Betänkande - A7-0153/2014Betänkande
A7-0153/2014

BETÄNKANDE om halvtidsöversyn av Stockholmsprogrammet

4.3.2014 - (2013/2024(INI))

Utskottet för rättsliga frågor
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Utskottet för konstitutionella frågor
Föredragande: Luigi Berlinguer, Juan Fernando López Aguilar, Carlo Casini
(Gemensamma utskottssammanträden – artikel 51 i arbetsordningen)


Förfarande : 2013/2024(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0153/2014

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om halvtidsöversyn av Stockholmsprogrammet

(2013/2024(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet[1],

–   med beaktande av Europeiska rådets Stockholmsprogram – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd[2],

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor samt yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0153/2014).

I. Stockholmsprogrammet och Lissabonfördraget

1.  Europaparlamentet anser att Lissabonfördraget och erkännandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som rättsligt bindande har lett till betydande förbättringar och stärkt EU- institutionernas och medlemsstaternas konstitutionella grundvalar för att uppfylla målet att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, men konstaterar att mer behöver göras inom vissa områden, särskilt när det gäller genomförandet. Parlamentet anser att detta mål kräver att EU:s fördrag och sekundärrätt tillämpas på samma sätt i hela EU, och undantag eller särskilda ordningar bör följaktligen undvikas och om möjligt avskaffas. Kommissionen och rådets ordförandeskap uppmanas att i större utsträckning uppfylla skyldigheten att omedelbart och fullständigt informera Europaparlamentet i alla skeden av förfarandet, så att internationella avtal kan ingås. Parlamentet beklagar förseningarna vid anpassningen av rättsakterna i den f.d. tredje pelaren till den nya hierarkin av bestämmelser – grundläggande och delegerade rättsakter samt genomförandeakter – i enlighet med Lissabonfördraget och det nya institutionella systemet.

Kommissionens initiativrätt och det ordinarie lagstiftningsförfarandet

2.  Europaparlamentet anser att den utvidgade tillämpningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet har gjort lagstiftningen mer legitim och fört lagstiftningen närmare medborgarna genom att parlamentet, som är den enda direktvalda EU-institutionen, har fått mer inflytande. Parlamentet anser att i en framtida fördragsöversyn bör kvarvarande undantag till det ordinarie lagstiftningsförfarandet avskaffas.

3.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande av den 20 april 2010, ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (COM(2010)0171), ville att man på ett mer kraftfullt sätt skulle söka lösningar på EU-medborgarnas problem och leva upp till deras förväntningar. Kommissionen betonade också att unionen måste kunna reagera på oväntade händelser och ha förmåga att snabbt utnyttja de möjligheter som står till buds och förutse och anpassa sig till framtida skeenden.

4.  Europaparlamentet påminner om att man bör tillämpa EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande som en princip för beslutsprocessen inom en lång rad politikområden som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa samt beakta det fördragsenliga kravet att fatta beslut så öppet och nära medborgarna som möjligt och det ökade behovet av flexibilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sin initiativrätt avseende lagstiftning, att fullt ut beakta sina behörigheter och de principer som fastställs i fördragen, inklusive subsidiaritetsprincipen, och att ha ett nära samarbete med medlagstiftarna.

De nationella parlamenten

5.  Europaparlamentet anser att de nationella parlamentens ökande deltagande i EU:s verksamhet (såsom det fastställs i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna till EU-fördraget och EUF-fördraget) har haft en positiv effekt särskilt på utvecklingen av området med frihet, säkerhet och rättvisa samt på områdets funktion. Parlamentet framhåller att detta inte enbart beror på att respekten för subsidiaritetsprincipen garanterats bättre, utan även på att de europeiska folkens bredare och mer intensiva deltagande i den demokratiska processen i betydande grad har bidragit till EU-lagstiftningen och EU-politiken.

6.  Europaparlamentet efterlyser stärkt samarbete och dialog mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet samt mellan EU:s institutioner och organ i allmänhet och de nationella parlamenten, för att på så sätt se till att information om EU:s initiativ direkt och utan dröjsmål görs tillgänglig i så hög grad som möjligt av EU:s institutioner och organ för de nationella parlamenten.

En enhetlig vallag för val till Europaparlamentet

7.  Europaparlamentet konstaterar att valsystemen gradvis har närmat sig varandra trots att det inte finns någon överenskommelse om ett enhetligt valförfarande för val till Europaparlamentet. Detta beror inte minst på att det inrättats politiska partier och politiska stiftelser på EU-nivå, att man håller på att utarbeta EU-regler utgående från kommissionens förslag om reformering av bestämmelserna om politiska partier på europeisk nivå och att dubbla mandat har avskaffats, vilket innebär att uppdraget som ledamot av Europaparlamentet inte är förenligt med uppdraget som ledamot av ett nationellt parlament. Parlamentet efterlyser öppnare förfaranden för nominering av kandidater som garanterar kandidaternas oberoende och möjligheten att införa valkretsar för direktval.

8.  Europaparlamentet framhåller att allmänheten borde uppmärksammas ännu mer på parlamentets demokratiska uppgift och att kampanjerna inför valet till Europaparlamentet borde fokusera på verkligt europeiska frågor.

9.  Därför anser Europaparlamentet att valförfarandet i framtiden måste ses över i syfte att förbättra parlamentets legitimitet och effektivitet så att man stärker EU:s demokratiska dimension och ser till att platserna fördelas mer proportionerligt mellan medlemsstaterna i enlighet med fördragens principer. Parlamentet menar att en sådan reform kommer att uppmuntra unionsmedborgarna att delta i valet till Europaparlamentet i den medlemsstat där de är bosatta om de inte är medborgare i den medlemsstaten.

10. Europaparlamentet välkomnar dock redan nu antagandet av rådets direktiv 2013/1/EU av den 20 december 2012 om ändring av direktiv 93/109/EG med avseende på vissa närmare bestämmelser för valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare[3]. Direktivet mildrar de krav som ställs på EU-medborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare om de vill ställa upp som kandidater i ett Europaparlamentsval. Parlamentet kräver att man undanröjer de byråkratiska hindren som fortfarande gör att EU-medborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare inte deltar i Europaparlamentsvalet, och uppmuntrar till samarbete mellan medlemsstaterna för att avskaffa denna skamfläck som sätter EU:s demokratiska normer på spel. Parlamentet upprepar att ytterligare åtgärder måste vidtas för att alla EU-medborgare ska garanteras rätten att rösta oberoende av var de är bosatta.

Europeiska medborgarinitiativet

11. Europaparlamentet välkomnar antagandet av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet[4], som ger medborgarna samma befogenheter att lägga fram politiska förslag som Europaparlamentet och rådet redan åtnjuter.

12. Europaparlamentet anser att medborgarinitiativet kan bli ett kraftfullt styrmedel när det gäller att fastställa vilka ärenden som ska tas upp på unionens agenda och att det ökar politikens legitimitet på EU-nivå.

13. Europaparlamentet beklagar icke desto mindre de tekniska problem som initiativtagarna möter och uppmanar kommissionen att ta fram en lösning på dessa problem.

14. Europaparlamentet påpekar att en effektiv tillämpning av medborgarinitiativet hindras inte bara av tekniska problem utan också av ekonomiska problem på grund av bristen på budgetresurser.

II. Utvärdering av Stockholmsprogrammet och dess genomförande

Grundläggande rättigheter

15. Europaparlamentet anser att EU bör främja bästa möjliga skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla och anser att kapitlet i Stockholmsprogrammet om att främja medborgarnas rättigheter överensstämmer med denna ambition. Trots de framsteg som gjorts måste dock genomförandet av detta kapitel påskyndas.

16. Europaparlamentet efterlyser skyndsamma åtgärder för att ta itu med det s.k. Köpenhamnsdilemmat, dvs. en situation där unionen fastställer höga normer för kandidatländerna medan medlemsstaterna själva saknar verktyg. Parlamentet efterlyser en Köpenhamnskommission, helst inom ramen för ett interinstitutionellt avtal, bestående av oberoende högnivåxperter på grundläggande rättigheter som också ska utses av Europaparlamentet. Målet ska vara att se till att alla medlemsstater respekterar de gemensamma värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget, att Köpenhamnskriterierna upprätthålls och att rådgivning och rapportering sker i frågor om grundläggande rättigheter i avvaktan på den ändring av förordningen om byrån för grundläggande rättigheter[5] som ska ge byrån ett större tillämpningsområde och befogenheter, något som Europaparlamentet upprepade gånger har begärt.

17. Europaparlamentet befarar att den ekonomiska krisen kan utmynna i en kris för demokratin och anser att det krävs en kraftfull politik och transparenta demokratiska institutioner på nationell och EU-nivå för att försvara de demokratiska landvinningarna, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, motverka den ökade populismen i Europa och ytterligare stärka EU-medborgarskapet. Det är oroande med den öppet visade intoleransen för EU-medborgares rörlighet, i syfte att undergräva rättigheterna för arbetstagare från några av de nya medlemsländerna.

18. Europaparlamentet anser att större uppmärksamhet bör ägnas åt att reagera på utsatta gruppers särskilda situation och åt att stärka kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, religiös intolerans, islamofobi, antiziganism, homofobi och transfobi.

19. Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att anta och effektivt tillämpa lagstiftningen rörande bekämpning av hatbrott och hatpropaganda och personer som främjar, stöder och gör sig skyldiga till hatbrott och hatpropaganda. Sådan lagstiftning bör utvecklas ytterligare i full överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

20. Europaparlamentet beklagar bristen på framsteg när det genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer samt den kontinuerliga rasism och diskriminering som riktas mot romer i hela EU, inklusive segregeringen av romska barn inom skolväsendet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att se till att romers grundläggande rättigheter och sociala integrering tillgodoses genom att snarast möjligt genomföra rekommendationerna i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om effektiva åtgärder i medlemsstaterna för integrering av romer[6] . Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja romska organisationer ekonomiskt och att samarbeta med dem rörande all politik som påverkar romer.

21. Europaparlamentet betonar att universalitetsprincipen är tillämplig på grundläggande rättigheter och likabehandling. Parlamentet uppmanar därför rådet att anta förslaget till direktiv om icke-diskriminering. Det är beklagligt att åtgärderna för att integrera personer med funktionsnedsättning är otillräckliga och att deras rättigheter inte beaktas i tillräckligt hög grad.

22. Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[7], där särskild uppmärksamhet ägnas skyddet av utsatta grupper såsom kvinnor och barn. Dessa grupper utsätts ofta för alla typer av våld, inbegripet våld i hemmet. Parlamentet rekommenderar djupgående utredning, identifiering och lagföring av sådana allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2001/99/EU om den europeiska skyddsordern[8] och direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och skydd av dess offer[9] (direktivet mot människohandel). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera och tillämpa dessa direktiv snarast möjligt.

23. Europaparlamentet hänvisar till sin pågående undersökning om elektronisk massövervakning av EU-medborgare. Parlamentet upprepar den allvarliga oro som man uttryckte i sin resolution av den 4 juli 2013 om den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s övervakningsprogram och övervakningsorgan i olika medlemsstater och konsekvenserna för EU-medborgarnas integritet[10]. Parlamentet anser att massövervakning allvarligt utmanar EU:s principer om demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, och insisterar på ändamålsenlig och effektiv parlamentarisk och rättslig översyn och säkerhet på EU-nivå och nationell nivå. Det är mycket viktigt att fler kontroll- och tillsynsmekanismer införs, särskilt genom antagandet av EU:s rättliga ram för uppgiftsskydd, vilket bör garantera full respekt för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att åtgärder måste vidtas i fråga om övervakning som hotar EU:s interna säkerhet.

24. Europaparlamentet anser att en ändamålsenlig mekanism för ansvarsutkrävande är avgörande för att skydda och främja mänskliga rättigheter på ett effektivt sätt och för en legitim och verkningsfull säkerhetspolitik som bygger på rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mekanism för ansvarsutkrävande som syftar till att stärka EU:s och medlemsstaternas möjligheter att förebygga, utreda och avhjälpa kränkningar av mänskliga rättigheter på EU-nivå, i synnerhet de som förekommit i samband med CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder.

25. Europaparlamentet understryker att unionens anslutning till Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i enlighet med artikel 6.2 i EU-fördraget kommer att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna i unionen ytterligare, vilket garanteras genom stadgan om de grundläggande rättigheterna och EU-domstolens rättspraxis.

26. Europaparlamentet konstaterar att anslutningen till konventionen ger medborgarna såväl som andra personer som unionen har ansvar för garantier för ett likvärdigt skydd i fråga om unionens åtgärder som de redan åtnjuter i fråga om de enskilda medlemsstaternas åtgärder. Parlamentet påminner om att detta är ännu viktigare i och med att medlemsstaterna har överfört viktiga befogenheter åt unionen, särskilt befogenheter som hänför sig till området med frihet, säkerhet och rättvisa.

27. Europaparlamentet välkomnar den preliminära överenskommelse som Europarådets 47 medlemsstater och EU nått fram till avseende EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och inväntar ett positivt yttrande från Europeiska unionens domstol över den avtalade texten. Europaparlamentet och rådet uppmanas att snabbt ratificera överenskommelsen när Europeiska unionens domstol har avkunnat ett slutligt beslut.

28. Europaparlamentet välkomnar att anslutningen till konventionen kommer att erbjuda ett värdefullt extra skydd särskilt inom området med frihet, säkerhet och rättvisa för medborgare och andra personer som unionen har ansvar för. Parlamentet framhåller den överdrivet långa tidsfristen för att slutföra anslutningsförhandlingarna och beklagar djupt att EU fortfarande inte definitivt har anslutit sig till konventionen. Parlamentet påminner om att EU:s anslutning är beroende av ratificering inte enbart av EU:s medlemsstater utan även av övriga stater som är parter i konventionen, och uppmanar alla de berörda parterna att fortsätta med ratificeringen så snart som möjligt.

29. Europaparlamentet fördömer kraftigt de blockeringar och förseningar som EU har upplevt under anslutningsförhandlingarna till Europakonventionen och uppmanar EU:s institutioner samt medlemsstaterna att påskynda förfarandena för EU:s anslutning till Europakonventionen och att förkasta alla ytterligare försök till att undergräva Europakonventionens funktion, behörighet och befogenheter i förhållande till medborgarnas och invånarnas mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

30. Europaparlamentet kräver att översynen av förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar[11] ska antas på grundval av parlamentets förslag.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram specifika verktyg baserade på ny informations- och kommunikationsteknik för att utbyta god praxis inom EU när det gäller motverkande av diskriminering.

32. Europaparlamentet insisterar på vikten av att man beaktar jämställdhetsaspekten i alla integrationsstrategier för personer med funktionsnedsättning, invandrare, romer och andra minoriteter och socialt utestängda personer.

Civilrättsligt och straffrättsligt samarbete

33. Europaparlamentet konstaterar att Stockholmsprogrammet syftar till att underlätta den fria rörligheten för EU-medborgarna och EU-invånarna genom att försvara och respektera alla de rättigheter och skyldigheter som har sitt ursprung i ett europeiskt område för rättvisa, och att rättsligt samarbete är det viktigaste verktyget för att uppnå detta mål.

34. Europaparlamentet inser att initiativ på området för ömsesidigt erkännande av juridiska problem, domar och handlingar spelar en mycket viktig roll i detta avseende, eftersom ömsesidigt erkännande lämnar medlemsstaternas rättssystem oförändrade, men minskar ytterligare ekonomiska bördor och rättsliga hinder för medborgare, familjer och företag som utövar sina fördragsenliga friheter, samtidigt som rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter respekteras.

35. Europaparlamentet påminner om att Stockholmsprogrammet innehåller ett antal betydande initiativ på det civilrättsliga området, inklusive lättare erkännande av domar, testamentens giltighet över hela unionen, enklare förfaranden för godtagande av offentliga dokument, enklare indrivning av fordringar över gränserna och unionsinitiativ på området rättslig utbildning.

36. Europaparlamentet noterar att endast tre lagförslag hittills har antagits på detta område, nämligen omarbetningen av Bryssel I-förordningen[12], arvsförordningen[13] och Rom III-förordningen[14], av vilka endast den sistnämnda är i kraft i dag. Medan kommissionen har lagt fram ett betydande antal av de förslag som efterlystes i Stockholmsprogrammet saknas fortfarande flera betydande förslag, inklusive det ömsesidiga erkännandet av civilståndshandlingar och det 14:e bolagsrättsdirektivet.

37. Enligt Europaparlamentet förutsätter ömsesidigt erkännande att medborgare och rättstillämpare litar på varandras rättsliga institutioner. Parlamentet noterar att det är mycket viktigt för ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende att man stärker en genuin rättskultur i Europa som helt och fullt respekterar grundläggande rättigheter, subsidiaritetsprincipen och principen om rättsväsendets oberoende, fastställer gemensamma normer och befäster kännedomen om andra rättssystem bland annat genom utbildning. Parlamentet påpekar att ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende kan medföra stegvisa ändringar av de nationella civilrättsliga traditionerna via utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater. Utbytet bör inte förringa värdet av nationella rättsliga traditioner.

38. Europaparlamentet konstaterar att lagstiftningsinitiativ på det civilrättsliga området hittills främst har riktats in på materiell rätt. Större tyngdpunkt bör läggas vid processrätten i framtiden.

39. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att effektivt verka för utarbetandet av en internationell konvention om domar, med liknande målsättningar som Bryssel I-konventionen.

40. Europaparlamentet välkomnar förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag[15]. Parlamentet betonar att man måste bekämpa det bestående ”glastaket”, som utgör ett av de främsta hindren för kvinnors karriärutveckling.

41. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till förordning om att främja den fria rörligheten för medborgare och företag genom att förenkla erkännandet av vissa offentliga handlingar och på så sätt undanröja byråkratin och den klyfta som finns mellan EU:s institutioner och medborgare.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med tidigare utfästelser och till följd av upprepade begäranden från parlamentet fullfölja de befintliga planerna på att lägga fram förslag om en allomfattande metod för ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingar, för att undanröja diskriminerande rättsliga och administrativa hinder för både kvinnliga och manliga medborgare och deras familjer som vill utöva sin rätt till fri rörlighet, och för att EU:s medborgare och invånare samt deras familjer inom hela EU ska kunna åtnjuta de befintliga rättigheterna för de civilstånd som redan är juridiskt erkända i flera jurisdiktioner i EU.

43. Europaparlamentet upprepar sin begäran om antagande av en europeisk kodex för internationell privaträtt.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla e-juridikprogrammet för att ge allmänheten direkt tillgång online till rättslig information och rättvisa.

45. Europaparlamentet konstaterar de framsteg som gjorts såhär långt med färdplanen för att stärka misstänktas och anklagades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, inbegripet antagandet av direktiven om rätt till tolkning och översättning[16] och om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden[17], liksom rätten till advokat i straffrättsliga förfaranden[18]. Parlamentet kräver ett korrekt genomförande av färdplansdirektiven inom föreskriven tid och utbildning för statsförvaltningens tjänstemän, domare, åklagare och försvarare. Parlamentet upprepar att dessa åtgärder är nödvändiga för att EU:s straffrättsliga samarbete ska fungera tillfredsställande, särskilt vad gäller åtgärder som grundar sig på principen om ömsesidigt erkännande, såsom den europeiska arresteringsordern, och att det är nödvändigt med fortsatta framsteg vad gäller skyddet av misstänktas och åtalades rättigheter. Parlamentet noterar förslagen om rättsligt stöd, oskuldspresumtionen och skyddet av barn. Parlamentet är av den bestämda åsikten att det måste finnas en verklig garanti för rättsligt stöd i synnerhet, för att säkerställa ett effektivt genomförande av direktivet om rätten till advokat. Parlamentet efterlyser en diskussion om skydd av vittnen och visselblåsare. Att stärka misstänktas och anklagades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden måste prioriteras vid uppföljningen av Stockholmsprogrammet. Färdplanen är inte heltäckande.

46. Europaparlamentet beklagar att det fortfarande kvarstår arbete på områdena frihetsberövande före rättegång, administrativt frihetsberövande och frihetsberövande av minderåriga, där standarden i många medlemsstater inte uppfyller kraven i fråga om de mänskliga rättigheterna och andra internationella standarder. Parlamentet konstaterar att det finns ett behov av att utvärdera effektiviteten i det icke-lagstiftande arbetet gällande befintliga rambeslut, av ett utbrett erkännande av de juridiska problemen med frihetsberövande före rättegång i hela EU, som fastställts genom kommissionens samråd, och av ett åtagande att återigen se över om man med hjälp av lagstiftning bör fastställa rättsligt verkställbara minimistandarder i samband med frihetsberövande före rättegång. Parlamentet uppmanar kommissionen att återigen se över om man med hjälp av lagstiftning bör fastställa sådana standarder för frihetsberövande före rättegång, administrativt frihetsberövande och frihetsberövande av minderåriga.

47. Europaparlamentet är fast övertygat om att konsekventa principer i utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning bör vara en prioritering och att EU:s institutioner bör ha ett nära samarbete i detta avseende, i enlighet med parlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU[19].

48. Europaparlamentet menar att det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna måste stärkas genom en harmonisering av respekten för grundläggande rättigheter i samband med straffrättsliga förfaranden och gemensamma åtgärder för att säkerställa en god rättskipning och god förvaltning av fängelser, vilket ofta ligger till grund för misstro mellan medlemsstaterna, och att det ömsesidiga erkännandet och harmoniseringen av EU:s straffrätt inte kan gå vidare utan seriös respons om genomförandet av dessa bestämmelser i medlemsstaterna.

49. Europaparlamentet välkomnar förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013) 0354. Inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet skulle absolut vara ett betydelsefullt steg i vidareutvecklingen av ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa. Om inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet blir en framgång bör kommissionen i framtiden överväga att använda sig av artikel 86.4 i EUF-fördraget för att utöka byråns befogenheter till att omfatta grov gränsöverskridande brottslighet. Vidare välkomnar parlamentet förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

50. Europaparlamentet anser att mer måste göras för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande av domar och inom området för verkställighet av domar i brottmål.

51. Europaparlamentet framhåller att ett effektivt, tillgängligt och rättvist rättssystem som respekterar grundläggande rättigheter är en kraftfull drivkraft för demokrati, invånarnas förtroende och välbefinnande och en för en blomstrande ekonomi.

52. Europaparlamentet välkomnar EU-institutionernas och medlemsstaternas kontinuerliga insatser för att främja ett allmänt stöd för och samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (ICC) såsom ett viktigt sätt att skapa rättvisa för brottsoffer enligt internationell rätt och stödja respekten för internationell humanitär lagstiftning och människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att ingå ramavtal med ICC, särskilt om vittnesskydd, tillfällig frigivning, omplacering av frigivna personer och om verkställande av domar. Medlemsstaterna uppmanas, i sin egenskap av parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, att se till att denna domstol har de resurser som krävs för att fullföra sina uppgifter och skipa rättvisa på ett stabilt, rättvist och insynsvänligt sätt.

53. Europaparlamentet betonar att tjänstemän (poliser, vårdpersonal, domstolspersonal m.fl.) som kan komma i kontakt med personer vars fysiska, psykiska och sexuella hälsa hotas, särskilt kvinnor som utsätts för könsbaserat våld, bör få lämplig fortbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja det arbete som görs av det civila samhället, särskilt icke-statliga organisationer, kvinnoorganisationer och andra frivilligorganisationer som ger specialiserat stöd, och att samarbeta med dessa organisationer för att hjälpa kvinnor som utsätts för könsbaserat våld.

54. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera Istanbulkonventionen om att förhindra och motverka våld mot kvinnor och våld i hemmet och uppmanar kommissionen att föreslå förhandlingsriktlinjer för EU:s omedelbara anslutning till konventionen.

Inre säkerhet

55. Europaparlamentet noterar medlemsstaternas och kommissionens framsteg med EU:s strategi för inre säkerhet och EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet, särskilt inom följande områden: terrorismbekämpning, gränsöverskridande organiserad brottslighet (inklusive ekobrott), it-brottslighet och brott som underlättas av it-användning, såsom barnpornografi, skydd av viktig infrastruktur samt bekämpning av korruption, pengatvätt, finansiering av terrorism, våldsam radikalisering och handel med olagliga skjutvapen. Parlamentet påpekar dock att det krävs ytterligare framsteg på alla dessa områden.

56. Europaparlamentet understryker att människohandel är ett allvarligt brott som särskilt drabbar kvinnor och som innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten som unionen inte kan acceptera. Parlamentet beklagar att allt fler människor faller offer för människohandel till och från EU, trots att EU:s direktiv mot människohandel trädde i kraft i december 2011. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att bryta denna oroande tendens genom att i enlighet med direktivet utarbeta och genomföra en gemensam, samordnad och ambitiös europeisk strategi samt lagstiftning och åtgärder för att bekämpa människosmuggling och människohandel och gränsöverskridande organiserade brottsnätverk på detta område, där särskilt kvinnor och barn är utsatta. Åtgärderna för att bekämpa människohandel, tvångsarbete och olaglig invandring och smuggling bör fokusera på problemets grundorsaker.

57. Europaparlamentet beklagar att EU:s handlingsplan 2010–2013 för att stärka den kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära säkerheten (COM(2009)0273) inte till fullo genomfördes eller införlivades i den nationella politiken i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att stärka samarbetet och samordningen på området kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet, både på regional nivå och EU-nivå, och uppmanar även i detta hänseende rådet att säkerställa samordning mellan nationella myndigheter och samordnaren för kampen mot terrorism.

58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka och förstärka sitt arbete för att skydda EU:s ekonomiska intressen och att slutföra den försenade reformen av den europeiska byrån för bedrägeribekämpning, genom att fullt ut integrera dataskydd och misstänktas rättigheter, på grundval av verkliga straffrättsliga definitioner.

59. Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåtts om förslaget till direktiv om frysning och förverkan av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085). Förverkande av kriminella tillgångar är ett av de effektivaste verktygen i kampen mot organiserad brottslighet.

60. Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att EU:s politik för terrorismbekämpning måste omfatta radikaliseringen av grupper och individer i samhällena runtom i EU och den tydliga trenden mot individualisering av terroristaktiviteter i våra samhällen. Parlamentet efterlyser bättre samordning av alla EU:s tjänster med ansvar för genomförandet av EU:s politik för terrorismbekämpning, dvs. EU:s samordnare för kampen mot terrorism, Europol, den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (COSI), arbetsgruppen mot terrorism (internationella aspekter) (COTER) samt Eurojust.

61. Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande av den 10 april 2013 om den andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (COM(2013)0179) inte gör någon egentlig kritisk granskning av de åtgärder som har vidtagits inom strategin för inre säkerhet, utan upprepar samma prioriteringar som i det första meddelandet från november 2010 utan att ta hänsyn till exempelvis konsekvenserna av införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, där de flesta artiklarna omfattar inte bara EU-medborgarna utan alla människor som befinner sig inom EU.

62. Europaparlamentet påminner om att det nu är en fullvärdig institutionell aktör på det säkerhetspolitiska området och därför har rätt att aktivt delta i fastställandet av utformningen och prioriteringarna när det gäller strategin för inre säkerhet, liksom vid utvärderingen av dessa instrument, bland annat genom övervakning av genomförandet av denna strategi, som utförs gemensamt av Europaparlamentet, de nationella parlamenten och rådet i enlighet med artiklarna 70 och 71 i EUF-fördraget. Parlamentet bör inneha en avgörande roll i utvärderingen och fastställandet av politiken för inre säkerhet, eftersom denna i allra högsta grad påverkar de grundläggande rättigheterna för alla EU-invånare. Dessa politikområden ska därför ingå i befogenheterna för den enda direktvalda EU‑institutionen med ansvar för granskning och demokratisk övervakning.

63. Nödvändiga förutsättningar för att strategin för inre säkerhet ska bli effektiv är enligt Europaparlamentet att man gör en korrekt utvärdering av genomförandet, effekterna och de konkreta resultaten av politiken och lagstiftningen på området inre säkerhet, analyserar de säkerhetsrisker som måste bemötas, beaktar principen om proportionalitet och nödvändighet och möjliggör en demokratisk debatt.

64. Europaparlamentet påpekar att den nuvarande strategin för inre säkerhet löper ut 2014. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja förbereda nästa strategi för inre säkerhet för 2015–2019, där hänsyn ska tas till Lissabonfördragets ikraftträdande och införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar rådet att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets bidrag till den nya strategin för inre säkerhet innan den antas. Parlamentet tar i detta sammanhang del av Europols analyser, inklusive dess riskanalyser.

65. Europaparlamentet medger att den gränsöverskridande brottsligheten är på frammarsch i EU och betonar därför vikten av att de byråer som verkar för samarbete på brottsbekämpningsområdet får tillräcklig finansiering. Parlamentet anser att den nuvarande uppsättningen av olika styrmedel, kanaler och verktyg för utbyte av information om brottsbekämpningen i unionen är komplicerad och splittrad, vilket leder till att de tillgängliga styrmedlen används ineffektivt och att den demokratiska översynen och ansvarsskyldigheten är otillräcklig på unionsnivå. Parlamentet efterlyser en framtidsinriktad vision av hur utbytet av information om brottsbekämpningen i EU ska utformas och optimeras samtidigt som man garanterar grundläggande rättigheter, inklusive ett kraftfullt dataskydd. Parlamentet noterar att de brottsbekämpande myndigheternas ömsesidiga förtroende måste förbättras i syfte att öka utbytet av information.

66. Europaparlamentet förkastar idén om förebyggande polisarbete utan en inledande brottsmisstanke, särskilt EU:s förslag om passageraruppgifter och idén om ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism. Parlamentet uppmanar kommissionen att upphäva datalagringsdirektivet[20].

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att upprätta hjälpcenter i områden som är ökända för prostitution, för att erbjuda offer omedelbar psykologisk och fysisk hjälp.

68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram förslag som gör att de instrument för gränsöverskridande polissamarbete som antagits inom ramen för den f.d. tredje pelaren – till exempel Prümbeslutet och det svenska initiativet – omfattas av den rättsliga ramen enligt Lissabonfördraget.

69. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ny Europolförordning, som bygger på den nya rättsliga grunden som fastställs i Lissabonfördraget, och hoppas att detta viktiga lagstiftningsärende ska gå snabbt framåt, i full överensstämmelse med fördragets principer, så att Europol effektivare kan fullfölja sin uppgift att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

70. Europaparlamentet beklagar att EU ännu inte är väl rustat för att förebygga och hantera naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor.

Gränser och viseringar

71. Europaparlamentet välkomnar att förhandlingarna om paketet om förvaltning av Schengensamarbetet har slutförts. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo axla sitt ansvar som samordnare av Schengenutvärderingarna och som fördragets väktare för att undvika problem som kan äventyra verksamheten inom Schengenområdet. Parlamentet erinrar om att Schengenområdet är avhängigt av ömsesidigt förtroende och av att varje medlemsstat fullgör sina skyldigheter, inklusive kontrollen av yttre gränser, i enlighet med bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna, vilket även omfattar användningen av tillgänglig teknik. Parlamentet påminner om vikten av att bekämpa olaglig handel och smuggling vid gränserna, i synnerhet människosmuggling. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att Schengenområdet utan ytterligare dröjsmål bör utvidgas till Rumänien och Bulgarien.

72. Europaparlamentet anser att avskaffandet att kontroller vid de inre gränserna är ett av de främsta resultaten av den europeiska integrationen. Parlamentet ber kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid att det saknas kontroller vid de inre gränserna och motsätter sig bestämt alla försök att begränsa den fria rörligheten för personer, vilket strider mot regelverket.

73. Europaparlamentet konstaterar att Schengenområdet är ett unikt projekt som hittills har utvecklats steg för steg. Det krävs dock långsiktiga överväganden kring områdets vidareutveckling och Schengenområdets yttre gränser bör i framtiden bevakas med hjälp av europeiska gränsbevakningstjänstemän i vars utbildning det ska ingå människorättsnormer.

74. Europaparlamentet välkomnar översynen av Frontex mandat och avtalet om Eurosur.          De nya bestämmelserna om övervakning av havsgränserna bör antas så snart som möjligt, och räddandet av migranters liv bör komma i första rummet liksom respekten för migranters och asylsökandes mänskliga rättigheter, däribland principen om ”non-refoulement”, samt barns och människohandelsoffers rättigheter. Parlamentet påminner om att internationell lagstiftning, regelverket och i synnerhet Europadomstolens rättspraxis ska tillämpas av EU och dess medlemsstater vid ingripanden på öppet hav och vid utfärdande av regler beträffande övervakningen av EU:s yttre gränser.

75. Europaparlamentet uttrycker sin djupa sorg över den tragiska förlusten av människoliv vid EU:s gränser, särskilt i Medelhavet. Parlamentet upprepar att händelserna utanför Lampedusa måste bli en vändpunkt för EU, och menar att en ny tragedi endast kan förhindras med hjälp av en samordnad strategi baserad på solidaritet och ansvar, uppbackad av gemensamma instrument.

76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera om situationen i förvarsenheter, inbegripet respekten för mänskliga rättigheter, och att ta initiativ för driften av sådana förvarsenheter i framtiden.

77. Europaparlamentet är bestört över alla dödsfall, inte minst till havs, och människorättskränkningar som allt oftare inträffar när irreguljära migranter försöker ta sig in i EU. Parlamentet vill bli informerat av kommissionen innan eventuella avtal ingås mellan Frontex och ett tredjeland. Parlamentet insisterar på att sådana avtal måste innefatta stränga säkerhetsåtgärder för att garantera fullständig efterlevnad av människorättsnormer, bland annat i fråga om återvändande, gemensam patrullering, spanings- och räddningsinsatser samt ingripanden. Parlamentet påminner om Frontex och Cepols centrala roll vid utbildning av brottsbekämpande personal och gränsvakter för att EU:s domar och lagstiftning ska verkställas på ett sätt som respekterar migranters mänskliga rättigheter

79. Europaparlamentet ansluter sig uttryckligen till Europeiska rådets begäran om förstärkning av Frontex roll i enlighet med Stockholmsprogrammet i syfte att öka byråns kapacitet att reagera på förändrade migrationsströmmar.

80. Europaparlamentet beklagar den sena övergången till Schengens informationssystem II och dess ökade kostnader. Det är positivt att informationssystemet för viseringar (VIS) genomförs kontinuerligt och att byrån eu-LISA har inrättats för att förvalta driften av de båda systemen. Parlamentet understryker att dessa nya system nu bör visa att de fungerar i vardagen, och påminner om sitt krav att ”nya gränsförvaltningsinstrument eller storskaliga datalagringssystem inte bör lanseras förrän befintliga verktyg är nödvändiga, fullt operativa, säkra och pålitliga”. Parlamentet uttrycker djup oro över att Schengens informationssystem uppges ha hackats och anser att man bör ta upp till diskussion om verksamhet som rör förvaltningen och driften av storskaliga it-system inom EU verkligen ska läggas ut på entreprenad. Parlamentet uppmanar kommissionen att i tid lägga fram utvärderingarna av dessa system som fastställs i respektive rättsliga instrument. Parlamentet beklagar bristen på framsteg när det gäller användningen av säkra referenshandlingar.

81. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts inom området för viseringslagstiftningen, men efterlyser även att befintliga bestämmelser genomförs i större utsträckning. Parlamentet anser att gemensamma centrum för visumansökningar har visat sig vara ett användbart verktyg som kan bli standard i framtiden och att man i en interinstitutionell diskussion om målen för den gemensamma viseringspolitiken bör fastställa vad som bör göras för ytterligare harmonisering av viseringsförfaranden, inklusive gemensamma regler om utfärdande av viseringar. Parlamentet menar att fler avtal om förenklade viseringsförfaranden bör ingås och att övervakningen av befintliga avtal bör förbättras.

82. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda de befintliga bestämmelserna i viseringskodexen och kodexen om Schengengränserna för att bevilja viseringar av humanitära skäl och erbjuda tillfälligt skydd för människorättsförsvarare som hotas i tredjeländer.

83. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att öka rörligheten för arbetstagare genom att tillåta tillfälliga viseringar och genom att underlätta ansökningsförfarandet vid förnyad visering för personer som redan finns i systemet. Detta skulle på ett effektivt sätt öka arbetstagares rörlighet genom att garantera rättslig säkerhet och öka rörligheten inom EU.

84. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra befintliga avtal om förenklade viseringsförfaranden mellan EU och dess östliga grannar och att arbeta för ett viseringsfritt reseområde som möjliggör ökade direkta kontakter mellan människor.

Asyl och migration

85. Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådet i Stockholmsprogrammet underströk att migration kan vara till fördel för alla berörda parter om den hanteras väl. Parlamentet förväntar sig ytterligare framsteg i antagandet av bestämmelser om laglig migration och efterlyser ökade insatser i framtiden med tanke på de demografiska utmaningarna och näringslivets behov. Samtidigt kräver integreringen av migranter alltmer uppmärksamhet.

86. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och myndigheterna i medlemsstaterna att öka allmänhetens och arbetsgivarnas kännedom om EU:s immigrationsportal. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av direktivet om EU-blåkort och att rapportera tillämpningen av det, vilket föreskrivs i direktivet.

87. Europaparlamentet menar att det är angeläget med större öppenhet och att varje medlemsstat årligen ska rapportera om framstegen för varje enskild minoritetsgrupp i fråga om integrationen på arbetsmarknaden och effekterna av jämställdhetspolitiken. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram en ”årlig tendensrapport” som visar jämförbara indikatorer på social sammanhållning som man har kommit överens om och ställt upp som mål, inklusive en EU-omfattande kontroll av uppgifter om situationen för nyanlända, varaktigt bosatta, naturaliserade migranter och migranters barn. Uppgifterna bör delas in efter jämlikhetsgrunder (till exempel etnicitet/ras, religion/tro, kön, ålder, sexuell läggning och funktionshinder), för att möjliggöra mätning av framstegen för politiken för social integration över tid. Den öppna samordningsmetoden bör användas för detta ändamål.

88. Europaparlamentet inser att senaste tidens omvälvningar och kaos i Nordafrika och Mellanöstern har ökat trycket på EU:s östra och södra gränser.

89. Europaparlamentet välkomnar att asylpaketet har antagits och uppmanar kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna genomför paketet korrekt, allt ifrån tillämpningsdatumet till att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att nationell lagstiftning överensstämmer med rättspraxis. Parlamentet föreslår att Europeiska stödkontoret för asylfrågor hädanefter inkluderar denna nya lagstiftning i sitt utbildningsprogram.

90. Europaparlamentet begär att det inrättas en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor inom Europeiska stödkontoret för asylfrågor.

91. Europaparlamentet beklagar det fortgående och systematiska bruket att kvarhålla migranter i förvarsenheter, vilket nyligen lyfts fram av FN:s råd för mänskliga rättigheter, och vill att man utvecklar och inför alternativ till förvar, inklusive regularisering av papperslösa migranter baserat på tydliga kriterier.

92. Europaparlamentet anser att man inom ramen för Dublin-systemet i framtiden bör överväga möjligheten att avbryta överföringar till medlemsstater som står under påtagligt tryck.

93. Europaparlamentet beklagar djupt att principerna om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning enligt artikel 80 i EUF-fördraget inte har tillämpats i verkligheten. I framtiden kommer det att krävas förstärkta och mer konkreta åtgärder, särskilt för medlemsstater som tar emot ett större antal migranter och asylansökningar. Det bör införas ett samstämmigt, frivilligt och permanent EU-övergripande system för omplacering av personer som åtnjuter internationellt skydd.

94. Europaparlamentet anser att asylpolitikens externa dimension i fråga om vidarebosättning och förfaranden för skyddad inresa borde utvidgas, och beklagar det hittills begränsade engagemanget hos medlemsstaterna i fråga om vidarebosättning.

95. Europaparlamentet är mycket oroat över det öde som drabbar tredjelandsmedborgare och statslösa personer som återtagits inom ramen för EU:s återtagandeavtal, medräknat fall av förvar under obestämd tid, rättslig osäkerhet eller avvisning till deras ursprungsländer, och kräver att klausuler om tredjelandsmedborgare utesluts från dessa avtal. Parlamentet betonar vikten av att man genomför de rekommendationer som görs i kommissionens utvärdering av återtagandeavtalen.

Strategi för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa

96. Europaparlamentet noterar vikten av en förstärkt yttre dimension i EU:s politik inom området för frihet, säkerhet och rättvisa och efterlyser ett förstärkt samarbete med tredjeländer på alla nivåer inom områdena säkerhet, migration, grundläggande rättigheter och gränsförvaltning.

97. Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna bör fortsätta att införliva migration i utvecklingssamarbetet, att stärka sina partnerskapsavtal för att främja samarbetet med ursprungs- och transitländer när det gäller kampen mot människohandel och olaglig invandring samt återförening av familjer, återvändande och återtagande, inom ramen för de regelbundna dialoger som EU för med dessa stater och den verksamhet som Europeiska utrikestjänsten bedriver. Parlamentet uppmanar till solidaritet med de tredjeländer som gränsar till länder med inbördeskrig och som tar emot flyktingar som flyr konflikten.

98.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja en politik för frivilligt återvändande.

99.  Europaparlamentet understryker att fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) placerar de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättsstaten i centrum av EU:s såväl interna som externa politik, vilket framgår av artiklarna 2,3 och 21 i EU-fördraget, och enlighet med detta bör respekten för liksom skyddet och främjandet av dessa värden utvecklas på ett konsekvent sätt för att EU ska vara trovärdigt på världsarenan. Parlamentet beklagar att kommissionen upprepade gånger vägrat utarbeta ett förslag till handlingsplan för mänskliga rättigheter för att främja EU:s värden inom ramen för den yttre dimensionen av politiken för frihet, säkerhet och rättvisa, i enlighet med rådets uppmaning i Stockholmsprogrammet.

100. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta praktiska åtgärder för att garantera mer samstämmighet och konsekvens mellan EU:s yttre och inre åtgärder.

101. Europaparlamentet är övertygat om att EU och dess medlemsstater inte bör underteckna avtal med tredjeländer på området frihet, säkerhet och rättvisa om det finns en allvarlig risk för människorättskränkningar och om rättsstatsprincipen inte upprätthålls. Parlamentet betonar att alla avtal på detta område bör ingås efter en ingående bedömning av människorättskonsekvenserna samt omfatta en upphävandeklausul med avseende på mänskliga rättigheter.

102. Europaparlamentet är oroat över de ökande krav som ställs på grannländerna i fråga om EU:s politik för migration och gränsförvaltning. Parlamentet efterlyser en människorättsbaserad metod för migration och gränsförvaltning i EU och vill att denna metod garanterar att reguljära och irreguljära migranters samt andra utsatta gruppers rättigheter alltid kommer i första rummet. Parlamentet påminner om den extraterritoriella tillämpningen av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i samband med genomförandet av EU:s migrationspolitik. Denna tillämpning har fastställts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

103. Europaparlamentet efterlyser ett mer samstämmigt tillvägagångssätt mellan människorättsdialoger samt underutskott för rättvisa, frihet och säkerhet som inrättas inom ramen för avtal med tredjeländer, framför allt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, och mer allmänt alla länder som berörs av återtagandeavtal.

104. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå insatser för att skydda och hjälpa kvinnor som utsatts för människohandel och sexuellt utnyttjande, med åtgärder som inbegriper framtagande av ersättningssystem, säkert återvändande, hjälp till återintegration i samhället i ursprungslandet i händelse av frivilligt återvändande, bistånd och hjälp under vistelsen i EU och samarbete med ursprungsländerna för att skydda familjerna till dem som utsatts för människohandel och sexuellt utnyttjande.

Metoder, verktyg och processer

105. Europaparlamentet anser att den politiska processen måste vara av högsta möjliga standard. Fastställandet av problem, diskussionen om eventuella lösningar och valet mellan olika möjliga alternativ bör följa en viss turordning. Det krävs en större forskningsinsats på EU-nivå och ett närmare samarbete och bättre informationsutbyte mellan EU:s institutioner och byråer och medlemsstaterna skulle förbättra inrättandet och genomförandet av strategier.

106. Europaparlamentet beklagar att det saknas en objektiv bedömning av framstegen i riktning mot området med frihet, säkerhet och rättvisa, liksom tillförlitlig information om hur medlemsstaterna har genomfört regelverket.

107. Europaparlamentet föreslår en systematisk, objektiv och oberoende efterhandsutvärdering av ny lagstiftning och dess genomförande, som också borde ta ställning till det kontinuerliga behovet av relaterad lagstiftning. Det är särskilt viktigt att det utförs konsekvensbedömningar vid kommissionen och i parlamentet och rådet för detta ändamål, samtidigt som standarder upprätthålls och onödig byråkrati undviks.

108. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utarbeta resultattavlan för rättskipningen i EU, som syftar till att garantera ett högkvalitativt rättssystem på området civilrätt, handelsrätt och förvaltningsrätt, eftersom det i sista hand är domstolarna som ansvarar för den konkreta tillämpningen av lagarna.

109. Europaparlamentet betonar att domstolsväsen av hög kvalitet kan spela en nyckelroll när det gäller att återställa förtroende och åter nå tillväxt samt bidra till tillit och stabilitet. Enligt kommissionens meddelande ”Resultattavla för rättskipningen i EU: Ett verktyg för att främja effektiva domstolsväsen och tillväxt” (COM(2013)0160) är förutsebara, snabba och verkställbara domstolsavgöranden viktiga strukturella komponenter för en attraktiv affärsmiljö.

110. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga mer tonvikt vid att kontrollera och säkerställa det konkreta genomförandet av unionslagstiftningen i medlemsstaterna. Detta måste vara en politisk prioritet med tanke på den stora klyftan som ofta kan observeras mellan politik som antagits på EU-nivå och hur den genomförs på nationell nivå. All strategisk planering måste dra nytta av erfarenheterna från tidigare genomförande och sådan planering ska därför inte bara bestå av en förteckning över mål och prioriteringar utan ska hellre syfta framåt med tanke på att bedöma genomförandet. När det gäller medborgarnas, invånarnas och migranternas rättigheter framhåller parlamentet att detta behöver göras från och med den dag då en rättsakt träder i kraft. Parlamentet anser att mer behöver göras för att få till stånd en korrekt tillämpning, bland annat genom samordning och samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och byråer och genom stöd till medlemsstaterna via riktlinjer, praktiskt stöd och utbyte av bästa praxis. Olika skäl till varför EU-lagstiftningen inte tillämpas bör fastställas och hanteras, vid behov genom överträdelseförfaranden.

111. Europaparlamentet anser att bättre kvalitet på unionslagstiftningen om området med frihet, säkerhet och rättvisa förutsätter en gemensam insats från medlemsstaterna och EU-institutionerna, för att man ska kunna utbyta information om varje enskilt nationellt system samt tillhandahålla korrekta rättsliga uppgifter (om tillämpliga nationella och regionala bestämmelser och normer), liksom uppgifter om genomförande och praxis. Parlamentet efterlyser ökad interinstitutionell samordning.

112. Europaparlamentet beklagar att rådet inte involverar parlamentet i större utsträckning för att utarbeta strategidokument, t.ex. när det gäller strategin mot narkotika och strategin för den inre säkerheten.

113. Europaparlamentet anser att utvecklingen av en europeisk rättskultur är en central förutsättning för att man ska kunna förverkliga området med frihet, säkerhet och rättvisa för medborgarna och för att säkerställa en bättre tillämpning av unionsrätten. Med tanke på detta efterlyser parlamentet mycket mer betoning på och finansiering för utbildning om unionsrätten för alla rättstillämpare. Parlamentet noterar vikten av att europeiska juridiska utbildningsprogram följer en nedifrån och upp-orienterad strategi, att man garanterar ökad tillgång till informationsresurser om EU-rätten med hjälp av webbteknik (dvs. en e-juridikportal), att kunskaperna om EU-rätten förbättras inom domstolsväsendet, liksom rättstillämparnas språkkunskaper, och att man inrättar och upprätthåller nätverk på detta område och alla andra åtgärder som förenklar deras dagliga samarbete för att säkra ömsesidigt förtroende och efterföljande samarbete och ömsesidiga erkännande.

III. Nästa åtgärder

114. Europaparlamentet anser att det krävs riktlinjer, samstämmighet och riktmärken för området med frihet, säkerhet och rättvisa, och att sådana mål kräver att all framtida programplanering ska förberedas gemensamt av parlamentet, rådet och kommissionen i överensstämmelse med Lissabonfördraget. Den fleråriga programplaneringen bör baseras på interinstitutionella avtal enligt artikel 17.1 i EU-fördraget och kommissionen bör därför lägga fram ett förslag på denna grundval.

115. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

  • [1]  EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12.
  • [2]  EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
  • [3]  EUT L 26, 26.1.2013, s. 27.
  • [4]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet, EUT L 65, 11.3.2011, s. 1.
  • [5]  Rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, EUT L 53, 22.2.2007, s. 1.
  • [6]  EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.
  • [7]  EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
  • [8]  EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.
  • [9]  EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
  • [10]  Antagna texter, P7_TA(2013)0322.
  • [11]  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
  • [12]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012
    om domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning), EUT L 351, 20.12.2012, s.1.
  • [13]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg, EUT L 201, 27.7.2012, s. 107.
  • [14]  Rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 29.12.2010, s. 10).
  • [15]  COM(2012) 0614
  • [16]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden, EUT L 280, 26.10.2010, s. 1.
  • [17]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden, EUT L 142, 1.6.2012, s. 1.
  • [18]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet, EUT L 294, 6.11.2013, s. 1.
  • [19]  EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 7.
  • [20]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG, EUT L 105, 13.4.2006, s. 54.

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (27.9.2013)

till utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över halvtidsöversynen av Stockholmsprogrammet
(2013/2024(INI))

Föredragande: Jean-Jacob Bicep

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta praktiska åtgärder för att garantera mer samstämmighet och konsekvens mellan EU:s yttre och inre åtgärder, i enlighet med de åtaganden som bland annat fastställs i kommissionens meddelande Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna: handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171).

2.  Europaparlamentet understryker att fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) placerar de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättsstaten i centrum av EU:s såväl interna som externa politik, vilket framgår av artiklarna 2,3 och 21 i EU-fördraget, och parlamentet anser i enlighet med detta att respekten för liksom skyddet och främjandet av dessa värden bör utvecklas på ett konsekvent sätt för att EU ska vara trovärdigt på världsarenan. Parlamentet beklagar att kommissionen upprepade gånger vägrat utarbeta ett förslag till handlingsplan för mänskliga rättigheter för att främja EU:s värden inom ramen för den yttre dimensionen av politiken för frihet, säkerhet och rättvisa, i enlighet med rådets uppmaning i Stockholmsprogrammet. Parlamentet välkomnar EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati samt tillhörande handlingsplan, som bland annat fokuserar på kampen mot människohandel, kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter och frågor kring statslösa personer och godtyckligt frihetsberövande av migranter i tredjeländer, men konstaterar att den ramen och den tillhörande handlingsplanen inte kan ersätta en handlingsplan för mänskliga rättigheter.

3.  Europaparlamentet välkomnar den preliminära överenskommelse som Europarådets 47 medlemsstater och EU nått fram till avseende EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och inväntar ett positivt yttrande från Europeiska unionens domstol över den avtalade texten. Europaparlamentet och rådet uppmanas att snabbt ratificera överenskommelsen när Europeiska unionens domstol har avkunnat ett slutligt beslut.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att EU och dess medlemsstater inte bör underteckna avtal med tredjeländer på området frihet, säkerhet och rättvisa om det finns en allvarlig risk för människorättskränkningar och om rättsstatsprincipen inte upprätthålls. Parlamentet betonar att alla avtal på detta område bör ingås efter en ingående bedömning av människorättskonsekvenserna samt omfatta en upphävandeklausul med avseende på mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram kontrollmekanismer som möjliggör allmän övervakning av politiken för frihet, säkerhet och rättvisa, bland annat genom att det civila samhället i tredjeländer görs delaktigt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara vilka skyddsåtgärder som vidtas för att säkerställa att den information som tredjeländer tillhandahåller enligt Europolavtal inte erhålls genom tortyr eller misshandel.

5.  Europaparlamentet är oroat över de ökande krav som ställs på grannländerna i fråga om EU:s politik för migration och gränsförvaltning. Parlamentet efterlyser en människorättsbaserad metod för migration och gränsförvaltning i EU och vill att denna metod garanterar att reguljära och irreguljära migranters samt andra utsatta gruppers rättigheter alltid kommer i första rummet. Parlamentet påminner om den extraterritoriella tillämpningen av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i samband med genomförandet av EU:s migrationspolitik. Denna tillämpning har fastställts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

6.  Europaparlamentet noterar särskilt kränkningarna av de mänskliga rättigheterna vid Greklands gräns mot Turkiet, där de grekiska myndigheterna byggt upp ett stängsel och varifrån det rapporteras om kollektiva avvisningar, om systematisk förlängning av kvarhållandet av flyktingar, asylsökande och irreguljära migranter samt om frihetsberövande även av barn, i strid mot europeisk och internationell rätt.

7.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna har gemensamt ansvar för unionens yttre gränser. Parlamentet är fortsatt oroat över situationen vid gränsen mellan Grekland och Turkiet och vid Cyperns, Maltas och Italiens gränser när det gäller irreguljära migranters ankomst, och uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten se till att de nationella myndigheterna analyserar den individuella situationen för varje enskild person som kommer till deras territorium, på grundval av internationella och europeiska förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter och med hänsyn tagen till sårbara gruppers behov. Kommissionen uppmanas att stödja medlemsstaterna att erbjuda minimitjänster såsom adekvat hälsovård och logi för flyktingar, asylsökande och irreguljära migranter som anländer till EU:s territorium.

8.  Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om åtgärder som vidtas för att förhindra godtyckligt kvarhållande av migranter i tredjeländer, i linje med dess åtagande 14 d enligt EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter.

9.  Europaparlamentet är bestört över alla dödsfall, inte minst till havs, och människorättskränkningar som allt oftare inträffar när irreguljära migranter försöker ta sig in i EU. Parlamentet vill att kommissionen samråder med det innan eventuella avtal ingås mellan Frontex och ett tredjeland. Parlamentet insisterar på att sådana avtal måste innefatta stränga säkerhetsåtgärder för att garantera fullständig efterlevnad av människorättsnormer, bland annat i fråga om återvändande, gemensam patrullering, spanings- och räddningsinsatser samt ingripanden. Parlamentet påminner om de olika rapporterna från internationella organisationer (Europarådet och FN), Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska ombudsmannen om vilken inverkan förvaltningen av EU:s yttre gränser har på migranters rättigheter och om hur Frontex respekterar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att snarast vidta åtgärder för att sätta stopp för de kränkningar av migranters rättigheter som ibland lett till dödsfall, och parlamentet uppmanar bestämt EU och dess medlemsstater att uppfylla sina internationella skyldigheter. Därför uppmanar parlamentet enträget EU att utreda alla rapporter om att migranter, flyktingar och asylsökande felbehandlas av Frontex vid EU:s gränser, särskilt när det gäller förhållanden vid frihetsberövande. I synnerhet med tanke på den speciella instabiliteten och det politiska tumultet i Mellanöstern och Nordafrika betonar parlamentet att kommissionens berörda avdelningar, Europeiska utrikestjänsten och EU:s specialiserade byråer måste samordna sina insatser som en del av en helhetssyn för att tackla problemet med irreguljär migration som berör EU:s medlemsstater. Detta bör enligt parlamentet ske på ett sätt som är förenligt dels med europeiska principer och värderingar, dels med EU:s insatser i regionen och det bredare södra grannskapet, för att uppnå stabilisering och demokratisering inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

10. Europaparlamentet är mycket oroat över det öde som drabbar tredjelandsmedborgare och statslösa personer som återtagits inom ramen för EU:s återtagandeavtal, medräknat fall av frihetsberövande under obestämd tid, rättsliga tomrum eller avvisning till deras ursprungsländer, och kräver att klausuler om tredjelandsmedborgare utesluts från dessa avtal. Parlamentet betonar vikten av att man genomför de rekommendationer som görs i kommissionens utvärdering av återtagandeavtalen och uppmanar kommissionen att göra det möjligt för icke-statliga och internationella organisationer samt Europaparlamentets företrädare att delta i gemensamma kommittéer för återtagande. Kommissionen uppmanas även att ge parlamentet tillgång till de handlingar som utarbetats av dessa kommittéer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart sätta stopp för tillämpningen av EU:s återtagandeavtal om det förekommer människorättskränkningar.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga behörighetsområdet för byrån för grundläggande rättigheter så att det omfattar samtliga kandidatländer och grannskapsländer och ger byrån en särskild uppgift att bistå EU:s institutioner med råd om hur man ska garantera samstämmighet och konsekvens mellan inre och yttre människorättspolitik. Parlamentet vill att man ska inrätta identiska indikatorer för samtliga medlemsstater när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som krävs för att möjliggöra utfärdandet av nödvisum samt underlätta tillhandahållandet av tillfälligt skydd för människorättsförsvarare som utsätts för risk i tredjeländer. Parlamentet efterlyser också en utvärdering av de befintliga partnerskapen för rörlighet, särskilt det ömsesidiga beroendet mellan utvecklingsbistånd, reguljär migration och irreguljär migration, som definieras i den övergripande strategin för migration och rörlighet.

13. Europaparlamentet påminner om Frontex och Cepols centrala roll vid utbildning av brottsbekämpande personal och gränsvakter för att EU:s domar och lagstiftning ska verkställas på ett sätt som respekterar migranters mänskliga rättigheter

14. Europaparlamentet understryker att en ständig vägran från medlemsstaternas sida att ansluta sig till den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som är en central internationell människorättskonvention, undergräver den grundläggande principen om att de mänskliga rättigheterna är odelbara och minskar EU:s trovärdighet i samarbetet kring människorättsfrågor med tredjeländer.

15. Europaparlamentet ansluter sig uttryckligen till Europeiska rådets begäran om förstärkning av Frontex roll i enlighet med Stockholmsprogrammet i syfte att öka byråns kapacitet att reagera på förändrade migrationsströmmar.

16. Europaparlamentet efterlyser ett mer samstämmigt tillvägagångssätt mellan människorättsdialoger samt underutskott för rättvisa, frihet och säkerhet som inrättas inom ramen för avtal med tredjeländer, framför allt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, och mer allmänt alla länder som berörs av återtagandeavtal.

17. Europaparlamentet vill att EU fokuserar mer på frågan om statslösa personer i tredjeländer, bland annat genom att det inrättas en gemensam ram mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten som gör det möjligt att ta upp denna typ av frågor med tredjeländer, vilket även aviserades i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter.

18. Europaparlamentet välkomnar EU-institutionernas och medlemsstaternas kontinuerliga insatser för att främja ett allmänt stöd för och samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (ICC) såsom ett viktigt sätt att skapa rättvisa för brottsoffer enligt internationell rätt och stödja respekten för internationell humanitär lagstiftning och människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att ingå ramavtal med ICC, särskilt om vittnesskydd, tillfällig frigivning, omplacering av frigivna personer och om verkställande av domar. Medlemsstaterna uppmanas, i sin egenskap av parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, att se till att denna domstol har de resurser som krävs för att fullföra sina uppgifter och skipa rättvisa på ett stabilt, rättvist och insynsvänligt sätt.

19. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen uppmanas att ta fullständig hänsyn till parlamentets rekommendationer och att integrera dem i programmet eller strategin för uppföljning av Stockholmsprogrammet, som bör omfatta flerårig planering av EU:s kommande förslag avseende lagstiftning, politik och åtgärder relaterade till området med frihet, säkerhet och rättvisa.

20. Europaparlamentet ser fram emot den rapport om EU:s korruptionsbekämpning som kommissionen ska offentliggöra 2013. Parlamentet hoppas att kommissionens kartläggning av områden som är sårbara för korruption i medlemsstaterna bidrar till att öka insatserna för korruptionsbekämpning, underlätta utbytet av bästa praxis, lyfta fram EU-trender och stimulera ömsesidigt lärande och ytterligare respekt för europeiska och internationella åtaganden. Kommissionen uppmanas att överväga ytterligare initiativ i fråga om EU:s politik för korruptionsbekämpning, särskilt lagstiftning som är bindande för medlemsstaterna och institutionerna och som återspeglar högsta normer för öppenhet och integritet samt tar vederbörlig hänsyn till korruptionens negativa inverkan på de mänskliga rättigheterna i EU och i tredjeländer.

21. Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna, särskilt Grekland, Irland, Luxemburg, Polen och Sverige, att ratificera Europarådets konvention om it-brottslighet. Medlemsstaterna uppmanas att snabbt införliva direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådets rambeslut 2005/222/RIF[1] i sin nationella lagstiftning

22. Europaparlamentet bekräftar på nytt sin vilja till och den strategiska betydelsen av transatlantiska förbindelser i globala frågor, men hävdar samtidigt att program för övervakning, såsom Prism, kan leda till människorättskränkningar, t.ex. kränkningar av rätten till privat- och familjeliv och konfidentiell kommunikation, och att de även kan få konsekvenser för andra mänskliga rättigheter som tillkommer unionsmedborgare eller utländska medborgare, såsom yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar de amerikanska myndigheterna att utan otillbörligt dröjsmål ge EU fullständig information om övervakningsprogram som inbegriper uppgiftsregistrering, särskilt vad gäller deras rättsliga grund, nödvändighet, proportionalitet och vilka åtgärder som tillämpas för att skydda de mänskliga rättigheterna samt vilka mekanismer som finns för att få skadestånd för kränkningar.

23. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, rådet och medlemsstaterna bör överväga alla instrument som står till deras förfogande inom ramen för förhandlingar med USA. Därför efterlyser parlamentet, vid rätt tidpunkt, upphävande av avtalet om passageraruppgifter (PNR) och programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP).

24. Europaparlamentet är djupt oroat över den ökande handeln med människor via transnationella och it-relaterade nätverk, som utgör ett allvarligt hot mot utsatta grupper, särskilt kvinnor och barn, och framför allt i samband med ekonomiska och sociala kriser. Parlamentet poängterar därför hur viktigt det är att man strategiskt samordnar målen och tillämpningen avseende strategin för inre säkerhet och den europeiska säkerhetsstrategin, vilket kan betyda att bägge dokumenten måste uppdateras. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ska utarbeta och anta nationella planer för att bekämpa människohandel, i linje med rekommendationerna i EU:s strategi för utrotande av människohandel från 2012 och under ledning av EU:s samordnare av kampen mot människohandel.

25. Europaparlamentet välkomnar genomförandet av direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern[2] och direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[3], och framhåller att dessa direktiv stärker brottsoffers mänskliga rättigheter avsevärt inom EU.

26. Europaparlamentet betonar att terrorism och organiserad brottslighet innebär ett stort och kontinuerligt hot. Parlamentet välkomnar att man stärkt de operativa arrangemangen mellan Europol och Eurojust och arbetsarrangemangen med Frontex för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet.

27. Europaparlamentet uttrycker oro över att tendensen till it-brottslighet, sexuella övergrepp mot barn och bedrägerier ökar globalt och inom EU, och att människor överallt i världen lider enorma ekonomiska och psykologiska skador till följd av dessa brott. Parlamentet välkomnar inrättandet av det europeiska it-brottscentrumet inom Europol för att motverka it-brottslighet genom att bygga upp operationell och analytisk kapacitet för utredningar och samarbete med internationella parter.

28. Europaparlamentet påminner om vikten av att särskilt uppmärksamma, stödja och socialt erkänna dem som drabbats av terrorism, och betonar att man snarast bör inrätta ett särskilt lagstiftningsinstrument för terrorismens offer.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

24.9.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

54

11

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pino Arlacchi, Elmar Brok, Jerzy Buzek, Susy De Martini, Mark Demesmaeker, Michael Gahler, Marietta Giannakou, Ana Gomes, Takis Hadjigeorgiou, Anna Ibrisagic, Liisa Jaakonsaari, Jelko Kacin, Tunne Kelam, Nicole Kiil-Nielsen, Evgeni Kirilov, Maria Eleni Koppa, Andrey Kovatchev, Paweł Robert Kowal, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Vytautas Landsbergis, Ryszard Antoni Legutko, Sabine Lösing, Marusya Lyubcheva, Willy Meyer, Francisco José Millán Mon, María Muñiz De Urquiza, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Norica Nicolai, Raimon Obiols, Justas Vincas Paleckis, Pier Antonio Panzeri, Alojz Peterle, Bernd Posselt, Cristian Dan Preda, Fiorello Provera, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Werner Schulz, Sophocles Sophocleous, Laurence J.A.J. Stassen, Davor Ivo Stier, Charles Tannock, Eleni Theocharous, Geoffrey Van Orden, Nikola Vuljanić

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Charalampos Angourakis, Jean-Jacob Bicep, Biljana Borzan, Kinga Gál, Metin Kazak, Barbara Lochbihler, Emilio Menéndez del Valle, Norbert Neuser, Doris Pack, Jean Roatta, Potito Salatto, Marietje Schaake, Alf Svensson, Ivo Vajgl, Renate Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

José Manuel Fernandes, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Isabella Lövin, Antonio Masip Hidalgo, Antigoni Papadopoulou, Jarosław Leszek Wałęsa

  • [1]  EUT L 218, 14.8.2013, s. 8.
  • [2]  EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.
  • [3]  EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (3.10.2013)

till utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor

över halvtidsöversyn av Stockholmsprogrammet
(2013/2024(INI))

Föredragande: Sirpa Pietikäinen

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. I fördraget stadgas kampen mot utestängning och social diskriminering samt främjande av jämställdhet som mål för EU, och kommissionen bör försäkra sig om att genomförandet av Stockholmsprogrammet verkligen tillgodoser medborgarnas behov i fråga om lika möjligheter och jämställdhet.

1.  Europaparlamentet betonar att universalitetsprincipen är tillämplig på grundläggande rättigheter och likabehandling. Parlamentet uppmanar därför rådet att anta förslaget till direktiv om icke-diskriminering[1]. Parlamentet betonar att särskilt kvinnor ofta utsätts för flerfaldig diskriminering och att man måste undersöka alla faktorer som inverkar negativt på kvinnors liv så att alla grundläggande rättigheter kan stärkas genom antagandet av gemensamma strategier för skydd av offren och för lagföring av förövarna, samtidigt som jämställdheten främjas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt sårbara kvinnor, särskilt kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra skyddet för sårbara vuxna samt att underteckna, ratificera och genomföra Haagkonventionen från 2000 om internationellt skydd för vuxna.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram specifika verktyg baserade på ny informations- och kommunikationsteknik för att utbyta god praxis inom EU när det gäller motverkande av diskriminering.

3.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att effektivt verka för utarbetandet av en internationell konvention om domar, med liknande målsättningar som Bryssel I-konventionen.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta klagomålsförfaranden där en person som utsatts för diskriminering på flera grunder kan lämna in ett samlat klagomål som rör fall av diskriminering på fler än en grund, varvid hänsyn bör tas till att sådan diskriminering i synnerhet drabbar kvinnor. Parlamentet anser det lämpligt att stödja människorättsförsvarares verksamhet och framtagandet av kollektiva åtgärder som vidtas av marginaliserade personer och samhällsgrupper.

5.  Europaparlamentet insisterar på vikten av att man beaktar jämställdhetsaspekten i alla integrationsstrategier för personer med funktionsnedsättning, invandrare, romer och andra minoriteter och socialt utestängda personer.

6.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktivet om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[2], i vilket särskild uppmärksamhet ägnas skyddet av utsatta personer såsom kvinnor och barn. Parlamentet understryker att de ofta utsätts för alla typer av våld, inbegripet våld i hemmet. Parlamentet rekommenderar djupgående utredning, identifiering och lagföring av sådana allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar direktivet om den europeiska skyddsordern [3]och direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och skydd av dess offer[4]. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera och tillämpa dessa direktiv snarast möjligt.

7.  Europaparlamentet understryker att människohandel är ett allvarligt brott som särskilt drabbar kvinnor och som innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten som unionen inte kan acceptera. Parlamentet beklagar att allt fler människor faller offer för människohandel till och från EU, trots att EU:s direktiv mot människohandel trädde i kraft i december 2011. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att bryta denna oroande tendens genom att i enlighet med direktivet utarbeta och genomföra en gemensam, samordnad och ambitiös europeisk strategi samt lagstiftning och åtgärder för att bekämpa människohandel och gränsöverskridande organiserade brottsnätverk på detta område, där särskilt kvinnor och barn är utsatta. Europaparlamentet insisterar på att åtgärderna för att bekämpa människohandel, tvångsarbete och olaglig invandring bör fokusera på problemets grundorsaker, exempelvis de globala orättvisorna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullfölja sina åtaganden beträffande utvecklingsbistånd och millennieutvecklingsmålen och att stärka samarbetet och samordningen med tredjeländer.

8   Europaparlamentet understryker att de växande prostitutionsmarknaderna, som legaliserats och institutionaliserats i vissa medlemsstater, har visat sig ge bränsle åt människohandeln och begär därför att man vidtar åtgärder för att minska prostitutionsmarknaderna, till exempel att införa sanktioner mot profitörer, inbegripet kopplare och sexköpare. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i ökad utsträckning finansiera program för att hjälpa offer för människohandel, särskilt kvinnor i prostitution, att ta sig ur den situation som de befinner sig i.

9.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag[5]. Parlamentet betonar att man måste bekämpa det bestående ”glastaket”, som utgör ett av de främsta hindren för kvinnors karriärutveckling.

10. Europaparlamentet beklagar att kommissionen, trots sina många utfästelser, inte har lagt fram lagstiftning på områdena våld mot kvinnor och jämställdhet inom det politiska beslutsfattandet eller gjort en översyn av direktivet om löneskillnader mellan kvinnor och män.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att inleda en omfattande strategi för att bekämpa våld mot kvinnor i enlighet med utfästelserna i Stockholmsprogrammet och de uppmaningar som parlamentet gjort i flera resolutioner. Parlamentet upprepar att kommissionen måste ta fram ett lagstadgat straffrättsligt instrument för bekämpning av våld mot kvinnor och barn i alla dess former och för att skydda kvinnors och barns rättigheter. Parlamentet uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en EU-samordnare med ansvar för våld mot kvinnor.

12. Europaparlamentet insisterar på att det behövs lämplig utbildning för tjänstemän (poliser, vårdpersonal, domstolspersonal m.fl.) som kan komma i kontakt med personer vars fysiska, psykiska och sexuella integritet hotas, särskilt kvinnor som utsätts för könsbaserat våld. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja det arbete som görs av det civila samhället, särskilt icke-statliga organisationer, kvinnoorganisationer och andra frivilligorganisationer som ger specialiserat stöd, och att samarbeta med dessa organisationer för att hjälpa kvinnor som utsätts för könsbaserat våld.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera Istanbulkonventionen om att förhindra och motverka våld mot kvinnor och våld i hemmet och uppmanar kommissionen att föreslå förhandlingsriktlinjer för EU:s omedelbara anslutning till konventionen.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bekämpa de ekonomiska och sociala förhållanden som främjar våld mot kvinnor, till exempel arbetslöshet, låga löner och pensioner, bostadsbrist, fattigdom och avsaknad av eller bristfällig offentlig service, särskilt offentlig hälso- och sjukvård, utbildning och socialt skydd.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål se över direktiv 2006/54/EG och föreslå ändringar av det i enlighet med artikel 32 i det direktivet och på grundval av artikel 157 i FEUF, i överensstämmelse med de ingående rekommendationer som ges i bilagan till parlamentets resolution av den 24 maj 2012, särskilt med hänvisning till

     – tydligare löneuppgifter,

     – tydlig arbetsutvärdering och yrkesklassificering, och

     – stärkt lagstiftning om sanktioner.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ett köns- och jämställdhetsperspektiv integreras i all utbildning som ges i det europeiska nätverket för rättslig utbildning, i Europeiska rättsakademin och alla övriga relevanta institutioner för olika aktörer inom det rättsliga och polisiära samarbetet. Parlamentet efterfrågar specifika utbildningsmoduler avseende könsbaserat våld och god praxis för stöd till utsatta personer.

17. Europaparlamentet föreslår att det utarbetas en informationskampanj riktad till allmänheten med det gemensamma kriteriet på europeisk nivå att framhålla allvaret i könsbaserat våld. Målsättningen med denna kampanj bör vara att främja ökad social medvetenhet, mobilisering av allmänheten och myndighetsåtgärder på samma nivå som de åtgärder som vidtas mot andra brottstyper eller attentat, till exempel terrorism, vilka utöver sin enskilda dimension påverkar samhället som helhet. Sådana insatser från samhällets sida har varit mycket viktiga för att avlegitimisera andra typer av våld och bör göras även mot könsbaserat våld.

18. Europaparlamentet begär att det inrättas en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor inom Europeiska stödkontoret för asylfrågor.

19. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till förordning om att främja den fria rörligheten för medborgare och företag genom att förenkla erkännandet av vissa offentliga handlingar och på så sätt undanröja byråkratin och den klyfta som finns mellan EU:s institutioner och medborgare.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med tidigare utfästelser och till följd av upprepade begäranden från parlamentet lägga fram ett förslag till förordning om ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingar i EU, för att undanröja diskriminerande rättsliga och administrativa hinder för både kvinnliga och manliga medborgare och deras familjer som vill utöva sin rätt till fri rörlighet.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera ståndpunkterna från samtliga offentliga organ och behöriga myndigheter på såväl statlig som regional och lokal nivå som ansvarar för utformningen och tillhandahållandet av jämställdhetspolitiska tjänster.

22. Europaparlamentet upprepar sin begäran om antagande av en europeisk kodex för internationell privaträtt.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka hur offentliga utgiftsnedskärningarna påverkar kvinnor och män på olika sätt och indirekt påverkar jämställdheten. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att minskade skatteinkomster och eventuella budgetnedskärningar kommer att leda till minskade offentliga utgifter, varvid offentlig service såsom utbildning och omsorg kan drabbas negativt på medellång sikt, liksom kvinnliga användare av denna service.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna de regionala polisstyrkor som är behöriga att bekämpa brott mot kvinnor som begås av organiserade och/eller gränsöverskridande ligor samt att öka samordningen mellan dessa polisstyrkor och operativa säkerhetsorgan och polisstyrkor.

25. Europaparlamentet påtalar att det totala antalet tvångsarbetare i medlemsstaterna beräknas uppgå till 880 000 personer, varav 30 procent är offer för sexuellt utnyttjande och 70 procent för andra typer av tvångsarbete, och att de flesta av offren är kvinnor.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla e-juridikprogrammet för att ge allmänheten direkt tillgång till rättslig information och rättvisa via online-information.

27. Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att föreslå samarbetsåtgärder för att engagera ursprungsländernas konsulära tjänster för att förebygga utfärdandet av falska visumhandlingar och i samarbete med de lokala myndigheterna genomföra informationskampanjer i ursprungsländerna riktade mot potentiella offer, särskilt kvinnor och barn, samt att föreslå åtgärder för mer effektiva gränskontroller, med målsättningen att motverka människohandel och olaglig invandring.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå insatser för att skydda och hjälpa kvinnor som utsatts för människohandel och sexuellt utnyttjande, med åtgärder som inbegriper framtagande av ersättningssystem, säkert återvändande, hjälp till återintegration i samhället i ursprungslandet i händelse av frivilligt återvändande, bistånd och hjälp under vistelsen i EU och samarbete med ursprungsländerna för att skydda familjerna till dem som utsatts för människohandel och sexuellt utnyttjande.

29. Europaparlamentet påminner om att omkring hälften av alla invandrare i EU är kvinnor och att kvinnors självständiga status som invandrare samt makars rätt till att delta i arbetsmarknaden är centrala inslag i en effektiv integration.

30. Europaparlamentet framhåller vikten av att skydda rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och uttrycker sin oro över att det i vissa medlemsstater finns endast begränsad tillgång till preventivmedel och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt abort.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

3.10.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

17

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Andrea Češková, Edite Estrela, Iratxe García Pérez, Mary Honeyball, Astrid Lulling, Elisabeth Morin-Chartier, Krisztina Morvai, Joanna Senyszyn, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Britta Thomsen, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Minodora Cliveti, Mariya Gabriel, Nicole Kiil-Nielsen, Christa Klaß, Doris Pack, Angelika Werthmann

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Gesine Meissner

  • [1]  COM (2008)0426
  • [2]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF
  • [3]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern.
  • [4]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.
  • [5]  COM(2012) 0614

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

24.2.2014

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

50

6

33

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Roberta Angelilli, Edit Bauer, Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu, Rita Borsellino, Emine Bozkurt, Arkadiusz Tomasz Bratkowski, Andrew Henry William Brons, Zdravka Bušić, Salvatore Caronna, Carlo Casini, Philip Claeys, Carlos Coelho, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Andrew Duff, Ioan Enciu, Frank Engel, Cornelia Ernst, Tanja Fajon, Monika Flašíková Beňová, Marielle Gallo, Giuseppe Gargani, Kinga Göncz, Roberto Gualtieri, Enrique Guerrero Salom, Sylvie Guillaume, Zita Gurmai, Gerald Häfner, Ágnes Hankiss, Anna Hedh, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Rina Ronja Kari, Timothy Kirkhope, Klaus-Heiner Lehne, Juan Fernando López Aguilar, Antonio López-Istúriz White, Baroness Sarah Ludford, Monica Luisa Macovei, Svetoslav Hristov Malinov, David Martin, Antonio Masip Hidalgo, Clemente Mastella, Véronique Mathieu Houillon, Nuno Melo, Roberta Metsola, Louis Michel, Claude Moraes, Sandra Petrović Jakovina, Paulo Rangel, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Tadeusz Ross, Judith Sargentini, Algirdas Saudargas, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Francesco Enrico Speroni, Rui Tavares, Rebecca Taylor, Alexandra Thein, Nils Torvalds, Kyriacos Triantaphyllides, Wim van de Camp, Axel Voss, Renate Weber, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka, Auke Zijlstra, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

John Stuart Agnew, Marino Baldini, Elmar Brok, Sergio Gaetano Cofferati, Luis de Grandes Pascual, Lorenzo Fontana, Mariya Gabriel, Anneli Jäätteenmäki, Franziska Keller, Jean Lambert, Eva Lichtenberger, Ulrike Lunacek, Marian-Jean Marinescu, Vital Moreira, Jan Mulder, Juan Andrés Naranjo Escobar, Andrés Perelló Rodríguez, György Schöpflin, Janusz Wojciechowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Richard Ashworth, Margrete Auken, Zoltán Bagó, Karin Kadenbach, Krzysztof Lisek, Catherine Stihler, Csaba Sándor Tabajdi, Jarosław Leszek Wałęsa, Anna Záborská