REKOMMENDATION om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189)

18.11.2013 - (11462/2013 – C7‑0234/2013 – 2013/0085(NLE)) - ***

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Inês Cristina Zuber

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189)

(11462/2013 – C7‑0234/2013 – 2013/0085(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets beslut (11462/2013),

–   med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 153 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218. 8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0234/2013),

–   med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0394/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna

MOTIVERING

Bakgrund till förslaget

Internationella arbetsorganisationens konvention nr 189 om anständigt arbete för hushållsarbetare antogs år 2011 och trädde i kraft den 5 september samma år. Den fastställer att de stater som ratificerat den måste vidta åtgärder för att garantera anständiga arbetsvillkor med sociala rättigheter, för att förebygga övergrepp, våld och barnarbete i samband med hushållsarbete.

Kommissionen lade den 21 mars 2013 fram ett förslag till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att ratificera konventionen (COM(2013)0152), ett nödvändigt bemyndigande eftersom vissa delar av konventionen omfattas av EU:s behörighet. Syftet med detta förslag till rekommendation är att Europaparlamentet ska stödja en fortsättning på detta förfarande.

Flera länder, främst de varifrån migrationsflödena utgår, har ratificerat konventionen: Bolivia (april 2013), Mauritius (september 2012), Nicaragua (januari 2013), Paraguay (maj 2013), Filippinerna (september 2012), Sydafrika (juni 2013), Uruguay (juni 2012). Även i EU har vissa steg tagits mot att ratificera konventionen, bland annat Italien, som ratificerade den i januari 2013, och två andra länder, Tyskland och Belgien, har för avsikt att göra det inom kort. I Latinamerika har länder som Dominikanska republiken, Colombia, Argentina och Costa Rica också uttryckt sin vilja att underteckna konventionen.

Konventionens huvudsakliga punkter

Konventionens huvudsakliga syfte är att tillvarata hushållsarbetarnas rättigheter och tillhandahålla en rad garantier, däribland

- att erkänna hushållsarbetarnas betydelse för ekonomin,

- att medge att hushållsarbetet har undervärderats och osynliggjorts, och att de som utför detta arbete i huvudsak är kvinnor och flickor, varav många är invandrare eller tillhör sämre gynnade samhällsgrupper och därför är särskilt utsatta,

- att definiera hushållsarbetare som en person som utför hushållsarbete inom ramen för ett anställningsförhållande,

- att de undertecknande staterna ska vidta åtgärder som respekterar, främjar och tillämpar arbetets grundläggande principer och rättigheter (föreningsfrihet, fackföreningsfrihet och faktiskt erkännande av kollektiv förhandlingsrätt; utrotande av alla former av tvångsarbete, barnarbete och arbetsrelaterad diskriminering), som samtidigt till stor del är mänskliga rättigheter,

- att fastställa en minimiålder för hushållsarbete på samma sätt som i konvention 138 och 182, som aldrig får understiga den fastställda minimiåldern i den nationella lagstiftningen för arbetstagare, samt se till att personer under 18 år aldrig berövas rätten till utbildning,

- att drägliga livsvillkor garanteras för de hushållsarbetares som bor där de arbetar, och att de inte tvingas arbeta eller stanna kvar i bostaden då de är lediga eller har semester,

- att hushållsarbetarna garanteras rätten till information om sina arbetsvillkor på ett lämpligt och begripligt sätt, och i möjligaste mån via skriftliga kontrakt (arbetsplats, kontraktets start- och slutdatum, vilka arbetsuppgifter som ska utföras, lön med uppgift om utbetalningstider och beräkningssätt, arbetstider, betald årlig semester, dygnsvila och veckovila, erbjudande av mat och logi, som i förekommande fall inte får räknas av från lönen; villkor för återresa till hemlandet i förekommande fall, samt kontraktets uppsägningstid),

- att rättsligt krav på att migrerande hushållsarbetare som ska anställas i ett land för att tjänstgöra i ett annat land ska erhålla ett skriftligt erbjudande eller ett anställningskontrakt innan de passerar nationsgränsen,

- att lika behandling garanteras hushållsarbetare och arbetstagare generellt när det gäller arbetstider, övertidsersättning, dygnsvila och veckovila och betald semester, socialförsäkring, inklusive föräldrapenning,

- att veckovilan är minst 24 timmar i sträck,

- att hushållsarbetarna ska ha rätt till minimilön, där sådan är reglerad, och att ingen lönediskriminering på grund av kön får förekomma,

- att hushållsarbetarna har rätt till en säker och hälsosam arbetsmiljö,

- att de hushållsarbetare som anlitas eller placeras ut i hushåll av privata bemanningsföretag skyddas mot utnyttjande,

- att hushållsarbetarna garanteras tillgång till domstolar, organ för lösning av tvister och organ för klagomål på samma villkor som arbetstagare i allmänhet, och

- att de undertecknande staterna genomför inspektioner på arbetsplatser och tillämpar lagar och föreskrifter och sanktioner.

Kommentarer

Enligt uppgifter från Eurostat finns det 2,6 miljoner hushållsarbetare i EU, varav 89 % är kvinnor och hälften invandrare. Hushållsarbete är en av de mest oskyddade och osynliga arbetsformerna, eftersom det utförs ensamt och isolerat. Därför är det ofta svårt för hushållsarbetare att få information om sina rättigheter eller att gå med i organisationer och fackföreningar som företräder deras intressen, så att de på ett tryggare sätt kan försvara sina arbetsmässiga och sociala rättigheter.

I flera EU-länder anställs hushållsarbetare inte sällan under otrygga förhållanden utan anställningskontrakt, deras löneutbetalningar försenas, de förväntas arbeta övertid utan ersättning, deras uppsägningsrätt, vilodagar och betalda allmänna helgdagar ignoreras och deras socialförsäkringsavgifter betalas aldrig in.

ILO:s konvention nr 189 innebär en skyldighet att skydda hushållsarbetare, vilka ofta, såsom kvinnor och migranter, befinner sig i extremt utsatta situationer och blir offer för diskriminering och andra former av övergrepp, däribland allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

I konventionen fastställs att dess ratificering inte får drabba mer gynnsamma bestämmelser som kan tillämpas på de hushållsarbetandes rättigheter (artikel 19).

Föredraganden vill uppmärksamma följande frågeställningar:

– Artikel 8 i konventionen handlar om skydd för migrerande hushållsarbetare och i den anges att det ska finnas ett anställningskontrakt eller erbjudande om arbete från arbetsgivaren innan arbetstagaren reser in i det mottagande landet. Enligt artikel 8.2 i konventionen gäller inte denna skyldighet i regionala områden med ekonomisk integration, vilket innebär att det inte finns någon motsättning mellan konventionen och principen om fri rörlighet inom EU. Samtidigt förekommer människohandel, särskilt med kvinnor, inte bara från tredje land till EU utan också inom EU. Föredraganden menar därför att medlemsstaterna måste ägna särskild uppmärksamhet åt att övervaka de kontrakt som ingås i deras respektive länder, särskilt av bemanningsföretag som rekryterar personer från andra länder att utföra hushållsarbete (se punkt 26.2 i den rekommendation som utfärdats med anledning av konventionen).

– I punkt 20 i ovan nämnda rekommendation uppmärksammas det specifika problemet med hushållsarbetare som arbetar hos flera olika arbetsgivare och som vanligtvis får betalt per timme eller arbetsdag. Dessa arbetstagare befinner sig i en ännu mer utsatt situation. Staterna måste se till att dessa arbetstagare inte har ett sämre socialt och arbetsrättsligt skydd än andra arbetstagare, och särskilt se till att arbetsgivarna betalar de sociala avgifterna. När det gäller lönerna är det viktigt att se till att dessa åtminstone överensstämmer med de lagstadgade nationella minimilönerna, så som konventionen föreskriver.

– Politik som pressar löner och minskar arbetstagares generella rättigheter får ofta allvarligare och ofördelaktigare konsekvenser för de mest utsatta arbetstagarnas arbetsvillkor, som när det gäller hushållsarbetare. Att tillämpa en politik som leder till flexibla anställningsförhållanden – bland annat genom att underlätta uppsägningar, sänka löner och pensioner, ekonomiskt urvattna olika socialförsäkringsformer, i lag medge anställningskontrakt med dåliga villkor, ökad arbetstid, förtäckt användning av ”uppdragstagare” på fasta tjänster och att underminera kollektiva arbetsmarknadsavtal – strider utan tvekan mot principerna att skydda de arbetstagare som avses i denna konvention. Föredraganden anser därför att denna politik, som bland annat tvingas på länderna genom den europeiska planeringsterminen, den ekonomiska styrningen, trojkans politik med att stärka de offentliga finanserna (EU och IVF), måste upphöra. Detta är grundläggande och nödvändigt för att kunna tillämpa skyddsprinciperna på de arbetstagare som avses i denna konvention.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	14.11.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	28 0 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Regina Bastos, Edit Bauer, Jean-Luc Bennahmias, Phil Bennion, Pervenche Berès, Philippe Boulland, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Emer Costello, Frédéric Daerden, Sari Essayah, Thomas Händel, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Jean Lambert, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Konstantinos Poupakis, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Nicole Sinclaire, Traian Ungureanu, Inês Cristina Zuber
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Claudette Abela Baldacchino, Georges Bach, Martin Kastler, Evelyn Regner
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Sylvie Guillaume, Pavel Poc, Gabriele Stauner