REKOMMENDATION om förslaget till rådets beslut om ingående av protokollet om ändring av avtalet om offentlig upphandling

21.10.2013 - (07917/2013 – C7‑0180/2013 – 2013/0086(NLE)) - ***

Utskottet för internationell handel
Föredragande: Helmut Scholz

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om ingående av protokollet om ändring av avtalet om offentlig upphandling

(07917/2013 – C7‑0180/2013 – 2013/0086(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (07917/2013),

–   med beaktande av utkastet till protokoll om ändring av avtalet om offentlig upphandling (07918/2013),

–   med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4, första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a led v, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0180/2013),

–   med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0339/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner protokollet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

MOTIVERING

Avtalet om offentlig upphandling: karaktär och uppläggning

Avtalet om offentlig upphandling är ett rättsligt bindande internationellt avtal om tillträde till marknader för offentlig upphandling. Vissa medlemmar av WTO är parter i detta avtal. Detta multilaterala avtal förhandlades fram jämsides med Uruguayrundan 1994 och trädde i kraft den 1 januari 1996. Det består av två olika delar:

· Grundtexten, där reglerna för anbudsförfaranden fastställs och där det garanteras insyn i förfarandena och likabehandling av anbudsgivare.

· Tillämpningsområdet, som består av bilagor om marknadstillträde, där avtalsparterna anger vilken del av sin marknad för offentlig upphandling de öppnar för internationell konkurrens. När anbudsinfordringar hänför sig till denna del av marknaden får avtalsparterna inte diskriminera mellan inhemska anbudsgivare och anbudsgivare från andra avtalsparter.

Avtalet om offentlig upphandling är juridiskt bindande och detta genomdrivs genom att tvister mellan olika stater med anledning av detta avtal omfattas av WTO:s system för tvistlösning.

Avtalet om offentlig upphandling har för närvarande 15 parter, av vilka nästan alla är utvecklade länder: Armenien, Europeiska unionen (på dess 27 medlemsstaters vägnar), Förenta staterna, Hongkong, Island, Israel, Japan, Kanada, Korea, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Singapore, Taiwan. 27 parter har observatörsstatus[1] och följande 10 observatörsländer bedriver förhandlingar om anslutning: Albanien, Georgien, Kina, Kirgizistan, Moldavien, Nya Zeeland, Oman, Panama och Ukraina.

Avtalet om offentlig upphandling skiljer sig från bilaterala avtal genom att det i avtalet ställs upp gemensamma regler för en större grupp av länder. Men avtalet från 1996 upplevdes tydligen som föga attraktivt av den överväldigande majoriteten bland WTO:s medlemmar. Det behövdes ändringar, också mot bakgrund av hur utvecklingen förlöpt inom handeln överlag.

Förhandlingar

I avtalet om offentlig upphandling har det funnits en inbyggd översynsklausul som ålägger avtalsparterna att förhandla både om avtalets regler och om dess tillämpningsområde. Här har vi bakgrunden till att det inleddes förhandlingar 1999. I december 2006 nådde avtalsparterna en överenskommelse om att revidera den grundläggande texten i avtalet där reglerna fastställs.

Kommissionen har fört dessa förhandlingar på EU:s vägnar. Under förhandlingarnas gång trädde Lissabonfördraget i kraft, vilket innebär att Europaparlamentet och rådets samtycke är ett krav för att avtalet ska kunna ratificeras. Dock lämnar förfarandet inget utrymme för Europaparlamentet och föredraganden att ändra vissa delar av avtalet. Parlamentet kan endast säga ja eller nej till avtalet som helhet. Detta innebär att parlamentet fått i uppgift att bedöma om fördelarna med avtalet är större än de eventuella nackdelarna och om avtalet överskrider gränser som fastställts i tidigare beslut från Europaparlamentet.

Via utskottet för internationell handel har Europaparlamentet regelbundet fått skriftlig information om förhandlingarna.

Den 30 mars 2012 nådde parterna i avtalet om offentlig upphandling fram till en politisk uppgörelse om avtalet i stort, där också tillämpningsområdet ingick. Detta slutliga avtal måste ratificeras av alla avtalsparter.

Ändringsförfarandet

Med tanke på ratificeringen av det ändrade avtalet om offentlig upphandling har kommissionen den 22 mars 2013 utgående från artikel 207.4 lagt fram ett förslag till rådets beslut om ingående av protokollet om ändring av avtalet om offentlig upphandling, vilket förutsätter Europaparlamentets samtycke. Den 14 juni 2013 hänsköt rådet ärendet officiellt till parlamentet. Rådet måste anta beslutet efter det att parlamentet gett sitt samtycke. Det kommer därefter att deponeras hos WTO:s sekretariat. Det ändrade avtalet om offentlig upphandling kommer att träda i kraft efter det att två tredjedelar av avtalsparterna har avslutat ratificeringsförfarandet.

EU:s intresse av att räckvidden för avtalet om offentlig upphandling förbättras

I många länder är staten och de verk som står under statlig översyn tillsammans de största upphandlarna av alla slags varor, alltifrån basförnödenheter till högteknisk utrustning.

Inom EU är enligt lag marknaden för offentlig upphandling öppen och upphandlande myndigheter i Europa ger utländska anbudsgivare tillträde till marknaden också för annan offentlig upphandling än den som omfattas av det ovannämnda avtalet. Många länder har dock system där inhemska leverantörer kommer i första hand. Avtalet om offentlig upphandling skapar ett tydligt rättsläge för företagen inom EU i fråga om tillträdet till utländska marknader.

Dessutom har EU fastställt gemensamma regler för anbudsinfordringar vid offentlig upphandling. De ingår som ett led i unionslagstiftningen om offentlig upphandling på EU:s inre marknad. En del av denna lagstiftning genomgår nu en översyn[2]. EU har infört ett regelverk som ökar insynen och gynnar bästa praxis i samband med anbudsinfordringar, till exempel elektronisk upphandling. Ökad insyn enligt EU:s regler för offentlig upphandling skapar ett tydligare rättsläge och bidrar till kampen mot korruption och bestickning i tredjeländer.

Varje stat har fortfarande som en av sina viktigaste uppgifter att tillförsäkra befolkningen tjänster av allmänt intresse, framför allt väsentliga tjänster såsom vatten, bostäder, avfallshantering, hälso- och sjukvård, utbildning och kultur. Olika länder har olika sätt att få denna uppgift att stå i balans med behovet av att använda knapphändiga allmänna medel effektivt och sträva efter bästa värde och kvalitet på de tjänster och varor som upphandlas. I många länder används offentlig upphandling också som ett viktigt sätt att stimulera sysselsättning och näringsverksamhet i någon region och verka för strikta normer för miljövård och anständiga arbetsförhållanden. En ytterligare skillnad är att upphandlande enheter återfinns på olika förvaltningsnivåer. Därför är det en svårlöst uppgift för ett avtal om offentlig upphandling att skapa rättvisa och likvärdiga verksamhetsförutsättningar och samtidigt lämna tillräckligt med utrymme för politiska beslut och politisk mångfald. I avtalet om offentlig upphandling har man försökt lösa detta genom att i vissa bestämmelser uttryckligen ta upp frågan om miljöskyddsmål och genom att ha en rätt hög tröskel på 5 miljoner USD för byggnadskontrakt.

Konsekvenser för arbetsmarknadsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor inom EU

Det ändrade avtalet om offentlig upphandling påverkar inte EU:s lagstiftning i arbetsmarknadsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor. Frågan om i vad mån upphandlande myndigheter inom EU får kräva efterlevnad av värdmedlemsstatens arbets- och miljölagstiftning regleras av EU:s direktiv om offentlig upphandling, vilka för närvarande genomgår en översyn. I avtalet om offentlig upphandling krävs det dock att dessa sociala regler och miljöregler ska tillämpas på alla anbudsgivare, oavsett om de kommer från EU eller från länder som är parter i avtalet om offentlig upphandling.

Det ändrade avtalet om offentlig upphandling har följande egenskaper:

Vid översynen av avtalet om offentlig upphandling förbättrades den grundläggande texten där bestämmelserna för upphandling fastställs, genom att den gjordes tydligare och mera öppen för insyn.

I fråga om de förbättrade bestämmelserna försökte EU under förhandlingarna att ändra uppläggningen av texten till det nya avtalet om offentlig upphandling, för att den skulle motsvara ordningsföljden vid ett offentligt upphandlingsförfarande. I de nya bestämmelserna finns ett antal nya inslag:

· Här ingår möjligheten att genomföra elektroniska auktioner med ytterligare flexibilitet för parternas upphandlande myndigheter, exempelvis i form av kortare tidsfrister om elektroniska verktyg används.

· Avtalsparterna ska inrätta en kostnadsfri och centraliserad elektronisk databas med upphandlingsmeddelanden som offentliggörs av ministerierna och andra centrala upphandlingsenheter. Dessa skyldigheter är mycket inspirerade av EU-modellen, eftersom EU har en enda kostnadsfri databas som kallas Tender Electronic daily (TED), där alla upphandlingsmeddelanden finns tillgängliga.

· I likhet med EU:s system kommer de reviderade urvalsreglerna att trygga att företag som befunnits skyldiga till allvarliga brott eller andra allvarliga överträdelser eller fel i yrkesutövningen kan uteslutas från upphandlingsprocessen.

· Den reviderade avtalstexten innehåller nya bestämmelser för utvecklingsländer som vill ansluta sig till avtalet. Utvecklingsländer som inlett processen för anslutning till avtalet kan dra nytta av en rad övergångsåtgärder, bland annat följande: i) prisförmåner, (ii) motkrav, (iii) successiv utbyggnad med vissa enheter och sektorer och (iv) tröskelvärden som inledningsvis fastställs högre än sin stadigvarande nivå. Dessutom har det införts en bestämmelse om att tillämpningen av vilken som helst av de skyldigheter som ingår i avtalet om offentlig upphandling, med undantag för kravet på likabehandling av varor, tjänster och leverantörer från alla andra avtalsparter, ska kunna uppskjutas med fem år efter det att något av de minst utvecklat länderna gått med i avtalet eller med upp till tre år när ett annat utvecklingsland gått med i avtalet. Denna period kan ytterligare förlängas.

· I de reviderade bestämmelserna har det gjorts en hänvisning, av liknande slag som i EU:s direktiv om offentlig upphandling, som gör det möjligt för upphandlande myndigheter att i sina tekniska specifikationer också ta hänsyn till miljön.

· Dessutom har EU lyckats utverka enklare statistiska rapporteringskrav. Det innebär bland annat en begränsning av antalet lämnade uppgifter, möjlighet att lämna skattningar och införandet av ett undantag från parternas skyldigheter (exempelvis EU:s) för dem som redan har en central databas.

Det utvidgade tillämpningsområdet innebär att marknadstillträdet breddats på följande sätt när protokollet ingicks:

· Parterna låter (minst) över 200 ytterligare verk och enheter inom statsförvaltningen och inom lokala och övriga självstyrelseorgan omfattas av avtalet.

· Korea låter för första gången avtal av typen bygg-förvalta-avyttra omfattas av avtalet.

· Nästan alla parter låter ytterligare tjänster omfattas av avtalet, till exempel inom området telekommunikationer.

· Vissa förbättringar har gjorts i fråga om vilka varor som omfattas av avtalet.

· För första gången låter alla parter hela kategorin byggtjänster omfattas av avtalet, varvid vissa tröskelvärden gäller.

· Vissa parter sänker de tröskelvärden som tillämpas enligt avtalet, framför allt Israel, Japan, Korea och Nederländerna (för Arubas räkning).

· Japan utvidgar tillämpningsområdet för privata finansieringsinitiativ.

· Israel fasar ut sitt system med motkrav (vilka för närvarande uppgår till 20 procent av värdet på varje upphandlingskontrakt som tilldelats en utländsk anbudsgivare.

· Förenta staterna avskaffar bestämmelserna om att köpa inhemskt (”Buy America provisions”) från upphandling som finansieras genom organet Rural Utilities Service.

Allmänt taget nådde EU fram till marknadsmöjligheter genom att tillämpningsområdet utvidgades (framför allt av EES-länder, Kanada. Sydkorea, Förenta staterna, Israel, Taiwan, Hongkong (Kina)), i fråga om vilka varor och tjänster det skulle omfattas, liksom också i fråga om gränsvärdena för de varor och tjänster som omfattades (framför allt från Japans, Koreas och Israels sida. Detta innebär att EU tillförsäkrats ytterligare möjligheter att komma in på marknaden till ett värde av ungefär 30 miljarder euro.

I utbyte erbjöd sig EU att utöka tillämpningsområdet för enheter från EES-länderna, Schweiz. Japan och Förenta staterna. EU erbjöd också byggkoncessioner till Korea, EES-länderna och Schweiz och stod till tjänst med att ömsesidigt och delvis öppna järnvägssektorn för Japan och sektorn för offentlig upphandling på lägre än central nivå för Kanada.

• [1]  Albanien, Argentina, Australien, Bahrain, Chile, Colombia, Georgien, Indien, Indonesien, Jordanien, Kamerun, Kina, Kirgizistan, Kroatien, Malaysia, Moldavien, Mongoliet, Montenegro, Nya Zeeland, Oman, Panama, Ryssland, Saudiarabien, Sri Lanka, Turkiet, Ukraina, Vietnam.
• [2]  Parlamentets och rådets förhandlare har i juli nått fram till en politisk överenskommelse om den slutliga texten.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (17.9.2013)

till utskottet för internationell handel

över utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om ändring av avtalet om offentlig upphandling
(07917/2013 – C7‑0180/2013 – 2013/0086(NLE))

Föredragande: Filip Kaczmarek

KORTFATTAD MOTIVERING

Avtalet om offentlig upphandling från 1994 har ett begränsat antal medlemmar, där flertalet är utvecklade ekonomier. Ett av målen med det reviderade avtalet är att öka antalet medlemmar. I avtalet ingår därför stimulansåtgärder för utvecklingsländerna, såsom möjligheten att tillfälligt införa högre tröskelvärden och fasa in enheter och sektorer för att göra det lättare att öppna marknaderna för utländsk konkurrens.

Det är emellertid inte klart om den reviderade klausulen om särskild och differentierad behandling för utvecklingsländerna förbättrar de nu gällande bestämmelserna. Den nya texten ger utvecklingsländernas marknader extra skydd under en övergångsperiod medan de nuvarande undantagen inte är tidsbegränsade. Å andra sidan ger den nya texten inte utvecklingsländerna ett avsevärt förbättrat tillträde till övriga avtalsparters marknader.

Trots att förfarandena för kontraktstilldelning och transparensen på det hela taget ökat kan man inte förvänta sig att länder kommer att ansluta sig till avtalet utan bevis på att fördelarna kommer att vara större än kostnaderna, exempelvis de administrativa kostnaderna för anslutningen och de sociala och ekonomiska kostnaderna till följd av att inhemska företag förlorat upphandlingsmarknader utan de säkerhetsnät som skulle ha behövts för att minimera effekterna av förlusterna.

Långtidseffekterna av liberaliseringen av de nationella upphandlingsmarknaderna och det ökade marknadstillträdet som är följden av detta är positiva trots de ovan nämnda bristerna i den reviderade texten.

******

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott föreslå att Europaparlamentet ger sitt godkännande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	17.9.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	17 6 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Corina Creţu, Leonidas Donskis, Mikael Gustafsson, Filip Kaczmarek, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Jean Roatta, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Keith Taylor, Patrice Tirolien, Ivo Vajgl
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Philippe Boulland, Edvard Kožušník, Isabella Lövin, Judith Sargentini
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Emma McClarkin, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET ()

Antagande	14.10.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	21 0 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Laima Liucija Andrikienė, Maria Badia i Cutchet, Nora Berra, Daniel Caspary, María Auxiliadora Correa Zamora, Andrea Cozzolino, George Sabin Cutaş, Marielle de Sarnez, Christofer Fjellner, Yannick Jadot, Franziska Keller, Bernd Lange, Vital Moreira, Paul Murphy, Niccolò Rinaldi, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Jan Zahradil
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jarosław Leszek Wałęsa
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Elisabeth Jeggle, Krzysztof Lisek, Iosif Matula, Catherine Stihler