BETÄNKANDE om nomineringen av Nikolaos Milionis till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

4.12.2013 - (C7‑0310/2013 – 2013/0808(NLE))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Inés Ayala Sender

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om nomineringen av Nikolaos Milionis till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

(C7‑0310/2013 – 2013/0808(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0310/2013),

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0436/2013), och av följande skäl:

A. Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 7 november 2013 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Nikolaos Milionis till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

BILAGA 1: MERITFÖRTECKNING FÖR NIKOLAOS MILIONIS

Nationalitet                 Grek

Födelsedatum             7 september 1959

Födelseort                  Arta, Grekland

Utbildning                                                                                              

1998                         Atens universitet

                                 Fil. dr i offentlig finansrätt

                                 Avhandlingens titel: Den grekiska revisionsrättens institutionella roll

1994                         Université Paris 8

                                 Forskarförberedande examen (Diplôme d’études approfondies)

                                 i offentliga finanser och redovisning

1993                         Université Paris 1, Panthéon-Sorbonne,

                                 Forskarförberedande examen (Diplôme d’études approfondies)

                                 i offentlig rätt

1987-1989                 Nationella skolan för offentlig förvaltning

1981                         Atens universitet

                                 Jur. kand

Yrkeserfarenhet                                                                                                

Sedan 2004                Revisionsråd (Conseiller-Maître) vid Greklands revisionsrätt

2011-2012                 Avdelningsordförande vid Greklands revisionsrätt

1997-2004                 Revisionssekreterare (Conseiller Référendaire)

                                 vid Greklands revisionsrätt

1989-1997                 Revisor (Auditeur) vid Greklands revisionsrätt

Undervisningserfarenhet                                                                                              

Sedan 2010                Lektor i offentlig finansrätt

                                 Panteion-universitetet för statsvetenskap, Aten

2007-2010                 Undervisade i ämnet ”Den grekiska revisionsrättens befogenheter”

                                 vid Atens universitet

1998-2012                 Undervisade i europeisk finansrätt

                                 och Europeiska unionens domstols rättspraxis

                                 inom mänskliga rättigheter

                                 vid Greklands nationella skola för rättsväsendet

1997-1998                 Undervisade i offentlig finansrätt

                                 vid Nationella skolan för offentlig förvaltning

Annan utbildning/erfarenhet                                                                              

1994              Praktik vid Frankrikes revisionsrätt

1995-1996      Attaché för Europeiska revisionsrättens grekiske ledamot

Böcker                                                                                                                         

(1) Revisionsrätten: Moderna trender och utveckling (Nomiki vivliothiki 2012)

(2) Den europeiska skatte- och finanslagstiftningens beståndsdelar (Sakkoulas 2008)

(3) Den grekiska revisionsrättens institutionella roll (Sakkoulas 2002, andra upplagan 2006)

(4) Europeiska revisionsrätten (Sakkoulas 1999)

Uppsatser, artiklar och bidrag                                                                                      

Har skrivit ett flertal uppsatser och artiklar i juridiska tidskrifter och lämnat bidrag till minnesvolymer och jubileumsböcker, av vilka de mest relevanta för den utannonserade tjänsten bland annat är följande:

(1) Mot en ny finansiell styrning av staten (2012)

(2) Europeiska revisionsrätten (artiklarna 285–287 i EUF-fördraget): artikel i en volym om tolkningen av EUF-fördraget (2012)

(3) Förhållandet mellan rättslig kontroll och revisionsresultat (kommentar till EU-domstolens fall Ismeri Europa Srl mot Europeiska revisionsrätten) (2011)

(4) Europeisk integration och nationell finansiell suveränitet (2007)

(5) Strategier mot korruption inom ramen för behörigheten för Europeiska unionens högre revisionsorgan (2006)

(6) Redovisningsrevision inom lokala myndigheter: det franska exemplet (2006)

(7) Rättspraxis inverkan på statsbudgeten (2005)

(8) Domaren för offentlig finansrätt inför Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (2003)

(9) Bedrägeri avsett att skada intressena för Europeiska unionen och revisionsrätten (1999)

(10) Den rättsliga karaktären hos EU-medlemsstaternas revisionsorgan (1998)

(11) Europeiska revisionsrätten och utformningen av den ”europeiska revisionsmetoden” (1998)

(12) Kritiskt förhållningssätt till begreppet ”statsrevisor” (comptable public) i grekisk och fransk finansrätt (1995)

(13) Kontroll av offentliga företag och revisionsrätten (1993)

Har även deltagit aktivt i kongresser, symposier och seminarier.

Andra intressen/kompetensområden                                                                             

Måleri. Har studerat med Giorgos Rorris.

Har skrivit två böcker om estetik och litteratur och blev för dessa belönad med Panagiotis Foteas-priset 2009.

BILAGA 2: NIKOLAOS MILIONIS SVAR PÅ FRÅGORNA

Yrkeserfarenhet

1.        Skulle du vilja redogöra för de viktigaste aspekterna av din yrkeserfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, företagsledning eller förvaltningsrevision?

Jag har tillbringat hela min yrkeskarriär vid den grekiska revisionsrätten, där jag bland annat har haft följande uppgifter:

Inom offentlig ekonomisk förvaltning har jag arbetat med de uppgifter som motsvarat mina respektive ställningar som ledamot av Greklands revisionsrätt, allt från referent i början av karriären till i dag då jag är ett av kollegiets revisionsråd. Inom revisionsrättens olika positioner och avdelningar har jag genomfört och därefter lett granskningar av ministrar, offentligrättsliga organ och lokala myndigheter.

Framför allt ingick jag under ett antal år (2007–2011) i revisionsrättens avdelning med ansvar för att granska samfinansieringar från EU i mitt land och taxera icke stödberättigande utgifter (finansiella korrigeringar).

Därefter (2012–2013) var jag som revisionsråd ordförande för revisionsrättens avdelning med ansvar för att granska offentligt verksammas tillgångar (förmögenhetsdeklarationer) med avseende på taxering av bland annat före detta ministrar och journalister.

Under ett antal år verkade jag som ordförande för revisionsrättens grupp med ansvar för att granska offentliga upphandlingsprojekt.

Jag har medverkat i stickprovskontroller av gemenskapsbidrag till Benakimuseet i Aten och till Atens konserthus (1998), genomfört redovisningsrevision av valda utgifter inom Nationella läkemedelsmyndigheten (2003), granskat Europeiskt centrum i Delfi (som är ett privaträttsligt organ) med avseende på de nationella subventionerna till detta och utarbetat en rapport om bristerna i dess förvaltningssystem (2012).

Som ledamot av revisionsrätten var jag i ungefär ett årtionde (1997–2006) ordförande för revisionskommittén för Atens konserthus.

Inom ramen för arbetsgruppen för tekniskt stöd till Greklands revisionsrätt från Europeiska revisionsrätten samt de nationella revisionsorganen i Nederländerna, Belgien, Frankrike och Tyskland med avseende på moderna redovisningsrevisioner samt effektivitetsrevisioner har jag sedan 2012 ingått i den grekiska revisionsrättens arbetsgrupp för pilotrevisioner och rapportering för Attikaregionen, stora sjukhuset i Aten och Högsta tekniska yrkesinstitutet i Aten. Jag medverkar även i arbetsgruppen för närmare förbindelser mellan Greklands revisionsrätt och parlament. I detta sammanhang följde jag i februari 2013 även ett program för effektivitetsrevision vid Nederländernas revisionsrätt och ett sammanträde i det nederländska parlamentets budgetkontrollutskott.

Värt att nämna är också att jag under 1993–1994, då jag var ledig av utbildningsskäl och befann mig i Paris, som praktikant bevistade konferenser och seminarier vid Frankrikes revisionsrätt och i den regionala revisionskammaren i Île-de-France. Under 1995–1996 fick jag sedan möjlighet att bli utsänd till Luxemburg och arbeta som attaché på den grekiske ledamotens kansli vid Europeiska revisionsrätten. Den erfarenheten gav mig insikt i det europeiska finanssystemets mekanismer, de nya revisionssystemens betydelse och vikten av internationellt samarbete.

Tilläggas kan att jag i många år undervisat i europeisk finansrätt vid Nationella domarskolan och vid flera universitetsinstitutioner, och 2010 utsågs jag till lektor i finansrätt vid Panteion-universitetet för statsvetenskap och politisk vetenskap i Aten.

2.        Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?

Först och främst vill jag nämna min aktiva medverkan i utarbetandet av lag 3871/2010 om finansiell förvaltning och ansvarsskyldighet, som i grunden ändrade det äldre offentliga redovisningssystemet och för första gången införde möjligheten att genomföra granskning av sund ekonomisk förvaltning och tillämpa internationella revisionsstandarder och systemet med ansvarsskyldighet för förvaltare av offentliga medel. Detta innebar en djupgående förändring av det dittills gällande systemet för utformning och genomförande av den grekiska statsbudgeten. Likaså var jag medlem i lagstiftningskommittén för utarbetandet av lag 4055/2012 om rättvisa rättegångar av rimlig varaktighet, genom vilken revisionsrätten fick behörighet i fråga om att genomföra riktade revisioner, effektivitetsrevisioner och systemrevisioner och i fråga om det granskade organets efterlevnad av revisionsrättens tidigare rekommendationer.

För det andra utsågs jag till föredragande i revisionsrättens plenarförsamling för tillstyrkande av ett presidentdekret om begränsning av förhandskontroll av utgifter inom det offentliga och i offentligrättsliga organ och lokala myndigheter, så att sådan kontroll skulle göras från och med ett visst belopp. Fram till dess hade det enligt konstitutionen varit krav på att alla offentliga utgifter utan undantag skulle genomgå förhandskontroll, och den genomförda begränsningen skulle komma att vederlägga starkt rotade uppfattningar och metoder.

Till sist var jag föredragande i revisionsrättens plenarförsamling i samband med det beslut som fastställde revisionskriterierna för kommunernas intäkter.

Oberoende

3.        Enligt fördraget ska revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?

Med min bakgrund i ett revisionsorgan vars medlemmar har rättskipande funktion är jag särskilt lyhörd för det krav på fullständig oavhängighet som fördraget ställer på Europeiska revisionsrättens ledamöter. Detta är ett nödvändigt krav för den som vill tjäna allmänintresset i Europeiska unionen.

I demokratiska länder är dessutom den oberoende rollen hos offentliga revisionsorgan, särskilt revisionsrätter och riksrevisorsämbeten, institutionellt förankrad, både organisatoriskt och funktionellt, och ofta dessutom grundlagsfäst. Eftersom oavhängigheten hos revisionsrättens ledamöter inte får kunna ifrågasättas (artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unions funktionssätt) anser jag att denna institutionella oavhängighet måste prägla deras agerande inte bara i tjänsten utan även socialt.

När jag, under fullständig oavhängighet, utför mina framtida uppgifter som ledamot av revisionsrätten kommer det att vara helt otänkbart för mig att be om eller ta emot råd från granskade organ och att upprätta beroendeförhållanden med dessa genom att ta emot gåvor eller förmåner. I mitt agerande gentemot den granskade räcker det inte att jag själv har ett rent samvete, utan jag får inte hos en normal betraktare skapa intryck och ännu mindre misstankar om ett eventuellt beroendeförhållande.

Min oavhängighet som ledamot av revisionsrätten ska inte bara avse mina kontakter med den granskade utan alla dem som eventuellt skulle vilja dra politisk nytta av resultatet av mitt revisionsarbete. Således får jag inte be om eller ta emot rekommendationer från någon regering (inte ens min egen) eller någon annan organisation. Till sist måste jag avstå från varje handling som är oförenlig med mina arbetsuppgifter.

Som framtida ledamot av revisionsrätten måste jag göra min institutionellt garanterade, fullständiga oavhängighet till en personlig dygd och förbli objektiv och oavhängig i alla riktningar.

4.        Har du beviljats ansvarsfrihet för tidigare ledningsuppdrag, om ett sådant förfarande varit tillämpligt?

Eftersom jag aldrig haft några ledningsuppdrag har det inte funnits anledning att bevilja mig ansvarsfrihet för några sådana.

5.        Bedriver du någon ekonomisk verksamhet eller har du finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med dina kommande arbetsuppgifter? Är du beredd att redovisa alla dina finansiella intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem? Om du är inblandad i en pågående rättsprocess, kan du lämna närmare upplysningar om den?

Jag bedriver ingen ekonomisk verksamhet och har inga finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med mina kommande arbetsuppgifter som ledamot av Europeiska revisionsrätten.

Jag är beredd att redovisa alla mina finansiella intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande.

Slutligen är jag inte inblandad i någon pågående rättsprocess.

6.        Är du beredd att avgå från alla uppdrag som du blivit vald till och frånträda alla aktiva uppdrag som innebär ansvar inom ett politiskt parti efter att du blivit utnämnd till ledamot av revisionsrätten?

Ja. Jag vill klargöra att jag inte har något uppdrag som jag blivit vald till och inte heller något aktivt uppdrag med ansvar inom något politisk parti.

7.        Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption som rör aktörer i din hemmedlemsstat?

Behovet av att skydda gemenskapsbudgeten är en grundläggande prioritering för de europeiska institutioner som har till uppgift att säkerställa att skattebetalarnas pengar används på bästa möjliga sätt och särskilt att bekämpa bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen. Varje fall av regelbrott, bedrägeri och/eller korruption som riktar sig mot Europeiska unionens ekonomiska intressen, vare sig det rör sig om undandragande av tull och skatter avsedda för EU-budgeten eller om missbruk av gemenskapsmedel, skadar i själva verket de europeiska skattebetalarna. Bekämpandet av företeelser som bedrägeri och korruption kräver att vi visar nolltolerans.

Om jag som framtida ledamot av Europeiska revisionsrätten vid fullgörandet av mina granskningsbefogenheter upptäcker ett allvarligt brott mot gällande bestämmelser eller en omständighet som föranleder misstankar om regelbrott eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption, så kommer jag, oavsett de inblandades nationalitet, alltså även om det rör sig om personer från min hemmedlemsstat, utan dröjsmål att kräva att alla dessa fall i enlighet med lagenliga förfaranden rapporteras till bedrägeribekämpningsbyrån så att de kan utredas och lämpliga påföljder utdömas.

Fullgörande av arbetsuppgifter

8.        Vilka bör vara de viktigaste dragen i en kultur för sund ekonomisk förvaltning i offentliga förvaltningar?

Dagens problem för de offentliga förvaltningarna är inte illegitima utgifter utan utgifter som visserligen formellt sett är legitima men som innebär legitimt slöseri med offentliga medel, exempelvis finansiering av förfelade program i legitim skepnad. De genomförs med legitima administrativa handlingar men innebär oriktig användning av offentliga medel.

Om grundkriteriet för en osund ekonomisk förvaltning i de offentliga förvaltningarna är att förvaltare av offentliga medel förfar svikligt eller slösaktigt, är grundkriteriet för kvalitet i förvaltningen att den är ändamålsenlig. Offentliga medel är ju en uppoffring från skattebetalarna, det är alltså ett myndighetsingrepp i privat egendom och ett sådant ingrepp måste därför motiveras av allmänintresset. Offentliga utgifter måste vara ändamålsenliga med avseende på de eftersträvade målen om värnande av allmänhetens intresse. Målen ska emellertid inte bara förkunnas, de ska uppnås också. Det räcker inte att försäkra sig om att de offentliga medlen spenderats för offentliga ändamål, de måste också ha gett påtagliga resultat så att målet kan uppnås.

En sund ekonomisk förvaltning inom offentliga förvaltningar genomsyras av proportionalitetsprincipen. En sund ekonomisk förvaltning förutsätter å ena sidan att den ekonomiska uppoffringen bidrar till ett mål i allmänhetens intresse, å andra sidan att de använda medlen är vad som behövs och att de används på bästa möjliga sätt.

Granskningen av en sund ekonomisk förvaltning börjar där de båda andra formerna av granskning slutar: det är varken en granskning av räkenskapernas tillförlitlighet eller en granskning av de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

Inom europeisk rätt är principen om en sund ekonomisk förvaltning förankrad såväl i primärrätten (artiklarna 287.2 och 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) som i sekundärrätten (artikel 30.2 i budgetförordningen 966/2012). Traditionellt har granskningen av en sund ekonomisk förvaltning delats in i tre underkategorier, nämligen granskning av sparsamheten, effektiviteten och ändamålsenligheten inom offentlig förvaltning. Den exakta innebörden i dessa begrepp ges uttryckligen i ovannämnda artikel 30.2 i budgetförordningen:

a) Principen om sparsamhet kräver att de resurser som institutionen använder för att genomföra sin verksamhet ska göras tillgängliga i rätt tid och vara av den kvantitet och kvalitet som behövs, samt ställas till förfogande till lägsta möjliga kostnad.

b) Principen om effektivitet avser förhållandet mellan de resurser som används och de resultat som uppnås.

c) Principen om ändamålsenlighet avser hur väl specifika mål med en åtgärd och förväntade resultat uppnås.

För att det inom offentliga förvaltningar ska utvecklas en kultur av sund ekonomisk förvaltning, med respekt för ovanstående principer, anser jag att följande är nödvändigt:

a) Det regelverk som de omfattas av måste vara tydligt för att vara lätt att tillämpa för deras tjänstemän och förenklat för att vara lätt att förstå för allmänheten.

b) Deras mål måste vara tydligt fastställda och befogenheterna för deras tjänstemän exakt definierade.

c) De måste se till att det skapas mekanismer som säkerställer ett fritt informationsflöde.

d) De måste ha mekanismer för att förvaltare av offentliga medel inom den politiska makten ska kunna hållas ansvariga för användningen av sådana medel.

e) De måste förfoga över tillförlitliga system för intern kontroll som säkerställer välfungerande förfaranden för att förvaltningens mål ska kunna uppnås.

9.        Enligt fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur skulle du vilja beskriva ditt ansvar när det gäller att rapportera till Europaparlamentet och i synnerhet till dess budgetkontrollutskott?

Enligt artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Europeiska revisionsrätten biträda Europaparlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av EU-budgeten, särskilt i samband med att kommissionen ges ansvarsfrihet för budgetförvaltningen. Inom ramen för detta institutionella bistånd ska de båda organen odla ett omfattande samarbete som ska baseras på ömsesidigt förtroende och ömsesidig respekt, samtidigt som varje organs distinkta roll och uppdrag respekteras.

När det gäller min roll i rapporteringen till Europaparlamentet, närmare bestämt dess budgetkontrollutskott, kommer jag som framtida ledamot av revisionsrätten att på det personliga planet söka främja och utveckla ett klimat av ömsesidigt och uppriktigt förtroende och samarbete med budgetkontrollutskottets ledamöter till gagn för revisionsrättens uppgift att biträda Europaparlamentet.

Vidare kommer jag på det institutionella planet att försöka bidra till att främja och bevara ett klimat av samarbete mellan de båda institutionerna, med utbyte av åsikter och idéer, under utarbetandet av revisionsrättens årliga revisionsprogram. Utbytet bör ske genom regelbundna möten mellan ledamöter från de båda institutionerna.

För att revisionsförklaringen och de särskilda rapporterna från revisionsrätten ska vara till nytta för Europaparlamentet och dess budgetkontrollutskott kommer jag i arbetet med rapporterna att lägga stor möda på att få dem att innehålla tydliga, exakta, tillförlitliga och välgrundade iakttagelser och rekommendationer i det ämne som varit föremål för revisionen, med framhävande och rapportering av olagliga och onormala finansiella transaktioner, regelbrott och systembrister samt effektivitetsrevisionernas utvärderingar. Vid genmäle måste jag alltid ta stor hänsyn till invändningarna från det granskade organet för att göra revisionsresultaten mer tillförlitliga.

Som framtida ledamot av Europeiska revisionsrätten kommer jag att göra allt för att resultaten från revisionsrättens revision ska läggas fram för Europaparlamentet och dess budgetkontrollutskott i en anda av fruktbar dialog och uppriktigt samarbete.

10.      Viket mervärde anser du att en effektivitetsrevision har, och hur bör resultaten av sådana revisioner inlemmas i förvaltningen?

Effektivitetsrevisionen har till syfte att bedöma den offentliga politikens kvalitet och resultat före, under och efter dess genomförande. Bedömningen av effektiviteten måste vara betydande under de offentliga ingreppens hela genomförande och omfatta input, output, resultat och återverkningar, dvs. de långsiktiga förändringarna i samhället, som åtminstone delvis beror på Europeiska unionens verksamhet. Effektiviteten bedöms, som nämns ovan, på grundval av principen om en sund ekonomisk förvaltning (sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet). Effektivitetsrevisionen är ett nödvändigt komplement till den traditionella redovisningsrevisionen och kontrollen av lagligheten och korrektheten. Den är alltså ett nödvändigt redskap för kontrollen av framför allt programbudgetar och riktar in sig på respekten för de mål som ställts upp för varje program, efterlevnaden av den fastställda tidsplanen och av administrativ praxis samt lämpligheten i de resurser och belopp som anslagits för genomförandet. Programmens mål måste vara specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna (så kallade smart-mål) inom alla verksamhetsområden som omfattas av budgeten.

I.         Det mervärde som effektivitetsrevisionen har och som gör den till ett nödvändigt och ändamålsenligt verktyg för en modern revision ligger enligt mitt förmenande i följande:

a) Effektivitetsrevisionen ingår i den strategiska planeringen av program med hierarkiska, specifika, mätbara mål och en tydlig sammankoppling av de eftersträvade målen och de åtgärder som väljs för att uppnå dem.

b) Den utvecklar förvaltarnas ansvar för ökad effektivitet och ändamålsenlighet när de fattar och verkställer administrativa och finansiella beslut, och bidrar på så vis till att minska förekomsten av ogenomtänkta utgifter.

c) Den skapar ansvarsskyldighet hos de ansvariga förvaltarna gentemot den behöriga politiska myndigheten.

När det gäller effektivitetsrevision i samband med intern kontroll ligger dess mervärde i att genomförandet av revisionsresultaten hänger på förvaltningsorganen i den granskade organisationen, som tagit initiativ till revisionen, och revisionsresultaten lämnas in till organisationens förvaltning.

När det däremot gäller effektivitetsrevision i samband med extern revision ligger mervärdet i att den utförs av ett externt organ som är oberoende av den granskade organisationens förvaltning (och som fastställer revisionens räckvidd och metoder), och resultaten ställs inte bara till organisationens förvaltning utan även till det politiska organ som förvaltningen är ansvarig inför, dvs. parlamentet.

II.        Den kreativa kraften hos effektivitetsrevisionernas resultat bör utnyttjas genom att de inlemmas i förvaltningen på följande sätt:

a)        Det granskade organet tar fasta på iakttagelserna och rekommendationerna i de särskilda effektivitetsrapporterna, då dessa lyfter fram systematiska problem inom det granskade området (exempelvis otydlig eller komplex lagstiftning, dåligt eller vagt formulerade programmål, oförsiktighet vid formuleringen av smart-mål och frånvaro av lämpliga delmål vid genomförandet av fleråriga individuella mål).

b)        Revisionsorganet följer regelbundet upp och utvärderar de senare återverkningarna av den genomförda revisionen och den granskade myndighetens efterlevnad av rekommendationerna, och en rapport om detta lämnas till det behöriga politiska organet.

Europaparlamentet får information om hur verkställandet av rekommendationerna fortskrider från kommissionen och medlemsstaterna. Europeiska revisionsrätten har utarbetat en handbok för effektivitetsrevision, som används vid granskningen av kommissionens ekonomiska förvaltning och de program som finansieras ur Europeiska unionens budget. Samtidigt granskar Europeiska revisionsrätten kommissionens självbedömning av hur det går med uppnåendet av effektivitetsmålen i förvaltningsplanerna inom dess olika generaldirektorat.

I dag när vi går igenom en svår finansiell och ekonomisk skuldkris anser jag att effektivitetsrevision kan vara ett särskilt ändamålsenligt sätt att ge ett trovärdigt svar till Europas medborgare på frågan om genomförandet av Europeiska unionens offentliga politik.

Europaparlamentet, pressen och allmänheten är en drivfjäder för åtgärder för en bättre ekonomisk förvaltning som finner näring i de upplysningar, argument och rekommendationer som revisionsinstitutionen lämnar i sina rapporter. Europeiska revisionsrätten utövar sitt inflytande genom kraften i sitt budskap. Övertygelseförmåga och trovärdighet, själva essensen i de demokratiska processerna, utgör enligt min mening grunden för utnyttjandet av effektivitetsrevisionens resultat. Därför måste resultaten i effektivitetsrevisionernas rapporter vara lättlästa och användbara för att på ett smidigt sätt kunna inlemmas i den offentliga demokratiska dialogen.

11.      Hur kan samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) förbättras avseende revisionen av EU:s budget?

I.         Enligt artikel 287.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska granskningen i medlemsstaterna genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen. Eftersom den granskning som Europeiska revisionsrätten utför är självständig och stöttar sig uteslutande mot fördragets bestämmelser går det inte att ta intryck av nationella revisionsorgans eventuella önskan att samarbeta med Europeiska revisionsrätten.

Det är min uppfattning att Europeiska revisionsrättens samarbete med de nationella revisionsorganen borde förbättras. Mellan dem har det inrättats en permanent kommunikationskanal i form av

a)        en kontaktkommitté för Europeiska revisionsrätten och ordförandena i de nationella revisionsorganen, som träffas en gång om året och som försöker utarbeta gemensamma revisionsregler,

b)        kontaktpersoner inom de nationella revisionsorganen, som står i ständig kontakt med Europeiska revisionsrätten, och

c)        dess deltagande i arbetet inom Intosai och Eurosai, som sätter nationella revisionsorgan från både europeiska och andra länder i kontakt med varandra.

Samarbetet blir mer substantiellt genom att

a)        det nationella revisionsorganet biträder Europeiska revisionsrätten i dess stickprovsgranskning av gemenskapsutgifter i medlemsstaterna,

b)        de nationella granskningsorganen och Europeiska revisionsrätten genomför gemensamma granskningar, något som ännu befinner sig på pilotstadiet,

c)        Europeiska revisionsrätten på egen begäran använder uppgifter och resultat från revisioner som utförts av det nationella revisionsorganet avseende gemenskapens intäkter eller utgifter.

Det institutionella samarbetet mellan Europeiska revisionsrätten och de nationella revisionsorganen bör bli mer substantiellt, såsom redan är fallet mellan Europeiska unionens domstol och de nationella domstolarna.

Inom ramen för subsidiaritetsprincipen, och som ett sätt att undvika dubbla revisioner, vore en tänkbar förbättring att de nationella revisionsorganen själva granskar EU-stöd i medlemsstaterna i Europeiska revisionsrättens namn och för dess räkning och skickar en rapport om detta till Europeiska revisionsrätten. En nödvändig förutsättning för detta förslag är förstås att revisionerna harmoniseras och samordnas och att en gemensam europeisk revisionsmetod finns tillgänglig och tillämpas. Detta kan uppnås genom seminarier för personalen inom de nationella revisionsorganen om europeiska finans- och revisionsrelaterade frågor och genom ett aktivare deltagande i de revisioner som Europeiska revisionsrätten utför i medlemsstaterna. Samarbetet kan på så vis bli mer konstruktivt i och med att de nationella revisionsorganen dels samlar in uppgifter från sina egna nationella revisioner, dels är väl förtrogna med nationell lagstiftning och administrativ praxis.

Initiativ som införande av modellen för samordnad granskning – med pålitligt stöd till den externa revisionen genom resultaten från den interna kontrollen (Single Audit, revisionsrättens yttrande nr 2/2004) – samt den metod enligt vilken vissa nationella revisionsorgan på eget initiativ ska genomföra granskning i fråga om stöd från EU-budgeten och lämna in en förklaring om detta till de behöriga nationella myndigheterna (revisionsrättens yttrande nr 6/2007), är exempel på hur man skulle kunna främja ett mer substantiellt samarbete mellan Europeiska revisionsrätten och de nationella revisionsorganen. Slutligen skulle man kunna dra nytta av erfarenheterna från gemensamma granskningar som vissa nationella revisionsorgan gör inom vissa områden av gemenskapsintresse. Nyligen (i mars 2013) började samarbetet mellan Europeiska revisionsrätten och de nationella revisionsorganen inom euroområdet att permanentas inom ramen för den offentliga externa kontrollen av den permanenta europeiska stabilitetsmekanismen.

Likaså skulle de gemensamma granskningarna kunna förstärkas och utgöra en särskild och avancerad form av samarbete mellan Europeiska revisionsrätten och de nationella revisionsorganen. Med förbättrad samordning mellan de deltagande revisorerna skulle dessa gemensamma granskningar möjliggöra gemensamma fördelar genom utbyte av upplysningar och erfarenheter.

Det bör emellertid påpekas att eventuellt stöd till revisionsrättens granskningar genom resultaten från de nationella revisionsorganen (vilket är tillåtet enligt internationella revisionsregler) förutsätter både efterlevnad av internationella revisionsstandarder och värnande av allvaret i dessas genomförande från de nationella revisionsorganens sida. Under alla omständigheter är det viktigt att detta nödvändiga samarbete inte fungerar som ersättning, eftersom man måste slå vakt om Europeiska revisionsrättens och de nationella revisionsorganens institutionella likvärdighet.

II.        Europeiska revisionsrätten grundades som bekant på initiativ av Europaparlamentet, närmare bestämt budgetkontrollutskottet (ordförande Heinrich Aignet), som 1973 efterfrågade ett europeiskt revisionsorgan. I Europeiska revisionsrätten såg Europaparlamentet en bundsförvant för omfattande granskning av kommissionen och den europeiska budgeten.

I regel stöder Europaparlamentet Europeiska revisionsrättens resultat och kräver av övriga EU-institutioner att de rättar sig efter dess revisionsuttalanden; Europeiska revisionsrätten å sin sida har en viktig roll i och med att den biträder Europaparlamentet i samband med att kommissionen beviljas ansvarsfrihet för förvaltningen av EU-budgeten.

Därför, och för att Europeiska revisionsrättens bistånd ska vara trovärdigt, måste dess rapporter vara tydliga och välgrundade. Samtidigt måste Europaparlamentets iakttagelser och rekommendationer i betänkandena om ansvarsfrihet för kommissionen beaktas av Europeiska revisionsrätten och ingå i dess revisionsplanering.

Övriga frågor

Skulle du dra tillbaka din kandidatur om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

Ja. En självklar och nödvändig förutsättning för att få till stånd en fruktbar dialog och ett lyckat samarbete mellan Europaparlamentet och Europeiska revisionsrätten är att Europaparlamentets ledamöter (särskilt ledamöterna av budgetkontrollutskottet) har förtroende för revisionsrättens ledamöter med avseende på deras oberoende och professionalitet. Skulle parlamentet ifrågasätta dessa egenskaper hos mig och inte stödja min nominering kommer detta vara en anledning för mig att dra tillbaka min kandidatur.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	2.12.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	14 5 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marta Andreasen, Jean-Pierre Audy, Inés Ayala Sender, Zuzana Brzobohatá, Tamás Deutsch, Jens Geier, Gerben-Jan Gerbrandy, Ingeborg Gräßle, Monica Luisa Macovei, Jan Mulder, Eva Ortiz Vilella, Bart Staes, Georgios Stavrakakis, Michael Theurer
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Chris Davies, Cornelis de Jong, Monika Hohlmeier, Karin Kadenbach, Ivailo Kalfin, Markus Pieper
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Zita Gurmai, Janusz Władysław Zemke