Förfarande : 2015/2221(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0033/2016

Ingivna texter :

A8-0033/2016

Debatter :

PV 10/03/2016 - 3
CRE 10/03/2016 - 3

Omröstningar :

PV 10/03/2016 - 7.11
CRE 10/03/2016 - 7.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0093

BETÄNKANDE     
PDF 392kWORD 118k
19.2.2016
PE 569.634v02-00 A8-0033/2016

om bankunionen – årsrapport 2015

(2015/2221(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Roberto Gualtieri

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om bankunionen – årsrapport 2015

(2015/2221(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut(1) (SSM-förordningen),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken om det praktiska genomförandet av demokratiskt ansvarsutkrävande och tillsyn av utövandet av de uppgifter som ECB tilldelats inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanism(2),

–  med beaktande av ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2014 från mars 2015(3),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen [SSM])(4),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens beslut av den 17 september 2014 om genomförandet av åtskillnaden mellan Europeiska centralbankens penningpolitiska funktion och tillsynsfunktion (ECB/2014/39)(5),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens beslut av den 4 februari 2014 om fastställande av de kreditinstitut som är föremål för den samlade bedömningen (ECB/2014/3)(6),

–  med beaktande av Baselkommitténs arbete på senare tid, i synnerhet revideringarna av standardmetoden för kreditrisk och revideringen av mätningen av operativ risk,

–  med beaktande av den samlade bedömning som Europeiska Centralbanken utförde mellan november 2013 och oktober 2014(7),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens förordning (EU) 2015/534 av den 17 mars 2015 om rapportering av finansiell tillsynsinformation(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010(9) (SRM-förordningen),

–  med beaktande av avtalet mellan Europaparlamentet och den gemensamma tillsynsnämnden om det praktiska genomförandet av demokratiskt ansvarsutkrävande och tillsyn av utövandet av de uppgifter som den gemensamma tillsynsnämnden tilldelats inom ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem(10),

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport om färdigställandet av Europas ekonomiska och monetära union,

–  med beaktande av Europeiska kommissionens beslut att hänskjuta Tjeckien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Rumänien och Sverige till Europeiska unionens revisionsrätt (revisionsrätten) för underlåtenhet att genomföra direktivet om återhämtning och resolution av banker (2014/59/EU),

–  med beaktande av rådets uttalande av den 8 december 2015 om bankunionen och övergångsfinansieringsarrangemang för den gemensamma resolutionsfonden,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar – EU:s lagstiftning om finansiella tjänster: konsekvenser och vägen mot en effektivare och mer ändamålsenlig EU-ram för finansiell reglering och en kapitalmarknadsunion(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2015 om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar(12),

–  med beaktande Europeiska systemriksnämndens rapport från mars 2015 om statspappersexponeringar ”Report on the regulatory treatment of sovereign exposures”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2015 ”Mot ett fullbordande av bankunionen” (COM(2015)0587),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 för att inrätta ett europeiskt insättningsgarantisystem (COM(2015)0586),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0033/2016), och av följande skäl:

A.  Bankunionen är en oundgänglig beståndsdel i en monetär union och en avgörande grundsten för en verklig ekonomisk och monetär union (EMU). Deltagande i bankunionen är öppet även för medlemsstater som inte har euron som valuta.

B.  Bankunionen medverkar till att säkerställa stabilitet och återskapa förtroende för banker i euroområdet, öka den finansiella integrationen, bidra till en betydande reducering av risk i det europeiska banksystemet och av moralisk risk, och bidrar samtidigt till att bryta kopplingen mellan statsfinanser och banker och främja riskdelning inom den monetära unionen.

C.  Bankunionen spelar en avgörande roll för finansieringen av investeringar och därmed för tillväxt och skapande av sysselsättning i hela EU.

D.  I en bankunion bör det gemensamma regelverket kompletteras av en gemensam tillsynsmekanism (SSM), en gemensam resolutionsmekanism (SRM) och en hög och enhetlig nivå på skyddet av insättningar och en effektiv finanspolitisk spärr på EU-nivå.

E.  SSM utgör den första pelaren i bankunionen och syftar till att säkerställa en enhetlig och homogen tillsyn av deltagande medlemsstaters banker, skapa lika spelregler på bankmarknaden och bidra till säkerheten och sundheten i kreditinstitut och till stabiliteten i det finansiella systemet samtidigt som mångfalden av kreditinstitut och affärsmodeller i den europeiska banksektorn respekteras.

F.  Hittills har Europeiska centralbanken (ECB) inom ramen för sin tillsynsverksamhet inte tagit tillräcklig hänsyn till proportionalitetsprincipen.

G.  SRM är den andra pelaren i bankunionen och syftar till att säkerställa enhetliga regler och förfaranden och en gemensam beslutsprocess för en ordnad resolution av banker på obestånd som får minimala återverkningar för det finansiella systemet i övrigt, för den reala ekonomin, för vanliga medborgare eller de offentliga finanserna i Europa.

H.  Den tredje pelaren i bankunionen består hittills av en tillnärmning av nationella insättningsgarantisystem (DGS). Det är endast nyligen som kommissionen lagt fram ett förslag till ett europeiskt insättningsgarantisystem som syftar till att successivt säkerställa en enhetlig nivå på skyddet av insättningar och som kommer att bli föremål för medlagstiftarnas beslut under det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

I.  SSM-förordningen och SRM-förordningen kräver att de nya organ som skapas inom ramen för SSM, i synnerhet ECB:s tillsynsnämnd, och inom ramen för SRM, i synnerhet den gemensamma resolutionsnämnden, uppfyller principerna om transparens och ansvarsskyldighet för fullgörandet av sina uppgifter. Dessa organ bör vara ledande exempel i detta avseende och när det gäller teknisk kompetens och integritet.

Den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM)

1.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av SSM som redan från början varit framgångsrik både från en operativ synvinkel och när det gäller kvaliteten på tillsynen och anser att det är en imponerande prestation, särskilt med tanke på hur komplext projektet är och hur lite tid man förfogat över.

2.  Europaparlamentet uppmuntrar en bred representation i bankunionen genom de framtida formerna för involvering och deltagande från icke-deltagande medlemsstaters behöriga myndigheter i enlighet med fastställda rättsliga regler och förfaranden, samt genom ett ökat samarbete med tredjeländer utanför EU. Parlamentet slår ånyo fast att en närmare samordning mellan nationella behöriga myndigheter inom hela EU är avgörande för en effektiv reglering och tillsyn av systemviktiga banker.

3.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet följande när det gäller det operativa upplägget:

a)  Rekryteringsprocessen, som utmynnade i en god balans mellan kvalifikationer, kulturer och kön, vilket därmed bidrog till den överstatliga karaktären hos SSM och det grundliga utbildningsprogrammet för nationella behöriga myndigheter och ECB-personal. Parlamentet betonar dock att ECB:s anställningspraxis lämnar utrymme för förbättringar, särskilt när det gäller antalet korttidskontrakt, kontroller av personalens arbetstider, transparensen i rekryteringsprocessen och viljan att förhandla med fackföreningar. Parlamentet noterar ECB:s meddelande att man utsett sin första tjänstechef (Chief Services Officer) som ska förvalta alla administrativa tjänster, IT-tjänster och personal.

b)  Utarbetandet, på grundval av nationella bästa praxis, av tillsynsmanualen som fastställer gemensamma processer, förfaranden och metoder för att genomföra en tillsynsprocess för hela euroområdet.

c)  Inrättandet av IT-infrastruktur och stödjande analytiska verktyg. Parlamentet betonar vikten av starka och välfungerande IT-system som motsvarar behoven hos SSM:s tillsynsfunktioner. Parlamentet uppmuntrar samordning mellan SSM och nationella tillsynsmyndigheter så att behoven av data kan tillgodoses med hjälp av en enda applikation.

d)  Skapandet av gemensamma tillsynsgrupper och den dialog som de inrättat med kreditinstituten under tillsyn.

e)  Processerna som utarbetats i anslutning till det gemensamma förfarandet (godkännande av kvalificerade innehav, licensiering, passförfaranden och lämplighetsbedömningar).

4.  Europaparlamentet noterar att en mycket betydande andel av arbetet rutinmässigt ägnas åt administrativa förfaranden som krävs i SSM-förordningen och som inte alltid är proportionerliga, och parlamentet är berett att behandla förslag som syftar till att minska den operativa bördan på alla nivåer och att förbättra effektiviteten i SSM-tillsynen, framför allt genom att utnyttja potentialen att förenkla de administrativa förfarandena eller genom att delegera vissa beslut om specifika administrativa frågor inom ramen för klara gränser och riktlinjer.

5.   Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att ECB:s etiska regler har setts över och betonar vikten av effektiva regler för intressekonflikter och garantier för att förhindra att tjänstemän och medlemmar i de beslutande organen utsätts för otillbörlig påverkan av finanssektorn.

6.  Europaparlamentet anser visserligen att den effektivitetsgrad som de gemensamma tillsynsgrupperna har uppnått på mindre än ett år är anmärkningsvärd, men ytterligare förbättringar kan uppnås, bland annat genom att involvera nationella behöriga myndigheter på ett effektivare sätt i beslutsprocessen.

7.  Europaparlamentet noterar de kommentarer som lämnats av de enheter som står under tillsyn om behovet av tidigt planerade tillsynsinsatser för att förbättra deras kvalitet och undvika oönskade följder för bankernas affärsverksamhet och anser att det finns ett stort utrymme för förbättringar i detta avseende.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av att undvika dubbla rapporteringskrav och många olika rapporteringskanaler och mer generellt en onödig administrativ börda på kreditinstitut, särskilt mindre banker, samt av att proportionalitetsprincipen iakttas. Parlamentet efterlyser ökad effektivitet i datainsamlingen som bör följa principen ”bara en gång” och bör undersökas för användbarhet, tillämplighet och proportionalitet.

9.   Europaparlamentet uppmanar ECB att säkerställa att man vid inrättandet av en heltäckande kreditriskdatabas (Analytical Credit Dataset, AnaCredit) särskilt beaktar proportionalitetsprincipen och behovet av att undvika oproportionerligt höga administrativa kostnader, särskilt för mindre institutioner. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att relevanta rapporteringströsklar sätts på en adekvat nivå.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av ett nära samarbete mellan ECB:s generaldirektorat som ansvarar för direkt och indirekt mikrotillsyn och generaldirektoratet som ansvarar för övergripande tillsyn och experttjänster, och framhäver den roll som den senare spelar för att förbättra förståelsen bland enheterna under tillsyn för en gemensam tillsynsmetod som ligger till grund för de konkreta enskilda mikroåtgärderna. Parlamentet framhåller vikten av fullständig organisatorisk åtskillnad mellan SSM-personal och personal vars arbete är en förutsättning för en oberoende penningpolitik.

11.  Europaparlamentet efterlyser en omedelbar och systematisk granskning av samlade bedömningar som har gjorts av institut som står under ECB:s tillsyn, liksom lämpliga metodförbättringar mot bakgrund av lärdomar som dras, i samtliga fall där ett institut har bedömts vara sunt men senare får problem, och där ett institut bedöms vara underkapitaliserat på grundval av ett stresstest som senare visar sig vara i högsta grad orealistiskt. Parlamentet betonar begränsningarna i de nuvarande stresstestmetoderna, som bedömer tredjelandsexponeringar på grundval av bankers interna bedömningar.

12.  Europaparlamentet välkomnar att ECB arbetar med att förbättra ramen för makrostresstester i syfte att integrera mer realistiska dynamiska förhållanden i stresstestmodellerna, ett lämpligt likviditetsstresstest, smittspridningseffekter inom banksystemet, samt den ömsesidiga påverkan på den reala ekonomin och skuggbankssektorn i ett bredare sammanhang.

13.  Europaparlamentet anser att helhetsbedömningen inför lanseringen av SSM var ett avgörande steg för att återskapa det förtroende som gått förlorat under krisåren och öka motståndskraften i euroområdets banksystem genom att förbättra kapitalbasen och öka transparensen. Parlamentet anser att översyns- och utvärderingsprocessen (SREP) och framtida omfattande bedömningar av bankers balansräkningar utgör ett nödvändigt verktyg för att identifiera banker som behöver förstärka sin kapitalisering och minska skuldsättningen.

14.  Europaparlamentet betonar att en ekonomisk återhämtning är på gång men att den – framför allt på grund av en otillräcklig nivå på strukturreformer, konvergens och investeringar och alltför stort beroende av externa faktorer – fortfarande är skör och måttlig, samtidigt som inflationen ligger under målnivån. Parlamentet noterar mot denna bakgrund att påtagliga förbättringar visserligen har kunnat observeras på sistone men att kreditdynamiken fortfarande är dämpad i många jurisdiktioner och att en stor mängd lån för vilka betalningsskyldigheten inte fullgörs tynger många europeiska bankers balansräkningar och begränsar deras kapacitet att finansiera ekonomin.

15.  Europaparlamentet påminner om att möjligheterna att skriva av eller sälja nödlidande lån är avgörande eftersom det frigör kapital som kan finansiera nya lån, särskilt till små och medelstora företag. Parlamentet framhåller behovet av att angripa problemet med nödlidande lån på europeisk nivå, i synnerhet genom att göra det lättare att upprätta företag för tillgångsförvaltning i länder där detta bedöms vara nödvändigt, såsom fallet var med Spanien och Irland.

16.  Europaparlamentet betonar att en effektiv samordning mellan makro- och mikrotillsynsstrategier är avgörande och betonar att SSM helt och hållet är en del av EU:s makrotillsynsram och har fått relevant makrotillsynsansvar, tillsammans med de nationella behöriga myndigheterna och ECB-rådet. Parlamentet betonar behovet av att öka rollen för Europeiska systemrisknämnden (ESRB) i syfte att komplettera nationella tillsynsmyndigheters och SSM:s befogenheter med en EU-övergripande makrotillsynsmyndighet för att se till att makrorisker angrips på det sätt som är bäst för Europa som helhet. Parlamentet anser att makrotillsynspolitiken måste lägga större vikt vid att förhindra stora fluktuationer i finanscykeln. Parlamentet erinrar om att ESRB måste behandla finansmarknadernas höga sammankopplingsgrad och andra systemrisker som påverkar finansmarknadernas stabilitet.

17.  Europaparlamentet instämmer i de uttalanden som har gjorts av höga ECB-tjänstemän om att makrotillsynspolitiken måste lägga större vikt vid att förhindra stora fluktuationer i finanscykeln och inte bara öka motståndskraften mot chocker när de väl inträffar. Parlamentet välkomnar ECB:s studier om hur finansiell stabilitet ska definieras och kräver att verktyg såsom det systemriskindex som diskuteras i Financial Stability Review (november 2015) för att kontrollera systemrisker ska tas fram för att hantera sådana risker.

18.  Europaparlamentet konstaterar att strukturreformerna inom banksektorn, som var avsedda att minska systemriskerna och åtgärda problemet med institut som är för stora för att tillåtas gå omkull, ännu inte har genomförts. Parlamentet begär enträget en lagstiftningsöverenskommelse.

19.  Europaparlamentet noterar att försäkringssektorn blir allt mer involverad i finansiella tjänster och betonar vikten av lika spelregler för att undvika regleringsarbitrage för tillsyns- och konsumentskyddsregler.

20.  Europaparlamentet anser att den globala rörelsen i riktning mot mer bankkapital av högre kvalitet och banker med lägre skuldsättningsgrad är en nödvändig förutsättning för ett sunt banksystem som kan stödja ekonomin och för att undvika en upprepning av de enorma räddningsinsatser som gjordes under krisen. Parlamentet understryker dock att utvecklingen av reglerings-, tillsyns- och annan finanssektorspolitik på global nivå (Financial Stability Board (FSB), Baselkommittén för banktillsyn (BCBS), etc.) inte får inriktas på en viss finansieringsmodell som används i en viss del av världen.

21.  Europaparlamentet noterar att en ökning av kapitalkraven över en viss gräns på kort sikt kan få oavsedda konsekvenser och begränsa bankernas kreditgivningskapacitet, och att denna risk därför måste beaktas när kapitalnivån bestäms. Parlamentet understryker att den ömsesidiga påverkan mellan kapitalkrav och kreditutbud inte är linjär.

22.   Europarlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) genomföra grundliga konsekvensbedömningar när det gäller kapitalkraven i nuvarande och framtida lagstiftning, i synnerhet för att analysera deras inverkan på de finansiella villkoren för små och medelstora företag och mer generellt i den reala ekonomin, samtidigt som balansen mellan kortsiktiga och långsiktiga kapitalkrav beaktas liksom behovet av att säkra den finansiella stabiliteten.

23.  Europaparlamentet påminner om vikten av verktyg som stödfaktorn för små och medelstora företag. Parlamentet föreslår vidare att initiativen för förbättrad finansiering av små och medelstora företag bör utökas till att omfatta nystartade företag, mikroföretag och mid cap-bolag.

24.   Europaparlamentet anser att stabiliseringen av tillsyns- och regleringsramarna är ett viktigt inslag för att återskapa investerarnas förtroende, undvika osäkerhet kring reglerings- och tillsynsåtgärder och stödja tillväxt och finansiell stabilitet. Parlamentet kräver att den befintliga regleringen ska göras mindre komplex på kort sikt och att en gemensam europeisk regelbok om finansiell reglering och konsumenträttigheter ska sammanställas på medellång sikt för att ersätta dagens komplexa och tunga ”siloartade” lagstiftning.

25.  Europaparlamentet välkomnar utvecklandet av en gemensam metod för 2015 års översyns- och utvärderingsprocess (SREP). Parlamentet noterar att många aspekter av denna metod, delvis till följd av att SSM kom igång så snabbt, fastslogs när SREP-cykeln redan var i gång, och anser att processen som leder fram till godkännande av de gemensamma tillsynskraven i samband med riskbedömningen skulle kunna förbättras ytterligare, i syfte att göra resultaten mer robusta och bankernas riskprofiler och kapitalnivåer mer konsekventa. Parlamentet välkomnar att SSM är villigt att arbeta med bankers styrning och i synnerhet med riskhantering, riskaptit och cyberrisker.

26.  Europaparlamentet anser att beräkningen av högsta utdelningsbara belopp för varje enskilda bank i enlighet med artikel 141.6 i kapitalkravsdirektivet är ett viktigt verktyg för att återställa kapitalet och ett alternativ till att krympa balansräkningen. Parlamentet betonar att lagstiftningens brist på tydlighet när det gäller hierarkin mellan den andra pelaren och kapitalbufferterna i förhållande till gränsen för det högsta utdelningsbara beloppet och till andra sanktionsåtgärder inte hindrar SSM från att använda sig av en flexibilitetsmarginal för att undvika lösningar som är för stelbenta och som kan påverka obligationsmarknaden för övrigt primärkapital och de spelregler som ger lika villkor med andra jurisdiktioner.

27.  Europaparlamentet understryker att nationella valmöjligheter och handlingsutrymmen för medlemsstaterna gör det omöjligt för SSM att utarbeta en gemensam och enhetlig tillsynsmetod inom euroområdet så att verkligt lika spelregler kan säkras, och anser att homogeniseringen av praxis och standarder bör gå hand i hand med fullbordandet av de andra två pelarna i bankunionen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang ECB:s offentliggörande av ett förslag till förordning som syftar till att avskaffa omkring 35 nationella alternativ och handlingsutrymmen enligt EU:s bankregelverk samt ett utkast till vägledning för att hjälpa de gemensamma tillsynsgrupperna att fatta mer konsekventa beslut på områden som omfattas av andra identifierade alternativ och manöverutrymmen. Parlamentet anser att ett sådant enhetligt genomförande kräver ett stegvist tillvägagångssätt och bör syfta till att arbeta bort alla existerande barriärer och segmenteringar. Parlamentet är redo att samarbeta på lagstiftningsnivå för att ytterligare förbättra reglerings- och tillsynsharmoniseringen. Parlamentet betonar behovet av en översyn av nationella valmöjligheter och handlingsutrymmen för att garantera lika spelregler i hela bankunionen, inbegripet mellan konglomerat och institut som inte blivit konglomerat som har andelar i försäkringsföretag.

28.  Europarlamentet påminner om att redovisning till verkligt värde när det gäller orealiserade vinster och förluster på exponeringar mot stater som placerats i kategorin ”som kan säljas” inte bara stärker kopplingen mellan banker och stater utan också kan leda till volatilitet i det egna kapitalet. Parlamentet uppmanar ECB att fortsätta att inte tillämpa detta mått tills IFRS 9 börjar tillämpas.

29.  Europaparlamentet framhåller att både Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och kapitalkravsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag), som tillsammans kallas CRR/CRDIV-paketet, antogs av medlagstiftarna innan den gemensamma tillsynsmekanismen upprättades. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram ett förslag om en teknisk anpassning av CRR/CRDIV-paketet så att det överensstämmer med ramen för bankunionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i stället för direktiv använda förordningar (som är tillämpliga direkt för samtliga aktörer i hela EU) som lagstiftningsinstrument för att uppnå en harmoniserad tillämpning i hela EU och i bankunionen.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av det arbete som gjorts för homogeniseringen av beräkningen av riskvägda tillgångar, vilket är avgörande i jämförelsesyfte, och översynen av de interna modellerna för beräkningen av bankernas kapitalkrav. Parlamentet anser att framsteg på detta område, för alla portföljer, är avgörande för att bevara effektiviteten och trovärdigheten i banktillsynen i euroområdet så att bästa praxis för marknads- och kreditriskmodeller kan främjas.

31.  Europaparlamentet välkomnar att SSM antagit fem högnivåprioriteringar för att styra sin tillsyn under 2016. Parlamentet betonar att SSM bör se längre än kreditrisken och ta sig an alla former av bankrisker, inbegripet icke-finansiella risker. Parlamentet betonar att ytterligare steg krävs för att stärka tillsynskontrollen av bankers finansiella portföljer, särskilt finansiella nivå 3-tillgångar, inbegripet derivat. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att minska kopplingarna mellan den reglerade banksektorn och skuggbanksektorn, inte minst genom en minskning av respektive kreditriskexponering.

32.  Europaparlamentet anser att lämplig uppmärksamhet bör fästas vid ökad exponering i form av poster utanför balansräkningen, särskilt för globalt systemviktiga banker. I detta avseende betonar parlamentet behovet av vaksamhet i fråga om skuggbanksektorns utveckling.

33.  Europaparlamentet noterar det arbete som BCBS och ESRB utfört om bankers och andra finansiella mellanhänders exponeringar mot statspapper. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att noggrant och grundligt bedöma möjliga förändringar på medellång sikt av det nuvarande regelverket utan att minska den tillgängliga finansieringen för medlemsstaterna, utan att skapa oavsiktliga marknads- eller konkurrenssnedvridningar och utan att påverka den finansiella stabiliteten, som en del av en samordnad insats på global nivå. Om en omfattande riskreducering ska kunna åstadkommas behöver parallella åtgärder vidtas bland annat för att minska exponeringar mot nivå 2- och nivå 3-tillgångar och säkerställa full konvergens mellan interna värderingssystem för mätning av kreditrisk.

34.  Europaparlamentet betonar att SSM och SRM är ett steg i riktning mot en gemensam marknad för banktjänster, vilket gör gränsöverskridande konsolidering mer attraktiv. Parlamentet anser att det är nödvändigt att införa bedömningar av finansiell stabilitet och resolution i direktivet om kvalificerade innehav för att undvika nya problem med banker som är för stora för att gå omkull till följd av ett ökat antal sammanslagningar och förvärv.

35.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som SSM spelat under den grekiska krisen för att övervaka förhållandena i landets banksektor, för att genomföra en heltäckande bedömning av betydande grekiska institut och för att bidra till fastställandet av återkapitaliseringsbehoven. Parlamentet noterar att återkapitaliseringsbehoven hos grekiska banker enligt SSM:s bedömningar sträcker sig från 4,4 miljarder euro i ett grundscenario till 14,4 miljarder euro i det mest riskabla scenariot, samtidigt som bufferten som planerades enligt programmet var så hög som 25 miljarder euro. Parlamentet begär förtydliganden när det gäller finansiella konsultbolag som oftast anlitades utan offentlig upphandling och som spelade en roll i alla räddningsinsatser i euroområdet genom att erbjuda expertis till trojkan av internationella långivare. Parlamentet efterlyser ökad transparens och redovisningsskyldighet i förfarandet för att anlita sådana företag i syfte att undvika eventuella intressekonflikter som kan uppstå till följd av kopplingar till investeringsfonder och andra leverantörer av finansiella tjänster. Parlamentet uppmanar ECB att omdefiniera sin roll när det gäller stödprogram till en roll som tyst observatör. Parlamentet betonar att akut likviditetsstöd (ELA) är ett viktigt instrument för att skydda finanssystemets stabilitet eftersom det förhindrar att likviditetskriser förvandlas till solvenskriser. Parlamentet konstaterar att ansvaret för tillhandahållandet av akut likviditetsstöd ännu inte fullständigt har överförts till euroområdet. Parlamentet välkomnar de uttalanden som ECB-ordförande Draghi gjorde inför parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor och som pekade på en ordentlig översyn av ELA-ordningen i ljuset av europeiseringen av banktillsynen.

36.  Europaparlamentet anser att ECB:s tillsynsstrategi visserligen bör undvika nationell differentiering men ändå bör återspegla och säkra mångfalden av bankmodeller runt om i EU, inbegripet äkta och sunda ömsesidiga banker, sparbanker och kooperativa banker, och att den bör vara förenlig med proportionalitetsprincipen.

37.  Europaparlamentet anser att transparens gentemot marknadsaktörer och allmänheten, inbegripet kring känsliga ämnen som kapitalmål till följd av SREP-cykeln, tillsynspraxis och andra krav, är avgörande för att säkra lika spelregler mellan enheter under tillsyn, för att skapa sund konkurrens på bankmarknaden och för att undvika att rättslig osäkerhet negativt påverkar bankernas affärsstrategier. Parlamentet betonar att transparens för såväl tillsynsmyndigheter som enheter under tillsyn också är en förutsättning för redovisningsskyldighet eftersom det gör det möjligt för parlamentet och allmänheten att hålla sig informerade om centrala policyfrågor och bedöma förenligheten med regler och tillsynspraxis. Parlamentet efterlyser ökad transparens i beslut och motiveringar inom ramen för den andra pelaren.

38.  Europaparlamentet betonar i detta hänseende att en offentliggjord förteckning över vanliga frågor om SREP skulle kunna vara ett användbart verktyg.

39.  Europaparlamentet välkomnar det effektiva och öppna sätt på vilket ECB hittills har uppfyllt sina krav på redovisningsskyldighet gentemot parlamentet och uppmanar ECB att fortsätta att engagera sig fullt ut i denna bemärkelse och att ytterligare bidra till att förbättra parlamentets kapacitet att bedöma policy och verksamhet inom SSM. Parlamentet välkomnar ECB-ordförandens vilja att ytterligare samarbeta med parlamentet när det gäller ECB:s roll i bankfrågor, i synnerhet inom ramen för globala standardiseringsorgan, såsom FSB.

40.  Europaparlamentet påminner om att offentliga revisioner utgör en integrerad del av mekanismerna för att säkerställa institutionernas redovisningsskyldighet gentemot medborgarna. Parlamentet är därför oroat över det uttalande som kontaktkommittén för cheferna för de högsta revisionsinstitutionerna inom EU och Europeiska revisionsrätten offentliggjorde i juni, där de varnar för uppkomsten av revisionsluckor till följd av överföringen av tillsynsuppgifter från de nationella myndigheterna till SSM i en situation där revisionsrättens revisionsmandat över ECB i dess egenskap av tillsynsorgan är mindre omfattande än de nationella revisionsinstitutionernas mandat över nationella tillsynsmyndigheter. Parlamentet rekommenderar därför att man bör överväga att stärka revisionsrättens revisionsmandat.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av samarbete med gemensamma resolutionsnämnden (SRB), Europeiska bankmyndigheten (EBA) och med andra myndigheter inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS), samtidigt som man fullt ut respekterar uppdelningen av roller och befogenheter och åtskillnaden mellan reglering och tillsyn, vilket bidrar till att skapa förenlighet med EU:s maktbalansstruktur. Parlamentet betonar särskilt att EBA med sitt uttryckliga konsumentskyddsmandat måste genomföra och stärka konsumentskyddsramen för banktjänster, som ett komplement till SSM:s tillsyn, och i unionen i stort.

42.  Europaparlamentet gläder sig över SSM:s trovärdighet på det internationella planet. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att SSM deltar på lämpligt sätt i utformningen av globala regleringsstandarder, särskilt de riktlinjer som förhandlas fram inom ramen för FSB och BCBS.

Den gemensamma resolutionsmekanismen (SRM)

43.  Europaparlamentet välkomnar att den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) skapats på ett effektivt sätt och att nationella resolutionsmyndigheter inrättats i medlemsstaterna.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av att etablera ett effektivt samarbete mellan SRB och de nationella resolutionsmyndigheterna för att SRM ska fungera smidigt. Parlamentet anser att de interna resolutionsgrupperna (IRT) som en motsvarighet till SSM:s gemensamma tillsynsgrupper är en god grund för att organisera samarbetet inom SRM.

45.  Europaparlamentet uppmuntrar till ingående av ett samförståndsavtal om ömsesidigt samarbete och utbyte av uppgifter mellan SRB och ECB såsom gemensam tillsynsmyndighet, för att öka effektiviteten och undvika dubbelrapportering för banker, samtidigt som SRB får tillgång till de SSM-uppgifter som krävs för att man ska kunna fullgöra sitt institutionella mandat. Parlamentet betonar vikten av ett smidigt samarbete mellan SRM och de nationella tillsynsmyndigheterna.

46.  Europaparlamentet betonar att det finns en diskrepans mellan banker som står under direkt tillsyn genom SSM och banker som står under direkt ansvar av SRB (inbegripet gränsöverskridande grupper) och de potentiella följderna när det gäller SRB:s tillgång till information.

47.  Europaparlamentet efterlyser särskilda arrangemang som ska skapas inom kommissionen och mellan SRB och kommissionen för att utforma effektiva förfaranden för beslutsfattande i händelse av resolution.

48.  Europaparlamentet uppmuntrar till att det ingås samarbetsavtal mellan SRB och de nationella resolutionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater och tredjeländer för effektivt ömsesidigt samarbete och informationsutbyte.

49.  Europaparlamentet välkomnar att SRB utarbetar manualer för resolutionsinsatser, i enlighet med relevanta EBA-standarder, som syftar till att främja ett konsekvent, effektivt och proportionellt tillvägagångssätt för resolutionsuppgifter inom SRM.

50.  Europaparlamentet begär att arbetet går framåt som planerat för att upprätta resolutionsplaner och fastställa minimikrav för egna medel och kvalificerade skulder (MREL) för institut inom omfattas av SRM, så att en ordnad resolution av banker på obestånd kan säkerställas med minimala följder för den reala ekonomin och de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast anta den tekniska standarden för tillsyn om MREL, med en hög bindande MREL-standard på åtminstone 8 % för alla SRB-banker, i enlighet med direktivet om återhämtning och resolution av banker (BRRD) (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014)(13), vilken minimerar förlustriskerna för små och medelstora företags ogaranterade insättningar. Parlamentet noterar det pågående arbetet för att genomföra den totala förlusttäckningskapaciteten (TLAC) och uppmanar kommissionen att säkerställa konsekvens med MREL.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma, i ljuset av gjorda erfarenheter och inom ramen för översynen av förordning nr 806/2014, huruvida SRB och de nationella resolutionsmyndigheter har tilläckliga befogenheter för tidigt ingripande och tillräckliga instrument för detta så att det kan förhindras att banker förblöder.

52.  Europaparlamentet betonar att nämnden enligt SRM-förordningen som en prioriterad fråga ska visa omsorg vid fastställandet av resolutionsplaner för systemviktiga institut, bedöma deras möjligheter till resolution och vidta alla nödvändiga åtgärder för att hantera eller undanröja alla hinder för deras resolution. Parlamentet betonar att nämnden har befogenhet att kräva att instituts eller koncerners struktur och organisation ändras, för att vidta åtgärder som är nödvändiga och proportionella för att minska eller undanröja materiella hinder för tillämpningen av resolutionsverktyg och säkerställa möjligheten till resolution för berörda enheter.

53.  Europaparlamentet noterar den dubbla rollen hos nämndledamöter som samtidigt är ledamöter i ett verkställande organ med beslutsfattande funktioner och höga chefer som i den funktionen är ansvariga inför ordföranden, och anser att en utvärdering av denna struktur bör göras före utgången av det nuvarande mandatet.

54.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att fullborda införlivandet av BRRD och betonar vikten av att bestämmelserna genomförs och efterlevs fullt ut.

55.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas ratificering av det mellanstatliga avtalet om överföring av och ömsesidighet för bidrag till den gemensamma resolutionsfonden (SRF), som kommer att innebära att SRM blir fullständigt operativ, även möjligheten att använda bail-in-instrument från och med den 1 januari 2016 enligt den planerade tidsplanen. Parlamentet välkomnar införandet av beräknings- och insamlingsförfaranden för förhandsbidrag till SRF via SRB. Parlamentet beklagar beslutet att inrätta SRF genom ett mellanstatligt avtal snarare än genom unionslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt vidta de åtgärder som krävs för att snabbt integrera det mellanstatliga avtalet i EU-lagen, såsom föreskrivs i artikel 16 i avtalet och i de fem ordförandenas rapport.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att ytterligare minska den rättsliga risken för krav enligt principen ”inte sämre villkor för borgenär”.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in BRRD- och SRM-relaterade bidrag fullständigt, effektivt och i rätt tid på nationell nivå så att de kan överföras till SRF enligt det mellanstatliga avtalet.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med största noggrannhet genomföra den översyn som anges i skäl 27 i den delegerade förordningen (EU) 2015/63 av beräkningen av avgifterna till den gemensamma resolutionsfonden och i synnerhet bedöma om riskjusteringen är lämplig för att säkerställa att riskprofilen för mindre komplexa institut är rimlig.

59.  Europaparlamentet rekommenderar att de olika valmöjligheter som nämnden har till sitt förfogande på grundval av EU-lagstiftning – olika resolutionsverktyg som alternativ till likvidering av banker – övervägs noggrant så att bankkriser kan hanteras effektivt i framtiden och med tanke på vikten av att säkra den finansiella stabiliteten och upprätthålla förtroendet för banksystemet.

60.  Europaparlamentet lyfter fram de skillnader i tidpunkter som finns mellan reglerna om bördefördelning och fullständig bail-in, som retroaktivt har påverkat den faktiska risken för skuldinstrument som har emitterats innan dessa regler trädde i kraft, och definitionen och genomförandet av lämpliga regler för investeringsskydd. Parlamentet uppmanar SRB att genomföra en noggrann bedömning av övergångsperioden och att i enlighet med lagens krav säkerställa att de nya reglerna genomförs med nödvändig proportionalitet och rättvisa. Kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) uppmanas att garantera lämpligt investerarskydd.

61.  Europaparlamentet betonar därför behovet av att snabbt införa en adekvat bryggfinansieringsmekanism, till följd av att det finns nationella avdelningar i SRF, för att ge fonden, om det skulle behövas, tillräckliga resurser under perioden fram tills dess att den fullbordats och säkerställa en faktisk åtskillnad mellan banker och statsskulder. Parlamentet påminner om att Eurogruppen och Ekofin-ministrarna i sitt uttalande av den 18 december 2013 framhävde möjligheten att ha tillgång till antingen nationella källor, uppbackade med bankavgifter, eller till Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM).

62.  Europaparlamentet välkomnar dock den överenskommelse som uppnåtts för att säkra offentlig bryggfinansiering för att bidra till att säkerställa att medlen finns tillgängliga för konkreta resolutionsåtgärder genom nationella resurser.

63.  Europaparlamentet påminner om Ekofin-uttalandet av den 8 december 2015 och åtagandet i detta om att överväga, efter att ratificeringen av det mellanstatliga avtalet, ett fullt införlivande av BRRD och inrättande av bryggfinansieringsarrangemang liksom färd- och tidsplaner för att utveckla en gemensam säkerhetsmekanism som ska underlätta upplåning av SRF och som ska vara helt operativ senast i slutet av övergångsperioden. Parlamentet betonar dock att en gemensam finanspolitisk säkerhetsmekanism endast kommer att användas som en sista utväg om alla åtgärder för att stärka tillsynen och krishanteringen inte skulle bidra till att eliminera risken. Parlamentet påminner om att säkerhetsmekanismen måste vara budgetneutral på medellång sikt och understryker vikten av att undvika moraliska risker. Parlamentet understryker att banksektorn bör förbli ansvarig för återbetalningen genom avgifter på bankerna i alla deltagande medlemsstater, även i efterhand.

Tredje pelaren

64.  Europaparlamentet betonar att, tillsammans med SSM och SRM, är kapaciteten att erbjuda en enhetlig och hög skyddsnivå för insättningar, oberoende av var de finns, en oundgänglig del för att fullborda bankunionen, så att den ömsesidiga kopplingen mellan banker och statsskulder verkligen bryts, insättarnas förtroende återställs, lika spelregler skapas och den finansiella stabiliteten stärks. Parlamentet anser att alla system för skydd för insättningar alltid måste undvika eventuella moraliska risker genom att säkerställa att risktagarna hålls ansvariga för sitt risktagande.

65.  Europaparlamentet välkomnar det paket som kommissionen föreslog den 24 november 2015 om riskdelning och riskminskning i bankunionen. Parlamentet noterar tillvägagångssättet med en gradvis övergång från en återförsäkring av nationella insättningsgarantisystem till ett samförsäkringssystem och slutligen till full försäkring av deltagande nationella insättningsgarantisystem i det stabila läget och enligt det riskbaserade metoden för att beräkna bidragen. Parlamentet ser fram emot att bli involverat i lagstiftningsförhandlingar på grundval av den ståndpunkt som intas.

66.  Europaparlamentet konstaterar att inrättandet av ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) kräver att ett gemensamt regelverk inrättas och att den första och andra pelaren av bankunionen genomförs, samt att BRRD och direktivet om insättningsgarantisystem införlivas av alla deltagande medlemstater, samt ytterligare åtgärder för att uppnå en betydande riskreducering i det europeiska banksystemet. Parlamentet betonar särskilt att bail-in-verktyget kommer att bidra till att införa en systemmekanism för undvikande av risker, vilket i sin tur minskar de moraliska risker som kan uppstå i takt med att garantisystemen blir ömsesidiga. Parlamentet framhäver kommissionens åtagande att ytterligare minska riskerna och säkerställa lika spelregler inom bankunionen.

67.  Europaparlamentet konstaterar att ett välfungerande insättningsgarantisystem som finansieras via bidrag från finanssektorn är ett av de beprövade sätten att förhindra att banker räddas med skattebetalarnas pengar.

68.  Europaparlamentet påminner om att det är kommissionens uppgift att garantera lika spelregler i EU och undvika fragmentering av den inre marknaden.

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och den gemensamma resolutionsnämnden.

RESERVATION

i enlighet med artikel 56.3 i arbetsordningen

Beatrix von Storch

Jag har tagit avstånd från årsrapporten om bankunionen.

När det gäller den gemensamma tillsynsmekanismen ger rapporten en alldeles för positiv bild. Det kommer att ta mycket lång tid innan tillsynen kommer att kunna verka effektivt. Det är helt verklighetsfrämmande att tro att tillsynen redan nu skulle vara i stånd att erkänna de akuta problemen med underkapitalisering i enskilda kreditinstitut eller till och med i hela nationella banksystem.

När det gäller resolutionen har man helt säkert gjort framsteg. Här började man med att inrätta organen och institutionerna. Ändå är man långt ifrån att kunna genomföra bankresolutioner på ett enhetligt sätt i EU och utan att det är skattebetalarna som får stå för notan. Avgörande är här framför allt att den onda cirkeln mellan staters och bankers solvens hittills inte kunnat brytas. I rapporten antyds endast att nollvikten för statspapper snarast måste avskaffas.

Slutligen hävdar man att insättningarna i Europa ska skyddas enhetligt och på en hög nivå. Det är rent önsketänkande. Det finns varken ett högt skydd annat än delvis eller ett skydd som är enhetligt i hela Europa. Den planerade ömsesidiga riskförsäkringen kommer att sänka skyddsnivån i vissa länder. Andra länder kommer att dra nytta. Detta leder bara till en omfördelning och inte till att göra insättningarna säkrare.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

15.2.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

40

16

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gerolf Annemans, Burkhard Balz, Udo Bullmann, Esther de Lange, Fabio De Masi, Markus Ferber, Jonás Fernández, Elisa Ferreira, Sven Giegold, Neena Gill, Sylvie Goulard, Roberto Gualtieri, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Cătălin Sorin Ivan, Diane James, Othmar Karas, Georgios Kyrtsos, Werner Langen, Sander Loones, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Notis Marias, Fulvio Martusciello, Marisa Matias, Costas Mavrides, Bernard Monot, Stanisław Ożóg, Sirpa Pietikäinen, Pirkko Ruohonen-Lerner, Molly Scott Cato, Peter Simon, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Pablo Zalba Bidegain, Marco Zanni, Sotirios Zarianopoulos

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Enrique Calvet Chambon, Mady Delvaux, Bas Eickhout, Marian Harkin, Ramón Jáuregui Atondo, Rina Ronja Kari, Thomas Mann, Eva Paunova, Michel Reimon, Antonio Tajani, Beatrix von Storch

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Lucy Anderson, Andrey Kovatchev, Adam Szejnfeld

(1)

EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.

(2)

EUT L 320, 30.11.2013, s. 1.

(3)

https://www.bankingsupervision.europa.eu/ecb/pub/pdf/ssmar2014.sv.pdf.

(4)

EUT L 141, 14.5.2014, s. 1.

(5)

EUT L 300, 18.10.2014, s. 57.

(6)

EUT L 69, 8.3.2014, s. 107.

(7)

https://www.bankingsupervision.europa.eu/banking/comprehensive/2014/html/index.en.html.

(8)

EUT L 86, 31.3.2015, s. 13.

(9)

EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.

(10)

EUT L 173, 12.6.2014, s. 149.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2016)0006.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2015)0238.

(13)

EUT L 173,12.6.2014, s. 190

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy