Betänkande - A7-0163/2013Betänkande
A7-0163/2013
Europaparlamentet

BETÄNKANDE om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik

17.5.2013 - (2012/2133(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
Föredragande: Vicente Miguel Garcés Ramón

Förfarande : 2012/2133(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0163/2013
Ingivna texter :
A7-0163/2013
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik

(2012/2133(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som bekräftas genom artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 38 i stadgan om att en hög nivå av konsumentskydd ska tryggas i unionens politik på alla områden,

–   med beaktande av artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), där det står att ”[d]en inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen”,

–   med beaktande av artikel 3.3 i EU-fördraget, enligt vilken unionen ska verka för ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt [för] en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”,

–   med beaktande av artikel 9 i EUF-fördraget, som har följande lydelse: ”Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor”,

–   med beaktande av artikel 11 i EUF-fördraget, där det fastställs att ”miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling”,

–   med beaktande av artikel 12 i EUF-fördraget där det fastställs att ”konsumentskyddskraven ska beaktas när unionens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs”,

–   med beaktande av artiklarna 14, 114.3 och 169 i EUF-fördraget och protokoll 26 om tjänster av allmänt (ekonomiskt) intresse,

–   med beaktande av artikel 169.1 i EUF-fördraget där följande anges: ”För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå ska unionen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen”,

–   med beaktande av rådets rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten[1],

–   med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (COM(2009)0336)[2],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)[3],

–   med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 12 december 2006 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett gemenskapsprogram för konsumentpolitik 2007–2013[4],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster[5],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television[6],

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 – Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd och parlamentets resolution av den 20 maj 2008 om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013[7],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter, vilken syftar till att fastställa en övergripande ram med regler och principer för ackreditering och marknadskontroll[8],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet[9],

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 29 juni 2009 om åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och kommissionens rekommendation av den 12 juli 2004 om införlivande med nationell lagstiftning av direktiv som rör den inre marknaden[10],

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2009 om tillsyn av konsumentregelverket (COM(2009)0330) och kommissionens rapport av den 2 juli 2009 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (COM(2009)0336),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2009 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en harmoniserad metod för klassificering och rapportering av klagomål och förfrågningar från konsumenter (COM(2009)0346), samt av kommissionens tillhörande förslag till rekommendation (SEC(2009)0949),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om konsumentskydd[11],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster[12], kodifierad version),

–   med beaktande av Mario Montis rapport av den 9 maj 2010 till kommissionen om att blåsa nytt liv i den inre marknaden, med titeln En ny strategi för den inre marknaden,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare[13],

–   med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel[14],

–   med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (delbetänkande)[15],

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 22 oktober 2010 Making markets work for consumers (fjärde resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SEC(2010)1257),

–   med beaktande av rapporten av den 27 oktober 2010 om EU-medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU‑medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter (COM(2010)0603),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 4 mars 2011 Consumers at home in the single market (femte resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SEC(2011)0299),

–   med beaktande av årsrapporten för 2010 från nätverket av europeiska informationscentraler för konsumenter, publicerad 2011 av Europeiska unionens publikationsbyrå,

–   med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 23 juni 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumenträttigheter[16],

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad[17],

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument från oktober 2011 Making markets work for consumers (sjätte resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SEC(2011)1271),

–   med beaktande av Krakówförklaringen från det första forumet för den inre marknaden i Kraków (Polen) den 3–4 oktober 2011,

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 19 oktober 2011 om inrättandet av Fonden för ett sammanlänkat Europa (COM(2011)0665),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 23 oktober 2012 om passagerares rättigheter inom alla transportsätt[18] och den 29 mars 2012 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020[19],

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om flygpassagerares etablerade rättigheter – funktion och tillämpning[20],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna[21],

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 november 2011 om ett konsumentprogram 2014–2020 (COM(2011)0707) och de därtill anknutna dokumenten (SEC(2011)1320 och SEC(2011)1321),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om en ny strategi för konsumentpolitiken[22],

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 december 2011 till Europaparlamentet och rådet En europeisk vision för passagerare: meddelande om passagerares rättigheter inom alla transportsätt (COM(2011)0898),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 januari 2012 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011),

–   med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning[23],

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 april 2012 om en strategi för e‑upphandling (COM(2012)0179),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 maj 2012 Europeisk strategi för ett bättre internet för barn (COM(2012)0196),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om en strategi för att stärka sårbara konsumenters rättigheter[24],

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om resultattavlan för den inre marknaden[25],

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 22 maj 2012 En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 29 maj 2012 Consumer Conditions Scoreboard – Consumers at home in the single market (sjunde resultattavlan för konsumentmarknaderna (SWD(2012)0165)),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 7 december 2012 Making markets work for consumers (åttonde resultattavlan för konsumentmarknaderna) (SWD(2012)0432),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 29 maj 2012 Consumer Conditions Scoreboard – Consumers at home in the single market (sjunde resultattavlan för konsumentmarknaderna (SWD(2012)0165)),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 4 juni 2012 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (COM(2012)0238),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 19 juli 2012 Knowledge-enhancing aspects of consumer empowerment 2012–2014 (SWD(2012)0235),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 3 oktober 2012 Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e‑marknad[26],

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0163/2012), och av följande skäl:

A. Främjandet och skyddet av konsumenter och deras rättigheter är en del av EU:s grundläggande värderingar.

B.  Konsumenterna spelar en nyckelroll i ekonomin, eftersom konsumtionen är en av de största drivkrafterna för tillväxten i EU.

C. Som konsumenter spelar EU-medborgarna en avgörande roll när det gäller att uppnå Europa 2020-målen om en smart och hållbar tillväxt för alla, och konsumentens roll bör således erkännas som en del av EU:s ekonomiska politik.

D. Till EU:s mål hör att säkerställa en hög konsumentupplysnings- och konsumentskyddsnivå och ett stort konsumentinflytande liksom att hitta den rätta balansen för EU-företagens och EU-ekonomiernas konkurrenskraft, bland annat genom att slå vakt om konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och genom att främja deras rätt till information och utbildning liksom deras rätt att organisera sig.

E.  Konsumenterna utgör inte någon homogen grupp eftersom de skiljer sig stort åt när det gäller kompetens, kännedom om lagstiftning, förmåga att hävda sina rättigheter och vilja att söka upprättelse, och strategin för konsumentpolitiken i EU måste ta itu med de ojämlika villkoren. Hänsyn måste tas till icke-diskriminering och tillgänglighet när strategin för konsumentpolitiken i EU genomförs.

F.  Det är viktigt att främja konsumenternas förtroende, deras tilltro till marknaden och deras kännedom om sina rättigheter. Utsatta konsumentgrupper såsom barn, äldre och andra utsatta personer måste särskilt beaktas. I detta sammanhang är det viktigt att erbjuda EU:s konsumenter ett bättre skydd mot produkter och tjänster som kan äventyra deras hälsa och säkerhet.

G. Relevant och adekvat information innebär information som är lättillgänglig, lättöverskådlig, inte vilseledande samt jämförbar.

H. Förverkligandet av en effektivt fungerande inre marknad överensstämmer med Lissabonstrategins mål att främja tillväxt och sysselsättning, vilket gagnar EU:s 500 miljoner konsumenter.

I.   Näthandeln är till mycket stor nytta för alla konsumenter med tanke på dess stora gränsöverskridande potential, tack vare vilken konsumenterna kan dra full nytta av den inre marknaden. Näthandeln är också ett medel för integration som är till mycket stor nytta för konsumenter med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och för konsumenter som bor på landsbygden i områden med geografiska nackdelar.

J.   De vinster som uppnås genom marknadsintegrationen naggas i kanten av osäkerheten kring konsumenternas rättigheter i samband med gränsöverskridande inköp.

K. Näthandelns utveckling hämmas av den digitala klyfta som fortfarande finns bland EU:s invånare, framför allt bland äldre människor. De flesta offentliga och privata webbplatser är fortfarande oåtkomliga för personer med funktionshinder eller lägre digital kompetens.

L.  Splittringen av den digitala inre marknaden sätter konsumenternas rättigheter i fara. Vissa webbplatser är inte lämpliga för konsumenter som gör inköp över gränserna. Direktivet om alternativ tvistlösning och förordningen om tvistlösning online kommer snart att träda i kraft och kommer att bli värdefulla verktyg för konsumenterna, särskilt vid gränsöverskridande transaktioner. Man bör fortsätta att utveckla lämpliga mekanismer för att grupptalan ska kunna väckas på ett effektivt sätt.

M. Dagens finansiella kris har tydliggjort det stora behovet av att skydda och informera konsumenterna i samband med finansiella tjänster och banktjänster, eftersom sådana produkter kan få direkta följder för konsumenternas allmänna välfärd. Det behövs även mer opartisk rådgivning för konsumenterna.

N. Strategin för konsumentpolitiken i EU innehåller åtgärder för att sätta konsumenterna i centrum för all EU-politik som ett led i uppnåendet av Europa 2020-målen.

O. Den aktuella ekonomiska krisen påverkar också kraftigt konsumenternas köpkraft på den inre marknaden, vilket särskilt gäller konsumenter som hamnat i svårigheter till följd av sociala eller finansiella omständigheter. Konsumenternas rättigheter bör således ges ett tillräckligt erkännande.

P.  Den inre marknaden ger EU:s konsumenter tillgång till ett brett utbud varor och tjänster av hög kvalitet som säljs till konkurrenskraftiga priser. Framställningen av miljövänliga varor och tillhandahållandet av miljövänliga tjänster uppmuntrar till ansvarsfull konsumtion och stimulerar därmed hållbar utveckling, sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Kommissionen bör ta upp och studera nya former av konsumtion såsom samverkanskonsumtion.

Q. Det kommer att bli nödvändigt att göra justeringar allteftersom den tekniska och vetenskapliga kunskapen går framåt, både när det gäller livsmedelssäkerhet och andra baskonsumtionsvarors säkerhet.

R.  Konsumentorganisationernas roll måste stärkas på alla områden genom att nödvändiga rättsliga och ekonomiska åtgärder vidtas och de måste få hjälp med att bygga upp sin kapacitet. Konsumentorganisationerna spelar en oersättlig roll för att främja förtroendet för och utvecklingen av den inre marknaden.

T.  Resenärer får inte tillräcklig information om sina rättigheter och om den servicekvalitet de har rätt att förvänta sig, och de har ofta svårt att kräva skadestånd och ta strid för sina rättigheter. Det behövs riktlinjer för att förenkla och förbättra tillämpningen av de olika förordningarna om passagerares rättigheter inom alla transportsätt. I sin kommande översyn av direktivet om paketresor bör kommissionen göra en fullständig undersökning av hur näthandel och digitala marknader påverkar konsumentbeteendet inom EU:s turistnäring.

U. Den befintliga EU-lagstiftningen erbjuder ett grundläggande skydd för passagerare inom alla transportsätt. Tillämpningen, övervakningen och kontrollen av efterlevnaden av vissa av dessa passagerarrättigheter säkras dock inte korrekt inom alla transportsätt och i alla delar av EU, vilket hindrar den fria rörligheten på den inre marknaden, eftersom detta påverkar medborgarnas förtroende när de reser och undergräver en rättvis konkurrens mellan transportföretagen.

V. Resenärer måste kunna se tydlig skillnad mellan obligatoriska operativa kostnader som ingår i priset och bokningsbara frivilliga tillval i samband med datoriserade bokningssystem som regleras genom förordning (EG) nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning)[27], eftersom detta ökar pristransparensen för konsumenter som bokar biljetter på internet.

W. De fyra centrala mål som tas upp i kommissionens meddelande om en strategi för konsumentpolitiken i EU är följande: 1) öka konsumentsäkerheten, 2) förbättra kunskaperna, 3) effektivisera genomförandet, skärpa kontrollen av efterlevnaden och garantera möjligheterna att få rättelse och 4) anpassa rättigheterna och politiken till förändringar i ekonomin och samhället. Europaparlamentet och de nationella parlamenten bör bana väg för ett reellt och snabbt införlivande av konsumentskyddslagstiftningen.

X. EU har fastställt mål för minskade koldioxidutsläpp i syfte att uppnå målen i Europa 2020-strategin och säkerställa att den största delen av energiförsörjningen tryggas genom förnybara energikällor år 2050.

Y. De förslag som läggs fram måste överensstämma med de fyra ovannämnda centrala målen.

Stärka kännedomen, öka kunskaperna, säkerheten och konsumenternas rättigheter

1.  Europaparlamentet välkomnar helhetsperspektivet i strategin för konsumentpolitiken i EU, och framför allt att strategin omfattar nästan alla politikområden som är viktiga för konsumenterna, vilket ger en kraftfull signal om att konsumentskyddets och konsumenträttigheternas roll och betydelse måste stärkas på den inre marknaden liksom om att konsumentorganisationerna måste stärkas. Parlamentet betonar att detta dock också måste speglas i kommissionens lagstiftningsförslag och övriga förslag.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att samarbeta med näringsidkare och mellanhänder i syfte att främja initiativ för företagens sociala ansvar som stärker konsumentskyddet. Kommissionen bör konstant föra en diskussion med den privata sektorn, så att initiativen accepteras och tillämpas i praktiken.

3.  Europaparlamentet anser att konsumenterna på ett enkelt och effektivt sätt ska kunna utöva sina rättigheter på grundläggande områden, däribland livsmedel, hälsa, energi, finansiella och digitala tjänster, bredbandsanslutning, uppgiftsskydd, transporter och telekommunikationer.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta nära med de nationella regeringarna vid lanseringen av den EU-omfattande kampanjen för att öka kunskaperna om konsumenternas rättigheter och intressen. Parlamentet betonar att det för att kampanjen ska lyckas är viktigt att inte bara den offentliga sektorn och konsumentskyddsorganisationerna involveras i processen, utan att också den privata sektorn är delaktig.

5.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att främja e-plattformar som ”Enterprise Europe Network” och portalen ”Ditt Europa”, vilka bidrar till utvecklingen av EU:s inre marknad och tillhandahåller viktig information åt konsumenter och små och medelstora företag.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om hur allmänhetens kunskaper om finanssektorn kan förbättras, så att människor får den information de behöver innan de beslutar att ta ett lån. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den yngre generationen och åt att utbilda allmänheten om kortfristiga krediter.

7.  Europaparlamentet understryker att konsumenterna i mindre utsträckning riskerar att skadas av farliga eller förfalskade produkter, finansiella spekulationsprodukter och vilseledande reklam om de är upplysta. Parlamentet anser att utbildningen (inklusive utbildning i finansiella frågor) av konsumenter och stärkandet av deras inflytande måste pågå livet ut och börja redan i skolan. Parlamentet betonar att konsumenterna inte bör utsättas för ett överflöd av information, och framhåller i stället att kunskapsluckorna bör fyllas och konsumenternas kännedom ökas med hjälp av tillförlitlig, tydlig, jämförbar och riktad information.

8.  Europaparlamentet betonar att man inte får bortse från företagens roll och kunskaper när det gäller att se till att konsumenterna fullt ut ska kunna utöva sina rättigheter. Parlamentet anser att det är viktigt att företagen har goda kunskaper om konsumenternas rättigheter om man ska kunna säkerställa att befintlig konsumentskyddslagstiftning tillämpas fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs i detta hänseende, och att i synnerhet rikta in sig på de små och medelstora företagen.

9.  Europaparlamentet betonar att konsumenterna enligt olika undersökningar på lång sikt är oroliga över eventuella kvalitetsskillnader mellan produkter av samma märke och med samma förpackningar som distribueras på den inre marknaden. Parlamentet anser att konsumenter i olika medlemsstater inte får tillgång till samma kvalitetsnivå när de köper produkter av samma märke och med samma förpackning på den inre marknaden. Parlamentet betonar att varje form av diskriminering av konsumenter är oacceptabel.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka denna fråga på djupet, så att man kan bedöma om det finns ett behov av att anpassa den gällande EU-lagstiftningen. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet och konsumenterna om resultatet av denna undersökning.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa aktuella och enhetliga bestämmelser för att garantera att produkter är säkra och äkta. Parlamentet förväntar sig att förslaget om ändring av direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet kommer att garantera en hög grad av säkerhet hos konsumentvaror.

12. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en rättslig ram för produktsäkerhet, och betonar i det sammanhanget betydelsen av effektiv marknadsövervakning, eftersom det på den inre marknaden fortfarande finns produkter som inte är säkra, inbegripet CE-märkta produkter.

13. Europaparlamentet anser att konsumenterna på ett säkert sätt ska kunna dra fördel av vetenskapliga och tekniska framsteg och att de ska ha tillgång till information, till opartisk rådgivning och till de instrument som krävs för en rättvis och effektiv tvistlösning.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja initiativ som syftar till att omsätta resultatet av vetenskapliga framsteg, teknisk utveckling och annan innovation i fördelar för konsumenterna, med vederbörlig hänsyn till lagstiftningen om konsumentproduktsäkerhet.

15. Europaparlamentet efterlyser adekvat konsumentskydd och produktsäkerhet på marknaderna för konsumtionsvaror som framställts med nanoteknik eller genetiskt modifierade organismer.

16. Europaparlamentet betonar behovet av att garantera att vetenskaplig expertis och yttranden i regleringsfrågor är oberoende och medger insyn, i synnerhet på det folkhälso-, miljö- och livsmedelspolitiska området, så att högsta nivå kan säkras när det gäller skyddet av konsumenthälsan och konsumenternas förtroende.

17. Europaparlamentet framhäver att utsatta konsumentgrupper som barn och äldre eller andra utsatta konsumenter måste skyddas bättre, särskilt i samband med transporter, finansiella tjänster, energi samt informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet betonar att det behövs åtgärder både på EU-nivå och medlemsstatsnivå för att man ska kunna ge tillräckliga garantier för skyddet av dessa konsumenter.

18. Europaparlamentet understryker att kommissionen och medlemsstaterna måste främja en ansvarsfull och hållbar konsumtion, med utgångspunkt i målen i Europa 2020-strategin, och att marknaderna måste göras fullt tillgängliga för konsumenterna med utgångspunkt i en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi i ett EU som bygger på solidaritet. Parlamentet anser att man bör bekämpa matsvinnet, förbättra konsumtionsvarornas livslängd, främja återvinning och användning av begagnade produkter samt ytterligare förbättra energieffektiviteten hos de produkter som erbjuds på den inre marknaden.

Förbättra genomförandet, skärpa kontrollen av efterlevnaden och garantera möjligheterna att få rättelse

19. Kommissionen måste fortsätta att noga granska hur den lagstiftning som stöder utvecklingen av den inre marknaden tillämpas. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder mot de medlemsstater som överträder eller inte genomför eller verkställer inremarknadslagstiftningen, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

20. Europaparlamentet välkomnar ytterligare lagstiftningsinitiativ som syftar till att skapa en helt integrerad inre marknad i syfte att öka konkurrensen och effektiviteten och ge konsumenterna i EU större valmöjligheter.

21. Europaparlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s konsumentregelverk, särskilt direktivet om konsumenträttigheter[28], direktivet om otillbörliga affärsmetoder[29] och direktivet om vilseledande och jämförande reklam[30], genomförs konsekvent och inom angiven tid. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas vidare att övervaka konsumentregelverkets ändamålsenlighet. Parlamentet betonar att det finns saker som tyder på att konsumenterna fortfarande inte är medvetna om sina rättigheter på den inre marknaden, och kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att ytterligare öka tillgången till tydlig och fullständig information för konsumenterna som en del av genomförandeprocessen, liksom till information om vilka verktyg som står dem till buds för att hävda sina rättigheter.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå mer aktivt tillväga för att utvärdera i vilken utsträckning allmänheten i medlemsstaterna har tillgång till ett bankkonto. Kommissionen uppmanas att redogöra för hur detta problem hanteras, och att lämna en rapport i ärendet till parlamentet före utgången av det första kvartalet 2014.

23. Europaparlamentet rekommenderar att tillgänglig information om konsumentbeteende utnyttjas bättre, och anser i synnerhet att resultaten från resultattavlan för konsumentmarknaderna kan utnyttjas effektivare. Parlamentet föreslår därför att det gemensamma forskningscentrumet ska genomföra analyser och övervakning inom ramen för ett finansierat forskningsprojekt, i syfte att kartlägga vilka områden som konsumenterna prioriterar högst när det gäller stärkandet av deras rättigheter på den inre marknaden. Därefter bör innehåll och format liksom arbetet inom konsumentupplysningsorganisationerna anpassas i enlighet med detta.

24. Europaparlamentet betonar att EU:s politik måste främja samarbetet mellan konsumentorganisationerna och de offentliga myndigheterna på alla områden, genom att ställa nödvändiga ekonomiska resurser till förfogande, liksom att den måste främja utbyte av bästa praxis och kunskaper mellan organisationerna. Parlamentet anser att det bör inrättas ett europeiskt organisationsregister som underlättar inrättandet av sådana organisationer.

Anpassa rättigheter och politik till förändringar i ekonomin och samhället

25. Europaparlamentet anser att kommissionen bör fokusera inte bara på köp av digitalt innehåll i den digitala miljön utan också på hur saluföringen av varor och tjänster i den digitala miljön kan främjas och konsumenternas förtroende stärkas, så att konsumenterna vet hur de ska hävda sina rättigheter och lösa tvister om de köpt en undermålig produkt eller tjänst.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt konsumentskyddet i samband med kortfristiga lån, eftersom det i kristider är de mest utsatta personerna som använder dessa finansiella produkter utan att till fullo förstå vilka åtaganden de gör och vilka risker de löper som låntagare.

27. Europaparlamentet påminner om att adekvat och relevant information till konsumenterna måste gå hand i hand med åtgärder som stärker konsumenternas inflytande, så att konsumenterna kan dra full nytta av de möjligheter som erbjuds på den inre marknaden.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med parlamentet och nationella myndigheter för att förbättra informationen till konsumenterna om hur hushållens energiförbrukning kan hanteras bättre.

29. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att genomföra de gränsöverskridande energiprojekt som ingår i Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), eftersom detta kommer att främja konkurrensen mellan el- och gasleverantörer och öka energisektorns oberoende i medlemsstaterna.

30. Europaparlamentet begär att EU:s konkurrenspolitik stärks och att främjandet av konsumenternas rättigheter sätts i centrum för denna process. Parlamentet anser att denna justering är särskilt viktig för utvecklingen av en stark digital inre marknad. I detta sammanhang framhåller parlamentet den viktiga roll som spelas av webbplatser som tillhandahåller prisjämförelser och betonar att deras oberoende måste garanteras.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att godkänna de hjälpmedel som krävs för konsumentstrategins genomförande, med hänsyn även till den fleråriga budgetramen för 2014–2020, och att systematiskt utvärdera resultaten.

Näthandel                                                                                                                                     

32. Europaparlamentet framhåller att snabbare utveckling av näthandeln är av avgörande betydelse för konsumenterna eftersom det innebär fler valmöjligheter, särskilt för konsumenter som bor i svårtillgängliga, avlägsna eller perifera områden men även för konsumenter med nedsatt rörlighet som annars inte skulle ha tillgång till ett stort varuutbud.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder mot den ojämlika behandling av konsumenter på den inre marknaden som uppstår genom de restriktioner i postorderhandeln som tillämpas av företag som bedriver postorderhandel över gränserna.

34. Europaparlamentet betonar att alla konsumenter inte har möjlighet eller förmåga att använda internet och att konsumenterna därför bör erbjudas tjänster via många olika kanaler.

35. Europaparlamentet betonar att konsumenternas förtroende är oumbärligt för såväl den inhemska som den internationella näthandeln. Parlamentet betonar att man måste säkerställa produkternas kvalitet, säkerhet, spårbarhet och äkthet, att olagliga eller oskäliga metoder inte används, att bestämmelserna om personuppgiftsskydd följs och att det i förekommande fall ges garantier för att konsumenten har gett sitt informerade och explicita samtycke till användningen av hans eller hennes personuppgifter.

36. Europaparlamentet betonar att skyddet av personuppgifter är en grundförutsättning för konsumentskyddet och för att den digitala inre marknaden ska fungera väl och expandera.

37. Europaparlamentet betonar att konsumenterna förväntar sig snabba, pålitliga och konkurrenskraftiga leveranstjänster för näthandeln och att välfungerande leveranstjänster är nödvändiga för att vinna konsumenternas förtroende.

Finansiella tjänster, investeringsprodukter och den ekonomiska krisen

38. Europaparlamentet välkomnar de åtgärder avseende finansiella tjänster som kommissionen planerar, och betonar att det behövs en omfattande rättslig ram som säkerställer att konsumenterna får oberoende rådgivning, särskilt om finansiella tjänster. Parlamentet understryker att marknadsinformationen måste vara tillförlitlig, tydlig och jämförbar och att den måste vara tillgänglig på elektronisk väg och i andra former. Parlamentet betonar att man måste vidta rättsliga åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder och oskäliga avtalsvillkor. Parlamentet understryker behovet av att skydda konsumenter som ”sitter fast” i en finansiell produkt.

39. Europaparlamentet noterar det nya förslaget (COM(2013)0130 av den 13 mars 2013) till förordning om ändring av förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och av förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage. Parlamentet kräver att förteckningen över de passagerarrättigheter som är gemensamma för alla transportsätt ska få bred spridning i kortfattad form och på samtliga officiella EU-språk.

40. Europaparlamentet betonar att man måste främja samtliga konsumenters rätt till ett grundläggande betalningskonto och att konsumenterna måste få tydlig och relevant information om investeringsprodukter, något som bl.a. förutses i förslaget till förordning om faktablad för investeringsprodukter (COM(2012)0352). Parlamentet betonar att det krävs strikta bestämmelser för att reglera finansmarknaderna. Parlamentet understryker att dagens ekonomiska och finansiella kris försvagar många konsumenters ställning och gör dem alltmer utsatta, och att den växande osäkerheten på arbetsmarknaden liksom den stigande arbetslösheten och minskade köpkraften ökar skillnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa nya förhållanden när den utarbetar strategier.

Samarbete mellan myndigheter på EU-nivå och i medlemsstaterna och konsumentorganisationer

42. Europaparlamentet framhäver att det krävs ett nära samarbete mellan de europeiska, nationella och lokala myndigheterna, och konsumentorganisationerna för att fastställa mekanismer för rådgivning och för att genomföra de åtgärder som föreskrivs i strategin.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Rapex (system för snabbt informationsutbyte avseende andra produkter än livsmedel) görs effektivare och mer transparent. Parlamentet betonar att Europeiskt konsumentcentrum (ECC) och Nätverket för konsumentskyddssamarbete (CPC) måste vidareutvecklas och anser att kommissionen bör undersöka möjligheterna att upprätta ett Rapex-liknande system för tjänster.

Tvistlösning och gottgörelse

44. Europaparlamentet framhäver att tvistlösningsmekanismer såsom alternativ tvistlösning eller tvistlösning online måste vara snabba, tillgängliga och effektiva. Parlamentet betonar att möjligheten till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister inte bör hämmas av svårigheter som beror på tvisternas gränsöverskridande karaktär, resursbrist eller bristande information om tillgången till rättshjälp. Parlamentet efterlyser därför ett bättre genomförande av rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 och, om nödvändigt, en omarbetning av det i syfte att åtgärda dess brister.

45. Europaparlamentet betonar att alternativ tvistlösning och tvistlösning online inte kan ersätta en mekanism för kollektiv prövning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka åtgärder som skulle kunna utmynna i inrättande av en sammanhållen, EU‑omfattande mekanism för kollektiv prövning på konsumentskyddsområdet, som skulle tillämpas i gränsöverskridande fall. Parlamentet betonar att initiativ som tas i EU utan att vara samordnade skulle kunna leda till fragmentering. Parlamentet understryker att det för att säkerställa den kollektiva prövningens effektivitet och undvika eventuellt missbruk är lämpligt att EU-strategin för kollektiv prövning bara omfattar organisationstalan som väcks av godkända enheter på nationell nivå (myndigheter av typen ombudsmän eller konsumentorganisationer). Parlamentet framhåller att EU-strategin för kollektiv prövning måste bygga på principen om frivilligt deltagande.

46. Europaparlamentet framhåller att varors och tjänsters tillgänglighet i EU måste tryggas, inbegripet på områden som byggnader, transporter och informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föreslå en långtgående unionsakt om tillgänglighet.

47. Europaparlamentet framhäver att nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 måste säkerställa att strategin för konsumentpolitiken erhåller tillräckligt ekonomiskt stöd.

48. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

MOTIVERING

Europeiska kommissionen offentliggjorde den 22 maj 2012 ett förslag till ”Strategi för konsumentpolitiken i EU” (nedan kallad strategin för konsumentpolitiken) som en uppföljare till EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007-2013 (COM(2007)0099). Det innehåller en rad konsumentinriktade initiativ för perioden 2014–2020. En så ambitiös inriktning är välkommen, och kommissionen uppmanas att även utarbeta en grönbok för konsumentpolitiken i EU som kan användas av konsumentskyddsorganisationer, medborgare samt nationella parlament och regeringar.

Den främsta prioriteringen för denna strategi bör vara att garantera livsmedelssäkerhet, hälsa, energisäkerhet samt säkra finansiella och digitala produkter. Strategin är dessutom framtagen under den digitala inre marknadens sista fas som kräver konsumentskydd på nätet, rättssäkerhet, garantier för konsumenternas rättigheter och effektiva och tillförlitliga leveranstjänster för transport av varor och tjänster. Det behövs en strategi för konsumentpolitiken som minskar skillnaderna mellan Europas konsumenter och som bidrar till en koldioxidsnål ekonomi.

På internationell nivå ställs EU:s konsumenter inför nya utmaningar såsom marknadernas globalisering, den finansiella avregleringen, ekonomins digitalisering och befolkningens åldrande. Allt detta innebär att instrumenten för tvistlösning och stöd till konsumentorganisationerna blir allt viktigare. Dessutom innebär dagens finansiella kris att konsumenterna tvingas fatta alltmer komplexa beslut. Därför måste man kunna kräva att konsumenterna har tillgång till effektiv, transparent, tillförlitlig och jämförbar information.

De pågående sammanslagningarna mellan finansinstitut som ådragit sig förluster eller som har behövt tillskott av statligt kapital borde inte vara oåterkalleliga. I dessa fall måste man klargöra fakta, i syfte att uppnå finansiell stabilitet och transparens samt vinna konsumenternas förtroende.

Strategin för konsumentpolitiken är ett konkret uttryck för den princip i EU-fördraget som slår fast att konsumenternas intressen ska beaktas i all relevant EU-politik.

De personer som till följd av sitt fysiska eller psykiska tillstånd eller sin ålder är särskilt utsatta eller som blir det till följd av sin sociala eller ekonomiska situation kräver ett särskilt skydd som ger dem tillgång till grundläggande samhällstjänster och nödvändiga ekonomiska resurser.

Resultattavlorna för konsumentmarknaderna och agendan för stärkt konsumentinflytande

Kommissionen har nyligen genomfört studier som visar att konsumenterna alltmer måste utveckla sin förmåga att fatta marknadsrelaterade beslut. Till följd av detta måste man främja konsumentinflytandet, kännedomen om konsumenternas rättigheter, klar och tydlig information, konsumentorganisationerna och enkla och tillgängliga medel för tvistlösning.

Enligt den femte resultattavlan för konsumentmarknaderna som kommissionen offentliggjorde den 11 mars 2011 ökar avståndet mellan den nationella och internationella elektroniska handeln, liksom fattigdomen och svårigheterna att få tillgång till grundläggande varor och tjänster. Dessutom visar resultattavlan att konsumenterna är mycket oroade när det gäller livsmedlens säkerhet.

Enligt det konsumentinflytandepaket som kommissionen offentliggjorde den 11 april 2011 är konsumenterna dåligt insatta i sina rättigheter, vilket bekräftar behovet av att informera och utbilda konsumenterna. Det är viktigt att både de offentliga myndigheterna och konsumentorganisationerna spelar en aktiv roll, och det måste således säkerställas att de får tillräcklig finansiering.

Samtliga aspekter av konsumenternas intressen måste tas i beaktande, och i detta sammanhang är det relevant att främja konsumentorganisationerna och deras förmåga att påverka EU och dess medlemsstater. Det är i detta syfte lämpligt att inrätta ett europeiskt organisationsregister så att det blir möjligt att instifta EU-täckande organisationer.

Social och miljömässig hållbarhet

Konsumenternas förutsättningar skiljer sig mycket åt inom Europeiska unionen. Cirka 80 miljoner (varav 19 miljoner barn) av EU:s totalt 499 miljoner invånare har inte råd med sådana grundläggande saker som att betala hyran eller betala för anständiga sjukvårds- och utbildningstjänster. Dessutom ökar olikheterna när det gäller tillgången till livsmedel och sociala tjänster. Dessa ojämlika förhållanden för konsumenterna måste tacklas ur det solidaritetsperspektiv som ligger till grund för den europeiska sociala modellen.

Strategin för konsumentpolitiken måste även tackla frågan om hur privatkonsumtionen kan bidra till främjandet av en koldioxidsnål ekonomi. Orsakerna till den snabba ökningen av koldioxidutsläppen i EU måste sökas i transport- och energisektorerna. Därför måste man främja en mer lokalt inriktad konsumtion för att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn i EU, främja återvinning och konsumtion av begagnade varor samt erbjuda konsumenterna alltmer energieffektiva produkter.

För att man ska kunna främja en hållbar konsumtion spelar även den offentliga upphandlingen en viktig roll. Därför borde det i samband med offentlig upphandling alltid ställas stora krav på miljöskydd liksom på arbetsrättsligt skydd och iakttagande av kollektivavtal.

Man måste överväga möjligheten att inrätta en finansinspektion som rapporterar om brott och som får utdöma sanktioner för organ som kränker gällande lagar, vilken ska agera på eget initiativ eller efter anmälningar från enskilda konsumenter eller konsumentorganisationer. När det gäller de kunder i finansinstitut som saknar likvida medel men som har pengar som ”sitter fast” i någon av institutets finansiella produkter, ska denna inspektion inleda ett förfarande mot de finansinstitut som inte erbjuder kunden en rimlig lösning.

När det gäller bolån som tecknats för en permanentbostad måste man i fall då bostadsinnehavaren till följd av orsaker som denne inte kan lastas för, t.ex. arbetslöshet, inte kan betala, överväga möjligheten att stoppa eventuell vräkning eller utmätning genom att bevilja anstånd med månadsbetalningen tills innehavaren hittar ett nytt arbete. Situationen kan också lösas genom att låneförpliktelsen fullgörs genom att säkerheten överlämnas till banken med hyresrätt med köpoption av samma bostad eller en månatlig hyra som är lägre än 20 procent av personens inkomst under en period på minst två år.

De sammanslagningar av finansinstitut som ådragit sig förluster eller som har behövt tillskott av statligt kapital ska inte vara oåterkalleliga, utan sammanslagningen ska kunna hävas med retroaktiv verkan. Dessutom ska det genomföras både interna och externa utredningar för att bringa klarhet i vad som orsakat förlusterna så att tillsynsmännen på eget initiativ kan inleda ett förfarande. Om en sådan utredning kommer fram till att brott har begåtts ska det vidtas rättsliga åtgärder i syfte att upprätthålla den finansiella stabiliteten, transparensen och konsumenternas förtroende för redovisningen och de demokratiska institutionerna.

Livsmedels- och produktsäkerhet

De undersökningar som den senaste tiden har genomförts bland BEUC:s (den europeiska konsumentorganisationen) medlemsorganisationer visar att de frågor som konsumenterna prioriterar högst är ett bättre skydd när det gäller finansiella tjänster och livsmedel. Det är viktigt att strategin även tar upp aspekter som rör livsmedelssäkerhet och livsmedelsmärkning, och att konsumenterna skyddas gentemot de finansiella systemens glupskhet.

Ett annat problem som denna strategi bör ta upp är livsmedelssvinnet. Cirka 90 miljoner ton livsmedel kastas bort varje år i EU. Världens befolkning kommer att öka till 9 miljarder 2050 och efterfrågan på livsmedel kommer att öka med 70 procent. Detta kommer att skapa stora utmaningar för världens jordbrukssystem och även för de europeiska konsumenterna. Detta är ytterligare ett skäl till varför man måste främja lokal och miljövänlig livsmedelsproduktion samt korta försäljnings- och distributionskedjor för livsmedel.

Man måste beakta behovet av att garantera säkerheten inom livsmedelskedjan från produktion till konsumtion.

Märkning är inte tillräckligt när det gäller att bekämpa övervikt, bekämpningsmedel och andra farliga kemikalier. Man måste förbjuda användningen av t.ex. artificiella transfetter som förekommer i nästan alla bearbetade livsmedel och som i hög utsträckning bidrar till hjärt- och kärlsjukdomar, vilket i sin tur medför betydande kostnader för sjukvårdssystemen. Därför måste man införa obligatorisk energi- och miljömärkning för att stärka (den meningsfulla) informationen till konsumenterna.

Strategin för konsumentpolitiken bör ta upp frågan om stegvist avskaffande av det utbredda bruket att utan läkarordination använda antibiotika inom köttindustrin, vilket innebär stora problem för folkhälsan.

Kommissionen måste även vidta konkreta åtgärder inom ramen för strategin för konsumentpolitiken för att minska konsumenternas och miljöns exponering för farliga kemikalier. Konsumenterna utsätts dagligen för en rad kemiska ämnen som orsakar cancer och hormonrubbningar, såsom parabener som används som konserveringsmedel i nästan all kosmetika liksom i nästan alla krämer och schampon. Med tanke på dessa farliga kemiska produkter som i stor utsträckning används i konsumtionsprodukter är det inte tillräckligt med märkning. Kommissionen måste se till att det forskas mer kring de hälsorisker som parabener innebär. Man borde titta närmare på Danmark, där parabener är förbjudna i produkter som riktar sig till små barn.

Det finns ett behov av att göra systemet för snabbt informationsutbyte (Rapex) öppnare och effektivare så att lagstiftarna blir mer medvetna om de risker som specifika konsumtionsprodukter medför. De allmänna produktsäkerhetsbestämmelserna måste skärpas och tillämpas och för farliga produkter måste man antingen ta fram nya särskilda bestämmelser eller förbättra befintliga bestämmelser. Nanotekniken och genetiskt modifierade organismer måste regleras ordentligt och produkter i vilka sådan teknik eller sådana organismer ingår måste vara korrekt märkta.

Barnen och marknaderna

Barn utgör en av de mest utsatta konsumentgrupperna och är föremål för omfattande reklamkampanjer. Särskilt akut är behovet att skydda barn mot reklam för ohälsosamma livsmedel.

I Sverige är det sedan 1991 förbjudet med reklam i teve som vänder sig direkt till barn under 12 år. Barn är barn och inte konsumenter, och därför bör man inom ramen för strategin för konsumentpolitiken som en prioriterad fråga överväga att förbjuda reklam som vänder sig direkt till barn under 12 år.

Man måste även se till att barn inte exponeras för ämnen som kan skada dem.

Den digitala miljön

Främjandet av den ”digitala konsumentens” intressen utgör en stor utmaning för den framtida europeiska konsumentpolitiken. Konsumenterna måste ha tillgång till en säker digital miljö och till telekommunikationsnäten, samtidigt som det är viktigt att säkerställa personuppgiftsskyddet. Dessutom måste EU:s telekommunikationsmarknad säkerställa konsumenternas rätt att välja fritt.

Verkställighet och gottgörelse

Kollektiv prövning och alternativ tvistlösning är viktiga beståndsdelar i en seriös konsumentpolitik. Det är betydelsefullt att alternativ tvistlösning har införts som en prioritering i inremarknadsakten, men de alternativa lösningarna kan inte fungera korrekt om inte alternativa system införs. Kommissionen bör snabbt presentera ett lagstiftningsförslag för att formalisera ett rättsligt instrument som garanterar tillgången till kollektiv prövning.

De alternativa tvistlösningssystemen måste förfoga över skiljemän som är oberoende av företagen och, när det gäller finansinstitut, över centralbanksinspektörer (de nationella centralbankerna/ECB) som agerar skiljemän för de tvistande parterna.

Verkställighetsnivån måste vara densamma i hela EU och marknadsövervakningen måste vara effektiv.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

25.4.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Bendt Bendtsen, Adam Bielan, Preslav Borissov, Jorgo Chatzimarkakis, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia de Campos, Vicente Miguel Garcés Ramón, Evelyne Gebhardt, Thomas Händel, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Philippe Juvin, Sandra Kalniete, Toine Manders, Franz Obermayr, Phil Prendergast, Mitro Repo, Robert Rochefort, Zuzana Roithová, Paul Rübig, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Bernadette Vergnaud

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ashley Fox, Ildikó Gáll-Pelcz, Anna Hedh, Seán Kelly, Constance Le Grip, Morten Løkkegaard, Pier Antonio Panzeri, Patricia van der Kammen, Kerstin Westphal
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy