BETÄNKANDE om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter

4.12.2013 - (2012/2323(INI))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: József Szájer

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter

(2012/2323(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[1],

–   med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–   med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen[2], särskilt punkt 15 och bilaga I,

–   med beaktande av domstolens dom av den 5 september 2012 i mål C-355/10, parlamentet mot rådet, ännu inte refererad i rättsfallssamlingen, och det pågående mål C-427/12, kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd,

–   med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning[3],

–   med beaktande av den informationsrapport som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog den 19 december 2013: Bättre lagstiftning: genomförandeakter och delegerade akter,

–   med beaktande av skrivelsen av den 26 november 2012 från parlamentets talman till utskottsordförandekonferensens ordförande om de övergripande principerna för användningen av delegerade akter i samband med de lagstiftningsprogram som omfattas av den fleråriga finansplanen, i den form de stadfästs av talmanskonferensen vid dess sammanträde den 15 november 2012,

–   med beaktande av skrivelsen av den 8 februari 2013 från parlamentets talman till rådets och kommissionens ordförande om bristen på framsteg i rådet med avseende på anpassningsförslagen inom områdena jordbruk och fiske,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0435/2013), och av följande skäl:

A. I Lissabonfördraget infördes en möjlighet för parlamentet och rådet (som tillsammans kallas ”lagstiftaren”) att till kommissionen delegera en del av sina befogenheter i en lagstiftningsakt (”den grundläggande akten”). Delegering är ett vanskligt förfarande varvid kommissionen får i uppdrag att utöva en befogenhet som ingår i lagstiftarens roll. Därför måste det ses till att fördraget tillämpas korrekt, så att också delegerade akter får tillräcklig demokratisk legitimitet. Utgångspunkten när frågan om delegering behandlas måste därför alltid vara att lagstiftaren fritt får välja när det ska bli aktuellt med delegering. Enligt etablerad rättspraxis är rätten att anta bestämmelser om väsentliga delar av det ämne som behandlas förbehållen lagstiftaren, vilket innebär att det inte är möjligt att delegera antagandet av bestämmelser som kräver politiska beslut som omfattas av lagstiftarens ansvar. Delegeringen av befogenheter kan därför handla endast om befogenhet att komplettera eller ändra sådana delar av en lagstiftningsakt som inte är väsentliga. Delegerade akter som antas av kommissionen kommer att bli icke-lagstiftningsakter av allmän räckvidd. Den grundläggande akten måste tydligt avgränsa mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen samt fastställa de villkor som gäller för delegeringen.

B.  För att fastställa de praktiska förfarandena och de överenskomna klarläggningarna och preferenserna som ska tillämpas vid delegering av lagstiftningsbefogenheter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget ingick Europaparlamentet, rådet och kommissionen en gemensam överenskommelse om delegerade akter, vars syfte är delegeringen ska kunna utövas flexibelt och effektivt övervakas av Europaparlamentet och rådet.

C. I fördragen föreskrivs det att medlemsstaterna ska vidta alla nationella lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för att genomföra unionens rättsligt bindande akter. Om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs ska dock kommissionen (och, i vissa undantagsfall, rådet), såsom det fastställs i artikel 291 i EUF-fördraget tilldelas genomförandebefogenheter genom dessa akter. Om den grundläggande akten innehåller krav på att kommissionens antagande av genomförandeakter förutsätter tillsyn från medlemsstaternas sida bör den grundläggande akten ge kommissionen dessa genomförandebefogenheter i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. I ett uttalande bifogat till den förordningen fanns en tungt vägande utfästelse från kommissionens sida, nämligen att det brådskande arbetet med att anpassa unionens regelverk till det nya systemet med delegerade akter och genomförandeakter ska slutföras under innevarande valperiod, också för grundläggande akter där det hänvisas till det föreskrivande förfarandet med kontroll.

D. Det är lagstiftaren som från fall till fall ska bestämma hur ingående varje lagstiftningsakt ska vara och således också besluta om det ska delegeras någon befogenhet till kommissionen att anta delegerade akter eller inte, liksom också om det behövs befogenheter för att tillförsäkra enhetliga villkor för genomförande av lagstiftningsakten. Någon skyldighet att ge befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter föreligger aldrig. Man bör dock överväga en sådan delegering när det behövs flexibilitet och effektivitet och detta inte kan åstadkommas med hjälp av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Beslut om att ge befogenhet av ovannämnda slag måste baseras på objektiva faktorer som måste möjliggöra kontroll av lagenligheten hos den lösning som har valts. Beslutet om att ge delegerad befogenhet eller genomförandebefogenhet måste baseras på objektiva faktorer som möjliggör kontroll av lagenligheten hos den lösning som har valts. Eftersom det saknas rättspraxis om artikel 290 och dess kriterier har det blivit svårare för Europaparlamentet och rådet att enas om i vilka fall genomförandeakter respektive delegerade akter ska användas.

E.  Delegeringen av befogenheter till kommissionen är inte enbart av teknisk natur utan kan omfatta frågor som har stor politisk betydelse för EU:s medborgare och konsumenter, företag och hela sektorer på grund av sina potentiella socioekonomiska konsekvenser och miljö- och hälsokonsekvenser.

F.  Vid förhandlingarna om lagstiftning om ett flertal ärenden har det framkommit att institutionerna tolkar vissa frågor på olika sätt. Enligt artikel 37a i Europaparlamentets arbetsordning får parlamentets utskott begära ett uttalande från utskottet för rättsliga frågor när de behandlar ett förslag där det föreskrivs delegerade akter. Den 13 januari 2012 godkände talmanskonferensen en gemensam hållning och den 19 april 2012 godkände den en övergripande strategi som de enskilda utskotten skulle följa för att komma till rätta med meningsskiljaktigheter. Parlamentet måste gå ett steg längre med denna gemensamma hållning genom att fastställa egna kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och eftersträva en överenskommelse om sådana kriterier med kommissionen och rådet.

Kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget

1.  Europaparlamentet anser att följande icke-bindande kriterier bör tjäna som rättesnöre för parlamentet vid tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget, (denna förteckning över kriterier bör inte betraktas som uttömmande):

- Frågan om huruvida en åtgärd är bindande eller icke-bindande måste avgöras utgående från åtgärdens art och innehåll. Endast befogenheten att anta rättsligt bindande åtgärder får delegeras i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget.

- Kommissionen får ändra lagstiftningsakter endast med hjälp av delegerade akter. Detta innefattar också ändringar av bilagor, eftersom bilagorna är en integrerad del av lagstiftningsakten. Bilagor får inte läggas till eller tas bort för att man på det sättet ska kunna använda eller inte behöva använda delegerade akter, ty om lagstiftaren anser att en text bör vara en integrerad del av den grundläggande akten kan lagstiftaren besluta att ta med den texten i en bilaga. Detta gäller särskilt unionens förteckningar eller register över unionens godkända produkter eller ämnen som av rättssäkerhetsskäl bör kvarstå som en integrerande del av den grundläggande akten – om lämpligt i form av en bilaga. Åtgärder för att ytterligare fastställa vad som exakt ingår i de skyldigheter som föreskrivs i lagstiftningsakten har som syfte att komplettera den grundläggande akten med icke-väsentliga delar.

- Åtgärder som leder till ett val av prioriteringar, mål eller förväntade resultat bör antas med hjälp av delegerade akter, om lagstiftaren beslutar att inte ta med dem i själva rättsakten.

- Åtgärder för att fastställa (ytterligare) villkor, kriterier eller krav som ska uppfyllas, och vilkas uppfyllande åligger medlemsstaterna eller andra personer eller enheter som direkt berörs av lagstiftningen, kommer rent definitoriskt att ändra lagstiftningens innehåll och lägga till nya regler med allmän giltighet. Alltså får sådana ytterligare bestämmelser eller kriterier fastställas endast med hjälp av en delegerad akt. Sådana bestämmelser eller kriterier som redan fastställts i den grundläggande akten (eller i en framtida delegerad akt) kan däremot genomföras med hjälp av genomförandeakter, om detta varken påverkar sakinnehållet i de rättigheter eller skyldigheter som följer av dem eller innebär något ytterligare politiskt beslutsfattande.

- Kommissionen får under vissa omständigheter anta ytterligare bindande bestämmelser med allmän räckvidd, som påverkar sakinnehållet i de rättigheter eller skyldigheter som fastställts i den grundläggande akten. Dessa åtgärder kommer rent definitoriskt att komplettera de åtgärder som fastställts i den grundläggande akten och ytterligare utforma unionens politik. Detta får ske bara med hjälp av en delegerad akt.

–   Beroende på det ifrågavarande finansiella programmets struktur kan icke-väsentliga delar som ändrar eller kompletterar den grundläggande akten, till exempel sådana som berör specifikt tekniska frågor, strategiska intressen, mål, förväntade resultat osv. antas genom delegerade akter, till den del de inte tagits med i den grundläggande akten. Endast sådana delar som inte innebär någon ytterligare politisk eller strategisk inriktning får, genom beslut från lagstiftarens sida, antas med hjälp av genomförandeakter.

- En åtgärd som fastställer vad slags information som ska tillhandahållas enligt den grundläggande akten (alltså vad som exakt ska ingå i informationen) innebär vanligen ett komplement till skyldigheten att tillhandahålla information och bör verkställas med hjälp av en delegerad akt.

- En åtgärd som fastställer på vilka sätt information ska tillhandahållas (alltså formatet) innebär vanligen inte ett komplement till skyldigheten att tillhandahålla information. En sådan åtgärd möjliggör i stället ett enhetligt genomförande. Detta bör därför i regel verkställas med hjälp av en genomförandeakt.

- Åtgärder där det fastställs ett förfarande (alltså hur något ska utföras eller få verkan) kan fastställas antingen i en delegerad akt eller i en genomförandeakt (eller rentav utgöra en väsentlig del av den grundläggande akten), beroende på sitt innehåll samt på i vilket sammanhang de ingår och vad slags bestämmelser som fastställs i den grundläggande akten. Åtgärder som fastställer delar av förfaranden som omfattar ytterligare icke-väsentliga val av strategi för att komplettera den lagstiftning som fastställs i den grundläggande akten bör i allmänhet fastställas i delegerade akter. Åtgärder som i detalj fastställer förfaranden för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av en skyldighet som fastställts i den grundläggande akten bör i allmänhet vara genomförandeåtgärder.

- Liksom fallet är med förfaranden bör en befogenhet att fastställa metoder (alltså sätt att göra något, i synnerhet på ett regelbundet och systematiskt sätt) eller metodik (alltså bestämmelser för att fastställa metoderna) hänföra sig till antingen delegerade akter eller genomförandeakter, beroende på innehållet och sammanhanget.

- Delegerade akter bör i allmänhet användas när den grundläggande akten ger kommissionen en avsevärd ram för bedömning i frågor som berör komplettering av den lagstiftning som fastställts i den grundläggande akten.

- Godkännanden kan vara åtgärder med allmän giltighet. Så är fallet till exempel med beslut om att godkänna eller förbjuda något ämne i livsmedel, kosmetika etc. Dessa beslut är generellt tillämpliga eftersom de berör alla operatörer som vill använda ett sådant ämne. I sådana fall kan kommissionens beslut, om det fullständigt bygger på kriterier som ingår i den grundläggande akten, ta formen av en genomförandeakt. Om kriterierna emellertid fortfarande ger kommissionen möjlighet till ytterligare icke-väsentliga/sekundära val i fråga om politik eller strategi bör godkännandet göras i form av en delegerad akt, eftersom det skulle komplettera den grundläggande akten.

- I en lagstiftningsakt får kommissionen delegeras endast befogenhet att anta icke-lagstiftningsakter med allmän giltighet. Åtgärder som är individuellt tillämpliga får därför inte antas med hjälp av delegerade akter. En akt har allmän giltighet om den är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.

- Genomförandeakter bör inte innebära tillägg av några nya politiska inriktningar och de befogenheter som tilldelas kommissionen bör inte innefatta någon bredare ram för bedömning.

Allmänna synpunkter

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att inleda förhandlingar med parlamentet för att nå fram till en överenskommelse om de ovannämnda kriterierna. Parlamentet anser att detta kan ske inom ramen för en översyn av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, där sådana kriterier skulle kunna ingå.

3.  Europaparlamentet upprepar de beslut som talmanskonferensen fattade vid sammanträdena den 13 januari 2011 och 19 april 2012 i fråga om delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet bör alltid insistera på att delegerade akter ska användas för alla befogenheter som delegeras till kommissionen och som uppfyller kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget samt på att ärenden där parlamentets institutionella rättigheter i fråga om införandet av delegerade akter inte säkrats inte bör föras upp på föredragningslistan för plenarsammanträdena. Parlamentet framhåller att parlamentet redan vid inledningen av förhandlingarna bör ta upp frågan om delegerade akter och genomförandeakter som en viktig institutionell fråga för parlamentet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden ge en uttrycklig och hållbar motivering till varför den föreslår en delegerad akt eller genomförandeakt i ett lagförslag och därmed betraktar dess normativa innehåll som icke-väsentligt. Parlamentet erinrar om att det av bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget tydligt framgår att delegerade akter och genomförandeakter har olika syften och därför inte kan ersätta varandra.

5.  Europaparlamentet anser att möjligheten enligt artikel 37a i arbetsordningen att begära ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor bör tillämpas i större utsträckning, så att föredragandena får en stärkt ställning i lagstiftningsförhandlingarna.

6.  Europaparlamentet uttalar allvarliga betänkligheter om att anpassningen av unionens regelverk till Lissabonfördraget endast delvis förverkligats, fyra år efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft. Parlamentet välkomnar de aktuella förslagen från kommissionen om anpassning av de återstående lagstiftningsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll. Parlamentet betonar emellertid att man måste inleda förhandlingar om dessa förslag så snart som möjligt så att man kan slutföra denna anpassning före utgången av innevarande valperiod. Parlamentet anser att åtminstone alla de fall som tidigare behandlats enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll nu bör anpassas efter artikel 290 i EUF-fördraget eftersom åtgärder som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll också är åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av en grundläggande akt, inbegripet genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering genom tillägg av nya icke-väsentliga delar. Parlamentet uppmanar samtidigt rådet att komma vidare i samtalen om de specifika förslag till anpassning som fortfarande är blockerade i rådet, bland annat förslagen inom områdena jordbruk och fiske.

7.  Europaparlamentet uttalar betänkligheter om att det visserligen ibland kan vara bra att systematiskt låta alla strategiskt betingade inslag ingå i den grundläggande akten, men att detta på sikt kan leda till att det inte längre går att använda artikel 290 i EUF-fördraget för vad den ursprungligen var tänkt som, nämligen ett värdefullt sätt att rationalisera lagstiftningsförfarandet för att undvika detaljstyrning och ett tungrott och utdraget medbeslutandeförfarande. Parlamentet betonar att detta tillvägagångssätt skulle kunna vara mycket svårt att tillämpa i praktiken i vissa fall, t.ex. i de branscher där tekniken fortfarande är under utveckling.

8.  Europaparlamentet understryker att parlamentets förhandlingsgrupp i de fall där man har beslutat att använda genomförandeakter noga bör bedöma vilket slags kontroll som är nödvändig från medlemsstaternas sida och om det rådgivande förfarandet eller granskningsförfarandet bör tillämpas. Parlamentet betonar att dess förhandlingsgrupper vid tillämpning av granskningsförfarandet endast i välmotiverade undantagsfall bör godta den så kallade klausulen om ”inget yttrande”, eftersom den hindrar kommissionen från att anta förslaget till genomförandeakt om inget yttrande har avgetts av den kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och leds av kommissionen.

9.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att inte missbruka delegerade akter för att på nytt ta upp diskussioner om politiska överenskommelser som har nåtts vid trepartsmöten. Parlamentet påpekar att befogenheten att anta delegerade akter helst bör ges till kommissionen endast för en begränsad tid.

10. Europaparlamentet uppmanar sina utskott att noggrant övervaka användningen av delegerade akter och genomförandeakter inom sina respektive ansvarsområden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra de administrativa förfarandena för överföring och arkivering av dokument som rör delegerade akter, medräknat förberedande dokument, för att sörja för åtminstone samma nivå av information och insyn som för det befintliga registret över genomförandeakter, så att man kan säkerställa att Europaparlamentet och rådet, i sin egenskap av lagstiftare, får tillgång till information samtidigt.

11. Europaparlamentet anser att det börjat gå avsevärt snabbare med översändningen av delegerade akter till de ansvariga utskotten, vilket i sin tur på ett positivt sätt påverkat ledamöternas utövande av sin granskningsrätt.

12. Europaparlamentet påminner om lagstiftarens politiska ansvar och vikten av att man regelbundet och i tid låter parlamentet medverka vid beredningen av delegerade akter. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet, medräknat föredraganden med ansvar för det ärendet som behandlas, fullständigt underrättat om den planerade tidtabellen, om expertgruppernas planerade sammanträden samt om innehållet i de delegerade akter som planeras, något som också bör ske genom att det ordnas med tillträde till kommissionens relevanta databaser, såsom Circa.

13. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fullt ut respektera punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, bland annat genom att förenkla förfarandet för att bjuda in parlamentets experter till möten med nationella experter, om det ansvariga parlamentsutskottet skulle begära det. Parlamentet konstaterar att kommissionen, till följd av att parlamentets experter får närvara vid dessa möten, kan bjudas in till sammanträden inom parlamentet för ytterligare diskussioner om utarbetandet av delegerade akter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillämpa punkt 15 i ramavtalet också för de delar av mötena mellan medlemsstaterna och kommissionen då man diskuterar andra ärenden än genomförandeakter i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

14. Europaparlamentet anser att det ofta är för knappt om tid från det att slutliga förslag till genomförandeakter översänds till dess att de antas av kommissionen, så att parlamentet inte hinner utöva adekvat tillsyn. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att fullständigt respektera parlamentets rätt att få en månad på sig för att granska slutliga förslag till genomförandeakter, såsom det föreskrivs i överenskommelsen om kommittéförfaranden mellan parlamentet och kommissionen från 2008.

15. Europaparlamentet kräver att det avsätts tillräckliga tekniska och mänskliga resurser för delegerade akter och genomförandeakter så att man bland annat kan garantera en effektiv intern informationsspridning. Parlamentet anser att det underlättar granskningen av delegerade akter om man skickar dem till ledamöterna med ett nyhetsbrev. Detta ger också ledamöterna möjlighet att i god tid göra eventuella invändningar.

16. Europaparlamentet rekommenderar att det i varje utskott utses ständiga föredragande för delegerade akter och genomförandeakter, eftersom detta ger garantier för konsekvens, både inom det berörda utskottet och med andra utskott. Parlamentet anser att det måste råda konsekvens vid behandlingen av liknande frågor, varvid dock nödvändig flexibilitet måste finnas kvar.

17. Europaparlamentet välkomnar att kommissionens experter är tillgängliga för att delta i informationsmöten med ledamöterna, eftersom det är nyttigt att i god tid innan de delegerade akterna antas hålla sådana möten för att förtydliga centrala aspekter i dessa akter och underlätta parlamentets arbete med att bedöma akterna i fråga.

18. Europaparlamentet uppmanar fortsättningsvis framför allt förhandlingsgruppernas medlemmar att särskilt uppmärksamma delegerade akter och genomförandeakter i den rapport som ska lämnas till det ansvariga utskottet efter varje trepartsmöte i enlighet med artikel 70.4 i parlamentets arbetsordning.

Synpunkter på särskilda frågor

Jordbruk och fiske

19. Europaparlamentet beklagar djupt att anpassningsärendena om viktig jordbruks- och fiskelagstiftning blockerades av rådet efter det att förhandlingarna vid informella trepartsmöten och parlamentets första behandling hade brutit samman. Parlamentet understryker att detta ofta beror på att rådet inte vill använda delegerade akter och konstaterar att det endast är inom ramen för de fullständiga lagstiftningsförfarandena i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken som det har varit möjligt att finna en anpassningslösning som var acceptabel för båda sidor. Vissa bestämmelser kunde man dock enas om endast på villkor att de inte skulle utgöra ett prejudikat. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att gå vidare med de kvarstående anpassningsärendena, så att förfarandena kan slutföras före slutet av den innevarande valperioden.

Utvecklingssamarbete

20. Europaparlamentet påminner om att parlamentet särskilt i fråga om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete sedan 2006 har utövat en ”demokratisk granskning”, i form av en politisk dialog med kommissionen om förslag till åtgärder. Parlamentet konstaterar dock att man har haft blandade erfarenheter med denna metod, och att parlamentets möjligheter att påverka kommissionens beslut har varit begränsade.

21. Europaparlamentet påpekar att genomförandeakter på området för utvecklingssamarbete ofta grundas på föregående samråd med tredje parter, vilket gör det svårare att få igenom förändringar i ett sent stadium av det formella kommittéförfarandet. Om information till och dialog med parlamentet kunde tidigareläggas skulle det bidra kraftigt till en mer effektiv användning av parlamentets kontrollbefogenheter.

Ekonomi och valutafrågor

22. Europaparlamentet påpekar att det i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna för finansiella tjänster införs tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande, enligt vilka tillsynsmyndigheterna lägger fram förslag till tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som kommissionen ska anta. Parlamentet anser, med tanke på tillsynsmyndigheternas tekniska expertis och specialistkunskaper, att de delegerade akterna bör få formen av tekniska standarder för tillsyn i stället för sedvanliga delegerade akter när detta är möjligt. Parlamentet anser också att kommissionen alltid bör inhämta tekniska råd från den relevanta tillsynsmyndigheten avseende innehållet i dessa delegerade akter innan kommissionen antar akterna.

23. Europaparlamentet påpekar att perioden för granskning av tekniska standarder för tillsyn med stöd av vissa rättsakter kan förlängas med ytterligare en månad, eftersom dessa standarder är så pass omfattande och invecklade, och anser att sådan flexibilitet bör bli norm. Parlamentet påpekar dessutom att lagstiftaren har fastställt en granskningsperiod på tre månader, som får förlängas med tre månader, för alla delegerade akter på området för finansiella tjänster, och anser att denna praxis bör utvidgas till att omfatta andra områden av komplicerad natur.

24. Europaparlamentet understryker att de arrangemang enligt vilka inga delegerade akter får läggas fram under parlamentets uppehållsperioder även bör gälla tekniska standarder för tillsyn.

25. Europaparlamentet anser att inbjudan till aktörerna att delta i tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör omfatta en tillräckligt lång period (minst två månader), och att den bör offentliggöras via många olika kanaler samt följa ett tydligt och rationaliserat förfarande för att garantera att ansökningar tas emot från ett brett underlag av kandidater. Parlamentet påminner om att tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör vara balanserade, i enlighet med bestämmelserna i respektive förordningar.

Sysselsättning och sociala frågor

26. Europaparlamentet påminner om att det på området sysselsättning och sociala frågor, för att försvara sina befogenheter, låtit domstolen pröva Eures-beslutets giltighet.

Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbetsprogram inbegripa förslag för att ändra samtliga rättsakter inom den tidigare tredje pelaren för att anpassa dem till den nya normhierarkin och att respektera parlamentets befogenheter och behörighet samt rätt till information om delegering av befogenheter till kommissionen enligt Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva en enskild bedömning av varje rättsakt för att fastställa de beslut som utgör väsentliga delar och därför måste fattas av lagstiftaren, särskilt beslut som rör de berörda personernas grundläggande rättigheter, samt de beslut som kan anses vara icke-väsentliga delar (se domstolens dom i mål C-355/10).

28. Europaparlamentet påpekar att rådet – långt efter Lissabonfördragets ikraftträdande – fortsätter att anta rättsakter på grundval av bestämmelser från den tidigare tredje pelaren, vilket har lett till att parlamentet tvingats väcka talan inför domstolen.

°

° °

29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

• [1]  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
• [2]  EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
• [3]  EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6.

MOTIVERING

I detta betänkande ska det ses efter hur artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget tillämpats i praktiken, så att föredragandena får ett antal praktiska riktlinjer när de har att göra med delegerade akter och genomförandeakter. Fram till den 18 juli 2013 hade parlamentet tagit emot 69 delegerade akter (4 under 2010, 7 under 2011, 38 under 2012 och 20 dittills under 2013), vilket omfattade 64 delegerade förordningar, 2 delegerade direktiv och 3 delegerade beslut.

De stora förväntningarna som förknippades med betänkandena om delegering av lagstiftningsbefogenheter och förordningen om genomförandeakter under 2010 och 2011, som jag var föredragande för, har inte förverkligats på det sätt man ursprungligen tänkte sig. Dessa instrument var avsedda att ytterligare förbättra medlagstiftarnas tillsyn över sekundärlagstiftningen och på det sättet stärka dessa akters legitimitet. De syftade också till att göra lagstiftningen på europeisk nivå enklare och bättre.

Som ett led i förberedelsearbetet inför detta betänkande inrättades det en administrativ projektgrupp med handläggare från både utskotten för yttrandena och från parlamentets berörda tjänstegrenar och det sammanställdes ett arbetsdokument med en uppskissering av huvudfrågorna, vilka överlag beskrevs såsom hänförande sig till två olika områden:

1.  För det första medför valet mellan delegerade akter och genomförandeakter svårigheter i många förhandlingar om nya lagstiftningsförslag från kommissionen och förslag om anpassning av befintlig lagstiftning till Lissabonfördraget.

2.  För det andra finns det många problem i samband med kommissionens utarbetande och antagande av delegerade akter och utkast till genomförandeakter och Europaparlamentets behandling av dessa akter, bland annat de olika sätt på vilka parlamentet utövar sina kontrollbefogenheter, deltagandet av experter och införandet av ett effektivt och ändamålsenligt informationsflöde mellan institutionerna och inom parlamentet.

Gränsdragningen mellan delegerade akter och genomförandeakter, tillsammans med frågan om hur man korrekt och lämpligast ska välja vilka bestämmelser som ska ingå i den grundläggande akten, är frågor som aktualiseras som en integrerad del av de flesta förhandlingar om lagstiftningsförslag. Jag lägger därför fram ett antal praktiska förslag för att slå vakt om parlamentets rättigheter och vägleda ledamöterna och personalen vid detta arbete, med hänsyn tagen till de olika ståndpunkter som parlamentet intagit, den ”övergripande strategi” som godkänts av talmanskonferensen, och de allmänna granskningar som parlamentets tjänstegrenar utfört.

Här är det viktigt att utskotten oftare använder sig av den möjlighet som artikel 37a i arbetsordningen erbjuder, nämligen att från rättsutskottet begära ett yttrande om användningen av delegerade akter.

Ytterst eftersträvas med detta betänkande en konsolidering av det arbete som under de fyra senaste åren gjorts både på administrativ och politisk nivå inom EU:s institutioner om frågor i anslutning till delegerade akter och genomförandeakter. Tonvikten ska då särskilt läggas vid medlagstiftarna och kommissionen och avsikten är att bana väg för att dessa frågor ska tas upp vid en förestående översyn av det interinstitutionella avtalet från 2003 om bättre lagstiftning.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (23.9.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Gay Mitchell

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–    med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (PE-CONS 00059/2011 – C7‑0379/2011 – 2010/0059(COD))[1],

–    med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete – tillvaratagna erfarenheter och riktlinjer för framtiden[2].

Genomförandeakter

1.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i fråga om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och andra instrument för extern finansiering sedan 2006 har utövat en ”demokratisk granskning” vid sidan av de formella kontrollbefogenheter som gäller för genomförandeåtgärder, i form av en politisk dialog med kommissionen om förslag till åtgärder. Parlamentet konstaterar dock att man har haft blandade erfarenheter med denna metod, och att parlamentets möjligheter att påverka kommissionens beslut har varit begränsade.

2.  Europaparlamentet påpekar att genomförandeakter på området för utvecklingssamarbete ofta grundas på föregående samråd med tredje part, vilket gör det svårare att få igenom förändringar i ett sent stadium av det formella kommittéförfarandet. Om information till och dialog med parlamentet kunde tidigareläggas, vilket nu diskuteras av institutionerna inom ramen för de nya instrumenten för extern finansiering 2014–2020, skulle detta bidra kraftigt till en mer effektiv användning av parlamentets kontrollbefogenheter.

3.  Europaparlamentet anser att det är svårt för parlamentet att förena den ofta mycket korta period mellan framläggandet av förslag till genomförandeåtgärder och kommissionens antagande av dem med parlamentets arbetsmetoder.

Delegerade akter

4.  Avseende instrument för extern finansiering påminner Europaparlamentet om sitt beslut i sin lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om att insistera på att delegerade akter ska användas vid strategiska politiska beslut om finansiering och programplanering. Parlamentet upprepar, med tanke på det kommande finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete 2014–2020, att betydande politiska beslut, särskilt avseende prioritetsområden och vägledande finansiella anslag i mer allmänna termer, inte kan fattas i form av genomförandeakter. Parlamentet framhåller åter att medlagstiftarnas deltagande i sådant beslutsfattande inte kan anses vara mikroförvaltning.

5.  Europaparlamentet anser att delegerade akter är särskilt användbara på området för yttre politik, eftersom de kombinerar större demokratisk legitimitet med ett lyhört och flexibelt beslutsfattande. Parlamentet betonar dock att de områden där samarbete är möjligt, särskilt i fråga om omfattande och komplexa finansieringsinstrument, såsom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, tydligt bör definieras i den grundläggande akten.

6.  Europaparlamentet invänder mot det argument som kommissionen för fram i sitt meddelande Första resultattavlan över förenklingen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 (COM(2012)0531), antaget den 20 september 2012, om att användningen av delegerade akter enligt Europaparlamentets förslag inom ramen för instrumenten för extern finansiering skulle omintetgöra de viktiga målen för effektivitet, flexibilitet och förenkling.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det saknas rättspraxis om artikel 290 och dess kriterier, och att detta har försvårat för medlagstiftarna att enas om i vilka fall genomförandeakter respektive delegerade akter ska användas inom ramen för instrument för extern finansiering, som inte karaktäriseras på samma sätt som lagstiftning med ett fastställt tillämpningsområde.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	17.9.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	26 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Corina Creţu, Leonidas Donskis, Mikael Gustafsson, Filip Kaczmarek, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Jean Roatta, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Keith Taylor, Patrice Tirolien, Ivo Vajgl
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Philippe Boulland, Enrique Guerrero Salom, Edvard Kožušník, Krzysztof Lisek, Isabella Lövin, Judith Sargentini
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Emma McClarkin, Jarosław Leszek Wałęsa, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

• [1]  EUT C 165 E, 11.6.2013, s. 109.
• [2]  EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 51.

YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (11.10.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljningen av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter och medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Sharon Bowles

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påpekar att det i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna på området för finansiella tjänster[1] införs tekniska regleringsstandarder och tekniska genomförandestandarder, enligt vilka tillsynsmyndigheterna lägger fram förslag till tekniska regleringsstandarder och tekniska genomförandestandarder som kommissionen ska anta. Parlamentet anser att delegeringen av befogenheter med tanke på tillsynsmyndigheternas tekniska expertis och specialistkunskaper bör få formen av tekniska regleringsstandarder i stället för sedvanliga delegerade akter när detta är möjligt. Parlamentet framhåller att kommissionen också alltid bör inhämta tekniska råd från den relevanta tillsynsmyndigheten avseende innehållet i dessa delegerade akter innan kommissionen antar akterna.

2.  Europaparlamentet betonar att valet av korrekt rättsligt instrument (lagstiftningsakt, delegerad akt eller genomförandeakt baserad på tekniska regleringsstandarder) inte enbart är en teknisk fråga. Parlamentet påpekar att det i själva verket är av största vikt att se till att lagstiftningen antar fullt ansvar med avseende på väsentliga delar och vad gäller en effektiv kontroll av politiska beslut. Parlamentet noterar att det även kan vara av stor betydelse för maktbalansen och korrektheten, för en välfungerande beslutsprocess och för verkställandet av politiska strategier att dessa olika instrument används på ett sätt som överensstämmer med de kriterier som fastställs i fördraget. Parlamentet betonar att det följaktligen bör ägna särskild uppmärksamhet åt dessa aspekter.

3.  Europaparlamentet betonar att medlagstiftarna alltid bör försöka klargöra och avgränsa syftet med en befogenhetsdelegering samt dess nödvändighet för en nivå 1-text genom att fastställa väsentliga delar och politiska riktlinjer i den grundläggande akten och enbart lämna icke-väsentliga delar för att utvecklas på teknisk nivå.

4.  Europaparlamentet föreslår att ordföranden, en av vice ordförandena eller en lämplig ledamot i varje parlamentsutskott ska ha till uppgift att stödja ledamöter och garantera överensstämmelse avseende delegerade akter och genomförandeakter i samordning med de andra utskotten. Parlamentet påpekar att föredraganden för den grundläggande akten automatiskt bör bli föredragande för dess uppföljning när denna finns tillgänglig och bör regelbundet rapportera till utskottet. Parlamentet anser att man i förekommande fall bör skapa kontinuitet så att omvalda ledamöter som varit involverade i en nivå 1-text före valet ska ha möjlighet att utöva sina kontrollbefogenheter.

5.  Europaparlamentet anser att utarbetandet av nivå 1-texter alltid bör åtföljas av ett fullständigt tidsschema för viktiga delegerade akter och tekniska regleringsstandarder, med perioder för samråd och tid för genomförande. Tidsschemat bör tas fram i samråd med den relevanta tillsynsmyndigheten.

6.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet och rådet bör få fullständig information om tidsschemat för de delegerade akter som planerats samt deras innehåll. Parlamentet anser att avsikten att tillstyrka eller förkasta ett förslag till teknisk regleringsstandard bör översändas i skriftlig form till ordföranden för det ansvariga utskottet i parlamentet samt till föredraganden och skuggföredragandena, med angivande av skälen för detta. Parlamentet framhåller att kommissionen även måste underrätta parlamentet och medlemsstaterna om den inte ämnar följa tillsynsmyndighetens råd i fråga om delegerade akter, uppge på vilka områden och varför den valt att inte göra detta, och i förekommande fall bifoga resultaten av de offentliga samråden, grundliga kostnads-nyttoanalyser och juridiska analyser till stöd för sitt beslut samt motiverade svar på alla skriftliga kommentarer från medlagstiftarna. Parlamentet anser att det bör råda fullständig öppenhet om utvecklingen och noterar att kommissionens tolkning av ramavtalet[2] ibland gör det svårt och mödosamt för parlamentets experter att delta i sammanträden för expertgrupper som handlägger delegerade akter. Parlamentet anser således att det inte står på jämlik fot med rådet.

7.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma kommittén att samordna tillsynsmyndigheternas arbete horisontellt och kräver att de deltar i ECON-utskottets utfrågningar för att kunna hålla parlamentet underrättat om det arbete som pågår ifråga om delegerade akter och tekniska genomförandestandarder.

8.  Europaparlamentet påpekar att perioden för granskning av tekniska regleringsstandarder enligt den kapitalkravsförordning och det kapitalkravsdirektiv som nyligen antagits kan förlängas med ytterligare en månad med hänsyn till regleringsstandardernas omfattning och komplexitet. Enligt parlamentet bör detta slags flexibilitet bli en allmän regel. Fristerna för parlamentet att komma med invändningar till delegerade akter som antagits av kommissionen bör vara tillräckligt långa för att parlamentet ska ha möjlighet att helt och fullt utöva sina kontrollbefogenheter, med hänsyn till sammanträdeskalendern och arbetsmängden. Parlamentet anser att den gemensamma överenskommelsens standardfrist på två månader, som får förlängas med två månader, inte är tillräckligt lång för komplicerade ärenden och omfattande delegerade akter, som förutsätter en längre granskningsperiod. Parlamentet påminner om att medlagstiftaren har full frihet att besluta om den granskningsperiod som ska fastställas i den grundläggande akten. I detta avseende betonar parlamentet att den gemensamma överenskommelsen tillhandahåller riktlinjer för tidsfrister, men att den på inget sätt är bindande och därför inte heller begränsar åtgärder från lagstiftarens sida i detta avseende. Parlamentet påpekar att lagstiftaren har fastställt en granskningsperiod på tre månader, som får förlängas med tre månader, för alla delegerade akter på området för finansiella tjänster, och anser att denna praxis bör utvidgas till att omfatta andra områden av komplicerad natur.

9.  Europaparlamentet betonar att man i tidsschemat för antagande av delegerade akter bör ta hänsyn till parlamentets uppehållsperioder under sommaren och i slutet av året samt till valperiodens utgång, för att undvika situationer där parlamentet inte kan utöva sina granskningsbefogenheter pga. en uppehållsperiod eller för att valperioden löper ut. Parlamentet anser att lämpliga bestämmelser om detta bör inlemmas i de bestämmelser som ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter. Parlamentet understryker att de arrangemang enligt vilka inga delegerade akter får läggas fram under parlamentets uppehållsperioder även bör gälla tekniska regleringsstandarder, och konstaterar att tidsschemat för omröstningarna i plenum om invändningar mot en delegerad akt bör planeras noggrant, eftersom invändningar kräver absolut majoritet.

10. Enligt Europaparlamentet är det mycket viktigt att det införs förfaranden och åtgärder som omfattar perioden för valet 2014, särskilt när det gäller lagstiftning som nyligen antagits eller som snart ska antas, däribland kapitalkravslagstiftningen, Solvens II, förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir), Omnibus II och direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID).

11. Europaparlamentet menar att när tillsynsmyndigheterna måste få ytterligare tid för samråd och utveckling av tekniska regleringsstandarder bör de underrätta parlamentets ansvariga utskott om orsakerna till eventuella förseningar vid framläggandet av förslag till tekniska regleringsstandarder, samt vända sig till det ansvariga parlamentsutskottet om de uppmanas att göra detta. Parlamentet anser att kommissionen bör underrätta parlamentets ansvariga utskott om det fastställs ett nytt tidsschema för framläggandet av förslag till tekniska regleringsstandarder.

12. Europaparlamentet anser att inbjudan till aktörerna att delta i tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör omfatta en tillräckligt lång period (minst två månader), och att den ska offentliggöras via många olika kanaler samt följa ett tydligt och rationaliserat förfarande för att garantera ansökningar från ett brett underlag av kandidater. Parlamentet påminner om att tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör vara balanserade, i enlighet med bestämmelserna i respektive förordningar.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	30.9.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	32 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marino Baldini, Jean-Paul Besset, Sharon Bowles, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Markus Ferber, Elisa Ferreira, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Jürgen Klute, Philippe Lamberts, Werner Langen, Ivana Maletić, Arlene McCarthy, Anni Podimata, Peter Simon, Ivo Strejček, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool, Pablo Zalba Bidegain
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Fabrizio Bertot, Zdravka Bušić, Mojca Kleva Kekuš, Olle Ludvigsson, Catherine Stihler, Nils Torvalds, Oleg Valjalo
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Wim van de Camp

• [1]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), EUT L 331, 15.12.2010, s. 48. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), EUT L 331, 15.12.2010, s. 84, särskilt artiklarna 10–15 i denna.
• [2]  Ramavtal om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen (EGT C 304, 20.11.2010, s. 47).

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (26.9.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Pervenche Berès

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar vikten av att parlamentet tillämpar ett övergripande tillvägagångssätt i fråga om genomförandet av befogenheter med anknytning till den fleråriga budgetramen.

2.  Europaparlamentet är kritiskt mot att delegeringen av lagstiftningsbefogenheter till kommissionen omfattar viktiga politiska och strategiska frågor. Parlamentet betonar att det är viktigt att parlamentets utskott agerar konsekvent i detta sammanhang. Parlamentet påpekar, med hänsyn till lagstiftningsförslagen om den fleråriga budgetramen, att delar som exempelvis mål och prioriteringar och stödtilldelning i vid bemärkelse bör antas genom delegerade akter när de inte ingår i den grundläggande akten[1].

3.  Europaparlamentet kritiserar rådet och kommissionen för att de systematiskt har försökt ge genomförandebefogenheter företräde framför delegerade akter i lagstiftningsförslag. Parlamentet uppmanar de båda institutionerna att följa artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) när det gäller de delegerade akternas tydliga särdrag i förhållande till genomförandeakter.

4.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet på området sysselsättning och sociala frågor, för att försvara sina befogenheter, låtit domstolen pröva Eures-beslutets giltighet[2], på grundval av att kommissionen inte respekterade begränsningarna enligt artikel 291 i EUF-fördraget.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att försöka begränsa till ett minimum den totala användningen av delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget samt genomförandebefogenheter enligt artikel 291 i EUF-fördraget.

6.  Europaparlamentet betonar att det är helt upp till parlamentet att besluta vilka av de icke-väsentliga delarna av den grundläggande akten som ska regleras genom en delegering av befogenheter eller inte. Parlamentet inser att det bör vara försiktigt med att delegera befogenheter, med hänsyn till behovet att skydda sina befogenheter och värna om insyn i EU:s lagstiftande.

7.  När det gäller anpassning av gamla kommittéförfarandeåtgärder anser Europaparlamentet att åtgärder som tidigare varit föremål för det föreskrivande förfarandet med kontroll i princip bör bli delegerade akter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att påskynda denna anpassning.

8.  Europaparlamentet anser att den nuvarande tidsramen för kontroll av genomförandeakter är för kort och att parlamentet därmed inte får möjlighet till tillräcklig översyn över genomförandeakterna.

9.  Europaparlamentet betonar att nivån på informationen och insynen i samband med översändningen och utarbetandet av delegerade akter bör förbättras.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redan under förberedelsefasen av en delegerad akt informera föredraganden för den grundläggande akten om förberedelsearbetet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	26.9.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 2 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Edit Bauer, Heinz K. Becker, Pervenche Berès, Vilija Blinkevičiūtė, Philippe Boulland, David Casa, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Minodora Cliveti, Emer Costello, Frédéric Daerden, Sari Essayah, Richard Falbr, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Jean Lambert, Verónica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Thomas Mann, Csaba Őry, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Jutta Steinruck, Ruža Tomašić, Traian Ungureanu
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Françoise Castex, Philippe De Backer, Anthea McIntyre, Ria Oomen-Ruijten, Evelyn Regner, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Tatjana Ždanoka

• [1]  Protokoll från talmanskonferensens sammanträde den 15 november 2012, på grundval av en skrivelse av den 25 oktober 2012 från utskottsordförandekonferensens ordförande, Klaus-Heiner Lehne, till Europaparlamentets talman.
• [2]  EUT L 328, 28.11.2012, s. 21, Kommissionens genomförandebeslut av den 26 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen med avseende på förmedling av lediga platser och platsansökningar och nyinrättandet av Eures-nätverket.

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (30.5.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Matthias Groote

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att delegeringen av befogenheter till kommissionen inte enbart är av teknisk natur utan kan omfatta politiskt känsliga frågor av stor betydelse för EU:s medborgare och konsumenter, däribland godkännande av hälso- och näringspåståenden, livsmedelstillsatser och aktiva kemiska ämnen, livsmedelsmärkning, definitionen av drycker och livsmedel samt hur EU:s utsläppshandelssystem fungerar.

2.  Europaparlamentet betonar att delegeringen av befogenheter är ett val som parlamentet har som medlagstiftare och som det bör utöva med försiktighet från fall till fall, med hänsyn till behovet att värna sina rättigheter och garantera insyn, konsekvens och rättslig förutsebarhet i EU:s lagstiftning.

3.  Europaparlamentet påminner om att det av bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i fördraget tydligt framgår att delegerade akter och genomförandeakter har olika syften och därför inte kan ersätta varandra[1].

4.  När det gäller alla anpassningar av lagstiftningsakter efter Lissabonfördraget insisterar Europaparlamentet på att sådana åtgärder som tidigare varit föremål för det föreskrivande förfarandet med kontroll helt klart bör bli delegerade akter, och inte genomförandeakter, eftersom delegerade akter är avsedda för exakt samma ändamål som de åtgärder som tidigare omfattades av det föreskrivande förfarandet med kontroll (dvs. att anta åtgärder med allmän räckvidd/tillämpning vilka är avsedda att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av rättsakten), om det inte är särskilt motiverat. Sådana motiveringar bör utvärderas inom rimlig tid, med tanke på de tidsfrister som gäller i lagstiftningsförfarandena.

5.  Europaparlamentet riktar stark kritik mot rådet, som systematiskt försökt att inte bara undvika delegerade akter till varje pris i ny lagstiftning, utan även att gå tillbaka till situationen före Lissabonfördraget genom att otillbörligt försöka omvandla åtgärder som tidigare omfattades av det föreskrivande förfarandet med kontroll till genomförandeakter när det gäller lagstiftningsakter som antagits efter Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar rådet att respektera fördragets bestämmelser när det gäller de delegerade akternas tydligt åtskilda natur i förhållande till genomförandeakter.

6.  Europaparlamentet anser att ett beslut att inte delegera vissa icke väsentliga delar – utan i stället behålla eventuella ändringar av dessa inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet – visserligen kan vara en lämplig lösning i vissa fall (genom att det respekterar både rådets och parlamentets rättigheter), men att det är olämpligt i andra fall där det inte skulle stå i proportion till arten av den icke väsentliga del som ska ändras och därför i praktiken skulle bromsa vad som mycket väl kan vara viktiga anpassningar.

7.  Europaparlamentet anser att artikel 37a i arbetsordningen bör tillämpas i större utsträckning, så att föredragandena får en stärkt ställning i lagstiftningsförhandlingarna. Parlamentet betonar att det är helt upp till lagstiftaren att besluta vilka av de icke-väsentliga delarna av den grundläggande akten som ska regleras genom en delegering av befogenheter till kommissionen och vilka som ska fortsätta att regleras genom lagstiftning. Parlamentet anser att politiskt viktiga delar, såsom unionens förteckningar eller register över produkter eller ämnen, bör kvarstå som en integrerande del av den grundläggande akten – om lämpligt i form av bilagor. Parlamentet betonar att självständiga förteckningar bör undvikas, för den rättsliga klarhetens skull.

8.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att låta göra en studie om resultatet av lagstiftningsförhandlingar mellan parlamentet och rådet som rör frågan om delegerade akter och genomförandeakter, i syfte att tillhandahålla råd och riktlinjer om bästa praxis för föredragande och andra inblandade i framtida förhandlingar.

9.  Europaparlamentet anser att kommissionens nuvarande praxis när det gäller överföring och arkivering av delegerade akter och de föredragningslistor och dokument som rör förberedande sammanträden är mindre utvecklad än för genomförandeakter och inte utgör någon lämplig mekanism i den mening som avses i samförståndet om delegerade akter. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt sörja för att åtminstone samma nivå av information och insyn upprätthålls som för det befintliga registret över kommittéhandlingar.

10. Europaparlamentet anser att de nuvarande bestämmelserna för dess kontroll över genomförandeakter är otillräckliga och inte bör begränsas till förslag till rättsakter. Parlamentet kräver att artikel 11 i förordningen om genomförandeakter ändras så att parlamentet (i princip och med undantag för akter som antagits av brådskande skäl) har rätt att granska en genomförandeakt inom en period av en månad efter det att den antagits.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	29.5.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	36 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Elena Oana Antonescu, Sophie Auconie, Sergio Berlato, Lajos Bokros, Franco Bonanini, Yves Cochet, Anne Delvaux, Jill Evans, Elisabetta Gardini, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Zofija Mazej Kukovič, Linda McAvan, Miroslav Ouzký, Gilles Pargneaux, Pavel Poc, Frédérique Ries, Kārlis Šadurskis, Richard Seeber, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Glenis Willmott, Sabine Wils
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Margrete Auken, Philippe Juvin, Alda Sousa, Rebecca Taylor, Marita Ulvskog, Vladimir Urutchev
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Stanimir Ilchev

• [1]  Handbook on Delegated Acts and Implementing Acts, GD IPOL, februari 2013, s. 16.

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (24.9.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljningen av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter och medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Amalia Sartori

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att det gjorts avsevärda framsteg när det gäller att omsätta artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget i praktiken och påpekar att det i interinstitutionella förhandlingar läggs allt större vikt vid valet mellan delegerade akter och genomförandeakter.

2.  Europaparlamentet betonar att medan medlagstiftarna inte alltid behöver göra samma tolkning av de viktiga delarna i de båda typerna av akt bör parlamentet fortsätta att framhålla att politiskt känsliga frågor som skulle kunna komplettera den grundläggande akten inte kan hanteras med hjälp av genomförandeakter, eftersom detta skulle påverka parlamentets granskningsrätt negativt.

3.  Europaparlamentet understryker att det blir allt svårare att förhandla med rådet på grund av rådets allt större ovilja att acceptera användandet av delegerade akter, och betonar att möjligheten att inkludera alla nödvändiga delar i den grundläggande akten och endast tillåta genomförandeakter visserligen kan vara juridiskt försvarbar, men samtidigt är mycket svår att tillämpa i praktiken i vissa fall, t.ex. i de branscher där tekniken fortfarande är under utveckling. Parlamentet påpekar också att ett sådant tillvägagångssätt kan leda till lagstiftning som inte följer principerna om bättre lagstiftning i EU.

4.  Europaparlamentet betonar att sekretessen inom vissa verksamhetsområden inte bör hämma parlamentets rätt att granska delegerade akter. Om sekretessbelagd information skulle finnas i en delegerad akt bör man skapa de arrangemang som behövs för att ledamöter ska kunna få tillgång till akten, i överensstämmelse med gällande lagstiftning.

5.  Europaparlamentet betonar att inom många rättsområden, såsom energi och informations- och kommunikationsteknik, kan frågor som inledningsvis verkar vara av framför allt teknisk art visa sig kräva politiska beslut som får stora konsekvenser. Parlamentet understryker därför att för att få demokratisk legitimitet i lagstiftningsprocessen i EU bör parlamentet ges tillräcklig sakkunskap för att kunna genomföra sina kontrollrättigheter på ett oberoende sätt.

6.  Europaparlamentet anser att det gjorts avsevärda framsteg när det gäller att se till att de delegerade akterna snabbt översänds till de ansvariga utskotten, vilket i sin tur på ett positivt sätt påverkat utövandet av ledamöternas granskningsrätt.

7.  Europaparlamentet anser att det underlättar granskningen av delegerade akter om man skickar dem till ledamöterna med ett nyhetsbrev. Detta ger också ledamöterna möjlighet att i god tid göra eventuella invändningar.

8.  Det är oroande att parlamentets experter inte systematiskt bjuds in till möten där delegerade akter förbereds. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med denna fråga och hålla parlamentet underrättat om tidsplaneringen för antagandet av sådana akter.

9.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens experter är tillgängliga för att delta i informationsmöten med ledamöterna, eftersom det är nyttigt att i god tid innan de delegerade akterna antas hålla sådana möten för att förtydliga centrala aspekter i dessa akter och underlätta parlamentets arbete med att nå en slutlig överenskommelse.

10. Europaparlamentet noterar den mycket betydelsefulla ökning av de möjligheter som delegerade akter erbjuder vad gäller lagstiftningsakter. Parlamentet känner oro över sin brist på personalresurser när det gäller att fullt ut ta sitt politiska ansvar för kontrollen av processen för delegering till kommissionen, t.ex. när parlamentet uppmanas att inkomma med invändningar inom den tid som fastställs i en grundläggande rättsakt. Parlamentet efterlyser en kvantitativ och kvalitativ utvärdering av de personalresurser som det behöver för att verkligen kunna ta sitt ansvar som medlagstiftare.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	18.9.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	51 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Amelia Andersdotter, Josefa Andrés Barea, Zigmantas Balčytis, Ivo Belet, Bendt Bendtsen, Fabrizio Bertot, Jan Březina, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Jürgen Creutzmann, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Adam Gierek, Norbert Glante, András Gyürk, Edit Herczog, Romana Jordan, Krišjānis Kariņš, Lena Kolarska-Bobińska, Philippe Lamberts, Marisa Matias, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Aldo Patriciello, Herbert Reul, Michèle Rivasi, Paul Rübig, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Alejo Vidal-Quadras
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Maria Badia i Cutchet, Antonio Cancian, Yves Cochet, António Fernando Correia de Campos, Ioan Enciu, Elisabetta Gardini, Jolanta Emilia Hibner, Seán Kelly, Bernd Lange, Corinne Lepage, Marian-Jean Marinescu, Mario Pirillo
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	María Irigoyen Pérez, Cecilia Wikström, Sabine Wils

YTTRANDE från utskottet för transport och turism (5.9.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Werner Kuhn och Saïd El Khadraoui

FÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om att unionsbestämmelser utarbetas även på nivåer under lagstiftningsnivån, i akter som utvecklar och genomför lagstiftningsakter, och att det är nödvändigt att se till att fördraget tillämpas på ett korrekt sätt så att en tillräcklig grad av demokratisk legitimitet garanteras även för dessa akter.

2.  Europaparlamentet betonar att delegerade akter och genomförandeakter bör begränsas till frågor av rent teknisk och/eller administrativ karaktär: politiska ämnen bör reserveras för ett demokratiskt och insynsvänligt medbeslutandeförfarande som är lättillgängligt för unionsmedborgarna.

3.  Europaparlamentet påminner om att delegerade akter och genomförandeakter enligt artiklarna 290 och 291 i fördraget har olika syften och därför inte kan ersätta varandra. Parlamentet anser att avgränsningen av delegerade akter och genomförandeakter samt det korrekta och mest lämpliga valet av bestämmelser att föra in i den grundläggande akten, utgör en viktig politisk fråga som de föredragande och medföredragande, med hjälp av utskottens sekretariat och framför allt rättstjänsten, bör utreda och diskutera på ett tidigt stadium när de utarbetar sina lagstiftningsbetänkanden.

4.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå en uppsättning precisa interinstitutionella kriterier för användning av delegerade akter och genomförandeakter, inklusive översynsmekanismer, och baserat på de olika faser i beslutsprocessen som resulterar i dessa akter.

5.  Europaparlamentet understryker att det blir allt svårare att förhandla med rådet på grund av rådets allt större ovilja att acceptera användandet av delegerade akter, och betonar det faktum att möjligheten att inkludera alla nödvändiga delar i den grundläggande akten och endast tillåta genomförandeakter visserligen kan vara juridiskt försvarbar, men samtidigt mycket svårt att tillämpa i praktiken i vissa fall, t.ex. i de branscher där tekniken fortfarande är under utveckling; följden kan ofta bli lagstiftning som inte följer principerna om bättre lagstiftning i EU. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen kommissionen att, som fördragens väktare, fullgöra sina åtaganden med avseende på artiklarna 290 och 291 i Lissabonfördraget och stödja parlamentet när det gäller att försvara parlamentets rättigheter i förhandlingarna med rådet.

6.  Europaparlamentet anser att möjligheten enligt artikel 37a i arbetsordningen att begära ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor bör tillämpas i större utsträckning, så att föredragandena får en stärkt ställning i lagstiftningsförhandlingarna.

7.  Europaparlamentet anser att rådets motstånd mot användandet av delegerade akter är oroande för arbetet med att anpassa rättsakter till Lissabonfördraget, eftersom parlamentet kan komma att förlora sin gransknings- och kontrollrätt om det föreskrivna förfarandet med kontroll görs om till genomförandeakter inom viktig och politiskt känslig lagstiftning på till exempel säkerhetsområdet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att följa fördraget och målen i detta, och att säkerställa den demokratiska kontrollen genom att värna om parlamentets rättigheter och använda delegerade akter.

8.  Europaparlamentet betonar att inom många rättsområden, såsom transport, kan frågor som inledningsvis verkar vara av framför allt teknisk art visa sig kräva politiska beslut som får viktiga följder. Parlamentet understryker därför att för att få demokratisk legitimitet i lagstiftningsprocessen i EU bör parlamentet ges tillräcklig sakkunskap för att kunna genomföra sina kontrollrättigheter på ett oberoende sätt.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av parlamentets delaktighet i förberedelsefasen för delegerade akter eftersom ett korrekt utövande av parlamentets kontrollbefogenheter när det gäller delegerade akter kan vara svårt att uppnå utan en adekvat uppföljning av förberedelsefasen och den expertis som krävs för en bedömning av innehållet, med tanke på den begränsade tid och de begränsade resurser som finns att tillgå inom ramen för kontrollen på utskottsnivå.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att nationella experter och parlamentets experter ges samma information och insyn.

11. När det gäller alla anpassningar av lagstiftningsakter efter Lissabonfördragets ikraftträdande insisterar Europaparlamentet på att sådana åtgärder som tidigare omfattades av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör bli delegerade akter och inte genomförandeakter, om det inte är särskilt motiverat.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	5.9.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	31 1 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Magdi Cristiano Allam, Georges Bach, Izaskun Bilbao Barandica, Antonio Cancian, Michael Cramer, Philippe De Backer, Luis de Grandes Pascual, Saïd El Khadraoui, Ismail Ertug, Carlo Fidanza, Knut Fleckenstein, Jacqueline Foster, Franco Frigo, Mathieu Grosch, Dieter-Lebrecht Koch, Georgios Koumoutsakos, Werner Kuhn, Jörg Leichtfried, Bogusław Liberadzki, Eva Lichtenberger, Gesine Meissner, Hubert Pirker, Dominique Riquet, Petri Sarvamaa, Olga Sehnalová, Brian Simpson, Keith Taylor, Patricia van der Kammen, Dominique Vlasto, Roberts Zīle
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Phil Bennion, Spyros Danellis, Michel Dantin, Geoffrey Van Orden, Janusz Władysław Zemke

YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (25.11.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Paolo De Castro

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet upprepar att regelverket måste anpassas, särskilt i fråga om sådana politikområden som den gemensamma jordbrukspolitiken, som inte antogs i enlighet med medbeslutandeförfarandet före EUF-fördragets ikraftträdande. Parlamentet beklagar att anpassningsärendena om viktig jordbrukslagstiftning blockerades av rådet efter det att förhandlingarna under informella trepartsmöten och parlamentets första behandling hade brutit samman. Parlamentet konstaterar att det endast är inom ramen för de fullständiga lagstiftningsförfarandena i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken som det har varit möjligt att finna en anpassningslösning som var acceptabel för båda sidor. Vissa bestämmelser kunde man dock enas om endast på villkor att de inte skulle utgöra ett prejudikat.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att gå vidare med de kvarstående anpassningsärendena, så att förfarandena kan slutföras före slutet av valperioden.

3.  Europaparlamentet anser att den automatiska anpassning som föreskrivs i artikel 10 i förordning (EU) nr 182/2011 skapade allvarliga problem för anpassningsförfarandena, eftersom avsaknaden av tidspress var negativ för det interinstitutionella förhandlingsförfarandet och till slut gjorde det möjligt för rådet att blockera anpassningsärendena.

4.  Europaparlamentet konstaterar att översändandet av handlingar till Europaparlamentet måste förbättras, särskilt vad gäller förslag till delegerade akter, så att man kan säkerställa att Europaparlamentet och rådet, såsom medlagstiftare, får tillgång till information samtidigt.

5.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att inte utnyttja delegerade akter för att på nytt ta upp politiska överenskommelser som har nåtts under trepartsmöten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta för parlamentets experter att delta i expertgruppsmöten utan att skapa onödiga byråkratiska hinder.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	25.11.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	José Bové, Luis Manuel Capoulas Santos, Paolo De Castro, Hynek Fajmon, Mariya Gabriel, Iratxe García Pérez, Julie Girling, Sergio Gutiérrez Prieto, Elisabeth Jeggle, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Agnès Le Brun, Gabriel Mato Adrover, Mairead McGuinness, Marit Paulsen, Ulrike Rodust, Alfreds Rubiks, Giancarlo Scottà, Alyn Smith, Ewald Stadler, Csaba Sándor Tabajdi, Marc Tarabella
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Esther de Lange, Karin Kadenbach, Anthea McIntyre, Maria do Céu Patrão Neves, Dimitar Stoyanov

YTTRANDE från fiskeriutskottet (10.9.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Antolín Sánchez Presedo

FÖRSLAG

Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att valet av korrekt rättsligt instrument (lagstiftningsakt, delegerad akt eller genomförandeakt) inte enbart är en teknisk fråga. Parlamentet påpekar att det i själva verket är av största vikt att se till att lagstiftningen antar fullt ansvar med avseende på väsentliga delar och vad gäller en effektiv kontroll av politiska beslut. Parlamentet noterar att det även kan vara av stor betydelse för maktbalansen och korrektheten, för en välfungerande beslutsprocess och för genomförandet av politiken, såsom den gemensamma fiskeripolitiken, att dessa olika instrument används på ett sätt som överensstämmer med de kriterier som fastställs i fördraget. Parlamentet betonar att det följaktligen bör ägna särskild uppmärksamhet åt dessa aspekter.

2.  Europaparlamentet påpekar vikten av den enhetliga hållning inom parlamentet som intagits av talmanskonferensen avseende valet av rättsligt instrument och kontrollmetoder. I det avseendet anser parlamentet att processen bör utgöra grunden och ytterligare utvecklas för att bygga vidare på det befintliga regelverket i syfte att underlätta samordningen och för att anordna uppföljningar.

3.  Europaparlamentet föreslår att ordföranden, en av vice ordförandena eller en lämplig ledamot i samtliga parlamentsutskott ska ha till uppgift att stödja ledamöter och garantera överensstämmelse mellan delegerade akter och genomförandeakter i samarbete med de andra utskotten. Parlamentet påpekar att föredraganden för den grundläggande akten automatiskt bör bli föredragande för dess uppföljning och bör regelbundet rapportera till utskottet. Parlamentet betonar också att det behövs en funktionell organisation inom sekretariaten om kontrollen ska kunna utföras effektivt och rekommenderar att en punkt om uppföljning av delegerade akter ska föras upp på parlamentsutskottens föredragningslistor.

4.  Europaparlamentet betonar att kontroller är viktiga eftersom de gör det möjligt för parlamentet att på förhand fastställa kriterier som, om de uppfylls, skulle innebära att det motsätter sig en delegerad akt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge större insyn i offentliggörandet av sina akter för att göra det lättare för såväl parlamentet som EU-medborgarna att få tillgång till dem. Parlamentet föreslår därför att kommissionen tar fram ett it-verktyg för att skapa en databas där handlingar lagras på ett sätt som främjar demokratisk kontroll.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt att inom den gemensamma fiskeripolitiken, och inom andra områden där medbeslutandeförfarandet inte infördes förrän efter det att nuvarande fördrag trätt i kraft och där föreskrivande förfarande med kontroll inte tidigare användes, har processen med att anpassa lagstiftningen från tiden före Lissabonfördragets ikraftträdande till det nya rättsliga ramverk som omfattar lagstiftningsakter, delegerade akter och genomförandeakter medfört avsevärda svårigheter som orsakat allvarliga och riskfyllda förseningar och har till och med stagnerat, vilket påverkat genomförandet av nödvändiga och brådskande åtgärder inom fiskesektorn. Detta beror ofta på rådets ovilja att erkänna och på ett effektivt sätt utnyttja delegeringen av befogenheter till kommissionen för att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

7.  Europaparlamentet understryker att anpassningen av fiskeripolitiken till bestämmelserna i Lissabonfördraget inte får leda till att kommissionen får fler befogenheter jämfört med dem som den har i detta fördrag. Parlamentet påminner därför om att kommissionens mandat när det gäller de delegerade akterna inte är avsedda att gälla ”utan tidsbegränsning” utan ska begränsas tidsmässigt enligt avtal (i regel tre års delegering).

8.  Europaparlamentet anser att processen med att anpassa fiskerilagstiftning och tillhörande lagstiftning från tiden före Lissabonfördraget till det nya rättsliga ramverket bör vara fullt genomfört under innevarande valperiod.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inleda ytterligare förhandlingar med parlamentet i syfte att komma fram till en gemensam syn på tolkningen, användningen och uppföljningen av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i synnerhet en användbar avgränsning mellan delegerade akter och genomförandeakter, möjligtvis med konkreta och obestridliga exempel på befogenheter som anses vara lagstiftande, delegerande eller genomförande.

10. Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att inom vissa politikområden delegera genomförandebefogenheterna till kommissionen för att undvika detaljstyrning och ett tungrott och utdraget medbeslutandeförfarande.

11. Europaparlamentet understryker att valet av instrument också påverkar kontrollen av uppföljningen av den delegerade befogenheten. Parlamentet stöder därför talmanskonferensens ståndpunkt om att välja delegerade akter då det inte är uppenbart hur befogenheterna ska fördelas enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

12. Europaparlamentet anser att parlamentet och rådet förlorar sin trovärdighet i EU‑medborgarnas ögon om viktiga politiska frågor inte kan diskuteras för att de båda institutionerna inte kan komma överens om vilket administrativt förfarande som ska tillämpas.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	5.9.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	21 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	John Stuart Agnew, Antonello Antinoro, Kriton Arsenis, Chris Davies, Carmen Fraga Estévez, Dolores García-Hierro Caraballo, Marek Józef Gróbarczyk, Werner Kuhn, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Guido Milana, Maria do Céu Patrão Neves, Crescenzio Rivellini, Raül Romeva i Rueda, Struan Stevenson, Isabelle Thomas, Nils Torvalds, Jarosław Leszek Wałęsa
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jean Louis Cottigny, Iñaki Irazabalbeitia Fernández, Jens Nilsson, Nikolaos Salavrakos
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Jan Kozłowski

YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (25.11.2013)

till utskottet för rättsliga frågor

över uppföljningen av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
(2012/2323(INI))

Föredragande: Monika Flašíková Beňová

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.     I Lissabonfördraget föreskrivs en ny normhierarki bestående av lagstiftningsakter, i vilka lagstiftaren beslutar om väsentliga delar; delegerade akter, vilka antas av kommissionen med möjlighet för lagstiftaren att ändra eller komplettera vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten; samt genomförandeakter, vilka normalt sett antas av kommissionen under medlemsstaternas överinseende när det krävs enhetliga villkor för genomförandet av unionsrättsakter.

B.     De allra flesta rättsakter som antas på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (f.d. tredje pelaren) har inte ändrats sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, och fortsätter därmed att stå utanför systemet med delegerade akter och genomförandeakter (artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget). Under en övergångsperiod på fem år kan kommissionen inte heller inleda överträdelseförfaranden, och domstolen har bara de begränsade befogenheter som den gavs inom det tidigare fördraget (artikel 10 i protokoll 36).

C.     Vid regeringskonferensen uppmanades institutionerna att försöka ändra eller ersätta rättsakterna från den tidigare tredje pelaren i syfte att se till att institutionernas befogenheter enligt Lissabonfördraget (förklaring nr 50 om artikel 10 i protokoll 36, artikel 10.2 i protokoll 36) tillämpas fullt ut. I sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet[1], begärde parlamentet ett antal prioriterade förslag från kommissionen senast den 1 september 2010, av vilka åtskilliga ännu inte har lagts fram.

1.      Europaparlamentet anser att det är demokratiskt förkastligt och strider mot rättsstatsprincipen att, nästan fyra år efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft, fortsätta att använda förfaranden för genomförande av rättsakter inom den tidigare tredje pelaren, vilka ofta utesluter parlamentet eller endast föreskriver samråd, oberoende av vilket slags beslut som ska fattas. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i sitt arbetsprogram för 2014 inbegripa förslag för att ändra samtliga rättsakter inom den tidigare tredje pelaren för att anpassa dem till den nya normhierarkin och att respektera parlamentets befogenheter och behörighet samt rätt till information om delegering av befogenheter till kommissionen enligt Lissabonfördraget. Parlamentet understryker att detta kommer att kräva en enskild bedömning av varje rättsakt för att fastställa de beslut som utgör väsentliga delar och därför måste fattas av lagstiftaren, särskilt beslut som rör de berörda personernas grundläggande rättigheter, samt de beslut som kan anses vara icke väsentliga delar (se domstolens dom i mål C-355/01). Parlamentet föreslår att en interinstitutionell arbetsgrupp inrättas i syfte att fastställa kriterier för användningen av delegerade akter och genomförandeakter på grundval av artikel 290 i EUF-fördraget, och uppmanar rådet och kommissionen att inleda förhandlingar med Europaparlamentet så att man så snart som möjligt kan komma överens om dessa kriterier.

2.      Europaparlamentet påpekar att rådet – långt efter Lissabonfördragets ikraftträdande – fortsätter att anta rättsakter på grundval av bestämmelser från den tidigare tredje pelaren, vilket har lett till att parlamentet tvingats väcka talan inför domstolen.

3.      Europaparlamentet kritiserar skarpt rådets, och ofta även kommissionens, yrkande på genomförandeakter även i de fall när kriterierna för delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget tydligt är uppfyllda, särskilt kravet på att delegeringen av befogenheter till kommissionen endast får gälla rättsakter som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av den berörda lagstiftningsakten.

4.      Europaparlamentet anser att valet mellan delegerade akter och genomförandeakter måste avgöras från fall till fall. Detta val kräver omsorgsfulla överväganden med hänvisning i varje enskilt fall till kraven i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Parlamentet anser i detta sammanhang att vägledande riktlinjer om tillämpningen av dessa artiklar skulle kunna vara till nytta.

5.      Europarlamentet insisterar på korrekt användning av delegerade akter inom de nya finansieringsprogrammen. Parlamentet anser att beslut såsom att fastställa prioriteringar och att tilldela finansiella resurser bland dessa prioriteringar tydligt utgör ett tillägg till den grundläggande akten och att de därför kräver delegerade akter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	17.10.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	38 4 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Philipp Albrecht, Edit Bauer, Rita Borsellino, Emine Bozkurt, Arkadiusz Tomasz Bratkowski, Philip Claeys, Carlos Coelho, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Ioan Enciu, Monika Flašíková Beňová, Hélène Flautre, Kinga Gál, Kinga Göncz, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Anna Hedh, Salvatore Iacolino, Timothy Kirkhope, Juan Fernando López Aguilar, Monica Luisa Macovei, Svetoslav Hristov Malinov, Véronique Mathieu Houillon, Anthea McIntyre, Roberta Metsola, Claude Moraes, Georgios Papanikolaou, Carmen Romero López, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Renate Sommer, Rui Tavares, Wim van de Camp, Axel Voss, Josef Weidenholzer, Tatjana Ždanoka, Auke Zijlstra
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Alexander Alvaro, Ana Gomes, Stanimir Ilchev, Andrés Perelló Rodríguez, Marie-Christine Vergiat

• [1]  EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	26.11.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	21 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Raffaele Baldassarre, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Marielle Gallo, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Klaus-Heiner Lehne, Antonio López-Istúriz White, Antonio Masip Hidalgo, Jiří Maštálka, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Dimitar Stoyanov, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Eduard-Raul Hellvig, Eva Lichtenberger, Dagmar Roth-Behrendt, József Szájer, Axel Voss