryta med men som ingen behöver vara rädd för.

Genom Lissabonfördraget har det införts en ny normhierarki bestående av tre nivåer. Den första nivån utgörs av rättsakter, vilka antas av lagstiftarna i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, där Europaparlamentet har full medbeslutanderätt tillsammans med rådet (se artikel 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)), eller i enlighet med särskilda lagstiftningsförfaranden. Lagstiftaren kan dessutom till kommissionen delegera befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten (så kallade delegerade akter i enlighet med artikel 290.1 i EUF-fördraget). Detta utgör den andra nivån i normhierarkin. Kommissionen kan också tilldelas genomförandebefogenheter via unionens rättsligt bindande akter i de fall då enhetliga villkor behövs för genomförandet av dessa akter. På denna grund antar kommissionen så kallade genomförandeakter (se artikel 291 i EUF-fördraget), som utgör den tredje nivån i hierarkin.

Valet av vilken slags akt som ska användas är inte alltid entydigt. I jämförelse med rättsakter har delegerade akter och genomförandeakter den fördelen att de gör det möjligt att snabbt reagera på nya situationer. Medan det ordinarie lagstiftningsförfarandet och användningen av delegerade akter garanterar att parlamentet deltar jämställt med rådet är det de facto användningen av genomförandeakter som utesluter parlamentet, eftersom parlamentets rätt till kontroll inte tvingar kommissionen att följa parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag

Mot bakgrund av anpassningen av förordning (EG) nr 1005/2008 till EUF-fördragets nya bestämmelser har kommissionen utarbetat ett utkast till förslag som klassificerar de befogenheter som kommissionen för närvarande har enligt förordningen i fråga om åtgärder av delegerad karaktär och åtgärder av genomförande karaktär. Generellt sett rör de föreslagna ändringarna endast de typer av akter som ska antas och ändrar inte innehållet i åtgärderna. Endast en betydande ändring har gjorts av förfarandet för att föra upp identifierade tredje länder på en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer eller ta bort dem från förteckningen.

Kommissionen föreslår att den bör ges befogenhet att anta delegerade akter för att bevilja undantag från meddelanden om information från fiskefartyg eller för att fastställa olika anmälningsfrister, att fastställa riktmärken för kontroller av landningar och omlastningar utförda av tredjelands fiskefartyg, att anpassa fångstcertifieringssystem för vissa fiskeriprodukter som fångas av små fiskefartyg, inklusive möjligheten att använda förenklade fångstintyg, att ändra förteckningen över produkter som inte omfattas av förordningen, att anpassa tidsfristen för inlämning av fångstintyget till typ av fiskeriprodukt, avståndet till införselplatsen eller det transportmedel som används, att fastställa regler för beviljande, ändring eller återkallelse av intygen för godkända ekonomiska operatörer eller för upphävande eller återkallelse av status som godkänd ekonomisk aktör och om villkoren för giltigheten hos intygen för godkända ekonomiska operatörer och att fastställa unionskriterier för kontroller inom ramen för riskhantering.

Kommissionen föreslår att den får genomförandebefogenheter för fastställande av formulär för förhandsanmälan, fastställande av förfaranden och formulär för landnings- och omlastningsdeklarationer, antagande, i samförstånd med flaggstaterna, om fångstintyg som upprättats, godkänts eller skickats in på elektronisk väg eller baseras på elektroniska spårbarhetssystem som säkerställer samma nivå på myndigheternas kontroll, fastställande eller ändring av förteckningen över fångstcertifieringssystem som antagits av regionala fiskeriorganisationer och som uppfyller kraven i EU:s IUU-förordning, fastställande av gemensamma villkor i samtliga medlemsstater för förfaranden och formulär i fråga om ansökandet om och utfärdandet av intygen för godkända ekonomiska operatörer, av regler om hur kontroller av godkända ekonomiska operatörer ska ske och av regler för informationsutbyte mellan den godkända ekonomiska operatören och myndigheterna i medlemsstaterna, mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen, upprättande av unionens förteckning över IUU-fartyg, avförande av fiskefartyg från unionens förteckning över IUU-fartyg, införande av den förteckning över IUU-fartyg som antagits av regionala fiskeriorganisationer i unionens förteckning över IUU-fartyg, identifiering av icke‑samarbetande tredjeländer, införande av identifierade tredjeländer på en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer, avförande av tredjeländer från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer, antagande av nödåtgärder gentemot tredjeländer under vissa omständigheter, fastställande av formatet för inlämnande av information om iakttagna fiskefartyg och fastställande av regler för ömsesidigt bistånd.

Föredragandens ståndpunkt

Föredraganden är på det hela taget nöjd med des val som kommissionen gjort då den föreslår ändringar. Dock anser föredraganden att där delegerade akter föreslås bör delegeringen begränsas tidsmässigt för att man regelbundet ska kunna utvärdera dess användning.

(1)

Belize, Kambodja, Fiji, Guinea, Panama, Sri Lanka, Togo, Vanuatu.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske

Referensnummer

COM(2012)0332 – C7-0158/2012 – 2012/0162(COD)

Framläggande för parlamentet

21.6.2012

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

PECH

3.7.2012

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

DEVE

3.7.2012

INTA

3.7.2012

ENVI

3.7.2012

 

Inget yttrande avges

       Beslut

DEVE

10.7.2012

INTA

11.7.2012

ENVI

10.7.2012

 

Föredragande

       Utnämning

Raül Romeva i Rueda

6.9.2012

 

 

 

Behandling i utskott

6.9.2012

6.11.2012

18.2.2013

 

Antagande

23.4.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Antonello Antinoro, Kriton Arsenis, Chris Davies, Carmen Fraga Estévez, Pat the Cope Gallagher, Dolores García-Hierro Caraballo, Marek Józef Gróbarczyk, Ian Hudghton, Werner Kuhn, Jean-Marie Le Pen, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Maria do Céu Patrão Neves, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Raül Romeva i Rueda, Struan Stevenson, Isabelle Thomas, Nils Torvalds, Jarosław Leszek Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ole Christensen, Jean Louis Cottigny, Diane Dodds, Barbara Matera, Gesine Meissner, Mario Pirillo, Nikolaos Salavrakos

Ingivande

25.4.2013

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy