Förfarande : 2011/0901B(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0296/2015

Ingivna texter :

A8-0296/2015

Debatter :

PV 27/10/2015 - 17
CRE 27/10/2015 - 17

Omröstningar :

PV 28/10/2015 - 7.3
CRE 28/10/2015 - 7.3
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0377

ANDRABEHANDLINGS-REKOMMENDATION     ***II
PDF 652kWORD 288k
14.10.2015
PE 567.628v02-00 A8-0296/2015

om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol

(09375/1/2015 – C8‑0166/2015 – 2011/0901B(COD))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: António Marinho e Pinto

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol

(09375/1/2015 – C8‑0166/2015 – 2011/0901B(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (09375/1/2015 – C8-0166/2015),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1) , en behandling som avsåg framställningen från domstolen, som hade lagts fram för Europaparlamentet och rådet (02074/2011),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 69 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A8-0296/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

Rådets ståndpunkt

Skäl 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(1) Till följd av tribunalens successivt utökade behörighet sedan inrättandet har antalet mål som anhängiggörs vid den stigit ständigt under årens lopp, vilket på sikt leder till en ökning av antalet pågående mål vid tribunalen. Detta påverkar handläggningstiderna.

(1) Till följd av tribunalens successivt utökade behörighet sedan inrättandet har antalet mål som anhängiggörs vid den stigit under årens lopp, vilket på sikt leder till en ökning av antalet pågående mål vid tribunalen. Om inte lämpliga åtgärder av både förfarandemässig och organisatorisk art vidtas, inbegripet en ökning av antalet domare, kan detta påverka handläggningstiderna.

Ändringsförslag    2

Rådets ståndpunkt

Skäl 3

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(3) Den situation som tribunalen befinner sig i har strukturella orsaker som bland annat beror på att unionens olika institutioner, organ och byråer har ökat antalet och mångfalden på sina rättsakter, samt på omfattningen av och komplexiteten i de mål som anhängiggörs vid tribunalen, i synnerhet på områdena konkurrens och statligt stöd.

(3) Den situation som tribunalen befinner sig i har orsaker som bland annat beror på att unionens olika institutioner, organ och byråer har ökat antalet och mångfalden på sina rättsakter, på omfattningen av och komplexiteten i de mål som anhängiggörs vid tribunalen, i synnerhet på områdena konkurrens, statligt stöd och immaterialrätt samt på att relevanta specialdomstolar inte har inrättats i enlighet med artikel 257 i EUF-fördraget.

Ändringsförslag    3

Rådets ståndpunkt

Skäl 5

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(5) Med beaktande av den sannolika utvecklingen av arbetsbördan vid tribunalen bör antalet domare fastställas till 56 vid slutet av ett förfarande i tre steg, varvid det förutsätts att det inte vid någon tidpunkt får sitta fler än två domare i tribunalen som utnämnts på ett förslag av samma medlemsstat.

(5) Med beaktande av utvecklingen av arbetsbördan vid tribunalen bör antalet domare fastställas till 56 vid slutet av ett förfarande i tre steg, det vill säga att två domare ska utses på förslag från varje medlemsstat, varvid det förutsätts att det inte vid någon tidpunkt får sitta fler än två domare i tribunalen som utnämnts på förslag av samma medlemsstat.

Ändringsförslag    4

Rådets ståndpunkt

Skäl 5a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(5a) Tillsättningen av ytterligare domare bör ske på grundval av deras oberoende, opartiskhet och kompetens, med beaktande av deras yrkesmässiga och personliga lämplighet och kunskap om rättssystemen i EU och medlemsstaterna. Vidare bör en jämn könsfördelning säkerställas i domstolens övergripande sammansättning.

Ändringsförslag    5

Rådets ståndpunkt

Skäl 7

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(7) I september 2016 bör behörigheten att döma i första instans i unionens personalmål och de sju domartjänsterna i Europeiska unionens personaldomstol överföras till tribunalen, på grundval av ett framtida lagstiftningsförslag från domstolen.

(7) Såsom domstolen redan har tillkännagett kommer ett andra lagstiftningsförslag att läggas fram där alla närmare arrangemang fastställs för överföringen av Europeiska unionens personaldomstol, däribland dess sju domartjänster och dess personal och resurser.

Ändringsförslag    6

Rådets ståndpunkt

Skäl 8a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(8a) Vid partiell nytillsättning i tribunalen ska medlemsstaternas regeringar gradvis börja utnämna två domare till samma nytillsättning. För att säkerställa en jämn könsfördelning i tribunalen [gemensam förklaring av den ...* ] bör medlemsstaternas regeringar därför sträva efter att välja en kvinna och en man, förutsatt att de villkor och förfaranden som föreskrivs i fördraget iakttas. Enligt artikel 19.2 i fördraget om Europeiska unionen ska domstolen ha minst en domare per medlemsstat. Eftersom detta system redan garanterar en bestämd geografisk balans bör ytterligare domare utses främst på grundval av deras yrkesmässiga och personliga färdigheter och mot bakgrund av deras kunskaper om rättssystemen i Europeiska unionen och dess medlemsstater. Först därefter bör hänsyn tas till deras nationalitet.

 

__________________

 

* EUT: dagen för denna förordnings ikraftträdande.

Ändringsförslag    7

Rådets ståndpunkt

Skäl 9a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(9a) Nitton rättssekreterare bör utses, så att varje domare får ytterligare en rättssekreterare (med beaktande av de nio som tillsattes 2014), vilket är en lösning som redan finns i domstolen.

Ändringsförslag    8

Rådets ståndpunkt

Artikel 1 – led 2a (nytt)

Protokoll nr 3

Artikel 48

 

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(2a) I artikel 48 ska följande punkt läggas till:

 

”2019, innan beslutet om nytillsättning av ytterligare nio domare i tribunalen verkställs, ska en konsekvensbedömning genomföras för att avgöra om det ur arbetsbördessynpunkt är nödvändigt att förstärka den domstolen med dessa nio domare.”

Ändringsförslag    9

Rådets ståndpunkt

Artikel 1 – led 2a (nytt)

Protokoll nr 3

Artikel 48a (ny)

 

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(2b) Följande artikel ska införas:

 

”Artikel 48a

 

En medlemsstats utnämningar ska godtas endast om de avser antingen en kandidat av varje kön när två utnämningar ska ske samtidigt på förslag från den medlemsstaten, eller en kandidat av motsatt kön i förhållande till en domare som fortsätter att tjänstgöra vid tribunalen när utnämningen till den andra domartjänsten på förslag av den medlemsstaten inte sker samtidigt som till den första domartjänsten.”

Motivering

Se punkt 15 i betänkandet om kvinnor i politiskt beslutsfattande (2011/2295(INI)) (Pietikäinen), som antogs i kammaren den 3 februari 2012: ”Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder för positiv särbehandling, även genom bindande lagstiftning, för att få till stånd en jämn könsfördelning i alla styrande organ och vid offentliga utnämningar samt att utveckla verktyg för att övervaka jämställdheten vid nomineringar och val.”

Ändringsförslag    10

Rådets ståndpunkt

Artikel 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

Ämbetstiden för de ytterligare domare i tribunalen som ska utses i enlighet med artikel 48 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol ska vara följande:

Ämbetstiden för de ytterligare domare i tribunalen som ska utses i enlighet med artikel 48 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol ska vara följande:

a) Ämbetstiden för sex av de tolv ytterligare domare som ska utses från och med den …* ska löpa ut den 31 augusti 2016. Dessa sex domare ska väljas genom lottdragning. Ämbetstiden för de övriga sex domarna ska löpa ut den 31 augusti 2019.

a) Ämbetstiden för sex av de tolv ytterligare domare som ska utses från och med den …* ska löpa ut den 31 augusti 2016. Dessa sex domare ska väljas på så sätt att regeringarna i sex medlemsstater utnämner två domare var till den partiella nytillsättningen i tribunalen 2016. Ämbetstiden för de övriga sex domarna ska löpa ut den 31 augusti 2019.

b) Ämbetstiden för tre av de sju ytterligare domare som ska utses från och med den 1 september 2016 ska löpa ut den 31 augusti 2019. Dessa tre domare ska väljas genom lottdragning. Ämbetstiden för de övriga fyra domarna ska löpa ut den 31 augusti 2022.

b) Ämbetstiden för tre av de sju ytterligare domare som ska utses från och med den 1 september 2016 ska löpa ut den 31 augusti 2019. Dessa tre domare ska väljas på så sätt att regeringarna i tre medlemsstater utnämner två domare var till den partiella nytillsättningen i tribunalen 2019. Ämbetstiden för de övriga fyra domarna ska löpa ut den 31 augusti 2022.

c) Ämbetstiden för fyra av de nio ytterligare domare som ska utses från och med den 1 september 2016, valda genom lottdragning, ska löpa ut den 31 augusti 2022. Dessa fyra domare ska väljas genom lottdragning. Ämbetstiden för de övriga fem domarna ska löpa ut den 31 augusti 2025.

c) Ämbetstiden för fyra av de nio ytterligare domare som ska utses från och med den 1 september 2016, valda genom lottdragning, ska löpa ut den 31 augusti 2022. Dessa fyra domare ska väljas på så sätt att regeringarna i fyra medlemsstater utnämner två domare var till den partiella nytillsättningen i tribunalen 2022. Ämbetstiden för de övriga fem domarna ska löpa ut den 31 augusti 2025.

__________________

__________________

* EUT: Vänligen inför ”1 september 2015" eller den dag då denna förordning träder i kraft om den dagen infaller efter den 1 september 2015.

* EUT: den 1 september 2015 eller den dag då denna förordning träder i kraft om den dagen infaller efter den 1 september 2015.

Ändringsförslag    11

Rådets ståndpunkt

Artikel 2a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

Artikel 2a

 

1. Senast [fem år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska domstolen utarbeta en rapport, med hjälp av en extern konsult, till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om tribunalens funktionssätt.

 

Rapporten ska särskilt inriktas på tribunalens effektivitet, om ökningen av antalet domare till 56 varit nödvändig och ändamålsenlig, hur ändamålsenligt resurserna använts samt det ytterligare inrättandet av specialiserade avdelningar och/eller andra strukturella ändringar.

 

Domstolen ska lägga fram lagstiftningsförslag för att ändra sin stadga i enlighet med detta.

 

2. Senast [två år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska domstolen utarbeta en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om möjliga ändringar av behörighetsfördelningen vad gäller förhandsavgöranden i enlighet med artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

MOTIVERING

Inledning och motivering

1 – Europeiska unionens domstol inledde 2011 ett lagstiftningsinitiativ för att ändra sin stadga så att ytterligare tolv domare skulle kunna utses vid tribunalen. Domstolen hävdade då att både antalet mål per domare och handläggningstiden för dem i tribunalen behövde minska. Domstolen reducerade 2013 sin begäran till nio domare, ett antal som rådet, kommissionen och parlamentet godkände. Under ett föregående plenarsammanträde hade dock parlamentet i första behandlingen godkänt tolv ytterligare domare. Rådet utsåg dock aldrig någon av dessa tolv domare, uppenbarligen för att medlemsstaterna inte nådde någon överenskommelse om valet av domare, då varje land ville utse ”sin egen” domare och det antal domare som skulle utses (12) inte motsvarade antalet medlemsstater (28). Därför föreslog domstolen i oktober 2014 att antalet domare i tribunalen skulle fördubblas (med ytterligare 28) i tre etapper, och att personaldomstolen skulle läggas ned. Rådet gick omedelbart med på dessa nya förslag. Detta betänkande rör det nya förslaget.

2 – Den första frågan att ta upp när det gäller domstolens förslag är vilket problem som domstolen vill lösa. Är det ett problem i tribunalen på grund av alltför få domare eller är det ett problem i rådet som inte kan utse ett antal domare som inte motsvarar antalet medlemsstater? Varför räckte det 2013 med nio domare för att lösa problemen i tribunalen när det 2014 plötsligt behövdes 28 och nedläggning av en annan domstol? Tribunalen begärde alltså ytterligare tolv domare 2011, 2013 sade man att det räckte med nio och 2014 att det trots allt behövdes ytterligare 28 domare, liksom att en domstol skulle läggas ned. Ingen kan på allvar tro att en sådan variation i antalet domare har att göra med problemet med icke avgjorda mål i tribunalen. Om det fanns 38 medlemmar i rådet skulle det vara det antalet domare som begärdes, och om det fanns 21 skulle det vara det antalet som begärdes. Det är uppenbart att problemet ligger i rådet, som bara kan genomföra en lösning för tribunalen om lösningen innebär att varje medlemsstat kan utse ”sin egen” domare, även om det antal domare som då blir följden klart överstiger de faktiska behoven i tribunalen (se tribunalens senaste statistik i bilagan).

3 – Europaparlamentet bör därför förkasta rådets ståndpunkt av flera olika skäl. För det första för att det visar en djup ringaktning för de europeiska skattebetalarnas pengar. Vid en tidpunkt när EU beordrar stränga åtstramningsåtgärder för att balansera medlemsstaternas budgetar och uppmanar dem att minska sina offentliga utgifter vore det huvudlöst av EU att öka utgifterna så lättsinnigt, och det skulle tas mycket illa upp av allmänheten i EU. Den föreslagna fördubblingen av domarna skulle leda till att antalet rättssekreterare och assistenter ökade med ett hundratal. Eftersom varje kabinett kostar mer än en miljon euro per år, skulle lönekostnaderna för alla innebära en ökning av EU:s strukturella utgifter med mer än 20 miljoner euro per år.

Medan alla andra institutioner har gått med på att minska antalet anställda med omkring 5 procent och göra nedskärningar i sina budgetar med 0,5 procent är det oförklarligt varför domstolen ska öka sin budget utan något skäl.

En annan anledning för parlamentet att förkasta förslaget för domstolen har att göra med aktningen för själva rättskipningen, i synnerhet prestigen och respekten för domarämbetet. EU bör nämligen inte utse domare på samma sätt som man utser politiska kommissionsledamöter. Domare är inte kommissionärer från medlemsstaterna och bör inte tillsättas som sådana. Domarna bör väljas på grundval av sin tekniska och juridiska kompetens, som garanterar kvaliteten på beslutsfattandet, men de bör också väljas för sina karaktärsegenskaper såsom redbarhet, hederlighet, opartiskhet och förmåga att stå emot alla påtryckningar som de kan utsättas för. De bör kort sagt utses för sitt mod och sitt oberoende. Därför bör inga domare utnämnas på nytt, utan de bör utses för ett enda ämbetstid på nio år. Det finns mycket befogade farhågor om att domare som kan få sin ämbetstid förlängd kan frestas att utöva sitt ämbete så att de tillfredsställer dem som utsett dem för att kunna bli utnämnda på nytt. Även i detta avsnitt om tillsättningar bör vidare en jämn könsfördelning särskilt betonas. Det är inte rimligt att rättvisan i EU till övervägande delen ska skipas av män. Det bör finnas lika många manliga som kvinnliga domare i EU:s domstolar.

4 – Domstolens begäran är vidare inte ett riktigt lagstiftningsförslag, först och främst för att den gjordes genom en vanlig skrivelse till det italienska ordförandeskapet i rådet i oktober 2014. En skrivelse är inte rätt förfarande för att formalisera ett lagstiftningsinitiativ, och även om det vore det, borde förslaget på grund av sitt innehåll betraktas som ett nytt lagstiftningsinitiativ, och ett helt nytt förfarande borde därför inledas. Det som nu diskuteras är inte tillsättningen av ytterligare 12 domare, utan ytterligare 28 domare och nedläggning av en specialdomstol. I fall som det förevarande, när det gäller ett lagförslag med nytt innehåll (eftersom detta är helt nytt och därför aldrig har beaktats tidigare) har hela förfarandets formella lagenlighet skadats (se bifogad skriftväxling om iakttagande av förfarandemässiga skyldigheter). Formen är godtyckets svurne fiende.

5 – En reform av denna art – så djupgående och omfattande – bör dessutom föregås av en konsekvensbedömning som upplyser medlagstiftarna (rådet och parlamentet) om nödvändigheten, omfattningen, kostnaderna och andra konsekvenser. En sådan bedömning har dock aldrig genomförts, trots att domstolen lovat det sedan 2011. Detta lagstiftningsinitiativ lider därför av en uppenbar brist på öppenhet, både internt och externt (se åter bifogad skriftväxling om iakttagande av förfarandemässiga skyldigheter).

Hela lagstiftningsprocessen avslöjar i själva verket att inga av dem som borde ha rådfrågats har fått yttra sig över domstolens förslag (ytterligare 28 domare och nedläggning av personaldomstolen). Kommissionen yttrade sig endast 2011 (över ökningen med 12 domare). Varken domarna i de båda domstolar som direkt berörs av förslaget (tribunalen och personaldomstolen) eller berörd personal har rådfrågats. Hur ska man kunna genomföra en reform som innebär att en domstol ska läggas ned och att antalet domare ska öka till över 28 i den andra, när en institution som automatiskt bör rådfrågas om dessa förslag bara har rådfrågats om en ökning med 12 domare och aldrig har yttrat sig över nedläggningen av personaldomstolen? Räcker det med en skrivelse från EU-domstolens ordförande för att rådet och parlamentet genast och vördsamt ska godkänna allt som föreslås – det vill säga att lägga ned en domstol och fördubbla antalet domare i den andra – utan någon objektiv analys av konsekvenserna, i synnerhet de ekonomiska?

Om detta lagstiftningsförslag antas skulle det innebära ett mycket dåligt föredöme, eftersom det skulle visa på dubbla måttstockar. EU förbehåller sig rätten att onödigt öka sina utgifter samtidigt som man ålägger vissa medlemsstater stränga nedskärningar, inbegripet uppsägningar och lönesänkningar.

6 – Utöver det klandervärda i domstolens förslag skulle det om det verkställdes få allvarliga långsiktiga konsekvenser för unionens rättssystem. Många delar i förslaget (domstolsstruktur, ekonomiska följder) kräver en seriös och opartisk konsekvensanalys och bedömning, vilket inte har skett. Det har inte ens gjorts någon kostnadsnyttoanalys eller någon konsekvensbedömning över huvud taget. Genomförandet av en extern och oberoende bedömning är en förutsättning för att lagstiftaren ska kunna överväga alla konsekvenser av lagstiftningen. Utan denna bedömning bör parlamentet inte gå vidare med att fördubbla antalet domare och lägga ner personaldomstolen. Reformer som dessa bör inte smygas in bakvägen.

Det bör påpekas att personaldomstolen har funnits i över tio år och alltid har framställts som en juridisk framgångshistoria, även av domstolens ordförande själv. Dessutom föreskriver EU-fördragen inrättandet av specialdomstolar, så det är oklart varför personaldomstolen nu plötsligt ska bort. I stället bör man undersöka möjligheten att inrätta nya specialdomstolar, särskilt för varumärken och patent.

Domstolen själv antyder att förslaget att lägga ned personaldomstolen beror på dödläget i rådet om tillsättningar och förnyade utnämningar av sina domare. Precis som i fallet med beslutet att fördubbla antalet domare i tribunalen är skälet till att lägga ner personaldomstolen ännu en gång rådets oförmåga att utse domare, och inte att den domstol som ska avskaffas fungerar dåligt. Eftersom rådet inte kan anpassa sig till verkligheten försöker rådet tvinga verkligheten att anpassa sig efter rådets förstenade arbetssätt.

En nedläggning av personaldomstolen skulle därför innebära att man överger det system med specialdomstolar som föreskrivs i Nice- och Lissabonfördragen, när det är allmänt känt att en specialiserad domstol ger rättskipning av högre kvalitet, för att inte tala om bristen på rättslig grund för avskaffande av en domstol. Fördraget föreskriver ju inrättande och inte avskaffande av specialdomstolar.

7 – Domstolens uppgifter om pågående mål i tribunalen och den genomsnittliga handläggningstiden för dessa mål motsägs av de uppgifter som ordföranden och domarna i tribunalen lämnade vid utfrågningen i Strasbourg inför utskottet för rättsliga frågor efter inbjudan från föredraganden. Rådet har oförklarligt nog totalt ignorerat ett dokument från tribunalen som uttrycker motstånd mot domstolens reformförslag och de förklaringar som gavs i Strasbourg, med hänvisning till fakta och statistik som motsäger det som domstolen lagt fram (se bifogad dokumentation). När två domstolar lägger fram motstridiga fakta är det en elementär försiktighetåtgärd att utreda vilka fakta som är korrekta och vilka som är felaktiga innan något beslut fattas. Tyvärr har inte rådet gjort någon sådan utredning utan har förhastat drivit fram en rättslig reform. Jurister och den europeiska allmänheten kommer svårligen att acceptera ett beslut att fördubbla de 28 domarna i tribunalen när dessa själva motsätter sig denna ökning och hävdar att det räcker med ett fåtal ytterligare tjänstemän för att lösa situationen. Hur som helst har antalet mål i de tre domstolarna nu minskat som en följd av antalet avgjorda mål i domstolarna. Det påstådda akuta behovet av dubbelt så många domare är därför ogrundat.

Produktiviteten i tribunalen har ökat betydligt sedan 2013 och framför allt under 2014, utan att någon ny domare har utsetts. Detta kan bero på att nio nya rättssekreterare har anställts, vilket enbart under 2014 har gjort att fler än 100 mål har kunnat avslutas. Enligt tribunalens egna uppgifter var antalet avgjorda mål under första halvåret 2015 högre än antalet nya mål. Än en gång: Det akuta behov som domstolen så ofta påtalat finns inte längre. En lösning med fler tjänstemän i domstolskansliet och översättningstjänsten och framför allt nitton fler rättssekreterare, så att varje domare får ytterligare en rättssekreterare, med beaktande av de nio som utsågs redan 2014, skulle därför vara att föredra. Denna lösning skulle påtagligt begränsa budgeteffekten av den föreslagna åtgärden och skulle även lätt kunna ändras (se bifogad dokumentation).

8 – Frågan om ersättning för eventuella fördröjningar i tribunalens beslut är en ren dimridå. För ersättningsskyldighet måste i) det föreligga en verklig skada, ii) denna måste härröra från en olaglig gärning (handling eller underlåtande), som iii) är straffvärd och iv) det måste föreligga ett adekvat orsakssamband mellan skadan och den olagliga gärningen. Allt detta ska åberopas och bevisas av den som begär ersättning. Erfarenheterna från domstolsarbetet visar hur svårt det är att få gehör för sådana anspråk. Europadomstolen anser att rätten till ersättning för rättsliga fördröjningar ska utgå först när fördröjningen överstiger fem år. Oss veterligen överskrider inte de pågående målen i tribunalen denna frist, långt därifrån.

9 – Det är förvånande att en reform av denna skala görs utan föregående förberedelser och utan övervägande av konsekvenserna. Hur ska man motivera inför allmänheten att man skapar över 100 högavlönade tjänster (domare, rättssekreterare, assistenter), när det står klart att många av dem, också domarna, inom kort kommer att vara undersysselsatta och inte ha tillräckligt med arbete? Är inte det nya lagstiftningsförslaget en skymf mot de europeiska skattebetalarna, med tanke på att varje domare i tribunalen för närvarande behandlar i genomsnitt 25 mål per år (vilket i genomsnitt är oändligt mycket mindre än i de högre domstolarna i medlemsstaterna)? Med tanke på att tendensen är nedåtgående vad gäller antalet mål, hur många domar kommer varje domare att avkunna varje år? Vilken uppfattning kommer allmänheten att få av EU som ansvarigt för den eventuella ökningen?

I dagens läge begär domstolen att medlagstiftaren utan någon faktisk eller rättslig grund ska besluta om en kostsam och mycket komplex lösning som är svår att ändra.

Det är medlagstiftarens plikt att vidta välavvägda åtgärder som står i proportion till de utmaningar man står inför, med djup respekt för de europeiska skattebetalarnas pengar. Sådana åtgärder måste vara långsiktigt hållbara.

Det nya lagstiftningsförslaget kan, om det skulle antas, skada rättskipningen i EU, EU:s anseende och användningen av europeiska skattebetalares pengar.

Därför har vi kommit fram till följande:

Slutsatser och rekommendationer

På grundval av artiklarna 66.6, 69.1 och 69.2 a, c och d i Europaparlamentets arbetsordning har föredraganden kommit fram till följande slutsatser och rekommendationer:

1 – Att förkasta förslaget att fördubbla antalet domare i tribunalen och avskaffa personaldomstolen, och med avseende på artikel 69.2 a och d bör den ståndpunkt som parlamentet intog vid första behandlingen återinföras. Domstolen bör motivera det exakta antal domare som faktiskt behövs, med beaktande av de sedermera förändrade omständigheterna, nämligen en omvänd tendens när det gäller antalet nya mål och antalet avgjorda mål.

2 – Att förkasta förslaget att avskaffa personaldomstolen, eftersom det saknas rättslig grund i fördraget. I stället bör de domare som redan har utsetts omedelbart installeras och de som saknas bör utses. Det bör inrättas en expertkommitté för att analysera fördelar och nackdelar med en specialdomstol för varumärken, patent och immaterialrätt.

3 – I enlighet med artikel 69.2 c i parlamentets arbetsordning bör 19 rättssekreterare utses, så att varje domare får ytterligare en rättssekreterare (med beaktande av de nio som utsågs redan 2014), vilket är en lösning som redan finns inom domstolen. Även antalet tjänstemän inom domstolskansliet och översättningstjänsten bör ökas.

4 – Parlamentet och rådet bör inrätta en blandad expertkommitté för att analysera hur rättskipningen i unionen fungerar i allmänhet och lägga fram förslag på hur den kan förbättras med beaktande av bland annat följande aspekter:

a) Rekrytering av domare genom ett uttagningsprov som är öppet för meriterade professorer i juridik och jurister vid de högre domstolarna i varje medlemsstat.

b) Tillsättning av varje domare för en ämbetstid på endast nio år som inte kan förnyas eller förlängas.

c) Absolut iakttagande av jämn könsfördelning vid rekrytering av domare.

5 – Alla domstolar i unionen bör nu granskas av Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej) på samma sätt som domstolarna i Europarådets medlemsstater.

Bilagor: för en bättre förståelse av förfarandet bifogas all dokumentation och skriftväxling i detta ärende från början fram tills i dag.

ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av stadgan för Europeiska unionens domstol genom att öka antalet domare i tribunalen

Referensnummer

09375/1/2015 – C8-0166/2015 – 2011/0901B(COD)

Parlamentets första behandling – P-nummer

15.4.2014                     T7-0358/2014

Kommissionens förslag

02074/2011 - C7-0126/2012

Mottagande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen: tillkännagivande i kammaren

9.7.2015

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

JURI

9.7.2015

 

 

 

Föredragande

       Utnämning

António Marinho e Pinto

3.9.2014

 

 

 

Behandling i utskott

24.9.2014

11.11.2014

23.3.2015

14.7.2015

 

15.9.2015

 

 

 

Antagande

8.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

5

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Laura Ferrara, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Julia Reda, József Szájer, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, Angel Dzhambazki, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Constance Le Grip, Stefano Maullu

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jarosław Wałęsa

Ingivande

14.10.2015

(1)

Antagna texter 15.4.2014, P7_TA(2014)0358.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy