Betänkande - A7-0070/2014Betänkande
A7-0070/2014

    BETÄNKANDE om särskilda åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken för att utveckla kvinnans roll

    30.1.2014 - (2013/2150(INI))

    Fiskeriutskottet
    Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
    Föredragande: Dolores García-Hierro Caraballo, Raül Romeva i Rueda
    (Gemensamma utskottssammanträden – artikel 51 i arbetsordningen)

    Förfarande : 2013/2150(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0070/2014
    Ingivna texter :
    A7-0070/2014
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om särskilda åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken för att utveckla kvinnans roll

    (2013/2150(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av den lagstiftning som gäller för Europeiska fiskerifonden, särskilt rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, nr 861/2006, nr 1198/2006 och nr 791/2007, i vilka bestämmelser och överenskommelser om gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn fastställs[1],

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG[2],

    –   med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 6 februari 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken[3],

    –   med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 12 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter[4],

    –   med beaktande av kommissionens förslag och Europaparlamentets och rådets ståndpunkter avseende Europeiska havs- och fiskerifonden (COM(2011)0804),

    –   med beaktande av kommissionens förslag och Europaparlamentet och rådets ståndpunkter avseende förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om reglerna för deltagande och spridning i ”Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)” (COM(2011)0810),

    –   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

    –   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering[5],

    –   med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken[6],

    –   med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension[7],

    –   med beaktande av sin resolution av den 12 september 2012 om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken – övergripande meddelande[8],

    –   med beaktande av den utfrågning om kvinnor och hållbar utveckling i fiskeområden som anordnades av fiskeriutskottet den 1 december 2010,

    –   med beaktande av den utfrågning om utveckling av kvinnans roll i europeiskt fiskeri och vattenbruk som anordnades i Europaparlamentet av fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män den 14 oktober 2013,

       med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0070/2013), och av följande skäl:

    A. Det arbete som utförs av kvinnor inom fiskeri och vattenbruk är inte erkänt och är i allmänhet osynligt, trots att det utgör ett betydande ekonomiskt mervärde och bidrar till social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i flera samhällen och regioner i Europa, särskilt i de områden som är beroende av fiske.

    B.  Mer än 100 000 kvinnor arbetar i fiskerisektorn i medlemsstaterna, varav 4 procent inom fångstsektorn och med arbetsuppgifter relaterade till fiskefartygens verksamhet, såsom att tillverka nät, arbeta i hamn eller packa varor, 30 procent inom vattenbruket, framför allt inom skaldjursfiske för hand, och runt 60 procent inom bearbetningsindustrin.

    C. Kvinnors traditionella arbeten i fiskeri- och vattenbrukssektorn sker under svåra förhållanden, till exempel vid skaldjursfiske för hand och traditionell fiskhandel, oavsett om den är ambulerande eller sker på försäljningsställen som är avsedda för detta, eller vid tillverkning och lagning av fiskenät (nätbindare),lossning och sortering av fisk och packning av varor under särskilt besvärliga klimatförhållanden.

    D. Kvinnors arbete i vissa av dessa sektorer är grovt underskattat i statistiken, och den allmänna ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten i vissa medlemsstater har medfört än högre siffror och en ytterligare ökning av antalet kvinnor som arbetar inom fiskerisektorn, särskilt inom skaldjursfiske för hand, som ett sätt att komplettera eller till och med trygga familjeförsörjningen.

    E.  Kvinnornas bidrag inom verksamhet med anknytning till fiskeri och vattenbruk, särskilt när det gäller tillverkning och lagning av fiskeredskap, lossning och sortering av fisk, ansvar för produktleveranser till fartyget, förädling, bearbetning, paketering och saluföring av fisk, eller förvaltningen av fiskeföretag bör erkännas.

    F.  I punkt 30 i resolutionen av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet medlemsstaterna att ta hänsyn till vikten av kvinnors ekonomiska, sociala och kulturella funktion inom fiskerinäringen så att de kan få tillgång till sociala förmåner, och påpekade att kvinnors aktiva deltagande i olika verksamheter med anknytning till fiske bidrar dels till att fiskerisektorn bevaras och överlever, dels till att traditioner och specifik praxis bevaras, liksom till att den kulturella mångfalden i olika regioner skyddas.

    G. I sin lagstiftningsresolution av den 12 september 2012 efterlyste parlamentet åtgärder för att främja kvinnors deltagande i producentorganisationer i fiskeri- och vattenbrukssektorn.

    H. I punkt 31 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken efterlyste parlamentet finansiering från Europeiska havs- och fiskerifonden för att främja kvinnors deltagande i fiskerisektorn, för stöd till kvinnoorganisationer, yrkesutbildning för kvinnor och för att stärka kvinnors roll inom fisket, genom stöd till både verksamhet på land och verksamhet med anknytning till fisket, inom såväl produktion som bearbetning och saluföring.

    I.   I punkt 39 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera kvinnor lika lön för lika arbete och andra arbetsrättsliga, sociala och ekonomiska rättigheter, inbegripet en försäkring som täcker risker och åtgärder för att tillämpa reduktionskoefficienter som leder till förtidspension på grund av de hårda villkor (nattarbete, arbetsmiljörisker, arbetstider som följer produktionens eller fiskemöjligheternas rytm) som kvinnorna utsätts för genom sitt arbete inom fiskerisektorn samt erkännande av deras särskilda sjukdomstillstånd som yrkessjukdomar.

    J.   Statistiska uppgifter om arbetskraften, särskilt i fråga om könsfördelningen i vissa verksamheter, liksom i fråga om småskaligt och icke-industriellt fiske, extensivt vattenbruk och relaterad verksamhet, hamnar i skymundan för de uppgifter som handlar om fångst, landning, tonnage osv.

    K. De statistiska uppgifterna för EU och medlemsstaterna avseende arbetskraften inom fiskeri- och vattenbrukssektorn samt relaterade sektorer är inte fullständiga, harmoniserade eller uppdelade i indikatorer som skulle kunna göra det möjligt att beräkna kvinnornas insatser inom dessa sektorer.

    L.  Trots kvinnors arbete i fiskeri- och vattenbrukssektorn och detta arbetes viktiga ekonomiska bidrag, har kvinnorna varken något adekvat socialt och arbetsrättsligt skydd eller någon lämplig yrkesstatus.

    M. Kvinnor utsätts för ekonomisk diskriminering i fiskerisektorn och får lägre lön än män för samma arbete.

    N. Kvinnors arbete i fiskerisektorn erkänns ofta inte i lagstiftningen, och de saknar tillgång till socialt skydd som omfattar de specifika risker och sjukdomar som är kopplade till dessa verksamheter.

    O. I punkt 42 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att ge större rättsligt och socialt erkännande till kvinnors arbete inom fiskerisektorn, och för att se till att kvinnor som arbetar hel- eller deltid för familjeföretag eller som hjälper sin make och på det sättet bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle får rättsligt erkännande eller samma sociala förmåner som egenföretagare, särskilt genom tillämpning av direktiv 2010/41/EU, samt för att garantera kvinnorna sociala och ekonomiska rättigheter inklusive lika lön för lika arbete, arbetslöshetsersättning i händelse av att arbetet upphör (tillfälligt eller för gott), rätt till pension och till att kunna förena yrkesliv och familjeliv, tillgång till föräldraledighet, tillgång till social trygghet och gratis hälso- och sjukvård samt till skydd av hälsa och säkerhet i arbetet och till försäkring som täcker risker till havs.

    P.  I sin resolution av den 12 september 2012 framhöll parlamentet att kvinnornas roll i fiskerisektorn bör få bättre rättsligt och socialt erkännande samt ersättning och samma rättigheter som män, och att makar och livspartner till fiskare, som stöder familjeföretaget, bör få rättslig status och samma sociala förmåner som egenföretagare.

    1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja ett särskilt statistiskt program för regioner som är beroende av fiske, med särskild hänsyn till småskaligt kustfiske, traditionella fiskemetoder och särskilda handelskanaler, och till arbetet och de sociala och arbetsrättsliga villkoren för kvinnor som arbetar med skaldjursfiske, nätbindare och kvinnor som arbetar inom småskaligt fiske och relaterad verksamhet, i syfte att bedöma de särskilda behoven inom detta verksamhetsområde för kvinnor och förbättra det sociala erkännandet av dessa yrken där arbetet är hårt och sker under så svåra förhållanden.

    2.  Europaparlamentet anser att man måste förbättra insamlingen och analysen av statistiska uppgifter om arbetet inom fiskerisektorn samt dela upp dem efter kön, typ av verksamhet och typ av kontrakt (egenföretagare, anställd, deltidsarbetare, heltidsarbetare, tillfälligt anställd) så att det blir möjligt att beräkna kvinnornas bidrag inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

    3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att insamlingen av uppgifter uppdelade efter kön även omfattar fångstsektorn och att införa nya indikatorer såsom ålder, utbildningsnivå och makas eller livspartners verksamhet.

    4.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fastställa tydliga definitioner för de statistiska indikatorer som används för insamlingen av uppgifter om sysselsättningen inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och relaterade verksamheter. Parlamentet anser också att det finns ett behov av att utarbeta ett antal harmoniserade statistiska indikatorer på EU-nivå, och uppmanar medlemsstaterna att i god tid tillhandahålla fullständiga uppgifter i enlighet med dessa indikatorer.

    5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att rättsligt och socialt erkänna kvinnors roll i fiskeri- och vattenbrukssektorn och i den hållbara utvecklingen av områden som är beroende av fiske för att undanröja alla ekonomiska, administrativa och sociala hinder som försvårar deras deltagande på lika villkor.

    6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att driva på medlemsstaterna för att reglera och erkänna led- eller ryggradsskador eller reumatiska sjukdomar som yrkessjukdomar orsakade av de svåra väderförhållanden under vilka kvinnor måste arbeta när de är sysselsatta med skaldjursfiske, tillverkar nät, arbetar i hamn eller packar varor samt för kvinnor som arbetar inom förädlingsföretag, med bearbetning, fiske och försäljning, och även erkänna skador som uppkommer till följd av tunga lyft.

    7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att erkänna att kvinnors arbete bidrar till att förbättra spårbarheten för fiskeprodukter, vilket ökar konsumenternas kunskaper och säkrar bättre kvalitet och säkerhet avseende fiskeri- och vattenbruksprodukter samt ökar fiskeområdenas möjligheter i fråga om ekonomi, gastronomi och turism.

    8.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas särskilda stödmekanismer (inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden och/eller andra instrument) som kan aktiveras i nödsituationer (naturkatastrofer) samt mekanismer för ekonomisk ersättning till manliga och kvinnliga fiskare och deras familjer under de perioder då det råder temporärt fiskeförbud, särskilt i de områden där fisket är den enda inkomstkällan.

    9.  Europaparlamentet anser att man måste främja och ge finansiellt stöd till kvinnors föreningsliv genom kvinnliga nätverk på nationell nivå och EU-nivå, i syfte att bättre synliggöra kvinnornas roll i fiskerisektorn, medvetandegöra allmänheten om kvinnors betydelse för denna verksamhet, underlätta utbyte av erfarenhet och förmedla kvinnors behov och krav ända från den lokal förvaltningsnivån upp till EU-organen.

    10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta tillgången till finansiering för kvinnoorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och relaterade verksamheter, så att de kan genomföra sina initiativ, konsolidera sina organisationer och komma i kontakt med andra kvinnoorganisationer för att utbyta erfarenheter och bästa praxis.

    11. Europaparlamentet anser att kvinnornas verkliga deltagande i rådgivande organ och nämnder, beslutsorgan, representativa organ, regionala organ och yrkesföreningar måste främjas och stärkas, och deras medverkan i beslutsfattandet i den offentliga och privata sektorn måste garanteras på samma villkor som männens.

    Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) 2013–2020

    12. Europaparlamentet noterar att endast en av medlemsstaterna har utnyttjat de möjligheter som erbjuds genom område 4 i Europeiska havs- och fiskerifonden för att finansiera projekt som har kvinnor som mottagare, och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja havs- och fiskerifondens möjligheter för att

    •   tillämpa principen om lika möjligheter, såväl i utarbetande som i utveckling eller genomförande av de operativa programmen,

    •   främja kvinnors deltagande i fiskerisektorn genom att omstrukturera sektorn och tillhandahålla adekvata installationer (såsom omklädningsrum på fartyg och i hamnar),

    •   support associations of women and their organisation in networks (e.g. net-makers, port workers, packers);

    •   support projects to mitigate the problems arising from the working conditions of women harvesting shellfish on foot, including measures to balance work and family life;

    •   stödja projekt för att främja, diversifiera och uppvärdera kvinnornas roll i fiskeri- och vattenbrukssektorn,

    •   underlätta tillgången för kvinnor och ungdomar till utbildning genom att finansiera särskilda utbildningsprogram och yrkesutbildning och yrkeserkännande av deras verksamhet; i detta syfte bör medlemsstaterna inleda processer för att ta fram officiellt erkända yrkescertifikat och inrätta utbildningscenter för den yrkesverksamhet som vanligtvis utförs av kvinnor i de olika samhällena,

    •   erbjuda flickor bättre anställningsmöjligheter och underlätta generationsskifte, särskilt genom att utveckla verksamhet som är hållbar för den marina miljön,

    •   stimulera yrkesutbildning, särskilt för kvinnor som arbetar i fiskeri- och vattenbrukssektorn, för att öka deras möjligheter att få tillträde till ledande befattningar och kvalificerade tekniska och administrativa tjänster med anknytning till fiske, med samma lönevillkor som män,

    •   förbättra kvinnors roll i fisket, särskilt genom att stödja verksamhet på land och verksamhet med anknytning till fisket, såväl inom produktion som bearbetning, saluföring och försäljning,

    •   främja kvinnors företagsinitiativ, inbegripet, i förekommande fall, ekonomisk diversifiering av vissa verksamheter med anknytning till fiskerisektorn, såsom museiverksamhet, kulturtradition, hantverk, matlagningskonst och restaurangverksamhet,

    •   främja företagsinitiativ inom verksamheter utanför fiskeriet i kustområden som har förlorat arbetstillfällen på grund av genomförandet av fiskerireformen.

    13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta vägar till mjuka lån som gör det möjligt att undvika de särskilda svårigheter som kvinnor ställs inför när det gäller att finansiera projekt som är berättigade att ingå i de nationella programmen inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden.

    14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kvinnors företagsinitiativ genom att underlätta ett system som främjar mikrokrediter och tillhandahålla lämplig information om finansieringsmöjligheter.

    15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att utveckla och modernisera lokal infrastruktur, diversifiera näringslivet och förbättra livskvaliteten i de områden där fisket är en näringsgren, särskilt i områden som är helt beroende av fisket, för att trygga en hållbar utveckling i dessa områden samtidigt som man bekämpar fattigdom i allmänhet, särskilt där den drabbar kvinnor och barn, och försöker förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet.

    16. Europaparlamentet upprepar de ståndpunkter som antagits inom förfarandet för Horisont 2020, ramprogrammet för forskning och innovation 2014–2020, för att främja kvinnors deltagande i all forskning och alla projekt och vetenskapliga områden, särskilt med avseende på de kvinnor som ägnar sin yrkesverksamhet åt forskning om den marina miljön.

    17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att

    •   ge rättsligt erkännande till det arbete som utförs av kvinnor som bidrar ekonomiskt till hushållet eller som bidrar genom sitt arbete när om det är oavlönat,

    •   säkerställa stöd till kvinnor, och ge dem arbetslöshetsersättning om de tvingas sluta arbeta (tillfälligt eller för gott), rätt till pension och till att kunna förena yrkes- och familjeliv, tillgång till föräldraledighet (oavsett om de är gifta med sin partner eller har annat civilstånd), tillgång till socialförsäkring och gratis hälso- och sjukvård samt skydd mot risker som de utsätts för genom sitt arbete inom sjöfarts- och fiskerisektorn.

    18. Europaparlamentet noterar att det i punkt 28 i sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension ansåg att EU måste arbeta genom WTO för att bestraffa länder som diskriminerar kvinnor, och i punkt 45 uppmanades kommissionen att under förhandlingarna om fiskeriavtal se till att kuststaten avsätter en betydande del av det sektorsstöd som anslås för utveckling till att erkänna, främja och diversifiera kvinnors roll i fiskerisektorn, och att tillämpningen av principen om likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män garanteras, i synnerhet rörande utbildning och tillgång till finansiering och lån.

    19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska jämställdhetsdimensionen inbegrips och garanteras i ekonomiska partnerskapsavtal som rör fiskerisektorn.

    Grundförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken

    20. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att den nya gemensamma fiskeripolitikens mål om tillgång till fiskeresurserna uppfylls, med utgångspunkt i insynsvänliga miljörelaterade, sociala och ekonomiska kriterier som införlivar principerna om lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män.

    21. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att erkänna kvinnornas yrkesstatus i de fall då sysselsättningen tillfälligt upphör, även i samband med biologiska återhämtningsperioder.

    22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktiv 2010/41/EU efterlevs, så att kvinnor inom fiskerisektorn som arbetar hel- eller deltid i familjeföretag eller som stöder sin make eller livspartner, och därigenom bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle, liksom kvinnor som har fiskerelaterat arbete som sitt levebröd utan att vara en del av något familjeföretag, får rättsligt erkännande och samma sociala förmåner som egenföretagare.

    23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

    MOTIVERING

    Detta betänkande syftar till att konsolidera fiskeriutskottets och kvinnoutskottets kunskap, rekommendationer och initiativ avseende kvinnornas ekonomiska roll inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

    Bland de specifika åtgärder som har utarbetats i Europaparlamentets fiskeriutskott när det gäller att utveckla jämställdhetsaspekterna i den gemensamma fiskeripolitiken under de senaste åren ingår bland annat Europaparlamentets resolution om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering (2004/2263(INI), Europeiska fiskerifonden 2007–2013, och särskilt utfrågningen 2010 i fiskeriutskottet om kvinnor och hållbar utveckling i fiskeområden, där man tydliggjorde de svåra förhållanden som råder för kvinnorna inom fiskerinäringen och behovet av att främja kvinnors medverkan inom fiskeripolitikens alla aspekter.

    Den 14 oktober höll fiskeriutskottet och kvinnoutskottet en gemensam utfrågning om kvinnors roll inom det europeiska fisket och vattenbruket. Kvinnornas situation inom fiskerisektorn analyserades, dess roll för att skapa nya möjligheter i kustsamhällena, nya åtgärder för att stödja inrättande av kvinnliga nätverk och utbyte av bästa praxis, jämställdhetsintegrering i de olika faserna av genomförandet av Europeiska fiskerifonden, särskilt dess huvudområde 4, och framtidsutsikterna avseende reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

    När det gäller den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken bör man lyfta fram betänkandet om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (2011/2292(INI)), som tar upp aspekter av stor betydelse för kvinnornas roll inom fisket avseende förbättrade sociala och arbetsmässiga villkor och kvinnornas ekonomiska, sociala och kulturella funktion, eller det övergripande meddelandet om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (2011/2290(INI)). I det meddelandet betonades att kvinnornas arbetsinsatser inom fiskerisektorn och deras roll för familjeekonomin, måste få ett ökat rättsligt och socialt erkännande. Samma sak gäller för det kvinnoarbete som utförs i förhållanden där parterna inte är gifta.

    Trots kvinnornas socioekonomiska betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn hänvisas det i planer, program och lagstiftning för fisket sällan konkret till att lika villkor måste tillämpas när det gäller kvinnors möjlighet att få tillträde till olika fiskerelaterade arbeten.

    Kvinnornas arbete inom fiskerisektorn och närliggande verksamheter är ofta osynligt och utförs som ett komplement till deras makars eller partners arbeten, i ett ekonomiskt sammanhang som för familjeföretagen hela tiden blir allt mer besvärligt. För kvinnorna finns vare sig fast lön eller sociala förmåner. Därtill kommer att arbetet inom fisket för vissa kvinnor är den enda inkomstkällan.

    Avsaknaden av statistiska uppgifter om kvinnornas roll inom fiskerisektorn, eller bristen på tillgång till sådana uppgifter, utgör ett stort hinder för beräkning av vilket arbete som utförs och dess ekonomiska bidrag. Det är svårt att i detalj känna till den aktuella situationen avseende kvinnoarbetet inom fiske och vattenbruk när statistiken presenteras på ett icke-differentierat sätt och inte delas in efter arbetarnas könstillhörighet och efter vilken typ av arbete de utför inom fiskerisektorn. I stället är det själva fiskeproduktionen som poängteras.

    Den nya gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till att skydda den marina miljön och särskilt till att en bra ekologisk situation ska ha uppnåtts senast 2020, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi). Det arbete som utförs av kvinnor inom det småskaliga fisket måste därför beaktas. Det är väldigt viktigt för att förverkliga direktivets innehåll, eftersom det är så vänligt mot den marina miljön.

    Man måste även tänka på att kvinnorna och de unga är de första som drabbas vid ekonomiska tillbakagångar eller kriser som den nuvarande, och de är de första som ser sina möjligheter till sysselsättning och sina löner minska, tillsammans med försämrade arbetsvillkor.

    I dag i Europa finns föreningar och organisationer för kvinnor inom fiskenäringen som arbetar för att försvara deras lika rättigheter och ge råd, och som gör det möjligt för kvinnorna att hålla kontakt med varandra, främja ökad samordning och möjliggöra tillgång till stöd. År 2008 fanns det 18 organisationer i EU som var aktiva på lokal och regional nivå, fyra nationella organisationer, ett nationellt nätverk, tre nätverk som arbetar över nationsgränserna och ett EU-nätverk.

    I Europa är det mest omfattande nätverket Aktea, vars mål bland annat är att synliggöra kvinnornas roll i fiske, vattenbruk och tillhörande verksamheter, göra människor medvetna om kvinnors bidrag i dessa sektorer, främja kvinnors deltagande i beslutsfattandet i dessa sektorer, utbyta erfarenheter osv.

    Utbildning är en av de viktigaste aspekterna för utveckling och professionalisering av alla yrkesområden. De arbetsuppgifter som kvinnor utför inom det småskaliga fisket måste regleras genom officiell utbildning som främjar detta arbetes fortlevnad i samhället. Man bör även betona betydelsen av att lära sig använda it-hjälpmedel för utveckling av den mest specifika och förvaltningsrelaterade verksamhet som kvinnor sköter i företagen eller familjeekonomierna inom fiskerisektorn.

    Den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) för perioden 2013–2020 är just nu under behandling. Det är det främsta hjälpmedlet för bidrag till finansiering i fiskeri- och vattenbrukssektorn inom EU.

    Inom ramen för denna nya fond ska medlemsstaterna verka för att ungdomar och kvinnor inom fiskerisektorn ska få tillgång till fortbildning och livslångt lärande, i syfte att ge dem ökat värde på den fiskerelaterade arbetsmarknaden och se till att de och deras arbete företräds i alla representativa organ.

    Man bör även säkerställa stöd för främjande och bevarande av de kvinnoorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn som arbetar för kvinnornas ökade närvaro, ökade förtroende och sociala erkännande.

    Även forskningens medverkan på området marin miljö bör framhävas, särskilt när det gäller kvinnornas sysselsättning inom fiskerisektorn och hur fiskebestånden utvecklas. Det är avgörande för att man ska kunna bedriva ett hållbart fiske och föregripa eventuella effekter av klimatförändringarna.

    Enligt artikel 79 i förslaget till förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden ska fonden bland annat stödja åtgärder som har samband med vetenskaplig analys och tillämpning av den gemensamma fiskeripolitiken, nationella fleråriga provtagningsprogram, forskningsstudier till havs etc. Man bör även betona vikten av att den nya europeiska havs- och fiskerifonden säkrar regelbunden insamling och analys av uppgifter i fråga om kvinnors arbete inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och detta arbetes socioekonomiska bidrag. Om detta krav uppfylls kan det även bidra till uppfyllande av de allmänna förhandsvillkoren i EHFF:s bilaga III, där det anges att det ska finnas en särskild strategi för jämställdhet som genomförs och tillämpas genom ”ett system för insamling och analys av uppgifter och indikatorer, uppdelat efter kön, så att en evidensbaserad jämställdhetspolitik kan utarbetas”.

    Den nya havs- och fiskerifonden bör även främja stöd till alla kvinnor som utan att synas i statistiken bidragit med sitt arbete till familjeekonomin, som makar, sambos eller liknande.

    Den nya grundförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken fastställer de allmänna reglerna för bestämmelsernas tillämpning i artikel 2. Målen för ett hållbart utnyttjande av resurserna ställs upp i artikel 7 tillsammans med åtgärder för att minimera fiskets negativa konsekvenser för de marina ekosystemen och den marina biologiska mångfalden. För att dessa mål ska uppnås är det nödvändigt att värdesätta det arbete som utförs av dem som arbetar inom skaldjursfisket, eftersom de utnyttjar fiskeresurserna på ett hållbart sätt och respekterar skaldjurens bestånd och fortplantning. De känner väl till att om de går över gränserna för fiskeuttaget kommer det i framtiden inte att finnas några resurser som kan ge dem arbete.

    Den nya gemensamma fiskeripolitiken bör fortsätta arbetet för att uppfylla målen avseende principen om jämställdhet, historiskt erkännande av kvinnornas socioekonomiska roll inom fiskenäringen, förbud mot könsdiskriminering, vidtagande av sociala åtgärder och tillhandahållande av det stöd som krävs mot arbetslöshet, främjande av kvinnors medverkan i kommittéer och rådgivande nämnder samt medlemskap i föreningar, och försök att finna de ekonomiska instrument och sociala åtgärder som behövs för att kunna bistå kvinnorna när arbetet ligger nere vid biologiska återhämtningsperioder.

    Sammanfattningsvis kan sägas att det står klart att det fortfarande finns mycket som behöver göras för de kvinnor som arbetar inom fiskerisektorn. Kvinnornas arbetsförhållanden måste regleras, och man måste göra deras situation likvärdig med männens, se till att framtida generationer lockas av arbetsvillkoren inom sektorn och erkänna kvinnornas bidrag till fiskets hållbara utveckling. För detta är det nödvändigt att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken lägger grunden för att kunna genomföra vad som krävs i fråga om stöd, riktlinjer, planer och program för utbildning samt erkännande och lika rättigheter för att säkra en bättre och mer stabil framtid för de kvinnor som arbetar inom fiskerisektorn.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    23.1.2014

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    32

    3

    2

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    John Stuart Agnew, Kriton Arsenis, Edit Bauer, Alain Cadec, Marije Cornelissen, Edite Estrela, Carmen Fraga Estévez, Pat the Cope Gallagher, Dolores García-Hierro Caraballo, Iratxe García Pérez, Mikael Gustafsson, Mary Honeyball, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Isabella Lövin, Astrid Lulling, Gabriel Mato Adrover, Guido Milana, Elisabeth Morin-Chartier, Krisztina Morvai, Angelika Niebler, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Maria do Céu Patrão Neves, Ulrike Rodust, Raül Romeva i Rueda, Joanna Senyszyn, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Struan Stevenson, Isabelle Thomas, Jarosław Leszek Wałęsa, Marina Yannakoudakis, Inês Cristina Zuber

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Izaskun Bilbao Barandica, Anne Delvaux, Iñaki Irazabalbeitia Fernández, Nicole Kiil-Nielsen, Christa Klaß, Antolín Sánchez Presedo, Angelika Werthmann

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

    Elisabetta Gardini, Anna Hedh