BETÄNKANDE om begäran om upphävande av Florian Philippots immunitet

28.1.2016 - (2015/2267(IMM))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Laura Ferrara

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om begäran om upphävande av Florian Philippots immunitet

(2015/2267(IMM))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Florian Philippots immunitet som översändes den 2 september 2015 av Republiken Frankrikes justitieministerium med anledning av det pågående förtalsmålet inför tingsrätten i Nanterre (med referensnr JIJI215000010) och som tillkännagavs i kammaren den 16 september 2015,

–  efter att ha hört Florian Philippot i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013[1],

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0014/2016), och av följande skäl:

A.  De franska rättsliga myndigheterna har begärt att immuniteten för Florian Philippot, ledamot av Europaparlamentet, ska upphävas i samband med ett straffrättsligt förfarande som inletts av ett land utanför Europeiska unionen.

B.  Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

C.  Vidare anges i artikel 9 i det protokollet att Europaparlamentets ledamöter vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

D.  I artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution anges att ”ingen parlamentsledamot får lagföras, eftersökas, arresteras, kvarhållas eller dömas på grund av yttranden han gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete” och att ”ingen parlamentsledamot får i samband med anklagelser om brottmål arresteras eller utsättas för någon annan form av frihetsberövande eller frihetsbegränsande åtgärder”, såvida inte förhandstillstånd har utfärdats av det berörda parlamentet.

E.  Philippot anklagas av regeringen i en icke-medlemsstat, närmare bestämt Qatar, för att ha förtalat detta land i ett radioprogram den 9 januari 2015 och ett TV-program den 19 januari 2015, där han insinuerade att landet finansierar terrorism.

F.  Enligt såväl artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier som artikel 26 i den franska konstitutionen är det förbjudet att inleda varje form av civil- eller straffrättsligt förfarande mot yttranden som en ledamot gjort under utövandet av sitt ämbete.

G.  De bestämmelser i det franska systemet som skyddar folkets företrädare i utövandet av sitt ämbete härrör från 1789 och har sin utgångspunkt i respekten för folkviljan och nödvändigheten för valda företrädare i en demokratisk stat att utöva sitt mandat fritt utan fruktan för rättsliga åtgärder eller inblandning från vare sig den verkställande eller dömande makten[2].

H.  För en ledamot av Europaparlamentet omfattar denna absoluta immunitet inte bara yttranden som gjorts vid parlamentets officiella sammanträden, utan också åsikter som uttryckts i andra sammanhang, till exempel i media, när det finns ”ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot”[3].

I.  Att offentligt uttrycka åsikter om EU:s eller icke-medlemsstaters utrikespolitik ingår bland de uppgifter som tillkommer en ledamot av Europaparlamentet.

J.  Villkoren för att upphäva Philippots immunitet är därför inte uppfyllda.

K.  Artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier bör tillämpas i detta fall, men om en annan bedömning ändå skulle göras – vilket inte är fallet – bör de franska myndigheternas begäran behandlas som en begäran enligt artikel 9 i det protokollet, jämförd med artikel 26.2 i Republiken Frankrikes konstitution, dvs. som en begäran om tillstånd att se till att Philippot anhålls, frihetsberövas eller får sin rörelsefrihet begränsad.

L.  Generellt sett är syftet med den parlamentariska immuniteten att göra det möjligt för den lagstiftande makten att utföra sina konstitutionella uppgifter utan att utsättas för otillbörlig extern påverkan av i synnerhet den verkställande makten[4]. Det är uppenbart att denna princip ska tillämpas även när ett land utanför Europeiska unionen inleder ett straffrättsligt förfarande mot en ledamot som det anklagar för förtal.

M.  Det är därför inte nödvändigt att utreda frågan om fumus persecutionis, dvs. huruvida det bakomliggande målet med det straffrättsliga förfarandet är att skada ledamotens politiska verksamhet.

1.  Europaparlamentet beslutar att inte upphäva Florian Philippots immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de franska myndigheterna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	28.1.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	17 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Mady Delvaux, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jytte Guteland, Heidi Hautala, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Virginie Rozière
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Stefan Eck, Eleonora Evi, Sylvie Goddyn, Andrey Novakov, Younous Omarjee, Gabriele Preuß

• [1]  Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
• [2]  Domen av den 17 december 2002 från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i mål A. mot Förenade kungariket, punkt 47.
• [3]  Domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, punkt 33.
• [4]  Parliamentary Immunity. A Comprehensive Study of the Systems of Parliamentary Immunity of the United Kingdom, France, and the Netherlands in a European Context, Sascha Hardt, Intersentia, Ius Commune Europaeum Series, nr 119, ISBN 978-1-78068-191-7, Maastricht, juli 2013.