BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal
12.3.2014 - (COM(2010)0378 – C7‑0179/2010 – 2010/0209(COD)) - ***I
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Salvatore Iacolino
Rådgivande utskotts föredragande (*): Liisa Jaakonsaari, utskottet för sysselsättning och sociala frågor
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal
(COM(2010)0378 – C7‑0179/2010 – 2010/0209(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0378),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 79.2 a och b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0179/2010),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 4 maj 2011[1],
– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 31 mars 2011[2],
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0170/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Ändringsförslag 1
EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG[3]*
till kommissionens förslag
---------------------------------------------------------
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) NR …/20xx
av den
om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare
inom ramen för företagsintern överföring av personal
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 79.2 a och b,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[4],
med beaktande av Regionkommitténs yttrande[5],
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1) Med tanke på det stegvisa upprättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ska det enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fattas beslut om åtgärder på området invandring som är rättvisa för medborgare i tredjeländer.
(2) I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att unionen ska utforma en gemensam invandringspolitik i syfte att i alla lägen säkerställa en effektiv förvaltning av migrationsströmmarna och en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsstaterna. Enligt fördraget ska Europaparlamentet och rådet för detta ändamål bl.a. besluta om åtgärder i fråga om villkoren för inresa och vistelse, normerna för medlemsstaternas utfärdande av visering och uppehållstillstånd för längre vistelse och fastställandet av rättigheterna för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat, inbegripet villkoren för fri rörlighet och vistelse i övriga medlemsstater.
(3) I kommissionens meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla[6] anges som mål att unionen ska bli en ekonomi baserad på kunskap och innovation och att den ska minska företagens administrativa börda och uppnå en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Åtgärder för att göra det lättare för chefer, specialister och praktikanter från tredjeländer att resa in till unionen i samband med företagsinterna överföringar av personal bör ses i detta större sammanhang.
(4) I Stockholmsprogrammet, som Europeiska rådet antog vid sitt möte den 10–11 december 2009, konstateras det att arbetskraftsinvandring kan bidra till ökad konkurrenskraft och ekonomisk vitalitet och att en flexibel invandringspolitik kommer att utgöra ett viktigt bidrag till unionens ekonomiska utveckling och resultat på längre sikt mot bakgrund av de betydande demografiska utmaningar som unionen kommer att stå inför i framtiden med en ökad efterfrågan på arbetskraft. Europeiska rådet uppmanar i programmet kommissionen och rådet att fortsätta att genomföra den strategiska planen från 2005 för laglig migration[7].
(5) Till följd av näringslivets globalisering, den ökande handeln och de multinationella företagens tillväxt och utbredning har antalet temporära överföringar av chefer, specialister och praktikanter vid enheter i multinationella företag (filialer, dotterbolag, etc.) till andra enheter i företagen ökat under de senaste åren.
(6) Sådana företagsinterna överföringar av nyckelpersonal ger värdenheterna nya färdigheter och kunskaper och leder till innovationer i och förbättrade ekonomiska möjligheter för dessa, vilket förstärker den kunskapsbaserade ekonomin i unionen och främjar investeringsflödena inom denna. Företagsinterna överföringar av personal från tredjeländer till unionen kan också leda till att företagsinterna överföringar från unionen till tredjeländer underlättas och ge unionen en starkare ställning i dess förbindelser med de internationella partnerna. Genom att underlätta företagsinterna överföringar gör man det möjligt för multinationella företag att använda sin personal på bästa möjliga sätt.
(7) De regler som fastläggs i detta direktiv kan vara till fördel även för migranternas ursprungsländer, eftersom den temporära migrationen, enligt de väl inarbetade reglerna, kan befrämja överföring av färdigheter, kunskaper, teknik och know-how.
(8) Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av principen om▌ preferens för unionsmedborgare vad beträffar tillträde till medlemsstaternas arbetsmarknader, såsom denna princip kommer till uttryck i de relevanta bestämmelserna i de relevanta anslutningsakterna.▌
(8a) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring för anställning om en tredjelandsmedborgare inte omfattas av detta direktiv.
(9) Genom detta direktiv införs ett transparent, förenklat inreseförfarande för personer som är föremål för företagsinterna överföringar (intra-corporate transferees), grundat på gemensamma definitioner och harmoniserade villkor.
(9a) Medlemsstaterna bör se till att lämpliga kontroller och effektiva inspektioner utförs så att detta direktiv genomförs korrekt. Det faktum att ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring har utfärdats bör inte påverka eller hindra medlemsstaterna från att under den företagsinterna överföringen tillämpa sin arbetsrättslagstiftning i syfte att – i enlighet med unionslagstiftningen – kontrollera att arbetsvillkoren i artikel 14.1 följs.
(9b) Möjligheten för en medlemsstat att med stöd av nationell lag införa påföljder gentemot en i ett tredjeland etablerad arbetsgivare för en person som är föremål för företagsintern överföring bör förbli opåverkad.
(10) I detta direktiv omfattar begreppet personer som är föremål för företagsinterna överföringar chefer, specialister samt praktikanter. Direktivets definitioner av dessa kategorier bygger på särskilda åtaganden från unionens sida inom ramen för allmänna tjänstehandelsavtalet▌ (Gats) och bilaterala handelsavtal. Åtagandena inom ramen för allmänna tjänstehandelsavtalet täcker inte villkoren för inresa och vistelse och arbetsvillkoren. Direktivet utgör därför ett komplement till dessa åtaganden och gör det enklare att tillämpa dem. Tillämpningsområdet för de företagsinterna överföringar som omfattas av direktivet är emellertid vidare än tillämpningsområdet för handelsåtagandena, eftersom överföringarna inte nödvändigtvis äger rum inom tjänstesektorn och med hänsyn till att de kan ha sitt ursprung i ett tredjeland som inte är part i ett handelsavtal.
(10a) För att bedöma kvalifikationerna hos personer som är föremål för företagsintern överföring bör medlemsstaterna, när så är lämpligt, använda den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande för att bedöma kvalifikationerna på ett jämförbart och insynsvänligt sätt. Nationella samordningspunkter för den europeiska referensramen för kvalifikationer kan tillhandahålla information och vägledning om hur de nationella kvalifikationsnivåerna förhåller sig till den europeiska referensramen för kvalifikationer.
(11) Personer som är föremål för företagsinterna överföringar bör åtminstone ha rätt till samma arbets- och anställningsvillkor som utstationerade arbetstagare vars arbetsgivare är etablerade inom Europeiska unionens territorium, såsom dessa villkor fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster[8]. Medlemsstaterna bör kräva att personer som är föremål för företagsintern överföring ska åtnjuta samma behandling som medborgare i värdmedlemsstaten som innehar en jämförbar befattning när det gäller den lön som betalas under hela överföringen. Varje medlemsstat bör ansvara för att kontrollera den lön som den person som är föremål för företagsintern överföring får under sin vistelse på dess territorium. Detta syftar till att skydda arbetstagarna och trygga sund konkurrens mellan företag som är etablerade i en medlemsstat och företag som är etablerade i ett tredjeland, eftersom det gör det möjligt att se till att de senare inte kommer att kunna dra nytta av mindre stränga arbetsnormer för att skaffa sig konkurrensfördelar.
(12) I syfte att säkerställa att den person som är föremål för företagsintern överföring har kompetens som är specifik för värdenheten ▌bör personen i fråga ha varit anställd inom samma företagsgrupp under en period av minst 3–12 månader utan uppehåll före överföringen när det gäller chefer och specialister och minst 3–6 månader utan uppehåll när det gäller praktikanter.
(12a) Eftersom företagsinterna överföringar utgör tillfällig migration bör maximiperioden för en överföring till Europeiska unionen, inklusive rörlighet mellan medlemsstaterna, inte överstiga tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter; efter denna period bör de återvända till ett tredjeland om de inte erhåller uppehållstillstånd på andra grunder i enlighet med nationell lagstiftning eller unionslagstiftning. Den maximala tidsperioden för överföringen omfattar den sammanlagda varaktigheten för på varandra följande utfärdade tillstånd för företagsintern överföring. En senare överföring till Europeiska unionen kan eventuellt förekomma efter det att tredjelandsmedborgaren återvänt till ett tredjeland.
(12b) För att garantera att företagsinterna överföringar är tillfälliga och förhindra missbruk bör medlemsstaterna kunna kräva att en viss tid förflyter mellan den tidpunkt då den maximala tidsperioden för en överföring löper ut och nästa ansökan rörande samma tredjelandsmedborgare i samma medlemsstat i enlighet med detta direktiv.
(13) Eftersom företagsintern överföring utgör temporär utstationering, bör den sökande som en del av avtalet eller uppdragsskrivelsen tillhandahålla bevis för att tredjelandsmedborgaren när dennes uppdrag slutförts kommer att kunna överföras till en enhet som tillhör samma företagsgrupp och är belägen i ett tredjeland. Det bör även tillhandahållas bevis för att chefen eller specialisten från ett tredjeland har de yrkeskvalifikationer och den lämpliga yrkeserfarenhet som krävs i den värdenhet till vilken han eller hon ska överföras för att besätta den berörda tjänsten▌.
(14) Tredjelandsmedborgare som ansöker om tillträde som praktikanter bör tillhandahålla bevis på att de har en universitetsexamen. De bör dessutom på begäran lägga fram ett praktikantavtal med en redovisning av praktikantprogrammet omfattande uppgifter om dess varaktighet och om hur praktikanterna kommer att handledas, så att det framgår att de kommer att ges verklig utbildning och inte sättas in som vanliga arbetstagare.
(15) Om detta villkor inte strider mot principen om ▌ preferens för unionsmedborgare såsom den kommer till uttryck i de relevanta bestämmelserna i de relevanta anslutningsakterna bör det inte krävas någon arbetsmarknadsprövning▌.
(15a) En medlemsstat bör erkänna yrkeskvalifikationer som en tredjelandsmedborgare har förvärvat i en annan medlemsstat på samma sätt som för unionsmedborgare och bör beakta kvalifikationer som förvärvats i ett tredjeland i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Detta bör inte påverka de begränsningar av tillträdet till reglerade yrken som härrör från reservationer angående unionens eller unionens och dess medlemsstaters befintliga åtaganden i fråga om reglerade yrken inom ramen för handelsavtal. Detta direktiv bör inte under några omständigheter föreskriva en mer förmånlig behandling för personer som är föremål för företagsintern överföring, jämfört med medborgare i EU:s och EES medlemsstater, vad gäller tillträde till reglerade yrken i en medlemsstat.
(16) Om en överföring gäller värdenheter i mer än en medlemsstat, måste sökanden förse de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där de andra värdenheterna är belägna med relevanta uppgifter i syfte att underlätta kontroller.
(17) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att i enlighet med artikel 79.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställa inresekvoter.
(17a) I syfte att bekämpa eventuellt missbruk av direktivet bör medlemsstaterna kunna vägra att utfärda, dra tillbaka eller inte förlänga ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring om värdenheten huvudsakligen inrättats för att underlätta inresa genom företagsintern överföring och/eller inte bedriver faktisk verksamhet.
(17aa) Syftet med detta direktiv är att underlätta rörligheten inom EU för personer som är föremål för företagsintern överföring samt minska den administrativa bördan i samband med arbete i flera medlemsstater. För detta ändamål inrättas det genom direktivet ett särskilt system för rörlighet inom EU varigenom innehavaren av ett giltigt tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring utfärdat av en medlemsstat tillåts resa in, vistas och arbeta i en eller flera medlemsstater i enlighet med bestämmelserna om rörlighet för kortare och längre vistelse i detta direktiv. Rörlighet för kortare vistelse bör i detta direktiv omfatta vistelser i andra medlemsstater än den som utfärdade tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring under en period på upp till 90 dagar per medlemsstat. Rörlighet för längre vistelse bör i detta direktiv omfatta vistelser i andra medlemsstater än den som utfärdade tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring under en period på mer än 90 dagar per medlemsstat. För att förhindra att åtskillnaden mellan rörlighet för kortare och längre vistelse kringgås bör rörlighet för kortare vistelse i samma medlemsstat begränsas till högst 90 dagar under en period av 180 dagar och det bör inte vara möjligt att samtidigt lämna en underrättelse om rörlighet för kortare vistelse och en ansökan om rörlighet för längre vistelse. Om behovet av rörlighet för längre vistelse uppstår efter att rörligheten för kortare vistelse för den person som är föremål för företagsintern överföring har inletts kan den andra medlemsstaten begära att ansökan lämnas in minst 20 dagar före utgången av perioden av rörlighet för kortare vistelse.
(17aaa) Samtidigt som det särskilda system för rörlighet som inrättas genom detta direktiv bör innehålla fristående regler om inresa och vistelse i syfte att arbeta som företagsinternt överförd person i andra medlemsstater än den som utfärdade tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring gäller alltjämt alla andra regler om gränspassage för personer enligt de relevanta bestämmelserna i Schengenregelverket.
(17b) I de fall en person som är föremål för företagsintern överföring har utövat sin rätt till rörlighet bör den andra medlemsstaten, på vissa villkor, kunna vidta åtgärder mot den verksamhet som personen som är föremål för företagsintern överföring bedriver om denna strider mot bestämmelserna i detta direktiv.
(18) Medlemsstaterna bör föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, såsom bötesstraff, för underlåtenhet att följa bestämmelserna i detta direktiv. Dessa skulle till exempel kunna bestå av påföljder i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Påföljderna kan åläggas den värdenhet som är etablerad i den berörda medlemsstaten.
(19) Bestämmelser om ett enda ansökningsförfarande som leder till ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd torde bidra till att förenkla de regler som för närvarande gäller i medlemsstaterna.
(20) Ett förenklat förfarande får göras tillgängligt för enheter eller företagsgrupper som godkänts för detta. Godkännande bör utvärderas regelbundet.
(21) När en medlemsstat har beslutat att bevilja inresa för en tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i detta direktiv bör denne erhålla ett särskilt uppehållstillstånd (tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring) som på vissa villkor gör det möjligt för innehavaren att utföra sitt uppdrag vid flera enheter som tillhör samma transnationella företag, även enheter belägna i en annan medlemsstat.
(21aa) Om tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring utfärdas av en medlemsstat som inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut och personen som är föremål för företagsintern överföring inom ramen för rörlighet passerar en yttre gräns enligt den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (kodex om Schengengränserna), bör denna medlemsstat ha rätt att kräva bevis på att personen i fråga flyttar till dess territorium med anledning av en företagsintern överföring. Vid passage av en yttre gräns bör dessutom de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut göra sökningar i Schengens informationssystem och neka inresa eller motsätta sig rörlighet för personer som är registrerade i syfte att neka inresa eller vistelse i enlighet med förordning (EG) nr 1987/2006.
(21b) Medlemsstaterna bör kunna ange ytterligare uppgifter i pappersformat eller lagra sådana uppgifter elektroniskt i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1030/2002 och punkt 16 a i dess bilaga för att kunna ge mer exakt information om anställningen under den företagsinterna överföringen. Det bör vara frivilligt för medlemsstaterna att lämna sådana ytterligare uppgifter och det bör inte utgöra ytterligare ett krav som äventyrar det enda tillståndet och det enda ansökningsförfarandet.
(21ba) Bestämmelserna i detta direktiv bör inte hindra personer som är föremål för företagsintern överföring från att bedriva specifik verksamhet hos kunder i samma medlemsstat som värdenheten i enlighet med de bestämmelser som tillämpas i den medlemsstaten för sådan verksamhet.
(22) Detta direktiv bör inte påverka villkoren för tillhandahållande av tjänster inom ramen för artikel 56 i fördraget. Detta direktiv bör i synnerhet inte påverka de arbets- och anställningsvillkor som i enlighet med direktiv 96/71/EG gäller för arbetstagare som utstationerats av ett i en medlemsstat etablerat företag för att tillhandahålla tjänster på en annan medlemsstats territorium. Detta direktiv bör inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som utstationerats av ett i en medlemsstat etablerat företag inom ramen för tillhandahållande av tjänster i enlighet med direktiv 96/71/EG. Tredjelandsmedborgare som innehar ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring får inte begagna sig av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. I överensstämmelse med artikel 1.4 i direktiv 96/71/EG bör detta direktiv inte ge företag som är etablerade i ett tredjeland förmånligare behandling än företag som är etablerade i en medlemsstat.
(22b) När en visering behövs och tredjelandsmedborgaren uppfyller kriterierna för att få ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring utfärdat bör medlemsstaten ge tredjelandsmedborgaren all hjälp han eller hon behöver för att erhålla den visering som krävs och säkerställa att den behöriga myndigheten effektivt samarbetar i detta syfte.
(23) Adekvat skydd vad gäller social trygghet för personer som är föremål för företagsintern överföring, inbegripet i förekommande fall, förmåner för deras familjemedlemmar är av stor betydelse när det gäller att garantera anständiga arbets- och levnadsvillkor under vistelse i unionen. Likabehandling bör beviljas enligt nationell rätt med avseende på de grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen[9]. Direktivet harmoniserar inte medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet. Det begränsar sig till att tillämpa principen om likabehandling inom området social trygghet på personer som ingår i direktivets personkrets. Rätten till likabehandling på området social trygghet gäller tredjelandsmedborgare som uppfyller de objektiva och icke-diskriminerande villkoren i värdmedlemsstatens lagstiftning med avseende på medlemskap och berättigande till sociala trygghetsförmåner. I många medlemsstater är rätten till familjeförmåner avhängig av en viss anknytning till den aktuella medlemsstaten eftersom förmånerna är utformade för att stödja en positiv demografisk utveckling för att säkerställa den framtida arbetskraften i den medlemsstaten.Detta direktiv påverkar därför inte medlemsstaternas rätt att, under vissa villkor, begränsa likabehandlingen i fråga om familjeförmåner eftersom den person som är föremål för företagsintern överföring samt vederbörandes medföljande familj endast tillfälligt vistas i den första medlemsstaten. Rättigheter i fråga om social trygghet
bör beviljas utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser i nationell lagstiftning och/eller bilaterala avtal om tillämpning av lagstiftningen om social trygghet i ursprungslandet. Bilaterala avtal eller nationell lagstiftning om rättigheter i fråga om social trygghet för personer som är föremål för företagsintern överföring som antas efter detta direktivs ikraftträdande bör dock inte föreskriva en mindre förmånlig behandling än den behandling som beviljas medborgare i den medlemsstat där arbetet utförs. Till följd av dessa avtal eller den nationella lagstiftningen kan det till exempel vara i de företagsinternt överförda personernas intresse att fortsätta att vara anslutna till ursprungslandets sociala trygghetssystem om upphörandet av denna anslutning skulle inverka negativt på deras rättigheter eller leda till kostnader för dubbel täckning. Medlemsstaterna bör alltid bevara möjligheten att bevilja mer förmånliga rättigheter i fråga om social trygghet till personer som är föremål för företagsintern överföring. Ingenting i detta direktiv påverkar efterlevandes rättigheter om de via personen som är föremål för företagsintern överföring har rätt att få efterlevandepension när de är bosatta i ett tredjeland.
(23a) Vid rörlighet mellan medlemsstater bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1231/2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar[10] gälla. Detta direktiv bör inte ge fler rättigheter än de som redan föreskrivs i gällande unionslagstiftning om social trygghet för tredjelandsmedborgare som befinner sig i en situation med intressen i flera medlemsstater.
(24) I syfte att göra de regler som fastläggs i detta direktiv mer tilltalande och sörja för att direktivet medför alla förväntade vinster i konkurrenskraft för företagen i unionen bör tredjelandsmedborgare som är föremål för företagsintern överföring beviljas gynnsamma villkor för familjeåterförening i den medlemsstat som först beviljade dem uppehållstillstånd på grundval av direktivet. Detta skulle undanröja ett betydande hinder för personer som kan bli föremål för företagsintern överföring att tacka ja till ett uppdrag. I syfte att hålla samman familjen bör familjemedlemmar kunna ansluta sig till personen som är föremål för företagsintern överföring i en annan medlemsstat, på de villkor som fastläggs i den berörda medlemsstatens nationella rätt och deras tillträde till arbetsmarknaden bör underlättas.
(24a) För att underlätta snabb handläggning av ansökan bör medlemsstaterna i första hand utbyta information och översända relevanta handlingar elektroniskt, om det inte uppstår tekniska problem eller något annat krävs för att skydda väsentliga intressen.
(24b) Insamling och överföring av filer och data bör ske i överensstämmelse med relevanta regler om dataskydd och -säkerhet.
(25) Detta direktiv bör inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som ansöker om rätt att vistas i en medlemsstat som forskare i syfte att genomföra ett forskningsprojekt, eftersom detta faller inom ramen för rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte[11].
(26) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden – att införa ett särskilt inreseförfarande och anta villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(27) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns ▌ i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som i sin tur bygger på de rättigheter som härrör från unionens och Europarådets sociala stadgor.
(27a) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska uttalande om förklarande dokument av den 28 september 2011, har medlemsstaterna åtagit sig, när det är motiverat, att till anmälan av införlivandeåtgärder bifoga ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.
(28) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa (protokoll nr 21) och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i protokollet deltar Förenade kungariket och Irland inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket och Irland.▌
(29) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fogade protokollet om Danmarks ställning (protokoll nr 22) deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.
▌HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL IALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1Syfte
I detta direktiv fastställs
a) villkoren för inresa och vistelse i mer än 90 dagar på medlemsstaternas territorium samt rättigheter för tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar inom ramen för företagsintern överföring av personal,
b) villkoren för inresa och vistelse samt rättigheterna för en tredjelandsmedborgare enligt punkt a i en annan medlemsstat än den som först beviljade vederbörande ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring på grundval av detta direktiv.
Artikel 2Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som vistas utanför medlemsstaternas territorium vid tidpunkten för ansökningen och ansöker om inresa eller har beviljats inresa till en medlemsstats territorium i enlighet med villkoren i detta direktiv, inom ramen för företagsintern överföring som chefer, specialister eller praktikanter.
2. Direktivet ska inte tillämpas på▌ tredjelandsmedborgare som
a) ansöker om rätt att vistas i medlemsstaten som forskare i den mening som avses i direktiv 2005/71/EG, i syfte att genomföra ett forskningsprojekt,
b) ▌enligt överenskommelser mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredjeländer, å andra sidan, åtnjuter samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare eller är anställda av ett företag som är etablerat i tredjeländerna i fråga,
c) utstationeras inom ramen för▌ direktiv 96/71/EG,
ca) utför arbete som egenföretagare,
cb) av arbetsförmedlingar, bemanningsföretag eller andra företag som ägnar sig åt att göra arbetskraft tillgänglig hyrs ut för att arbeta under övervakning och ledning av ett annat företag,
cc) antagits som heltidsstuderande eller som genomgår en kort praktisk utbildning med handledning som en del av studierna.
3. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att utfärda andra uppehållstillstånd än de tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring som regleras i detta direktiv med avseende på anställning av tredjelandsmedborgare som inte omfattas av detta direktiv.
Artikel 3Definitioner
I detta direktiv avses med
a) tredjelandsmedborgare: en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
b) företagsintern överföring: temporär överföring i yrkes- eller utbildningssyfte av en tredjelandsmedborgare som är bosatt utanför medlemsstaternas territorier vid tidpunkten för ansökan från ett utanför en medlemsstats territorium etablerat företag, till vilket tredjelandsmedborgaren är knuten med ett anställningsavtal före och under överföringen, till en enhet som tillhör företaget eller samma företagsgrupp och som är etablerad i den medlemsstaten och, i tillämpliga fall, rörlighet mellan värdenheter som är etablerade i en eller flera andra medlemsstater,
c) person som är föremål för företagsintern överföring: en tredjelandsmedborgare som är bosatt utanför medlemsstaternas territorier vid tidpunkten för ansökan om tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring och som är föremål för en sådan överföring,
d) värdenhet: den enhet till vilken tredjelandsmedborgaren överförs och som – oavsett rättslig form – är etablerad i enlighet med nationell rätt inom den berörda medlemsstatens territorium,
e) chef: en person som har en ledande ställning och som främst leder värdenhetens administration och som står under allmänt överinseende av och får vägledning från i första hand styrelsen eller bolagets aktieägare eller motsvarande; hit hör personer som leder värdenheten eller en avdelning eller underavdelning av värdenheten, övervakar och kontrollerar ▌ det arbete som utförs av den andra tillsyns- eller ledningspersonalen eller personalen med särskilda fackkunskaper, har behörighet att tillstyrka anställning, avskedande och andra personalåtgärder,
f) specialist: en person som arbetar inom företagsgruppen och som har specialkunskaper som är väsentliga ▌för värdenhetens verksamhetsområden, teknik eller förvaltning; vid bedömningen av sådana kunskaper beaktas inte endast kunskaper som är specifika för värdenheten utan även huruvida personen har en hög kvalifikationsnivå, inbegripet lämplig yrkeserfarenhet, för en typ av arbete eller verksamhet som kräver särskilt tekniskt kunnande, inbegripet eventuellt officiellt godkänd yrkestillhörighet,
g) praktikant: en person med universitetsexamen som överförs till en värdenhet för karriärutveckling eller för att skaffa sig utbildning i affärsteknik eller -metoder och som får lön under överföringen,
▌
i) familjemedlemmar: tredjelandsmedborgare enligt definitionen i artikel 4.1 i rådets direktiv 2003/86/EG[12],
j) tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring: ett tillstånd som är försett med akronymen ICT och berättigar innehavaren att vistas och arbeta i den första medlemsstatens territorium på de villkor som fastläggs i detta direktiv,
ja) tillstånd för rörlighet för längre vistelse: ett tillstånd som är försett med uppgiften "mobile ICT" och berättigar innehavaren av ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring att vistas och arbeta på den andra medlemsstatens territorium på de villkor som fastläggs i detta direktiv,
k) ett enda ansökningsförfarande: förfarande som, på grundval av en enda ansökan om tillstånd för en tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium leder till beslut därom,
l) företagsgrupp: två eller flera företag som enligt nationell rätt anses knutna till varandra genom att ett företag i förhållande till ett annat företag direkt eller indirekt äger majoriteten av det företagets tecknade kapital, eller kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till det företagets emitterade aktiekapital eller har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i det företagets administrativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan eller att bägge företagen leds av moderföretaget som en enhet,
m) första medlemsstat: den medlemsstat som först utfärdar ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring till en tredjelandsmedborgare på grundval av detta direktiv,
n) andra medlemsstat: en annan medlemsstat än den första medlemsstaten där personen som är föremål för företagsintern överföring avser att utöva eller utövar rätten till rörlighet i den mening som avses i detta direktiv,
o) reglerat yrke: ett yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG.
Artikel 4Förmånligare bestämmelser
1. Detta direktiv ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av förmånligare bestämmelser i
a) unionslagstiftningen, inbegripet i bilaterala och multilaterala avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett eller flera tredjeländer, å andra sidan,
b) bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer.
2. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer som det är tillämpligt på, när det gäller artiklarna 3 i, 12, 14 och 15.
KAPITEL IIVILLKOR FÖR INRESA OCH VISTELSE
Artikel 5Kriterier för tillträde
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 ska en tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa på grundval av detta direktiv eller värdenheten
a) visa att värdenheten och det i tredjeland etablerade företaget tillhör samma företag eller företagsgrupp,
b) visa att han eller hon har varit anställd inom samma företagsgrupp under åtminstone 3–12 månader utan uppehåll omedelbart före tidpunkten för den företagsinterna överföringen när det gäller chefer och specialister, och åtminstone 3–6 månader utan uppehåll när det gäller praktikanter,
c) lägga fram ett anställningsavtal och, vid behov, en uppdragsskrivelse från arbetsgivaren som innehåller
i) uppgifter om överföringens varaktighet och om var värdenheten eller värdenheterna är belägna,
ii) bevis på att tredjelandsmedborgaren får ställning som chef, specialist eller ▌praktikant i värdenheten eller värdenheterna i den berörda medlemsstaten,
iii) uppgifter om lönen samt övriga arbets- och anställningsvillkor under den period som överföringen varar,
v) bevis på att tredjelandsmedborgaren efter uppdragets slutförande kommer att kunna överföras till en enhet som tillhör samma företagsgrupp och är belägen i ett tredjeland,
d) lägga fram bevis på att tredjelandsmedborgaren har de yrkeskvalifikationer och den erfarenhet som behövs i den värdenhet till vilken han eller hon ska överföras som chef eller specialist eller, när det gäller en praktikant, har den universitetsexamen som krävs,
e) i tillämpliga fall lägga fram handlingar som visar att tredjelandsmedborgaren uppfyller de villkor som fastställs i nationell lagstiftning i den berörda medlemsstaten för unionsmedborgare för att utöva det reglerade yrke som ansökan gäller,
f) lägga fram en giltig resehandling för tredjelandsmedborgaren, enligt vad som fastställs i nationell rätt, och en viseringsansökan eller en visering, där så krävs; medlemsstaterna får kräva att resehandlingen är giltig åtminstone under inledningen av den period för vilken tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring beviljas,
g) utan att det påverkar tillämpningen av befintliga bilaterala avtal, lägga fram bevis för att tredjelandsmedborgaren har eller om detta föreskrivs enligt nationell rätt har ansökt om en sjukförsäkring som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i den berörda medlemsstaten, för perioder då sådant försäkringsskydd och motsvarande förmåner inte tillhandahålls i samband med eller som en följd av det arbete som utförs i den berörda medlemsstaten.
1a. Medlemsstaterna får kräva att sökanden lägger fram de handlingar som förtecknas i punkterna 1 a, c, d, e och g på den berörda medlemsstatens språk.
1b. Medlemsstaterna får kräva att sökanden senast vid tidpunkten för utfärdandet av tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring, uppger den berörda tredjelandsmedborgarens adress på den berörda medlemsstatens territorium.
2. Medlemsstaterna ska kräva att
a) de villkor i lagar och andra författningar och/eller kollektivavtal med allmän giltighet som är tillämpliga på utstationerade arbetstagare i en liknande situation i de relevanta branscherna ska vara uppfyllda under den företagsinterna överföringen när det gäller andra arbets- och anställningsvillkor än lön;
om det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal har allmän giltighet kan medlemsstaterna utgå från kollektivavtal som gäller allmänt för alla likartade företag inom den aktuella sektorn eller det aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska området och/eller kollektivavtal som har ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna på nationell nivå och som gäller inom hela det nationella territoriet,
b) den lön som betalas till tredjelandsmedborgaren under hela överföringen inte är sämre än den lön som betalas till medborgare i den berörda värdmedlemsstaten som innehar en jämförbar befattning enligt tillämpliga lagar eller kollektivavtal eller praxis i den medlemsstat där värdenheten är etablerad.
2b. Med utgångspunkt i de handlingar som tillhandahålls enligt punkt 1 får medlemsstaten kräva att personen som är föremål för företagsintern överföring under sin vistelse förfogar över tillräckliga medel för sitt eget och sina familjemedlemmars uppehälle utan att behöva ta i anspråk dess sociala biståndssystem.
3. Utöver de bevis som krävs i punkterna 1 och 2 kan det krävas att en tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa som ▌praktikant lägger fram ett praktikantavtal med uppgifter om dennes framtida ställning inom företagsgruppen, inklusive en redogörelse för praktikprogrammet, av vilken det framgår att vistelsens syfte är att utbilda den anställda för karriärutveckling eller för att ge personen utbildning i affärsteknik eller affärsmetoder, uppgifter om dess varaktighet och om hur sökanden kommer att handledas under programmet.
▌
5. Alla förändringar under ansökningsförfarandet som berör de i denna artikel fastlagda villkoren för inresa ska meddelas de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten av sökanden.
5. Tredjelandsmedborgare som anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan får inte beviljas inresa enligt detta direktiv.
Artikel 5aInresekvoter
Detta direktiv ska inte påverka en medlemsstats rätt att fastställa inresekvoter i enlighet med artikel 79.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. På denna grundval och enligt detta direktiv får en ansökan om tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring antingen betraktas som ej godtagbar eller avslås.
Artikel 6Grunder för
avslag
1. Medlemsstaterna ska avslå en ansökan
a) om artikel 5 inte följs,
eller
b) om de handlingar som åberopas har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller manipulerats,
eller
c) om värdenheten huvudsakligen har inrättats för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern överföring,
eller
d) om vistelsens maximilängd enligt artikel 10a.1 har nåtts.
1a. Medlemsstaterna ska vid behov avslå en ansökan om arbetsgivaren eller värdenheten har ålagts påföljder i enlighet med nationell lagstiftning för svart arbete och/eller olaglig sysselsättning.
2. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om
a) arbetsgivaren eller värdenheten inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor,
eller
b) arbetsgivarens eller värdenhetens verksamhet avvecklas eller har avvecklats enligt nationell insolvenslagstiftning eller det inte bedrivs någon ekonomisk verksamhet,
eller
c) avsikten med eller effekten av den företagsinternt överförda personens närvaro är att ingripa i eller på annat sätt påverka resultatet av en arbets- eller ledningstvist, eller av förhandlingar.
3. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om inresa till en medlemsstat enligt detta direktiv av de skäl som anges i artikel 10a.2.
3a. Utan att det påverkar punkt 1 ska medlemsstaten innan den fattar beslut om att avslå en ansökan beakta de särskilda omständigheterna i fallet och respektera proportionalitetsprincipen.
Artikel 7Grunder för att återkalla eller inte förlänga ett tillstånd
1. Medlemsstaterna ska återkalla▌ ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring om
a) tillståndet har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller manipulerats,
eller
b) personen som är föremål för företagsintern överföring vistas i landet i andra syften än de för vilka han eller hon beviljades uppehållstillstånd,
eller
c) värdenheten har inrättats huvudsakligen för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern överföring.
1a. Medlemsstaterna ska vid behov återkalla ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring om arbetsgivaren eller värdenheten har ålagts påföljder i enlighet med nationell lagstiftning för svart arbete och/eller olaglig sysselsättning.
2. Medlemsstaterna ska avslå ansökan om förlängning av ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring om
a) tillståndet har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller manipulerats,
eller
b) personen som är föremål för företagsintern överföring vistas i landet i andra syften än de för vilka han eller hon beviljades uppehållstillstånd,
eller
c) värdenheten har inrättats huvudsakligen för att underlätta inresa för personer som är föremål för företagsintern överföring,
eller
d) vistelsens maximilängd enligt artikel 10a.1 har nåtts.
2a. Medlemsstaterna ska vid behov avslå en ansökan om förlängning av ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring om arbetsgivaren eller värdenheten har ålagts påföljder i enlighet med nationell lagstiftning för svart arbete och/eller olaglig sysselsättning.
3. Medlemsstaterna får återkalla eller avslå en ansökan om förlängning av ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring om
a) kriterierna i artikel 5 inte är uppfyllda ▌ eller inte längre är uppfyllda,
eller
b) arbetsgivaren eller värdenheten inte har uppfyllt sina rättsliga skyldigheter beträffande social trygghet, skatter, arbetstagares rättigheter eller arbetsvillkor
eller
c) arbetsgivarens eller värdenhetens verksamhet avvecklas eller har avvecklats enligt nationell insolvenslagstiftning eller det inte bedrivs någon ekonomisk verksamhet,
eller
d) den person som är föremål för företagsintern överföring inte har följt reglerna om rörlighet i artikel 16a och 16b.
3a. Utan att det påverkar punkterna 1 och 2 ska medlemsstaten innan den fattar beslut om att återkalla eller inte förlänga ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring beakta de särskilda omständigheterna i fallet, och respektera proportionalitetsprincipen.
Artikel 8
Påföljder
1. Medlemsstaterna får hålla värdenheten ansvarig ▌för underlåtenhet att uppfylla villkoren för inresa, vistelse och rörlighet enligt detta direktiv.
2. Om värdenheten hålls ansvarig i enlighet med punkt 1 ska berörd medlemsstat fastställa påföljder. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
3. Medlemsstaterna ska fastställa åtgärder i syfte att förhindra potentiellt missbruk och sanktionera överträdelser. Dessa ska omfatta övervakning, bedömning och, i förekommande fall, kontrollåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning eller administrativ praxis.
KAPITEL IIIFÖRFARANDE OCH TILLSTÅND
Artikel 9Tillgång till uppgifter
1. Medlemsstaterna ska se till att sökandena har enkel tillgång till information om samtliga de underlag som krävs för att lämna in en ansökan samt information om inresa och vistelse, inbegripet rättigheter och skyldigheter samt rättssäkerhetsgarantier för den person som är föremål för företagsintern överföring och dennes familj. Medlemsstaterna ska också se till att det finns enkel tillgång till information om de förfaranden i artikel 16a.2 som gäller för rörlighet för kortare vistelse och de förfaranden i artikel 16b.1 som gäller för rörlighet för längre vistelse.
2. Berörda medlemsstater ska göra uppgifter tillgängliga för värdenheten om medlemsstaternas rätt att ålägga påföljder i enlighet med artikel 8 och artikel 16c.
Artikel 10Ansökan om inresa
1. Medlemsstaterna ska fastställa huruvida ansökan ska lämnas in av den berörda tredje▌landsmedborgaren eller av värdenheten. Medlemsstaterna får också besluta om att tillåta ansökningar från endera av dessa två.
2. Ansökan ska lämnas in när tredjelandsmedborgaren vistas utanför territoriet till den medlemsstat som han eller hon söker tillträde till.
3. Ansökan ska lämnas in till myndigheterna i den medlemsstat där den första vistelsen äger rum. I fråga om rörlighet ska ansökan lämnas in till myndigheterna i den medlemsstat där den längsta sammanlagda vistelsen i samband med överföringen kommer att äga rum.
3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter som ska vara behöriga att ta emot ansökningar och utfärda tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring.
4. Sökanden ska ha rätt att lämna in sin ansökan inom ramen för ett enda ansökningsförfarande.
▌
7. Förenklade förfaranden för utfärdande av tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring, tillstånd för rörlighet för längre vistelse, tillstånd som ges till familjemedlemmar till de personer som är föremål för företagsintern överföring samt viseringar kan göras tillgängliga för enheter eller grupper av företag som för detta syfte har erkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras nationella lagstiftning eller administrativa praxis.
Erkännandet ska utvärderas med jämna mellanrum.
▌
8. Förenklade förfaranden enligt punkt 7 ska åtminstone omfatta
a) att sökande befrias från kravet att lägga fram en del av den bevisning som avses i artikel 5 eller artikel 16b.2 a,
och/eller
b) ett påskyndat inreseförfarande som gör det möjligt att utfärda tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring och tillstånd för rörlighet för längre vistelse på kortare tid än vad som anges i artikel 12.1 eller i artikel 16b.2,
och/eller
c) underlättade och/eller påskyndade förfaranden för utfärdande av nödvändiga viseringar.
9. Företagsenheter eller grupper av företag som godkänts enligt punkt 7 ska utan dröjsmål, dock senast inom 30 dagar, meddela den berörda myndigheten alla förändringar som berör villkoren för erkännande.
10. Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga påföljder, inbegripet återkallande av erkännande, för underlåtenhet att meddela den berörda myndigheten.
Artikel 10aVaraktigheten av en företagsintern överföring
1. En överföring till medlemsstaternas territorium får som längst vara tre år för chefer och specialister och ett år för praktikanter, och därefter ska de lämna medlemsstaternas territorium, om de inte får uppehållstillstånd på andra grunder i enlighet med nationell lagstiftning eller unionslagstiftning.
2. Utan att det inverkar på deras skyldigheter enligt internationella avtal får medlemsstaterna begära en period på upp till sex månader mellan den tidpunkt då den maximala perioden för en överföring enligt punkt 1 löpt ut och en ny ansökan som rör samma tredjelandsmedborgare enligt detta direktiv i samma medlemsstat.
Artikel 11Tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring
1. Personer som är föremål för företagsinterna överföringar och som uppfyller villkoren för inresa i artikel 5 och har fått sin ansökan beviljad av de behöriga myndigheterna, ska tilldelas ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring.
2. Tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring ska vara giltigt under minst ett år eller under den tid som överföringen till den berörda medlemsstatens territorium avses vara, beroende på vilken tid som är kortast; ett tillstånd kan förlängas så att det som längst gäller tre år för chefer eller specialister och ett år för praktikanter.
3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaten ska utfärda tillståndet med användning av den enhetliga utformning av uppehållstillstånd som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002[13]. ▌
4. Under rubriken "Typ av tillstånd" ska, i enlighet med punkt 6.4 under a i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1030/2002, medlemsstaterna skriva "ICT".
Medlemsstaterna får också lägga till en angivelse på sitt eller sina officiella språk.
5. Medlemsstaterna ska inte utfärda några andra tillstånd, i synnerhet inte något arbetstillstånd.
6. Medlemsstaterna får på papper ange ytterligare uppgifter rörande tredjelandsmedborgarens verksamhet under den företagsinterna överföringen och/eller lagra sådana uppgifter på elektronisk väg i överensstämmelse med artikel 4 i förordning (EG) nr 1030/2002 och punkt 16 under a i dess bilaga.
7. Den berörda medlemsstaten ska ge tredjelandsmedborgare vars ansökan om inresa har beviljats all hjälp de behöver för att erhålla nödvändiga viseringar.
Artikel 11aÄndringar under vistelsen
Alla ändringar under vistelsen som berör de i artikel 5 fastställda villkoren för inresa ska meddelas de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten av sökanden.
Artikel 12Rättssäkerhetsgarantier
1. De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten ska fatta beslut om ansökan om▌ tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring eller ansökan om förlängning av detta och meddela den sökande skriftligen, i enlighet med förfarandena för detta i den nationella lagstiftningen i den berörda medlemsstaten, så snart som möjligt och senast inom 90 dagar efter det att en fullständig ansökan har lämnats in.▌
2. Om de uppgifter eller de handlingar som lämnats till stöd för en ansökan är ofullständiga, ska de behöriga myndigheterna inom rimlig tid underrätta sökanden om vilka ytterligare uppgifter som krävs och fastställa en rimlig tidsfrist för inlämnandet av dessa uppgifter. Den tidsfrist som anges i punkt 1 ska upphöra att löpa till dess att myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs.
3. Ett beslut om avvisning av eller avslag på en ansökan om tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring eller om avslag på ansökan om förlängning av detta ska motiveras skriftligen till den sökande. Ett beslut om återkallande av tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring ska motiveras skriftligen till såväl den person som är föremål för företagsintern överföring som värdenheten.
4. Varje beslut om att avvisa eller avslå en ansökan, att inte förlänga ett tillstånd eller att återkalla ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring ska kunna överklagas i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell lagstiftning. I den skriftliga underrättelsen ska det anges till vilken domstol och/eller administrativ myndighet det går att överklaga och tidsfristen för ingivande av ett överklagande.
5. Inom den tidsfrist som anges i artikel 11.2 ska en sökande ha rätt att ansöka om förlängning innan tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring löper ut. Medlemsstaterna får fastställa en tidsfrist på upp till 90 dagar innan tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring löper ut för att lämna in en ansökan om förlängning.
6. Om giltigheten för tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring löper ut under förfarandet för förlängning ska medlemsstaterna ge personen som är föremål för företagsintern överföring tillåtelse att vistas på deras territorium tills de behöriga myndigheterna har fattat ett beslut om ansökan. I sådant fall kan de, om så krävs enligt nationell lagstiftning, utfärda nationella tillfälliga uppehållstillstånd eller motsvarande tillstånd.
Artikel 12aAvgifter
Medlemsstaterna får begära att sökande betalar avgift för handläggningen av ansökningar i enlighet med detta direktiv. Dessa avgifter ska inte vara överdrivet höga eller oproportionerliga.
KAPITEL IVRÄTTIGHETER
Artikel 13Rättigheter på grundval av tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring
Under giltighetstiden för ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring ska innehavaren åtnjuta minst följande rättigheter:
1. Rätt till inresa till och vistelse på det territorium som tillhör den medlemsstat som utfärdat tillståndet.
2. Fri tillgång till hela territoriet i den medlemsstat som utfärdat tillståndet, med de begränsningar som föreskrivs i nationell lagstiftning.
3. Rätt att utöva den specifika verksamhet för vilken tillståndet beviljats i enlighet med nationell lagstiftning i värdenheter som tillhör företagsgruppen i den första medlemsstaten och i andra medlemsstater i enlighet med artikel 16.
▌
Artikel 14
Rätt till likabehandling
1. Oavsett vilken lagstiftning som gäller för anställningsförhållandet, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.2 b, ska personer som är föremål för företagsintern överföring och som beviljats inresa enligt detta direktiv åtminstone behandlas på samma sätt som personer som omfattas av direktiv 96/71/EG när det gäller arbets- och anställningsvillkor i enlighet med artikel 3 i direktiv 96/71/EG i den medlemsstat där arbetet utförs.
▌
2. Personer som är föremål för företagsintern överföring ska behandlas på samma sätt som medborgarna i den ▌ medlemsstat där arbetet utförs med avseende på följande:
a) Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner och rättigheter som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och allmän säkerhet.
b) Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden.
c) ▌Bestämmelser i nationell lagstiftning om de grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, om inte lagstiftningen i ursprungslandet är tillämplig genom bilaterala avtal eller den nationella lagstiftningen i värdmedlemsstaten, vilka säkerställer att den person som är föremål för företagsintern överföring omfattas av lagstiftningen om social trygghet i ett av dessa länder. Vid rörlighet mellan medlemsstater, och utan att det påverkar ▌bilaterala avtal som garanterar att den person som är föremål för företagsintern överföring omfattas av ursprungslandets nationella lagstiftning, ska rådets förordning (EG) nr 1231/2010▌ tillämpas i enlighet med detta.
d) Utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1231/2010 och▌ bilaterala avtal, utbetalning av de på det arbete som personen i fråga haft grundade avtalsenliga ålders- och invaliditetspensioner och pensioner vid dödsfall som förvärvats av personer som är föremål för företagsintern överföring som flyttar till ett tredjeland, eller efterlevande till sådana arbetstagare som bor i ett tredjeland och som erhåller rättigheter från denna arbetstagare med stöd av den lagstiftning som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, på samma villkor och med samma belopp som medborgarna i de berörda medlemsstaterna vid flytt till ett tredjeland.
e) Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, utom förfaranden för att få tillgång till bostäder enligt nationell lagstiftning, utan att detta påverkar avtalsfriheten i enlighet med unionsrätten och nationell lagstiftning, och tjänster som tillhandahålls av offentliga arbetsförmedlingar.
De bilaterala avtal eller den nationella lagstiftning som avses i detta stycke ska utgöra internationella avtal eller nationella bestämmelser i den mening som avses i artikel 4.
2a. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 1231/2010 kan medlemsstaterna besluta att punkt 2 c beträffande familjeförmåner inte ska tillämpas för personer som är föremål för företagsintern överföring som har fått tillstånd att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium för en period som inte överstiger 9 månader.
3. Denna artikel ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att i enlighet med artikel 7 återkalla eller avslå ansökan om förlängning av tillståndet.
Artikel 15Familjemedlemmar
1. Rådets direktiv 2003/86/EG ska tillämpas i de medlemsstater som har utfärdat tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring, och i medlemsstater som tillåter en person som är föremål för företagsintern överföring att vistas och arbeta på deras territorium i enlighet med artikel 16b med förbehåll för de undantag som föreskrivs i den här artikeln.
2. Med avvikelse från artiklarna 3.1 och 8 i direktiv 2003/86/EG, ska familjeåterförening i ▌medlemsstaten inte göras avhängig av kravet på att innehavaren av det tillstånd som utfärdats av de medlemsstaterna på grundval av det här direktivet ska ha välgrundade utsikter att få ett varaktigt uppehållstillstånd och av kravet på att denne ska ha vistats i medlemsstaten under en viss minimiperiod.
3. Med avvikelse från artiklarna 4.1 och 7.2 i direktiv 2003/86/EG får▌ medlemsstaterna inte tillämpa de integrationsåtgärder som avses i dessa artiklar förrän efter det att de berörda personerna har beviljats familjeåterförening.
4. Med avvikelse från artikel 5.4 i direktiv 2003/86/EG, ska en medlemsstat, om villkoren för familjeåterförening är uppfyllda▌, bevilja uppehållstillstånd för familjemedlemmarna inom 90 dagar efter den dag då en fullständig ansökan lämnades in. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska behandla ansökan om uppehållstillstånd för familjemedlemmarna till den person som är föremål för företagsintern överföring samtidigt som ansökan om tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring eller tillstånd för rörlighet för längre vistelse i de fall då ansökan om uppehållstillstånd för familjemedlemmarna till den person som är föremål för företagsintern överföring lämnas in samtidigt. De rättssäkerhetsgarantier som anges i artikel 12 ska tillämpas i enlighet med detta.
5. Med avvikelse från artikel 13.2▌i direktiv 2003/86/EG, ska giltighetstiden för uppehållstillståndet för familjemedlemmar i ▌medlemsstaten generellt upphöra den dag då det tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring eller det tillstånd för längre vistelse som utfärdats av den medlemsstaten löper ut.
6. Med avvikelse från artikel 14.2 i direktiv 2003/86/EG, och utan att det påverkar principen om preferens för unionsmedborgare såsom den kommer till uttryck i de relevanta bestämmelserna i de relevanta anslutningsakterna, ska familjemedlemmar till den person som är föremål för företagsintern överföring och som har beviljats familjeåterförening ha rätt till tillgång till anställning eller egen företagsverksamhet på den medlemsstats territorium som utfärdade uppehållstillståndet för familjemedlemmen▌.
KAPITEL VRÖRLIGHET MELLAN MEDLEMSSTATER
Artikel 16 Rörlighet
Tredjelandsmedborgare som innehar ett giltigt tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring som utfärdats av den första medlemsstaten får på grundval av det tillståndet och en giltig resehandling och i enlighet med villkoren i artikel 16a och 16b och med förbehåll för artikel 16c resa in i, vistas och arbeta i en eller flera andra medlemsstater.
Artikel 16aBestämmelser om rörlighet för kortare vistelse
1. Tredjelandsmedborgare som innehar ett giltigt tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring som utfärdats av den första medlemsstaten ska ha rätt att vistas och arbeta inom alla enheter som är etablerade i någon medlemsstat och som hör till samma grupp av företag under en period på 90 dagar inom en period på 180 dagar per medlemsstat med förbehåll för de villkor som fastställs i denna artikel.
2. Den andra medlemsstaten får begära att värdenheten i den första medlemsstaten underrättar den första medlemsstaten och den andra medlemsstaten om att den person som är föremål för företagsintern överföring avser arbeta vid en enhet som är etablerad i den andra medlemsstaten.
I sådana fall ska den andra medlemsstaten tillåta att underrättelsen sker
a) antingen i samband med ansökan i den första medlemsstaten om rörlighet till den andra medlemsstaten redan planerats i det skedet, eller
b) efter det att den person som är föremål för företagsintern överföring beviljats inresa i den första medlemsstaten så snart den planerade rörligheten till den andra medlemsstaten är känd.
3. Den andra medlemsstaten får begära att underrättelsen omfattar överlämnande av följande handlingar eller uppgifter:
a) Bevis för att värdenheten i den andra medlemsstaten och det i tredjeland etablerade företaget tillhör samma företag eller grupp av företag.
b) Ett anställningsavtal och vid behov den uppdragsskrivelse som överlämnades till den första medlemsstaten i enlighet med artikel 5.1 c.
ba) I tillämpliga fall handlingar som visar att den person som är föremål för företagsintern överföring uppfyller de villkor som fastställs i nationell lagstiftning i den berörda medlemsstaten för unionsmedborgare för att utöva det reglerade yrke som ansökan gäller.
c) En giltig resehandling enligt artikel 5.1 f.
d) Rörlighetens planerade längd inklusive datum för dess början och slut om detta inte framgår av ovan nämnda handlingar.
Den andra medlemsstaten får begära att dessa handlingar och uppgifter lämnas in på den berörda medlemsstatens språk.
4. Om underrättelsen har skett i enlighet med punkt 2 a och om den andra medlemsstaten inte har haft några invändningar mot den första medlemsstaten i enlighet med punkt 6 får rörligheten för den person som är föremål för företagsintern överföring äga rum när som helst inom ramen för giltighetstiden för tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring.
5. Om underrättelsen har skett i enlighet med punkt 2 b får rörligheten inledas omedelbart efter eller när som helst efter det att den andra medlemsstaten underrättats inom ramen för giltighetstiden för tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring.
6. Den andra medlemsstaten får inom 20 dagar efter det att den mottagit en sådan underrättelse som avses i punkt 2 motsätta sig rörligheten för den person som är föremål för företagsintern överföring till dess territorium om
a) de villkor som fastställs i artikel 5.2 b, 5.3 a, 5.3 ba eller 5.3 c inte följs,
ba) de handlingar som åberopas har förvärvats på bedrägligt sätt, förfalskats eller manipulerats,
c) vistelsens maximilängd enligt artikel 10a.1 eller 16a.1 har nåtts.
De behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i den första medlemsstaten och värdenheten i den första medlemsstaten om att de motsätter sig rörligheten.
7. Om den andra medlemsstaten motsätter sig rörligheten i enlighet med punkt 6 och förflyttningen ännu inte har ägt rum ska den person som är föremål för företagsintern överföring inte tillåtas att arbeta i den andra medlemsstaten som en del av den företagsinterna överföringen. Om förflyttningen redan har ägt rum ska artikel 16c.2 och 16.c 2a gälla.
8. Om tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring förlängs av den första medlemsstaten inom den maximala tidsperioden enligt artikel 10a.1 fortsätter det förlängda tillståndet att ge innehavaren rätt att arbeta i den andra underrättade medlemsstaten inom ramen för den maximala längd som anges i artikel 16a.1.
9. Personer som är föremål för företagsintern överföring som anses utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan ska inte tillåtas resa in eller vistas på den andra medlemsstatens territorium.
Artikel 16bBestämmelser om rörlighet för längre vistelse
1. Vad gäller tredjelandsmedborgare som är innehavare av ett giltigt tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring som utfärdats av den första medlemsstaten och som avser att vistas och arbeta inom någon eller några andra enheter som är etablerade i en eller flera medlemsstater och som hör till samma grupp av företag i mer än 90 dagar per medlemsstat får den andra medlemsstaten besluta
a) att tillämpa de bestämmelser som avses i artikel 16a och tillåta den person som är föremål för företagsintern överföring att vistas och arbeta på dess territorium på grundval av och under giltighetstiden för det tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring som utfärdats av den första medlemsstaten,
eller
b) att tillämpa det förfarande som avses i punkterna 2 och 5.
2. Om en ansökan gjorts om rörlighet för längre vistelse:
a) Den andra medlemsstaten får begära att sökanden överlämnar vissa av eller samtliga följande handlingar om dessa handlingar begärs av den andra medlemsstaten i samband med en första ansökan:
i) Bevis för att värdenheten i den andra medlemsstaten och det i tredjeland etablerade företaget tillhör samma företag eller grupp av företag.
ii) Ett anställningsavtal och vid behov en uppdragsskrivelse i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5.1 c.
iii) I tillämpliga fall handlingar som visar att tredjelandsmedborgaren uppfyller de villkor som fastställs i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning för unionsmedborgare för att utöva det reglerade yrke som ansökan avser.
iv) En giltig resehandling enligt artikel 5.1 f.
v) Bevis för att han eller hon eller har, eller i enlighet med nationell lagstiftning har ansökt om, sjukförsäkring i enlighet med artikel 5.1 g.
Den andra medlemsstaten får kräva att sökanden, senast vid tidpunkten för utfärdandet av tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring, uppger adressen till den berörda person som är föremål för företagsintern överföring på den berörda medlemsstatens territorium.
Den andra medlemsstaten får begära att dessa handlingar och uppgifter lämnas in på den berörda medlemsstatens språk.
b) Den andra medlemsstaten ska fatta beslut avseende ansökan om rörlighet för längre vistelse och skriftligen underrätta sökanden så snart som möjligt dock senast 90 dagar efter det att den andra medlemsstaten har mottagit ansökan och de handlingar som avses i punkt a.
c) Det ska inte krävas att den person som är föremål för företagsintern överföring lämnar medlemsstaternas territorium för att lämna in ansökan och något krav på visering ska inte ställas.
d) Den person som är föremål för företagsintern överföring ska tillåtas arbeta i den andra medlemsstaten till dess att de behöriga myndigheterna fattat beslut avseende ansökan om rörlighet för längre vistelse förutsatt att
– den tidsperiod som avses i artikel 16a.1 och giltighetsperioden för det tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring som utfärdats av den första medlemsstaten inte har löpt ut, och
– en fullständig ansökan har lämnats in, om den andra medlemsstaten så kräver, till den andra medlemsstaten minst 20 dagar innan rörligheten för längre vistelse för den person som är föremål för företagsintern överföring inleds.
e) En ansökan om rörlighet för längre vistelse får inte lämnas in vid samma tidpunkt som en underrättelse om rörlighet för kortare vistelse. Om behovet av rörlighet för längre vistelse uppstår efter det att rörligheten för kortare vistelse för den person som är föremål för företagsintern överföring har inletts får den andra medlemsstaten begära att ansökan lämnas in minst 20 dagar före utgången av perioden av rörlighet för kortare vistelse.
3. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om rörlighet för längre vistelse om
a) villkoren i punkt 2 a eller kriterierna i artikel 5.2, 5.2b och 5.5 inte är uppfyllda,
eller
b) en av de grunder som omfattas av artikel 6.1 b, 6.1 d eller 6.1 a eller av artikel 6.2 eller 6.3 är tillämplig,
eller
c) det tillstånd för person som är föremål för företagintern överföring som utfärdades av den första medlemsstaten löper ut under förfarandet.
4. Om den andra medlemsstaten fattar ett positivt beslut avseende ansökan om rörlighet för längre vistelse i enlighet med punkt 2 ska ett tillstånd avseende rörlighet för längre vistelse utfärdas som ger den person som är föremål för företagsintern överföring rätt att vistas och arbeta inom denna stats territorium inom ramen för en företagsintern överföring. Tillståndet ska utfärdas med användning av den enhetliga utformning som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002. Under rubriken "Typ av tillstånd" ska, i enlighet med punkt 6.4 under a i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1030/2002, medlemsstaterna ange "mobile ICT". Medlemsstaterna får också lägga till en angivelse på sitt eller sina officiella språk.
Medlemsstaterna får på papper ange ytterligare uppgifter rörande tredjelandsmedborgarens anställningsverksamhet under den företagsinterna överföringen och/eller lagra sådana uppgifter på elektronisk väg i överensstämmelse med artikel 4 i förordning (EG) nr 1030/2002 och punkt 16 under a i dess bilaga.
4a. Förlängning av ett tillstånd för rörlighet för längre vistelse påverkar inte tillämpningen av artikel 10.3.
4b. Den andra medlemsstaten ska underrätta de behöriga myndigheterna i den första medlemsstaten om ett tillstånd för rörlighet för längre vistelse utfärdas.
5. Om en medlemsstat fattar beslut om en ansökan om rörlighet för längre vistelse ska bestämmelserna i artiklarna 7, 12.2–12.6 och 12a vara tillämpliga.
Artikel 16cGarantier och påföljder
1. Om tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring utfärdas av en medlemsstat som inte genomför Schengenregelverket fullt ut och den person som är föremål för företagsintern överföring passerar en yttre gräns ska den andra medlemsstaten ha rätt att kräva som bevis för att personen i fråga flyttar till den andra medlemsstaten med anledning av en företagsintern överföring
a) en kopia av den underrättelse som värdenheten i den första medlemsstaten har skickat i enlighet med artikel 16a.2,
eller
b) en skrivelse från värdenheten i den andra medlemsstaten som åtminstone innehåller uppgifter om överföringens varaktighet och om var värdenheten eller värdenheterna i den andra medlemsstaten är belägna.
1aa. Om den första medlemsstaten återkallar ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring ska den omedelbart underrätta myndigheterna i den andra medlemsstaten.
1. Värdenheten i den andra medlemsstaten ska underrätta de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten om varje ändring som inverkar på de villkor som utgjorde grunden för den beviljade rörligheten.
2. Den andra medlemsstaten får kräva att personen som är föremål för företagsintern överföring omedelbart ska upphöra att utöva varje form av anställningsverksamhet och lämna dess territorium om
a) den inte har underrättats i enlighet med artikel 16a.2 och 16a.3 och begär sådan underrättelse,
b) den har motsatt sig rörligheten i enlighet med artikel 16a.6,
d) den har avslagit en ansökan om rörlighet i enlighet med artikel 16b.3,
e) det tillstånd som utfärdats för person som är föremål för företagsintern överföring används i andra syften än det för vilka det utfärdades,
f) de villkor på vars grund rörligheten tilläts inte längre uppfylls.
2a. I de fall som avses i punkt 2 ska den första medlemsstaten på den andra medlemsstatens begäran utan formaliteter och utan dröjsmål tillåta återinresa för den person som är föremål för den företagsinterna överföringen och, i förekommande fall, för dennes familjemedlemmar. Detta ska också tillämpas om det tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring som utfärdats av den första medlemsstaten har löpt ut eller har återkallats under rörlighetsperioden inom den andra medlemsstaten.
2aa. Om innehavaren av ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring passerar dess yttre gränser ska en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut göra sökningar i Schengens informationssystem. Den medlemsstaten ska neka inresa eller motsätta sig rörlighet för personer som finns registrerade på en spärrlista i Schengens informationssystem i syfte att neka inresa och vistelse.
3. Medlemsstaterna får ålägga påföljder för den värdenhet som är etablerad på dess territorium i enlighet med artikel 8 om
a) värdenheten har underlåtit att lämna underrättelse om rörligheten för den person som är föremål för företagsintern överföring i enlighet med artikel 16a.2 och 16a.3,
b) det tillstånd som utfärdats för person som är föremål för företagsintern överföring används i andra syften än det för vilket det utfärdades,
c) den ansökan om inresa som avses i artikel 10 har lämnats in till en annan medlemsstat än den medlemsstat där den längsta sammanlagda vistelsen sker,
d) den person som är föremål för företagsintern överföring inte längre uppfyller de kriterier och villkor på vars grund rörligheten tilläts och värdenheten underlåter att underrätta de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten om en sådan ändring,
e) den person som är föremål för företagsintern överföring började arbeta i den andra medlemsstaten trots att villkoren för rörligheten inte var uppfyllda i de fall artikel 16a.5 eller 16b.2 d tillämpas.
KAPITEL VI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 17Statistik
1. Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen uppgifter om antalet tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring och tillstånd för rörlighet för längre vistelse som utfärdats för första gången, samt i tillämpliga fall om de underrättelser som mottagits enligt artikel 16a.2, och, i möjligaste mån, om antalet personer som är föremål för företagsintern överföring vars tillstånd har förnyats eller återkallats. Statistiken ska redovisas utifrån medborgarskap, uppehållstillståndens giltighetstid och, i möjligaste mån, utifrån ekonomisk sektor och den av företaget internt överförda personens ställning.
2. Den statistik som avses i▌ punkt 1 ska ▌hänföra sig till referensperioder på ett kalenderår och ska överlämnas till kommissionen inom sex månader efter utgången av referensåret. Det första referensåret ska vara [året närmast efter den tidpunkt som avses i artikel 20.1].
3. De uppgifter som avses i punkt 1 ska överlämnas i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007.
Artikel 18Rapporter
Kommissionen ska senast [tre år efter införlivandet av direktivet] och vart tredje år därefter lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv i medlemsstaterna och föreslå ändringar om det är nödvändigt. Rapporten ska framför allt inriktas på bedömningen av hur väl systemet för rörlighet inom EU fungerar och på eventuell felaktig användning av detta system samt på dess samspel med Schengenregelverket. Kommissionen ska särskilt bedöma den praktiska tillämpningen av artiklarna 16, 16a, 16b, 16c och 19.
Artikel 19
Samarbete mellan kontaktpunkterna
1. Medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter som ska samarbeta effektivt och ansvara för att motta och översända den information som är nödvändig för tillämpningen av artiklarna 16a, 16b och 16c. Medlemsstaterna ska prioritera utbyte av information på elektronisk väg.
1a. Varje medlemsstat ska via de nationella kontaktpunkter som avses i punkt 1 underrätta de andra medlemsstaterna om de utsedda myndigheter som avses i artikel 10.3 och om det förfarande som tillämpas avseende rörlighet enligt artiklarna 16a och 16b.
Artikel 20Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast [30 månader efter ikraftträdandet] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser ▌.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 21Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den ... dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 22Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Utfärdat i Bryssel, ...
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
________________________
UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN
”Genom detta direktiv införs ett fristående system för rörlighet med särskilda bestämmelser, antagna på grundval av artikel 79.2 a och 79.2 b i EUF-fördraget, om villkoren för inresa, vistelse och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare som är föremål för företagsintern överföring för att arbeta i en annan medlemsstat än den som utfärdade tillståndet för person som är föremål för företagsintern överföring, vilka ska betraktas som lex specialis i förhållande till Schengenregelverket.
Europaparlamentet och rådet noterar att (sic!) kommissionens avsikt att undersöka huruvida några åtgärder behöver vidtas för att stärka rättssäkerheten med avseende på samverkan mellan de två rättsordningarna och, i synnerhet, att granska behovet av en uppdatering av Schengenhandboken.”
UTTALANDEN FRÅN KOMMISSIONEN
1) Uttalande om definitionen av ”specialist”:
”Kommissionen anser att definitionen av ”specialist” i artikel 3 f i detta direktiv ligger i linje med den motsvarande definitionen (”en person som har ovanliga kunskaper”) som används i EU:s lista över särskilda åtaganden enligt WTO:s Allmänna tjänstehandelsavtal (Gats). Användningen av ordet ”special” i stället för ”ovanlig” innebär inte några förändringar eller utvidgningar av Gats-definitionen utan är bara en anpassning till dagens språkbruk.”
2) Uttalande om de bilaterala överenskommelser som avses i artikel 14.2 leden c och d:
”Kommissionen kommer att övervaka genomförandet av artikel 14.2 leden c och d i detta direktiv. Detta för att bedöma vilka eventuella effekter de bilaterala avtal som anges i den artikeln kan ha på behandlingen av personer som är föremål för företagsintern överföring och på tillämpningen av förordning (EG) nr 1231/2010, och vid behov vidta lämpliga åtgärder.”
Or. en
- [1] EUT C 218, 23.7.2011, s. 101.
- [2] EUT C 166, 7.6.2011, s. 59.
- [3] * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
- [4] EUT C , , s. .
- [5] EUT C , , s. .
- [6] KOM(2010) 2020.
- [7] KOM(2005) 669.
- [8] EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.
- [9] EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.
- [10] EUT L 344, 29.12.2010, s. 1.
- [11] EUT L 289, 3.11.2005, s. 15.
- [12] EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.
- [13] EGT L 157, 15.6.2002, s. 1.
MOTIVERING
I Stockholmsprogrammet, den fleråriga handlingsplan som Europeiska rådet antog vid sitt möte den 10–11 december 2009, erkänns den lagliga invandringens betydelse som en faktor för långsiktig ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft i EU.
Med Stockholmsprogrammet framhävde kommissionen särskilt den lagliga invandringens betydelse. Denna fråga betecknades som prioriterad redan i Haagprogrammet från november 2004, som i december 2005 åtföljdes av ett meddelande (KOM(2005)0669) om en strategisk plan för laglig migration.
Den strategiska planen innehåller ett paket med fem lagförslag om laglig migration: direktivet om högkvalificerade arbetstagare (s.k. blått kort), ramdirektivet om ett enda ansökningsförfarande för uppehålls- och arbetstillstånd (s.k. kombinerat tillstånd), direktivet om säsongsarbetare, det ännu inte framlagda direktivet om tillträde för avlönade praktikanter och slutligen direktivet om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal..
Förslagen till direktiv om säsongsarbetare och om företagsintern överföring lades fram av kommissionen den 13 juli 2010. Därefter startade en noggrann granskning inom utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor.
Även om förslaget om företagsintern överföring och direktivet om blått kort båda har som mål att ta fram verktyg för högkvalificerad laglig migration är deras tillämpningsområden mycket olika. Direktivet om blått kort anger villkoren för inresa och bosättning för tredjelandsmedborgare som ska utföra högkvalificerat arbete hos en arbetsgivare inom EU utan tidsbegränsning. Förslaget om företagsintern överföring kräver däremot att sökanden redan har ett anställningsavtal med arbetsgivaren och nu ska överföras inom samma företagsgrupp under ett till tre år, beroende på vilket anställningsförhållande som gäller för den enskilde arbetstagaren.
Globaliseringen har medfört en omstrukturering av de multinationella företagens organisationsmodeller. Det blir allt vanligare med tillfälliga förflyttningar av personal för tjänstgöring inom företagsgruppens dotterbolag eller filialer. Denna utveckling mot allt större rörlighet inom arbetslivet kräver att EU:s institutioner tänker igenom hur de ska möta de nya utmaningar som väntar.
Avsaknaden av enhetliga förfaranden i de olika medlemsstaterna och de byråkratiska begränsningar som detta medför gör att rutinerna för företagsintern överföring av arbetstagare i tredjeland (som inte är bosatta i någon av medlemsstaterna) inom transnationella företag med säte både utanför och inom EU:s territorium inte blir särskilt smidiga.
Målen för och fördelarna med kommissionens förslag är en successiv förenkling av förfarandena, en tydlig harmonisering av regelverket och en större flexibilitet i arbetslivet. Dessa tre faktorer kommer på lång sikt att bidra till de multinationella företagens ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft genom att de gör det lättare att uppnå Europa 2020-målen och även att uppfylla EU:s åtaganden enligt Gats-avtalet (WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal).
Vid genomgången av texten och vid utarbetandet av lösningar som kompletterar eller ersätter dem som kommissionen föreslår vill föredraganden understryka vikten av förfaranden som är så harmoniserade, förenklade och öppna för insyn som möjligt. På så sätt kan man förhindra risker för missbruk och samordna arbetstillfällena med dynamiken på den aktuella marknaden.
I kommissionens förslag införs ett specialförfarande för att utfärda uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som är bosatta utanför EU och som vill vistas här inom ramen för företagsintern överföring.
Kommissionen förfogar visserligen inte över uttömmande uppgifter men gör ändå bedömningen att det årliga antalet arbetstagare som överförs internt (intracorporate transferees) uppgå till ungefär 16 500 personer i EU, vilket utgör 4 procent av de tillfälliga migrerande arbetstagarna.
Dessa arbetstagares kompetens är en faktor i EU:s framtida utveckling och tillväxt. Kommissionens förslag syftar därför till att undanröja de trögheter i det nuvarande systemet som gör det svårare för de företag som har filialer på EU:s territorium att använda högkvalificerade arbetstagare.
Föredraganden ansluter sig till målen för och syftet med kommissionens förslag, men vidhåller att det behövs vissa ändringar för att förslagets omfattning och konsekvenser ska definieras bättre.
Föredraganden anser att det är nödvändigt att införa ändringar av definitionerna (i artikel 3) av företagsintern överföring, värdenhet och de kategorier av arbetstagare som omfattas av direktivet, så att man förtydligar texten i direktivet. även genom att ange mätbara kriterier – till exempel tilldelningen av personalresurser och finansiella resurser – som möjliggör en entydig definition av direktivets tillämpningsområde.
När det gäller villkoren för tillträde (artikel 5) anser föredraganden att det är lämpligt att förenhetliga de krav som medlemsstaterna ställer på de överförda arbetstagarna och minska anställningstiden före överföringen – utan att arbetsförhållandet avbryts – inom den företagsgrupp som genomför överföringen.
När det gäller ansökningar om tillträde (artikel 10) har det gjorts några ändringar som syftar till att göra texten mer begriplig och att samtidigt främja ett bättre informationsflöde mellan medlemsstaterna och de företagsgrupper som är berörda av företagsinterna överföringar. Det påskyndade förfarandet, dvs. införandet av förenklade förfaranden för några företagsgrupper, är förenligt med det syfte som främjas av direktivet, nämligen att skapa ett smidigt och enkelt system.
När det gäller familjeåterföreningar, som tas upp i artikel 15, är det nödvändigt att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden för familjemedlemmar och att anpassa tidsfristen för behandlingar av familjemedlemmars ansökningar om uppehållstillstånd till tidsfristen för behandlingar av tillstånd för företagsintern överföring.
En nyhet i kommissionens förslag är den ”rörlighet mellan medlemsstater” (artikel 16) som möjliggörs för den överförda personen, som kan flytta till en annan medlemsstat för att arbeta i en annan enhet som tillhör företagsgruppen. Detta handlingssätt kommer att ge upphov till nya och starkare mekanismer för samarbete och utbyte mellan medlemsstaterna, som på så sätt kommer att utveckla högre nivåer av ömsesidigt förtroende.
Utarbetandet av ett regelverk för laglig migration som effektivt reglerar tillträdet för högkvalificerade tredjelandsmedborgare innebär både en utmaning och en möjlighet som är av odiskutabel social och ekonomisk betydelse för EU, som i dagsläget upplever en period med tilltagande irreguljär migration.
Slutligen anser föredraganden att harmoniseringen av förfarandena kan förbättra invandringspolitiken avsevärt. Föredraganden hoppas också att regleringen av den lagliga migrationen av högkvalificerad arbetskraft kan bidra till att samarbetsmekanismer för konkreta och skarpa gemensamma åtgärder aktiveras.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN
Juan Fernando López Aguilar
Ordförande
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
BRYSSEL
Kopia till Pervenche Berès,
Ordförande
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
BRYSSEL
Ärende: Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal (KOM(2010)0378)
Med en skrivelse av den 4 juli 2011 begärde ordföranden för utskottet för sysselsättning och sociala frågor – som är ett associerat utskott enligt artikel 50 i arbetsordningen, medan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor är ansvarigt utskott – i enlighet med artikel 37 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor skulle ta upp en fråga om den rättsliga grunden för ovannämnda förslag till direktiv.
Utskottet har i vederbörlig ordning behandlat denna begäran på följande sätt:
Den rättsliga grund som kommissionen föreslagit för direktivförslaget är artikel 79.2 a och b i EUF-fördraget, som ingår i avdelning V, ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa”, i den tredje delen i EUF-fördraget, vilken har titeln ”Unionens politik och inre åtgärder”. Denna bestämmelse omfattas av protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning och protokoll nr 22 om Danmarks ställning. Enligt dessa protokoll deltar Danmark aldrig i beslut om åtgärder, medan Förenade kungariket och Irland kan välja om de vill delta eller inte.
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor anser att den föreslagna rättsliga grunden inte är lämpad för direktivet. Utskottet föreslår därför att man kompletterar med artikel 153.1 a, b och g i EUF-fördraget, som ingår i avdelning X, ”Socialpolitik”, i den tredje delen av EUF‑fördraget, vilken har titeln ”Unionens politik och inre åtgärder”. Som motivering till denna kompletterande rättsliga grund anges att direktivförslaget inte reglerar endast migrationsfrågor, utan även frågor om anställningsrättigheterna för de berörda kategorierna arbetstagare.
I. BAKGRUND
Förslaget till direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal (KOM(2010)0378) lades fram av kommissionen den 13 juli 2010 som en uppföljning av kommissionens meddelande om en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005)0669), där det fastställdes att det skulle antas lagstiftningsförslag om arbetskraftsinvandring, inklusive ett förslag till direktiv om företagsintern överföring av personal.
I Stockholmsprogrammet, som antogs av Europeiska rådet vid dess möte den 10‑11 december 2009, noteras det att arbetskraftsinvandring kan bidra till ökad konkurrenskraft och ekonomisk livskraft samtidigt som en flexibel invandringspolitik – mot bakgrund av de stora demografiska utmaningarna och det därmed sammanhängande ökade arbetskraftsbehov som EU kommer att ställas inför i framtiden – kommer att utgöra ett viktigt bidrag till unionens ekonomiska utveckling och styrka på lång sikt. Europeiska rådet uppmanade således kommissionen och rådet att fortsätta att genomföra den strategiska planen för laglig migration från 2005.
II. KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL RÄTTSLIG GRUND
I sin motivering till förslaget slår kommissionen fast att artikel 79.2 a och b i EUF-fördraget är en lämplig rättslig grund. Denna artikel har följande lydelse:
”Artikel 79
1. Unionen ska utforma en gemensam invandringspolitik i syfte att i alla lägen säkerställa en effektiv förvaltning av migrationsströmmarna, en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsstaterna samt förebyggande av och förstärkt bekämpning av olaglig invandring och människohandel.
2. Vid tillämpning av punkt 1 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder på följande områden:
a) Villkor för inresa och vistelse, normer för medlemsstaternas utfärdande av visering och uppehållstillstånd för längre tid, inbegripet sådana som avser familjeåterförening.
b) Fastställande av rättigheterna för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat, inbegripet villkoren för fri rörlighet och vistelse i övriga medlemsstater.”
III. FÖRSLAG TILL KOMPLETTERANDE RÄTTSLIG GRUND
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor föreslår att den rättsliga grunden kompletteras med artikel 153.1 a, b och g, som har följande lydelse:
”Artikel 153
1. För att uppnå målen i artikel 151[1] ska unionen understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet inom följande områden:
a) Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
b) Arbetsvillkor.
(...)
g) Anställningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom unionens territorium.”
Dessa bestämmelser måste jämföras med artikel 153.2, som har följande lydelse:
”2. I detta syfte kan Europaparlamentet och rådet
a) besluta om åtgärder som är avsedda att främja samarbetet mellan medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av information och beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, med undantag av åtgärder som omfattar harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar,
b) på de områden som avses i punkt 1 a–i genom direktiv anta minimikrav, som ska genomföras gradvis, varvid hänsyn ska tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I dessa direktiv ska sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.
Europaparlamentet och rådet ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
På de områden som avses i punkt 1 c, d, f och g ska rådet besluta i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet och nämnda kommittéer.
Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta att göra det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpligt på punkt 1 d, f och g.[2]”
IV. EU-DOMSTOLENS INSTÄLLNING
Enligt EU-domstolens fasta rättspraxis ska valet av rättslig grund för en rättsakt inom unionen ”ske utifrån objektiva kriterier som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår särskilt rättsaktens syfte och innehåll.”[3]
Om bedömningen av en gemenskapsrättsakt ”visar att det finns två avsikter med den eller att den har två beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, skall rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen.”[4]
”Om det visas att en rättsakt har flera syften, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att det ena syftet är sekundärt och indirekt i förhållande till det andra, kan en sådan rättsakt i undantagsfall ha flera rättsliga grunder som motsvarar syftena.”[5]
”En kumulering av två rättsliga grunder är emellertid utesluten om de förfaranden som föreskrivs för de båda grunderna inte överensstämmer med varandra.”[6]
V. FÖRSLAGETS SYFTE OCH INNEHÅLL
Skäl 2 i ingressen till det föreslagna direktivet har följande lydelse: ”I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att unionen ska utforma en gemensam invandringspolitik i syfte att i alla lägen säkerställa en effektiv förvaltning av migrationsströmmarna och en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i medlemsstaterna”. För att uppnå detta syfte måste Europaparlamentet och rådet anta åtgärder om villkor för inresa och vistelse samt normer för medlemsstaternas utfärdande av visering och uppehållstillstånd för längre tid.
I artiklarna 5–12 i förslaget fastställs reglerna för de ovannämnda villkoren och normerna.
I skäl 2 står det också att de antagna åtgärderna ska fastställa rättigheterna för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat, inbegripet villkoren för fri rörlighet och vistelse i övriga medlemsstater.
I artiklarna 13–15 fastställs de ovannämnda rättigheterna, inbegripet rättigheterna i samband med familjeåterförening.
VI. FASTSTÄLLANDE AV DEN LÄMPLIGA RÄTTSLIGA GRUNDEN
Förslagets syfte och innehåll är att 1) införa ett särskilt förfarande för inresa och vistelse samt normer för medlemsstaternas utfärdande av uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som ansöker om att få vistas i EU med anledning av en företagsintern överföring, och att 2) fastställa rättigheterna för den ovannämnda kategorin tredjelandsmedborgare. Mot denna bakgrund tycks det som om artikel 79.2 a och b i EUF-fördraget utgör en lämplig rättslig grund för förslaget.
VII. ANALYS AV DEN KOMPLETTERANDE RÄTTSLIGA GRUND SOM FÖRESLAGITS
Artikel 153.1 a och b i EUF-fördraget berör arbetsmiljön och de aspekter av arbetstagarnas anställningsvillkor som inte avser lönen. Här ingår frågor som organisering av arbetet och arbetsuppgifterna, utbildning, kompetens och anställbarhet, hälsa, säkerhet och välbefinnande.
Mot bakgrund av ovanstående analys utgör dessa frågor inte några väsentliga aspekter av förslaget. Därmed är det inte motiverat att använda de berörda bestämmelserna som en kompletterande rättslig grund i enlighet med EU-domstolens anmärkningar.
Artikel 153.1 g i EUF-fördraget rör anställningsvillkoren för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom unionens territorium. I artikel 153.2 tredje stycket föreskrivs dock ett särskilt lagstiftningsförfarande för artikel 153.1 g: (”rådet [ska] besluta i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet och nämnda kommittéer”). Den rättsliga grunden är därför oförenlig med artikel 79.2 a och b i EUF-fördraget, där det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskrivs (se mål C-338/01, kommissionen mot rådet, som anges ovan).
Detta är emellertid inte den enda oförenligheten. Det konstateras att artikel 153 i EUF‑fördraget, som medför att lagstiftning ska antas för hela unionen, inte får användas i kombination med artikel 79 i EUF-fördraget, eftersom Danmark inte alls deltar i antagandet av lagstiftning enligt den artikeln och eftersom Förenade kungariket och Irland har rätt att avstå från att delta.
VII. SLUTSATS
Mot bakgrund av ovanstående analys är artikel 79.2 a och b i EUF-fördraget den enda lämpliga rättsliga grunden för det föreslagna direktivet.
Vid utskottssammanträdet den 22 november 2011 beslutade utskottet för rättsliga frågor således, med 18 röster för och 1 nedlagd röst[7], att rekommendera att artikel 79.2 a och b i EUF-fördraget behålls som den enda lämpliga rättsliga grunden för det föreslagna direktivet.
Med vänlig hälsning
- [1] Unionens och medlemsstaternas mål ska under beaktande av sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning.
I detta syfte ska unionen och medlemsstaterna genomföra åtgärder som tar hänsyn till skillnaderna i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att bevara unionsekonomins konkurrenskraft.
De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den inre marknadens funktion, vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som föreskrivs i fördragen och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar. - [2] Våra understrykningar.
- [3] Mål C-178/03, kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, REG 2006, s. I-107, punkt 41.
- [4] Ibid. punkt 42.
- [5] Mål C-338/01, kommissionen mot rådet, REG 2004, s. I-4829, punkt 55.
- [6] Ibid. punkt 56.
- [7] Följande var närvarande vid slutomröstningen: Klaus-Heiner Lehne (ordförande), Luigi Berlinguer (vice ordförande), Raffaele Baldassarre (vice ordförande), Evelyn Regner (vice ordförande), Sebastian Valentin Bodu (vice ordförande), Philippe Boulland, Christian Engström, Marielle Gallo, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Kurt Lechner, Toine Manders, Antonio Masip Hidalgo, Jiří Maštálka, Gabriel Mato Adrover, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Alexandra Thein, Diana Wallis och Rainer Wieland.
YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor(*) (12.12.2011)
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal
(KOM(2010)0378 – C7‑0179/2010 – 2010/0209(COD))
Föredragande: Liisa Jaakonsaari
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen
KORTFATTAD MOTIVERING
Med globaliseringen förändras världen i snabb takt. Även EU behöver anpassa sig till de nya förhållanden som råder i en globaliserad värld med sammanlänkade ekonomier och anpassa sina lagar och bestämmelser. Tillfällig rörlighet för högkvalificerade arbetstagare är en viktig del av dagens affärsmodell, och i synnerhet multinationella företag förlitar sig i allt större utsträckning på specialister som kan arbeta med olika projekt runt om i världen, ofta med kort varsel. Därför är föredraganden generellt sett positiv till målet om att ta fram enhetliga regler och minska byråkratin kring reglerna för personer som är föremål för företagsintern överföring till EU.
Inresa och rörlighet för personer som är föremål för företagsintern överföring har hittills tillhört de enskilda medlemsstaternas behörighetsområde, och detta direktiv kommer att ändra på den situationen. Förhoppningsvis kommer den nya situationen att skapa ett mervärde för alla aktörer. De nya reglerna bör vara enhetliga och transparenta och inte ge företag och medlemsstater möjlighet till kryphål eller undantag.
Kommissionens bestämmelser för att minska byråkratin och förenkla förfarandena för företagen är välkomna. Det är mycket viktigt med en enda kontaktpunkt för företagen eftersom det kommer att leda till ett mindre byråkratiskt och mer effektivt ansökningsförfarande. I princip bör ingen arbetsmarknadsprövning behövas.
Kriterierna och definitionerna i kommissionens förslag måste förbättras och preciseras. Definitionerna på chefer och specialister måste förbättras för att göra dem rättsligt vattentäta och undvika dubbeltydighet. Föredraganden anser att de definitioner som ges i blåkortsdirektivet är användbara i detta sammanhang. Innehavare av blåkortet är inte personer som är föremål för företagsintern överföring, utan högutbildade eller specialiserade personer som ansökt om ett blåkort, men de har samma profil i fråga om kvalifikationer och yrkeserfarenhet.
Föredraganden håller inte alls med kommissionen om vilka regler som bör tillämpas på personer som är föremål för företagsintern överföring. Den hänvisning till direktivet om utstationering av arbetstagare som kommissionen föreslår är inte lämplig i detta direktiv av flera anledningar. Det måste påpekas att det är oklart huruvida och i vilken utsträckning utstationeringsdirektivet omfattar tredjelandsmedborgare. Vidare, i ett läge där utstationeringsdirektivet är under översyn, kan man fråga sig hur logiskt det är att hänvisa till en rättsakt som för tillfället inte längre tjänar sitt ursprungliga syfte. Direktivet ska ses över, och vi vet inte hur den slutliga texten kommer att se ut. Slutligen är syftet med utstationeringsdirektivet inte detsamma som i direktivet om företagsintern överföring av personal. Medan utstationeringsdirektivet är ämnat att säkra den fria rörligheten för tjänster är målet med direktivet om företagsintern överföring av personal att säkra den fria rörligheten för arbetstagare.
I såväl EU:s fördrag som stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att tredjelandsmedborgare och unionsmedborgare bör behandlas lika. I detta direktiv bör man slå fast principen om likabehandling med lokala arbetstagare. Att följa denna princip skulle vara det lättaste alternativet för medlemsstater och företag som vet exakt vilka regler som måste tillämpas.
Kommissionen anger i sitt förslag att kollektivavtal med allmän giltighet bör tillämpas på personer som är föremål för företagsintern överföring. Detta är en bra utgångspunkt men räcker inte eftersom dessa avtal inte täcker in alla sektorer i EU. För att fylla luckan bör alla typer av kollektivavtal, även företagsavtal, tillämpas på personer som är föremål för företagsintern överföring, inte bara kollektivavtal med allmän giltighet. Detta skulle skapa en gemensam utgångspunkt på lika villkor och garantera att alla arbetstagare omfattas av samma regler, oavsett om det är inhemsk arbetskraft eller arbetstagare från tredjeländer.
En av de viktigaste delarna av denna lagstiftning berör rörligheten mellan medlemsstater, nämligen artikel 16 i direktivet. Föredraganden beklagar att utskottet inte kan lagstifta om denna artikel som berör själva kärnan av direktivet och kan anses tillhöra utskottets behörighetsområde eftersom den handlar om rörligheten för arbetstagare inom EU.
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
Ändringsförslag 1 Förslag till direktiv Beaktandeled 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 79.2 a och b, |
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 79.2 a och b och 79.5, |
Ändringsförslag 2 Förslag till direktiv Beaktandeled 5a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 15.3, 27, 28, 31 och 33, |
Ändringsförslag 3 Förslag till direktiv Beaktandeled 5b (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 102 om social trygghet (miniminormer), |
Ändringsförslag 4 Förslag till direktiv Beaktandeled 5c (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 118 om likabehandling (social trygghet), |
Ändringsförslag 5 Förslag till direktiv Beaktandeled 5d (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 143 om migrerande arbetstagare, |
Ändringsförslag 6 Förslag till direktiv Beaktandeled 5e (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 97 om arbetskraftsinvandring (ändrad), |
Ändringsförslag 7 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(5a) De tredjelandsmedborgare som har tillstånd att arbeta på medlemsstaternas territorium har rätt till samma arbetsvillkor som unionsmedborgarna. |
Motivering | |
Denna bestämmelse är förenlig med stadgan om de grundläggande rättigheterna. | |
Ändringsförslag 8 Förslag till direktiv Skäl 8 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(8) Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av principen om unionspreferens vad beträffar tillträde till medlemsstaternas arbetsmarknader, såsom denna princip kommer till uttryck i de relevanta bestämmelserna i anslutningsakterna. Enligt principen om unionspreferens ska medlemsstaterna under alla perioder då nationella åtgärder eller sådana åtgärder som är följden av bilaterala avtal tillämpas ge arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna företräde framför arbetstagare som är medborgare i tredjeländer vad beträffar tillträde till deras arbetsmarknader. |
(8) Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av principen om unionspreferens vad beträffar tillträde till medlemsstaternas arbetsmarknader, såsom denna princip kommer till uttryck i de relevanta bestämmelserna i anslutningsakterna. Enligt principen om unionspreferens ska medlemsstaterna under alla perioder då nationella åtgärder eller sådana åtgärder som är följden av bilaterala avtal tillämpas ge arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna företräde framför arbetstagare som är medborgare i tredjeländer vad beträffar tillträde till deras arbetsmarknader. I detta sammanhang måste de nationella minimilönerna och miniminormerna i den stat där anställningen uppbärs (arbetsplatsprincipen) under alla omständigheter respekteras i fråga om både unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare. Respekten för principen om unionspreferens får inte användas som ett sätt att göra avsteg från principen om lika lön för lika arbete, oavsett om det rör sig om arbetstagare från medlemsstaterna eller om arbetstagare från tredjeländer. Detta direktiv bör tillämpas med full respekt för principen om fri rörlighet för arbetstagare inom unionen, så att all diskriminering på grund av nationalitet avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. |
Ändringsförslag 9 Förslag till direktiv Skäl 8a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(8a) I detta direktiv bör man under fullständigt beaktande av de relevanta ILO-konventionerna fastställa villkor och rättigheter för arbetstagare som är tredjelandsmedborgare och som är föremål för företagsintern överföring. |
Ändringsförslag 10 Förslag till direktiv Skäl 10 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(10) I detta direktiv omfattar begreppet personer som är föremål för företagsinterna överföringar chefer, specialister samt traineer med bevis på högre utbildning. Direktivets definitioner av dessa kategorier bygger på särskilda åtaganden från unionens sida inom ramen för allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) och bilaterala handelsavtal. Åtagandena inom ramen för allmänna tjänstehandelsavtalet täcker inte villkoren för inresa och vistelse och arbetsvillkoren. Direktivet utgör därför ett komplement till dessa åtaganden och gör det enklare att tillämpa dem. Tillämpningsområdet för de företagsinterna överföringar som omfattas av direktivet är vidare än tillämpningsområdet för handelsåtagandena, eftersom överföringarna inte nödvändigtvis äger rum inom tjänstesektorn och med hänsyn till att de kan ha sitt ursprung i ett tredjeland som inte är part i ett handelsavtal. |
(10) I detta direktiv omfattar begreppet personer som är föremål för företagsinterna överföringar chefer, specialister samt traineer med bevis på högre utbildning och högre yrkeskvalifikationer. Personer som är föremål för företagsintern överföring ska inneha högkvalificerade anställningar. Direktivets definitioner är knutna till den europeiska ramen för kvalifikationer, inom vilken en europeisk referensram fastställs för insynsvänliga och jämförbara bedömningar av kvalifikationer och som samtidigt är förenlig med allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) och bilaterala handelsavtal. |
Ändringsförslag 11 Förslag till direktiv Skäl 10a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(10a) För att bedöma kvalifikationerna hos personer som är föremål för företagsintern överföring bör medlemsstaterna använda sina nationella samordningskontor som inrättats i enlighet med den europeiska ramen för kvalifikationer inom vilken en europeisk referensram fastställs för insynsvänliga och jämförbara bedömningar av kvalifikationer. |
Ändringsförslag 12 Förslag till förordning Skäl 11 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(11) Personer som är föremål för företagsinterna överföringar måste ha rätt till samma arbets- och anställningsvillkor som utstationerade arbetstagare vars arbetsgivare är etablerade inom Europeiska unionens territorium, såsom dessa villkor fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Detta krav syftar till att skydda arbetstagarna och trygga sund konkurrens mellan företag som är etablerade i en medlemsstat och företag som är etablerade i ett tredjeland, eftersom det gör det möjligt att se till att de senare inte kommer att kunna dra nytta av mindre stränga arbets- och anställningsnormer för att skaffa sig konkurrensfördelar. |
(11) Personer som är föremål för företagsinterna överföringar måste ha rätt till samma arbets- och anställningsvillkor som lokala arbetstagare. På en och samma arbetsplats bör personer som är föremål för företagsintern överföring behandlas på samma sätt som medborgare från värdmedlemsstaten eller den fasta personalen när det gäller alla anställningsvillkor. Detta krav syftar till att skydda arbetstagarna och trygga sund konkurrens mellan företag som är etablerade i en medlemsstat och företag som är etablerade i ett tredjeland, eftersom det gör det möjligt att se till att de senare inte kommer att kunna dra nytta av mindre stränga arbets- och anställningsnormer för att skaffa sig konkurrensfördelar. Syftet är framför allt att stävja social dumpning, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt överensstämmelse med unionslagstiftningen. |
Motivering | |
Personer som är föremål för företagsintern överföring måste behandlas på samma sätt som den lokala arbetskraften. Det är inte lämpligt att tillämpa utstationeringsdirektivet eftersom det inte garanterar denna princip och därför inte bör blandas med föreliggande direktiv. | |
Ändringsförslag 13 Förslag till direktiv Skäl 11a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(11a) Medlemsstaterna bör se till att lämpliga kontrollmekanismer och effektiva inspektioner genomförs så att detta direktiv genomförs i vederbörlig ordning. I detta syfte bör medlemsstaterna ge de behöriga myndigheterna tillräckliga befogenheter och resurser. Resultaten av dessa inspektioner bör sammanställas i en motsvarande rapport och tjäna till att förbättra direktivets genomförande. |
Ändringsförslag 14 Förslag till direktiv Skäl 11b (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(11b) Med arbetsvillkor bör i detta direktiv avses åtminstone avtalsvillkoren för lön och uppsägning, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetstider och ledighet samt familje- och yrkesliv, med beaktande av gällande kollektivavtal. |
Ändringsförslag 15 Förslag till förordning Skäl 13 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(13) Eftersom företagsintern överföring utgör temporär migration, bör den som inger en ansökan om tillträde tillhandahålla bevis för att den person som ansökan gäller när hans uppdrag slutförts kommer att kunna överföras till en enhet som tillhör samma företagsgrupp och är belägen i ett tredjeland. Sådan bevisning kan utgöras av bestämmelser i anställningsavtalet. Vidare bör det läggas fram en uppdragsskrivelse omfattande uppgifter av vilka det framgår att chefen eller specialisten från tredjeland har de yrkeskvalifikationer som krävs i den medlemsstat till vilken tillträde söks för att besätta den berörda tjänsten eller utöva det berörda reglerade yrket. |
(13) Eftersom företagsintern överföring utgör temporär migration, bör den som inger en ansökan om tillträde tillhandahålla bevis för att den person som ansökan gäller när hans uppdrag slutförts kommer att kunna överföras till en enhet som tillhör samma företagsgrupp och är belägen i ett tredjeland. Sådan bevisning kan utgöras av bestämmelser i anställningsavtalet. Vidare bör det läggas fram en uppdragsskrivelse omfattande uppgifter av vilka det framgår att chefen eller specialisten från tredjeland har de bevis på högre utbildning, de högre yrkeskvalifikationer och den yrkeserfarenhet som krävs i den medlemsstat till vilken tillträde söks för att besätta den berörda tjänsten eller utöva det berörda reglerade yrket. |
Ändringsförslag 16 Förslag till förordning Skäl 22 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(22) Detta direktiv bör inte påverka villkoren för tillhandahållande av tjänster inom ramen för artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det bör i synnerhet inte påverka de arbets- och anställningsvillkor som i enlighet med direktiv 96/71/EG gäller för arbetstagare som utstationerats av ett i en medlemsstat etablerat företag för att tillhandahålla tjänster på en annan medlemsstats territorium. Detta direktiv bör inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som utstationerats av ett i en medlemsstat etablerat företag inom ramen för tillhandahållande av tjänster i enlighet med direktiv 96/71/EG. Till följd av detta får tredjelandsmedborgare som innehar ett tillstånd för person som är föremål för företagsintern överföring inte begagna sig av bestämmelserna i direktiv 96/71/EG. I överensstämmelse med artikel 1.4 i direktiv 96/71/EG bör detta direktiv inte ge företag som är etablerade i ett tredjeland förmånligare behandling än företag som är etablerade i en medlemsstat. |
utgår |
Motivering | |
Personer som är föremål för företagsintern överföring måste behandlas på samma sätt som den lokala arbetskraften. Det är inte lämpligt att hänvisa till utstationeringsdirektivet eftersom det inte garanterar denna princip och därför inte bör blandas med föreliggande direktiv. | |
Ändringsförslag 17 Förslag till direktiv Skäl 23 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(23) Personer från tredjeland som är föremål för företagsintern överföring bör beviljas likabehandling enligt nationell rätt med medborgare i värdmedlemsstaten med avseende på de grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Eftersom detta direktiv inte påverkar bestämmelser i bilaterala avtal, kan de rättigheter i fråga om social trygghet som en person från tredjeland som är föremål för företagsintern överföring åtnjuter på grundval av ett bilateralt avtal mellan den medlemsstat som han har givits tillträde till och hans ursprungsland vara större än de rättigheter som han skulle beviljas enligt nationell rätt. Detta direktiv bör inte ge fler rättigheter än de som redan föreskrivs i gällande unionslagstiftning om social trygghet för tredjelandsmedborgare som befinner sig i en situation med intressen i flera medlemsstater. |
(23) Adekvat skydd vad gäller social trygghet för både personer som är föremål för företagsintern överföring och deras familjemedlemmar är ett centralt inslag i detta direktiv och av stor betydelse när det gäller att garantera anständiga arbets- och levnadsvillkor under vistelse i unionen. Personer från tredjeland som är föremål för företagsintern överföring bör beviljas likabehandling. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bestämmelser som garanterar likabehandling vad gäller social trygghet enligt nationell rätt med avseende på de grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Utan att påverka bilaterala avtal som föreskriver ett bättre skydd i fråga om social trygghet bör man i detta direktiv fastställa mekanismer som garanterar ett effektivt skydd i form av social trygghet under vistelsen samt, i förekommande fall, mekanismer för export av de förvärvade rättigheterna. |
|
Eventuella inskränkningar i likabehandlingen i fråga om social trygghet enligt detta direktiv bör inte påverka de rättigheter som följer av tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar1. |
|
____________ |
|
¹ EUT L 344, 29.12.2010, s. 1. |
Ändringsförslag 18 Förslag till direktiv Skäl 23a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(23a) Med hänsyn till principen om likabehandling i fråga om socialförsäkringssystemet bör dubbel täckning för personer som är föremål för företagsintern överföring undvikas och medlemsstaterna bör säkerställa att detta sker i enlighet med unionens relevanta och bindande rättsakter. |
Ändringsförslag 19 Förslag till direktiv Skäl 29a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(29a) Oavsett vilken lagstiftning som är tillämplig på anställningsförhållandet bör åtminstone de lagar, förordningar och bestämmelser som gäller för arbetsplatsen tillämpas. |
Ändringsförslag 20 Förslag till direktiv Skäl 29b (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(29b) Medlemsstaterna bör snarast möjligt ratificera den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990. |
Ändringsförslag 21 Förslag till direktiv Skäl 29c (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(29c) Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar rättigheterna och principerna i Europeiska sociala stadgan av den 18 oktober 1961 och Europeiska konventionen av den 24 november 1977 om migrerande arbetstagares rättsställning. |
Ändringsförslag 22 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 – led c | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
c) tredjelandsmedborgare som på ett i en annan medlemsstat etablerat företags vägnar tillhandahåller tjänster inom ramen för artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, inbegripet tredjelandsmedborgare som utstationerats av ett i en medlemsstat etablerat företag inom ramen för tillhandahållande av tjänster i enlighet med direktiv 96/71/EG. |
utgår |
Motivering | |
Utstationeringsdirektivet är inte lämpat för personer som är föremål för företagsintern överföring från tredjeländer. Sådana överföringar bör inte blandas in i den inre rörligheten i EU. | |
Ändringsförslag 23 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 – led ca (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
ca) tredjelandsmedborgare som utför arbete som tillfälligt inhyrd arbetskraft för ett oberoende bemanningsföretag eller för ett bemanningsföretag som ingår i ett företag eller en företagsgrupp eller för andra företag som arbetar med att ställa arbetskraft till förfogande för arbete under ett annat företags kontroll och ledning. |
Ändringsförslag 24 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 2a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2a. Medlemsstaterna får efter arbetsmarknadsparternas samtycke på nationell nivå eller unionsnivå besluta att vissa sektorer och undersektorer ska undantas från direktivets tillämpningsområde. |
Ändringsförslag 25 Förslag till direktiv Artikel 3 – led b | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
b) företagsintern överföring: temporär överföring av en tredjelandsmedborgare från ett utanför en medlemsstats territorium etablerat företag till vilket tredjelandsmedborgaren är knuten med ett anställningsavtal till en inom en medlemsstats territorium etablerad enhet som tillhör samma företagsgrupp. |
b) företagsintern överföring: temporär överföring i yrkessyfte av en tredjelandsmedborgare som inte är bosatt inom medlemsstaternas territorier och som kommer från ett utanför en medlemsstats territorium etablerat företag till vilket tredjelandsmedborgaren är knuten med ett anställningsavtal till en inom en medlemsstats territorium etablerad enhet som tillhör samma företagsgrupp. |
Ändringsförslag 26 Förslag till direktiv Artikel 3 – led c | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
c) person som är föremål för företagsintern överföring: en tredjelandsmedborgare som är föremål för en sådan överföring. |
c) person som är föremål för företagsintern överföring: en tredjelandsmedborgare som inte är bosatt inom medlemsstaternas territorier och som är föremål för en sådan överföring. |
Ändringsförslag 27 Förslag till förordning Artikel 3 – led e | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
e) chef: en person i ledande ställning som framför allt leder värdenhetens administration och som står under allmänt överinseende av och får instruktioner från i första hand styrelsen eller bolagets aktieägare eller motsvarande. Hit hör personer som leder värdenheten eller en avdelning eller underavdelning av värdenheten, övervakar och kontrollerar det arbete som utförs av annan tillsyns- eller ledningspersonal eller personal med särskilda fackkunskaper, har behörighet att personligen anställa och avskeda eller tillstyrka anställning, avskedande och andra personalåtgärder. |
e) chef: en person i ledande ställning som framför allt leder värdenhetens administration inom en företagsorganisation och som i huvudsak utför ledningsuppgifter och står under allmänt överinseende av och får instruktioner från i första hand styrelsen eller bolagets aktieägare eller motsvarande. |
Motivering | |
Definitionen på en chef måste klargöras och begränsas till personer som är högkvalificerade och har särskilda färdigheter och vars personliga kapacitet är oumbärlig för att det specifika arbetet i företaget i värdlandet ska kunna utföras korrekt. Detta innebär att inresekriteriet måste vara kvalifikationer och arbetsplatsen inom företaget, inte lönen. En uttömmande lista som kan tolkas på antingen ett inkluderande eller exkluderande sätt klargör inte situationen. | |
Ändringsförslag 28 Förslag till förordning Artikel 3 – led f | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
f) specialist: en person som har ovanliga kunskaper som är väsentliga för värdenheten. Vid sidan av kunskaper som är specifika för värdenheten får man vid bedömningen av dessa kunskaper också beakta en hög kvalifikationsnivå för en typ av arbete eller bransch som kräver särskilt tekniskt kunnande. |
f) specialist: en person som överförs för en högkvalificerad anställning samt har bevis på högre yrkesutbildning och fackkunskaper och visar prov på beständigt kunnande och specifika kunskaper som är väsentliga eller viktiga för den specifika verksamhet som bedrivs vid värdenheten. |
Motivering | |
Definitionen på en specialist måste klargöras och begränsas till personer som är högkvalificerade och har särskilda färdigheter och vars personliga kapacitet är oumbärlig för att det specifika arbetet i företaget i värdlandet ska kunna utföras korrekt. Detta innebär att inresekriteriet måste vara kvalifikationer och arbetsplatsen inom företaget, inte lönen. | |
Ändringsförslag 29 Förslag till förordning Artikel 3 – led g | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
g) trainee: en person med bevis på högre utbildning som överförs för att han eller hon ska bredda sina kunskaper om och erfarenheter av ett företag som förberedelse för att ta över en ledande ställning inom företaget. |
g) trainee: en person med bevis på högre utbildning som överförs för att han eller hon ska bredda sina kunskaper om och erfarenheter av ett företag i en avlönad anställning under minst ett år som förberedelse för att ta över en tjänst som chef eller specialist i syfte att få ett fast kontrakt, och vars arbetsuppgifter i företaget är förenliga med den högre utbildning som denna person har slutfört. |
Ändringsförslag 30 Förslag till direktiv Artikel 3 – led ga (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
ga ) högkvalificerad anställning: anställning som |
|
– kräver ovanliga kunskaper som är väsentliga och specifika för värdenheten, |
|
– är avlönad, och |
|
– tillgodoser lämpliga arbetsvillkor. |
Motivering | |
Ändrade definitioner behövs för att klargöra syftet med direktivet. Därför bör en redan sammanställd och fungerande europeisk definition av högkvalificerad anställning införas i direktivet, så att personer som är föremål för företagsintern överföring anställs enligt villkor som fastställs i detta direktiv. Denna definition kommer från rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet). | |
Ändringsförslag 31 Förslag till förordning Artikel 3 – led gb (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
gb) högre yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som kan styrkas genom bevis på högre utbildning eller, om undantag om detta föreskrivs i nationell lagstiftning, genom bevis på minst fem års yrkeserfarenhet som är jämförbar med högre utbildning och som är relevant inom det yrke eller den bransch som specificeras i anställningskontraktet eller det bindande anställningserbjudandet. |
Motivering | |
A revised set of definitions is needed as to clarify the aims of the directive and make it more precise. For this purpose, an already codified and functioning European definition of higher professional qualifications should be inserted in the directive as to ensure that the Intra-Corporate Transferees do also possess the essential professional qualifications. These qualifications, as mentioned as well in Article 5 d) of the Commission proposal need to be made as clear as possible. This definition is taken from the Council directive 2009/50/EC of 25 May 2009 on the conditions of entry and residence of third-country nationals for the purposes of highly qualified employment (Blue Card directive). | |
Ändringsförslag 32 Förslag till förordning Artikel 3 – led gc (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
gc) yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av yrket i fråga. |
Motivering | |
Ändrade definitioner behövs för att klargöra syftet med direktivet. Därför bör en redan sammanställd och fungerande europeisk definition av yrkeserfarenhet införas i direktivet så att man kan se till att personer som är föremål för företagsintern överföring anställs under villkor som fastställs i detta direktiv. Denna definition kommer från rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet). | |
Ändringsförslag 33 Förslag till direktiv Artikel 3 – led n | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
n) kollektivavtal med allmän giltighet: kollektivavtal som ska följas av alla företag inom den aktuella sektorn eller det aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska området. Om det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal har allmän giltighet, kan medlemsstaterna utgå ifrån kollektivavtal som gäller allmänt för alla likartade företag inom den aktuella sektorn eller det aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska området och/eller kollektivavtal som har ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna på nationell nivå och som gäller inom hela det nationella territoriet. |
utgår |
Ändringsförslag 34 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer som det är tillämpligt på, när det gäller artiklarna 3 i, 12, 14 och 15. |
2. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla förmånligare bestämmelser för de personer som det är tillämpligt på, när det gäller artiklarna 3 i, 11.2, 12, 14 och 15. |
Ändringsförslag 35 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 1 – led d | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
d) visa att han eller hon, ifall han söker tillträde som chef eller specialist, har de yrkeskvalifikationer som krävs i den medlemsstat till vilken tillträde söks eller att han, ifall han söker tillträde som trainee, har det erforderliga beviset på högre utbildning, |
d) visa att han eller hon, ifall det är tillträde som chef eller specialist som han eller hon söker, har de högre yrkeskvalifikationer eller bevis på högre utbildning som krävs eller, ifall det är tillträde som trainee som han eller hon söker, har det erforderliga beviset på högre utbildning, |
Motivering | |
Denna artikel måste anpassas till de ändrade definitionerna i artikel 3. | |
Ändringsförslag 36 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. Medlemsstaterna ska vad beträffar lönen under den period som överföringen varar kräva att de villkor i lagar och andra författningar och/eller kollektivavtal med allmän giltighet som är tillämpliga på utstationerade arbetstagare i en liknande situation i de relevanta branscherna ska vara uppfyllda. |
2. Medlemsstaterna ska vad beträffar arbetsvillkoren, inklusive förmåner och lön under den period som överföringen varar, kräva att alla villkor i lagar och andra författningar och/eller kollektivavtal i en jämförbar situation på arbetsplatsen i de relevanta branscherna ska vara uppfyllda. Särskilt uppmärksamhet ska ägnas åt överensstämmelse med unionens relevanta och bindande rättsakter. |
Om det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal har allmän giltighet, kan medlemsstaterna, om de så beslutar, utgå ifrån kollektivavtal som gäller allmänt för alla likartade företag inom den aktuella sektorn eller det aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska området och/eller kollektivavtal som har ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna på nationell nivå och som gäller inom hela det nationella territoriet. |
|
Motivering | |
Formuleringen från utstationeringsdirektivet måste tas bort så att man ser till att alla typer av kollektivavtal kan tillämpas på personer som är föremål för företagsintern överföring. | |
Ändringsförslag 37 Förslag till direktiv Artikel 14 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
Oavsett vilken lag som gäller för anställningsförhållandet ska en person som är föremål för företagsintern överföring vara berättigad till följande: |
Oavsett vilken lag som gäller för anställningsförhållandet ska personer som är föremål för företagsintern överföring behandlas på samma sätt som medborgarna i värdmedlemsstaten i fråga om följande: |
(1) De arbets- och anställningsvillkor i lagar och andra författningar och/eller kollektivavtal med allmän giltighet som är tillämpliga på utstationerade arbetstagare i en liknande situation i den medlemsstat som den person som är föremål för företagsintern överföring givits tillträde till på grundval av detta direktiv. Om det saknas ett system för att förklara att kollektivavtal har allmän giltighet, kan medlemsstaterna, om de så beslutar, utgå ifrån kollektivavtal som gäller allmänt för alla likartade företag inom den aktuella sektorn eller det aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska området och/eller kollektivavtal som har ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna på nationell nivå och som gäller inom hela det nationella territoriet. |
(1) De arbets- och anställningsvillkor i lagar och andra författningar och/eller skiljedomar och kollektivavtal som tillämpas på arbetsplatsen i den medlemsstat där de för närvarande arbetar. |
(2) Likabehandling med medborgarna i värdmedlemsstaten med avseende på följande: |
|
a) Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och allmän säkerhet. |
(2) Föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de förmåner och rättigheter som sådana organisationer tillhandahåller, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och allmän säkerhet. |
b) Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden. |
(3) Erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden. |
c) Utan att det påverkar tillämpningen av bilaterala avtal, bestämmelser i nationell lagstiftning om de grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004. Vid rörlighet mellan medlemsstater och utan att det påverkar tillämpningen av bilaterala avtal ska rådets förordning (EG) nr 859/2003 tillämpas i enlighet med detta. |
(4) De grenar av den sociala tryggheten som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, utan att det påverkar tillämpningen av bilaterala avtal som föreskriver bättre villkor. I avsaknad av harmonisering på unionsnivå är det varje medlemsstats sak att i sin lagstiftning, på ett sätt som är förenligt med unionslagstiftningen, fastställa icke-diskriminerande bestämmelser om tillerkännande av sociala förmåner samt storleken på dessa förmåner och deras varaktighet. Vid rörlighet mellan medlemsstater ska förordning (EG) nr 1231/10 eller rådets förordning (EG) nr 859/2003, där denna fortfarande är tillämplig, tillämpas i enlighet med detta och utan att det påverkar tillämpningen av bilaterala avtal som föreskriver bättre villkor. |
d) Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 859/2003 och bilaterala avtal, utbetalning av de på det arbete som personen i fråga haft grundade avtalsenliga pensionerna vid flytt till ett tredjeland. |
|
e) Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, utom allmännyttiga bostäder och rådgivningstjänster som tillhandahålls av arbetsförmedlingar. |
(5) Tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, utom allmännyttiga bostäder och offentliga arbetsförmedlingar. |
|
En arbetstagare från ett tredjeland som flyttar till ett tredjeland, eller arbetstagarens efterlevande som är bosatta i ett tredjeland och som är berättigade till arbetstagarens rättigheter, ska erhålla lagstadgad ålders-, invaliditets- eller efterlevandepension som är grundad på arbetstagarens tidigare anställning och som förvärvats i enlighet med den lagstiftning som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, på samma villkor och samma nivå som den berörda medlemsstatens medborgare tillerkänns när de flyttar till ett tredjeland. |
Rätten till likabehandling enligt punkt 2 ska inte påverka medlemsstatens rätt att i enlighet med artikel 7 återkalla eller inte förlänga tillståndet. |
Rätten till likabehandling enligt denna artikel ska inte påverka medlemsstatens rätt att i enlighet med artikel 7 återkalla eller inte förlänga tillståndet. |
ÄRENDETS GÅNG
Titel |
Villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal |
||||
Referensnummer |
KOM(2010)0378 – C7-0179/2010 – 2010/0209(COD) |
||||
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
LIBE 7.9.2010 |
|
|
|
|
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren |
EMPL 7.9.2010 |
|
|
|
|
Associerat/associerade utskott - tillkännagivande i kammaren |
12.5.2011 |
|
|
|
|
Föredragande Utnämning |
Liisa Jaakonsaari 9.9.2010 |
|
|
|
|
Behandling i utskott |
16.6.2011 |
13.7.2011 |
5.10.2011 |
22.11.2011 |
|
Antagande |
5.12.2011 |
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
37 5 1 |
|||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Regina Bastos, Edit Bauer, Jean-Luc Bennahmias, Philippe Boulland, Milan Cabrnoch, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Sergio Gaetano Cofferati, Frédéric Daerden, Karima Delli, Sari Essayah, Richard Falbr, Ilda Figueiredo, Roger Helmer, Nadja Hirsch, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Jean Lambert, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Siiri Oviir, Rovana Plumb, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Elisabeth Schroedter, Traian Ungureanu, Andrea Zanoni |
||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Georges Bach, Raffaele Baldassarre, Julie Girling, Sergio Gutiérrez Prieto, Gesine Meissner, Ria Oomen-Ruijten, Evelyn Regner, Csaba Sógor, Emilie Turunen, Gabriele Zimmer |
||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
Cornelia Ernst, Sylvie Guillaume, Phil Prendergast |
||||
ÄRENDETS GÅNG
Titel |
Villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal |
||||
Referensnummer |
COM(2010)0378 – C7-0179/2010 – 2010/0209(COD) |
||||
Framläggande för parlamentet |
13.7.2010 |
|
|
|
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
LIBE 7.9.2010 |
|
|
|
|
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren |
EMPL 7.9.2010 |
FEMM 7.9.2010 |
|
|
|
Inget yttrande avges Beslut |
FEMM 2.9.2010 |
|
|
|
|
Associerat/associerade utskott Tillkännagivande i kammaren |
EMPL 12.5.2011 |
|
|
|
|
Föredragande Utnämning |
Salvatore Iacolino 27.9.2010 |
|
|
|
|
Bestridande av den rättsliga grunden JURI:s yttrande |
JURI 22.11.2011 |
|
|
|
|
Behandling i utskott |
26.10.2010 |
1.2.2011 |
16.6.2011 |
31.8.2011 |
|
|
23.11.2011 |
20.2.2014 |
10.3.2014 |
|
|
Antagande |
10.3.2014 |
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
44 8 0 |
|||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Jan Philipp Albrecht, Roberta Angelilli, Edit Bauer, Emine Bozkurt, Arkadiusz Tomasz Bratkowski, Salvatore Caronna, Philip Claeys, Carlos Coelho, Ioan Enciu, Frank Engel, Cornelia Ernst, Tanja Fajon, Kinga Gál, Kinga Göncz, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Ágnes Hankiss, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Timothy Kirkhope, Juan Fernando López Aguilar, Baroness Sarah Ludford, Monica Luisa Macovei, Svetoslav Hristov Malinov, Clemente Mastella, Véronique Mathieu Houillon, Anthea McIntyre, Claude Moraes, Judith Sargentini, Nils Torvalds, Wim van de Camp, Axel Voss, Renate Weber, Josef Weidenholzer, Cecilia Wikström, Auke Zijlstra |
||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Vilija Blinkevičiūtė, Michael Cashman, Jean Lambert, Jan Mulder, Marie-Christine Vergiat |
||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
Josefa Andrés Barea, Zoltán Bagó, Jürgen Creutzmann, Christian Engström, Béla Glattfelder, Ádám Kósa, Jens Nilsson, József Szájer, Csaba Őry |
||||
Ingivande |
12.3.2014 |
||||