BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken
5.11.2013 - (COM(2001)0628 – C7‑0341/2011 – COM(2012)0551 – C7‑0312/2012 – 2011/0288(COD)) - ***I
Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Giovanni La Via
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken
(COM(2011)0628 – C7 0341/2011 – COM(2012)0551 – C7-0312/2012 – 2011/0288(COD
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0628) och ändringarna i kommissionens förslag (COM(2012)0551),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0341/2011),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden av den 25 april 2012[1] och den 14 november 2012[2],
– med beaktande av revisionsrättens yttrande 1/2012 av den 8 mars 2012[3],
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 maj 2012[4],
– med beaktande av sitt beslut av den 13 mars 2013 om inledande av och mandat för interinstitutionella förhandlingar om förslaget[5],
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 oktober 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet, budgetkontrollutskottet samt utskottet för regional utveckling (A7-0363/2012).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Ändringsförslag 1
EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG[6]*
till kommissionens förslag
---------------------------------------------------------
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
av den
om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken
(den horisontella förordningen)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag[7],
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[8],
▌
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1) I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans[9] anges vilka utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitiken kan komma att ställas inför efter 2013 och det fastställs mål och riktlinjer för denna. Mot bakgrund av de diskussioner som hållits kring meddelandet bör den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras med verkan från och med den 1 januari 2014. Reformen bör omfatta alla grundförordningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken, även rådets förordning (EG) nr 1290/2005[10] ▌. Erfarenheterna från genomförandet av den förordningen visar att vissa delar av finansierings- och övervakningsmekanismen måste justeras. Med tanke på denna reforms omfattning bör förordning (EG) nr 1290/2005 upphävas och ersättas med en ny text. Reformen bör dessutom i görligaste mån innebära att bestämmelserna harmoniseras, strömlinjeformas och förenklas.
▌
(3) För att kunna komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen när det gäller godkännande av de utbetalande och samordnande organen, de utbetalande organens skyldigheter när det gäller offentlig intervention och reglerna för innehållet i deras förvaltnings- och kontrollansvar, de åtgärder som finansieras av unionens budget inom ramen för offentlig intervention och värderingen av transaktioner i samband med offentlig intervention, undantag från icke-berättigandet rörande utbetalningar som gjorts av utbetalningsorgan till stödmottagarna före första eller efter sista möjliga utbetalningsdatum, kompensation mellan utgifter och inkomster inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), metoderna för åtaganden och utbetalningar av beloppen om unionens budget inte har antagits i början av budgetåret eller om totalbeloppet för de inplanerade åtagandena överskrider det tröskelvärde som anges i artikel [150.3] i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 966/2012[11], uppskjutande av kommissionens månadsbetalningar till medlemsstaterna när det gäller utgifter för EGFJ och villkoren för kommissionens minskning eller inställande av mellanliggande betalningar till medlemsstaterna inom ramen för EJFLU, inställande av månatliga eller mellanliggande betalningar för vilka de relevanta statistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid, de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra med avseende på kontroller, kriterier och metod för tillämpning av korrigeringar inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse, indrivning av skulder, krav när det gäller tullförfarandena, indragna betalningar och påföljder vid överträdelser av villkoren för stödberättigande, åtaganden eller andra förpliktelser till följd av tillämpningen av sektorslagstiftningen inom jordbruket, när det gäller marknadsåtgärder där kommissionen får ställa in månatliga betalningar, när det gäller regler om säkerheter, det integrerade administrations- och kontrollsystemets funktion, de åtgärder som inte ingår i transaktionsgranskning, ändringar av den nivå på summan av mottagna eller utbetalade belopp under vilken företagens affärshandlingar normalt inte bör granskas enligt denna förordning, påföljder som tillämpas inom ramen för tvärvillkoren, kontrollkraven inom vinsektorn, reglerna om bibehållande av permanent betesmark, reglerna om den avgörande händelse och den växelkurs som ska användas av de medlemsstater som inte använder euro som valuta, åtgärder för att skydda tillämpningen av unionslagstiftningen om exceptionella monetära förfaringssätt avseende en nationell valuta riskerar att äventyra den, innehållet i den gemensamma utvärderingsramen för åtgärder som antagits i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken och när det gäller övergångsåtgärder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på rätt sätt till Europaparlamentet och rådet.
(4) Den gemensamma jordbrukspolitiken består av en uppsättning av åtgärder, varav en del rör landsbygdsutveckling. Finansieringen av dessa åtgärder bör säkerställas för att bidra till att målen för den gemensamma jordbrukspolitiken uppnås. Eftersom dessa åtgärder har vissa gemensamma inslag men även skiljer sig åt i flera avseenden, bör deras finansiering läggas ihop i samma uppsättning bestämmelser, vilket även gör det möjligt att vid behov tillämpa olika förfaranden. Genom förordning (EG) nr 1290/2005 inrättades två europeiska jordbruksfonder, nämligen EGFJ och EJFLU. Dessa två fonder bör bibehållas.
(5) Förordning (EU) nr 966/2012 och de bestämmelser som antagits på grundval av denna bör gälla för de åtgärder som anges i denna förordning. Denna förordning innehåller bland annat bestämmelser om delad förvaltning med medlemsstaterna på grundval av principen om sund ekonomisk förvaltning, öppenhet och icke-diskriminering, bestämmelser om hur ackrediterade organ ska fungera och budgetprinciper, bestämmelser som bör iakttas även i denna förordning.
(5a) För att garantera enhetlighet mellan medlemsstaternas praxis och en harmoniserad tillämpning av bestämmelsen om force majeure bör denna förordning i förekommande fall innehålla undantag för force majeure eller exceptionella omständigheter, och en icke-uttömmande förteckning över tänkbara fall av force majeure och exceptionella omständigheter som ska godkännas av de behöriga nationella myndigheterna. De nationella myndigheterna kan använda förteckningen för att identifiera fall av force majeure eller exceptionella omständigheter. Beslut bör dock fattas från fall till fall på grundval av för den behöriga myndigheten tillfredsställande bevis; begreppet force majeure inom ramen för jordbrukslagstiftningen bör tolkas mot bakgrund av domstolens rättspraxis[12].
(6) Unionens budget bör finansiera den gemensamma jordbrukspolitikens utgifter, inbegripet utgifterna för landsbygdutveckling, genom de båda fonderna, antingen direkt eller inom ramen för delad förvaltning med medlemsstaterna. Det bör specificeras vilka typer av åtgärder som kan finansieras via dessa fonder.
(7) Det bör därför antas bestämmelser om medlemsstaternas godkännande av utbetalande organ, om fastställandet av förfaranden för inhämtande av de förvaltningsförklaringar som behövs, godkännande av förvaltnings- och övervakningssystem samt oberoende organs godkännande av årsräkenskaperna. För att säkerställa öppenhet och insyn i de nationella kontrollerna, särskilt när det gäller godkännande, giltigförklaring och utbetalning, för att minska den administrativa bördan och antalet revisioner för kommissionens avdelningar och även för de medlemsstater i vilka det krävs att varje utbetalande organ godkänns, bör dessutom antalet myndigheter och organ som tilldelas sådana befogenheter begränsas med hänsyn tagen till varje medlemsstats konstitutionella bestämmelser. För att undvika onödiga omorganiseringskostnader bör dock medlemsstaterna kunna behålla det antal utbetalande organ som har ackrediterats innan denna förordning trädde i kraft.
(8) Om en medlemsstat godkänner mer än ett utbetalande organ, är det viktigt att den utser ett enda offentligt samordningsorgan med uppgift att säkerställa konsekvens i förvaltningen av medel, att upprätta förbindelse mellan kommissionen och de olika godkända utbetalande organen och att se till att den information som kommissionen begär om de olika utbetalande organens verksamhet överlämnas utan dröjsmål. Det offentliga samordningsorganet bör också vidta och samordna åtgärder i syfte att avhjälpa eventuella allmänna brister och hålla kommissionen informerad om uppföljningen och det bör främja och, där så är möjligt, säkerställa en enhetlig tillämpning av gemensamma regler och normer.
(9) Det är bara de utbetalande organ som har godkänts av medlemsstaterna som kan erbjuda rimliga garantier för att de kontroller som behövs har genomförts innan unionsstöd beviljas till stödmottagarna. Det bör därför uttryckligen fastställas att det endast är utgifter som utbetalats av godkända utbetalande organ som kan få ersättning från unionens budget.
(10) För att göra stödmottagarna mer medvetna om förhållandet mellan å ena sidan jordbruksmetoder och förvaltning av jordbruk, och å andra sidan normer avseende miljö, klimatförändring, god jordbrukshävd, livsmedelssäkerhet, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd, är det nödvändigt att medlemsstaterna inrättar en omfattande jordbruksrådgivning som kan erbjuda råd till stödmottagarna. Jordbruksrådgivningen bör inte på något sätt påverka den skyldighet och det ansvar stödmottagarna har att följa dessa normer. Medlemsstaterna bör också säkerställa att det råder en klar åtskillnad mellan rådgivning och kontroll.
(11) Jordbruksrådgivningen bör åtminstone täcka in de skyldigheter på gårdsnivå som följer av de krav och normer som faller inom tvärvillkorens tillämpningsområde. Rådgivningen bör också omfatta de krav som ska följas med avseende på klimat- och miljövänliga jordbruksmetoder för att få direktstöd ▌och med avseende på att hålla jordbruksarealen i ett visst skick, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr DP/xxx av xxx om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken[13] och åtgärder på gårdsnivå som anges i programmen för landsbygdsutveckling som syftar till en modernisering av jordbruksföretag, uppbyggnad av konkurrenskraft, sektorsintegration, innovation och marknadsorientering samt främjande av entreprenörskap.
Rådgivningen bör slutligen även ta upp krav på stödmottagare såsom de definieras av medlemsstaterna för tillämpning av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG[14] och för tillämpning av artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009[15], särskilt efterlevnaden av de allmänna principerna om integrerat växtskydd enligt artikel 14 i direktiv 2009/128/EG [16].
(12) Det bör vara frivilligt för stödmottagarna att ta del av jordbruksrådgivningen. Alla stödmottagare, även de som inte får stöd i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken, bör kunna få rådgivning. Medlemsstaterna får emellertid fastställa prioritetskriterier för denna. På grund av systemets karaktär bör de uppgifter som erhålls i samband med rådgivningen behandlas konfidentiellt, utom vid allvarliga överträdelser av unionens lagstiftning eller nationell lagstiftning. För att rådgivningen ska bli effektiv bör rådgivarna ha lämpliga kvalifikationer och genomgå regelbunden utbildning.
(13) Kommissionen bör ställa de anslag som behövs för att täcka de utgifter som de godkända utbetalande organen betalar ut för EGFJ:s räkning till medlemsstaternas förfogande, i form av ersättning på grundval av en redovisning av de utgifter som dessa organ har haft. I avvaktan på sådan månadsvis ersättning bör medlemsstaterna tillhandahålla de finansiella medel som krävs för att tillgodose de godkända utbetalande organens behov. Medlemsstaterna och stödmottagarna bör själva bära de personalkostnader och administrativa kostnader som genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär.
(14) Användningen av det agrometerologiska systemet samt inhämtningen och förbättringen av satellitbilder bör bl.a. ge kommissionen medel för att förvalta ▌jordbruksmarknaderna, underlätta övervakningen av jordbruksrelaterade utgifter och övervaka jordbruksresurserna på medellång och lång sikt. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 165/94[17], bör även vissa av dess bestämmelser införas i denna förordning och förordning (EG) nr 165/94 bör följaktligen upphävas.
(15) Inom ramen för budgetdisciplinen är det nödvändigt att ange ett årligt tak för de utgifter som finansieras genom EGFJ med hänsyn till de högsta belopp som fastställs för fonden i enlighet med den fleråriga budgetram som föreskrivs i rådets förordning (EU) nr xxx/xxx[18] [MFF].
(16) Budgetdisciplinen kräver också att det årliga tak för utgifter som finansieras genom EGFJ iakttas under alla omständigheter, i alla stadier av budgetförfarandet och vid genomförandet av budgeten. Det nationella taket för direktstöd per medlemsstat som anges i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP] bör därför betraktas som finansieringstak för dessa direktstöd för medlemsstaten i fråga, och ersättningen för dessa utbetalningar bör inte överstiga det taket. Budgetdisciplinen kräver dessutom att alla akter som kommissionen föreslår eller som antas av lagstiftaren eller kommissionen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och budgeten för EGFJ, är förenliga med det årliga taket för utgifter som finansieras från den fonden.
(17) För att säkerställa att de belopp som ska finansiera den gemensamma jordbrukspolitiken överensstämmer med de årliga taken bör man bibehålla den finansiella mekanism som avses i rådets förordning (EG) nr 73/2009 ▌ [19] varigenom nivån på direktstödet justeras. I detta sammanhang är det också nödvändigt att ge kommissionen befogenhet att fastställa dessa justeringar om Europaparlamentet och rådet inte har fastställt dem före den 30 juni i det kalenderår för vilket de gäller.
(17a) För att stödja jordbrukssektorn vid större kriser som drabbar produktionen eller distributionen inom jordbruket bör en reserv för kriser upprättas genom en minskning av direktstödet i början av varje år med hjälp av mekanismen för finansiell disciplin.
(17b) I artikel 169.3 i förordning (EU) nr 966/2012 fastställs att anslag för åtgärder som avses i artikel 4.1 i denna förordning och som inte blivit föremål för några åtaganden endast får överföras till det påföljande budgetåret och att en sådan överföring endast får användas för att finansiera en tilläggsbetalning till de slutanvändare vars direktstöd minskat föregående budgetår i enlighet med artikel 25 i denna förordning. Om anslag överförs till det påföljande budgetåret måste de nationella förvaltningarna alltså göra utbetalningar till två grupper mottagare av direktstöd under ett budgetår: å ena sidan betala ut ersättning från det överförda outnyttjade beloppet för budgetdisciplin till jordbrukare som omfattats av budgetdisciplin under det föregående budgetåret, och å andra sidan göra direktbetalningar under budgetår N till de jordbrukare som har begärt dem. För att undvika att den administrativa bördan för de nationella förvaltningarna blir alltför betungande bör ett undantag göras från artikel 169.3 fjärde stycket i förordning (EU) nr 966/2012 så att de nationella förvaltningarna får betala ut de belopp som överförts till budgetår N till jordbrukare som omfattas av budgetdisciplin under år N i stället för till jordbrukare som omfattades under år N-1.
(18) De åtgärder som vidtas för att fastställa det ekonomiska bidraget från EGFJ och från EJFLU när det gäller att beräkna finansieringstaken, påverkar inte den befogenhet som budgetmyndigheten har enligt EUF-fördraget. Dessa åtgärder bör därför grundas på de referensbelopp som fastställs i enlighet med det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning[20] och förordning (EU) nr xxx/xxx [MFF].
(19) Budgetdisciplinen innebär också en fortgående granskning av budgetsituationen på medellång sikt. Kommissionen bör därför, när den överlämnar det preliminära budgetförslaget ett givet år, lägga fram sina prognoser och analyser för Europaparlamentet och rådet och vid behov föreslår lagstiftaren lämpliga åtgärder. Dessutom bör kommissionen alltid helt och fullt utnyttja sina förvaltningsbefogenheter för att se till att årliga taket iakttas och, om det visar sig nödvändigt, föreslå för Europaparlamentet och rådet eller rådet lämpliga åtgärder för att rätta till budgetsituationen. Om det vid slutet av budgetåret visar sig att medlemsstaternas anspråk på ersättning skulle leda till att det årliga taket överskrids, bör kommissionen kunna fatta beslut om åtgärder som säkerställer dels en preliminär fördelning av den disponibla budgeten till medlemsstaterna i proportion till deras anspråk på ersättning för oreglerade utbetalningar, dels förenlighet med det tak som fastställts för det berörda året. Betalningarna för det berörda året bör verkställas påföljande budgetår, och man bör slutgiltigt fastställa det sammanlagda beloppet för unionens finansiering per medlemsstat samt ersättningar mellan medlemsstaterna för att överensstämma med det fastställda beloppet.
(20) När budgeten genomförs bör kommissionen använda sig av ett månatligt varnings- och övervakningssystem för kontroll av jordbruksutgifterna ▌för att kunna reagera så snabbt som möjligt om det finns risk för att det årliga taket överskrids, för att besluta om lämpliga åtgärder inom ramen för sina förvaltningsbefogenheter och föreslå andra åtgärder om de vidtagna åtgärderna skulle visa sig vara otillräckliga. Kommissionen bör regelbundet överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur de faktiska utgifterna utvecklas i förhållande till uppskattningarna fram till rapportdagen med en bedömning av det troliga genomförandet under resten av budgetåret.
(21) Med tanke på den tid som förflyter från utarbetande av budgetdokument till dess att kommissionen lägger fram dem, bör de växelkurser som kommissionen använder för att upprätta dessa dokument korrekt återspegla senast tillgängliga information.
(22) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr CR/xxx[21] ▌fastställs regler för det ekonomiska stödet från de fonder som omfattas av den förordningen, inbegripet EJFLU. Dessa bestämmelser innehåller också vissa regler om utgifternas stödberättigande, om finansiell förvaltning och om förvaltnings- och kontrollsystem. När det gäller den finansiella förvaltningen av EJFLU bör det, för att skapa rättslig klarhet och samstämmighet mellan jordbruksfonderna, hänvisas till de relevanta bestämmelserna om budgetåtaganden, betalningsfrister och återtagande i förordning (EU) nr CR/xxx.
(23) Programmen för landsbygdsutveckling finansieras från unionsbudgeten på grundval av åtaganden med årliga delbetalningar. Medlemsstaterna bör kunna få tillgång till de avsedda unionsmedlen redan när de börjar genomföra sina program. Det är följaktligen nödvändigt att införa ett system med förhandsfinansiering, med begränsningar av beloppen, för att säkerställa ett regelbundet flöde av medel som gör det möjligt att på lämpligt sätt göra utbetalningar till stödmottagarna.
(24) Bortsett från förhandsfinansieringen bör man göra skillnad mellan olika typer av utbetalningar från kommissionen till de godkända utbetalande organen. Mellanliggande utbetalningar och slutbetalningar samt bestämmelser för dessa transaktioner bör fastställas. Bestämmelsen om automatiskt återtagande av medel bör bidra till att genomförandet av programmen påskyndas och till en sund ekonomisk förvaltning. Bestämmelserna om nationella ramar i medlemsstater med regionala program i enlighet med förordning [RD] ger även medlemsstaterna ett verktyg att säkerställa verkställande och sund ekonomisk förvaltning.
(25) Det är viktigt att unionsstödet betalas ut till stödmottagarna i tid, så att de kan använda det på ett effektivt sätt. Om medlemsstaterna inte iakttar de tidsfrister som fastställs i unionslagstiftningen kan allvarliga problem uppstå för stödmottagarna, och det kan också äventyra årsplaneringen av unionsbudgeten. Därför bör utgifter som har betalats sedan tidsfristen löpt ut uteslutas från unionsfinansiering. För att iaktta proportionalitetsprincipen bör kommissionen dock kunna fastställa bestämmelser om undantag från denna generella regel. Denna princip som fastställs i förordning (EG) nr 1290/2005 bör upprätthållas och gälla för både Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ▌.
(26) I förordning (EG) nr 1290/2005 föreskrivs minskningar och inställanden av månadsbetalningar eller mellanliggande betalningar för EGFJ och EJFLU. Trots den ganska allmänt hållna ordalydelsen i dessa bestämmelser, anges i praktiken att de används för att minska betalningarna på grund av sena utbetalningar, om de årliga taken överskrids eller liknande "redovisningsfrågor" som enkelt kan upptäckas i utgiftsdeklarationerna. Dessa bestämmelser tillåter också minskningar och inställande av betalningar i de fall det finns allvarliga och ihållande brister i nationella kontrollsystem. Villkoren för att kunna göra det är emellertid relativt restriktiva och ska göras i enlighet med ett särskilt tvåstegsförfarande. Budgetmyndigheten har upprepade gånger bett kommissionen att ställa in betalningarna till medlemsstater som inte gör sina utbetalningar i tid. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att klargöra det system som föreskrivs i förordning (EG) nr 1290/2005 och att sammanföra reglerna om minskningar och inställande av betalningar för både EGFJ och EJFLU till en enda artikel. Systemet med minskningar av betalningar på grund av "redovisningsfrågor" bör behållas ▌i överensstämmelse med befintlig administrativ praxis. Möjligheten att minska eller ställa in betalningarna om det upptäcks betydande och ihållande brister i nationella kontrollsystem bör förbättras i syfte att ge kommissionen möjlighet att snabbt ställa in betalningar om allvarliga brister upptäcks. Denna möjlighet bör också utökas genom att man inkluderar försummelse i systemet för återvinning av oegentligt utförda betalningar ▌.
(27) Sektorslagstiftningen för jordbruk kräver att medlemsstaterna inom de uppsatta tidsfristerna skickar information om hur många kontroller som utförts och deras resultat. Statistiken över kontrollerna används för att avgöra omfattningen av fel på medlemsstatsnivå och, mer allmänt, i syfte att kontrollera förvaltningen av EGFJ och EJFLU. Med hjälp av den kan kommissionen försäkra sig om att fonderna förvaltas på ett lämpligt sätt och att den är ett avgörande inslag i den årliga förvaltningsförklaringen. Eftersom den statistiska informationen har så stor betydelse och för att försäkra sig om att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter och skickar in informationen i tid, är det nödvändigt med ett system med negativa påföljder om informationen skickas in för sent och där påföljderna motsvarar omfattningen av de data som saknas. Det bör därför tas fram bestämmelser som låter kommissionen ställa in delar av månadsbetalningarna eller de mellanliggande betalningarna för vilka relevant statistisk information inte har skickats in i tid.
(28) För att kunna återanvända EGFJ- och EJFLU-medlen behövs det föreskrifter för tilldelningen av specifika belopp. Förteckningen i förordning (EG) nr 1290/2005 bör kompletteras med de belopp som rör sena betalningar och avslutande av räkenskaperna i fråga om utgifter för EGFJ. Även rådets förordning (EEG) nr 352/78[22] ▌fastställde regler för användningen av de belopp som uppstod från förverkade säkerheter. Dessa bestämmelser bör harmoniseras och sammanföras med befintliga bestämmelser om inkomster avsatta för särskilda ändamål. Förordning (EEG) nr 352/78 bör därför upphävas.
(29) Rådets förordning (EG) nr 814/2000[23] ▌och tillämpningsföreskrifterna för denna, beskriver åtgärder som ska användas för att informera om den gemensamma jordbrukspolitiken och som kan finansieras enligt artikel 5 c i förordning (EG) nr 1290/2005. Förordning (EG) nr 814/2000 innehåller en förteckning över dessa åtgärder och deras syften och den fastställer regler för hur de ska finansieras och för hur motsvarande projekt ska genomföras. Sedan den förordningen antogs har regler som avser bidrag och upphandling antagits genom förordning (EU) nr xxx/xxx[FR]. De reglerna bör även gälla informationsåtgärder som vidtas för den gemensamma jordbrukspolitiken. För att förenkla och nå samstämmighet bör förordning (EG) nr 814/2000 upphävas, samtidigt som man bibehåller de särskilda bestämmelser som rör syftena med och typerna av åtgärder som ska finansieras. Dessa åtgärder bör också ta hänsyn till behovet av att säkerställa mer effektiv kommunikation till den breda allmänheten och större synergieffekter mellan kommunikation på kommissionens initiativ, och säkerställa att unionens politiska prioriteringar kommuniceras på ett effektivt sätt. Därför bör de även omfatta informationsåtgärder som är relevanta för den gemensamma jordbrukspolitiken inom ramen för sådan gemensam kommunikation som avses i meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén En budget för Europa 2020 – Del II – Policybeskrivningar[24].
(30) Finansieringen av åtgärder och insatser inom den gemensamma jordbrukspolitiken kommer delvis att göras genom delad förvaltning. För att säkerställa sund ekonomisk förvaltning av unionens medel bör kommissionen kontrollera hur de myndigheter i medlemsstaterna som fått uppdraget att göra utbetalningar förvaltar fonderna. Det bör fastställas vilken form av kontroller som ska genomföras av kommissionen och på vilka villkor kommissionen ska kunna fullgöra sina åligganden i samband med genomförandet av budgeten, och det bör klargöras vilka skyldigheter medlemsstaterna har att samarbeta.
(31) För att kommissionen ska kunna fullgöra sina skyldigheter att kontrollera att det i medlemsstaterna finns väl fungerande system för förvaltning och kontroll av unionens utgifter, och utan att det påverkar medlemsstaternas egna kontroller, bör kontroller även kunna genomföras av personer som bemyndigats av kommissionen och som bör ha möjlighet att begära assistans från medlemsstaterna.
(32) Det är nödvändigt att i största möjliga utsträckning använda informationsteknik för att ta fram den information som ska sändas till kommissionen. När kontroller genomförs bör kommissionen omedelbart ha fullständig tillgång till de uppgifter som rör utgifterna, både i ▌pappersform ▌och i ▌elektronisk form.
(33) För att kunna upprätta den finansiella förbindelsen mellan de godkända utbetalande organen och unionsbudgeten, bör kommissionen årligen avsluta dessa organs räkenskaper. Beslutet om avslutande av räkenskaperna bör omfatta kontroll av att räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, men inte huruvida utgifterna överensstämmer med unionslagstiftningen.
(34) Kommissionen, som i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget har ansvar för genomförandet av budgeten i samarbete med medlemsstaterna, bör, genom genomförandeakter, avgöra huruvida de utgifter som medlemsstaterna betalat är förenliga med unionsslagstiftningen. Medlemsstaterna bör få motivera sina beslut om utbetalningar och ha möjlighet till förlikning vid oenighet mellan dem och kommissionen. För att ge medlemsstaterna rättsliga och ekonomiska garantier när det gäller gjorda betalningar, bör det fastställas en längsta tidsfrist inom vilken kommissionen kan avgöra om bristande efterlevnad ska medföra ekonomiska följder. Förfarandet för kontroll av överensstämmelsen bör, när det gäller EJFLU, ligga i linje med bestämmelserna om kommissionens finansiella korrigeringar enligt del 2 i förordning (EU) nr CR/xxx.
(35) Vid återkrav av medel som har utbetalats av EGFJ bör de indrivna beloppen återbetalas till fonden om det rör sig om utgifter som inte är förenliga med unionslagstiftningen, eller för vilka det inte finns några rättigheter. För att det ska finnas tillräckligt med tid för genomförandet av alla nödvändiga administrativa förfaranden, inklusive interna kontroller, bör medlemsstaterna begära återbetalning av stödmottagaren inom 18 månader efter en kontrollrapport eller liknande handling där det förklaras att en oegentlighet har förekommit, har godkänts och, i förekommande fall mottagits av det utbetalande organ eller det andra organ som svarar för indrivningen. Det bör finnas föreskrifter om ekonomiskt ansvar när oegentligheter har begåtts och totalbeloppet inte har drivits in. Därför bör det inrättas ett förfarande som gör det möjligt för kommissionen att skydda unionsbudgeten genom att besluta att belasta den berörda medlemsstaten med en del av de belopp som har förlorats på grund av oegentligheter och som inte har kunnat drivas in inom en rimlig tidsfrist. Reglerna bör gälla för alla summor som ännu inte drivits in vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft. I vissa fall av försummelse från medlemsstatens sida är det också berättigat att belasta den aktuella medlemsstaten med hela beloppet. Med förbehåll för medlemsstaternas iakttagande av sina skyldigheter enligt sina interna förfararanden, bör den ekonomiska bördan dock fördelas rättvist mellan unionen och medlemsstaten. Detsamma bör gälla för EJFLU, men det bör dock fortfarande vara så att de belopp som återkrävs eller dras in till följd av oegentligheter även fortsättningsvis bör stå till förfogande för landsbygdsutvecklingsprogram som har godkänts för den berörda medlemsstaten, eftersom de har tilldelats den medlemsstaten. Det bör också fastställas bestämmelser om medlemsstaternas rapporteringsskyldighet.
(36) De indrivningsförfaranden som medlemsstaterna inlett kan få till följd att indrivningen försenas flera år, utan någon garanti för att de över huvud taget kommer att ge något resultat. De kostnader som dessa förfaranden medför kan också vara oproportionerliga i förhållande till de belopp som indrivs eller kan indrivas. Det bör följaktligen i vissa fall vara möjligt att tillåta medlemsstaterna att avbryta indrivningsförfarandena.
(37) För att skydda unionsbudgetens finansiella intressen bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att verksamhet som finansieras av EGFJ och EJFLU verkligen genomförs och att det görs korrekt. Det är också nödvändigt att medlemsstaterna förebygger, upptäcker och effektivt beivrar eventuella oegentligheter som stödmottagare gör sig skyldiga till eller om de inte fullgör de skyldigheter de har. För detta ändamål bör rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95[25] ▌gälla. Vid överträdelser av sektorslagstiftningen inom jordbruket där några detaljerade bestämmelser om administrativa påföljder inte har fastställts i unionens lagstiftningsakter eller icke-lagstiftningsakter, bör medlemsstaterna tillämpa nationella påföljder som bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.
(37a) Finansieringen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken av verksamhet som skapar merkostnader på andra politiska områden som täcks av Europeiska unionens allmänna budget, särskilt miljö och folkhälsa, bör undvikas. Dessutom bör införandet av nya betalningssystem och relaterade kontroll- och påföljdssystem inte leda till onödiga och ytterligare komplexa administrativa förfaranden och byråkrati.
(38) Regler som rör allmänna principer om kontroller, indragna felaktiga utbetalningar och om de påföljder som kan användas finns i olika sektorsförordningar som rör jordbruket. Dessa bestämmelser bör samlas i samma rättsliga ram på horisontell nivå. De bör täcka in de skyldigheter medlemsstaterna har när det gäller administrativa kontroller och kontroller på plats vars syfte bör vara att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna för åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, de regler som finns för återvinning, minskning och inställande av stöd. Även föreskrifter för kontroller av skyldigheter som inte nödvändigtvis är kopplade till utbetalning av stöd bör fastställas.
(39) Olika bestämmelser i sektorslagstiftningen för jordbruket kräver att en säkerhet ställs för att säkerställa betalningen av ett belopp om en viss skyldighet inte fullgörs. En enda horisontell bestämmelse bör gälla för samtliga dessa bestämmelser för att stärka ramverket för säkerheter.
(40) Medlemsstaterna bör ha ett integrerat administrations- och kontrollsystem för vissa utbetalningar som fastställs i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP] och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr RD/xxx[26] ▌. För att kunna effektivisera unionsstöden och för att kunna övervaka dem på ett bättre sätt, bör medlemsstaterna ha befogenhet att även använda det integrerade systemet för andra typer av EU-stöd.
(41) Huvudbeståndsdelarna i det integrerade systemet bör bibehållas. Det gäller framför allt bestämmelserna om en datoriserad databas, ett identifieringssystem för jordbruksskiften, stödansökningar eller stödanspråk samt ett system för identifiering och registrering av stödrättigheter samtidigt som man beaktar politikens utveckling, bl.a. införandet av betalning för jordbruksmetoder som gynnar klimatet och miljön och de ekologiska fördelarna med landskapselement. Medlemsstaterna bör använda lämplig teknik när de upprättar dessa system i syfte att minska den administrativa bördan och säkerställa att kontrollerna utförs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
(41a) I syfte att skapa ett referenslager i identifieringssystemet för jordbruksskiften för att ta hänsyn till områden med ekologiskt fokus kan medlemsstaterna ta hänsyn till särskild information som får begäras från jordbrukare rörande deras ansökningar för ansökningsåren 2015–2017 såsom identifieringen av landskapselement eller andra områden som kan vara områden med ekologiskt fokus och, där så är nödvändigt, dessa elements och andra områdens storlek.
(42) Alla utbetalningar enligt unionens stödordningar som omfattas av det integrerade systemet bör göras av behöriga nationella myndigheter till stödmottagarna, efter eventuella minskningar som föreskrivs i denna förordning och inom föreskrivna perioder. För att kunna göra förvaltningen av direktstöd mer flexibel bör medlemsstaterna få rätt att dela upp stöd som omfattas av det integrerade systemet i högst två utbetalningar per år.
(43) Granskning av stödmottagande eller betalningsskyldiga företags affärshandlingar kan vara ett effektivt medel för kontroll av de transaktioner som utgör en del av systemet för finansiering genom EGFJ. Bestämmelserna om granskning av affärshandlingar fastställs i rådets förordning (EG) nr 485/2008[27] ▌. Denna granskning kompletterar andra kontroller som medlemsstaterna redan genomför. Den förordningen påverkar dock inte nationella granskningsbestämmelser, som är mer omfattande än de som föreskrivs i den.
(44) Enligt förordning (EG) nr 485/2008 bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens finansiella intressen, och i synnerhet försäkra sig om att verksamhet som finansieras genom EGFJ verkligen genomförs och på ett korrekt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör de relevanta bestämmelserna integreras i samma akt. Förordning (EG) nr 485/2008 bör därför upphävas.
(45) De dokument som ska användas som underlag vid en sådan granskning bör fastställas på ett sätt som gör det möjligt att genomföra en fullständig granskning. De företag som ska granskas bör väljas ut på grundval av den typ av transaktioner som genomförs på deras ansvar och fördelningen per sektor av de stödmottagande eller betalningsskyldiga företagen, i förhållande till deras finansiella betydelse i systemet för finansiering genom EGFJ.
(46) Det bör fastställas vilka befogenheter de tjänstemän har som ansvarar för granskningen av företagen, och vilka förpliktelser företagen har att under en bestämd period ställa affärshandlingar till dessa tjänstemäns förfogande och lämna de upplysningar de begär. Det bör finnas möjlighet att i vissa fall beslagta affärshandlingar.
(47) Med beaktande av den internationella strukturen inom handeln med jordbruksprodukter och med den inre marknadens funktion i åtanke, är det nödvändigt att organisera ett samarbete mellan medlemsstaterna. Det är också nödvändigt att på unionsnivå upprätta ett centralt register över de stödmottagande eller betalningsskyldiga företag som är etablerade i tredjeland.
(48) Även om det är medlemsstaternas ansvar att anta sina granskningsprogram, är det nödvändigt att dessa program meddelas kommissionen så att den kan genomföra sina övervakande och samordnande uppgifter, för att säkerställa att programmen antas på grundval av lämpliga kriterier och för att garantera att granskningen koncentreras till de sektorer eller företag där risken för bedrägeri är stor. ▌Det är nödvändigt att varje medlemsstat har en särskild myndighet som ansvarar för att övervaka den granskning av affärshandlingar som föreskrivs i denna förordning, eller för att samordna denna granskning. De särskilda myndigheterna bör vara organiserade så att de är oberoende av de myndigheter som gör granskningen före utbetalning. De uppgifter som samlas in under granskningen bör sekretesskyddas.
(49) Rådets förordning (EG) nr 1782/2003[28] ▌, som ersattes av förordning (EG) nr 73/2009, fastställde principen om att full utbetalning till stödmottagare av vissa stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör kopplas till förenlighet med regler som gäller jordbruksmark, jordbruksproduktion och jordbruksverksamhet. Denna princip avspeglades sedan i rådets förordning (EG) nr 1698/2005[29] ▌och rådets förordning (EG) nr 1234/2007[30] ▌.
Enligt detta system med så kallade tvärvillkor ska medlemsstaterna införa påföljder i form av minskningar av eller uteslutning från stöd som helt eller delvis erhålls inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
(50) Systemet med tvärvillkor införlivar grundläggande normer för miljön, klimatförändringarna, god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd i den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna koppling har som syfte att bidra till utvecklingen av ett hållbart jordbruk genom att göra stödmottagarna mer medvetna om behovet av att följa dessa grundläggande normer. Den har också som syfte att bättre harmonisera den gemensamma jordbrukspolitiken med samhällets förväntningar genom att skapa bättre överensstämmelse mellan jordbrukspolitiken och politiken för miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd. ▌ Detta system med tvärvillkor utgör en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitiken och bör därför bibehållas. Dess tillämpningsområde, som än så länge utgörs av separata förteckningar över föreskrivna verksamhetskrav och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, bör dock harmoniseras så att det kan säkerställas att det är konsekvent och att det synliggörs på ett bättre sätt. Kraven och normerna bör därför samlas i en enda förteckning och grupperas efter områden och ämne. Erfarenheten visar emellertid att ett antal av de krav som ingår i tvärvillkorens tillämpningsområde inte är tillräckligt relevanta för jordbruksverksamheten eller jordbruksföretagets areal, eller snarare rör de nationella myndigheterna än stödmottagarna. Det är därför lämpligt att justera tvärvillkorens tillämpningsområde i detta hänseende. Det bör dessutom införas en bestämmelse om bibehållande av permanent betesmark under 2015 och 2016.
(53) Medlemsstaterna måste fullt ut genomföra de föreskrivna verksamhetskraven för att de ska kunna få avsedda verkningar på jordbruksföretagens drift, och för att säkerställa nödvändig likabehandling av jordbrukare.
▌
(56) Enligt artikel 22 i direktiv 2000/60/EG ska rådets direktiv 80/68/EEG[31] ▌ upphöra att gälla den 23 december 2013. För att behålla samma tvärvillkorsregler i samband med skydd för grundvatten som i direktiv 80/68/EEG på dess sista giltighetsdag är det lämpligt ▌att anpassa tvärvillkorens tillämpningsområde och fastställa en norm för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som omfattar kraven i artiklarna 4 och 5 i det direktivet ▌.
(57) Systemet med tvärvillkor innebär vissa administrativa begränsningar för både stödmottagare och nationella förvaltningar på grund av de register som måste föras, de kontroller som ska utföras och de påföljder som ska tillämpas när så behövs. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. De bör påföras utan att hänsyn tas till andra påföljder som fastställs i annan unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. För att nå överensstämmelse är det lämpligt att sammanföra de relevanta unionsbestämmelserna i ett enda rättsinstrument. För jordbrukare som ingår i den stödordning för småbrukare som avses i avdelning V i förordning (EG) nr xxx/xxx[DP], kan de insatser som görs i enlighet med tvärvillkoren anses överstiga den nytta som det innebär att upprätthålla detta system för dessa småbrukare. För att göra det enklare bör dessa jordbrukare därför undantas från tvärvillkoren och i synnerhet från kontrollsystemet och från risken att drabbas av påföljder inom ramen för systemet med tvärvillkor. Undantaget bör emellertid inte påverka skyldigheten att följa gällande bestämmelser i sektorslagstiftningen och inte heller möjligheten att bli kontrollerad och ålagd påföljder enligt den lagstiftningen.
(58) Genom förordning (EG) nr 1782/2003 fastställdes ett ramverk med normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, inom vilket medlemsstaterna ska anta nationella normer som tar hänsyn till de särskilda särdragen hos de berörda områdena, däribland jordmån, klimatförhållanden, befintliga jordbrukssystem (markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder) och företagsstrukturer. Syftet med dessa normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden är att bidra till att förhindra markerosionen, bibehålla markens innehåll av organiskt material och jordstruktur, säkerställa en lägsta hävdnivå, undvika försämring av livsmiljöer samt skydda och förvalta vattenmiljön. Det bredare tillämpningsområdet för systemet med tvärvillkor som fastställs i denna förordning, bör därför innefatta ett ramverk inom vilket medlemsstaterna bör anta nationella normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Ramverket på unionsnivå bör också innefatta regler som rör frågor om vatten, mark, kollager, biologisk mångfald och landskapsutveckling och även regler för en lägsta hävdnivå.
(59) Stödmottagare bör tydligt känna till vilka regler inom systemet med tvärvillkor de måste följa. Därför bör medlemsstaterna informera om alla krav och normer som utgör en del av dessa regler på ett uttömmande, begripligt och förklarande sätt, även, där så är möjligt i elektronisk form.
(60) Om tvärvillkoren ska kunna genomföras på ett effektivt sätt krävs kontroll av att stödmottagarna fullgör sina skyldigheter. Om en medlemsstat beslutar att använda sig av möjligheten att inte tillämpa minskning eller uteslutning när det berörda beloppet är mindre än 100 EUR, bör den behöriga kontrollmyndigheten under nästkommande år kontrollera att ett urval av stödmottagare har åtgärdat överträdelsen i fråga.
(61) För att säkerställa ett harmoniskt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i samband med finansieringen av utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken, och för att bland annat göra det möjligt för kommissionen att följa medlemsstaternas ekonomiska förvaltning och avsluta räkenskaperna för de godkända utbetalande organen, är det nödvändigt att medlemsstaterna lämnar vissa uppgifter till kommissionen eller att de bevarar dessa uppgifter till kommissionens förfogande.
(62) För att få fram de uppgifter som ska överföras till kommissionen och för att kommissionen ska ha fullständig och omedelbar tillgång till uppgifter om utgifterna, både i pappersform och i elektronisk form, bör det fastställas lämpliga regler för hur uppgifterna framställs och överförs samt de tidsfrister som ska gälla.
(63) Eftersom personuppgifter eller affärshemligheter kan komma att förmedlas i samband med nationella kontroller och kontroller av överensstämmelse, bör medlemsstaterna och kommissionen garantera att den information som tas emot i detta sammanhang förblir konfidentiell.
(64) För att säkerställa sund ekonomisk förvaltning av unionsbudgeten med uppfyllande av rättviseprincipen både på medlemsstatsnivå och för den enskilde stödmottagaren, bör regler för hur euron ska användas fastställas.
(65) Växelkursen för euro till nationell valuta kan komma att ändras under den period som verksamheten äger rum. Den kurs som ska tillämpas på de berörda beloppen bör fastställas med hänsyn tagen till den händelse genom vilken det ekonomiska syftet med verksamheten uppnås. Den växelkurs som tillämpas bör därför vara den växelkurs som gäller dagen för den avgörande händelsen. Det är nödvändigt att specificera denna avgörande händelse eller att avvika från den, dock med beaktande av vissa kriterier och då särskilt hur snabbt valutafluktuationerna ger efterverkningar. Dessa regler fastställs i rådets förordning (EG) nr 2799/98
[32] ▌och de kompletterar liknande bestämmelser i förordning (EG) nr 1290/2005. För att skapa klarhet och överskådlighet bör de relevanta bestämmelserna integreras i samma akt. Förordning (EG) nr 2799/98 bör därför upphävas.
(66) Särskilda bestämmelser bör införas som gör det möjligt att avhjälpa exceptionella monetära situationer som kan uppstå såväl inom unionen som på världsmarknaden, och som kräver omedelbara åtgärder för att säkerställa att de inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken upprättade ordningarna fungerar väl.
(67) Medlemsstater som inte använder euron bör få möjlighet att betala de utgifter som den gemensamma jordbrukspolitiken innebär i euro i stället för i den nationella valutan. Det behövs särskilda föreskrifter för att säkerställa att denna möjlighet inte skapar oberättigade fördelar för parter som gör eller tar emot betalningar.
(68) Varje åtgärd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör omfattas av övervakning och utvärdering för att förbättra dess kvalitet och påvisa dess resultat. I detta sammanhang bör det upprättas en förteckning över indikatorer, och resultatet av den gemensamma jordbrukspolitiken bör utvärderas av kommissionen i förhållande till de politiska målen om hållbar livsmedelsproduktion, hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder samt en balanserad territoriell utveckling. Särskilt vid utvärderingen av resultatet av den gemensamma jordbrukspolitiken i förhållande till målet om hållbar livsmedelsproduktion bör alla relevanta faktorer beaktas, inbegripet insatsprisernas utveckling. Kommissionen bör fastställa ramarna för ett gemensamt system för övervakning och utvärdering som bland annat säkerställer att relevanta uppgifter, inbegripet information från medlemsstaterna, är tillgängliga i tid. När den gör det bör den ta hänsyn till uppgiftsbehoven och synergieffekterna mellan potentiella uppgiftskällor. Enligt meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En budget för Europa 2020 – Del II bör klimatrelaterade utgifter i EU-budgeten öka till minst 20 %, med bidrag från olika politikområden. Kommissionen bör därför kunna utvärdera inverkan av unionens stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken på klimatmålen.
(69) Unionslagstiftningen rörande skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG[33] ▌ och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001[34], ▌är tillämplig.
(70) I sin dom av den 9 november 2010 i de förenade målen C-92/09 och 93/09 ▌ ogiltigförklarade Europeiska unionens domstol punkt 8b i artiklarna 42 och 44a i förordning (EG) nr 1290/2005 och kommissionens förordning (EG) nr 259/2008[35] i den mån som bestämmelserna med avseende på fysiska personer som får stöd från de europeiska jordbruksfonderna kräver offentliggörande av personuppgifter för samtliga stödmottagare, utan att det görs någon åtskillnad utifrån relevanta kriterier, såsom de perioder under vilka personerna tog emot sådant stöd och stödets frekvens, typen av stöd eller stödbeloppet.
(70a) Till följd av den domen och i väntan på nya regler i linje med domstolens invändningar ändrades förordning (EG) nr 259/2008 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2011[36] för att entydigt slå fast att skyldigheten att offentliggöra uppgifter om stödmottagare inte är tillämplig på fysiska personer.
(70b) I september 2011 genomförde kommissionen samråd med företrädare för jordbrukets och handelns branschorganisationer, företrädare för livsmedelsindustrin och dess anställda samt företrädare för det civila samhället och unionens institutioner. Inom ramen för detta föreslogs olika tänkbara alternativ vad beträffar offentliggörande av personuppgifter för fysiska personer som mottar stöd ur unionens jordbruksfonder och behovet av att iaktta proportionalitetsprincipen i samband med att uppgifterna offentliggörs. Vid samrådet med de berörda aktörerna diskuterades det potentiella behovet av att offentliggöra de fysiska personernas namn med hänsyn till målet att bättre skydda unionens ekonomiska intressen, förbättra öppenheten och synliggöra stödmottagarnas resultat när det gäller att tillhandahålla kollektiva nyttigheter, samtidigt som man ser till att offentliggörandet inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå dessa legitima mål.
(70ba) I sin dom av den 9 november 2010 anför domstolen inga invändningar mot legitimiteten i målsättningen att stärka den offentliga kontrollen av hur medlen från EGFJ och EJFLU används. Domstolen betonade dock behovet av att överväga metoder att offentliggöra uppgifter som rör berörda stödmottagare, vilka är förenliga med det mål som eftersträvas med offentliggörandet men som ändå innebär ett mindre långtgående ingrepp i stödmottagarnas rätt till respekt för privatlivet i allmänhet, och i rätten till skydd för deras personuppgifter i synnerhet.
(70c) Målsättningen att stärka den offentliga kontrollen avseende enskilda stödmottagare bör analyseras mot bakgrund av den nya ram för ekonomisk förvaltning och kontroll som kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2014 och mot bakgrund av erfarenheter som gjorts i medlemsstaterna. Inom denna ram kan de nationella förvaltningarnas kontroller inte vara heltäckande och inom nästan alla stödordningar kan endast en begränsad del av befolkningen bli föremål för kontroller på plats. I den nya ramen anges dessutom att medlemsstaterna under vissa omständigheter får minska antalet kontroller på plats.
En tillräcklig ökning av den lägsta tillåtna andelen kontroller skulle i det aktuella sammanhanget innebära en så mycket större ekonomisk och administrativ börda för de nationella förvaltningarna att detta helt enkelt inte skulle vara möjligt att uppnå.
(70cb) Mot bakgrund av detta innebär offentliggörandet av namnen på mottagarna av stöd från jordbruksfonderna ett sätt att förstärka den offentliga kontrollen av hur fonderna används och utgör därigenom ett viktigt tillskott till den nuvarande förvaltnings- och kontrollramen som är nödvändig för att ett säkra ett tillräckligt skydd av unionens ekonomiska intressen. Detta uppnås delvis genom den förebyggande och avskräckande effekten av sådana offentliggöranden genom att de motverkar att enskilda stödmottagare begår oegentligheter och samtidigt ökar jordbrukarnas personliga ansvar för användningen av de offentliga medel som erhållits.
(70ca) I detta sammanhang bör man erkänna den roll som det civila samhället spelar, inbegripet media och icke-statliga organisationer och deras bidrag till att förstärka förvaltningarnas kontrollram mot bedrägeri och missbruk av offentliga medel.
(70cc) Offentliggörandet av relevant information överensstämmer även med andan i skäl 16 och artikel 35.3 i förordning (EU) nr 966/2012.
(70cd) Alternativt kan målsättningen att stärka den offentliga kontrollen avseende enskilda stödmottagare uppnås genom skyldighet för medlemsstaterna att på begäran säkerställa offentlig tillgång till relevant information, utan offentliggörande. Detta alternativ skulle dock vara mindre ändamålsenligt och riskera att skapa oönskade skillnader i genomförandet. De nationella myndigheterna bör alltså kunna förlita sig på att den offentliga kontrollen av enskilda stödmottagande fungerar genom offentliggörande av deras namn och andra relevanta uppgifter.
(70d) Syftet med offentliggörandet av stödmottagarnas namn, dvs. att säkra offentlig kontroll av användningen av medel från EGFJ och EFJLU, kan uppnås endast om man ser till att en viss mängd information offentliggörs. Den informationen bör inbegripa uppgifter om stödmottagarens identitet, beviljat stödbelopp, om vilken fond det gäller och om den berörda åtgärdens syfte och art. Informationen bör offentliggöras på ett sådant sätt att detta i så liten utsträckning som möjligt påverkar stödmottagarnas rätt till skydd av privatlivet i allmänhet och skydd av personuppgifter i synnerhet; dessa rättigheter fastslås i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(70da) För att säkerställa att denna förordning överensstämmer med proportionalitetsprincipen har lagstiftaren undersökt alla alternativa sätt att uppnå målsättningen om offentlig kontroll av användningen av pengar från EGFJ och EJFLU, enligt en analys i ett memorandum, och har valt det alternativ som skulle orsaka minst omfattande ingripande i de individuella rättigheterna i fråga.
(70e) Genom att offentliggöra uppgifter om en åtgärd som ger jordbrukarna möjlighet att få stöd och om åtgärdens art och syfte får allmänheten konkret information om den subventionerade verksamheten och syftet med stödet. Detta stärker även den offentliga kontrollens förebyggande och avskräckande effekt när det gäller att skydda de ekonomiska intressena.
(70f) Vid en avvägning mellan å ena sidan målet av att säkra offentlig kontroll av användningen av medel från EGFJ och EJFLU och å andra sidan stödmottagarnas rätt till respekt för privatlivet i allmänhet och skydd av personuppgifter, bör stödets storlek beaktas. Efter den omfattande analysen och samråden med intressenterna framgick det att det, för att stärka effekterna av offentliggörandet och för att begränsa den påverkan som offentliggörandet får på stödmottagarnas rättigheter, bör fastställas ett tröskelvärde för stödbeloppen under vilket stödmottagarnas namn inte bör offentliggöras.
(70g) Tröskelvärdet bör vara av de minimis-karaktär och bör återspegla och grunda sig på de stödnivåer som gäller inom de stödordningar som upprättats inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Eftersom medlemsstaternas jordbruksekonomier har ytterst varierande struktur och strukturen i en medlemsstat kan skilja sig väsentligt från den genomsnittliga jordbruksstrukturen i unionen, bör medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa olika minimitrösklar som återspeglar deras särskilda situation. I förordning nr xxx/xxx [DP] fastställs en enkel och specifik ordning för småjordbruk. Artikel 49 i den förordningen fastslår kriterier för beräkningen av stödbeloppet. För konsekvensens skull bör när det gäller medlemsstater som tillämpar stödordningen, det tröskelvärde som ska beaktas fastställas på samma nivå som de belopp som fastställts av medlemsstaten enligt artikel 49.1 andra stycket eller artikel 49.2 andra stycket i förordning xxx/xxx. I fall där medlemsstater beslutar att inte tillämpa ovan nämnda ordning bör det tröskelvärde som ska beaktas fastställas till samma nivå som det högsta stödbelopp som är möjligt enligt ordningen, i enlighet med artikel 49 i förordning xxx/xxx [DP]. Under den specifika tröskeln bör offentliggörandet, med undantag för namnet, omfatta alla relevanta uppgifter, så att skattebetalarna får en korrekt bild av den gemensamma jordbrukspolitiken.
(70h) Genom att denna information offentliggörs, i kombination med den övergripande informationen till allmänheten i denna förordning, ökas öppenheten kring hur unionens medel används inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bidrar till att synliggöra den politiken och sprida bättre kunskap om den. Härigenom ges medborgarna möjligheter att närmare delta i beslutsprocessen och det säkras större legitimitet för förvaltningen som blir effektivare och mer ansvarig i förhållande till medborgarna. Detta skulle också ge medborgarna möjlighet att se konkreta exempel på hur jordbruket skapar "allmänna nyttigheter" samt bekräfta legitimiteten av det statliga stödet till jordbrukssektorn.
(70i) Mot bakgrund av ovanstående måste det anses att allmänt offentliggörande av relevant information inte går utöver vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och för att skydda unionens ekonomiska intressen med tanke på att målet att uppnå offentlig kontroll över användningen av medel från EGFJ och EJFLU väger mycket tungt.
(70j) För att kraven på skydd av personuppgifter ska uppfyllas bör stödmottagarna före offentliggörandet informeras om att uppgifter om dem kommer att offentliggöras och att uppgifterna kan komma att behandlas av unionens och medlemsstaternas revisions- och utredningsorgan för att skydda unionens ekonomiska intressen. Stödmottagarna bör också underrättas om sina rättigheter enligt direktiv 95/46/EG och om de förfaranden som gäller för utövandet av dessa rättigheter.
(70k) Efter en grundlig analys och bedömning av hur stödmottagarnas rättigheter till skydd av personuppgifter bäst kan iakttas, även baserat på information från kommissionen under förhandlingarna om denna förordning, bör det därför fastställas nya regler för offentliggörandet av information om alla mottagare av ▌stöd från jordbruksfonderna.
(71) I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. ▌
(71a) Genomförandebefogenheterna avseende förfarandena för att bevilja, återkalla och granska godkännandet av utbetalande organ och samordningsorgan samt för övervakningen av godkännandet av utbetalande organ; reglerna med avseende på det arbete och de kontroller som ska ligga till grund för förvaltningsförklaringen från de utbetalande organen, samordningsorganets funktion och detta samordningsorgans överföring av information till kommissionen; reglerna rörande de attesterande organens uppgifter, inklusive kontrollerna samt även de certifikat och rapporter, tillsammans med medföljande handlingar, som dessa organ ska upprätta, de revisionsprinciper på vilka det attesterande organets utlåtanden är baserade, inklusive en bedömning av risker, interna kontroller och den nivå på revisionsbevis som krävs, de revisionsmetoder som används av de attesterande organen, med beaktande av internationella revisionsstandarder, för att utfärda sina utlåtanden, i förekommande fall inklusive användning av ett enda integrerat stickprov för varje population och, i förekommande fall, möjligheten att medfölja vid de utbetalande organens kontroller på plats; regler för ett enhetligt genomförande av systemet för jordbruksrådgivning; fastställandet av månadsbetalningarna från EGFJ till medlemsstaterna; fastställandet av de belopp som ska finansiera offentlig intervention; regler rörande finansieringen av kommissionens inhämtning av de satellitbilder som krävs för kontrollerna och de åtgärder som kommissionen med hjälp av fjärranalyser vidtar för att övervaka jordbruksresurser;
förfarandet för att genomföra kommissionens inhämtning av dessa satellitbilder och övervakningen av jordbruksresurser, ramen som styr förvärv, förbättring och nyttjande av satellitbilder och meterologiska uppgifter samt de tillämpliga tidsfristerna; i samband med förfarandet för finansiell disciplin, justeringsgraden för direktstöden samt anpassningen av denna liksom villkor och bestämmelser för anslag som förs över i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 966/2012 för att finansiera direktstödet; i samband med förfarandet för budgetdisciplin, det preliminära fastställandet av stödbeloppen och den preliminära fördelningen av den disponibla budgeten till medlemsstaterna; fastställandet av den tidsfrist inom vilken de godkända utbetalande organen ska upprätta och till kommissionen översända mellanliggande utgiftsdeklarationer för program för landsbygdsutveckling; minskning eller inställande av månatliga eller mellanliggande betalningar till medlemsstaterna, uppgifter om de utbetalande organens separata redovisning; särskilda villkor som gäller för de uppgifter som ska bokföras i de utbetalande organens räkenskaper; regler om finansiering och redovisning av interventionsåtgärder i form av offentlig lagring och om andra utgifter som finansieras av EGFJ och EJFLU, villkor och bestämmelser för automatiska återtagandeförfaranden, förfarande och andra modaliteter för att kommissionens inställande av utbetalningar till medlemsstaterna ska fungera i de fall där medlemsstaterna lämnar in uppgifter för sent; de förfaranden som rör de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna måste iaktta i samband med kontroller; de förfaranden som rör de skyldigheter att samarbeta som medlemsstaterna har när det gäller kommissionens kontroller på plats och tillgång till information; skyldigheten att rapportera oegentligheter och bedrägerier, de villkor i enlighet med vilka verifikationerna för de utbetalningar som har gjorts och de handlingar som hör till de administrativa och fysiska kontroller som föreskrivs i unionslagstiftningen ska bevaras; den bokföringsmässiga kontrollen och kontrollen av överensstämmelse, undantagandet från unionsfinansiering av de belopp som belastar unionsbudgeten, förfarandena för indrivning av felaktiga utbetalningar samt ränta, formerna för medlemsstaternas anmälan och meddelande till kommissionen med avseende på oegentligheter; regler som syftar till att nå en enhetlig tillämpning av medlemsstaternas skyldigheter när det gäller skyddet av unionens ekonomiska intressen, de regler som krävs för att säkra att kontrollsystem och påföljder tillämpas enhetligt i unionen, tillämpningen och beräkningen av indragningen, helt eller delvis, av stöd eller stödrättigheter; indrivning av felaktiga betalningar och påföljder samt felaktigt tilldelade stödrättigheter och tillämpningen av ränta, tillämpningen och beräkningen av de administrativa påföljderna, närmare regler för att fastställa att en bristande uppfyllelse är av mindre betydelse, reglerna för att identifiera de fall där medlemsstaterna, på grund av påföljdernas art, kan behålla de indrivna påföljderna, inställandet av månadsbetalningarna i särskilda fall som omfattas av förordning (EU) nr xxx/xxx [sCMO], den form av säkerheter som ska ställas och förfarandet för hur det ska gå till, hur de ska godkännas och hur de ursprungliga säkerheterna ska ersättas; förfarandena för att frisläppa säkerheter och den information som medlemsstaterna eller kommissionen ska överföra med avseende på säkerheter; nödvändiga och berättigade regler som krävs för att i en nödsituation lösa specifika problem med avseende på betalningsperioder och förskottsbetalningar; regler för stödansökningar och stödanspråk, ansökningar om stödrättigheter inbegripet sista datum för inlämning av ansökningar, krav på vilka uppgifter ansökningarna minst ska innehålla, bestämmelser om ändring eller indragning av stödansökningar, undantag från kravet att lämna in en stödansökan och bestämmelser som gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa förenklade förfaranden eller att rätta till uppenbara fel;regler för hur kontrollerna ska genomföras för att verifiera huruvida skyldigheterna fullgörs och huruvida informationen i stödansökan eller stödanspråket är korrekt och fullständig, inbegripet regler om mätningstoleranser för kontroller på plats, de tekniska specifikationer som behövs för att det integrerade administrations- och kontrollsystemet ska tillämpas på ett enhetligt sätt; regler i samband med överlåtelse av jordbruksföretag då även skyldigheter som följer med rätten till stödet i fråga ska överlåtas och fortfarande fullgöras; regler för utbetalningen av förskott; regler som syftar till att nå en enhetlig tillämpning av reglerna för granskning av affärshandlingar; de förfaranden som rör medlemsstaternas egna databaser och analysdatabasen med isotopuppgifter som ska bidra till att upptäcka bedrägerier; de förfaranden som rör samarbetet och biståndet mellan kontrollmyndigheter och kontrollorgan, regler för genomförande av kontroller av efterlevnaden av handelsnormer, regler för de myndigheter som har ansvaret för att genomföra kontrollerna och för vad dessa kontroller ska innehålla, hur ofta de ska ske och i vilket handelsled de ska utföras; i samband med kontrollerna gällande ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och skyddade traditionella uttryck, den information som medlemsstaterna ska översända till kommissionen; föreskrifter avseende den myndighet som ansvarar för kontrollerna av att produktspecifikationerna följs, inbegripet de fall där det geografiska området ligger i ett tredjeland, de åtgärder som medlemsstaterna ska genomföra för att förhindra illojal användning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och skyddade traditionella uttryck, de kontroller och verifieringar som medlemsstaterna ska genomföra, inbegripet provtagning;regler för hur kontrollerna ska genomföras för att verifiera huruvida tvärvillkoren uppfylls; närmare förfaranderegler och tekniska regler när det gäller beräkning och tillämpning av de administrativa påföljderna när tvärvillkoren inte är uppfyllda; regler om medlemsstaternas överförande av information till kommissionen enligt artikel 104; åtgärder för att skydda tillämpningen av unionslagstiftningen om exceptionella monetära förfaringssätt avseende en nationell valuta riskerar att äventyra den; den uppsättning indikatorer som är specifika för övervakningen och utvärderingen av den gemensamma jordbrukspolitiken; föreskrifter om de uppgifter som ska överlämnas av medlemsstaterna till kommissionen för övervakningen och utvärderingen av den gemensamma jordbrukspolitiken; regler om hur informationen om mottagarna av stöd från EGFJ och EJFLU ska offentliggöras och tidsplanen för offentliggörandet, en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om hur stödmottagarna ska informeras om att uppgifter om dem kommer att offentliggöras, samt samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gäller offentliggörandet av information om mottagarna av stöd från EGFJ och EJFLU bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011[37].
(72) Det rådgivande förfarandet bör tillämpas vid antagandet av vissa genomförandeakter. När det gäller genomförandeakter som innebär att kommissionen beräknar olika belopp, kan kommissionen, med hjälp av det rådgivande förfarandet, till fullo ta sitt ansvar att förvalta budgeten. Syftet med detta förfarande är att öka effektiviteten, förutsägbarheten och snabbheten, med hänsyn tagen till befintliga tidsbegränsningar och budgetförfaranden. När det gäller genomförandeakter inom ramen för de utbetalningar som görs till medlemsstaterna samt avslutande av räkenskaperna, kan kommissionen med hjälp av det rådgivande förfarandet till fullo ta sitt ansvar att förvalta budgeten och kontrollera de nationella utbetalande organens årsräkenskaper för att antingen acceptera dessa räkenskaper eller, om det gjorts utbetalningar som inte följer unionens regler, utesluta sådana utbetalningar från unionsfinansiering. I alla andra fall bör granskningsförfarandet användas för att anta genomförandeakter.
(73) Kommissionen bör ▌ges befogenheter att anta genomförandeakter rörande fastställande av det nettoanslag som ska stå till förfogande för utgifterna från EGFJ och rörande tilläggsbetalningar eller avdrag i samband med månadsbetalningar utan att tillämpa förordning (EU) nr 182/2011 ▌.
(74) Övergången från bestämmelserna i de förordningar som upphävs genom denna förordning till bestämmelserna i den här förordningen kan innebära praktiska och specifika svårigheter. För att kunna hantera sådana eventuella svårigheter bör kommissionen få vidta nödvändiga och väl motiverade åtgärder.
(75) Eftersom programperioden för landsbygdsutvecklingsprogram som finansieras på grundval av den här förordningen löper från och med den 1 januari 2014, bör denna förordning börja gälla från och med den dagen. Vissa bestämmelser relaterade i synnerhet till den ekonomiska förvaltningen av fonderna, bör dock gälla från och med ett tidigare datum som överensstämmer med den dag då budgetåret börjar.
(76) Europeiska datatillsynsmannen har hörts och har antagit ett yttrande[38].
(77) Med de kopplingar som finns mellan denna förordning och den gemensamma jordbrukspolitikens övriga instrument samt de begränsningar som en utvidgad union innebär för medlemsstaternas finansiella medel, kan förordningens mål inte i tillräcklig utsträckning uppnås av de enskilda medlemsstaterna. Målen nås i stället bättre på unionsnivå genom en flerårig garanterad unionsfinansiering och genom en fokusering på prioriteringar på unionsnivå kan unionen besluta om åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (FEU). I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
▌
AVDELNING I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Tillämpningsområde
I denna förordning fastställs bestämmelserna för
a) finansieringen av utgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive utgifter för landsbygdsutveckling,
b) systemet för jordbruksrådgivning,
c) de förvaltnings- och kontrollsystem som ska införas av medlemsstaterna,
d) systemet med tvärvillkor,
e) avslutande av räkenskaper.
Artikel 2
Termer som används i denna förordning
1. I denna förordning gäller följande definitioner:
a) jordbrukare, jordbruksverksamhet och jordbruksareal: en jordbrukare, en jordbruksverksamhet och en jordbruksareal i den mening som fastställs i artikel 4 i förordning (EU) xxx/xxx[DP] ▌.
b) jordbruksföretag: jordbruksföretag i den mening som fastställs i artikel 4 i förordning (EU) xxx/xxx[DP], om inget annat föreskrivs i artikel 91.3 vid tillämpning av avdelning VI i denna förordning.
c) direktstöd: direktstöd i den mening som fastställs i artikel 1 i förordning (EU) xxx/xxx[DP].
d) sektorslagstiftning inom jordbruket: alla tillämpliga akter som antagits på grundval av artikel 43 i EUF-fördraget inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och i tillämpliga fall alla delegerade akter eller genomförandeakter som antagits på grundval av sådana akter samt del två i förordning (EU) nr [CR/2012] i den mån den är tillämplig på EJFLU.
e) oegentligheter: oegentligheter i enlighet med artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95.
2. Force majeure och exceptionella omständigheter, som används i denna förordning i samband med förordning (EU) xxx/xxx[DP], förordning (EU) xxx/xxx[sCMO] och förordning (EU) xxx/xxx[RD], får i synnerhet godkännas i fall som
a) stödmottagarens död,
b) långvarig arbetsoförmåga hos stödmottagaren,
c) en allvarlig naturkatastrof som i stor omfattning påverkar jordbruksföretaget,
d) oavsiktlig förstörelse av byggnaderna för djur på jordbruksföretaget,
e) en epizooti eller en växtsjukdom som drabbar hela eller en del av stödmottagarens djurbesättning respektive grödor,
f) expropriation av hela eller en stor del av jordbruksföretaget, om denna inte kunde förutses den dag då ansökan lämnades in.
AVDELNING II
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR JORDBRUKSFONDER
Kapitel I
Jordbruksfonder
Artikel 3
Fonder för finansiering av jordbruksutgifter
1. För att uppnå de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som definieras i EUF-fördraget ska de olika åtgärderna i denna, inbegripet finansiering av landsbygdsutveckling, finansieras genom
a) EGFJ,
b) EJFLU.
2. EGFJ och EJFLU ska ingå i Europeiska unionens allmänna budget.
Artikel 4
Utgifter från EGFJ
1. EGFJ ska genomföras genom delad förvaltning mellan medlemsstaterna och unionen och ska finansiera följande utgifter som ska betalas i enlighet med unionslagstiftningen:
a) Åtgärder som reglerar eller stöder jordbruksmarknader.
b) Direktstöd till jordbrukare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
c) Unionens ekonomiska bidrag till sådana informations- och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på unionens inre marknad och i tredjeländer som genomförs av medlemsstaterna på grundval av andra program än de som avses i artikel 5 och som har valts ut av kommissionen.
d) Unionens ekonomiska bidrag till unionens program för frukt i skolan och åtgärder i fråga om djursjukdomar och förlorat konsumentförtroende som avses i artiklarna 21 respektive 156 i förordning (EU) nr xxx/xxx [sCMO].
2. EGFJ ska genom direkt förvaltning finansiera följande utgifter i enlighet med unionslagstiftningen:
a) Säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter som företas antingen direkt av kommissionen eller genom förmedling av internationella organisationer.
b) Åtgärder som vidtas i enlighet med unionslagstiftningen avsedda att säkerställa bevarande, karakterisering, insamling och utnyttjande av genetiska resurser i jordbruket.
c) Upprättande och underhåll av informationstekniska redovisningssystem för jordbruket.
d) System för jordbruksundersökningar, inbegripet undersökningar av jordbruksföretagens struktur.
Artikel 5
Utgifter från EJFLU
EJFLU ska genomföras genom delad förvaltning mellan medlemsstaterna och unionen och ska finansiera unionens ekonomiska bidrag till landsbygdsutvecklingsprogram som genomförs enligt unionslagstiftningen om stöd för landsbygdsutveckling ▌.
Artikel 6
Andra utgifter, inbegripet tekniskt stöd
EGFJ och EJFLU får var för sig på kommissionens initiativ eller för dess räkning genom direkt förvaltning finansiera förberedande verksamhet, övervakning, administrativt och tekniskt stöd samt utvärdering, revision och kontroll som behövs för att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken. Åtgärderna ska bl.a. omfatta följande:
a) De åtgärder som behövs för analys, förvaltning, övervakning, informationsutbyte och genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken samt sådana åtgärder som avser upprättande av kontrollsystem och tekniskt och administrativt stöd.
b) Kommissionen ska kunna inhämta de satellitbilder som krävs för de kontroller som utförs i enlighet med artikel 21.
c) De åtgärder som kommissionen med hjälp av fjärranalyser vidtar för att övervaka jordbruksresurser i enlighet med artikel 22.
d) De åtgärder som behövs för att behålla och utveckla metoder och tekniska hjälpmedel för information, sammankoppling, övervakning och kontroll av den ekonomiska förvaltningen av de medel som används för att finansiera den gemensamma jordbrukspolitiken.
e) Insatser för att informera om den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med artikel 47.
f) Studier av den gemensamma jordbrukspolitiken och utvärdering av åtgärder som finansieras av EGFJ och EJFLU, inbegripet förbättring av utvärderingsmetoder och informationsutbyte om de metoder som används inom området.
g) I förekommande fall genomförandeorgan som inrättas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 58/2003[39], och som har uppgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
h) Åtgärder relaterade till informationsspridning, medvetandegörande, främjande av samarbete och till erfarenhetsutbyte inom unionen, som vidtas inom ramen för landsbygdsutveckling, inbegripet inrättande av nätverk mellan de berörda aktörerna.
i) De åtgärder som behövs för utveckling, registrering och skydd av logotyper inom ramen för unionens kvalitetspolitik och för skydd av därtill kopplade immaterialrättsliga rättigheter samt nödvändig utveckling inom informationsteknik.
Kapitel II
Utbetalande organ och andra organ
Artikel 7
Godkännande och återkallande av godkännande för utbetalande organ och samordningsorgan
1. Utbetalande organ ska vara ▌myndigheter eller organ i medlemsstaterna med ansvar för att förvalta och kontrollera de utgifter som avses i artikel 4.1 och artikel 5.
Med undantag för utbetalning kan verkställandet av dessa uppgifter delegeras.
2. Medlemsstaterna ska godkänna myndigheter eller organ som utbetalande organ om de har en administrativ organisation och ett internt kontrollsystem som ger tillräckliga garantier för att utbetalningarna är lagliga och korrekta och att de redovisas på ett korrekt sätt. De utbetalande organen ska uppfylla minimivillkoren för godkännande när det gäller interna förhållanden, kontroller, information och kommunikation samt övervakning som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 8.1 a.
Varje medlemsstat ska, med beaktande av landets konstitutionella bestämmelser, där så är tillämpligt, begränsa antalet godkända utbetalande organ till högst ett per medlemsstat eller ett per region. I de fall regionala utbetalande organ inrättas ska emellertid medlemsstaterna dessutom antingen godkänna ett nationellt utbetalande organ för stödprogram som på grund av sin natur måste förvaltas på nationell nivå eller överlåta förvaltningen av dessa program till sina regionala utbetalande organ.
Genom undantag från andra stycket får medlemsstaterna behålla det antal utbetalande organ som ackrediterats innan denna förordning trädde i kraft.
Före utgången av 2016 ska kommissionen lägga fram en rapport inför rådet och Europaparlamentet om hur systemet med utbetalande organ fungerar i unionen, i förekommande fall åtföljd av lagstiftningsförslag.
3. Senast den 15 februari året efter det aktuella budgetåret ska den ansvarige vid det godkända utbetalande organet upprätta följande:
a) Årsräkenskaperna för de utbetalningar som gjorts för att verkställa de godkända utbetalande organens uppdrag tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna i enlighet med artikel 53.
b) En förvaltningsförklaring ▌genom vilken man försäkrar att räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga och att de interna kontrollsystemen fungerar korrekt, på grundval av objektiva kriterier, samt att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta ▌.
c) En årlig sammanfattning av de slutliga revisionsrapporterna och av de kontroller som genomförts, inklusive en analys av arten och omfattningen av de fel och svagheter som konstaterats i systemen samt de korrigerande åtgärder som ska vidtas eller som planeras.
Tidsfristen den 15 februari får i undantagsfall förlängas av kommissionen till senast den 1 mars efter ett meddelande från den berörda medlemsstaten.
4. Om mer än ett utbetalande organ godkänns ska medlemsstaten utse ett offentligt organ, ▌(samordningsorganet) som har följande uppgifter:
a) Samla in den information som ska ställas till kommissionens förfogande och överföra denna information till kommissionen.
▌
c) Vidta eller samordna åtgärder, allt efter omständigheterna, för att avhjälpa allmänna brister och hålla kommissionen ▌informerad om uppföljningen.
d) Främja och där så är möjligt säkerställa enhetlig tillämpning av unionens regler.
Samordningsorganet ska av medlemsstaterna ges ett särskilt godkännande med avseende på bearbetningen av den ekonomiska information som avses i första stycket a.
5. Om ett eller flera av de kriterier för godkännande som föreskrivs i punkt 2 inte eller inte längre uppfylls av ett godkänt utbetalande organ, ska medlemsstaten på eget initiativ eller på kommissionens begäran återkalla godkännandet, såvida inte det utbetalande organet genomför nödvändiga anpassningar inom en tid som bestäms med hänsyn till hur allvarligt problemet är.
6. De utbetalande organen ska förvalta och säkerställa kontroll av de transaktioner som är kopplade till den offentliga intervention för vilken de ansvarar och de ska behålla det övergripande ansvaret inom detta område.
Artikel 8
Kommissionens befogenheter
1. För att säkerställa att det system som föreskrivs i artikel 7 fungerar väl, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 om
a) minimivillkoren för att godkänna utbetalande organ och samordningsorgan enligt artikel 7.2 respektive artikel 7.4,
▌
b) de utbetalande organens skyldigheter när det gäller offentlig intervention och reglerna för innehållet i deras förvaltnings- och kontrollansvar.
2. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om
a) förfarandena för att bevilja, återkalla och granska godkännandet av utbetalande organ och samordningsorgan samt för övervakningen av godkännandet av utbetalande organ,
b) regler med avseende på det arbete och de kontroller som ska ligga till grund för förvaltningsförklaringen från de utbetalande organen,
c) det samordnande organets funktion och den överföring av information till kommissionen som avses i artikel 7.4.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 9
Attesterande organ
1. Det attesterande organet ska vara ett offentligt eller privat revisionsorgan som utses av medlemsstaten. Om det är ett privat revisionsorgan och den tillämpliga unionslagstiftningen eller nationella lagstiftningen kräver det ska det väljas ut av medlemsstaten genom ett offentligt anbudsförfarande. Det ska lämna ett utlåtande, utarbetat i överensstämmelse med internationellt accepterade revisionsstandarder, om huruvida det utbetalande organets årsräkenskaper är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, huruvida de interna kontrollsystemen fungerar korrekt och huruvida de utgifter för vilka man ansökt om ersättning från kommissionen är lagliga och korrekta. I utlåtandet ska även anges huruvida granskningen leder till ett ifrågasättande av påståendena i förvaltningsförklaringen.
Organet ska i sin verksamhet vara oberoende av ▌det berörda utbetalande organet och det berörda samordningsorganet liksom den myndighet som har godkänt detta organ och ska besitta den nödvändiga tekniska sakkunskapen.
2. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa föreskrifter rörande de attesterande organens uppgifter, ▌inklusive kontrollerna ▌samt även de certifikat och rapporter, tillsammans med medföljande handlingar, som dessa organ ska upprätta. Med hänsyn till behovet av maximal effektivitet, granskning av transaktioner och professionell revisionsbedömning, vad beträffar en integrerad strategi, ska genomförandeakterna också fastställa
a) de revisionsprinciper på vilka det attesterande organets utlåtanden är baserade, inklusive en bedömning av risker, interna kontroller och den nivå på revisionsbevis som krävs,
b) de revisionsmetoder som används av de attesterande organen, med beaktande av internationella revisionsstandarder, för att utfärda sina utlåtanden, i förekommande fall inklusive användning av ett enda integrerat stickprov för varje population och, i förekommande fall, möjligheten att medfölja vid de utbetalande organens kontroller på plats.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 10
Ersättning för utbetalningar som görs av utbetalande organ
De utgifter som avses i artikel 4.1 och artikel 5 får finansieras av unionsmedel endast om de har betalats av godkända utbetalande organ.
Artikel 11
Oavkortat stöd till stödmottagare
Om inte annat uttryckligen anges i unionslagstiftningen ska stöd som faller inom ramen för finansiering enligt denna förordning oavkortat betalas ut till stödmottagarna.
AVDELNING III
SYSTEMET FÖR JORDBRUKSRÅDGIVNING
Artikel 12
Princip och tillämpningsområde
1. Medlemsstaterna ska inrätta ett system för rådgivning till stödmottagare om markskötsel och jordbruksdrift (▌jordbruksrådgivningen) som ska handhas av ▌utsedda ▌offentliga organ och/eller utvalda privata organ.
2. Jordbruksrådgivningen ska åtminstone omfatta
a) skyldigheter på gårdsnivå som härrör sig från föreskrivna verksamhetskrav och normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt avdelning VI kapitel I,
b) de jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på klimatet och miljön som anges i avdelning III kapitel 2 i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP] och det underhåll av jordbruksarealer som avses i artikel 4.1 c i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP],
▌
c) åtgärder på gårdsnivå som anges i programmen för landsbygdsutveckling som syftar till en modernisering av jordbruksföretag, uppbyggnad av konkurrenskraft, sektorsintegration, innovation och marknadsorientering samt främjande av entreprenörskap,
d) krav på stödmottagare såsom de definieras av medlemsstaterna för tillämpning av artikel 11.3 i direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område,
e) krav på stödmottagare såsom de definieras av medlemsstaterna för tillämpning av artikel 55 i förordning (EG) nr 1107/2009, i synnerhet iakttagande av de allmänna principerna för integrerat växtskydd som avses i artikel 14 i direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel.
3. Jordbruksrådgivningen får också omfatta bland annat
a) främjande av omvandling av jordbruk och diversifiering av deras ekonomiska verksamhet,
b) riskhantering och införande av lämpliga förebyggande åtgärder för att motarbeta naturkatastrofer, katastrofer i allmänhet och djur- och växtsjukdomar,
c) minimikraven i den nationella lagstiftningen som avses i artiklarna 29.3 och 30.2 i förordning (EU) nr xxx/xxx [RD],
d) information om begränsning av och anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald och vattenskydd enligt bilaga I till denna förordning.
Artikel 13
Särskilda krav som rör systemet för jordbruksrådgivning
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de rådgivare som arbetar inom systemet för jordbruksrådgivning har lämpliga kvalifikationer och får regelbunden utbildning.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att rådgivning och kontroll hålls åtskilda. I detta avseende och om inte annat föreskrivs i den nationella lagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar, ska medlemsstaterna se till att de utvalda och utsedda organ som avses i artikel 12.1 inte röjer de personuppgifter eller uppgifter om enskilda som de inhämtar i samband med rådgivningen för andra personer än den stödmottagare som driver det berörda jordbruksföretaget, med undantag av oegentligheter och överträdelser, särskilt brottslig verksamhet, som upptäcks under verksamheten och som omfattas av en skyldighet enligt unionsslagstiftningen eller den nationella lagstiftningen att informera en offentlig myndighet.
3. Den ▌nationella myndigheten ska förse den potentiella stödmottagaren ▌med en tillämplig förteckning över utvalda och utsedda organ enligt artikel 12.1, i första hand i elektronisk form.
Artikel 14
Tillgång till systemet för jordbruksrådgivning
Stödmottagare och jordbrukare som inte får stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken får använda systemet för jordbruksrådgivning på frivillig grund.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 99.2 fjärde stycket får medlemsstaterna dock i enlighet med objektiva kriterier fastställa vilka kategorier av stödmottagare som ska prioriteras för systemet för jordbruksrådgivning, inbegripet nätverk som verkar med begränsade medel i den mening som avses i artiklarna 53, 61 och 62 i förordning (EU) nr xxx/xxx [RD].
I detta fall ska medlemsstaterna ▌säkerställa att de jordbrukare prioriteras som har mycket begränsad tillgång till någon annan rådgivningstjänst än jordbruksrådgivningen.
Systemet för jordbruksrådgivning ska säkerställa att stödmottagare får tillgång till råd som återspeglar deras jordbruksföretags särskilda situation.
Artikel 15Kommissionens befogenheter
▌
Kommissionen får genom genomförandeakter anta regler för ett enhetligt genomförande av systemet för jordbruksrådgivning, så att systemet tas i full drift.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
AVDELNING IV
EKONOMISK FÖRVALTNING AV FONDERNA
Kapitel I
EGFJ
AVSNITT 1FINANSIERING AV UTGIFTER
Artikel 16
Budgettak
1. Det årliga taket för EGFJ:s utgifter ska utgöras av de maximibelopp som fastställts för denna fond enligt förordning (EU) nr xxx/xxx [den fleråriga budgetramen].
2. I den händelse unionslagstiftningen anger att belopp ska minskas eller läggas till i förhållande till de belopp som anges i punkt 1 ska kommissionen, genom genomförandeakter som antas utan att tillämpa det förfarande som avses i artikel 112 och på grundval av de uppgifter som avses i den lagstiftningen, fastställa det nettoanslag som ska stå till förfogande för utgifterna från EGFJ.
Artikel 17
Månadsbetalningar
1. De medel som behövs för att finansiera de utgifter som avses i artikel 4.1 ska kommissionen ställa till medlemsstaternas förfogande genom månadsbetalningar, på grundval av betalningar som under en referensperiod har verkställts av de godkända utbetalande organen.
2. Till dess att kommissionen har verkställt månadsbetalningarna ska medlemsstaterna tillhandahålla de medel som behövs för att täcka utgifterna, alltefter de godkända utbetalande organens behov.
Artikel 18
Förfarande för månadsbetalningar
1. Kommissionen ska verkställa månadsbetalningarna för de utgifter som har betalats av godkända utbetalande organ under referensmånaden, utan att det föregriper tillämpningen av artiklarna 53 och 54.
2. Månadsbetalningarna ska göras till medlemsstaten senast den tredje arbetsdagen i den andra månaden efter den månad då utgifterna har betalats. De utgifter som medlemsstaterna betalar under perioden 1–15 oktober ska hänföras till oktober månad. De utgifter som medlemsstaterna betalar under perioden 16–31 oktober ska hänföras till november månad.
3. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa sina månadsbetalningar på grundval av medlemsstaternas utgiftsdeklarationer och den information som lämnas i enlighet med artikel 102.1, med beaktande av de minskningar eller inställande av betalningar som gäller enligt artikel 43, eller eventuella andra korrigeringar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
4. Kommissionen får, genom genomförandeakter som antas utan att tillämpa det förfarande som avses i artikel 112, besluta om tilläggsbetalningar eller avdrag. Den kommitté som avses i artikel 112.1 ska i så fall underrättas vid närmast följande möte.
Artikel 19
Administrativa kostnader och personalkostnader
Utgifter för administration och personal som medlemsstaterna och stödmottagare som får stöd från EGFJ ådrar sig ska inte bäras av EGFJ.
Artikel 20
Utgifter för offentlig intervention
1. Om det inom ramen för den samlade marknadsordningen inte fastställs något belopp per enhet vid en offentlig intervention, ska EGFJ finansiera den aktuella åtgärden på grundval av schablonbelopp som är enhetliga inom hela unionen, särskilt när det gäller medel som härrör från medlemsstaterna och som används för uppköp av produkter, materiella åtgärder i samband med lagring och, i förekommande fall, bearbetning av interventionsprodukter.
2. För att kunna säkerställa finansieringen genom EGFJ av den offentliga interventionens utgifter, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande
a) typen av åtgärder som kan komma i fråga för finansiering från unionen samt villkoren för ersättning av dessa utgifter,
b) villkoren för berättigande till ersättning samt beräkningsmetoder som baseras på de poster som faktiskt har konstaterats av de utbetalande organen eller på grundval av schablonbelopp som kommissionen har fastställt, eller på grundval av schablonbelopp och icke-schablonbelopp som fastställs i sektorslagstiftning inom jordbruket.
3. För att säkerställa att de anslag som unionsbudgeten föreskriver för EGFJ förvaltas på lämpligt sätt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 som innehåller bestämmelser om värderingen av de transaktioner som görs i samband med offentlig intervention och de åtgärder som ska vidtas i händelse av förlorade eller försämrade produkter i samband med offentlig intervention, och fastställandet av de belopp som ska finansieras.
4. De belopp som avses i ▌punkt 1 ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
Artikel 21
Inhämtande av satellitbilder
Förteckningen över de satellitbilder som krävs för kontroller ska fastställas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna, i enlighet med den specifikation som utarbetas av varje medlemsstat.
Kontrollorganen eller de tjänsteleverantörer som bemyndigats att representera dem ska utan kostnad kunna rekvirera sådana satellitbilder från kommissionen.
Kommissionen ska dock fortsätta att äga satellitbilderna och ska få tillbaka dem när arbetet är slutfört. Den får också se till att det utförs arbete för att förbättra teknikerna och arbetsmetoderna för att kontrollera jordbruksarealer genom fjärranalyser.
Artikel 22
Övervakning av jordbruksresurser
De åtgärder som finansieras i enlighet med artikel 6 c ska syfta till att ge kommissionen medel för att förvalta unionens jordbruksmarknader globalt sett, att säkerställa jordbruksekonomisk och miljömässig övervakning av jordbruksmark, inklusive skogsjordbruk, och grödoförhållanden för att möjliggöra beräkningar, i synnerhet med avseende på avkastning och jordbruksproduktion, att internationellt sprida tillgången till sådana beräkningar, såsom inom initiativ som samordnas av FN-organisationer eller andra internationella organ, att bidra till världsmarknadernas öppenhet och att säkerställa teknisk uppföljning av det agrometerologiska systemet.
De åtgärder som finansieras i enlighet med artikel 6 c rör framför allt insamling eller köp av den information som krävs för genomförande och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, däribland uppgifter från satellitövervakning och meteorologiska uppgifter, skapande av en infrastruktur för geografiska data samt en webbplats, särskilda undersökningar om klimatfrågor, fjärranalyser som används som hjälp vid övervakning av markkvaliteten, och aktualisering av agrometeorologiska och ekonometriska modeller. Vid behov ska dessa åtgärder genomföras i samarbete med nationella laboratorier och organ.
Artikel 23
Genomförandebefogenheter
Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta bestämmelser om finansieringen i enlighet med artikel 6 b och c, förfarandet genom vilket åtgärderna i artiklarna 21 och 22 ska genomföras för att uppfylla de uppsatta målen, ramen som styr förvärv, förbättring och nyttjande av satellitbilder och meterologiska uppgifter samt de tillämpliga tidsfristerna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
AVSNITT 2
BUDGETDISCIPLIN
Artikel 24
Förenlighet med budgettaket
1. Anslagen för utgifter från EGFJ får inte i någon fas av budgetförfarandet och budgetgenomförandet överskrida det belopp som avses i artikel 16.
Alla rättsakter som kommissionen föreslår och som antas av Europaparlamentet och rådet, rådet eller kommissionen och som har inverkan på EGFJ-budgeten, ska vara förenliga med det belopp som avses i artikel 16.
2. Om det för en medlemsstat i unionslagstiftningen föreskrivs ett finansieringstak för jordbruksutgifter i euro, ska dessa utgifter ersättas upp till detta tak i euro, i förekommande fall justerade för effekterna om artikel 43 tillämpas.
3. Nationella tak för direktstöd enligt artikel 7 i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP], justerade i enlighet med artikel 25 i denna förordning, ska betraktas som finansiella tak uttryckta i euro.
Artikel 24a
Reserv för kriser inom jordbrukssektorn
En reserv för kriser i jordbrukssektorn som är avsedd att ge ytterligare stöd för sektorn vid större kriser som drabbar produktionen eller distributionen inom jordbruket ska upprättas genom en minskning av direktstödet i början av varje år med hjälp av den mekanism för finansiell disciplin som avses i artikel 25.
Totalbeloppet för reserven ska vara 2 800 miljoner EUR med lika stora årliga delbetalningar på 400 miljoner EUR (2011 års priser) för perioden 2014–2020 och ska omfattas av rubrik 2 i [den fleråriga budgetramen].]
Artikel 25
Finansiell disciplin
1. För att säkerställa att de årliga tak som fastställs i förordning (EU) nr xxx/xxx [MFF] för finansiering av marknadsrelaterade utgifter och direktstöd inte överskrids, ska en justeringsgrad av direktstöden fastställas när prognoserna för finansieringen av de ovannämnda åtgärderna under detta undertak för ett visst budgetår, tyder på att det tillämpliga årliga taket kommer att överskridas.
2. Kommissionen ska lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars det kalenderår som justeringen i punkt 1 ska gälla ▌.
3. Om någon justeringsgrad inte har fastställts av Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni ett givet år ska kommissionen göra detta genom en genomförandeakt och utan dröjsmål informera Europaparlamentet och rådet om att detta gjorts. En sådan genomförandeakt ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
4. Senast den 1 december ▌ får kommissionen, på grundval av de nya uppgifter som kommit till dess kännedom, ▌anpassa den justeringsgrad för direktstöden som fastställts enligt punkterna 2 eller 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
4a. Genom undantag från artikel 169.3 fjärde stycket i förordning (EU) nr 966/2012 ska medlemsstaterna betala tillbaka de anslag som överförts i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 966/2012 till de slutmottagare som under det budgetår som anslagen överförs till omfattas av den justering av direktstödet som avses i punkt 1 i denna artikel.
Den återbetalning som avses i första stycket ska endast tillämpas för slutmottagare i de medlemsstater där finansiell disciplin tillämpats under det föregående budgetåret.
5. Kommissionen får genom genomförandeakter anta villkor och bestämmelser för anslag som förs över i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 966/2012 för att finansiera de utgifter som avses i artikel 4.1 b i den här förordningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
6. När denna artikel tillämpas ska ▌beloppet ▌för den reserv för kriser i jordbrukssektorn som avses i artikel 24a inkluderas när justeringsgraden av direktstöden fastställs. Varje belopp som inte gjorts tillgängligt för krisåtgärder i slutet av budgetåret kommer att utbetalas i enlighet med punkt 4a.
Artikel 26
Förfarandet för budgetdisciplin
1. Kommissionen ska för Europaparlamentet och rådet, samtidigt med budgetförslaget för ett budgetår N, lägga fram sina prognoser för budgetåren N - 1, N och N + 1.
2. Om det när budgetförslaget för år N upprättas verkar finnas risk för att det belopp som avses i artikel 16 för budgetår N kommer att överskridas, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet eller för rådet föreslå de åtgärder som behövs för att säkerställa att detta belopp inte överskrids.
3. Närhelst kommissionen bedömer att det finns risk för att det belopp som avses i artikel 16 kan komma att överskridas och den inte har möjlighet att inom ramen för sina befogenheter vidta tillräckliga åtgärder för att råda bot på situationen, ska kommissionen för att se till att beloppet inte överskrids föreslå andra åtgärder. Dessa åtgärder ska antas av rådet om den rättsliga grunden för den relevanta åtgärden är artikel 43.3 i EUF-fördraget eller av Europaparlamentet och rådet om den rättsliga grunden för den relevanta åtgärden är artikel 43.2 i EUF-fördraget.
4. Om det vid slutet av budgetår N visar sig att medlemsstaternas ersättningsanspråk överskrider eller kan komma att överskrida det belopp som avses i artikel 16 ska kommissionen
a) beakta dessa anspråk i proportion till medlemsstaternas anspråk och inom den tillgängliga budgetens begränsningar, och ska, genom genomförandeakter, preliminärt fastställa månadsbetalningarna för den berörda månaden,
b) för alla medlemsstater senast den 28 februari det påföljande året fastställa situationen när det gäller unionsfinansiering för det föregående budgetåret,
c) genom genomförandeakter fastställa totalbeloppet för unionsfinansiering uppdelat per medlemsstat på grundval av en enda unionsfinansieringsnivå inom gränserna för den budget som gällde för månadsbetalningarna,
d) senast i samband med de betalningar som hänför sig till mars månad år N + 1 verkställa de eventuella kompensationsbetalningar som ska göras med avseende på medlemsstaterna.
De genomförandeakter som föreskrivs i första stycket leden a och c ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
Artikel 27
System för tidig varning
För att försäkra sig om att budgettaket i artikel 16 inte överskrids ska kommissionen använda ett system för tidig varning med uppföljning månadsvis av utgifterna från EGFJ.
I början av varje budgetår ska kommissionen därför fastställa profiler över månadsutgifterna, i förekommande fall på grundval av medelvärdet av månadsutgifterna under de tre närmast föregående åren.
Kommissionen ska lägga fram återkommande rapporter för Europaparlamentet och rådet där utvecklingen av utgifterna granskas och jämförs med profilerna och där en bedömning görs av utvecklingen för det pågående budgetåret.
Artikel 28
Referensväxelkurser
1. När kommissionen antar budgetförslaget eller en ändringsskrivelse till budgetförslaget rörande jordbruksutgifterna, ska den för att upprätta budgetberäkningarna för EGFJ använda den genomsnittliga växelkurs mellan euro och US-dollar som använts på marknaden under det senaste kvartalet, som ska ha avslutats senast 20 dagar innan kommissionen antog budgeten.
2. När kommissionen antar ett förslag till tilläggs- eller ändringsbudget eller en ändringsskrivelse till en sådan ska den, i den mån dessa handlingar berör anslag till åtgärder som avses i artikel 4.1 a, använda
a) ▌medelvärdet av den växelkurs mellan euro och US-dollar som faktiskt noterats på marknaden från och med den 1 augusti föregående budgetåret till och med slutet av det senaste kvartalet som ska ha avslutats minst 20 dagar innan kommissionen antog budgeten, och senast den 31 juli pågående budgetår,
b) ▌som en prognos för den resterande delen av budgetåret, den genomsnittliga kurs som faktiskt noterats under det senaste kvartalet, som ska ha avslutats minst 20 dagar innan kommissionen antog budgeten.
Kapitel II
EJFLU
AVSNITT 1ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR EJFLU
Artikel 29
Ingen dubbel finansiering
Utgifter som finansieras enligt EJFLU får inte finansieras från någon annan post i EU-budgeten.
Artikel 30
Gemensamma bestämmelser för alla utbetalningar
1. I enlighet med artikel 67.1 i förordning (EU) nr CR/xxx får kommissionens utbetalningar av det EJFLU-bidrag som avses i artikel 5 inte överskrida budgetåtagandena.
Utbetalningarna ska anslås till det tidigaste gällande budgetåtagandet. ▌
2. Artikel [81] i förordning (EU) nr FR/xxx ska tillämpas.
AVSNITT 2FINANSIERING AV LANDSBYGDSUTVECKLINGSPROGRAM
Artikel 31
Ekonomiskt bidrag från EJFLU
Det ekonomiska bidraget från EJFLU för utgifter inom programmen för landsbygdsutveckling ska fastställas för varje program, inom de budgettak som sätts av unionslagstiftningen avseende stöd till landsbygdsutveckling genom EJFLU.
Artikel 32
Budgetåtaganden
I enlighet med artikel 66 i förordning (EU) nr CR/xxx ska unionens budgetåtaganden för landsbygdsutvecklingsprogram gälla.
AVSNITT 3EKONOMISKT BIDRAG TILL LANDSBYGDSUTVECKLINGSPROGRAM
Artikel 33
Bestämmelser som gäller för utbetalningar för landsbygdsutvecklingsprogram
1. Medlemsstaterna ska få tillgång till de anslag som är nödvändiga för att finansiera utgifterna som avses i artikel 5 i form av förhandsfinansiering, mellanliggande betalningar och slutbetalningar såsom beskrivs i detta avsnitt.
2. Förhandsfinansiering och mellanliggande betalningar får tillsammans för varje landsbygdsutvecklingsprogram uppgå till högst 95 % av bidraget från EJFLU.
När taket på 95 % nåtts ska medlemsstaterna fortsätta att överlämna betalningsansökningar till kommissionen.
Artikel 34
Bestämmelser om förhandsfinansiering
1. Kommissionen ska, efter sitt beslut om antagande av ett landsbygdsutvecklingsprogram, betala ett belopp som förhandsfinansiering till medlemsstaten för hela programperioden. Denna förhandsfinansiering ska betalas i delbetalningar enligt följande:
a) 2014: 1 % av EJFLU:s stöd till programmet för hela programperioden och 1,5 % av EJFLU:s stöd till programmet för hela programperioden när en medlemsstat har mottagit ekonomiskt bistånd sedan 2010, i enlighet med artiklarna 122 och 143 i EUF-fördraget, eller från EFSF eller mottar ekonomiskt bistånd den 31 december 2013 i enlighet med artiklarna 136 och 143,
b) 2015: 1 % av EJFLU:s stöd till programmet för hela programperioden och 1,5 % av EJFLU:s stöd till programmet för hela programperioden när en medlemsstat har mottagit ekonomiskt bistånd sedan 2010, i enlighet med artiklarna 122 och 143 i EUF-fördraget, eller från EFSF eller mottar ekonomiskt bistånd den 31 december 2014 i enlighet med artiklarna 136 och 143 i EUF-fördraget,
c) 2016: 1 % av EJFLU:s stöd till programmet för hela programperioden.
Om ett landsbygdsutvecklingsprogram antas 2015 eller senare ska de första delbetalningarna betalas ut under det år då programmet antas.
2. Hela det belopp som utbetalas som förhandsfinansiering ska återbetalas till kommissionen, om medlemsstaten inte har haft några utgifter för och inte har lämnat någon utgiftsdeklaration för landsbygdsutvecklingsprogrammet inom 24 månader efter utbetalningen av den första delen av förhandsfinansieringen.
3. Den ränta som förhandsfinansieringen ger upphov till ska gottskrivas programmet för landsbygdsutveckling och avräknas från beloppet för offentliga utgifter i den slutliga utgiftsdeklarationen.
4. Totalbeloppet för förhandsfinansiering ska slutjusteras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 53 i denna förordning innan landsbygdsutvecklingsprogrammet avslutas.
Artikel 35
Mellanliggande betalningar
1. De mellanliggande betalningarna ska göras för varje landsbygdsutvecklingsprogram. De ska beräknas genom att den medfinansieringsnivå som gäller för varje åtgärd tillämpas på de offentliga utgifter som hänför sig till denna åtgärd i enlighet med artikel 65 i förordning (EU) nr RD/xxx.
2. Kommissionen ska, i mån av budgetmedel, göra mellanliggande betalningar för att lämna ersättning för utgifter som betalats av de godkända utbetalande organen för genomförandet av programmen.
3. Kommissionen ska göra en mellanliggande betalning endast om följande krav har uppfyllts:
a) En utgiftsdeklaration som är underskriven av det godkända utbetalande organet enligt artikel 102.1 c har kommit in till kommissionen.
b) Det totalbelopp för bidrag från EJFLU som tilldelats varje åtgärd för hela den ifrågavarande programperioden har respekterats.
c) Den senaste årsrapporten om genomförandet av programmet för landsbygdsutveckling har lämnats in till kommissionen.
4. Om något av kraven enligt punkt 3 inte är uppfyllt, ska kommissionen snarast underrätta det godkända utbetalande organet eller samordningsorganet, i de fall ett sådant har utsetts. Om något av de krav som fastställs i punkt 3 a eller 3 c inte har efterlevts ska utgiftsdeklarationen vara ogiltig.
5. Kommissionen ska göra en mellanliggande betalning senast 45 dagar efter det att en utgiftsdeklaration som uppfyller kraven i punkt 3 i denna artikel har diarieförts, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 53 och 54.
6. De godkända utbetalande organen ska upprätta och till kommissionen översända, direkt eller via samordningsorganet om ett sådant har utsetts, mellanliggande utgiftsdeklarationer för landsbygdsutvecklingsprogram, med den periodicitet som fastställs av kommissionen genom genomförandeakter som antagits i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Utgiftsdeklarationerna ska täcka de utgifter som de godkända utbetalande organen har haft under varje berörd tidsperiod. I de fall det inte går att lämna en deklaration för de utgifter som avses i artikel 55.7 i förordning (EU) nr CR/xxx på grund av kommissionens pågående godkännande av en programändring, får en utgiftsdeklaration för dessa utgifter lämnas under efterföljande perioder.
De mellanliggande utgiftsdeklarationerna för utgifter som verkställts från och med den 16 oktober ska belasta budgeten det påföljande året.
7. Artikel 74 i förordning (EU) nr CR/xxx ska gälla.
Artikel 36
Utbetalning vid slutbetalning och avslutande av program
1. Slutbetalning ska göras av kommissionen, efter det att den sista årsrapporten för genomförandet av ett landsbygdsutvecklingsprogram har kommit in, på grundval av den gällande finansieringsplanen, årsräkenskaperna för det senaste budgetåret då det berörda programmet för landsbygdsutveckling genomfördes och motsvarande beslut om avslutande av räkenskaperna, under förutsättning att det finns medel i budgeten. Dessa räkenskaper ska ha inkommit till kommissionen senast sex månader efter det fastställda slutdatumet för stödberättigande av utgifter som avses i artikel 55.2 i förordning (EU) nr xxx/xxx[CR], och ska omfatta de utbetalningar det utbetalande organet har gjort fram till och med det sista datumet för stödberättigande av utgifter.
2. Slutbetalningen ska utbetalas senast sex månader efter det att kommissionen mottagit den information och de handlingar som avses i punkt 1 i denna artikel och de sista årsräkenskaperna har avslutats. De återstående medel som det fortfarande finns åtaganden för efter slutbetalningen ska kommissionen återta senast sex månader senare, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37.5.
3. Om den sista årsrapporten och de handlingar som är nödvändiga för avslutande av räkenskaperna för programmets sista genomförandeår inte har kommit in till kommissionen senast det datum som anges i punkt 1 medför detta automatiskt återtagande av medlen enligt artikel 37.
Artikel 37
Automatiskt återtagande för landsbygdsutvecklingsprogram
1. Den del av ett budgetåtagande för ett landsbygdsutvecklingsprogram som inte har använts för utbetalning av förhandsfinansiering eller för mellanliggande betalningar eller för vilken ingen utgiftsdeklaration som uppfyller kraven i artikel 35.3 har kommit in till kommissionen senast den 31 december det tredje året efter det år då budgetåtagandet gjordes, ska automatiskt återtas av kommissionen.
2. Den del av de budgetåtaganden som ännu inte har avslutats vid slutdatumet för stödberättigande enligt artikel 55.2 i förordning (EU) nr xxx/xxx[CR] för vilken ingen utgiftsdeklaration har lämnats in ▌senast sex månader efter detta datum, ska automatiskt återtas.
3. I händelse av ett rättsligt förfarande eller administrativt överklagande med suspensiv verkan, ska den tidsfrist som avses i punkterna 1 eller 2 för det automatiska återtagandet förlängas, för det belopp som motsvarar de berörda verksamheterna, med den tid det rättsliga förfarandet eller det administrativa överklagandet pågår, under förutsättning att kommissionen får en motivering från medlemsstaten senast den 31 december år N + 3.
4. Följande ska inte tas med i beräkningen av automatiskt återtagande:
a) Den del av budgetåtagandena för vilken en utgiftsdeklaration har gjorts, men där ersättningen minskats eller ställts in av kommissionen den 31 december år N + 3.
b) Den del av budgetåtagandena som inte har betalats ut av ett utbetalande organ på grund av force majeure och som är av avgörande betydelse för genomförandet av landsbygdsutvecklingsprogrammet. De nationella myndigheter som åberopar force majeure ska påvisa de direkta följderna för genomförandet av hela eller delar av programmet.
Medlemsstaten ska senast den 31 januari till kommissionen skicka information om de undantag som avses i första stycket för det belopp som ska deklareras senast vid utgången av föregående år.
5. Kommissionen ska i god tid informera medlemsstaterna om det finns risk för att automatiskt återtagande kan komma att tillämpas. Kommissionen ska också informera dem om vilket belopp som kan komma att återtas på grundval av de uppgifter som kommissionen har tillgång till. Medlemsstaterna ska ha två månader från och med att denna information har mottagits på sig för att godkänna beloppet i fråga eller för att framföra synpunkter. Kommissionen ska genomföra det automatiska återtagandet senast nio månader efter den sista tidsfristen som fastställs då punkterna 1–3 tillämpas.
6. Vid automatiskt återtagande ska EJFLU:s bidrag till det berörda landsbygdsutvecklingsprogrammet för det aktuella året minskas med det återtagna beloppet. Medlemsstaten ska lägga fram en reviderad finansieringsplan som fördelar stödminskningen mellan de olika åtgärderna i programmet och som ska godkännas av kommissionen. Annars ska kommissionen proportionellt minska de belopp som tilldelats varje åtgärd.
▌
Kapitel III
Gemensamma bestämmelser
Artikel 41
Budgetår för jordbruket
Utan att det påverkar de särskilda bestämmelser om deklaration av utgifter och inkomster för offentlig intervention som fastställs av kommissionen enligt artikel 48.7 a ska budgetåret för jordbruket täcka de utgifter och de inkomster som de utbetalande organen tar upp i räkenskaperna för EGFJ- och EJFLU-budgeten under budgetår "N" som börjar den 16 oktober år "N-1" och löper till den 15 oktober år "N".
Artikel 42
Iakttagande av betalningsfrister
När unionslagstiftningen anger tidsfrister för betalning ska alla utbetalningar som görs av de utbetalande organen till stödmottagarna, före tidigast möjliga betalningsdatum och efter sista möjliga betalningsdatum, betraktas som ej berättigande till unionsfinansiering, utom i de fall, på de villkor och inom de gränser som fastställs med beaktande av proportionalitetsprincipen.
För att se till att utgifter som betalas ut före första möjliga betalningsdatum eller efter sista möjliga betalningsdatum blir berättigade till unionsfinansiering samtidigt som man begränsar de finansiella verkningarna ▌ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande undantag från icke-berättigandet när det gäller utbetalningar som görs av utbetalande organ.
Artikel 43
Minskning och inställande av månadsbetalningar och mellanliggande betalningar
1. Om kommissionen, med hjälp av utgiftsdeklarationerna eller den information som avses i artikel 102, fastställer att utgifterna har betalats av organ som inte är godkända utbetalande organ, att betalningsperioderna eller de budgettak som fastställs i unionslagstiftningen inte har iakttagits eller att utgifterna på annat sätt inte har betalats på ett sätt som är förenligt med unionens regler, får kommissionen minska eller ställa in månadsbetalningarna eller de mellanliggande betalningarna till den berörda medlemsstaten inom ramen för det beslut om månadsbetalningar som avses i artikel 18.3 eller inom ramen för de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35, efter det att medlemsstaten fått tillfälle att lämna sina synpunkter.
Om utgiftsdeklarationerna eller den information som avses i artikel 102 inte är tillräckliga för att kommissionen ska kunna fastställa att utgifterna har betalats i enlighet med unionens regler, ska kommissionen uppmana den berörda medlemsstaten att lämna ytterligare information och sina synpunkter inom en period som inte får vara kortare än 30 dagar. Om medlemsstaten inte lämnar något svar på kommissionens begäran inom den fastställda tidsperioden, eller om det inlämnade svaret anses vara otillräckligt eller visar att utgifterna inte har betalats i enlighet med unionens föreskrifter, får kommissionen minska eller ställa in månadsbetalningarna eller de mellanliggande betalningarna till den berörda medlemsstaten inom ramen för det beslut om månadsbetalningar som avses i artikel 18.3 eller inom ramen för de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35.
2. Kommissionen får, genom genomförandeakter, minska eller ställa in månadsbetalningarna eller de mellanliggande betalningarna till en medlemsstat om ▌en eller flera av de centrala komponenterna i det nationella kontrollsystemet i fråga inte existerar, eller inte fungerar på grund av de konstaterade bristernas allvarliga eller ihållande karaktär eller om det finns likartade allvarliga brister i systemet för återvinning av oegentligt utförda betalningar och om antingen det ena eller det andra av följande villkor är uppfyllt:
▌
b) De brister som avses ovan är av fortlöpande natur och har lett till minst två genomförandeakter enligt artikel 54 genom vilka finansiering av utgifter från den berörda medlemsstaten undantagits från unionsfinansieringen.
c) Kommissionen fastställer att den berörda medlemsstaten inte är i stånd att genomföra de korrigerande åtgärder som krävs ▌inom den omedelbara framtiden, i enlighet med en handlingsplan med tydliga framstegsindikatorer som ska fastställas i samråd med kommissionen.
De genomförandeakter som föreskrivs i första stycket ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
Minskningen eller inställandet av utbetalningarna ska tillämpas för de relevanta utgifter som betalats av det utbetalande organet och för vilka brister befunnits förekomma under en period som ska fastställas i de genomförandeakter som avses i första stycket och som inte får vara längre än tolv månader, men som kan förlängas med högst tolv månader i taget om villkoren för minskning eller inställande av utbetalningar fortfarande är uppfyllda. Om dessa villkor inte längre uppfylls ska minskningen eller inställandet av utbetalningar upphöra.
Innan kommissionen antar de genomförandeakter som avses i första stycket, ska den informera den berörda medlemsstaten om sin avsikt att göra detta och uppmana medlemsstaten att reagera inom en period som inte får vara kortare än 30 dagar.
Besluten om de månadsbetalningar som avses i artikel 18.3 eller om de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35, ska ta hänsyn till de genomförandeakter som antas i enlighet med denna punkt.
3. Minskningar och inställanden av utbetalningar enligt denna artikel ska tillämpas i enlighet med proportionalitetsprincipen och utan att det föregriper tillämpningen av artiklarna 53 och 54.
4. Minskningar och inställanden av utbetalningar enligt denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artiklarna 17, 20 och 21 i förordning (EU) nr CR/xxx.
De inställanden av utbetalningar som avses i artiklarna 17 och 20 i förordning (EU) nr CR/xxx ska tillämpas enligt förfarandet i punkt 2 i denna artikel.
Artikel 44
Inställande av utbetalningar vid sen inlämning
Om sektorslagstiftningen inom jordbruket kräver att medlemsstaterna inom en specifik tidsperiod ska lämna information om antalet kontroller som utförts enligt artikel 61 och resultaten av dessa och om en medlemsstat lämnar in uppgifterna för sent, får kommissionen ställa in de månadsbetalningar som avses i artikel 18 eller de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35, förutsatt att kommissionen i god tid före referensperiodens början har gett medlemsstaterna tillgång till alla de uppgifter, blanketter och upplysningar som de behöver för att ta fram de statistiska uppgifterna. Det belopp som ska ställas in får inte överstiga 1,5 % av de utgifter för vilka de relevanta statistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid. Vid tillämpning av inställandet ska kommissionen agera i enlighet med proportionalitetsprincipen och beakta förseningens längd. I synnerhet ska hänsyn tas till om beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten äventyras av att uppgifterna lämnats in för sent. Innan kommissionen ställer in månadsbetalningarna ska den skriftligen meddela den berörda medlemsstaten. Kommissionen ska betala ut de inställda beloppen när den erhåller de statistiska uppgifterna från de berörda medlemsstaterna, under förutsättning att datumet för mottagande av de statistiska uppgifterna inte är senare än slutet av januari påföljande år.
Artikel 45
Avsättning av inkomster för särskilda ändamål
1. Följande ska anses vara inkomster avsatta för särskilda ändamål i den mening som avses i artikel [18] i förordning (EU) nr FR/xxx:
a) Belopp som enligt artiklarna 42 och 53 när det gäller utgifter inom ramen för EGFJ och artiklarna 54 och 56 ska betalas till unionsbudgeten, inbegripet ränta på dessa belopp.
b) Belopp som inkasseras eller drivs in enligt del II avdelning I kapitel III avsnitt III i rådets förordning (EG) nr 1234/2007.[40]
c) Belopp som har inkasserats till följd av påföljder i enlighet med de särskilda regler som fastställs i sektorslagstiftningen inom jordbruket, förutom om denna lagstiftning uttryckligen anger att medlemsstaterna får hålla inne dessa belopp.
d) Belopp som, när det gäller utgifter inom EGFJ, motsvarar påföljder som tillämpas i enlighet med de regler om tvärvillkor som fastställs i avdelning VI kapitel II.
e) Alla förverkade säkerheter, borgen och garantier som har ställts i enlighet med unionslagstiftning antagen inom ramen för ▌den gemensamma jordbrukspolitiken, med undantag för landsbygdsutveckling. Medlemsstaterna ska emellertid behålla förverkade säkerheter som ställts vid beviljande av export- eller importlicenser eller inom ett anbudsförfarande med det enda syftet att säkerställa att anbudsgivarna ger seriösa anbud.
2. De belopp som avses i punkt 1 ska betalas till unionens budget och ska, om de återanvänds, uteslutande användas för att finansiera utgifter från EGFJ eller EJFLU.
3. Denna förordning ska även tillämpas på inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt punkt 1.
4. När det gäller EGFJ ska artiklarna [150 och 151] i förordning (EU) nr FR/xxx gälla i tillämpliga delar för räkenskaperna för de inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i den här förordningen.
Artikel 46
Separat redovisning
Varje utbetalande organ ska föra separata räkenskaper för de anslag som unionsbudgeten föreskriver för EGFJ och EJFLU.
Artikel 47
Informationsåtgärder
1. Den information som finansieras i enlighet med artikel 6 e ska i synnerhet syfta till att hjälpa till att förklara, genomföra och utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken, upplysa allmänheten om vad den gemensamma jordbrukspolitiken handlar om och målsättningarna med denna, att återupprätta konsumenternas förtroende efter kriser med hjälp av informationskampanjer, ge upplysningar till jordbrukare och andra parter som verkar inom landsbygdsområden och främja den europeiska jordbruksmodellen samt hjälpa medborgarna att förstå den.
Den är avsedd att erbjuda enhetlig, objektiv och heltäckande information, både inom och utanför unionen, för att ge en korrekt och samlad bild av denna politik.
2. De åtgärder som avses i punkt 1 kan vara
a) årliga arbetsprogram eller andra specifika åtgärder som presenteras av en tredje part,
b) aktiviteter som genomförs på kommissionens initiativ.
De lagstadgade åtgärderna och de åtgärder som redan finansieras inom ramen för en annan unionsverksamhet ska uteslutas.
För att genomföra de aktiviteter som avses i led b får kommissionen ta hjälp av externa experter.
De åtgärder som avses i första stycket ska också bidra till att täcka gemensam kommunikation om unionens politiska prioriteringar, förutsatt att de har anknytning till de allmänna målen i denna förordning.
3. Senast den 31 oktober varje år ska kommissionen offentliggöra en ansökningsomgång som iakttar de villkor som anges i förordning (EU) nr FR/xxx.
4. Den kommitté som avses i artikel 112.1 ska informeras om de åtgärder som planerats och vidtagits i enlighet med denna artikel.
5. Kommissionen ska vartannat år överlämna en rapport om tillämpningen av denna artikel till Europaparlamentet och rådet.
Artikel 48
Kommissionens befogenheter
1. För att kunna ta hänsyn till de inkomster som de utbetalande organen får för unionsbudgetens räkning på grundval av de utgiftsdeklarationer som medlemsstaterna lämnar in, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande villkoren för när kompensationsbetalningar ska göras ifråga om vissa utgifter och inkomster inom ramen för EGFJ och EJFLU.
▌
3. Om unionsbudgeten inte har antagits i början av budgetåret eller om totalbeloppet för de inplanerade åtagandena överskrider det tröskelvärde som anges i artikel [150.3] i förordning (EU) nr FR/xxx, ska kommissionen, för att kunna göra en rimlig fördelning mellan medlemsstaterna av de anslag som finns tillgängliga, ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 i denna förordning om bestämmelser om metoden för åtagandena och utbetalningen av beloppen.
4. För att kontrollera konsekvensen i de uppgifter som medlemsstaterna har lämnat om utgifter eller annan information som föreskrivs i denna förordning ▌ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet i artikel 111 om uppskjutande av kommissionens månadsbetalningar till medlemsstaterna ▌när det gäller utgifter för EGFJ och villkoren för kommissionens minskning eller inställande av mellanliggande betalningar till medlemsstaterna inom ramen för EJFLU enligt artikel 43, då skyldigheten att underrätta kommissionen enligt artikel 102 inte har uppfyllts.
5. För att säkerställa iakttagandet av proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av artikel 44 ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 med regler om
a) förteckningen över åtgärder som omfattas av artikel 44,
b) storleken ▌på inställandet av utbetalningarna enligt den artikeln. ▌
▌
6. Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa närmare uppgifter om den skyldighet som föreskrivs i artikel 46 samt även de särskilda villkor som gäller för de uppgifter som ska bokföras i de utbetalande organens räkenskaper. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
7. Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta föreskrifter om följande:
a) Regler om finansiering och redovisning av interventionsåtgärder i form av offentlig lagring och om andra utgifter som finansieras av EGFJ och EJFLU.
b) Villkor och bestämmelser för automatiska återtagandeförfaranden.
c) Förfarande och andra modaliteter för att den mekanism som anges i artikel 44 ska fungera.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Kapitel IV
Bokföringsmässig kontroll
AVSNITT I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 49
Kommissionens kontroller på plats
1. Utan att det påverkar tillämpningen av de kontroller som medlemsstaterna gör enligt nationella lagar och andra författningar enligt artikel 287 i fördraget, eller de kontroller som görs med stöd av artikel 322 i EUF-fördraget eller på grundval av rådets förordning (EG) nr 2185/96[41], får kommissionen anordna kontroller på plats i medlemsstaterna i syfte att särskilt kontrollera
a) om de administrativa rutinerna är förenliga med unionsföreskrifterna,
b) om de erforderliga verifikationerna finns och om de överensstämmer med den verksamhet som finansieras av EGFJ eller EJFLU,
c) under vilka förhållanden den verksamhet som finansieras av EGFJ eller EJFLU genomförs och kontrolleras,
ca) om ett utbetalande organ uppfyller de kriterier för godkännande som fastställs i artikel 7.2 och om medlemsstaten tillämpar bestämmelserna i artikel 7.5 korrekt.
De personer som kommissionen bemyndigar att genomföra kontroller på plats eller kommissionens tjänstemän som verkar inom ramen för sina befogenheter, ska ha tillgång till bokföring och alla andra handlingar, inbegripet de handlingar och motsvarande metadata som upprättas eller tas emot och bevaras på elektroniskt medium, som har anknytning till utgifter som finansieras av EGFJ eller EJFLU.
Befogenheterna att utföra kontroller på plats får inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser som reserverar vissa åtgärder för ombud som utses särskilt enligt nationell lagstiftning. Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 1073/1999[42] och (EG) nr 2185/96 ska de personer som bemyndigats av kommissionen bland annat inte medverka vid hembesök hos eller formella förhör med personer inom ramen för den berörda medlemsstatens lagstiftning. De ska emellertid ha tillgång till den information som erhålls på detta sätt.
2. Kommissionen ska i god tid före kontrollen på plats underrätta den berörda medlemsstaten eller den medlemsstat på vars territorium kontrollen ska äga rum och ska när kontrollerna organiseras ta hänsyn till de administrativa konsekvenserna för de utbetalande organen. Tjänstemän från den berörda medlemsstaten får delta i sådana kontroller.
På begäran av kommissionen och med medlemsstatens samtycke, ska kompletterande kontroller eller utredningar av den verksamhet som avses i denna förordning utföras av medlemsstatens behöriga myndigheter. Tjänstemän från kommissionen eller personer som har fått bemyndigande av kommissionen får delta.
För att förbättra kontrollerna får kommissionen, med de berörda medlemsstaternas samtycke, be myndigheter i dessa medlemsstater om hjälp för vissa kontroller eller utredningar.
Artikel 50
Tillgång till information
1. Medlemsstaterna ska låta kommissionen ta del av alla uppgifter som behövs för att EGFJ och EJFLU ska fungera väl, och vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta de kontroller som kommissionen anser bör genomföras inom ramen för förvaltningen av unionens medel, inbegripet kontroller på plats.
2. Medlemsstaterna ska, på begäran, underrätta kommissionen om alla lagar och andra författningar som de har antagit för att genomföra de unionsakter som avser den gemensamma jordbrukspolitiken, i den mån dessa akter får ekonomiska följder för EGFJ eller EJFLU.
3. Medlemsstaterna ska låta kommissionen ta del av ▌uppgifter om oegentligheter och misstänkta bedrägerifall som har konstaterats, och om de åtgärder som har vidtagits för att driva in belopp som felaktigt har betalats ut till följd av sådana oegentligheter och bedrägerier, i enlighet med avsnitt III i detta kapitel.
Artikel 51
Tillgång till handlingar
De godkända utbetalande organen ska bevara verifikationerna för de utbetalningar som har gjorts och de handlingar som hör till de administrativa och fysiska kontroller som föreskrivs i unionslagstiftningen, och ställa dessa handlingar och uppgifter till kommissionens förfogande. Dessa verifikationer får bevaras elektroniskt i enlighet med de villkor som kommissionen fastställt på grundval av artikel 52.2.
Om handlingarna förvaras hos en myndighet som handlar i ett utbetalande organs ställe och som har till uppgift att utanordna medlen, ska denna till det godkända utbetalande organet lämna rapporter om antalet genomförda kontroller, innehållet i dem och de åtgärder som har vidtagits mot bakgrund av resultaten.
Artikel 52
Kommissionens befogenheter
1. För att garantera att bestämmelserna om kontroller på plats och tillgång till handlingar och information enligt detta kapitel tillämpas korrekt och effektivt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111, vilka kompletterar de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra enligt detta kapitel.
2. Kommissionen får, genom genomförandeakter, fastställa föreskrifter rörande
a) de förfaranden som rör de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna måste iaktta i samband med de kontroller som föreskrivs i detta kapitel,
b) de förfaranden som rör de skyldigheter att samarbeta som medlemsstaterna har i samband med genomförandet av artiklarna 49 och 50,
c) den rapporteringsskyldighet som avses i artikel 50.3,
d) de villkor i enlighet med vilka de verifikationer som avses i artikel 51 ska förvaras, inbegripet verifikationernas form och den tidsperiod under vilken de ska bevaras.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
AVSNITT II
AVSLUTANDE AV RÄKENSKAPERNA
Artikel 53
Bokföringsmässig kontroll
1. Före den 31 maj det år som följer på det berörda budgetåret och på grundval av de uppgifter som överlämnats i enlighet med artikel 102.1 c, ska kommissionen, genom genomförandeakter, besluta om avslutande av räkenskaperna för de godkända utbetalande organen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
2. I beslutet att avsluta räkenskaperna som avses i punkt 1, ska det fastslås att de överlämnade årsräkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga. Beslutet ska antas utan att det påverkar beslut som antas senare enligt artikel 54.
Artikel 54
Kontroll av överensstämmelse
1. När kommissionen upptäcker att utgifter som avses i artikel 4.1 och artikel 5 inte har betalats ut i överensstämmelse med unionslagstiftningen och, när det gäller EJFLU med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning enligt artikel 77 i förordning (EU) nr CR/xxx, ska den, genom genomförandeakter, besluta om de belopp som ska undantas från unionsfinansiering. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2.
2. Kommissionen ska göra en bedömning av de belopp som ska undantas med hänsyn till hur stor bristen på överensstämmelse är. Kommissionen ska beakta överträdelsens art ▌samt den ekonomiska förlust som unionen lidit. Den ska grunda den inställda utbetalningen på fastställandet av de belopp som använts felaktigt och får, när dessa belopp inte kan fastställas genom rimliga ansträngningar, tillämpa extrapolerade korrigeringar eller schablonkorrigeringar. Schablonkorrigeringar ska endast tillämpas när det, på grund av de aktuella omständigheterna eller på grund av att medlemsstaten inte har tillhandahållit kommissionen nödvändig information, inte är möjligt att genom rimliga ansträngningar närmare fastställa den ekonomiska förlust som unionen lidit.
3. Innan något beslut fattas om finansieringsavslag ska resultaten av kommissionens kontroller och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen, varefter de båda parterna ska söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas. I detta skede av förfarandet ska medlemsstaterna ges möjlighet att visa att den bristande uppfyllelsens faktiska omfattning är mindre än vad kommissionen antagit.
Om ingen överenskommelse nås, får medlemsstaten begära inledande av förfarandet för att förlika de respektive ståndpunkterna inom en period på fyra månader ▌. Resultaten av detta förfarande ska återges i en rapport, som ska överlämnas till kommissionen som ska beakta rekommendationerna i rapporten innan den fattar ett eventuellt beslut om finansieringsavslag. Kommissionen ska motivera sitt beslut om den beslutar att inte följa rekommendationerna i rapporten.
4. Ett finansieringsavslag får inte omfatta följande:
a) Utgifter som avses i artikel 4.1 och som har betalats mer än 24 månader före kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.
b) Sådana utgifter för fleråriga åtgärder som ingår bland de utgifter som avses i artikel 4.1, eller hänför sig till de program som avses i artikel 5, och för vilka stödmottagarens senaste skyldighet började gälla mer än 24 månader före kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.
c) Utgifter för åtgärder inom de program som avses i artikel 5, utöver dem som avses i led b i denna punkt, och som har betalats eller i förekommande fall slutbetalats av det utbetalande organet mer än 24 månader före kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.
5. Punkt 4 ska inte tillämpas på
a) oegentligheter som omfattas av avsnitt III i detta kapitel,
b) nationella stöd ▌för vilka förfarandet i artikel 108.2 i EUF-fördraget har inletts av kommissionen eller överträdelser som kommissionen i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget har meddelat den berörda medlemsstaten genom en formell underrättelse,
c) underlåtenhet från medlemsstaternas sida att fullgöra sina skyldigheter enligt avdelning V kapitel III i denna förordning, under förutsättning att kommissionen skriftligen underrättar medlemsstaten om resultatet av sina kontroller inom 12 månader från det att medlemsstatens rapport om kontroll av de berörda utgifterna har kommit in.
Artikel 55
Kommissionens befogenheter
1. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa föreskrifter för genomförandet av
a) avslutande av räkenskaperna enligt artikel 53 när det gäller de åtgärder som ska vidtas i samband med att beslutet antas och genomförs, inbegripet informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna och de tidsfrister som ska iakttas,
b) kontroll av överensstämmelse enligt artikel 54 när det gäller de åtgärder som ska vidtas i samband med att beslutet antas och genomförs, inbegripet informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna och de tidsfrister som ska iakttas samt även det förlikningsförfarande som föreskrivs i den artikeln, inklusive inrättandet av förlikningsorganet, dess uppgifter, sammansättning och arbetsprocedurer.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
2. För att göra det möjligt för kommissionen att skydda unionens ekonomiska intressen och för att garantera att bestämmelserna om kontroll av överensstämmelse enligt i artikel 54 tillämpas effektivt, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande kriterierna och metoderna för tillämpning av korrigeringar.
AVSNITT III
OEGENTLIGHETER
Artikel 56
Gemensamma bestämmelser
1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka beloppet inom 18 månader från det att en kontrollrapport eller en liknande handling, där det anges att en oegentlighet har förekommit, har godkänts och i förekommande fall mottagits av det utbetalande organ eller det andra organ som svarar för indrivningen. Motsvarande belopp ska vid tidpunkten för begäran om återbetalning registreras i det utbetalande organets liggare över fordringar.
2. Om beloppet inte betalats tillbaka inom fyra år från det datum begäran framfördes, eller inom åtta år från det att indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna, ska den berörda medlemsstaten stå för 50 % av de ekonomiska följderna för denna avsaknad av återbetalning och unionens budget ska stå för 50 %, utan att detta påverkar kravet på att den berörda medlemsstaten ska fortsätta driva indrivningsförfarandena i enlighet med artikel 60.
Om det i samband med indrivningsförfarandet i en slutgiltig administrativ eller rättslig handling konstateras att inga oegentligheter har förekommit, får den berörda medlemsstaten ta upp den ekonomiska belastning som den fått bära enligt första stycket som utgift inom EGFJ och EJFLU.
Om indrivningen av skäl som inte kan tillskrivas den berörda medlemsstaten emellertid inte kan ske inom den tidsfrist som anges i första stycket och om det belopp som ska indrivas överstiger en miljon EUR, får kommissionen på begäran av medlemsstaten utsträcka tidsfristen med en period som motsvarar hälften av den ursprungliga perioden.
3. Av vederbörligen motiverade skäl får medlemsstaterna besluta att inte fortsätta indrivningsförfarandet. Ett sådant beslut får fattas endast i följande fall:
a) Om redan åsamkade och förväntade kostnader för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in ska detta villkor anses vara uppfyllt
i) om det belopp som ska drivas in från stödmottagaren inom ramen för en enskild utbetalning för en stödordning inte överstiger 100 EUR, exklusive räntor, eller
ii) om det belopp som ska drivas in från stödmottagaren, inom ramen för en enskild utbetalning för en stödordning ligger på mellan 100 EUR och 150 EUR, exklusive räntor, och den berörda medlemsstaten enligt sin nationella lagstiftning tillämpar ett tröskelvärde som är lika med eller högre än det belopp som ska drivas in för att inte driva in nationella fordringar.
b) Om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oegentligheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning.
Om det beslut som avses i första stycket i denna punkt fattas innan det utestående beloppet har tagits upp i det förfarande som avses i punkt 2, ska unionens budget stå för de ekonomiska följderna av denna avsaknad av återbetalning. ▌
4. De ekonomiska följder som belastar medlemsstaten som en följd av punkt 2 i denna artikel ska av den berörda medlemsstaten föras in i de årsräkenskaper som ska lämnas in till kommissionen enligt artikel 102.1 c iv. Kommissionen ska, som en del av den genomförandeakt som anges i artikel 53.1, kontrollera att detta genomförts korrekt och i förekommande fall göra de justeringar som behövs.
5. Kommissionen får, genom genomförandeakter, i följande fall besluta att undanta de belopp som belastar unionsbudgeten från unionsfinansiering:
a) Om medlemsstaten inte har iakttagit de tidsfrister som avses i punkt 1.
b) Om den anser att medlemsstatens beslut att inte fortsätta indrivningen enligt punkt 3 inte är motiverat.
c) Om den anser att oegentligheten eller avsaknaden av återbetalning beror på oegentligheter eller försummelser som begåtts av den berörda medlemsstatens administrativa myndigheter eller något annat av medlemsstatens offentliga organ.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 112.2. Innan sådana genomförandeakter antas ska det förfarande som anges i artikel 54.3 tillämpas.
Artikel 57
Särskilda bestämmelser för EGFJ
De belopp som drivs in till följd av oegentligheter eller försummelser och den ränta som de ger upphov till ska betalas till de utbetalande organen och av dessa bokföras som intäkter för EGFJ den månad de tas emot.
Vid återbetalning till unionsbudgeten enligt första stycket får medlemsstaten behålla 20 % av de inkasserade beloppen, som ersättning för kostnader för indrivning, utom i de fall där det rör sig om oegentligheter eller försummelser som kan tillskrivas den berörda medlemsstatens administrativa myndigheter eller andra av medlemsstatens organ.
Artikel 58
Särskilda bestämmelser för EJFLU
Medlemsstaterna ska göra finansiella justeringar när oegentligheter och försummelser upptäcks inom verksamhet eller program för landsbygdsutveckling, genom att helt eller delvis ställa in den berörda unionsfinansieringen. Medlemsstaterna ska beakta de konstaterade oegentligheternas art och allvar samt storleken på de ekonomiska förluster som EJFLU åsamkats.
De belopp som uteslutits från unionsfinansiering från EJFLU och de belopp som indrivits samt räntorna på dessa belopp ska återföras till det berörda programmet. De unionsmedel som hållits inne eller drivits in får emellertid endast användas av medlemsstaterna för verksamhet som ingår i samma landsbygdsutvecklingsprogram, och under förutsättning att dessa medel inte på nytt används inom en verksamhet som har varit föremål för finansiell justering. Då ett landsbygdsutvecklingsprogram avslutas ska medlemsstaten återbetala de indrivna beloppen till unionsbudgeten.
Artikel 59
Kommissionens befogenheter
1. För att garantera att bestämmelserna om villkoren för indrivning av felaktiga utbetalningar och räntorna på dessa tillämpas korrekt och effektivt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra.
2. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa föreskrifter om
a) förfarandena för indrivning av felaktiga utbetalningar samt ränta enligt detta avsnitt och för att hålla kommissionen underrättad om utestående återkrav,
b) formerna för medlemsstaternas anmälan och meddelande till kommissionen med avseende på de skyldigheter som anges i det här avsnittet.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
AVDELNING V
KONTROLLSYSTEM OCH PÅFÖLJDER
Kapitel I
Allmänna regler
Artikel 60
Skydd av unionens ekonomiska intressen
1. Medlemsstaterna ska, inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, anta de lagar och andra författningar och vidta alla andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd för unionens ekonomiska intressen och särskilt för att
a) försäkra sig om att de insatser som finansieras genom EGFJ och EJFLU är lagliga och genomförs korrekt,
b) garantera effektivt skydd mot bedrägeri, i synnerhet när det gäller områden med högre risknivå, och som ska fungera som avskräckande medel, med beaktande av åtgärdernas kostnader och fördelar samt även att de är proportionerligt stora,
c) förebygga, upptäcka och korrigera oegentligheter och bedrägerier,
d) tillämpa påföljder som är effektiva, avskräckande och proportionella i enlighet med unionslagstiftningen eller, om detta inte är möjligt, nationell lagstiftning, och väcka talan, om så behövs,
e) driva in felaktiga utbetalningar samt ränta, och väcka talan om så behövs.
2. Medlemsstaterna ska inrätta effektiva förvaltnings- och kontrollsystem för att försäkra sig om att lagstiftningen som styr unionens stödordningar följs i syfte att minimera risken för ekonomisk förlust för unionen.
3. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om de bestämmelser som antagits och de åtgärder som vidtagits i enlighet med punkterna 1 och 2.
Alla villkor som medlemsstaterna sätter upp för att komplettera de villkor som fastställs i unionens föreskrifter för att få stöd från EGFJ eller EJFLU ska kunna verifieras.
4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta de regler som krävs för en enhetlig tillämpning av denna artikel. Dessa regler kan gälla
a) förfaranden, tidsfrister och informationsutbyte med avseende på de skyldigheter som anges i punkterna 1 och 2,
b) medlemsstaternas anmälan och meddelande till kommissionen med avseende på de skyldigheter som anges i punkt 3.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 61
Allmänna principer för kontroller
1. Det system som medlemsstaterna inrättar i enlighet med artikel 60.2 ska inbegripa, om inte annat föreskrivs, systematiska administrativa kontroller av alla stödansökningar och stödanspråk, och dessa ska kompletteras med kontroller på plats.
2. När det gäller kontrollerna på plats ska den ansvariga myndigheten göra stickprov från hela underlaget av sökande som, i förekommande fall, utgörs av ett slumpmässigt urval ▌för att få en representativ felfrekvens och ett riskbaserat urval som ska inrikta sig på de områden där risken för fel är störst.
3. Den ansvariga myndigheten ska upprätta en rapport för varje kontroll på plats.
4. När så är lämpligt ska samtliga kontroller på plats som föreskrivs i unionens föreskrifter om jordbruksstöd och landsbygdsutvecklingsstöd genomföras samtidigt.
5. Medlemsstaterna ska garantera ett minsta antal kontroller på plats som krävs för att riskerna ska hanteras effektivt och ska vid behov öka antalet kontroller eller kan minska antalet kontroller i det fall medlemsstaten har väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem och godtagbara felfrekvenser.
6. I de fall som kommissionen ska besluta om på grundval av artikel 64.2 h får stödansökningar och stödanspråk eller andra meddelanden, anspråk eller begäranden korrigeras och justeras efter det att de lämnats in om den behöriga myndigheten konstaterar uppenbara fel.
7. En stödansökan eller ett stödanspråk ska avslås om stödmottagaren eller dennes företrädare förhindrar genomförandet av en kontroll på plats, förutom vid force majeure och vid exceptionella omständigheter.
Artikel 62
Bestämmelse om kringgående
Utan att det påverkar tillämpningen av specifika bestämmelser ska inga förmåner som föreskrivs i sektorslagstiftningen inom jordbruket beviljas fysiska eller juridiska personer för vilka det konstaterats att de förutsättningar som krävs för att få sådana förmåner har skapats på ett konstlat sätt, i strid med målen för den lagstiftningen.
Artikel 63
Stödordningarnas förenlighet med kontrollernas syften inom vinsektorn
I syfte att tillämpa de stödordningar inom vinsektorn som avses i förordning (EU) nr xxx/xxx[sCMO], ska medlemsstaterna säkerställa att de administrations- och kontrollförfaranden som tillämpas för dessa ordningar är förenliga med det integrerade system som avses i kapitel II i denna avdelning när det gäller följande:
a) Den datoriserade databasen.
b) Systemen för identifiering av jordbruksskiften.
c) De administrativa kontrollerna.
Förfarandena ska utformas så att de fungerar tillsammans och så att det går att utbyta uppgifter med det integrerade systemet.
Artikel 64
Kommissionens befogenheter vad gäller kontroller
1. För att försäkra sig om att kontrollerna utförs korrekt och effektivt samt att kontrollen av villkoren för stödberättigande genomförs på ett effektivt, konsekvent och icke-diskriminerande sätt som skyddar unionens finansiella intressen ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande ytterligare krav när det gäller tullförfarandena, särskilt så som de fastställs i förordning (EG) nr 450/2008[43], om det krävs för att systemet ska kunna förvaltas korrekt.
2. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de föreskrifter som krävs för att säkra att detta kapitel tillämpas enhetligt i unionen. Dessa regler kan ▌gälla
a) föreskrifter om de administrativa och fysiska kontroller som medlemsstaterna ska genomföra med hänsyn till de skyldigheter, åtaganden och kriterier för stödberättigande som följer av tillämpningen av unionslagstiftningen,
b) föreskrifter om det minsta antalet fysiska kontroller och om skyldigheten att öka detta antal eller möjligheten att minska det enligt artikel 61.5,
c) föreskrifter och metoder för rapportering om kontroller som genomförts samt resultaten av dessa,
d) de myndigheter som har ansvaret för att genomföra överensstämmelsekontrollerna och för vilket innehåll, vilken frekvens och vilket handelsled dessa kontroller ska gälla,
e) ▌när det gäller hampa, som avses i artikel 38 i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP], föreskrifter om särskilda kontrollåtgärder och metoder för bestämning av halterna av tetrahydrokannabinol,
f) när det gäller bomull, som avses i artikel 42 i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP], ett system för kontroller av de godkända branschorganisationerna,
g) när det gäller vin som avses i förordning (EU) nr sCMO/xxx, föreskrifter om mätningen av arealer och om kontroller samt föreskrifter för de särskilda finansiella förfarandena för att förbättra kontrollerna,
h) de fall där stödansökningar och stödanspråk eller andra meddelanden, anspråk eller begäranden får korrigeras och justeras efter det att de lämnats in, i enlighet med artikel 61.6,
i) de tester och metoder som ska tillämpas för att fastställa om produkter ska omfattas av offentlig intervention och privat lagring samt även användning av anbudsförfaranden, både för offentlig intervention och privat lagring.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3 ▌.
Artikel 65
Felaktiga utbetalningar och administrativa påföljder
1. Om det upptäcks att en stödmottagare inte uppfyller kriterierna för att få stöd, eller inte fullgör ▌de åtaganden eller andra förpliktelser som följer med villkoren för att få stöd eller bistånd som anges i sektorslagstiftningen inom jordbruket, ska stödet inte betalas ut eller helt eller delvis dras in och, där så är relevant, motsvarande stödrättigheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP] inte tilldelas eller dras in.
2. Om sektorslagstiftningen inom jordbruket så föreskriver ska medlemsstaterna också tillämpa administrativa påföljder, i enlighet med reglerna i artikel 66 och artikel 77a. Detta ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VI (artiklarna 91–101).
▌
3. De belopp, inbegripet ränta, och stödrättigheter som berörs av indragningen enligt punkt 1 och av påföljderna i punkt 2 ska drivas in utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56.3.
4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 111 med avseende på villkoren för den indragning, helt eller delvis, som avses i punkt 1.
5. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare förfaranderegler och tekniska föreskrifter om
a) tillämpningen och beräkningen av den indragning, helt eller delvis, som avses i punkt 1,
b) indrivning av felaktiga betalningar och påföljder samt om felaktigt tilldelade stödrättigheter och tillämpningen av ränta.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 66
Tillämpning av administrativa påföljder
1. När det gäller de administrativa påföljder som avses i artikel 65.2 ska denna artikel tillämpas om kriterierna för stödberättigande, åtaganden eller andra förpliktelser till följd av tillämpningen av sektorslagstiftningen inom jordbruket inte uppfylls, med undantag för skyldigheter som avses i kapitel II i denna avdelning (artiklarna 68–78) och avdelning VI (artiklarna 91–101) och överträdelser som är föremål för påföljderna i artikel 89.3 och 89.3a.
2. Inga administrativa påföljder ska åläggas
a) om bristande uppfyllelse beror på force majeure,
b) om bristande uppfyllelse beror på uppenbara fel i enlighet med artikel 61.6,
c) om bristande uppfyllelse beror på fel från den behöriga myndighetens eller någon annan myndighets sida, och om felet inte rimligen kunde ha upptäckts av den person som berörs av den administrativa påföljden,
d) om den berörda personen för den behöriga myndigheten tillfredsställande kan visa att denne inte bär skulden för att de förpliktelser som avses i punkt 1 inte uppfyllts, eller om den behöriga myndigheten på annat sätt övertygas om att den berörda personen inte bär skulden,
e) om den bristande uppfyllelsen är av mindre betydelse, inbegripet i form av ett tröskelvärde, som ska fastställas av kommissionen i enlighet med punkt 7 b; kommissionen ska, vid fastställande av ett sådant tröskelvärde, se till att det inte överstiger ett kvantitativt tröskelvärde uttryckt som ett nominellt värde eller en procentandel av det stödberättigande beloppet, som dock inte får understiga 1 %; när det gäller landsbygdsutvecklingsstöd får tröskelvärdet inte understiga 3 %,
f) andra fall där påförandet av påföljder inte är lämpligt, enligt kommissionens definition i enlighet med punkt 6 b.
3. Administrativa påföljder kan tillämpas på stöd- eller biståndsmottagaren och på andra fysiska eller juridiska personer, inbegripet grupper eller sammanslutningar av sådana, som ska iaktta förpliktelserna i de regler som avses i punkt 1.
4. De administrativa påföljderna kan ha någon av följande former:
a) Minskning av det stöd eller bistånd som ska betalas ut i förhållande till den stödansökan eller det stödanspråk som påverkas av den bristande uppfyllelsen eller efterföljande ansökningar. När det gäller landsbygdsutvecklingsstöd ska detta inte påverka möjligheten att ställa in stödet eller biståndet om det kan förväntas att stödmottagaren åtgärdar den bristande uppfyllelsen inom en skälig tidsperiod.
b) Betalning av ett belopp som beräknats på grundval av den kvantitet och/eller tid som den bristande uppfyllelsen gäller.
c) Återkallande eller tillfälligt upphävande av ett godkännande, erkännande eller tillstånd.
d) Uteslutande från rätten att delta i eller få stöd från den berörda stödordningen eller stödåtgärden eller andra åtgärden.
5. De administrativa påföljderna ska vara proportionerliga och avpassas med hänsyn till den upptäckta bristande uppfyllelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning och ska iaktta följande gränser:
a) Beloppet för den administrativa påföljd som avses i punkt 4 a får inte överstiga 200 % av beloppet för stödansökan eller stödanspråket.
b) Utan hinder av vad som sägs i led a får, när det gäller landsbygdsutveckling, beloppet för den administrativa påföljd som avses i punkt 4 a inte överstiga 100 % av det stödberättigande beloppet.
c) Beloppet för den administrativa påföljd som avses i punkt 4 b får inte överstiga ett belopp som är jämförbart med det procenttal som anges i led a.
d) Återkallande, tillfälligt upphävande eller uteslutande enligt punkt 4 c och
d kan fastställas till en period om högst tre på varandra följande år som kan förlängas vid nya fall av bristande uppfyllelse.
6. För att beakta den avskräckande effekten av avgifter och påföljder å ena sidan och särdragen hos varje stödordning eller stödåtgärd som omfattas av sektorslagstiftningen på jordbruksområdet å ▌andra sidan, ska kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 avseende ▌
a) för varje stödordning eller stödåtgärd och person som berörs enligt punkt 3, identifiering av de administrativa påföljderna från förteckningen i punkt 4, inom de gränser som fastställs i punkt 5 samt den särskilda sats, även i fall med bristande uppfyllelse som inte går att kvantifiera, som medlemsstaterna ska tillämpa,
b) fall där administrativa påföljder inte ska åläggas, enligt punkt 2 f.
7. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta detaljerade tekniska regler och förfaranderegler för att harmonisera genomförandet av denna artikel i fråga om
a) tillämpningen och beräkningen av administrativa påföljder,
b) närmare regler för att fastställa att en bristande uppfyllelse är av mindre betydelse enligt punkt 2 e,
c) reglerna för att identifiera de fall där medlemsstaterna, på grund av påföljdernas art, kan behålla de indrivna påföljderna.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3 ▌.
Artikel 66a
Inställande av utbetalningar till medlemsstaterna i särskilda fall som omfattas av förordning (EU) nr xxx/xxx [sCMO]
1. Där förordning (EU) nr xxx/xxx [sCMO] kräver att medlemsstaterna inom en viss tidsperiod lämnar viss information och medlemsstaterna inte skickar denna information eller om informationen inte skickas i tid eller är felaktig får kommissionen ställa in de månadsbetalningar som avses i artikel 18 under förutsättning att kommissionen i god tid har gett medlemsstaterna tillgång till de uppgifter, blanketter och upplysningar som de behöver. Det stöd som ska ställas in ska avse de utgifter för marknadsåtgärder där den begärda informationen inte skickades eller inte skickades i tid eller är felaktig.
2. För att säkerställa iakttagandet av proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 när det gäller de marknadsåtgärder som omfattas av inställandet samt storleken på och perioden för inställandet av utbetalningar enligt punkt 1.
3. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare föreskrifter om förfarandet och andra modaliteter för att inställandet av månadsbetalningar enligt punkt 1 ska fungera. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 67
Säkerheter
1. Medlemsstaterna ska, när sektorslagstiftningen inom jordbruket så föreskriver, begära att det ställs en säkerhet som garanterar att en summa ska betalas till eller förverkas hos en behörig myndighet om en specifik förpliktelse inom sektorslagstiftningen inom jordbruket inte fullgörs.
2. Utom i händelse av force majeure ska säkerheten vara helt eller delvis förverkad om en särskild förpliktelse inte fullgörs eller endast till viss del fullgörs.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande regler som säkerställer en rättvis och icke-diskriminerande behandling samt att proportionalitetsprincipen iakttas då en säkerhet ska ställas om
▌
a) vem som är ansvarig i det fall en förpliktelse inte fullgörs,
b) särskilda situationer då den behöriga myndigheten kan frångå kravet på en säkerhet,
c) de villkor som gäller för säkerheten som ska ställas och för garanten och villkoren för ställande och frisläppande av säkerheten,
d) särskilda villkor som gäller för den säkerhet som ställts inom ramen för förhandsutbetalningar,
e) konsekvenserna av att åsidosätta de förpliktelser för vilka det har ställts en säkerhet i enlighet med punkt 1, inbegripet förverkande av säkerheter, det avdrag som ska gälla vid frisläppande av säkerheter för bidrag, licenser, erbjudanden, anbud eller särskilda tillämpningar och när en förpliktelse enligt den säkerheten varken helt eller delvis har fullgjorts, varvid hänsyn ska tas till säkerhetens art, den kvantitet avseende vilken förpliktelsen har åsidosatts, längden på förseningen vid fullgörandet av förpliktelsen och den tid vid vilken bevis på att förpliktelsen har fullgjorts läggs fram.
4. Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta föreskrifter om
a) den form av säkerhet som ska ställas och förfarandet för hur det ska gå till, hur den ska godkännas och hur den ursprungliga säkerheten ska ersättas,
b) förfarandena för att frisläppa en säkerhet,
c) den information som medlemsstaterna och kommissionen ska överföra.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3 ▌.
Kapitel II
Integrerat administrations- och kontrollsystem
Artikel 68
Tillämpningsområde och termer som används
1. Alla medlemsstater ska inrätta och använda sig av ett integrerat administrations- och kontrollsystem (▌det integrerade systemet).
2. Det integrerade systemet ska gälla för de stödordningar som anges i bilaga I till förordning (EU) nr xxx/xxx [DP] och för de stöd som beviljas i enlighet med artiklarna 22.1 a och b, 29–32, 34, 35, och 40a i förordning xxx/xxx [RD] och i tillämpliga fall i artikel 31 b och c i förordning (EU) nr CR/xxx.
Detta kapitel ska emellertid inte gälla för de åtgärder som anges i artikel 29.9 i förordning (EU) nr xxx/xxx[RD], och inte heller för de åtgärder som anges i artikel 22.1 a och b i samma förordning, i fråga om etableringskostnader.
3. Det integrerade systemet ska i nödvändig omfattning även gälla för kontrollen av tvärvillkor enligt avdelning VI.
4. I detta kapitel avses med
a) jordbruksskifte: ett stycke sammanhängande jordbruksmark som deklareras av en jordbrukare och som inte omfattar mer än en odlingsgrupp; i de fall då det enligt förordning (EU) xxx/xxx[DP] krävs en separat deklaration för markanvändningen inom en odlingsgrupp ska den specifika användningen vid behov innebära att jordbruksskiftet avgränsas ytterligare. Medlemsstaterna får fastställa kompletterande kriterier för ytterligare avgränsning av jordbruksskiftet.
b) arealbaserat direktstöd: grundläggande stödordning, system för enhetlig arealersättning och omfördelningsstöd enligt avdelning III kapitel 1 i förordning (EU) xxx/xxx[DP], stöd för jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på klimatet och miljön enligt avdelning III kapitel 2 i förordning (EU) xxx/xxx[DP], betalningar för områden med naturliga begränsningar enligt avdelning III kapitel 3 i förordning (EU) xxx/xxx[DP], stöd till unga jordbrukare enligt avdelning III kapitel 4 i förordning (EU) xxx/xxx[DP], frivilligt kopplat stöd enligt avdelning IV kapitel 1 om stöd betalas per hektar, grödspecifikt stöd för bomull enligt avdelning IV kapitel 2, stödordning för småbrukare enligt avdelning V i förordning (EU) xxx/xxx[DP], särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden enligt avdelning III i förordning (EG) nr 247/2006, om stöd betalas per hektar, och särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna enligt kapitel III i förordning (EG) nr 1405/2006, om stöd betalas per hektar.
Artikel 69
Det integrerade systemets beståndsdelar
1. Det integrerade systemet ska bestå av
a) en datoriserad databas,
b) ett identifieringssystem för jordbruksskiften,
c) ett system för identifiering och registrering av stödrättigheter,
d) stödansökningar och stödanspråk,
e) ett integrerat kontrollsystem,
f) ett samlat system för registrering av identiteten hos varje mottagare av det stöd som avses i artikel 68.2 vilken lämnar in en stödansökan eller ett stödanspråk.
2. När så är tillämpligt, ska det integrerade systemet innefatta ett system för identifiering och registrering av djur, upprättat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000[44] och rådets förordning (EG) nr 21/2004[45].
3. Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för genomförandet och tillämpningen av det integrerade systemet, får kommissionen anlita specialiserade organ eller personer för att underlätta upprättandet, övervakningen och användningen av det integrerade systemet, särskilt för att kunna ge teknisk rådgivning till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, om dessa begär det.
4. Medlemsstaterna ska vidta alla ytterligare åtgärder för korrekt tillämpning av det integrerade systemet och ge varandra sådant ömsesidigt bistånd som krävs för kontrollerna enligt denna förordning.
Artikel 70
Datoriserad databas
1. I den datoriserade databasen ska man för varje stödmottagare som får det stöd som avses i artikel 68.2 registrera uppgifterna från stödansökningarna och stödanspråken.
Denna databas ska framför allt göra det möjligt att via medlemsstatens behöriga myndighet få tillgång till uppgifter för innevarande kalenderår och/eller regleringsår och för föregående tio år. Om stödnivån för jordbrukarna påverkas av uppgifterna för kalenderåren och/eller regleringsåren, med början år 2000, ska databasen emellertid även ge tillgång till dessa uppgifter. Det ska också vara möjligt att direkt och omedelbart få tillgång till åtminstone de uppgifter som rör de fyra närmast föregående kalenderåren och, när det gäller uppgifter som har att göra med "permanent betesmark" enligt definitionen i artikel 2 c i kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009[46] i dess ursprungsversion och, under perioder från och med dess tillämpningsdatum, "permanent gräsmark och permanent betesmark" enligt definitionen i artikel 4 h i förordningen om direktstöd, åtminstone de fem närmast föregående kalenderåren.
Genom undantag från andra stycket ska medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 eller senare endast åläggas att tillhandahålla uppgifter från och med året för deras anslutning.
2. Medlemsstaterna får inrätta decentraliserade databaser, under förutsättning att dessa och de administrativa förfarandena för att registrera och få tillgång till uppgifter utformas på ett enhetligt sätt inom medlemsstatens hela territorium och är kompatibla med varandra, så att det går att samköra uppgifterna.
Artikel 71
Identifieringssystem för jordbruksskiften
1. Identifieringssystemet för jordbruksskiften ska upprättas på grundval av kartor ▌, dokument i fastighetsregister eller annat kartografiskt referensmaterial. Datoriserade geografiska informationssystem ska användas, inklusive ortofoto från flyg- eller satellitfoto, med en enhetlig standard som garanterar en noggrannhet som åtminstone är likvärdig med kartor i skala 1:10 000 och från och med 2016 i skala 1:5 000, samtidigt som man beaktar skiftets form och förhållanden. Detta ska fastställas i enlighet med befintliga unionsstandarder.
Medlemsstaterna får dock använda sådana tekniker, inbegripet ortofoto från flyg- eller satellitfoto, med en enhetlig standard som garanterar en noggrannhet som åtminstone är likvärdig med kartor i skala 1:10 000, som förvärvats på grundval av långtidsavtal ingångna före november 2012.
2. Medlemsstaterna ska se till att identifieringssystemet för jordbruksskiften innehåller ett referenslager för att ta hänsyn till områden med ekologiskt fokus, inbegripet särskilt relevanta specifika åtaganden och/eller miljöcertifieringssystem som avses i artikel 29.1b i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP] motsvarande praxis i artikel 32 i samma förordning innan de ansökningsformulär som avses i artikel 73 för stöd till jordbruksmetoder som gynnar klimatet och miljön enligt artiklarna 29–32 i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP] tillhandahålls senast för ansökningsåret 2018.
Artikel 72
System för identifiering och registrering av stödrättigheter
1. Systemet för identifiering och registrering av stödrättigheter ska göra det möjligt att verifiera stödrättigheterna och samköra uppgifterna med stödansökningarna och identifieringssystemet för jordbruksskiften.
2. Det system som avses i punkt 1 ska göra det möjligt att direkt och omedelbart via medlemsstatens behöriga myndighet få tillgång till uppgifter som rör minst de fyra närmast föregående kalenderåren.
Artikel 73
Stödansökningar och stödanspråk
1. Varje år ska en stödmottagare som får det stöd som avses i artikel 68.2 lämna in en ansökan om direktstöd respektive stödanspråk för de relevanta åtgärderna för landsbygdsutveckling med avseende på djurhållning och jordbruksarealer, om lämpligt med angivande av
a) samtliga jordbruksskiften inom jordbruksföretaget samt arealer som inte används för jordbruksverksamhet för vilka stöd begärs enligt artikel 68.2,
b) de stödrättigheter som har anmälts för aktivering,
c) alla övriga uppgifter som fastställs i denna förordning eller krävs för att fullgöra den relevanta sektorslagstiftningen inom jordbruket eller av den berörda medlemsstaten.
När det gäller de arealbaserade direktstöden ska varje medlemsstat fastställa den minsta areal ett jordbruksskifte ska ha för att kunna omfattas av en ansökan. Den minsta arealstorleken får dock inte överstiga 0,3 ha.
1a. Genom undantag från punkt 1 a får medlemsstaterna besluta att jordbruksskiften med en areal på upp till 0,1 ha för vilka en ansökan om stöd inte görs inte behöver deklareras, förutsatt att den sammanlagda arealen för dessa jordbruksskiften inte överstiger 1 ha, och/eller att en jordbrukare som inte ansöker om något arealbaserat direktstöd inte behöver deklarera sina jordbruksskiften om den totala arealen inte överstiger 1 ha. I samtliga fall ska jordbrukaren dock i ansökan ange att han eller hon förfogar över jordbruksskiften och ska på begäran av de behöriga myndigheterna ange deras läge.
2. Medlemsstaterna ska bl.a. på elektronisk väg tillhandahålla förtryckta formulär utifrån de arealer som fastställdes föregående år samt grafiskt material som anger läget för dessa arealer.
En medlemsstat får besluta att en stödansökan och ett stödanspråk
a) är giltiga om stödmottagaren bekräftar att inga ändringar skett i förhållande till den stödansökan och det stödanspråk som lämnades in föregående år,
b) endast behöver innehålla ändringar i förhållande till den stödansökan och det stödanspråk som lämnades in för föregående år.
Vad beträffar den stödordning för småbrukare som föreskrivs i avdelning V i förordning (EU) nr DP/xxx, ska emellertid denna möjlighet ges till alla berörda jordbrukare.
3. En medlemsstat får besluta att en samlad stödansökan ska omfatta flera av eller alla de stödordningar och stödåtgärder som avses i artikel 68 eller andra stödordningar och stödåtgärder.
4. Genom undantag från rådets förordning (EEC, Euratom) nr 1182/71[47], ska beräkningen av datum för inlämnande eller ändring av en stödansökan, ett stödanspråk eller verifikationer, avtal eller förklaringar enligt detta kapitel anpassas till det integrerade systemets särskilda krav. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 avseende regler för bestämning av perioder, datum och tidsfrister, när den sista dagen för inlämning av ansökningar eller ändringar är en helgdag, lördag eller söndag.
Artikel 74
System för identifiering av stödmottagare
Det samlade systemet för registrering av identiteten hos varje stödmottagare som får det stöd som avses i artikel 68.2 ska garantera att samtliga stödansökningar och stödanspråk som lämnas in av samma stödmottagare ska kunna identifieras som sådana.
Artikel 75
Kontroll av villkor för stödberättigande och minskningar
1. Enligt artikel 61 ska medlemsstaterna via de utbetalande organen eller av dessa bemyndigade organ utföra administrativa kontroller av stödansökningarna för att verifiera att villkoren för stödberättigande är uppfyllda. Dessa kontroller ska kompletteras med kontroller på plats.
2. För kontrollerna på plats ska medlemsstaterna upprätta en urvalsplan över jordbruksföretag och/eller stödmottagare.
3. Medlemsstaterna får använda fjärranalys och det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) som hjälpmedel för kontroller på plats av jordbruksskiften.
4. Om villkoren för stödberättigande inte uppfylls, ska artikel 65 tillämpas.
Artikel 76
Utbetalning till stödmottagare
1. Utbetalningarna enligt de stödordningar och stödåtgärder som avses i artikel 68.2 ska göras under perioden från och med den 1 december till och med den 30 juni påföljande kalenderår.
Utbetalningarna ska göras i upp till två delbetalningar under denna period.
▌Medlemsstaterna får dock betala ut förskott på upp till 50 % när det gäller direktstöd och upp till 75 % när det gäller stöd som har beviljats inom landsbygdsutveckling enligt artikel 68.2 före den 1 december men inte före den 16 oktober.
När det gäller stöd som har beviljats inom ramen för landsbygdsutveckling enligt artikel 68.2, ska denna punkt tillämpas när det gäller stödansökningar eller stödanspråk som lämnas in från och med ansökningsåret 2018, med undantag för förskottsbetalningar på upp till 75 % i enlighet med tredje stycket.
2. Inga utbetalningar enligt punkt 1 ska göras förrän medlemsstaterna har avslutat kontrollerna av om stödvillkoren uppfylls i enlighet med artikel 75.
Genom undantag från första stycket får förskott för stöd som beviljas inom ramen för landsbygdsutveckling enligt artikel 68.2 betalas ut efter det att de administrativa kontrollerna enligt artikel 61.1 har slutförts.
2a. I en nödsituation ska kommissionen anta genomförandeakter som är både nödvändiga och berättigade för att lösa specifika problem med tillämpningen av denna artikel. Sådana genomförandeakter kan avvika från punkterna 1 och 2, men endast i den utsträckning och under den period som det är absolut nödvändigt.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 77
Delegerade befogenheter
1. För att säkerställa att det integrerade system som föreskrivs i detta kapitel genomförs på ett effektivt, konsekvent och icke-diskriminerande sätt som skyddar unionens finansiella intressen, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande
a) särskilda definitioner som behövs för att säkerställa ett harmoniserat genomförande av det integrerade systemet utöver dem i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP] och förordning (EU) nr xxx/xxx[RD],
b) avseende artiklarna 68–76, regler om ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kontrollkraven i denna förordning eller i sektorslagstiftningen inom jordbruket följs, och som ska vidtas av medlemsstaterna gentemot producenter, tjänster, organ, organisationer eller andra aktörer, såsom slakterier eller sammanslutningar som är delaktiga i förfarandet för att bevilja stöd, om denna förordning inte innehåller relevanta administrativa påföljder. Sådana åtgärder ska så långt som möjligt följa bestämmelserna om påföljder i artikel 77a.1–5.
2. I syfte att säkerställa en korrekt fördelning av medlen till de berättigade stödmottagarna med avseende på de stödansökningar som anges i artikel 73 och för att möjliggöra kontroll av att villkoren knutna till stödet uppfylls av dessa stödmottagare, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande
a) grundläggande inslag, tekniska regler, inbegripet – för uppdatering av referensskiften – lämpliga toleransmarginaler som beaktar skiftenas form och förhållanden, och inbegripet regler för att inkludera landskapselement som angränsar till ett jordbruksskifte, och kvalitetskrav avseende det identifieringssystem för jordbruksskiften som föreskrivs i artikel 71 och avseende identifieringen av stödmottagare som föreskrivs i artikel 74,
b) grundläggande inslag, tekniska regler och kvalitetskrav för det system för identifiering och registrering av stödrättigheter som föreskrivs i artikel 72,
c) regler för fastställandet av en definition av grunden för beräkning av stöd, inbegripet regler om hur vissa fall där stödberättigande arealer innefattar landskapselement eller träd ska hanteras; dessa regler ska göra det möjligt för medlemsstaterna att i fråga om arealer som utgörs av permanent gräsmark automatiskt betrakta utspridda landskapselement och träd vars totala areal inte överstiger en viss procentandel av jordbruksskiftet som en del av den stödberättigande arealen, utan krav på att de ska kartläggas för detta ändamål.
▌
Artikel 77a
Tillämpning av administrativa påföljder
1. När det gäller de administrativa påföljder som avses i artikel 65.2 ska denna artikel tillämpas vid bristande uppfyllelse av kriterierna för stödberättigande, åtaganden eller andra förpliktelser som följer av tillämpningen av de regler om stöd som avses i artikel 68.2.
2. Inga administrativa påföljder ska åläggas
a) om bristande uppfyllelse beror på force majeure,
b) om bristande uppfyllelse beror på uppenbara fel i enlighet med artikel 61.6,
c) om bristande uppfyllelse beror på fel från den behöriga myndighetens eller någon annan myndighets sida, och om felet inte rimligen kunde ha upptäckts av den person som berörs av den administrativa påföljden,
d) om den berörda personen för den behöriga myndigheten tillfredsställande kan visa att denne inte bär skulden för att de förpliktelser som avses i punkt 1 inte uppfyllts, eller om den behöriga myndigheten på annat sätt övertygas om att den berörda personen inte bär skulden,
e) om den bristande uppfyllelsen är av mindre betydelse, inbegripet i form av ett tröskelvärde, som ska fastställas av kommissionen i enlighet med punkt 7 b; kommissionen ska, vid fastställande av sådana tröskelvärden, se till att de inte överstiger ett kvantitativt tröskelvärde uttryckt som ett nominellt värde och/eller en procentandel av den fastställda arealen eller det stödberättigande beloppet, som dock inte får understiga 0,5 %,
f) andra fall där påförandet av påföljder inte är lämpligt, enligt kommissionens definition i enlighet med punkt 6 b.
3. Administrativa påföljder kan åläggas stöd- eller biståndsmottagare, inbegripet grupper eller sammanslutningar av stöd- eller biståndsmottagare, som ska iaktta förpliktelserna i de regler som avses i punkt 1.
4. De administrativa påföljderna kan ha någon av följande former:
a) Minskning av det stöd eller bistånd som betalats eller ska betalas ut i förhållande till den stödansökan eller det stödanspråk som påverkas av den bristande uppfyllelsen och/eller i förhållande till en stödansökan eller ett stödanspråk för tidigare eller efterföljande år.
b) Betalning av ett belopp som beräknats på grundval av den kvantitet och/eller tid som den bristande uppfyllelsen gäller.
c) Uteslutande från rätten att delta i den berörda stödordningen eller stödåtgärden.
5. De administrativa påföljderna ska vara proportionerliga och avpassas med hänsyn till den upptäckta bristande uppfyllelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning och ska iaktta följande gränser:
a) Beloppet för den administrativa påföljd för ett visst år som avses i punkt 4 a får inte överstiga 100 % av beloppet för stödansökan eller stödanspråket.
b) Beloppet för den administrativa påföljd för ett visst år som avses i punkt 4 b får inte överstiga 100 % av beloppet för den stödansökan eller det stödanspråk som påföljden gäller.
c) Uteslutande enligt punkt 4 c kan fastställas till en period om högst tre på varandra följande år, som kan tillämpas på nytt vid nya fall av bristande uppfyllelse.
5a. Utan hinder av vad som sägs i punkterna 4 och 5 när det gäller det stöd som avses i avdelning III kapitel 2 i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP] ska de administrativa påföljderna ske i form av en minskning av det stödbelopp som betalats ut eller som ska betalas ut enligt den förordningen.
De administrativa påföljder som avses i denna punkt ska vara proportionerliga och avpassas med hänsyn till den berörda överträdelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning.
Beloppet för sådana administrativa påföljder för ett visst år får inte överstiga 0 % för de två första tillämpningsåren för avdelning III kapitel 2 i [DP] förordningen (ansökningsår 2015 och 2016), 20 % för det tredje tillämpningsåret (ansökningsår 2017) och 25 % med början det fjärde tillämpningsåret (ansökningsår 2018) för det stödbelopp som avses i avdelning III kapitel 2 i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP] som den berörda jordbrukaren skulle vara berättigad till om han eller hon uppfyller villkoren för det stödet.
6. För att beakta den avskräckande effekten av påföljder å ena sidan och särdragen hos varje stödordning eller stödåtgärd som avses i artikel 68.2 å andra sidan, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 avseende
a) för varje stödordning eller stödåtgärd och person som berörs enligt punkt 3, identifiering av de administrativa påföljderna från förteckningen i punkt 4, inom de gränser som fastställs i punkt 5 och 5a samt den särskilda sats, även i fall med bristande uppfyllelse som inte går att kvantifiera, som medlemsstaterna ska tillämpa,
b) fall där administrativa påföljder inte ska åläggas, enligt punkt 2 f.
7. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta detaljerade tekniska regler och förfaranderegler för att harmonisera genomförandet av denna artikel i fråga om
a) tillämpningen och beräkningen av sådana administrativa påföljder,
b) närmare bestämmelser för att fastställa att en bristande uppfyllelse är av mindre betydelse enligt punkt 2 e.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 78
Genomförandebefogenheter
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa
a) grundläggande funktioner, tekniska regler och kvalitetskrav avseende den datoriserade databas som föreskrivs i artikel 70,
▌
b) regler för de stödansökningar och stödanspråk som föreskrivs i artikel 73 och för ansökningar om stödrättigheter, inbegripet sista datum för inlämning av ansökningar, krav på vilka uppgifter ansökningarna minst ska innehålla, bestämmelser om ändring eller indragning av stödansökningar, undantag från kravet att lämna in en stödansökan och bestämmelser som gör det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa förenklade förfaranden eller att rätta till uppenbara fel,
c) regler för hur kontrollerna ska genomföras för att verifiera huruvida skyldigheterna fullgörs och huruvida informationen i stödansökan eller stödanspråket är korrekt och fullständig, inbegripet regler om mätningstoleranser för kontroller på plats,
d) de tekniska specifikationer som behövs för att detta kapitel ska tillämpas på ett enhetligt sätt,
e) regler i samband med överlåtelse av jordbruksföretag då även skyldigheter som följer med rätten till stödet i fråga ska överlåtas och fortfarande fullgöras,
f) regler för utbetalningen av förskott enligt artikel 76.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3 ▌.
Kapitel III
Granskning av transaktioner
Artikel 79
Tillämpningsområde och definitioner
1. I detta kapitel anges särskilda föreskrifter för granskningen av affärshandlingarna från de enheter som tar emot eller gör utbetalningar som direkt eller indirekt avser systemet för finansiering genom EGFJ eller deras representanter ▌ (företag) för att fastställa att de transaktioner som direkt eller indirekt ingår i systemet för finansiering genom EGFJ faktiskt har genomförts, och genomförts på ett riktigt sätt.
2. Detta kapitel ska inte gälla för de åtgärder som omfattas av det integrerade system som avses i kapitel II i denna avdelning. Kommissionen ska, för att möta förändringarna av lagstiftningen på jordbruksområdet och för att säkerställa effektiviteten i de system för efterhandskontroll som inrättas genom detta kapitel, ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 med en förteckning över åtgärder som, på grund av utformning och kontrollkrav, inte är lämpliga för ytterligare efterhandskontroller genom granskning av affärshandlingar och därför inte ska omfattas av sådan granskning enligt detta kapitel.
3. I detta kapitel gäller följande definitioner:
a) affärshandling: alla böcker, register, fakturor, verifikationer, räkenskaper, produktions- och kvalitetsuppgifter, korrespondens om företagets affärsverksamhet samt affärsdata, oavsett form, inbegripet elektroniskt lagrade uppgifter, om dessa handlingar eller uppgifter direkt eller indirekt avser de transaktioner som avses i punkt 1.
b) tredje part: varje fysisk eller juridisk person som har ett direkt eller indirekt samband med de transaktioner som ingår i det system som tillämpas vid finansiering genom EGFJ.
Artikel 80
Medlemsstaternas granskning
1. Medlemsstaterna ska genomföra en systematisk granskning av företagens affärshandlingar, varvid hänsyn ska tas till den typ av transaktioner som ska granskas. Medlemsstaterna ska säkerställa att de genom urvalet av de företag som ska granskas ger bästa möjliga garanti för att åtgärderna för att förebygga och avslöja oegentligheter blir så effektiva som möjligt. Urvalet ska bland annat ta hänsyn till företagens finansiella betydelse inom detta system och andra riskfaktorer.
2. I lämpliga fall ska den granskning som föreskrivs i punkt 1 utvidgas till att omfatta fysiska och juridiska personer till vilka företagen har anknytning och till andra fysiska och juridiska personer som kan vara av betydelse för strävan att uppnå de mål som anges i artikel 81.
3. Den granskning som genomförs enligt detta kapitel ska inte inverka på de kontroller som genomförs enligt artiklarna 49 och 50.
Artikel 81
Syftet med granskningen
1. Exaktheten hos de viktigaste av de granskade uppgifterna ska styrkas genom det antal korskontroller som kan vara lämpligt med hänsyn till den föreliggande risken och som vid behov även omfattar tredje parters affärshandlingar, inbegripet
a) jämförelser med leverantörers, kunders, transportföretags och andra tredje parters affärshandlingar,
b) eventuella fysiska kontroller av lagrens storlek och art,
c) jämförelse med redovisningar av finansiella flöden som leder till eller är resultatet av de transaktioner som genomförs inom systemet för finansiering genom EGFJ, och
d) kontroller, med avseende på bokföring, eller redovisningar av finansiella rörelser som, vid tidpunkten för granskningen, visar att de handlingar som innehas av de utbetalande organen som motivering för utbetalningen av stöd till stödmottagaren är riktiga.
2. Om företagen enligt unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser är skyldiga att hålla särskild lagerbokföring ska granskningen av denna, i förekommande fall, innefatta en jämförelse med affärshandlingarna och, vid behov, med de faktiska kvantiteterna i lager.
3. Vid urval av de transaktioner som ska granskas ska omfattningen av den föreliggande risken till fullo beaktas.
Artikel 82
Tillgång till affärshandlingar
1. De ansvariga för företaget, eller en tredje part, ska säkerställa att alla affärshandlingar och andra uppgifter överlämnas till de tjänstemän som ansvarar för granskningen eller till de personer som har befogenhet att genomföra en sådan. Elektroniskt lagrade data ska överlämnas på lämpligt datamedium.
2. De tjänstemän som ansvarar för granskningen eller de personer som är bemyndigade att utföra denna får begära in utdrag eller kopior av de handlingar som avses i punkt 1.
3. Om de affärshandlingar som upprätthålls av företaget, vid en granskning i enlighet med detta kapitel, bedöms vara otillräckliga för granskningsändamål, ska företaget åläggas att i framtiden upprätthålla sådana handlingar i enlighet med anvisningarna från den medlemsstat som ansvarar för granskningen, utan att detta påverkar de förpliktelser som fastställs i andra förordningar om den aktuella sektorn.
Medlemsstaterna ska bestämma från och med vilket datum sådana handlingar ska upprättas.
Om samtliga eller en del av de affärshandlingar som ska granskas enligt detta kapitel finns hos ett företag som tillhör en företagsgrupp, ett partnerskap eller en företagssammanslutning som har samma ledning som det granskade företaget, vare sig detta andra företag är beläget på unionens territorium eller utanför detta, ska företaget ställa dessa affärshandlingar till förfogande för de tjänstemän som är ansvariga för granskningen på en plats och vid en tidpunkt som ska bestämmas av de medlemsstater som ansvarar för genomförandet av granskningen.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstemän som ansvarar för granskningen ska ha rätt att beslagta eller låta beslagta affärshandlingar. Denna rätt ska utövas med beaktande av de nationella bestämmelser som är aktuella och berör inte tillämpningen av straffrättsliga regler om beslagtagande av dokument.
Artikel 83
Ömsesidigt bistånd
1. Medlemsstaterna ska bistå varandra vid genomförandet av den granskning som föreskrivs i detta kapitel i följande fall:
a) Om ett företag eller en tredje part är etablerad i en annan medlemsstat än den medlemsstat i vilken det aktuella beloppet har eller skulle ha ut- eller inbetalats.
b) Om ett företag eller en tredje part är etablerad i en annan medlemsstat än den medlemsstat där de handlingar och de uppgifter som krävs för granskningen finns.
Kommissionen kan samordna gemensamma åtgärder avseende ömsesidigt bistånd mellan två eller flera medlemsstater.
2. Under de första tre månaderna efter det EGFJ-budgetår då utbetalning har gjorts, ska medlemsstaterna översända till kommissionen en förteckning över de företag som är etablerade i ett tredjeland och för vilka det aktuella beloppet har eller skulle ha ut- eller inbetalats i ifrågavarande medlemsstat.
3. Om det för granskning av ett företag i enlighet med artikel 80 krävs att ytterligare uppgifter inhämtas från en annan medlemsstat, bl.a. i form av korskontroller enligt artikel 81, kan en särskild begäran om granskning göras varvid skälen till denna begäran ska anges. En översikt över dessa särskilda begäranden ska sändas in till kommissionen en gång per kvartal, senast en månad efter utgången av varje kvartal. Kommissionen får begära in kopior av varje enskild begäran.
En begäran om granskning ska tillgodoses senast sex månader efter det att den mottogs. Resultaten av granskningen ska utan dröjsmål meddelas den begärande medlemsstaten och kommissionen. Meddelande till kommissionen ska skickas en gång per kvartal, senast en månad efter utgången av varje kvartal.
Artikel 84
Granskningsplaner
1. Medlemsstaterna ska upprätta planer för den granskning som ska genomföras enligt artikel 80 under den påföljande granskningsperioden.
2. Varje år ska medlemsstaterna före den 15 april tillställa kommissionen den granskningsplan som avses i punkt 1 och då ange
a) antalet företag som ska granskas och fördelningen av dessa per sektor på grundval av de belopp som hänför sig till dem,
b) de kriterier som lagts till grund för granskningsplanens upprättande.
3. De granskningsplaner som fastställts av medlemsstaterna och som överlämnats till kommissionen ska genomföras av medlemsstaterna, om inte kommissionen inom åtta veckor har lämnat några synpunkter.
4. Punkt 3 ska i tillämpliga delar gälla för de ändringar som medlemsstaterna gör i granskningsplanerna.
5. På vilket stadium som helst får kommissionen kräva att en särskild kategori företag innefattas i en medlemsstats granskningsplaner.
6. Företag för vilka summan av mottagna och utbetalade belopp uppgick till mindre än 40 000 EUR ska endast granskas enligt detta kapitel om det finns särskilda skäl, som då ska anges av medlemsstaterna i deras årliga program som avses i punkt 1, eller av kommissionen i eventuella förslag till ändring av programmet. För att kunna ta hänsyn till den ekonomiska utvecklingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111, med avseende på ändringar av tröskeln på 40 000 EUR.
Artikel 85
Särskilda myndigheter
1. I varje medlemsstat ska en särskild myndighet ansvara för att övervaka tillämpningen av detta kapitel. Dessa myndigheter ska i synnerhet ansvara för
a) att den granskning som föreskrivs i detta kapitel genomförs av tjänstemän som är anställda vid denna särskilda myndighet,
b) samordning och allmän tillsyn av den granskning som genomförs av tjänstemän som tillhör andra myndigheter.
Medlemsstaterna får också föreskriva att granskning som ska genomföras enligt detta kapitel fördelas mellan de särskilda myndigheterna och andra nationella myndigheter, förutsatt att förstnämnda myndighet ansvarar för samordningen av dessa granskningar.
2. Den myndighet eller de myndigheter som ansvarar för tillämpningen av detta kapitel ska vara organiserade så att de är oberoende av de myndigheter eller avdelningar inom myndigheter som ansvarar för utbetalningarna och för granskningarna före utbetalningarna.
3. Den särskilda myndighet som avses i punkt 1 ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att detta kapitel tillämpas på ett riktigt sätt och den berörda medlemsstaten ska ge den särskilda myndigheten de befogenheter som är nödvändiga för att den ska kunna utföra de uppgifter som anges i detta kapitel.
4. Medlemsstaterna ska besluta om lämpliga påföljder för de fysiska eller juridiska personer som inte fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel.
Artikel 86
Rapporter
1. Före den 1 januari efter granskningsperiodens utgång ska medlemsstaterna översända en detaljerad rapport om tillämpningen av detta kapitel till kommissionen.
2. Medlemsstaterna och kommissionen ska regelbundet utbyta synpunkter om tillämpningen av detta kapitel.
Artikel 87
Tillgång till information och kommissionens granskningar
1. I enlighet med relevant nationell lagstiftning ska kommissionens tjänstemän ha tillgång till samtliga handlingar som utarbetats, antingen inför eller som resultat av den granskning som organiserats enligt detta kapitel och till de uppgifter som samlats in, däribland uppgifter som lagrats i databehandlingssystem. Dessa uppgifter ska på begäran lämnas på ett lämpligt datamedium.
2. Den granskning som avses i artikel 80 ska genomföras av medlemsstaternas tjänstemän. Tjänstemän från kommissionen får delta i denna granskning. De får inte själva ha de granskningsbefogenheter som beviljats de nationella tjänstemännen. De ska dock ha tillträde till samma lokaler och samma handlingar som medlemsstaternas tjänstemän.
3. Vid granskningar som genomförs enligt artikel 83 får tjänstemän från den begärande medlemsstaten delta i den medlemsstat till vilken begäran riktats, förutsatt att denna så medger, och ska då få tillträde till samma lokaler och samma handlingar som den medlemsstatens tjänstemän.
De tjänstemän från den begärande medlemsstaten som deltar i granskningar i den medlemsstat till vilken begäran riktats, ska vid alla tidpunkter kunna lägga fram bevis på sin officiella status. Granskningarna ska alltid genomföras av tjänstemän från den medlemsstat till vilken begäran riktats.
4. Om de nationella straffprocessrättsliga bestämmelserna föreskriver att vissa åtgärder endast får vidtas av tjänstemän som är särskilt utsedda enligt nationell lagstiftning, får varken kommissionens tjänstemän eller tjänstemännen från den medlemsstat som avses i punkt 3 delta i dessa åtgärder, dock utan att detta påverkar bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 1073/99 och (EG) nr 2185/96. Särskilt gäller att de inte under några omständigheter får delta i husrannsakan hos eller formella förhör med personer, inom ramen för medlemsstatens straffrätt. De ska emellertid få ta del av de upplysningar som inhämtas i detta sammanhang.
Artikel 88
Kommissionens befogenheter
▌
Kommissionen ska, när så är nödvändigt, genom genomförandeakter anta de bestämmelser som syftar till att uppnå en enhetlig tillämpning av detta kapitel i unionen, i synnerhet med avseende på
a) granskningen som avses i artikel 80 när det gäller vilka företag som ska väljas ut samt omfattning och tidsaspekter på granskningen,
b) bevarande av affärshandlingar och vilka typer av handlingar som ska upprätthållas eller data som ska registreras,
c) genomförande och samordning av de gemensamma åtgärder som avses i artikel 83.1,
d) detaljer och specifikationer i fråga om innehållet och formen hos en begäran, hur den lämnas in, en anmälans innehåll, form och hur den görs, liksom inlämning och utbyte av begärd information inom ramen för detta kapitel,
e) villkor och publikationssätt för specifika regler och villkor för kommissionens spridning eller tillhandahållande av den information som behövs enligt förordningen till behöriga myndigheter i medlemsstaterna,
f) det ansvar som åligger den särskilda myndighet som avses i artikel 85,
g) innehållet i de rapporter som avses i artikel 86.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Kapitel IV
Andra bestämmelser om kontroller och påföljder
Artikel 89Andra kontroller och påföljder i samband med regler för saluföring
1. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att de produkter som avses i artikel 96.1 i förordning (EU) xxx/xxx [sCMO] som inte är märkta i överensstämmelse med bestämmelserna i den förordningen inte släpps ut på, eller dras tillbaka från, marknaden.
2. Utan att det påverkar eventuella särskilda bestämmelser som kan komma att antas av kommissionen, ska import till unionen av sådana produkter som anges i punkt 1 a och 1 b i artikel 129 i förordning (EU) nr xxx/xxx [sCMO] kontrolleras för att fastställa om villkoren enligt punkt 1 i den artikeln är uppfyllda.
3. Medlemsstaterna ska genomföra kontroller, grundade på en riskanalys, för att kontrollera om produkterna i bilaga I till förordning (EU) xxx/xxx [sCMO] överensstämmer med bestämmelserna i del II avdelning II kapitel I avsnitt I i förordning (EU) nr xxx/xxx[sCMO] och ska om så krävs tillämpa administrativa påföljder.
3a. Medlemsstaterna ska utan att det påverkar akter som avser vinsektorn som antagits på grundval av artikel 66 vid överträdelse av unionens regler om marknadsåtgärder inom vinsektorn tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande administrativa påföljder. Sådana påföljder ska inte tillämpas vid sådana fall som anges i artikel 66.2 a–d och om den bristande uppfyllelsen är av mindre betydelse.
4. För att kunna skydda unionens medel och unionsvinets identitet, ursprung och kvalitet, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande
a) upprättandet av en analysdatabas med isotopuppgifter, som ska bidra till att upptäcka bedrägerier utifrån de stickprov som medlemsstaterna samlat in, ▌
b) regler om kontrollorgan och ömsesidigt bistånd,
c) regler om gemensamt utnyttjande av medlemsstaternas resultat.
▌
5. Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta alla åtgärder som krävs för
a) de förfaranden som rör medlemsstaternas egna databaser och analysdatabasen med isotopuppgifter som ska bidra till att upptäcka bedrägerier,
b) de förfaranden som rör samarbetet och biståndet mellan kontrollmyndigheter och kontrollorgan,
c) när det gäller den skyldighet som avses i punkt 3, regler för genomförande av kontroller av efterlevnaden av handelsnormer, regler för de myndigheter som har ansvaret för att genomföra kontrollerna och för vad dessa kontroller ska innehålla, hur ofta de ska ske och i vilket handelsled de ska utföras.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 90
Kontroller gällande ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och skyddade traditionella uttryck
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra olaglig användning av de skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och skyddade traditionella uttryck som avses i förordning (EU) nr xxx/xxx[sCMO].
2. Medlemsstaterna ska utse den behöriga myndighet som ska ansvara för kontrollerna när det gäller de skyldigheter som fastställs i del 2 avdelning II kapitel I avsnitt II i förordning (EU) nr xxx/xxx[sCMO] i enlighet med de kriterier som anges i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004[48] och ska säkerställa att alla aktörer som fullgör dessa skyldigheter har rätt att omfattas av ett system med kontroller.
3. Inom unionen ska kontrollen av att produktspecifikationerna följs under produktionen och under eller efter tappningen av vinet genomföras varje år, av den behöriga myndighet som avses i punkt 2 eller av ett eller flera kontrollorgan i den mening som avses i artikel 2 andra stycket punkt 5 i förordning (EG) nr 882/2004, och som genomför produktcertifieringar i enlighet med de kriterier som anges i artikel 5 i den förordningen.
4. Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa
a) vilken information medlemsstaterna ska översända till kommissionen,
b) föreskrifter avseende den myndighet som ansvarar för kontrollerna av att produktspecifikationerna följs, inbegripet de fall där det geografiska området ligger i ett tredjeland,
c) vilka åtgärder medlemsstaterna ska genomföra för att förhindra olaglig användning av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och skyddade traditionella uttryck,
d) vilka kontroller och verifieringar medlemsstaterna ska genomföra, inbegripet provtagning.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3 ▌.
AVDELNING VI
TVÄRVILLKOR
Kapitel I
Tillämpningsområde
Artikel 91
Allmän princip
1. När en stödmottagare enligt artikel 92 inte följer ▌föreskrifterna för tvärvillkor som fastställs i artikel 93 ska stödmottagaren åläggas en administrativ påföljd.
2. Den administrativa påföljd som avses i punkt 1 ska ▌gälla endast om
den bristande uppfyllelsen beror på en åtgärd eller en försummelse som direkt kan anses bero på den berörda stödmottagaren, och om ett, eller båda, av följande ytterligare villkor är uppfyllda:
▌
a) Den bristande uppfyllelsen avser stödmottagarens jordbruksverksamhet. ▌
b) Stödmottagarens jordbruksföretagsareal berörs.
När det gäller skogsområden ska dock denna påföljd inte vara tillämplig så länge inget stöd begärs för det berörda området ▌i enlighet med artiklarna 22.1 a, 31 och 35 i förordning (EU) nr xxx/xxx[RD].
3. I denna avdelning avses med
a) jordbruksföretag: alla de produktionsenheter och arealer som förvaltas av den stödmottagare som avses i artikel 92 vilka är belägna inom en och samma medlemsstats territorium,
b) krav: vart och ett av de föreskrivna verksamhetskrav som kan härledas från unionslagstiftningen i en akt enligt bilaga II och som i allt väsentligt skiljer sig från alla andra krav i samma akt.
Artikel 92
Berörda stödmottagare
Artikel 91 ska tillämpas på stödmottagare som får direktstöd inom ramen för förordning (EU) nr xxx/xxx[DP], stöd enligt artiklarna 44 och 45 i förordning (EU) nr xxx/xxx[sCMO] och det årliga bidraget enligt artiklarna 22.1 a och b, 29–32, 34 och 35 i förordning (EU) nr xxx/xxx[
RD].
Artikel 91 ska dock inte tillämpas på stödmottagare som får stöd inom stödordningen för småbrukare enligt avdelning V i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP]. Den påföljd som föreskrivs i den artikeln ska inte heller vara tillämplig på det stöd som avses i artikel 29.9 i förordning (EU) nr RD/xxx.
Artikel 93
Regler om tvärvillkor
1. Reglerna om tvärvillkor ska utgöra de föreskrivna verksamhetskrav som fastställs i unionslagstiftningen och de normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som fastställs på nationell nivå enligt förteckning i bilaga II, vilka avser följande områden:
a) Miljö, klimatförändring och god jordbrukshävd.
b) Folkhälsa, djurhälsa och växtskydd.
c) Djurskydd.
2. De rättsakter som avses i bilaga II som hänför sig till de föreskrivna verksamhetskraven ska tillämpas med den gällande lydelsen och i fråga om direktiv på det sätt som de har genomförts av medlemsstaterna.
▌
3. Dessutom ska tvärvillkorsreglerna, när det gäller åren 2015 och 2016, även omfatta bibehållande av permanent betesmark. De medlemsstater som var medlemmar i unionen den 1 januari 2004 ska säkerställa att mark som var permanent betesmark vid tidpunkten för ansökan om arealstöd för 2003 förblir permanent betesmark inom fastställda gränser. De medlemsstater som blev medlemmar i unionen 2004 ska säkerställa att mark som var permanent betesmark den 1 maj 2004 förblir permanent betesmark inom fastställda gränser. Bulgarien och Rumänien ska säkerställa att mark som var permanent betesmark den 1 januari 2007 förblir permanent betesmark inom fastställda gränser. Kroatien ska säkerställa att mark som var permanent betesmark den 1 juli 2013 förblir permanent betesmark inom fastställda gränser.
Ovanstående stycke ska inte gälla permanent betesmark som ska beskogas, om sådan beskogning är förenlig med miljön, med undantag av planteringar av julgranar och snabbväxande arter som odlas på kort sikt.
4. För att ta hänsyn till faktorerna i punkt 3 ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 med regler om bibehållande av permanent betesmark, i synnerhet för att säkerställa att det vidtas åtgärder för att bibehålla mark som permanent betesmark hos enskilda jordbrukare, inklusive individuella skyldigheter som ska iakttas, såsom skyldighet att ställa om arealer till permanent betesmark, när det konstateras att andelen mark som är permanent betesmark minskar.
För att säkerställa en korrekt tillämpning av medlemsstaternas skyldigheter å ena sidan och enskilda jordbrukares skyldigheter å andra sidan när det gäller underhåll av permanent betesmark ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 för att ange villkor och metoder för hur andelen permanent betesmark och jordbruksmark som ska bibehållas ska fastställas. ▌
I punkterna 3 och 4 avses med permanent betesmark permanent betesmark i den betydelse som anges i artikel 2 c i förordning (EG) nr 1120/2009 i dess originalversion.
Artikel 94
Medlemsstaternas skyldigheter med avseende på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden
Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell eller regional nivå fastställa miniminormer för stödmottagare med avseende på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden på grundval av bilaga II, med beaktande av särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstrukturer. Medlemsstaterna får inte fastställa några minimikrav som inte föreskrivs i bilaga II.
Artikel 95
Information till stödmottagarna
Medlemsstaterna ska förse de berörda stödmottagarna med en förteckning över och tydlig och exakt information om de krav och normer som ska tillämpas på gårdsnivå, om så är lämpligt i elektronisk form.
Kapitel II
Kontrollsystem och administrativa påföljder som rör tvärvillkor
Artikel 96Kontroller av att tvärvillkoren uppfylls
1. Medlemsstaterna ska om lämpligt använda det integrerade system som fastställs i avdelning V kapitel II och i synnerhet de delar som avses i artikel 69.1 a, b, d, e och f.
Medlemsstaterna får använda sina befintliga administrations- och kontrollsystem för att säkerställa att föreskrifterna om tvärvillkor följs.
Dessa system, framför allt systemet för identifiering och registrering av djur som är upprättat i enlighet med rådets direktiv 2008/71/EG av den 15 juli 2008 om identifikation och registrering av svin[49] och förordningarna (EG) nr 1760/2000 och (EG) nr 21/2004, ska vara förenliga med det integrerade system som föreskrivs i avdelning V kapitel II i den här förordningen.
2. Beroende på kraven, normerna, akterna eller tvärvillkorsområdena i fråga får medlemsstaterna besluta att utföra administrativa kontroller, särskilt om detta redan är föreskrivet enligt de kontrollsystem som är tillämpliga på respektive krav, norm, akt eller tvärvillkorsområde.
3. Medlemsstaterna ska utföra kontroller på plats för att kontrollera om en stödmottagare fullgör de skyldigheter som föreskrivs i denna avdelning.
4. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta regler för genomförandet av kontroller av att de skyldigheter som avses i denna avdelning fullgörs, inbegripet regler som tillåter att följande faktorer beaktas vid riskanalys:
a) Jordbrukarnas deltagande i systemet för jordbruksrådgivning enligt avdelning III i denna förordning.
b) Jordbrukarnas deltagande i ett certifieringssystem, under förutsättning att systemet omfattar de berörda kraven och normerna.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Artikel 97
Tillämpning av den administrativa påföljden
1. Den administrativa påföljd som föreskrivs i artikel 91 ska tillämpas, när reglerna för tvärvillkor inte följs vid någon tidpunkt under ett givet kalenderår (▌kalenderåret i fråga) och den bristande uppfyllelsen direkt kan anses bero på den stödmottagare som lämnade in stödansökan eller stödanspråket för kalenderåret i fråga.
Första stycket ska även gälla då en stödmottagare inte iakttar föreskrifterna för tvärvillkor under någon tidpunkt inom tre år från och med den 1 januari det år efter det kalenderår då den första utbetalningen beviljades inom ramen för stödprogrammen för omstrukturering och omställning, eller under någon tidpunkt inom tre år från och med den 1 januari det år efter det kalenderår då den första utbetalningen beviljades inom ramen för de stödprogram för grön skörd som avses i förordning (EU) nr [sCMO] (▌åren i fråga ▌).
2. I de fall mark överlåts under kalenderåret i fråga eller åren i fråga, ska punkt 1 även gälla i de fall den bristande uppfyllelsen beror på en åtgärd eller en försummelse som direkt kan anses bero på den person som antingen överlät jordbruksmarken eller som den överläts till. Genom undantag ska gälla att den administrativa påföljden, om den som vidtog åtgärden eller gjorde sig skyldig till försumlighet har lämnat in en stödansökan eller ett stödanspråk under kalenderåret i fråga eller åren i fråga, ska tillämpas på grundval av totalbeloppen för de stöd som avses i artikel 92 som har beviljats eller skulle ha beviljats denne.
I denna punkt avses med överläts varje typ av transaktion där jordbruksmark upphör att stå till den överlåtande partens förfogande.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa en administrativ påföljd som uppgår till ett belopp på 100 EUR eller mindre per stödmottagare och kalenderår, om inte annat följer av de regler som ska antas enligt artikel 101.
Om en medlemsstat beslutar att använda sig av den möjlighet som anges i första stycket, ska den behöriga myndigheten påföljande år för ett urval av stödmottagare vidta de åtgärder som krävs för att kontrollera att stödmottagaren åtgärdar de aktuella konstaterade överträdelserna. Stödmottagaren ska underrättas om konstaterade bristande överträdelser och om skyldigheten att vidta åtgärder.
4. Den administrativa påföljden påverkar dock inte lagligheten och korrektheten hos de utbetalningar för vilka minskningen eller uteslutningen tillämpas.
Artikel 98
Tillämpning av den administrativa påföljden i Bulgarien, Kroatien och Rumänien
För Bulgarien och Rumänien ska de administrativa påföljder som avses i artikel 91 tillämpas senast från och med den 1 januari 2016 med avseende på de föreskrivna verksamhetskraven inom området djurskydd enligt bilaga II.
För Kroatien ska de påföljder som avses i artikel 91 tillämpas i enlighet med följande tidsplan med avseende på de föreskrivna verksamhetskrav som avses i bilaga II:
a) Från den 1 januari 2014 när det gäller de föreskrivna verksamhetskraven 1–3 och 6–8.
b) Från den 1 januari 2016 när det gäller de föreskrivna verksamhetskraven 4, 5, 9 och 10.
c) Från den 1 januari 2018 när det gäller de föreskrivna verksamhetskraven 11–13.
Artikel 99
Beräkning av den administrativa påföljden
1. Den administrativa påföljd som föreskrivs i artikel 91 ska tillämpas genom en minskning eller uteslutning av totalbeloppen för de stöd som anges i artikel 92 som har beviljats eller skulle beviljats denne stödmottagare avseende stödansökningar som denne har lämnat in eller kommer att lämna in under det kalenderår som den bristande uppfyllelsen konstateras.
För beräkningen av dessa minskningar och uteslutningar ska hänsyn tas till den upptäckta överträdelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning samt de kriterier som anges i punkterna 2, 3 och 4.
2. Vid bristande uppfyllelse som beror på försummelse ska procentsatsen för minskning inte vara högre än 5 % och vid upprepning inte vara högre än 15 %.
Medlemsstaterna får inrätta ett system för tidig varning som gäller fall av överträdelser som mot bakgrund av sitt ringa allvar och sin ringa omfattning och varaktighet i vederbörligen motiverade fall inte ska leda till en minskning eller uteslutning. Om en medlemsstat beslutar att använda sig av denna möjlighet ska den behöriga myndigheten på ett tidigt stadium sända en varning till stödmottagaren med uppgifter om den konstaterade överträdelsen och mottagarens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder. Om en man vid en kontroll därefter fastställer att överträdelsen inte har åtgärdats ska den minskning som avses i första stycket tillämpas retroaktivt.
Överträdelser som utgör en direkt folk- eller djurhälsorisk ska emellertid alltid leda till en minskning eller uteslutning.
Medlemsstater får prioritera tillgång till systemet för jordbruksrådgivning för stödmottagare som fått en tidig varning för första gången.
3. Vid avsiktlig bristande uppfyllelse ska procentsatsen för minskning i princip inte vara lägre än 20 % och får gå ända till fullständig uteslutning från en eller flera stödordningar under ett eller flera kalenderår.
4. Det sammanlagda beloppet minskningar eller uteslutningar under ett kalenderår får under alla förhållanden inte överskrida det sammanlagda belopp som avses i första stycket i punkt 1.
Artikel 100
Belopp som frigörs till följd av tvärvillkoren
Medlemsstaterna får behålla 25 % av de belopp som frigörs i samband med tillämpning av de minskningar och uteslutningar som avses i artikel 99.
Artikel 101
Kommissionens befogenheter med avseende på tillämpning och beräkning av den administrativa påföljden
1. I syfte att säkerställa en korrekt fördelning av medlen till de berättigade stödmottagarna och för att se till att tvärvillkoren genomförs på ett effektivt, konsekvent och icke-diskriminerande sätt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111
a) för att fastställa en enhetlig grund för beräkning av administrativa påföljder utifrån de tvärvillkor som avses i artikel 99, med beaktande av minskningar på grund av finansiell disciplin,
b) om villkoren för beräkning och tillämpning av de administrativa påföljderna utifrån tvärvillkoren, inbegripet bristande uppfyllelse som direkt kan tillskrivas den berörda stödmottagaren.
2. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa närmare förfaranderegler och tekniska regler när det gäller beräkning och tillämpning av de administrativa påföljder som avses i artiklarna 97–99, inbegripet vad avser stödmottagare som består av en grupp personer enligt artiklarna 29 och 30 i förordning (EU) nr xxx/xxx [RD].
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
AVDELNING VII
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Kapitel I
Kommunikation
Artikel 102
Överföring av information
1. Utöver de bestämmelser som anges i de sektoriella förordningarna ska medlemsstaterna till kommissionen lämna följande information, handlingar och deklarationer:
a) I fråga om godkända utbetalande organ och godkända samordningsorgan
i) godkännandehandlingen,
ii) deras funktion (godkänt utbetalande organ eller godkänt samordningsorgan),
iii) i förekommande fall när godkännandet återkallats.
b) I fråga om attesterande organ
i) deras namn,
ii) deras adress ▌.
c) I fråga om insatser i samband med åtgärder som finansieras via EGFJ och EJFLU
i) utgiftsdeklarationer, som även gäller som begäran om utbetalning, underskrivna av det godkända utbetalande organet eller det godkända samordningsorganet, tillsammans med de upplysningar som behövs,
ii) för EGFJ, uppskattningar av finansieringsbehoven och för EJFLU, en uppdatering av de förväntade utgiftsdeklarationerna för det innevarande och det påföljande budgetåret,
▌
iv) de godkända utbetalande organens förvaltningsförklaringar ▌och årsräkenskaper,
v) en årlig sammanfattning av resultaten från alla tillgängliga revisioner och kontroller som utförts enligt tidsplanen och de utförliga bestämmelser som fastställs i de sektorsspecifika reglerna.
För EJFLU:s del ska årsräkenskaperna för de godkända utbetalande organen inges för varje program.
2. Medlemsstaterna ska utförligt informera kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att genomföra god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt artikel 94 och detaljerna i det system för jordbruksrådgivning som avses i avdelning III.
3. Medlemsstaterna ska regelbundet informera kommissionen om tillämpningen av det integrerade system som avses i avdelning V kapitel II. Kommissionen ska organisera utbyte av synpunkter med medlemsstaterna med avseende på detta.
Artikel 103
Konfidentialitet
1. Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa konfidentialitet för den information som överlämnas eller tas emot inom ramen för kontroll och avslutande av räkenskaperna som verkställs enligt denna förordning.
Föreskrifterna i artikel 8 i ▌förordning (Euratom, EG) nr 2185/96[50] ska tillämpas på denna information.
2. Utan att inverka på de nationella bestämmelser som rör rättsliga åtgärder, ska information som samlas in under den granskning som föreskrivs i avdelning V kapitel III skyddas genom tystnadsplikt. Den får endast delges personer som med anledning av sina uppdrag inom medlemsstaterna eller unionens institutioner behöver denna information för att kunna fullgöra sina uppdrag.
Artikel 104
Kommissionens befogenheter
Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta föreskrifter om följande:
a) Form, innehåll, periodicitet och tidsfrister beträffande följande, samt föreskrifter för hur detta ska överföras till kommissionen eller ställas till dess förfogande:
i) Utgiftsdeklarationer samt uppskattningar av utgifter och uppdatering av dessa, inklusive inkomster avsatta för särskilda ändamål.
ii) De utbetalande organens förvaltningsförklaringar ▌ och årsräkenskaper samt resultaten av alla tillgängliga genomförda revisioner och kontroller.
iii) Rapporter om attestering av räkenskaperna.
iv) Namn och identitetsuppgifter för de godkända utbetalande organen, samordningsorganen och de attesterande organen.
v) Närmare bestämmelser om upptagande i budgeten och utbetalning av utgifter som finansieras genom EGFJ och EJFLU.
vi) Meddelande om vilka ekonomiska justeringar medlemsstaterna företagit inom ramen för insatser eller program för landsbygdsutveckling och sammanställningar av medlemsstaternas indrivningsförfaranden till följd av oegentligheter.
vii) Information om åtgärder som vidtagits enligt artikel 60.
b) Utbyte av uppgifter och handlingar mellan kommissionen och medlemsstaterna och införande av informationssystem, däribland typ av, form på och innehåll i de uppgifter som ska behandlas i systemen samt föreskrifter för hur de ska lagras.
c) Medlemsstaternas överförande av information till kommissionen om uppgifter, dokument, statistik och rapporter samt tidsfristerna och metoderna för hur denna information ska lämnas.
Dessa genomförandeakter ▌ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
KAPITEL II
Användning av euro
Artikel 105
Allmänna principer
1. De belopp som anges i kommissionens beslut om antagande av landsbygdsutvecklingsprogram, beloppen i kommissionens åtaganden och utbetalningar samt alla belopp avseende styrkta eller attesterade utgifter och medlemsstaternas utgiftsdeklarationer ska uttryckas och utbetalas i euro.
2. De priser och belopp som fastställs i sektorslagstiftningen inom jordbruket ska uttryckas i euro.
De ska beviljas eller samlas in i euro i de medlemsstater som använder euro, och i de nationella valutorna i de medlemsländer som inte gör det.
Artikel 106
Växelkurs och avgörande händelse
1. De priser och belopp som avses i artikel 105.2 ska med hjälp av en växelkurs omvandlas till de nationella valutorna i de medlemsländer som inte använder euro.
2. Den avgörande händelsen för växelkursen ska vara
a) i fråga om belopp som uppbärs eller beviljas i handel med tredjeland, fullbordandet av tullformaliteterna vid import eller export,
b) i alla övriga fall, den händelse genom vilken det ekonomiska syftet med verksamheten uppnås.
3. När ett direktstöd enligt förordning (EU) nr DP/xxx betalas till en mottagare i någon annan valuta än euro, ska medlemsstaterna räkna om stödbeloppet i euro till nationell valuta på grundval av den senaste växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den 1 oktober det år som stödet avser.
Genom undantag från första stycket får medlemsstater i vederbörligen motiverade fall besluta att göra en omräkning på grundval av genomsnittet av de växelkurser som fastställts av Europeiska centralbanken under månaden före den 1 oktober det år som stödet beviljas. Medlemsstater som väljer detta alternativ ska fastställa och offentliggöra den genomsnittliga kursen före den 1 december detta år.
4. När det gäller EGFJ ska medlemsstater som inte har antagit euron tillämpa samma växelkurs i sina utgiftsdeklarationer som den de använde för att göra utbetalningar till stödmottagarna, eller för att ta emot inkomster i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.
5. För att specificera den avgörande händelse som avses i punkt 2, eller för att fastställa den av särskilda skäl som har samband med marknadsordningen eller med beloppet i fråga, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 med föreskrifter om dessa avgörande händelser och den växelkurs som ska användas. Den särskilda avgörande händelsen ska fastställas i enlighet med följande kriterier:
a) Faktisk tillämpning snarast möjligt av variationerna i växelkursen.
b) Likartade avgörande händelser för likartad verksamhet inom marknadsordningen.
c) Inbördes sammanhang mellan avgörande händelser för olika priser och belopp inom marknadsordningen.
d) Praktisk och effektiv kontroll av tillämpningen av lämpliga växelkurser.
6. För att kunna förhindra att medlemsstater som inte har antagit euron tillämpar olika växelkurser i sin bokföring, både i samband med bokföring i annan valuta än euro av inkomster och stöd som utbetalats till stödmottagare, och i samband med de utgiftsdeklarationer som upprättas av de utbetalande organen, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 med föreskrifter för vilken växelkurs som ska användas vid deklaration av utgifter och bokföring av transaktioner för offentlig lagring i det utbetalande organets räkenskaper.
Artikel 107
Skyddsåtgärder och undantag
1. Kommissionen får, genom genomförandeakter, besluta om åtgärder för att skydda tillämpningen av unionslagstiftningen om exceptionella monetära förfaringssätt avseende en nationell valuta riskerar att äventyra den. Sådana åtgärder får, där så krävs, endast avvika från befintliga regler under en tidsperiod som är absolut nödvändig.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna ska genast underrättas om åtgärderna enligt första stycket.
2. Om det finns risk för att exceptionella monetära förfaringssätt avseende en nationell valuta äventyrar tillämpningen av unionslagstiftningen, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 som avviker från detta avsnitt, särskilt i följande fall:
a) Om ett land tillämpar onormala växelförfaranden, såsom flera växelkurser, eller kompensationsavtal.
b) Om ett lands valuta inte noteras på de officiella valutamarknaderna eller om utvecklingen för dessa valutor kan leda till snedvridning av handeln.
Artikel 108
Användning av euro bland medlemsstater utanför eurosamarbetet
1. Om en medlemsstat som inte använder euron beslutar sig för att betala utgiften som uppstår till följd av sektorslagstiftningen inom jordbruket i euro i stället för i den nationella valutan, ska medlemsstaten vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att användningen av euro inte ger en systematisk fördel jämfört med användning av den nationella valutan.
2. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen innan de planerade åtgärderna träder i kraft. Åtgärderna får ej börja gälla förrän kommissionen lämnat sitt samtycke.
KAPITEL III
Rapport och utvärdering
Artikel 109
Ekonomisk årsrapport
Kommissionen ska senast den sista september varje år utarbeta en ekonomisk rapport över förvaltningen av EGFJ och EJFLU för det föregående budgetåret och lägga fram den för Europaparlamentet och rådet.
Artikel 110
Övervakning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken
1. En gemensam ram för övervakning och utvärdering ska upprättas, med vars hjälp man kan mäta hur den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar och i synnerhet
a) de direktstöd som föreskrivs i förordning (EU) nr …/[DP▌],
b) de marknadsåtgärder som föreskrivs i förordning (EU) nr …/[sCMO],
c) de åtgärder för landsbygdsutveckling som föreskrivs i förordning (EU) nr .../[RD], och
d) bestämmelserna i denna förordning.
Kommissionen ska övervaka dessa politiska åtgärder utifrån medlemsstaternas rapportering i enlighet med bestämmelserna i dessa förordningar. Kommissionen ska upprätta en flerårig utvärderingsplan med regelbundna utvärderingar av särskilda instrument som ska genomföras på kommissionens ansvar.
För att funktionsmätningen ska bli effektiv ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande denna rams innehåll och uppbyggnad.
2. Resultatet av de åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken som avses i punkt 1 ska mätas i förhållande till följande mål:
a) Hållbar livsmedelsproduktion, med fokus på jordbruksinkomster, jordbrukets produktivitet och prisstabilitet.
b) Hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder, med fokus på utsläpp av växthusgaser, biologisk mångfald, mark och vatten.
c) Balanserad territoriell utveckling, med fokus på sysselsättningen på landsbygden, tillväxt och fattigdom i landsbygdsområden.
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa den uppsättning indikatorer som är specifika för de mål som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
Indikatorerna ska kopplas till politikens struktur och mål och göra det möjligt att utvärdera politikens utveckling, effektivitet och ändamålsenlighet i förhållande till målen.
3. Ramen för övervakning och utvärdering ska återspegla den gemensamma jordbrukspolitikens struktur på följande sätt:
a) När det gäller de direktstöd som föreskrivs i förordning (EU) nr DP/xxx, de marknadsåtgärder som föreskrivs i förordning (EU) nr CMO/xxx och bestämmelserna i denna förordning, ska kommissionen övervaka dessa instrument utifrån medlemsstaternas rapportering i enlighet med bestämmelserna i dessa förordningar. Kommissionen ska upprätta en flerårig utvärderingsplan med regelbundna utvärderingar av särskilda instrument som ska genomföras på kommissionens ansvar. Utvärderingarna ska genomföras vid lämpliga tidpunkter och av oberoende utvärderare.
b) Övervakningen och utvärderingen av politiska interventioner för landsbygdsutveckling kommer att göras i enlighet med artiklarna 74–86 i förordning (EU) nr RD/xxx.
Kommissionen ska säkerställa att den kombinerade effekten av alla instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken som avses i punkt 1 kommer att mätas och bedömas i förhållande till de gemensamma mål som avses i punkt 2. Den gemensamma jordbrukspolitikens resultat när det gäller att uppnå dess gemensamma mål ska mätas och bedömas på grundval av gemensamma effektindikatorer och de bakomliggande särskilda målen på grundval av resultatindikatorer. Kommissionen ska, på grundval av uppgifter från utvärderingar av den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet utvärderingar av landsbygdsutvecklingsprogram, och andra relevanta informationskällor utarbeta rapporter om mätning och bedömning av det samlade resultatet av alla instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
4. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med all den information som behövs för att de aktuella åtgärderna ska kunna övervakas och utvärderas. Sådan information ska i möjligaste mån grundas på etablerade informationskällor, t.ex. informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter och Eurostat.
Kommissionen ska ta hänsyn till uppgiftsbehovet och synergieffekterna mellan potentiella uppgiftskällor, i synnerhet deras användning för statistiska ändamål, när så är lämpligt.
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta föreskrifter om de uppgifter som ska överlämnas av medlemsstaterna, med beaktande av behovet av att undvika onödiga administrativa bördor, och om uppgiftsbehoven och synergieffekterna av potentiella uppgiftskällor. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
5. Kommissionen ska lägga fram en första rapport om genomförandet av denna artikel, inbegripet de första resultaten av effekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken, för Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2018. En andra rapport som innehåller en bedömning av resultatet av den gemensamma jordbrukspolitiken ska läggas fram senast den 31 december 2021.
Kapitel IV
Öppenhet
Artikel 110a
Offentliggörande av stödmottagare
1. Medlemsstaterna ska varje år i efterhand offentliggöra information om mottagarna av stöd från EGFJ och EJFLU. I den information som offentliggörs ska följande ingå:
a) Stödmottagarnas namn enligt följande, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 110b första stycket i denna förordning:
i) Stödmottagarens förnamn och efternamn, om det är fråga om en fysisk person.
ii) Stödmottagarens fullständiga registrerade firmanamn, om det är fråga om en juridisk person som rättsligt sett är en fristående juridisk person enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.
iii) Den stödmottagande organisationens registrerade eller på annat sätt officiellt erkända namn, om det är fråga om en sammanslutning utan egen rättskapacitet.
b) Namn på den kommun där stödmottagaren är bosatt eller har registrerat sin verksamhet och, om möjligt, postnummer för kommunen eller den del av postnumret som identifierar kommunen.
c) Stödbelopp som var och en av stödmottagarna erhållit under det aktuella räkenskapsåret för var och en av de åtgärder som finansierats via EGFJ och EJFLU.
d) Beskrivning av de åtgärder som finansieras via EGFJ och EJFLU och för vilka stöd beviljats enligt led c.
Den information som avses i första stycket ska offentliggöras på en webbplats per medlemsstat. Den ska hållas tillgänglig under två år från den dag då den först offentliggörs.
2. När det gäller de stöd för åtgärder som finansieras via EJFLU enligt punkt 1 första stycket led c ska de belopp som offentliggörs omfatta hela stödbeloppet, dvs. både stödet från unionen och det nationella stödet.
Artikel 110b
Tröskelvärde
Medlemsstater ska inte offentliggöra stödmottagarens namn i enlighet med artikel 110a.1 a i denna förordning i följande situationer:
a) I fall där medlemsstater upprättar den stödordning för småbrukare som föreskrivs i avdelning V i förordning (EU) nr DP/xxx, om det stödbelopp som en stödmottagare erhåller under ett år är lika med eller mindre än det belopp som medlemsstaten fastställer i enlighet med artikel 49.1 andra stycket eller artikel 49.2 andra stycket i den förordningen.
b) I fall där medlemsstater inte upprättar den stödordning för småbrukare som föreskrivs i avdelning V i förordning (EU) nr DP/xxx, om det stödbelopp som en stödmottagare erhåller under ett år är lika med eller mindre än 1 250 EUR.
I de fall som omfattas av led a i första stycket ska de belopp som medlemsstaterna fastställer enligt artikel 49 i förordning (EU) nr xxx/xxx [DP] och som anmäls till kommissionen i enlighet med den förordningen offentliggöras av kommissionen i enlighet med de regler som antas enligt artikel 110d.
Vid tillämpning av första stycket i denna artikel ska medlemsstaten offentliggöra den information som avses i leden b, c och d i artikel 110a.1 första stycket och stödmottagen ska identifieras genom en kod. Medlemsstaterna ska besluta om hur koden ska utformas.
Artikel 110c
Information om stödmottagarna
Medlemsstaterna ska informera stödmottagarna om att uppgifter om dem kommer att offentliggöras i enlighet med artikel 110a och att informationen kan komma att behandlas av unionens och medlemsstaternas utrednings- och revisionsorgan i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen.
I enlighet med direktiv 95/46/EG ska stödmottagarna underrättas om sin rätt till skydd av personuppgifter och om de förfaranden som gäller för utövandet av rättigheterna.
Artikel 110d
Kommissionens befogenheter
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa regler om följande:
a) Hur informationen ska offentliggöras, även vad gäller presentationen av de enskilda åtgärderna, och tidsplanen för offentliggörandet i enlighet med artiklarna 110a och 110b.
b) Enhetlig tillämpning av artikel 110c.
c) Samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3.
AVDELNING VIII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 111
Utövande av delegering
1. Befogenheten att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8, 20, 42, 48, 52, 55, 59, 64, 65, 66, 66a, 67, 73, 77, 77a, 79, 84, 89, 93, 101, 106, 107, 110 och 114 ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den ▌befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 8, 20, 42, 48, 52, 55, 59, 64, 65, 66, 66a, 67, 73, 77, 77a, 79, 84, 89, 93, 101, 106, 107, 110 och 114 ska ges till kommissionen för en period av sju år från och med det datum då denna förordning träder i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av sju år. Delegeringen av befogenhet ska, genom tyst medgivande, förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 8, 20, 42, 48, 52, 55, 59, 64, 65, 66, 66a, 67, 73, 77, 77a, 79, 84, 89, 93, 101, 106, 107, 110 och 114 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 8, 20, 42, 48, 52, 55, 59, 64, 65, 66, 66a, 67, 73, 77, 77a, 79, 84, 89, 93, 101, 106, 107, 110 och 114 ska endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet inom en period på två månader från delgivningsdagen har invänt mot den delegerade akten eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av denna period har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 112
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för jordbruksfonderna. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
Vid tillämpning av artiklarna 15, 60, 64, 65, 66, 66a, 67, 76, 77a, 78, 89, 90, 96, 101 och 104, avseende frågor rörande direktstöd, landsbygdsutveckling och/eller den samlade marknadsordningen ska kommissionen biträdas av kommittén för jordbruksfonderna, kommittén för direktstöd, kommittén för landsbygdsutveckling och/eller kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket som inrättas genom den här förordningen, förordning (EU) nr xxx/xxxx [DP], förordning (EU) nr xxx/xxxx [RD] respektive förordning (EU) nr xxx/xxxx [sCMO]. Dessa kommittéer ska vara kommittéer i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Om kommittén inte avger något yttrande när det gäller de akter som avses i artikel 8, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.
Artikel 112a
Behandling och skydd av personuppgifter
1. Medlemsstaterna och kommissionen ska samla in personuppgifter i syfte att uppfylla sina respektive skyldigheter avseende förvaltning, kontroll, revision, övervakning och utvärdering enligt denna förordning, särskilt de skyldigheter som anges i avdelning II kapitel II, avdelning III, avdelning IV kapitlen III och IV, avdelningarna V och VI och avdelning VII kapitel III, samt för statistiska ändamål, och ska inte behandla dessa uppgifter på ett sätt som är oförenligt med detta syfte.
2. Vid behandling av personuppgifter i övervaknings- och utvärderingssyfte enligt avdelning VII kapitel III samt för statistiska ändamål ska uppgifterna avidentifieras och enbart behandlas i sammanställd form.
3. Personuppgifter ska behandlas i enlighet med bestämmelserna i direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001. Sådana uppgifter ska i synnerhet inte lagras i en form som möjliggör identifiering av registrerade under längre tid än vad som är nödvändigt för de syften för vilka de insamlades eller för vilka de genomgår ytterligare behandling, med beaktande av de minsta bevarandeperioder som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och unionslagstiftning.
4. Medlemsstaterna ska underrätta de registrerade om att deras personuppgifter kan behandlas av nationella organ och unionsorgan i enlighet med punkt 1 och att de i detta hänseende åtnjuter de rättigheter som anges i dataskyddsbestämmelserna i direktiv 95/46/EG respektive förordning (EG) nr 45/2001.
5. Denna artikel ska omfattas av artikel 110a–110d.
Artikel 112b
Genomförandenivå
Medlemsstaterna ska ansvara för genomförande av programmen och deras arbetsuppgifter enligt denna förordning på den nivå de anser lämpligt, i enlighet med medlemsstatens institutionella, rättsliga och finansiella ramar och med iakttagande av denna förordning och övriga relevanta unionsbestämmelser.
Artikel 113
Upphävande
1. Förordningarna (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 ska upphöra att gälla.
Artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005 och de relevanta genomförandebestämmelserna ska dock fortsätta att tillämpas till och med den 31 december 2014.
2. Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.
Artikel 114
Övergångsåtgärder
För att säkerställa en smidig övergång från de arrangemang som fastställs i de upphävda förordningar som avses i artikel 113 till de som fastställs i denna förordning, ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 avseende de fall där avvikelser från och tillägg till reglerna i denna förordning får tillämpas.
Artikel 115
Ikraftträdande och tillämpning
1. Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.
2. Följande bestämmelser ska dock tillämpas ▌:
a) Artiklarna 7, 8, 16, 24a, 25 och 45 från och med den 16 oktober 2013.
b) Artiklarna 18 och 42 vad gäller utgifter från och med den 16 oktober 2013.
c) Artikel 54 från och med den 1 januari 2015.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Information inom området för begränsning av och anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald och vattenskydd ▌som fastställs i artikel 12.3 d
▌
Begränsning av och anpassning till klimatförändringarna:
– Information om vilken inverkan klimatförändringar kan ha för de relevanta regionerna i framtiden, om utsläpp av växthusgaser från de relevanta brukningsmetoderna och om jordbrukssektorns bidrag till begränsning av klimatförändringarna genom bättre odlings- och trädjordbruksmetoder och genom utveckling av projekt om förnybar energi på jordbruk och energieffektivitetsförbättringar på jordbruk.
– Information som hjälper jordbrukarna att planera hur de på bästa sätt kan investera i ”klimatsäkring” av sina jordbrukssystem, och information om vilka EU-fonder som kan användas för detta, och framför allt information om anpassning av jordbruksmark till klimatmässiga fluktuationer och förändringar på lång sikt samt information om hur man kan införa praktiska jordbruksmetoder för att öka jordbrukssystemens förmåga att klara av översvämningar och torka och för att förbättra och optimera markens kolnivåer.
▌
Biologisk mångfald:
– Information om det positiva sambandet mellan biologisk mångfald och jordbruksekosystemens motståndskraft, och spridningen av risker, liksom kopplingen mellan monokulturer och risken för missväxt/skador på gröda på grund av skadeinsekter och extrema väderhändelser.
– Information om hur man bäst förhindrar spridningen av invasiva främmande arter och varför detta är viktigt för att ekosystemen ska fungera effektivt och kunna stå emot klimatförändringar, inklusive information om tillgång till finansiering för utrotningsprogram när ytterligare kostnader tillkommer.
▌
Vattenskydd:
– Information om hållbara bevattningsanläggningar med låga volymer och om hur man kan optimera regnbaserade system för att främja en effektiv vattenanvändning.
– Information om hur vattenförbrukningen inom jordbruket kan minskas, bland annat genom val av grödor, om hur mängden humus i jordmånen kan ökas för att förbättra vattenhållningen och om hur behovet av bevattning kan minskas.
Allmänt
– Utbyte av bästa praxis, utbildning och kapacitetsuppbyggnad (övergripande för alla teman ovan).
▌
BILAGA II
Regler om tvärvillkor i enlighet med artikel 93
SMR: Föreskrivna verksamhetskrav
GAEC: Normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden
|
Område |
Huvudämne |
Krav och normer |
|||
|
Miljö, klimat-förändring, god jordbruks-hävd |
Vatten |
SMR 1 |
Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1) |
Artiklarna 4 och 5 |
|
|
GAEC 1 |
Upprättande av buffertremsor längs vattendrag[51] |
|
|||
|
GAEC 2 |
Förenlighet med tillståndsförfarandena i de fall bevattningsvatten kräver tillstånd |
|
|||
|
|
|
GAEC 3 |
Skydd av grundvattnet mot förorening: förbud mot direkt utsläpp i grundvattnet och åtgärder för att förebygga indirekt förorening av grundvatten genom utsläpp i mark och filtrering genom markytan av farliga ämnen som förtecknas i bilagan till ▌direktiv 80/68/EEG i dess gällande lydelse den sista giltighetsdagen, i den mån det rör jordbruksverksamhet |
|
|
|
|
Jordmån och kollager |
GAEC 4 |
Minimikrav för marktäckning |
|
|
|
GAEC 5 |
Minimikrav för markanvändning som avspeglar lokala förhållanden för att begränsa erosion |
|
|||
|
GAEC 6 |
Bibehållande av markens innehåll av organiskt material genom lämpliga metoder, inklusive förbud mot bränning av stubbåkrar, utom i händelse av växtskyddsskäl[52] |
|
|||
|
▌ |
▌ |
|
|||
|
|
Biologisk mångfald |
SMR 2 |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7) |
Artikel 3.1, artikel 3.2 b, artikel 4.1, 4.2 och 4.4. |
|
|
SMR 3 |
Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7) |
Artikel 6.1 och 6.2. |
|||
|
|
Lägsta hävdnivå för landskap |
GAEC 7 |
Bibehållande av landskapselement, i lämpliga fall även häckar, dammar, diken, träd på rad, i grupp eller isolerade träd, åkerkanter och terrasser och även ett förbud mot att klippa häckar och träd under fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod samt, som ett alternativ, åtgärder för att undvika invasiva växtarter ▌ |
|
|
|
Folkhälsa, djurhälsa och växtskydd |
Säkra livsmedel |
SMR 4 |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1) |
Artiklarna 14 och 15, artikel 17.1[53] och artiklarna 18, 19 och 20 |
|
|
SMR 5 |
Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av β-agonister vid animalieproduktion (EGT L 125, 23.5.1996, s. 3) |
Artikel 3 a, b, d och e samt artiklarna 4, 5 och 7 |
|||
|
|
Identifiering och registrering av djur |
SMR 6 |
Rådets direktiv 2008/71/EG av den 15 juli 2008 om identifikation och registrering av djur (EUT L 213, 8.8.2005, s. 31) |
Artiklarna 3, 4 och 5 |
|
|
SMR 7 |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1) |
Artiklarna 4 och 7 |
|||
|
SMR 8 |
Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8) |
Artiklarna 3, 4 och 5 |
|||
|
|
Djur-sjukdomar |
SMR 9 |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s. 1) |
Artiklarna 7, 11, 12, 13 och 15
|
|
|
Växtskyddsmedel |
SMR 10 |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s.1) |
Artikel 55 första och andra meningen |
||
|
Djurskydd |
Djurskydd |
SMR 11 |
Rådets direktiv 2008/119/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar (EUT L 10, 15.1.2009, s. 7) |
Artiklarna 4 och 5 |
|
|
SMR 12 |
Rådets direktiv 2008/120/EG av den 18 december 2008 om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning (EUT L 47, 18.2.2009, s. 5) |
Artiklarna 3 och 4 |
|||
|
SMR 13 |
Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur (EGT L 221, 8.8.1998, s. 23) |
Artikel 4 |
|||
________________________
- [1] EUT C 191, 29.6.2012, s. 116.
- [2] EUT C 11, 15.1.2013, s. 88.
- [3] Ännu ej offentliggjort i EUT.
- [4] EUT C 225, 27.7.2012, s. 174.
- [5] Antagna texter, P7_TA(2013)0087.
- [6] * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
- [7] EUT C
- [8] EUT C
- [9] KOM(2010) 672 slutlig, 18.11.2010.
- [10] Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, 11.8.2005, s. 1).
- [11] Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
- [12] Se t.ex. mål C-210/00, punkt 79 eller mål T-220/04, punkt 175.
- [13] EUT L
- [14] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
- [15] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).
- [16] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).
- [17] Rådets förordning (EG) nr 165/94 av den 24 januari 1994 om gemenskapens medfinansiering av kontroll med hjälp av fjärranalys (EGT L 24, 29.1.1994, s. 6).
- [18] Rådets förordning (EU) nr xxx/xxx av den […] om den fleråriga budgetramen för
2014–2020 (EUT L ...). - [19] Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).
- [20] EUT L
- [21] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr CR/xxx av den […] om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L, s.).
- [22] Rådets förordning (EEG) nr 352/78 av den 20 februari 1978 om tillgodoräknande av säkerheter, borgen och garantier som har ställts inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som har förverkats (EGT L 50, 22.2.1978, s. 1).
- [23] Rådets förordning (EG) nr 814/2000 av den 17 april 2000 om åtgärder avsedda att ge information om den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 100, 20.4.2000, s. 7).
- [24] KOM(2011) 500 slutlig, s. 7.
- [25] Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
- [26] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr RD/xxx av den Xxx om stöd till landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L, s.).
- [27] Rådets förordning (EG) nr 485/2008 av den 26 maj 2008 om medlemsstaternas granskning av de transaktioner som utgör en del av systemet för finansiering genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EUT L 143, 3.6.2008, s. 1).
- [28] Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 21.10.2003, s. 1).
- [29] Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1).
- [30] Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter ("enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden") (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).
- [31] Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT L 20, 26.1.1980, s. 43).
- [32] Rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (EGT L 349, 24.12.1998, s. 1).
- [33] Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet för sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
- [34] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
- [35] Kommissionens förordning (EG) nr 259/2008 av den 18 mars 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller offentliggörande av uppgifter om de stödmottagare som får stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 76, 19.3.2008, s. 28).
- [36] Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2011 av den 27 april 2011 om ändring av förordning (EG) nr 259/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller offentliggörande av uppgifter om de stödmottagare som får stöd från Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 108, 28.4.2011, s. 24).
- [37] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
- [38] EUT C 35, 9.2.2012, s. 1, och EUT C 100, 6.4.2013, s. 10.
- [39] EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.
- [40] EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
- [41] EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.
- [42] EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.
- [43] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 4.6.2008, s. 1).
- [44] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).
- [45] Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).
- [46] Kommissionens förordning (EG) nr 1120/2009 av den 29 oktober 2009 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i avdelning III i rådets förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 316, 2.12.2009, s. 1).
- [47] Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, 8.6.1971, s. 1).
- [48] EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.
- [49] EUT L 213, 8.8.2008, s. 31.
- [50] Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
- [51] Buffertområden för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden måste både inom och utanför sådana sårbara zoner som anges i artikel 3.2 i direktiv 91/676/EEG åtminstone uppfylla de krav som avser spridning av gödselmedel på mark i närheten av vattendrag, vilka finns i punkt A4 i bilaga II till direktiv 91/676/EEG, vilket ska tillämpas i enlighet med medlemsstaternas handlingsprogram, upprättade i enlighet med artikel 5.4 i direktiv 91/676/EEG.
- [52] Kravet kan begränsas till ett allmänt förbud mot bränning av stubbåkrar, men en medlemsstat kan besluta att fastställa ytterligare krav.
- [53] Genomfört särskilt genom
– artikel 14 i förordning (EG) nr 470/2009 och bilagan till förordning (EG) nr 37/2010,
– förordning (EG) nr 852/2004: artikel 4.1 och bilaga I del A (II 4 (g, h, j), 5 (f, h), 6, III 8 (a, b, d, e), 9 (a, c)),
– förordning (EG) nr 853/2004: artikel 3.1 och bilaga III avsnitt IX kapitel 1 (I-1 b, c, d, e; I-2 a (i, ii, iii), b (i, ii), c; I-3, I-4, I-5, II-A 1, 2, 3, 4; II-B 1 (a, d), 2, 4 (a, b)), bilaga III avsnitt X kapitel 1.1,
– förordning (EG) nr 183/2005: artikel 5.1 och bilaga I del A (1-4 e, g, II-2 a, b, e), artikel 5.5 och bilaga III (1, 2), artikel 5.6, och
– förordning (EG) nr 396/2005: artikel 18.
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om tvärvillkor
Rådet och Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka medlemsstaternas införlivande och genomförande av direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, och att, när dessa direktiv har genomförts i samtliga medlemsstater och de förpliktelser som är direkt tillämpliga på jordbrukare har fastställts, vid tillfälle lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av den här förordningen i syfte att ta med relevanta delar av dessa direktiv i systemet för tvärvillkor.
UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN
om sena betalningar som gjorts av utbetalande organ till stödmottagare (artikel 42.1)
Europeiska kommissionen förklarar att när den antar regler för minskning av ersättningen till de utbetalande organen i händelse av att betalning till stödmottagare sker efter det sista möjliga datum som fastställs i unionslagstiftningen, kommer tillämpningsområdet för de nuvarande bestämmelserna om sena betalningar inom EGFJ att upprätthållas.
UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN
om graden av genomförande (artikel 112b)
Europeiska kommissionen bekräftar att unionen i enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget respekterar medlemsstaternas konstitutionella strukturer och att medlemsstaterna följaktligen är ansvariga för att bestämma på vilken territoriell nivå de vill genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken, med förbehåll för att unionslagstiftningen respekteras och förblir verkningsfull. Denna princip är tillämplig på alla fyra förordningar om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
YTTRANDE från utskottet för utveckling (21.6.2012)
till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken
(COM(2011)0628 – C7‑0341/2011 – 2011/0288(COD))
Föredragande av yttrande: Birgit Schnieber-Jastram
KORTFATTAD MOTIVERING
Ur ett utvecklingspolitiskt perspektiv skulle man kunna föreslå en helt annan gemensam jordbrukspolitik än den som läggs fram i kommissionens reformförslag. Dock har ett antal välkända brister behandlats under föregående reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken, något som också sker i de nuvarande förslagen från kommissionen. Jordbruksstödet har till stor del frikopplats och den roll som marknadsingripande mekanismer och exportbidrag spelar har minskat betydligt.
En av de viktigaste nyheterna i det senaste reformförslaget är den obligatoriska miljöanpassningskomponenten i direktstödet, som går ut på att stödja miljöåtgärder i hela EU och prioritera klimat- och miljöpolitiska mål. Detta kommer inte att skapa en konkurrenssituation i förhållande till jordbrukare i utvecklingsländerna. Dessutom kommer de obligatoriska miljöåtgärderna bidra till minskade klimatförändringar som drabbar många utvecklingsländer hårt. Detaljerna bör möjligen finslipas men föredraganden ger sitt fulla stöd till miljöanpassningskomponenten i kommissionens förslag.
Trots den positiva utvecklingen återstår verkliga problem som bör hanteras med utgångspunkt i utvecklingspolitiken. Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken har fortfarande yttre effekter som inte kommer fram tillräckligt i kommissionens förslag. Därför måste den gemensamma jordbrukspolitikens förordningar kontrolleras noggrant mot bakgrund av det fördragsenliga kravet om en konsekvent politik för utveckling (artikel 208 i EUF-fördraget).
Den gemensamma jordbrukspolitiken har ingen övergripande inverkan på alla utvecklingsländer men det har visat sig att i enskilda fall kan särskilda åtgärder som berör den gemensamma jordbrukspolitiken leda till importökningar i utvecklingsländer vilket hotar lokala bönders försörjningsmöjligheter och inskränker de politiska åtgärder inom jordbrukssektorn som antagits av utvecklingsländer för att öka deras livsmedelssäkerhet på lång sikt. Genom en bredare förståelse av begreppet konsekvent politik för utveckling, som omfattar mer än principen att inte vålla skada, skulle dessutom vissa delar av den andra pelaren kunna bidra till att skapa synergieffekter och förbättra samarbetet mellan jordbrukare i EU och i utvecklingsländerna.
Föredraganden föreslår därför följande ändringar:
● Den gemensamma jordbrukspolitiken bör finnas med i den bredare ramen för EU:s konsekventa politik för utveckling och dess externa effekter bör noga övervakas med hjälp av regeringar och intressenter i partnerländerna.
● Exportbidragen bör fasas ut helt och hållet. I väntan på detta bör exportbidrag inte beviljas om det riskerar att allvarligt skada lokala producenter i utvecklingsländerna. Rent allmänt kan säkerhetsåtgärder som interventionsuppköp leda till att anpassningskostnaderna flyttas över på producenter utanför EU.
● EU:s politik och importberoende av proteingrödor har negativa miljömässiga och sociala konsekvenser för de exporterande utvecklingsländerna. Genom att främja odling av baljväxter i Europa skulle man också kunna begränsa klimatförändringarna och bidra positivt till den biologiska mångfalden och markbördigheten.
● Sambandet mellan direktstöd och produktion bör – vilket utskottet för utveckling föreslog 2011 – avskaffas, ”så att man kan skapa konkurrens på lika villkor mellan jordbruksprodukter från EU och från utvecklingsländerna samt stimulera rättvis handel och hållbar tillväxt”.
Föredraganden är medveten om att dessa förändringar i sig inte kommer att räcka för att hantera de globala problemen med livsmedelstrygghet och utvecklingsländernas oro över jordbruksmarknadernas funktion. Andra politikområden, framför allt EU:s handelspolitik, men även energipolitiken eller politiken för livsmedelssäkerhet, påverkar i hög grad utvecklingsländerna, även om dessa utmaningar inte kan hanteras inom ramen för detta reformförslag.
En annan fråga som bör beröras i samband med dessa bestämmelser är förslaget om en klagomålsmekanism för utvecklingsländer i händelse av brott mot EU:s utvecklingsmål, som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget. Föredraganden föreslår att man bör bemöta denna utmaning i ett bredare utvecklingssammanhang, t.ex. Europaparlamentets betänkande om en konsekvent politik för utveckling 2012.
Utvecklingspolitiken och den politiska dialogen måste användas på ett riktat sätt för att utvecklingsländerna ska kunna dra nytta av den internationella jordbrukshandeln och i likhet med unionen tillämpa moderna instrument för marknadsstyrning. Åtgärder som har positiva effekter i ett utvecklingsland kan ha motsatta effekter i ett annat. Detta är anledningen till att föredraganden har försökt anta en infallsvinkel som grundar sig på principer snarare än på mikrostyrningen av marknader.
Den största utmaningen för en konsekvent politik för utveckling är EU:s och utvecklingsländernas motstridiga intressen. Målet är att man på sikt ska kunna ena dessa intressen och att man ska kunna bidra till att skapa en situation som gynnar båda parter. Målet med föredragandens förslag är alltså inte att undergräva de legitima målen i den gemensamma jordbrukspolitiken, utan att göra noggrant utvalda ändringar där det bedöms som nödvändigt ur ett utvecklingspolitiskt perspektiv.
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
Ändringsförslag 1 Förslag till förordning Skäl 1a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
(1a) Genom reformen bör man se till att målen för utvecklingssamarbetet, även de mål som har godkänts inom ramen för Förenta nationerna och andra internationella organisationer, beaktas i den gemensamma jordbrukspolitiken, i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget). Åtgärder som vidtas enligt denna förordning får inte äventyra produktionskapaciteten för livsmedel och den långsiktiga livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna, i synnerhet inte i de minst utvecklade länderna, och de måste bidra till uppfyllandet av EU:s åtaganden om att begränsa klimatförändringarna. |
Motivering | |
Enligt artikel 208 i EUF-fördraget måste EU i all sin politik som kan påverka utvecklingsländerna ta hänsyn till utvecklingsmålen. Främjandet av jordbruksutvecklingen i utvecklingsländerna och ökad global livsmedelstrygghet är viktiga mål i EU:s utvecklingssamarbete. EU:s jordbrukspolitik har externa konsekvenser som framför allt påverkar jordbrukshandeln. Principen om en konsekvent politik för utveckling kräver att man övervakar och om möjligt undviker eventuella konsekvenser för lokala jordbruksmarknader och lokala producenter i utvecklingsländer. | |
Ändringsförslag 2 Förslag till förordning Skäl 68a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
(68a) I överensstämmelse med den konsekventa politiken för utveckling bör genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken omfattas av regelbunden övervakning och bedömning avseende dess konsekvenser för produktionskapaciteten för livsmedel och den långsiktiga livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna, i synnerhet i de minst utvecklade länderna. |
Motivering | |
Skälet bör återspegla den föreslagna nya artikeln om regelbundna konsekvensbedömningar. | |
Ändringsförslag 3 Förslag till förordning Artikel 110 – punkt 2 – stycke 1 – led a | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
a) Hållbar livsmedelsproduktion, med fokus på jordbruksinkomster, jordbrukets produktivitet och prisstabilitet. |
a) Hållbar livsmedelsproduktion, med fokus på jordbrukarens inkomster, prismarginaler, jordbrukets produktivitet och prisstabilitet. |
Ändringsförslag 4 Förslag till förordning Artikel 110a (ny) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Artikel 110a |
|
|
Konsekvensbedömning avseende utvecklingsländer |
|
|
1. I överensstämmelse med artikel 208 i EUF-fördraget ska den gemensamma jordbrukspolitikens konsekvenser för livsmedelsproduktionskapaciteten och den långsiktiga livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna omfattas av regelbundna och oberoende bedömningar, där särskild uppmärksamhet ägnas åt konsekvenserna för lokala producenter och småbrukare. Bedömningen ska även bygga på uppgifter som lämnats in av regeringar, jordbrukarorganisationer, organisationer i det civila samhället och andra intressenter i utvecklingsländer som är handelspartner till unionen. |
|
|
2. Kommissionen ska genom delegerade akter fastställa omfattningen av och förfaringssättet för konsekvensbedömningen, med beaktande av relevanta internationella initiativ, i synnerhet genom FN:s särskilde rapportör om rätten till mat, FAO och kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3. |
|
|
3. Kommissionen ska lämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet om resultaten av bedömningen, de uppgifter som framkommit och unionens politiska reaktion. |
Motivering | |
Konsekvenserna av olika instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken på jordbruksutvecklingen i utvecklingsländerna beror på faktorer såsom världsmarknadspriserna, handelsordningar, produktionskapaciteter och valet av politik i partnerländerna. Som medges i kommissionens konsekvensbedömning av reformförslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken måste konsekvenserna bedömas från fall till fall. Därför krävs det regelbunden bedömning, vilket skulle inbegripa mekanismer för att ta emot uppgifter inifrån partnerländerna, och att man beaktar den internationella utvecklingen på området. | |
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken |
||||
|
Referensnummer |
COM(2011)0628 – C7-0341/2011 – 2011/0288(COD) |
||||
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
AGRI 25.10.2011 |
|
|
|
|
|
Yttrande från Tillkännagivande i kammaren |
DEVE 25.10.2011 |
||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Birgit Schnieber-Jastram 7.12.2011 |
||||
|
Behandling i utskott |
24.4.2012 |
|
|
|
|
|
Antagande |
19.6.2012 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
26 0 0 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Thijs Berman, Michael Cashman, Véronique De Keyser, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Catherine Grèze, Filip Kaczmarek, Michał Tomasz Kamiński, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Jean Roatta, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Keith Taylor, Eleni Theocharous, Patrice Tirolien, Ivo Vajgl, Anna Záborská, Iva Zanicchi |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Gesine Meissner, Csaba Őry, Judith Sargentini, Patrizia Toia |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
Ioan Enciu, Gabriele Zimmer |
||||
YTTRANDE från budgetutskottet (17.10.2012)
till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken
(COM(2011)0628 – C7‑0341/2011 – 2011/0288(COD))
Föredragande: Georgios Papastamkos
KORTFATTAD MOTIVERING
Förenklingen av den ofta komplicerade förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken är en viktig prioritering som måste vägas mot det brådskande behovet av att garantera ett effektivt skydd av unionens finansiella intressen.
Bättre lagstiftning och en minskning av byråkratin för jordbrukarna bör vara centrala inslag i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Onödiga administrativa bördor och kostnader för de nationella myndigheterna bör också undvikas, särskilt i ljuset av medlemsstaternas budgetkonsolidering och bristen på resurser. För att garantera en sund och riktad förvaltning av EU:s medel bör kommissionen och medlemsstaterna dela på ansvaret för förvaltningen, så att medlen kan användas för att tillhandahålla viktiga varor av allmänt intresse via en multifunktionell jordbrukspolitik.
Syftet med kommissionens förslag är att i en och samma förordning (horisontell förordning) fastställa den gemensamma jordbrukspolitikens finansiella bestämmelser om tvärvillkor, kontroller och påföljder samt systemet för jordbruksrådgivning och därmed ersätta rådets förordning (EG) nr 1290/2005.
I korthet föreslår kommissionen att antalet utbetalande organ begränsas till ett per medlemsstat eller ett per region. Kommissionen utökar också befogenheterna för de attesterande organen, inklusive kontrollen av att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta, som för närvarande genomförs av kommissionen. Vad beträffar systemet för jordbruksrådgivning har dess obligatoriska tillämpningsområde i medlemsstaterna utökats, och i fråga om tvärvillkoren har kommissionen infört vissa ändringar till normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden samt de föreskrivna verksamhetskraven. Kommissionen föreslår även ett gemensamt regelverk för övervakning och utvärdering av de båda pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken. I syfte att se till att det årliga budgettaket inte överskrids ska kommissionen använda sig av ett månatligt varnings- och övervakningssystem.
Vad gäller indrivningar föreslår kommissionen att uteblivna återbetalningar helt och hållet ska täckas av medlemsstaternas nationella budgetar, i stället för av unionsbudgeten och de nationella budgetarna tillsammans, som hittills har varit fallet. Den gällande bestämmelsen om gemensamma ekonomiska följder av uteblivna återbetalningar återinförs, liksom de procentsatser av de indrivna beloppen som medlemsstaterna får behålla (artiklarna 57.2 och 100), eftersom dessa kompenserar för medlemsstaternas administrativa kostnader och därmed bidrar till ett effektivare kontrollsystem.
Det är av avgörande betydelse att garantera allmänintresset i samband med beviljandet av stöd. Samtidigt behöver jordbrukarna riktad rådgivning om de krav som måste efterlevas. Kontroller och finansiella korrigeringar ska vara effektiva och avskräckande, men även proportionella.
Detta yttrande grundar sig på det totala belopp som kommissionen har öronmärkt för den gemensamma jordbrukspolitiken inom nästa fleråriga budgetram. Om några större ändringar görs till förslaget måste innehållet i yttrandet revideras.
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Budgetutskottet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
Ändringsförslag 1 Förslag till förordning Skäl 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(3) För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller godkännande av de utbetalande och samordnande organen, innehållet i systemet för jordbruksrådgivning, åtgärderna som finansieras av unionens budget inom ramen för offentlig intervention och värderingen av transaktioner i samband med offentlig intervention, minskningar och inställande av medlemsstaternas ersättningar och kompensation mellan utgifter och inkomster inom ramen för fonderna, indrivning av skulder, påföljder för stödmottagare vid överträdelser av villkoren för stödberättigande, när det gäller regler om säkerheter, det integrerade administrations- och kontrollsystemets funktion, de åtgärder som inte ingår i transaktionsgranskning, påföljder som tillämpas inom ramen för tvärvillkoren, reglerna om bibehållande av permanent gräsmark, reglerna om den avgörande händelse och den växelkurs som ska användas av de medlemsstater som inte använder euro som valuta samt innehållet i den gemensamma bedömningsramen för åtgärder som antagits i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på rätt sätt till Europaparlamentet och rådet. |
(3) För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller godkännande av de utbetalande och samordnande organen, innehållet i systemet för jordbruksrådgivning, åtgärderna som finansieras av unionens budget inom ramen för offentlig intervention och värderingen av transaktioner i samband med offentlig intervention, minskningar och inställande av medlemsstaternas ersättningar och kompensation mellan utgifter och inkomster inom ramen för fonderna, indrivning av skulder, administrativa påföljder för stödmottagare vid överträdelser av villkoren för stödberättigande, när det gäller regler om säkerheter, det integrerade administrations- och kontrollsystemets funktion, de åtgärder som inte ingår i transaktionsgranskning, påföljder som tillämpas inom ramen för tvärvillkoren, reglerna om bibehållande av permanent gräsmark och betesmark, reglerna om den avgörande händelse och den växelkurs som ska användas av de medlemsstater som inte använder euro som valuta samt innehållet i den gemensamma bedömningsramen för åtgärder som antagits i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på rätt sätt till Europaparlamentet och rådet. |
|
|
(Dessa två ändringar som ersätter ”påföljd” med ”administrativ påföljd” och ”permanent gräsmark” med ”permanent gräsmark och betesmark” gäller i hela texten. En anpassning av dessa kommer att nödvändiggöra motsvarande ändringar i hela dokumentet.) |
Motivering | |
”Påföljder” har ersatts med ”administrativa påföljder” i enlighet med artiklarna 4 och 5 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. | |
Ändringsförslag 2 Förslag till förordning Skäl 5a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
(5a) Denna förordning bör, där så är lämpligt, föreskriva undantag vid force majeure och exceptionella omständigheter. Force majeure-begreppet på området för jordbruksförordningar bör tolkas mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis. |
Ändringsförslag 3 Förslag till förordning Skäl 54 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(54) Vad gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område kommer bestämmelserna inte att tillämpas med avseende på tvärvillkor förrän alla medlemsstaterna har genomfört dem fullt ut med tydliga skyldigheter för jordbrukare. Enligt direktivet ska kraven för jordbruksföretagen tillämpas senast den 1 januari 2013. |
utgår |
Ändringsförslag 4 Förslag till förordning Skäl 55 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(55) Vad gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel kommer bestämmelserna inte att tillämpas med avseende på tvärvillkor förrän alla medlemsstaterna har genomfört dem fullt ut med tydliga skyldigheter för jordbrukare. Enligt direktivet ska kraven tillämpas progressivt i jordbruksföretagen enligt en tidsplan och i synnerhet de allmänna principerna för integrerat växtskydd ska tillämpas senast den 1 januari 2014. |
utgår |
Ändringsförslag 5 Förslag till förordning Avdelning 4 – kapitel II – avsnitt 4 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Avsnitt 4 utgår |
Ändringsförslag 6 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – stycke 2a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Termen sektorslagstiftning inom jordbruket innebär alla tillämpliga akter som har antagits på grundval av artikel 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och i tillämpliga fall alla delegerade akter eller genomförandeakter som antagits på grundval av dessa akter. |
Ändringsförslag 7 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – stycke 2b (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Termen oegentligheter innebär oegentligheter i enlighet med artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen1. |
|
|
_______________ |
|
|
1 EGT L 312, 23.12.1995, s. 1. |
Ändringsförslag 8 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Det attesterande organet ska vara ett offentligt eller privat revisionsorgan som utses av medlemsstaten och som ska lämna ett utlåtande om den förvaltningsförklaring som försäkrar att det utbetalande organets årsräkenskaper är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, att de interna kontrollsystemen fungerar korrekt samt att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta och att principen om sund ekonomisk förvaltning efterlevs. |
1. Det attesterande organet ska vara ett offentligt eller privat revisionsorgan som utses av medlemsstaten genom ett offentligt anbudsförfarande och som ska lämna ett utlåtande, i enlighet med unionens normer för revision, om den förvaltningsförklaring som försäkrar att det utbetalande organets årsräkenskaper är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, att de interna kontrollsystemen fungerar korrekt samt att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta och att principen om sund ekonomisk förvaltning efterlevs. |
Ändringsförslag 9 Förslag till förordning Artikel 25 – punkt 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. Efter ett förslag som kommissionen ska lägga fram senast den 31 mars det kalenderår som justeringen i punkt 1 ska gälla, ska rådet senast den 30 juni samma kalenderår fastställa justeringen. |
2. Efter ett förslag som kommissionen ska lägga fram senast den 31 mars det kalenderår som justeringen i punkt 1 ska gälla, ska Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni samma kalenderår fastställa justeringen. |
Motivering | |
Detta är i linje med den ståndpunkt som parlamentet antog den 4 juli 2012 (P7_TA‑PROV(2012)0281) inom ramen för anpassningen till Lissabonfördraget. | |
Ändringsförslag 10 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. Om det då budgetförslaget för år N upprättas verkar finnas en risk för att det belopp som avses i artikel 16 för budgetår N kommer att överskridas, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet eller för rådet föreslå de åtgärder som behövs för att säkerställa att detta belopp inte överskrids. |
2. Om det då budgetförslaget för år N upprättas verkar finnas en risk för att det belopp som avses i artikel 16 för budgetår N kommer att överskridas, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet föreslå de åtgärder som behövs för att säkerställa att detta belopp inte överskrids. |
Motivering | |
Detta är i linje med den ståndpunkt som parlamentet antog den 4 juli 2012 (P7_TA‑PROV(2012)0281) inom ramen för anpassningen till Lissabonfördraget. | |
Ändringsförslag 11 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
3. Närhelst kommissionen bedömer att det finns en risk att det belopp som avses i artikel 16 kan komma att överskridas och den inte har möjlighet att inom ramen för sina befogenheter vidta tillräckliga åtgärder för att råda bot på situationen, ska kommissionen för att se till att beloppet inte överskrids föreslå andra åtgärder. Beslut om dessa åtgärder ska fattas av rådet på grundval av artikel 43.3 i fördraget eller av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 43.2 i fördraget. |
3. Närhelst kommissionen bedömer att det finns en risk att det belopp som avses i artikel 16 kan komma att överskridas och den inte har möjlighet att inom ramen för sina befogenheter vidta tillräckliga åtgärder för att råda bot på situationen, ska kommissionen för att se till att beloppet inte överskrids föreslå andra åtgärder. Beslut om dessa åtgärder ska fattas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 43.2 i fördraget. |
Motivering | |
Detta är i linje med den ståndpunkt som parlamentet antog den 4 juli 2012 (P7_TA‑PROV(2012)0281) inom ramen för anpassningen till Lissabonfördraget. | |
Ändringsförslag 12 Förslag till förordning Artikel 38 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Artikel 38 |
utgår |
|
Budgetåtaganden |
|
|
Det kommissionsbeslut om antagande av förteckningen över projekt till vilka priset för innovativt, lokalt samarbete ska delas ut som avses i artikel 58.4 i förordning (EU) nr RD/xxx ska utgöra ett finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel [75.2] i förordning (EU) nr FR/xxx. |
|
|
När kommissionen antagit det beslut som avses i första stycket ska den fastställa budgetåtaganden för varje medlemsstat för totalbeloppen för de priser som beviljats projekten i den berörda medlemsstaten inom den gräns som avses i artikel 51.2 i förordning (EU) nr RD/xxx. |
|
Ändringsförslag 13 Förslag till förordning Artikel 39 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Artikel 39 |
utgår |
|
Utbetalningar till medlemsstaterna |
|
|
1. Kommissionen ska inom ramen för de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35 göra utbetalningar för att ersätta de utgifter som de godkända utbetalande organen har haft i samband med utdelandet av de priser som avses i detta avsnitt, inom de budgetramar som står till förfogande för de berörda medlemsstaternas åtaganden. |
|
|
2. För varje utbetalning ska en utgiftsdeklaration underskriven av det godkända utbetalande organet enligt artikel 102.1 c ha översänts till kommissionen. |
|
|
3. De godkända utbetalande organen ska upprätta och till kommissionen översända, direkt eller via samordningsorganet om ett sådant har utsetts, utgiftsdeklarationer för priset för innovativt, lokalt samarbete, med den periodicitet som fastställs av kommissionen genom genomförandeakter som antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3. |
|
|
Utgiftsdeklarationerna ska täcka de utgifter som de godkända utbetalande organen har haft under varje berörd tidsperiod. |
|
Ändringsförslag 14 Förslag till förordning Artikel 40 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Artikel 40 |
utgår |
|
Automatiskt återtagande för priset för innovativt, lokalt samarbete |
|
|
De belopp som avses i artikel 38 andra stycket som inte har använts för ersättning av medlemsstaterna såsom fastställs i artikel 39 eller för vilka ingen utgiftsdeklaration som uppfyller villkoren i den artikeln har kommit in till kommissionen för utgifter som betalats senast den 31 december det andra året efter det år då budgetåtagandet gjordes, ska automatiskt återtas av kommissionen. |
|
|
Artikel 37.3, 37.4 och 37.5 ska gälla i tillämpliga delar. |
|
Ändringsförslag 15 Förslag till förordning Artikel 44 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
När sektorslagstiftningen inom jordbruket kräver att medlemsstaterna inom en specifik tidsperiod ska lämna information om antalet kontroller som utförts och resultaten av dessa och en medlemsstat lämnar in uppgifterna för sent, får kommissionen ställa in de månadsbetalningar som avses i artikel 18 eller de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35 för vilka de relevanta statistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid. |
När sektorslagstiftningen inom jordbruket kräver att medlemsstaterna inom en specifik tidsperiod ska lämna information om antalet kontroller som utförts i enlighet med artikel 61 och resultaten av dessa och en medlemsstat lämnar in uppgifterna för sent, får kommissionen, i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, ställa in de månadsbetalningar som avses i artikel 18 eller de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35 för vilka de relevanta statistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid. |
Ändringsförslag 16 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 2 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. Kommissionen ska i god tid före kontrollen på plats underrätta den berörda medlemsstaten eller den medlemsstat på vars territorium kontrollen ska äga rum. Tjänstemän från den berörda medlemsstaten får delta i sådana kontroller. |
2. Kommissionen ska i god tid före kontrollen på plats underrätta den berörda medlemsstaten eller den medlemsstat på vars territorium kontrollen ska äga rum och ska samordna kontrollerna, som i största möjliga utsträckning ska ske samtidigt, i enlighet med artikel 61.4 i denna förordning. Tjänstemän från den berörda medlemsstaten får delta i sådana kontroller. |
Ändringsförslag 17 Förslag till förordning Artikel 51 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. De godkända utbetalande organen ska bevara verifikationerna för de utbetalningar som har gjorts och de handlingar som hör till de administrativa och fysiska kontroller som föreskrivs i unionslagstiftningen och ställa dessa handlingar och uppgifter till kommissionens förfogande. |
1. De godkända utbetalande organen ska bevara verifikationerna för de utbetalningar som har gjorts och de handlingar som hör till de administrativa och fysiska kontroller som föreskrivs i unionslagstiftningen och ställa dessa handlingar och uppgifter till kommissionens förfogande. Dessa verifikationer får även bevaras i elektronisk form. |
Motivering | |
I överensstämmelse med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 375/2012 av den 2 maj 2012 (EUT L 118, 3.5.2012, s. 4–5). | |
Ändringsförslag 18 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt 3 – stycke 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Om ingen överenskommelse nås, får medlemsstaten begära att ett förfarande inleds för att förlika de respektive ståndpunkterna inom fyra månader. Resultaten av detta förfarande ska återges i en rapport, som ska överlämnas till och behandlas av kommissionen innan denna fattar ett eventuellt beslut om finansieringsavslag. |
Om ingen överenskommelse nås, får medlemsstaten begära att ett förfarande inleds för att förlika de respektive ståndpunkterna inom fyra månader. Resultaten av detta förfarande ska återges i en rapport, som ska överlämnas till kommissionen och beaktas av denna innan den fattar ett eventuellt beslut om finansieringsavslag. |
Motivering | |
Resultatet av förlikningsförfarandet ska ges mer tyngd i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelsen. | |
Ändringsförslag 19 Förslag till förordning Artikel 56 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka inom ett år från det första tecknet på att en sådan oegentlighet har begåtts och registrera motsvarande belopp i det utbetalande organets liggare över fordringar. |
1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka inom ett år från det att en kontrollrapport eller liknande dokument, med uppgifter om att en sådan oegentlighet begåtts, har godkänts och, om tillämpligt, mottagits av det utbetalande organet eller av organet som ansvarar för indrivningen. Motsvarande belopp ska vid tidpunkten för återbetalning registreras i det utbetalande organets liggare över fordringar. |
Motivering | |
Begreppet ”första tecknet” är för vagt, och det är viktigt med rättslig precision i samband med återbetalningsförfarandet. | |
Ändringsförslag 20 Förslag till förordning Artikel 60 – punkt 2a (ny) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
2a. Det befintliga systemet för kontroll och påföljder ska användas vid sidan av eventuella andra betalningssystem för att på så sätt undvika ytterligare administrativa bördor och/eller kostnader. |
Ändringsförslag 21 Förslag till förordning Artikel 73 – punkt 2a (ny) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
2a. Medlemsstaterna kan besluta att en stödansökan eller ett stödanspråk som uppfyller de krav som fastställs i punkt 1 ska vara giltiga under ett antal år förutsatt att de berörda stödmottagarna är skyldiga att rapportera förändringar i den information som de ursprungligen lämnade in. Den fleråriga ansökan ska vara giltig endast tillsammans med en årlig bekräftelse från stödmottagaren i form av en anmälan om deltagande. |
Motivering | |
Den behöriga myndigheten är redan enligt gällande EU-lagstiftning skyldig att förse jordbrukarna med förtryckta formulär utifrån föregående år där jordbrukaren endast behöver ange förändringar. Trots det måste jordbrukaren fylla i en ansökan varje år. | |
Ändringsförslag 22 Förslag till förordning Artikel 93 – stycke 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område ska anses vara en del av bilaga II så snart det direktivet har genomförts av alla medlemsstater och de skyldigheter som är direkt gällande för jordbrukarna har identifierats. För att ta hänsyn till de faktorerna ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 i syfte att ändra bilaga II inom tolv månader efter det att den sista medlemsstaten har anmält till kommissionen att direktivet är genomfört. |
utgår |
Motivering | |
Det är ytterst viktigt att säkerställa en effektiv vattenförvaltning i hela EU. I stället för att ge kommissionen befogenhet att anta delegerade akter bör inlemmandet av ramdirektivet om vatten i tvärvillkorens tillämpningsområde ske genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet så snart det har genomförts av medlemsstaterna. | |
Ändringsförslag 23 Förslag till förordning Artikel 93 – stycke 4 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel ska anses vara en del av bilaga II så snart det direktivet har genomförts av alla medlemsstater och de skyldigheter som är direkt gällande för jordbrukarna har identifierats. För att ta hänsyn till de faktorerna ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 i syfte att ändra bilaga II inom tolv månader efter det att den sista medlemsstaten har anmält till kommissionen att direktivet är genomfört, och då även skyldigheterna vad gäller integrerat växtskydd. |
utgår |
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken |
||||
|
Referensnummer |
COM(2011)0628 – C7-0341/2011 – 2011/0288(COD) |
||||
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
AGRI 25.10.2011 |
|
|
|
|
|
Yttrande från Tillkännagivande i kammaren |
BUDG 25.10.2011 |
||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Georgios Papastamkos 6.2.2012 |
||||
|
Antagande |
10.10.2012 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
28 2 1 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Marta Andreasen, Richard Ashworth, Francesca Balzani, Zuzana Brzobohatá, Göran Färm, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazábal Rubial, Salvador Garriga Polledo, Jens Geier, Ivars Godmanis, Ingeborg Gräßle, Lucas Hartong, Jutta Haug, Monika Hohlmeier, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Ivailo Kalfin, Sergej Kozlík, Jan Kozłowski, Alain Lamassoure, Giovanni La Via, George Lyon, Barbara Matera, Juan Andrés Naranjo Escobar, Nadezhda Neynsky, Dominique Riquet, Helga Trüpel, Angelika Werthmann |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Maria Da Graça Carvalho, Georgios Papastamkos, Nils Torvalds, Catherine Trautmann |
||||
YTTRANDE från budgetkontrollutskottet (21.9.2012)
till utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling
över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken
(KOM(2011)0628 – C7‑0341/2011 – 2011/0288(COD))
Föredragande: Iliana Ivanova
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
Ändringsförslag 1 Förslag till förordning Skäl 1a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
(1a) Minskad byråkrati hör till de överordnade målen och viktigaste kraven i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom realistiska toleransnivåer och lägstanivåer samt balans mellan förtroende och kontroll ska den administrativa bördan för medlemsstaterna och stödmottagarna minskas till rimlig omfattning i framtiden. |
Ändringsförslag 2 Förslag till förordning Skäl 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(3) För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller godkännande av de utbetalande och samordnande organen, innehållet i systemet för jordbruksrådgivning, åtgärderna som finansieras av unionens budget inom ramen för offentlig intervention och värderingen av transaktioner i samband med offentlig intervention, minskningar och inställande av medlemsstaternas ersättningar och kompensation mellan utgifter och inkomster inom ramen för fonderna, indrivning av skulder, påföljder för stödmottagare vid överträdelser av villkoren för stödberättigande, när det gäller regler om säkerheter, det integrerade administrations- och kontrollsystemets funktion, de åtgärder som inte ingår i transaktionsgranskning, påföljder som tillämpas inom ramen för tvärvillkoren, reglerna om bibehållande av permanent gräsmark, reglerna om den avgörande händelse och den växelkurs som ska användas av de medlemsstater som inte använder euro som valuta samt innehållet i den gemensamma bedömningsramen för åtgärder som antagits i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på rätt sätt till Europaparlamentet och rådet. |
(3) För att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller godkännande av de utbetalande och samordnande organen, innehållet i systemet för jordbruksrådgivning, åtgärderna som finansieras av unionens budget inom ramen för offentlig intervention och värderingen av transaktioner i samband med offentlig intervention, minskningar och inställande av medlemsstaternas ersättningar och kompensation mellan utgifter och inkomster inom ramen för fonderna, indrivning av skulder, påföljder för stödmottagare vid överträdelser av villkoren för stödberättigande, när det gäller regler om säkerheter, det integrerade administrations- och kontrollsystemets funktion, de åtgärder som inte ingår i transaktionsgranskning, påföljder som tillämpas inom ramen för tvärvillkoren, reglerna om bibehållande av permanent gräsmark, reglerna om den avgörande händelse och den växelkurs som ska användas av de medlemsstater som inte använder euro som valuta samt innehållet i den gemensamma bedömningsramen för åtgärder som antagits i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt, i god tid och på rätt sätt till Europaparlamentet och rådet. Revisionsrätten får lämna ett utlåtande om dessa delegerade akter på begäran av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 287.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
Motivering | |
Detta kommer att göra det möjligt för parlamentet och rådet att bilda sig en egen uppfattning på grundval av revisionsrättens tekniska expertis. | |
Ändringsförslag 3 Förslag till förordning Skäl 9a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
(9a) De ökande kraven på de attesterande och utbetalande organen bör inte medföra någon ytterligare administrativ börda i medlemsstaterna och bör i synnerhet vara i linje med internationella kontrollstandarder. Man bör värna om balans mellan kostnader och nytta när det gäller vad och hur mycket som måste attesteras, och ytterligare rapporteringsskyldigheter bör endast införas om de ger ett tydligt mervärde. |
Ändringsförslag 4 Förslag till förordning Skäl 68 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(68) Varje åtgärd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör omfattas av övervakning och utvärdering för att förbättra dess kvalitet och påvisa dess resultat. I detta sammanhang bör det upprättas en förteckning över indikatorer, och inverkan av den gemensamma jordbrukspolitiken bör utvärderas av kommissionen i förhållande till politiska mål. Kommissionen bör fastställa ramarna för en gemensam övervakning och utvärdering som bland annat säkerställer att relevanta uppgifter, inbegripet information från medlemsstaterna, är tillgängliga i tid. När den gör det bör den ta hänsyn till uppgiftsbehoven och synergieffekterna mellan potentiella uppgiftskällor. Enligt meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En budget för Europa 2020 – Del II bör klimatrelaterade utgifter i EU-budgeten öka till minst 20 %, med bidrag från olika politikområden. Kommissionen bör därför kunna utvärdera inverkan av unionens stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken på klimatmålen. |
(68) Varje åtgärd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör omfattas av övervakning och utvärdering för att förbättra dess kvalitet och påvisa dess resultat. I detta sammanhang bör det upprättas en förteckning över indikatorer med riktvärden och målnivåer, och inverkan av den gemensamma jordbrukspolitiken bör utvärderas av kommissionen i förhållande till politiska mål. Kommissionen bör fastställa ramarna för en gemensam övervakning och utvärdering som bland annat säkerställer att relevanta uppgifter, inbegripet information från medlemsstaterna, är tillgängliga i tid. När den gör det bör den ta hänsyn till uppgiftsbehoven och synergieffekterna mellan potentiella uppgiftskällor och så långt det är möjligt utgå från befintliga uppgiftskällor. Dessutom bör ramarna för gemensam övervakning och utvärdering ta hänsyn till och på lämpligt sätt återspegla den gemensamma jordbrukspolitikens struktur. Man bör ta hänsyn till detta på lämpligt sätt. Enligt meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En budget för Europa 2020 – Del II bör klimatrelaterade utgifter i EU-budgeten öka till minst 20 %, med bidrag från olika politikområden. Kommissionen bör därför kunna utvärdera inverkan av unionens stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken på klimatmålen. |
Motivering | |
För att man ska kunna bedöma resultaten behövs det riktvärden och målnivåer för indikatorerna. | |
Ändringsförslag 5 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2 – stycke 2a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Kommissionen ska riskbaserat granska den styrkande dokumentation som medlemsstaterna har lämnat och bedöma hur systemen fungerar för att bekräfta att förvaltning och kontrollorgan uppfyller kriterierna för nationell ackreditering. |
Motivering | |
Kommissionen ska, i egenskap av slutligt ansvarig för budgetgenomförandet, ha en tillsynsfunktion vid ackrediteringsförfarandet för att minska risken för att eventuella brister upptäcks vid efterföljande kontroller, vilket kan leda till frekventare kontroller och finansiella korrigeringar. På grund av svårigheterna då det gäller finansiella korrigeringar – skattebetalarna betalar två gånger och alltför utbredd användning av schablonkorrigering – är det av största vikt att garantera ett fullgott preventivt kontrollsystem. Ett sådant system kan inte vara effektivt om kommissionen saknar en tillsynsfunktion inom det nationella ackrediteringsförfarandet. | |
Ändringsförslag 6 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3 – led c | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(c) En sammanfattning av resultaten av alla tillgängliga genomförda revisioner och kontroller, inbegripet en analys av systematiska eller återkommande brister samt vidtagna eller planerade korrigerande åtgärder. |
(c) En sammanfattning av |
|
|
(i) resultaten av alla tillgängliga genomförda revisioner och kontroller, inbegripet en analys av systematiska och återkommande brister samt vidtagna eller planerade korrigerande åtgärder, |
|
|
(ii) den kontrollstatistik som rapporterats i enlighet med artikel 102.1 c v, och |
|
|
(iii) andra kontroller som anses relevanta. |
Motivering | |
Genom ändringsförslaget skapas överensstämmelse med budgetförordningen. | |
Ändringsförslag 7 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 5 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
5. Om ett eller flera av de kriterier för godkännande som föreskrivs i punkt 2 inte eller inte längre uppfylls av ett godkänt utbetalande organ, ska medlemsstaten återkalla godkännandet, såvida inte det utbetalande organet genomför nödvändiga anpassningar inom en tid som bestäms med hänsyn till hur allvarligt problemet är. |
5. Om ett eller flera av de kriterier för godkännande som föreskrivs i punkt 2 inte eller inte längre uppfylls av ett godkänt utbetalande organ, ska medlemsstaten (på eget initiativ eller på kommissionens begäran) återkalla godkännandet, såvida inte det utbetalande organet genomför nödvändiga anpassningar inom en tid som bestäms med hänsyn till hur allvarligt problemet är. |
Ändringsförslag 8 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1 – led ba (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
ba) Regler med avseende på räckvidden och det arbete som ska ligga till grund för förvaltningsförklaringen från de utbetalande organen. |
Motivering | |
Kommissionen bör genom delegerade akter tydligt ange räckvidden för och arbetet bakom förklaringarna från de utbetalande organen. | |
Ändringsförslag 9 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Det attesterande organet ska vara ett offentligt eller privat revisionsorgan som utses av medlemsstaten och som ska lämna ett utlåtande om den förvaltningsförklaring som försäkrar att det utbetalande organets årsräkenskaper är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, att de interna kontrollsystemen fungerar korrekt samt att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta och att principen om sund ekonomisk förvaltning efterlevs. |
1. Det attesterande organet ska vara ett offentligt eller privat revisionsorgan som utses av medlemsstaten och som ska lämna ett utlåtande, utarbetat i överensstämmelse med internationellt accepterade revisionsstandarder, efter slumpmässiga kontroller och med hänsyn till medlemsstatens tidigare resultat, om den förvaltningsförklaring som försäkrar att det utbetalande organets årsräkenskaper är fullständiga, korrekta och sanningsenliga, att kontrollsystemen fungerar korrekt samt att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta och att principen om sund ekonomisk förvaltning efterlevs. I utlåtandet ska bland annat anges om granskningen ger anledning att ifrågasätta påståendena i den förvaltningsförklaring som avses i artikel 7.3 b. |
Ändringsförslag 10 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 – stycke 2a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Utlåtandena från de attesterande organen ska offentliggöras på lämpligt sätt. |
Ändringsförslag 11 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2 – led d | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
d) hållbar utveckling av den ekonomiska verksamheten i småjordbruk såsom de definieras i medlemsstaten och åtminstone i de jordbruk som deltar i den ordning för småbrukare som avses i avdelning V i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP]. |
utgår |
Ändringsförslag 12 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 3 – led a | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
a) hållbar utveckling av andra jordbruksföretags ekonomiska verksamhet än de som avses i punkt 2 d, |
a) hållbar utveckling av jordbrukens ekonomiska verksamhet, bland annat genom modernisering av jordbruk, ökad konkurrenskraft, sektorsintegration, innovation och marknadsinriktning, |
Ändringsförslag 13 Förslag till förordning Artikel 44 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
När sektorslagstiftningen inom jordbruket kräver att medlemsstaterna inom en specifik tidsperiod ska lämna information om antalet kontroller som utförts och resultaten av dessa och en medlemsstat lämnar in uppgifterna för sent, får kommissionen ställa in de månadsbetalningar som avses i artikel 18 eller de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35 för vilka de relevanta statistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid. |
Sektorslagstiftningen inom jordbruket kan kräva att medlemsstaterna inom en specifik tidsperiod ska lämna information om antalet kontroller som utförts i enlighet med artikel 61 och resultaten av dessa. Om en medlemsstat lämnar in dessa uppgifter för sent, får kommissionen, i enlighet med proportionalitetsprincipen, med hänsyn till förseningens omfattning och i enlighet med de utförliga regler som den har antagit på grundval av artikel 48.5, ställa in de månadsbetalningar som avses i artikel 18 eller de mellanliggande betalningar som avses i artikel 35 för vilka de relevanta statistiska uppgifterna inte har lämnats in i tid. Detta förutsätter att kommissionen har gett medlemsstaterna tillgång till alla uppgifter, blanketter och upplysningar som krävs för att ta fram statistiken i tillräckligt god tid före referensperiodens början. |
Motivering | |
Kommissionen måste ge medlemsstaterna tillgång till de blanketter och upplysningar som krävs i tillräckligt god tid före referensperiodens början. | |
Ändringsförslag 14 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 1 – stycke 1 – led ca (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
ca) om ett utbetalande organ uppfyller de kriterier för godkännande som fastställs i artikel 7.2 och om medlemsstaten tillämpar bestämmelserna i artikel 7.5 korrekt, |
Motivering | |
Kommissionen får anordna kontroller på plats i medlemsstaterna och kontrollera om de utbetalande organen uppfyller kriterierna för godkännande. Om ett utbetalande organ inte längre uppfyller ett eller flera av kriterierna för godkännande ska medlemsstaten återkalla godkännandet. | |
Ändringsförslag 15 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 1 – stycke 1 – led cb (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
cb) om de attesterande organen utför sitt arbete i enlighet med artikel 9. |
Motivering | |
Kommissionen får besöka de attesterande organen för att kontrollera att de utför det arbete som krävs i enlighet med artikel 9. | |
Ändringsförslag 16 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 1 – stycke 1 – led cc (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
cc) om organen fullgör sina skyldigheter i enlighet med artikel 56.1. |
Motivering | |
Kommissionen ska kontrollera om medlemsstaterna har krävt att stödmottagare återbetalar de eventuella belopp som utbetalats felaktigt på grund av oegentligheter eller försummelser. | |
Ändringsförslag 17 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 2 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. Kommissionen ska i god tid före kontrollen på plats underrätta den berörda medlemsstaten eller den medlemsstat på vars territorium kontrollen ska äga rum. Tjänstemän från den berörda medlemsstaten får delta i sådana kontroller. |
2. Kommissionen ska i god tid före kontrollen på plats underrätta den berörda medlemsstaten eller den medlemsstat på vars territorium kontrollen ska äga rum och ska samordna kontrollerna. Tjänstemän från den berörda medlemsstaten får delta i sådana kontroller. Kommissionen ska inrätta en hjälpcentral för lokala och regionala myndigheter i syfte att lösa deras klagomål om byråkrati i samband med kontrollerna på plats. |
Ändringsförslag 18 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt 2a (ny) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
2a. Kommissionen ska grunda sina finansiella korrigeringar på konstaterade enskilda fall av oriktigheter eller genom att ta hänsyn till hur systembetingad oriktigheten är för att bedöma huruvida det ska göras en korrigering med ett fast belopp eller en extrapolerad korrigering. |
|
|
Korrigeringar med fasta belopp ska bara göras när det på grund av ärendets karaktär är omöjligt att antingen fastställa den konstaterade oriktighetens omfattning och belopp eller att extrapolera det belopp som ska korrigeras. |
Ändringsförslag 19 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt 3 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
3. Innan något beslut fattas om finansieringsavslag ska resultaten av kommissionens kontroller och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen, varefter de båda parterna ska söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas. |
3. Innan något beslut fattas om finansieringsavslag ska resultaten av kommissionens kontroller och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen, varefter de båda parterna ska söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas. I detta sammanhang ska medlemsstaterna få möjlighet att granska de relevanta dokumenten för att visa att oriktigheten är av mindre omfattning än enligt kommissionens bedömning. |
Motivering | |
Det föreslagna systemet för finansiella korrigeringar bör samordnas med övriga samfinansierade program, såsom Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden. | |
Ändringsförslag 20 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt 3 – stycke 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Om ingen överenskommelse nås, får medlemsstaten begära att ett förfarande inleds för att förlika de respektive ståndpunkterna inom fyra månader. Resultaten av detta förfarande ska återges i en rapport, som ska överlämnas till och behandlas av kommissionen innan denna fattar ett eventuellt beslut om finansieringsavslag. |
Om ingen överenskommelse nås, får medlemsstaten begära att ett förfarande inleds för att förlika de respektive ståndpunkterna inom fyra månader. Resultaten av detta förfarande ska återges i en rapport, som ska överlämnas till och beaktas av kommissionen innan denna fattar ett eventuellt beslut om finansieringsavslag. |
Motivering | |
Genom ändringsförslaget skapas överensstämmelse med budgetförordningen. | |
Ändringsförslag 21 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt 5 – led b | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
b) nationella stöd eller överträdelser för vilka förfarandet i artikel 108 eller förfarandet i artikel 258 i fördraget har inletts, |
b) nationella stöd för vilka kommissionen har inlett förfarandet i artikel 108.2 i fördraget eller överträdelser som kommissionen har meddelat medlemsstaten genom en formell underrättelse i enlighet med artikel 258 i fördraget, |
Motivering | |
Genom ändringsförslaget skapas överensstämmelse med budgetförordningen. | |
Ändringsförslag 22 Förslag till förordning Artikel 56 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka inom ett år från det första tecknet på att en sådan oegentlighet har begåtts och registrera motsvarande belopp i det utbetalande organets liggare över fordringar. |
1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka inom ett år från det första tecknet på att en sådan oriktighet har begåtts och registrera motsvarande belopp i det utbetalande organets liggare över fordringar. Kommissionen ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att alla skulder registreras. |
Motivering | |
Kommissionen är slutligt ansvarig för budgetgenomförandet och det är även kommissionen som måste garantera att beloppen i ”kommissionens” räkenskaper innefattade alla transaktioner och är korrekta. | |
Ändringsförslag 23 Förslag till förordning Artikel 56 – punkt 3 – stycke 1 – led a | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
a) Om redan åsamkade och förväntade kostnader för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in. |
a) Om redan åsamkade och förväntade kostnader för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in. I samarbete med respektive medlemsstat ska kommissionen därför utveckla en lägstanivå som anpassas till situationen i respektive medlemsstat. |
Motivering | |
Återkrav av småbelopp orsakar en icke oansenlig administrativ börda. För att värna om förhållandet mellan kostnader och nytta bör man därför avstå från att indriva belopp som understiger en viss lägstanivå. | |
Ändringsförslag 24 Förslag till förordning Artikel 59 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
För att garantera att bestämmelserna om de återkrav som avses i detta avsnitt tillämpas korrekt och effektivt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra. |
För att garantera att bestämmelserna om villkor och förfaranden för de återkrav av skulder och dröjsmålsräntor på skulderna som avses i detta avsnitt tillämpas korrekt och effektivt ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 111 rörande de särskilda skyldigheter som medlemsstaterna ska fullgöra. |
Ändringsförslag 25 Förslag till förordning Artikel 60 – punkt 1 – led b | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
b) erbjuda effektivt skydd mot bedrägeri, i synnerhet när det gäller områden med högre risknivå, och som ska fungera som avskräckande medel, med beaktande av åtgärdernas kostnader och fördelar samt även att de är proportionerligt stora, |
b) garantera effektivt skydd mot bedrägeri, i synnerhet när det gäller områden med högre risknivå, och som ska fungera som avskräckande medel, med beaktande av åtgärdernas kostnader och fördelar samt proportionalitet, |
Motivering | |
Den ursprungliga ordalydelsen ter sig vag och bör därför förstärkas. | |
Ändringsförslag 26 Förslag till förordning Artikel 61 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Det system som medlemsstaterna inrättar i enlighet med artikel 60.2 ska inbegripa, om inte annat föreskrivs, systematiska administrativa kontroller av alla stödansökningar och dessa ska kompletteras med kontroller på plats. |
1. Det system som medlemsstaterna inrättar i enlighet med artikel 60.2 ska inbegripa, om inte annat föreskrivs, systematiska administrativa kontroller av alla stödansökningar och stödanspråk utifrån en riskbaserad strategi i enlighet med den försäkringsnivå som krävs. De administrativa kontrollerna ska kompletteras med kontroller på plats i syfte att övervaka den inneboende risknivån, och antalet kontroller ska anpassas efter inneboende risker och kontrollrisker. |
Ändringsförslag 27 Förslag till förordning Artikel 61 – punkt 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. När det gäller kontrollerna på plats ska den ansvariga myndigheten göra stickprov från hela underlaget av sökanden som, i förekommande fall, utgörs av ett slumpmässigt urval och ett riskbaserat urval för att få en representativ felfrekvens samtidigt som man även inriktar sig på de största felen. |
2. När det gäller kontrollerna på plats ska den ansvariga myndigheten göra stickprov från hela underlaget av sökanden som, i förekommande fall, utgörs av ett slumpmässigt urval och ett riskbaserat urval för att få en representativ felfrekvens samtidigt som man även inriktar sig på de områden där risken för fel är störst. |
|
|
För att respektera proportionalitetsprincipen vid kontrollerna måste man ta hänsyn till följande: |
|
|
– De aktuella beloppens storlek. |
|
|
– Resultaten från tidigare revisioner av förvaltnings- och kontrollsystemen. |
|
|
– Frivilligt deltagande i förvaltningssystem som godkänts på grundval av erkända internationella standarder. |
Ändringsförslag 28 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 2 – stycke 1 – led b | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
b) regler om det minsta antalet fysiska kontroller som krävs för att riskerna ska hanteras effektivt, samt även de villkor som ska uppfyllas för att medlemsstaterna måste göra fler sådana kontroller, eller göra färre kontroller i det fall medlemsstaten har ett väl fungerande kontrollsystem och godtagbara felfrekvenser, |
b) regler om det minsta antalet fysiska kontroller som krävs för att riskerna ska hanteras effektivt, samt även de villkor som ska uppfyllas för att medlemsstaterna måste göra fler sådana kontroller, eller göra färre kontroller i det fall medlemsstaten har ett väl fungerande kontrollsystem och godtagbara felfrekvenser. Europeiska revisionsrätten får bedöma kommissionens kriterier för att rättfärdiga en minskning av dessa kontroller, |
Motivering | |
Revisionsrättens expertis kunde vara till nytta för lagstiftaren och kommer att förtydliga kommissionens kriterier för minskningen av kontroller. | |
Ändringsförslag 29 Förslag till förordning Artikel 65 – punkt 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
3. De belopp som berörs av indragningen enligt punkt 1 och av påföljderna i punkt 2 ska drivas in till fullo. |
3. De belopp som berörs av indragningen enligt punkt 1 och av påföljderna i punkt 2 ska drivas in till fullo utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56.3. |
Motivering | |
Återkrav av småbelopp orsakar en icke oansenlig administrativ börda. För att värna om förhållandet mellan kostnader och nytta bör man därför avstå från att indriva belopp som understiger en viss lägstanivå. | |
Ändringsförslag 30 Förslag till förordning Artikel 92 – punkt 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Artikel 91 ska dock inte tillämpas på stödmottagare som får stöd inom stödordningen för småbrukare som avses i avdelning V i förordning (EU) nr xxx/xxx[DP] och för de stödmottagare som får stöd enligt artikel 29.9 i förordning (EU) nr RD/xxx. |
utgår |
Motivering | |
De småskaliga jordbruken bör inte undantas från skyldigheter i samband med tvärvillkoren. | |
Ändringsförslag 31 Förslag till förordning Artikel 94 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell och regional nivå fastställa miniminormer för stödmottagare med avseende på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden utifrån bilaga II, med hänsyn till särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstrukturer. Medlemsstaterna får inte fastställa några minimikrav som inte föreskrivs i bilaga II. |
Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell och regional nivå fastställa miniminormer för stödmottagare med avseende på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, som fordrar konkret och reguljär verksamhet eller att viss verksamhet undviks, utifrån bilaga II, med hänsyn till särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstrukturer. Medlemsstaterna får inte fastställa några minimikrav som inte föreskrivs i bilaga II. |
Motivering | |
För att garantera att EU-stöd verkligen utbetalas för verksamhet, bör minimikraven för god jordbrukshävd och goda miljöhållanden innefatta konkret och reguljär verksamhet. | |
Ändringsförslag 32 Förslag till förordning Artikel 99 – punkt 1 – stycke 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
För beräkningen av dessa minskningar och uteslutningar ska hänsyn tas till den upptäckta överträdelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning samt de kriterier som anges i punkterna 2, 3 och 4. |
För beräkningen av dessa minskningar och uteslutningar ska hänsyn tas till den upptäckta överträdelsens allvar, följder, omfattning, varaktighet och upprepning samt de kriterier som anges i punkterna 2, 3 och 4. Som en allmän princip, kommer påföljden att vara proportionerlig till eller beroende av överträdelsens allvar och konsekvenserna av överträdandet av tvärvillkoren. |
Motivering | |
I och med ändringsförslaget anpassas förordningen till bestämmelserna i fördraget, som föreskriver att miljöskador företrädesvis ska åtgärdas vid källan och att förorenaren ska betala. Därför bör påföljderna enligt tvärvillkoren kalkyleras i proportion till konsekvenserna för miljön. | |
Ändringsförslag 33 Förslag till förordning Artikel 99 – punkt 2 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. Vid överträdelser som beror på försummelse ska procentsatsen för minskning inte vara högre än 5 % och vid upprepade överträdelser 15 %. |
2. Vid överträdelser som beror på försummelse ska procentsatsen för minskning vara minst 2 % och inte högre än 5 % och vid upprepade överträdelser minst 10 %. |
Motivering | |
Ändringsförslaget syftar till att garantera effektiviteten i detta politiska instrument och att motverka försumlighet hos stödmottagarna. | |
Ändringsförslag 34 Förslag till förordning Artikel 99 – punkt 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
3. Vid avsiktliga överträdelser ska procentsatsen för minskning i princip inte vara lägre än 20 %, och får gå ända till fullständig uteslutning från en eller flera stödordningar under ett eller flera kalenderår. |
3. Vid avsiktliga överträdelser ska procentsatsen för minskning i princip inte vara lägre än 25 %, och får gå ända till fullständig uteslutning från en eller flera stödordningar under ett eller flera kalenderår. |
Motivering | |
Ändringsförslaget syftar till att uppmuntra stödmottagare att vidta alla åtgärder för att motverka avsiktliga överträdelser av tvärvillkoren. | |
Ändringsförslag 35 Förslag till förordning Artikel 110 – punkt 1 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. En gemensam ram för övervakning och utvärdering ska upprättas, med vars hjälp man kan mäta hur den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar. Den ska innehålla alla instrument som rör övervakning och utvärdering av åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken och i synnerhet de direktstöd som föreskrivs i förordning (EU) nr DP/xxx, de marknadsåtgärder som föreskrivs i förordning (EU) nr CMO/xxx, de åtgärder för landsbygdsutveckling som föreskrivs i förordning (EU) nr RD/xxx och tillämpningen av de tvärvillkor som föreskrivs i denna förordning. |
1. En gemensam ram för övervakning och utvärdering ska upprättas, med vars hjälp man kan mäta hur den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar. Den ska innehålla alla instrument som rör övervakning och utvärdering av åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken och i synnerhet de direktstöd som föreskrivs i förordning (EU) nr DP/xxx, de marknadsåtgärder som föreskrivs i förordning (EU) nr CMO/xxx, de åtgärder för landsbygdsutveckling som föreskrivs i förordning (EU) nr RD/xxx och tillämpningen av de tvärvillkor som föreskrivs i denna förordning. Kommissionen ska därvid ta vara på synergier och så långt det är möjligt utgå från befintliga uppgifter och uppgiftskällor. |
Motivering | |
Övervakningen och utvärderingen får inte leda till att medlemsstaternas och stödmottagarnas administrativa börda ökar ytterligare. Kommissionen bör därför utgå från befintliga uppgiftskällor och eftersträva synergieffekter. | |
Ändringsförslag 36 Förslag till förordning Artikel 110 – punkt 2 – stycke 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, definiera den uppsättning indikatorer som är specifika för de mål som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3. |
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, definiera den uppsättning indikatorer och målnivåer som är specifika för de mål som avses i första stycket samt kräva att medlemsstaterna fastställer riktvärden och målnivåer för dessa indikatorer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3. |
Motivering | |
Kommissionen bör fastställa målnivåer för indikatorerna för att bedöma hur målen uppnås. | |
Ändringsförslag 37 Förslag till förordning Artikel 110 – punkt 3 – stycke 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta regler om de uppgifter som ska överlämnas av medlemsstaterna samt om uppgiftsbehoven och synergieffekterna av potentiella uppgiftskällor. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3. |
Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta regler om de uppgifter som ska överlämnas av medlemsstaterna samt om uppgiftsbehoven och synergieffekterna av potentiella uppgiftskällor. Dessa genomförandeakter får emellertid inte leda till att medlemsstaternas och stödmottagarnas administrativa börda ökar ytterligare. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 112.3. |
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken |
||||
|
Referensnummer |
COM(2011)0628 – C7-0341/2011 – 2011/0288(COD) |
||||
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
AGRI 25.10.2011 |
|
|
|
|
|
Yttrande från Tillkännagivande i kammaren |
CONT 25.10.2011 |
||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Iliana Ivanova 24.11.2011 |
||||
|
Antagande |
17.9.2012 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
20 2 0 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Marta Andreasen, Jean-Pierre Audy, Zigmantas Balčytis, Zuzana Brzobohatá, Andrea Češková, Tamás Deutsch, Martin Ehrenhauser, Jens Geier, Gerben-Jan Gerbrandy, Iliana Ivanova, Monica Luisa Macovei, Jan Mulder, Crescenzio Rivellini, Paul Rübig, Theodoros Skylakakis, Bart Staes, Michael Theurer |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Christofer Fjellner, Edit Herczog, Ivailo Kalfin, Marian-Jean Marinescu, Derek Vaughan |
||||
YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (17.10.2012)
till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken
(COM(2011)0628 – C7‑0341/2011 – 2011/0288(COD))
Föredragande: Giommaria Uggias
KORTFATTAD MOTIVERING
Genom förslaget till förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken samlar man i en enda grundläggande rättsakt samtliga bestämmelser och krav som syftar till ett enhetligt genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken för att Europa 2020-strategin ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.
Till sin natur och sitt syfte är och bör förslaget till förordning vara så rationellt som möjligt och fastställa varje enskild företeelse inom den gemensamma jordbrukspolitiken som är värd att regleras, liksom varje enhetlig åtgärd och/eller verksamhet som genomförs på hela unionens territorium i detta syfte.
Av denna anledning, framför allt om man ser till den regionala utvecklingen, lämpar sig förslaget således inte särskilt väl för ändringar och/eller tillägg som på ett eller annat sätt kan komma att inverka negativt på dess syfte och resultat.
Vårt utskott har därför valt att lägga större fokus på de främsta mottagarna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, alltså jordbrukarna och landsbygdssamhällena, liksom på en metod som fokuseras på de särskilda krav som härrör från lokala och territoriella särdrag.
Vi har framför allt försökt att rationalisera och effektivisera den gemensamma jordbrukspolitikens institutionella del samt minska eller avskaffa oskäliga kostnader för jordbrukarna. Även om det i förordningen fastställs att de utbetalande organen är ansvariga för sin ineffektivitet, och i vilken grad de ska vara det, innebär detta inte automatiskt minskade bördor för mottagarna. I samband med ekonomiska begränsningar och kraftig volatilitet på jordbruksmarknaderna kan en försenad betalning faktiskt medföra oskäliga kostnader för företagen, vilkas förhandlingskraft och kapital kan ha försvagats av orsaker som ligger utanför deras kontroll.
Vi har vidare försökt att inrikta kriterierna för tillämpning av jordbruksrådgivningen på de företag och företagare som mer än andra behöver rationell och kompetent rådgivning om förvaltningen av ett jordbruksföretag. Syftet med detta är att leda jordbrukssektorn mot en motiverad i stället för en påtvingad rationalisering, framför allt i de landsbygdsområden som fortfarande är befolkade och där jordbruket fortsättningsvis utgör en kultur, livskraft och rikedom som inte enbart mäts i pengar.
Samtidigt har vårt utskott försökt att gynna samhällenas gemensamma förmåner i stället för enskilda personer som har gjort sig skyldiga till försummelser eller oegentligheter och därmed ofta förorsakat kriser som omintetgjort insatserna inom det berörda området.
Slutligen har vi strävat efter att ändra inriktningen på målen för övervakningen, bland annat med hjälp av ekonomiska indikatorer som mer effektivt integrerar och uttrycker resultaten av den gemensamma jordbrukspolitiken, i syfte att ge en så realistisk bild som möjligt av de konsekvenser som genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken får. I detta avseende har det verkat motiverat att övervaka olika variabler såsom marknadstillträde, utbildningsprocesser och prisstabilitet, utvidgning av en kontraktsekonomi inom jordbrukssektorn, spridning, produktion och utnyttjande av förnybar energi inom jordbrukssektorn och på landsbygden, balanserad territoriell utveckling åtminstone på regional nivå, social rörlighet, demografisk dynamik, avfolkning, inkomster (inte nödvändigtvis från jordbrukssektorn) samt fattigdom i landsbygdsområdena.
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
Ändringsförslag 1 Förslag till förordning Skäl 10 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(10) För att göra stödmottagarna mer medvetna om förhållandet mellan å ena sidan jordbruksmetoder och förvaltning av jordbruk och normer avseende miljö, klimatförändring, god jordbrukshävd, livsmedelssäkerhet, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd å den andra, är det nödvändigt att medlemsstaterna inrättar en omfattande jordbruksrådgivning som kan erbjuda råd till stödmottagarna. Jordbruksrådgivningen bör inte på något sätt påverka den skyldighet och det ansvar stödmottagarna har att följa dessa normer. Medlemsstaterna bör också säkerställa att det råder en klar åtskillnad mellan rådgivning och kontroll. |
(10) För att göra stödmottagarna mer medvetna om förhållandet mellan särskilda jordbruksmetoder som är kompatibla och ges företräde i de berörda områdena å ena sidan och förvaltning av jordbruk och normer avseende miljö, klimatförändring, god jordbrukshävd, livsmedelssäkerhet, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd å den andra, är det nödvändigt att medlemsstaterna inrättar en omfattande jordbruksrådgivning som kan erbjuda råd till stödmottagarna. Jordbruksrådgivningen bör inte på något sätt påverka den skyldighet och det ansvar stödmottagarna har att följa dessa normer. Medlemsstaterna bör också uppmuntra stödmottagarna att utnyttja rådgivningen och samtidigt säkerställa att det råder en klar åtskillnad mellan rådgivning och kontroll. |
Ändringsförslag 2 Förslag till förordning Skäl 12 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(12) Det bör vara frivilligt för stödmottagarna att ta del av jordbruksrådgivningen. Alla stödmottagare, även de som inte får stöd i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken, bör få ta del av rådgivningen. Medlemsstaterna får emellertid fastställa prioritetskriterier för denna. På grund av systemets karaktär, bör de uppgifter som erhålls i samband med rådgivningen behandlas konfidentiellt, utom vid allvarliga överträdelser av unionens lagstiftning eller nationell lagstiftning. För att rådgivningen ska vara effektiv bör rådgivarna ha lämpliga kvalifikationer och genomgå regelbunden utbildning. |
(12) Även om det borde vara frivilligt för stödmottagarna att ta del av jordbruksrådgivningen skulle ett starkt främjande av rådgivningen göra stödmottagarna medvetna om alla förmåner de kan få genom att utnyttja den. Alla stödmottagare, även de som inte får stöd i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken, bör få ta del av rådgivningen. Medlemsstaterna får emellertid fastställa prioritetskriterier för denna, särskilt för de jordbrukare som i annat fall kan komma att uteslutas från den och som mer än andra behöver kompetent rådgivning, i synnerhet i områden där jordbruket delas upp i mikroenheter. På grund av systemets karaktär, bör de uppgifter som erhålls i samband med rådgivningen behandlas konfidentiellt, utom vid allvarliga överträdelser av unionens lagstiftning eller nationell lagstiftning. För att rådgivningen ska vara effektiv bör rådgivarna ha lämpliga kvalifikationer och genomgå regelbunden utbildning. |
Ändringsförslag 3 Förslag till förordning Skäl 13 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(13) Kommissionen bör ställa de anslag som behövs för att täcka de utgifter som de godkända utbetalande organen betalar ut för EGFJ:s räkning till medlemsstaternas förfogande i form av ersättning på grundval av en redovisning av de utgifter som dessa organ har haft. I avvaktan på sådan månadsvis ersättning bör medlemsstaterna tillhandahålla de finansiella medel som krävs för att tillgodose de godkända utbetalande organens behov. Medlemsstaterna och stödmottagarna bör själva bära de personalkostnader och administrativa kostnader som genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär. |
(13) Kommissionen bör ställa de anslag som behövs för att täcka de utgifter som de godkända utbetalande organen betalar ut för EGFJ:s räkning till medlemsstaternas förfogande i form av ersättning på grundval av en redovisning av de utgifter som dessa organ har haft. I avvaktan på sådan månadsvis ersättning bör medlemsstaterna tillhandahålla de finansiella medel som krävs för att tillgodose de godkända utbetalande organens behov. För att de utbetalande organen ska fungera effektivare bör de själva bära de personalkostnader och administrativa kostnader som genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär för medlemsstaterna och stödmottagarna. |
Ändringsförslag 4 Förslag till förordning Skäl 14 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(14) Användningen av det agrometerologiska systemet samt inhämtningen och förbättringen av satellitbilder bör ge kommissionen medel för att såväl förvalta jordbruksmarknaderna som underlätta övervakningen av jordbruksrelaterade utgifter. |
(14) Användningen av det agrometerologiska systemet samt inhämtningen och förbättringen av satellitbilder bör ge kommissionen medel för att förvalta jordbruksmarknaderna, underlätta övervakningen av jordbruksrelaterade utgifter samt bedöma och utan dröjsmål ge stöd i händelse av naturkatastrofer. |
Ändringsförslag 5 Förslag till förordning Skäl 23 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(23) Programmen för landsbygdsutveckling finansieras från unionsbudgeten på grundval av åtaganden med årliga delbetalningar. Medlemsstaterna bör kunna få tillgång till de avsedda unionsmedlen redan när de börjar genomföra sina program. Det är följaktligen nödvändigt att införa ett system med förhandsfinansiering, med begränsningar av beloppen, för att säkerställa ett regelbundet flöde av medel som gör det möjligt att på lämpligt sätt göra utbetalningar till stödmottagarna. |
(23) Programmen för landsbygdsutveckling finansieras från unionsbudgeten på grundval av åtaganden med årliga delbetalningar. Medlemsstaterna bör kunna få tillgång till de avsedda unionsmedlen redan när de börjar genomföra sina program. Man bör följaktligen prioritera att införa ett system med förhandsfinansiering, med begränsningar av beloppen, för att säkerställa ett regelbundet flöde av medel som gör det möjligt att på lämpligt sätt göra utbetalningar till stödmottagarna. |
Ändringsförslag 6 Förslag till förordning Skäl 25 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(25) Det är viktigt att unionsstödet betalas ut till stödmottagarna i tid, så att de kan göra effektivt bruk av det. Om medlemsstaterna inte iakttar de tidsfrister som fastställs i unionslagstiftningen kan allvarliga problem uppstå för stödmottagarna, och det kan också äventyra årsplaneringen av unionsbudgeten. Därför bör utgifter som har betalats sedan tidsfristen löpt ut uteslutas från unionsfinansiering. För att iaktta proportionalitetsprincipen bör kommissionen dock kunna fastställa bestämmelser om undantag från denna generella regel. Denna princip som fastställs i förordning (EG) nr 1290/2005 bör upprätthållas och gälla för både Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Om medlemsstaterna är sena med sina utbetalningar bör de själva betala ränta på kapitalbeloppet för att kompensera stödmottagarna. En sådan bestämmelse kan motivera medlemsstaterna att betala i tid. Den kan också ge stödmottagarna större utsikter om att få sin ersättning i tid eller åtminstone få kompensation om utbetalningen är sen. |
(25) Det är viktigt att unionsstödet betalas ut till stödmottagarna i tid, så att de kan göra effektivt bruk av det. Om medlemsstaterna inte iakttar de tidsfrister som fastställs i unionslagstiftningen kan allvarliga problem uppstå för stödmottagarna, och det kan också äventyra årsplaneringen av unionsbudgeten. Därför bör utgifter som har betalats sedan tidsfristen löpt ut uteslutas från unionsfinansiering. För att iaktta proportionalitetsprincipen bör kommissionen dock kunna fastställa bestämmelser om undantag från denna generella regel. Denna princip som fastställs i förordning (EG) nr 1290/2005 bör upprätthållas och gälla för både Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Om medlemsstaterna är sena med sina utbetalningar bör de själva betala ränta på kapitalbeloppet för att kompensera stödmottagarna, och relaterade övergångslån bör framgå av stödmottagarnas balansräkning. En sådan bestämmelse kan motivera medlemsstaterna att betala i tid. Den kan också ge stödmottagarna större utsikter om att få sin ersättning i tid eller åtminstone få kompensation om utbetalningen är sen. |
Motivering | |
Att utbetalningarna görs i tid till stödmottagarna är ytterst viktigt, både för jordbruksföretag och för andra företag eller tjänsteleverantörer. För att skydda den lokala ekonomin bör skulder som förfaller till betalning således kunna redovisas i anslutning till företagets bokslut, eftersom detta medger en mer än rimlig grad av säkerhet. | |
Ändringsförslag 7 Förslag till förordning Skäl 37 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(37) För att skydda unionsbudgetens finansiella intressen bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att verksamhet som finansieras av EGFJ och EJFLU verkligen äger rum och utförs korrekt. Det är också nödvändigt att medlemsstaterna förebygger, upptäcker och effektivt beivrar eventuella oegentligheter som stödmottagare gör sig skyldiga till eller om de inte fullgör de skyldigheter de har. För detta ändamål bör rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen gälla. |
(37) För att skydda unionsbudgetens finansiella intressen bör medlemsstaterna vidta proportionerliga åtgärder för att säkerställa att verksamhet som finansieras av EGFJ och EJFLU verkligen äger rum och utförs korrekt. Det är också nödvändigt att medlemsstaterna förebygger, upptäcker och effektivt beivrar eventuella oegentligheter som stödmottagare gör sig skyldiga till eller om de inte fullgör de skyldigheter de har. För detta ändamål bör rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen gälla. |
Ändringsförslag 8 Förslag till förordning Skäl 38 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(38) Bestämmelser som rör allmänna principer om kontroller, indragna utbetalningar, minskningar eller inställda betalningar och om de påföljder som kan användas finns i olika sektorsförordningar som rör jordbruket. Dessa regler bör samlas i samma rättsliga ram på horisontell nivå. De bör täcka in de skyldigheter medlemsstaterna har när det gäller administrativa kontroller och kontroller på plats, de regler som finns för återvinning, minskning och inställande av stöd. Även regler för kontroller av skyldigheter som inte nödvändigtvis är kopplade till utbetalning av ett stöd bör fastställas. |
(38) Bestämmelser som rör allmänna principer om kontroller, indragna utbetalningar, minskningar eller inställda betalningar och om de påföljder som kan användas finns i olika sektorsförordningar som rör jordbruket. Dessa regler bör samlas och förenklas i samma rättsliga ram på horisontell nivå. De bör täcka in de skyldigheter medlemsstaterna har när det gäller administrativa kontroller och kontroller på plats, de regler som finns för återvinning, minskning och inställande av stöd. Även regler för kontroller av skyldigheter som inte nödvändigtvis är kopplade till utbetalning av ett stöd bör fastställas. Där felfrekvenserna ligger på en godtagbar nivå bör medlemsstaterna i motsvarande grad minska antalet kontroller på plats. |
Ändringsförslag 9 Förslag till förordning Skäl 41 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(41) Huvudbeståndsdelarna i det integrerade systemet bör bibehållas. Det gäller framför allt bestämmelserna om en datoriserad databas, ett identifieringssystem för jordbruksskiften, stödansökningar eller stödanspråk samt ett system för identifiering och registrering av stödrättigheter. |
(41) Huvudbeståndsdelarna i det integrerade systemet bör bibehållas på en lämplig nivå, samtidigt som man bör ta vederbörlig hänsyn till att detta inte får medföra oskäliga administrativa bördor för jordbrukare och administrativa organ. Det gäller framför allt bestämmelserna om en datoriserad databas, ett identifieringssystem för jordbruksskiften, stödansökningar eller stödanspråk samt ett system för identifiering och registrering av stödrättigheter. |
Ändringsförslag 10 Förslag till förordning Skäl 44 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(44) Enligt förordning (EG) nr 485/2008 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens finansiella intressen och i synnerhet försäkra sig om att verksamhet som finansieras genom EGFJ verkligen äger rum och utförs korrekt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör de relevanta bestämmelserna integreras i samma akt. Förordning (EG) nr 485/2008 bör därför upphävas. |
(44) Enligt förordning (EG) nr 485/2008 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens finansiella intressen och i synnerhet försäkra sig om att verksamhet som finansieras genom EGFJ verkligen äger rum och utförs korrekt. För att skapa enkelhet, klarhet och överskådlighet bör de relevanta bestämmelserna integreras i samma akt. Förordning (EG) nr 485/2008 bör därför upphävas. |
Ändringsförslag 11 Förslag till förordning Skäl 57 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(57) Systemet med tvärvillkor innebär vissa administrativa begränsningar för både stödmottagare och nationella förvaltningar på grund av de register som måste föras, de kontroller som ska utföras och de påföljder som ska tillämpas när så behövs. Påföljderna bör vara proportionerliga, effektiva och avskräckande. De bör påföras utan att hänsyn tas till andra påföljder som fastställs i annan unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. För att nå överensstämmelse är det lämpligt att sammanföra de relevanta unionsbestämmelserna i ett enda rättsinstrument. För jordbrukare som ingår i den stödordning för småbrukare som avses i avdelning V i förordning (EG) nr xxx/xxx[DP] kan de insatser som görs i enlighet med tvärvillkoren anses överstiga den nytta som det innebär att upprätthålla detta system för dessa småbrukare. För att göra det enklare bör dessa jordbrukare därför undantas från tvärvillkoren och i synnerhet från kontrollsystemet och från risken att drabbas av påföljder inom ramen för systemet med tvärvillkor. Undantaget bör emellertid inte påverka skyldigheten att följa gällande bestämmelser i sektorslagstiftningen och inte heller möjligheten att bli kontrollerad och ålagd påföljder enligt den lagstiftningen. |
(57) Systemet med tvärvillkor innebär vissa administrativa begränsningar för både stödmottagare och nationella förvaltningar på grund av de register som måste föras, de kontroller som ska utföras och de påföljder som ska tillämpas när så behövs. Påföljderna bör vara proportionerliga, effektiva och avskräckande. De bör påföras utan att hänsyn tas till andra påföljder som fastställs i annan unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. För att nå överensstämmelse är det lämpligt att sammanföra de relevanta unionsbestämmelserna i ett enda rättsinstrument. För jordbrukare som ingår i den stödordning för småbrukare som avses i avdelning V i förordning (EG) nr xxx/xxx[DP] kan de insatser som görs i enlighet med tvärvillkoren anses överstiga den nytta som det innebär att upprätthålla detta system för dessa småbrukare. För att göra det enklare bör dessa jordbrukare därför undantas från tvärvillkoren och i synnerhet från kontrollsystemet och från risken att drabbas av påföljder inom ramen för systemet med tvärvillkor. |
Motivering | |
Små jordbruk är till sin natur ”grönare” än stora företag. Offentliga myndigheter måste alltid sträva efter att minska de administrativa bördorna för småskaliga jordbrukare och familjejordbruk, med tanke på de sociala och kulturella fördelar som de bidrar med i landsbygdsområdena. | |
Ändringsförslag 12 Förslag till förordning Skäl 60 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(60) Om tvärvillkoren ska kunna genomföras på ett effektivt sätt krävs kontroll av att stödmottagarna fullgör sina skyldigheter. Om en medlemsstat beslutar att använda sig av möjligheten att inte tillämpa minskning eller uteslutning när det berörda beloppet är mindre än 100 EUR, bör den behöriga kontrollmyndigheten under nästkommande år kontrollera att ett urval av stödmottagare har åtgärdat överträdelsen i fråga. |
(60) Om tvärvillkoren ska kunna genomföras på ett effektivt sätt krävs kontroll av att stödmottagarna fullgör sina skyldigheter. Om en medlemsstat beslutar att använda sig av möjligheten att inte tillämpa minskning eller uteslutning när det berörda beloppet är mindre än 100 EUR, bör den behöriga kontrollmyndigheten under nästkommande år kontrollera att ett urval av stödmottagare har åtgärdat överträdelsen i fråga. Medlemsstaterna får därutöver inrätta ett system för tidig varning vid en första mindre allvarlig överträdelse för att uppnå ökad acceptans för tvärvillkorssystemet från jordbrukssektorns sida och involvera jordbrukarna närmare i uppfyllandet av kraven. Systemet bör ha formen av en varningsskrivelse som bör åtföljas av korrigerande åtgärder från vederbörande stödmottagares sida och kontrolleras av medlemsstaten under det påföljande året. |
Ändringsförslag 13 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 – led fa (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
fa) utmätning av företaget eller delar av det till följd av att finansiering tilldelats felaktigt genom offentlig upphandling som senare förklarats oförenlig med unionslagstiftningen. |
Ändringsförslag 14 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1– stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Utbetalande organ ska vara särskilda myndigheter eller organ i medlemsstaterna med ansvar för att förvalta och kontrollera de utgifter som avses i artikel 4.1 och artikel 5. |
1. Utbetalande organ ska vara särskilda myndigheter eller organ i medlemsstaterna eller regionerna, med ansvar för att inom gränserna för sin egen organisation förvalta och kontrollera de utgifter som avses i artiklarna 4.1 och 5. |
Ändringsförslag 15 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Medlemsstaterna ska inrätta ett system för rådgivning till stödmottagare angående markskötsel och jordbruksdrift (nedan kallat jordbruksrådgivningen), som ska handhas av ett eller flera utsedda organ. De utsedda organen får vara offentliga eller privata. |
1. Medlemsstaterna eller regionerna ska inrätta ett system för rådgivning till stödmottagare angående markskötsel och jordbruksdrift (nedan kallat jordbruksrådgivningen), som ska handhas av ett eller flera utsedda organ. De utsedda organen får vara offentliga eller privata, och ska företrädesvis ha en koppling till akademiska institutioner eller forskningscentrum. |
Motivering | |
I linje med regionaliseringen av den gemensamma jordbrukspolitiken verkar det inte motiverat att utse ett enda nationellt organ, framför allt då ett nationellt territorium har mycket framträdande geomorfologiska särdrag, jordmåns- och klimatförhållanden, odlingsmetoder och kulturella särdrag till följd av att området är så vidsträckt. Dessutom bör man försöka rationalisera verksamheten genom att ge den en direkt koppling till högskolor och forskningsinstitut, för att föra den akademiska personalen (däribland forskare med olika uppgifter) närmare problemen på gårdarna. | |
Ändringsförslag 16 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2 – led ca (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
ca) hållbar utveckling av den ekonomiska verksamheten i jordbruksföretag i linje med alla åtgärder som rekommenderas i programmen för landsbygdsutveckling, inklusive modernisering av jordbruk, uppbyggnad av konkurrenskraft, sektorsintegration, innovation och marknadsinriktning. |
Ändringsförslag 17 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 3 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
3. Den behöriga nationella myndigheten ska förse stödmottagaren med en tillämplig förteckning över utsedda organ, i elektronisk form när så är lämpligt. |
3. Den nationella myndigheten ska förse den potentiella stödmottagaren med en tillämplig förteckning över utvalda organ, i första hand i elektronisk form. |
Ändringsförslag 18 Förslag till förordning Artikel 14 – stycke 2a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Ett starkt främjande av systemet med jordbruksrådgivning ska göra stödmottagarna medvetna om alla förmåner de kan få genom att utnyttja rådgivningen. |
Ändringsförslag 19 Förslag till förordning Artikel 34 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Kommissionen ska, efter antagande av ett landsbygdsutvecklingsprogram, betala ett belopp som förhandsfinansiering till medlemsstaten för det ifrågavarande programmet. Denna förhandsfinansiering ska utgöra 4 % av EJFLU:s bidrag till det berörda programmet. Den får delas upp i högst tre delbetalningar beroende på tillgängliga budgetmedel. Den första delbetalningen ska utgöra 2 % av EJFLU:s bidrag till det berörda programmet. |
1. Kommissionen ska, efter antagande av ett landsbygdsutvecklingsprogram, betala ett belopp som förhandsfinansiering till medlemsstaten för det ifrågavarande programmet. Denna förhandsfinansiering ska utgöra 7 % av EJFLU:s bidrag till det berörda programmet. Den får delas upp i högst tre delbetalningar beroende på tillgängliga budgetmedel. Den första delbetalningen ska utgöra 3 % av EJFLU:s bidrag till det berörda programmet. |
Ändringsförslag 20 Förslag till förordning Artikel 47 – punkt 1 – stycke 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Den är avsedd att erbjuda enhetlig, objektiv och heltäckande information, både inom och utanför unionen, för att ge en samlad bild av denna politik. |
Den är avsedd att erbjuda enhetlig, objektiv och heltäckande information, både inom och utanför unionen, för att ge en samlad bild av denna politik. Informationen får även omfatta specifika mål och syfta till att hantera teman och problem som kan vara begränsade till specifika geografiska områden. |
Ändringsförslag 21 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 2 – stycke 3a (nytt) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
Kommissionen ska minska antalet kontroller på plats i medlemsstater där det av det attesterande organets yttrande över de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet framgår att felfrekvensen ligger på en godtagbar nivå. |
Motivering | |
De kontroller på plats som kommissionen utför bör minskas när det av granskningen av transaktionernas laglighet och korrekthet framgår att felfrekvensen ligger på en godtagbar nivå. Förhoppningsvis minskar detta kostnaderna för sådana inspektioner. | |
Ändringsförslag 22 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt 2a (ny) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
2a. Om det dock av skäl som inte kan tillskrivas den berörda medlemsstaten inte har kunnat ske någon indrivning inom de tidsfrister som anges i första stycket och om det belopp som ska indrivas överstiger en miljon euro får kommissionen på begäran av medlemsstaten förlänga tidsfristerna med upp till 50 % av de ursprungliga tidsfristerna. |
Ändringsförslag 23 Förslag till förordning Artikel 56 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka inom ett år från det första tecknet på att en sådan oegentlighet har begåtts och registrera motsvarande belopp i det utbetalande organets liggare över fordringar. |
1. För alla felaktiga utbetalningar som gjorts för utgifter för vilka det förekommit oegentligheter eller försummelser, ska medlemsstaterna kräva att stödmottagarna betalar tillbaka senast 24 månader efter det att den behöriga nationella myndigheten har fastställt de belopp som ska återbetalas enligt den slutliga kontrollrapporten eller liknande dokument, i enlighet med tillämplig lagstiftning, och registrera motsvarande belopp i det utbetalande organets liggare över fordringar |
Ändringsförslag 24 Förslag till förordning Artikel 60 – punkt 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. Medlemsstaterna ska inrätta effektiva förvaltnings- och kontrollsystem för att försäkra sig om att lagstiftningen som styr unionens stödordningar följs. |
2. Medlemsstaterna ska inrätta förvaltnings- och kontrollsystem som är effektiva, proportionella, riskbaserade och kan anpassas till de mottagande regionernas behov för att försäkra sig om att lagstiftningen som styr unionens stödordningar följs. Det åligger medlemsstaten att med hjälp av nationella samordningsorgan anpassa förvaltnings- och kontrollsystemet till de specifika regionala förhållandena på grundval av den information som lämnas av de utbetalande organen i enlighet med artikel 7.3. |
Ändringsförslag 25 Förslag till förordning Artikel 61 – punkt 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2. När det gäller kontrollerna på plats ska den ansvariga myndigheten göra stickprov från hela underlaget av sökanden som, i förekommande fall, utgörs av ett slumpmässigt urval och ett riskbaserat urval för att få en representativ felfrekvens samtidigt som man även inriktar sig på de största felen. |
2. När det gäller kontrollerna på plats ska den ansvariga myndigheten göra stickprov från hela underlaget av sökanden som, i förekommande fall, utgörs av ett slumpmässigt urval och ett riskbaserat urval för att få en representativ felfrekvens samtidigt som man även inriktar sig på de största felen. Antalet kontroller på plats ska minskas i proportion till de risker som finns och för att minska de administrativa bördorna för såväl offentliga myndigheter som jordbrukare. |
Ändringsförslag 26 Förslag till förordning Artikel 91 – punkt 2a (ny) | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
|
2a. Medlemsstaterna får inrätta ett varningssystem för att stödmottagare som inte uppfyller villkoren ska kunna åtgärda bristerna innan en administrativ påföljd utdöms. Om en medlemsstat beslutar att utnyttja denna möjlighet ska den behöriga myndigheten översända en första varningsskrivelse till stödmottagaren med meddelande om bristerna och om skyldigheten att vidta korrigerande åtgärder. Den behöriga myndigheten ska dessutom påföljande år vidta de åtgärder som krävs för att kontrollera att stödmottagaren har åtgärdat bristerna i fråga. |
|
|
Varningssystemet får enbart tillämpas vid den första överträdelsen om denna inte bedöms som ”allvarlig” och där åtgärden är ”strikt begränsad” till det jordbruksföretag som innehas av den stödmottagare som är ansvarig för överträdelsen, i enlighet med villkoren i artikel 99a. |
Ändringsförslag 27 Förslag till förordning Artikel 93 – punkt 1 – inledningen | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Reglerna om tvärvillkor ska utgöra de föreskrivna verksamhetskrav som fastställs i unionslagstiftningen och de normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som fastställs på nationell nivå som förtecknas i bilaga II, vilka avser följande områden: |
1. Reglerna om tvärvillkor ska utgöra de föreskrivna verksamhetskrav som fastställs i unionslagstiftningen och de normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som fastställs på nationell nivå på förslag av regionerna och i enlighet med de lokala territoriella särdragen. Reglerna förtecknas i bilaga II och avser följande områden: |
Ändringsförslag 28 Förslag till förordning Artikel 94 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell och regional nivå fastställa miniminormer för stödmottagare med avseende på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden utifrån bilaga II, med hänsyn till särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstrukturer. Medlemsstaterna får inte fastställa några minimikrav som inte föreskrivs i bilaga II. |
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell och, i förekommande fall, på regional nivå, mot bakgrund av utvärderingar som understöds av vetenskapliga rön, fastställa miniminormer för stödmottagare med avseende på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden utifrån bilaga II, med hänsyn till särskilda förhållanden i de områden som berörs, däribland jordmån, klimatförhållanden och befintliga jordbrukssystem, markanvändning, definition och ändring av landskapet, även till följd av allvarliga naturkatastrofer som översvämningar och bränder, samt växtföljd, jordbruksmetoder och företagsstrukturer. Medlemsstaterna får inte fastställa några minimikrav som inte föreskrivs i bilaga II. |
Ändringsförslag 29 Förslag till förordning Artikel 97 – punkt 3 – stycke 2 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Om en medlemsstat beslutar att använda sig av den möjlighet som anges i första stycket ska den behöriga myndigheten nästkommande år, för ett urval av stödmottagare, vidta de åtgärder som krävs för att kontrollera att stödmottagaren åtgärdar de aktuella konstaterade överträdelserna. Stödmottagaren ska underrättas om konstaterade överträdelser och om skyldigheten att vidta åtgärder. |
utgår |
Motivering | |
Jag anser att kommissionens förslag om att avskaffa uppföljningskontroller vid små överträdelser är en bra lösning. När det gäller den lösning som innebär att de kontroller som omfattas av de minimis-regeln ska begränsas till en utvald grupp av stödmottagare (stickprov) anser vi att förenklingen bör innefatta ett totalt avskaffande av upprepade kontroller av överträdelser som omfattas av de minimis-regeln. | |
Ändringsförslag 30 Förslag till förordning Artikel 100 – punkt 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1. Medlemsstater får behålla 10 % av de belopp som frigörs i samband med tillämpning av de minskningar och uteslutningar som avses i artikel 99. |
1. Medlemsstater får behålla 10 % av de belopp som frigörs i samband med tillämpning av de minskningar och uteslutningar som avses i artikel 99. Om lämpligt ska de resurser som avses i denna punkt göras tillgängliga för de behöriga regionerna och kunna anslås för infrastrukturåtgärder på landsbygden. |
Motivering | |
Resurser som härrör från enskilda stödmottagares oegentligheter och som kan äventyra de åtgärder som regionala samhällen vidtar på olika nivåer, bör återinvesteras i enlighet med de särskilda krav som avser användningen av beloppen, till förmån för de berörda samfunden. | |
Ändringsförslag 31 Förslag till förordning Artikel 100 – stycke 1 | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Medlemsstater får behålla 10 % av de belopp som frigörs i samband med tillämpning av de minskningar och uteslutningar som avses i artikel 99. |
Medlemsstater får behålla 25 % av de belopp som frigörs i samband med tillämpning av de minskningar och uteslutningar som avses i artikel 99. |
Motivering | |
Jag ser inget skäl till varför kommissionen har infört denna ändring (beloppet sänktes från 25 % till 10 %). I den gällande förordningen (artikel 25 i förordning (EG) nr 73/2009) får medlemsstaterna behålla 25 % av det belopp som frigörs i samband med tillämpning av minskningarna. | |
Ändringsförslag 32 Förslag till förordning Artikel 110 – punkt 2 – led c | |
|
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
c) Balanserad territoriell utveckling, med fokus på sysselsättning inom landsbygden samt tillväxt och fattigdom inom landsbygdsområden. |
c) Balanserad territoriell utveckling, åtminstone på regional nivå, med fokus på sysselsättning inom landsbygden samt tillväxt, social rörlighet, demografisk dynamik, avfolkning, inkomster och fattigdom inom landsbygdsområden. |
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken |
||||
|
Referensnummer |
COM(2011)0628 – C7-0341/2011 – 2011/0288(COD) |
||||
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
AGRI 25.10.2011 |
|
|
|
|
|
Yttrande från Tillkännagivande i kammaren |
REGI 25.10.2011 |
||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Giommaria Uggias 23.11.2011 |
||||
|
Antagande |
10.10.2012 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
37 0 2 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
François Alfonsi, Luís Paulo Alves, Charalampos Angourakis, Jean-Jacob Bicep, Victor Boştinaru, John Bufton, Alain Cadec, Salvatore Caronna, Nikos Chrysogelos, Francesco De Angelis, Danuta Maria Hübner, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Vincenzo Iovine, María Irigoyen Pérez, Seán Kelly, Mojca Kleva, Constanze Angela Krehl, Petru Constantin Luhan, Vladimír Maňka, Iosif Matula, Erminia Mazzoni, Miroslav Mikolášik, Ana Miranda, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Tomasz Piotr Poręba, Monika Smolková, Ewald Stadler, Nuno Teixeira, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Kerstin Westphal, Hermann Winkler, Joachim Zeller, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Karin Kadenbach, Lena Kolarska-Bobińska, Czesław Adam Siekierski, Giommaria Uggias |
||||
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken |
||||
|
Referensnummer |
COM(2011)0628 – C7-0341/2011 – 2011/0288(COD) |
||||
|
Framläggande för parlamentet |
12.10.2011 |
|
|
|
|
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
AGRI 25.10.2011 |
|
|
|
|
|
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren |
DEVE 25.10.2011 |
BUDG 25.10.2011 |
CONT 25.10.2011 |
EMPL 25.10.2011 |
|
|
|
ENVI 25.10.2011 |
REGI 25.10.2011 |
|
|
|
|
Inget yttrande avges Beslut |
EMPL 27.10.2011 |
ENVI 26.4.2012 |
|
|
|
|
Föredragande Utnämning |
Giovanni La Via 26.9.2011 |
|
|
|
|
|
Behandling i utskott |
6.2.2012 |
24.4.2012 |
18.6.2012 |
18.9.2012 |
|
|
Antagande |
30.9.2013 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
35 6 0 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
John Stuart Agnew, Eric Andrieu, Liam Aylward, José Bové, Luis Manuel Capoulas Santos, Vasilica Viorica Dăncilă, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Robert Dušek, Hynek Fajmon, Mariya Gabriel, Iratxe García Pérez, Martin Häusling, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Jarosław Kalinowski, George Lyon, Mairead McGuinness, Wojciech Michał Olejniczak, Marit Paulsen, Britta Reimers, Ulrike Rodust, Alfreds Rubiks, Giancarlo Scottà, Czesław Adam Siekierski, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Alyn Smith, Csaba Sándor Tabajdi, Marc Tarabella, Janusz Wojciechowski |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Pilar Ayuso, María Auxiliadora Correa Zamora, Karin Kadenbach, Sandra Kalniete, Christa Klaß, Giovanni La Via, Petri Sarvamaa, Dimitar Stoyanov |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
María Muñiz De Urquiza |
||||
|
Ingivande |
5.11.2013 |
||||