REKOMMENDATION om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien under en period av två år

31.5.2013 - (15777/2012 – C7‑0419/2012 – 2012/0258(NLE)) - ***

Fiskeriutskottet
Föredragande: Gabriel Mato Adrover

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien under en period av två år

(15777/2012 – C7‑0419/2012 – 2012/0258(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets beslut (15777/2012),

–   med beaktande av utkastet till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien under en period om två år (15781/2012),

–   med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0419/2012),

–   med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A7-0184/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner inte att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att underrätta rådet om att protokollet inte kan ingås.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och den islamiska republiken Mauretanien.

MOTIVERING

Mauretanien är ett land med nomadbefolkning som, trots att det har ett av de fiskrikaste vattnen i världen, inte har någon tradition av att bedriva fiske. Mauretaniens industriella flotta är till 80 procent kinesisk, medan den småskaliga flottan till stor del är senegalesisk. Avsaknaden av en nationell fiskeflotta kan eventuellt bero på nomadkulturen och en brist på ekonomiska resurser och politisk vilja. Resultatet är att Mauretanien har valt att överlåta utnyttjandet av sina fiskresurser till utländska flottor, bland annat EU-flottan.

I ekonomiska termer står fisket för 50 procent av exportinkomsterna och 29 procent av BNP. Huvuddelen av export- och beredningsföretagen är samriskföretag. Fisket erbjuder också många arbetstillfällen, och står för 36 procent av sysselsättningen i den moderna sektorn av ekonomin.

EU bör i sina relationer med Mauretanien hjälpa landet att uppnå ekonomisk och social utveckling, i syfte att skapa förhållanden som gynnar utländska investeringar. Dessutom bör EU tillhandahålla sektorsstöd för att se till att Mauretanien förvaltar sina fiskresurser på ett hållbart sätt och kan bekämpa illegalt fiske genom att tillämpa principerna för god förvaltning och respektera havsrättens internationella regler.

En stor del av detta stöd kan förverkligas direkt genom ett lämpligt fiskeavtal och ett protokoll enligt vilka EU har tillgång endast till överskottsresurser som landet inte kommer att utnyttja i syfte att trygga livsmedelsförsörjningen[1]. Utnyttjandet av fiskresurserna bör hållas på nivåer som möjliggör maximalt hållbart uttag, och man bör vidta dels tekniska åtgärder som syftar till att säkerställa ett långsiktigt utnyttjande, dels effektiva övervakningsåtgärder för att motverka olagligt fiske.

Dessa villkor bör tillämpas på alla flottor som är verksamma i de mauretanska fiskevattnen, så att man kan garantera ett enhetligt system för utnyttjande med lika villkor för alla, utan diskriminering, där EU får företräde till överskottsresurserna. Detta system förutsätter att Mauretanien öppet redovisar vilka bilaterala fiskeavtal landet har ingått med tredjeland.

EU kommer att samordna sin politik för att se till att de olika politikområdena är enhetliga och att EU:s värden och principer fungerar som ledstjärna för unionens yttre åtgärder. I detta sammanhang ger EU (och dess medlemsstater genom samarbetsorganen) ett betydande stöd till Mauretanien genom olika sorters stödprogram[2]. Det är viktigt att förtydliga att sektorsstödet inom ramen för ett fiskeavtal inte är den enda form av samarbetsstöd som Mauretanien får från EU.

Vid bedömningen av det nya fiskeprotokollet bör följande aspekter tas i beaktande:

–    Möjligheterna att nyttja överskottsresurser, och företräde för EU-flottan.

–    Protokollets tekniska villkor bör tillämpas på alla utländska flottor i syfte att undvika diskriminering, och säkerställa en lönsam fiskeriverksamhet som bedrivs i enlighet med principerna om hållbarhet. Eventuella ändringar av dessa villkor i förhållande till föregående protokoll ska vara föremål för en konsekvensbedömning (t.ex. möjlighet att landa fångster på Kanarieöarna).

–    Den ekonomiska ersättningen ska anpassas till fiskemöjligheterna, med proportionella privata bidrag från fartygsägarna.

Analys av det nya fiskeprotokollet

Detta är utan tvekan EU:s viktigaste fiskeavtal såväl i fråga om volym och antal fiskeriprodukter som avseende ekonomisk ersättning. Den 26 juli 2012 undertecknade kommissionen fiskeprotokollet med Mauretanien efter 15 månader av förhandlingar och för en första period av två år. Europeiska unionens råd såg sig tvunget att underteckna en provisorisk tillämpning av protokollet den 3 december 2012, på begäran av kommissionen, som var orolig för att en del av budgeten för protokollet annars skulle gå förlorad. Mauretanien undertecknade protokollet den 16 december 2012, då det också preliminärt trädde i kraft i avvaktan på Europaparlamentets godkännande.

Det nya protokollet är värt 110 miljoner euro per år, av vilka 70 miljoner euro per år ska betalas av EU (67 miljoner euro per år för tillträde till resurserna och 3 miljoner euro per år i sektorsstöd). Resterande 40 miljoner euro per år kommer från fiskeriindustrin i form av avgifter för fiskelicenser.

Ett hundratal fartyg från följande 12 medlemsstater kommer att ges tillträde: Spanien, Italien, Portugal, Grekland, Frankrike, Förenade kungariket, Malta, Nederländerna, Tyskland, Polen, Litauen och Lettland. Det är fångstmängden snarare än antalet fartyg som är av betydelse[3].

Det finns åtta fiskekategorier: pelagiska arter, demersala arter och kummel, skaldjur (djuphavsräka, kusträka, languster och krabba) och tonfisk. Det finns inga fiskemöjligheter för kategorin bläckfisk.

Protokollet föreskriver företräde för EU-flottan och icke-diskriminering samt respekt för de mänskliga rättigheterna i Mauretanien.

Fiskemöjligheter och tekniska villkor

Den viktigaste punkten är införandet av ett allmänt kvotsystem, i stället för fiskeansträngningar baserade på fiskefartygens tonnage. Detta kommer att leda till ständiga konflikter med lokala myndigheter om vägningen av fångster.

Bläckfisk: fiske av denna art är inte tillåtet, men enligt protokollet ska situationen ses över ett år efter protokollets ikraftträdande. Detta är knappast troligt, eftersom det nuvarande protokollet enligt kommissionen är det bästa resultatet som kunnat uppnås. Det är svårt att tänka sig att situationen skulle förbättras när ersättningen väl har betalats ut. Det finns ingen anledning för kommissionen att avstå från att anpassa ersättningen efter denna både volym- och värdemässigt väsentliga minskning av fiskemöjligheterna (och därmed behålla möjligheten att senare anpassa ersättningen uppåt när kvoter väl införs för denna kategori).

Instituto Español de Oceanografía (IEO), ett organ som finns upptaget i protokollet, tog nyligen fram en rapport om situationen för åttaarmad bläckfisk som visar att bevarandestatusen för denna art inte är dålig, utan att den praktiskt taget befinner sig på den biomassanivå som ger maximalt hållbart uttag (32 000 ton), efter att fiskeansträngningen har minskats med 30 procent de senaste åren. Kommissionen har dock inte beaktat denna rapport, utan har i stället utgått ifrån en bedömning av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF), som bygger på uppgifter från 2008.

IEO:s rapport motsäger skäl H i Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011[4], enligt vilken fiskeavtalet med Mauretanien skulle ha bidragit till en överexploatering av åttaarmad bläckfisk, minskat de mauretanska fiskarnas fiskemöjligheter och gett EU:s industri konkurrensfördelar. De senaste månadernas fångstuppgifter visar på en riklig tillgång av åttaarmad bläckfisk och andra arter, vilket har lett till att marknadspriset har sjunkit.

STECF fastställer själv i sin rapport att 200 mauretanska trålare med frysanläggning, av vilka de flesta för andra nationaliteters flagg, och en avsevärd flotta för småskaligt fiske bestående av omkring 900 kanoter, fortfarande fiskar bläckfisk i Mauretanien. Man bör betänka att dessa 200 fiskefartyg, som inte företräder statliga eller lokala mauretanska intressen, utan andra länders ekonomiska intressen, har företräde till dessa resurser framför den europeiska flottan. Denna situation utgör en diskriminering mot EU-flottan, som bör ha företräde till överskottsresurserna.

Det bör framhållas att det föregående protokollet gav 32 bläckfiskfiskefartyg tillträde, av vilka 24 stycken var spanska fartyg baserade i Las Palmas på Gran Canaria. Dessa fartyg har nu ingenstans att fiska, efter att redan ha flyttats från fiskevattnen utanför Marockos kust.

Pelagiska arter: gränserna för fiskezonen för pelagiska arter har förflyttats från 13 till 20 sjömil från kusten och påverkar trålare med och utan frysanläggning. Fiskemöjligheterna har ökat från 250 000 till 300 000 ton (kommissionen hade föreslagit 125 000 ton). Kommissionens begäran om inrättande av en förvaltningsplan för dessa arter, vars tillstånd är oroväckande enligt den gemensamma vetenskapliga kommitténs rapport från november 2011, har inte tillmötesgåtts.

En fundamental fråga som måste klargöras är hur överskott ska fastställas. Det tycks som om kommissionen står sist i kön vid fördelningen av dessa överskottsresurser, eftersom överskottet först fördelas bland andra länder som bedriver fiskeverksamhet i Mauretanien. Detta förfarandesätt bryter mot protokollet, som föreskriver att EU ska ha företräde, och är dessutom till skada för den europeiska flottans intressen.

Alla pelagiska arter som fiskas utan att direkt frysas in ska landas i Mauretanien, och 2 procent av fångsten ska utan kostnad erbjudas till den lokala marknaden som ett bidrag till en tryggad livsmedelsförsörjning. Detta system har kritiserats av det civila samhället i Mauretanien, som kräver en studie av vilken effekt landningen av dessa fångster har på priset på fisk som fångats av lokala fiskare.

Skyldigheten att landa fisk i Mauretanien borde inte ha införts i protokollet utan att man först gjort en socioekonomisk analys av de förluster som denna nya åtgärd kommer att orsaka det yttersta randområdet Kanarieöarna, där fångsterna har landats fram till nu[5].

Fisk av pelagiska arter som fryses in direkt måste lastas om så att fångsten bättre kan kontrolleras. Denna skyldighet är dock ologisk eftersom omlastning uppmuntrar till olagligt fiske, och dessutom onödig, eftersom kontrollerna kan utföras på fartyg som lämnar fiskezonen. Det är uppenbart att detta enbart är en inkomstskapande bestämmelse som ökar den ekonomiska ersättningen.

Dessa tekniska villkor gör att fisket blir olönsamt för den pelagiska flottan, som för närvarande inte utnyttjar dessa fiskemöjligheter och som samfällt har klargjort sin avsikt att inte göra det.

Demersala arter (inklusive senegalkummel): fiskezonen går 6 sjömil längre ut från kusten jämfört med förra protokollet, och bifångsterna har ökat från 25 procent till 30 procent. Det finns en allmän skyldighet att landa alla fångster.

För andra demersala arter är tillåten bifångst fortfarande 10 procent, medan begränsningen av bifångster för skaldjur, bläckfisk och sepiabläckfisk har avskaffats (5 procent i föregående protokoll). Dessutom avskaffas förbudet mot bifångster av åttaarmad bläckfisk och kummel (vilket är motsägelsefullt med tanke på de begränsningar som skaldjursfiskare beläggs med och avsaknaden av kvoter för bläckfisk).

För demersala arter har man fastställt en avgift på 105 euro/ton, med en högsta total tillåten fångstmängd (TAC) på 2 500 ton och tillstånd för högst nio fiskefartyg. För senegalkummel kommer licensavgiften att öka med upp till 400 procent, beroende på fiskefartyg, i förhållande till det föregående året. Avgiften är 90 euro/ton, högsta TAC är 4 000 ton och högst elva fiskefartyg tillåts. Det finns bara fiskemöjlighet för två fiskefartyg, nämligen de som befinner sig i fiskeområdet.

De obligatoriska landningarna i Mauretanien kommer att innebära ökade privata kostnader för skatter och avgifter för hamntjänster. Dessutom finns det ett krav på att 60 procent av varje fartygs besättning ska vara mauretanska sjömän, som till stor del saknar tillräcklig utbildning, vilket får konsekvenser för säkerheten ombord och fiskeriverksamhetens effektivitet. Dessutom är fiske inget som lokalbefolkningen vanligtvis sysslar med, utan snarare ett sätt att ta sig ur fattigdom och en metod för att kontrollera migrationen. För att denna åtgärd ska kunna fungera effektivt bör nationalitetskravet avskaffas.

Ytterligare en extra kostnad är kravet att ombord medföra ett system för satellitkontroll av fiskefartygets position (utöver det system som EU kräver) för dubbel överföring i experimentsyfte.

Skaldjur (djuphavsräka och kusträka): fiskezonen flyttas från 6 till 8 sjömil från kusten, förutom i norr, där gränsen följer ett något annorlunda batimetriskt kriterium. Hälften av den flotta, minst tio fiskefartyg, som är verksam i fiskeområdets södra del får fiska fram till gränsen på 6 sjömil.

Den ändrade fiskezonen utgör en allvarlig inkomstförlust för sektorn, eftersom det mest produktiva området för kusträkor ligger i den angränsande zonen, och dessutom finns det inga vetenskapliga rapporter som visar på ett överfiske av de berörda arterna och därmed inga skäl till att ändra denna fiskezon. Även i den norra delen har skyddsområdet ändrats, med en minskning av den zon där fiske är tillåtet som följd. Denna åtgärd kommer att resultera i ca 21,6 procent mindre fångster av kusträkor.

Bifångsterna har också begränsats. Bläckfisk kan inte fiskas och bifångsterna av fisk har minskats från 20 till 10 procent och av krabba från 7,5 till 5 procent. Denna minskning med 30 procent av försäljningsvolymen omöjliggör ett lönsamt fiske, och kan också komma att leda till en ökning av utkasten av de arter som idag inte får fiskas, men som oundvikligen fångas i alla fall.

Den mekanism för flera fartygs samtidiga närvaro som tillämpas i söder, i området mellan 6 och 8 sjömil från kusten, kommer att skapa enorma administrativa svårigheter när det gäller att bestämma vilka fartyg som har rätt att utnyttja denna rättighet samtidigt.

Krabba: fiskezonen går nu inte söder om latitud 17°50, vilket den gjorde enligt det förra protokollet, och antalet ryssjor höjs från 250 till 500 stycken per fartyg, dvs. man koncentrerar fiskeansträngningen till ett mindre område. Den högsta tillåtna fångstmängden räcker bara för ett fiskefartyg.

Tonfisk och flytlinor: inga större ändringar. Som ett resultat gäller nästan alla licenser som man ansökt om från den 1 augusti fram till nu dessa kategorier, vilka är de enda som inte har ändrats i och med det nya protokollet.

Det bör tilläggas att allt drivmedel enligt protokollet måste köpas från det nationella företag som har monopolställning, till ett pris som överstiger marknadspriset (vilket för t.ex. fartyg som bedriver skaldjursfiske innebär ytterligare 45 000 euro per fartyg och år).

Ekonomisk ersättning och sektorsstöd

Den ekonomiska ersättningen är betydligt högre än i det föregående protokollet, samtidigt som fiskemöjligheterna är mindre, med tanke på att kategorin bläckfisk inte längre får utnyttjas. Protokollet är dyrt och oproportionellt. Dessutom finns det inga skäl till att revidera det privata bidraget från fartygsägare när fiskemöjligheterna minskas och de tekniska villkoren görs mer restriktiva.

Enligt det föregående protokollet uppgick sektorsstödet till 11 miljoner euro/år. Den mauretanska regeringen investerade inte dessa pengar så som den borde ha gjort, och EU har därför beslutat att minska detta belopp i det nya protokollet till 3 miljoner euro/år (även om de privata bidragen i form av avgifter är betydligt högre, med en höjning på 300–400 procent jämfört med det föregående protokollet). Sektorsstödet delas in i tre insatsområden: vetenskapligt samarbete och utbildning, övervakning och miljö.

Ytterligare anmärkningar från föredraganden

Avtalen om ett hållbart fiske bör även i fortsättningen benämnas ”partnerskapsavtal om fiske”, eftersom de uttryckligen hänvisar till de undertecknande länderna och till den jämlika ställningen dem emellan. Dessa avtal ska uppmuntra till utvecklingen av en hållbar fiskeverksamhet i tredjeland på grundval av metoder som är tillfredsställande för båda parter, samtidigt som de säkrar privata investeringar från EU:s fiskerisektor.

De bör också möjliggöra för investerare från den privata sektorn i EU att delta i samriskföretag, i syfte att bidra till en ansvarsfull fiskeriverksamhet, socioekonomisk utveckling och tekniköverföring.

Men man får inte glömma att partnerskapsavtalen om fiske framför allt är kommersiella och att deras syfte är att möjliggöra för EU:s flotta att förse EU:s marknad med fiskeriprodukter. I andra hand kommer det samarbete som EU erbjuder i form av sektorsstöd för att stärka fiskeriförvaltningen i kuststaten.

Dessutom bör den rättsliga grunden för rådets beslut om ingående av protokollet mellan EU och Mauretanien vara artikel 43.2 jämförd med artikel 218.6 andra stycket a i EUF-fördraget, och inte, enligt rådets senaste ändring, artikel 43, där punkt 2 har tagits bort.

Den rättsliga grunden bör möjliggöra för rådet att ge kommissionen befogenhet att å EU:s vägnar förhandla om ett fiskeprotokoll som innehåller en uppsättning åtgärder såsom fiskemöjligheter, tekniska åtgärder, övervakningsåtgärder och ekonomisk ersättning i förenlighet med den gemensamma fiskeripolitikens syften. Därför bör den rättsliga grunden vara artikel 43.2, enligt vilken förhandlingar kan inledas om alla dessa åtgärder.

Slutsats

Den allmänna åsikten bland nationella myndigheter och inom fiskeribranschen är att detta protokoll är dyrt i förhållande till de fiskemöjligheter som ges och de tekniska villkor som fastställs, vilket gör det ekonomiskt olönsamt. Resultatet är att EU-flottan, med undantag av fartyg som fiskar tonfisk (för vilka de tekniska villkoren är oförändrade) och några fartyg som fiskar kummel (vilka endast har provat att fiska under korta perioder), inte har ansökt om provisoriska licenser i enlighet med förordning nr 1006/2008.

Protokollet är dåligt av flera skäl:

–    Bläckfiskflottan ges inget tillträde, vilket innebär att 32 fartyg inte har någonstans att fiska och inte heller har något alternativt fiskeområde, utan att det finns några biologiska skäl som motiverar detta.

–    Fiskezonerna minskas för alla flottor, inklusive den pelagiska flottan, vilket innebär att fångsterna minskar drastiskt.

–    För det pelagiska fisket, skaldjursfisket och kummelfisket går man från en förvaltning baserad på tonnagerelaterad fiskeansträngning till en förvaltning med kvoter och en begränsning av antalet fiskefartyg.

–    Det blir dyrare för EU och fartygsägarna, för vilka kostnaderna i vissa fall kommer att öka med 300–400 procent, utan att man får en motsvarande höjning av återbäringen.

–    Dessutom tillkommer indirekta kostnader som kommer att fördyra avtalet genom kraven på att landningar och omlastningar ska ske i Mauretanien, att 60 procent av besättningen per fartyg ska vara mauretanska sjömän och att ett andra system för satellitövervakning ska finnas ombord på alla fartyg.

Sammanfattningsvis kommer detta fiskeprotokoll

–    inte att gagna EU, eftersom villkoren för utnyttjande av de fiskemöjligheter som ges gör det ekonomiskt olönsamt, vilket visas av avsaknaden av fiskefartyg i fiskevattnen,

–    och inte heller Mauretanien, eftersom det faktum att EU-flottan inte fiskar i landets fiskevatten innebär att landet kommer att gå miste om en stor del av den ekonomiska ersättningen och de inkomster som den lokala kustbefolkningen indirekt skulle ha fått från fartygens verksamhet, sjömännens löner osv.

Slutsatsen är att det föreliggande fiskeprotokollet bör förkastas. Avtalet bör till att börja med inte ratificeras, på grund av de otillräckliga fiskemöjligheterna och de orimliga tekniska villkoren. Efter detta beslut bör man se över fiskevillkoren och förhandla fram ett nytt avtal. Däremot bör fiskevillkoren inte ses över i den gemensamma kommittén när protokollet väl har trätt i kraft och ersättningen har betalats ut. När den ekonomiska ersättningen väl har betalats ut finns det inga skäl för Mauretanien att förbättra de tekniska villkoren, eftersom landet inte kommer att gagnas av detta.

• [1]  I enlighet med artikel 62 i FN:s havsrättskonvention.
• [2]  Inom ramen för strategin för Mauretanien 2008–2013, med inriktning på investeringar i förvaltning, infrastruktur och regional integration, erhöll landet 156 miljoner euro och 3,2 miljoner euro i katastrofbistånd. Inom ramen för strategin för säkerhet och utveckling i Sahel tillhandahöll EU 52,8 miljoner euro (25 miljoner euro 2011) till Mauretanien för bekämpning av terrorism. Inom ramen för EU:s program för att lindra livsmedelskrisen i Sahel gav EU Mauretanien 337 miljoner euro 2012, medan 19 miljoner euro gavs i humanitärt bistånd till följd av flyktingströmmarna från Mali.
• [3]  Fångstmängden fastställs till 307 400 ton för pelagiska arter, kräftdjur och kummel.
• [4]  Resolution 2012/C 377 E/11.
• [5]  I direkta ekonomiska termer genererar fiskeriverksamheten direkta inkomster till ett värde av 40 miljoner euro per år på Kanarieöarna. I sysselsättningstermer uppgår antalet arbetstillfällen som är direkt kopplade till sektorn till omkring 2 750 stycken, inklusive fartygsbesättningar och arbetare i fiskehamnar. Dessutom är fiskerinäringen en av öarnas främsta exportindustrier, med ett värde av 115,3 miljoner euro 2011. Man får inte glömma bort att Kanarieöarna är ett yttersta randområde som enligt fördraget ska särbehandlas. Kommissionen har själv förespråkat ett antal åtgärder för att underlätta utvecklingen av de yttersta randområdena och har förbundit sig att beakta dessa områdens intressen vid förhandlingar om handels- och/eller fiskeavtal med områdenas grannländer.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (20.2.2013)

till fiskeriutskottet

över förslaget till rådets beslut om ingående av protokollet om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien under en period av två år
(15777/2012 – C7-0419/2012 – 2012/0258(NLE))

Föredragande: Gesine Meissner

KORTFATTAD MOTIVERING

Mauretanien är ett av de fattigaste minst utvecklade länderna i världen. I indexet över mänsklig utveckling från 2011 placerar sig landet på plats 156 bland 187 länder. Landet är ekonomiskt beroende av utländskt bistånd och mycket skuldsatt.

Den politiska situationen i landet kan betraktas som instabil. Den nuvarande presidenten, Mohamed Ould Abdel Aziz, avsatte den tidigare regeringen i en statskupp i augusti 2008 och valdes till president i juli 2009. Den 14 oktober 2012 skadades han efter det att en militärpatrull öppnat eld mot hans konvoj.

Dessutom har terroristverksamhet bedrivits i landet under årens lopp. Särskilt al-Qaida är verksamt i landets ökenområde. Situationen har förvärrats efter den militärkupp som genomfördes av militanta islamister i Mali i mars 2012.

Landets ekonomi är ytterst beroende av jordbruk, och de flesta är yrkesverksamma inom denna sektor. De viktigaste exportvarorna är emellertid järnmalm och fisk. Även om landet till stor del består av öken är vattnen längs med den 753 kilometer långa kusten bland de fiskrikaste områdena i hela världen.

Partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Mauretanien är från den 1 augusti 2006 och har genomförts genom två på varandra följande protokoll. Det senaste protokollet löpte ut den 31 juli 2012. Sedan den 1 augusti 2012 överför kommissionen licensansökningar från medlemsstaterna direkt till Mauretanien. Det tillfälliga arrangemanget kommer att upphöra i januari 2013.

På grundval av ett mandat från rådet har kommissionen förhandlat fram ett nytt protokoll med Mauretanien. Det paraferades den 26 juli 2012. Det nya protokollet omfattar en period på två år räknat från dagen för undertecknandet.

Det nya protokollet ger EU:s fartyg företräde att fiska överskottet i Mauretaniens fiskezoner. Det strävar också efter att utveckla en hållbar fiskepolitik inom dessa fiskezoner.

Den ekonomiska ersättningen från EU som föreskrivs i det nya protokollet fördelas enligt följande:

a)      Ett årligt belopp på 67 miljoner euro för EU-fartygens tillträde till Mauretaniens exklusiva ekonomiska zon.

b)     Ett specifikt belopp på 3 miljoner euro per år för genomförandet av en nationell ansvarsfull och hållbar fiskepolitik.

Den ekonomiska ersättningen för tillträde till Mauretaniens exklusiva ekonomiska zon kommer att öka avsevärt jämfört med beloppet i det protokoll som löpt ut. Beloppet för det sektoriella stödet kommer dock att minskas från 20 miljoner euro det senaste året till 3 miljoner per år. Den totala ekonomiska ersättningen kommer sålunda att vara densamma som för perioden 2011–2012.

Partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Mauretanien är ekonomiskt sett det viktigaste avtalet med ett tredje land, följt av avtalet med Grönland. Tidigare var avtalet med Marocko det viktigaste, men det avtalet har ännu inte förnyats. Avtalet står för nästan hälften av EU:s hela budget för partnerskapsavtal om fiske med tredje länder.

Fiskemöjligheterna har minskats jämfört med det tidigare protokollet. Nedskärningarna är en följd av forskningsresultat som visar att de flesta fiskbestånd i Mauretanien har exploaterats till fullo eller är överexploaterade. De nya kvantiteterna har fastställts på grundval av vetenskapliga bevis och Mauretaniens begäran att de lokala kustsamhällena och det småskaliga fisket ska stärkas.

Särskilt viktigt att notera är att bläckfisk inte längre ingår i protokollet. Motiveringen var att arten hade överexploaterats av den utländska flottan, samt att det finns tillräckligt med lokal flottkapacitet inom det småskaliga fisket och kustfisket i Mauretanien för att fiska dessa resurser. För att stärka den lokala fiskesektorn kom man också överens om att utöka fiskezonen för pelagiskt fiske: pelagiska trålare måste hålla sig på 20 sjömils avstånd från stranden. Man uppskattar att bifångsterna på så vis kommer att minska avsevärt.

Föredraganden välkomnar särskilt skyldigheten att landa 2 procent av fångsten av små pelagiska fiskarter i Mauretanien till förmån för den lokala befolkningen. Vilken effekt denna åtgärd kommer att ha på priset på de lokala fiskarnas fångster måste dock noga undersökas.

Slutligen är föredraganden oroad över de negativa följder som partnerskapsavtalet om fiske kan ha för den europeiska flottan och fiskeindustrin samt för de mauretanska sjömän som brukade arbeta på dessa fartyg. Hon är oroad över vilka följderna kommer att bli av att fartygsägarnas avgifter ökat så mycket beroende av vad de fångar.

Föredraganden välkomnar på det hela taget partnerskapsavtalet om fiske vars villkor har förhandlats fram enligt principen om en konsekvent politik för utveckling och ett integrerat regelverk för avtal om fiskepartnerskap med tredjeländer från 2002 och är i linje med den framtida gemensamma fiskeripolitikens externa dimension. Fiskeavtal mellan EU och tredjeländer ska inte enbart garantera EU-fartyg tillträde till utvecklingsländernas exklusiva ekonomiska zoner utan snarare utgöra grunden för partnerskap, utvecklingspolitik och ett hållbart fiske. Partnerskapsavtalen om fiske ska därför enbart gälla fiske efter överskottsbestånden i kustvattnen och bör beakta att fisk är ett viktigt födoämne i utvecklingsländer.

Föredraganden vill slutligen fästa er uppmärksamhet vid att efterhandsutvärderingen av tidigare partnerskapsavtal om fiske visar att avtalen för EU:s del inneburit en blygsamt positiv kostnad eftersom nyttoförhållandet endast varit mellan 1,4 och 1,5. Eftersom villkoren för det nya protokollet ändrats avsevärt kommer det nya nyttoförhållandet att vara annat.

******

Utskottet för utveckling uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott föreslå att Europaparlamentet ger sitt godkännande.

Utskottet för utveckling anser att kommissionen bör ta vederbörlig hänsyn till följande punkter vid genomförandet av avtalet:

a)      Kommissionen bör uppmana Mauretanien att använda det årliga beloppet till genomförandet av en nationell ansvarsfull och hållbar fiskepolitik för att förbättra landningsmöjligheterna i landet så att EU-fartyg också kan landa sin fångst i andra mauretanska hamnar än den i Nouakchott, till främjande av kvinnligt entreprenörskap och till kontroll och övervakning samt till utvärdering av bestånden.

b)     Framför allt bör man kontrollera att uteslutandet av bläckfisk från avtalets tillämpningsområde leder till att bestånden verkligen återhämtar sig och inte till att den mauretanska flottan fiskar för mycket.

c)      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion med Mauretanien om utvecklingen av långsiktiga fiskeförvaltningsplaner som omfattar de mauretanska myndigheternas hela tilldelning av fiskekvoter till både de inhemska fiskeflottorna och fiskeflottorna i andra länder.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	19.2.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	13 10 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Véronique De Keyser, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Mikael Gustafsson, Filip Kaczmarek, Michał Tomasz Kamiński, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Jean Roatta, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Keith Taylor, Eleni Theocharous, Patrice Tirolien, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Philippe Boulland, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Gesine Meissner

YTTRANDE från budgetutskottet (5.3.2013)

till fiskeriutskottet

över utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien under en period av två år
(15777/2012 – C7‑0419/2012 – 2012/0258(NLE))

Föredragande: François Alfonsi

KORTFATTAD MOTIVERING

På grundval av det mandat som Europeiska kommissionen har fått av rådet har kommissionen och Islamiska republiken Mauretanien fört förhandlingar om att förnya protokollet till partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Mauretanien. Förhandlingarna ledde till att ett nytt protokoll paraferades den 26 juli 2012. Det nya protokollet omfattar en period på två år räknat från dagen för undertecknandet.

Huvudsyftet med protokollet till avtalet är att erbjuda fiskemöjligheter för Europeiska unionens fartyg i Mauretaniens vatten inom gränserna för det tillgängliga överskottet. Kommissionen har bland annat beaktat yttrandet från den vetenskapliga kommitté som inrättats inom ramen för detta avtal.

Det allmänna målet är att stärka samarbetet mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien för att i båda parters intresse utveckla en hållbar fiskeripolitik och ett ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna i Mauretaniens fiskezon.

Den övergripande ekonomiska ersättningen enligt protokollet, som uppgår till 140 000 000 euro för hela den period som avtalas i protokollet grundar sig på a) en ekonomisk ersättning för tillträde till fiskeresurser motsvarande 67 000 000 euro och b) ett stöd till utvecklingen av en sektoriell fiskeripolitik i Islamiska republiken Mauretanien, motsvarande 3 000 000 euro. Genom detta stöd uppfylls målen för den nationella fiskeripolitiken.

Typ av anslag	2012	2013	TOTALT
Bevarande och förvaltning av naturresurser	70 000 000€	70 000 000€	140 000 000€
TOTALT	70 000 000€	70 000 000€	140 000 000€

Budgetutskottet anser att följande punkter bör beaktas i samband med genomförandet av avtalet:

•    Man ska varje år se efter om de medlemsstater vars fartyg bedriver fiske med stöd av protokollet till avtalet har efterlevt kraven på fångstrapportering. Om så inte har skett ska kommissionen avslå deras ansökningar om fisketillstånd för det kommande året.

•    En rapport ska årligen föreläggas Europaparlamentet och rådet om resultaten av det fleråriga sektorsövergripande program som beskrivs i artikel 6 i protokollet.

•    För att kontrollera medlemsstaternas efterlevnad av kravet på att redovisa fångster ska man, innan protokollet löper ut eller förhandlingar om att eventuellt ersätta det inleds, förelägga Europaparlamentet och rådet en efterhandsutvärdering av protokollet, tillsammans med en lönsamhetsanalys.

******

Budgetutskottet uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott föreslå att Europaparlamentet ger sitt godkännande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	4.3.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 10 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marta Andreasen, Richard Ashworth, Reimer Böge, Zuzana Brzobohatá, Jean-Luc Dehaene, Göran Färm, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazábal Rubial, Salvador Garriga Polledo, Jens Geier, Ivars Godmanis, Ingeborg Gräßle, Lucas Hartong, Jutta Haug, Monika Hohlmeier, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Anne E. Jensen, Ivailo Kalfin, Jan Kozłowski, Giovanni La Via, Claudio Morganti, Vojtěch Mynář, Juan Andrés Naranjo Escobar, Dominique Riquet, László Surján, Helga Trüpel, Derek Vaughan, Angelika Werthmann
Slutomröstning: närvarande suppleanter	François Alfonsi, Edit Herczog, Jürgen Klute, María Muñiz De Urquiza, Georgios Stavrakakis, Nils Torvalds

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	29.5.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	16 6 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	John Stuart Agnew, Alain Cadec, Chris Davies, Carmen Fraga Estévez, Dolores García-Hierro Caraballo, Marek Józef Gróbarczyk, Werner Kuhn, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Guido Milana, Maria do Céu Patrão Neves, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Raül Romeva i Rueda, Struan Stevenson, Nils Torvalds
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jean-Paul Besset, Izaskun Bilbao Barandica, Jean Louis Cottigny, Gesine Meissner, Ana Miranda, Antolín Sánchez Presedo
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Pablo Arias Echeverría, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Carlos José Iturgaiz Angulo, Teresa Jiménez-Becerril Barrio