Förfarande : 2013/2040(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0426/2013

Ingivna texter :

A7-0426/2013

Debatter :

Omröstningar :

PV 10/12/2013 - 9.4
CRE 10/12/2013 - 9.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2013)0548

BETÄNKANDE     
PDF 207kWORD 192k
2.12.2013
PE 524.599v01-00 A7-0426/2013

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

(2013/2040(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Edite Estrela

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESERVATION
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

(2013/2040(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, antagen 1948, särskilt artiklarna 2 och 25,

–   med beaktande av artiklarna 2.2, 3 och 12 i FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, antagen 1966, som tolkats i allmän kommentar nr 14 av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–   med beaktande av artiklarna 2, 12.1 och 16.1 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw) från 1979 som hänvisar till kvinnors hälsa, äktenskap och familjeliv, och till de allmänna rekommendationerna 21 (1994) och 24 (1999),

–   med beaktande av artiklarna 2, 12 och 24 i konventionen om barnets rättigheter från 1989, som hänvisar till icke-diskriminering, barnets rätt att få komma till tals och skydd av mödrars, spädbarns och barns hälsa samt utveckling av, undervisning om och hjälp i familjeplanering,

–   med beaktande av förklaringen och handlingsplanen från FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling (Kairo, den 13 september 1994), resultatdokumenten från översynskonferenserna om denna och resolutionen från den extra sessionen i FN:s generalförsamling (ICPD+5) i juni 1999 samt FN:s generalförsamlings resolution 65/234 om uppföljningen av den internationella konferensen om befolkning och utveckling efter 2014 (december 2010),

–   med beaktande av den förklaring och den handlingsplan som antogs av den fjärde kvinnokonferensen i Peking den 15 september 1995 samt av sina resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplanen från Peking(1), den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsplanen från FN:s fjärde kvinnokonferens (Beijing + 10)(2) och den 25 februari 2010 om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet(3),

–   med beaktande av de millennieutvecklingsmål som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000,

–   med beaktande av de parlamentariska åtagandeförklaringarna om genomförandet av Kairokonferensens handlingsplan från Ottawa (2002), Strasbourg (2004), Bangkok (2006), Addis Abeba (2009) och Istanbul (2012),

–   med beaktande av rapporten ”Rätt till utbildning” från FN:s särskilda rapportör (A/65/162 (2010)),

–   med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) globala strategi för kvinnors och barns hälsa, som inleddes 2010,

–   med beaktande av punkt 16 i interimsrapporten ”Alla människors rätt att såväl i fysiskt som i psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa” från FN:s särskilda rapportör, (A/66/254 (2011)),

–   med beaktande av rapporten ”Alla människors rätt att såväl i fysiskt som i psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa” från FN:s särskilda rapportör, (A/HRC/17/25 (2011)),

–   med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 17 november 2011 om diskriminerande lagar och praxis samt våldshandlingar mot individer på grundval av deras sexuella läggning och könsidentitet, Förenta nationernas dokument A/HRC/19/41,

–   med beaktande av resolution 21/6 av den 21 september 2012 från FN:s råd för mänskliga rättigheter med titeln ”Mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning som kan förhindras och mänskliga rättigheter”,

–   med beaktande av FN:s befolkningsfonds rapport ”State of the world population 2012: By choice not by chance” av den 14 november 2012,

–   med beaktande av punkterna 45–50 i rapporten om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling från FN:s särskilda rapportör, (A/HRC/22/53 (2013)),

–   med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 9 om rätten till religionsfrihet och samvetsfrihet,

–   med beaktande av resolution 1399 från Europarådets parlamentariska församling om en europeisk strategi för främjande av sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter (2004),

–   med beaktande av resolution 1607 från Europarådets parlamentariska församling om tillgång till säker och laglig abort i Europa (2008),

–   med beaktande av artiklarna 2, 5 och 152 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 8, 9 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som hänvisar till bekämpning av könsdiskriminering och skydd av människors hälsa,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från 2005,

–   med beaktande av rådets slutsatser om EU:s roll i det globala hälsoarbetet som antogs under det 3011:e mötet i rådet (utrikes frågor) den 10 maj 2010,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1567/2003 av den 15 juli 2003 om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1922/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett europeiskt jämställdhetsinstitut(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar(6),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 29 september 1994 om genomförandet av det handlingsprogram som antogs vid Kairokonferensen om befolkning och utveckling(7) och av den 4 juli 1996 om uppföljningen av den internationella Kairokonferensen om befolkning och utveckling(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2002 om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2004 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om mödradödlighet inför FN:s högnivåmöte den 25 september och översynen av millennieutvecklingsmålen, som hölls den 25 september 2008(11),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(12),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2011(13),

–   med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om diskriminerande lagar och praxis samt våldshandlingar mot individer på grundval av deras sexuella läggning och könsidentitet, Förenta nationernas dokument A/HRC/19/41,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0426/2013), och av följande skäl:

A. Sexuella och reproduktiva rättigheter utgör mänskliga rättigheter, och kränkningar av dessa rättigheter strider mot kvinnors och flickors rätt till jämställdhet, icke-diskriminering, värdighet och hälsa samt frihet från omänsklig och förnedrande behandling.

B.  I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att gemenskapen i all verksamhet som avses i artikeln ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män samt främja jämställdhet.

C. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter berör alla människor i alla livets skeden och är därför en livslång fråga för både kvinnor och män. Därför måste program för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter anpassas efter de olika behov och utmaningar som människor står inför under olika skeden i livet.

D. Enligt artikel 168 i EUF-fördraget ska unionen sträva efter en hög hälsoskyddsnivå för människor och en förbättrad folkhälsa.

E.  Kvinnor och män, oavsett ålder, kön, ras, etnisk tillhörighet, samhällsklass, kast, religion, civilstånd, sysselsättning, funktionsnedsättning, hiv- (eller STI-)status, nationellt ursprung, invandrarstatus, språk, sexuell läggning eller könsidentitet har rätt att fatta egna välgrundade och ansvarsfulla beslut om sin sexuella och reproduktiva hälsa, och ha alla medel och möjligheter till det.

F.  Bristande jämställdhet är en huvudorsak till att det inte tas tillfredställande hänsyn till kvinnors och ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa. Stereotypa föreställningar om manliga och kvinnliga egenskaper generellt, och i synnerhet uppfattningar om flickors och kvinnors sexualitet, utgör ett stort hinder för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

G. I FN:s särskilda rapportörs rapport om rätten till utbildning från 2010 anges att rätten till allsidig sexualundervisning är en mänsklig rättighet.

H. Oplanerade och oönskade graviditeter är fortfarande ett problem för många kvinnor inom EU, inbegripet flickor i tonåren.

I.   I närmare en tredjedel av EU:s medlemsstater omfattas preventivmedel inte av den offentliga sjukförsäkringen, vilket är ett allvarligt hinder för tillgång för vissa grupper av kvinnor, inbegripet låginkomsttagare, ungdomar och kvinnor i våldsamma förhållanden.

J.   Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av bristande sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter av naturliga skäl och till följd av de rådande könsbaserade sociala, rättsliga och ekonomiska förhållandena.

K. Allsidig, åldersanpassad, faktabaserad, vetenskapligt korrekt och icke-fördömande sexualundervisning samt högkvalitativa familjeplaneringstjänster och tillgång till preventivmedel hjälper till att förebygga oplanerade och oönskade graviditeter, minskar behovet av abort och bidrar till att förebygga hiv och sexuellt överförbara infektioner. Att lära ungdomar att ta ansvar för sin egen sexuella och reproduktiva hälsa har långsiktiga positiva effekter som varar hela livet och inverkar positivt på samhället.

L.  Enligt FN:s befolkningsfond (UNFPA) och Världshälsoorganisationen (WHO) dör 287 000 kvinnor varje år av komplikationer i samband med graviditet och förlossning.

M. Uppskattningsvis fem miljoner ungdomar i åldern 15–24 år och två miljoner ungdomar i åldern 10–19 år lever med hiv(14), och många av dem har inte tillgång till eller utnyttjar inte tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och för hiv-smittade, eftersom tjänsterna sällan uppfyller ungdomarnas speciella behov vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa på ett allsidigt sätt.

N. Nivån på sexuell och reproduktiv hälsa och kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter i Europa skiljer sig åt, trots internationella åtaganden, både mellan och inom medlemsstaterna, inbegripet i fråga om tillgång till reproduktiv hälsovård, preventivmedel och frivilligt avbrytande av graviditet, beroende på kvinnornas bosättningsland, inkomst, ålder, invandrarstatus och andra faktorer.

O. Det är mindre sannolikt att unga mödrar går ut gymnasiet och de löper större risk att leva i fattigdom.

P.  Kvinnor som är invandrare, flyktingar eller papperslösa lever under osäkra ekonomiska och sociala förhållanden, där frågor som sexuell och reproduktiv hälsa ofta minimeras eller ignoreras.

Q. Motståndet mot sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har ökat i Europa och i världen, och man vill förneka kvinnor och män de grundläggande sexuella och reproduktiva rättigheter som samtliga EU-medlemsstater har åtagit sig att skydda i internationella avtal.

R.  Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är viktiga faktorer för jämställdhet, fattigdomsbekämpning, ekonomisk tillväxt och utveckling.

S.  Kvinnor och män bör dela ansvaret för att förhindra oönskade graviditeter, emellertid används preventivmedel huvudsakligen av kvinnor.

T.  Förebyggande av oönskade graviditeter handlar inte bara om preventivmedelstjänster och information, utan omfattar även tillhandahållande av allsidig sexualundervisning såväl som materiellt och ekonomiskt stöd till gravida kvinnor som har behov därav.

U. Tillgång till säker abort utom vid mycket begränsade omständigheter är förbjuden i tre EU-medlemsstater (Irland, Malta och Polen). I många andra medlemsstater är abort lagligt, men är i allt högre grad svårt att få tillgång till på grund av rättsliga eller praktiska hinder, såsom missbruk av samvetsvägran, obligatoriska väntetider och partisk rådgivning, och andra EU medlemsstater överväger till och med att begränsa tillgången till abort.

V. Socioekonomiska och arbetsmässiga förhållanden för kvinnor och unga par utgör ofta hinder för att skaffa barn.

W. Mödradödlighet är fortfarande ett problem i vissa medlemsstater och en utmaning inom ramen för den europeiska utvecklingspolitiken.

X. Sexuellt våld är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och har en förödande effekt på kvinnors och flickors sexualitet, värdighet, psykiska välbefinnande, självständighet och reproduktiva hälsa. Skadliga traditionella sedvanor, som kvinnlig könsstympning/kvinnlig omskärelse och tidiga och påtvingade äktenskap har skadliga följder för det personliga välbefinnandet och självkänslan, sexuella relationer, graviditeter och förlossningar samt utgör en livslång risk för kvinnors hälsa men även för samhället i stort.

Y. Våld mot kvinnor, särskilt våld i hemmet och våldtäkt, är utbrett och ett ökande antal kvinnor riskerar att bli smittade av aids och andra sexuellt överförbara infektioner på grund av sin partners sexuella högriskbeteende. Sådant våld drabbar också gravida kvinnor, vilket ökar risken för missfall, dödfödsel och abort.

Z.  Skillnaderna i aborttal mellan medlemsstaterna och den utbredda reproduktiva ohälsan i vissa delar av EU visar att det krävs ett icke-diskriminerande tillhandahållande av tillgängliga, godtagbara tjänster av hög kvalitet till rimliga priser, inbegripet familjeplanering och ungdomsanpassade tjänster samt allsidig sexualundervisning.

AA.  Budgetåtstramningar i offentlig hälso- och sjukvård begränsar tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster.

AB.  Kvinnor och flickor som prostituerar sig eller använder narkotika löper störst risk att smittas av sexuellt överförbara infektioner, inklusive hiv, och deras behov vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter försummas ofta.

AC.  Undersökningar visar att en allsidig sexualundervisning och familjeplaneringstjänster av god kvalitet ökar sannolikheten för ett ansvarsfullt, säkert och respektfullt beteende vid sexdebuten och det senare sexlivet.

AD.  Homosexuella, bisexuella, trans- och intersexuella personer (HBTI) utsätts än i dag för diskriminering, våld och fördömande av deras sexualitet och könsidentitet i samtliga medlemsstater.

AE.   Man måste uppmärksamma inte bara avbrytandet av oönskade graviditeter utan även särskilt förebyggandet av sådana graviditeter. Förebyggande av oönskade graviditeter handlar inte bara om preventivmedelstjänster och information, utan omfattar även tillhandahållande av allsidig sexualundervisning såväl som materiellt och ekonomiskt stöd till gravida kvinnor som har behov därav.

AF.   Ungdomar utsätts i stor omfattning och mycket tidigt för pornografiskt innehåll, bland annat genom internet, antingen hemma eller i skolmiljön.

AG.  Aborter som sker under olämpliga förhållanden utgör en allvarlig risk för kvinnans fysiska och mentala hälsa och kan även medföra livsfara.

AH.  Sexualiseringen av unga flickor i medierna är ett fenomen som påverkar både kvinnors och mäns känslomässiga utveckling och sexuella liv, och bidrar till att könsstereotyper, diskriminering och sexuellt våld fortsätter.

AI.    Tvångssterilisering eller påtvingad sterilisering av romska kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning, såväl som av transpersoner, förekommer fortfarande i vissa medlemsstater.

AJ.   Genom att medlemsstaterna utbyter bästa praxis kan man hitta de bästa lösningarna och bättre ta tillvara alla EU-invånares intressen.

AK.  Det finns exempel på medlemsstater som kombinerar liberal abortlagstiftning med effektiv sexualundervisning, högkvalitativa familjeplaneringstjänster och tillgång till olika former av preventivmedel och som har både lägre aborttal och högre födelsetal.

EU:s allmänna politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

1.  Europaparlamentet bekräftar att hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet som är absolut nödvändig för utövandet av andra mänskliga rättigheter och att EU inte kan uppnå bästa uppnåeliga hälsa om inte alla människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter erkänns fullt ut och främjas.

2.  Europaparlamentet understryker att bristande respekt för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har en direkt inverkan på kvinnors och flickors liv, kvinnors ekonomiska oberoende, kvinnors tillgång till sociala tjänster, kvinnors tillgång till beslutsfattande och deltagande i det offentliga livet, kvinnors sårbarhet för våld som utövas av män samt kvinnors tillgång till utbildning och privatliv och sådana kränkningar påverkar därför samhället i stort.

3.  Europaparlamentet understryker att kvinnors och flickors bestämmanderätt är grundläggande för att bryta den onda cirkeln av diskriminering och våld och för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa.

4.  Europaparlamentet bedömer att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande för den mänskliga värdigheten, och bör ses i ett bredare sammanhang av strukturell diskriminering och bristande jämställdhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda den sexuella och reproduktiva hälsan och rättigheterna genom Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska jämställdhetsinstitutet, bland annat genom att inrätta program och tjänster för reproduktiv hälsa, inbegripet grundläggande hälso- och sjukvård och läkemedel som är viktiga för frivillig familjeplanering, mödrahälsa och nyfödda barns hälsa och genom att fortsatt vara vaksamma på politiska åtgärder och/eller lagstiftning som kan begränsa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla högkvalitativa tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa som är anpassade till särskilda gruppers behov utan diskriminering eller rädsla för kritik (t.ex. ungdomar och sårbara grupper). Parlamentet understryker att sådana tjänster också måste inriktas på och underlätta mäns och pojkars aktiva roll i att dela ansvaret för sexuella beteenden och dess konsekvenser.

6.  Europaparlamentet betonar att EU:s och medlemsstaternas politik måste säkerställa respekt för, skydd av och uppfyllande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla, genom att verka för förståelse för den mänskliga sexualiteten som en positiv del av livet och att skapa en kultur med acceptans, respekt, icke-diskriminering och icke-våld.

7.  Europaparlamentet understryker att inom EU och i relevanta fall i unionens utrikespolitik måste EU se till att lagar och politiska åtgärder ändras, genomförs eller upphävs i avsikt att respektera och skydda den sexuella och reproduktiva hälsan och rättigheterna och möjliggöra för alla människor att utöva dessa utan diskriminering av något skäl.

8.  Europaparlamentet betonar att reproduktiva val och fertilitetstjänster bör tillhandahållas under icke-diskriminerande former.

9.  Europaparlamentet betonar att surrogatmödraskap innebär att både kvinnors kroppar och barn blir till handelsvaror.

10. Europaparlamentet betonar att tvångssterilisering eller påtvingad sterilisering av en person, är en kränkning av personens mänskliga rättigheter och kroppsliga integritet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upphäva all befintlig lagstiftning som föreskriver sterilisering.

11. Europaparlamentet beklagar djupt att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inte nämns i förslaget om inrättande av ett nytt program för hälsa och tillväxt för perioden 2014–2020 och uppmanar kommissionen att inkludera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i EU:s nästa folkhälsostrategi.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en lämplig geografisk spridning av högkvalitativa hälso- och sjukvårdsinrättningar samt högkvalitativ och säker transport för att garantera att hela befolkningen har likvärdig tillgång till dessa, inbegripet kvinnor och flickor som bor på landsbygden.

13. Europaparlamentet konstaterar att även om det faller under medlemsstaternas behörighet att utforma och genomföra åtgärder för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, kan EU utöva sin politiska befogenhet och se till att strategier och initiativ på området folkhälsa och icke-diskriminering innehåller frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och stödja ett bättre genomförande av och ökad medvetenhet om lagstiftningen om och policyn angående de sexuella och reproduktiva rättigheterna samt främja utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge tillgång till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa utifrån ett synsätt grundat på rättigheter och utan att diskriminera någon på grund av etniskt ursprung, boendeförhållanden, invandrarstatus, ålder, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet, hälsa eller civilstånd.

15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas myndigheter att utveckla nationell politik av hög kvalitet om sexuell och reproduktiv hälsa i samarbete med olika organisationer inom det civila samhället, med omfattande information om effektiva och ansvarsfulla möjligheter till familjeplanering, i syfte att garantera en rättvis tillgång till en stor mängd preventivmetoder av hög kvalitet och göra människor medvetna om den egna fertiliteten.

16. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att samla in och övervaka mer omfattande uppgifter och statistik om indikatorer för sexuell och reproduktiv hälsa (sexuellt överförbara infektioner, andelen aborter och preventivmedel, ej tillgodosedda behov av preventivmedel, tonårsgraviditeter osv.), uppdelade efter åtminstone kön och ålder.

17. Europaparlamentet ser med oro på den begränsade tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård och preventivmedel i anslutningsländerna och uppmanar myndigheterna i dessa länder att vidta lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder som garanterar allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård och att systematiskt sammanställa nödvändig information för att förbättra situationen i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera hållbar finansiering av offentliga tjänster och tjänster som erbjuds av det civila samhällets organisationer inom sexuell och reproduktiv hälsa.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med Europeiska jämställdhetsinstitutet och det civila samhället för att utforma en EU-strategi för främjande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och stödja utarbetandet och genomförandet av heltäckande nationella strategier för sexuell och reproduktiv hälsa. Parlamentet föreslår att Europeiska jämställdhetsinstitutet ska få befogenhet att samla in och analysera uppgifter och bästa praxis, för att förstå problemen kring att införliva program för förebyggande sexuell och reproduktiv hälsa och behandling i de grundläggande hälso- och sjukvårdssystemen.

20. Europaparlamentet betonar att de nuvarande åtstramningsåtgärderna har en negativ inverkan, särskilt för kvinnor, när det gäller kvalitet, överkomliga priser och tillgänglighet till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster, information om och program för sexuell och reproduktiv hälsa, samt när det gäller kvalitet och tillgänglighet till familjeplanerings- och stödtjänster och icke-statliga organisationer som tillhandahåller tjänster och kvinnors ekonomiska oberoende. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder så att inte tillgången till hälsovård inom sexuell och reproduktiv hälsa äventyras.

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter med tillhörande budget, genomförandeplan samt ett övervakningssystem för detta.

22. Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att kvinnor har tillgång till gynekologiska kontroller och mammografi varje år, och att det därför är oacceptabelt att medlemsstaterna minskar anslagen till detta med hänvisning till krisen och budgetnedskärningarna.

23. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och de bästa åtgärdspaketen och strategierna för sexuell och reproduktiv hälsa.

24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att mot bakgrund av finanskrisens och den ekonomiska krisens inverkan på den offentliga vården tillhandahålla – kostnadsfritt eller på ett sätt som är ekonomiskt tillgängligt – anpassad information om och mottagningar för preventivmedel samt andra tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, såsom gynekologiska kontroller och mammografi varje år, samt åtgärder för att förhindra, diagnostisera och behandla sexuellt överförbara infektioner, vilket inbegriper professionell rådgivning av hög kvalitet för alla delar av befolkningen, inklusive kvinnor i landsbygdsområden, ungdomar, etniska minoriteter, invandrare, personer med funktionsnedsättning och socialt utestängda.

25. Europaparlamentet betonar att rätten till sexuell och reproduktiv hälsa är en grundläggande rättighet för kvinnor och män som inte bör begränsas av religiösa skäl, t.ex. genom att ingå avtal mellan stat och kyrka.

26. Europaparlamentet vidhåller att möjliggörandet av kvinnors, flickors och pars grundläggande frihet att fatta beslut om sitt sexuella och reproduktiva liv, däribland om och när de vill skaffa barn, skapar möjligheter till aktiviteter såsom utbildning och arbete, vilket bidrar till jämställdhet, fattigdomsminskning och en hållbar utveckling för alla. Parlamentet konstaterar att möjligheten att välja att ha färre barn, med större åldersskillnad mellan dem, gör det potentiellt möjligt för familjer att investera mer i varje barns utbildning och hälsa.

Oavsiktlig och oönskad graviditet: tillgång till preventivmedel och säker abort

27. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt för den individuella, sociala och ekonomiska utvecklingen att kvinnor har rätt att fritt och ansvarsfullt bestämma antalet barn och tidpunkten för och tidsrymden mellan graviditeterna enligt internationell människorättslagstiftning.

28. Europaparlamentet betonar att frivillig familjeplanering bidrar till att förhindra oavsiktliga eller oönskade graviditeter och minskar behovet av aborter.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från att förhindra gravida kvinnor som önskar abort att resa till andra medlemsstater eller jurisdiktioner där förfarandet är lagligt.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja vetenskaplig forskning om preventivmedel för både kvinnor och män, så att både kvinnor och män kan ta ansvar för att använda preventivmedel.

31. Europaparlamentet betonar att abort under inga omständigheter bör främjas som en familjeplaneringsmetod.

32. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör införa strategier och åtgärder för att förhindra aborter av sociala eller ekonomiska skäl. Det bör ske med hjälp av stöd för mödrar och par som befinner sig i en svår situation.

33. Europaparlamentet rekommenderar att högkvalitativa aborttjänster, som en människorättslig fråga och folkhälsofråga, bör vara lagliga, säkra och tillgängliga för alla inom medlemsstaternas offentliga hälso- och sjukvårdssystem, även för kvinnor som inte är bosatta i landet och som söker denna tjänst i andra länder på grund av ursprungslandets restriktiva abortpolitik och för att undvika olagliga aborter som utgör en allvarlig risk för kvinnors fysiska och mentala hälsa.

34. Europaparlamentet understryker att aborter, även om de är lagliga, ofta förhindras eller fördröjs genom att tillgången till lämpliga tjänster förhindras, exempelvis genom en allmän vägran att utföra aborter av samvetsskäl, onödigt långa väntetider hos läkare eller tendentiös rådgivning. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör reglera och övervaka abortvägran för att se till att reproduktiv hälsa garanteras som en mänsklig rättighet och att det finns lagliga tjänster och lämpliga offentliga remitteringssystem av god kvalitet. Parlamentet betonar att rätten till invändningar av samvetsskäl är en individuell rättighet och inte en generell policy och att rådgivningen ska vara konfidentiell och fördomsfri. Det är oroande att vårdpersonal tvingas vägra leverera tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa i religiöst styrda sjukhus och kliniker inom EU.

35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta riktade åtgärder för att tillgodose utsatta människors särskilda behov, vilka löper risk att marginaliseras och utestängas socialt och ekonomiskt. Det gäller särskilt unga kvinnor på landsbygden där tillgången till moderna preventivmedel inte är tillräcklig av ekonomiska och sociala skäl. Detta är särskilt viktigt under den nuvarande ekonomiska krisen.

36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att sjukvårdspersonal som utför aborter och abortrelaterade tjänster inte åtalas eller straffas med hjälp av straffrättsliga instrument på grund av att de har tillhandahållit dessa tjänster.

37. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i medlemsstaterna och kandidatländerna att inte åtala kvinnor som har genomgått olaglig abort.

38. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att fortsätta att tillhandahålla den information och de tjänster som behövs för en fortsatt låg mödradödlighet och göra ytterligare insatser för att minska mödradödligheten och garantera vård av hög kvalitet före och efter förlossningen.

Allsidig sexualundervisning och ungdomsanpassade tjänster

39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera allmän tillgång till heltäckande information, utbildning och tjänster avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att se till att informationen omfattar moderna metoder för familjeplanering och familjerådgivning, professionell förlossningsvård och rätten till tillgång till gynekologisk vård och akut förlossningsvård, och att medlemsstaterna har en vidsynt och vetenskapligt korrekt syn på aborttjänster.

40. Europaparlamentet betonar att ungdomarnas medverkan, i samarbete med andra aktörer, t.ex. föräldrar, i utvecklingen, genomförandet och utvärderingen av programmen är avgörande för att en allsidig sexualundervisning ska bli effektiv. Parlamentet uppmuntrar till att utbildare som står nära ungdomarna deltar i sexualundervisningen som ett bra sätt att uppnå ökad delaktighet och uppmanar myndigheterna i medlemsstaterna och kandidatländerna att använda sig av olika metoder för att nå ut till ungdomar, exempelvis reklamkampanjer, social marknadsföring för kondomanvändning och andra preventivmedel samt initiativ som konfidentiella hjälptelefonlinjer.

41. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att sexualundervisningen är obligatorisk för alla elever i grundskolan och gymnasiet samt att detta ämne ges tillräckligt utrymme i kursplanerna. Parlamentet betonar vikten av att sexualundervisningen regelbundet granskas och uppdateras med särskild betoning på kvinnors rättigheter och jämställdhet.

42. Europaparlamentet betonar att sexualundervisningen måste utformas och genomföras på ett helhetsbetonat, rättighetsbaserat och positivt sätt där man betonar integritet och självförtroende och inkluderar både psykosociala och biomedicinska aspekter av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

43. Europaparlamentet understryker att ungdomars sexuella och reproduktiva hälsobehov skiljer sig från vuxnas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ungdomar har tillgång till användarvänliga tjänster där deras rätt till konfidentiell behandling och sekretess vederbörligen beaktas.

44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla ungdomsvänlig sexuell och reproduktiv hälsovård som tar hänsyn till ålder, mognad och fortlöpande utveckling, och som inte diskriminerar på grund av kön, civilstånd, funktionsnedsättning eller sexuell läggning/identitet, och som är tillgänglig utan föräldrarnas eller vårdnadshavares samtycke.

45. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera en för både flickor och pojkar gemensam, obligatorisk, åldersanpassad och jämställdhetsmedveten sex- och samlevnadsundervisning för alla barn och ungdomar.

46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och införa obligatorisk utbildning om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för läkarstudenter och hälso- och sjukvårdspersonal, för att kvinnor och par ska få bra rådgivning utifrån deras hälsotillstånd och personliga och karriärmässiga behov vad gäller önskad familjestorlek.

47. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undanröja alla hinder för tonåringars tillgång till säkra och effektiva preventivmedel till ett överkomligt pris, inklusive kondomer, samt att tillhandahålla tydlig information om preventivmedel.

48. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de måste se till att barn och ungdomar kan utöva sin rätt att söka, ta emot och sprida information om sexualitet, inklusive sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck, på ett åldersanpassat och jämställdhetsmedvetet sätt.

49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta åtgärdsprogram för unga och minderåriga mammor eller blivande mammor. Syftet ska vara att ge de unga mammorna stöd så att de klarar av sin situation och förebygga att nyfödda barn dödas.

50. Europaparlamentet understryker att sexualundervisning måste omfatta bekämpning av stereotyper och fördomar, alla former av våld mot kvinnor och flickor, belysa och fördöma diskriminering på grund av kön och sexuell läggning, samt strukturella hinder för verklig jämställdhet, i synnerhet jämställdhet mellan kvinnor och män, och betona ömsesidig respekt och delat ansvar.

51. Europaparlamentet understryker att sexualundervisning måste inbegripa icke-diskriminerande information och förmedla en positiv bild av HBTI-personer i syfte att effektivt stödja och skydda unga HBTI-personers rättigheter.

52. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att sexualundervisning är särskilt nödvändig eftersom ungdomar i tidig ålder har tillgång till pornografiskt och kränkande innehåll, särskilt via internet. Parlamentet betonar att sexualundervisningen därför måste ingå i ett bredare sammanhang till stöd för ungdomarnas känslomässiga utveckling, så att de kan utveckla relationer som grundas på ömsesidig respekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra informationskampanjer riktade till föräldrar och vuxna som arbetar med ungdomar, för att öka medvetenheten om pornografins skadliga inverkan på ungdomar.

53. Europaparlamentet uppmanar också medlemsstaterna att gripa sig an behovet av en allsidig sexualundervisning där även relationernas känslomässiga dimension tas upp, med tanke på att unga flickor sexualiseras i audiovisuellt och digitalt innehåll som ungdomar har tillgång till.

54. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för sexualundervisningen inrikta sig på att förebygga sexuellt överförbara infektioner, däribland hiv, genom uppmuntran till säkert sex och underlättad tillgång till preventivmedel.

Förebyggande och behandling av sexuellt överförbara infektioner

55. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera omedelbar och allmän tillgång till behandling av sexuellt överförbara sjukdomar som ges på ett säkert och vidsynt sätt.

56. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att informera allmänheten, att ge mer och bättre information och att förstärka sina åtgärder för att utifrån senaste medicinska utveckling och praxis öka medvetenheten om sexuellt överförbara infektioner, särskilt hiv/aids, smittvägar samt förebyggande metoder och även förhindra oönskade graviditeter.

57. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla förebyggande verksamhet utöver frivillig rådgivning och testning.

58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gripa sig an sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för personer som lever med hiv/aids, och att rikta in sig på behoven för kvinnor och riskgrupper, bl.a. prostituerade, fångar, migranter och sprutnarkomaner, särskilt genom att erbjuda tillgång till testning och behandling och komma till rätta med de underliggande socioekonomiska faktorer, såsom bristande jämställdhet och diskriminering, som bidrar till att kvinnor och riskgrupper löper risk för hiv/aids.

59. Europaparlamentet uppmanar EU att främja och investera i forskning och utveckling kring ny och förbättrad godtagbar och tillgänglig förebyggande teknik, diagnostik och behandling av hög kvalitet och till ett överkomligt pris, med inriktning på hiv/aids och andra sexuellt överförbara infektioner samt försummade tropiska sjukdomar, i syfte att minska den börda som dessa sjukdomar innebär för mödrars och barns hälsa.

60. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra effektiva strategier för alla i syfte att förebygga hiv samt att avskaffa bestämmelser och lagstiftning om bestraffning och stigmatisering av människor som lever med hiv/aids, eftersom dessa lagar anses vara ineffektiva och även motverka förebyggande av hiv.

61. Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare för medborgarna att få information, vaccinering och lämplig behandling för att skydda barn mot hiv/aids under graviditeten samt säkerställa omedelbar behandling efter födseln i händelse av infektion.

Våld i samband med sexuella och reproduktiva rättigheter

62. Europaparlamentet fördömer alla kränkningar av kvinnors kroppsliga integritet och alla skadliga metoder som är avsedda att kontrollera kvinnors sexualitet och självbestämmande i reproduktiva frågor, särskilt kvinnlig könsstympning. Parlamentet understryker att detta utgör allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som medlemsstaterna omedelbart måste ta itu med.

63. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att säkerställa att kvinnor och män från alla sociala och etniska grupper lämnar ett fullständigt informerat samtycke till alla medicinska tjänster och förfaranden, såsom preventivmedel, sterilisering och abort. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta förfaranden som garanterar att reproduktiv hälsovård är fri från omänsklig och förnedrande behandling, särskilt när det gäller häkten, fängelser samt psykiatriska institutioner och vårdhem för äldre.

64. Sexuellt våld mot eller sexuell kontroll av kvinnor, såsom våldtäkt, även inom äktenskapet, kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp, incest, sexuellt utnyttjande, sexuella trakasserier och tvångsäktenskap i tidig ålder/barnäktenskap har en skadlig långsiktig inverkan på kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa samt på deras självaktning och självbestämmande. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gripa sig an kvinnors och flickors behov av skydd mot sådana kränkningar och att tillhandahålla stöd för de utsatta med hjälp av utbildningssystemen på både nationell och lokal nivå, och att inrikta sig på åtgärder mot kränkningarna som inbegriper stränga straff för förövare och kriminalisering av sexuellt våld.

65. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

66. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att garantera att en kvinna som har blivit gravid som en konsekvens av en våldtäkt, och även i fall där det föreligger en allvarlig risk för kvinnans liv och hälsa, ska kunna göra abort med fullt hälsoskydd och rättsligt skydd utan någon som helst restriktion.

67. Europaparlamentet vidhåller att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste grunda sig på befintliga internationella människorättsinstrument och centrala politiska samförståndsdokument. Parlamentet beklagar att EU:s ståndpunkt som utarbetades inför FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20), och som innebar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter erkändes som en övergripande fråga av central betydelse för andra utvecklingsaspekter, inte återspeglades i det slutliga FN-dokumentet på grund av att EU inte lyckats uttala sig samstämmigt.

68. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att processerna från ICPD+20, Beijing+20 och Rio+20 införlivas i ramverket för perioden efter 2015.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i samband med offentligt utvecklingsbistånd

69. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att investeringar i reproduktiv hälsa och familjeplanering hör till de mest kostnadseffektiva utvecklingsåtgärderna och är ett av de effektivaste sätten att främja hållbar utveckling i ett land.

70. Europaparlamentet betonar vidare betydelsen av utbildning och ökad medvetenhet om sexuell och reproduktiv hälsa som en väsentlig del av agendan för kvinnors hälsa i utvecklingsländerna.

71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevilja en särskild budgetpost för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter under de tematiska budgetposterna i EU:s finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, samt tillräcklig finansiering i alla lämpliga instrument för den omfattande agendan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

72. Europaparlamentet påminner om det akuta behovet av utbildad sjukvårdspersonal i utvecklingsländerna och att kompetensflykten av utbildad vårdpersonal måste förhindras genom ekonomiska incitament och utbildningsstöd. Parlamentet understryker vikten av integrerade hälsotjänster för hiv samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, samt vikten av att involvera det civila samhället, lokala myndigheter, närsamhället, ideella folkhälsoorganisationer och frivilligorganisationer på alla nivåer vid inrättandet av vårdtjänster. Parlamentet framhåller särskilt behovet av att underlätta tillgången till hälsovård för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i landsbygdsområden och isolerade områden.

73. Europaparlamentet stöder rekommendation 1903 (2010) från Europarådets parlamentariska församling om att 0,7 procent av BNP ska anslås till offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar EU att stå fast vid detta åtagande när det gäller finansiering och genomförande av de europeiska instrumenten för yttre åtgärder och Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020.

74. Europaparlamentet påminner om att de allvarliga epidemier, bl.a. hiv, som härjar i vissa utvecklingsländer som är EU:s parter är ett omfattande hinder för utvecklingen.

75. Europaparlamentet uppmanar med kraft de organisationer som mottar EU-medel för hiv/aids och/eller hälsoskydd att ta fram en tydlig, koncis och genomsynlig strategi för hur de kan införliva sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och primär hiv-prevention i sina insatser.

76. Europaparlamentet uppmanar EU att se till att EU:s utvecklingssamarbete antar en strategi som grundar sig på mänskliga rättigheter och att det har en stark och uttrycklig inriktning på och konkreta mål för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, med särskilt uppmärksamhet på familjeplaneringstjänster, mödra- och spädbarnsdödlighet, säker abort, preventivmedel, förebyggande av och åtgärder mot hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar, avskaffande av sedvanor såsom kvinnlig könsstympning, tidiga och/eller påtvingade äktenskap, selektiv abort på grund av fostrets kön och tvångssterilisering.

77. Europaparlamentet uppmanar EU-delegationerna att arbeta med berörda regeringar för att utforma och genomföra en politik som fokuserar på att främja kvinnors och flickors värde i samhället i syfte att bekämpa bristande jämställdhet, diskriminering av kvinnor och flickor och de sociala normer som gör att söner ges företräde och som utgör grundorsakerna till könsselektering före födseln, barnamord på flickor, flickaborter, tidiga tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning. Europaparlamentet betonar att insatserna för att begränsa könsselekteringen inte får inverka på kvinnornas rätt till legitima tekniker och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa.

78. Europaparlamentet kräver att unionens och medlemsstaternas humanitära bistånd bör undantas från de begränsningar för humanitärt bistånd som införts av Förenta staterna och andra givare, och särskilt att kvinnor och flickor som våldtas under väpnade konflikter bör få tillgång till abort.

79. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att i människorättsdialoger ta upp de hinder som människor möter när de försöker få tillgång till reproduktiv hälsovård och utöva sina rättigheter angående sexuell och reproduktiv hälsa.

80. Europaparlamentet påminner om genomförandet av det handlingsprogram som den internationella befolkningskonferensen (ICPD) antog i Kairo 1994, där det anges att sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter är grundläggande för en hållbar utveckling.

81. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang eftertryckligen kommissionen att bland sina utvecklingsprioriteringar behålla undanröjandet av alla hinder för tillgång till högkvalitativa, överkomliga, godtagbara och tillgängliga tjänster inom sexuell och reproduktiv hälsa, prenatal vård och mödravård, däribland frivillig familjeplanering, tillgång till preventivmedel och säker abort, samt ungdomsvänliga tjänster, samtidigt som man bekämpar könsdiskriminering som leder till könsselektiva och ofrivilliga aborter, tvångssterilisering och sexuellt våld samt garanterar tillhandahållandet av produkter inom sexuell och reproduktiv hälsa, prenatal vård och mödravård samt förebyggande, behandling, vård och stöd i samband med hiv, och detta utan diskriminering.

82. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att den operativa översynen av ICPD+20 resulterar i en omfattande översyn av samtliga aspekter av fullständigt utövande av sexuella och reproduktiva rättigheter, att den på nytt bekräftar en stark och progressiv syn på sexuella och reproduktiva rättigheter för alla i enlighet med internationella människorättsnormer och att den ökar regeringarnas skyldighet att redovisa resultaten i fråga om uppnåendet av de överenskomna målen. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att särskilt se till att översynen bygger på aktiv medverkan och att olika aktörer, däribland det civila samhället såväl som kvinnor och ungdomar, ges möjlighet att medverka på ett meningsfullt sätt. Parlamentet erinrar om att denna översyn måste grundas på mänskliga rättigheter och vara särskilt inriktad på sexuella och reproduktiva rättigheter.

83. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, särskilt EU-delegationerna på plats, att vara fullt medvetna om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som viktiga faktorer för en hållbar utveckling för alla, med avseende på mänsklig utveckling, styre, jämställdhet och mänskliga rättigheter, ungdomars och kvinnors ekonomiska egenmakt på nationell nivå, liksom viktiga faktorer för EU:s nuvarande programplanering för perioden 2014–2020.

84. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att se till att befolkningsdynamiken och kopplingar till en hållbar utveckling för alla samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en prioritering i utformningen av den globala utvecklingsramen för perioden efter 2015, där alla människor kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter, däribland sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, oavsett social ställning, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, ras, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, religion eller övertygelse. Parlamentet vidhåller att EU måste uttala sig samstämmigt och inta en ledande ställning i frågan.

85. Europaparlamentet erinrar om att ofrivilligt gravida kvinnor runtom i världen bör ha enkel tillgång till tillförlitlig information och rådgivning och att högkvalitativ och allomfattande hälso- och sjukvård och assistans också bör erbjudas.

86. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden om ett fullständigt och effektivt genomförande av handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling och resultaten från utvärderingskonferenserna.

87. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att stödja de nationella regeringarnas, de lokala myndigheternas och det civila samhällets egenansvar och ledarskap i fråga om tillhandahållande och främjande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som är till för alla och måste bygga på ett delat ansvar.

88. Europaparlamentet uppmanas att ta upp kränkningar av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sin årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området.

°

°         °

89. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT C 59 E, 23.2.2001, s. 133.

(2)

EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 12.

(3)

EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 11.

(4)

EUT L 224, 6.9.2003, s. 1.

(5)

EUT L 403, 30.12.2006, s. 9.

(6)

EUT L 142, 30.4.2004, s. 1.

(7)

EGT C 305, 31.10.1994, s. 80.

(8)

EGT C 211, 22.7.1996, s. 31.

(9)

EGT C 271, 12.11.2003, s. 219.

(10)

EUT L 142, 30.4.2004, s. 1.

(11)

EUT C 295, 4.12.2009.

(12)

EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.

(13)

EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 1.

(14)

Unicef:s rapport ”Opportunity in crisis: preventing HIV from early adolescence to young adulthood’, 2011.


MOTIVERING

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) utarbetar en årlig klassificering för att kartlägga bristande jämställdhet i världens länder. Jämställdhetsindexet mäts genom könsbaserade nackdelar i tre aspekter av livet, reproduktiv hälsa, medbestämmande och arbetsmarknaden(1). Detta betänkande inriktas på den första faktorn och motsvarande rättigheter, inte bara som en människorättslig fråga utan även som ett sätt att uppnå jämställdhet.

EU-medlemsstaterna hör till världens mest utvecklade länder, och tar ledningen i den globala klassificeringen av länderna enligt situationen för deras befolkningars reproduktiva hälsa(2). Tillgängliga uppgifter från medlemsstaterna avslöjar dock stora skillnader i kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa inom EU.

Europaparlamentet har vid flera tillfällen uttryckt sitt stöd för investeringar i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. En stark ståndpunkt från EU:s sida om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är endast möjlig med ett starkt stöd från parlamentet.

Detta betänkande kommer vid en avgörande tidpunkt. De rådande politiska och ekonomiska förhållandena hotar respekten för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. På grund av den rådande finanskrisen och den ekonomiska nedgången med nedskärningar i de offentliga budgeterna som följd finns det en tendens i medlemsstaterna att påskynda privatiseringar av hälso- och sjukvårdstjänster och minska tillgången till och kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster(3). Dessutom har mycket konservativa åsikter om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter fått fäste runtom i Europa. Som tydligt framgår i länder som Spanien och Ungern och i regionala forum som Europarådets parlamentariska församling, Europeiska kommittén för sociala rättigheter och till och med i Europaparlamentet, blir motståndarna mot fri abort allt starkare och alltmer högröstade. Med tanke på dessa attacker är det viktigare än någonsin att Europaparlamentet försvarar sexuella och reproduktiva rättigheter som mänskliga rättigheter och detta betänkande är därför tänkt att fungera som en användbar sammanfattning av den nuvarande situationen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på EU-nivå.

Sexuell och reproduktiv hälsa

Enligt WHO ”avser reproduktiv hälsa de reproduktiva processerna och funktionerna och det reproduktiva systemet i alla skeden av livet”. ”[Reproduktiv hälsa] innebär att människor kan ha ett ansvarsfullt, tillfredsställande och säkert sexliv, att de har förmåga att reproducera sig och frihet att besluta om, när och hur ofta de vill reproducera sig. I detta ligger rätten för män och kvinnor att informeras om och ha tillgång till säkra, effektiva, billiga och godtagbara metoder för fertilitetsreglering, vilka de själva väljer, och rätten att ha tillgång till lämpliga hälsovårdstjänster som gör att kvinnor säkert kan genomgå graviditet och barnafödande och att par får största möjliga chanser att få ett friskt barn(4).”

Sexuell hälsa definieras som ”ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till sexualitet. Det handlar inte bara om avsaknad av sjukdomar, dysfunktion eller funktionshinder. Sexuell hälsa kräver en positiv och respektfull inställning till sexualitet och sexuella relationer samt möjligheten att ha lustbetonade och säkra sexuella erfarenheter, fria från tvång, diskriminering och våld. För att uppnå och upprätthålla sexuell hälsa måste alla människors sexuella rättigheter respekteras, skyddas och uppfyllas(5).”

Sexuella och reproduktiva rättigheter

Sexuell och reproduktiv hälsa skyddas genom sexuella och reproduktiva rättigheter. Såsom anges i artikel 96 i handlingsplattformen från Peking (1995) grundas dessa rättigheter på de mänskliga rättigheterna jämställdhet och värdighet.

Sexuella och reproduktiva rättigheter, inbegripet rätten till mödravård och familjeplanering, omfattar både friheter och rättigheter som är knutna till många av de redan etablerade medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Även om reproduktiva rättigheter inte är utbytbara utgör de en aspekt av de sexuella rättigheter, och omvänt är sexuella rättigheter en del av de reproduktiva rättigheterna(6).

Mödradödlighet

Mödradödligheten är fortsatt mycket låg i de flesta medlemsstaterna (2–10 dödsfall per 100 000 levande födda barn)(7), men i vissa medlemsstater är den betydligt högre (34 i Lettland, 27 i Rumänien, 21 i Ungern och 20 i Luxemburg). Flera medlemsstater visar dock lovande tendenser. Från 1990 till 2010 minskade Rumäniens mödradödlighet till exempel från 170 till 27, Lettlands från 54 till 34, Bulgariens från 24 till 11 och Litauens från 34 till 8. Samtidigt visar andra medlemsstater oroande tendenser och variationer. Luxemburgs uppskattade mödradödlighet har stadigt ökat från 6 år 1990 till 20 år 2010, medan Ungern har lyckats sänka sitt mödradödlighetstal på 23 på 1990-talet till 10 under 2000-talet, men talen ökade igen till 21 år 2010(8). I sin resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området påminde Europaparlamentet om att förebyggandet av mödrars dödlighet och sjukdomar kräver ett effektivt främjande och skydd av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, särskilt deras rätt till liv, utbildning, information och hälsa. Parlamentet betonar att EU därför har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till att minska förebyggbara komplikationer som inträffar före, under och efter graviditet och förlossning.

Uppgiftsinsamling

Många medlemsstater samlar inte in de uppgifter som behövs för en fullständig bedömning av situationen för den reproduktiva och sexuell hälsan. Över två tredjedelar av medlemsstater förfogar till exempel inte över uppgifter om procentandelen gravida kvinnor som har fått göra minst ett besök på en mödravårdscentral och över en fjärdedel av medlemsstaterna har inga uppgifter om procentandelen förlossningar som sker med hjälp av en kompetent läkare(9). Vissa högt utvecklade länder kanske finner det överflödigt att samla in sådana uppgifter, men de är viktiga indikatorer för att möjliggöra en konsekvent övervakning av nivån på den reproduktiva hälsan. Det är därför nödvändigt att medlemsstaterna sammanställer och övervakar mer heltäckande data och statistik om indikatorer för sexuell och reproduktiv hälsa (sexuellt överförbara infektioner, aborter och preventivmedel, ej tillgodosedda behov av preventivmedel, tonårsgraviditeter etc.), som åtminstone redovisas per kön och ålder. För att få en bättre översikt av situationen i hela unionen bör Europeiska jämställdhetsinstitutet ges befogenhet att se till att uppgifter och bästa praxis samlas in och analyseras.

Sexualundervisning

Sexualundervisning är obligatorisk enligt den nationella lagstiftningen i de flesta medlemsstater, även om innehållet och kvaliteten varierar. Enligt en färsk undersökning är kvaliteten på sexualundervisningen högst i Beneluxländerna, de nordiska länderna, Frankrike och Tyskland. Medlemsstater i Öst- och Sydeuropa Europa tenderar att ha bristfälliga eller obefintliga sexualundervisningsprogram(10).

Högre siffror för tonårsfödslar, abort och sexuellt överförbara infektioner brukar ha samband med bristfällig eller otillräcklig sexualundervisning. Aktuella EU-uppgifter överensstämmer med detta antagande, vilket framgår av att de högsta siffrorna för tonårsfödslar och abort finns bland medlemsstaterna i Östeuropa(11).

Även om den allmänna tendensen är att sexualundervisningen långsamt förbättras, skulle utbyte av gemensamma mål och bästa praxis mellan EU-medlemsstaterna bidra till att underlätta harmoniseringen av sexualundervisningsstandarder och till en mer jämställd sexuell och reproduktiv hälsa för alla ungdomar i EU.

Födelsetal bland ungdomar och antal oönskade graviditeter

Födelsetalen bland ungdomar(12) varierar betydligt mellan medlemsstaterna. De medlemsstater som har de lägsta födelsetalen bland ungdomar (mellan 5 och 9 födslar per år) är för närvarande Nederländerna, Slovenien, Danmark, Sverige, Cypern, Italien, Luxemburg och Finland. Något högre födelsetal bland ungdomar (mellan 10 och 20 födslar) rapporteras i majoriteten av medlemsstaterna: Tyskland, Österrike, Frankrike, Belgien, Grekland, Spanien, Tjeckien, Lettland, Polen, Portugal, Irland, Litauen, Ungern och Malta. Det högsta antalet tonårsfödslar rapporteras i Slovakien (22), Estland (24), Storbritannien (26), Rumänien (40), och Bulgarien (44).

Trots positiva tendenser i vissa medlemsstater visar den stora skillnaden mellan Nederländernas födelsetal bland ungdomar på 5, Storbritanniens 26 och Bulgariens 44 att många ungdomar i EU fortfarande saknar nödvändig förmåga och kunskaper för att fatta ansvarsfulla sexuella och reproduktiva beslut.

Förutom att de flesta tonårsgraviditeter är oplanerade och att unga flickor generellt är oförberedda för moderskapet, får ungdomsfödslar ofta varaktiga konsekvenser. Graviditetsrelaterade hälsoproblem är vanligare vid ungdomsgraviditeter än vuxna graviditeter (t.ex. missfall och spädbarnsdöd). Undersökningar visar också på att det är mindre sannolikt att unga mödrar går ut gymnasiet, och att de löper större risk att hamna i fattigdom. Dessutom föds barn till unga flickor ofta underviktiga och uppvisar hälso- och utvecklingsmässiga problem(13).

Vuxna kvinnor kan också råka ut för oönskade graviditeter av olika skäl: preventivmedel som inte fungerat, olämplig eller inkonsekvent användning av preventivmedel, sexualpartner som motsätter sig preventivmedel, påtvingat sex eller våldtäkt eller hälsoskäl. Som WHO konstaterar ”kan även en planerad graviditet bli oönskad om omständigheterna förändras(14).”

Abort

Abort på begäran är laglig i 20 medlemsstater. Av de sju återstående medlemsstaterna tillåter tre (Storbritannien, Finland och Cypern) en bred tolkning av de begränsande skälen, medan en restriktiv tolkning av de begränsade skälen och en allmän ovilja eller rädsla att utföra aborter i tre andra medlemsstater (Irland, Polen och Luxemburg) har lett till att (rapporterade) lagliga aborter utförs sällan, om än alls. Malta är den enda medlemsstat som förbjuder abort utan undantag enligt lag(15). Begränsande skäl för att tillåta abort kan vara om kvinnans liv eller fysiska och/eller psykiska hälsa är i fara, fosterskador, våldtäkt eller av medicinska eller socioekonomiska skäl. Tidsgränsen för att få göra abort är i de flesta länder 12 veckor in i graviditeten. Kostnaderna för att göra abort varierar enormt mellan medlemsstaterna. I länder där abort omfattas av sjukförsäkringen gäller det vanligtvis endast de som utförs av medicinska skäl. Vissa medlemsstater kräver en obligatorisk vänteperiod och minderåriga som vill göra abort kan behöva inhämta föräldrarnas samtycke(16).

Det ska noteras att alltfler hinder för abort även införs i länder med tolerant abortlagstiftning. Kvinnor utsätts ofta för oreglerad användning av vägran på grund av samvetsskäl att tillhandahålla reproduktiva hälsotjänster från vårdgivare, obligatoriska väntetider eller tendentiös rådgivning(17). Abortvägran har lett till att många kvinnor nekats tillgång till reproduktiv hälsovård, som information om, tillgång till och inköp av preventivmedel, mödravårdskontroller och lagligt avbrytande av graviditeter. Det rapporteras fall från Slovakien, Ungern, Rumänien, Polen, Irland och Italien där nästan 70 procent av alla gynekologer och 40 procent av narkosläkarna vägrar att utföra aborter av samvetsskäl. Dessa hinder strider tydligt mot människorättsliga normer och internationella medicinska standarder(18).

Det är inte ovanligt att kvinnor som lever i länder med restriktiv abortpolitik reser till andra medlemsstater för att göra abort. Detta medför dock en tung ekonomisk börda för vissa grupper, förutom risken för straffrättsliga åtgärder i bosättningslandet. Dessutom försvåras insamlingen av tillförlitliga uppgifter om abort. I vissa medlemsstater måste kvinnor i landsbygdsområden resa bort för att kunna göra en laglig abort(19). I praktiken drabbar förbudet redan marginaliserade kvinnor hårdare – kvinnor som har svårt att resa till andra EU‑medlemsstater för att göra abort, till exempel kvinnor som lever i svåra ekonomiska omständigheter, asylsökande, kvinnor som står under statlig vård eller förmyndarskap – vilket bidrar till ökade orättvisor på hälsoområdet i unionen.

De medlemsstater som rapporterar det lägsta antalet rapporterade aborter(20) är Tyskland, Grekland, Danmark och Portugal (från 7 till 9 lagligt utförda aborter per 1 000 kvinnor i åldern 15–44 år), medan de medlemsstater som har det högsta antalet rapporterade aborter är Estland, Rumänien, Bulgarien, Lettland, Ungern och Sverige (från 35 till 21 aborter), följt av Storbritannien (17) och Frankrike (18)(21).

Till följd av de eventuella hälsokonsekvenserna av ett abortförbud förefaller det uppenbart att ett sådant förbud inte kommer att leda till att antalet aborter minskar. Det skulle snarare vara mer effektivt att fokusera på oönskade graviditeter(22). Avslutningsvis är sambandet mellan lagliga aborter och förekomsten av aborter mycket svagt, medan det finns ett starkt samband mellan lagliga aborter och säkra aborter. Enligt WHO är ”kostnaden för att utföra en säker abort [… en tiondel av kostnaden för att behandla konsekvenserna av en osäker abort(23).”

Det är också viktigt att notera att den nuvarande familjepolitiska inriktningen till följd av den demografiska krisen också direkt och indirekt påverkar de politiska valen med avseende på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det tycks finnas en uppfattning om att ett abortförbud kommer att öka antalet födslar och att lagliga aborter skulle leda till en befolkningsminskning. Denna uppfattning stöds dock inte av konkreta uppgifter och vi anser att födelsetalen i EU definitivt skulle stödjas mer effektivt genom att förbättra mödrars och fäders möjligheter att förbättra balansen mellan privat- och arbetslivet.

Sexuellt överförbara infektioner

EU övervakar systematiskt vissa sexuellt överförbara infektioner: hiv, syfilis, kongenital syfilis, gonorré, klamydia och veneriskt lymfogranulom. Enligt beslut 2119/98/EG ska medlemsstaterna lämna in uppgifter om alla nödvändiga variabler, men detta sker inte alltid i praktiken och dessutom är vissa nationella övervakningssystem för sexuellt överförbara infektioner inte tillräckligt omfattande. Jämförelsen och kartläggningen av tendenser kan därför bygga på otillräckliga eller obefintliga uppgifter.

De genomsnittliga siffrorna för nya hiv-fall per år i medlemsstaterna är 5,7 per 100 000 invånare. De lägsta talen 2010 rapporterades av Slovakien (0,5) och Rumänien (0,7) och de högsta talen rapporterades av Estland (27,8), Lettland (12,2), Belgien (11) och Storbritannien (10,7). Av de åldersaggregerade uppgifterna framgår att 11 procent av nya de hiv-fallen inträffade bland unga människor i åldern 15–24 år(24).

Det är viktigt att kommissionen och medlemsstaterna tar itu med särskilda behov avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bland kvinnor som lever med hiv, som ett led i en helhetssyn för att sätta stopp för epidemin. Detta kan åstadkommas genom att utöka tillgången till hälsovårdsprogram för sexuell och reproduktiv hälsa, integrera tillgången till aids/hiv-testning och behandling, ömsesidigt stöd, rådgivning och förebyggande tjänster och genom att komma till rätta med de underliggande socioekonomiska faktorer som bidrar till risken för att kvinnor smittas av hiv/aids, exempelvis bristande jämställdhet, diskriminering och bristande skydd av de mänskliga rättigheterna.

Våld i samband med sexuella och reproduktiva rättigheter

Det uppskattas att sju av tio kvinnor drabbas av fysiskt och/eller sexuellt våld under livet. Könsbaserat våld är en form av diskriminering som allvarligt hämmar kvinnors förmåga att åtnjuta sina rättigheter och friheter på jämställda villkor jämfört med män. Sexuellt våld har en förödande livslång inverkan på den psykiska och fysiska hälsan och välbefinnandet för offer och personer som överlever sådant våld. Respekt och främjande av sexuell och reproduktiv hälsa och skydd och uppfyllande av reproduktiva rättigheter är en nödvändig förutsättning för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män, för kvinnors egenmakt, för att de ska kunna åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och för förebygga och begränsa våld mot kvinnor.

Särskild uppmärksamhet bör även ägnas åt skadliga traditionella sedvanor, som kvinnlig könsstympning/kvinnlig omskärelse och tidiga och påtvingade äktenskap, sådana sedvanor kan ha skadliga följder för kvinnors välbefinnande, sexuella relationer, graviditeter och förlossningar, och även kan inverka negativt på samhället i stort.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i utvecklingsstödet

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grundläggande beståndsdelar av den mänskliga värdigheten och utvecklingen, och en grundläggande faktor för social och ekonomisk utveckling. Nyligen insamlade uppgifter visar att det finns bestående och allvarliga problem med sexuell och reproduktiv hälsa i världen, i synnerhet i utvecklingsländer.

Förutom starka politiska åtaganden bör EU även återta rollen som politisk aktör i kampen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på utvecklingsområdet. EU har en viktig roll att spela i främjandet, genomförandet och försvaret av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på internationell nivå, även inom utvecklingsramen för perioden efter 2015, för att se till att befolkningsfrågor och frågor avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter prioriteras i utformningen av utvecklingsramen för perioden efter 2015 och uppföljningen av Rio+20-konferensen.

Medlemsstaterna bör å sin sida bidra till att påskynda framstegen på detta område för att uppnå millennieutvecklingsmål nr 5 och dess två undermål genom att hantera reproduktiv hälsa och mödra-, spädbarns- och barnhälsa på ett heltäckande sätt. Detta kan omfatta tillhandahållande av familjeplanering, mödravård före förlossning, kompetent förlossningspersonal, akut förlossnings- och spädbarnsvård, mödravård efter förlossning och metoder för förebyggande och behandling av sexuellt överförbara sjukdomar och infektioner som hiv. Medlemsstaterna bör också främja system som ger lika tillgång till rättvisa integrerade hälsovårdstjänster av hög kvalitet till rimliga priser och omfattar samhällsbaserad förebyggande och klinisk vård.

Kommissionen kan göra en viktig insats genom att se till att EU:s utvecklingssamarbete antar ett människorättsligt synsätt med en uttrycklig inriktning på och konkreta mål för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

(1)

FN:s utvecklingsfond (2011). Human Development Report 2011: Sustainability and Equity: A Better Future for All, teknisk not 3.

(2)

Detta har visats av de indikatoruppgifter som används för att beräkna jämställdhetsindexet. FN:s utvecklingsfond (2011). Human Development Report 2011: Sustainability and Equity: A Better Future for All. statistisk bilaga, tabell 4.

(3)

Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2013 om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter.

(4)

Global Policy Committee of the WHO(1994). Programförklaring om hälsa, befolkning och utveckling inför den internationella konferensen om befolkning och utveckling, Kairo, den 5–13 september 1994, s. 24, punkt 89.

(5)

WHO (2006): Defining sexual health: Report of a technical consultation on sexual health; 28–31 januari 2002, Gèneve.

(6)

Yamin, A. E. (red.), 2005, Learning to dance: Advancing women’s reproductive health and well-being from the perspectives of public health and human rights, Cambridge, Harvard University Press.

(7)

Det antas att ”länder med 1–10 dödsfall per 100 000 födslar ligger på ungefär samma nivå och att skillnaderna är slumpvisa”, se fotnot 1.

(8)

UN Maternal Mortality Estimation Inter-agency Group (2012). Trends in maternal mortality 1990 to 2010: Uppskattningar från WHO, Unicef, FN:s befolkningsfond och Världsbanken.

(9)

FN:s utvecklingsfond (2011). Human Development Report 2011: Sustainability and Equity: A Better Future for All. statistisk bilaga, tabell 4.

(10)

Beaumont, K; Maguire, M; Schulze, E; Europaparlamentet (2013), Policies for Sexuality Education in the European Union, finns på: http://www.europarl.europa.eu/committees/en/femm

(11)

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (juni 2012). Sexuellt överförbara infektioner i Europa 1990–2010.

(12)

Det årliga antalet födslar bland flickor i åldern 15–19 år per 1 000 flickor i den åldersgruppen.

(13)

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (juni 2012). Sexuellt överförbara infektioner i Europa 1990–2010.

(14)

WHO (2012). Sexual and reproductive health: facts and figures about abortion in the European region.

(15)

Se UN ICPD Beyond 2014 Review (juli 2012), Country Implementation Profiles, Internationella familjeplaneringsförbundet, IPPF (maj 2012), Abortion Legislation in Europe.

(16)

IPPF (maj 2012). Abortion Legislation in Europe.

(17)

Christine McCafferty, rapport från Europarådet, ”Women’s access to lawful medical care: the problem of unregulated use of conscientious objection”, 20.7.2010 och resolution 1763 (2010) från Europarådets parlamentariska församling.

(18)

WHO (2:a utgåvan, 2012), Safe abortion: technical and policy guidance for health systems.

(19)

Internationella familjeplaneringsförbundet, IPPF (maj 2012), Abortion Legislation in Europe.

(20)

De medlemsstater som har den mest restriktiva politiken (Irland, Polen, Luxemburg och Malta) är undantagna.

(21)

Uppgifter för Österrike, Cypern, Luxemburg och Malta finns inte tillgängliga. UN Department of Economic and Social Affairs: Population Division (mars 2011), World Abortion Policies 2011.

(22)

Internationella familjeplaneringsförbundet, IPPF (maj 2012), Abortion Legislation in Europe.

(23)

WHO (2012). Sexual and reproductive health: facts and figures about abortion in the European region.

(24)

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)/WHO:s regionalkontor för Europa, övervakning av hiv/aids i Europa 2011.


RESERVATION

Anna Zaborska

Denna icke bindande resolution står i strid med EU-fördraget och kan inte användas för att införa rätt till abort eller mot full tillämpning av ECI(2012)000005. Inget internationellt rättsligt bindande fördrag och inte heller Europakonventionen eller internationell sedvanerätt kan med fog hävdas fastställa eller erkänna en sådan rätt. Alla EU:s institutioner, organ och byråer måste förbli neutrala i fråga om abort. EU-domstolen bekräftar (C-34/10) att alla mänskliga befruktade ägg utgör ett mänskligt embryo som ska skyddas. FN:s förklaring om barnets rättigheter fastslår att alla barn har rätt till rättsligt skydd före och efter födseln. EU-stöd bör inte ges till någon myndighet eller organisation som främjar, stöder eller deltar i hanteringen av någon verksamhet som inbegriper abort. Den mänskliga rättigheten till samvetsvägran tillsammans med statens ansvar att garantera patienter tillgång till vård, särskilt akut prenatal vård och mödravård, måste upprätthållas. Ingen person, vårdinrättning eller institution får tvingas, hållas ansvarig eller utsättas för någon som helst diskriminering på grund av vägran att utföra, inhysa, bistå vid eller bevilja en handling som skulle kunna orsaka ett mänskligt embryos död.


YTTRANDE från utskottet för utveckling (10.7.2013)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter

(2013/2040(INI))

Föredragande: Michael Cashman

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet vidhåller att allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet, och uppmanar kommissionen att se till att utvecklingssamarbetet och den framtida globala utvecklingsramen har en människorätts- och jämställdhetsbaserad infallsvinkel samt ett starkt och uttalat fokus, konkreta mål och mätbara indikatorer för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, samtidigt som man prioriterar kvinnors och ungdomars egenmakt och jämställdheten mellan kvinnor och män.

2.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang eftertryckligen kommissionen att bland sina utvecklingsprioriteringar behålla undanröjandet av alla hinder för att möjliggöra tillgång till högkvalitativa, prismässigt överkomliga, godtagbara och tillgängliga tjänster inom sexuell och reproduktiv hälsa, prenatal vård och mödravård, däribland frivillig familjeplanering, preventivmedel och säker abort, samt ungdomsvänliga tjänster, samtidigt som man bekämpar könsdiskriminering som leder till könsselektiva och ofrivilliga aborter, tvångssterilisering och sexuellt våld samt garanterar tillhandahållandet av produkter inom sexuell och reproduktiv hälsa, prenatal vård och mödravård samt förebyggande, behandling, vård och stöd i samband med hiv, och detta utan diskriminering.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevilja en särskild budgetpost för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter under de tematiska budgetposterna inom ramen för EU:s finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, samt tillräcklig finansiering för den breda agendan inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i alla lämpliga instrument.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att processerna från ICPD+20, Beijing+20 och Rio+20 införlivas i ramverket för perioden efter 2015.

5.  Europaparlamentet inser att allmän tillgång till högkvalitativ hälso- och sjukvård med tillhörande tjänster, däribland sexuell och reproduktiv hälsa, prenatal vård och mödravård, samt utbildning bidrar till en hållbar utveckling för alla och till minskad dödlighet bland spädbarn, barn och mödrar, liksom till att ge kvinnor och ungdomar egenmakt, och att detta därför är en mycket kostnadseffektiv folkhälso- och utvecklingsstrategi.

6.  Europaparlamentet vidhåller att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste grunda sig på befintliga internationella människorättsinstrument och centrala politiska samförståndsdokument. Parlamentet beklagar att EU:s ståndpunkt som utarbetades inför FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20), och som innebar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter erkändes som en övergripande fråga av central betydelse för andra utvecklingsaspekter, inte återspeglades i det slutliga FN-dokumentet på grund av att EU inte lyckats uttala sig samstämmigt.

7.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att se till att befolkningsdynamik och kopplingar till en hållbar utveckling för alla och till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter blir en prioritering i utformningen av den globala utvecklingsramen för perioden efter 2015, där alla människor kan förverkliga sina mänskliga rättigheter, däribland sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, oavsett social ställning, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, ras, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, religion eller övertygelse. Parlamentet vidhåller att EU måste uttala sig samstämmigt och inta en ledande ställning i frågan.

8.  Europaparlamentet vidhåller att möjliggörandet av kvinnors, flickors och pars grundläggande frihet att fatta beslut om sitt sexuella och reproduktiva liv, däribland om och när de vill skaffa barn, skapar möjligheter till aktiviteter såsom utbildning och arbete, vilket bidrar till jämställdhet, fattigdomsminskning och en hållbar utveckling för alla. Parlamentet konstaterar att möjligheten att välja att ha färre barn, med större åldersskillnad mellan dem, gör det potentiellt möjligt för familjer att investera mer i varje barns fostran och hälsa.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden om ett fullständigt och effektivt genomförande av handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling och resultaten från sina utvärderingskonferenser.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, och särskilt EU-delegationerna på plats, att vara fullt medvetna om att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt prenatal vård och mödravård är viktiga faktorer för en hållbar utveckling för alla med avseende på mänsklig utveckling, samhällsstyrning, jämställdhet, mänskliga rättigheter och ungdomars och kvinnors ekonomiska egenmakt på nationell nivå, samt viktiga faktorer för EU:s nuvarande programplanering för perioden 2014–2020.

11. Europaparlamentet uppmanar EU-delegationerna att arbeta med berörda regeringar för att utforma och genomföra en politik som fokuserar på att främja kvinnors och flickors värde i samhället i syfte att bekämpa bristande jämställdhet, diskriminering av kvinnor och flickor och de sociala normer som gör att söner ges företräde och som utgör grundorsakerna till könsselektering före födseln, barnamord på flickor, flickaborter, tidiga tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning. Parlamentet betonar att insatserna för att begränsa könsselektering inte får försvåra eller begränsa kvinnors rätt till legitima tekniker och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa.

12. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de organisationer som mottar EU-medel för hiv/aids och/eller hälsoskydd att ta fram en tydlig, koncis och genomsynlig strategi för hur de kan införliva sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och primär hiv-prevention i sina insatser.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att stödja de nationella regeringarnas, de lokala myndigheternas och det civila samhällets egenansvar och ledarskap i fråga om tillhandahållande och främjande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som är till för alla och måste bygga på ett delat ansvar.

14. Europaparlamentet uppmanar EU att främja forskning och utveckling kring ny och förbättrad godtagbar, prismässigt överkomlig och tillgänglig förebyggande teknik, diagnostik och behandling, med inriktning på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och fattigdomsrelaterade och försummade tropiska sjukdomar, som utgör ett kraftigt hinder för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i låg- och medelinkomstfamiljer och som sammantaget tillhör huvudorsakerna till mödra- och barnadödlighet.

15. Europaparlamentet uppmanas att ta upp kränkningar av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i sin årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området.

16. Europaparlamentet erinrar om att ofrivilligt gravida kvinnor runtom i världen bör ha enkel tillgång till tillförlitlig information och rådgivning och att högkvalitativ och allomfattande hälso- och sjukvård och assistans också bör erbjudas.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

9.7.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

6

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Thijs Berman, Michael Cashman, Véronique De Keyser, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Mikael Gustafsson, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Bill Newton Dunn, Maurice Ponga, Jean Roatta, Michèle Striffler, Keith Taylor, Ivo Vajgl, Anna Záborská, Iva Zanicchi

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Emer Costello, Santiago Fisas Ayxela, Enrique Guerrero Salom, Edvard Kožušník, Isabella Lövin, Cristian Dan Preda

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Jan Kozłowski


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

25.11.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

15

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Andrea Češková, Tadeusz Cymański, Edite Estrela, Iratxe García Pérez, Zita Gurmai, Mikael Gustafsson, Mary Honeyball, Sophia in ‘t Veld, Silvana Koch-Mehrin, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Constance Le Grip, Astrid Lulling, Barbara Matera, Elisabeth Morin-Chartier, Angelika Niebler, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Marc Tarabella, Britta Thomsen, Marina Yannakoudakis, Anna Záborská, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Iñaki Irazabalbeitia Fernández, Kent Johansson, Nicole Kiil-Nielsen, Doris Pack, Zuzana Roithová

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Birgit Collin-Langen, António Fernando Correia de Campos, Jill Evans, María Irigoyen Pérez, Miroslav Mikolášik, Ewald Stadler

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy