Förfarande : 2014/2204(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0281/2015

Ingivna texter :

A8-0281/2015

Debatter :

PV 26/10/2015 - 16
CRE 26/10/2015 - 16

Omröstningar :

PV 27/10/2015 - 5.15
CRE 27/10/2015 - 5.15
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0374

BETÄNKANDE     
PDF 213kWORD 161k
1.10.2015
PE 552.141v02-00 A8-0281/2015

om ebolakrisen: långsiktiga lärdomar och hur hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländer kan stärkas för att förebygga framtida kriser

(2014/2204(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Charles Goerens

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om ebolakrisen: långsiktiga lärdomar och hur hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländer kan stärkas för att förebygga framtida kriser

(2014/2204(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2177(2014) av den 18 september 2014 om fred och säkerhet i Afrika,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/1 av den 19 september 2014 om åtgärder för att begränsa och bekämpa den senaste ebolaepidemin i Västafrika,

–  med beaktande av beslutet från FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon, om inrättande av FN:s första katastrofinsats på hälsområdet någonsin, UN Mission for Ebola Emergency Response (UNMEER), efter antagandet av generalförsamlingens resolution 69/1 och säkerhetsrådets resolution 2177(2014) om ebolaepidemin,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) internationella hälsoreglemente från 2005 (IHR) (WA 32.1),

–  med beaktande av rekommendationerna från WHO:s samråd om zoonoser den 5 maj 2004,

–  med beaktande av WHO:s uttalande av den 8 augusti 2014, enligt vilket ebolaepidemin i Västafrika bedöms som ett internationellt hot mot människors hälsa,

–  med beaktande av WHO:s färdplan för insatser mot ebola från den 28 augusti 2014 och uppdateringarna av denna,

–  med beaktande av rapporten från WHO:s generaldirektör till verkställande rådet vid dess extra sammanträde om ebola den 25 januari 2015 i Genève,

–  med beaktande av WHO:s uttalande den 9 maj 2015 om slutet på ebolaepidemin,

–  med beaktande av vägledningen för immuniseringsprogram i den afrikanska regionen i samband med ebola, utgiven av WHO,

–  med beaktande av uttalandet efter Världsbanksgruppens och IMF:s vårmöte 2015 i Washington DC den 17–19 april 2015,

–  med beaktande av den internationella konferensen Ebola: from emergency to recovery som hölls i Bryssel den 3 mars 2015,

–  med beaktande av det stöduppdrag i kampen mot ebola i Västafrika (ASEOWA) som Afrikanska unionen (AU) beslutade om den 21 augusti 2014,

–  med beaktande av förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande COM(2010)0128 tillsammans med SEC(2010)0380, 0381 och 0382 EU:s roll i det globala hälsoarbetet,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24 oktober 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU:s roll i det globala hälsoarbetet från det 3011:e mötet i rådet (utrikes frågor) den 10 maj 2010 i Bryssel,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möten den 15 augusti, 20 oktober, 17 november och 12 december 2014 och den 16 mars 2015 om ebolakrisen i Västafrika,

–  med beaktande av Europiska rådets rapporter, utarbetade i november 2014 och mars 2015 av Christos Stylianides, kommissionsledamot och EU:s ebolasamordnare,

–  med beaktande av EU:s övergripande åtgärdsramar för ebolautbrottet i Västafrika, utarbetade av utrikestjänsten och kommissionen,

–  med beaktande av utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet och av 2011 års rapport om initiativets framsteg i Sierra Leone, 2012 års rapport om initiativets framsteg i Liberia och 2012 års rapport om initiativets framsteg i Guinea,

–  med beaktande av det franska programmet RIPOST (nätverk av offentliga hälso- och sjukvårdsinstitut i Västafrika),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om ebolaepidemin, som antogs den 3 december 2014 i Strasbourg (Frankrike),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 september 2014 om EU:s reaktion på utbrottet av ebola(1),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utvecklingsutskottet och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8–0281/2015), och av följande skäl:

A.  Hälso- och sjukvårdssystemen i Liberia, Sierra Leone och Guinea är mycket bristfälliga, och de tre länderna befann sig redan före epidemin i botten av FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling – omkring 80 procent av invånarna lever i extrem fattigdom –, och högst i världen i fråga om antalet förtida dödsfall bland den vuxna befolkningen och antalet dödsfall bland barn under fem år, främst orsakade av behandlingsbara åkommor.

B.  Ebolakrisen är systemisk på lokal och regional nivå, men den utgör också en nationell och global utmaning.

C.  Omfattningen av katastrofen kan hänföras till flera faktorer, bland annat de drabbade ländernas politiska misslyckande med att slå larm, det internationella samfundets dåligt anpassade reaktion, de förödande effekterna för människor av stängda gränser och restriktioner, ineffektiva övervaknings- och förvarningsmekanismer, den långsamma och dåligt anpassade responsen när hjälp väl hade mobiliserats, den fullständiga bristen på ledarskap från WHO och avsaknaden av forskning om och utveckling av läkemedel, diagnostik och vaccin.

D.  Det finns fortfarande för lite kunskap om ebolavirusets utbredning, överföring och mutationspotential. Utbredd förvirring och rådande missuppfattningar om orsakerna till och konsekvenserna av ebola ledde till att virusspridningen vann permanent insteg. Etnografisk forskning är viktig för att kunna förstå hur olika folkgrupper fungerar och hur man kan nå människor med olika kulturell bakgrund.

E.  Ebolaviruset har hittats i sädes- och tårvätska hos personer i återhämtningsfasen. Det finns enstaka uppenbara fall av sexuell överföring, vilket betyder att det är svårt att utrota viruset och fastställa en tidpunkt för när länder verkligen kan anses vara fria från ebola.

F.  I ett stort antal afrikanska länder har hälso- och sjukvårdssystemen och utbildningssystemen försämrats till följd av de strukturanpassningsprogram som IMF och Världsbanken har ålagt länderna och som har krävt budgetnedskärningar i den offentliga sektorn.

G.  Ebolaepidemin i Västafrika har visat att lokala och nationella hälso- och sjukvårdssystem i låginkomstländer inte har de resurser eller den återhämtningsförmåga som krävs för att kunna hantera ett utbrott av en infektionssjukdom som ebola. Att stärka globala hälso- och sjukvårdssystem har därför blivit en mycket viktig del av den globala styrningen på hälso- och sjukvårdsområdet.

H.  Vid hanteringen av ebolakrisen är det viktigt att beakta kultur och seder och bruk(2).

I.  Barn, tonårsflickor och unga kvinnor hör till de mest marginaliserade och utsatta människorna under en kris som denna, som utgör ett allvarligt hot mot kvinnors deltagande i ekonomisk verksamhet och som har ökat klyftan mellan könen inom utbildning. Föräldralösa barn riskerar att bli bortstötta och stigmatiserade.

J.  Ebolaepidemin i Västafrika är den största och mest komplexa epidemin i sjukdomens historia. WHO uppmärksammades för första gången på ebolautbrottet den 23 mars 2014, men det var inte förrän den 8 augusti som International Health Regulations Emergency Committee tillkännagav att ebola är ett internationellt hot mot människors hälsa. Före detta utbrott betraktades inte ebola som en stor folkhälsoutmaning.

K.  Nästan 500 vårdanställda har dött i ebola i Guinea, Liberia och Sierra Leone, länder som redan före ebolakrisen hade stor brist på sjukvårdspersonal. Sjukhusen och vårdpersonalen hade inte kapacitet att hantera andra sjukdomar, eftersom resurserna togs i anspråk för att bekämpa ebolaepidemin. Vårdinrättningar och vårdpersonal måste skyddas, så att sjukvård kan tillhandahållas kontinuerligt.

L.  Många överlevande patienter har blivit stigmatiserade såväl av sina släktingar som av samhället i övrigt. Denna situation drabbar främst barn som har förlorat en eller båda föräldrarna, och många av dessa barn har stötts bort att sina överlevande släktingar på grund av rädsla för smitta.

M.  Epidemiologi, offentlig hälso- och sjukvård och samhällsvetenskap måste integreras så att rätt lärdomar kan dras från ebolaepidemin.

N.  Under ebolakrisens första månader var det de humanitära icke-statliga organisationerna, framför allt Läkare utan gränser och Röda korset, som var de effektivaste, bäst informerade och mest erfarna aktörerna, och dessa spelade därmed en central roll i den inledande kampen mot viruset.

O.  Stängningen av skolor och tendensen att föräldralösa barn tar över ansvaret i hemmet riskerar att skapa en förlorad generation av barn som under långa perioder inte får någon formell utbildning.

P.  De humanitära organisationerna har, med sin kompetens och odiskutabla samarbetsförmåga, bevisat att de i början av kriser kan ha större relevans och vara mer effektiva än de institutionella aktörerna.

Q.  Ebolakrisen har tydliggjort ett annat fenomen, som Läkare utan gränser kallar ”krisen i krisen” och som innebär att människor som lider av andra sjukdomar än ebola inte törs uppsöka sjukhus av rädsla för att smittas av viruset.

R.  EU är, tillsammans med sina medlemsstater, den största givaren av utvecklingsstöd i världen, och har bidragit med mer än 1,39 miljarder euro till arbetet med att hejda utbrottet av ebolaviruset i Västafrika. Dessa pengar gör det möjligt för EU att förhandla med partnerländer och andra givare för att stödja utvecklingen av ett heltäckande nationellt hälso- och sjukvårdssystem som bygger på en samstämd, behovsbaserad strategi för alla.

S.  FN:s världslivsmedelsprogram har visat att det har en effektiv logistisk kapacitet som i framtiden kan komma till nytta även på beredskaps- och insatsområdet.

T.  Det är mycket viktigt att vårdpersonalens säkerhet garanteras om man ska kunna mobilisera vårdpersonal internationellt.

U.  Den 23 oktober 2014 utsåg Europeiska rådet kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, Christos Stylianides, till EU:s ebolasamordnare. Sedan den 12 november 2014 har han, tillsammans med kommissionsedamoten med ansvar för hälsa, Vytenis Andriukaitis, besökt de värst drabbade länderna.

V.  FN, WHO och kommissionen har infört förfaranden för att utvärdera hanteringen av epidemin.

W.  WHO erkände i ett uttalande i april 2015 att världen och WHO var dåligt förberedda för att kunna hantera en långvarig epidemi.

X.  Den internationella styrningen av insatserna i samband med hälsokriser måste absolut förbättras.

Y.  Tillgång till läkemedel är en mycket viktig del av rätten till hälsa.

Z.  Två miljarder människor världen över saknar tillgång till de vaccin och behandlingar som de behöver för att leva ett hälsosamt liv.

AA.  Tillgången till läkemedel och till forsknings- och utvecklingsresultat på läkemedelsområdet måste i första hand utgå från behoven hos de som drabbats av viruset, oavsett om de lever i EU eller i utvecklingsländerna.

AB.  Initiativet för innovativa läkemedel är världens största offentlig-privata partnerskap på det livsvetenskapliga området, med en budget på 3,3 miljarder euro för perioden 2014–2024, av vilka 1,638 miljarder euro kommer från Horisont 2020.

AC.  Det trauma som ebolakrisen utgjorde har lett till att människor känner misstro mot hälso- och sjukvårdsinrättningar och att vårdpersonal känner rädsla inför att gå tillbaka till sitt arbete, och i krisens spår finns en stor utarmning och misstänksamhet. Grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster måste återinföras så fort som möjligt, och det är också viktigt att införa stabila och effektiva hälso- och sjukvårdssystem, inklusive ett ömsesidigt ansvar för risker, i alla utvecklingsländer, såväl som ordentlig utbildning av den lokala vårdpersonalen.

AD.  Ebolakrisen har släpat länderna i det drabbade området djupare ner i lågkonjunkturen, och som ett resultat kommer de tre värst drabbade ländernas BNP enligt Världsbanken att minska med 2 miljarder USD enbart under 2015.

AE.  De tre länderna har hos IMF och Världsbanken ansökt om en ”Marshallplan” motsvarande 7 500 miljoner euro för att få hjälp med att komma ur den ekonomiska krisen.

AF.  Några icke-statliga organisationer har uppmanat Världsbanken att tillhandahålla 1,7 miljarder dollar för att hjälpa länderna att genomföra varaktiga förbättringar av infrastrukturen för hälso- och sjukvård.

AG.  Det internationella samfundet måste förbli vaksamt, och målet är att lägga ebolakrisen bakom sig – ett stadium som har nåtts när det efter en lång period inte finns ett enda nytt smittfall.

AH.  God hygien är avgörande. De tre länderna har dock bristfälligt fungerande vatten- och sanitetssystem.

AI.  Det finns farhågor för att man vid en ny epidemi kommer att se samma höga dödssiffror igen.

AJ.  Vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini, kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd och EU:s ebolasamordnare, Christos Stylianides, kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete och utveckling, Neven Mimica, ledamöter av Europaparlamentet samt regeringarna och flera parlamentsledamöter i medlemsstaterna har upprepade gånger begärt en förstärkning av hälso- och sjukvårdsystemen.

AK.  Enligt elfte Europeiska utvecklingsfonden är en förstärkning av hälso- och sjukvårdssystemet och en förbättring av vatten- och sanitetstjänster prioriterade sektorer enbart för Guinea, inte för Liberia och Sierra Leone.

AL.  Kommissionens meddelande EU:s roll i det globala hälsoarbetet (COM(2010)0128) redogör för en heltäckande, holistisk, behovsbaserad global hälsostrategi som har medlemsstaternas stöd.

AM.  Det är inte alla länder som till fullo har genomfört IHR. IHR bör ses över mot bakgrund av de lärdomar som drogs från den senaste ebolaepidemin.

AN.  Det finns inte mycket kunskap om eventuellt farliga zoonoser. Livsmedels- och jordbruksmetoder, avskogning och handel med djur och djurprodukter har lett till nya föränderliga zoonotiska sjukdomar som fågelinfluensa, ebola och hiv.

AO.  WHO rekommenderar samordning mellan den offentliga hälso- och sjukvården och veterinärsektorn.

AP.  En delegation från utvecklingsutskottet kommer att besöka Sierra Leone i november 2015.

1.  Europaparlamentet kritiserar den långsamma internationella reaktionen under de första månaderna. Parlamentet framhåller dock EU:s och medlemsstaternas respons och åtagande sedan mars 2014 för att bidra till att begränsa spridningen av ebolaviruset. Parlamentet noterar att EU och medlemsstaterna har ökat sitt engagemang på områdena för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, logistik och forskning för att bemöta krisen.

2.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av ett nytt vaccin (på rekordtid), som den 23 mars 2015 hade visat sig vara 100 procent effektivt i Guinea, och begär att människorna i Liberia och Sierra Leone snabbt ska få tillgång till detta vaccin till ett pris som är överkomligt för alla.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter, särskilt regeringarna i utvecklingsländerna, EU-institutionerna och internationella organisationer, att dra lärdom av denna kris, inklusive av de negativa effekter som villkoren för IMF:s och Världsbankens strukturanpassningsstöd har på hälso- och sjukvårdssektorerna i utvecklingsländer, och att ta fram effektiva medel för att hantera internationella hälsokriser.

4.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang den reform som WHO:s direktör informerade om den 18 maj 2015, särskilt avseende inrättandet av ett nytt katastrofinsatsprogram och personalreserver över hela världen som snabbt kan sättas in på plats, samt upprättandet av en ny reservfond på 100 miljoner USD som ska användas för nödsituationer. Parlamentet välkomnar åtagandet att inom två år öka WHO:s budget med 10 procent till 4,5 miljarder USD.

5.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att främja informations- och utbildningskampanjer i de berörda länderna. Parlamentet betonar hur viktigt det är med förebyggande och informationskampanjer för att hantera en kris, särskilt för att begränsa smittspridning och öka medvetenheten om riskbeteenden som bör undvikas. Parlamentet framhåller betydelsen av alternativa metoder för att sprida information.

6.  Europaparlamentet betonar starkt vikten av att motarbeta ökade spänningar mellan olika grupper till följd av ebolautbrottet, där mytbildning riskerar att skuldbelägga vissa folkgrupper för utbrottet av ebola.

7.  När katastrofhjälp inte längre behövs anser Europaparlamentet att EU:s långsiktiga insatser i första hand bör ske i form av utvecklingsstöd, som ska inkludera investeringar inom hälso- och sjukvården för att främja en bättre återhämtningsförmåga, särskilt när det gäller organisation och förvaltning av hälso- och sjukvårdssystem, hälsoövervakning och hälsoinformation, system för tillhandahållande av läkemedel, inhemska styrningssystem och statsbyggande, och därefter i form av det stöd som krävs för att ge ny fart åt de tre ländernas ekonomier.

8.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att dra lärdom av stigmatiseringsproblemet och utnyttja dessa erfarenheter i liknande humanitära kriser som kan komma att inträffa.

9.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med konfliktförebyggande, eftersom konflikter och instabila situationer har en mycket negativ effekt på hälso- och sjukvårdssystem.

10.  Europaparlamentet begär att en permanent europeisk snabbinsatsstyrka ska inrättas, som består av experter, stödpersonal i laboratorier, epidemiologer och en logistisk infrastruktur, inklusive mobila laboratorier, som mycket snabbt kan tas i bruk. Parlamentet framhåller särskilt det mervärde som EU skulle kunna tillföra när det gäller uppspårande av smittkällor vid land- och havsgränser, medan de amerikanska hälsovårdsmyndigheterna är utmärkta på uppspårande av smittkällor på flygplatser – ett exempel som EU skulle kunna följa och dra nytta av.

11.  Europaparlamentet uppmanar dessutom EU att stödja inrättandet av ett nätverk av övervakningsplatser i utvecklingsländer, så att man så snabbt som möjligt kan upptäcka eventuella nya fall av infektionssjukdomar som kan utvecklas till pandemier, i syfte att skapa ett övervakningsnätverk i dessa länder.

12.  Europaparlamentet anser att det behöver upprättas ett samarbete mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och utvecklingsländerna, särskilt länderna i Västafrika, å andra sidan, när det gäller utbildning av vårdpersonal.

13.  Europaparlamentet betonar att man måste förbättra skyddet av internationell vårdpersonal och systemen för snabb evakuering av dem.

14.  Europaparlamentet beklagar det faktum att tidigare justeringar, reformer och orättvisa utvecklingsstrategier har bidragit till ineffektiva hälso- och sjukvårdssystem. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att hjälpa de tre drabbade länderna att utveckla sina egna hälso- och sjukvårdssystem, så att deras grundläggande hälso- och sjukvårdsbehov kan tillgodoses och de kan bygga upp den infrastruktur som behövs för att alla medborgare ska få tillgång till offentlig hälso- och sjukvård. Parlamentet anser särskilt att en långsiktig uppbyggnad av ett hälso- och sjukvårdssystem med god återhämtningsförmåga bland annat kräver i) investeringar i grundläggande offentlig hälso- och sjukvård, ii) säkerställande av säker och kvalitativ vård genom större medel till utbildning och handledning av vårdpersonal och bra löner samt tillgång till säkra läkemedel, iii) involverande av lokala intressenter och samhällsgrupper i planeringen av krishantering och utveckling. Parlamentet uppmanar internationella givare att öka det offentliga utvecklingsbiståndet till dessa länder genom landsspecifika system, såsom budgetstöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med partnerländer, WHO, Världsbanken och andra givare utforma samstämda behovsbaserade hälsoplaner och övervakningsförfaranden.

15.  Europaparlamentet framhåller att insatserna bör inriktas på de underliggande bristerna i kvinnors representation, tillgång till hälso- och sjukvård och tjänster samt försämrade försörjningsmöjligheter. Parlamentet betonar särskilt behovet av att erbjuda högkvalitativa grundläggande tjänster och hälso- och sjukvård, särskilt i fråga om mödravård och förlossnings- och gynekologtjänster.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande EU:s roll i det globala hälsoarbetet (COM(2010)0128) och dess helhetsvision för heltäckande hälso- och sjukvårdssystem, dess horisontella synsätt och strävan efter allmänna sjukvårdssystem. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att se över detta meddelande mot bakgrund av nya insikter i samband med ebolakrisen, dock utan att slopa det heltäckande och horisontella synsättet, och att i rätt tid lägga fram och genomföra ett handlingsprogram.

17.  Europaparlamentet betonar i största allmänhet att utvecklingsländerna måste prioritera budgetmedel till att införa allmänna sociala trygghetssystem och allmänna hälso- och sjukvårdssystem som är stabila och har god återhämtningsförmåga, att skapa hållbar, välutrustad infrastruktur på hälso- och sjukvårdsområdet (framför allt laboratorier och vatten- och sanitetsanläggningar) i tillräckligt stor omfattning, samt erbjuda grundläggande tjänster och vård av hög kvalitet. Parlamentet betonar att antalet vårdanställda måste vara tillräckligt stort i förhållande till befolkningen, och uppmanar regeringarna i de drabbade länderna att säkerställa att vårdpersonal får lön och att pengar till hälso- och sjukvård når fram till befolkningen. Parlamentet tillstår dock att den pågående krisen inte kan lösas enbart av hälso- och sjukvårdssystemen, utan att det krävs en övergripande strategi som omfattar olika sektorer, såsom utbildning och fortbildning, sanitet, livsmedelssäkerhet och dricksvatten, för att åtgärda de kritiska bristerna i alla grundläggande tjänster. Parlamentet betonar samtidigt att utbildning som omfattar kulturella aspekter och övertygelser också är en mycket viktig del av återhämtningen.

18.  Europaparlamentet påpekar att investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn är en viktig drivkraft för ekonomisk utveckling och bidrar till att minska fattigdomen i utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar införandet av mål 3 Säkerställa friska levnadsår och främja välbefinnande för alla i alla åldrar i förslaget till framtida mål för hållbar utveckling.

19.  Europaparlamentet betonar att de långsiktiga kostnadsplaner som behövs för att bygga upp heltäckande hälso- och sjukvårdssystem med god återhämtningsförmåga dessutom måste omfatta ett tillräckligt stort antal utbildade vårdanställda, tillgång till tillräckliga medicinska förnödenheter samt kraftfulla hälsoinformationssystem.

20.  Europaparlamentet begär att forskningsinfrastrukturen ska kompletteras med ett nytt regionalt offentligt forskningscentrum för infektionssjukdomar i Västafrika, och att ett samarbete mellan universitet inleds, med deltagande av EU och dess medlemsstater.

21.  Europaparlamentet understryker att man måste ta itu med sociala ojämlikheter för att kunna bygga upp ett varaktigt allmänt hälso- och sjukvårdssystem med god återhämtningsförmåga. Parlamentet stöder i detta syfte införandet av ett offentligt finansierat gratis offentligt hälso- och sjukvårdssystem, och uppmanar med kraft kommissionen att tillsammans med partnerländer och andra givare snarast lägga fram ett program för införande av ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem som garanterar ett ömsesidigt ansvar för risker på hälso- och sjukvårdsområdet.

22.  Europaparlamentet uppmanar alla länder att engagera sig för ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem och utarbeta en plan som kartlägger nationella resurser och eventuell internationell finansiering för att uppnå detta mål. Parlamentet stöder målet att öka budgeten för hälso- och sjukvård i alla länder till den erkända miniminivån på 86 USD per person för grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster.

23.  Europaparlamentet välkomnar den internationella högnivåkonferensen om ebola som hölls den 3 mars 2015 av EU och de viktigaste partnerna i syfte att utrota ebola, men också för att bedöma hur de drabbade länderna har påverkats, så att man kan se till att utvecklingsbiståndet bygger vidare på humanitära insatser.

24.  Europaparlamentet stöder idén om en ”Marshallplan” för att åter få fart på dessa länders ekonomier. Parlamentet föreslår tekniskt bistånd till ländernas administrationer för att öka deras kapacitet och säkerställa att pengarna når fram till folket och inte försvinner till följd av korruption eller andra skäl.

25.  Europaparlamentet välkomnar internationella insatser för att lätta på skuldbördan för de länder som drabbats av ebolaviruset.

26.  Europaparlamentet anser att EU:s partnerskap med krisområdet endast kommer att kunna fungera effektivt om Liberia, Guinea och Sierra Leone kan ta ansvar för sin egen utveckling så snart som möjligt.

27.  Europaparlamentet anser att elfte Europeiska utvecklingsfondens programplanering bör ses över för att säkerställa att investeringar i hälso- och sjukvård och god samhällsstyrning prioriteras för alla länder med skör offentlig infrastruktur. Parlamentet är oroat över att hälso- och sjukvård, vatten och sanitet inte är prioriterade sektorer i de nationella vägledande programmen för Liberia och Sierra Leone. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa mekanismer för att övervaka bistånd mer noggrant.

28.  Europaparlamentet anser att man vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen inte längre kan ignorera den risk som en strukturell underfinansiering av EU:s humanitära bistånd innebär.

29.  Europaparlamentet välkomnar varmt insatserna från humanitära biståndsarbetare och vårdpersonal på plats, som med fara för sina egna liv arbetade för att hålla tillbaka denna stora hälsokris.

30.  Europaparlamentet gratulerar FN:s Mission for Ebola Emergency Response (UNMEER), partnerorganisationer och icke-statliga humanitära organisationer, såsom Läkare utan gränser, Internationella rödakors- och halvmånefederationen och Emergency, för det fältarbete de har utfört, och välkomnar deras stora insats och hjälp med att kontrollera detta utbrott. Parlamentet beklagar det olämpliga bemötande som en del medicinsk och annan personal som deltagit i kampen mot ebolautbrottet fick när de återvände från Afrika.

31.  Europaparlamentet anser att tillgången till läkemedel av princip inte längre ska vara avhängig av patienters köpkraft utan måste tillgodose sjuka människors behov, samt att det inte får vara marknaden som på egen hand bestämmer vilka läkemedel som ska tillverkas.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att respektera EU:s princip om en konsekvent politik för utveckling, som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget, genom att främja rättvis och jämlik internationell handel, medicinsk forskning och innovationsstrategier som främjar och underlättar allmän tillgång till läkemedel.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativ till patentmonopol när det gäller framtagandet av läkemedel och vaccin som tillverkas av offentlig-privata partnerskap, såsom initiativet för innovativa läkemedel, som kan säkerställa att patienter får tillgång till behandlingar, att hälso- och sjukvårdsbudgetar är hållbara och att man på ett effektivt sätt kan reagera på kriser såsom den som orsakades av ebolaviruset, eller liknande hot.

34.  Europaparlamentet påminner om att man måste öka den globala epidemiologiska forskningskapaciteten, utveckla snabbtester och garantera tillgången till vaccin. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att stora delar av EU:s forskningsmedel har utnyttjats för att bekämpa ebolaviruset, inklusive genom initiativet för innovativa läkemedel, Horisont 2020-programmet och programmet för partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP). Parlamentet understryker att även om vaccin är välkomna så är de troligtvis inte lämpade för att utrota ebola, eftersom viruset muterar. Parlamentet betonar därför att man i finansieringen måste prioritera en stärkning av allmänna hälso- och sjukvårdssystem, hygien, begränsning av smitta, tillförlitliga snabbtester i tropiska miljöer och läkemedel som inriktas på viruset och dess symptom.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla berörda parter att främja spridning av kunskaper på hälsoområdet till allmänheten genom att fokusera på frågan om traditionella seder som är oförenliga med arbetet för att förhindra att sjukdomen sprids bland befolkningen.

36.  Europaparlamentet betonar att EU bör främja effektiv och rättvis finansiering av forskning som främjar alla människors hälsa och säkerställer att innovationer och ingripanden leder till tillgängliga lösningar till ett rimligt pris. Parlamentet upprepar i synnerhet att modeller där kostnaderna för forskning och utveckling frikopplas från läkemedelspriserna bör undersökas, inklusive möjligheter till tekniköverföring till utvecklingsländer.

37.  Europaparlamentet upprepar att man behöver investera i försummade sjukdomar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att fortsätta diskussionerna om denna fråga och att ordna för ett omfattande samarbete mellan de offentliga och de privata sektorerna, under förutsättning att skyddsåtgärder vidtas för att förhindra att offentlig-privata partnerskap skadar sårbara människor på en oreglerad marknad. Detta samarbete bör syfta till att stärka nationella hälso- och sjukvårdssystem och främja att resultaten kommer den berörda befolkningen till godo. Parlamentet välkomnar att EU, för att bemöta det brådskande behovet av forskning om nya behandlingar, har tillhandahållit 138 miljoner euro för projekt för kliniska tester för nya vaccin och tester för snabb diagnos och behandling inom ramen för Horisont 2020 och initiativet för innovativa läkemedel. Parlamentet lovordar den europeiska läkemedelsindustrin, som också har utlovat stora resurser för att stödja forskningsinsatserna.

38.  Europaparlamentet understryker att ebola och andra epidemier utgör transnationella hot som kräver internationellt samarbete. Parlamentet uppmanar WHO att se över IHR för att införa ömsesidigt ansvar och ekonomiskt stöd, även för att ta itu med de bakomliggande orsakerna.

39.  Mot bakgrund av det knapphändiga genomförandet av IHR och bristerna i den epidemiologiska övervakningen välkomnar Europaparlamentet det franska programmet RIPOST (nätverk av offentliga hälso- och sjukvårdsinstitut i Västafrika).

40.  Europaparlamentet betonar att även om sjukdomsutbrottet börjar avta så finns viruset fortfarande kvar i könskörtlarna flera månader efter tillfrisknandet, och att sexuell rådgivning och familjeplanering därför måste göras tillgänglig som en del av åtgärderna i hälso- och sjukvårdssystemet och på utbildningsområdet.

41.  Europaparlamentet understryker att det verkar allt troligare att en livsmedelskris kommer att följa på epidemin, som har lamslagit småskaliga jordbruk. Medlemsstaterna, kommissionen och det internationella samfundet uppmanas att investera i långsiktig utveckling av småskaliga jordbruk för att undanröja riskerna för jordbrukshushåll och för Västafrikas framtida livsmedelssäkerhet.

42.  Europaparlamentet uppmanar det behöriga utskottet att, i nära samarbete med EU:s ebolasamordnare och efter parlamentets resa till Sierra Leone, övervaka de krishanteringsåtgärder som har vidtagits innan det lägger fram en slutgiltig utvärdering baserad på väldefinierade kriterier.

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i länderna i Afrikanska unionen, Förenta nationernas generalsekreterare och Världshälsoorganisationen.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2014)0026.

(2)

Seder som exempelvis det traditionella förbudet mot att bränna döda kroppar.


MOTIVERING

Sedan i mars 2014 härjar i Sierra Leone, Liberia och Guinea den värsta ebolaepidemin någonsin. Sjukdomar stannar inte vid gränser, så ebolaviruset spreds snabbt från land till land. De tre länderna i fråga befinner sig i botten av FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index för mänsklig utveckling: medellivslängden är 60 år eller lägre, skolgången är oftast inte längre än tre år och omkring 80 procent av medborgarna i dessa länder lever i extrem fattigdom.

Dessa indikatorer visar att befolkningarna i dessa länder är mycket sårbara, och det är uppenbart att länderna inte kan lösa situationen på egen hand. Den nuvarande ebolaepidemins omfattning och komplexitet utgör en svår utmaning för de tre länderna, vars brister på sjukvårds- och utbildningsområdet är strukturella. Ebolakrisen är således en systemkris på det lokala, regionala och nationella planet.

Även globalt sett är ebolakrisen en systemkris, och det internationella samfundet reagerade därmed alltför sent.

Det var först i september 2014 som saker verkligen började hända. Med beslutet att utse Christos Stylianides, ny kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, till EU:s ebolasamordnare gav Europeiska rådet en tydlig signal till såväl medlemsstaterna som kommissionen. Nu räcker det inte med att improvisera. Det bör påpekas att den rättsliga grunden för Stylianides uppdrag nu finns inskriven i Lissabonfördraget.

Kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering har ett mycket omfattande mandat som utgör en utmaning för alla europeiska aktörer när det gäller forskning, innovation, krishantering, sändning av sjukvårdspersonal till krisområdet, införande av ett evakueringssystem och långsiktigare insatser för utvecklingssamarbete.

Europaparlamentet har, som alltid, tydligt fört fram att parlamentet i detta fall ska granska det verkställande organet och fullgöra sin lagstiftarroll och sitt politiska ledarskap. Enligt parlamentets utvecklingsutskott har EU, såsom världens ledande aktör i utvecklingsfrågor, ett särskilt ansvar när det gäller att främja rätten till allmän hälso- och sjukvård. Man kan kräva att EU ska gå i bräschen för alla andra aktörer. EU måste göra sin röst hörd, framför allt i år, eftersom 2015 är Europaåret för utvecklingssamarbete, med mottot ”vår värld, vår värdighet, vår framtid”.

Därför bör EU i kampen mot ebola ta sig an följande centrala utmaningar och frågor:

Vad har EU för förhållande till WHO, som förväntas ge information om utvecklingen av en epidemi på ett mycket tidigt stadium? WHO, som ger vägledning åt den vetenskapliga världen, förväntas trots allt engagera sig i utvecklingen av ett vaccin och läkemedel för behandling av ebola.

Är WHO i stånd att tillhandahålla den transport- och logistikkapacitet som krävs för att stoppa epidemin? Förenta staterna, till exempel, kunde väldigt snabbt sätta in tusentals militärer och leverera stora mängder utrustning på rekordtid till det eboladrabbade området.

Ebolakrisen har också medfört ett annat problem – ”krisen i krisen”, som Läkare utan gränser kallade det i ett av sina uttalanden. Många människor som lider av någon annan sjukdom än ebola har slutat att uppsöka sjukhus av rädsla för att smittas av viruset. EU förväntas sträva efter att hitta en lösning på detta problem, i nära samarbete med sina afrikanska partner.

Borde vi inte dessutom hjälpa de afrikanska länderna att stegvis skaffa sig en egen forskningskapacitet?

Låt oss även titta på politikens roll inom forskningen. Det är inte marknaden som ska fastställa forskningsprioriteringar, vilket anhängare av rätten till allmän hälso- och sjukvård med rätta påpekar. Vilka initiativ ska då EU ta inom detta område, såväl på EU-nivå som i internationella forum?

Det är föredragandens fasta övertygelse att det under ebolakrisens första månader var de humanitära icke-statliga organisationerna, och framför allt Läkare utan gränser och Röda korset, som var de effektivaste och bäst informerade aktörerna och de som lyckades bäst med att spela en central roll i kampen mot viruset, som vi nu vet har fått sådana fruktansvärda konsekvenser. Med sin odiskutabla kunskapsnivå, know-how och förmåga att förmedla information, för att inte tala om samarbetsförmåga, har de humanitära organisationerna bevisat att de i början av en kris kan vara relevanta och mer effektiva än de institutionella aktörerna. Följaktligen är det viktigt att reflektera över hur de humanitära organisationernas kapacitet bättre kan tas till vara i framtiden. Med det menas naturligtvis inte att deras ställning och grundläggande principer bör ifrågasättas. Även om frågan är mycket känslig måste den ställas.

Det är också viktigt att redan nu tänka på perioden efter ebola – det stadiet har nåtts när det inte finns ett enda nytt smittfall under 42 dagar. I det läget bör EU:s insatser ske på två plan: för det första i form av utvecklingsstöd, som inkluderar viktiga investeringar inom hälso- och sjukvården, och för det andra i form av det stöd som krävs för att de tre ländernas ekonomier ska få ny fart. Före krisen beräknades dessa tre länders BNP i genomsnitt öka med mer än 5 procent per år. Eftersom ebolaepidemin har bromsat den ekonomiska verksamheten rejält befinner sig de tre länderna i dag i en lågkonjunktur. Ju snabbare länderna kan mobilisera tillräckligt med resurser, desto bättre är det för deras självbestämmande och förmåga att finansiera de behov som måste tillgodoses inom sjukvården.

EU:s partnerskap med krisområdet kommer inte att kunna fungera effektivt om inte Liberia, Guinea och Sierra Leone kan ta ansvar för sin egen utveckling så snart som möjligt. Europeiska utvecklingsfondens programplanering för de tre länderna kommer att behöva ses över för att beakta alla de utmaningar som ebolakrisen har fört med sig. Det är också viktigt att framhålla redan nu att man vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen inte längre kan bortse från den risk som en strukturell underfinansiering av EU:s humanitära bistånd innebär.

Avslutningsvis hoppas vi att alla aktörer ska inta ett tillräckligt övergripande perspektiv för att var och en ska kunna ta sitt ansvar den närmaste tiden, trots att det var ett bra tag sedan ebola skapade rubriker i medierna.

Sammanfattningsvis bör man komma ihåg att den nuvarande ebolakrisen både belyser strukturella brister i många länder och fungerar som en påminnelse för EU:s ansvariga att hålla fast vid sitt mål att avsätta minst 20 procent av sitt offentliga stöd till utveckling av grundläggande sociala sektorer, och främst av hälso- och sjukvårdssektorn.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (27.3.2015)

till utskottet för utveckling

över Ebolakrisen: långsiktiga lärdomar och hur hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländer kan stärkas för att förebygga framtida kriser

(2014/2204(INI))

Föredragande av yttrande: Josu Juaristi Abaunz

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Ebolautbrottet i Västafrika 2014 är det största och mest komplexa utbrottet av detta virus någonsin och det har drabbat många länder och resulterat i att tusentals människor har insjuknat och dött(1). Världshälsoorganisationen (WHO) uppmärksammades för första gången på det pågående utbrottet av ebola den 23 mars 2014, men det var inte förrän den 8 augusti som International Health Regulations Emergency Committee tillkännagav att ebola är ett internationellt hot mot människors hälsa. Före detta utbrott betraktades inte ebola som en stor folkhälsoutmaning.

B.  Totalt rapporterades 150 nya bekräftade ebolafall under veckan fram till den 15 mars 2015. Den veckan bekräftades 95 nya fall i Guinea, vilket var det högsta antalet fall på en vecka under 2015, och 55 nya fall i Sierra Leone, vilket var det lägsta antalet under en vecka sedan slutet av juni 2014. För tredje veckan i rad rapporterades inte några nya, bekräftade fall från Liberia.

C.  Utbrottet har drabbat fler än 20 000 människor, de flesta i Guinea, Liberia och Sierra Leone, och har spridit sig från Afrika till två andra kontinenter där det har funnits enstaka fall. De länder som har drabbats värst av det pågående ebolautbrottet i Västafrika är länder vars hälso- och sjukvårdssystem är särskilt underfinansierade, underbemannade och sårbara. Den ökade utbredningen av ebolaepidemin har inte bara förorsakat en medicinsk kris med tusentals dödsfall som följd utan också ett socialt och ekonomiskt tryck och politisk instabilitet i de drabbade länderna och de regioner de ligger i.

D.  Epidemin är oförutsägbar och utvecklas ständigt, vilket i första hand beror på brist på isoleringsinrättningar och kvalificerad medicinsk personal, samtidigt som utländsk vårdpersonal har svårt att vinna den berörda befolkningens förtroende. Det behövs internationellt stöd i alla avgörande aspekter av arbetet med att bekämpa epidemin, från kunskapsspridning och mobilisering bland befolkningen, förbättrad kvalitet och styrka i hälsovårdssystemen och utbildning av vårdpersonal och medicinsk stödjande vård till samordnad epidemiologisk kontroll, spårning och övervakning för att effektivt kontrollera utbrottet. Införandet av ett fall i ett land som inte drabbats fortsätter att utgöra en risk så länge som fall rapporteras i något land.

E.  De främsta utmaningarna i de tre hårdast drabbade länderna har varit den bristande erfarenheten när det gäller att hantera ebola, en mycket rörlig befolkning, en utbredd missuppfattning om sjukdomen och dess spridningsformer bland befolkningen och ett stort motstånd bland befolkningen mot tidig behandling, vilket har lett till aggressioner mot internationell vårdpersonal.

F.  Hälso- och sjukvårdssystemens kvalitet och stabilitet har varit en avgörande faktor när det gäller att effektivt kontrollera utbrottet.

G.  Effekten av ebolakrisen går utöver dödstalen eftersom den politiska stabiliteten och det ekonomiska välståndet i de berörda regionerna påverkas, vilket bland annat äventyrar den regionala livsmedelstryggheten och sociala sammanhållningen. Enligt Världsbanken kommer påverkan på BNP i de tre värst drabbade länderna att uppgå till 2 miljarder dollar bara under 2015, som en direkt följd av krisen.

H.  I februari 2015 var det första gången som WHO detta år rapporterade att antalet registrerade fall per vecka ökat i de tre länderna med höga spridningsnivåer, dvs. Guinea, Liberia och Sierra Leone, där kampen mot ebola fortfarande utgör en stor utmaning.

I.  Det internationella samfundet underskattade utbrottets omfattning. Man reagerade inledningsvis långsamt och fokuserade på att bygga upp strukturer för att hantera ebolafall, men överlät åt nationella myndigheter, lokal hälsovårdspersonal och icke‑statliga organisationer att tillhandahålla den sjukvårdspersonal som behövdes.

J.  Europeiska unionen har avsatt 1,1 miljarder euro i ekonomiskt stöd, varav över 434 miljoner euro utgörs av kommissionsmedel. WHO har nyligen efterlyst tre åtgärder för att fullständigt utrota ebola: ett extra anslag på 1 miljard dollar (800 miljoner euro), bättre samordning och hantering av nödsituationer samt säkerställande av tillträde till marknaden för nya läkemedel.

K.  Kommissionen har aktivt engagerat sig sedan utbrottet började och har ökat sina insatser för att bekämpa epidemin och övervakar situationen genom Centrumet för samordning av katastrofberedskap, som samordnar EU:s bistånd och lyder under EU:s ebolasamordnare Christos Stylianides.

L.  Arbetet med att utrota ebola står inför många stora utmaningar, såsom regnperiodens början, ökad geografisk utbredning, omfattande spridning, fortsatt motstånd bland befolkningen och osäkra begravningar.

M.  Aktiveringen av unionens civilskyddsmekanism har gjort att nödutrustning och experter som har ställts till förfogande av medlemsstaterna snabbt och på ett samordnat sätt har kunnat skickas ut.

N.  Det råder fortfarande brist på lämpliga inrättningar för att isolera och diagnostisera patienter i hela regionen. På många håll i Västafrika finns det fortfarande problem med dessa inrättningars samordning, geografiska fördelning och flexibilitet.

O.  Enligt uppgifter från Unicef har flera tusen barn blivit föräldralösa till följd av epidemin. Många av dem som drabbats av ebola råkar ut för diskriminering, statusförlust och social utestängning.

P.  Ebolaepidemin har belyst allvarliga brister i de lokala systemen för förebyggande och hantering av hälsokriser. De insatser som det internationella samfundet erbjuder de länder som har drabbats av ebola bör omfatta olika delar, såsom laboratoriekapacitet att kunna diagnostisera och bekräfta fall, medvetandegörande, förbättrat samhällsengagemang och kulturell förståelse, social mobilisering, kontaktspårning och tillsyn, varningar och övervakning samt tillgång till hälsovård för patienter som inte har drabbats av ebola och säkerställande av säkra begravningar. Skyddet av såväl hälsovårdsinrättningar, som fortfarande saknas i delar av Västafrika, och hälsovårdsarbetare, som spelar en nyckelroll i sådana nödsituationer, bör utvecklas genom ett utbildningsprogram för akutsjukvård och på så sätt överbrygga den akuta bristen på lokal medicinsk personal och kontrollera epidemin.

Q.  Kommissionen har genom initiativet för innovativa läkemedel dragit igång åtta projekt om vaccin och diagnostik, vilka drivs inom ramen för det nya programmet Ebola+ med en total budget på 215 miljoner euro. 114 miljoner euro kommer från Horisont 2020 och det återstående beloppet på 101 miljoner euro från de läkemedelsföretag som är involverade i projekten. Det behövs ytterligare ekonomiska medel för att bistå länderna med att introducera vacciner, bygga upp de raserade hälso- och sjukvårdssystemen och återinföra immuniseringstjänster i de länder som drabbats av ebola. Resultaten från de kliniska testerna av ebolavaccin bör vara klara under första kvartalet 2015, samtidigt som två möjliga vaccin som för närvarande testas på människor har visat sig vara båda säkra och effektiva på djur.

R.  Utbrottet har på ett dramatiskt sätt påverkat den lokala vårdpersonalen liksom den fortsatta utbildningsprocessen i Västafrika. Risken för att vårdpersonalen ska smittas av ebola är fortsatt stor.

S.  De åtgärder som vidtagits för att bekämpa ebola bör vara en del av en samordnad process för att säkerställa större öppenhet och överskådlighet liksom tydligare fokus på brister och tillgodoseende av behov.

T.  Om man uteslutande koncentrerar det internationella biståndet på ebolaviruset i stället för på att bygga upp lokal kapacitet att driva effektiva hälso- och sjukvårdssystem riskerar man att provocera fram en situation där förekomsten av andra sjukdomar, såsom malaria och diarréer som leder till dödsfall bland barn, ökar till följd av att insatserna för att förebygga och behandla dessa sjukdomar minskar.

U.  Dödstalen i de drabbade länderna förvärras av hälso- och sjukvårdssystem som går på knäna och som inte kan tillhandahålla sådana grundläggande tjänster som immunisering, barnomsorg och mödravård.

1.  Europaparlamentet beklagar förlusten av människoliv i de områden som härjats av ebolautbrottet och uttrycker sitt uppriktiga deltagande med de afrikanska regeringar och befolkningar som direkt och indirekt drabbats.

2.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av FN:s uppdrag för bekämpning av ebola (UNMEER) och EU:s arbetsgrupp för ebola samt utnämningen av Christos Stylianides till EU:s samordnare för insatserna mot ebola. Parlamentet välkomnar även den övergripande medverkan och hjälpen från många olika partnerorganisationer, specialiserade nationella och internationella organ, fonderna, nationella och internationella icke-statliga organisationer, lokal och internationell vårdpersonal samt de frivilligarbetare som arbetar på plats för att bekämpa ebola.

3.  Europaparlamentet noterar de framsteg och bidrag som gjorts på internationell nivå och EU-nivå, men betonar att det fortfarande återstår mycket att göra för att hjälpa länderna att hejda och utrota ebolaepidemin. Parlamentet upprepar vikten av en EU-strategi för att samordna insatserna mot ebola på EU-nivå och för att stärka beredskapen och skyddet inom EU.

4.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna, kommissionen och det internationella samfundet ska samordna och stärka den medicinska forskningen och produktionen av effektiva läkemedel och vacciner mot ebola, och andra uppkommande sjukdomar som annars ignoreras av den kommersiella läkemedelsindustrin. I detta sammanhang måste man garantera att testerna genomförs under etiska former där de deltagande patienterna på förhand får ge sitt medgivande, och man måste se till att testresultaten är transparenta och att dessa vacciner och behandlingar verkligen är tillgängliga, om möjligt kostnadsfritt, för de avsedda befolkningsgrupperna (kvalificerad personal och lämplig infrastruktur för att kunna erbjuda behandlingen samt priser som inte överstiger den faktiska produktionskostnaden). Parlamentet beklagar emellertid att bidragsavtal för projekten Ebola+ kommer att undertecknas efter det att medlen för initiativet för innovativa läkemedel har frigjorts, inte före. Parlamentet förväntar sig att de läkemedelsföretag som deltar kommer att följa och respektera principerna om företagens sociala ansvar, särskilt genom att se till att behandlingen med innovativa vacciner är rimligt prissatt.

5.  Europaparlamentet välkomnar de åtta forskningsprojekt som genomförs av EU genom programmet Ebola+ inom ramen för initiativet för innovativa läkemedel, i syfte att utveckla vacciner och diagnostiska snabbtest.

6.  Europaparlamentet påpekar att det internationella samfundet måste vara självkritiskt vad gäller sena insatser och dra lärdom av detta, med beaktande av de särskilda faktorer som kännetecknar detta utbrott. Parlamentet betonar att man måste fortsätta att stödja institutioner som WHO, som har visat vilken avgörande roll de spelar på internationell nivå för att samordna och främja folkhälsorelaterade frågor.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens mobilisering av 24,4 miljoner euro 2014 och 114 miljoner euro 2015 ur Horisont 2020 för att finansiera forskningsprojekt som går ut på att bekämpa ebola genom utvecklingen av vacciner, diagnostiska snabbtest och kliniska tester för att pröva behandlingar med befintliga och nya preparat.

8.  Europaparlamentet välkomnar att man i januari 2015 inledde tester av ett läkemedel mot ebola vid Läkare utan gränsers centrum i Liberia och att försöken med vaccin, som normalt skulle ta årtionden, nu skyndas på och genomförs i de eboladrabbade länderna, med en tidsplan som anger veckor och månader.

9.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas och kommissionens inledande insatser präglades av tvekan och speglade inte krisens verkliga omfattning. Parlamentet välkomnar och uppmuntrar i detta avseende den pågående ökningen av kommissionens och medlemsstaternas ekonomiska krisinsatser för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, logistik och forskning för att bemöta krisen. Parlamentet påpekar dock att man måste säkra tillgången till innovativa mediciner på marknaden och göra det möjligt för bland annat läkarteam, kvalificerad hälsovårdspersonal och epidemiologer att nå eboladrabbade områden samt att transportera laboratorier, skyddsutrustning med mera dit.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU att behålla sin ledarposition i kampen mot ebolautbrottet. Parlamentet betonar att även om de insatser som har gjorts för att hejda utbrottet har visat betydande resultat är det nödvändigt att utrota sjukdomen. I detta avseende välkomnar parlamentet den internationella högnivåkonferensen om ebola som anordnas den 3 mars 2015 av EU och de viktigaste partnerna i syfte att utrota ebola, men också att bedöma påverkan på de drabbade länderna så att man kan se till att utvecklingsbiståndet bygger vidare på det humanitära biståndet.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta rigorösa kontrollsystem för att se till att hela den budget som tilldelas för att stärka hälsovårds- och sanitetsinfrastrukturen, motverka de allmänna ojämlikheterna inom hälsovården samt bekämpa utbrottet av ebola och förhindra ytterligare hälsokriser, faktiskt används för att bekämpa epidemin i de länder som drabbats av virussjukdomen och inte för andra syften.

12.  Europaparlamentet anser att man noggrant måste kontrollera att de avsatta medlen fördelas på ett öppet och tydligt sätt och verkligen kommer de drabbade länderna till godo.

13.  Europaparlamentet betonar att den pågående krisen utgör ett akut hot mot den svaga konjunkturen och den politiska och sociala stabiliteten i inte bara de berörda länderna utan i hela den västafrikanska regionen. Parlamentet betonar att ebola inte kan utrotas bara genom att sjukvårdssystemen förbättras utan anser att det krävs en samordnad och långsiktig strategi som omfattar internationella, nationella och regionala aktörer samt olika sektorer (hälso- och sjukvård, utbildning, sanitet, hygien, desinficering, livsmedelsbistånd, dricksvatten, avloppssystem, avfallshantering och ekonomi) för att åtgärda kritiska brister när det gäller alla grundläggande tjänster. Parlamentet betonar att utbildning som tar hänsyn till den kulturella dimensionen och tron i dessa länder, och att motarbeta det aktuella ebolautbrottet på ett heltäckande sätt, däribland genom spridning av tydlig information, är avgörande för att nå en övergripande lösning på problemet. Parlamentet påminner om åtagandet om att avsätta 20 % av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete till hälsovård.

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över att information angående ebola och dess spridning inte når alla, beroende på låg läskunnighet. Parlamentet betonar vikten av alternativa vägar för att sprida information, som till exempel utökad information via radio. Parlamentet noterar en misstro mot myndigheter i drabbade områden och betonar vikten av att nödvändig sjukvård även erbjuds på landsbygden.

15.  Europaparlamentet understryker att det verkar allt troligare att en livsmedelskris följer på epidemin, som har lamslagit småskaliga jordbruk. Medlemsstaterna, kommissionen och det internationella samfundet uppmanas att investera i långsiktig utveckling för att se till att jordbrukshushåll och Västafrikas framtida livsmedelssäkerhet inte fortsätter att äventyras.

16.  Europaparlamentet påpekar att för att kunna undvika nya fall måste alla som på ett riskfyllt sätt har haft kontakt med någon som har ebola identifieras. Parlamentet påpekar att spårbarhet och övervakning av kontakter är två av de viktigaste uppgifter vi möter och påpekar att karantänsliknande åtgärder kräver särskilt stöd för dem som berörs genom att man till exempel tillhandahåller livsmedel, vatten och sjukvård.

17.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att EU undviker att försöka tillämpa en standardlösning för alla när man ger krisstöd till utvecklingsländer, och istället försöker att beakta subnationella hälsovårdssystem genom att öka den utbildade sjukvårdspersonalen. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet och EU att leda arbetet med att bygga upp motståndskraftiga system för hälsovård, genom nationella planer som kommer att användas som en grund på vilken alla internationella aktörer och partner kan fastställa roller och ansvarsområden. I samarbete med de berörda länderna bör de även utveckla ett utbildningsprogram för akutsjukvård för att överbrygga den akuta bristen på lokal sjukvårdspersonal och se till att man vidtar åtgärder på plats för att immunisera befolkningen.

18.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att dra lärdom av ebolakrisen och behovet av att bättre samordna och förstärka hälsosystemen i medlemsstaterna.

19.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att vidta de åtgärder som krävs för att bemöta de negativa sociala effekterna av utbrottet, och då framför allt att skydda och sörja för de barn som har blivit föräldralösa och säkerställa ebolaoffrens integration i samhället.

20.  Europaparlamentet gratulerar FN:s Mission for Ebola Emergency Response (UNMEER), partnerorganisationer och icke-statliga humanitära organisationer, såsom Läkare utan gränser, Internationella rödakors- och röda halvmånefederationen och Emergency för det fältarbete de har utfört, och välkomnar deras stora insats och hjälp för att kontrollera detta utbrott. Parlamentet beklagar den olämpliga behandling som har drabbat en del medicinsk och annan personal som deltar i kampen mot ebolautbrottet efter att de har återvänt från Afrika.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att erbjuda ekonomiskt stöd till familjer till medlemmar av de organisationer som anges i punkt 20 (UNMEER, partnerorganisationer och icke-statliga humanitära organisationer som Läkare utan gränser) som har dött i kampen mot ebola och i följderna av sjukdomen.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att medicinsk personal ges rätt till all nödvändig medicinsk behandling om de skulle smittas samt kräver att medlemsstaterna ska betrakta det som självklart att smittade personer evakueras till sina hemländer om dessa har möjlighet att behandla ebola, vilket EU:s medlemsstater har.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och det internationella samfundet att stärka hälsosystemen i de berörda västafrikanska länderna. Parlamentet betonar att ebola definitivt är en sjukdom med höga dödstal, men att det finns andra dödliga sjukdomar i området (såsom malaria) som också måste behandlas. Det är mycket viktigt att EU investerar i och uppmuntrar kapacitetsbyggande på plats för att uppfylla kraven i internationella hälsovårdsbestämmelser och bemöta problemen med svaga hälsosystem, som har lämnat människor i många delar av Västafrika utan tillgång till grundläggande sjukvård, så att lokal personal får den utbildning och de resurser som behövs för att hantera framtida epidemier (oberoende av om det är ebola eller andra sjukdomar). Parlamentet betonar att det är av yttersta vikt att skydda medicinsk personal som har bekämpat utbrottet samt understryker betydelsen av att det senaste utbrottet av ebola inte betraktas som ett enskilt fall, utan som ett tecken på att långsiktiga investeringar behövs för att bekämpa viruset.

24.  Europaparlamentet kräver utbildnings- och informationsinsatser för att öka kunskaperna om symptom och förebyggande åtgärder, i syfte att bygga upp förtroende och främja folkets samarbete inom ramen för åtgärderna för att bekämpa ebola, eftersom information och kommunikation utgör en viktig aspekt av bekämpningen av ebolautbrottet. Parlamentet påpekar att den situation som har uppstått i vissa medlemsstater efter misstänkta ebolafall visar att det behövs en informationskampanj och effektivare kommunikation i Europa.

25.  Europaparlamentet betonar att man i de berörda länderna måste sörja för barn som har blivit föräldralösa på grund av ebolaviruset genom att ge dem platser på barnhem och tillhandahålla stöd.

26.  Europaparlamentet betonar starkt vikten av att motarbeta ökade spänningar mellan grupper till följd av ebola-utbrottet, där mytbildning riskerar att skuldbelägga vissa folkgrupper för utbrottet av ebola. Parlamentet uttrycker även sin oro inför barnens väldigt utsatta situation där barn till avlidna föräldrar ses som smittobärare och isoleras ifrån samhället och tvingas leva ensamma på gatorna.

27.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och EU:s institutioner bör utnyttja möjligheten till att upprätta en databas med sjukvårdspersonal som har utbildats till specialister i nödsituationer och som kan mobiliseras snabbt, samt att hjälpa utvecklingsländerna att stärka sina allmänna hälsovårdssystem.

28.  Europaparlamentet efterlyser omedelbara åtgärder för att skapa ekonomiska förutsättningar för forskning för att förhindra ytterligare utbrott samt för att samordna och stärka den medicinska forskningen och produktionen av effektiva mediciner, genomföra kliniska tester och utveckla en politik mot inte bara ebola utan även mot andra epidemikänsliga, livshotande smittsamma sjukdomar som leder till ett stort antal dödsfall i Afrika, samt offentliggöra uppgifter om vaccins säkerhet och effektivitet. Parlamentet understryker behovet av att inte minska forskningen eftersom epidemin ständigt måste kontrolleras och att man måste säkerställa att försöken görs på ett etiskt korrekt sätt där de patienter som deltar i testerna ger sitt förhandsgodkännande sedan information lämnats; de kliniska resultat som forskningen ger måste hållas öppna för insyn och de berörda människorna måste ges effektiv tillgång till dessa vacciner och behandlingar (kvalificerad personal och lämplig infrastruktur för tillhandahållande av vård, där priset inte får överstiga den verkliga produktionskostnaden). Parlamentet förväntar sig att förutsättningar, villkor och tilldelningskriterier för stipendierna inom programmet Ebola+ offentliggörs.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta arbetet med att tillhandahålla det material och den personal som krävs för EU:s samordningscentrum för nödinsatser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att rådgöra inom hälsosäkerhetskommittén och med kommissionen samt betonar vikten av ytterligare samarbete och informationsutbyte om den pool med frivillig EU-personal som syftar till att utgöra ett kraftfullt europeiskt svar på katastrofer.

30.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att säkerställa tillräckligt med personlig skyddsutrustning samt vidta åtgärder för att i framtiden kunna garantera en säker medicinsk evakuering av internationell personal.

31.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang mobiliseringen av den medicinska evakueringen (Medevac) för smittade internationella humanitära hjälparbetare som verkar i de berörda länderna.

32.  Europaparlamentet kräver att alla aktörer som deltar i insatsen ska gå över till en mycket mer flexibel strategi och tilldela resurser enligt:

–  de mest akuta behoven närhelst och varhelst de uppstår, och då ta hänsyn till den långsiktiga målsättningen om att utplåna ebola och förhindra ytterligare utbrott,

–  behovet av att förbereda en övergång till en hållbar situation främjar fred efter krisen.

Parlamentet betonar att avlägsna landsbygdsområden bör ges mer internationellt stöd.

33.  Europaparlamentet ser med oro på hur ebolautbrottet också försvagar kvinnors försörjningsmöjligheter, då småskaligt jordbruk och handel har dalat avsevärt sedan virusets utbrott, vilket utsätter kvinnor för än högre smittorisk. Parlamentet noterar även kvinnornas roll i förberedelser inför begravningar och betonar vikten av smittskydd, utan att hota kulturella strukturer.

34.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som kan införas så snart ebolaviruset har tryckts tillbaka för att åter bygga upp förtroendet för säkerheten i de drabbade länderna och därmed locka tillbaka investerare som kan bidra till den ekonomiska återhämtning som utgör en av förutsättningarna för att förhindra framtida epidemier.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, så snart detta utbrott är under kontroll, lägga fram en rapport om lärdomarna från det västafrikanska ebolautbrottet och då understryka potentiella förbättringsområden när det gäller EU:s insatser vid liknande hälsokriser i framtiden.

36.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer i krisen att överväga de möjligheter som ny teknik erbjuder när det gäller att snabbare kunna göra en insats.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

26.3.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

66

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Nessa Childers, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Iratxe García Pérez, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Sylvie Goddyn, Matthias Groote, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Bolesław G. Piecha, Pavel Poc, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Dubravka Šuica, Tibor Szanyi, Nils Torvalds, Glenis Willmott, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Soledad Cabezón Ruiz, Herbert Dorfmann, Linnéa Engström, Luke Ming Flanagan, Jan Huitema, Karol Karski, Merja Kyllönen, Anne-Marie Mineur, James Nicholson, Aldo Patriciello, Marit Paulsen, Bart Staes, Theodor Dumitru Stolojan, Tom Vandenkendelaere

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Marie-Christine Boutonnet, Emilian Pavel

(1)

Lägesrapport: http://www.who.int/csr/disease/ebola/situation-reports/archive/en/


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (4.3.2015)

till utskottet för utveckling

över ebolakrisen: långsiktiga lärdomar och hur hälso- och sjukvårdssystemen i utvecklingsländer kan stärkas för att förebygga framtida kriser

(2014/2204(INI))

Föredragande av yttrande: Teresa Jiménez-Becerril Barrio

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  I Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014(1) framhålls att kvinnor drabbas i oproportionerligt hög grad av ebola. Kvinnor utgör i genomsnitt 55–75 procent av alla offer. Det finns belägg för att gravida kvinnor drabbas särskilt hårt, i och med att dödstalen vid infektion uppgår till nästan 100 procent, något som förvärrar utsattheten och fruktan för infektion via mödrahälsovården.

B.  Inte nog med att kvinnor med större sannolikhet infekteras, utan deras utbildning, hälsovård, livsmedelstrygghet och uppehälle blir också lidande som en följd av sjukdomens spridning.

C.  Kvinnor och flickor är särskilt utsatta för ebola eftersom det är främst de som ger vård, däribland i samband med förlossningar, eller får mödravård, eller tar hand om kroppar inför begravningsritualer. Kvinnor drabbas också hårt av inkomstbortfall som småbrukare eller gränshandlare vid en nedgång i livsmedelsproduktionen och minskade skördar. Kraftiga prisstegringar på livsmedel, otryggare livsmedelsförsörjning och stängda gränser gör att kvinnor inte kan betala av på sina mikrokreditlån i tid, och gör att de får svårare att skaffa mat åt sina familjer.

D.  Jämställdhetsaktivister och kvinnorättsgrupper i de hårdast drabbade länderna har krävt åtgärder mot de oproportionerliga konsekvenser som ebola får för den kvinnliga befolkningen.

E.  Den informella sektorn inom ekonomin domineras av kvinnor, som drabbats hårt.

F.  Ebola orsakar många missfall eftersom gravida som insjuknar sällan kan fullfölja graviditeten.

G.  Mödrar som ammar sina barn utsätter dem för en stor smittorisk. I sådana fall bör den insjuknade modern få hjälp att övergå till annan uppfödning.

H.  Tillgång till vård för gravida är problematiskt, med tanke på hur invasiv vården är.

I.  I kampen mot ebola har mödrars och barns hälsa skyddats av polioarbetare som arbetar med katastrofinsatserna i Nigeria. En delorsak till att man fick bukt med viruset i Nigeria var att man kopierade de krisinsatscentrum som inrättats i poliobekämpande syfte.

J.  Kvinnor i hälso- och sjukvårdssystemen utsätts för ebola i egenskap av sjuksköterskor, städerskor eller tvätterskor på sjukhus, men de är också genom sin roll i samhället mycket viktiga aktörer för att begränsa ebola, genom att de kan informera, planera motåtgärder och arbeta förebyggande i sina lokalsamhällen.

K.  Kvinnliga sjuksköterskor är i majoritet bland den hälso- och sjukvårdspersonal som infekterats med viruset och dött av det. Den humanitära krisen har krävt sin tribut av hälso- och sjukvårdens inrättningar, utrustning och personal, så att gravida kvinnor gått miste om resurser som det redan råder brist på. Att kvinnor, framför allt gravida kvinnor, inte kan anlita den reproduktiva hälsovårdens tjänster innebär ett stort hot om en framtida katastrof(2).

L.  I flertalet afrikanska samhällen är kvinnorna de primära vårdgivarna, både i hemmen och i samhället, och det är systrar, döttrar, mostrar och fastrar, mödrar och mor- och farmödrar som mest vårdat ebolasmittade anhöriga och därvid utsatt sig själva för stora risker.

M.  Den utbredda förvirringen och de rådande missuppfattningarna om orsakerna till och konsekvenserna av ebola ledde till att virusspridningen vann permanent insteg.

N.  Familjer som äter så kallat bushmeat och jägare som kommer i beröring med infekterat villebråd eller dess blod känner sällan till att konsumtion och beredning är förenade med risker.

O.  Ebola är en katastrof för folkhälsan men har också långvariga psykologiska, sociala och ekonomiska effekter för framför allt kvinnor och flickor. Efter en anhörigs död omgärdas fortfarande kvinnor och flickor av rykten om och fruktan för ebola, t.ex. när det gäller deras arvsrätt och roll som föräldralösa. Stängningen av skolor och tendensen att föräldralösa flickor blir vårdgivare i hushåll ökar risken för en ”förlorad generation” som under långa tider gått miste om formell utbildning, samt risken för tonårsgraviditeter, barnäktenskap och våld mot kvinnor.

P.  Många överlevande möter svårigheter när de återvänder till familjen och lokalsamhället och det kan hända att de blir utstötta och stigmatiserade.

Q.  Det är mestadels kvinnor som sköter begravningsritualerna när deras anhöriga dör i ebola.

R.  Kvinnor som är alltför rädda för att bli smittade slutar anlita medicinsk vård och familjeplaneringstjänster.

S.  Ebolainfektioner i Afrika har ställts i samband med jakt på infekterade vilda djur, såsom fladdermöss och apor, samt med slakt av djuren och beredning av deras kött (så kallat bushmeat).

T.  De europeiska omedelbara hjälpinsatserna i samband med ebolapandemin hade kunnat vara bättre, eftersom det inte fanns någon snabb teknisk hjälp på ort och ställe och medlemsstaterna inte hade tillräcklig beredskap för samarbete och central samordning på EU-nivå.

1.  Europaparlamentet erkänner den roll det internationella samfundet spelat i kampen mot ebola. Det internationella samfundet bör vid utarbetandet av sina ytterligare åtgärdsstrategier ta upp de realiteter som kvinnor och flickor står inför genom riktade insatser. Det är viktigt med en jämn könsfördelning i hälsovårdsteamen och könsuppdelning vad gäller data och forskning. Initiativ för att kvinnor som infekterats med viruset till följd av att de vårdat patienter ska få ökat psykologiskt stöd och hälsovårdsstöd bör främjas.

2.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att främja informations- och upplysningskampanjer som uppmärksammar kvinnor på riskbeteenden som bör undvikas och att sprida korrekt information som bidrar till att minska riskerna för smitta på ett sätt som inte inkräktar på lokala traditioner.

3.  Europaparlamentet betonar att egenmakt för kvinnor bör handla om att kvinnor får medverka vid lokal projektutformning och lokalt beslutsfattande, eftersom en uppbyggnad av mänsklig kapacitet i nuläget, framför allt för kvinnor och flickor, kommer att bidra till återuppbyggnaden av deras samhällen.

4.  Europaparlamentet anser att det är ett stort problem, som ytterligare förvärras på landsbygden, att hälso- och sjukvårdssystemens sönderfall inverkar negativt på mödravården, med tanke på att färre sängar finns tillgängliga, att det saknas yrkesfolk och att det finns risk att (framtida) mödrar hindras från att bege sig till sjukhus när detta är nödvändigt, eller senare avstår från att göra det. Sådana negativa uppfattningar får patienter att hålla sig hemma där de sköts om av kvinnor. Det måste investeras i riktade insatser för gravida så att de kan få fullgod vård och så att det kan skapas förtroendefulla relationer mellan patienter och vårdpersonalen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja sådana insatser ekonomiskt. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater till jämställdhetsintegrering i budgetarbetet i all EU-relevant finansiering, varvid finansiering för kvinnor, barn och sexuell och reproduktiv hälsa med tillhörande rättigheter bör prioriteras.

5.  Europaparlamentet föreslår att de organisationer som bekämpar ebolautbrottet ska använda olika kommunikationsmedel, bland annat dialog på det lokala planet samt radio och tv när de finns att tillgå, för att få med kvinnor i arbetet med att göra allmänheten mer medveten om sjukdomen.

6.  Europaparlamentet betonar att det behövs innovativa, mobila system som kan ge heltäckande garantier för vård i tätorter och på landsbygden och yrkar på att EU konkret ska stödja utbildning och insats av sjuksköterskor, närhälsovårdare och barnmorskor.

7.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att kvinnor i första hand får bli vaccinerade när storskaliga vaccinationskampanjer inleds, eftersom det främst är kvinnor som är utsatta, som ger vård och som ofta är ansvariga för att ta hand om barn.

8.  Europaparlamentet stöder främjandet av smittförebyggande insatser, med särskilt fokus på kvinnor.

9.  Europaparlamentet anser att kampen mot andra sjukdomar som är särskilt farliga för gravida, som malaria, också måste få tillräckliga resurser.

10.  Europaparlamentet betonar att tydliga och omisskänneliga åtgärder behövs där man erkänner att kvinnor har en viktig roll för att skydda sina familjer och lokalsamhällen och för att bryta överföringskedjan. Återhämtningen behöver stimuleras, och åtgärderna kan innebära att involvera kvinnoorganisationer i arbetet med att informera om vikten av hälsovård, såsom sammankomster där man tar upp försiktighetsåtgärder för att förebygga ebola för kvinnor och flickor, utbilda överlevande till sjuksköterskor, städerskor och tvätterskor, samt att se till att all sjukhuspersonal omfattas av lika skydd. Det är även viktigt att kvinnor och män får utförlig information om sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt riskerna med sexuellt umgänge efter tillfrisknande.

11.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i de berörda länderna att vidta nödvändiga åtgärder för att motverka stigmatisering och isolering av kvinnor och flickor vid en anhörigs död och att säkra skyddet av deras grundläggande rättigheter, särskilt arvsrätten och rätten till utbildning.

12.  Europaparlamentet betonar det värdefulla och framgångsrika arbete som utförts av internationella hjälporganisationer och utbyggnaden av decentraliserat projektstöd på det lokala planet så att just kvinnor och flickor kan få bättre tillgång till tillgängliga resurser och så att de, med hjälp av decentraliserade utbildningsstrukturer, erbjuds utsikter till sysselsättning i regionen, något som också förhindrar kompetensflykt av medicinskt sakkunniga från de drabbade områdena.

13.  Europaparlamentet är djupt oroat över att ebola skördar så många offer bland kvinnor och flickor. Om man inte griper sig an könsspecifika frågor kommer det att få negativa effekter för utsikterna till en långsiktig återhämtning, och på jämställdheten i drabbade länder. Överlevande måste återintegreras i samhället, både socialt sett och ekonomiskt, och det är viktigt med bästa hälso- och sjukvårdspraxis och informationskampanjer i de värst virusdrabbade länderna. EU och medlemsstaterna uppmanas att finansiera utbildningsprogram för att hjälpa kvinnor att bli viktiga aktörer när det gäller att sprida information.

14.  Europaparlamentet understryker att man måste inse och åtgärda könsaspekterna av detta slags hälsovårdskris, både med tanke på katastrofinsatserna och återuppbyggnaden på längre sikt.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att beakta, att könsdynamiken kan vara livräddande, bland annat genom målinriktade budskap till kvinnor om att det är viktigt att använda skyddsåtgärder, både i och utanför hemmen.

16.  Europaparlamentet understryker att både kvinnors roll och den verklighet de är ställda inför måste beskrivas exakt i medierna för att inte samhällets seder och bruk avsiktligen ska användas till att förstärka de könsroller som varit en mer eller mindre bidragande orsak till att procentandelen kvinnor som drabbats är oproportionerligt stor.

17.  Europaparlamentet uttrycker oro över att information angående ebola och dess spridning inte når alla, beroende på låg läskunnighet. Det är viktigt med alternativa medel för att sprida information, som till exempel utökad information via radio. Parlamentet noterar en misstro mot myndigheter i drabbade områden och betonar vikten av att nödvändig sjukvård även erbjuds på landsbygden.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att beakta det akuta behovet av resurser till en stärkning av mödravården samt också inverkan på lång sikt av att hälso- och sjukvårdens infrastruktur återuppbyggs, tillsammans med att de drabbade behöver psykologiskt stöd.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och den forskande läkemedelsindustrin att inrikta forskningen och stödet genom Horisont 2020 inte enbart på behoven i världens rika regioner, utan att förlägga tyngdpunkten till tillväxtländerna, med särskild hänsyn tagen till kvinnor, gravida och barn, med det överordnade målet att utvecklingsländerna ska kunna få läkemedel till överkomligt pris mot de sjukdomar som de plågas av.

20.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, även privata företag, att åtgärda de nuvarande bristerna i empirisk forskning och att forska mera kring hur ebola påverkar just kvinnors och flickors liv, samt att nå fram till genomgripande insikter om kvinnors unika roll för att utforma bemötandet av dylika hälsokriser.

21.  Europaparlamentet betonar starkt vikten av att motarbeta ökade spänningar mellan grupper till följd av ebolautbrottet, eftersom det finns risk för mytspridning som skuldbelägger vissa folkgrupper för utbrottet av ebola. Parlamentet uttrycker även sin oro inför barnens väldigt utsatta ställning, inte minst mot bakgrund av att barn till avlidna föräldrar ses som smittobärare och isoleras ifrån samhället och tvingas leva som gatubarn.

22.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att åtgärda den svåra ekonomiska och psykiska kostnad som ebola för med sig för kvinnor och ge kvinnorna egenmakt, så att de kan ta hand om sina familjer, som nu ofta blivit storfamiljer.

23.  Europaparlamentet ser med oro hur ebolautbrottet också försvagar kvinnors försörjningsmöjligheter till följd av en betydande nedgång i det småskaliga jordbruket och handeln sedan virusets utbrott, vilket utsätter kvinnor för än högre smittrisk. Parlamentet noterar även kvinnans roll i förberedelser inför begravningar och betonar vikten av att åtgärda smittriskerna i samband därmed på ett sätt som inte hotar kulturella strukturer.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

26.2.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Anna Maria Corazza Bildt, Viorica Dăncilă, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Elisabeth Köstinger, Vicky Maeijer, Angelika Mlinar, Krisztina Morvai, Maria Noichl, Marijana Petir, Liliana Rodrigues, Jordi Sebastià, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Beatrix von Storch, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Inés Ayala Sender, Linnéa Engström, Eleonora Forenza, Arne Gericke, Constance Le Grip, Dubravka Šuica, Marc Tarabella

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

José Inácio Faria

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN

I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

22.9.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Louis Aliot, Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Nirj Deva, Doru-Claudian Frunzulică, Nathan Gill, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Davor Ivo Stier, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Eleni Theocharous

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Liliana Rodrigues, Estefanía Torres Martínez

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP

I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

25

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea, Charles Goerens, Paavo Väyrynen

ECR

Nirj Deva

EFDD

Ignazio Corrao

ENF

Louis Aliot

GUE/NGL

Lola Sánchez Caldentey, Estefanía Torres Martínez

PPE

Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Davor Ivo Stier, Eleni Theocharous, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

S&D

Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Liliana Rodrigues, Elly Schlein

VERTS/ALE

Heidi Hautala, Maria Heubuch

1

-

EFD

Nathan Gill

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0026.

(2)

http://www.unwomen.org/en/news/stories/2014/9/ebola-outbreak-takes-its-toll-on-women.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy