BETÄNKANDE om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2013

26.3.2015 - (2014/2140(DEC))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Ingeborg Gräßle

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2013

(2014/2140(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–       med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013[1],

–       med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2013 (COM(2014)0510 – C8-00140/2014)[2],

–       med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2013, med institutionernas svar[3],

–       med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet[4], som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2013 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av sitt beslut av den … om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen[5] och sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet,

–       med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av rådets rekommendation av den 17 februari 2015 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013 (05303/2015 – C8-0053/2015),

–       med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–       med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget[6],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002[7], särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–       med beaktande av artikel 93 och bilaga V i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0067/2015), och av följande skäl:

A.     Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

B.     I revisionsrättens särskilda rapporter finns information om frågor som rör förvaltningen av medel, och därför är dessa rapporter viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.     Europaparlamentets slutsatser om revisionsrättens särskilda rapporter ingår i ovannämnda beslut av den ... om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, Avsnitt III – kommissionen.

Del I – Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2013 ”Korrekta uppgifter om bruttonationalinkomst (BNI): en mer strukturerad och målinriktad strategi skulle göra kommissionens kontroll mer ändamålsenlig”

1.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en strukturerad och formaliserad analys som tar hänsyn till kostnader och nytta så att den kan planera och prioritera sin kontroll av specifika områden eller sammanställnings(del)processer. Parlamentet anser att vid analysen ska hänsyn tas till riskerna i samband med medlemsstaternas sammanställning av sina nationalräkenskaper och den relativa storleken av BNI-komponenter i den totala ekonomin. Parlamentet anser att riskbedömningen bör grundas på all tillgänglig kvalitativ och kvantitativ information vid Eurostats samtliga avdelningar och inriktas på de sammanställningsförfaranden som beskrivs i medlemsstaternas BNI-förteckningar och senaste BNI-kvalitetsrapporter.

2.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förkorta längden på sin kontrollcykel för att begränsa användningen av allmänna reservationer. Parlamentet anser att sådana reservationer endast bör användas i undantagsfall då det finns en betydande risk för att unionens ekonomiska intressen inte är skyddade, exempelvis om en medlemsstat utför en större revidering under kontrollcykeln eller genomför den med oregelbundna intervaller.

3.      Europaparlamentet uppmanar Eurostat att tydligt och i tid rapportera till BNI-kommittén om alla fall där principen om kostnadseffektivitet anses vara tillämplig.

4.      Europaparlamentet förväntar sig att kommissionens kontrollprocess inbegriper en strukturerad och formaliserad kvalitativ riskbedömning av de sammanställningsförfaranden som beskrivs i BNI-förteckningarna och ingående kontroll av väsentliga och riskutsatta BNI-komponenter. Parlamentet anser att de BNI-komponenter som ska kontrolleras ingående bör väljas ut i enlighet med den kostnadsnyttoanalys som beskrivs i rekommendation 1. Parlamentet anser att omfattningen av och målen för denna ingående kontroll bör vara mer omfattande än vid den direkta kontroll som Eurostat har utfört under den senaste kontrollcykeln.

5.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid sina kontroller lägga särskild vikt vid om medlemsstaternas BNI är fullständig och om jämförbara beräkningsmetoder har använts för att behandla den svarta ekonomin i nationalräkenskaperna. Parlamentet uppmanar Eurostat att kontrollera huruvida kommissionens riktlinjer följs i samtliga medlemsstater och vidta lämpliga åtgärder för att se till att denna fråga behandlas på ett jämförbart sätt i de olika medlemsstaterna.

6.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dokumentera sitt arbete, bland annat genom kompletta uppgifter om den kontroll som Eurostat utför genom skrivbordskontroller och/eller besök vid de nationella statistikkontoren. Parlamentet anser att Eurostats kontrollfiler bör göra det möjligt för ledningen att tydligt identifiera resultatet av de kontroller som görs av utvalda BNI-komponenter i enlighet med normerna för intern kontroll.

7.      Europaparlamentet uppmanar Eurostat, när det är möjligt, att bedöma den potentiella effekten (vid kvantifierbara iakttagelser) och/eller det riskutsatta beloppet (vid icke kvantifierbara iakttagelser) av åtgärdspunkterna och fastställa tydliga väsentlighetskriterier, för att göra specifika reservationer. Parlamentet anser att dessa kriterier bör vara antingen kvalitativa eller kvantitativa. Parlamentet anser att som en allmän regel bör reservationer göras avseende diskreta BNI-komponenter som gäller de åtgärdspunkter som de nationella statistikkontoren inte har behandlat inom de fastställda tidsfristerna och vilkas effekter kan bli väsentliga.

8.      Europaparlamentet uppmanar Eurostat att förbättra samordningen mellan den avdelning som ansvarar för kontrollen av BNI som beräkningsgrund för egna medel och de andra avdelningarna, särskilt de avdelningar som sysslar med nationalräkenskaper. Parlamentet anser att i de fall där eventuella åtgärder som vidtas av andra avdelningar vid Eurostat kan få effekter på sammanställningen av bruttonationalprodukten (BNP) och/eller BNI bör BNI-kommittén rådfrågas, och det slutliga beslutet om åtgärderna bör fattas på lämplig nivå i Eurostats hierarki.

9.      Europaparlamentet uppmanar Eurostat att förbättra sina bedömningsrapporter så att de ger en komplett, tydlig och konsekvent utvärdering av medlemsstaternas BNI-uppgifter. Parlamentet anser att BNI-kommitténs årliga yttranden bör innehålla en tydlig bedömning av huruvida medlemsstaternas BNI-uppgifter är lämpliga (eller inte) som beräkningsgrund för egna medel, huruvida innehållet i uppgifterna följer kraven i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003[8] (BNI-förordningen) och huruvida de används på ett lämpligt sätt i budgetprocessen i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000[9] (förordningen om egna medel).

10.    Europaparlamentet anser att GD Budgets och Eurostats årliga verksamhetsrapporter bör ge en rättvisande bild av kontrollen av medlemsstaternas BNI-uppgifter och av förvaltningen av BNI-baserade egna medel. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa en skyldighet för Eurostat att regelbundet rapportera om resultatet av sina kontroller av BNI-uppgifter så att GD Budget kan göra den försäkran som ska användas inom ramen för dess årliga verksamhetsrapporter.

Del II – Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2013 ”EU:s utvecklingsbistånd till Centralasien”

11.    Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten som innehåller en bedömning av EU:s utvecklingsbistånd till Centralasien. Parlamentet noterar iakttagelserna, slutsatserna och rekommendationerna och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

Allmänna kommentarer

12.    Europaparlamentet ser med tillfredsställelse på att rapporten visar att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten har gjort betydande ansträngningar i ett sammanhang som bjudit på utmaningar, både geografiskt och politiskt.

13.    Parlamentet påpekar dock att det fortfarande finns utrymme för förbättringar och att unionens utvecklingsstrategier med hjälp av ändamålsenligt stöd kan inriktas och utformas bättre för att unionens politiska mål ska bli synligare och få större genomslagskraft på regional nivå.

14.    Europaparlamentet betonar att omfattningen och arten av unionens engagemang måste differentieras och villkoras utifrån mätbara framsteg på områdena demokratisering, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer, hållbar socioekonomisk utveckling, rättsstatsprincipen och kampen mot korruption, och att unionen måste erbjuda stöd där det behövs för att hjälpa fram sådana framsteg, enligt riktlinjer liknande principerna för unionens grannskapspolitik.

15.    Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU fortsätter att främja program med inriktning på de centralasiatiska länderna för att förståelse och samarbete över gränserna ska kunna utvecklas mellan länderna i regionen.

16.    Parlamentet påpekar vidare att utvecklingssamarbetet med de centralasiatiska länderna endast kan leda till resultat om dessa länder följer de internationella normerna för demokrati, styrelseskick, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar också att unionens utvecklingssamarbete inte får underordnas ekonomiska intressen eller energi- och säkerhetsintressen.

Framtida utveckling för planeringen och genomförandet av kommande utvecklingsbistånd

17.    Europaparlamentet anser att kommissionen bör utforma alla framtida regionala program så att de kan få en verkligt regional dimension.

18.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att koncentrera allt stöd till ett begränsat antal sektorer.

19.    Europaparlamentet påpekar att det framtida utvecklingsbiståndet bör förbättras via dels ökad intern EU-samordning, dels ökade kontakter med andra internationella givare och regionala intressenter.

20.    Europaparlamentet ger sitt starka stöd till inrättandet av fullvärdiga EU-delegationer i samtliga centralasiatiska länder i syfte att öka unionens närvaro och synlighet i regionen och stärka det långsiktiga samarbetet och engagemanget på alla samhällsområden, samt för att främja bättre förståelse, framväxten av en rättsstat och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att sådana delegationer i hög grad kommer att bidra till att målen för utvecklingsbiståndet uppnås.

21.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett system för beräkning och rapportering av de sammanlagda administrativa kostnaderna i samband med utvecklingsbistånd.

22.    Europaparlamentet begär att kommissionen definierar och tillämpar stabila och objektivt verifierbara villkor för alla budgetstödprogram som ska fortsätta, och i synnerhet lägger tillräcklig vikt vid stödet till korruptionsbekämpningsåtgärder,

23.    Europaparlamentet påminner om att korruption är ett allvarligt problem i de centralasiatiska länderna. Parlamentet påpekar att i Transparency International’s korruptionsindex hade samtliga centralasiatiska länder år 2011 värden som låg under 28 av 100, och att Kirgizistan, Turkmenistan och Uzbekistan var bland de 10 % som låg längst ned på listan med 182 granskade länder.

24.    Europaparlamentet anser att denna utbredda korruption kan påverka kommissionens rykte och minska stödprogrammens ändamålsenlighet.

25.    Europaparlamentet anser att beslut om utbetalningar bör bygga på de framsteg som partnerländerna har gjort snarare än på deras reformåtaganden. Parlamentet framhåller vikten av man sörjer för en adekvat politisk dialog, fortlöpande övervakning av sektorsvisa reformer, program för att mäta funktionalitet samt hållbarhet i fråga om resultaten.

26.    Europaparlamentet kräver större insyn i anslagen från unionen och medlemsstaternas ambassader till verkligt oberoende icke-statliga partner för att de ska kunna spela en effektiv roll för civilsamhällets utveckling och konsolidering.

27.    Europaparlamentet begär att kommissionen förbättrar programmens utformning och utförande mot bakgrund av erfarenheter och ändrade förhållanden.

28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om resultat och effekter på ett sådant sätt att det går att jämföra med planer och mål.

Del III – Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2013 ”Har komponenten Life Miljö i Lifeprogrammet varit ändamålsenlig?”

29.    Europaparlamentet understryker att Lifeprogrammet måste fungera som katalysator för förändringar av hur politiken utvecklas och genomförs. Parlamentet betonar att kommissionen måste fastställa tydliga, specifika, mätbara och uppnåbara mål för de projekt som får finansiering.

30.    Europaparlamentet betonar att projekt som finansieras via Life-programmet måste hjälpa till att uppnå de specifika målen för mer än ett av programmets prioriterade områden. Parlamentet understryker att man måste undvika att de finansierade projekten isoleras, och i stället se till att de får en transnationell karaktär och på ett mätbart sätt bidrar till spridning, hållbarhet och upprepning av projektresultaten i andra medlemsstater.

31.    Europaparlamentet noterar att valet av de bästa projekten ibland kan försvåras av de nationella tilldelningarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att behålla den geografiska balansen genom att föreslå mer integrerade projekt, men upprepar att medlen framför allt bör fördelas i enlighet med projektens meriter och inte på ett sätt som inverkar negativt på projektens kvalitet.

32.    Europaparlamentet noterar att särskild uppmärksamhet bör ägnas projektens potential att bli spridda, att vara hållbara och att kunna upprepas. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa tydliga indikatorer för bedömning av de utvärderade projektens spridnings-, hållbarhets- och upprepningspotential, så att programmets mål kan nås. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att följa upp dessa mål.

33.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina verktyg för programstyrning så att man kan undvika icke-transparenta urvalsförfaranden. Parlamentet anser att detta inbegriper förbättring av utvärderingsblanketterna vid projekturvalsfasen, införande av detaljerade mallar för utvärdering av de kostnader som det begärs ersättning för, korrekt projektövervakning, införande av adekvata gemensamma resultatindikatorer samt noggrann uppföljande projektövervakning.

Del IV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2013 ”Lägesbedömning av modellen för samordnad granskning (”single audit”) och kommissionens användning av de nationella revisionsmyndigheternas arbete inom sammanhållningsområdet”

34.    Europaparlamentet betonar de effektivitetsvinster som en samordnad granskningskedja (”single audit”) grundad på gemensamma principer och standarder kan medföra. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna, kommissionen och revisionsrätten att fortsätta med sina insatser på detta område. Parlamentet anser att en sådan samordnad granskningskedja också bör beakta programcyklernas flerårighet.

35.    Europaparlamentet påminner kommissionen om parlamentets anmärkningar[10] om revisionsrättens iakttagelser i dess årsrapport för 2012: ”Europaparlamentet framhåller att resultaten av revisionsrättens granskning även tyder på svaga punkter i kontrollerna av utgifterna på primär nivå [i medlemsstaterna]. Parlamentet påpekar att medlemsstaternas myndigheter enligt revisionsrättens uppfattning i 56 % av de transaktioner inom regionalpolitiken som innehöll fel (kvantifierbara och/eller icke kvantifierbara) hade tillräckligt med information för att upptäcka och korrigera ett eller flera av felen innan de attesterade de utgiftsdeklarationer som skickades till kommissionen.” Parlamentet noterar att detta är anledningen till att parlamentet stödde reservationen från GD Regionalpolitiks generaldirektör angående förvaltnings- och kontrollsystemen för Eruf/Sammanhållningsfonden/Instrumentet för stöd inför anslutningen för programplaneringsperioden 2007−2013 i 17 medlemsstater (72 program) och efterlyste snabba åtgärder.

36.    Europaparlamentet är därför övertygat om att medlemsstaterna måste bli mycket mer vaksamma när de förvaltar strukturfonderna.

37.    Europaparlamentet betonar i detta sammanhang hur viktigt det är att införa nationella förklaringar som undertecknats på lämplig, företrädesvis politisk, nivå och att förlita sig på årliga förvaltningsförklaringar (artikel 59.5 i budgetförordningen).

38.    Europaparlamentet välkomnar att kommissionen sedan 2009 har genomfört omfattande granskningar på plats för att se över revisionsmyndigheternas arbete. Parlamentet noterar att kommissionen har genomfört 269 revisionsuppdrag och granskat 47 respektive 84 revisionsmyndigheter avseende Eruf och ESF. Parlamentet noterar att revisionsuppdragen täckte in ca 96 % respektive 99 % av de sammanlagda anslagen. Parlamentet anser att kommissionen under en programperiod bör granska alla operativa program minst en gång.

39.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens praxis att avbryta och ställa in betalningar när felen överskrider väsentlighetsgränsen på 2 %. Parlamentet anser att dessa är användbara instrument för att skydda unionens finansiella intressen och är övertygat om att kommissionen borde koncentrera sina egna revisionsinsatser på ”dåliga prestationer”.

40.    Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ge kommissionen tillräckligt detaljerad information om sina revisioner,

41.    Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation att kommissionen bör vidta lämpliga åtgärder så att revisionsmyndigheterna kan förlita sig på en stabil och bindande metodram som garanterar att unionens utgifter i alla medlemsstater kontrolleras utifrån samma standarder och att resultaten rapporteras korrekt.

42.    Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att kommissionen den 13 december 2013 lade fram ett meddelande om tillämpning av finansiella nettokorrigeringar för medlemsstaterna inom jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken (COM(2013)0934). Parlamentet betonar dock att det kommer att bero på flera olika faktorer om det nya instrumentet kommer att leda till fler nettokorrigeringar och därmed till en lägre felprocent inom sammanhållningspolitiken.

43.    Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten och kommissionen att utveckla ett revisionsinstrument som dels registrerar årliga fel och oriktigheter och dels tar hänsyn till finansiella korrigeringar under programperioden.

44.    Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i september 2013 aktualiserade färdplanen för genomförande och övervakning av ett korrekt genomförande av principen om samordnad granskning. Om de nationella myndigheterna följer denna princip ska den status som medför samordnad granskning kunna beviljas. Parlamentet vill ha ett exemplar av detta dokument.

45.    Europaparlamentet har förståelse för att utgiftskontroller kan anses utgöra en administrativ börda. Parlamentet anser att redovisningsskyldigheten inte får avskräcka potentiella förmånstagare från att ansöka om ekonomiskt stöd.

Del V – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2013 ”EU:s klimatfinansiering inom ramen för bistånd till tredjeland”

46.    Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten som granskar unionens klimatfinansiering inom ramen för det externa biståndet och ser det som ett viktigt bidrag till den allmänna politiska och budgetrelaterade debatten om unionens klimatpolitik och klimatdiplomati. Parlamentet noterar iakttagelserna, slutsatserna och rekommendationerna och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

Allmänna kommentarer

47.    Europaparlamentet välkomnar rapportens slutsatser som visar att kommissionen har skött unionens klimatrelaterade utgifter från EU-budgeten och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) väl.

48.    Europaparlamentet välkomnar också det arbete som kommissionen och medlemsstaterna inlett om en gemensam EU-standard för att övervaka, rapportera och kontrollera offentlig klimatfinansiering.

49.    Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt som revisionsrätten noterat i sin särskilda rapport, enligt vilken klimatfinansiering bör ligga utanför målet på 0,7 %. Parlamentet beklagar att man inte tagit fasta på detta koncept i förhandlingarna om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete

50.    Europaparlamentet påpekar dock att kommissionen behöver utöva ett tillräckligt ledarskap för att maximera sin internationella genomslagskraft och konsolidera verktygen för att utforma villkoren för unionens klimatdiplomati/gröna diplomati under kommande år, i synnerhet för att leverera de klimatrelaterade riktmärkena inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete som antogs i december 2013, där det sägs att kommissionen bör ”bidra till målet att minst 20 % av unionens budget ska gå till insatser för ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle, och minst 25 % av medlen inom det program för globala allmänna nyttigheter och utmaningar som föreskrivs i denna förordning bör användas till klimatförändring och miljö” (skäl 20 i förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete). Parlamentet påpekar att i bilaga IV till förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete specificeras det också att 27 % av medlen i detta program ska anslås till miljö- och klimatförändringar och att 50 % av programmet ska gå till klimatåtgärder och miljömål.

51.    Europaparlamentet välkomnar att sedan 2011 har ett åtagande att förbättra EU:s gemensamma programplanering gjorts i cirka 40 länder. Parlamentet påpekar dock att samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gäller klimatfinansieringen för utvecklingsländerna fortfarande behöver förbättras avsevärt så att inte bara 2020-åtagandena uppnås, utan även så att unionen kan förbli en föregångare när det gäller klimatåtgärder och bekämpning av korruption i utvecklingsländer.

52.    Europaparlamentet upprepar parlamentets stöd till en gemensam programplanering och dess erkännande av det betydande framsteg som gjorts på detta område. Parlamentet ser fram emot att höras på nytt, såsom utlovats av kommissionen, om en sådan programplanering leder till förändringar av programplaneringen inom ramen för instrumentet för utvecklingsbistånd.

53.    Europaparlamentet noterar förklaringarna om svårigheterna med spårning och rapportering på grund av varierande rapporteringspraxis i olika medlemsstater, som kommissionen ger i redovisningsrapporten om utvecklingsfinansiering, publicerad den 3 juli 2014 i form av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar, inbegripet ett avsnitt i volym I om klimatfinansiering som ger information om unionens klimatfinansiering. Parlamentet noterar att beloppet 7,3 miljarder EUR i snabbstartsfinansiering som unionen och medlemsstaterna tillhandahållit upprepas i rapporten, och begär bestämt ytterligare förbättringar i rapporteringen om effekterna och resultatet av utvecklingsstödet.

Framtida utveckling

54.    Europaparlamentet begär mer öronmärkning av medel till specifika sektorer, inbegripet klimatfinansiering där detta kanaliseras via budgetstöd och mer transparens för hur medlen används.

55.    Europaparlamentet anser att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör stärka sin kommunikationspolicy både när det gäller det stöd som ges globalt eller till enskilda mottagarländer och för att sprida unionens värderingar.

56.    Europaparlamentet inser att korruption förblir ett betydande hinder för en effektiv klimatfinansiering och uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar när det gäller att arbeta med utvecklingspartner i antikorruptionsfrågor.

57.    Europaparlamentet begär att kommissionen för rådet lägger fram ett förslag till färdplan som ökar klimatfinansieringen till Köpenhamnsöverenskommelsens mål för 2020, inbegripet en definition av privat finansiering.

58.    Europaparlamentet begär att kommissionen gör en oberoende utvärdering av den globala klimatförändringsalliansen, bland annat en undersökning om varför de flesta medlemsstaterna väljer att inte medfinansiera den.

59.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att rapportera i vilken omfattning unionens mål att använda 20 % av EU-budgeten och EUF-medlen mellan 2014 och 2020 till klimatrelaterade åtgärder genomförs inom ramen för utvecklingsbiståndet, och specificera vilka åtaganden de har ingått och vad de har betalat ut.

60.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013[11] (förordningen om en övervakningsmekanism) kommer överens om gemensamma standarder för övervakning, rapportering och verifiering, särskilt när det gäller respekten för definitionen av ”ny och kompletterande”, tillämpningen av Rio-markörerna och rapporteringen av utbetalningen av klimatfinansieringen.

61.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt samarbete för att införa EU:s uppförandekod om arbetsfördelning på området klimatfinansiering, särskilt när det gäller utbyte av information om anslag per land, gemensam programplanering och förebyggande och bekämpning av korruption inom klimatfinansieringen.

Del VI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2013 ”Tillförlitligheten i resultaten av medlemsstaternas kontroller av jordbruksutgifterna”

62.    Europaparlamentet erkänner att de system som granskades i den särskilda rapporten 18/2013 har ändrats genom de nya förordningarna om den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken har utökat ansvaret hos certifieringsorganen i medlemsstaterna när det gäller verifiering av utgifternas laglighet och korrekthet samt verifieringen av de kontrollresultat som sänds till kommissionen.

63.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående ansträngningar att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet förväntar sig att förenklingen av stödkriterierna leder till en förenkling av kontrollreglerna och kan bidra till en lägre felprocent.

64.    Europaparlamentet påminner kommissionen om att försäkra sig om att de problem man har haft inte upprepas. Parlamentet påminner om att revisionsrättens iakttagelser i sin årsrapport för 2012 var följande:

a)      Medlemsstaternas tillsyns- och kontrollsystem för ersättning av utgifter och för landsbygdsutveckling var delvis effektiva, och för en hel del av de transaktioner som var behäftade med fel hade de nationella myndigheterna tillräcklig information för att kunna upptäcka och åtgärda felen.

b)     Det integrerade administrations- och kontrollsystemets (IACS) effektivitet påverkas negativt huvudsakligen av inkorrekta databaser som används för korsvisa kontroller.

65.    Europaparlamentet betonar att parlamentet den 3 april 2014 stödde den reservation som generaldirektören för GD Jordbruk gjorde i generaldirektoratets årliga verksamhetsrapport för 2012 avseende de brister som kommissionen och revisionsrätten fann när det gällde vilken mark som var bidragsberättigad. Parlamentet upprepar att parlamentet i synnerhet har begärt att permanent betesmark måste registreras korrekt i databasen för systemet för identifiering av jordbruksskiften (LPIS) och att kommissionen bör informera parlamentet var sjätte månad om de framsteg som görs.

66.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omgående vidta avhjälpande åtgärder om det visar sig att förvaltnings- och kontrollsystemen och/eller det integrerade administrations- och kontrollsystemets databaser uppvisar brister eller inte är uppdaterade.

67.    Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att se till att utbetalningarna är grundade på kontrollresultaten och att dessa kontroller är av erforderlig kvalitet för att kunna fastställa den stödberättigande arealen på ett tillförlitligt sätt.

68.    Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att se till att det arbete som de utbetalande och attesterande organen utför är så utformat och av en sådan kvalitet att det utgör en tillförlitlig grund för bedömningen av de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Parlamentet vidhåller att för att uppnå detta bör kommissionen arbeta för att uppnå målet att införa en enda revisionsstrategi för den gemensamma jordbrukspolitikens kontrollsystem.

69.    Europaparlamentet välkomnar GD Jordbruks ändrade metod för beräkning av den kvarstående felprocenten för frikopplat stöd 2012, eftersom den tar hänsyn till att inspektionsstatistiken, förklaringarna från direktörerna för de utbetalande organen samt det arbete som certifieringsorganen utför kan påverkas av brister som påverkar deras tillförlitlighet. Parlamentet begär att denna nya metod ska utsträckas till alla utgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken i GD Jordbruks årliga verksamhetsrapport under den nya finansieringsperioden.

70.    Europaparlamentet påminner kommissionen om att man har stött reservationen avseende de totala utgifterna från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) under 2012 i den årliga verksamhetsrapporten från GD Jordbruk, och att denna reservation är en följd av tvivel rörande kvaliteten på kontrollerna i vissa medlemsstater och den felprocent som rapporterats av revisionsrätten.

71.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra sina nuvarande administrativa kontroller effektivt genom att använda all relevant information som är tillgänglig för de utbetalande organen eftersom det på detta sätt går att upptäcka och korrigera merparten av felen.

72.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrikta sig på och prioritera kontrollernas kostnadseffektivitet, särskilt genom att ytterligare utveckla användningen av riskbaserade kontroller.

73.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att enhetliga standarder och förfaranden i lika hög grad tillämpas och följs av både godkännande- och revisionsorganen inom landsbygdsutvecklingsområdet.

Del VII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2014 ”Ändamålsenligheten i kollektivtrafikprojekt i städer som får EU-stöd”

74.    Europaparlamentet understryker att medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna är den viktigaste enskilda källan till EU-finansiering för kollektivtrafikprojekt i städer, och att sådana projekt inte endast är avgörande för stadsområdenas tillgänglighet i unionens mindre utvecklade regioner, utan att de också är viktiga sociala och miljömässiga faktorer för EU-medborgarnas livskvalitet.

75.    Europaparlamentet betonar att fortsatt ekonomiskt stöd från unionen blir allt viktigare, särskilt med tanke på de negativa konsekvenserna av en ökad stadsutbredning och att befolkningen i städerna sannolikt kommer att fortsätta öka stadigt.

76.    Europaparlamentet betonar att man därför måste se till att både kommissionen och medlemsstaterna genomför kollektivtrafikprojekt i städerna på ett ansvarsfullt, effektivt och ändamålsenligt sätt genom att sträva efter konkreta resultat snarare än utnyttjande av tillgängliga medel.

77.    Samtidigt som Europaparlamentet är medvetet om subsidiaritetsprincipen upprepar det den uppmaning till medlemsstaterna som görs i kommissionens meddelande av den 17 december 2013 Tillsammans för en konkurrenskraftig och resurseffektiv rörlighet i städer (COM(2013)0913), nämligen att medlemsstaterna bör

a)      säkerställa noggranna bedömningar av nuvarande och framtida resultat, samordna och integrera planer för hållbar rörlighet i städerna i bredare strategier för stadsutveckling och territoriell utveckling, och om nödvändigt ändra de tekniska och andra verktyg som står till de lokala planeringsmyndigheternas förfogande samt

b)     fokusera på lämpliga fordon i tillägg till infrastruktur som ett verktyg för hållbar rörlighet i städerna inom ramen för logistiken i städerna.

78.    Med hänsyn till den finansiella krisens negativa effekter på utnyttjandet av transportsystemen uppmanar Europaparlamentet kommissionen och myndigheterna i medlemsstaterna att i högre grad uppmärksamma mål, riktmärken och indikatorer, särskilt de som förekommer i projektansökningsblanketterna, för att fastställa potentiella risker och undvika överdriven optimism i framtida projekt och den typ av förseningar och fördyringar som anges i den särskilda rapporten.

79.    Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att göra mer ingående kostnads-nyttoanalyser av de preliminära budgetarna för kollektivtrafikprojekt i städer, dela beprövade metoder med medlemsstaterna och uppmuntra sådant utbyte dem emellan och därmed stödja myndigheterna att framgångsrikt utveckla projekt som inte behöver godkännas av kommissionen.

80.    Europaparlamentet framhåller att kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att utnyttja Jasper-projekt, och till fullo utreda sina möjligheter att bidra till utvecklingen och kvalitetsbedömningen av kollektivtrafikprojekt i städer som finansieras med medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

81.    Europaparlamentet påpekar dock att kollektivtrafiken i städerna inte endast är en verksamhet som ger intäkter, utan också en avgörande och ibland oersättlig del av kollektivtrafiksystemen i många storstäder också i mer utvecklade regioner, eftersom dessa även lider av ”paradoxen i städerna” till följd av att det finns socialt sårbara grupper.

82.    Därför uppmanar Europaparlamentet de relevanta myndigheterna att helt och fullt beakta den sociala dimensionen av kollektivtrafikprojekt i städer utgående från lämpliga motiveringar i ansökningsblanketterna.

83.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt anta de relevanta genomförandeakterna och delegerade akterna för att förhindra eventuella förseningar och erkänna att det vanligen krävs betydligt med tid för att utarbeta och genomföra transportprojekt.

84.    Europaparlamentet insisterar på att de åtgärder som anges i bilagan till ovannämnda meddelande från kommissonen av den 17 december 2013 ska genomföras, däribland följande:

a)      En omfattande lägesanalys och ett grundscenario genom en ”effektivitetsrevision av rörligheten i staden”, mot bakgrund av vilken kommande framsteg kan mätas.

b)     Fastställande av problem inom de stadsområden där det nuvarande transportsystemet fungerar särskilt dåligt.

c)      Lämpliga resultatindikatorer som kan kontrolleras på vederbörligt sätt.

d)     Särskilda resultatmål som är realistiskt ambitiösa med tanke på målen för planerna för hållbar rörlighet i städerna.

e)      Mätbara mål utgående från en realistisk bedömning av grundscenariot och tillgängliga resurser för att spegla de särskilda målen för planerna för hållbar rörlighet i städerna.

85.    Europaparlamentet pekar på att det saknas tillräckliga indikatorer för att mäta effektiviteten hos de kollektivtrafikprojekt i städer som förtecknas i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013[12] (Eruf-förordningen). Parlamentet insisterar på att kommissionen i de genomförandeakter och delegerade akter som är knutna till dessa typer av projekt inför lämpligare indikatorer, med beaktande av de indikatorer som revisionsrätten rekommenderar.

Del VIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2014 ”Förvaltas förmånsordningar på handelsområdet på ett lämpligt sätt?”

86.    Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten, som utvärderar förvaltningen av förmånsordningar på handelsområdet utifrån unionens exklusiva behörighet som ett viktigt bidrag i den övergripande politiska debatten om unionens utrikeshandel och utvecklingspolitik. Parlamentet noterar iakttagelserna och rekommendationerna och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

Allmänna kommentarer

87.    Europaparlamentet uttrycker djup oro över det faktum att kommissionen inte har bedömt alla ekonomiska konsekvenser av förmånsordningar på handelsområdet på lämpligt sätt och över det faktum att det inte finns några garantier för att uppbörden av intäkter är fullständig.

88.    Europaparlamentet påminner om att det är högsta prioritet att de politiska beslutsfattarna, de olika intressenterna och unionens skattebetalare informeras om de främsta fördelarna och nackdelarna med de olika handelspolitiska alternativen och scenarierna.

89.    Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling i vissa fall inte har genomförts, och i vissa fall är ofullständiga, baseras på gammal eller inaktuell information eller (i Chile) var tillgängliga först efter att avtalet hade undertecknats.

90.    Europaparlamentet insisterar på att en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling måste upprättas och offentliggöras innan ett nytt avtal kan undertecknas.

91.    Europaparlamentet beklagar att inte alla länder som ingår i det allmänna preferenssystemet har undertecknat de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga större vikt vid miljöfrågor och goda styrelseformer i de förmånsordningar som ingås på handelsområdet.

92.    Europaparlamentet skulle senast i oktober 2015 vilja informeras om de åtgärder som kommissionen vidtar på grundval av parlamentets och revisionsrättens rekommendationer och iakttagelser.

Framtida utveckling

93.    Europaparlamentet anser att kommissionen bör göra följande för att förbättra bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna av förmånsordningar på handelsområdet:

a)      För varje förmånsordning på handelsområdet göra en konsekvensbedömning och en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling som ger en djupgående, utförlig och kvantitativ analys av de förväntade ekonomiska konsekvenserna, däribland en uppskattning av uteblivna intäkter.

b)     Rutinmässigt be Eurostat göra kvalitetsbedömningen av de statistikkällor som används i hållbarhetsbedömningarna och se till att analysen görs i tid för förhandlarna.

c)      Göra interims- och efterhandsutvärderingar av alla förmånsordningar på handelsområdet för att bedöma i vilken omfattning förmånsordningar på handelsområdet med betydande konsekvenser uppnår sina politiska mål, hur resultatet av dem kan förbättras i centrala sektorer samt göra en uppskattning av uteblivna intäkter.

94.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra följande för att förbättra skyddet av EU:s ekonomiska intressen:

a)      Skapa EU-riskprofiler för förmånsordningar på handelsområdet så att medlemsstaterna har en gemensam metod för att utföra riskanalyser för att minska förlusterna för EU-budgeten.

b)     Kontrollera att medlemsstaterna gör sina riskhanteringssystem och sin kontrollstrategi mer ändamålsenliga för att minska förlusterna för EU-budgeten.

c)      Uppmana medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder när de får en underrättelse om ömsesidigt bistånd.

d)     Utvärdera och göra övervakningsbesök på riskbasis i länder som åtnjuter förmånsbehandling, särskilt när det gäller reglerna för ursprung och kumulation.

e)      Kräva att medlemsstaterna förbättrar kvaliteten på den information som de lämnar om det administrativa samarbetet.

f)      Förbättra den ekonomiska uppföljningen av de utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) för att förhindra förluster för EU-budgeten på grund av preskription.

g)      Stärka unionens ställning i ömsesidiga förmånsordningar på handelsområdet och i större utsträckning använda försiktighets- och säkerhetsåtgärder och införliva dem i alla framtida handelsavtal.

h)      Utan dröjsmål tillhandahålla en översikt över de inkasseringar som gjorts under perioden 2010–2014.

i)       Informera parlamentet om resultatet av Compact-initiativet i Bangladesh.

Del IX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2014 ”Lärdomar som dragits av Europeiska kommissionens utveckling av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)”

95.    Europaparlamentet välkomnar iakttagelserna och rekommendationerna i revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2014.

96.    Europaparlamentet är kritiskt till att kommissionen inte har avsatt tillräckligt många experter till projektets inledningsskede, varken för det tekniska genomförandet eller för den kvalitetsbedömning som rör SIS II-projektet.

97.    Europaparlamentet rekommenderar att alla större it-projekt integreras i förfarandet för it-förvaltning, och att inte endast experter från kommissionens GD Informationsteknik inkluderas, utan också från andra generaldirektorat, liksom externa experter, för att bättre tillvarata intern expertis.

98.    Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen drar nytta av medlemsstaternas expertis redan från början av varje större projekt och att en expertpanel inrättas bestående av representanter från de medlemsstater som är ansvariga för projektet. Parlamentet anser att panelens uppdrag och medlemmarnas befogenheter bör vara tydligt definierade.

99.    Europaparlamentet är kritiskt till att varken kommissionen, som bland annat skulle ha representerat SIS II-användarnas intressen, eller de ledande aktörerna ens kände till de tekniska kraven eller slutanvändarbehoven då projektet inleddes.

100.  För framtida projekt förväntar sig Europaparlamentet att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna redan från början av projektet ska fastställa en exakt profil av de tekniska kraven och slutanvändarbehoven.

101.  Europaparlamentet anser att det är slöseri med skattepengar att kommissionen har offentliggjort en allmän inbjudan att lämna projektförslag utan att tydligt ha definierat kraven.

102.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen upprättar en realistisk affärsplan och tidsfrist för framtida it-projekt, baserade på tydligt definierade krav vad gäller form och innehåll, och en tydlig analys av kostnaderna och tidsplanen med hänsyn till projektets risker och komplexitet.

103.  Europaparlamentet är kritiskt till att kommissionen vid flera tillfällen har försökt dölja förseningar och ökande kostnader.

104.  Europaparlamentet vill se största möjliga öppenhet i framtida it-projekt i form av kontinuerlig information till respektive behörigt utskott i parlamentet, särskilt vad gäller viktiga beslut som sätter igång ett projekts efterföljande faser, oförutsedda förändringar av kostnaderna eller i tidsplaneringen, eller alternativa lösningar.

105.  Europaparlamentet anser att villkoren för att hävda ersättningsanspråk inte bör begränsas i kontraktet med huvudentreprenören. Parlamentet anser att framtida kontrakt bör innehålla en ändamålsenlig påföljdsmekanism för att garantera ett slutförande vid rätt tidpunkt enligt fastställda standarder.

106.  Europaparlamentet är kritiskt till att kommissionen, trots de dåliga resultaten från första projektfasen, inte har avslutat kontraktet med huvudentreprenören.

107.  Europaparlamentet är kritiskt till att kommissionen inte har insisterat på ett komponentbaserat utvecklingssystem för genomförandet av SIS II. Parlamentet anser att om man hade infört arbetskomponenter som hade kunnat kopplas samman så hade hela komponenter kunnat lämnas över till en annan kontraktsagent, och man hade kunnat undvika att binda upp sig vid en särskild kontraktsagent.

108.  Europaparlamentet är kritiskt till att kommissionen har överskridit originalkontraktets värde åtta gånger om genom att förhandla om kontraktet, trots att artikel 126.1 e i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002[13] föreskriver att värdet av kontraktet inte får överskridas med mer än 50 % av sitt ursprungliga värde.

109.  Europaparlamentet konstaterar därför att artikel 134.1 b i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012[14] kanske måste ses över eftersom de tekniska eller konstnärliga skäl som binder de upphandlande myndigheterna till en särskild uppdragstagare eller ett särskilt ombud inte får kringgå skyddsbestämmelsen i artikel 134.1 e och låta huvudkontraktets ursprungliga värde öka på ett orimligt sätt.

110.  Europaparlamentet konstaterar att i de fall då de ursprungliga kostnaderna för projektet har fördubblats flera gånger om, eller då stora förändringar har skett när det gäller förväntade fördelar, risker eller alternativa lösningar bör budgetmyndigheten vara tvungen att på förhand ge sitt godkännande.

111.  Europaparlamentet beklagar att man i flera fall på nytt har avsatt budgetmedel utan budgetmyndighetens godkännande.

112.  Europaparlamentet välkomnar de riktlinjer för projektledning som kommissionens generaldirektorat för informationsteknik har rekommenderat sedan 2011. Parlamentet anser att med utgångspunkt i dessa riktlinjer måste styrkommittén för projektet godkänna inledandet av efterföljande projektfas, vilket brukar kallas ”godkännandespärrar”.

113.  Europaparlamentet framhåller behovet av att se framåt, eftersom SIS II i slutet av detta årtionde kanske inte räcker till och SIS III kommer att behövas. Parlamentet hoppas därför att det sker en avsevärd förbättring av förberedelserna inför SIS III.

Del X – Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2014 ”Integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken: delvis en framgång”

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för unionens lagstiftare föreslå nödvändiga ändringar av de nuvarande instrumenten (tvärvillkor och landsbygdsutveckling) för att garantera överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG[15] (ramdirektivet om vatten) eller vid behov nya instrument som kan uppfylla de mer ambitiösa målen när det gäller integrering av vattenpolitikmålen i den gemensamma jordbrukspolitiken.

115.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i överensstämmelse med ramdirektivet om vatten

a)      åtgärda de brister i genomförandet av kontroller av tvärvillkor som konstaterades vid revisionen,

b)     systematiskt fastställa lämpliga påföljder vid fall av överträdelse,

c)      lägga större fokus på att fastställa och åtgärda vattenrelaterade problem genom sina landsbygdsutvecklingsprogram och garantera att de stämmer överens med förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt,

d)     ta fram och strikt genomföra säkerhetsmekanismer för att undvika de negativa effekterna på vatten orsakade av verksamheter som finansieras via landsbygdsutveckling,

e)      aktivt överväga och på lämpligt sätt främja användningen av de medel som är öronmärkta för vattenrelaterade frågor på ett sätt som är förenligt med en sund ekonomisk förvaltning.

116.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen föreslår lämpliga mekanismer som verkligen kan ha ett starkt positivt inflytande på kvaliteten på medlemsstaternas programdokument för ramdirektivet om vatten och göra så att man inte avviker från den tidsram som fastställs i direktivet. Parlamentet anser att man i det syftet bör fastställa minimivillkor för genomförandet av ramdirektivet om vatten som ska vara uppfyllda innan man ingår åtaganden för landsbygdsutvecklingsmedel.

117.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart påskynda genomförandet av ramdirektivet om vatten och förbättra kvaliteten på sina förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt till nästa förvaltningscykel (2015) genom att beskriva enskilda åtgärder (t.ex. när det gäller omfattning, tidsram, målvärden och kostnader) och göra dem tillräckligt tydliga och konkreta på operativ nivå och ända ner på lokal nivå/jordbruksföretagsnivå.

118.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina kunskaper om kopplingen mellan vattenkvalitet/vattenkvantitet och jordbruksmetoder genom att förbättra sina befintliga övervakningssystem och se till att de åtminstone kan mäta hur jordbrukets påverkan på vatten utvecklas. Parlamentet anser att detta skulle bidra till att de områden där GJP-medel behövs mest identifieras.

119.  Med tanke på att kvaliteten på informationen om vatten i unionen som helhet beror på kvaliteten på informationen från medlemsstaterna uppmanar Europaparlamentet med eftertryck medlemsstaterna att göra de data de överlämnar till kommissionen mer tillförlitliga och enhetliga samt se till att överlämna dem i tid.

Del XI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2014 ”Den europeiska banktillsynen tar form – EBA och den föränderliga kontexten”

120.  Europaparlamentet uppmärksammar att det behövs sektorsöverskridande konsekvensbedömningar samt vikten av att ta hänsyn till den tid som behövs för att utarbeta tekniska standarder. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att fastställa tidsfrister för delegeringen av befogenheter i fråga om tekniska standarder, och konstaterar att en sektorsöverskridande analys håller på att göras, i vilken man undersöker den EU-finanslagstiftning som antagits under de senaste åren när det gäller åtgärderna i regleringspaketet.

121.  Europaparlamentet understryker att Europeiska bankmyndighetens (bankmyndigheten) åtgärder även i fortsättningen bör vara neutrala politiskt sett. Parlamentet anser dock att det är viktigt att bankmyndigheten snarast möjligt förstärker den tillsynsmässiga konvergensen för att kunna utföra sina uppgifter och uppfylla sin roll.

122.  Europaparlamentet anser att ett oberoende kontrollsystem är grunden för en korrekt fungerande finansmarknad. Parlamentet uttrycker därför oro över det politiska beslutet att betrakta bankmyndigheten endast som en samordnande myndighet och inte som en mikrotillsynsmyndighet, under en historisk period då förtroendet för finansinstituten kräver kraftfulla åtgärder.

123.  Europaparlamentet noterar bankmyndighetens begränsningar när det gäller tillsynskollegierna liksom dess inflytande över tillsynskonvergensen. Parlamentet välkomnar de framsteg som bankmyndigheten gjort inom ramen för dessa begränsningar för att förbättra kollegiernas sätt att fungera, i synnerhet när det gäller att göra gemensamma riskbedömningar och fatta gemensamma beslut.

124.  Europaparlamentet konstaterar med oro att även om bankmyndighetens uppgift att inleda och samordna stresstesterna har stärkts som en del av det övergripande lagstiftningspaketet om den gemensamma tillsynsmekanismen, kvarstår det rättsliga ansvaret för utförandet av stresstesterna hos de behöriga myndigheterna, vilket innebär att bankmyndigheten inte kan kontrollera testresultaten..

125.  Europaparlamentet konstaterar med oro att bankmyndighetens oförmåga att till fullo uppfylla sitt konsumentskyddsmandat, i synnerhet på grund av att lagstiftningsinstrument för att hantera dessa frågor saknas och handlingsutrymmet för att fatta rättsligt bindande beslut som förbjuder vissa produkter eller verksamheter är begränsat. Parlamentet framhäver emellertid den gemensamma kommitténs roll när det gäller att underlätta och förbättra åsiktsutbytet över sektorsgränserna och håller med revisionsrätten om att stärkta åtgärder krävs för konsumentskyddet inom unionens finanssektor.

126.  Europaparlamentet anser att en ökad samordning med de nationella konsumentskyddsmyndigheterna skulle kunna stärka bankmyndighetens inflytande på detta område.

127.  Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att inrättandet av ett resultatmätningssystem är av avgörande betydelse för en effektiv tillsyn, och vet via bankmyndigheten att denna håller på att genomföra ett resultatstyrningssystem.

128.  Europaparlamentet konstaterar en EU-omfattande banktillsyn kräver en tydlig fördelning av roller och ansvar mellan bankmyndigheten, Europeiska centralbanken och de nationella tillsynsmyndigheterna, både inom och utanför den gemensamma tillsynsmekanismen. Parlamentet efterlyser därför att deras roller ytterligare klargörs så att risker för överlappning av uppgifter, eventuella kryphål och otydliga ansvarsområden kan undvikas.

129.  Europaparlamentet anser de nuvarande tillsynsrollerna måste förbättras för att inbegripa en noggrannare tillsyn över nationella banker i de tredjeländer som antagit euron, men som inte är medlemsstater, såsom Vatikanstaten, Andorra, Monaco och San Marino.

130.  Europaparlamentet anser att man måste se över parametrarna för riskvägda tillgångar i syfte att inte bestraffa de banker som är mest exponerade för kreditrelaterade bankprodukter och inte gynna banker med svaga eller tvivelaktiga finansiella produkter, såsom derivat.

Del XII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2014 ”Sammanhållningsstödet till produktion av förnybar energi – har det lett till bra resultat?”

131.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2014 och stöder dess rekommendationer.

132.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens iakttagelse att de granskade projekten för förnybara energikällor genomförts utan problem och att detta bekräftar att den centrala tekniken i produktionen av förnybar energi är tillräckligt mogen.

133.  Europaparlamentet anser att det är svårt att göra en korrekt utvärdering av resultatet av projekt för förnybar energi, eftersom de vanligtvis inte är fullt operativa förrän efter flera år.

134.  Europaparlamentet anser att principen om kostnadseffektivitet bör vara fullständigt förankrad i såväl de samanhållningspolitiska instrumenten som i andra instrument såsom det europeiska energiprogrammet för återhämtning, och inte bara för projekten för förnybara energikällor, också när dessa har ett bredare syfte. Parlamentet påpekar att det kostnadseffektiva konceptet kan definieras på flera olika sätt. Parlamentet föreslår därför att kommissionen och medlemsstaterna diskuterar hur denna idé kan strömlinjeformas så att den ger effektivare riktlinjer för genomförandet av projekten för förnybara energikällor.

135.  Europaparlamentet är bekymrat över att unionens regelverk för förnybara energikällor inte till fullo uppfyller kraven som fastställts i unionens finansieringsinstrument – Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden – som är de viktigaste finansieringskällorna för förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig granskning av lagstiftningen och rätta till de oförenligheter som förekommer.

136.  Europaparlamentet anser att offentlig finansiering på detta område bör komplettera och spela en avgörande roll när det gäller att stimulera privata investeringar. Parlamentet anser dock att vissa projekt, särskilt de som är stora till omfattningen, kräver ökade offentliga investeringar.

137.  Europaparlamentet anser att instabila och oförutsägbara incitament och stödsystem hindrar investeringar i förnybar energi. Parlamentet hävdar att den osäkerhet som råder också snedvrider urvalsprocessen för produktionstekniken vilket ytterligare undergräver principen om kostnadseffektivitet.

138.  Europaparlamentet betonar att svårigheterna och osäkerheten när det gäller integreringen av förnybara energikällor i nät inte bara utgör ett hinder för den privata sektorns investeringar i utvecklingen av förnybar energi, utan även kan undergräva de pågående projektens ekonomiska och finansiella stabilitet samt genomförandet av framtida program inom Eruf och Sammanhållningsfonden. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en aktuell granskning av de rättsliga och tekniska hindren på medlemsstatsnivå för att förbättra tillgången till elnätet för både små och stora projekt för förnybar energi.

139.  Europaparlamentet noterar att kommissionen striktare måste övervaka det nya regelverket för 2014–2020, även dess utgångsmål och resultatindikatorer, vilket skulle möjliggöra en effektiv övervakning och utvärdering.

140.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig ytterligare för att utbyta bästa praxis och fastställa gemensamma förfaranden i syfte att harmonisera sina nationella administrativa system.

141.  Europaparlamentet noterar att de ytterst detaljerade urvalskriterierna för förnybara energikällor kan vara ett sätt att utesluta konkurrenter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra riktlinjerna i detta avseende och att noggrant övervaka dessa fall.

142.  Europaparlamentet noterar kommissionens svar enligt vilka en del av revisionsrättens rekommendationer redan har genomförts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG[16] (direktivet om förnybar energi).

Del XIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2014 ”Har Eruf på ett framgångsrikt sätt stött utvecklingen av företagsinkubatorer?”

143.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2014 och stöder dess rekommendationer.

144.  Europaparlamentet konstaterar att företagsinkubatorer främjar etablering och vidareutveckling av unga företag som kan bidra till att små och medelstora företag blir kärnan i den ekonomiska tillväxten och i skapandet av arbetstillfällen i unionen.

145.  Europaparlamentet anser att de finansieringsprogram för sammanhållningspolitiken som tillämpas på dessa inkubatorer bör ha en strukturerad planering och en tydlig uppsättning mål och omfattas av en effektiv bedömning. Parlamentet anser att de granskade inkubatorerna uppvisade brister i fråga om alla de ovannämnda kraven.

146.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska regional utvecklingsfonden (Eruf) har gett ett betydande ekonomiskt bidrag till skapandet av infrastruktur för företagsinkubatorer och att de granskade inkubatorerna hade inrättats på vederbörligt sätt, men att dessa granskade inkubatorer uppvisade begränsade resultat.

147.  Europaparlamentet påpekar att antalet affärsplaner som upprättats med inkubatorstöd, antalet nystartade företag och antalet skapade jobb i genomsnitt var mycket lägre än motsvarande antal för de inkubatorer som revisionsrätten jämförde med.

148.  Europaparlamentet konstaterar att de granskade Eruf-inkubatorerna erbjöd ett mer begränsat utbud av tjänster än de inkubatorer som man jämförde med och att inkubatorpersonalens kompetens och expertkunskaper var mindre omfattande.

149.  Europaparlamentet framhåller att en till fullo utvecklad värdekedja för företagsstöd med kvalificerad personal, goda rutiner och regelbunden övervakning är viktig för att företagsinkubatorerna ska fungera effektivt.

150.  Europaparlamentet noterar kommissionens förklaring att de medlemsstater som anslöt sig till unionen år 2004 och senare saknade företagsinfrastruktur, expertis och erfarenhet, och att de av dessa orsaker inte kunde uppnå bättre resultat. Parlamentet påminner emellertid om att granskningen gjordes i inkubatorer i 4+2 medlemsstater av vilka endast två hade anslut sig till unionen 2004.

151.  Europaparlamentet anser att kommissionen under de på varandra följande programperioderna 2000–2006 och 2007–2013 visat en brist på engagemang när det gällt att stödja dessa företag. Parlamentet noterar att detta bekräftas av luckorna i den av kommissionen tillhandahållna vägledningen under dessa programperioder, särskilt mellan 2006 och 2010.

152.  Europaparlamentet påminner om att etablerad och delad god praxis, särskilt i nyinrättade företag, är en viktig åtgärd för att förbättra effektiviteten. Parlamentet beklagar de magra resultat som de granskade inkubatorerna levererat. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra vägledningen till medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter i denna fråga och uppmanar medlemsstaterna att effektivt tillämpa dessa vägledande principer.

153.  Europaparlamentet betonar att investeringar i personalutbildning i syfte att säkra ett effektivt stöd till inkuberade företag och potentiella kunder är viktiga för en effektiv affärsverksamhet. Parlamentet beklagar att denna faktor också generellt hade försummats av de granskade inkubatorerna.

154.  Europaparlamentet konstaterar att företagsinkubatorernas stöd skulle kunna grundas på en omfattande och ingående analys, liksom en uppsättning enskilda, specifika och skräddarsydda undersökningar av särskilt stödda projekt (såsom en genomförbarhetstudie, en affärsplan m.m.). Parlamentet anser att dessa undersökningar skulle kunna ge klara och tydliga argument för sådant stöd.

155.  Europaparlamentet anser att det inte är självklart att alla lokalsamhällen har förutsättningar att dra nytta av företagsinkubatorer, vilka utformats för att bidra med ett mervärde till den regionala och ekonomiska utvecklingen. Parlamentet anser att endast inkubatorer som uppfyller inledande förhandskrav bör stödjas.

156.  Europaparlamentet understryker att stöd till företagsinkubatorer skulle kunna tillhandahållas genom utnyttjande av metoden för offentlig-privata partnerskap, där ett offentligt organs risk delas med det privata företag som är föremål för stödet.

157.  Europaparlamentet konstaterar att företagsinkubatorer bör skapas i nära samarbete med skolor och forskningsanläggningar.

158.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att resurser från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Horisont 2020 och programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) kompletterar företagsinkubatorernas stöd och skapar synergieffekter med dessa under perioden 2014–2020.

Del XIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2014 ”Har kommissionens förvaltning av integreringen av kopplat stöd i systemet med samlat gårdsstöd varit ändamålsenlig?”

159.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer och välkomnar kommissionens konstruktiva hållning.

160.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater, enligt revisionsrätten, inte alltid följde principen om sund ekonomisk förvaltning då de fastställde kriterierna för beräkningen av stödrättigheter.

161.  Europaparlamentet noterar att detta har lett till att jordbrukare inom vissa sektorer fått oförtjänta fördelar, vilka i sig inte utgjorde en överträdelse av befintliga bestämmelser:

a)      I Spanien hade stödrättigheterna, enligt nationella regler, ett högre värde än vad jordbrukare tidigare hade fått i kopplat stöd.

b)     I Italien fick jordbrukare stödrättigheter utifrån den tidigare stödnivån trots att de under tiden väsentligt hade minskat den mark som de brukade.

c)      I strid med EU:s lagstiftning hade de franska myndigheterna inte minskat värdet av alla stödrättigheter för att finansiera det särskilda stödet till jordbrukare (artikel 68 i rådets förordning (EG) nr 73/2009[17]). Värdet av alla stödrättigheter i Frankrike hade därför angetts vara 4,61 % för högt, vilket motsvarar 357,3 miljoner EUR. Parlamentet noterar att 74 miljoner EUR av detta belopp gällde det stöd som hade integrerats i systemet med samlat gårdsstöd 2010 och att kommissionen uppger att korrigerande åtgärder ingår i handlingsplanen för Frankrike.

162.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att på ett lämpligt sätt övervaka medlemsstaternas beräkning av jordbrukarnas stödrättigheter, inbegripet respekt för de befintliga taken för dessa rättigheter.

163.  Europaparlamentet noterar med oro att även där kommissionen konstaterat fel har stödrättigheterna inte korrigerats på grund av alltför långsamma administrativa förfaranden.

164.  Europaparlamentet uppmanar kommission att förbättra övervakningen i tid och fästa större uppmärksamhet vid riskerna i samband med rättigheter.

165.  Europaparlamentet noterar att från och med 2015 kommer systemet med samlat gårdsstöd att ersättas med en ”ordning för grundstöd”.

166.  Europaparlamentet anser att det nya systemet bör syfta till att minska den administrativa bördan för jordbrukare.

167.  Europaparlamentet är övertygat om att kommissionens kontroller och granskningar huvudsakligen bör vara riskbaserade.

168.  Europaparlamentet insisterar på att man inom ramen för det nya systemet måste undvika omotiverade skillnader vid beräkningen av stödrättigheter i de olika medlemsstaterna och att jordbrukare behandlas olika, oavsett eventuella friheter enligt bestämmelserna. Parlamentet ber kommissionen att försäkra parlamentet och dess budgetkontrollutskott om att lämpliga åtgärder för att uppnå detta mål har vidtagits.

169.  Europaparlamentet oroar sig för att felaktiga stödrättigheter skulle kunna leda till felaktiga betalningar även efter 2014, eftersom medlemsstaterna kan välja att fram till 2021 betala en del av det framtida stödet på grundval av den befintliga nivån för stöd inom systemet med samlat gårdsstöd. Parlamentet anser att trots att sådana betalningar kan korrigeras och återvinnas bör man undvika dem från början.

170.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskriver att ”I överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna genomföra budgeten under eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen”. Parlamentet förväntar sig därför att kommissionen ger medlemsstaterna tillräcklig vägledning för att de ska kunna genomföra ordningen för grundstöd i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning, och inrättar de övervakningsstrukturer som behövs för att kunna ta det övergripande ansvaret för genomförandet av budgeten.

Del XV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2014 ”Förvaltas EU:s stöd till investeringar och säljfrämjande åtgärder inom vinsektorn väl och kan man visa hur stödet har påverkat EU-vinernas konkurrenskraft?”

171.  Europaparlamentet välkomnar iakttagelserna och rekommendationerna i revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2014.

172.  Europaparlamentet noterar att rådet och parlamentet antagit förordning (EU) nr 1308/2013[18] om den nya gemensamma marknadsordningen för perioden 2014–2020.

173.  Europaparlamentet påminner om revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2012 (ansvarsfrihet 2011) Reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för vin: framsteg som gjorts hittills och budgetkontrollutskottets betänkande om denna.

174.  Europaparlamentet håller helt med om att stödordningen bör rationaliseras och att kommissionen regelbundet bör följa upp anslagsutnyttjandet. Parlamentet insisterar på att investeringsåtgärden absolut måste vara affärs- och resultatorienterad samt att man bör främja och dra lärdomar av modeller för bästa praxis.

175.  Europaparlamentet är bekymrat över de misslyckade försöken att locka fler små och medelstora företag att ta del av unionens stöd till säljfrämjande åtgärder inom vinsektorn. Parlamentet anser att samfinansieringsnivåerna bör ses över så att de gagnar små och medelstora företag och därmed förenklar deltagandet för potentiella små och medelstora företag, särskilt för företag med begränsad administrativ och finansiell kapacitet.

176.  Europaparlamentet anser att ett gemensamt system för att utvärdera de säljfrämjande åtgärderna måste införas för att säkerställa att kommissionen och medlemsstaterna kan analysera omfattningen av framstegen och uppfyllandet av de fastställda målen och hur åtgärderna påverkar vinsektorns konkurrenskraft på medlemsstatsnivå. Parlamentet påpekar att en ökning av den globala marknadsandelen för det berörda vinföretaget skulle kunna ingå i det gemensamma utvärderingssystemet.

177.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation att extra kostnader såsom genomförandeorganens kostnader och omkostnader styrks korrekt och begränsas till en högsta procentandel av de totala kostnaderna.

178.  Europaparlamentet betonar vikten av att det finns en lämplig policymix mellan investeringsåtgärder och säljfrämjande åtgärder. Parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna mer effektivt bör tillämpa åtgärderna. Parlamentet noterar särskilt, när det gäller de säljfrämjande åtgärderna, att man bör kräva att mottagarna visar att de behöver EU-stödet och att normala driftskostnader inte bör finansieras, samt att stöd till mottagare som under varje programperiod lägger fram program med säljfrämjande åtgärder för samma målländer bör begränsas. Parlamentet påpekar vidare att resultatet av de säljfrämjande åtgärderna bör bedömas på mottagarnivå och inte för hela unionens vinsektor.

179.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation att kommissionen bör analysera hur väl budgeten för de nationella stödprogrammen under perioden 2014–2018 motsvarar behoven inom unionens vinsektor och analysera medlemsstaternas absorptionsförmåga och anpassa budgeten när detta är lämpligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga om det behövs ett extra finansieringsverktyg för vinsektorn jämfört med andra jordbrukssektorer.

180.  Europaparlamentet välkomnar den positiva utvecklingen av unionens export av kvalitetsvin. Parlamentet påpekar att unionen bör kartlägga och utnyttja sina konkurrensfördelar på en multilateral och mycket konkurrenskraftig världsmarknad för vin och uppmuntra unionens vinproducenter att ta fram kvalitetsvin i världsklass som bidrar till att i ännu högre grad matcha unionens balans mellan utbud och efterfrågan.

181.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att bidra till en ökad transparens när det gäller säljfrämjande åtgärder för vin i tredjeländer genom ett bättre system för att kontrollera och övervaka de finansierade projekten. Parlamentet påpekar att denna åtgärd också bör bidra till att undvika dubbelfinansiering.

Del XVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2014 ”Ändamålsenligheten i Europeiska fiskerifondens stöd till vattenbruk”

182.  Europaparlamentet stöder de viktigaste rekommendationerna från revisionsrätten samtidigt som man noterar att kommissionen håller på att utveckla den vägledning som begärts för ramdirektivet för vatten och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG[19] (ramdirektivet om en marin strategi). Parlamentet välkomnar att kommissionen tagit fasta på rekommendationerna avseende fysisk planering och behovet av administrativ förenkling.

183.  Europaparlamentet välkomnar att man tagit fasta på lärdomarna från perioden 2007–2013 i den nya Europeiska havs- och fiskerifonden för perioden 2014–2020. Parlamentet betonar dock att kommissionen behöver säkerställa att alla rekommendationer har genomförts och kommer att genomföras.

184.  Europaparlamentet förstår att effekterna av den finansiella krisen påverkat hur målen för tillväxt och sysselsättning i vattenbrukssektorn kunnat uppnås. Parlamentet betonar dock att ett av de viktigaste målen för Europeiska fiskerifonden (EFF) – tillväxt och hållbarhet inom vattenbruket – inte har uppnåtts också på grund av andra faktorer. Parlamentet betonar att i stället för tillväxt har vattenbrukssektorn stagnerat under många år, i motsats till vad som skett i andra delar av världen.

185.  Europaparlamentet är besviket på bristen av prioriteringar på projektnivå och strategisk planering på nationell nivå. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck kommissionen att förbättra programutförandet i syfte att förstärka åtgärderna till förmån för vattenbruket och uppmanar kommissionen att säkerställa ett bättre genomförande.

186.  Europaparlamentet betonar å ena sidan att ett starkare och hållbarare vattenbruk är ett av kommissionens viktigaste mål men å andra sidan att väldigt lite har gjorts för att verkligen uppnå detta mål inom ramen för EFF. Parlamentet noterar dock att detta är ett systematiskt fel som också påträffats i andra program och har således intrycket av att kommissionen hela tiden misslyckas med att uppnå sina mål.

187.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att reformera sin finansiella förvaltning och ändra sin inställning från att spendera alla tillgängliga resurser till att koncentrera sig på huruvida utgifterna är förenliga med reglerna, huruvida de ger valuta för pengarna och huruvida de utgör ändamålsenligt stöd för att uppnå de huvudsakliga målen.

188.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna måste ta itu med det bristande urvalet av projekt istället för att ge finansiering till alla projekt och säkerställa att urvalsförfarandet blir föremål för detaljerade utvärderingsregler som kommer att bedöma projektens potential att leverera resultat och valuta för pengarna som kommer att bidra till målen för Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) såsom tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar att kommissionen bör stödja medlemsstaterna att göra detta och att den bör uppmana till bättre uppföljning av det som projektet ska leverera och inrätta mer avancerade efterhandsutvärderingar av projekten som kan utgöra lärdomar.

189.  Europaparlamentet är övertygat om att medlemsstaterna behöver förbättra sina verktyg och kanaler för rapportering eftersom uppgifterna till kommissionen ofta är oriktiga. Parlamentet rekommenderar kommissionen att a) utöva större påtryckningsmedel på medlemsstaterna att leverera uppgifter, särskilt i det fall när det föreligger uppenbara diskrepanser och b) överväga att straffa medlemsstater som misstänks för att med avsikt lämna inkorrekta uppgifter.

190.  Europaparlamentet betonar att kommissionen behöver utveckla en starkare ram för alla sina finansiella program, inbegripet de nya EHFF-åtgärderna för vattenbruket. Parlamentet anser att kommissionen bör vara mer konsekvent i sitt tillvägagångssätt och utveckla en starkare integritet.

191.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna klarlägger sina egna strategier och genomför dem på ett sätt som kompletterar EHFF-målen. Parlamentet begär att kommissionen ser till att medlemsstaterna lägger mer insatser på projektutvärderingar och åtgärdar sin brist på strategiskt tänkande om projekten. Parlamentet betonar att det finns ett behov av att garantera att utvärderarna bedömer projekten med öppna ögon och tydliga förväntningar.

192.  Europaparlamentet rekommenderar att finansieringen av projekt som redan har påbörjats ska omprövas när det inte ger några ytterligare effekter. Parlamentet avråder kommissionen och medlemsstaterna från att syssla med ”listavprickning” för att undvika att mervärde uteblir.

193.  Europaparlamentet uppmanar till förenkling av administrativa förfaranden för att säkerställa att det är projekt av hög kvalitet som ansöker om finansiering.

194.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om ett nytt övervakningssystem i EHFF som bland annat omfattar en databas på medlemsstatsnivå som lagrar information om varje transaktion och en sammanställd rapport med nyckelinformation, och insisterar på att detta förslag genomförs och följer höga standarder.

Del XVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2014 ”Inrättandet av Europeiska utrikestjänsten”

195.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2014 och stöder dess rekommendationer.

196.  Europaparlamentet anser att Europeiska utrikestjänsten fortfarande inte är en fullt utvecklad diplomattjänst för unionen eftersom dess resurser är begränsade. Parlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna är de aktörer som har bäst möjlighet att arbeta för en konsolidering av utrikestjänsten.

197.  Europaparlamentet påpekar att principen om budgetneutralitet är ytterst välkommen. Parlamentet anser dock att detta inte får betraktas isolerat från de besparingar medlemsstaterna har gjort genom inrättandet av utrikestjänsten.

198.  Europaparlamentet anser att utrikestjänsten fortsätter att utmärkas av en topptung administration och att detta måste rättas till. Parlamentet anser att de åtgärder som redan vidtagits för att rätta till detta problem är på rätt väg och uppmanar kommissionen att öka sitt engagemang för att förbättra samarbetet mellan olika tjänster.

199.  Europaparlamentet anser att ansvarsområdena för unionens särskilda representanter är mycket otydliga och att det saknas en ordentlig resultatanalys. Parlamentet föreslår att denna klyfta överbryggas genom att representanterna integreras i Europeiska utrikestjänsten.

200.  Europaparlamentet anser att den utveckling som skett på personalområdet är positiv även om parlamentet håller med revisionsrätten om att det finns ett stort behov av tematisk sakkunskap i delegationerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med utrikestjänsten införa ett samordnat tillvägagångssätt för att optimera delegationspersonalens profil.

201.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att skaffa sig en bättre överblick över de kostnader som uppkommer i samband med rekryteringen. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att använda sig av innovativa lösningar såsom videokonferenser för anställningsintervjuer och att i möjligaste mån presentera liknande lösningar även för vidareutbildningen av personalen.

202.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja en bättre samordning och ett bättre samarbete mellan de olika tjänsterna för yttre förbindelser och utrikestjänsten, utan att för den skull bortse från de övergripande tematiska frågorna.

203.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att se till att det råder större flexibilitet vid finansieringen av insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken för att garantera Europeiska unionens inre och yttre säkerhet med anledning av den fara som konflikter i grannländer medför samt den ökade risken för eventuell terroristverksamhet som kan hänföras till IS.

204.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Europeiska utrikestjänsten att maximera skalfördelarna genom att skapa nya synergier inom utrikestjänstens huvudkontor och delegationer samt i samarbete med medlemsstaterna och de nationella diplomattjänsterna, i en anda av en verklig utrikespolitik för unionen och motsvarande tjänster. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att samlokaliseringen av EU-delegationer och medlemsstaternas diplomatiska representationer ökar, även om den alltjämt är begränsad, och välkomnar att utrikestjänsten betraktar denna fråga som central i sin verksamhet.

205.  Europaparlamentet accepterar att arbete alltjämt kvarstår när det gäller de konsulära tjänsterna.

Del XVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2014 ”Är Eruf ändamålsenlig när det gäller att finansiera projekt som direkt främjar biologisk mångfald i enlighet med EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020?”

206.  Europaparlamentet påminner om att i konventionen om biologisk mångfald definieras biologisk mångfald som variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka de ingår. Parlamentet påpekar också att konventionen anger flera allvarliga hot mot den biologiska mångfalden, till exempel förlust och fragmentering av livsmiljöer, överexploatering av skogar, hav, floder, sjöar och jordar, föroreningar, klimatförändringar och invasiva arter som konkurrerar med inhemsk flora och fauna.

207.  Europaparlamentet betonar att den biologiska mångfalden är avgörande för mänskligt liv och samhällets välbefinnande. Parlamentet betonar dessutom att klimatförändringarna, minskad biologisk mångfald, hoten på grund av invasiva arter och överutnyttjandet av naturresurser utgör stora utmaningar som påverkar alla människor i unionen.

208.  Europaparlamentet beklagar att unionen inte kunnat uppnå sitt stora mål att hejda förlusten av biologisk mångfald i unionen före 2010.

209.  Europaparlamentet konstaterar att förlorad biologisk mångfald medför förödande ekonomiska kostnader för samhället som hittills inte har beaktats i den övergripande politiken. Parlamentet konstaterar också att kostnaden för att inte agera och för försämringen av ekologiska tjänster i studien om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi uppskattades till 7 % av världens BNP år 2050[20].

210.  Europaparlamentet är övertygat om att det därför finns ett akut behov av att agera och ge politiken för biologisk mångfald större tyngd så att 2020-åtaganden på området kan respekteras.

211.  Europaparlamentet konstaterar att det kan dröja länge innan projektets resultat visar sig, vilket gör att det är svårt att utvärdera resultaten.

212.  Europaparlamentet anser att det i detta läge är mycket viktigt att medlen bibehålls, trots begräsningarna på grund av att de i så liten utsträckning inriktas på biologisk mångfald och svårigheterna att utvärdera utnyttjandet av dem.

213.  Europaparlamentet betonar att skyddet av den biologiska mångfalden inte bara är ett ädelt miljömål utan också har en betydande potential för att skapa nya kompetensområden, arbetstillfällen och affärsmöjligheter.

214.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera skyddet och bevarandet av biologisk mångfald i utvecklingen, genomförandet och finansieringen av övrig EU-politik – däribland jordbruk, skogsbruk, fiske, regional utveckling och sammanhållning, energi, industri, transport, turism, utvecklingssamarbete samt forskning och utveckling – för att göra unionens sektors- och budgetpolitik mer konsekvent och se till att unionen lever upp till sina bindande åtaganden om skydd av den biologiska mångfalden. Parlamentet påpekar att i detta sammanhang bör samarbetet mellan lokala, regionala, nationella och europeiska myndigheter stärkas.

215.  Europaparlamentet konstaterar, oavsett den inriktning och de drivkrafter som kommissionen ger, att det är helt upp till medlemsstaterna att fastställa prioriteringarna för finansieringen utifrån sina egna behov och att de allra flesta medlemsstater inte använder Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) som ett instrument för att främja den biologiska mångfalden.

216.  Europaparlamentet anser därför att det mot bakgrund av det svaga utnyttjandet (0,79 %) är nödvändigt att göra det obligatoriskt att avsätta en del av Eruf-medlen (med en procentsats som får fastställas senare) till att främja biologisk mångfald.

Del XIX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2014 ”EU:s återanpassningsstöd efter jordbävningen i Haiti”

217.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten nr 13/2014 med en utvärdering av unionens återanpassningsstöd efter jordbävningen i Haiti som ett viktigt bidrag till den övergripande politiska debatten om unionens externa humanitära politik och utvecklingspolitik. Parlamentet noterar iakttagelserna och rekommendationerna.

218.  Europaparlamentet välkomnar och noterar de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna i slutrapporten om utvärderingen av unionens samarbete med Republiken Haiti som gjorts av kommissionens generaldirektorat för utveckling och samarbete − EuropeAid, på begäran av parlamentet och redovisar sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

Allmänna synpunkter

219.  Europaparlamentet upprepar att det överlag är tillfreds med det arbete och de ansträngningar som gjorts av kommissionen som svar på jordbävningen i Haiti 2010 och detta i en ytterst kritisk situation för EU-delegationen och dess personal. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens möjlighet att hålla inne betalningar och utbetalningar på grund av otillfredsställande framsteg med avseende på regeringens finansiella förvaltning och bristerna i de nationella förfarandena för offentlig upphandling.

220.  Europaparlamentet beklagar de svagheter som konstaterats i samordningen mellan givare och inom kommissionens avdelningar vilket också framkommit i en utvärdering av EU:s samarbete med Rupubliken Haiti (2008–2012)[21], som utarbetats på uppdrag av kommissionen, och begär i detta avseende en bättre utformning av det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet och en starkare koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet genom en permanent ram för att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. Parlamentet anser att integrerade tillvägagångssätt med tydligt angivna samordningsmål och en sammanhängande landstrategi mellan kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) och EuropeAid, tillsammans med utbyte av bästa praxis, måste inrättas där så är möjligt. Parlamentet välkomnar i detta avseende den systematiska integreringen av strategin att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd i den finansieringscykel som omfattar 2014–2020. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionens avdelningar att se till att förbättra övergången från kortsiktiga humanitära åtgärder till långsiktiga utvecklingsinsatser och att utveckla en sammanhängande samordning, inte endast mellan de olika EU-aktörerna utan även med nationella prioriteringar genom en gemensam strategi med hjälp av en gemensam ram för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med parlamentet om en effektiv samordning mellan de olika finansiella instrumenten för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd hindras av den nuvarande rättsliga ramen. Parlamentet anser dessutom att en involvering av lokala företrädare för det civila samhällets icke-statliga organisationer kan förbättra användningen av den lokala kunskapsbasen så att man lättare kan identifiera återanpassningsbehoven och för att övervaka de framsteg som gjorts av nationella myndigheter.

221.  Europaparlamentet påminner om rekommendationerna efter besöket i Haiti av parlamentets budgetkontrollutskott i februari 2012, och insisterar konsekvent på den viktiga frågan om spårbarhet och ansvarsskyldighet när det gäller unionens utvecklingsfonder, särskilt genom att budgetstödet kopplas till resultatet, med en tydlig definition av skyldigheter och förpliktelser i den nationella förvaltningen, för att säkerställa tillräcklig transparens, spårbarhet och ansvarsskyldighet. Parlamentet upprepar sin begäran att större tonvikt ska läggas vid bekämpningen av utbredd korruption. Parlamentet påpekar att humanitärt bistånd bör baseras på en utträdesstrategi och betonar att medel om möjligt bör kanaliseras genom de haitiska institutionerna, inom ramen för Cotonouavtalet, för att garantera ansvarstagande och främja en förstärkning av de nationella organen, bland annat myndigheten för offentlig upphandling, som bör fungera som ett kontrollfilter. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att betona villkorlighetsmodellen för sektorsinriktat budgetstöd.

222.  Europaparlamentet påminner om att statsbyggande är centralt för unionens utvecklingsstrategi och hörnstenen i varje sådan krissituation, i överensstämmelse med principerna om ingripanden i instabila lägen. Parlamentet noterar att detta omfattar stöd till uppbyggnad av institutioner, transparens och effektiv förvaltning av de offentliga finanserna, budgetanslag och ändamålsenliga offentliga utgifter genom förstärkta politiska och strategiska dialoger.

223.  Europaparlamentet efterlyser en god kombination av politiska åtgärder enligt den logik som ligger till grund för unionens ingripanden genom en heltäckande strategi för statliga och icke-statliga intressenter och för det sektorsvisa stöd som ska tillhandahållas genom snabba bedömningar av de sektoriella behoven för att främja projektens livsduglighet, komplementaritet och hållbarhet.

Förslag inför framtiden

224.  Europaparlamentet anser att efter situationen i Haiti måste man diskutera och förbättra åtgärder för att stärka den politiska ramen för ingripanden och katastrofriskreducering med det slutliga målet att begränsa risken för människoliv och människors levnadsvillkor till ett minimum. Parlamentet anser att investeringar i katastrofriskreducering är avgörande som en integrerad del av en hållbar utveckling samt ytterst kostnadseffektivt genom att det gör det möjligt att använda resurserna på ett betydligt mer effektivt och ändamålsenligt sätt, i stället för att betala räkningen för katastrofinsatser.

225.  Europaparlamentet anser att dessa krissituationer och instabila lägen kräver att man utformar en politik som uppmanar till nya tillvägagångssätt, nya metoder och sakkunskap, särskilt när det gäller verksamhet såsom att i) fastställa risker på olika operativa nivåer, ii) göra scenarier och prognoser för sannolika konsekvenser och iii) utforma instrument för att undvika, reducera och förbereda risker och potentiella katastrofer. Parlamentet efterlyser ett flexibelt tillvägagångssätt för att göra det möjligt för kommissionen att på ett lämpligt och snabbt sätt anpassa sina åtgärder och instrument för bistånd till en kris- och efterkrissituation. Parlamentet noterar i detta sammanhang att kommissionen under tiden har inrättat ett system för att rekrytera experter inom olika kompetensområden för att göra det möjligt att på kort varsel anställa ytterligare personal i EU-delegationerna eller i enheter vid huvudkontoret om en personalbrist skulle uppkomma.

226.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att systematiskt arbeta med katastrofhanteringscykelns fyra faser, dvs. riskminimering och beredskap, insatser och återhämtning mot definitionen av den strategiska ramen för katastrofriskhantering och uppbyggnaden av motståndskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att informera parlamentet om utvecklingen, särskilt när det gäller riskhantering och beredskap att genomföra och uppnå programmål efter en katastrof.

227.  Europaparlamentet påminner om att i alla sådana krissituationer måste vederbörlig omsorg ägnas åt att se till att den nationella styrningsstrukturen för hantering av katastrofriskreducering är sund och att verksamheten är effektiv, vilket är en förutsättning för att EU-insatserna ska bli framgångsrika. Parlamentet påminner om att utvärderingar av all nationell styrningsstruktur bör ta hänsyn till bland annat de befintliga ansvarighetsramarna för vad som åstadkommits, den befintliga definitionen av och beslutet om ansvar på centrala och lokala nivåer, en tydlig kedja av order och kontroller, informationskanaler hos olika aktörer/givare tillsammans med återkopplingsmekanismer för projekt.

228.  Europaparlamentet ställer sig bakom revisionsrättens rekommendationer med avseende på unionens återanpassningsstöd efter jordbävningen i Haiti och välkomnar kommissionens svar att kommissionen också godtar rekommendationerna.

Del XX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2014 ”Hur beräknar, minskar och kompenserar EU:s institutioner och organ sina växthusgasutsläpp?”

229.  Europaparlamentet anser att alla unionens institutioner och organ bör utveckla en gemensam metod för sina växthusgasutsläpp och hur de ska kunna minskas. Parlamentet anser att för att uppnå detta måste de göra en omfattande beräkning av sina växthusgasutsläpp och offentliggöra sina resultat.

230.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör satsa mer på att samla in fler uppgifter om sina egna växthusgasutsläpp, för att bibehålla sin trovärdighet i miljöförhandlingar med tredje parter.

231.  Europaparlamentet uppmanar de EU-institutioner och EU-organ som inte är certifierade inom ramen för miljölednings- och miljörevisionsordningen (Emas) att överväga att snarast möjligt tillämpa detta system. Parlamentet betonar dock att Emas bör betraktas som ett verktyg för att strukturera bland annat växthusgasutsläpp och inte bör ses som det enda och slutliga målet med institutionernas miljöpolitik.

232.  EU:s institutioner och organ kan i större utsträckning använda sig av kompensation för växthusgasutsläpp för att minska sitt koldioxidavtryck. Parlamentet delar revisionsrättens åsikt att användningen av utsläppskrediter av hög kvalitet i kombination med utsläppsminskande åtgärder (och inte i stället för sådana åtgärder) vore en lämplig åtgärd för att komma till rätta med dessa problem. Parlamentet noterar dock att kompensationsåtgärder bör komma i andra hand efter investering av medlen i ytterligare förbättring av institutionernas och organens miljöpolitik.

233.  Europaparlamentet välkomnar att vissa av EU-institutionerna har inlett pilotprojekt för miljöanpassad upphandling. Parlamentet hoppas att resultaten förhoppningsvis kommer visa sig vara lovande och leda till att miljöanpassad upphandling inom kort blir standardförfarande inom EU:s institutioner och organ.

234.  Europaparlamentet betonar att den mänskliga faktorn fortsatt är en central aspekt i genomförandet av dessa strategier. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck ledningen för EU:s institutioner och organ, som är ansvarig för dessa strategier, att utbilda sig och öka sin kompetens och förståelse för vad institutionernas växthusgasutsläpp betyder. Parlamentet hoppas att inrättandet av det nya kommissionskollegiet 2014 kommer att göra det möjligt att införa högre standarder i kommissionen och dess byråer.

Del XXI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2014 ”Fonden för yttre gränser har främjat ekonomisk solidaritet, men resultaten behöver mätas bättre och fonden behöver ge ett större europeiskt mervärde”

235.  Europaparlamentet noterar bekymrat att de strategiska målen för fonden för yttre gränser inte har varit tydliga och framför allt att det råder en viss spänning mellan fondens allmänna roll som solidaritetsmekanism och dess koncentration på konkreta mål för bättre samarbete på området för gränskontroller och visering.

326.  Europaparlamentet noterar att det framgångsrika införandet av SIS II, VIS och Eurosur i alla medlemsstater enligt kommissionen visar på fondens bidrag. Parlamentet anser dock att ett så allmänt uttalande inte kan användas som ett tillfredsställande svar på revisionsrättens specifika kritik avseende bristande resultatindikatorer.

237.  Europaparlamentet noterar att liknande problem kan uppstå i fråga om målen för instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering, som en del av fonden för inre säkerhet, eftersom detta instrument stöder både solidariteten mellan medlemsstaterna när det gäller förvaltningen av gränskontrollerna och säkerställandet av en enhetlig och hög kontrollnivå för de yttre gränserna och en ändamålsenlig handläggning av Schengenvisum, i överensstämmelse med unionens åtagande avseende de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna.

238.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna, trots att de inser betydelsen av effektiva gränskontroller vid de gemensamma yttre gränserna som en del av Schengenregelverket, fortfarande betraktar förvaltningen av gränskontrollerna och, i mindre utsträckning, handläggningen av Schengenvisum som främst nationella befogenheter.

239.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att inkludera fonden för inre säkerhet i de nationella strategierna för gränsförvaltning för att bidra till konsulärt samarbete, Frontex-insatser eller nödåtgärder och särskilda åtgärder som är viktiga för Schengenområdet som helhet. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att förbättra sitt samarbete i detta avseende.

240.  Europaparlamentet begär att kommissionen undersöker om det skulle kunna fungera väl att dela upp gränskontroll- och viseringsdelarna av fonden för inre säkerhet i flera öronmärkta segment, dvs. ett för solidaritet, ett för genomförandet av konsulärt samarbete, Frontex-insatser och nödåtgärder och särskilda åtgärder samt ett för åtgärder som är särskilt relevanta ur nationellt hänseende.

241.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna utvecklar och utnyttjar relevanta och mätbara output-, utfalls- och effektindikatorer för de finansierade projekten. Parlamentet betonar att det bör finnas förhandskontroller av hög kvalitet för att säkerställa att alla finansierade projekt uppfyller konkreta och mätbara mål och har ett mervärde. Parlamentet noterar att efterhandskontroller skulle bidra till att tillhandahålla mekanismer för kvalitetskontroll.

242.  Europaparlamentet påpekar att ytterligare mervärde för unionen kan uppnås genom kompletterande bidrag från medlemsstaterna till Frontex insatser genom att ett krav införs på att åtminstone delar av de tillgångar som fonden för inre säkerhet medfinansierar registreras i Frontex reserv för teknisk utrustning.

243.  Europaparlamentet är bekymrat över de brister som revisionsrätten upptäckte i de olika nationella upphandlingsförfarandena och anser att undantagsklausulen för upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet inte ska kunna utnyttjas i fall där mindre restriktiva förfaranden skulle kunna ha använts utan att äventyra säkerheten. Parlamentet rekommenderar att upphandlingsförfarandena effektiviseras för att se till att finansieringen genomförs i tid.

244.  Europaparlamentet uppskattar att kommissionen vidtagit korrigerande finansiella åtgärder i de fall man konstaterat att ett projekt stred mot grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, men uppmanar kommissionen att i så stor utsträckning som möjligt, klargöra alla eventuella risker i detta avseende, särskilt när det gäller hur gränskontrollerna utförs med respekt för rätten att söka asyl.

245.  Europaparlamentet betonar behovet att förbättra standarden på insamlingen av data om de finansierade projekten på nationell nivå för att öka graden av transparens.

Del XXII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2014 ”Ändamålsenligheten i att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med lån från finansinstitut för att stödja EU:s externa politik”

246.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapport som utvärderar ändamålsenligheten i att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med lån från finansinstitut för att stödja EU:s externa politik, och framför sina iakttagelser och rekommendationer nedan.

Allmänna synpunkter

247.  Europaparlamentet uppmuntrar revisionsrätten att ytterligare fördjupa sina granskningar inom detta nya samarbetsområde för att regelbundet kunna förse de politiska beslutsfattarna med en heltäckande utvärdering av aktuella frågor och risker.

248.  Europaparlamentet inser att det ökande intresset för kombinationer och de möjligheter som nya finansieringsinstrument för investeringar erbjuder huvudsakligen beror på kombinationen av viktiga utvecklingsutmaningar och kraftigt begränsade offentliga resurser, vilket har lett till utveckling av nya finansiella resurser som kombinerar stöd genom EU-bidrag och andra resurser än bidrag.

249.  Europaparlamentet betonar att varje nytt finansieringsinstrument och kombination måste ligga i linje med unionens mål för utvecklingspolitiken, som baserar sig på kriterierna för det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) och som återfinns i agendan för förändring, dvs. att förbättra kvaliteten, effektiviteten, hållbarheten och genomförandehastigheten för unionens interventioner. Parlamentet anser att dessa instrument måste fokusera på unionens prioriteringar där det ekonomiska och icke-ekonomiska mervärdet och effekterna är som störst, och de måste utnyttjas strategiskt inom sektorer där unionens finansiella stöd är avgörande för investeringens vitalitet och där en kombination av finansieringskällor kan vara mest användbar. Parlamentet beklagar därför att rapporten huvudsakligen fokuserar på de finansiella aspekterna av att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med andra finansieringsformer, medan ändamålsenligheten och effektiviteten i detta inte utvärderas tillräckligt.

250.  Europaparlamentet begär, som en central ständig princip, att man ska undvika risken att finansiella incitament tillmäts större vikt än utvecklingsprinciperna (finansiella mål får väga tyngre än utvecklingsaspekter) och att principerna för hållbar utveckling ska respekteras, t.ex. sociala och miljömässiga standarder samt tillgång till grundläggande offentliga nyttigheter.

251.  Europaparlamentet noterar resultatet av den genomgång av EU:s plattform för kombinerad finansiering i det externa samarbetet, med det ursprungliga syftet att förbättra de nuvarande kombinationsmekanismernas och instrumentens ändamålsenlighet, effektivitet och kvalitet, med tanke på att en harmonisering av nyckelprinciperna, som bör gälla för alla regionala faciliteter och finansieringsinstrument, kommer att vara synnerligen viktig för den nya fleråriga budgetramen. Mot bakgrund av den revision som gjordes av den fleråriga budgetramen efter Europaparlamentsvalet uppmanar parlamentet kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta en strukturerad/strategisk dialog om frågan, särskilt om hur transparensen och ansvarstagandet stadigt ska kunna garanteras och förbättras.

252.  Europaparlamentet anser att kommissionen under planeringsfasen bör koncentrera sig på att uppnå hållbara, långsiktiga, ekonomiska, sociala och miljöanknutna mål inom de områden där investeringarna ska göras.

253.  Europaparlamentet begär, som huvudprincip, att EU-medlen ska koncentreras till projekt som inte skulle kunna genomföras utan EU-pengar, t.ex. projekt med låg lönsamhet men som kan leda till förbättring inom det sociala området, miljön eller mänskliga rättigheter.

254.  Europaparlamentet begär, som huvudprincip, att man ska övervaka och följa upp resultaten och de medel- och långsiktiga effekterna av de genomförda projekten inom det sociala området, miljön eller mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att resultatet av sådana uppföljningar direkt bör utnyttjas för att rapportera om hur de långfristiga målen uppnåtts och för att förbättra planeringsfasen/projekturvalet inför framtida finansiering.

255.  Europaparlamentet begär att kommissionens politiska roll förstärks, då den är politiskt ansvarig instans inom detta område.

256.  Europaparlamentet begär att det införs gemensamma standarder för styret av sådan finansiell verksamhet samt att bästa praxis och väl definierade kriterier för stödberättigande och urval fastställs för dessa finansiella redskap. Konsekventa förvaltningsbestämmelser, t.ex. strukturerad rapportering, tydliga övervakningsramar och tillsynsvillkor kommer att leda till minskade transaktionskostnader eller minska eventuella dubbleringar av kostnaderna.

257.  Europaparlamentet anser det vara absolut nödvändigt att utforma adekvata styrstrukturer för de olika instrumenten för att fostra mottagarländernas, stödmottagarnas eller intressenternas ansvarstagande för dessa instrument. Parlamentet påminner om att utvecklingen av kombinerat offentligt utvecklingsbistånd som slussas via finansieringsinstrument kräver ett välstrukturerat samarbete mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, Europeiska investeringsbanken (EIB), medlemsstaterna och parlamentet. Parlamentet efterlyser ett djupare engagemang från unionens delegationer i beslutsprocessen, särskilt under projektens identifieringsfas genom bidrag till förhandsutvärderingar eller konsekvensbedömningar i förhand, och mer allmänt för att garantera unionens betydelse i den politiska dialogen med partnerländer, och även genom att fungera som en förbindelselänk med det lokala civilsamhället.

258.  Europaparlamentet insisterar på att det är nödvändigt att uppnå den högsta nivån av transparens och redovisningsansvar genom tillgång till fullständig och korrekt budgetinformation och finansiella uppgifter för de projekt som finansieras av dessa investeringsinstrument för att beakta parlamentets kontrollbefogenhet och rätt att ge samtycke. Parlamentet efterlyser en regelbunden rapportering till parlamentet om dessa finansiella instrument och deras resultat, särskilt om utvärderingen av de finansiella och icke-finansiella hävstångseffekterna och additionaliteten, samtidigt som man påminner om att bestämmelserna i artikel 140 i budgetförordningen måste följas.

259.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer som ett första steg i rätt riktning avseende ändamålsenligheten i att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med lån från finansinstitut för att stödja unionens externa politik, och välkomnar kommissionens svar att man också accepterar rekommendationerna.

Del XXIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2014 ”Kan EU:s initiativ om kompetenscentrum på ett ändamålsenligt sätt bidra till att minska kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker som härrör från länder utanför EU?”

260. Europaparlamentet välkomnar initiativet om kompetenscentrum på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området (CBRN). Parlamentet anser att initiativets organisationsstruktur framhäver dess nätverkskaraktär.

261.  Europaparlamentet välkomnar den generellt positiva inriktningen i den särskilda rapporten nr 17/2014 och revisionsrättens rekommendationer, som alla accepterades av kommissionen.

262.  Europaparlamentet noterar att initiativet utgör en innovativ strategi som främjar nätverksarbete, regionala och internationella partnerskap samt konsolidering, samordning och optimering av befintlig kapacitet i fråga om expertis, utbildning och tekniskt stöd eller utrustning.

263.  Europaparlamentet påpekar att den här typen av strukturer nödvändigtvis är komplexa och därför svåra att inrätta och driva på ett effektivt sätt.

264.  Europaparlamentet påminner om att detta initiativ förfogade över 100 miljoner EUR för perioden 2010–2013.

265.  Europaparlamentet anser att initiativets främsta värde är dess efterfrågestyrda tillvägagångssätt, som bygger på partnerländernas erfarenheter. Parlamentet anser att EU-delegationerna regelbundet bör informeras och åta sig att spela en mer aktiv roll i samråd med de respektive partnerländernas myndigheter.

266.  Europaparlamentet vill samtidigt påpeka att respekten för partnerländernas egenansvar för projekten inte bör hindra kommissionen från att lägga fram förslag som skulle omfattas av gemensamma insatser (t.ex. i kampen mot utbrottet av Ebolaepidemin).

267.  Europaparlamentet är övertygat om att projekt bör väljas ut på så sätt att det begränsade belopp som är tillgängligt koncentreras till de områden som är mest relevanta för unionens säkerhet. Parlamentet anser att EU-institutionerna i projekturvalet med fördel skulle kunna påta sig en förmedlingsfunktion.

268.  Europaparlamentet noterar att det regionala sekretariatets tekniska expertis bör förstärkas för att underlätta identifieringen av de frågor som ska behandlas genom initiativ och förbättra förberedandet och genomförandet av enskilda projekt.

269.  Europaparlamentet anser det positivt att partnerländerna sedan maj 2013 när som helst kan föreslå projekt, vilket ökar förmågan att reagera på uppkommande hot.

270.  Europaparlamentet noterar att fristen mellan framläggandet av ett förslag till projekt och godkännandet av projektet och dess genomförande ytterligare bör förkortas.

271.  Europaparlamentet betonar att det breda strategiska samarbetet är nödvändigt för att förbättra samstämmigheten och samordningen av olika finansieringsinstrument på säkerhetsområdet. Parlamentet betonar vidare att en förstärkt samordning mellan relevanta aktörer på CBRN-området skulle effektivisera befintliga initiativ.

272.  Europaparlamentet anser att initiativet skulle kunna förbättras genom att man gör en tydligare åtskillnad mellan CBRN-åtgärdernas interna och externa dimension[22].

Del XXIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2014 ”EU:s föranslutningsstöd till Serbien”

273.  Europaparlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att förbättra kvaliteten på, och ytterligare rationalisera, sina nationella strategier och handlingsplaner samt på ett lämpligt sätt åtgärda de olika politiska och socioekonomiska problemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov erbjuda sig att i detta sammanhang tillhandahålla det tekniska stöd som behövs.

274.  Europaparlamentet betonar vikten av att utarbeta nationella strategier på politiskt känsliga områden. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter att utarbeta strategier på följande huvudområden för styrning och uppge en realistisk tidsram för genomförandet: territoriell decentralisering och en strategi för att samordna genomförandet av reformen av förvaltningen av de offentliga finanserna.

275.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen och EU:s delegation i Serbien att se till att man inte får de problem som uppstod under den första delen av programplaneringsperioden 2007–2013, nämligen att underutvecklade eller problematiska projekt valdes ut. Parlamentet stöder kommissionens och de serbiska myndigheternas samarbete för att åtgärda de fastställda problemen, inbegripet bristande stöd från nationella myndigheter, bristande samordning mellan institutioner, bristfällig projektutformning, bristfälliga specifikationer, ohållbara finansieringslösningar och att man inte drog lärdom av misstag i tidigare projekt.

276.  Europaparlamentet välkomnar att styrningsrelaterade projekt i allmänhet uppnådde goda resultat, men anser att genomförandet av projekten och projektens kontrollsystem är bristfälliga eller ineffektiva, särskilt där revisionsrätten konstaterade väsentliga brister i fyra av de åtta granskade styrningsrelaterade projekt som avser instrument för stöd inför anslutningen.

277.  Europaparlamentet påpekar att när det gäller reformen av rättsväsendet har få framsteg rapporterats sedan 2007.

278.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att stärka det skydd som uppgiftslämnare för närvarande har, vilket fastställs i den nationella strategin för korruptionsbekämpning för 2013–2018. Parlamentet insisterar på att de serbiska myndigheterna bör tidigarelägga utarbetandet av ny lagstiftning om uppgiftslämning och denna lagstiftning bör inge förtroende och uppmuntra potentiella uppgiftslämnare att ge sig till känna.

279.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer och begär att kommissionen ska fästa tillräcklig uppmärksamhet vid att fastställa målen, bedöma behoven och dra lärdom av tidigare projekt, samt undvika förseningar och icke-ändamålsenliga eller ineffektiva upphandlingsförfaranden. Parlamentet betonar vikten av hållbarhet eftersom resultaten visade på en rad problem i två tredjedelar av projekten, särskilt de styrningsrelaterade projekten.

Del XXV–- Revisionsrättens särskilda rapport nr 20/2014 ”Har Eruf-stödet till små och medelstora företag när det gäller e-handel varit ändamålsenligt?”

280.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 20/2014 och stöder dess rekommendationer.

281.  Europaparlamentet välkomnar också kommissionens konstruktiva reaktion på revisionsrättens rekommendationer.

282.  Europaparlamentet konstaterar att e-handelsteknik är avgörande när det gäller att förbättra de små och medelstora företagens utveckling och konkurrenskraft. Parlamentet framhåller att små och medelstora företag är viktiga för den ekonomiska utvecklingen och skapandet av arbetstillfällen i unionen.

283.  Europaparlamentet ser positivt på att revisionsrätten i sin särskilda rapport lägger vikt vid resultatmätningar och europeiskt mervärde.

284.  Europaparlamentet konstaterar att trots att tillgången till företagstjänster online hade ökat så var projekt som hade valts ut för investeringar svaga. Parlamentet noterar att brist på jämförande urval av ansökningar och avsaknad av heltäckande företagsinformation resulterade i att mer än en tredjedel av projekten gav lite eller ingen valuta för pengarna.

285.  Europaparlamentet påpekar att tio av de 30 medfinansierade projekt som granskades skulle ha genomförts även utan offentlig medfinansiering. Fem av dessa tio projekt hade dessutom startats innan bidragsbeslutet hade meddelats, och tre av projekten startades innan ansökan om medfinansiering lämnades in.

286.  Europaparlamentet anser att det bör vara obligatoriskt att lämna in en affärsplan som visar det europeiska medvärdet för att dödviktseffekter ska kunna undvikas.

287.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör införa sådana urvalskriterier och urvalsförfaranden som säkerställer att de valda projekten ger högsta möjliga mervärde i form av bidrag till utvecklingen av e-handel i små och medelstora företag och förverkligandet av målen för den digitala agendan.

288.  Europaparlamentet noterar att kommissionens bristande övervakning gjorde det omöjligt att bedöma i vilken utsträckning stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) hade bidragit till förverkligandet av IKT-mål på nationell nivå och på unionsnivå samt till små och medelstora företags egna affärsplaner.

289.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör försäkra sig om att den får enhetliga och tillförlitliga uppgifter från medlemsstaterna om användningen av Eruf-medlen. Parlamentet anser att denna information bör innehålla uppgifter om hur de operativa programmen fortskrider, inte bara i finansiellt avseende utan även i fråga om resultat.

290.  Europaparlamentet delar revisionsrättens åsikt att en minimiuppsättning av stabila indikatorer med tillhörande mål bör definieras i bidragsöverenskommelserna, mätas och sedan underkastas kontroll, både när projektet har genomförts och när det är i drift och i ett senare skede, så att man kan bedöma resultatet.

Del XXVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2014 ”EU-finansierad flygplatsinfrastruktur: dålig valuta för pengarna”

291.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen redan har gjort ändringar för att åtgärda många av de problem som nämns i den särskilda rapporten, och stöder generellt det nya regelverk som beskrivs av kommissionen. Parlamentet föreslår mot bakgrund av detta att kommissionen rapporterar tillbaka till parlamentets budgetkontrollutskott inom ett år från antagandet av denna resolution om de framsteg som gjorts till följd av dessa rekommendationer.

292.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer att medlemsstaterna ska ha enhetliga planer för flygplatsutveckling och rekommenderar att dessa planer godkänns av kommissionen innan man beviljar medel till särskilda projekt. Parlamentet rekommenderar dessutom att dessa regionala, nationella eller överstatliga planer inte bara beaktar flygtransporter utan också andra offentliga transporter med resetider som liknar flygtransporternas resetider, inbegripet tåg och bussar, för att förhindra att marknaden mättas och för att öka tjänsternas bärkraft.

293.  Europaparlamentet rekommenderar att endast ekonomiskt bärkraftiga flygplatser beviljas medel.

294.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen undersöker alla nya projekt mot bakgrund av en analys av influensområdet för att garantera lönsamhet, och i varje enskilt fall tar hänsyn till de regionala flygplatsernas betydelse för tillgänglighet och rörlighet i unionen.

295.  Europaparlamentet anser att kommissionen i första hand noggrant bör övervaka de medlemsstater som enligt betänkandet tidigare har haft särskilt problematiska projekt.

o

o         o

296.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra detta beslut till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol och revisionsrätten och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	24.3.2015
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Nedzhmi Ali, Jonathan Arnott, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Ryszard Czarnecki, Dennis de Jong, Tamás Deutsch, Martina Dlabajová, Ingeborg Gräßle, Rina Ronja Kari, Bernd Kölmel, Bogusław Liberadzki, Verónica Lope Fontagné, Monica Macovei, Fulvio Martusciello, Gilles Pargneaux, Georgi Pirinski, Petri Sarvamaa, Claudia Schmidt, Igor Šoltes, Bart Staes, Michael Theurer, Marco Valli, Derek Vaughan, Anders Primdahl Vistisen, Tomáš Zdechovský
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Iris Hoffmann, Karin Kadenbach, Andrey Novakov, Markus Pieper, Julia Pitera

• [1]  EUT L 66, 8.3.2013.
• [2]  EUT C 403, 13.11.2014, s. 1.
• [3]  EUT C 398, 12.11.2014, s. 1.
• [4]  EUT C 403, 13.11.2014, s. 128.
• [5]  Antagna texter, P8_TA-PROV(2015)0000.
• [6]  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
• [7]       EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
• [8]       Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 av den 15 juli 2003 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris (BNI-förordningen) (EUT L 181, 19.7.2003, s. 1).
• [9]       Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 31.5.2000, s. 1).
• [10]     Europaparlamentets resolution av den 3 april 2014 med de iakttagelser som utgör en del av besluten om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (EUT L 266, 5.9.2014, s. 32.)
• [11]     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
• [12]     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 289).
• [13]    Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 31.12.2002, s. 1).
• [14]        Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).
• [15]    Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
• [16]    Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiv 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).
• [17]     Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).
• [18]     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).
• [19]     Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
• [20]    Leon Braat, Patrick ten Brink (eds. et al.), The Cost of Policy Inaction: The case of not meeting the 2010 biodiversity target, Wageningen/Bryssel, 2008, s. 28.
• [21]     Utvärdering av EU:s samarbete med Republiken Haiti (2008–2012), Particip GmbH, utförd på begäran av kommissionen i augusti 2014.
• [22]     Se även Europaparlamentets betänkande av den 14 december 2010 om ökad kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet i Europeiska unionen – en CBRN-handlingsplan för EU (EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 8).