Förfarande : 2014/2205(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0043/2016

Ingivna texter :

A8-0043/2016

Debatter :

PV 14/04/2016 - 5
CRE 14/04/2016 - 5

Omröstningar :

PV 14/04/2016 - 7.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0137

BETÄNKANDE     
PDF 460kWORD 177k
26.2.2016
PE 541.481v02-00 A8-0043/2016

om den privata sektorn och utveckling

(2014/2205(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Nirj Deva

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den privata sektorn och utveckling

(2014/2205(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna (COM(2014)0263) och rådets slutsatser om detta av den 23 juni 2014 och 12 december 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Ett anständigt liv för alla (COM(2013)0092) och rådets slutsatser om detta av den 25 juni 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637) och rådets slutsatser om detta av den 14 maj 2012,

–  med beaktande av den handlingsplan för privata investeringar som kan bidra till ett uppnående av målen om hållbar utveckling och som ingår i Unctads rapport om investeringar i världen från 2014(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om att främja utveckling genom ansvarsfulla affärsmetoder, inklusive utvinningsindustrins roll i utvecklingsländerna(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2015 om finansiering för utveckling(4) och då i synnerhet sin uppmaning till den privata sektorn om att anpassa sig till målen för en hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om äganderättens, egendomsägandets och förmögenhetsskapandets roll när det gäller att utrota fattigdom och främja hållbar utveckling i utvecklingsländerna(5),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om verksamheten inom EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete från inrättandet till utgången av juli 2014 (COM(2014)0733),

–  med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet av den 2 mars 2005 och handlingsprogrammet från Accra av den 4 september 2008,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2014: Ändamålsenligheten i att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med lån från finansinstitut för att stödja EU:s externa politik,

–  med beaktande av Busanpartnerskapet för ett effektivt utvecklingssamarbete från den 1 december 2011(6), särskilt punkt 32 om vikten av att erkänna den privata sektorns centrala roll när det gäller att driva på innovation, välstånd, inkomster och sysselsättning, samt att mobilisera inhemska resurser och på så sätt bidra till minskad fattigdom,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om offentlig-privat(7) samarbete och det partnerskap för välstånd(8) som bildades genom Busaninitiativets byggsten för den privata sektorn,

–  med beaktande av slutdokumentet The future we want från Förenta nationernas Rio+20‑konferens om hållbar utveckling den 20–22 juni 2012(9),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter(10),

–  med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ och OECD:s riktlinjer för multinationella företag: Complementarities and Distinctive Contributions(11),

–  med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling(12),

–  med beaktande av Afrikanska utvecklingsbanksgruppens strategi för utveckling av den privata sektorn 2013–2017 med titeln: Supporting the transformation of the private sector in Africa(13),

–  med beaktande av ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik(14),

–  med beaktande av Unidos Limadeklaration om vägen mot en inkluderande och hållbar industriell utveckling(15),

–  med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete,

–  med beaktande av artikel 9.2 b i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som fastställer krav på att säkerställa att enskilda enheter som erbjuder anläggningar och service dit allmänheten äger tillträde beaktar alla aspekter av tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning(16),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

–  med beaktande av den globala utvecklingsramen för tiden efter 2015, i vilken den privata sektorns roll som den viktigaste samarbetspartnern i genomförandet av insatser och i övergången till en grön ekonomi framhålls,

–  med beaktande av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull markförvaltning från 2010(17),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för internationell handel (A8-0043/2016), och av följande skäl:

A.  Den offentliga sektorns roll är grundläggande för att nå målen om hållbar utveckling. Den privata sektorn är en motor för skapande av välstånd och ekonomisk tillväxt i alla marknadsekonomier och svarar för 90 % av sysselsättningen och inkomsterna i utvecklingsländerna. Enligt FN står den privata sektorn för 84 % av utvecklingsländernas BNP och kan utgöra en hållbar grund för inhemsk resursmobilisering, vilket leder till ett minskat bidragsberoende så länge sektorn regleras ordentligt, följer principerna för mänskliga rättigheter och miljöstandarder och är kopplad till konkreta långsiktiga förbättringar för den inhemska ekonomin, en hållbar utveckling och minskad ojämlikhet.

B.  Enligt FN:s utvecklingsprograms fattigdomsindex tjänar 1,2 miljarder människor mindre än 1,25 amerikanska dollar per dag. Ojämlikheterna ökar och utgör, tillsammans med fattigdomen, ett av de största hoten mot den globala stabiliteten.

C.  Det finns ett tydligt samband mellan utvecklingen av en stark tillverkningsindustri och marknadens bidrag till fattigdomsminskningen: om förädlingsvärdet för tillverkningsindustrin ökar med 1 % per capita minskar antalet personer som lever i fattigdom med nästan 2 %(18).

D.  Behovet av investeringar i utvecklingsländerna är mycket stort och beräknas uppgå till 2,4 biljoner amerikanska dollar mer per år än i dag. Privat finansiering kan komplettera, men inte ersätta, offentlig finansiering.

E.  FN utnämnde 2012 till kooperationernas år för att understryka deras roll för att säkra utvecklingen, stärka människors egenmakt, öka den mänskliga värdigheten och bidra till att nå millenniemålen för en hållbar utveckling. Den kooperativa sektorn i världen har cirka 800 miljoner medlemmar i över 100 länder och beräknas omfatta över 100 miljoner arbetstillfällen globalt.

F.  Mikroföretag och små och medelstora företag, vilka utgör ryggraden i alla marknadsekonomier, åläggs mycket större regleringsbördor i utvecklingsländer än inom EU. I utvecklingsländerna verkar de flesta av dem inom den informella ekonomin, som präglas av osäkerhet och inom vilken de saknar rättsligt skydd, arbetsrättigheter och tillgång till finansiering. Enligt Världsbankens rapport Doing Business 2014 är regleringsbördan i själva verket störst i de fattigaste länderna(19).

G.  Industrialisering (i synnerhet genom utveckling av lokala små och medelstora företag) och små och medelstora industrier, är en drivkraft för välbefinnande och utveckling.

H.  I FN:s förklaring om rätten till utveckling från 1986 bekräftas att utveckling är en grundläggande mänsklig rättighet. I förklaringen fastställs ett människorättsbaserat synsätt som karaktäriseras av förverkligandet av alla mänskliga rättigheter (ekonomiska, sociala, kulturella, civila och politiska). I förklaringen fastställs även att det internationella samarbetet ska stärkas.

I.  Utländska direktinvesteringar kan bidra till uppnåendet av milleniemålen för en hållbar utveckling, vilket återspeglas i Unctads förslag om investeringar i millenniemålen (en handlingsplan för att främja bidragen till den privata sektorn(20)), om direktinvesteringarna regleras på rätt sätt och kopplas till konkreta förbättringar i den inhemska ekonomin, i synnerhet när det gäller överföringar av teknik och skapandet av utbildningsmöjligheter för den lokala arbetskraften, inklusive kvinnor och ungdomar.

J.  Importtullar spelar en avgörande roll för de statliga inkomsterna och gör det möjligt för nya branscher att växa fram på utvecklingsländernas egna inhemska marknader. Importtullar på bearbetade jordbruksprodukter kan skapa utrymme för ett mervärde och jobbskapande inom landsbygdsekonomier, samtidigt som de främjar livsmedelssäkerheten.

K.  I utvecklingsländerna finns 60 % av arbetstillfällena inom den informella sektorn i mikroföretag och små och medelstora företag, men 70 % av dessa företag saknar finansiering från finansinstitut, trots att de skulle behöva det för att växa och skapa arbetstillfällen.

L.  Av de 100 största ekonomiska aktörerna i världen är 51 företag och de 500 största multinationella företagen svarar för närmare 70 % av världshandeln.

M.  Det genomsnittliga förädlingsvärdet per capita för tillverkningsindustrin är 10 gånger högre i industriländer än i utvecklingsländer och 90 gånger högre än i de minst utvecklade länderna(21),

N.  Skatteutrymmet i utvecklade länder och utvecklingsländer begränsas i realiteten av kraven från globala investerare och finansmarknader. Enligt internationella valutafonden påverkas i synnerhet utvecklingsländerna av företagens skatteflykt, och de är mer beroende av inkomstskatter från företag som inkomstkälla än vad OECD-länderna är. EU:s medlemsstater tillämpar i stor utsträckning förfaranden som gör det lättare för transnationella företag och enskilda att smita undan skatt.

O.  Den högnivåpanel som ger råd åt FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon om utvecklingsagendan för perioden efter 2015 rådfrågade koncerncheferna för 250 företag (med en årsomsättning på 30 biljoner dollar) från 30 länder och drog slutsatsen att hållbarhet måste vara en integrerad del av företagens strategier för att de ska kunna utnyttja affärsmöjligheterna i samband med hållbar tillväxt. Den privata sektorns beredvillighet att bidra till en hållbar utveckling hindras ofta av bristen på tydliga modeller för företag att ingå partnerskap med den offentliga sektorn. Den privata sektorn har potential att tillhandahålla varor och tjänster till fattiga samhällen och befolkningar, vilket leder till minskade kostnader, ökade valmöjligheter samt produkter och tjänster som är skräddarsydda efter deras specifika behov, samt bidrar till spridningen av miljömässiga och sociala skyddsmekanismer och standarder.

P.  I brist på en allmänt vedertagen definition kan offentlig-privata partnerskap definieras som överenskommelser mellan flera privata aktörer, offentliga organ eller civilsamhällesorganisationer för att uppnå samhällsmål av ömsesidig nytta genom ett utbyte av resurser och/eller expertkunskaper.

Q.  De europeiska instituten för biståndsfinansiering, en grupp med 15 bilaterala institutioner som spelar en viktig roll för att ge långsiktig finansiering till den privata sektorn i utvecklings- och reformeringsekonomier, har som mål att investera i företag som ger en rad olika utvecklingseffekter, allt ifrån tillhandahållande av tillförlitlig elförsörjning och rent vatten till att ge små och medelstora företag tillgång till marknader för små jordbruk.

R.  Offentlig-privata partnerskap har i flera decennier varit vanliga i utvecklade länder, framför allt i Europa och Förenta staterna. I dag används de allmänt av de flesta biståndsgivare i utvecklingsländerna och svarar för cirka 15–20 % av de totala infrastrukturinvesteringarna.

S.  Fortfarande är 2,5 miljarder människor, de flesta kvinnor och unga, utestängda från företagsvärlden, den formella finanssektorn och möjligheten att äga fastigheter och mark. Det finns en stadig könsklyfta på mellan sex och nio procentenheter när det gäller inkomsterna i utvecklingsländer. Social dialog är ett betydelsefullt sätt att stödja jämställhet på arbetsplatsen och vända mönstret med underrepresentation inom företagen i utvecklingsländerna.

T.  Väl utformade och effektivt genomförda offentlig-privata partnerskap kan mobilisera långsiktig privat och offentlig finansiering, skapa tekniska och affärsmässiga innovationer och ha inbyggda mekanismer som säkerställer att sådana partnerskap hålls ansvariga för utvecklingsresultaten.

U.  De offentlig-privata partnerskapen i utvecklingsländerna har hittills i första hand varit inriktade på energi-, infrastruktur- och telekommunikationsbranscherna, medan de potentiella möjligheterna inom sektorer såsom jordbruk, utbildning, grön teknik, forskning och utveckling, hälsovård och äganderätt till stor del förblir outnyttjade.

V.  Närmare två tredjedelar av Europeiska investeringsbankens (EIB) utlåning till AVS‑länderna under de senaste tio åren har varit inriktad på verksamheter inom den privata sektorn. EIB:s Cotonouinvesteringsfacilitet har vunnit anseende som en unik, riskbärande revolverande fond för finansiering av högriskinvesteringar som ska främja utvecklingen av den privata sektorn.

W.  Trots att 45 miljoner nya arbetssökande kommer ut på utvecklingsländernas arbetsmarknader varje år(22) uppger 34 % av företagen i 41 länder att de inte kan hitta de arbetstagare de behöver.

X.  I agendan för förändring betraktas kombinerad finansiering som ett viktigt instrument för att få fram ytterligare resurser genom att kombinera EU-bidrag med lån eller kapital från offentliga och privata finansiärer. I revisionsrättens särskilda rapport 16 (2014) om att kombinera bidrag kom man dock fram till slutsatsen att i nästan hälften av de undersökta fallen var det inte uppenbart att bidragen var berättigade, för ett antal av dessa fall fanns det tecken på att investeringarna skulle ha gjorts även utan EU-bidraget.

Y.  Tillverkningsindustrin, med 470 arbetstillfällen runtom i världen 2009 och cirka en halv miljard jobb 2013(23), ger stora möjligheter för sysselsättning och skapande av välstånd samt för att erbjuda bra och högkvalitativt arbete.

Z.  Förmögenheterna i världen koncentreras i allt större utsträckning till en liten, rik elit och den rikaste procenten beräknas äga mer än hälften av världens tillgångar 2016.

AA. Rättvisa och progressiva skattesystem med kriterier för välstånd och social rättvisa spelar en nyckelroll för att minska ojämlikheterna genom att åstadkomma en omfördelning från höginkomsttagande medborgare till de mest behövande i ett land.

En långsiktig strategi för samarbete med den privata sektorn

1.  Europaparlamentet påpekar att den privata sektorns investeringar i utvecklingsländer kan bidra till att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling om de regleras ordentligt. Parlamentet välkomnar och instämmer i rådets slutsatser av den 12 december 2014 om en större roll för den privata sektorn inom utvecklingssamarbetet. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att hjälpa den privata sektorn att, vid sidan om andra statliga och icke-statliga biståndsorganisationer och inkluderande företagsmodeller såsom kooperativ och sociala företag, bli en verklig partner i arbetet för en inkluderande och hållbar utveckling inom ramen för FN:s mål för en hållbar utveckling. Detta kräver att den privata sektorn åtar sig att verka för ett gott styre, minskad fattigdom och skapande av välstånd genom hållbara investeringar samt för att minska ojämlikheterna, främja mänskliga rättigheter och miljöstandarder och öka egenmakten hos lokala ekonomier. Parlamentet understryker att de privata och offentliga aktörernas olika roller måste vara helt klara och erkännas av alla inblandade parter.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att aktivt engagera sig i diskussionerna om 2030-agendan, samtidigt som man erkänner mångfalden inom den privata sektorn och de utmaningar som det innebär att utrota fattigdomen bland de mest marginaliserade och de som är svårast att nå. Parlamentet anser att man i EU:s politik för att involvera den privata sektorn i utvecklingen behöver specificera vilken privat sektor man riktar sig till.

3.  Europaparlamentet understryker att framtida partnerskap inom 2030-agendan för hållbar utveckling i större utsträckning måste fokusera på att motverka fattigdom och ojämlikhet. Parlamentet påminner om att offentligt utvecklingsbistånd måste fortsätta att spela en central roll för att utrota alla former och fattigdom och möta grundläggande sociala behov i utvecklingsländer, och får inte ersättas av privat finansiering. Parlamentet erkänner att det finns möjligheter att stärka privat finansiering genom officiellt utvecklingsbistånd under förutsättning att man uppfyller krav på transparens, ansvarighet, ägande och samordning med ländernas prioriteringar och en hållbar skuldförvaltning.

4.  Europaparlamentet efterlyser mer offentliga investeringar i offentliga tjänster som är tillgängliga för alla, i synnerhet inom transportsektorn och för att skapa tillgång till dricksvatten, hälsovård och utbildning.

5.  Europaparlamentet anser att de privata och offentliga sektorerna är som mest effektiva när de samarbetar för att skapa en miljö som främjar investeringar och företagande samt lägger grunden för ekonomisk tillväxt. Parlamentet understryker att alla partnerskap och allianser med den privata sektorn måste grundas på gemensamma värdeprioriteringar så att företagens affärsmål anpassas till EU:s utvecklingsmål och följer internationella standarder om utvecklingseffektivitet. Parlamentet anser att de måste utvecklas och ledas tillsammans med de aktuella partnerländerna så att risker, ansvarsområden och vinster delas. De måste också vara kostnadseffektiva och ha precisa utvecklingsmål, regelbundna milstolpar och tydlig ansvarighet och öppenhet.

6.  Europaparlamentet välkomnar utländska privata investeringar i utvecklingsländer för att skynda på den inhemska utvecklingen. Parlamentet betonar vidare betydelsen av att uppmuntra ansvarstagande investeringar som ger stöd till lokala marknader och bidrar till att motverka fattigdomen.

7.  Europaparlamentet stöder det arbete som de europeiska instituten för biståndsfinansiering gör då dess medlemmar bidrar med kapital till företag i utvecklingsländer genom direktinvesteringar till företag, samt indirekt genom att avsätta kapital till lokala affärsbanker och riskkapital till tillväxtmarknader, med fokus på mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att gynna denna typ av program genom sin finansiering och sitt samarbete, eftersom den privata sektorn är av yttersta vikt i utvecklingsländerna.

8.  Europaparlamentet vill att det tas fram effektivare standarder för öppenhet och ansvarsskyldighet för EU:s teknikföretag i samband med export av teknik som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter, underlätta korruption eller motarbeta EU:s säkerhetsintressen.

9.  Europaparlamentet betonar att EU:s områden för handels-, investerings-, säkerhets- och utvecklingspolitik är sammankopplade och får direkta effekter i utvecklingsländerna. Parlamentet påminner om att artikel 208 i Lissabonfördraget innehåller principen om en konsekvent politik för utveckling, vilken innebär att utvecklingssamarbetets mål måste beaktas i sådan politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna. Parlamentet vill att all handels- och investeringspolitik ska utvärderas utifrån dess utvecklingseffekt, i synnerhet när det gäller universell tillgång till varor och tjänster av allmänt intresse. Parlamentet understryker betydelsen av att förbättra kapitlen om hållbar utveckling i alla framtida bilaterala handelsavtal i syfte att inkludera effektiva rapporteringsordningar för den privata sektorn.

10.  Europaparlamentet betonar behovet av att undersöka hur den privata sektorn kan integreras ytterligare i den europeiska grannskapspolitiken för att hjälpa till att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen i Europas grannländer, till exempel genom att dela kunskap och ge tillgång till kapital.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja, stödja och finansiera offentlig-privata partnerskap som en första möjlighet samt att införa obligatoriska och allmänt tillgängliga bedömningar av effekterna på fattigdomen och samhället när utvecklingsprogram genomförs tillsammans med den privata sektorn.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att inkludera ett formellt samråd med civilsamhällets organisationer och de samhällen som direkt och indirekt påverkas av utvecklingsprojekt.

13.  Europaparlamentet framhåller de enorma möjligheter att uppnå ett EU-mervärde som kan skapas genom partnerskap med den privata sektorn, i nära samordning med medlemsstaterna och berörda internationella organisationer, som i många fall har bevisad erfarenhet av att arbeta tillsammans med den privata sektorn. Parlamentet understryker att en fullt fungerande marknadsekonomi, som bygger på rättsstatsprincipen, fortsätter att vara en betydande drivkraft för ekonomisk och social utveckling och betonar att EU:s utvecklingspolitik bör återspegla detta.

14.  Europaparlamentet välkomnar ramen för affärsengagemang med FN, där det understryks att en robust privat sektor som ger ekonomisk tillväxt är avgörande för att nå målen om en hållbar utveckling och att den privata sektorn ger viktiga bidrag till delade ekonomiska, sociala och miljömässiga framsteg.

15. Europaparlamentet välkomnar den privata sektorns deltagande i OECD:s högnivåforum för biståndseffektivitet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang särskilt innovativa sätt att öka utvecklingsfinansieringen från den privata sektorn och den gemensamma Busanförklaringen från 2011 om att öka och utvidga det offentlig-privata samarbetet för bred, inkluderande och hållbar tillväxt.

16.  Europaparlamentet välkomnar att andelen obundet, bilateralt bistånd stadigt har ökat, men uttrycker sin oro över fortsatta formella och informella former av bundet bistånd(24). Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra det åtagande de gjorde vid det europeiska samförståndet om utveckling om fortsatt avbindning av bistånd, utöver gällande OECD-rekommendationer. Parlamentet betonar att det finns en tillväxtskapande potential i ytterligare avbindning av bistånd, vilket skulle gynna lokala branscher i utvecklingsländer. Parlamentet kräver en höjning av det reella biståndet och en hållbar uppbyggnad av de regionala och lokala värdekedjorna samt större egenmakt för lokala aktörer och en fokusering på uppbyggande av hållbara regionala/lokala värdekedjor. Parlamentet betonar betydelsen av lokalt och regionalt ägande och av partnerländers egna nationella strategier och reformagendor, samt av att utvecklingsprojekt inkluderas och att ett mervärde skapas genom att säkra lokala försörjningskedjor. Parlamentet anser att utvecklingspolitiken spelar en viktig roll för att bekämpa grundorsakerna till de rådande migrationsströmmarna till EU.

17.  Europaparlamentet erkännar att alla länder, men i synnerhet utvecklingsländer, har rätt att införa tillfälliga kapitalbegränsningar för att förhindra en ekonomisk kris till följd av kortfristiga och volatila flöden av privat kapital. Parlamentet vill se att inskränkningar av denna rätt tas bort från alla handels- och investeringsavtal, inklusive inom Världshandelsorganisationen.

18.  Europaparlamentet påpekar att EU måste beakta tillgängligheten vid sitt stöd till den privata sektorn eftersom en utestängning av en stor del av befolkningen, till exempel personer med funktionsnedsättning, innebär att en icke-försumbar marknad undanhålls från de privata företagen.

Stöd till lokala, privata aktörer i utvecklingsländerna

19.  Europaparlamentet framhåller att regleringsbördan för mikroföretag och små och medelstora företag i utvecklingsländerna är betydligt tyngre än för motsvarande företag inom EU och att de saknar rättsligt skydd och äganderätt, samt är verksamma inom den osäkra informella ekonomin. Parlamentet understryker därför betydelsen av markregistreringssystem. Den lokala privata sektorn i utvecklingsländerna måste främjas genom till exempel tillgång till finansiering och främjande av företagande. Kommissionen, andra biståndsgivare och utvecklingsorgan uppmanas att öka sitt stöd för att bygga upp de inhemska små och medelstora företagens kapacitet.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja nationellt ägda utvecklingsstrategier för att utforma den privata sektorns bidrag till utveckling inom en utvecklingsram som fokuserar på inhemska kooperativ, mikroföretag och små och medelstora företag, i synnerhet småskaliga jordbruk, eftersom de erbjuder störst potential för att driva på en rättvis utveckling i länderna.

21.  Europaparlamentet understryker behovet av att öka stödet för partnerskap med utvecklingsländer i syfte att modernisera deras utvecklingsram genom att skapa en bra miljö för privata initiativ, erbjuda stödmekanismer för företag och samtidigt hitta rätt balans mellan att skapa en omgivning som främjar investeringar och skyddar offentliga intressen och miljön genom reglering. Parlamentet noterar att det finns ett behov av att upprätta tillförlitliga banksystem och skatteförvaltningar i utvecklingsländer som kan erbjuda tillräcklig ekonomisk styrning och förvaltning för offentliga och privata medel. Parlamentet uppmanar partnerländernas regeringar att införa en tidsfristklausul så att onödiga regler kan upphävas och påpekar att lagstiftningen bör bli föremål för konsekvensbedömningar för att bedöma negativ påverkan på sysselsättningen och hot mot miljöstandarder.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka utvecklingsländernas kapacitet att mobilisera inhemska inkomster för att bekämpa skatteundandragande, korruption och illegala finansiella flöden, och i synnerhet för att hjälpa de minst utvecklade länderna och instabila stater att bygga upp mer effektiva och stabila statliga institutioner genom bland annat utveckling av rättvisa och effektiva skattesystem. Parlamentet uppmanar i detta syfte EU att uppgradera sitt ekonomiska och tekniska stöd till utvecklingsländer för att säkerställa större öppenhet och ökat ansvarstagande. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater, alla berörda organisationer samt de utvecklade länder och utvecklingsländer som har undertecknat Busanpartnerskapet för ett effektivt utvecklingssamarbete att uppfylla sina åtaganden om att öka insatserna för att bekämpa korruption och illegala finansiella flöden.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens GD Internationell utveckling och samarbete att tillsammans med GD Näringsliv etablera regionala stödstrukturer för små och medelstora företag och mikroföretag i utvecklingsländer, med Enterprise Europe Network som modell, för att hjälpa dem in i den legala ekonomin, få tillgång till finansiering och kapital, få tillträde till marknader och övervinna rättsliga hinder, samt att i synnerhet stärka de mellanliggande organisationer som representerar dem. Parlamentet understryker att sådana strukturer med tiden också kan bli forum för lansering av lokala och regionala offentlig-privata partnerskap inom allt från jordbruksföretag till yrkesutbildning och hälso- och sjukvårdsprogram för att därigenom underlätta kapacitetsuppbyggnad, kunskaps- och erfarenhetsutbyte, samt sammanslagning av lokala och internationella resurser.

24.  Europaparlamentet upprepar att det är EU:s ansvar att stödja ett rättvist globalt skattesystem, vilket omfattar att etablera effektiva obligatoriska krav för landsvis rapportering för transnationella företag, upprätta offentliga register över de verkliga ägarna till företag, förvaltningsbolag eller liknande organ samt säkerställa ett automatiskt utbyte av skatteinformation och en rättvis fördelning av beskattningsrätten vid förhandling om skatte- och investeringsavtal med utvecklingsländer. Parlamentet anser även att utländska direktinvesteringar endast ska gå till företag och fonder som är beredda att offentliggöra vilka de verkliga ägarna är och redovisa sina räkenskaper landsvis.

25.  Europaparlamentet påminner om att tullsystem är en grundläggande del av de regleringar som främjar en utveckling och ett jobbskapande inom den privata sektorn som gynnar fattiga. Parlamentet konstaterar dock med oro att de ekonomiska partnerskapsavtalen innebär obligatoriska tullsänkningar för ett rad ekonomiska sektorer i AVS-länder, trots att ett avskaffande av alla tullar på importer från EU skulle leda till betydande minskningar av tullinkomsterna, i vissa fall med hela 15–20 % av de statliga inkomsterna. Parlamentet kräver att EU utformar sin handelspolitik i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling.

26.  Europaparlamentet välkomnar EIB:s finansieringsram för effektfinansiering via Cotonouinvesteringsfaciliteten, som gör det möjligt för EIB att utöka sitt stöd till den privata sektorn på mer riskfyllda områden och under mer besvärliga förhållanden. Parlamentet beklagar nedskärningarna i EIB:s utlåning till Asien. Parlamentet betonar att alla EIB-investeringar inom Cotonouinvesteringsfaciliteten bör anpassas till de nationellt ägda utvecklingsstrategierna, i enlighet med principen om demokratiskt ägande.

27.  Europaparlamentet understryker det faktum att i instabila stater och i länder som byggds upp efter en konflikt är hindren mot utvecklingen av den privata sektorn större än på andra ställen samt kräver mer riktade insatser för att förbättra investeringsklimatet, avskaffa hämmande, föråldrade företagsregleringar, motverka aggressivt företagsagerande och bekämpa den utbredda korruptionen. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang att kommissionen arbetar tillsammans med partnerländerna och den privata sektorn för att forma den politiska dialogen och överbrygga den omfattande misstro som finns mellan myndigheterna och den privata sektorn på grund av en tradition med vinstmaximerande beteende, vänskapstjänster och bristande legitimitet.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvecklingsländerna att öka sina ansträngningar för att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt och upprätta stödmekanismer för kvinnliga företagare. Parlamentet noterar att en sparinriktad strategi för att inkludera kvinnor i ekonomin har visat sig ge goda resultat och rekommenderar att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i alla partnerskapsprogram i kombination med utbildning i företagande för kvinnor, unga, personer med funktionsnedsättning och nätverk som riktar sig till kvinnliga företagare. Parlamentet vill se ett utökat stöd till lokala kvinnliga företagare så att de kan ta del av den tillväxt som den privata sektorn genererar. Parlamentet rekommenderar att man vidtar åtgärder för att övervaka processen för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt, och konstaterar att enligt Internationella valutafonden skulle inkomsten per capita öka kraftigt om kvinnor och män bidrog lika mycket till arbetskraften.

Att engagera den europeiska och internationella företagssektorn för att skapa hållbar utveckling

29.  Europaparlamentet framhåller att den privata sektorns potentiella bidrag till en långsiktig hållbar utveckling inte bara handlar om ekonomi, erfarenheter och expertkunskaper, utan inkluderar utvecklingen av lokala värdekedjor och distributionskanaler som kan skapa sysselsättning, minskad fattigdom, ökad jämlikhet, främjande av kvinnors rättigheter och möjligheter, miljömässig hållbarhet, ökad räckvidd och effektivitet samt ytterligare tillgång till kommersiellt tillgängliga och rimligt prissatta produkter, tjänster och tekniker. Parlamentet vill att utvecklingsarbetet ska spela en betydelsefull roll vid genomförandet av avtalade internationella standarder, såsom FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter och ILO:s standarder, bland annat genom samarbete med europeiska företag och investerare för att säkerställa att deras affärsverksamhet och försörjningskedjor i utvecklingsländerna fullt ut följer de vägledande principerna och OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

30.  Europaparlamentet understryker att den sociala dialogen är avgörande för att säkerställa att den privata sektorn engagerar sig effektivt i utvecklingen. Parlamentet betonar att det är utvecklingsländernas ansvar att stödja den sociala dialogen mellan den privata sektorns arbetsgivare, arbetstagare och nationella myndigheter som ett sätt att främja gott styre och statens stabilitet. I synnerhet uppmanas utvecklingsländerna att se till att den sociala dialogen även omfattar industrikluster och industriella frizoner för bearbetning på export.

31.  Europaparlamentet understryker att den privata sektorn, i synnerhet lokala små och medelstora företag, måste utgöra en del av den politiska dialogen tillsammans med alla andra utvecklingspartner för att kunna underlätta en ömsesidig förståelse, hantera förväntningar och säkerställa effektivitet och insyn. Parlamentet understryker i detta sammanhang EU-delegationernas viktiga roll i utvecklingsländer som en plattform för sådana dialoger. Parlamentet understryker den positiva roll som företagen spelar som katalysatorer för socialt inkluderande utveckling samt deras kapacitet att stärka samhällen genom skapande av arbetstillfällen och inkomster. Parlamentet påpekar framför allt att arbetstagarna har skapat delade tjänstekooperativ och tjänsteföreningar för att bistå vid deras egen sysselsättning inom den informella ekonomin, samtidigt som spar- och kreditkooperativ ger tillgång till banktjänster som annars saknas i många landsbygdsområden och finansierar bildandet av småföretag och mikroföretag. Parlamentet erkänner att den privata sektorn inkluderar aktörer såsom sociala företag och rättvisemärkta organisationer som har sociala och miljömässiga principer inbyggda i sitt arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna dessas insatser vid sitt arbete rörande den privata sektorns roll i utvecklingen.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja förslaget från investerare och andra berörda parter om att stödja bindande bestämmelser om social, miljömässig och människorättslig rapportering från företag, i enlighet med EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering, eftersom detta utgör ett av de nya förslagen till FN:s mål om hållbar utveckling.

33.  Europaparlamentet vill att EU bidrar till att stärka och bygga upp strukturer, nätverk och institutioner för inhemska privata aktörer, i synnerhet mikroföretag och små och medelstora företag, och beaktar deras roll vid utformningen av den nationella och regionala politiken.

34.  Europaparlamentet understryker att ett av de största hindren för privata företags engagemang i utvecklingsländerna är bristen på projekt som kan godtas av bankerna till följd av de svaga rättsliga, institutionella och finansiella ramarna och det bristfälliga upprätthållandet av lagstiftningen, samt bristen på resurser för investeringsplanering och projektberedning. Parlamentet efterlyser ett ökat tekniskt stöd till partnerländernas offentliga företag för att öka deras kapacitet att ta ansvar för ledningen av offentlig-privata partnerskap och hävda äganderätten i slutet av processen. Parlamentet understryker att den privata sektorn måste se en lönsamhet i långsiktiga investeringar eftersom de annars, beroende på aktieägarnas intressen, kan sakna den långsiktiga vision som krävs för lönsamhet i de sociala sektorer som är nödvändiga för mänsklig utveckling.

35.  Europaparlamentet noterar att de privata satsningarna på infrastruktur i utvecklingsländerna har ökat kraftigt, från 18 miljarder US-dollar 1990 till 150 miljarder US-dollar 2013. Parlamentet vill se ett fortsatt engagemang i detta avseende, och konstaterar att bristen på infrastruktur hämmar tillväxten inom den privata sektorn eftersom produktionen och skapandet av sysselsättning undermineras.

36.  Europaparlamentet understryker den enorma potential som finns för att etablera offentlig-privata partnerskap inom jordbruket, vilket bör ske enligt tydliga och starka regler för äganderätt och besittningsrätt för att förhindra markrofferi och säkerställa en utvidgad och effektiv jordbruksproduktion. Parlamentet välkomnar att man under 2014 startade ett EU-program för att stärka markförvaltningen i afrikanska länder. Parlamentet rekommenderar att EU och dess delegationer spelar en större roll i samarbetet med partnerregeringar samt EIB, Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) och andra liknande organ för att involvera den privata sektorn i att finna marknadsbaserade lösningar på problem inom jordbruket. Parlamentet understryker behovet av att upprätta ekonomiska incitament för att undvika utestängning av små, avlägset belägna befolkningar och jordbrukare som odlar spannmål utan större kommersiellt intresse, eller som knappast kommer att vara attraktiva för jordbruksföretag. Parlamentet understryker att säkerhetsklausuler bör inkludera sociala och miljömässiga riskbedömningar, samråd med behöriga representanter för de berörda samhällena, med deras fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycke till det aktuella projektet samt rättsligt stöd för dessa samhällen vid behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta projekten åtföljas av övervakningsförfaranden samt att förhandla om en översyn av kontrakt i de fall då dessa har visat sig vara skadliga för lokalbefolkningen.

37.  Europaparlamentet understryker även de risker som är kopplade till offentlig-privata företag inom jordbruket, däribland markrofferi vilket måste förhindras. Parlamentet understryker betydelsen av att fokusera på stöd till småskaliga jordbrukare, i synnerhet kvinnor, och uppmanar kommissionen att koppla alla offentlig-privata partnerskap där EU-medel används inom jordbrukssektorn till heltäckande åtgärder för att skydda småskaliga jordbrukare, boskapsskötare och andra utsatta markanvändare mot risken att förlora tillträde till mark eller vatten. Parlamentet understryker att säkerhetsklausuler bör inkludera sociala och miljömässiga riskbedömningar och obligatoriska samråd med behöriga representanter för de berörda samhällena, med deras fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycke som ett villkor för att inleda det aktuella projektet samt rättsligt stöd för dessa samhällen vid behov. Parlamentet rekommenderar att projekten från G8-gruppens nya allians ersätts av initiativ under det övergripande programmet för utveckling av det afrikanska jordbruket (CAADP). De ekonomiska och sociala ersättningarna måste vara bindande åtaganden och alternativa utvecklingsplaner måste alltid beaktas.

38.  Europaparlamentet rekommenderar att EU fortsätter att stödja förnybara och gröna energiprojekt i utvecklingsländer, i synnerhet i landsbygdsområden, på ett hållbart sätt. Parlamentet välkomnar att en av prioriteringarna i EIB:s finansieringsram för effektfinansiering är investeringar i energisektorn, som generellt betraktas som en avgörande faktor för att få fart på den ekonomiska tillväxten i Afrika. Parlamentet förväntar sig innovativa finansieringsinstrument för att driva på investeringar från den privata sektorn inom förnybar energi, energieffektivitet och tillgång till energi. Parlamentet uppmuntrar även EIB och de europeiska instituten för biståndsfinansiering att ge ytterligare stöd till investeringsprojekt för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i Afrika, i enlighet med EU:s åtaganden och skyldigheter enligt Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring. Parlamentet påminner om att man måste prioritera småskaliga, fristående och decentraliserade energiprojekt för att säkerställa energitillträde till landsbygdsområden, samtidigt som man undviker de potentiella negativa sociala och miljömässiga effekter som storskalig energiinfrastruktur kan få.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla en robust regleringsram som bygger på utvecklandet av effektiva kriterier inom vilka den privata sektorn måste verka, däribland främjande av långsiktiga, kontraktsbyggande offentlig-privata företag. Parlamentet uppmanar EU att endast verka för användandet av offentlig-privata partnerskap om lönssamhetsbedömningar visar att det inte finns några andra billigare och mindre riskfyllda möjligheter. EU uppmanas att införa en effektiv säkerhetspolitik för offentlig-privata partnerskap för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors rättigheter, respekteras.

40.  Europaparlamentet välkomnar de resultat som uppnåtts när det gäller att slå ihop offentliga och privata resurser för hälso- och sjukvård och bättre tillgång till läkemedel, samt i syfte att i allt högre grad utnyttja tekniköverföringsmöjligheterna i utvecklingsländerna. Parlamentet vill se att EU hjälper till att öppna vägar för samarbete utöver tillgången till mediciner för att reformera dysfunktionella hälsovårdssystem i utvecklingsländer. Parlamentet understryker att stödet till lokala små och medelstora företag och industrier kan utvidgas genom inte bara finansieringsinstrument, utan även genom tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad, utveckling av hållbara leveranskedjor och kontakter mellan företag.

41.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att minska klyftan mellan utbildningssystemet och den befintliga arbetsmarknaden i utvecklingsländer. Kommissionen uppmanas att bedriva program för och stödja offentlig-privata partnerskap som inkluderar alla berörda intressenter, skolor, universitet, utbildningscentrum och privata aktörer för att erbjuda utbildningsmöjligheter som är relevanta för marknaden. Parlamentet vill se att man upprättar varvade yrkesutbildningsinstitut i vilka unga människor kan genomgå professionella lärlingsprogram där tonvikten ligger på de praktiska aspekterna av ett yrke samtidigt som de deltar i teoretiska föreläsningar vid specialiserade yrkesskolor.

42.  Europaparlamentet påpekar att den statliga kapaciteten som reglerare måste utvecklas för att framgångsrikt kunna nå en hållbar utveckling.

Principer för samarbete med den privata sektorn

43.  Europaparlamentet understryker att ett engagemang med företagssektorn kräver flexibla metoder som inte bara är skräddarsydda till de önskade resultaten utan även tar hänsyn till i vilken utsträckning de lokala förhållandena är gynnsamma för privata företag och investeringar. Parlamentet rekommenderar en differentierad strategi när det gäller minst utvecklade länder och instabila stater. Investeringarna och den privata sektorns engagemang när det gäller målen för en hållbar utveckling varierar kraftigt mellan utvecklingsländerna. Biståndsgivarna uppmanas att ge större delen av sitt stöd till de minst utvecklade länderna i form av bidrag.

44.  Europaparlamentet välkomnar kriterierna för direkt stöd till den privata sektorn i kommissionens meddelande om den privata sektorn och utveckling. Parlamentet efterlyser en tydligt definierad ram som ska styra alla partnerskap med den privata sektorn genom att upprätta riktmärken såsom åtgärder som riktar sig till mikroföretag, strategier för tillgång till krediter och inkludering på marknadsmarknaden för missgynnade grupper, kvinnor och unga människor. Dessa riktmärken måste säkerställa efterlevnad av principen om en konsekvent politik för utveckling och principerna om utvecklingseffektivitet samt uppfylland av målen för utvecklingspolitiken, i synnerhet när det gäller minskning av fattigdom och ojämliketer. Parlamentet anser att alla beslut för att främja offentlig-privata partnerskap genom kombinerad finansiering i utvecklingsländer bör bygga på en grundlig bedömning av dessa mekanismer när det gäller utvecklingens effekter, ansvarstagande och insyn samt på de lärdomar som har dragits från tidigare erfarenheter.

45.  Europaparlamentet oroas över att det inte alltid finns skyddsmekanismer för att garantera en ändamålsenlig användning av offentliga medel. Man måste komma överens om mätbara resultatindikatorer, övervakning och utvärderingsmekanismer under den förberedande fasen av projektet, samtidigt som man även ser till att investeringarna följer internationella människorätts-, social-, miljö- och insynsnormer och att den privata sektorn betalar rättvisa skatter. Parlamentet understryker betydelsen av riskbedömningar, hållbar skuldsättning, öppenhet och investerarskydd. Parlamentet framhåller vikten av de nationella parlamentens formella rådgivande och granskande roll samt civilsamhällets roll för att säkerställa fullständig ansvarighet och öppenhet. Offer för övergrepp från företag bör ges en effektiv tillgång till rättslig prövning och kompensation i det utvecklingsland där ett utvecklingsprojekt bedrivs.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att företag som ingår i utvecklingspartnerskap anpassas till målen om en hållbar utveckling och följer och respekterar principerna om ett ansvarsfullt företagande. Parlamentet uttrycker sitt kraftfulla stöd för ett effektivt och heltäckande spridande och genomförande av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter inom och utanför EU samt understryker behovet av att vidta alla nödvändiga politiska och lagstiftande åtgärder för att åtgärda de brister som förhindrar ett effektivt genomförande av dessa, däribland tillgång till rättslig prövning. Parlamentet rekommenderar att alla företag som verkar i utvecklingsländer erbjuder en öppenhet som följer OECD:s riktlinjer för multinationella företag när det gäller att respektera de mänskliga rättigheterna, bidra positivit till samhället och miljön i utvecklingsländer och samarbeta med civilsamhällesorganisationer. Medlemsstaterna bör upprätta nationella planer för att genomföra FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter och i synnerhet OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden.

47.  Europaparlamentet betonar att man i EU:s handels- och utvecklingspolitik måste respektera utvecklingsländernas, i synnerhet de minst utvecklade ländernas, politiska och ekonomiska utrymme, så att de kan behålla viktiga importavgifter när så behövs och därmed bidra till kvalificerade och anständiga arbetstillfällen inom de lokala tillverknings- och jordbruksbearbetningsindustrierna. På så sätt skapas inhemsk, mervärdesskapande industriell tillväxt och diversifiering, vilka utgör nyckelkomponenter i den inkluderande ekonomiska och sociala utvecklingen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja konkreta åtgärder för att säkerställa att multinationella företag betalar skatt i de länder där deras vinster genereras, samt att främja en effektiv, landsspecifik rapportering inom den privata sektorn, vilket ökar den inhemska marknadens möjligheter att mobilisera resurser och skapa en rättvis konkurrens.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja den pågående processen inom FN för att utarbeta ett internationellt bindande rättsligt instrument för transnationella företag och andra bolag när det gäller respekt för de mänskliga rättigheterna, eftersom detta kommer att tydliggöra de transnationella företagens skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter och företagens skyldigheter gentemot stater, samt skapa effektiva rättsmedel för offer i de fall då den inhemska lagstiftningen uppenbarligen inte räcker till för att effektivt åtala dessa företag.

49.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åsikt att de strategiska pelarna i ILO:s agenda för anständigt arbete måste främjas som ett sätt att bemöta ojämlikheterna och den sociala utestängningen, i synnerhet inom de mest marginaliserade grupperna, däribland kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att företag måste verka för en rättvis behandling av arbetstagare och säkerställa en säker och hälsosam arbetsmiljö, socialt skydd och social dialog, samtidigt som man upprättar ett konstruktivt förhållande mellan arbetstagare, företagsledning och underleverantörer.

Vägen framåt: vilka steg måste tas för att den privata sektorn ska bli en stadigvarande partner i utvecklingspolitiken?

50.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och organ att utarbeta en tydlig och strukturerad ram för partnerskap och allianser med den privata sektorn i utvecklingsländerna, och understryker samtidigt att det parallellt med en utökad roll för den privata sektorn är viktigt att utveckla lämpliga säkerhetsklausuler och institutionell kapacitet.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utveckla en tydlig och konkret strategi för att se till att den privata sektorn följer de nationella regeringarnas och civilsamhällets utvecklingsprioriteringar i utvecklingsländer.

52.  Europaparlamentet anser att det på EU-nivå bör inrättas sektoriella flerpartsplattformar som samlar den privata sektorn, civilsamhällesorganisationer, icke-statliga organisationer, tankesmedjor, partnerländers regeringar, biståndsgivare, kooperativa organisationer, sociala företag och andra aktörer för att undanröja förbehåll och bristen på förtroende bland aktörerna och lösa de utmaningar som oavsiktligen uppstår vid gemensamma insatser för utveckling. Parlamentet understryker i detta sammanhang EU-delegationerna i de respektive ländernas viktiga roll för att främja sådana dialoger. Kommissionens förslag om att stärka befintliga mekanismer, såsom det politiska forumet om utveckling, är ett steg i rätt riktning.

53.  Europaparlamentet tar del av revisionsrättens rekommendation om att kommissionen tydligt ska visa att EU-biståndet ger ett ekonomiskt och utvecklingsmässigt mervärde vid projekt med kombinerad finansiering. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att utvidga kombinerad finansiering till annat än infrastruktur, t.ex. hållbart jordbruk, sociala sektorer och utveckling av den lokala privata sektorn om kommissionen kan motivera detta. Parlamentet understryker emellertid att all kombinerad finansiering måste vara helt förenlig med principerna för effektivitet i utvecklingen, såsom ägarskap, ansvarstagande och insyn, och man måste se till att målen om hållbar utveckling främjas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera mekanismerna om kombinerade lån och bidrag och att stärka sin kapacitet att förvalta projekt med kombinerad finansiering i enlighet med revisionsrättens rekommendationer. Kommissionen uppmanas att demokratisera styrningsstrukturen i EU:s plattform för kombinerad finansiering och dess regionala system för kombinerad finansiering genom att ha ett ingående samarbete med alla intressenter på lokal nivå, däribland partnerregeringar, nationella parlament, privata aktörer, fackföreningar och lokalsamhällen. Parlamentet kräver att kommissionen ska stärka kriterierna för att upprätta biståndsbidrag och fastställa beloppen för dessa, samt att i detalj specificera mervärdet av den kombinerade finansieringen för vart och ett av dess projekt.

54.  Europaparlamentet vill att EIB:s mandat för extern utlåning ska utökas för att stärka dess bidrag till hållbar utveckling och framför allt för att delta mer aktivt i den nya strategin för den privata sektorn genom kombinerad finansiering, medfinansiering av projekt och lokal utveckling inom den privata sektorn. Parlamentet efterlyser dessutom ökad insyn och ökad ansvarighet i partnerskap och projekt som har anknytning till EIB. Parlamentet påminner om att EIB-finansiering genom unionens garanti för EIB i utvecklingsländer bör ha som primärt mål att minska och, på lång sikt, utrota fattigdomen. EIB och medlemsstaternas övriga institutioner för utvecklingsfinansiering uppmanas att se till att de företag som får stöd inte undandrar skatt.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att partnerskap och lån till den privata sektorn i låginkomstländer och instabila stater kopplas till direkta bidrag till civilsamhällesorganisationer och anpassas till utvecklingsprioriteringarna i de berörda länderna, i syfte att engagera medborgarna och skapa flerpartsprocesser med civilsamhällesorganisationer, lokala myndigheter och fackföreningar.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att alla EU:s delegationer har utbildad och kvalificerad personal som är beredda att främja och förverkliga partnerskap med aktörer från den privata sektorn. Parlamentet noterar att åtagandet att påskynda inrättandet av EIB-kontor i EU:s delegationer är ett steg i rätt riktning och uppmanar kommissionen att ute på fältet tillämpa medlemsstaternas bästa praxis eftersom det normalt är deras ambassader som aktörer inom den privata sektorn först vänder sig till.

57.  Europaparlamentet vill se ett starkare engagemang från kommissionens sida när det gäller att utnyttja kommissionens politiska styrka och verka för dialog gentemot partnerländers regeringar och lokala myndigheter för att underlätta en ökad och mer positiv samverkan med den privata sektorn. Parlamentet understryker att landstrategidokument, nationella indikativa program och budgetstöd kan vara de mest värdefulla instrumenten för att leda näringslivets miljöreformer i partnerländerna och främja inhemsk industrialisering. Parlamentet rekommenderar att EU stöder Unctads handlingsplan för investering i målen för en hållbar utveckling. Att utforma, strukturera och genomföra offentlig-privata partnerskap är fortfarande en komplex uppgift och för att det ska lyckas måste det finnas en positiv omgivning som de kan verka inom.

58.  Europaparlamentet framhåller att ansvaret för effektiva gemensamma åtgärder inte bara vilar på de berörda biståndsgivarna och företagen, utan även partnerländernas regeringar. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för att stärka partnerländernas kapacitetsbyggande för att kunna bedöma när de ska delta i offentliga-privata partnerskap. Parlamentet understryker att gott styre, rättssäkerhet, en ram för företagsreformer, korruptionsbekämpning, hantering av de offentliga finanserna och effektiva offentliga institutioner är av avgörande betydelse för investeringar, innovation och utveckling av den privata sektorn.

59.  Europaparlamentet vill se en tydligare fokusering på förbättrad samordning bland biståndsgivarna och gemensam planering, samt på mätbara resultat och utvecklingsresultat för att maximera effekten av EU:s utvecklingspolitik och säkerställa en fullständig insyn i utvecklingsutgifterna.

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Unctad, Unido och högnivåpanelen för utvecklingsramen för perioden efter 2015.

(1)

http://unctad.org/en/PublicationsLibrary/wir2014_en.pdf.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2014)0163.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2014)0059.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2015)0196.

(5)

Antagna texter, P7_TA(2014)0250.

(6)

http://www.oecd.org/development/effectiveness/49650173.pdf.

(7)

http://www.mofa.go.jp/mofaj/annai/honsho/seimu/nakano/pdfs/hlf4_5.pdf.

(8)

http://www.ifc.org/wps/wcm/connect/topics_ext_content/ifc_external_corporate_site/idg_home/p4p_home.

(9)

http://www.uncsd2012.org/content/documents/727The%20Future%20We%20Want%2019%20June%201230pm.pdf.

(10)

http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf.

(11)

http://www.oecd.org/corporate/mne/34873731.pdf.

(12)

http://unctad.org/en/PublicationsLibrary/diaepcb2012d5_en.pdf

(13)

http://www.afdb.org/fileadmin/uploads/afdb/Documents/Policy-Documents/2013-2017_-_Private_Sector_Development_Strategy.pdf.

(14)

http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_emp/---emp_ent/---multi/documents/publication/wcms_094386.pdf.

(15)

http://www.unido.org/fileadmin/Lima_Declaration.pdf

(16)

http://www.un.org/disabilities/documents/convention/convention_accessible_pdf.pdf

(17)

http://www.fao.org/nr/tenure/voluntary-guidelines/en/.

(18)

http://www.unido.org/fileadmin/user_media/Services/PSD/WP4_2014_Industrialisation_and_social_well-being.pdf

(19)

Världsbanksgruppen, Doing Business 2014: Understanding Regulations for Small and Medium-Size Enterprises, 29 oktober 2013.

(20)

http://unctad.org/en/PublicationChapters/wir2014ch4_en.pdf

(21)

http://www.unido.org/fileadmin/user_media/Services/PSD/WP4_2014_Industrialisation_and_social_well-being.pdf

(22)

Uppbyggnad av en sysselsättningsorienterad ram för stark, hållbar och balanserad tillväxt – i The Challenges of Growth, Employment and Social Cohesion, (Tillväxtens, sysselsättningens och den sociala sammanhållningens utmaningar) bakgrundshandlingar för den gemensamma konferensen mellan ILO och Internationella valutafonden, ILO, 2010

(23)

https://www.unido.org/fileadmin/user_media/Research_and_Statistics/UNIDO_IDR_2013_main_report.pdf

(24)

ActionAid (2005) Real Aid An Agenda for Making Aid Work, s. 4.


MOTIVERING

Den privata sektorns betydelse för utvecklingen diskuteras allt oftare när vi nu börjar omvärdera våra utomeuropeiska åtaganden. Trots många obestridda framgångar visar beräkningar att de totala årliga investeringarna i utvecklingsländerna måste öka med ytterligare 2,4 biljoner US-dollar/år jämfört med i dag. Detta är en börda som de redan hårt pressade skattebetalarna knappast kommer att vara villiga att ta på sig. Oavsett hur bristfälligt ett partnerskap mellan privat och offentligt stöd än kan vara, så finns det för närvarande inget betydande utvecklingsprojekt i världen som inte samråder och samarbetar med privata investerare. Den högnivåpanel som ger råd åt FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon om utvecklingsagendan för perioden efter 2015 rådfrågade faktiskt koncerncheferna för 250 företag från 30 länder och drog slutsatsen att hållbarhet måste vara en integrerad del av företagens strategier för att de ska kunna utnyttja affärsmöjligheterna i samband med hållbar tillväxt.

Varför är samarbete med den privata sektorn viktigt för utvecklingen?

Befolknings- och inkomstökningen i utvecklingsländerna kommer att skapa en växande global medelklass som beräknas uppgå till fem miljarder personer 2030 och som kommer att kräva betydligt högre konsumtion. Efterfrågan på livsmedel, vatten och energi beräknas öka med 50 %, 40 % och 30 % fram till 2030. Den privata sektorn betraktar i allt högre grad gemensamt värdeskapande inte som filantropi, utan som vägen till ekonomisk framgång. Man beräknar att den privata sektorns investeringar i energi-, kraft- och transportprojekt i utvecklingsländerna ofta ger en hög tvåsiffrig avkastning.

Stöd till lokala privata aktörer i utvecklingsländerna

Små och medelstora företag samt mikroföretag i utvecklingsländerna har en betydligt tyngre regleringsbörda än företagen i EU. De är ofta verksamma inom den informella ekonomin och saknar rättsligt skydd. Enligt världsbankens rapport Doing Business 2014 är regleringsbördan i själva verket störst i de fattigaste länderna.(1) Att skapa en miljö som främjar privata initiativ och föra in små och medelstora företag samt mikroföretag i den formella ekonomin samt se till så de stannar där måste vara lika högt prioriterat som att minska det byråkratiska krånglet och förbättra det allmänna affärsklimatet för att de ska kunna växa.

GD Näringsliv förfogar över ett flertal olika instrument och verktyg som har visat att de kan stödja små och medelstora företag samt mikroföretag i Europa. Att utnyttja deras unika expertkunskaper i utvecklingsländerna och etablera mekanismer som det europeiska företagsnätverket Enterprise Europe och EU:s småföretagsportal, anpassade efter lokala förutsättningar och nationella eller regionala prioriteringar, skulle vara ett viktigt steg i rätt riktning. Även om dessa mekanismer i ett första skede skulle arbeta under kommissionens ledning, så kunde de med tiden överföras till nationellt ägande och ansvar. Sådana strukturer kunde också med tiden bli forum för lansering av lokala och regionala offentlig-privata partnerskap inom allt från jordbruksföretag till yrkesutbildning och hälso- och sjukvårdsprogram för att därigenom underlätta kapacitetsuppbyggnad, kunskaps- och erfarenhetsutbyte, samt sammanslagning av lokala och internationella resurser.

Det är oacceptabelt att över 2,5 miljarder människor fortfarande är utestängda från den formella finansiella sektorn, varav de flesta är kvinnor och unga. Vi måste se till att alla våra partnerskap respekterar jämställdhetsprincipen. I Elfenbenskusten samarbetade till exempel Cargill, när det gällde företagets leveranskedja för jordbruksprodukter, med World Cocoa Foundation för att förbättra möjligheterna för mödrar. Genom initiativet fick 30 kvinnor bidrag för att starta ett litet företag och betala sina barns skolavgifter. De fick också utbildning i grundläggande företagsekonomi, redovisning, budgetering och affärsplanering.

Att engagera den europeiska och internationella företagssektorn för att skapa hållbar utveckling

Offentlig-privata partnerskap

Finansiering, innovation och ansvarighet kan stärkas genom offentlig-privata partnerskap som redovisar förväntningarna för företag och regeringar på ett öppet sätt. Dessa partnerskap måste bygga på fullständig klarhet om vad varje part gör för att undvika risker och problem: makroekonomiska risker, politiska risker och konstruktionsrisker, framför allt i samband med säker markförvaltning och konsekvenserna av markrofferi.

De offentlig-privata partnerskapen i utvecklingsländerna har hittills i första hand varit inriktade på energi, infrastruktur och telekommunikation, medan de potentiella möjligheterna inom sektorer såsom jordbruk, vatten och sanitet, utbildning, grön teknik, forskning och utveckling, hälsovård och äganderätt till stor del förblir outnyttjade.

Jordbruk Att involvera den privata sektorn för att finna marknadsbaserade lösningar på problem inom jordbruket och den otrygga livsmedelsförsörjningen kan leda till enorma möjligheter. Man kan till exempel utbilda lokala jordbrukare i bättre jordbruksmetoder, förbättra deras tillgång till finansiering, ha ökad sysselsättning och ökade inkomster som de viktigaste utvecklingsresultaten, stödja kommersiell tillväxt och utveckla nya och befintliga värdekedjor. I Indien har Thomson Reuters, som ger två miljoner småbrukare information om prissättningen på olika grödor och råd i jordbruksfrågor, sett hur inkomsterna ökat med 60 % och i vissa fall tredubblats.

Besittningsrätt och äganderätt När det gäller att reformera lagstiftningen om besittningsrätt och äganderätt i utvecklingsländerna skulle offentlig-privata partnerskap kunna spela en avgörande roll när det gäller att systematiskt kartlägga äganderätt och fastighetsregister med hjälp av kostnadseffektiv teknik samt när det gäller att digitalisera markregister. I Mongoliet finansierade till exempel den asiatiska utvecklingsbanken 2001 ett projekt för fastighets- och markregistrering för att skapa en institutionell miljö för övervakning och registrering av hashaa-tomter i landet. Denna satsning av den mongoliska regeringen för att modernisera funktioner i markregistreringsprocessen fastställer och skyddar markrättigheter för landets medborgare.

Hållbara energisektorer och gröna sektorer Globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi är en fondandelsfond som finansieras med offentliga medel av EU, Tyskland och Norge i syfte att förankra nya privata aktiefonder som fokuserar på förnybar energi och energieffektivitetsprojekt på tillväxtmarknader och i övergångsekonomier. Under 2013 gick investerare från den privata sektorn med i Globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och sex fonder fick investeringar.

Hälso- och sjukvård Även om det har gjorts stora framsteg när det gäller tillgången till läkemedel under det senaste decenniet finns det också behov av en integrerad lokal strategi som har stora möjligheter att bygga upp självförsörjande infrastrukturer och pressa ned priserna på läkemedel samtidigt som den ökar tillgängligheten i de områden där de behövs som bäst. Värt att notera i detta sammanhang är Ely Lillys goda erfarenheter av tekniköverföring avseende läkemedel för multiresistent tuberkulos till Indien och Ryssland.

Vatten och sanitär utrustning Detta är ett område där offentlig-privata partnerskap har varit särskilt framgångsrika när det gäller att få fram vatteninfrastruktur och sanitära tjänster till utvecklingsländernas stadsbefolkningar. Vi måste därför stödja och ytterligare utöka deras räckvidd i landsbygdsområden.

Utbildning Utbildning spelar en central roll för att minska fattigdom och ojämlikhet och är avgörande för ekonomisk tillväxt i en världsekonomi som präglas av hård konkurrens och där kunskap och information spelar en allt viktigare roll. Vi måste samarbeta med den privata sektorn för att öka dess engagemang inom utbildnings- och yrkesutbildningsprogram i utvecklingsländerna, framför allt när det gäller relevanta ämnen som företagsförvaltning, informationsteknik och teknik.

Europeiska investeringsbankens roll

En utökning av EIB:s nuvarande mandat för extern utlåning i syfte att stärka dess bidrag till hållbar utveckling kan få stor positiv betydelse för den nya strategin för den privata sektorn. Det skulle bli betydligt kostnadseffektivare att utnyttja EIB:s omfattande erfarenheter av och kunskaper från arbetet med privata företag i samband med blandfinansiering, medfinansiering av projekt, utveckling av den lokala privata sektorn och finansiering av projekt inom grön energi än att skapa nya institutionella strukturer för att samordna, övervaka och utvärdera partnerskap med den privata sektorn.

En långsiktig strategi för samarbete med den privata sektorn

Alla partnerskap och allianser med den privata sektorn måste inriktas på gemensamma prioriterade värderingar som anpassar företagens ekonomiska mål till EU:s utvecklingsmål, utnyttjar varje partners kärnkapacitet samt utvecklas och leds gemensamt så att risker, ansvarsområden och vinster delas. De måste också vara kostnadseffektiva och ha precisa mål, utvärderas regelbundet och präglas av tydlig ansvarighet och öppenhet.

Flerpartsplattformar

Flerpartsplattformar skulle säkerställa att EU fungerar som kontaktpunkt och samordnare för alla de utvecklingspartner som vill samarbeta för att uppnå målen för EU:s utvecklingspolitik och målen om hållbar utveckling. Kanalerna för kommunikation med den privata sektorn är antingen obefintliga eller stängda för en dialog med den privata sektorn. Därför skulle kommissionens förslag om att stärka befintliga mekanismer, såsom det politiska forumet om utveckling, vara ett steg i rätt riktning, under förutsättning att dialogen med den privata sektorn blir en övergripande prioritering för sådana plattformar.

EU-delegationer

EU:s delegationer bör spela en avgörande roll för att genomföra partnerskapen med den privata sektorn. De är väl placerade för att bli en första kontaktpunkt för det stora antalet affärsnätverk och handelskamrar i Europa och i utvecklingsländerna och för att underlätta såväl utvecklingen av den lokala privata sektorn som samverkan med det europeiska näringslivet.

Ramavtal för offentlig-privata partnerskap

Det är därför mycket viktigt att skapa tydligt strukturerade ramar för att leda partnerskap och allianser med den privata sektorn, inklusive offentlig-privata partnerskap och andra flerpartspartnerskap i utvecklingsländerna, som kan fastställa de hållpunkter som måste följas i genomförandet. Ramarna kan utformas som samförståndsavtal eller någon annan fungerande form av allians- eller partnerskapsavtal.

Partnerregeringarnas ägande och ansvar i utvecklingsländerna

En av de viktigaste aspekterna på det EU-mervärde som tillförs agendan för den privata sektorn är unionens politiska tyngd hos och respekterade dialogvägar till partnerregeringar och lokala myndigheter. Samtidigt som meddelandet är vagt när det gäller nivån på EU:s engagemang kan landstrategidokument, nationella indikativa program och budgetstöd i själva verket bli de mest värdefulla instrumenten för att leda arbetet med att reformera näringslivsmiljön i partnerländerna.

Ansvaret för effektiva gemensamma åtgärder vilar inte bara på de berörda biståndsgivarna och företagen, utan även på partnerländernas regeringar. Som framgår av Unctads strategiska ramar för privata investeringar för att uppnå målen om hållbar utveckling(2) är en av de största utmaningarna för den privata sektorns investerare att hitta det bästa sättet att minimera risker och samtidigt maximera utvecklingseffekterna. Riskerna är allt ifrån svag absorberingskapacitet till bristande säkerhet vad gäller besittningsrätt och äganderätt till risker i samband med oväntade sociala effekter och miljöeffekter.

Svårigheterna är ännu större i de minst utvecklade länderna och i instabila stater som genomgående har svaga institutioner, otillräckliga regelverk, utbredd korruption, kapitalflykt och en otrygg situation när det gäller mänskliga rättigheter och arbetsrätt.

EU måste därför tillämpa en differentierad strategi med sina partnerländer och prioritera de centrala politiska aspekter som är avgörande för vårt engagemang i partnerländerna och i den privata sektorn: rättssäkerhet, god samhällsstyrning, skydd av äganderätten, oberoende domstolar, effektiva regelverk och näringslivsreformer som underlättar investeringar och utveckling av den privata sektorn, korruptionsbekämpning, hantering av de offentliga finanserna, högre absorberingskapacitet, starka offentliga institutioner och respekt för de mänskliga rättigheterna.

I dag svarar den privata sektorn för 90 % av sysselsättningen och inkomsterna för fattiga människor i partnerländerna. Den står enligt FN för 84 % av deras BNP och kan utgöra en hållbar grund för inhemsk resursmobilisering. Trots de inneboende utmaningar som sådana partnerskap kan innebära kommer fattigdomen aldrig att kunna utrotas så länge vi arbetar med två skilda plattformar och utan att förstå vad de olika aktörerna försöker att uppnå.

(1)

Världsbanksgruppen, Doing Business 2014: Understanding Regulations for Small and Medium-Size Enterprises, 29 oktober 2013.

(2)

http://unctad.org/en/pages/PressRelease.aspx?OriginalVersionID=194


YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (24.6.2015)

till utskottet för utveckling

över den privata sektorn och utveckling

(2014/2205(INI))

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att det främsta målet för EU:s utvecklingssamarbete, enligt artikel 208 i EUF-fördraget, ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom och att det ska föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder. Parlamentet erkänner att fattigdom har många olika, och sammankopplade, orsaker, däribland ekonomiska, politiska, sociokulturella och miljömässiga eller sådana som hänger samman med konflikt- eller säkerhetsrelaterade faktorer. Parlamentet fastställer att, enligt artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), EU:s syfte i sina förbindelser med den övriga världen är att bidra till hållbar utveckling, solidaritet och ömsesidig respekt, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, och att den privata sektorn har potential att bidra till hållbar, effektiv och långsiktig utveckling. Parlamentet betonar vidare att EU:s utvecklingssamarbete syftar till att främja de mänskliga rättigheterna och till att sprida och stärka demokrati, goda styrelseformer och rättsstatlighet. Parlamentet betonar, därför, att utvecklingssamarbetet måste styras av dessa mål. Parlamentet påminner om att målen för utvecklingssamarbetet måste beaktas vid genomförandet av EU-strategier som sannolikt påverkar utvecklingsländer. Parlamentet anser att den ekonomiska utvecklingen är avgörande för att utrota fattigdomen, och att det krävs framsteg på detta område om målet om att utrota den extrema fattigdomen till 2030 ska uppnås. Parlamentet stödjer vidare syftet med millennieutvecklingsmålen som en ram för att utrota fattigdom och förverkliga andra ambitioner, såsom förbättringar inom hälsovård och utbildning.

2.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 12 december 2014 om en större roll för den privata sektorn inom utvecklingssamarbetet. Parlamentet instämmer i slutsatserna om att ”den privata sektorn framträder som en allt mer aktiv aktör på utvecklingsområdet” och om ”behovet av att förstärka den privata sektorns roll när det gäller att genomföra de framtida målen för hållbar utveckling”, vilka ska bygga på principerna om biståndseffektivitet.

3.  Europaparlamentet betonar den privata sektorns potential att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling, och understryker att partnerskap med den privata sektorn för att nå utvecklingsmålen kan ge ett mervärde för EU.

4.  Europaparlamentet stödjer det arbete som de europeiska instituten för biståndsfinansiering gör genom att bidra med kapital till företag i utvecklingsländer genom direktinvesteringar till företag, samt indirekt genom att avsätta kapital till lokala affärsbanker och riskkapital till tillväxtmarknader, med fokus på mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att gynna denna typ av program genom sin finansiering och sitt samarbete, eftersom den privata sektorn är av yttersta vikt i utvecklingsländerna.

5.  Europaparlamentet vill att det tas fram effektivare standarder för öppenhet och ansvarsskyldighet för EU:s teknikföretag i samband med export av teknik som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter, underlätta korruption eller motarbeta EU:s säkerhetsintressen.

6.  Europaparlamentet betonar att utvecklingspolitiken inte kan nå dessa mål på egen hand som en självständig politisk gren, utan måste integreras i ett större sammanhang där utrikes- och säkerhetspolitik, handelspolitik och alla andra utrikespolitiska instrument samordnas. Parlamentet konstaterar att sambandet mellan dessa olika grenar inom EU:s utrikesåtgärder är avgörande.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att undersöka hur den privata sektorn kan integreras ytterligare i den europeiska grannskapspolitiken, för att hjälpa till att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen i Europas grannländer, till exempel genom att dela kunskap och ge tillgång till kapital.

8.  Europaparlamentet konstaterar att utveckling främst är statens ansvar, att regeringarna måste upprätta ramen för utvecklingsfinansiering och att detta i första hand är en uppgift för den offentliga sektorn, men understryker att det för att minska fattigdomen krävs inte bara en offentlig politik utan även den privata sektorn måste involveras. Parlamentet påpekar att den privata sektorn, i enlighet med marknadsekonomins principer, inte har fattigdomsbekämpning och jämställdhet som sitt primära mål, utan syftar till att göra vinst, men att den privata sektorn ändå har ett betydande inflytande på samhället och att den privata sektorns deltagande i utvecklingsmål därför måste utformas noggrant och företagens sociala ansvar betonas särskilt. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang alla EU-företag att uppfylla sina bindande skyldigheter när det gäller företagens sociala ansvar och respektera de mänskliga rättigheterna i linje med FN:s vägledande principer. Parlamentet uppmanar EU att söka vägar att stärka företagens sociala ansvar.

9.  Europaparlamentet understryker att den privata sektorn bör engageras i EU:s utvecklingspolitik och utvecklingsprojekt så länge rollfördelningen mellan de privata och offentliga aktörerna är helt klar och erkänd av alla inblandade parter. Parlamentet understryker att offentlig-privata partnerskap inom utvecklingsagendan för perioden efter 2015 måste ha ett tydligt fokus på fattigdomsminskning. Parlamentet understryker att en fullt fungerande marknadsekonomi, som bygger på rättsstatsprincipen, fortsätter att vara en betydande drivkraft för ekonomisk och social utveckling och att EU:s utvecklingspolitik bör återspegla detta. Parlamentet konstaterar att offentlig-privata partnerskap, kombinerad finansiering och mikrokrediter kan vara viktiga verktyg för att minska fattigdomen och stimulera ekonomisk tillväxt, innovation och sysselsättning, men att de även måste analyseras ingående vad gäller deras effekter på utveckling, ansvarstagande och insyn. Parlamentet betonar dock att uppbyggnad av en inhemsk privat sektor med lokala mikroföretag, små och medelstora företag och lokala värdekedjor är viktigt för att skapa arbetstillfällen och som en källa till skatteinkomster för utvecklingsländer eftersom inhemska mikro- och småföretag står för de allra flesta arbetstillfällena i utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar rådets rekommendation om att ha större fokus på stöd till mikroföretag och små och medelstora företag.

10.  Europaparlamentet välkomnar ramen för affärsengagemang med FN, där det understryks att en robust privat sektor som ger ekonomisk tillväxt är avgörande för att nå millennieutvecklingsmålen och att den privata sektorn ger viktiga bidrag till delade ekonomiska, sociala och miljömässiga framsteg.

11.  Europaparlamentet anser att de privata och offentliga sektorerna är som mest effektiva när de samarbetar för att skapa en miljö som främjar investeringar och företagande samt lägger grunden för ekonomisk tillväxt.

12.  Europaparlamentet konstaterar att inget land har kunnat utrota fattigdomen utan ekonomisk tillväxt, samt att inget land heller kommer att kunna ta sig ur biståndsberoendet utan detta. Parlamentet anser vidare att den privata sektorn är en avgörande drivkraft för ekonomisk tillväxt och kan ge ett viktigt bidrag till att minska fattigdomen och öka levnadsstandarden genom att tillhandahålla fler och bättre arbetstillfällen, högre löner och förbättrade och betalbara varor och tjänster.

13.  Europaparlamentet välkomnar den privata sektorns deltagande i OECD:s högnivåforum för biståndseffektivitet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang särskilt innovativa sätt att öka utvecklingsfinansieringen från den privata sektorn och den gemensamma Busanförklaringen från 2011 om att öka och utvidga det offentlig-privata samarbetet för bred, inkluderande och hållbar tillväxt.

14.  Europaparlamentet understryker att strukturella och institutionella reformer, som bygger på ett grundligt genomförande av politiken och rättvisa lagar, rättigheter och förordningar, kan fungera som en katalysator för investeringar från den privata sektorn och ökad export, vilket i sin tur kommer att bidra till utvecklingsmålen och motarbetandet av fattigdomen.

15.  Europaparlamentet välkomnar utländska privata investeringar i utvecklingsländer för att skynda på den inhemska utvecklingen. Parlamentet betonar vidare betydelsen av att uppmuntra ansvarstagande investeringar som ger stöd till lokala marknader och bidrar till att motverka fattigdomen.

16.  Europaparlamentet välkomnar att andelen obundet, bilateralt bistånd stadigt har ökat, men uttrycker sin oro över fortsatta formella och informella former av bundet bistånd(1). Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra sitt åtagande från det europeiska samförståndet om utveckling om fortsatt avbindning av bistånd, utöver gällande OECD-rekommendationer. Parlamentet betonar att det finns en tillväxtskapande potential i ytterligare avbindning av bistånd, vilket skulle gynna lokala branscher i utvecklingsländer. Parlamentet kräver en höjning av det reella biståndet och en hållbar uppbyggnad av de regionala och lokala värdekedjorna. Parlamentet kräver större egenmakt för lokala aktörer samt en fokusering på uppbyggande av hållbara regionala/lokala värdekedjor. Parlamentet betonar betydelsen av lokalt och regionalt ägande och av partnerländers egna nationella strategier och reformagendor, samt av att utvecklingsprojekt inkluderas och att ett mervärde skapas genom att säkra lokala försörjningskedjor. Parlamentet anser att utvecklingspolitiken spelar en viktig roll för att bekämpa grundorsakerna till de rådande migrationsströmmarna till EU.

17.  Europaparlamentet understryker att det behövs en gedigen lagstiftning rörande äganderätt för att förhindra markrofferi, dvs. storskaliga markförvärv i utvecklingsländer som leder till allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, särskilt ursprungsbefolkningarnas, och/eller orsakar allvarliga skador på naturen. Parlamentet välkomnar att man under 2014 startade ett EU-program för att stärka markförvaltningen i afrikanska länder. Parlamentet understryker betydelsen av fullständig insyn och ansvarighet för EU-företagens och de finansiella institutionernas verksamhet vid storskaliga investeringar i jordbruksföretag och markförvärv i utvecklingsländer. Parlamentet framhåller att försvaret av mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen, social sammanhållning och bekämpning av ojämlikhet bör finnas kvar i kärnan av utvecklingsverksamheten. Parlamentet påminner om behoven av att uppfylla internationella standarder såsom internationella arbetsorganisationens standarder och FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter samt uppmanar kommissionen att gå i bräschen genom att utarbeta ett tydligt definierat ramavtal som styr alla partnerskapsavtal med den privata sektorn i enlighet med principerna och standarderna för företagens sociala ansvar. Parlamentet understryker att respekt för mänskliga rättigheter bör bli en grundpelare för företagandet. Parlamentet kräver snarast bindande internationella regler som tvingar företagen att värna om de mänskliga rättigheterna, arbetsrätten, hälsan och säkerheten på arbetsplatserna och miljönormerna.

18.  Europaparlamentet stöder G8-gruppens åtaganden om skatt, öppenhet och handel då detta stöder den ekonomiska utvecklingen, inbegripet genomförandet av internationellt överenskomna riktlinjer för att främja god affärssed och skydda besittningsrätten till mark och äganderätten. Parlamentet vill att utvecklingsarbetet ska spela en betydelsefull roll i genomförandet av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter, bland annat genom samarbete med europeiska företag och investerare för att säkerställa full efterlevnad av de vägledande principerna och OECD:s riktlinjer för multinationella företag i sin affärsverksamhet och i sina försörjningskedjor i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja förslaget från investerare och andra berörda parter om att stödja bindande bestämmelser om social, miljömässig och människorättslig rapportering från företag, i enlighet med EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering, eftersom detta utgör ett av de nya förslagen till FN:s mål om hållbar utveckling.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att bistå utvecklingsländerna med att uppbringa egna medel, till exempel genom nationella skattesystem, och att bekämpa de illegala finansiella flödena och korruptionen, som kostar utvecklingsländerna flera hundra miljarder euro varje år(2), dvs. flera gånger det offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater, alla organisationer samt de utvecklade länder och utvecklingsländer som har undertecknat Busanpartnerskapet för ett effektivt utvecklingssamarbete att uppfylla sina åtaganden om att öka insatserna för att bekämpa korruption och illegala finansiella flöden. Parlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av denna strategi, tillämpa ett konsekvent synsätt som införlivar de ledande befintliga reglerna om insyn, bekämpning av skatteflykt och undandragande av skatt, redovisning och övervakning av de största sektorerna inom utvinningsindustrin. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ytterligare åtgärder för att säkerställa att företag är ansvariga gentemot de länder de verkar i. Parlamentet kräver effektiva internationella regler mot skatteundandragande och skatteflykt, bland annat i handlingsplanen för att bekämpa skatteundandragande och skattebedrägeri.

20.  Europaparlamentet efterlyser större öppenhet när det gäller finansiering för att bekämpa korruption och illegala finansiella flöden, däribland genom utveckling av rättvisa och effektiva skattesystem.

21.  Europaparlamentet betonar att utvecklingsfinansieringen måste leda till en ökning av de resurser som används för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, öka kvinnors rättigheter och kvinnors egenmakt samt avskaffa barnarbete. Parlamentet påpekar att den privata sektorn kan spela en viktig roll i detta avseende.

22.  Europaparlamentet kräver att EU och dess medlemsstater behåller sin ställning som stora givare av utvecklingsbistånd och fortsätter att vara ledande när det gäller att upprätthålla internationella åtaganden om hållbar utveckling. Parlamentet kräver att medlemsstaterna uppfyller sitt åtagande om att använda 0,7 % av BNP till offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet betonar att privata medel inte får användas för att öka beloppet på konstlad väg. Parlamentet understryker behovet av att utveckla innovativa finansieringsmekanismer för att skapa en hävstångseffekt för fortsatt utvecklingsfinansiering från den privata sektorn, som kompletterar det offentliga utvecklingsbiståndet, med full respekt för principerna om additionalitet, insyn, ansvarighet, effektiv rapportering, ägande och samordning med partnerländernas prioriteringar.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens differentierade strategi för den mångfacetterade privata sektorn, som sträcker sig från mikroföretag till storföretag. Parlamentet rekommenderar en differentierad strategi när det gäller minst utvecklade länder och instabila stater.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att aktivt engagera sig i diskussionerna om agendan för perioden efter 2015, och samtidigt även ta hänsyn de möjligheter och utmaningar som uppstår genom ett närmare partnerskap med aktörer från den privata sektorn.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

23.6.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

30

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Petras Auštrevičius, Mario Borghezio, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Lorenzo Cesa, Javier Couso Permuy, Arnaud Danjean, Mark Demesmaeker, Georgios Epitideios, Anna Elżbieta Fotyga, Eugen Freund, Michael Gahler, Richard Howitt, Manolis Kefalogiannis, Tunne Kelam, Afzal Khan, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Andrejs Mamikins, David McAllister, Francisco José Millán Mon, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Ioan Mircea Paşcu, Vincent Peillon, Kati Piri, Andrej Plenković, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Alyn Smith, Charles Tannock, Eleni Theocharous, László Tőkés, Ivo Vajgl, Johannes Cornelis van Baalen, Geoffrey Van Orden, Hilde Vautmans, Boris Zala

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Luis de Grandes Pascual, Tanja Fajon, Neena Gill, Takis Hadjigeorgiou, Antonio López-Istúriz White, Fernando Maura Barandiarán, Miroslav Poche, Miloslav Ransdorf, Marietje Schaake, Traian Ungureanu, Bodil Valero

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Biljana Borzan, Victor Boştinaru, Marisa Matias, Luděk Niedermayer, Jean-Luc Schaffhauser, Patricija Šulin

(1)

ActionAid (2005): Real Aid An Agenda for Making Aid Work, s. 4.

(2)

Eurodad: Giving with one hand and taking with the other - Europe's role in tax-related capital flight from developing countries, s. 6.


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (1.6.2015)

till utskottet för utveckling

över den privata sektorn och utveckling

(2014/2205(INI))

Föredragande av yttrande: Lola Sánchez Caldentey

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet noterar den strategiska vikten av att EU återfår sin ledande roll i världen i kampen mot fattigdom och för en hållbar utveckling och konstaterar att den privata sektorns roll i utvecklingen har ökat och omfattar att stödja de politiska prioriteringarna i en period då stödbudgeterna minskas. Parlamentet erkänner att den privata sektorns roll är central för att bidra till att generera en hållbar ekonomisk tillväxt och minska fattigdomen. EU:s kontakter med den privata sektorn i utvecklingsfrågor måste följa internationellt överenskomna principer om utvecklingseffektivitet, hållbarhet och rättvisa.

2.  Europaparlamentet betonar att EU:s områden för handels-, investerings- och utvecklingspolitik är sammankopplade och får effekter i utvecklingsländerna. Parlamentet påminner också om EU:s åtagande om jämställdhetsintegrering i all politik. Parlamentet påminner om att enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska EU:s gemensamma handelspolitik ta hänsyn till principen om en konsekvent politik för utveckling, vilket kräver att utvecklingssamarbetets mål beaktas i sådan politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna. Parlamentet anser att denna princip måste följas i EU:s alla handels- och investeringsavtal, samtidigt som kommissionen måste förstärka de mekanismer som krävs för att samordna all EU-politik, såväl intern som extern, och för att utforma grundlägga inhemska bestämmelser som rör industrin, miljön och den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet betonar att även om det behövs ytterligare finansiering för att möta utmaningarna i samband med hållbar utveckling så utgörs utveckling av mer än bara ekonomisk tillväxt, och verksamheten inom den privata sektorn måste regleras noggrant och utformas för att främja målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att rådande EU-praxis om att använda offentligt utvecklingsbistånd som en hävstång för att öka den privata finansieringen, såsom blandad finansiering, i vissa fall har visat sig vara ineffektivt och skulle kunna förbättras betydligt genom att lägga större tonvikt på additionalitet, transparens, ansvarighet, effektiv rapportering, ägande, samordning med partnerländernas prioriteringar och hållbar skuldförvaltning.

4.  Europaparlamentet betonar att EU:s handels- och utvecklingspolitik måste respektera utvecklingsländernas, i synnerhet de minst utvecklade ländernas, politiska och ekonomiska utrymme, så att de kan behålla viktiga importavgifter när så behövs och därmed främja skapandet av kvalificerade och anständiga jobb inom de lokala tillverknings- och jordbruksbearbetningsindustrierna, eftersom detta kan bidra till inhemsk, mervärdesskapande industriell tillväxt och diversifiering, vilket utgör nyckelkomponenter i den inkluderande ekonomiska och sociala utvecklingen. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att främja konkreta åtgärder för att säkerställa att multinationella företag betalar skatt i de länder där deras vinster genereras, samt att främja en effektiv, landsspecifik rapportering inom den privata sektorn, vilket ökar den inhemska marknadens möjlighet att mobilisera resurser och skapa en rättvis konkurrens.

5.  Europaparlamentet kräver åtgärder för att främja utvecklingsstrategier i partnerländerna som formar den privata sektorns bidrag till utvecklingen genom att stärka bilandet av allianser för att öka potentialen hos lokala mikroföretag och små och medelstora företag samt i de lokala upphandlingsförfarandena, vilket är avgörande för att nå en inhemsk utveckling genom att skapa anständiga arbetstillfällen, prioritera kvinnornas bidrag till utvecklingsfrämjande inhemska inkomster, bekämpa skattebedrägeri, skatteflykt och skatteparadis, utrota den politiska korruptionen, samt motverka valuta- och råvaruprissvängningar som äventyrar tillgången till värdekedjor.

6.  Europaparlamentet efterlyser en omfattande utvärdering av befintlig handels- och investeringspolitik för att kunna identifiera de områden som kan ha en negativ effekt på utvecklingen, oavsett om det sker direkt eller som en sidoeffekt, och i synnerhet sådana bestämmelser som skulle kunna påverka den universella tillgången till varor och tjänster av allmänt intresse, såsom tjänster kopplade till hälsa, utbildning, vatten och kampen mot hunger, energifattigdom och ojämlikhet. Parlamentet understryker betydelsen av att förbättra kapitel om hållbar utveckling i alla framtida bilaterala handelsavtal i syfte att inkludera effektiva rapporteringsordningar för den privata sektorn.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ för naturresurser och anskaffning av dessa, i synnerhet gruvdrift, skogsbruk, energiresurser och vatten samt för bättre kontroller av textilsektorn, tillsammans med hållbarhetsinriktade stödprogram för den privata sektorn, samtidigt som man ökar analyserna av produkters och processers livscykel i miljömässigt och socialt hänseende. Parlamentet välkomnar att en lång rad branscher och transnationella företag har antagit uppförandekoder med sociala och miljömässiga prestandanormer för sina globala leverantörskedjor, och insisterar på att instrument såsom ILO:s konvention nr 169, OECD:s riktlinjer för multinationella företag, FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati måste tillämpas systematiskt. Parlamentet understryker behovet av att, utan ytterligare dröjsmål, uppfylla rådets åtagande i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati från 2013.

8.  Europaparlamentet understryker att EU:s handelspolitik bör främja ett gott styre, demokrati och rättsstatlighet genom att bygga upp en ram som säkerställer att EU-företag bidrar till en inkluderande ekonomisk utveckling, tar ansvar för sina åtgärder i utvecklingsländer när det gäller normer inom mänskliga rättigheter, jämställdhet, anständigt arbete, fackliga rättigheter, miljöskydd, socialt skydd, allmän tillgång till högkvalitativa offentliga varor och tjänster (med särskild uppmärksamhet vid offentlig och allmän sjukförsäkring), socialt skydd, allmän tillgång till läkemedel samt livsmedels- och produktsäkerhet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

1

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Maria Arena, Tiziana Beghin, David Borrelli, Daniel Caspary, Marielle de Sarnez, Santiago Fisas Ayxelà, Christofer Fjellner, Eleonora Forenza, Yannick Jadot, Ska Keller, Jude Kirton-Darling, Bernd Lange, Jörg Leichtfried, David Martin, Emmanuel Maurel, Emma McClarkin, Anne-Marie Mineur, Alessia Maria Mosca, Franz Obermayr, Artis Pabriks, Franck Proust, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Tokia Saïfi, Matteo Salvini, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Starbatty, Adam Szejnfeld, Iuliu Winkler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Goffredo Maria Bettini, Reimer Böge, Dita Charanzová, Georgios Epitideios, Seán Kelly, Sander Loones, Frédérique Ries, Lola Sánchez Caldentey, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Adina-Ioana Vălean, Jarosław Wałęsa


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

17.2.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Louis Aliot, Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Nirj Deva, Doru-Claudian Frunzulică, Nathan Gill, Charles Goerens, Enrique Guerrero Salom, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Stelios Kouloglou, Arne Lietz, Linda McAvan, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Juan Fernando López Aguilar, Jan Zahradil, Joachim Zeller


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

21

+

ALDE

Beatriz Becerra Basterrechea, Charles Goerens, Paavo Väyrynen

ECR

Nirj Deva, Jan Zahradil

PPE

Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Rainer Wieland, Joachim Zeller, Anna Záborská

S&D

Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Arne Lietz, Juan Fernando López Aguilar, Linda McAvan, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira

VERTS/ALE

Heidi Hautala

5

-

EFDD

Ignazio Corrao, Nathan Gill

ENF

Louis Aliot

GUE/NGL

Stelios Kouloglou, Lola Sánchez Caldentey

1

0

VERTS/ALE

Maria Heubuch

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy