BETÄNKANDE om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis

2.5.2013 - (2013/2060(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Mojca Kleva Kekuš
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Eva Joly, utskottet för utveckling
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis

(2013/2060(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012 En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (C(2012)8806),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor (C(2012)8805),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 juni 2012 om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2012 Den årliga tillväxtstrategin för 2013 (COM(2012)0750),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 5 februari 2013 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (2013/0025(COD)),

–   med beaktande av rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) i februari 2012 angående internationella normer för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning,

–   med beaktande av sin resolution av den 19 april 2012 om begäran om konkreta åtgärder för att bekämpa skattefusk och skatteflykt (2012/2599(RSP))[1],

–   med beaktande av rapporten av den 10 februari 2012 från Richard Murphy FCA Closing the European tax gap,

–   med beaktande av rådets resolution av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning och av rapporten av den 4 december 2012 till rådet från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning),

–   med beaktande av OECD:s rapport om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster Addressing Base Erosion and Profit Shifting (2013),

–   med beaktande av Ekofinrådets slutsatser och Ekofinrådets rapport till Europeiska rådet om skattefrågor den 22 juni 2012,

–   med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor[2],

–   med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas[3],

–   med beaktande av kommunikén efter mötet mellan G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer i Moskva den 15–16 februari 2013,

–   med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om god förvaltning i skattefrågor[4],

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetkontrollutskottet (A7-0162/2013), och av följande skäl:

A. I EU går varje år ett skandalöst stort belopp på uppskattningsvis 1 biljon euro i potentiella skatteintäkter förlorat till följd av skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering varje år. Detta innebär en kostnad på cirka 2 000 euro per år och EU-medborgare, och inga lämpliga åtgärder vidtas för att lösa problemet[5].

B.  Denna förlust innebär ett hot mot EU:s sociala marknadsmodell, som bygger på offentliga tjänster av hög kvalitet, och mot den inre marknadens funktion, en försämring av effektiviteten och rättvisan i skattesystemen inom EU och en risk för den ekologiska omställningen av ekonomin. Den föranleder och underlättar ytterligare samhällsskadligt profiterande, vilket leder till ökade orättvisor, minskat förtroende bland medborgarna för demokratiska institutioner och ett demokratiskt underskott.

C. En betydande del av den finanspolitiska hållbarheten består i att säkra vår bas för skatteintäkter.

D. Skattebedrägerier och skatteundandragande är olagliga sätt att undvika skatteskulder, medan skatteflykt är ett lagligt men otillbörligt utnyttjande av skattesystemet för att minska eller undvika skatteskulder, och aggressiv skatteplanering innebär att man drar nytta av teknikaliteter i ett skattesystem eller oförenligheter mellan två eller flera skattesystem i syfte att minska det skattepliktiga beloppet.

E.  Skatteflykt, som underlättas av att ekonomin i allt högre grad blir papperslös, leder till konkurrenssnedvridningar som skadar företagen och tillväxten i Europa.

F.  Omfattningen av skattebedrägerierna och skatteflykten urholkar medborgarnas tillit till och förtroende för rättvisan och legitimiteten hos skatteuppbörden och skattesystemet i stort.

G. Avsaknaden av en samordnad skattepolitik i EU leder till avsevärda kostnader och administrativa bördor för medborgarna och de företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom EU. Detta kan dels ge upphov till oavsiktligt utebliven beskattning, dels leda till skattebedrägerier och skatteflykt.

H. De snedvridningar som uppstår till följd av otydliga eller skadliga beskattningsmetoder i jurisdiktioner som fungerar som skatteparadis kan leda till artificiella flöden och negativa konsekvenser för EU:s inre marknad. Skadlig skattekonkurrens inom EU strider uppenbart mot logiken bakom den inre marknaden. Det är nödvändigt att arbetet med att harmonisera skattebaserna i en alltmer långtgående ekonomisk, finanspolitisk och budgetmässig union intensifieras.

I.   Länder som omfattas av stödprogram har de senaste åren, efter det att de skärpt skatteuppbörden och avskaffat förmåner enligt trojkans förslag, kunnat konstatera att flera av deras större företag har lämnat landet för att utnyttja skattefördelar som erbjuds av andra länder. Kommissionen har beräknat att hela 60 miljarder euro har överförts från Grekland till schweiziska banker sedan början av 2012.

J.   I praktiken har detta flyttat över skattebördan på arbetstagarna och låginkomsthushållen och tvingat regeringar att göra skadliga nedskärningar av offentliga tjänster.

K. Personalneddragningarna i merparten av medlemsstaternas nationella skattemyndigheter genom åtstramningsåtgärder under de senaste åren har allvarligt äventyrat genomförandet av kommissionens handlingsplan.

L.  Multinationella företags tillämpning av skatteflyktsmetoder strider mot principen om rättvis konkurrens och företagsansvar.

M. Vissa skattebetalares reaktion på medlemsstaternas åtgärder för att komma till rätta med bristen på transparens har varit att genomföra affärstransaktioner via en annan jurisdiktion med en lägre grad av transparens.

N. Eftersom ensidiga nationella åtgärder i många fall har visat sig vara ineffektiva, otillräckliga och i vissa fall till och med skadliga behövs en samordnad och diversifierad strategi på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå. En effektiv bekämpning av skattebedrägerier, skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering kräver ett kraftigt förstärkt samarbete mellan olika medlemsstaters skattemyndigheter samt ett förstärkt samarbete mellan skattemyndigheterna och andra rättsvårdande myndigheter inom varje medlemsstat.

O. Det grundläggande politiska problemet som måste tas itu med, vilket OECD fastställer i sin rapport om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster, är att de internationella gemensamma principerna, hämtade från nationella erfarenheter, för en gemensam skattelagstiftning inte har hållit jämna steg med den föränderliga affärsmiljön. Det krävs att kommissionen och medlemsstaterna intar en mer aktiv roll på den internationella arenan och verkar för ett inrättande av internationella normer som grundas på principerna om transparens, informationsutbyte och ett avskaffande av skadliga skatteåtgärder.

P.  Utvecklingsländerna är inte i en sådan förhandlingsposition att de kan tvinga skatteparadis att samarbeta, utbyta information och medge insyn.

Q. Undersökande journalister, icke-statliga aktörer och den akademiska världen har bidragit till att avslöja fall av skattebedrägerier, skatteflykt och skatteparadis och att informera allmänheten om detta.

R.  Bättre metoder för att upptäcka skattebedrägerier bör åtföljas av en förstärkning av den befintliga lagstiftningen om bistånd med skatteindrivning, likabehandling i beskattningshänseende och genomförbarhet för företagen.

S.  När de europeiska finansministrarna sammanträdde vid G20-mötet i Moskva i februari 2013 lovade de att vidta de åtgärder som krävs för att bekämpa skatteflykt, och bekräftade att enbart nationella åtgärder inte kommer att ge önskad effekt.

T.  Internprissättning som leder till skatteflykt påverkar utvecklingsländernas budgetar negativt genom att påtvinga dem en beräknad förlust på cirka 125 miljarder euro i skatteintäkter per år, vilket är nästan dubbelt så mycket som det internationella bistånd som de tar emot varje år.

U. Skattepolitiken faller i dag under medlemsstaternas lagstiftningsbehörighet.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan och rekommendationer där medlemsstaterna med kraft uppmanas att omedelbart vidta samordnade åtgärder mot skatteparadis och aggressiv skatteplanering.

2.  Europaparlamentet välkomnar den beslutsamhet som finansministrarna visade vid G20-mötet avseende att ta itu med urholkningen av skattebasen och förflyttning av vinster.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stå fast vid sina åtaganden, stödja kommissionens handlingsplan och till fullo genomföra de två rekommendationerna. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna deltar i seriösa förhandlingar, slutför förfarandena för alla oavslutade lagstiftningsförslag och tillämpar åtgärder i fall som rör skattebedrägerier, skatteundandragande, skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skatteparadis i sina beroende territorier.

4.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna ännu inte har lyckats nå en överenskommelse om viktiga lagstiftningsförslag, såsom 2008 års förslag om ändring av rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar eller 2011 års förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

5.  Europaparlamentet beklagar att inga väsentliga framsteg har gjorts hittills på skatteområdet inom ramen för åtagandena i europluspakten.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta en ”plattform för god förvaltning i skattefrågor”, och uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera genomförandet av båda rekommendationerna i alla medlemsstater och att rådfråga de nationella skattemyndigheterna, arbetsmarknadens parter och fackföreningarna samt involvera dem i plattformens arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att årligen förse rådet och parlamentet med en rapport om plattformens arbete och resultat.

7.  Europaparlamentet anser att problemets omfattning och allvar och det brådskande behovet av åtgärder belyses av den information om hemliga offshore-bankkonton som International Consortium of investigative journalism offentliggjorde i april 2013. Mot bakgrund av detta efterlyser parlamentet på nytt ett förstärkt europeiskt och internationellt åtagande om transparens som skulle kunna leda till ett internationellt bindande multilateralt avtal om automatiskt utbyte av information i skatteärenden.

EU:s roll på den internationella arenan

8.  Europaparlamentet betonar att EU bör inta en ledande roll i diskussionerna om bekämpning av skattebedrägerier, skatteflykt och skatteparadis i OECD, det globala forumet för transparens och informationsutbyte på skatteområdet, G20, G8 och andra relevanta multinationella forum. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att på internationell nivå kontinuerligt framhålla hur oerhört viktigt ett förstärkt samarbete är när det gäller bekämpning av skattebedrägerier, skatteundandragande, skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skatteparadis. Parlamentet betonar att EU, när så är lämpligt, bör övertyga länder utanför EU att bygga upp och förbättra effektiviteten i sina respektive skatteuppbördssystem genom att ansluta sig till principerna om transparens, automatiskt informationsutbyte och avskaffande av skadliga skatteåtgärder, och att bistå dem i detta arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka sitt tekniska bistånd och sina insatser för kapacitetsuppbyggande i utvecklingsländer.

9.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att medlemsstaterna ger kommissionen befogenhet att förhandla om skatteavtal med tredjeländer för EU:s räkning i stället för att fortsätta med bilaterala förhandlingar, vilka ur EU:s synvinkel leder till mindre än optimala resultat, och ofta även för medlemsstaten i fråga.

10. Europaparlamentet betonar att de medlemsstater som har fått[6] eller ansökt om att få ekonomiskt stöd är skyldiga att vidta åtgärder för att stärka och förbättra sin kapacitet att driva in skatter och bekämpa skattebedrägeri och skatteflykt. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utvidga denna skyldighet till att omfatta åtgärder för att stoppa penningtvätt, skatteflykt och aggressiv skatteplanering.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avstå från att tillhandahålla EU-medel till företag som inte uppfyller EU:s skattenormer, och att se till att medlemsstaterna inte tillhandahåller sådana företag statligt stöd eller tillträde till offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kräva att alla företag som lämnar anbud i offentliga upphandlingar ska lämna information om påföljder och fällande domar i mål om skatterelaterade brott. Parlamentet föreslår att offentliga myndigheter, samtidigt som de respekterar de överenskomna skyldigheterna i det reviderade direktivet om sena betalningar, ska ha möjlighet att införa en klausul i offentliga upphandlingskontrakt så att de kan säga upp kontraktet om en leverantör bryter mot de skattemässiga skyldigheterna.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå gemensamma normer för skatteavtal mellan medlemsstater och utvecklingsländer i syfte att undvika att dessa länders skattebas urholkas.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer budgetmedel och mer personal till kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar för att underlätta utarbetandet av EU-politik och EU-förslag om dubbel icke-beskattning, skatteflykt och skattebedrägerier.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sina respektive förbindelser med tredjeländer insistera på en strikt tillämpning av EU-normerna i skatterelaterade frågor, framför allt när det gäller framtida bilaterala eller multilaterala handelsavtal.

15. Europaparlamentet välkomnar USA:s Foreign Account Tax compliance Act (FATCA) som ett första steg mot ett automatiskt informationsutbyte mellan EU och USA för att bekämpa gränsöverskridande skattebedrägerier och skatteundandragande. Parlamentet beklagar dock att man i förhandlingarna med USA har valt en bilateral/mellanstatlig hållning snarare än en gemensam förhandlingsposition för EU. Parlamentet beklagar att det inte råder fullständig ömsesidighet i informationsutbytet. Parlamentet begär att EU-medborgarnas rätt till uppgiftsskydd ska respekteras i detta sammanhang.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ingående se över och genomföra FATF:s rekommendationer från februari 2012.

Överordnat mål – att ta itu med skattegapet

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta upp ett ambitiöst men realistiskt mål om att åtminstone halvera skattegapet till 2020, eftersom detta med tiden skulle skapa en klart högre skatteintäktspotential utan att skatterna höjs.

18. Europaparlamentet konstaterar vidare att man genom att bredda redan befintliga skattebaser i stället för att höja skattesatserna eller införa nya skatter kan generera ytterligare inkomster för medlemsstaterna.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att äntligen utarbeta en omfattande strategi, baserad på konkreta lagstiftningsåtgärder inom ramen för de befintliga fördragen, för att avhjälpa EU:s skattegap och se till att alla företag som bedriver verksamhet i EU följer skattebestämmelserna i alla medlemsstater där de är verksamma.

20. Europaparlamentet understryker att åtgärder för att minska skattegapet och bekämpa skatteparadis, skatteundandragande och skatteflykt skulle resultera i rättvisa och transparenta konkurrensvillkor på den inre marknaden, bidra till en konsolidering av de offentliga finanserna samtidigt som statsskuldnivåerna skulle minska, öka offentliga investeringsresurser, göra nationella skattesystem effektivare och mer rättvisa samt förbättra den allmänna efterlevnaden av skattereglerna, såväl i EU som i utvecklingsländerna.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i större utsträckning utnyttja Fiscalisprogrammet genom att införliva skattegapsstrategin i det.

22. Europaparlamentet ber kommissionen att undersöka möjligheten att införa en europeisk skatt på gränsöverskridande affärsmodeller och elektronisk handel.

Europaparlamentet föreslår att först och främst följande åtgärder vidtas inom EU:s skattegapsstrategi:

Beträffande skattebedrägerier och skatteundandragande

23. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att anslå tillräcklig personal, expertis och budgetmedel till sina nationella skattemyndigheter och tjänstemän som utför skatterevisioner, och resurser till utbildning av skattemyndigheternas personal, framför allt i gränsöverskridande samarbete om skattebedrägerier och skatteflykt, samt att införa kraftfulla verktyg mot korruption.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart vidta åtgärder för att öka transparensen i företagens skattebetalningar genom att kräva att alla multinationella företag ska offentliggöra en komplett sammanställning av den skatt de har betalat i varje medlemsstat där de bedriver verksamhet.

25. Europaparlamentet framhåller betydelsen av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, och uppmanar medlemsstaterna att enas om och genomföra direktivet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas genom att successivt gå från ett frivilligt system till ett obligatoriskt system på det sätt som anges i Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

26. Europaparlamentet anser att behöriga myndigheter bör vidta åtgärder och tillfälligt dra in eller återkalla banklicenser från finansinstitut och finansiella rådgivare om de bidrar till skattebedrägeri genom att erbjuda sina kunder varor eller tjänster som gör det möjligt för kunderna att undvika skatter, eller om de vägrar att samarbeta med skattemyndigheterna.

27. Europaparlamentet välkomnar kommissionens inkluderande av skattebrott som förbrott till penningtvätt i tillämpningsområdet för det nya direktivet om bekämpning av penningtvätt (2013/0025(COD)), och begär att direktivet genomförs utan dröjsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en harmoniserad hantering av skattebedrägeri enligt straffrätten, särskilt avseende gränsöverskridande och gemensamma utredningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt samarbete med övriga rättsvårdande EU-organ, i synnerhet med myndigheter som ansvarar för penningtvättsbekämpning, rättvisa och social trygghet.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella lagstiftningar avlägsna alla hinder för samarbete och utbyte av skatteinformation med EU-institutionerna och inom medlemsstaterna, samtidigt som skattebetalarnas uppgifter måste skyddas på ett effektivt sätt.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa inom vilka områden EU-lagstiftningen och det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna skulle kunna förbättras för att man ska kunna minska skattebedrägerier, inbegripet hur Fiscalis- och Tullprogrammen kan utnyttjas till detta ändamål.

30. Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av den nya ramen för administrativt samarbete och uppmanar medlemsstaterna att omgående tillämpa denna ram.

31. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att söka styrkande uppgifter om skatteundandragande i andra myndighetsdrivna databaser, till exempel register över motorfordon, mark, yachter och andra tillgångar, och att dela dessa med andra medlemsstater och med kommissionen.

32. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att genomföra nya strategier och mer effektivt utnyttja befintliga EU-strukturer för att effektivisera bekämpningen av momsbedrägeri, framför allt karusellbedrägeri. I detta sammanhang uppmanar parlamentet med kraft rådet att omgående anta och genomföra direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en mekanism för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, inom ramen för det nya Fiscalis 2020-programmet, fortsätta med och förbättra de samtidiga kontrollerna för att upptäcka och bekämpa gränsöverskridande skattebedrägerier samt underlätta utländska tjänstemäns närvaro på skattemyndigheternas kontor och under administrativa utredningar. Parlamentet betonar vikten av stärkt samarbete mellan skattemyndigheterna och övriga rättsvårdande organ, framför allt för att dela information som har inhämtats i samband med utredningar av penningtvätt och dithörande skattebrott.

34. Europaparlamentet påminner om att den informella ekonomin inte kan elimineras med mindre än att lämpliga incitament erbjuds. Parlamentet föreslår dessutom att medlemsstaterna med hjälp av en resultattavla ska redovisa hur de har lyckats med att minska sina informella ekonomier.

35. Europaparlamentet stöder arbetet i Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) med att införa identifierare för juridiska personer i syfte att garantera spårbarhet och transparens när det gäller finansiella transaktioner, vilket avsevärt kan förenkla bekämpningen av skattebedrägeri.

36. Europaparlamentet noterar att avskaffandet av skatteprivilegier skapar utrymme för omfattande reformer som leder till ett okomplicerat, begripligt och rättvist skattesystem.

37. Europaparlamentet påpekar att de rättsliga förfarandena vid skattebedrägeri är tungrodda och utdragna, och att de som slutligen förklaras skyldiga får relativt milda domar, vilket gör skattebedrägeri till ett praktiskt taget riskfritt brott.

38. Europaparlamentet framhåller e-förvaltningens möjligheter att öka transparensen och bekämpa bedrägerier och korruption, och därmed skydda offentliga medel. Parlamentet betonar behovet av lagstiftning som möjliggör kontinuerlig innovation.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt behandla problemet med aggressiv skatteplanering genom utnyttjande av olikheter i de olika skattesystemen i medlemsstaterna (hybrid mismatches).

40. Europaparlamentet konstaterar dock att eftersom mervärdesskatten ingår i de egna medlen, påverkar undandragandet av mervärdesskatt direkt både medlemsstaternas ekonomier och EU:s budget, och parlamentet påminner om revisionsrättens påpekande: ”Undandragande av mervärdesskatt påverkar medlemsstaternas finansiella intressen. Det får effekter för EU:s budget eftersom det leder till lägre momsbaserade egna medel. Denna förlust kompenseras av de egna medel som baseras på bruttonationalinkomsterna, vilket snedvrider enskilda medlemsstaters bidrag till EU:s budget. Skattebedrägerier undergräver dessutom den inre marknadens funktion och förhindrar lojal konkurrens”[7].

41. Europaparlamentet noterar att EU:s mervärdeskattesystem står för en avsevärd andel av de offentliga inkomsterna – 21 procent 2009[8] – men samtidigt ger upphov både till onödiga kostnader för att följa regelverket och höga nivåer av skatteundandragande.

42. Europaparlamentet påpekar att metoden för uppbörd har varit oförändrad ända sedan mervärdesskatten infördes. Parlamentet betonar att uppbördsmetoden är föråldrad med tanke på de många förändringarna på det tekniska och ekonomiska planet, och att dess fortsatta användning därför leder till avsevärda förluster.

43. Europaparlamentet betonar att en korrekt tillämpning av tullsystemet direkt påverkar beräkningen av mervärdesskatten. Parlamentet är djupt oroat över att tullkontrollerna i EU inte fungerar på ett korrekt sätt, vilket orsakar avsevärda momsförluster[9]. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att skattemyndigheterna i de flesta medlemsstater inte har direkt tillgång till tullinformation, och att automatiska korskontroller med skatteinformation därför är omöjliga. Parlamentet påpekar att den organiserade brottligheten är väl medveten om svagheterna i det nuvarande systemet.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att vidta åtgärder för att återanvända tillgångar som har förverkats genom brottmålsförfaranden såsom skattebedrägeri och skatteflykt för sociala ändamål. Parlamentet begär därför att en stor del av de förverkade tillgångarna används för sociala ändamål och återinförs i de lokala och regionala ekonomier som direkt eller indirekt har drabbats av skattebrotten.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en miljö där civilsamhället är helt skyddat när det avslöjar fall av skattebedrägerier och skatteparadis, bland annat genom att effektiva system för skydd av uppgiftslämnare och journalistiska källor inrättas.

Beträffande skatteflykt och aggressiv skatteplanering

46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, som en prioriterad åtgärd, anta och genomföra det ändrade direktivet om skatt på sparande i syfte att avhjälpa luckorna i det befintliga direktivet och bättre förebygga skatteundandragande.

47. Europaparlamentet välkomnar de internationella diskussionerna om uppdateringen av OECD:s riktlinjer för internprissättning, dvs. vinster som förflyttas till skatteparadis i syfte att undvika att betala skatt i såväl industri- som utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att omgående vidta åtgärder och se över de nuvarande reglerna för internprissättning, framför allt avseende förflyttning av risker och immateriella tillgångar, en konstlad uppdelning av ägandet av tillgångar mellan juridiska personer i en koncern och transaktioner mellan dessa juridiska personer som knappast skulle äga rum mellan oberoende parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra systemet för förhandsöverenskommelser om prissättning som tillämpas på internprissättning, varigenom ett nytt krav införs som ett komplement till de befintliga skyldigheterna enligt EU:s riktlinjer för dokumentation om internprissättning. Parlamentet föreslår att denna dokumentation, såväl som skattedeklarationskraven, ska vara strängare för transaktioner med svartlistade jurisdiktioner.

48. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts med den landsspecifika rapporteringen enligt redovisnings- och transparensdirektiven. Parlamentet uppmanar kommissionen att som ett nästa steg införa landsspecifik rapportering för transnationella företag i alla sektorer och göra betalningstransaktioner mer transparenta – genom att kräva att företagen lämnar information om verksamhetens art och geografiska område, omsättning, antal anställda i heltidsekvivalenter, resultat före skatt, skatt på resultat och statliga subventioner per land för handeln i hela koncernen – i syfte att kontrollera hur reglerna för internprissättning efterlevs.

49. Europaparlamentet begär att förslaget om översyn av direktivet om bekämpning av penningtvätt ska kompletteras med ett krav på att upprätta offentliga myndighetsregister över nyttjanderätten till företag, fonder, stiftelser och andra liknande juridiska former.

50. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra uppförandekoden för företagsbeskattning mer effektiv genom att i rådet ta upp frågor som snarast behöver ett politiskt beslut. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att aktivt ingripa i de ärenden där uppförandekodgruppen inte kan enas om förfaranden för undanröjande av olikheter mellan nationella skattesystem.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och främja en uppförandekod för revisorer och rådgivare. Parlamentet uppmanar revisionsföretagen att varna de nationella skattemyndigheterna om det finns tecken på att det granskade företaget ägnar sig åt aggressiv skatteplanering.

52. Europaparlamentet anser att revisorer inte bör få erbjuda förbjudna, icke-revisionsrelaterade tjänster, och att skatterådgivning som avser strukturering av transaktioner och konsulttjänster i skattefrågor ska anses vara sådana tjänster.

53. Europaparlamentet konstaterar att en korrekt identifiering av skattebetalarna är avgörande för ett effektivt informationsutbyte mellan nationella skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skynda på arbetet med att ta fram ett europeiskt skatteregistreringsnummer som ska gälla alla juridiska och fysiska personer som deltar i gränsöverskridande transaktioner. Parlamentet anser att skatteregistreringsnumret bör vara kopplat till en öppen internationell databas inom ramen för systemet för utbyte av information om mervärdesskatt, vilket kan bidra till upptäckt av obetalade skatter och andra försummade skyldigheter.

54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2013 lägga fram ett förslag till översyn av direktivet om moder- och dotterbolag och direktivet om räntor och royaltyer i syfte att se över och anpassa båda direktivens klausuler om missbruk till varandra och undanröja dubbel icke-beskattning, vilken underlättas av förekomsten av hybridenheter och finansiella instrument i EU.

55. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra kommissionens förslag om införande av en gemensam regel mot missbruk för att motverka aggressiv skatteplanering, samt inbegripa en klausul i sina konventioner om dubbelbeskattning för att förhindra dubbel icke-beskattning. Parlamentet anser att medlemsstaterna ska bortse från skatteförmåner som härrör från konstlade arrangemang eller som inte har ett affärsmässigt innehåll. Parlamentet föreslår att man inleder arbetet med att för medlemsstaterna ta fram standardiserade regler för att undvika dubbelbeskattning.

56. Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete med att inrätta en europeisk kod för skattebetalare, och anser att en sådan kod kommer att bidra till att göra skattesystemen mer legitima och tydliga, öka samarbetet, tilliten och förtroendet mellan skattemyndigheter och skattebetalare samt bistå skattebetalarna genom att garantera större transparens när det gäller deras rättigheter och skyldigheter.

57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta effektiva skatteuppbördsmekanismer som minimerar avståndet mellan skattebetalarna och skattemyndigheterna och maximerar användningen av modern teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med problemen rörande beskattningen av elektronisk handel genom att inrätta lämpliga EU-normer.

58. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i så hög grad som möjligt öka insynen i lobbyverksamheten inom finanssektorn, som ofta leder till laglig skatteflykt och aggressiva skatteplaneringssystem.

59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att reglera det finansiella flöde från medlemsstaterna till tredjeländer som syftar till att undvika skatt, och att skapa en rättvis skattekonkurrens.

60. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta åtgärder mot företagens avdelningar för aggressiv skatteplanering, framför allt inom sektorn för finansiella tjänster.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en detaljerad analys av de befintliga skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstadgade bolagsskattesatser och faktiska bolagsskattesatser så att debatten om skatteharmonisering baseras på objektiva uppgifter.

62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att meddela och offentliggöra nationella myndigheters avgöranden i skatteärenden för gränsöverskridande företag. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska tillämpa strikta krav på affärsmässigt innehåll för transnationella företag i samband med skatteavgöranden.

63. Europaparlamentet konstaterar att fonder ofta används som kanaler för skatteundandragande, och noterar med oro att de flesta länder inte kräver registrering av rättsliga arrangemang. Parlamentet uppmanar EU att upprätta ett europeiskt register för fonder och andra dolda enheter, som en förutsättning för att ta itu med skatteflykt.

Beträffande skatteparadis

64. Europaparlamentet efterlyser en gemensam EU-strategi mot skatteparadis.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en tydlig definition och en gemensam uppsättning kriterier för att identifiera skatteparadis, samt att utarbeta lämpliga åtgärder med avseende på de identifierade jurisdiktionerna, för genomförande senast den 31 december 2014, och att se till att dessa tillämpas enhetligt i all EU-lagstiftning. Parlamentet föreslår att definitionen ska bygga på OECD:s normer för transparens och informationsutbyte och på uppförandekodens principer och kriterier. Parlamentet anser i detta sammanhang att en jurisdiktion ska anses vara ett skatteparadis om flera av följande villkor är uppfyllda:

i)     Förmånerna beviljas endast de personer som inte är bosatta i landet i fråga eller i samband med transaktioner med personer som inte är bosatta där.

ii)     Förmånerna är fullständigt avgränsade från den inhemska ekonomin, och påverkar därför inte den nationella skattebasen.

iii)    Förmånerna beviljas även om det inte förekommer någon egentlig ekonomisk verksamhet eller egentlig ekonomisk närvaro i den jurisdiktion som erbjuder dessa skatteförmåner.

iv)    Reglerna för beräkning av vinsten från en verksamhet inom en multinationell koncern avviker från internationellt vedertagna principer, särskilt från de regler som överenskommits inom OECD.

v)    Det finns inte några möjligheter till insyn i skatteåtgärderna, inbegripet när lagstiftningen tillämpas mindre strikt och utan insyn på administrativ nivå.

vi)    Jurisdiktionen tar inte ut någon eller endast symbolisk skatt på den relevanta inkomsten.

vii)   Lagar eller administrativ praxis omöjliggör ett effektivt informationsutbyte i beskattningssyfte med andra regeringar om skattskyldiga som drar fördel av nollbeskattningen eller den symboliska beskattningen, vilket strider mot normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

viii)  Jurisdiktionen inrättar hemliga och slutna strukturer som medför att företagsregistren och registren över fonder och stiftelser är ofullständiga och inte tillåter någon insyn.

ix)    Jurisdiktionen är upptagen i förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier av FATF.

66. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att senast den 31 december 2014 sammanställa en offentlig europeisk svartlista över skatteparadis. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de berörda myndigheterna att

–   tillfälligt upphäva eller avsluta befintliga konventioner om dubbelbeskattning med svartlistade jurisdiktioner, och att ingå konventioner om dubbelbeskattning med jurisdiktioner som upphör att vara skatteparadis,

–   förbjuda företag som är baserade i svartlistade jurisdiktioner att delta i EU:s offentliga upphandlingar för varor och tjänster och inte bevilja dem statligt stöd,

–   förbjuda företag som fortsätter att bedriva verksamhet som omfattar organ som tillhör svartlistade jurisdiktioner tillgång till statligt stöd och EU-stöd,

–   se över revisions- och redovisningsdirektiven i syfte att införa ett krav på separat redovisning och revision av vinster och förluster för varje holdingbolag till EU-företag i en svartlistad jurisdiktion,

–   förbjuda finansinstitut och finansiella rådgivare att etablera eller fortsätta att ha dotterbolag och filialer i svartlistade jurisdiktioner och att överväga att återkalla licenserna från europeiska finansinstitut och finansiella rådgivare som fortsätter att ha filialer och verksamhet i svartlistade jurisdiktioner,

–   införa en särskild avgift på alla transaktioner till eller från svartlistade jurisdiktioner,

–   säkerställa att undantaget från källskatt avskaffas för personer som inte har sin skattemässiga hemvist i svartlistade jurisdiktioner,

–   undersöka flera olika alternativ för att inom EU vägra erkänna den rättsliga ställningen för företag som har sitt säte i svartlistade jurisdiktioner,

–   tillämpa tullhinder på handel med svartlistade tredjeländer,

–   intensifiera dialogen mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken för att säkerställa att investeringar hålls inne för projekt, mottagare och intermediärer från svartlistade jurisdiktioner.

Den internationella dimensionen

67. Europaparlamentet anser att miniminormerna i kommissionens rekommendation angående åtgärder som syftar till att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning uttryckligen även bör omfatta medlemsstaterna.

68. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att erbjuda samarbete och stöd till utvecklingsländer som inte är skatteparadis, och hjälpa dem att effektivt ta itu med skattebedrägerier och skatteflykt, framför allt genom kapacitetsuppbyggnadsåtgärder. Parlamentet stöder kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att i detta syfte bistå dessa länder med skatteexperter under en begränsad tidsperiod.

69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut bidra till att ytterligare utveckla OECD:s projekt rörande urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster genom att dela analyser av de problematiska skattesystemen i och mellan medlemsstater och av vilka förändringar som krävs på medlemsstats- och EU-nivå för att undvika skattebedrägerier, skatteundandragande och alla former av aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till rådet och parlamentet om detta arbete.

70. Europaparlamentet betonar behovet av att mobilisera och säkerställa skattemedel i utvecklingsländer för att uppnå millennieutvecklingsmålen, eftersom sådana medel är mer förutsägbara och hållbara än utländskt bistånd och bidrar till att minska skuldsättningen. Parlamentet konstaterar dock att skattemedlens andel av BNP är låg i de flesta utvecklingsländer vars arbete för att upprätta ett system för sunda offentliga finanser försvåras av sociala, politiska och administrativa problem, vilket gör dem särskilt sårbara för skatteundandragande och skatteflykt av privatpersoner och företag.

71. Europaparlamentet påpekar att olagligt penningutflöde är en viktig förklaring till utvecklingsländernas skuldsituation, och att aggressiv skatteplanering står i strid med principerna för företagens sociala ansvar.

72. Europaparlamentet noterar att skattesystemen i många utvecklingsländer inte uppfyller internationella normer (utan i stället uppvisar svag skattejurisdiktion och ineffektiv skatteförvaltning, höga korruptionsnivåer, otillräcklig kapacitet att upprätta och underhålla väl fungerande taxeringsregister etc.). Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till skatteförvaltning inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och till hanteringen av internationellt skattebedrägeri och överdriven optimering, genom att bygga upp utvecklingsländernas kapacitet att upptäcka och väcka åtal mot olämpliga metoder med hjälp av starkare samarbete på området för skatteförvaltning. Parlamentet anser också att stöd bör ges till ekonomisk omställning i utvecklingsländer som är skatteparadis.

73. Europaparlamentet välkomnar de första steg som tagits i och med det globala forumets inbördes utvärdering av skatteundandragande. Parlamentet anser dock att det globala forumets standarder, genom fokuseringen på OECD:s system för utbyte av information på begäran, kommer att bli verkningslösa när det gäller att minska olagliga finansiella flöden.

74. Europaparlamentet påpekar att avtal om dubbelbeskattning riskerar att främja internprissättning och regleringsarbitrage genom att de förstärker ett bilateralt snarare än ett multilateralt tillvägagångssätt för gränsöverskridande skattefrågor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att avstå från att främja sådana avtal istället för avtal om utbyte av skatteinformation, eftersom de tidigare vanligtvis resulterar i en finansiell förlust för utvecklingsländer genom lägre källskatteavdrag på utdelning, räntor och royaltyer.

75. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, OECD och FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor, Olafs övervakningskommitté och Olaf.

• [1]  Antagna texter, P7_TA(2012)0137.
• [2]  EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 37.
• [3]  Antagna texter, P7_TA(2012)0135.
• [4]  EUT C 341 E , 16.12.2010, p. 29.
• [5]  http://ec.europa.eu/taxation_customs/common/publications/studies/index_en.htm
• [6]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2012 om skärpning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om deras finansiella stabilitet i euroområdet.
• [7]  Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2011, s. 11, punkt 5.
• [8]  Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsenhet A (Ekonomisk politik och vetenskapspolitik): Simplifying and Modernising VAT in the Digital Single Market (IP/A/IMCO/ST/2012_03), september 2012, http://www.europarl.europa.eu/committees/en/studiesdownload.html?languageDocument=EN&file=75179
• [9]  Revisionsrätten anger i sin särskilda rapport nr 13/2011 att enbart efter tillämpningen av tullförfarande 42 under 2009 uppgick de extrapolerade förlusterna till cirka 2 200 miljoner euro i de sju medlemsstater som granskades av revisionsrätten, vilket motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som utfördes enligt tullförfarande 42 under 2009 i dessa länder.

MOTIVERING

Ett skandalöst stort skattegap i Europa

I EU går varje år uppskattningsvis 1 biljon euro i offentliga medel förlorade till följd av skattebedrägerier och skatteflykt. Detta oroväckande stora skattegap utgör en årlig kostnad på cirka 2 000 euro per EU-medborgare. Den genomsnittliga skatteförlusten i EU i dag är större än det sammanlagda belopp som medlemsstaterna lägger på hälsovård, och det belopp som går förlorat är fyra gånger högre än det belopp som satsas på utbildning i EU.

Det rådande skattegapet i EU utgör inte bara en oroväckande förlust av offentliga medel, utan är även ett hot mot EU:s sociala modell som bygger på kvalitativa offentliga tjänster som är tillgängliga för alla. Det utgör dessutom ett hot mot en väl fungerande inre marknad och en försämring av effektiviteten och rättvisan i skattesystemen inom EU. Inkomstbortfallet fortsätter att öka medlemsstaternas underskott och skulder precis i den mest kritiska tidpunkten i kampen mot krisen. Medlen för främjande av offentliga investeringar, tillväxt och sysselsättning håller på att ta slut till följd av skattebedrägerier och skatteflykt.

Allt detta sker under den allvarligaste ekonomiska, finansiella och sociala krisen på flera årtionden, då välfärdsstatens automatiska stabilisatorer är mer relevanta än någonsin för att säkra tillväxt och social sammanhållning. Ett effektivt och progressivt skattesystem är dessutom av grundläggande vikt för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina skyldigheter och tillgodose medborgarnas behov och förväntningar.

En stor del av de skattebefriade intäkterna går till finansiell handel snarare än till offentlig konsumtion och offentliga investeringar. Avsaknaden av en samordnad skattepolitik i EU leder dessutom till avsevärda kostnader och administrativa bördor för medborgarna och de företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom EU. Detta kan i sin tur ge upphov till utebliven beskattning eller leda till skattebedrägerier och skatteflykt. Alltfler företag och människor i EU upplever i dag att de drabbas av konkurrensnackdelar jämfört med dem som hittar sätt att slippa betala sin del av kakan. Omfattningen av skattefusket och skatteflykten leder därför till en urholkning av medborgarnas tillit till och förtroende för rättvisan och legitimiteten i skatteuppbörden och skattesystemet i stort.

Länder som omfattas av stödprogram har efter att de skärpt skatteuppbörden och avskaffat förmåner enligt trojkans förslag de senaste åren kunnat konstatera att flera av deras större företag lämnat landet för att utnyttja skattefördelar som erbjuds av andra länder. Kommissionen har beräknat att hela 60 miljarder euro har försvunnit från Grekland till schweiziska banker sedan början av 2012.

Skattebedrägeri och skatteflykt utgör därför ett allvarligt och mångfacetterat problem som kräver en samordnad strategi på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå. Eftersom medlemsstaterna har behörighet för sina skattesystem är åtgärder på nationell nivå viktiga. Med tanke på dagens globaliserade ekonomi med gränsöverskridande skattebedrägerier och skatteflykt och medlemsstaternas strävan efter att bibehålla sin konkurrenskraft är ensidiga nationella åtgärder dock inte tillräckliga för att uppnå önskat resultat. Därför bör alla insatser inriktas på att upprätta en enhetlig, konkret och gemensam europeisk skattestrategi som kan godtas och genomföras av samtliga medlemsstater.

Överordnat mål: att halvera skattegapet före 2020

Kommissionens handlingsplan för en effektivare EU-strategi mot skatteundandragande och skatteflykt och dess rekommendationer som syftar till att uppmuntra medlemsstaterna att omedelbart vidta samordnade åtgärder mot skatteparadis och aggressiv skatteplanering är en positiv utveckling. För att få medlemsstaterna att göra ett åtagande om ett långtgående och realistiskt mål – att halvera skattegapet till 2020 – måste kommissionen emellertid vidta ytterligare åtgärder och utarbeta en omfattande strategi som bygger på konkreta lagstiftningsåtgärder för att kunna utjämna skattegapet i EU. På så sätt skulle medlemsstaterna gradvis kunna generera nya skatteintäkter på flera hundra miljarder euro om året, utan att höja skatterna.

Ett starkt åtagande att minska skattegapet skulle bidra till en behövlig stabilisering av finansmarknaderna, eftersom man då avsevärt minskar de medel som tillgängliggörs för finansiell handel, som inte har något samband med verklig ekonomisk verksamhet. Detta skulle också leda till en ökning av de offentliga intäkter som går till finanspolitiska konsolideringsåtgärder samtidigt som åtstramningseffekterna mildras. De resurser som behövs för att öka de offentliga investeringarna i syfte att stärka EU:s internationella konkurrenskraft och tillväxtpotential skulle därmed säkras. Dessutom skulle de nationella skattesystemen i EU bli effektivare och mer rättvisa, och skatteefterlevnaden i stort skulle också öka.

Medlemsstaterna måste stå fast vid sitt åtagande att erkänna ”vikten av att vidta effektiva åtgärder för att bekämpa skatteundandragande och skattebedrägeri, också i tider av budgetrestriktioner och ekonomisk kris” enligt slutsatserna från mötet i rådet för ekonomiska och finansiella frågor den 13 november 2012. Först och främst bör man inleda seriösa förhandlingar och slutföra förfarandena för alla pågående lagstiftningsförslag som rör skattebedrägeri, skatteflykt och skatteparadis. Kommissionens rekommendationer och handlingsplan måste också antas.

Förslag för att uppnå det överordnade målet

Ett viktigt steg är att i större utsträckning utnyttja den europeiska planeringsterminen genom att införliva EU:s skattegapsstrategi i de årliga nationella stabilitets- och tillväxtprogrammen och de nationella reformprogrammen.

När det gäller åtgärder mot skattebedrägerier eller skatteundandragande (olagliga sätt att undvika skatteskulder) bör medlemsstaterna anslå tillräckliga resurser till sina nationella skattemyndigheter och tjänstemän som utför skatterevisioner. Föredraganden föreslår också att medlemsstaterna ska återkalla banklicenser från finansinstitut om de aktivt bidrar till skattebedrägeri genom att erbjuda sina kunder varor och/eller tjänster som gör det möjligt för kunderna att undvika skatter, eller om de vägrar att samarbeta med skattemyndigheterna. Dessutom förespråkar föredraganden en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas och nya strategier för att råda bot på skattefusket samt skärpt hantering av skattebedrägeri genom straffrättsliga åtgärder. Kommissionen bör stärka sitt samarbete med övriga rättsvårdande EU-organ, i synnerhet med myndigheter som ansvarar för penningtvättsbekämpning, rättvisa och social trygghet. Skattebrott bör uttryckligen nämnas som förbrott till penningtvätt i den kommande översynen av det tredje penningtvättsdirektivet.

Skatteflykt utgör den andra sidan av problemet. Det är ett lagligt men fräckt sätt att dra nytta av skattesystemet för att minska eller undvika skatteskulder, och detta problem kräver därmed en annan typ av åtgärder. Skatteflykt har nära samband med begreppet aggressiv skatteplanering, som innebär att stora företag vidtar omfattande skatteplaneringsåtgärder genom att skenbart överföra vinster i syfte att minimera den faktiska skattesatsen och minska skatteskulderna. Föredraganden skulle gärna se att räckvidden för direktivet om skatt på sparande ses över i syfte att avskaffa banksekretessen och anser att det är på tiden att Luxemburg och Österrike ger upp sitt motstånd mot en effektiv överenskommelse med Schweiz. Dessutom är krav på landsvis rapportering för gränsöverskridande företag viktigt om man ska kunna upptäcka bolagsskatteflykt. Föredraganden anser att kommissionen bör införa landsvis rapportering för gränsöverskridande företag i alla branscher, vilket innebär att företagen ska lämna information om handeln i hela koncernen för att se till att reglerna för internprissättning följs. Ytterligare åtgärder behövs också för att förbättra registreringen av skattebetalarna, beskattningen av e-handel, effektiviteten i skatteuppbördsmekanismer, ökad transparens i företagsregister och fondregister samt större effektivitet avseende uppförandekoden för bolagsbeskattning och en ny uppförandekod för revisorer och konsulter.

När det gäller skatteparadis efterlyser föredraganden en gemensam strategi på EU-nivå som alla medlemsstater kan stödja. Medlemsstater vars skattebas har påverkats negativt till följd av otydliga eller skadliga skatteregler i skatteparadis överväger vanligtvis flera olika sätt att förhindra sådana negativa konsekvenser. Det är i dessa fall vanligt att skattebetalarna flyttar sin verksamhet eller gör transaktioner via en annan medlemsstat som har en lägre skyddsnivå. Det övergripande skyddet av medlemsstaternas skatteintäkter är alltså inte starkare än det svagaste skyddet i en enskild medlemsstat. En gemensam strategi på EU-nivå skulle därför kunna vara en lösning på problemet. För att se till att strategin blir effektiv uppmanar föredraganden kommissionen att i sin skattegapsstrategi inbegripa en tydlig definition av skatteparadis, en gemensam uppsättning kriterier för att identifiera skatteparadis och lämpliga åtgärder som bör tillämpas på identifierade jurisdiktioner. Vidare föreslår föredraganden att definitionen av skatteparadis grundas på det globala forumets och uppförandekodgruppens kriterier. En europeisk svartlista bör enligt föredraganden leda till att de befintliga dubbelbeskattningskonventioner som medlemsstaterna har upprättat med jurisdiktioner som har identifierats som skatteparadis och svartlistats tillfälligt upphävs eller avbryts. Avslutningsvis skulle föredraganden även gärna se att kommissionen utvecklar ett incitamentsystem för jurisdiktioner som inleder bilaterala förhandlingar med EU efter det att de har svartlistats. Medlemsstaterna skulle i sin tur ombes att ta bort tredjeländer från svarta listan om de upphör att vara skatteparadis. Det är viktigt att det även satsas på förebyggande åtgärder, och i det sammanhanget skulle ett närmare samarbete och stöd till utvecklingsländer som inte är skatteparadis bidra till en effektiv bekämpning av skattebedrägerier, skatteflykt och aggressiv skatteplanering.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (*) (24.4.2013)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över bekämpningen av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis
(2013/2060(INI))

Föredragande (*): Eva Joly

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar behovet av att mobilisera och säkerställa skattemedel i utvecklingsländer för att uppnå millennieutvecklingsmålen, eftersom sådana medel är mer förutsägbara och hållbara än utländskt bistånd och bidrar till att minska skuldsättningen. Parlamentet noterar däremot att skattemedlens andel av BNP är låg i de flesta utvecklingsländer vars arbete för att upprätta ett system för sunda offentliga finanser försvåras av sociala, politiska och administrativa problem, vilket gör dem särskilt sårbara för skatteundandragande och skatteflykt av privatpersoner och företag.

2.  Europaparlamentet påpekar att olagligt penningutflöde är en viktig förklaring till utvecklingsländernas skuldsituation, och att aggressiv skatteplanering står i strid med principerna för företagens sociala ansvar.

3.  Europaparlamentet noterar att skattesystemen i många utvecklingsländer inte uppfyller internationella normer (svag skattejurisdiktion och ineffektiv skatteförvaltning, hög korruptionsnivå, otillräcklig kapacitet att upprätta och underhålla väl fungerande taxeringsregister etc.). Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till skatteförvaltning inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och EUF och till hanteringen av internationellt skattebedrägeri och överdriven optimering, genom att utöka utvecklingsländernas kapacitet att upptäcka och väcka åtal mot olämpliga metoder med hjälp av starkare samarbete på området för skatteförvaltning. Parlamentet anser också att stöd bör ges till ekonomisk omställning i utvecklingsländer som är skatteparadis.

4.  Europaparlamentet välkomnar de första stegen som tagits i och med det globala forumets inbördes utvärdering av skatteundandragande. Parlamentet anser däremot att det globala forumets standarder, genom fokuseringen på OECD:s system för utbyte av information på begäran, kommer att bli ineffektiva när det gäller att minska olagliga finansiella flöden.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att främja det automatiska informationsutbytet, som den framtida europeiska och internationella standarden för öppenhet och informationsutbyte i skattefrågor. Parlamentet efterlyser på nytt åtgärder utöver OECD:s ram för att ta itu med olagliga finansiella flöden, skatteundandragande och skatteflykt med tanke på deras olika brister. Parlamentet beklagar det faktum att OECD gör det möjligt för regeringar att undvika svartlistning enbart genom att lova att efterleva principerna om informationsutbyte, utan att man garanterar att dessa principer faktiskt tillämpas i praktiken. Parlamentet anser även att kravet att ingå avtal med 12 andra länder för att strykas från svarta listan är godtyckligt, eftersom detta krav inte är kopplat till någon kvalitativ indikator som gör det möjligt att göra en objektiv bedömning av efterlevnaden av god förvaltningspraxis.

6.  Europaparlamentet beklagar också slappheten i det globala forumets standarder för informationens kvalitet (t.ex. inget krav på att avslöja den verkliga ägaren, inga rättsmedel för att ta itu med vägran eller dröjsmål med att lämna information på begäran, användning av privata aktörer i stället för offentliga register för information, etc.). Parlamentet anser att det globala forumets inbördes granskning skulle bli mycket effektivare om utomstående experter involveras i alla skeden.

7.  Europaparlamentet efterfrågar ännu en gång ett internationellt bindande, multilateral avtal om automatiskt utbyte av skatteinformation, som också bör omfatta fonder och stiftelser och innefatta sanktioner mot icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner och finansinstitut som arbetar med skatteparadis. Parlamentet uppmanar EU att vidta åtgärder i likhet med USA:s ”Stop Tax Haven Abuse Act” och att överväga möjligheten att dra in banktillstånden för finansiella institutioner som arbetar med skatteparadis. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om en svart lista över skatteparadis, enligt strikta kriterier, och ett förslag om europeiska system för sanktioner vid överträdelser eller ökat samarbete i de fall då EU-åtgärder inte är möjliga.

8.  Europaparlamentet påpekar att ökad öppenhet i skattefrågor innefattar identifiering av ägare och förmånstagare till företag, förvaltningsfonder och stiftelser.

9.  Europaparlamentet konstaterar att skatteundandragande och penningtvätt underlättas av tillhandahållare av tjänster till truster och företag, eftersom de gör det möjligt att inrätta strukturer som gör att de verkliga ägarna inte kan hållas ansvariga för sina handlingar och inte kan tvingas uppfylla sina skyldigheter gentemot bland andra skattemyndigheter, fordringsägare och offer för brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att tillhandahållare av tjänster till truster och företag bör vara skyldiga att genomföra en due diligence-granskning och fastställa den verkliga ägaren i enlighet med bestämmelserna om penningtvätt. Parlamentet anser också att företag endast bör tillåtas etablering i en jurisdiktion om de har meningsfull ekonomisk substans i den jurisdiktionen (t.ex. personal och försäljning).

10. Europaparlamentet konstaterar att truster ofta används som kanaler för skatteundandragande och konstaterar med oro att de flesta länder inte kräver någon registrering av rättsliga arrangemang. Parlamentet uppmanar EU att upprätta ett europeiskt register för truster och andra dolda enheter, som en förutsättning för att ta itu med skatteundandragande.

11. Europaparlamentet påpekar att FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) bedömer att det förekommer penningtvätt världen över till ett värde av 2–5 % av världens BNP, eller mellan 800 miljarder och 2 biljoner amerikanska dollar, per år.

12. Europaparlamentet betonar att kampen mot korruption är ett självklart inslag i arbetet för att bygga upp skatteförvaltningskapacitet och uppmanar till ett fullständigt genomförande av Meridakonventionen mot korruption (2003).

13. Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens förslag om att uttryckligen nämna skattebrott som förbrott till penningtvätt i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) från 2012. Parlamentet uppmanar EU att öka insynen med avseende på användbar ägarinformation och förfaranden för kundkännedom för bekämpning av penningtvätt. Parlamentet insisterar på en EU‑omfattande harmonisering av kriminaliseringen av penningtvättsbrott, och uppmanar till ett fullständigt genomförande av de standarder som fastställts av arbetsgruppen för finansiella åtgärder genom effektiv övervakning och trovärdiga sanktioner.

14. Europaparlamentet betonar att felaktig internprissättning är en av de viktigaste orsakerna till olaglig kapitalflykt men konstaterar att det är både komplext och svårt, och har sina begränsningar, att tillämpa den s.k. armlängdsprincipen för att hantera problemet, särskilt för utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta konkreta förslag för att säkra att G20, OECD, FN och WTO överväger en bredare uppsättning indikatorer och metoder för att hantera problemet med felaktig internprissättning. USA:s metoder för jämförelse av vinst (comparable profit methods) har till exempel visat sig lovande för fastställandet av felaktig prissättning på transaktioner.

15. Europaparlamentet påpekar att genom att förstärka ett bilateralt snarare än ett multilateralt tillvägagångssätt för gränsöverskridande skattefrågor, riskerar avtal om dubbelbeskattning att främja internprissättning och regleringsarbitrage. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att avstå från att främja sådana avtal istället för avtal om utbyte av skatteinformation, eftersom de tidigare vanligtvis resulterar i en finansiell förlust för utvecklingsländer genom lägre källskatteavdrag på utdelning, räntor och royalties.

16. Europaparlamentet konstaterar med oro att många utvecklingsländer har ett mycket svagt förhandlingsläge gentemot vissa utländska direktinvesterare som söker skatteavdrag och undantag. Parlamentet anser att företag vid större investeringar bör vara skyldiga att göra detaljerade åtaganden beträffande projektets positiva sidoeffekter för den lokala och/eller nationella ekonomin och samhällsutvecklingen.

17. Europaparlamentet betonar att otillräcklig insyn i multinationella företags ekonomiska rapportering är en avgörande faktor som underlättar internationellt skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet insisterar på att EU ska sträva efter en revidering av de nuvarande redovisningsstandarderna vid International Accounting Standards Board och införandet av en regelbunden rapportering land för land som en internationell ekonomisk rapporteringsstandard för multinationella företag.

18. Europaparlamentet påpekar att tillgång till information och informationens kvalitet är av avgörande betydelse för möjligheten att upptäcka och väcka åtal för skattebrott. Parlamentet betonar att en strategi mot skatteundandragande och skatteflykt bör omfatta åtgärder på både nationell och internationell nivå, till exempel att avslöja felaktig internprissättning inom ett företag, vilket kräver ett fungerande informationsutbyte mellan inhemska skatteförvaltningar, revisorer och utländska offentliga myndigheter.

19. Europaparlamentet uppmanar EU att förbättra det tekniska stödet till utvecklingsländer för att ta itu med internprismanipuleringen, och att öka samarbetet i skattefrågor genom att uppmana det afrikanska skatteförvaltningsforumet (African Tax Administration Forum, ATAF) att förbättra mobiliseringen av skattemedel och det demokratiska styret i Afrika.

20. Europaparlamentet understryker att det, i en miljö där exportintäkterna varierar med råvarupriserna, är viktigt att ge utvecklingsländerna politiskt utrymme att stärka sin förmåga att stå emot externa smällar och genomföra konjunkturutjämnande handlingsplaner för att stimulera ekonomin, genom att låta dem använda verktyg såsom exportbeskattning.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	23.4.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Eva Joly, Filip Kaczmarek, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Bill Newton Dunn, Andreas Pitsillides, Jean Roatta, Michèle Striffler, Alf Svensson, Keith Taylor, Patrice Tirolien, Ivo Vajgl, Anna Záborská, Iva Zanicchi
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Enrique Guerrero Salom, Cristian Dan Preda, Judith Sargentini, Jan Zahradil
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Victor Boştinaru

YTTRANDE från Budgetkontrollutskottet (23.4.2013)

för utskottet för ekonomi och valutafrågor

över bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis
(2013/2060(INI))

Föredragande: Bart Staes

FÖRSLAG

Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Övergripande synpunkter

1.  Europaparlamentet påpekar att EU förlorar cirka 1 biljon euro varje år genom skatteundandragande och skatteflykt, enligt kommissionens uppskattning. Parlamentet understryker att den totala kostnaden för skatteundandragande i EU är högre än det totala beloppet för sjukvårdsbudgetarna i unionen, och att alla EU:s underskott skulle kunna täckas på endast 8,8 år om skatteundandragandet kunde stoppas[1].

2.  Europaparlamentet betonar att ett transparent och okomplicerat skattesystem kan undanröja byråkratiska och administrativa hinder och därmed minska kostnaderna för skatteuppbörden.

3.  Europaparlamentet noterar att avskaffandet av skatteprivilegier skapar utrymme för omfattande reformer som leder till ett okomplicerat, begripligt och rättvist skattesystem.

4.  Europaparlamentet noterar att definitionen av skatteparadis inte längre är aktuell och att delvis lagliga sätt att undvika eller minska sina skatteskyldigheter blir allt vanligare i medlemsstaterna. Till exempel uppskattas enbart överföringarna genom brevlådebolag i och via Nederländerna till 8 000 miljarder euro per år.

5.  Europaparlamentet betonar att de stora bolagens massiva skatteundandragande och skatteflykt har förödande konsekvenser för de mindre företagens och även för privatpersoners skattedisciplin, eftersom det får skatteundandragandet och skatteflykten att framstå som en accepterad norm, och att det bland annat är på grund av detta skatteundandragande som en ytterligare skattebörda påförs privatpersoner och företag. Parlamentet betonar att skatteundandragande och skatteflykt underlättas av komplexa och icke transparenta skattesystem och att otydlig skattelagstiftning, genom en flexibel tolkning av skattelagarna, ger företag och privatpersoner möjlighet att minska sin skattebörda på andras bekostnad.

6.  Europaparlamentet betonar att företag som utnyttjar skatteundandragande som en affärsstrategi (ofta mindre och mer flexibla företag) får en orättvis konkurrensfördel jämfört med exportinriktade företag som inte kan tillämpa liknande praxis, och äventyrar följaktligen även medlemsstaternas konkurrenskraft.

7.  Europaparlamentet instämmer i de slutsatser som OECD drog i sin rapport om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster[2] avseende behovet av att omtolka begreppet fast driftställe som primär skattebas. Parlamentet anser att beskattningen generellt sett bör göras på den plats där den ekonomiska verksamhet som genererar inkomsterna utfördes (principen om inkomsternas ursprung).

8.  Europaparlamentet påpekar att de rättsliga förfarandena vid skattebedrägeri är tungrodda och utdragna, och de som slutligen förklaras skyldiga får relativt milda domar vilket gör skattebedrägeri till ett nästan riskfritt brott.

9.  Europaparlamentet insisterar i detta avseende på behovet av att stärka Europeiska unionens rättsliga ram på området för beslag och förverkande av tillgångar, även i fall utan föregående fällande dom, via beslag av egendom där det har fastsällts att det handlar om vinst från eller medel för att begå ett brott enligt civilrättsliga kriterier och i enlighet med principen ”följ pengarna”.

10. Europaparlamentet stöder OECD:s och G20:s krav på en global och heltäckande handlingsplan baserad på en ingående analys av kartlagd praxis när det gäller urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster, i syfte att ta fram konkreta lösningar för att kunna anpassa internationella standarder till den nuvarande globala affärsmiljön.

11. Europaparlamentet understryker att oberoende undersökande journalistik bör uppmuntras, eftersom den spelar en avgörande roll för att avslöja korruption och organiserad brottslighet.

12. Europaparlamentet är djupt bekymrat över omfattningen av den finansiella offshore-aktiviteten, som avslöjades i april genom offshore-läckor. Parlamentet understryker att uppskattningsvis16–25 biljoner euro göms i skatteparadis och ingår därför inte i de vanliga finansiella kretsloppen. Detta får allvarliga konsekvenser för unionens finansiella intressen och parlamentet uppmanar därför rådet att brådskande vidta åtgärder för att stoppa möjligheterna att leda bort kapital från medlemsstaterna till skatteparadis, till exempel genom en skyldighet för bankinstituten att begära ett förhandsgodkännande för att överföra och/eller motta finansiella tillgångar till eller från skatteparadis.

13. Europaparlamentet framhåller e-förvaltningens möjligheter att öka insynen och bekämpa bedrägerier och korruption, och därmed skydda offentliga medel. Parlamentet betonar behovet av lagstiftning som möjliggör kontinuerlig innovation. Parlamentet understryker att EU släpar efter sina industriella partners, bland annat på grund av bristande samverkan mellan systemen[3]. Parlamentet betonar att EU måste trappa upp sina insatser för att införa nästa generations e-förvaltning, som kan säkra ökad insyn i de offentliga finanserna och främja en koppling i realtid mellan affärstransaktionerna och skattemyndigheterna i syfte att bekämpa skatteundandragande.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt behandla problemet med bristande överensstämmelse när det gäller hybridenheter (hybrid mismatches) mellan olika skattesystem i medlemsstaterna.

15. Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att inte ingå bilaterala skatteavtal med tredjeländer och uppmuntrar kommissionen att fortsätta sina insatser för att ingå skatteavtal mellan EU som helhet och tredjeländer. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att undersöka huruvida befintliga bilaterala skatteavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer främjar skatteflykt bland företag från andra medlemsstater och att lägga fram förslag, även om översyn av sådana avtal, för att behandla detta problem.

16. Europaparlamentet föreslår under tiden att innan ett bilateralt skatteavtal undertecknas eller slutgiltigt ingås ska texten föreläggas kommissionen, som inom en månad ska avge ett offentligt och motiverat yttrande.

17. Europaparlamentet upprepar vikten av att företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet lämnar landsbaserad information, och understryker att detta även gäller för finansinstitut.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att diskutera hur tillnärmningen av lagstiftningen om bolagsskattebasen kan ökas, bland annat i syfte att bekämpa skatteflykt, och att regelbundet informera parlamentet om dessa diskussioner och de slutsatser som nås.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag i syfte att hindra företag som har gjort sig skyldiga till skatteundandragande att delta i upphandlingar i EU och erhålla EU-bidrag.

Mervärdesskatt

20. Europaparlamentet konstaterar dock att eftersom mervärdesskatten ingår i de egna medlen påverkar undandragandet av mervärdesskatt direkt både medlemsstaternas ekonomier och EU:s budget, och påminner om revisionsrättens påpekande: ”Undandragande av mervärdesskatt påverkar medlemsstaternas finansiella intressen. Det får effekter för EU:s budget eftersom det leder till lägre momsbaserade egna medel. Denna förlust kompenseras av de egna medel som baseras på bruttonationalinkomsterna, vilket snedvrider enskilda medlemsstaters bidrag till EU:s budget. Skattebedrägerier undergräver dessutom den inre marknadens funktion och förhindrar lojal konkurrens”[4].

21. Europaparlamentet noterar att EU:s mervärdeskattesystem står för en avsevärd andel av de offentliga inkomsterna – 21 procent 2009[5] – men ger samtidigt upphov till en hög nivå av både onödiga kostnader för att följa regelverket och skatteundandragande.

22. Europaparlamentet påpekar att metoden för uppbörd har varit oförändrad ända sedan mervärdesskatten infördes. Parlamentet betonar att uppbördsmetoden är föråldrad med tanke på de många förändringarna på det tekniska och ekonomiska planet och att dess fortsatta användning därför leder till avsevärda förluster.

23. Europaparlamentet betonar att bristerna i det gränsöverskridande samarbetet mellan medlemsstaternas skattemyndigheter försvagar det korrekta genomförandet av EU:s mervärdesskatteregler, främjar bedrägerier och organiserad brottslighet och leder till avsevärda förluster, vilket till exempel konstaterats till följd av den heterogena tillämpningen av tullförfarande 42. Parlamentet beklagar bristen på konsekvens i behandlingen av momsregistreringsnumren på tullområdet. Parlamentet anser att ett europeiskt momsregistreringsnummer skulle göra hanteringen av tullförfarande 42 mer transparent och enhetlig. Parlamentet uppmanar därför bestämt kommissionen att så snart som möjligt inleda sin konsekvensbedömning av denna fråga.

24. Europaparlamentet beklagar att två viktiga initiativ för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri fortfarande är blockerade i rådet, nämligen förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en mekanism för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri (COM(2012)0428) och förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG beträffande frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri (COM(2009)0511).

25. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram förslag i syfte att möjliggöra inledandet av förhandlingar om bilaterala avtal mellan EU och länder utanför EU i syfte att inrätta ett effektivt och obligatoriskt administrativt samarbetssystem på mervärdesskatteområdet.

Tullar

26. Europaparlamentet betonar att en korrekt tillämpning av tullsystemet direkt påverkar beräkningen av mervärdesskatten. Parlamentet är djupt oroat över att tullkontrollerna i EU inte fungerar på ett korrekt sätt, vilket orsakar avsevärda momsförluster[6]. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att skattemyndigheterna i de flesta medlemsstaterna inte har direkt tillgång till tullinformation och att automatiska korskontroller med skatteinformation därför är omöjliga. Parlamentet påpekar att den organiserade brottligheten är väl medveten om svagheterna i det nuvarande systemet.

27. Europaparlamentet beklagar att kommissionen och medlemsstaterna inte i tid har kunnat införa den moderniserade tullkodexen. Parlamentet betonar att den beräknade ekonomiska vinst man förlorat på grund av förseningarna i införandet av den nya tullkodexen uppgår till cirka 2,5 miljarder euro i årliga driftsbesparingar för kostnader för att till fullo följa regelverket och till så mycket som 50 miljarder euro för en utvidgad internationell handelsmarknad[7].

28. Europaparlamentet påpekar att mot bakgrund av Olafs rapport för 2011 och dess överblick över framstegen i samband med rättsliga åtgärder som inletts mellan 2006–2011, enligt vilken mer än hälften av åtgärderna avvaktar rättsligt beslut, bör särskild uppmärksamhet fästas vid fall som rör tullbedrägeri, vilket är ett av de områden med störst systematisk korruption i Europa[8].

29. Europaparlamentet beklagar att endast 9,7 procent av de stora belopp som betalades till unionen på grundval av överenskommelsen med de främsta tobaksbolagen användes till åtgärder för att bekämpa bedrägeri, medan återstående 90,3 procent lades till som inkomster i medlemsstaternas respektive budgetar utan att klart och tydligt anslås till program och åtgärder kopplade till kampen mot bedrägerier.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	23.4.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	17 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Zigmantas Balčytis, Zuzana Brzobohatá, Andrea Češková, Tamás Deutsch, Jens Geier, Gerben-Jan Gerbrandy, Ingeborg Gräßle, Monica Luisa Macovei, Jan Mulder, Eva Ortiz Vilella, Monika Panayotova, Crescenzio Rivellini, Theodoros Skylakakis, Bart Staes, Michael Theurer
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Cornelis de Jong, Karin Kadenbach, Ivailo Kalfin, Derek Vaughan

• [1]  Richard Murphy, FCA, Tax Research UK: Closing the European Tax Gap – rapport till Gruppen Progressiva alliansen socialister och demokrater i Europaparlamentet, http://www.socialistsanddemocrats.eu/gpes/media3/documents/3842_EN_richard_murphy_eu_tax_gap_en_120229.pdf
• [2]  OECD (2013) Addressing Base Erosion and Profit Shifting, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/9789264192744-en.
• [3]  Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: En digital agenda för Europa (COM(2010)0245).
• [4]  Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2011, s. 11, punkt 5.
• [5]  Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, direktorat A (ekonomisk politik och vetenskapspolitik): ‘Simplifying and Modernising VAT in the Digital Single Market’ (IP/A/IMCO/ST/2012_03), september 2012, http://www.europarl.europa.eu/committees/en/studiesdownload.html?languageDocument=EN&file=75179
• [6]  Revisionsrätten fann i sin särskilda rapport nr 13/2011 att enbart efter tillämpningen av tullförfarande 42 under 2009 uppgick de extrapolerade förlusterna till cirka 2 200 miljoner euro i de sju medlemsstaterna som granskades av revisionsrätten, vilket motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som utfördes enligt tullförfarande 42 under 2009 i dessa länder.
• [7]  Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, direktorat A (ekonomisk politik och vetenskapspolitik): ‘Roadmap to Digital Single Market’ (IP/A/IMCO/NT/2012-13), augusti 2012, http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201209/20120914ATT51402/20120914ATT51402EN.pdf
• [8]  ”Thematic Paper on Areas of systemic corruption in the public administration of the Member States and measures in order to counter its negative effect for the EU”, särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt, november 2012.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	24.4.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	29 1 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jean-Paul Besset, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Diogo Feio, Elisa Ferreira, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Philippe Lamberts, Astrid Lulling, Hans-Peter Martin, Sławomir Nitras, Ivari Padar, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Sampo Terho, Marianne Thyssen
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Fabrizio Bertot, Herbert Dorfmann, Sari Essayah, Krišjānis Kariņš, Olle Ludvigsson, Sirpa Pietikäinen, Nils Torvalds
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	María Auxiliadora Correa Zamora, Iratxe García Pérez, Hubert Pirker