BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden

20.4.2015 - (COM(2013)0821 – C7-0427/2013 – 2013/0407(COD)) - ***I

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Nathalie Griesbeck

Förfarande : 2013/0407(COD)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång :

A8-0133/2015

Ingivna texter :

A8-0133/2015

Debatter :

PV 19/01/2016 - 16
CRE 19/01/2016 - 16

Omröstningar :

PV 20/01/2016 - 7.2
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0011

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
MOTIVERING
YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden

(COM(2013)0821 – C7-0427/2013 – 2013/0407(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0821),

– med beaktande av artiklarna 294.2 och 82.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0427/2013),

– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8‑0133/2015).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag 1 Förslag till direktiv Skäl -1 (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(-1) Enligt artikel 82.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska det straffrättsliga samarbetet inom unionen ”bygga på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden…”, samtidigt som ömsesidigt erkännande av avgöranden i brottmål kräver att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrättssystem.
Ändringsförslag 2 Förslag till direktiv Skäl -1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(-1a) I artikel 11.1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 anges att ”var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar”. I artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter föreskrivs att den som anklagas för brott ska ha rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld har fastställts enligt lag, att få sin sak prövad i sin närvaro och att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde efter eget val. I artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skyddas rätten till en rättvis rättegång, vilket innebär att var och en som har blivit anklagad för brott ska betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts och har rätt att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han eller hon själv utsett. I artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts. Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska också garanteras respekt för rätten till försvar.
Ändringsförslag 3 Förslag till direktiv Skäl 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) Syftet med detta direktiv är att förstärka rätten till en rättvis rättegång i straffrättsliga förfaranden genom att föreskriva minimirättigheter avseende vissa aspekter av oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången.	(1) Syftet med detta direktiv är att förstärka rätten till en rättvis rättegång i straffrättsliga förfaranden genom att föreskriva minimirättigheter avseende vissa aspekter av oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången, och att se till att de som är misstänkta eller tilltalade i rättsprocesser i medlemsstaterna får en gemensam och hög skyddsnivå med full respekt för rättssäkerhetsgarantier i hela unionen, utan att det påverkar tillämpningen av eventuella starkare skyddsnormer i en viss medlemsstat.
Ändringsförslag 4 Förslag till direktiv Skäl 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Genom att fastställa minimiregler om skyddet för misstänkta eller tilltalade personers processuella rättigheter bör detta direktiv stärka medlemsstaternas förtroende för andra medlemsstaters straffrättsliga system, vilket kan bidra till att underlätta det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i straffrättsliga frågor. Sådana gemensamma minimiregler bör också bidra till att avlägsna hindren för den fria rörligheten för medborgare inom medlemsstaternas hela territorium.	(2) Genom att fastställa minimiregler om skyddet för misstänkta eller tilltalade personers processuella rättigheter bör detta direktiv stärka medlemsstaternas förtroende för andra medlemsstaters straffrättsliga system, vilket kan bidra till att underlätta det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i straffrättsliga frågor.
Motivering
Även om detta direktiv kan ha indirekt inverkan på den fria rörligheten för medborgare finns det inget i förslaget som har detta specifika syfte.
Ändringsförslag 5 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2a) Även om medlemsstaterna är parter i Europakonventionen och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, har erfarenheten visat att detta i sig inte alltid räcker för att skapa tillräckligt förtroende för andra medlemsstaters straffrättsliga system.
Ändringsförslag 6 Förslag till direktiv Skäl 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) Detta direktiv bör tillämpas endast på straffrättsliga förfaranden. Administrativa förfaranden som leder till påföljder, såsom förfaranden på konkurrens-, handels- och skatteområdet samt på området för finansiella tjänster liksom andra utredningar som administrativa myndigheter utför i samband med sådana förfaranden omfattas inte av detta direktiv och inte heller civilrättsliga förfaranden.	(6) Detta direktiv bör tillämpas på straffrättsliga förfaranden, och på liknande förfaranden av brottmålskaraktär som leder till jämförbara påföljder av straffande och avskräckande karaktär, såsom frihetsberövande, vare sig förfarandena klassificeras som straffrättsliga eller inte. Med hänsyn till rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) ska garantierna för en rättvis rättegång tillämpas när processen omfattar ”straffrättsliga frågor” enligt domstolens definition. Därför går det inte alltid att avgöra om en process är straffrättslig enbart genom en bedömning av förfarandet utifrån dess rubricering i den nationella lagstiftningen, utan man måste även bedöma vilken slags brott det rör sig om och/eller hur strängt straff den tilltalade personen riskerar. Därför bör de garantier som föreskrivs i det här direktivet tillämpas på alla förfaranden av straffrättslig karaktär, där restriktiva åtgärder, även frihetsberövande, kan utdömas som påföljd, med undantag för sådana åtgärder som till sin art, varaktighet eller genomförande inte kan anses orsaka allvarlig skada, och även på förfaranden som kan leda till införande i brottsregistret.
Ändringsförslag 7 Förslag till direktiv Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Detta direktiv bör underlätta den praktiska tillämpningen av rätten att presumeras oskyldig och alla dess olika aspekter och av rätten att vara närvarande vid rättegången, i syfte att säkerställa rätten till en rättvis rättegång.	(7) Detta direktiv bör underlätta den praktiska tillämpningen av rätten att presumeras oskyldig och alla dess olika aspekter och av rätten att vara närvarande vid rättegången, i syfte att säkerställa rätten till en rättvis rättegång, samtidigt som den kontradiktoriska principen och balansen mellan parternas rättigheter respekteras.
Ändringsförslag 8 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Detta direktiv bör gälla fysiska personer som är misstänkta eller anklagade för att ha begått ett brott. Det bör vara tillämpligt i alla skeden av förfarandena, även innan dessa personer av en medlemsstats behöriga myndigheter, genom formell delgivning eller på annat sätt, underrättas om att de är misstänka eller anklagade för att ha begått ett brott, fram till dess att förfarandena har avslutats.	(8) Detta direktiv bör gälla fysiska och, i förekommande fall, juridiska personer som är misstänkta eller anklagade för att ha begått ett brott. Det bör vara tillämpligt i alla skeden av förfarandena, från det ögonblick då dessa personer misstänks eller anklagas för att ha begått ett brott, fram till dess att förfarandena har avslutats, med vilket ska förstås det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller tilltalade personen har begått överträdelsen.
Ändringsförslag 9 Förslag till direktiv Skäl 8a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(8a) Flera medlemsstater har redan infört begreppet straffrättsligt ansvar för juridiska personer i sin nationella lagstiftning. I sådana fall bör detta direktiv tillämpas, men direktivet kräver inte att straffrättsligt ansvar för juridiska personer införs i medlemsstater där detta begrepp inte används.
Ändringsförslag 10 Förslag till direktiv Skäl 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(10) Mot bakgrund av det skede som utvecklingen av nationell lagstiftning och av rättspraxis på nationell nivå och vid domstolen för närvarande befinner sig i är det för tidigt att lagstifta på unionsnivå om rätten för juridiska personer att presumeras oskyldiga.	utgår
Ändringsförslag 11 Förslag till direktiv Skäl 11
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) Skyddet för juridiska personers rätt att presumeras oskyldiga bör säkerställas genom befintliga garantier och rättspraxis, vars utveckling bör ligga till grund för en bedömning längre fram av behovet av åtgärder på unionsnivå.	(11) Om en annan person än en misstänkt eller tilltalad, till exempel ett vittne, blir misstänkt eller anklagad, ska den personens rätt till oskuldspresumtion och rätt att inte vittna mot sig själv upprätthållas, liksom rätten att tiga, vilket bekräftas i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. I detta direktiv hänvisas därför uttryckligen till den situation där en person blir misstänkt eller anklagad vid polisförhör eller förhör som genomförs av någon annan brottsbekämpande myndighet inom ramen för ett straffrättsligt förfarande.
Ändringsförslag 12 Förslag till direktiv Skäl 11a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(11a) Detta direktiv bör också tillämpas på förfaranden som inletts av Europeiska åklagarmyndigheten enligt artikel 86.1 i EUF-fördraget.
Ändringsförslag 13 Förslag till direktiv Skäl 12a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(12a) Rätten till tillgång till effektiva rättsmedel kan omfatta till exempel föreskrivande av påföljder, rätt till förnyad prövning eller kompensationsåtgärder.
Ändringsförslag 14 Förslag till direktiv Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Oskuldspresumtionen har överträtts om ett domstolsavgörande eller ett officiellt uttalande av en rättslig eller annan offentlig myndighet framställer de misstänkta eller tilltalade personerna som om de vore fällda, utan att de först har bevisats vara skyldiga enligt lag.	(13) Oskuldspresumtionen har överträtts om ett domstolsavgörande eller ett officiellt uttalande av en rättslig eller annan offentlig myndighet framställer de misstänkta eller tilltalade personerna som om deras skuld redan slutgiltigt hade fastställts, utan att de först har bevisats vara skyldiga enligt lag.
Ändringsförslag 15 Förslag till direktiv Skäl 13a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13a) Med ”offentliga uttalanden” avses i detta direktiv alla officiella, icke-officiella eller informella uttalanden eller andra handlingar av en rättslig eller offentlig myndighet som ger information om ett pågående straffrättsligt förfarande och vars innehåll avser ett brott. Detta inbegriper uttalanden om efterföljande förfaranden, som lett till att den misstänkta eller tilltalade personen slutgiltigt frikänts, och uttalanden i domstolen under förhandlingarna före rättegången.
Ändringsförslag 16 Förslag till direktiv Skäl 13b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13b) Med offentliga myndigheter avses i detta direktiv personer som innehar ett offentligt ämbete, oavsett om detta är av rättslig, administrativ eller politisk beskaffenhet, eller offentliga myndigheters tjänstemän eller övriga anställda.
Ändringsförslag 17 Förslag till direktiv Skäl 13c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13c) Utan att det påverkar pressfriheten och rätten till information kan oskuldspresumtionen även anses ha kränkts varje gång som pressen hänvisar till en misstänkt eller tilltalad som om vederbörande redan hade dömts. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att förbjuda offentliga myndigheter att lämna ut uppgifter till medier om pågående straffrättsliga förfaranden, vilket kan strida mot oskuldspresumtionen och göra att den misstänkte eller tilltalade döms på förhand innan domstolen har avkunnat sin slutliga dom. Medlemsstaterna bör även vidta nödvändiga åtgärder för skydd mot offentliga uttalanden om skuld innan en dom har avkunnats, och de bör främja antagande av bestämmelser om etiska principer för samarbetet med medierna. Medlemsstaterna bör dessutom göra oberoende undersökningar av alla läckor från straffrättsliga förfaranden till allmänheten.
Ändringsförslag 18 Förslag till direktiv Skäl 13d (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13d) För att skydda misstänkta eller tilltalade personer ordentligt mot offentliga uttalanden om skuld före en slutlig fällande dom, bör medlemsstaterna också se till att den misstänkta eller tilltalade personens framträdande eller presentation i rättssalen före och under rättegången är lämpligt, eftersom presentationen i medierna av misstänkta eller tilltalade personer i glasburar, inhägnader eller iförda handbojor, fotbojor eller fängelsekläder kan skapa ett intryck av skuld redan från början.
Ändringsförslag 19 Förslag till direktiv Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) I vissa fall bör dock en överföring av bevisbördan på försvaret inte vara oförenlig med oskuldspresumtionen, så länge vissa garantier finns. Det bör sålunda säkerställas att presumtioner om sakförhållanden eller rättsläget hålls inom rimliga gränser, som beaktar vikten av det saken rör, och att sådana presumtioner kan kullkastas, till exempel genom ny bevisning om förmildrande omständigheter eller i fall av force majeure.	utgår
Motivering
Omvänd bevisbörda i straffrättsliga förfaranden är inte acceptabel. Principen om att bevisbördan åvilar åklagaren måste upprätthållas oförändrad.
Ändringsförslag 20 Förslag till direktiv Skäl 15a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(15a) Bevisbördan för att fastställa misstänktas eller tilltalades skuld åvilar åklagaren, och varje tvivel ska vara till den misstänktes eller tilltalades fördel. Detta ska inte påverka tillämpningen av domares eller behörig domstols skyldighet att söka efter både inkulperande och exkulperande bevisning.
Ändringsförslag 21 Förslag till direktiv Skäl 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(16) Rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta är en viktig aspekt av oskuldspresumtionen. När misstänkta och tilltalade ombeds att yttra sig eller att svara på frågor bör de inte tvingas lägga fram bevis eller handlingar eller lämna information som kan leda till att de anger sig själva.	(16) Rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta är tillsammans med rätten att tiga viktiga aspekter av oskuldspresumtionen. Dessa rättigheter innebär att de behöriga myndigheterna inte på något sätt får tvinga misstänkta och tilltalade som ombeds att yttra sig eller att svara på frågor att lägga fram bevis eller handlingar eller lämna information som kan leda till att de anger sig själva.
Motivering
Il est nécessaire d'insister davantage sur l'interdiction de contraindre ou forcer les personnes accusées ou poursuivies. Il faut qu'apparaisse clairement dans la Directive que toute utilisation de violence physique ou psychologique ou de menace contre une personne soupçonnée ou accusée est interdite, en ce qu'elle violerait le droit à la dignité humaine et à un procès équitable. Cet amendement se fonde sur la jurisprudence de la CEDH (arrêt Gäfgen c. Allemagne 2005, arrêt El-Masri c. Macédoine, 2012, arrêt El-Haski c. Belgique, 2012).
Il est également nécessaire de préciser clairement que le droit de garder le silence ne se borne pas aux affaires dans lesquelles l'accusé a été soumis à une pression ou bien dans lesquelles on a carrément passé outre sa volonté ; ce droit se trouve également compromis lorsque, le suspect ayant choisi de garder le silence pendant l'interrogatoire, les autorités usent d'un subterfuge pour lui soutirer des aveux ou d'autres déclarations l'incriminant qu'elles n'ont pu obtenir au cours de l'interrogatoire, selon la jurisprudence de la Cour Allan c. UK du 5 novembre 2002.
Ändringsförslag 22 Förslag till direktiv Skäl 16a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(16a) Utan att kränka rätten att tiga och rätten att inte vittna mot sig själv kan material erhållas från misstänkta eller tilltalade personer genom de tvångsmedel som kan tillämpas oberoende av den misstänktes eller tilltalades vilja, till exempel material som erhållits med stöd av ett domstolsbeslut, material för vilket det föreligger en rättslig lagrings- eller produceringsskyldighet eller prover av utandningsluft, blod och urin och vävnad för DNA-tester.
Ändringsförslag 23 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Varje form av tvång som används för att få de misstänkta eller tilltalade att lämna information bör begränsas. För att avgöra om tvånget innebar en överträdelse av dessa rättigheter bör följande beaktas, mot bakgrund av samtliga omständigheter i ärendet: arten och graden av det tvång som använts för att erhålla bevisningen, vikten av det allmänna intresset av att utreda och bestraffa brottet i fråga, förekomsten av relevanta garantier i förfarandet och hur det material som sålunda erhållits har använts. Den grad av tvång mot misstänkta eller tilltalade som utövas i syfte att få dem att lämna information om de anklagelser som riktas mot dem bör dock inte förstöra själva kärnan i deras rätt att inte vittna mot sig själva och deras rätt att tiga, inte ens av skäl som rör säkerhet eller allmän ordning.	utgår
Motivering
Det är oacceptabelt att ange i ett direktiv att myndigheter får tvinga en misstänkt eller tilltalad person att lämna information. Det måste framgå tydligt av direktivet att det är förbjudet med all användning av fysiskt eller psykiskt våld eller hot mot en misstänkt eller tilltalad, eftersom detta skulle kränka rätten till mänsklig värdighet och till en rättvis rättegång.
Ändringsförslag 24 Förslag till direktiv Skäl 19
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(19) Rätten att tiga är en viktig aspekt av oskuldspresumtionen. Den bör fungera som ett skydd mot självangivelse.	(19) Rätten att tiga är en viktig aspekt av oskuldspresumtionen. Den bör fungera som ett skydd mot självangivelse. Rätten att tiga får aldrig utnyttjas mot den misstänkta eller tilltalade personen eller betraktas som en bekräftelse av anklagelsepunkterna.
Ändringsförslag 25 Förslag till direktiv Skäl 19a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(19a) Rätten att tiga är en viktig aspekt av oskuldspresumtionen och får aldrig betraktas som ett styrkande av sakförhållandena. Utövandet av rätten att tiga får alltså inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i något skede av förfarandena. En misstänkt eller tilltalad som vägrar att samarbeta i en utredning eller att vittna mot sig själv eller som utnyttjar sin rätt att tiga får inte heller ådömas någon påföljd för detta.
Motivering
Syftet är att tydligt ange vad det i praktiken innebär att en person utövar sin rätt att tiga och att förklara att utövandet av denna rätt inte får betraktas som ett styrkande av sakförhållandena.
Ändringsförslag 26 Förslag till direktiv Skäl 19b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(19b) Eventuella kränkningar av rätten att tiga eller att inte vittna mot sig själv bör bedömas med beaktande av alla relevanta omständigheter, inbegripet användning av fysiskt tvång, efterlevnad av underrättelseskyldigheterna enligt direktiv 2012/13/EU och myndigheternas hänvisning till ett tänkbart frihetsberövande före rättegång för att avskräcka från utövandet av rätten att tiga.
Ändringsförslag 27 Förslag till direktiv Skäl 20a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(20a) Bevisning som erhållits i strid med rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta eller i strid med rätten att tiga, i enlighet med vad som anges i detta direktiv, ska inte vara tillåtlig. Bevisning som erhållits i strid med Europakonventionens artikel 3 om förbud mot tortyr ska inte vara tillåtlig. Användning i straffrättsliga förfaranden av uttalanden eller bevisning som erhållits genom en kränkning av dessa rättigheter leder automatiskt till att rättvisan i förfarandet upphävs i sin helhet. Dessa principer bör gälla inte enbart när den person som utsatts för en behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen är den anklagade själv, utan även när tredje part utsätts för sådan behandling.
Motivering
Cet amendement est en lien avec l'amendement concernant l'article 10 sur les voies de droit.
Il se fonde sur la Convention des Nations Unis contre la torture et autres peines ou traitements cruels, inhumains ou dégradants du 10 décembre 1984 et son article 15 qui dispose que "tout Etat partie veille à ce que toute déclaration dont il est établi qu'elle a été obtenue par la torture ne puisse être invoquée comme un élément de preuve dans une procédure, si ce n'est contre la personne accusée de torture pour établir qu'une déclaration a été faite", sur l'observation générale n°20 du Comité des Droits de l'Homme des Nations Unis qui dispose qu'il "importe que la loi interdise d'utiliser ou déclare irrecevables dans une procédure judiciaire des déclarations et aveux obtenus par la torture ou tout autre traitement interdit", ainsi que sur la jurisprudence de la CEDH (arrêt de la Grande Chambre Gäfgen c. Allemagne 2005, arrêt El-Haski c. Belgique, 2012...).
Ändringsförslag 28 Förslag till direktiv Skäl 20b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(20b) Otillåtligheten för bevisning som erhållits i strid med rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta samt rätten att tiga bör också utsträckas till att omfatta bevisning som samlats in under förfaranden som inte är formella straffrättsliga förfaranden men som kan leda till att en straffrättslig påföljd vidtas.
Ändringsförslag 29 Förslag till direktiv Skäl 21
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Rätten till en rättvis rättegång är en av grundprinciperna i ett demokratiskt samhälle. Rätten för en tilltalad att närvara vid rättegången bygger på den rättigheten och bör garanteras i hela unionen.	(21) Rätten till en rättvis rättegång är en av grundprinciperna i ett demokratiskt samhälle, i enlighet med artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europakonventionen. Rätten för en tilltalad att närvara vid rättegången bygger på den rättigheten och bör garanteras i hela unionen.
Ändringsförslag 30 Förslag till direktiv Skäl 21a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21a) Rätten att vara närvarande vid sin egen rättegång är en grundläggande rättighet. Det är alltså endast möjligt att genomföra ett förfarande i den misstänktes eller tilltalades utevaro om den misstänkte eller tilltalade uttryckligen och otvetydigt, efter att ha informerats i vederbörlig ordning, avstår från rätten att vara närvarande vid sin egen rättegång och om personen i fråga är representerad vid förfarandet. Ett förfarande får genomföras i den misstänktes eller tilltalades utevaro endast om det brott som förfarandet avser kan leda till böter. Om brottet kan leda till fängelsestraff måste den misstänkte eller tilltalade alltid vara närvarande.
Motivering
Att genomföra straffrättsliga förfaranden utan att den anklagade är närvarande utgör en uppenbar kränkning av den anklagade personens processuella rättigheter. Av Europadomstolens rättspraxis (domen i mål Sejdovic mot Italien av den 1 mars 2006, domen i mål Stoichkov mot Bulgarien av den 24 mars 2005) framgår tydligt att den tilltalade personens personliga närvaro under ett förfarande är en grundläggande rättighet som skyddas i artiklarna 6.1 och 6.3 i Europakonventionen. Därför är det nödvändigt att mycket strikt begränsa de fall där en dom får avkunnas i en persons utevaro.
Ändringsförslag 31 Förslag till direktiv Skäl 22
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(22) Den tilltalades rätt att vara närvarande vid rättegången är dock inte absolut. På vissa villkor får den tilltalade uttryckligen eller tyst, men otvetydigt, avstå från denna rätt.	(22) Den tilltalades rätt att vara närvarande vid rättegången är dock inte absolut. På vissa villkor får den tilltalade uttryckligen och otvetydigt avstå från denna rätt.
Motivering
Att tyst avsäga sig sin rätt att vara närvarande vid rättegången är omöjligt.
Att genomföra straffrättsliga förfaranden utan att den anklagade är närvarande utgör en uppenbar kränkning av den anklagade personens processuella rättigheter. Av Europadomstolens rättspraxis (domen i mål Sejdovic mot Italien av den 1 mars 2006, domen i mål Stoichkov mot Bulgarien av den 24 mars 2005) framgår tydligt att den berörda personens personliga närvaro under ett förfarande är en grundläggande rättighet som skyddas i artiklarna 6.1 och 6.3 i Europakonventionen. Därför är det nödvändigt att mycket strikt begränsa de fall där en dom får avkunnas i en persons utevaro.
Ändringsförslag 32 Förslag till direktiv Skäl 23a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(23a) Om en misstänkt eller tilltalad person förhindras att närvara vid rättegången av skäl som han eller hon inte själv råder över, eller vid force majeure, bör den misstänkta eller tilltalade personen alltid ha rätt till en ny rättegång.
Motivering
Direktivet bör föreskriva rätten att kräva förnyad prövning i de fall då personer inte har kunnat närvara med kort varsel av skäl som de själva inte råder över, exempelvis sjukdom eller svåra transportstopp.
Ändringsförslag 33 Förslag till direktiv Skäl 24
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(24) Detta direktiv bör inte reglera de former och metoder, inklusive processuella krav, som används för att uppnå de resultat som anges i fråga om rätten att närvara vid sin egen rättegång, eftersom detta är en fråga för medlemsstaternas nationella lagstiftning.	utgår
Ändringsförslag 34 Förslag till direktiv Skäl 25
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(25) Vid bedömningen av om det sätt på vilket informationen tillhandahålls är tillräckligt för att säkerställa en persons kännedom om rättegången skulle i lämpliga fall särskild uppmärksamhet kunna ägnas åt de ansträngningar den berörda personen har gjort för att ta emot den information som riktas till honom eller henne.	(25) Vid bedömningen av om det sätt på vilket informationen tillhandahålls är tillräckligt för att säkerställa en persons kännedom om rättegången, bör i lämpliga fall särskild uppmärksamhet ägnas dels åt de ansträngningar som de offentliga myndigheterna har gjort för att informera den berörda personen, dels åt de ansträngningar den berörda personen har gjort för att ta emot den information som riktas till honom eller henne.
Ändringsförslag 35 Förslag till direktiv Skäl 26
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(26) I enlighet med principen om en effektiv unionsrätt bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva rättsmedel i fall av en överträdelse av en rättighet som gäller för enskilda enligt unionslagstiftningen. Ett effektivt rättsmedel vid ett åsidosättande av någon av de principer som föreskrivs i detta direktiv bör så långt det är möjligt ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat.	(26) I enlighet med principen om en effektiv unionsrätt bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva rättsmedel i fall av en överträdelse av en rättighet som gäller för enskilda enligt unionslagstiftningen, inbegripet rätten att överklaga. Ett effektivt rättsmedel vid ett åsidosättande av någon av de principer som föreskrivs i detta direktiv bör både bestå av en lämplig skadeståndsmekanism och ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat.
Ändringsförslag 36 Förslag till direktiv Skäl 27a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(27a) Sårbara personer bör ges en särskild grad av skydd, varför ytterligare rättssäkerhetsgarantier bör gälla för vissa av de rättigheter som föreskrivs i detta direktiv. Eftersom barn är särskilt sårbara bör de ges ett särskilt skydd. När det gäller några av de rättigheter som anges i detta direktiv är det därför lämpligt att tillämpa ytterligare rättssäkerhetsgarantier i enlighet med direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden.
Ändringsförslag 37 Förslag till direktiv Skäl 29
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(29) Eftersom detta direktiv fastställer minimiregler får medlemsstaterna utvidga de rättigheter som anges i detta direktiv för att föreskriva en högre skyddsnivå. Sådana högre skyddsnivåer bör inte utgöra ett hinder för det ömsesidiga erkännandet av rättsliga avgöranden som dessa minimiregler är avsedda att underlätta. Skyddsnivån bör aldrig ligga lägre är de normer som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom dessa tolkas i rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.	(29) Eftersom detta direktiv fastställer minimiregler får medlemsstaterna utvidga de rättigheter som anges i detta direktiv för att föreskriva en högre skyddsnivå. Skyddsnivån bör aldrig ligga lägre är de normer som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom dessa tolkas i rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Ändringsförslag 38 Förslag till direktiv Skäl 29a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(29a) Införlivandet av detta direktiv bör bidra till skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inom unionen, vars övergripande värde är respekten för de grundläggande rättigheterna. Därför bör det påpekas, om det finns tungt vägande skäl att anta att detta direktiv kan förändra de offentliga myndigheternas skyldigheter att respektera de grundläggande rättigheterna och rättsprinciperna i artikel 6 i EU-fördraget, inklusive rättigheterna för personer som omfattas av straffrättsliga förfaranden, att dessa skyldigheter bör förbli oförändrade.
Ändringsförslag 39 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller fysiska personer som är misstänka eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden fram till dess att dessa förfaranden slutligt har avslutats.	Detta direktiv gäller straffrättsliga och liknande förfaranden av brottmålskaraktär som leder till jämförbara påföljder av straffande och avskräckande karaktär mot fysiska och, i förekommande fall, juridiska personer som är misstänkta eller tilltalade i dessa förfaranden, oavsett personernas nationalitet, hemvist eller registrerings- eller etableringsort, i varje skede, från och med att de blivit misstänkta eller tilltalade fram till dess att dessa förfaranden slutligt har avslutats och en slutlig dom har avkunnats.
Ändringsförslag 40 Förslag till direktiv Artikel 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade betraktas som oskyldiga till dess att deras skuld har fastställts enligt lag.	Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade betraktas som oskyldiga till dess att deras skuld har fastställts genom en slutlig dom som avkunnats enligt lag i en offentlig rättegång där alla nödvändiga garantier för deras försvar säkerställts.
Ändringsförslag 41 Förslag till direktiv Artikel 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 4	Artikel 4
Offentliga uttalanden om skuld före fällande dom	Offentliga uttalanden om skuld innan skuld har fastställts
Medlemsstaterna ska se till att offentliga uttalanden och officiella beslut från offentliga myndigheter inte hänvisar till misstänkta eller tilltalade som om de vore fällda innan en slutlig fällande dom har meddelats.	1. Medlemsstaterna måste vidta nödvändiga åtgärder för att, innan en slutlig fällande dom har meddelats, eller före eller efter en slutlig friande dom, se till att offentliga uttalanden och officiella beslut inklusive sådana som gäller häktning i väntan på rättegång samt andra handlingar från offentliga myndigheter inte hänvisar till misstänkta eller tilltalade som om de vore skyldiga innan en slutlig fällande dom har meddelats.
	Uttalanden får i synnerhet inte återge åsikten att en misstänkt eller tilltalad person är skyldig, eller vara av en sådan beskaffenhet att allmänheten kan påverkas att tro att den misstänkte eller tilltalade är skyldig och/eller föregripa domstolens bedömning av de faktiska omständigheterna.
	2. Medlemsstaterna ska anta lämpliga bestämmelser för att förbjuda offentliga myndigheter att lämna ut eller sprida sådana uppgifter till medier om pågående straffrättsliga förfaranden som kan strida mot principen om oskuldspresumtion.
Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas vid överträdelse av detta krav.	3. Vid överträdelse av detta krav ska medlemsstaterna se till att lämpliga åtgärder vidtas, göra oberoende utredningar av överträdelsen och se till att den misstänkta eller tilltalade person vars rätt till oskuldspresumtion har kränkts får tillgång till ett effektivt rättsmedel i enlighet med artikel 10.
Ändringsförslag 42 Förslag till direktiv Artikel 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 4a
	Framställning av misstänkta eller tilltalade personer
	1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade personer i domstol eller offentligt inte framställs på ett sådant sätt att det tyder på att de är skyldiga innan en slutlig fällande dom har meddelats.
	2. Detta ska inte förhindra att en medlemsstat tillämpar åtgärder som verkligen krävs av för målet specifika säkerhetsskäl, på grundval av särskilda identifierade risker som den enskilda misstänkta eller tilltalade personen utgör.
Ändringsförslag 43 Förslag till direktiv Artikel 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 5	Artikel 5
Bevisbörda och beviskrav	Bevisbörda och beviskrav
1. Medlemsstaterna ska se till att bevisbördan vid fastställandet av misstänktas eller tilltalades skuld åvilar åklagaren. Detta ska inte påverka tillämpningen av domstolens befogenheter att utföra utredningar på eget initiativ.	1. Medlemsstaterna ska se till att bevisbördan vid fastställandet av misstänktas eller tilltalades skuld åvilar åklagaren. Detta ska inte påverka tillämpningen av domstolens befogenheter att utföra utredningar på eget initiativ och försvarets rätt att lägga fram bevisning i enlighet med tillämpliga nationella bestämmelser.
2. Medlemsstaterna ska se till att varje presumtion som överför bevisbördan på de misstänkta eller tilltalade är av tillräckligt stor vikt för att motivera att denna princip åsidosätts och att denna presumtion kan kullkastas.
För att kunna kullkasta en sådan presumtion är det tillräckligt att försvaret lägger fram tillräcklig bevisning för att skapa rimliga tvivel i fråga om den misstänktes eller tilltalades skuld.
	2a. Medlemsstaterna ska se till att tvivel om skuld alltid är till den misstänktes eller tilltalades fördel vid ett straffrättsligt förfarande.
3. Medlemsstaterna ska se till att om domstolen gör en bedömning av en misstänkts eller tilltalads skuld och det finns rimliga tvivel om denna persons skuld, ska personen i fråga frikännas.	3. Medlemsstaterna ska se till att om domstolen gör en bedömning av en misstänkts eller tilltalads skuld och det finns tvivel om denna persons skuld, ska personen i fråga frikännas.
Ändringsförslag 44 Förslag till direktiv Artikel 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 6	Artikel 6
Rätt att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta	Rätt att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta
1. Medlemstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att inte vittna mot sig själva och att inte samarbeta i straffrättsliga förfaranden.	1. Medlemstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att inte vittna mot sig själva och att inte samarbeta i straffrättsliga förfaranden.
	1a. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta de misstänkta eller tilltalade om deras rätt att inte vittna mot sig själva och att inte samarbeta, samt förklara innehållet i denna rätt och följderna av att avsäga sig eller åberopa den. Detta ska ske före varje förhör som görs av offentliga myndigheter, innan den misstänkta eller tilltalade personen vittnar i domstolen samt vid tidpunkten för gripandet.
2. Den rättighet som avses i punkt 1 ska i straffrättsliga förfaranden inte utsträckas till att omfatta material som kan erhållas från de misstänkta eller tilltalade genom användning av lagliga tvångsmedel men som finns oberoende av de misstänktas eller tilltalades vilja.	2. Den rättighet som avses i punkt 1 ska i straffrättsliga förfaranden inte utsträckas till att omfatta material som rättmätigt kan erhållas från de misstänkta eller tilltalade genom användning av lagliga medel men som finns oberoende av de misstänktas eller tilltalades vilja.
	2a. Rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta får aldrig betraktas som ett styrkande av sakförhållandena eller som ett skäl i sig för att vidta eller bibehålla åtgärder som begränsar friheten innan en slutlig fällande dom har avkunnats.
	2b. Detta påverkar dock inte medlemsstaternas möjlighet att beakta den misstänkta eller tilltalade personens samarbetsvilja som en förmildrande omständighet vid fastställandet av påföljd.
3. Utövandet av rätten att inte vittna mot sig själv eller rätten att inte samarbeta får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i ett senare skede av förfarandena och får inte betraktas som ett styrkande av sakförhållandena.	3. Utövandet av rätten att inte vittna mot sig själv eller rätten att inte samarbeta får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i något skede av förfarandena.
4. Bevisning som erhållits i strid med denna artikel ska inte vara tillåtlig, om inte användningen av sådan bevisning inte skulle påverka den övergripande rättvisan i förfarandena.
Ändringsförslag 45 Förslag till direktiv Artikel 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 7	Artikel 7
Rätt att tiga	Rätt att tiga
1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att tiga när de förhörs av polis eller andra brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter med avseende på det brott som de misstänks eller anklagas för att ha begått.	1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att tiga när de förhörs av polis eller andra brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter med avseende på det brott som de misstänks eller anklagas för att ha begått.
2. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta de misstänkta eller tilltalade om deras rätt att tiga och förklara innehållet i denna rätt och följderna av att avstå från den eller av att åberopa den.	2. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta de misstänkta eller tilltalade om deras rätt att tiga och förklara innehållet i denna rätt och de juridiska följderna av att avsäga sig den eller av att åberopa den. Denna information måste ges omedelbart till de misstänkta eller tilltalade personerna, före varje förhör som görs av offentliga myndigheter, såväl i domstol som vid tidpunkten för gripandet.
	2a. Utövandet av rätten att tiga får aldrig betraktas som ett styrkande av sakförhållandena eller på något sätt utnyttjas för att fastställa det straffrättsliga ansvaret eller ses som ett skäl i sig för att vidta eller bibehålla åtgärder som begränsar friheten innan en slutlig fällande dom har avkunnats.
3. Utövandet av rätten att tiga får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i ett senare skede av förfarandena och får inte betraktas som ett styrkande av sakförhållandena.	3. Utövandet av rätten att tiga får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i ett senare skede av förfarandena.
4. Bevisning som erhållits i strid med denna artikel ska inte vara tillåtlig, om inte användningen av sådan bevisning inte skulle påverka den övergripande rättvisan i förfarandena.
Ändringsförslag 46 Förslag till direktiv Artikel 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 8	Artikel 8
Rätt att närvara vid sin egen rättegång	Rätt att närvara vid sin egen rättegång
1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att närvara vid sin egen rättegång.	1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att närvara vid sin egen rättegång.
2. Medlemsstaterna får föreskriva en möjlighet för den domstol som prövar målet att besluta om den misstänktes eller tilltalades skuld i dennes utevaro, under förutsättning att den misstänkte eller tilltalade	2. Medlemsstaterna får föreskriva en möjlighet för den domstol som prövar målet att besluta om den misstänktes eller tilltalades skuld i dennes utevaro, under förutsättning att den misstänkte eller tilltalade
a) i god tid	a) i god tid
i) antingen kallats personligen och därigenom underrättats om tid och plats för den planerade rättegången, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättats om tid och plats för den planerade rättegången, på ett sådant sätt att det otvetydigt kan fastslås att han eller hon hade kännedom om den planerade rättegången,	i) kallats personligen och därigenom underrättats klart och otvetydigt om tid och plats för den planerade rättegången, och
och
ii) underrättats om att ett avgörande kunde komma att meddelas även om han eller hon inte var närvarande vid rättegången, eller	ii) underrättats om att ett avgörande kunde komma att meddelas även om han eller hon inte var närvarande vid rättegången och om konsekvenserna av omotiverad utevaro,
b) med kännedom om den planerade rättegången hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid rättegången och faktiskt försvarades av ombudet vid rättegången.	b) med kännedom om den planerade rättegången gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid rättegången och faktiskt försvarats av ombudet vid rättegången.
	2a. Medlemsstaterna får föreskriva en möjlighet för den domstol som prövar målet att besluta om den misstänktes eller tilltalades skuld i dennes utevar, men endast om det brott som förfarandet avser kan leda till böter och under inga omständigheter om brottet kan leda till fängelsestraff.
3. Om villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda får en medlemsstat vidta åtgärder för att verkställa ett avgörande som avses i den punkten om den berörda personen, efter att ha delgetts avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning, eller överprövning, vid vilken personen har rätt att delta och vilken medger en ny prövning av sakfrågan, inbegripet prövning av ny bevisning, och vilken kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs,	3. Om villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda får en medlemsstat vidta åtgärder för att verkställa ett avgörande som avses i den punkten om den berörda personen, efter att ha delgetts avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning, eller överprövning, vid vilken personen har rätt att delta och vilken medger en ny prövning av sakfrågan, inbegripet prövning av ny bevisning, och vilken kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs,
a) uttryckligen förklarar att han eller hon inte bestrider avgörandet,	a) uttryckligen förklarar att han eller hon inte bestrider avgörandet,
eller	eller
b) inte begär förnyad prövning eller överprövning inom en rimlig tidsram.	b) inte begär förnyad prövning eller överprövning inom en rimlig tidsram.
Ändringsförslag 47 Förslag till direktiv Artikel 9
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att om misstänkta eller tilltalade inte var närvarande vid rättegången i den mening som avses i artikel 8.1 och de villkor som anges i artikel 8.2 och 8.3 inte är uppfyllda, ska den berörda personen ha rätt till en ny rättegång vid vilken denne ska ha rätt att närvara och vilken medger en ny prövning av sakfrågan, inbegripet prövning av ny bevisning, och vilken kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs.	Medlemsstaterna ska se till att om misstänkta eller tilltalade inte var närvarande vid rättegången i den mening som avses i artikel 8.1 och de villkor som anges i artikel 8.2 och 8.3 inte är uppfyllda, ska den berörda personen ha rätt till en ny rättegång vid vilken denne ska ha rätt att närvara och vilken medger en ny prövning av sakfrågan, med möjlighet att lägga fram ny bevisning och vid behov genom korsförhör ifrågasätta den bevisning som redan framlagts, och vilken kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs.
Motivering
Möjligheten att inte bara lägga fram nya bevis utan även på nytt öppna en diskussion om bevisning (till exempel vittnesmål) som tidigare lagts fram utan att den tilltalade var närvarande är en viktig förutsättning för att principen om en rättvis rättegång ska respekteras.
Ändringsförslag 48 Förslag till direktiv Artikel 9a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9a
	Sårbara personer
	Vid tillämpningen av detta direktiv ska medlemsstaterna se till att hänsyn tas till de särskilda behoven hos sårbara personer som blir misstänkta eller tilltalade.
Motivering
Det är nödvändigt att införa denna bestämmelse för att skydda sårbara och utsatta personer vid tillämpningen av detta direktiv. Den förekommer för övrigt i flera andra direktiv i färdplanen för processuella rättigheter.
Ändringsförslag 49 Förslag till direktiv Artikel 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 10	Artikel 10
Rättsmedel	Rättsmedel
1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har tillgång till ett effektivt rättsmedel om deras rättigheter enligt detta direktiv åsidosätts.	1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har tillgång till ett effektivt rättsmedel om deras rättigheter enligt detta direktiv åsidosätts.
2. Rättsmedlet ska så långt det är möjligt ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat, i syfte att bevara rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar.	2. Rättsmedlet ska både bestå av en lämplig skadeståndsmekanism och ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat, i syfte att bevara rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar.
	3. Bevisning som erhållits i strid med artiklarna 6 och 7 ska inte vara tillåtlig.
Ändringsförslag 50 Förslag till direktiv Artikel 11a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 11a
	Rapport
	Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet senast [två år efter det att tidsfristen för införlivande har löpt ut] lägga fram en rapport om i vilken utsträckning medlemsstaterna har infört de bestämmelser som krävs för att följa detta direktiv.
Motivering
Denna rapporteringsskyldighet för Europeiska kommissionen återfinns i de övriga direktiven i färdplanen för processuella rättigheter.
Ändringsförslag 51 Förslag till direktiv Artikel 12 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Detta direktiv ska inte påverka skyldigheten att iaktta de grundläggande rättigheter och rättsprinciper som återges i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, bland annat rättigheterna för personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden, och alla skyldigheter som åligger offentliga myndigheter i detta avseende ska förbli opåverkade.

MOTIVERING

Föredraganden välkomnar kommissionens presentation av det slutliga paketet om processuella rättigheter, som innehåller tre förslag till direktiv efter antagandet av de tre första instrumenten för Europeiska unionens färdplan för att stärka processuella rättigheter[1]. Dessa tre direktiv fullbordar de befintliga europeiska rättsliga verktygen i fråga om rätten till försvar för misstänkta och anklagade/tilltalade i straffrättsliga förfaranden i hela EU. De är avgörande rättsakter för att garantera en rättvis rättegång i hela EU och en fullständig respekt för rätten till försvar, såsom den garanteras i EU-fördragen, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen).

Därför välkomnar föredraganden förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden. Oskuldspresumtionen är en grundläggande rättighet och en avgörande princip för att undvika godtycklighet och missbruk i straffrättsliga förfaranden. Den är den grundläggande principen bakom skyddet för rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Förslaget till direktiv är desto viktigare eftersom vi i dag kan konstatera att rättigheterna för misstänkta och tilltalade försämras i flera EU-medlemsstater och att principen om oskuldspresumtion urholkas.

Föredraganden anser dock att kommissionen har intagit en alltför minimalistisk ståndpunkt och ifrågasätter bristen på ambition i detta inledande förslag, som riskerar att harmonisera de nationella bestämmelserna nedåt. Vissa bestämmelser i det inledande förslaget är dessutom diskutabla eller rentav oacceptabla, som skäl 17 där det anges att offentliga myndigheter ska kunna använda tvång. Därför föreslår föredraganden flera ändringar i det ursprungliga förslaget. Det övergripande syftet är att ge ett större skydd för misstänkta och tilltalade i EU.

I det första ändringsförslaget understryks behovet av att hänvisa tydligt till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

En andra serie ändringsförslag syftar till att fastställa direktivets tillämpningsområde närmare: Det gäller dess tillämpningsområde för personer (direktivet måste vara tillämpligt på juridiska personer eftersom straffrättsliga förfaranden mot juridiska personer måste genomföras med samma integritet som för fysiska personer, samt på personer som är kallade eller förhörda som vittnen och som blir eller riskerar att bli misstänkta under förhörets gång), dess tidsbestämda tillämpning (direktivet måste tillämpas från och med att en person blir misstänkt eller tilltalad, under alla skeden av förfarandet samt till och med att förfarandet slutligt har avslutats) samt dess materiella tillämpningsområde (direktivet måste tillämpas när processen omfattar ”straffrättsliga frågor” enligt Europadomstolens definition).

Vidare är artikel 4 i förslaget till direktiv en grundläggande bestämmelse för att skydda misstänkta eller tilltalade från förhastade uttalanden om skuld. Den mycket kortfattade utformningen av denna artikel ger dock inte tillräckligt med vägledning om hur detta skydd ska tillämpas. Föredragandens ändringsförslag syftar till att fastställa innehållet i artikeln närmare och ange vilka personer och myndigheter som omfattas av förbudet mot offentliga anklagelser före en fällande dom. Oskuldspresumtionen kränks dessutom regelbundet i medier och av pressen. Det är nödvändigt att se till att medlemsstaterna inför en lämplig lagstiftning för att förhindra sådana kränkningar.

Principen om att bevisbördan ligger hos åklagaren och om att alla eventuella tvivel i skuldfrågan bör vara till de misstänktas och tilltalades fördel, det vill säga principen om att ”hellre fria än fälla” (in dubio pro reo), som fastställs i artikel 5, är avgörande för att garantera rätten till en rättvis rättegång. Därför anser föredraganden att det är farligt att som i artikel 5.2 införa en princip om omvänd bevisbörda i en verkställbar del av en rättsakt.

Rätten att tiga, rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta, som fastställs i artiklarna 6 och 7 i förslaget till direktiv, är också centrala delar i oskuldspresumtionen. Det är viktigt att påpeka att rätten att tiga inte innebär att det inte är en straffbar handling att tiga, utan att den innebär att domaren i den aktuella förhandlingen inte får dra några slutsatser om skuldfrågan för en person till följd av att denna rätt har utnyttjats. Föredraganden välkomnar artiklarna 6.4 och 7.4 där det föreskrivs att bevisning som erhållits i strid med de artiklarna inte ska vara tillåtlig. Denna princip måste upprätthållas och förstärkas. Bevisning som erhållits i strid med rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta (artikel 6) eller i strid med rätten att tiga (artikel 7) i enlighet med vad som anges i detta direktiv, ska inte vara tillåtlig. Användning av uttalanden eller bevisning som erhållits genom en kränkning av dessa rättigheter leder automatiskt till att hela förfarandet är orättvist.

Slutligen är rätten att närvara vid rättegång en avgörande del av oskuldspresumtionen. Denna skyddas i dag i EU-lagstiftningen endast inom ramen för den europeiska arresteringsordern och genom rambeslutet om erkännande av verkställighet av straffrättsliga domar som avkunnats ”in absentia”. Förslaget till direktiv ger en möjlighet att förbättra det skydd som föreskrivs i denna rättsakt och att se till att alla som är misstänkta eller tilltalade i ett straffrättsligt förfarande omfattas. Artikel 8.2 om de fall då det är tillåtet att genomföra ett förfarande ”in absentia” bör vara så begränsad som möjligt.

[1] Rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (2009/C 295/01).

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (25.3.2015)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden
(COM(2013)0821 – C7‑0427/2013 – 2013/0407(COD))

Föredragande av yttrande: Pascal Durand

KORTFATTAD MOTIVERING

Kommissionens förslag bygger på artikel 82.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och har framför allt som mål att se till att en miniminivå av skydd för principen om oskuldspresumtion garanteras i alla medlemsstater och att stärka tilltalade personers rätt att närvara vid rättegången mot dem.

De viktigaste inslagen i förslaget handlar därför om principen om oskuldspresumtion, bevisbördan, rätten att inte behöva vittna mot sig själv och att inte samarbeta, rätten att tiga, rätten att vara närvarande vid sin egen rättegång och rätten till förnyad prövning.

Utskottet för rättsliga frågor har redan behandlat detta förslag under slutet av den sjunde valperioden, då ett ganska stort antal ändringsförslag antogs enhälligt. Den nye föredraganden är positiv till det tidigare synsättet och gläder sig över att kunna bekräfta nästan alla av de tidigare ändringsförslagen, särskilt de som handlar om att det ska vara omöjligt att använda sig av omvänd bevisbörda till förfång för de misstänkta eller tilltalade, och att bevis som samlats in genom överträdelse av principen om oskuldspresumtion inte ska vara tillåtliga. Föredraganden föreslår även ytterligare ändringsförslag som syftar till att bättre precisera oskuldspresumtionens räckvidd, inte minst när det gäller offentliga uttalanden om skuld före fällande dom (se artikel 4 i förslaget) och att därigenom garantera att de misstänkta eller tilltalade personerna åtnjuter ett tillräckligt gott skydd inom hela unionen.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott ta hänsyn till följande ändringsförslag:

Ändringsförslag 1 Förslag till direktiv Skäl -1 (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(-1) I artikel 11 i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 anges att var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar. Oskuldspresumtion och rätten till en rättvis rättegång garanteras i artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Ändringsförslag 2 Förslag till direktiv Skäl 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) Syftet med detta direktiv är att förstärka rätten till en rättvis rättegång i straffrättsliga förfaranden genom att föreskriva minimirättigheter avseende vissa aspekter av oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången.	(1) Syftet med detta direktiv är att förstärka rätten till en rättvis rättegång i straffrättsliga förfaranden genom att föreskriva minimirättigheter avseende vissa aspekter av oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången, liksom att se till att det finns en gemensam och hög skyddsnivå för misstänkta eller tilltalade personer i hela unionen med tillhörande rättssäkerhetsgarantier, utan att det påverkar tillämpningen av eventuella starkare skyddsnormer i en viss medlemsstat.
Motivering
Syftet med detta direktiv är att fastställa en gemensam bas för miniminormer, men om vissa medlemsstater tillämpar högre skyddsnivåer och starkare rättssäkerhetsgarantier bör dessa alltid ha företräde.
Ändringsförslag 3 Förslag till direktiv Skäl 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Genom att fastställa minimiregler om skyddet för misstänkta eller tilltalade personers processuella rättigheter bör detta direktiv stärka medlemsstaternas förtroende för andra medlemsstaters straffrättsliga system, vilket kan bidra till att underlätta det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i straffrättsliga frågor. Sådana gemensamma minimiregler bör också bidra till att avlägsna hindren för den fria rörligheten för medborgare inom medlemsstaternas hela territorium.	(2) Enligt artikel 82.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska det straffrättsliga samarbetet inom unionen ”bygga på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden…”. Ömsesidigt erkännande av avgöranden i brottmål kräver att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrättssystem. Principen om ömsesidigt erkännande av domar och andra beslut från rättsliga myndigheter utgör grunden för samarbetet på det civil- och straffrättsliga området i unionen. Genom att fastställa minimiregler om skyddet för misstänkta eller tilltalade personers processuella rättigheter syftar detta direktiv till att stärka medlemsstaternas förtroende för andra medlemsstaters straffrättsliga system, vilket kan bidra till att underlätta det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i straffrättsliga frågor. Sådana gemensamma minimiregler kan ha en effekt i fråga om att avlägsna hindren för den fria rörligheten för medborgare inom medlemsstaternas hela territorium.
Ändringsförslag 4 Förslag till direktiv Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) I Stockholmsprogrammet uppmanade Europeiska rådet kommissionen att undersöka ytterligare processuella minimirättigheter för misstänkta eller tilltalade och att bedöma om andra frågor, till exempel oskuldspresumtionen, behöver diskuteras för att förbättra samarbetet på detta område.	(4) I Stockholmsprogrammet uppmanade Europeiska rådet kommissionen att undersöka ytterligare processuella minimirättigheter för misstänkta eller tilltalade och att bedöma om andra frågor, till exempel oskuldspresumtionen, behöver diskuteras för att förbättra samarbetet på detta område mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.
Ändringsförslag 5 Förslag till direktiv Skäl 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) Detta direktiv bör tillämpas endast på straffrättsliga förfaranden. Administrativa förfaranden som leder till påföljder, såsom förfaranden på konkurrens-, handels- och skatteområdet samt på området för finansiella tjänster liksom andra utredningar som administrativa myndigheter utför i samband med sådana förfaranden omfattas inte av detta direktiv och inte heller civilrättsliga förfaranden.	(6) Detta direktiv bör tillämpas endast på straffrättsliga förfaranden och administrativa förfaranden som kan medföra påföljder, framför allt frihetsberövande, och oavsett om förfarandet betraktas som straffrättsligt eller ej.
Ändringsförslag 6 Förslag till direktiv Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Detta direktiv bör underlätta den praktiska tillämpningen av rätten att presumeras oskyldig och alla dess olika aspekter och av rätten att vara närvarande vid rättegången, i syfte att säkerställa rätten till en rättvis rättegång.	(7) Detta direktiv bör underlätta den praktiska tillämpningen av rätten att presumeras oskyldig och alla dess olika aspekter och av rätten att vara närvarande vid rättegången, i syfte att säkerställa rätten till en rättvis rättegång, samtidigt som den kontradiktoriska principen och balansen mellan parternas rättigheter respekteras.
Ändringsförslag 7 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Detta direktiv bör gälla fysiska personer som är misstänkta eller anklagade för att ha begått ett brott. Det bör vara tillämpligt i alla skeden av förfarandena, även innan dessa personer av en medlemsstats behöriga myndigheter, genom formell delgivning eller på annat sätt, underrättas om att de är misstänka eller anklagade för att ha begått ett brott, fram till dess att förfarandena har avslutats.	(8) Detta direktiv bör gälla fysiska personer som är misstänkta eller anklagade för att ha begått ett brott. Det bör vara tillämpligt i alla skeden av förfarandena, även innan dessa personer av en medlemsstats behöriga myndigheter, genom formell delgivning eller på annat sätt, underrättas om att de är misstänka eller anklagade för att ha begått ett brott, fram till dess att förfarandena har avslutats med en avkunnad dom.
Ändringsförslag 8 Förslag till direktiv Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Oskuldspresumtionen har överträtts om ett domstolsavgörande eller ett officiellt uttalande av en rättslig eller annan offentlig myndighet framställer de misstänkta eller tilltalade personerna som om de vore fällda, utan att de först har bevisats vara skyldiga enligt lag.	(13) Oskuldspresumtionen har överträtts om offentliga befattningshavare, vare sig deras ämbete är rättsligt, administrativt eller politiskt, gör ett uttalande eller en hänvisning eller utför en handling som kan anses framställa de misstänkta eller tilltalade personerna som om de vore skyldiga, utan att de först har bevisats vara skyldiga enligt lag. I detta direktiv avses med officiellt uttalande ett uttalande vars innehåll avser ett brott och som härrör från de rättsliga myndigheterna, polisen och övriga offentliga myndigheter, såsom ministrar och andra offentliga tjänstemän. Utan att detta påverkar pressfriheten och rätten till information ska oskuldspresumtionen anses ha kränkts varje gång som misstänkta eller tilltalade personer framställs i pressen som om de vore fällda.
Ändringsförslag 9 Förslag till direktiv Skäl 14
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(14) Bevisbördan åvilar åklagaren och alla tvivel bör vara till den tilltalades fördel. Oskuldspresumtionen kommer därför att överträdas om bevisbördan överförs från åklagarsidan till försvaret, utan att det påverkar domstolens eventuella befogenheter att utföra utredningar på eget initiativ och utan att det påverkar domstolens oberoende när den bedömer den misstänktes eller tilltalades skuld.	(14) Bevisbördan åvilar åklagaren. Den misstänkte har rätt att ge sin försvarare i uppdrag att göra undersökningar som ett led i det egna försvaret. Den tilltalade har alltid rätt att lägga fram bevis till sitt eget försvar på sådant sätt att bevisföringen utformas med respekt för kontradiktionsprincipen. Om det efter förhandlingen inte har framkommit bevis som kan anses ligga bortom alla rimliga tvivel ska principen att alltid tolka till den tilltalades fördel gälla. Detta ska inte påverka domstolens eventuella befogenheter att utföra utredningar på eget initiativ och inte heller påverka domstolens oberoende när den bedömer den misstänktes eller tilltalades straffrättsliga ansvar.
Ändringsförslag 10 Förslag till direktiv Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) I vissa fall bör dock en överföring av bevisbördan på försvaret inte vara oförenlig med oskuldspresumtionen, så länge vissa garantier finns. Det bör sålunda säkerställas att presumtioner om sakförhållanden eller rättsläget hålls inom rimliga gränser, som beaktar vikten av det saken rör, och att sådana presumtioner kan kullkastas, till exempel genom ny bevisning om förmildrande omständigheter eller i fall av force majeure.	utgår
(Se ändringsförslaget till artikel 5.2.)
Motivering
Det är svårt att acceptera omvänd bevisbörda i straffrättsliga förfaranden som kräver avsiktligt uppsåt, och denna fråga kan inte behandlas generellt genom hävdande av principen om att bevisbördan eventuellt kan vändas till åklagarens fördel.
Ändringsförslag 11 Förslag till direktiv Skäl 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(16) Rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta är en viktig aspekt av oskuldspresumtionen. När misstänkta och tilltalade ombeds att yttra sig eller att svara på frågor bör de inte tvingas lägga fram bevis eller handlingar eller lämna information som kan leda till att de anger sig själva.	(16) Rätten att inte vittna mot sig själv och rätten att tiga är grundläggande aspekter av oskuldspresumtionen. När misstänkta och tilltalade ombeds att yttra sig eller att svara på frågor får de under inga omständigheter tvingas lägga fram bevis eller handlingar eller lämna information som kan leda till att de anger sig själva.
Ändringsförslag 12 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Varje form av tvång som används för att få de misstänkta eller tilltalade att lämna information bör begränsas. För att avgöra om tvånget innebar en överträdelse av dessa rättigheter bör följande beaktas, mot bakgrund av samtliga omständigheter i ärendet: arten och graden av det tvång som använts för att erhålla bevisningen, vikten av det allmänna intresset av att utreda och bestraffa brottet i fråga, förekomsten av relevanta garantier i förfarandet och hur det material som sålunda erhållits har använts. Den grad av tvång mot misstänkta eller tilltalade som utövas i syfte att få dem att lämna information om de anklagelser som riktas mot dem bör dock inte förstöra själva kärnan i deras rätt att inte vittna mot sig själva och deras rätt att tiga, inte ens av skäl som rör säkerhet eller allmän ordning.	utgår
Motivering
Det är helt enkelt oacceptabelt att tvinga en misstänkt eller tilltalad person att lämna information, och kanske särskilt när det handlar om att stödja anklagelsepunkterna.
Ändringsförslag 13 Förslag till direktiv Skäl 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta bör i straffrättsliga förfaranden inte utsträckas till att omfatta material som kan erhållas från de misstänkta eller tilltalade genom användning av lagliga tvångsmedel men som finns oberoende av de misstänktas eller tilltalades vilja, såsom material som erhållits till följd av en husrannsakan, material som det finns en rättslig skyldighet att bevara och på begäran lägga fram, prover av utandningsluft, blod och urin samt vävnad för DNA-analys.	(18) Användningen av metoder för att söka efter bevis som är mer invasiva vad gäller den personliga friheten måste begränsas till fall där det bevisligen är nödvändigt enligt vad som anges i lag. Om de misstänkta eller tilltalade vägrar att ge sitt samtycke får användning i straffrättsliga förfaranden av material som kan erhållas från de misstänkta eller tilltalade genom användning av lagliga tvångsmedel men som finns oberoende av de misstänktas eller tilltalades vilja tillåtas, men endast på order av domstolen och först sedan åklagaren lämnat sitt uttryckliga medgivande, vilket sedan ska bekräftas skriftligen. Detta bör endast tillämpas på material som erhållits till följd av en husrannsakan, material som det finns en rättslig skyldighet att bevara och på begäran lägga fram, prover av utandningsluft, blod och urin samt vävnad för DNA-analys. Man bör emellertid beakta att sådana metoder kan vara lagstridiga om ej godkända invasiva medicinska metoder använts för att erhålla resultat med bevisvärde som kan användas mot en misstänkt eller tilltalad person.
(Se ändringsförslaget till artikel 6.2.)
Motivering
Med hänsyn till rättssäkerheten – som är av väsentlig betydelse på straffrättens område – måste regeln om att inte utsträcka principen om oskuldspresumtion till att omfatta andra faktorer som kan vara till nackdel för den misstänka eller tilltalade personen begränsas till strikt identifierade fall.
Ändringsförslag 14 Förslag till direktiv Skäl 19
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(19) Rätten att tiga är en viktig aspekt av oskuldspresumtionen. Den bör fungera som ett skydd mot självangivelse.	(19) Rätten att tiga är en viktig aspekt av oskuldspresumtionen. Den bör fungera som ett skydd mot självangivelse. Rätten att tiga får under inga omständigheter utnyttjas mot den misstänkta eller tilltalade personen eller betraktas som en bekräftelse av anklagelserna.
Ändringsförslag 15 Förslag till direktiv Skäl 20
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(20) Rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta och rätten att tiga bör gälla med avseende på frågor som har betydelse för de brott som någon är misstänkt eller tilltalad för att ha begått och inte till exempel med avseende på frågor som har att göra med identifieringen av en misstänkt eller tilltalad.	(20) Rätten att inte vittna mot sig själv och att inte samarbeta och rätten att tiga bör gälla med avseende på frågor som har betydelse för de brott som någon är misstänkt eller tilltalad för att ha begått.
Ändringsförslag 16 Förslag till direktiv Skäl 22
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(22) Den tilltalades rätt att vara närvarande vid rättegången är dock inte absolut. På vissa villkor får den tilltalade uttryckligen eller tyst, men otvetydigt, avstå från denna rätt.	(22) Den tilltalades rätt att vara närvarande vid rättegången är dock inte absolut. På vissa villkor får den tilltalade uttryckligen och otvetydigt avstå från denna rätt.
Motivering
Ett tyst medgivande kan inte vara otvetydigt, eftersom det inte uttrycks och därmed inte kan tydas.
Ändringsförslag 17 Förslag till direktiv Skäl 26
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(26) I enlighet med principen om en effektiv unionsrätt bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva rättsmedel i fall av en överträdelse av en rättighet som gäller för enskilda enligt unionslagstiftningen. Ett effektivt rättsmedel vid ett åsidosättande av någon av de principer som föreskrivs i detta direktiv bör så långt det är möjligt ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat.	(26) I enlighet med principen om en effektiv unionsrätt bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva rättsmedel i fall av en överträdelse av en rättighet som gäller för enskilda enligt unionslagstiftningen. Rättsmedlen bör vara införlivade i medlemsstaternas nationella lagstiftning och helst vara enhetliga inom unionen. Ett effektivt rättsmedel vid ett åsidosättande av någon av de principer som föreskrivs i detta direktiv bör både omfatta en lämplig skadeståndsmekanism och ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat, till exempel genom att rättegången tas om från början om så är nödvändigt, eller att rättegången tas om från den punkt då överträdelsen av de regler och bestämmelser som fastställs i detta direktiv skedde.
Ändringsförslag 18 Förslag till direktiv Skäl 27a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(27a) Sårbara personer bör därför ges en särskild grad av skydd avseende vissa av de rättigheter som föreskrivs i detta direktiv, och ytterligare rättssäkerhetsgarantier bör vara tillämpliga. För barn kommer de ytterligare rättssäkerhetsgarantier att gälla som fastställs i direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden.
Ändringsförslag 19 Förslag till direktiv Skäl 29a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(29a) Införlivandet av detta direktiv bör bidra till skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inom unionen. Tillämpningen av detta direktiv får därför inte inverka negativt på de offentliga myndigheternas skyldighet att respektera de grundläggande rättigheter och rättsprinciper som återges i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, bland annat de rättigheter som tillkommer personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden.
(Se ändringsförslagen till artikel 12 – rubriken och stycke 1a (nytt).)
Motivering
Respekten för de grundläggande rättigheterna är den yttersta garantin för att misstänkta och tilltalade personer har ett tillräckligt högt skydd för sina rättigheter och rättssäkerhetsgarantier. Grundläggande rättigheter får inte äventyras genom en urskillningslös tillämpning av detta direktiv.
Ändringsförslag 20 Förslag till direktiv Artikel 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) Vissa aspekter av oskuldspresumtionen i straffrättsliga förfaranden.	a) Vissa aspekter av oskuldspresumtionen i straffrättsliga förfaranden, exempelvis rätten att inte bli förklarad skyldig av myndigheterna före slutlig dom, garantier för att bevisbördan åvilar åklagaren och att alla rimliga tvivel om skuld är till den misstänktes fördel, rätten för den tilltalade att informeras om anklagelserna inom straffrättsliga förfaranden samt andra närliggande rättigheter, såsom rätten att inte vittna mot sig själv, rätten att inte samarbeta, rätten att tiga, rätten att inte erkänna sig skyldig, rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, rätten till frihet och rätten att inte frihetsberövas före rättegång, vilka alla är grundläggande för begreppet rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.
Ändringsförslag 21 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller fysiska personer som är misstänka eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden fram till dess att dessa förfaranden slutligt har avslutats.	Detta direktiv gäller misstänka eller tilltalade fysiska personer, oavsett deras nationalitet eller bostadsort, i varje skede av straffrättsliga förfaranden, även innan de genom officiell delgivning eller på annat sätt informerats av medlemsstaternas myndigheter om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott, och fram till dess att dessa förfaranden slutligt har avslutats genom ett beslut från brottsutredningsmyndigheterna eller genom avkunnande av en slutlig dom i högsta instans som inte längre kan överklagas. Detta direktiv ska även tillämpas på förfaranden som inleds av den europeiska åklagarmyndighet som avses i artikel 86.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Motivering
Syftet med detta ändringsförslag är att betona att detta direktiv inte gynnar endast EU-medborgare och att klargöra förslagets tillämpningsområde även när det gäller det framtida inrättandet av den europeiska åklagarmyndigheten.
Ändringsförslag 22 Förslag till direktiv Artikel 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade betraktas som oskyldiga till dess att deras skuld har fastställts enligt lag.	Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade betraktas som oskyldiga till dess att de bevisats vara straffrättsligt ansvariga genom en slutlig dom i ett straffrättsligt förfarande enligt lag i en offentlig rättegång där alla nödvändiga garantier för deras försvar säkerställts.
Ändringsförslag 23 Förslag till direktiv Artikel 4 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att offentliga uttalanden och officiella beslut från offentliga myndigheter inte hänvisar till misstänkta eller tilltalade som om de vore fällda innan en slutlig fällande dom har meddelats.	Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att offentliga befattningshavare, vare sig deras ämbete är rättsligt, administrativt eller politiskt eller av annat slag, avstår från handlingar, hänvisningar eller uttalanden som kan framställa de misstänkta eller tilltalade som om de vore dömda eller skyldiga innan en slutlig fällande dom har meddelats.
Ändringsförslag 24 Förslag till direktiv Artikel 4 – stycke 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas vid överträdelse av detta krav.	Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, såsom påföljder och tilldelning av skadestånd, fastställs och vidtas vid överträdelse av detta krav, och att de misstänkta eller tilltalade vilkas rätt till oskuldspresumtion har kränkts kan få tillgång till effektiva rättsmedel.
	Medlemsstaterna ska se till att oskuldspresumtionen inte kränks av pressen genom att den framställer misstänkta eller tilltalade personer som om de redan dömts som skyldiga.
(Se ändringsförslaget till artikel 4.1.)
Ändringsförslag 25 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att bevisbördan vid fastställandet av misstänktas eller tilltalades skuld åvilar åklagaren. Detta ska inte påverka tillämpningen av domstolens befogenheter att utföra utredningar på eget initiativ.	1. Medlemsstaterna ska se till att bevisbördan vid fastställandet av misstänktas eller tilltalades skuld åvilar åklagaren. Detta ska inte påverka tillämpningen av domstolens befogenheter att utföra utredningar på eget initiativ och försvarets rätt att lägga fram bevisning i enlighet med tillämpliga nationella bestämmelser, inklusive möjlighet att lägga fram bevis i egen sak eller genomföra undersökningar som är till gagn för försvaret. Medlemsstaterna ska även se till att varje tvivel är till gagn för den misstänkte eller tilltalade.
Ändringsförslag 26 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att varje presumtion som överför bevisbördan på de misstänkta eller tilltalade är av tillräckligt stor vikt för att motivera att denna princip åsidosätts och att denna presumtion kan kullkastas.	utgår
För att kunna kullkasta en sådan presumtion är det tillräckligt att försvaret lägger fram tillräcklig bevisning för att skapa rimliga tvivel i fråga om den misstänktes eller tilltalades skuld.
(Se ändringsförslaget till skäl 15.)
Motivering
Omvänd bevisbörda i straffrättsliga förfaranden är knappast acceptabel och bör noga övervägas.
Ändringsförslag 27 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att inte vittna mot sig själva och att inte samarbeta i straffrättsliga förfaranden.	1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att inte vittna mot sig själva i straffrättsliga förfaranden.
Ändringsförslag 28 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den rättighet som avses i punkt 1 ska i straffrättsliga förfaranden inte utsträckas till att omfatta material som kan erhållas från de misstänkta eller tilltalade genom användning av lagliga tvångsmedel men som finns oberoende av de misstänktas eller tilltalades vilja.	2. Den rättighet som avses i punkt 1 ska i straffrättsliga förfaranden inte utsträckas till att omfatta följande material, förutsatt att det har erhållits från de misstänkta eller tilltalade genom användning av lagliga medel, utan användning av icke godkända invasiva medicinska metoder:
	a) Material som erhållits till följd av en husrannsakan.
	b) Material som det finns en rättslig skyldighet att bevara och på begäran lägga fram.
	c) Prover av utandningsluft, blod och urin samt vävnad för DNA-analys.
(Se ändringsförslaget till skäl 18.)
Motivering
Med hänsyn till rättssäkerheten – som är av central betydelse på straffrättens område – måste regeln om att inte utsträcka principen om oskuldspresumtion till att omfatta andra inslag som kan vara till nackdel för den misstänka eller tilltalade personen begränsas till strikt identifierade fall.
Ändringsförslag 29 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Utövandet av rätten att inte vittna mot sig själv eller rätten att inte samarbeta får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i ett senare skede av förfarandena och får inte betraktas som ett styrkande av sakförhållandena.	3. Utövandet av rätten att inte vittna mot sig själv får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i något skede av förfarandena och får inte betraktas som ett styrkande av sakförhållandena.
Ändringsförslag 30 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Bevisning som erhållits i strid med denna artikel ska inte vara tillåtlig, om inte användningen av sådan bevisning inte skulle påverka den övergripande rättvisan i förfarandena.	4. Bevisning som erhållits i strid med denna artikel ska inte vara tillåtlig i något skede av förfarandena och ska avlägsnas från målets akt.
Motivering
Bevis som har erhållits på ett lagstridigt sätt får inte tillåtas i någon form. Dessutom får sådana bevis inte förvaras i målets akt eftersom de skulle kunna påverka domaren, även på ett undermedvetet sätt.
Ändringsförslag 31 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. För att säkra en god balans mellan principen om oskuldspresumtion och tryckfriheten ska medlemsstaterna se till att journalisterna alltid får ha kvar sin rätt att skydda sina källor.
Ändringsförslag 32 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att tiga när de förhörs av polis eller andra brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter med avseende på det brott som de misstänks eller anklagas för att ha begått.	1. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade har rätt att tiga under hela det straffrättsliga förfarandet när de förhörs av polis eller andra brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter med avseende på det brott som de misstänks eller anklagas för att ha begått.
Ändringsförslag 33 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta de misstänkta eller tilltalade om deras rätt att tiga och förklara innehållet i denna rätt och följderna av att avstå från den eller av att åberopa den.	2. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål via de behöriga myndigheterna underrätta de misstänkta eller tilltalade på ett språk som de förstår om deras rätt att tiga, och förklara innehållet i denna rätt och följderna av att avstå från den eller av att åberopa den.
Ändringsförslag 34 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Utövandet av rätten att tiga får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i ett senare skede av förfarandena och får inte betraktas som ett styrkande av sakförhållandena.	3. Utövandet av rätten att tiga får inte användas mot en misstänkt eller tilltalad i något skede av förfarandena och får inte betraktas som ett styrkande av sakförhållandena. Det får inte heller på något sätt utnyttjas för att fastställa det straffrättsliga ansvaret eller användas för att bestämma domen, inte ens implicit.
Ändringsförslag 35 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Bevisning som erhållits i strid med denna artikel ska inte vara tillåtlig, om inte användningen av sådan bevisning inte skulle påverka den övergripande rättvisan i förfarandena.	4. Bevisning som erhållits i strid med denna artikel ska inte vara tillåtlig.
Motivering
Det undantag som anges i förslaget kan vara oförenligt med det övergripande syftet att stärka oskuldspresumtionen och rättigheterna i samband med denna.
Ändringsförslag 36 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4а. Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade inte blir straffrättsligt ansvariga för att de under något skede av det straffrättsliga förfarandet avgett oriktiga förklaringar.
Ändringsförslag 37 Förslag till direktiv Artikel 8 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Rätt att närvara vid sin egen rättegång	Rätt att närvara vid sin egen rättegång och utevarodomar
Motivering
Eftersom artikel 8 i förslaget även rör utevarodomar bör rubriken ändras i överensstämmelse med detta.
Ändringsförslag 38 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna får föreskriva en möjlighet för den domstol som prövar målet att besluta om den misstänktes eller tilltalades skuld i dennes utevaro, under förutsättning att den misstänkte eller tilltalade	2. Medlemsstaterna får föreskriva en möjlighet för den domstol som prövar målet att besluta om den misstänktes eller tilltalades straffrättsliga ansvar i dennes utevaro, under förutsättning att den tilltalade
a) i god tid	a) i god tid
i) antingen kallats personligen och därigenom underrättats om tid och plats för den planerade rättegången, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättats om tid och plats för den planerade rättegången, på ett sådant sätt att det otvetydigt kan fastslås att han eller hon hade kännedom om den planerade rättegången,	i) antingen kallats personligen och därigenom genom en kallelse underrättats om tid och plats för varje sammanträde i den planerade rättegången, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättats om tid och plats för varje sammanträde i den planerade rättegången, på ett sådant sätt att det otvetydigt kan fastslås att han eller hon hade kännedom om att en rättegång skulle hållas mot honom eller henne,
och	och
ii) underrättats om att ett avgörande kunde komma att meddelas även om han eller hon inte var närvarande vid rättegången, eller	ii) underrättats om att ett avgörande kunde komma att meddelas även om han eller hon inte var närvarande vid rättegången,
b) med kännedom om den planerade rättegången hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid rättegången och faktiskt försvarades av ombudet vid rättegången.	b) med kännedom om den planerade rättegången hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som utsetts av den berörda personen att försvara honom eller henne vid rättegången och faktiskt försvarades av ombudet vid rättegången, eller, om den berörda personen inte valt någon försvarare, domstolen hade utsett en offentlig försvarare för att garantera att den berörda personen under alla omständigheter hade ett försvar vid rättegången.
	Medlemsstaterna ska se till att inga utevarodomar avkunnas om de misstänkta eller tilltalade personerna, i vederbörligen motiverade fall, kan visa att de av giltiga skäl inte kunnat närvara vid sin egen rättegång.
Ändringsförslag 39 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Om villkoren i punkt 2 inte är uppfyllda får en medlemsstat vidta åtgärder för att verkställa ett avgörande som avses i den punkten om den berörda personen, efter att ha delgetts avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning, eller överprövning, vid vilken personen har rätt att delta och vilken medger en ny prövning av sakfrågan, inbegripet prövning av ny bevisning, och vilken kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs,	3. En medlemsstat får vidta åtgärder för att verkställa ett avgörande om den tilltalades straffrättsliga ansvar om den berörda personen, efter att ha delgetts avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning, eller överprövning, vid vilken personen har rätt att delta och vilken medger en ny prövning av sakfrågan, inbegripet prövning av ny bevisning, och vilken kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs,
Ändringsförslag 40 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) inte begär förnyad prövning eller överprövning inom en rimlig tidsram.	b) inte begär förnyad prövning eller överprövning inom den tidsram som är fastställd enligt lag.
Motivering
Begäran om överprövning måste ske inom den tidsram som är fastställd enlig lag och inte inom en ”rimlig” tidsram.
Ändringsförslag 41 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Under förutsättning att de villkor som föreskrivs i denna artikel iakttas, ska medlemsstaterna ha möjlighet att använda sig av förenklade förfaranden i brottmål avseende mindre förseelser. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om vilka undantag som föreskrivs för detta i deras nationella lagstiftning.
Motivering
Utan att det påverkar tillämpningen av principen om oskuldspresumtion bör de straffrättsliga förfarandenas längd och komplexitet stå i proportion till hur allvarligt brottet är. Det bör dock finnas bestämmelser som förhindrar en överdriven användning av förenklade förfaranden.
Ändringsförslag 42 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3b. I enlighet med artikel 8.3a är en ”mindre förseelse” ett brott enligt nationell rätt som bestraffas med en påföljd som är lindrigare än fängelse enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där det straffrättsliga förfarandet äger rum.
Ändringsförslag 43 Förslag till direktiv Artikel 9
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att om misstänkta eller tilltalade inte var närvarande vid rättegången i den mening som avses i artikel 8.1 och de villkor som anges i artikel 8.2 och 8.3 inte är uppfyllda, ska den berörda personen ha rätt till en ny rättegång vid vilken denne ska ha rätt att närvara och vilken medger en ny prövning av sakfrågan, inbegripet prövning av ny bevisning, och vilken kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs.	Medlemsstaterna ska se till att om misstänkta eller tilltalade inte var närvarande vid rättegången i den mening som avses i artikel 8.1 och de villkor som anges i artikel 8.2 och 8.3 inte är uppfyllda, ska den berörda personen ha rätt att begära en ny rättegång eller överprövning som den berörda personen ska ha rätt att närvara vid och som medger en ny prövning av sakfrågan, inbegripet prövning av ny bevisning, och denna rättegång eller överprövning kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs. Den nya rättegången ska hållas med beaktande av oskuldspresumtionen fram till dess att en slutlig dom har avkunnats.
	Medlemsstaterna ska säkerställa rätten till prövning av domen som fastställer den tilltalades straffrättsliga ansvar om det framkommer ny bevisning som, om den varit känd, skulle ha inneburit att domen blivit gynnsammare för den berörda personen, eller om det kan visas att domen är resultatet av ett fel från domstolens sida.
Ändringsförslag 44 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Rättsmedlet ska så långt det är möjligt ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat, i syfte att bevara rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar.	2. Rättsmedlet ska både omfatta en lämplig skadeståndsmekanism och ha till effekt att misstänkta eller tilltalade får samma ställning som den som de skulle ha haft om åsidosättandet inte hade inträffat, i syfte att bevara rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar.
	Medlemsstaterna ska – i syfte att skydda rätten till en rättvis rättegång – se till att den misstänkte eller tilltalade, vars rättigheter enligt detta direktiv har åsidosatts, kan gottgöras genom rättsmedel såsom följande:
	a) Återupptagande av förfarandet redan från det inledande skedet om så krävs, med iakttagande av miniminormerna och alla rättigheter som anges i detta direktiv: rätten att inte bli förklarad skyldig av offentliga myndigheter före en oåterkallelig slutlig dom, det faktum att bevisbördan åvilar åklagaren och att alla rimliga tvivel om skuld bör vara till den misstänktes fördel, rätten att inte vittna mot sig själv, rätten att inte samarbeta, rätten att tiga och rätten att närvara vid sin egen rättegång.
	b) Återupptagande av förfarandet från och med det skede då de bestämmelser och rättigheter som anges i detta direktiv överträddes.
	I enlighet med den stegvisa metod som gäller för unionsrättens ingripande och när det gäller straffrättsliga förfaranden som genomförs av Europeiska åklagarmyndigheten, kan framtida initiativ inom detta område även bedömas i ett senare skede, beroende på hur den nationella lagstiftningen och rättspraxis ser ut, eftersom den i vissa medlemsstater kan vara mycket mer restriktiv än de miniminormer som fastställs genom detta direktiv.
Ändringsförslag 45 Förslag till direktiv Artikel 12 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Klausul om upprätthållande av skyddsnivån	Skyddsnivå
(Se ändringsförslagen till skäl 29a och artikel 12 stycke 1a (nytt).)
Motivering
Eftersom det kan verka som om rubriken till denna artikel är oklar och inte alls avspeglar innehållet i bestämmelsen är ändringsförslaget inspirerat av rubriken till artikel 53 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där en liknande princip införs.
Ändringsförslag 46 Förslag till direktiv Artikel 12 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Detta direktiv ska inte påverka skyldigheten att iaktta de grundläggande rättigheter och rättsprinciper som återges i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, bland annat de rättigheter som tillkommer personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden. Alla övriga nationella, regionala eller internationella skyldigheter som åligger offentliga myndigheter i detta avseende ska kvarstå oförändrade.
Motivering
Respekten för de grundläggande rättigheterna är den yttersta garantin för att misstänkta och tilltalade personer har ett tillräckligt högt skydd för sina rättigheter och rättssäkerhetsgarantier. Grundläggande rättigheter får inte äventyras genom en urskillningslös tillämpning av detta direktiv.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Stärkande av vissa aspekter av presumtionen för oskuld och av rätten att få vara närvarande vid rättegång i brottmål
Referensnummer	COM(2013)0821 – C7-0427/2013 – 2013/0407(COD)
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren	LIBE 13.1.2014
Yttrande från Tillkännagivande i kammaren	JURI 13.1.2014
Föredragande av yttrande Utnämning	Pascal Durand 3.9.2014
Behandling i utskott	20.1.2015	9.3.2015
Antagande	24.3.2015
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Andrzej Duda, Rosa Estaràs Ferragut, Laura Ferrara, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Emil Radev, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Daniel Buda, Pascal Durand, Angel Dzhambazki, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Victor Negrescu

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Stärkande av vissa aspekter av presumtionen för oskuld och av rätten att få vara närvarande vid rättegång i brottmål
Referensnummer	COM(2013)0821 – C7-0427/2013 – 2013/0407(COD)
Framläggande för parlamentet	27.11.2013
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren	LIBE 13.1.2014
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren	JURI 13.1.2014
Föredragande Utnämning	Nathalie Griesbeck 22.7.2014
Behandling i utskott	16.10.2014	5.2.2015	5.3.2015	31.3.2015
Antagande	31.3.2015
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	48 8 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Philipp Albrecht, Heinz K. Becker, Michał Boni, Caterina Chinnici, Rachida Dati, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Frank Engel, Cornelia Ernst, Tanja Fajon, Laura Ferrara, Monika Flašíková Beňová, Kinga Gál, Ana Gomes, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Jussi Halla-aho, Monika Hohlmeier, Filiz Hyusmenova, Sophia in ‘t Veld, Iliana Iotova, Eva Joly, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Barbara Kudrycka, Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Vicky Maeijer, Roberta Metsola, Louis Michel, Claude Moraes, Péter Niedermüller, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Branislav Škripek, Helga Stevens, Traian Ungureanu, Marie-Christine Vergiat, Udo Voigt, Josef Weidenholzer, Cecilia Wikström, Kristina Winberg, Tomáš Zdechovský
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Laura Agea, Carlos Coelho, Pál Csáky, Dennis de Jong, Edouard Ferrand, Marek Jurek, Jean Lambert, Luigi Morgano, Artis Pabriks, Barbara Spinelli, Kazimierz Michał Ujazdowski, Axel Voss
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Dario Tamburrano, Janusz Wojciechowski
Ingivande	21.4.2015

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy