BETÄNKANDE om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water

14.7.2015 - (2014/2239(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Lynn Boylan

Ändringsförslag

• 001-001 (PDF - 138 KB)
• 001-001 (DOC - 108 KB)
• 002-017 (PDF - 154 KB)
• 002-017 (DOC - 347 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water

(2014/2239(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (dricksvattendirektivet)[1],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (vattendirektivet)[2],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 om medborgarinitiativet[3],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner[4],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2012 Strategi för att skydda Europas vattenresurser (COM(2012)0673),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 mars 2014 om det europeiska medborgarinitiativet Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara! (COM(2014)0177) (nedan kallat ”meddelandet”),

–       med beaktande av kommissionens rapport Sammanfattande rapport om kvaliteten på dricksvattnet i EU med en granskning av medlemsstaternas rapporter för perioden 2008–2010 enligt direktiv 98/83/EG (COM(2014)0363),

–       med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kommissionens ovannämnda meddelande av den 19 mars 2014[5],

–       med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport om Europas miljö – tillstånd och utblick 2015,

–       med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 28 juli 2010 om den mänskliga rätten till vatten och sanitet[6] och FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2013 om den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet[7],

–       med beaktande av alla resolutioner som FN:s människorättsråd har antagit om den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet,

–       med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen[8],

–       med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2012 om genomförandet av EU:s vattenlagstiftning, i väntan på ett nödvändigt övergripande synsätt på europeiska vattenutmaningar[9],

–       med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015[10],

–       med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen.

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för framställningar (A8-0228/2015), och av följande skäl:

A.     Initiativet Right2Water är det första europeiska medborgarinitiativ som uppfyller kraven i förordning (EU) nr 211/2011 om medborgarinitiativet och som har blivit föremål för en utfrågning i parlamentet, efter att ha fått stöd från nästan 1,9 miljoner medborgare.

B.     I den mänskliga rätten till vatten och sanitet ingår det att dessa nyttigheter ska vara tillgängliga, åtkomliga, acceptabla, överkomligt prissatta och av god kvalitet.

C.     Ett fullständigt förverkligande av den mänskliga rätten till vatten och sanitet – erkänts av FN och vunnit stöd i EU:s medlemsstater – är en livsnödvändighet, och god förvaltning av vattenresurserna spelar en avgörande roll för att man ska kunna garantera hållbar vattenförvaltning och bevara världens naturkapital. De sammanlagda inverkningarna av mänsklig verksamhet och klimatförändringarna innebär att hela EU:s Medelhavsregion och vissa av regionerna i Centraleuropa numera klassificeras som halvökenregioner med vattenbrist.

D.     I dagsläget går 10–40 procent av vattnet i Europa förlorat till följd av rörläckage, vilket också konstateras i EEA:s rapport från 2015.

E.     Tillgången till vatten hör till de viktigaste faktorerna för möjligheten att skapa hållbar utveckling. Ett effektivt sätt att uppnå de grundläggande målen om att utrota fattigdom och främja social jämlikhet, folkhälsa, livsmedelsförsörjning och ekonomisk tillväxt är att låta en förbättrad dricksvattenförsörjning och sanitet stå i centrum för utvecklingsbiståndet.

F.     Minst 748 miljoner människor saknar varaktig tillgång till säkert dricksvatten, och en tredjedel av världens befolkning saknar grundläggande sanitet. Följden blir att rätten till hälsa hotas och sjukdomar som orsakar lidande och död sprids, något som i hög grad hämmar utvecklingen. Omkring 4 000 barn dör varje dag av vattenburna sjukdomar eller på grund av brist på vatten, sanitet och hygien. Fler barn dör av brist på tillgång till dricksvatten än av aids, malaria och smittkoppor tillsammans. Man kan dock se en tydlig minskning i antalet, och detta antal kan och måste minska i snabbare takt.

G.     Tillgången till vatten har också en säkerhetsaspekt som kräver bättre regionalt samarbete.

H.     Bristen på tillgång till dricksvatten och sanitet påverkar möjligheten att utöva andra mänskliga rättigheter. Vattenutmaningar påverkar kvinnor i oproportionerligt hög grad eftersom det i många utvecklingsländer traditionellt sett är kvinnor som ansvarar för hushållens vattenförsörjning. Kvinnor och flickor drabbas hårdast av bristen på tillgång till tillräcklig och anständig sanitet, vilket ofta hämmar deras tillgång till utbildning och gör dem mer utsatta för sjukdomar.

I.      Varje år dör 3,5 miljoner människor av vattenburna sjukdomar.

J.      Genom det fakultativa protokollet till Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som trädde i kraft 2013, inrättades ett klagomålssystem som innebär att enskilda och grupper kan lämna in formella klagomål om kränkningar av bland annat den mänskliga rätten till vatten och sanitet.

K.     I utvecklingsländer och tillväxtekonomier ökar efterfrågan på vatten i alla sektorer, särskilt inom energi och jordbruk. Klimatförändringen, urbaniseringen och den demografiska utvecklingen kan bli ett allvarligt hot mot vattentillgången i många utvecklingsländer, och omkring två tredjedelar av världens befolkning förväntas 2025 bo i vattenstressade länder.

L.     EU är den största givaren i sektorn för vatten, sanitet och hygien – 25 procent av dess årliga totala humanitära bistånd avsätts uteslutande till att stödja utvecklingspartner på detta område. I sin särskilda rapport om Europeiska unionens utvecklingsbistånd till dricksvattenförsörjning och grundläggande sanitetstjänster i länder söder om Sahara uppmärksammade dock Europeiska revisionsrätten behovet av att förbättra biståndets effektivitet och hållbarheten i de projekt som stöds av EU.

M.    Europarådets parlamentariska församling har förklarat att tillgången till vatten måste erkännas som en grundläggande mänsklig rättighet eftersom vatten är en förutsättning för liv på jorden och en resurs som mänskligheten måste dela på.

N.     Privatiseringen av grundläggande nyttigheter i Afrika söder om Sahara under 1990-talet har bland annat hämmat uppnåendet av millennieutvecklingsmålen för både vatten och sanitet eftersom investerarnas fokus på kostnadstäckning bland annat har gjort att ojämlikheterna i tillhandahållandet av dessa tjänster har ökat till nackdel för låginkomsthushållen. Då privatiseringen av vattnet har misslyckats har det blivit allt vanligare inom vattensektorn runt om i världen att de lokala myndigheterna tar över ansvaret för vattentjänsterna från privata företag.

O.     Vattenförsörjningen är ett naturligt monopol och intäkterna från vattenförvaltningscykeln bör täcka kostnaderna för och skyddet av vattentjänsterna samt för förbättringen av vattenförvaltningscykeln, och allmänintresset måste alltid skyddas.

P.     Avsaknaden av adekvat vatten och sanitet har allvarliga konsekvenser för hälsan och den sociala utvecklingen, särskilt bland barn. Vattenföroreningar är en huvudorsak till diarré, som i sin tur är den näst vanligaste dödsorsaken bland barn i utvecklingsländerna, och leder dessutom till svåra sjukdomar såsom kolera, bilharzia och trakom.

Q.     En korrekt och solidarisk vattencykelförvaltning skulle garantera att denna resurs fanns stabilt tillgänglig för sin sociala, ekonomiska och ekologiska funktion, mot bakgrund av de pågående klimatförändringarna.

R.     Europa är särskilt känsligt för klimatförändringarna och vattnet är en av de värst drabbade sektorerna.

S.     Det europeiska medborgarinitiativet inrättades som en mekanism för deltagandedemokrati med målet att uppmuntra dels till debatt på EU-nivå, dels till ett direkt deltagande från allmänhetens sida i EU:s beslutsprocess. Det är ett utmärkt tillfälle för EU:s institutioner att återuppta kommunikationen med medborgarna, något som är absolut nödvändigt.

T.     Olika eurobarometerundersökningar har under de senaste åren gång på gång visat att EU-medborgarna har ett mycket lågt förtroende för EU.

Det europeiska medborgarinitiativet som ett instrument för deltagandedemokrati

1.      Europaparlamentet anser att medborgarinitiativet är en unik demokratisk mekanism som har stora möjligheter att bidra till att överbrygga klyftan mellan europeiska och nationella sociala rörelser och civilsamhällesrörelser och att främja deltagandedemokrati på EU-nivå. För att den demokratiska mekanismen ska kunna utvecklas ytterligare behövs det dock ofrånkomligen en utvärdering av de erfarenheter som hittills gjorts och en reform av medborgarinitiativet, samtidigt som kommissionens insatser – som i lämpliga fall kan inbegripa möjligheten att införa olika inslag i samband med översynen av lagstiftning eller nya lagstiftningsförslag – bättre måste återspegla medborgarinitiativets krav, i de fall dessa faller inom dess behörighetsområde och i synnerhet då de är kopplade till mänskliga rättigheter.

2.      Europaparlamentet betonar att ett tillåtligt och adekvat europeiskt medborgarinitiativ i princip bör resultera i att kommissionen lägger fram ett nytt lagstiftningsförslag som tillgodoser kraven i initiativet, åtminstone i de fall då kommissionen redan utfäst sig att lägga fram ett sådant förslag, liksom i fallet med det europeiska medborgarinitiativet Right2Water. Parlamentet betonar att kommissionen därför bör tillförsäkra största möjliga insyn under den två månader långa analysfasen samt att ett framgångsrikt europeiskt medborgarinitiativ bör få lämpligt juridiskt stöd och lämplig juridisk rådgivning från kommissionens sida och bör offentliggöras i vederbörlig ordning samt att de som främjar och stöder det bör hållas fullt informerade och à jour under hela processen.

3.      Europaparlamentet håller fast vid att kommissionen ska säkerställa en faktisk tillämpning av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet och arbeta för att få bort alla administrativa bördor som medborgarna stöter på när de lämnar in eller stöder ett sådant initiativ, och uppmanar kommissionen med kraft att överväga införandet av ett för alla medlemsstater gemensamt system för registrering av europeiska medborgarinitiativ.

4.      Europaparlamentet välkomnar att stödet för detta medborgarinitiativ från nästan 1,9 miljoner EU-medborgare från alla medlemsstater har bidragit till kommissionens beslut att undanta tjänster i anslutning till vattenförsörjning och sanitet från koncessionsdirektivet.

5.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid och bekräfta att tjänster inom områdena vatten och sanitet ska undantas från koncessionsdirektivet vid varje eventuell översyn av det.

6.      Europaparlamentet finner det beklagligt att det saknas verkliga ambitioner i meddelandet och att man inte beaktar de konkreta begäranden som ställts upp i medborgarinitiativet, utan nöjer sig med att upprepa gamla åtaganden. Parlamentet framhåller att kommissionens svar på det europeiska medborgarinitiativet Right2Water är otillräckligt eftersom det inte bidrar till något nytt, som det borde, och kommissionen inte heller vidtar alla åtgärder som skulle kunna bidra till målens uppnående. Parlamentet uppmanar kommissionen med anledning av detta specifika medborgarinitiativ att föra en omfattande informationskampanj om de åtgärder som redan vidtagits på vattenområdet och om hur dessa åtgärder skulle kunna bidra till uppnåendet av målen för det europeiska medborgarinitiativet Right2Water.

7.      Europaparlamentet anser att många av framställningarna om vattenkvalitet och vattenförvaltning kommer från medlemsstater som är dåligt företrädda inom det EU-omfattande offentliga samråd som inleddes i juni 2014, och betonar därför att det kan finnas en viss brist på överensstämmelse mellan resultatet av det offentliga samrådet och den situation som påtalas i framställningarna.

8.      Europaparlamentet hoppas att kommissionen och vice ordföranden med ansvar för hållbarhetsfrågor kommer att göra ett klart politiskt åtagande om vidtagande av lämpliga åtgärder som svar på de farhågor som uppmärksammats i det europeiska medborgarinitiativet.

9.      Europaparlamentet framhåller åter dess framställningsutskotts engagemang när det gäller att låta framställare komma till tals i frågor som berör grundläggande rättigheter och erinrar om att de framställare som inlett det europeiska medborgarinitiativet Right2Water har samtyckt till att vatten förklaras vara en mänsklig rättighet som ska garanteras på EU-nivå.

10.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i linje med det primära målet för det europeiska medborgarinitiativet Right2Water, lägga fram lagstiftningsförslag och i lämpliga fall en översyn av vattendirektivet, där man erkänner universella tillgång till vatten och den mänskliga rätten till vatten, och beklagar att detta ännu inte har gjorts. Parlamentet anser att medborgarinitiativet kommer att förlora sin trovärdighet om kommissionen inte gör detta. Dessutom anser parlamentet att den universella rätten till säkert dricksvatten och sanitet bör skrivas in i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

11.    Europaparlamentet understryker att medborgarna kommer att förlora förtroendet för EU som sådant om kommissionen ignorerar framgångsrika europeiska medborgarinitiativ med brett stöd.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra informations- och utbildningsinsatser på europeisk nivå för att främja synen på vatten som en gemensam resurs samt att satsa på att öka kunskaperna om mer medvetna individuella beteenden (vattenbesparing), vidta åtgärder för en medveten utformning av strategier för naturresursförvaltning och stödja en offentlig, deltagandebaserad och insynsvänlig förvaltning.

13.    Europaparlamentet menar att man måste utarbeta vattenstrategier som uppmuntrar till rationell användning, återvinning och återanvändning av vattenresurserna, vilket är av avgörande betydelse för en integrerad förvaltning. Parlamentet anser att detta skulle göra det möjligt att minska kostnaderna, bidra till att bevara denna naturresurs och säkerställa en god miljöförvaltning.

14.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avskräcka från vattenrofferi (”water grabbing”) och hydraulisk spräckning och att genomföra miljökonsekvensbedömningar av dessa företeelser.

Rätten till vatten och sanitet

15.    Europaparlamentet påminner om att FN fastställer att den mänskliga rätten till vatten och sanitet ger alla rätt till vatten, för personligt bruk och hushållsbruk, som är säkert, av god kvalitet, fysiskt tillgängligt, prismässigt överkomligt, tillräckligt och acceptabelt. Parlamentet understryker att FN dessutom har rekommenderat att 3 procent av ett hushålls inkomster bör betraktas som ett tak för eventuella vattenavgifter.

16.    Europaparlamentet stöder funktionen som FN:s särskilda rapportör för den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet och framhåller vikten av det arbete som denna rapportör och hans företrädare bedriver för erkännandet av denna rättighet.

17.    Europaparlamentet beklagar att det inom EU-28 finns över en miljon människor som fortfarande saknar tillgång till säkert och rent dricksvatten och att nästan 2 procent av befolkningen saknar tillgång till sanitet, enligt FN:s världsprogram för bedömning av vatten (World Water Assessment Programme, WWAP), och uppmanar därför kommissionen med kraft att omedelbart vidta åtgärder.

18.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna betydelsen av den mänskliga rätten till vatten och sanitet och till vatten som en kollektiv nyttighet av grundläggande värde för alla unionsmedborgare, och inte som någon handelsvara. Till följd av den finansiella och ekonomiska krisen och den åtstramningspolitik som har ökat fattigdomen i Europa och antalet låginkomsthushåll har allt fler människor sedan 2008 svårt att betala sina vattenräkningar och att vatten till ett överkomligt pris håller på att bli ett allt större problem, något som parlamentet finner oroande. Parlamentet finner det förkastligt att vattnet i vissa fall stängs av tillfälligt eller permanent och betraktar detta som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Medlemsstaterna uppmanas att omedelbart sätta stopp för sådana situationer i de fall då de beror på den socioekonomiska situationen i låginkomsthushåll. Parlamentet välkomnar att det i vissa medlemsstater finns ”vattenbanker” eller minsta vattenkvoter som hjälp för de mest utsatta att klara av sina konsumtionskostnader och som en garant för tillgång till vatten som en oskiljaktig del av de grundläggande rättigheterna.

19.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av konsekvenserna av den senaste tidens ekonomiska kris i samarbete med medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna genomföra en studie om frågor kring vattenfattigdom, bland annat tillgång och överkomliga priser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja och underlätta samarbeten utan vinstsyfte mellan vattenoperatörer för att hjälpa människor i mindre utvecklade områden och landsbygdsområden genom att främja tillgången till vatten av god kvalitet för alla människor i dessa områden.

20.     Parlamentet uppmanar kommissionen att peka ut områden med rådande eller potentiell vattenbrist och att hjälpa dessa medlemsstater, regioner och områden att korrekt åtgärda denna fråga, framför allt i landsbygdsområden och missgynnade stadsområden.

21.    Europaparlamentet betonar att kommissionens förment neutrala inställning till vattenägande och vattenförvaltning strider mot de privatiseringsprogram som trojkan påfört vissa medlemsstater.

22.    Europaparlamentet erkänner att vatten inte är en handelsvara utan en kollektiv nyttighet som är nödvändig för människans överlevnad och värdighet, vilket också anges i vattendirektivet, och påminner kommissionen om att EU enligt bestämmelserna i fördragen ska förhålla sig neutralt i förhållande till nationella beslut om egendomsordningen för vattenbolag och därför på intet sätt bör främja privatiseringen av vattenbolag inom ramen för ett makroekonomiskt anpassningsprogram eller något annat EU-förfarande för samordning av den ekonomiska politiken. Eftersom det rör sig om tjänster av allmänt intresse och därmed i huvudsak ligger i allmänhetens intresse uppmanas kommissionen att permanent undanta vatten, sanitet och avlopp från inremarknadsreglerna och från alla handelsavtal samt att se till att priserna för dessa tjänster är överkomliga, och både kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa att sådana tjänster ur teknisk, ekonomisk och administrativ synvinkel förvaltas på ett effektivt, ändamålsenligt och insynsvänligt sätt.

23.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se över vattenförvaltningspolitiken och säkerställa att den grundas på delaktighet, det vill säga insyn i beslutsprocessen och öppenhet gentemot allmänheten.

24.    Europaparlamentet anser att det när det gäller reglerings- och kontrollfrågor är nödvändigt att skydda statligt ägda vattentjänster genom att främja offentliga, öppna och integrerande förvaltningstjänster där staten endast i undantagsfall får lägga ut förvaltning av tjänsterna på koncession till privata initiativ. Detta får endast ske enligt strängt reglerade villkor, med garantier för rätten till resursen och lämplig sanitet.

25.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det finns heltäckande vattenförsörjning till överkomliga priser, av god kvalitet och med rättvisa arbetsvillkor och att se till att denna står under demokratisk kontroll.

26.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja främjandet av kampanjer för att utbilda och medvetandegöra allmänheten i syfte att trygga och bevara vattentillgångarna och öka allmänhetens delaktighet.

27.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla, inbegripet marginaliserade grupper, har tillgång till vattentjänster utan diskriminering.

28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska investeringsbanken och medlemsstaterna att bistå kommuner i EU som saknar nödvändigt kapital att få tillgång till tillgängligt tekniskt stöd, tillgänglig EU-finansiering och långsiktiga lån till fördelaktig ränta, särskilt för att de ska kunna bevara och underhålla vatteninfrastruktur och därigenom säkerställa tillhandahållandet av högkvalitativt vatten och utöka vatten- och sanitetstjänsterna till de mest utsatta befolkningsgrupperna, bland annat den fattiga delen av befolkningen och invånarna i de yttersta randområdena och i avlägsna regioner. Parlamentet betonar vikten av öppen, demokratisk och delaktighetsbaserad styrning för kostnadseffektivast möjliga förvaltning av vattentillgångarna, till nytta för hela samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillförsäkra fullständig insyn i hur de ekonomiska resurser som tillkommit under vattenförvaltningscykeln används och vart de går.

29.    Europaparlamentet erkänner att vatten och sanitet är tjänster av allmänt intresse och att vatten inte är en handelsvara utan en kollektiv nyttighet, varför det bör tillhandahållas till ett överkomligt pris, så att människor garanteras sin rätt till en minimikvalitet på vattnet och progressiva avgifter tillämpas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ett korrekt, rättvist, insynsvänligt och adekvat avgiftssystem för att säkerställa tillgången till högkvalitativa tjänster, oberoende av människors tillgångar.

30.    Europaparlamentet konstaterar att vatten måste uppfattas som en ekologisk och social tillgång i stället för bara en produktionsfaktor.

31.    Europaparlamentet påminner om att tillgång till vatten är nödvändigt för att jordbruket ska kunna förverkliga rätten till mat.

32.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftfullt stödja medlemsstaternas arbete för att utveckla och kvalitetsförbättra sådan infrastruktur som ger tillgång till tjänster inom områdena konstbevattning, avlopp och dricksvattenförsörjning.

33.    Europaparlamentet anser att dricksvattendirektivet bidragit stort till att det finns dricksvatten av god kvalitet överallt i EU, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta resoluta åtgärder för ett faktiskt förverkligande av nyttan för miljön och hälsan av att man gynnar konsumtionen av kranvatten.

34.    Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras ansvar för genomförandet av unionslagstiftningen och uppmanar dem med kraft att fullständigt genomföra dricksvattendirektivet och all tillhörande lagstiftning. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att fastställa vilka utgifter som ska prioriteras och dra full nytta av det ekonomiska stöd som EU ger vattensektorn under den nya programplaneringsperioden (2014–2020), framför allt genom att särskilt prioritera investeringar i vattenförvaltning.

35.    Europaparlamentet erinrar sig slutsatserna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), där det står att ”de instrument som man för närvarande använder inom GJP för att komma till rätta med vattenproblemen ... hittills inte [har] klarat att göra tillräckliga framsteg mot de ambitiösa politiska mål som satts för vatten”. Parlamentet anser att en bättre integrering av vattenpolitiken med annan politik, såsom jordbrukspolitiken, är en förutsättning för att vi ska få bättre vattenkvalitet runtom i Europa.

36.    Europaparlamentet framhåller vikten av ett fullständigt och effektivt genomförande av vattendirektivet, grundvattendirektivet, dricksvattendirektivet och direktivet om avloppsvatten från tätbebyggelse och anser att det är oerhört viktigt att bättre samordna genomförandet av dessa direktiv med genomförandet av direktiven om havsmiljö, biologisk mångfald och översvämningsrisker. Parlamentet hyser oro över att unionens sektorspolitiska styrmedel inte bidrar tillräckligt till uppnåendet, vare sig av miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen eller av målet om att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen stegvis ska elimineras i enlighet med artiklarna 4.1 a och 16.6 i vattendirektivet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ta hänsyn till att vattenförvaltningen måste integreras som en övergripande fråga vid utarbetandet av lagstiftning om andra frågor som har betydelse för denna resurs, till exempel energi, jordbruk, fiskeri och turism, så att man kan förhindra föroreningar från exempelvis olagliga och oreglerade farliga avfallsupplag eller utvinning och prospektering av olja. Parlamentet påminner om att tvärvillkoren i den gemensamma jordbrukspolitiken innefattar föreskrivna verksamhetskrav som grundar sig på befintlig EU-lagstiftning av relevans för jordbrukarna samt på krav på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, också i fråga om vatten. Vidare påminner parlamentet om att jordbrukarna för att komma i fråga för fullt GJP-stöd måste rätta sig efter dessa bestämmelser.

37.    Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att

–  införa krav på att vattenleverantörer anger vattnets fysiokemiska egenskaper på vattenräkningen,

–  utarbeta stadsplaner med utgångspunkt i de tillgängliga vattenresurserna,

–  öka kontrollerna och övervakningen av föroreningar och planera omedelbara åtgärder för att eliminera och sanera giftiga ämnen,

–  vidta åtgärder för att minska det omfattande rörläckaget i Europa och förnya de bristfälliga vattennäten.

38.    Europaparlamentet anser att det måste uppställas en prioritetsordning eller hierarki för hållbar vattenanvändning. Parlamentet uppmanar kommissionen att presentera en analys och ge lämpliga förslag.

39.    Europaparlamentet poängterar att alla medlemstater har ställt sig bakom den mänskliga rätten till vatten genom sitt stöd till FN-deklarationen och att ett stort antal medborgare och företag i EU ger sitt stöd till detta.

40.    Europaparlamentet betonar att stödet för medborgarinitiativet Right2Water och dess mål ytterligare har bekräftats av det faktum att så många medborgare i länder som Tyskland, Österrike, Belgien, Slovakien, Slovenien, Grekland, Finland, Spanien, Luxemburg, Italien och Irland har uttalat sig i vattenfrågan och om äganderätten till och försörjningen av vatten.

41.    Europaparlamentet konstaterar att dess framställningsutskott sedan 1988 fått ta emot ett betydande antal framställningar från unionsmedborgare i många medlemsstater som uttrycker sin oro över vattenförsörjningen, vattenkvaliteten och avloppsvattenhanteringen. Parlamentet vill uppmärksamma ett antal negativa faktorer som påtalats av framställarna – såsom avfallsdeponier, myndigheternas underlåtenhet att effektivt övervaka vattenkvaliteten samt regelstridiga eller olagliga förfaranden inom jordbruk och industri – och som ligger bakom den dåliga vattenkvaliteten och således får konsekvenser för både miljön och för människors och djurs hälsa. Parlamentet anser att dessa framställningar visar att allmänheten hyser ett seriöst intresse för att hållbar unionslagstiftning i vattenfrågor grundligt ska verkställas och vidareutvecklas.

42.    Europaparlamentet uppmanar med kommissionen eftertryckligen att ta de farhågor och varningar som medborgarna uttrycker i sådana framställningar på allvar och att, så länge man ännu hinner förhindra föroreningar och vanskötsel, agera utgående från dessa farhågor och varningar, framför allt eftersom det behövs brådskande åtgärder mot att vattenresurserna minskar till följd av överexploatering och klimatförändringar. Parlamentet uttrycker oro över det stora antal överträdelseförfaranden som berör vattenkvalitet och vattenförvaltning.

43.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast slutföra sina förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som ett centralt inslag vid genomförandet av vattendirektivet och att genomföra dem ordentligt, med full respekt för de övergripande miljökriterierna. Parlamentet påpekar att vissa medlemsstater i allt högre grad konfronteras med skadevållande översvämningar som får svåra konsekvenser för lokalbefolkningen. Förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt inom ramen för vattendirektivet och planerna för hantering av översvämningsrisker inom ramen för översvämningsdirektivet erbjuder ett ypperligt tillfälle att ta vara på samverkansvinster mellan dessa rättsakter, så att vi kan få rent vatten i tillräckliga mängder och samtidigt minska översvämningsriskerna. Parlamentet påminner dessutom om att varje medlemsstat bör ha en central webbplats för information om genomförandet av vattendirektivet, för att underlätta en översikt av vattenkvaliteten och vattenförvaltningen.

Vattentjänster och den inre marknaden

44.    Europaparlamentet konstaterar att fall då vattentjänsterna eventuellt skulle eller faktiskt har upphört att vara statligt ägda har orsakat stor oro för medborgarna i länder runt om i hela EU, bland annat Spanien, Portugal, Grekland, Irland, Tyskland och Italien. Parlamentet påminner om att valet av vattenförvaltningsmetod grundas på subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll (nr 26) om tjänster i allmänhetens intresse, där de offentliga tjänsternas särskilda betydelse för den sociala och territoriella sammanhållningen i unionen lyfts fram. Parlamentet påminner om att vatten- och avloppsbolag tillhandahåller tjänster av allmänt intresse och har som generellt uppdrag att till socialt sett överkomliga priser tillförsäkra hela befolkningen vatten av god kvalitet och att minimera avloppsvattnets skadeverkningar på miljön.

45.    Kommissionen ska i enlighet med subsidiaritetsprincipen förhålla sig neutral till medlemsstaternas beslut om ägandet av vattentjänster och inte främja privatisering av vattentjänster vare sig via lagstiftning eller på något annat sätt.

46.    Europaparlamentet noterar den växande trenden mot en återkommunalisering av vattentjänsterna i flera medlemsstater, bland annat Frankrike och Tyskland. Parlamentet påminner om att man bör bevara möjligheten utan begränsningar för de behöriga myndigheterna att återkommunalisera vattentjänsterna och att låta dem fortsätta att stå under lokal förvaltning, om de så väljer. Vatten är en grundläggande mänsklig rättighet som alla måste kunna ta del av till ett överkomligt pris. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna är skyldiga att se till att alla garanteras vatten oavsett leverantör och att säkerställa att leverantörerna tillhandahåller ofarligt dricksvatten och förbättrad sanitet.

47.    Europaparlamentet understryker att vatten- och sanitetstjänsternas särskilda karaktär sett till exempelvis produktion, distribution och behandling gör att de måste undantas från alla handelsavtal som EU förhandlar om eller avser att ingå. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att bevilja ett rättsligt bindande undantag för vatten- och santitetstjänster samt tjänster för undanskaffande av avloppsvatten i de pågående förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar samt tjänstehandelsavtalet. Parlamentet framhåller att alla framtida handels- och investeringsavtal måste innehålla bestämmelser om faktisk tillgång till dricksvatten för människorna i det tredjeland som berörs av avtalet, i enlighet med EU:s långvariga åtaganden beträffande hållbar utveckling och mänskliga rättigheter, och att faktisk tillgång till dricksvatten för människorna i det tredjeland som berörs av avtalet måste vara en förutsättning för alla framtida frihandelsavtal.

48.    Parlamentet erinrar om att man i ett avsevärt antal framställningar motsatt sig att viktiga offentliga tjänster, såsom vatten och sanitet, tas med i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar. Kommissionen uppmanas att öka vattenleverantörernas ansvarsskyldighet.

49.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta samarbete mellan vattenoperatörer genom utbyte av bästa praxis i fråga om bestämmelser och annan praxis och andra initiativ, ömsesidigt lärande och gemensamma erfarenheter samt genom stöd till frivillig riktmärkning. Parlamentet välkomnar att kommissionen i sitt meddelande efterlyser ökad insyn inom vattensektorn. Dessutom noterar parlamentet de ansträngningar som hittills gjort, men konstaterar att all eventuell riktmärkning bör vara frivillig med tanke på de stora variationer som finns i fråga om vattentjänster och regionala och lokala särdrag runt om i Europa. Vidare konstaterar parlamentet att riktmärkningar där man enbart ser till ekonomiska indikatorer inte får betraktas motsvara insynsåtgärder och att andra kriterier som är av avgörande vikt för allmänheten måste inbegripas – såsom vattnets kvalitet, åtgärder för att minska kostnadsproblemen, information om hur stor andel av befolkningen som har tillgång till god vattenförsörjning och graden av offentligt deltagande i vattenförvaltningen – och uttryckas på ett sätt som är begripligt för såväl allmänheten som dem som står för regleringen.

50.    Europaparlamentet betonar vikten av att de nationella tillsynsmyndigheterna säkerställer rättvis och öppen konkurrens mellan tjänsteleverantörer, möjliggör ett snabbare genomförande av innovativa lösningar och tekniska framsteg, främjar effektiva och kvalitativa vattentjänster och skyddar konsumenternas intressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ till tillsynssamarbete i EU för att påskynda riktmärkning, ömsesidigt lärande och utbyte av bästa tillsynspraxis.

51.    Europaparlamentet anser att europeiska projekt och program inom områdena vatten och sanitet bör bedömas ur människorättshänseende för att man ska kunna ta fram lämpliga strategier, riktlinjer och förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett riktmärkessystem (för vattenkvalitet, överkomligt pris, hållbarhet, täckning etc.) för att allmänheten ska få bättre försörjning med vatten av god kvalitet, bättre sanitetstjänster inom hela EU och ökat inflytande.

52.    Europaparlamentet påminner om att koncessioner för vatten- och sanitetstjänster omfattas av fördragets principer och därför måste tilldelas med respekt för principerna om insyn, likabehandling och icke-diskriminering.

53.    Europaparlamentet betonar att produktion, distribution och behandling av vatten och sanitetstjänster även fortsättningsvis måste vara undantagna från koncessionsdirektivet, även vid eventuella framtida omarbetningar av det.

54.    Europaparlamentet erinrar om att direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden i många hänseenden ådragit sig stark ovilja från det civila samhället, bland annat i frågor om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom vattendistribution, vattenförsörjning och avloppsvattenhantering. Parlamentet erinrar om att EU-institutionerna till sist blev tvungna att ta med dessa sektorer bland tjänster som inte får liberaliseras.

55.    Europaparlamentet framhåller vikten av partnerskapen mellan offentliga aktörer för utbyte av bästa praxis på basis av samarbete utan vinstsyfte mellan vattenoperatörer samt välkomnar att kommissionen i meddelandet för första gången erkänner betydelsen av partnerskap mellan offentliga aktörer.

56.    Europaparlamentet välkomnar vissa kommuners framgångsrika satsningar på att öka allmänhetens deltaktighet i arbetet med att förbättra tillhandahållandet av vattentjänster och skydda vattenresurserna och påminner om att lokala institutioner spelar en viktig roll i beslutsfattandet om vattenförvaltningen.

57.    Europaparlamentet uppmanar Regionkommittén att öka sin medverkan i detta europeiska medborgarinitiativ i syfte att uppmuntra de regionala myndigheterna till ökat engagemang i frågan.

58.    Europaparlamentet erinrar om att det i Århuskonventionen fastställts en skyldighet att garantera tillgång till domstolsprövning och information i miljöfrågor samt att allmänheten ska få delta i beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter att iaktta de principer och rättigheter som finns inskrivna i Århuskonventionen. Parlamentet erinrar om att medborgarnas medvetenhet om sina rättigheter är en grundläggande förutsättning för att de i så stor utsträckning som möjligt ska fås att delta i beslutsprocessen och uppmanar därför med kraft kommissionen att föregripa utvecklingen genom att ta fram en kampanj för att informera unionsmedborgarna om vad som med hjälp av Århuskonventionen åstadkommits i frågor som rör insyn och vilka effektiva redskap allmänheten redan har till sitt förfogande samt att följa de bestämmelser som hänför sig till EU:s institutioner. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att utveckla kriterier för insyn, ansvarsskyldighet och deltagande som ett sätt att göra vattentjänsterna effektivare, hållbarare och kostnadseffektivare.

59.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna eftertryckligen att försöka uppnå ett verkligt socialt avtal om vatten i syfte att säkerställa tillgång, stabilitet och säker förvaltning av denna resurs, särskilt genom att vidta politiska åtgärder som att inrätta solidaritetsfonder och andra mekanismer för sociala åtgärder till stöd för människor som inte har råd med vatten- och sanitetstjänster, så att man uppfyller kraven på försörjningstrygghet och inte hotar den mänskliga rätten till vatten. Parlamentet uppmuntrar samtliga medlemsstater att införa mekanismer för sociala åtgärder liknande dem som redan finns i vissa EU-medlemsstater för att garantera drickvattenförsörjning för verkligt utsatta människor.

60.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att organisera erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna om vattenpolitikens sociala aspekter.

61.    Europaparlamentet fördömer vissa medlemsstaters metod att, som ett tvångsmedel, neka missgynnade och utsatta befolkningsgrupper tillgång till vatten och sanitet. Parlamentet upprepar att myndigheterna i vissa medlemsstater genom att stänga offentliga brunnar har gjort det svårt för de mest utsatta grupperna i samhället att få tillgång till vatten.

62.    Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt behoven bland utsatta grupper i samhället och se till att behövande människor har tillgång till vatten av god kvalitet till ett överkomligt pris.

63.    Europaparlamentet uppmanar varje medlemsstat att utse en ombudsman för vattentjänster, så att vattenrelaterade frågor, såsom klagomål och förslag som rör kvaliteten på och tillgången till vattentjänster, kan behandlas av ett oberoende organ.

64.    Europaparlamentet uppmuntrar vattenbolagen att återinvestera ekonomiska vinster från vattenförvaltningscykeln i underhåll och förbättring av vattentjänsterna och skyddet av vattenresurser. Parlamentet påminner om att principen om kostnadstäckning för vattentjänster även täcker miljö- och resurskostnader, samtidigt som både principerna om rättvisa och insyn och den mänskliga rätten till vatten ska respekteras, liksom medlemsstaternas skyldighet att fullgöra sina kostnadstäckningsskyldigheter på bästa möjliga sätt, förutsatt att detta inte äventyrar ändamålen och uppnåendet av vattendirektivets mål. Parlamentet rekommenderar att man upphör med åtgärder som innebär att ekonomiska resurser tas från vattensektorn för att finansiera annan politik, bland annat genom att man i vattenräkningarna inbegriper koncessionsavgifter som inte öronmärkts för vatteninfrastruktur. Parlamentet påminner om att infrastrukturerna i vissa medlemsstater befinner sig i ett oroväckande dåligt skick, där vatten förslösas på grund av läckor från olämpliga och omoderna distributionsnät, och uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att öka sina investeringar i förbättrad infrastruktur och andra vattentjänster som en förutsättning för att alla människor ska garanteras sin rätt till vatten i framtiden.

65.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram bindande lagstiftning om att all information från de behöriga myndigheterna till allmänheten om vattenkvalitet och vattenförvaltning ska vara lättillgänglig och lättbegriplig och om att allmänheten i god tid ska få fullständig information och kunna rådfrågas om alla vattenförvaltningsprojekt. Dessutom påpekar parlamentet att 80 procent av deltagarna i det samråd som kommissionen inledde ansåg att det behövdes bättre insyn i övervakningen av vattenkvaliteten.

66.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka hur EU:s direkta och indirekta finansiering av vattenförvaltningsprojekt används och se till att denna finansiering används uteslutande för de projekt som den var avsedd för, i och med att tillgången till vatten spelar en nyckelroll i arbetet med att minska olikheterna mellan unionsmedborgarna och förbättra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom EU. Här uppmanar parlamentet revisionsrätten att kontrollera att kriterierna om ändamålsenlighet och hållbarhet fullgörs i tillfredsställande grad.

67.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta dagens brist på investeringar i en väl avvägd vattenförvaltning, mot bakgrund av att vattnet är en av unionsmedborgarnas gemensamma tillgångar.

68.    Europaparlamentet uppmanar därför till ökad insyn bland vattenoperatörer, särskilt genom att utveckla en offentlig och privat förvaltningskod för vattenbolag i EU. Koden bör grundas på effektivitetsprincipen och i alla avseenden överensstämma med vattendirektivet när det gäller miljö, ekonomiska frågor, infrastruktur och allmänhetens deltagande. Dessutom anser parlamentet att det bör inrättas nationella tillsynsmyndigheter.

69.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera subsidiaritetsprincipen och befogenheterna på vattenområdet, såväl på olika statliga nivåer som lokala sammanslutningar som förvaltar vattentjänsterna (källor och underhåll).

70.    Europaparlamentet beklagar att direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse fortfarande inte har genomförts fullt ut i medlemsstaterna. Parlamentet anser att EU som en prioriterad åtgärd bör satsa ekonomiska resurser på områden där EU:s miljölagstiftning inte efterlevs, däribland i fråga om rening av avloppsvatten. Efterlevnaden har visat sig vara större inom de områden där man tillämpat kostnadstäckning och principen om att förorenaren betalar. Kommissionen uppmanas att granska om de befintliga instrumenten är tillräckliga för ett fullgott miljöskydd och en förbättring av miljöns kvalitet.

71.    Europaparlamentet påpekar att vattentjänster har en enorm potential för sysselsättningsskapande genom miljöintegration och till innovationsfrämjande genom tekniköverföring mellan sektorer och genom forskning, utveckling och innovation avseende den integrerade vattenförvaltningscykeln. Parlamentet framhåller därför att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt främjande av hållbar användning av vatten som förnybar energikälla.

72.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid en översyn av ramdirektivet för vatten se till att kvantitativa bedömningar av i vilken grad människor har råd med vattentjänster blir ett obligatoriskt krav vid medlemsstaternas rapportering om genomförandet av ramdirektivet för vatten.

73.    Europaparlamentet ber kommissionen att undersöka möjligheterna att låta Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) övervaka och rapportera om i vilken grad människor har råd med vattentjänster i de 28 medlemsstaterna.

74.    Europaparlamentet påpekar att en sund vattenförvaltning är på väg att bli en prioritering för kommande årtionden, både ur ekologins och miljöns synvinkel, eftersom den tillgodoser kraven på energins och jordbrukets område och svarar mot ekonomiska och sociala nödvändigheter.

Internalisering av föroreningskostnaderna

75.    Europaparlamentet påminner om att EU:s invånare genom sina vattenräkningar står för kostnaderna för rening och behandling av vattnet och betonar att det är effektivare och ekonomiskt sett att föredra att bedriva politik som på ett ändamålsenligt sätt kombinerar och förenar målen att skydda vattenresurserna med kostnadsbesparingsåtgärder såsom kontroll vid källan. Enligt EEA:s rapport från 2015 om miljötillståndet förekommer det i mer än 40 procent av floderna och kustvattnen kraftiga föroreningar från jordbruket, medan det i 20–25 procent av dem finns föroreningar från punktkällor, till exempel industrianläggningar, avloppssystem och nätverk för avloppshantering. Parlamentet vill belysa vikten av ett faktiskt genomförande av vattendirektivet och dricksvattendirektivet och av bättre samordning av genomförandet av dem, mer samstämmig lagstiftning och mer proaktiva åtgärder för att rädda vattenresurser och göra vattenförbrukningen väsentligt mer effektiv inom alla sektorer (industrin, hushållen, jordbruket, distributionsnäten). Parlamentet påminner om att säkerställandet av ett hållbart skydd av naturområden såsom ekosystem i sötvatten också är av central betydelse för utvecklingen och dricksvattenförsörjningen samt minskar allmänhetens och operatörernas kostnader.

EU:s utrikes- och utvecklingspolitik inom vattensektorn

76.    Europaparlamentet betonar att allmän tillgång till vatten och sanitet till fullo bör ingå i EU:s utvecklingspolitik genom att man främjar partnerskap mellan offentliga aktörer som baseras på icke-vinstbaserade principer och solidaritet mellan vattenoperatörer och arbetstagare inom vattensektorn i olika länder samt använder sig av en rad instrument, från partnerskap mellan offentliga aktörer för att främja bästa praxis genom kunskapsöverföring till utvecklings- och samarbetsprogram inom denna sektor. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna i sin utvecklingspolitik bör ta hänsyn till att tillgången till säkert dricksvatten och sanitet är en mänsklig rättighet och att man med en rättighetsbaserad strategi måste stödja rättsliga ramar, säkerställa finansiering och ge det civila samhället en starkare röst för att dessa rättigheter ska kunna förverkligas.

77.    Europaparlamentet konstaterar på nytt att tillgången till dricksvatten i tillräcklig mängd och av lämplig kvalitet är en grundläggande mänsklig rättighet och anser att de nationella förvaltningarna har en plikt att fullgöra denna skyldighet.

78.    Europaparlamentet framhåller i enlighet med gällande EU-lagstiftning och dess krav vikten av en regelbunden utvärdering av vattnets och vattenresursernas kvalitet, renhet och säkerhet, både inom och utanför EU.

79.    Europaparlamentet betonar att stöd till tillhandahållandet av säkert dricksvatten och sanitetstjänster bör ges högsta prioritet vid fördelningen av EU-medel och programplaneringen av stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finns tillräckligt med ekonomiskt stöd till kapacitetsutvecklingsåtgärder på vattenområdet som bygger på och vidtas i samarbete med befintliga internationella plattformar och initiativ.

80.    Europaparlamentet insisterar att sektorn för vatten, sanitet och hygien i utvecklingsländerna bör ges högsta prioritet både i det officiella utvecklingsbiståndet och i de nationella budgetarna. Parlamentet påminner om att vattenförvaltningen är ett gemensamt ansvar. Parlamentet vill att man ska vara öppen för olika biståndsformer, men anser att man måste följa principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet, föra en konsekvent utvecklingspolitik och ha ett ständigt fokus på att utrota fattigdomen och maximera utvecklingseffekterna. Parlamentet stöder i detta avseende lokalsamhällenas delaktighet i förverkligandet av projekt i utvecklingsländerna samt principen om lokalt inflytande.

81.    Europaparlamentet betonar att det trots framstegen i fråga om uppnåendet av millennieutvecklingsmålet för säkert dricksvatten finns 748 miljoner människor i världen som saknar tillgång till en förbättrad vattenförsörjning och minst 1,8 miljarder människor som dricker fekalt förorenat vatten, och att sanitetsmålet är långt ifrån uppnått.

82.    Europaparlamentet påminner om att en hållbar förvaltning av grundvattnet är absolut nödvändig för minskad fattigdom och delat välstånd eftersom grundvattnet kan erbjuda en bättre dricksvattenkälla för miljontals fattiga i städerna och på landsbygden.

83.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med vatten i sin förändringsagenda, tillsammans med hållbart jordbruk.

84.    Europaparlamentet anser att vatten bör stå i fokus för det förberedande arbetet inför de två stora internationella evenemangen under 2015, det vill säga toppmötet om agendan för perioden efter 2015 och FN:s klimatkonferens COP 21. Parlamentet stöder i detta sammanhang helhjärtat införandet av ambitiösa och långtgående mål om vatten och sanitet, till exempel mål 6 för hållbar utveckling om att säkerställa tillgång till och hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla senast 2030, vilket ska antas i september 2015. Parlamentet upprepar att det enda sättet att utrota fattigdomen genom agendan för perioden efter 2015 är att se till att alla, överallt, har tillgång till rent vatten, grundläggande sanitet och hygien. Om samtliga mål för hållbar utveckling ska nås krävs det betydligt mer utvecklingsfinansiering än i nuläget, från både utvecklade länder och utvecklingsländer. Parlamentet efterlyser en global övervakningsmekanism för att följa framstegen med att åstadkomma universell tillgång till säkert dricksvatten, hållbar användning och utveckling av vattenresurser och att göra vattenförvaltningen i alla länder mer rättvis, deltagande och ansvarstagande. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligen att se till att bistånd används ändamålsenligt och är bättre riktat till sektorn för vatten, sanitet och hygien i enlighet med utvecklingsagendan för perioden efter 2015.

85.    Europaparlamentet betonar att risken för vattenbrist ökar till följd av klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna med eftertryck att bland diskussionsfrågorna under COP21 inbegripa en strategisk förvaltning av vattenresurser och långsiktiga anpassningsplaner, med målet att en klimattålig vattenstrategi ska införlivas i det framtida globala klimatavtalet. En klimattålig vatteninfrastruktur är av central betydelse för utvecklingen och fattigdomsbekämpningen. Parlamentet upprepar att arbetet med att uppnå fattigdomsbekämpningsmålen, millennieutvecklingsmålen och hållbar utveckling i alla dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner kan äventyras om man inte gör fortlöpande insatser för att minska klimatförändringens konsekvenser och förbättra förvaltningen av vattenresurser.

86.    Europaparlamentet konstaterar med oro att bristen på tillgång till vatten och sanitet i utvecklingsländerna kan få oproportionerliga konsekvenser för flickor och kvinnor, särskilt i skolåldern, där frånvaro och avhopp har kopplats till bristen på ren, säker och tillgänglig sanitet.

87.    Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att anslå resurser som speglar rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om den mänskliga rätten till säkert dricksvatten och sanitet, särskilt att prioritera småskalig infrastruktur och anslå mer resurser till drift och underhåll, kapacitetsuppbyggnad och ökad medvetenhet.

88.    Europaparlamentet konstaterar med oro att människor som bor i slumområden enligt FN:s särskilda rapportör för den mänskliga rätten till dricksvatten och sanitet oftast måste betala mer än de som bor i vanliga bostadsområden, och det för oreglerade tjänster av dålig kvalitet. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att prioritera budgetanslag för tjänster som riktar sig till missgynnade och isolerade människor.

89.    Europaparlamentet påminner om att Världshälsoorganisationen har uppgivit att den optimala mängden vatten per person i den inledande fasen, utan den senaste innovativa vattenrenings- och besparingstekniken, uppgår till 100–200 liter om dagen och att det krävs 50–100 liter vatten för att tillgodose de mest grundläggande behoven och för att endast begränsade hälsorisker ska uppstå. Parlamentet påpekar att det i enlighet med erkända grundläggande mänskliga rättigheter är absolut nödvändigt att fastställa en minimikvot per person för att tillgodose befolkningens grundläggande vattenbehov.

90.    Europaparlamentet betonar att grundkravet på tillgång till vatten bör vara en mänsklig rättighet som det inte finns anledning att diskutera och som bör stödjas uttryckligen i internationell rätt, uttalanden och statspraxis.

91.    Europaparlamentet uppmanar regeringar, internationella biståndsorgan, icke statliga organisationer och lokalsamhällen att arbeta för att grundkravet på vatten ska omfatta alla människor samt att garantera vatten som en mänsklig rättighet.

92.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på grundval av Världshälsoorganisationens riktlinjer införa en prispolitik som respekterar människors rätt till en minimikvantitet av livsviktigt vatten och som motverkar slöseri genom progressiva avgifter som står i proportion till den mängd vatten som används.

93.    Europaparlamentet uppmuntrar till vidtagande av åtgärder för en rationell vattenförbrukning och mot slöseri.

94.    Europaparlamentet vill berömma vissa vattenoperatörer som låter en procentandel av sin årsomsättning gå till partnerskap i utvecklingsländerna, och uppmanar medlemsstaterna och EU att skapa den nödvändiga rättsliga ramen för sådana partnerskap.

95.    Europaparlamentet efterlyser en effektiv övervakning av projekt som genomförs med externt bistånd. Parlamentet betonar behovet av att övervaka finansieringsstrategier och budgetar för att se till att avsatta medel används för att åtgärda skillnader och ojämlikheter i tillgången till vatten med respekt för människorättsprinciperna om icke-diskriminering, tillgång till information och deltagande.

96.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera förnyelse av åldrande dricksvattennät i investeringsplanen för Europa genom att föra upp dessa projekt på förteckningen över unionsprojekt, samtidigt som man respekterar principen att EU-finansierade projekt inte får skapa vinster för mottagarna, utan bara hjälpa dem att nå finansiell balans. Parlamentet framhåller den hävstångseffekt som dessa projekt skulle få på sysselsättning som inte går att utlokalisera, varför de skulle bidra till att stimulera den gröna ekonomin i EU.

97.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja kunskapsutbyte som syftar till att medlemsstaterna ska undersöka nätens skick, vilket skulle göra det möjligt att inleda renoveringsarbeten och sätta stopp för slöseriet.

98.    Europaparlamentet efterlyser större öppenhet så att konsumenterna får bättre information om vatten, vilket skulle bidra till en mer sparsam förvaltning av vattenresurserna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att utbyta nationella erfarenheter av att införa vatteninformationssystem.

99.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utvidga bestämmelserna om finansiellt stöd inom sektorn för internationellt samarbete om vatten och sanitet till EU-nivå.

100.  Europaparlamentet understryker att en effektiv och rättvis förvaltning av vattenresurserna hänger samman med de lokala myndigheternas förmåga att tillhandahålla tjänster. Parlamentet uppmanar därför EU att ge ytterligare stöd till bättre vattenförvaltning och vatteninfrastruktur i utvecklingsländerna och att samtidigt tillgodose behoven hos den utsatta befolkningen på landsbygden.

101.  Europaparlamentet stöder plattformen Global Water Solidarity som lanserades av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) för att få lokala myndigheter att hitta lösningar på vattenutmaningarna. Parlamentet välkomnar också initiativet 1 % solidarity for water and sanitation och andra initiativ från medborgare och myndigheter i medlemsstaterna för att stödja projekt i utvecklingsländer med intäkter från konsumtionsavgifter. Parlamentet noterar att flera vattenbolag har genomfört sådana initiativ. Kommissionen uppmanas åter att uppmuntra solidaritetsarrangeman på detta och andra områden, exempelvis genom att sprida information, underlätta partnerskap och erfarenhetsutbyte, inbegripet genom potentiella partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna, med kompletterande EU-finansiering till projekt som genomförs via detta initiativ. Parlamentet uppmuntrar särskilt främjandet av partnerskap mellan offentliga aktörer i vattenbolag i utvecklingsländerna, i linje med Global Water Operators’ Partnerships Alliance, som samordnas av UN-Habitat.

102.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lansera mekanismen för vatteninvesteringar, som har visat sig vara effektiv i främjandet av bättre tillgång till vattentjänster i utvecklingsländerna genom att stödja kapacitetsbyggande åtgärder för lokalsamhällen.

103.  Europaparlamentet välkomnar det starka stöd som finns i hela EU för FN-resolutionen om att erkänna tillgången till rent vatten och sanitet som en mänsklig rättighet.

°

°    °

104.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT L 330, 5.12.1998, s. 32;
• [2]  EUT L 327, 22.12.2000, s. 1.
• [3]  EUT L 65, 11.3.2011, s. 1.
• [4]  EUT L 94, 28.3.2014, s. 1.
• [5]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
• [6]  A/RES/64/292.
• [7]  A/RES/68/157.
• [8]  EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 33.
• [9]  EUT C 349 E, 29.11.2013, s. 9.
• [10]  Antagna texter, P8_TA(2014)0059.

MOTIVERING

Från den 1 april 2012 har medborgarinitiativet funnits tillgängligt som en ny mekanism för deltagande demokrati. Kommissionen hade sagt att de ville att invånarna skulle spela en mer aktiv roll i den europeiska politiska processen och att detta unika instrument hade utarbetats för att EU:s medborgare skulle ha möjlighet att direkt påverka och utforma den europeiska politiska agendan.

Enligt reglerna för medborgarinitiativ måste ett medborgarinitiativ ha minst en miljon underskrifter från minst 7 medlemsstater för att det ska godkännas. Det europeiska medborgarinitiativet Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!, som brukar kallasRight2Water godkändes med över 1,6 miljoner underskrifter när det lämnades in, och har därefter fått nästan ytterligare 30 000 underskrifter. Det lyckades få underskrifter från samtliga medlemsstater (varav 13 passerade kvoten) och blev därmed det första framgångsrika europeiska medborgarinitiativet.

De viktigaste målen i medborgarinitiativet Right2water är följande:

–   EU:s institutioner och medlemsstater ska vara skyldiga att trygga alla invånares rätt till vatten och sanitet.

–   Vattenförsörjningen och förvaltningen av vattenresurser ska inte omfattas av reglerna om den inre marknaden,

och, vattentjänster ska undantas från liberalisering.

–   EU ska öka sina insatser för att åstadkomma allmän tillgång till vatten och sanitet.

Som ett tydligt tecken på den breda uppslutningen bakom och betydelsen av den mänskliga rätten till vatten uttryckte fyra av fem kandidater till posten som kommissionens ordförande sitt stöd för medborgarinitiativet Right2Water inför valet till Europaparlamentet i maj 2014, inklusive den kandidat som sedan valdes, Jean-Claude Juncker.

Kommissionen utfärdade sitt officiella svar på det första framgångsrika medborgarinitiativet i mars 2014.

Det finns vissa positiva uttalanden i meddelandet som bör välkomnas, bland annat följande:

•   Vatten är ingen handelsvara.

•   Det är vanligtvis lokala myndigheter, som befinner sig närmast medborgarna, som ska ansvara för att tillhandahålla vattentjänster.

•   Tjänster i anslutning till vattenförsörjning och sanitet ska undantas från koncessionsdirektivet.

Generellt sett ansåg dock organisatörerna bakom medborgarinitiativet att kommissionens vaga reaktion var en stor besvikelse. Det tar inte upp undertecknarnas viktiga krav på åtaganden om lagstiftning som erkänner den mänskliga rätten till vatten, något som inte endast rör den mänskliga rätten till vatten utan också integriteten hos själva mekanismen för medborgarinitiativet.

Dessutom är man besviken på kommissionens svar eftersom

•   det saknas garantier från kommissionen om att undanta tjänster i anslutning till vattenförsörjning och sanitet från handelsavtal, såsom det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar,

•   det saknas garantier för att förhindra en fortsatt liberalisering av tjänster i anslutning till vattenförsörjning och sanitet.

Den mänskliga rätten till vatten

I sin allmänna kommentar nr 15 beskriver FN räckvidden för denna rättighet till vatten och klargör vad som menas med tillräckligt, säkert, acceptabelt, fysiskt tillgängligt vatten till överkomligt pris för personligt bruk och hushållsbruk.

En av dessa viktiga aspekter –vatten till ett överkomligt pris – betyder att ingen enskild person eller grupp bör nekas tillgång till säkert dricksvatten för att de inte har råd. Dessa kriterier understryker också att kostnadstäckning inte bör bli ett hinder i tillgången till säkert dricksvatten och sanitet, särskilt inte för den fattiga delen av befolkningen. Det har dessutom rekommenderats att 3 % av ett hushålls inkomster bör betraktas som ett tak för eventuella vattenavgifter.

Världshälsoorganisationen har rekommenderat att mellan 50 och 100 liter vatten per person och dag krävs för att se till att de mest grundläggande behoven tillgodoses och få hälsorisker uppstår. Visserligen utgör 20–25 liter per person och dag ett minimum, men denna mängd medför hälsorisker eftersom den anses otillräcklig för att tillgodose grundläggande hygien- och vattenkonsumtionsbehov. Vidare kan också den rekommenderade mängden 50–100 liter per person och dag vara otillräcklig för vissa grupper såsom gravida, personer med hiv/aids och ammande mödrar.

Vattentjänster och den inre marknaden

Kommissionen har angett att den måste vara neutral i förhållande till nationella beslut om äganderätten till vatten, men å andra sidan ingår den i trojkan som har eftersträvad privatisering av vattentjänster i programländerna.

Med tanke på hur unikt vatten är och på det naturliga monopolet som skapas genom vattenförsörjningen och vattnets nödvändighet för människans överlevnad och hälsa måste kommissionen förstå den massiva oro som Europas medborgare känner inför kommissionens hantering av vatten och vattentjänster. Hittills har kommissionen oftast föredragit en strategi som baseras på konkurrens och en marknadsbaserad strategi som har gått mot en liberalisering av tjänster i anslutning till vattenförsörjning och sanitet i stället för en rättighetsbaserad strategi som erkänner de offentliga tjänsternas roll.

Den massiva mobiliseringen av EU-medborgare kring kampanjen Right2Water speglar rörelserna i de enskilda medlemsstaterna. I länder som Irland, Grekland, Italien, Tyskland och Spanien har äganderätten till vatten och vattenförvaltningen engagerat många invånare under de senaste åren. Samtidigt som medvetenheten och mobiliseringen har ökat finns det en växande trend i Europa mot en återkommunalisering av vattentjänster, vanligtvis efter missnöje med eller dåliga erfarenheter av privata modeller och liberaliseringsmodeller av vattenförvaltningen. Privata modeller är visserligen ovanliga, men de som finns medför sällan lägre priser, ökade investeringar eller tillräcklig ansvarsskyldighet. Växande kritik från allmänhetens sida mot denna modell har gjort att exempelvis Berlin valt att följa Parismodellen och dess offentliga bolag Eau de Paris, och återkommunaliserat vattentjänsterna.

Med tanke på det naturliga monopol som skapas genom vattenförsörjningen är den absolut största majoriteten av vattenoperatörerna både i Europa och internationellt offentliga vattenbolag, vilket betyder att det finns en mycket stor expertis och erfarenhet att luta sig mot. Allt fler offentliga vattenbolag har inlett så kallade partnerskap mellan offentliga aktörer – dvs. åtaganden om samarbete till en rimlig kostnad mellan två eller flera offentliga myndigheter i syfte att förbättra kapaciteten genom ett utbyte av kunskaper och bästa praxis på följande områden: tekniskt bistånd, utbildning och utveckling av mänskliga resurser, finansiering av vattenresurser, effektivt och förbättrat deltagande från allmänhetens sida. Det är glädjande att kommissionen i sitt officiella svar på medborgarinitiativet Right2Water för första gången erkänner betydelsen av partnerskap mellan offentliga aktörer.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (12.5.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water
(2014/2239(INI))

Föredragande av yttrande: Cristian Dan Preda

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. FN:s generalförsamlings resolution nr 64/292 av den 28 juli 2010 erkänner uttryckligen rätten till ofarligt och rent dricksvatten och sanitet som en mänsklig rättighet, och det hänvisas också till denna rätt i många andra internationella instrument och avtal. Tillgång till säkert dricksvatten och sanitet är oskiljbart kopplad till rätten till liv, hälsa och människans värdighet samt till behovet av en skälig levnadsstandard.

B.  Minst 748 miljoner människor har ingen varaktig tillgång till säkert dricksvatten och en tredjedel av världens befolkning saknar grundläggande sanitet. Följden blir att rätten till hälsa hotas och sjukdomar som orsakar lidande och död sprids, något som i hög grad hämmar utvecklingen. Omkring 4 000 barn dör varje dag av vattenburna sjukdomar eller på grund av brist på vatten, sanitet och hygien. Fler barn dör av brist på tillgång till dricksvatten än av aids, malaria och smittkoppor tillsammans. Man kan dock se en tydlig minskning i antalet, och detta antal kan och måste minska i snabbare takt.

C. Tillgången till vatten har också en säkerhetsaspekt som kräver bättre regionalt samarbete.

D. Bristen på tillgång till dricksvatten och sanitet påverkar möjligheten att utöva andra mänskliga rättigheter. Vattenutmaningar påverkar kvinnor i oproportionerligt hög grad, eftersom det i många utvecklingsländer traditionellt sett är kvinnor som ansvarar för hushållens vattenförsörjning. Kvinnor och flickor drabbas hårdast av bristen på tillgång till tillräcklig och anständig sanitet, vilket ofta hämmar deras tillgång till utbildning och gör dem mer utsatta för sjukdomar.

E.  Varje år dör 3,5 miljoner människor av vattenburna sjukdomar.

F.  Tillgången till vatten är bland det viktigaste för att skapa hållbar utveckling. Ett effektivt sätt att uppnå de grundläggande målen om att utrota fattigdom och främja social jämlikhet, folkhälsa, livsmedelsförsörjning samt ekonomisk tillväxt är att låta en förbättrad dricksvattenförsörjning och sanitet stå i centrum för utvecklingsbiståndet.

G. Det fakultativa protokollet till Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som trädde i kraft 2013, inrättade ett klagomålssystem för att enskilda och grupper ska kunna lämna in formella klagomål om kränkningar av bland annat den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet.

H. I utvecklingsländer och tillväxtekonomier ökar efterfrågan på vatten i alla sektorer, särskilt inom energi och jordbruk. Klimatförändringen, urbaniseringen och den demografiska utvecklingen kan bli ett allvarligt hot mot vattentillgången i många utvecklingsländer, och omkring två tredjedelar av världens befolkning förväntas 2025 bo i vattenstressade länder.

I.   EU är den största givaren i sektorn för vatten, sanitetstjänster och hygien – 25 % av dess årliga totala humanitära bistånd går till att bara stödja utvecklingspartner på detta område. Europeiska revisionsrättens särskilda rapport Europeiska unionens utvecklingsbistånd till dricksvattenförsörjning och grundläggande sanitetstjänster i länder söder om Sahara uppmärksammade dock behovet av att förbättra biståndets effektivitet och hållbarheten i de projekt som stöds av EU.

J.   Europarådets parlamentariska församling har förklarat att tillgången till vatten måste erkännas som en grundläggande mänsklig rättighet eftersom vatten är en förutsättning för liv på jorden och en resurs som mänskligheten måste dela på.

K. Enligt EU:s vattenramdirektiv är vatten ”ingen vara vilken som helst utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant”.

L.  Privatiseringen av grundläggande nyttigheter i Afrika söder om Sahara under 1990-talet har bland annat hämmat uppnåendet av millennieutvecklingsmålen om både vatten och sanitet eftersom investerarnas fokus på kostnadstäckning bland annat har gjort att ojämlikheter i tillhandahållandet av dessa tjänster har ökat till nackdel för låginkomsthushåll. Då privatiseringen av vattnet har misslyckats har det blivit allt vanligare att vattentjänster från privata företag överförs till lokala myndigheter i vattensektorer runt om i världen.

M. EU och medlemsstaterna ska uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer.

N. Tillgången till vatten är en livsnödvändighet och avgörande för hälsan, livsmedelsförsörjningen, välfärden och utvecklingen, och vatten kan därför inte endast betraktas som en råvara.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att se till att människorättsdimensionen i tillgången till säkert dricksvatten och sanitet även i fortsättningen kommer att stå i centrum för dess utvecklingspolitik[1]. Parlamentet hyllar det europeiska medborgarinitiativet och hoppas att det kommer att effektiviseras och framför allt leda till lagstiftning.

2.  Europaparlamentet understryker att den mänskliga rättigheten till vatten och sanitet är nära förknippad med ett antal viktiga globala utmaningar såsom hälsa, energi, livsmedel, sysselsättning, jämställdhet och miljömässig hållbarhet. Parlamentet stöder helhjärtat att det föreslagna målet för hållbar utveckling 6 om att säkerställa tillgång till och hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla senast 2030 införs i den globala utvecklingsramen för perioden efter 2015, inklusive målet om att uppnå allmän och rättvis tillgång till säkert och överkomligt dricksvatten för alla. Parlamentet betonar att om samtliga mål för hållbar utveckling ska nås krävs det betydligt mer utvecklingsfinansiering än det som nu tillhandahålls, från både utvecklade länder och utvecklingsländer liksom från nya källor och innovativa finansieringsinstrument. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att tillgång till dricksvatten och sanitet är prioriterade diskussionsämnen på FN:s kommande klimatkonferens (COP 21).

3.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till vatten är nödvändigt för jordbruket för att förverkliga rätten till mat.

4.  Europaparlamentet betonar att grundkravet på tillgång till vatten bör vara en mänsklig rättighet som inte finns anledning att diskutera och som uttryckligen bör stödjas i internationell rätt, uttalanden och statspraxis.

5.  Europaparlamentet uppmanar regeringar, internationella biståndsorgan, icke statliga organisationer och lokalsamhällen att arbeta för att grundkravet på vatten ska gälla alla människor, och att garantera vatten som en mänsklig rättighet.

6.  Europaparlamentet kräver att den mänskliga rättigheten till vatten ska införas i förteckningen över universella grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive rätten till tillräckligt vatten av lämplig kvalitet, för att tillgodose den självklara rätten till liv och de mer omfattande rättigheterna till hälsa och välbefinnande.

7.  Europaparlamentet insisterar att sektorn för vatten, sanitet och hygien i utvecklingsländerna bör ges högsta prioritet både i det officiella utvecklingsbiståndet och i de nationella budgetarna. Parlamentet påminner om att vattenförvaltning är ett gemensamt ansvar. Parlamentet vill att man ska vara öppen för olika biståndsformer, men att man bör följa principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet, föra en konsekvent utvecklingspolitik och ha ett ständigt fokus på att utrota fattigdom och maximera utvecklingseffekterna. Parlamentet stöder i detta avseende lokala samhällens deltagande i förverkligandet av projekt i utvecklingsländerna, liksom principen om lokalt inflytande.

8.  Europaparlamentet påminner om att en hållbar förvaltning av grundvattnet är absolut nödvändig för minskad fattigdom och delat välstånd eftersom grundvattnet kan förbättra dricksvattenkällan för miljontals fattiga i städerna och på landsbygden.

9.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv övervakning av projekt som genomförs med externt bistånd. Parlamentet betonar behovet av att övervaka finansieringsstrategier och budgetar för att se till att avsatta medel används för att åtgärda skillnader och ojämlikheter i tillgången till vatten med respekt för människorättsprinciperna om icke-diskriminering, tillgång till information och deltagande.

10. Europaparlamentet uppmanar EU att rikta sitt utvecklingsbistånd till att anlägga, driva och underhålla småskalig infrastruktur, kapacitetsbyggande och verksamhet för att öka medvetenheten.

11. Europaparlamentet konstaterar med oro att, enligt FN:s särskilda rapportör för den mänskliga rättigheten till dricksvatten och sanitet, måste människor som bor i slumområden oftast betala mer än de som bor i vanliga bostadsområden för oreglerade tjänster av dålig kvalitet. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att prioritera budgetanslag för tjänster som riktar sig till missgynnade och isolerade människor.

12. Europaparlamentet understryker att en effektiv och rättvis förvaltning av vattenresurserna beror på lokala myndigheters förmåga att tillhandahålla tjänster. Parlamentet uppmanar därför EU att ge ytterligare stöd till en bättre vattenförvaltning och vatteninfrastruktur i utvecklingsländerna, och att samtidigt tillgodose behoven hos den utsatta befolkningen på landsbygden.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta en policy som förverkligar den av Förenta nationerna erkända mänskliga rättigheten till vatten och sanitet, och som främjar försörjningen av vatten och sanitet som oumbärliga offentliga tjänster för alla.

14. Europaparlamentet stöder plattformen Global Water Solidarity som lanserades av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) för att få lokala myndigheter att hitta lösningar på vattenutmaningarna. Parlamentet välkomnar också initiativet 1 % solidarity for water and sanitation och andra initiativ från medborgare och myndigheter i medlemsstaterna för att stödja projekt i utvecklingsländer med intäkter från konsumtionsavgifter. Parlamentet noterar att flera vattenbolag har genomfört sådana initiativ. Parlamentet uppmanar än en gång kommissionen att uppmuntra solidaritetsarrangeman på detta och andra områden, exempelvis genom att sprida information, underlätta partnerskap och erfarenhetsutbyte, inbegripet genom potentiella partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna, med kompletterande EU-finansiering till projekt som genomförs via detta initiativ. Parlamentet uppmuntrar särskilt främjandet av partnerskap mellan offentliga aktörer i vattenbolag i utvecklingsländerna, i linje med Global Water Operators’ Partnerships Alliance som samordnas av UN-Habitat.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att bistånd används ändamålsenligt och är bättre riktat till sektorn för vatten, sanitet och hygien i ljuset av utvecklingsagendan för perioden efter 2015. Parlamentet efterlyser en global övervakningsmekamism för att följa framstegen när det gäller att åstadkomma allmän tillgång till säkert dricksvatten, hållbar användning och utveckling av vattenresurser och att göra vattenförvaltningen i alla länder mer rättvis, deltagande och ansvarstagande.

16. Europaparlamentet uppmuntrar den offentliga sektorn och de delvis statsägda vattenbolagen med verksamhet i utvecklingsländerna att återinvestera sina vinster från vattenförvaltningscykeln i underhållet och förbättringen av vattentjänster och i skyddet av vattenresurser. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att därför främja ett utbyte av bästa praxis på områden såsom vattenförvaltning, vattenbehandling och vattenvård mellan europeiska företag och företag med verksamhet i utvecklingsländerna.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återigen lansera mekanismen för vatteninvesteringar som har visat sig vara effektiv i främjandet av bättre tillgång till vattentjänster i utvecklingsländerna genom att stödja kapacitetsbyggande åtgärder för lokala samhällen.

18. Europaparlamentet konstaterar på nytt att tillgången till dricksvatten i tillräcklig mängd och av lämplig kvalitet är en grundläggande mänsklig rättighet och anser att nationella regeringar har en plikt att fullfölja denna skyldighet.

19. Europaparlamentet vidhåller att lokala offentliga myndigheter måste ges stöd i sina ansträngningar att inrätta en innovativ deltagandedemokrati med en offentlig vattenförvaltning som är effektiv, transparent och reglerad och som respekterar målen för hållbar utveckling.

20. Europaparlamentet betonar att distributionen av vatten huvudsakligen bör betraktas som en offentlig tjänst och organiseras därefter för att garantera att alla får tillgång till vatten till ett överkomligt pris.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	6.5.2015
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	25 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Louis Aliot, Beatriz Becerra Basterrechea, Nirj Deva, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Stelios Kouloglou, Arne Lietz, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Patrizia Toia, Joachim Zeller
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Daniela Aiuto, Tiziana Beghin, Julie Ward

• [1]  Kommissionens meddelande om det europeiska medborgarinitiativet Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara! (COM(2014)0177), s. 10.

YTTRANDE från utskottet för framställningar (13.5.2015)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water
(2014/2239(INI))

Föredragande av yttrande: Margrete Auken

FÖRSLAG

Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att den uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water som kommissionen utlovat i sitt meddelande inte motsvarar medborgarnas förväntningar på konkret handling och lagstiftningsförslag, i och med att kommissionen redan tillkännagett sin avsikt att agera intensivare för att medlemsstaterna fullständigt ska genomföra EU:s vattenlagstiftning samt att se över EU:s dricksvattendirektiv och föreslå ändringar. Parlamentet hoppas att kommissionen och vice ordföranden med ansvar för hållbarhetsfrågor kommer att ingå ett klart politiskt åtagande för att det ska vidtas lämpliga åtgärder mot de farhågor som aktualiserats i det europeiska medborgarinitiativet.

2.  Europaparlamentet erkänner att den internationella mänskliga rättigheten till vatten och sanitet är en grundläggande mänsklig rättighet, såsom det bekräftats i FN:s generalförsamlings resolution nr 64/292. Parlamentet anser att rätten till vatten bör garantera att envar för sin personliga förbrukning och sin förbrukning i hushållet får tillräckligt med ofarligt och godtagbart vatten, som är fysiskt åtkomligt och överkomligt prissatt och tillhandahålls på rättvisa och likvärdiga betingelser. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att gå med i arbetet med målen för hållbar utveckling och utvecklingsagendan för tiden efter 2015 för att se till att framtidens mål tar hänsyn till rättigheter, också när det gäller vatten.

3.  Europaparlamentet upprepar att dess utskott för framställningar föresatt sig att låta framställare komma till tals i frågor som berör grundläggande rättigheter och erinrar om att de framställare som lagt fram det europeiska medborgarinitiativet Right2Water har samtyckt till att vatten förklaras vara en mänsklig rättighet som garanteras på EU-nivå.

4.  Europaparlamentet betonar att kommissionens förment neutrala inställning till vattenägande och vattenförvaltning förefaller strida mot de privatiseringsprogram som vissa medlemsstater påförts av trojkan.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med vatten i sin agenda för förändring, tillsammans med hållbart jordbruk.

6.  Europaparlamentet betonar att det europeiska medborgarinitiativet är ett viktigt redskap i deltagandedemokratins tjänst för att medborgare ska kunna göra sin röst hörd under lagstiftningsförfarandets gång och att ett tillåtligt och lämpligt europeiskt medborgarinitiativ i princip bör resultera i ett nytt lagstiftningsförslag från kommissionen, som tillgodoser kraven i initiativet, åtminstone i de fall då kommissionen redan utfäst sig att lägga fram ett sådant förslag, liksom i fallet med det europeiska medborgarinitiativet Right2Water. Parlamentet betonar att kommissionen därför bör tillförsäkra största möjliga insyn under den två månader långa analysfasen, att ett framgångsrikt europeiskt medborgarinitiativ bör få lämpligt juridiskt stöd och lämplig juridisk rådgivning från kommissionens sida och bör offentliggöras i vederbörlig ordning, samt att de som främjar och stöder det bör hållas fullt informerade och ajourförda under hela processen.

7.  Europaparlamentet betonar att ett otillfredsställande svar på det första framgångsrika europeiska medborgarinitiativet skulle kunna bli till skada för unionsmedborgarnas tillit till det europeiska medborgarinitiativet såsom ett redskap för demokrati.

8.  Europaparlamentet håller fast vid att kommissionen effektivt ska genomföra förordningen om det europeiska medborgarinitiativet och fortsatt arbeta för att få bort alla administrativa bördor som medborgarna stöter på när de lämnar in eller stöder ett sådant initiativ, och uppmanar kommissionen med kraft att överväga att genomföra ett för alla medlemsstater gemensamt system för registrering av europeiska medborgarinitiativ.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftfullt stödja medlemsstaternas arbete för att utveckla och kvalitetsförbättra sådan infrastruktur som ger tillgång till tjänster inom områdena konstbevattning, avlopp och dricksvattenförsörjning.

10. Europaparlamentet anser att det behöver göras mer för att medborgarna ska få mer och bättre information om vattenkvalitet och vattentjänster. Parlamentet håller fast vid att kommissionens gensvar på det europeiska medborgarinitiativet Right2Water inte är tillfredsställande och uppmanar kommissionen att i samband med detta initiativ föra en seriös informationskampanj om vilka åtgärder som redan vidtagits i vattenfrågor och hur de skulle kunna bidra till uppnåendet av syftena med det europeiska medborgarinitiativet Right2Water.

11. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras ansvar för genomförandet av unionslagstiftningen och uppmanar dem med kraft att fullständigt genomföra dricksvattendirektivet och all tillhörande lagstiftning. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att fastställa vilka utgifter som ska prioriteras och dra full nytta av det ekonomiska stöd som EU ger vattensektorn under den nya programplaneringsperioden (2014–2020), framför allt genom att särskilt prioritera investeringar i vattenförvaltning.

12. Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna är skyldiga att garantera att rätten till vatten och sanitet kan utövas under rättvisa betingelser, utan något slags diskriminering, och framhåller att medlemsstaterna är skyldiga att se till att alla som behöver garanteras vatten av god kvalitet och till överkomligt pris och se till att verksamhetsutövarna tillhandahåller ofarligt dricksvatten och förbättrade sanitetsanläggningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lämplig lagstiftning och att utveckla och genomföra konkreta program med adekvata resurser och övervakning. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt utsatta grupper i samhället, såsom de som bor i låginkomstområden och i geografiska regioner med särskilt utbredd fattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att peka ut områden med rådande eller potentiell vattenbrist och hjälpa dessa medlemsstater, regioner och områden att korrekt åtgärda denna fråga, framför allt i landsbygdsområden och i missgynnade stadsområden.

13. Europaparlamentet erkänner att subsidiaritetsprincipen ger medlemsstaterna rätt att välja olika system för vattenförsörjningen. Parlamentet förklarar att vatten inte bör vara en källa till otillbörliga vinster för vare sig offentliga eller privata verksamhetsutövare och efterlyser ökad insyn i och mera information om medlemsstaternas system för vattenförvaltning och prissättning på vatten.

14. Europaparlamentet erinrar om att det i Århuskonventionen fastställts en skyldighet att garantera tillgång till domstolsprövning och till information i miljöfrågor, liksom också att allmänheten ska få delta i beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter att iaktta de principer och rättigheter som finns inskrivna i Århuskonventionen. Parlamentet erinrar om att medborgarnas medvetenhet om sina rättigheter är en grundläggande förutsättning för att de i så stor utsträckning som möjligt ska fås att medverka vid beslutsprocessen och uppmanar därför med kraft kommissionen att föregripa utvecklingen genom att lägga upp en kampanj för att informera unionsmedborgarna om vad som med hjälp av Århuskonventionen åstadkommits i frågor som rör insyn och vilka effektiva redskap medborgarna redan har till sitt förfogande, samt att följa de bestämmelser som hänför sig till EU:s institutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kriterier för insyn, ansvarsskyldighet och deltagande såsom ett sätt att göra vattentjänsterna effektivare, hållbarare och kostnadseffektivare.

15. Europaparlamentet erinrar om att direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden i många hänseenden ådragit sig stark ovilja från det civila samhället, bland annat i frågor om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom vattendistribution, vattenförsörjning och avloppsvattenhantering. Parlamentet erinrar om att EU:s institutioner till sist blev tvungna att ta med dessa sektorer bland tjänster som inte kan liberaliseras.

16. Europaparlamentet konstaterar att dess framställningsutskott sedan 1988 fått ta emot ett betydande antal framställningar från unionsmedborgare i många medlemsstater som uttrycker sin oro över vattenförsörjningen, vattenkvaliteten och avloppsvattenhanteringen. Parlamentet uppmärksammar ett antal negativa faktorer som påtalats av framställarna, såsom avfallsdeponier, myndigheternas underlåtenhet att effektivt övervaka vattenkvaliteten samt regelstridiga eller olagliga förfaranden inom jordbruk och industri, och som ligger bakom den dåliga vattenkvaliteten och således får konsekvenser för både miljön och för människors och djurs hälsa. Parlamentet anser att dessa framställningar visar att man på medborgarhåll hyser ett seriöst intresse för att hållbar unionslagstiftning i vattenfrågor grundligt ska verkställas och vidareutvecklas.

17. Europaparlamentet anser att många av framställningarna om vattenkvalitet och vattenförvaltning kommer från medlemsstater som inte finns väl företrädda inom det EU-omfattande offentliga samråd som igångsattes i juni 2014 och betonar därför att det kan finnas en viss brist på överensstämmelse mellan resultatet av det offentliga samrådet och den situation som påtalas i framställningarna.

18. Europaparlamentet beklagar att det inom EU-28 finns över en miljon människor som fortfarande saknar tillgång till ofarligt och rent dricksvatten och att nästan 2 procent av befolkningen saknar tillgång till sanitetsanläggningar, enligt FN:s världsprogram för bedömning av vatten (World Water Assessment Programme, WWAP), och uppmanar därför kommissionen med kraft att vidta omedelbara åtgärder.

19. Europaparlamentet anser att europeiska projekt och program inom områdena vatten och sanitetsanläggningar bör bedömas ur synvinkel av de mänskliga rättigheterna, för att man ska kunna ta fram lämpliga strategier, riktlinjer och förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett riktmärkessystem (för vattenkvalitet, överkomligt pris, hållbarhet, täckning etc.) för att allmänheten ska få bättre försörjning med vatten av god kvalitet och bättre sanitetstjänster inom hela Europeiska unionen.

20. Europaparlamentet uppmanar med kraft och eftertryck kommissionen att ta på allvar de farhågor och varningar som medborgarna uttrycker i sådana framställningar och att, så länge man ännu hinner förhindra föroreningar och vanskötsel, agera utgående från dessa farhågor och varningar, framför allt eftersom det behövs brådskande åtgärder mot att vattenresurserna minskar till följd av överexploatering, och klimatförändringar. Parlamentet uttrycker oro över antalet överträdelseförfaranden som berör vattenkvalitet och vattenförvaltning och erinrar om att man i ett avsevärt antal framställningar motsatt sig att viktiga offentliga tjänster, såsom vatten och sanitet, tas med i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP). Parlamentet uppmanar kommissionen att öka vattenleverantörernas ansvarsskyldighet.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram bindande lagstiftning för att de behöriga myndigheterna ska ge de berörda medborgarna tillgång till all information om vattenkvalitet och vattenförvaltning, i ett lättillgängligt och lättbegripligt format, och för att medborgarna i god tid ska få fullständig information och rådfrågas om alla vattenförvaltningsprojekt. Parlamentet påpekar ytterligare att 80 procent av deltagarna i det samråd som satts i gång av kommissionen ansåg att det behövdes bättre insyn i övervakningen av vattenkvaliteten.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt slutföra sina förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt såsom ett centralt inslag vid genomförandet av ramdirektivet om vatten och att genomföra dem ordentligt, med full respekt för de övergripande ekologiska kriterierna. Parlamentet påpekar att vissa medlemsstater i allt högre grad konfronteras med skadevållande översvämningar som får svåra konsekvenser för lokalbefolkningen. Parlamentet framhåller att förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt enligt ramdirektivet om vatten och planerna för hantering av översvämningsrisker enligt översvämningsdirektivet erbjuder ett ypperligt tillfälle att ta vara på samverkansvinster mellan dessa rättsakter, så att vi kan få rent vatten i tillräckliga mängder och samtidigt minska översvämningsriskerna. Parlamentet påminner dessutom om att varje medlemsstat bör ha en central webbplats för information om genomförandet av ramdirektivet om vatten, för att underlätta en översikt av vattenkvaliteten och vattenförvaltningen.

23. Europaparlamentet uppmanar Regionkommittén till ökad medverkan i detta europeiska medborgarinitiativ för att uppmuntra de regionala myndigheterna till ökad medverkan i frågan.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka hur EU:s direkta och indirekta finansiering för vattenförvaltningsprojekt används och se till att denna finansiering används uteslutande för de projekt som den var avsedd för, i och med att tillgången till vatten spelar en nyckelroll för att minska olikheterna mellan unionsmedborgarna och förbättra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom EU. Här uppmanar parlamentet revisionsrätten att verifiera att kriterierna om ändamålsenlighet och hållbarhet i tillfredsställande grad fullgörs.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta dagens brist på investeringar i en väl avvägd vattenförvaltning, i en situation där vattnet är en av unionsmedborgarnas gemensamma tillgångar.

26. Europaparlamentet påpekar att en sund vattenförvaltning är på väg att bli en prioritering för kommande decennier, både ur ekologins och miljöns synvinkel, eftersom den tillgodoser kraven på energins och jordbrukets område och svarar mot ekonomiska och sociala nödvändigheter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	5.5.2015
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	26 0 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Margrete Auken, Beatriz Becerra Basterrechea, Andrea Cozzolino, Pál Csáky, Miriam Dalli, Rosa Estaràs Ferragut, Eleonora Evi, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Peter Jahr, Rikke Karlsson, Notis Marias, Edouard Martin, Marlene Mizzi, Julia Pitera, Laurențiu Rebega, Sofia Sakorafa, Jarosław Wałęsa, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Anja Hazekamp, György Hölvényi, Demetris Papadakis, Josep-Maria Terricabras, Ángela Vallina
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Paul Brannen, Norbert Lins, Dario Tamburrano, Martina Werner

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	25.6.2015
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	38 22 6
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marco Affronte, Margrete Auken, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Lynn Boylan, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Jørn Dohrmann, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Iratxe García Pérez, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Sylvie Goddyn, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, György Hölvényi, Josu Juaristi Abaunz, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Peter Liese, Norbert Lins, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Tibor Szanyi, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Inés Ayala Sender, Guillaume Balas, Paul Brannen, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Christofer Fjellner, Luke Ming Flanagan, Martin Häusling, Jan Huitema, Karol Karski, Marit Paulsen, Gabriele Preuß, Kay Swinburne, Claude Turmes, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Ashley Fox