BETÄNKANDE om utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2532/98 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner

12.11.2014 - (10896/2014 – C8‑0090/2014 – 2014/0807(CNS)) - *

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Kay Swinburne

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2532/98 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner

(10896/2014 – C8‑0090/2014 – 2014/0807(CNS))

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av Europeiska centralbankens rekommendation (10896/2014 – ECB/2014/19),

–       med beaktande av artikel 129.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artiklarna 5.4 och 41 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0090/2014),

–       med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0028/2014).

1.      Europaparlamentet godkänner förslaget i Europeiska centralbankens rekommendation såsom ändrat av parlamentet.

2.      Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.      Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra förslaget i Europeiska centralbankens rekommendation.

4.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, Europeiska centralbanken och kommissionen.

Ändringsförslag  1 Utkast till förordning Skäl 6
Europeiska centralbankens utkast	Ändringsförslag
(6) ECB bör offentliggöra beslut om administrativa sanktionsavgifter för överträdelser av direkt tillämplig unionsrätt samt sanktioner för överträdelser av ECB:s förordningar eller beslut, både på och utanför tillsynsområdet, förutsatt att ett sådant offentliggörande inte står i orimlig proportion till de sanktioner som föreläggs ett företag, eller äventyrar de finansiella marknadernas stabilitet.	(6) Som en generell regel bör ECB utan onödigt dröjsmål offentliggöra beslut om administrativa sanktionsavgifter för överträdelser av direkt tillämplig unionsrätt samt sanktioner för överträdelser av ECB:s förordningar eller beslut, både på och utanför tillsynsområdet. När ECB bedömer att ett omedelbart offentliggörande skulle äventyra de finansiella marknadernas stabilitet eller stå i orimlig proportion till de sanktioner som föreläggs ett företag ska banken ha frihet att skjuta upp beslutets offentliggörande upp till tre år efter det datum då beslutet fattades eller till dess att alla rättsliga möjligheter till överklagande har uttömts. ECB bör på begäran föra konfidentiella muntliga diskussioner bakom stängda dörrar med ordföranden och vice ordföranden för Europaparlamentets behöriga utskott om sådana fall. ECB bör presentera en förklaring till uppskjutandet i en bilaga till det offentliggjorda beslutet.
Ändringsförslag  2 Utkast till förordning Skäl 6a (nytt)
Europeiska centralbankens utkast	Ändringsförslag
	(6a) I artikel 1 i förordning (EU) nr 1024/2013 sägs att ECB ska handla med fullständig hänsyn till och skyldighet att beakta den inre marknadens enhetlighet och integritet, baserat på likabehandling av kreditinstitut i syfte att förebygga regelarbitrage, och att ECB:s åtgärder, förslag eller politik varken direkt eller indirekt får diskriminera någon medlemsstat eller grupp av medlemsstater som plats för tillhandahållande av banktjänster eller finansiella tjänster i någon valuta. I detta sammanhang bör ECB agera i syfte att förebygga relativa fördelar som gynnar illojal konkurrens.
Ändringsförslag  3 Utkast till förordning Skäl 9
Europeiska centralbankens utkast	Ändringsförslag
(9) I artikel 25 i förordning (EU) nr 1024/2013 fastställs separationsprincipen, som innebär att ECB ska utföra de uppgifter som banken tilldelas genom förordning (EU) nr 1024/2013 utan inverkan på och åtskilt från dess penningpolitiska eller övriga uppgifter. För att stärka denna separationsprincip har det i enlighet med artikel 26 inrättats en tillsynsnämnd, som bland annat ansvarar för att utarbeta utkast till beslut åt ECB-rådet på tillsynsområdet. Enligt de villkor som fastställs i artikel 24 i den förordningen ska dessutom ECB-rådets beslut omprövas av den administrativa omprövningsnämnden. Med beaktande av separationsprincipen och inrättandet av tillsynsnämnden och den administrativa omprövningsnämnden bör två olika förfaranden tillämpas: a) i de fall då ECB överväger att förelägga administrativa sanktioner inom ramen för sina tillsynsuppgifter ska beslut om detta fattas av ECB-rådet på grundval av ett fullständigt utkast till beslut från tillsynsnämnden och omprövas av den administrativa omprövningsnämnden, och b) i de fall då ECB överväger att förelägga sanktioner inom ramen för sina icke-tillsynsrelaterade uppgifter ska beslut om detta fattas av ECB:s direktion och omprövas av ECB-rådet.	(9) I artikel 25 i förordning (EU) nr 1024/2013 fastställs separationsprincipen, som innebär att ECB ska utföra de uppgifter som banken tilldelas genom förordning (EU) nr 1024/2013 utan inverkan på och åtskilt från dess penningpolitiska eller övriga uppgifter. För att undvika intressekonflikter måste ECB strikt följa denna princip i all sin verksamhet. För att stärka denna separationsprincip har det i enlighet med artikel 26 inrättats en tillsynsnämnd, som bland annat ansvarar för att utarbeta utkast till beslut åt ECB-rådet på tillsynsområdet. Enligt de villkor som fastställs i artikel 24 i den förordningen ska dessutom ECB-rådets beslut omprövas av den administrativa omprövningsnämnden. Med beaktande av separationsprincipen och inrättandet av tillsynsnämnden och den administrativa omprövningsnämnden bör två olika förfaranden tillämpas: a) i de fall då ECB överväger att förelägga administrativa sanktioner inom ramen för sina tillsynsuppgifter ska beslut om detta fattas av ECB-rådet på grundval av ett fullständigt utkast till beslut från tillsynsnämnden och omprövas av den administrativa omprövningsnämnden, och b) i de fall då ECB överväger att förelägga sanktioner inom ramen för sina icke-tillsynsrelaterade uppgifter ska beslut om detta fattas av ECB:s direktion och omprövas av ECB-rådet.
Ändringsförslag  4 Utkast till förordning Skäl 10a (nytt)
Europeiska centralbankens utkast	Ändringsförslag
	(10a) Mot bakgrund av banktjänsternas globalisering och det faktum att internationella standarder blir allt viktigare, bör ECB tillsammans med de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna etablera en regelbunden dialog med tillsynsmyndigheter utanför unionen för att främja internationell samordning och för att komma överens om gemensamma principer för föreläggande och tillämpning av sanktioner. Dialogen bör innefatta en gemensam uppfattning av vilka följder som divergerande sanktionspolitik får för marknadstillträde och konkurrens, och bör syfta till att göra de internationella villkoren mer harmoniserade.
Ändringsförslag  5 Utkast till förordning Artikel 1 – led 1 – led a Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 1 – led 6
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag ’viten: belopp som ett företag måste betala antingen som straff eller också för att ålägga de berörda personerna att uppfylla sina förpliktelser enligt ECB:s tillsynsförordningar och tillsynsbeslut vid fortsatt åsidosättande. Viten ska beräknas för varje dag av fortsatt åsidosättande a) sedan företag underrättats om ett beslut med krav på att ett sådant åsidosättande ska upphöra i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 andra stycket eller b) när det fortsatta åsidosättandet omfattas av artikel 18.7 i förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (*), i enlighet med det förfarande som anges i artikel 4b i denna förordning,” ’viten: belopp som ett företag måste betala antingen som straff eller också för att ålägga de berörda personerna att uppfylla sina förpliktelser enligt ECB:s tillsynsförordningar och tillsynsbeslut vid fortsatt åsidosättande. Viten ska beräknas för varje helt dygn av fortsatt åsidosättande a) sedan företag underrättats om ett beslut med krav på att ett sådant åsidosättande ska upphöra i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 andra stycket eller b) när det fortsatta åsidosättandet omfattas av artikel 18.7 i förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (*), i enlighet med det förfarande som anges i artikel 4b i denna förordning, ____________ _____________ (*) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63. (*) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.
Motivering
Detta ändringsförslag klargör att viten ska beräknas för varje helt dygn (24 timmar) av fortsatt åsidosättande
Ändringsförslag  6 Utkast till förordning Artikel 1 – led 2 Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 1a – punkt 3
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag 3. ECB får offentliggöra ett beslut om att förelägga ett företag administrativa sanktionsavgifter för överträdelser av direkt tillämplig unionsrätt respektive sanktioner för överträdelser av ECB:s förordningar eller beslut, såväl på som utanför tillsynsområdet, oavsett om beslutet har överklagats eller inte. ECB ska genomföra detta offentliggörande i enlighet med tillämplig unionsrätt, oberoende av eventuella nationella lagar eller förordningar och, när tillämplig unionsrätt utgörs av direktiv, av den nationella lagstiftningen som införlivar dessa direktiv.’ 3. Efter att ha meddelat det berörda företaget ska ECB, enligt ett transparent förfarande och bestämmelser som ska offentliggöras, offentliggöra, som generell regel utan onödigt dröjsmål, ett beslut om att förelägga ett företag administrativa sanktionsavgifter för överträdelser av direkt tillämplig unionsrätt respektive sanktioner för överträdelser av ECB:s förordningar eller beslut, såväl på som utanför tillsynsområdet, förutsatt att alla rättsliga möjligheter till överklagande av ett sådant beslut har uttömts. När ECB bedömer att ett omedelbart offentliggörande skulle äventyra de finansiella marknadernas stabilitet eller stå i orimlig proportion till de sanktioner som föreläggs ett företag ska banken ha frihet att skjuta upp beslutets offentliggörande upp till tre år efter det datum då beslutet fattades. ECB ska på begäran föra konfidentiella muntliga diskussioner bakom stängda dörrar med ordföranden och vice ordföranden för Europaparlamentets behöriga utskott om sådana fall. ECB ska presentera en förklaring till uppskjutandet i en bilaga till det offentliggjorda beslutet. ECB ska offentliggöra i de fall och i enlighet med de villkor som anges i tillämplig unionsrätt, oberoende av eventuella nationella lagar eller förordningar och, när tillämplig unionsrätt utgörs av direktiv, av den nationella lagstiftningen som införlivar dessa direktiv.
Ändringsförslag  7 Utkast till förordning Artikel 1 – led 2 Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 1a – punkt 3a (ny)
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag   3a. Utan hänsyn till andra specifika behörigheter som de nationella behöriga myndigheterna kan ha enligt nationell lag ska de även fortsättningsvis vara behöriga att förelägga administrativa sanktioner, men ska förelägga kreditinstitut som står under direkt tillsyn av ECB sådana sanktioner endast om ECB begär att de ska inleda förfaranden för detta syfte.
Motivering
Det har tidigare visat sig att bristande tillsyn ofta har berott på oklarheter om vem det är som i sista hand är behörig att ta initiativ till förfaranden avseende åsidosättande. Detta ändringsförslag syftar till att förhindra konflikter mellan myndigheter, vilket är synnerligen viktigt.
Ändringsförslag  8 Utkast till förordning Artikel 1 – led 4 – led b Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 3 – punkt 10
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag ”Om ett åsidosättande uteslutande har samband med en uppgift som ECBS eller ECB anförtrotts enligt fördraget och ECBS-stadgan, kan ett förfarande avseende åsidosättande inledas endast på grundval av denna förordning, oavsett om det finns någon nationell lag eller förordning som föreskriver ett separat förfarande. Om ett åsidosättande även berör ett eller flera områden som ligger utanför behörigheten för ECBS eller ECB, ska rätten att inleda ett förfarande avseende åsidosättande på grundval av denna förordning vara oberoende av varje rätt som en behörig nationell myndighet har att inleda separata förfaranden som avser sådana områden utanför behörigheten för ECBS eller ECB. Denna bestämmelse ska inte påverka tillämpningen av straffrätt eller nationell rätt som avser tillsynsbefogenheterna i deltagande medlemsstater, i överensstämmelse med förordning (EU) nr 1024/2013.” ”Om ett åsidosättande uteslutande har samband med en uppgift som ECBS eller ECB anförtrotts enligt fördraget och ECBS-stadgan, kan ett förfarande avseende åsidosättande inledas endast på grundval av denna förordning, oavsett om det finns någon nationell lag eller förordning som föreskriver ett separat förfarande. Om ett åsidosättande även berör ett eller flera områden som ligger utanför behörigheten för ECBS eller ECB, ska rätten att inleda ett förfarande avseende åsidosättande på grundval av denna förordning vara oberoende av varje rätt som en behörig nationell myndighet har att inleda separata förfaranden som avser sådana områden utanför behörigheten för ECBS eller ECB. Denna bestämmelse ska inte påverka tillämpningen av straffrätt eller nationell rätt som avser tillsynsbefogenheterna i deltagande medlemsstater, i överensstämmelse med förordning (EU) nr 1024/2013. Dessutom ska intäkterna från de sanktioner som avses i artikel 9 i denna förordning även i fortsättningen stå till ECB:s förfogande, förutsatt att banken anger ett annat ändamål för dessa intäkter än finansiering av löpande utgifter och att man redogör för användningen av dem inför Europaparlamentet och revisionsrätten.”
Ändringsförslag  9 Utkast till förordning Artikel 1 – led 4a (nytt) Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 4 – punkt 1
Nuvarande lydelse Ändringsförslag   4a. Artikel 4.1 ska ersättas med följande: 1. Rätten att besluta om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande som föreskrivs i denna förordning skall upphöra att gälla ett år efter att förekomsten av det påstådda åsidosättandet först blev känt antingen av ECB eller av den medlemsstats nationella centralbank inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet skett och i alla händelser fem år efter att åsidosättandet skett eller, i fall av fortsatt åsidosättande, fem år efter det att detta upphört. ”1. Rätten att besluta om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande som föreskrivs i denna förordning ska upphöra att gälla ett år efter att förekomsten av det påstådda åsidosättandet blev känt antingen av ECB eller av den medlemsstats nationella centralbank inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet skett och i alla händelser tre år efter det datum då beslutet fattades att inleda ett förfarande avseende åsidosättandet eller, i fall av fortsatt åsidosättande, tre år efter det att detta har upphört.”
Motivering
Med nuvarande ordalydelse löper rätten att fatta beslut om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande i alla händelser ut fem år efter att åsidosättandet inträffade. Detta kan vara problematiskt eftersom det i vissa komplexa fall kan gå flera år innan ett åsidosättande blir känt. Föredraganden föreslår att man förkortar femårsperioden till en treårsperiod som börjar löpa det datum som beslut fattas om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande snarare än det datum då åsidosättandet inträffade.
Ändringsförslag  10 Utkast till förordning Artikel 1 – led 5 Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 4c – punkt 1
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag 1. Med avvikelse från vad som sägs i artikel 4 ska rätten att fatta ett beslut om att förelägga en administrativ sanktion med avseende på åsidosättanden av direkt tillämpliga akter i unionsrätten samt av beslut och förordningar som har antagits av ECB inom ramen för dess tillsynsuppgifter upphöra att gälla fem år efter det att åsidosättandet har skett eller, i fall av fortsatt åsidosättande, fem år efter det att detta har upphört. 1. Med avvikelse från vad som sägs i artikel 4 ska rätten att fatta ett beslut om att förelägga en administrativ sanktion med avseende på åsidosättanden av direkt tillämpliga akter i unionsrätten samt av beslut och förordningar som har antagits av ECB inom ramen för dess tillsynsuppgifter upphöra att gälla fem år efter det datum då beslutet fattades att inleda ett förfarande avseende åsidosättandet eller, i fall av fortsatt åsidosättande, fem år efter det att detta har upphört.
Ändringsförslag  11 Utkast till förordning Artikel 1 – led 5 Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 4c – punkt 2
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag 2. Varje åtgärd som vidtas av ECB med avseende på utredningen eller förfarandet för ett åsidosättande ska leda till att tidsfristen enligt punkt 1 avbryts. Preskriptionstiden ska avbrytas från och med den dag då den berörda enhet som står under tillsyn underrättas om åtgärden. Varje avbrott medför att tidsfristen börjar löpa på nytt. Tidsgränsen får emellertid inte flyttas fram mer än tio år efter det att åsidosättandet har skett eller, i fall av fortsatt åsidosättande, tio år efter det att detta har upphört. 2. Varje åtgärd som vidtas av ECB med avseende på utredningen eller förfarandet för ett åsidosättande ska leda till att tidsfristen enligt punkt 1 avbryts. Preskriptionstiden ska avbrytas från och med den dag då den berörda enhet som står under tillsyn underrättas om åtgärden. Varje avbrott medför att tidsfristen börjar löpa på nytt. Tidsgränsen får emellertid inte flyttas fram mer än sju år efter det datum då beslutet fattades att inleda ett förfarande avseende åsidosättandet eller, i fall av fortsatt åsidosättande, sju år efter det att detta har upphört.
Motivering
ECB rekommenderar att tidsfristen inte ska vara längre än tio år efter att åsidosättandet inträffade. Detta kan vara problematiskt eftersom det i vissa komplexa fall kan gå flera år innan ett åsidosättande blir känt. Föredraganden föreslår att man förkortar tioårsperioden till en sjuårsperiod som börjar löpa det datum som beslut fattas om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande snarare än det datum då åsidosättandet inträffade.
Ändringsförslag  12 Utkast till förordning Artikel 1 – led 5 Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 4c – punkt 4a (ny)
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag   4a. Åtgärder som avbryter preskriptionstiden skall särskilt utgöras av följande:   a) När ECB eller en medlemsstats behöriga myndighet skriftligen begär upplysningar,   b) när ECB eller en medlemsstats behöriga myndighet ger skriftlig auktorisation att genomföra inspektioner,   c) när en medlemsstats behöriga myndighet inleder ett förfarande avseende åsidosättande.
Motivering
Detta ändringsförslag syftar till att ge vägledning när det gäller vilken typ av åtgärder som bör kunna avbryta preskriptionstiden. Den baseras delvis på artikel 25.3 i förordning nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.
Ändringsförslag  13 Utkast till förordning Artikel 1 – led 5a (nytt) Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 5
Nuvarande lydelse Ändringsförslag   5a. Artikel 5 ska ersättas med följande: Artikel 5 ”Artikel 5 Juridisk överprövning Juridisk överprövning Europeiska gemenskapens domstol skall enligt artikel 172 i fördraget ha obegränsad behörighet att överpröva slutgiltiga beslut i vilka sanktioner föreläggs. Enligt vad som sägs i artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Europeiska unionens domstol ha obegränsad behörighet att överpröva slutgiltiga beslut i vilka sanktioner föreläggs.”
Motivering
Den nuvarande ordalydelsen hänvisar till en föråldrad fördragsnumrering. Den aktuella artikel 5 är också formulerad på ett sätt som ger intryck av att en juridisk överprövning garanteras i förordningen, när den i stället baseras på fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Ändringsförslag  14 Utkast till förordning Artikel 1 – led 5b (nytt) Förordning (EG) nr 2532/98 Artikel 6a (ny)
Europeiska centralbankens utkast Ändringsförslag   5b. Följande artikel ska införas:   ”Artikel 6a   Intern dialog   Enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska ECB etablera en regelbunden dialog med tillsynsmyndigheter utanför unionen för att arbeta för en enhetlig tillämpning av sanktioner och sanktionsmekanismer på internationell nivå.”

MOTIVERING

1. Bakgrund

Den 23 november 1998 antog Europeiska unionens råd rådets förordning (EG) nr 2532/98 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner[1]. Efter åtskilliga år av tillämpning av rådets förordning (EG) nr 2532/98 och med hänsyn till att ECB:s befogenheter utvidgades genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut[2], översände ECB den 16 april 2014 en rekommendation till rådet om en rådsförordning om ändring av förordning (EG) nr 2532/98[3].

ECB:s rekommendation innehåller förslag till ändringar av definitionen av viten (artikel 1), allmänna principer och räckvidd (artikel 1a), sanktioner när en skyldighet inte uppfylls (artikel 2), förfarandebestämmelser för inledandet av förfaranden avseende åsidosättande och förhållandet till nationell behörighet (artikel 3), särskilda bestämmelser för den övre gränsen för sanktioner som ECB förelägger inom ramen för sin tillsynsverksamhet (ny artikel 4a), särskilda förfarandebestämmelser för föreläggande av sådana sanktioner, inklusive ett omprövningsförfarande (artikel 4b) samt specifika tidsfrister för administrativa sanktioner som ECB förelägger inom ramen för sin tillsynsverksamhet (ny artikel 4c).

2. Förfarandet i Europaparlamentet

Enligt artikel 129.4 i EUF-fördraget ska rådet höra parlamentet. ECON-utskottet är ansvarigt utskott för ärendet.

3. Allmänna överväganden

Den finansiella krisen belyste behovet av bättre reglering och tillsyn av finanssektorn inom EU. Nya bestämmelser har antagits för att garantera att alla finansiella aktörer, produkter och marknader är ordentligt reglerade och har en effektiv tillsyn. Dessa bestämmelser utgör en grundläggande ram för samtliga 28 EU-medlemsstater och är basen för en ordentligt fungerande gemensam marknad för finansiella tjänster.

Den därpå följande krisen inom euroområdet visade på en extra dimension. Den blixtbelyste den potentiellt onda cirkeln av riskspridning mellan banker och stater. Det blev tydligt att om den gemensamma valutan skulle överleva och blomstra på lång sikt krävdes en bättre styrd och djupare integrerad ekonomisk och monetär union. För att bryta den onda cirkeln räcker det inte med en robustare finanssektor. Det fanns en allmän enighet om att det, särskilt för länder som har gemensam valuta, var nödvändigt med ett djupare och mer integrerat angreppssätt – i praktiken genom att se till att samtliga 28 medlemsstater följer bestämmelserna. Det är bakgrunden till att stats- och regeringscheferna i juni 2012 förband sig att inrätta en bankunion. Bankunionen inrättas särskilt för de länder som har euro som gemensam valuta, men den är också öppen för de EU-medlemsländer som önskar ansluta sig trots att de inte har euro som valuta.

Rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2532/98 bör vara ytterligare ett steg i riktning mot införandet av ett mer sammanhängande och integrerat regelverk.

3.1. ECB:s roll: bättre tillsyn av det finansiella systemet

För att regleringar ska vara helt effektiva krävs det att de kompletteras av tillsyn och tvingande medel för genomförande. Syftet är därför att uppgradera tillsynen av finanssektorn på EU-nivå, och dels förbättra samordningen mellan nationella tillsynsmyndigheter, dels förstärka den EU-omfattande tillsynen för att kunna hantera risker och andra aspekter med gränsöverskridande effekter, i sista hand under ECB:s vägledning. Båda tillsynsnivåerna kompletterar varandra och är nödvändiga för att garantera finansiell stabilitet i Europa.

Den 4 november 2013, ca ett år efter att kommissionen hade föreslagit att man skulle inrätta en gemensam banktillsynsmekanism i euroområdet trädde den gemensamma tillsynsmekanismen (Single Supervisory Mechanism (SSM)) i kraft. Denna mekanism kommer att vara fullt driftsfärdig i november 2014.

SSM ger ECB nya tillsynsbefogenheter avseende bankerna inom euroområdet, inklusive auktorisering av alla banker i EU och följdriktig och konsekvent tillämpning av den gemensamma regelboken inom euroområdet, direkt tillsyn av viktiga banker, inklusive alla banker som har tillgångar på minst 30 miljarder EUR eller vars tillgångar utgör minst 20 % av deras hemländers BNP (ca 130 banker) och, slutligen, kontroll av nationella tillsynsmyndigheters tillsyn av mindre viktiga banker. ECB kan, som slutlig tillsynsutövare, alltid besluta att utöva direkt tillsyn över en eller flera av dessa kreditinstitut för att garantera en konsekvent tillämpning av höga tillsynsstandarder. ECB har i uppdrag att se till att den gemensamma regelboken tillämpas följdriktigt och konsekvent inom euroområdet.

3.2. Sanktioner inom SSM

Det råder en vitt spridd uppfattning att bristen på förtroende för regleringarna bidrog till krisen, eftersom tillämpningen visade sig ha allvarliga brister. När det gäller finansiella angelägenheter har man av tradition haft stor tilltro till ”marknadsdisciplinen”, men för att systemet med marknadsövervakning ska fungera väl är det också mycket viktigt med transparens. Det krävs alltså inte bara att den nödvändiga informationen finns tillgänglig, utan att den också faktiskt når marknaden, och dessutom att den tolkas korrekt av marknadsaktörerna och utnyttjas i deras beslut.

För att bygga upp SSM:s trovärdighet krävs det alltså mera än bara transparens avseende kvaliteten på bankernas tillgångar. Finansmarknaderna och alla deras användare behöver också vara övertygade om att tillsynsmekanismen i framtiden kan vidta åtgärder mot banker som inte följer bestämmelserna. Detta innebär att ECB behöver en tydlig och entydig behörighet att utfärda sanktioner.

4. Förslaget till betänkande: särskilda överväganden

Som en första kommentar noterar föredraganden att det saknas en kvalitativ konsekvensbedömning. Föredraganden förstår att det är angeläget att ändra förordning (EG) nr 2532/98 mot bakgrund av inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) i november 2014, men anser trots det att ett flertal brister skulle ha kunnat åtgärdas på ett effektivt sätt om man hade utnyttjat konsekvensbedömningsmetoden.

Föredraganden välkomnar trots det ECB:s rekommendation och stöder dess syfte. Han föreslår förbättringar av vissa element i rekommendationen, med nedanstående huvudsakliga modifieringar.

4.1. Offentliggörande av administrativa sanktioner

I linje med rådets förordning (EU) nr 1024/2013, särskilt artikel 18.6, och med Europaparlamentets upprepade uppmaningar till ökad transparens i samband med ECB:s beslutsfattande, föreslår föredraganden att ECB som generell regel att åläggs att utan onödigt dröjsmål offentliggöra sina beslut om administrativa sanktionsavgifter för överträdelser av direkt tillämplig unionsrätt samt sanktioner för överträdelser av ECB:s förordningar eller beslut, både på och utanför tillsynsområdet samt huruvida sådana beslut har överklagats.

Det kan emellertid finnas situationer då ett omedelbart offentliggörande inte är lämpligt, t.ex. när ett beslut skulle äventyra de finansiella marknadernas stabilitet eller stå i orimlig proportion till de sanktioner som föreläggs ett företag. Föredraganden instämmer därför i att ECB bör få frihet att skjuta upp offentliggörandet av sådana beslut. I linje med rådets förordning (EU) nr 1024/2013, särskilt artikel 20.8, anser han dock att ordföranden och vice ordföranden för Europaparlamentets behöriga utskott bör kunna begära en konfidentiell muntlig diskussion med ECB om sådana beslut. För att maximera transparensen föreslår föredraganden ett förfarande där full insyn ska råda efter en viss period, t.ex. 3 år, och således att konfidentialiteten då automatiskt ska upphöra och informationen bli fritt tillgänglig, samt en skyldighet för ECB att i efterhand motivera varje avvikelse från den allmänna bestämmelsen om omedelbart offentliggörande.

4.2. Delad behörighet mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna

Det har tidigare visat sig att bristande tillsyn ofta har berott på oklarheter om vem det är som i sista hand är behörig att ta initiativ till förfaranden avseende åsidosättande. Därför föreslår föredraganden en ändring av den nya artikel 1a som ECB rekommenderar. Han vill särskilt rekommendera att man i denna artikel, som fastställer de allmänna principerna, lägger till en explicit uppdelning av ansvaret. Utan hänsyn till andra specifika behörigheter som de nationella behöriga myndigheterna kan ha enligt nationell lag ska de även fortsättningsvis vara behöriga att förelägga administrativa sanktioner, men får bara förelägga kreditinstitut som står under direkt tillsyn av ECB sådana sanktioner om ECB begär att myndigheten i fråga ska inleda ett förfarande för detta syfte.

4.3 Tidsfrister för administrativa sanktioner

I sin rekommendation föreslår ECB att rätten att besluta om att förelägga en administrativ sanktion för ett fall av åsidosättande ska upphöra fem år efter att åsidosättandet inträffade. Detta kan vara problematiskt eftersom det i vissa komplexa fall kan gå flera år innan ett åsidosättande blir känt. Föredraganden föreslår därför att femårsperioden börjar löpa det datum som beslut fattas om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande snarare än det datum då åsidosättandet inträffade.

För att motverka att tidsfristerna i praktiken blir (potentiellt mycket) längre som ett resultat av den senare starttidpunkten föreslår föredraganden att man minskar själva tidsfristen från fem till tre år. Dessutom ger han råd om vilken typ av agerande från ECB:s sida som skulle kunna leda till att tidsfristen avbryts.

• [1]  EUT L 318, 27.11.1998, s. 4.
• [2]  EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.
• [3]  ECB/2014/19.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Europeiska centralbankens befogenheter i fråga om sanktioner
Referensnummer	10896/2014 – C8-0090/2014 – 2014/0807(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	2.7.2014
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 14.7.2014
Föredragande        Utnämning	Kay Swinburne 22.7.2014
Behandling i utskott	13.10.2014	3.11.2014
Antagande	11.11.2014
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	32 22 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Gerolf Annemans, Burkhard Balz, Hugues Bayet, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Esther de Lange, Fabio De Masi, Anneliese Dodds, Markus Ferber, Jonás Fernández, Elisa Ferreira, Sven Giegold, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Petr Ježek, Othmar Karas, Georgios Kyrtsos, Alain Lamassoure, Philippe Lamberts, Werner Langen, Sander Loones, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Notis Marias, Fulvio Martusciello, Costas Mavrides, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dariusz Rosati, Alfred Sant, Molly Scott Cato, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Paul Tang, Sampo Terho, Michael Theurer, Ernest Urtasun, Marco Valli, Cora van Nieuwenhuizen, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Steven Woolfe, Pablo Zalba Bidegain, Marco Zanni, Sotirios Zarianopoulos
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Matt Carthy, Frank Engel, Ildikó Gáll-Pelcz, Danuta Jazłowiecka, Jeppe Kofod, Thomas Mann, Alessia Maria Mosca, Norica Nicolai, Nils Torvalds
Ingivande	12.11.2014