ANDRABEHANDLINGS-REKOMMENDATION om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut (EG) nr 2004/585
28.11.2013 - (12007/3/2013 – C7‑0375/2013 – 2011/0195(COD)) - ***II
Fiskeriutskottet
Föredragande: Ulrike Rodust
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut (EG) nr 2004/585
(12007/3/2013 – C7‑0375/2013 – 2011/0195(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (12007/3/2013 – C7‑0375/2013),
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 28 mars 2012[1],
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 mars 2012[2],
– med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet[3], en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0425),
– med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från fiskeriutskottet (A7‑0409/2013).
1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande och Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
5. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
- [1] EUT C 181, 21.6.2012, s. 183.
- [2] EUT C 225, 27.7.2012, s. 20.
- [3] Antagna texter från sammanträdet 6.2.2013, P7_TA(2013)0040.
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Europaparlamentets och rådets uttalande om datainsamling
Europaparlamentet och rådet begär att kommissionen påskyndar antagandet av ett förslag till ändring av rådets förordning (EG) nr 199/2008, så att de principer och mål för datainsamling som är nödvändiga för att stödja den reformerade gemensamma fiskeripolitiken och som avses i den nya förordningen om den reformerade gemensamma fiskeripolitiken så snart som möjligt ska kunna genomföras i praktiken.
Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande om fleråriga planer
Europaparlamentet, rådet och kommissionen är fast beslutna att arbeta tillsammans för att ta itu med de interinstitutionella frågorna och enas om hur man ska kunna gå vidare på ett sätt som respekterar såväl parlamentets som rådets rättsliga ställning för att underlätta utarbetandet och införandet av fleråriga planer på prioriterad basis enligt den gemensamma fiskeripolitiken.
Europaparlamentet, rådet och kommissionen har inrättat en interinstitutionell arbetsgrupp, bestående av företrädare för de tre institutionerna, som ska arbeta med att hitta praktiska lösningar och finna det lämpligaste sättet att gå vidare.
MOTIVERING
Efter att parlamentet antagit sin ståndpunkt vid första behandlingen i plenum den 6 februari 2013 inleddes informella överläggningar med det irländska ordförandeskapet i syfte att nå en tidig överenskommelse vid andra behandlingen. Efter sju trepartsdialogrundor nådde parlamentets och rådets förhandlingsdelegationer en överenskommelse i ärendet den 30 maj 2013. Texten till överenskommelsen lades fram för omröstning i fiskeriutskottet den 18 juni 2013, och antogs med överväldigande majoritet. På grundval av utskottets godkännande åtog sig utskottsordföranden i sin skrivelse till Corepers ordförande att rekommendera plenarförsamlingen att godkänna rådets ståndpunkt vid första behandlingen utan ändringar. Efter juridisk-språklig kontroll antog rådet sin ståndpunkt vid första behandlingen, och bekräftade därmed överenskommelsen, den 17 oktober 2013.
Eftersom rådets ståndpunkt vid första behandlingen är förenlig med överenskommelsen från trepartsdialogen rekommenderar föredraganden utskottet att godta den utan ytterligare ändringar. Föredraganden vill särskilt lyfta fram följande inslag i kompromissen:
Genom denna reform tar man äntligen itu med det långvariga överfisket, som är det största problemet inom den gemensamma fiskeripolitiken. Man inför en skyldighet för Europeiska unionens råd att se till att de årliga besluten om fångstmängder är långsiktigt hållbara. Överfisket måste i princip stoppas, om möjligt före 2015, så att fiskbestånden kan börja återhämta sig. Det konstateras att tidsfristen får förlängas (till senast 2020) endast om de berörda flottornas ekonomiska och sociala hållbarhet är allvarligt hotad. Alla bestånd måste alltså i framtiden förvaltas enligt principen om maximalt hållbart uttag. Ett viktigt krav från parlamentets sida i detta avseende var att principen om maximalt hållbart uttag inte bara får bli en politisk avsiktsförklaring utan faktiskt ska bli rättsligt bindande för alla framtida beslut. Detta inkluderar framtida fleråriga planer, men även beslut som rådet fattar självständigt om totala tillåtna fångstmängder på grundval av artikel 43.3 i EUF-fördraget.
Parlamentet fick i detta sammanhang igenom formuleringar som tydligare betonar att syftet med alla dessa åtgärder är att bestånden ska växa till sig, till nivåer som överskrider den hållbara nivån. Parlamentet har därmed infört en säkerhetsmarginal för miljön helt i linje med försiktighetsprincipen. Detta gynnar också fiskerinäringen på följande sätt: när fiskbeståndens storlek ligger något över nivån för det maximala hållbara uttaget ökar lönsamheten, eftersom kostnaderna för fisket minskar om det finns mer fisk i havet.
Man enades även när det gäller planerna på att införa en skyldighet att landa all fisk som fångas (förbud mot att kasta fisk överbord). I enlighet med parlamentets uppmaning från första behandlingen innehåller texten bestämmelser som gör det obligatoriskt att inom en angiven tidsfrist (stegvis från 2015 till 2019) införa förbud mot att kasta fisk överbord. Ett undantag från förbudet mot att kasta fisk överbord införs för de arter som med stor sannolikhet överlever att kastas tillbaka i havet.
I strid med parlamentets ursprungliga ståndpunkt blir det visserligen möjligt att införa undantag från förbudet mot att kasta fisk överbord (för upp till fem procent av alla fångster, och under en övergångsperiod sju procent), men sådana undantag gäller inte generellt utan kräver ett särskilt beslut. Ett sådant beslut bör i normalfallet fattas genom att man inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet antar den fleråriga planen i fråga. Om det inte finns någon flerårig plan kan kommissionen besluta om undantag för högst tre år, om de berörda medlemsstaterna har lämnat in en gemensam rekommendation om detta inom ramen för regionaliseringen (se nedan). Kommissionen har också möjlighet att fatta ett omedelbart beslut genom en delegerad akt, dvs. utan formellt samråd med berörda medlemsstater.
Förhandlingsdelegationen genomdrev i detta sammanhang dessutom att undantag endast ska vara tillåtna om det är mycket svårt för berörda fiskare att använda selektivare fiskemetoder eller om det medför en orimligt stor ekonomisk börda att ta hand om bifångsterna.
Institutionerna var också oeniga om hur man i framtiden ska hantera problemet med den överkapacitet som finns i vissa delar av EU:s fiskeflotta. Kompromissförslaget innehåller en grundläggande skyldighet för medlemsstaterna att anpassa fångstkapaciteten till resurserna. Parlamentet fick gehör för sitt önskemål om att medlemsstaterna årligen ska granska sina flottors fångstkapacitet enligt kriterier som ska fastställas av kommissionen. Om denna granskning visar att flottan är för stor måste den berörda medlemsstaten lägga fram en plan för hur överkapaciteten ska minskas och vidta de åtgärder som behövs. Om medlemsstaten inte följer dessa bestämmelser kan kommissionen införa ekonomiska sanktioner.
Reformen skapar dessutom förutsättningar för en ökad decentralisering (regionalisering) av beslutsfattandet. Syftet är att besluten, särskilt när det gäller detaljerade tekniska bestämmelser för de enskilda havsregionerna, ska fattas närmare dem som berörs och inte, som hittills, centralt från Bryssel. EU ska förstås även i fortsättningen kontrollera huruvida de mål som speglar principerna för EU:s fiskeripolitik uppnås.
Den mekanism som utgör grunden för regionaliseringen, nämligen att grupper av medlemsstater ska lämna gemensamma rekommendationer, kan även användas för att påskynda genomförandet av de delar av EU:s miljöbestämmelser som rör fisket (t.ex. i ramdirektivet om en marin strategi). Om de berörda medlemsstaterna inte kan enas har kommissionen dock befogenhet att införa relevanta åtgärder under en begränsad period, om miljödirektivens skyddsmål i annat fall skulle äventyras.
Regionaliseringen bör dessutom användas till att öka drivkraften för att genom EU inrätta fler marina skyddsområden och områden där fiske inte får bedrivas.
I samband med regionaliseringen kommer de regionala rådgivande nämnder som inrättades genom den senaste reformen att få ökad betydelse, eftersom de är ett viktigt forum för att skapa enighet inom en region. Sammansättningen av dessa rådgivande nämnder ska i framtiden bli mer balanserad, så att 40 procent av medlemmarna kommer från andra håll än fiskerisektorn (t.ex. icke-statliga organisationer). Detta var ett av parlamentets krav.
Genom förslaget föreskrivs att EU heller inte får bidra till överfiske i främmande vatten. Endast de överskott som tredjeländerna själva inte kan utnyttja får fångas, i enlighet med bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention. Fiskeavtal med tredjeländer ska i framtiden innehålla en människorättsklausul, som innebär att ett avtal upphör att gälla vid överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Dessutom måste fiskeavtal med tredjeländer i framtiden innehålla en exklusivitetsklausul, som innebär att avtalet inte kan kringgås genom privata avtal mellan fiskare och tredjeländers regeringar. EU ska också vidta åtgärder mot utflaggning av fiskefartyg.
Den nya grundförordningen innehåller ett principbeslut om att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken måste följas för att medel ska betalas ut från EU:s fiskerirelaterade fonder. Detta gäller såväl medlemsstater som enskilda fiskeriföretag. Denna bestämmelse regleras i detalj genom förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).
En stor framgång för förhandlingsdelegationen är att tillträdeskriterier nu ingår i texten. Medlemsstaterna måste i framtiden fördela fångstkvoter bland sina fiskare enligt objektiva och insynsvänliga kriterier, som ska ta hänsyn till miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter. Detta skulle kunna gynna de flottor som kan visa att de skapar fler arbetstillfällen än genomsnittet och belastar miljön mindre än genomsnittet.
Parlamentet har inte bara bidragit till ökad insyn i fråga om kvotfördelningen. Även de forskningsdata som medlemsstaterna ska samla in för att bedöma fiskbestånden måste göras tillgängliga för alla intresserade aktörer, med beaktande av uppgiftsskyddslagstiftningen.
Bestämmelserna måste följas för att fiskeripolitiken ska lyckas. Inrättandet av en expertgrupp för regelefterlevnad kommer att möjliggöra en fortlöpande dialog så att bästa praxis avseende kvalitetsförbättringar och utsikten att utöka medlemsstaternas kontrollmöjligheter stärks i framtiden.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Den gemensamma fiskeripolitiken |
||||
|
Referensnummer |
12007/3/2013 – C7-0375/2013 – 2011/0195(COD) |
||||
|
Parlamentets första behandling – P-nummer |
6.2.2013 T7-0040/2013 |
||||
|
Kommissionens förslag |
COM(2011)0425 - C7-0198/2011 |
||||
|
Mottagande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen: tillkännagivande i kammaren |
24.10.2013 |
||||
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
PECH 24.10.2013 |
|
|
|
|
|
Föredragande Utnämning |
Ulrike Rodust 26.9.2011 |
|
|
|
|
|
Behandling i utskott |
4.11.2013 |
|
|
|
|
|
Antagande |
27.11.2013 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
21 1 0 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
John Stuart Agnew, Carmen Fraga Estévez, Pat the Cope Gallagher, Dolores García-Hierro Caraballo, Ian Hudghton, Werner Kuhn, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Maria do Céu Patrão Neves, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Raül Romeva i Rueda, Struan Stevenson, Nils Torvalds, Jarosław Leszek Wałęsa |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Luis Manuel Capoulas Santos, Jean Louis Cottigny, Jim Higgins, Jens Nilsson |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
María Auxiliadora Correa Zamora, Salvador Garriga Polledo, Francisco José Millán Mon, Younous Omarjee, Ivo Vajgl, Luis Yáñez-Barnuevo García |
||||
|
Ingivande |
28.11.2013 |
||||