BETÄNKANDE om nomineringen av Mihails Kozlovs till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

17.3.2016 - (C8-0411/2015 – 2015/0814(NLE))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Igor Šoltes

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om nomineringen av Mihails Kozlovs till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

(C8-0411/2015 – 2015/0814(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0411/2015),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0059/2016), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 15 mars 2016 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Mihails Kozlovs till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

BILAGA 1: MIHAILS KOZLOVS MERITFÖRTECKNING

En oberoende, kvalificerad och motiverad yrkesperson med mer än 15 års djup erfarenhet av ekonomisk politik, inom EU och nationellt, EU:s budget, offentliga finanser, offentlig förvaltning, institutionella förbindelser, utvecklingsbanker, diplomati, representation, kommunikation samt hantering av personer, förändringar och projekt, med ett rikt nätverk på alla nivåer i EU:s institutioner, kompletterat med en Executive MBA av högsta klass.

YRKESERFARENHET

Biträdande direktör (ekonomi, finans, EU:s budget – Ekofin), rådgivare Finansministeriet i Lettland och Lettlands ständiga representation vid EU	från april 2012 Bryssel

•  Rådgivare till premiärministern, finansministern, ständig representant.

•  Ledning av komplicerade förhandlingar med flera intressenter på toppnivå i Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och finansiellt bistånd till Ukraina.

•  Upprättande av strategiska dagordningar och omfattande förberedelser av de månatliga mötena med EU:s finansministrar (Ekofin).

•  Bidrag till utformningen och genomförandet av Lettlands strategi för anslutning till euron.

Rådgivare till exekutiv styrelseledamot (som representerar Finland, Norge och Lettland) Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling	oktober 2010–april 2012 London

•  Värdering av strategiska och operativa politiska förslag utifrån styrelsens målsättningar. Arbete i styrelseutskotten för budget och administration samt finans och löpande verksamhet.

•  Värdering av utförande och mervärde av bankens projekt utifrån dess uppdrag. Arbete i revisionsutskottet.

•  Full analys av investeringsprojekt.

Ambassadråd (ekonomi, finans, EU:s budget, skattefrågor) Lettlands ständiga representation vid EU	maj 2003–oktober 2010 Bryssel

•  Rådgivning i förhand och direkt på platsen i politiska och förfaranderelaterade frågor till den nationella delegationen för Europeiska rådet, Ekofinrådet, Ekonomiska och finansiella kommittén och ständiga representanternas kommitté om Ekofin-ärenden.

Direktör, EU-integrationsavdelningen vid finansministeriet i Riga Enhetschef, EU-integrationsenheten vid finansministeriet i Riga	januari 2002–maj 2003 februari 2001–januari 2002

Praktikant Europeiska kommissionen, direktoratet för ekonomi och finans	januari 2000–april 2000 Bryssel

Olika positioner på ingångsnivå i den privata och offentliga sektorn, och den akademiska världen	juni 1996–december 1999

UTBILDNING

Executive MBA, City University London, Cass Business School, London. Examen med betyget väl godkänd		2011–2014
Masterexamen i samhällsvetenskap vid Lettlands universitet. Ekonomi, internationell ekonomi, företagsekonomi, bokföring	1997–1999
Fil.kand. i samhällsvetenskap vid Rigas tekniska universitet. Ekonomi, internationell ekonomi, företagsekonomi, bokföring	1994–1997
Eurofaculty-kurser vid Lettlands universitet Skräddarsydda kurser i ekonomi, finans och juridik	1996–1997

SPRÅKKUNSKAPER

Engelska – flytande

Franska – god arbetsnivå

Tyska – för närvarande passivt

Lettiska och ryska – modersmål

PRESTATIONER, UTMÄRKELSER

Erkännande av ministerkabinetten i Republiken Lettland i november 2015.

Erkännande av premiärministern för personligt bidrag 1) till Lettlands framgångsrika ordförandeskap i EU 2015 och 2) till eurons införande i Lettland 2014.

Personliga gratulationer vid Ekofins offentliga sammanträde av kommissionens vice ordförande Jyrki Katainen och ordförande Werner Hoyer för viktiga bidrag till inrättandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar i juni 2015.

Erkännande av utrikesministern: bidrag till införandet av euron i Lettland, 2014.

Hedersutmärkelse av finansministern: enastående representation och främjande av Lettlands intressen i EU inom ekonomi/finans, 2008.

Idrott: Före detta lettisk mästare i vattenskidor.

PUBLIKATIONER

Kozlovs M, “European Strategic Investment Fund (EFSI): the negotiation process”; Lettiska intressen i EU, november 2015 (på lettiska)

BILAGA 2: MIHAILS KOZLOVS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Yrkeserfarenhet

1.  Skulle du kunna redogöra för din yrkeserfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, både inom budgetplanering, budgetgenomförande eller budgetförvaltning och budgetkontroll eller revision.

Sedan jag tog min masterexamen år 1999 har jag byggt upp min yrkeserfarenhet inom offentliga finanser, ekonomi, finanspolitik och ekonomisk förvaltning inom den offentliga förvaltningen i Lettland (finansministeriet) samt i den internationella miljön i Bryssel (Lettlands ständiga representation vid EU) och i London (Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling). Som en del av min personliga livslånga utvecklingsplan tog jag 2014 examen med betyget väl godkänd från Executive MBA-programmet vid Cass Business School (City University London).

Under åren har jag utvecklat min yrkeserfarenhet på området offentliga finanser i Europeiska unionen (EU) i uttryckets vidare bemärkelse. Mitt första seriösa engagemang hörde samman med anslutningsförhandlingarna i tio (av 31) förhandlingskapitel i samband med den ekonomiska och monetära unionen, finansmarknader och finans- och budgetbestämmelser. Om man jämför standarderna för styrning, ekonomisk förvaltning och kontroll, intern- och externrevision i Lettland nu och då är jag glad över att ha kunnat underlätta kunskapsöverföringsprocessen och uppbyggnaden av kapacitet.

När jag hade kommit till Bryssel 2003 precis efter att anslutningsfördraget undertecknades och som ett av de första ambassadråden som representerade nationella intressen i EU fokuserade jag på två uppsättningar uppgifter. För det första fokuserade jag på viktiga frågor inom ekonomisk och finansiell politik och finans- och skattepolitik samt EU:s budget och för det andra på kapacitetsuppbyggnad för att representera våra nationella intressen på dessa områden bättre. Genom att snabbt erkänna vikten av EU:s budgetfinansiering för Lettlands ekonomiska utveckling gav jag förvaltningen rådet att förbättra vår administrativa kapacitet inom EU:s budgetförvaltning både inom finansministeriet och i Bryssel.

Under de år som följde förvärvade jag grundliga teoretiska kunskaper inom och praktisk förstahandserfarenhet av hur EU:s institutioner fungerar och om olika typer av beslutsfattande och problemen med dem. Denna erfarenhet från frontlinjen i EU-frågor ger mig en stark känsla av att jag kan verka effektivt i den politiskt komplicerade och dynamiska EU-miljön, eftersom jag har arbetat i eller med många EU-institutioner i olika funktioner och på olika nivåer. Förståelsen av hur EU fungerar är avgörande, eftersom den ger en tydlig bild av den rådande situationen, potentiella problem och möjliga lösningar. Sådana kunskaper är mycket användbara för revisionsrätten och för den roll den har som uppgift att spela.

Genom att följa Ekonomiska och finansiella kommitténs och som deltagare i dess arbete som en del av den lettiska delegationen sedan 2003 lärde jag mig hur artiklarna i fördraget om den multilaterala ekonomiska och finansiella övervakningen genomförs i praktiken. Därefter följde den första reformen av stabilitets- och tillväxtpakten (2005), den finansiella och ekonomiska krisen, nya finansiella och politiska samordningsmekanismer i euroområdet (exempelvis finanspakten, den europeiska stabilitetsmekanismen, den så kallade två- och sexpackslagstiftningen) samt bankunionen. Under alla de här åren har jag varit medlem i den lettiska delegationen till ministerrådet (ekonomiska och finansiella frågor) (Ekofin), där de här frågorna diskuterades och beslutades, i många fall tillsammans med Europaparlamentet. Nu är nästa utmaning att arbeta för den verkliga ekonomiska och monetära unionen som bland annat bör säkerställa demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet.

Jag vill därför understryka min erfarenhet på området multilateral ekonomisk och finansiell övervakning och finanssektorn där vi efter krisen har bevittnat viktiga utvecklingar med långtgående konsekvenser som i vissa fall medför utmaningar för Europeiska revisionsrättens utförande av uppgifter som föreskrivs i fördraget. Det här märks i revisionsrättens arbete på senare tid, exempelvis dess översiktliga analyser[1]. Jag hoppas att revisionsrätten kan använda mina kunskaper och min erfarenhet från fältet för att möta en del av utmaningarna.

Jag hade ett utmärkt tillfälle att gräva djupare i revisions- och konsekvensanalysfrågorna medan jag arbetade i EBRD:s styrelse, en internationell finansinstitutition. Jag deltog regelbundet i arbetet i styrelsens revisionsutskott. Det här utskottet övervakar integriteten i bankens årsredovisning och dess bokföring, finansiella rapporter och policyer och praxis för utlämnande av information, stabiliteten i bankens system för interna kontroller och deras effektiva genomförande, utförandet av bankens regelefterlevnads-, internrevisions-, utvärderings- och riskhanteringsfunktioner och bankens externa revisors självständighet, kvalifikationer och effektivitet.

Som en del av det här arbetet var jag intresserad av om den investeringsaktivitet och politiska aktivitet som föreslogs och genomfördes av EBRD:s personal i EBRD:s verksamhetsländer använde aktieägarkapitalet ekonomiskt, effektiv och ändamålsenligt i linje med EBRD:s uppdrag och om EBRD lyckades uppnå den önskade och nödvändiga effekten och mervärdet i sina verksamhetsländer.

Min erfarenhet av styrelsen i EBRD har gjort att jag förstår behovet av att inte bara utföra högkvalitativa bedömningar av bolagsstyrningen, den ekonomiska förvaltningen och kontrollen och internrevisionssystemen, utan även att framställa rapporterna i tid, ställa upp tydliga prioriteringar, lämna ambitiösa rekommendationer och underlätta genomförandet. Jag har alltid känt att självständighet i revisions- och utvärderingsfunktionerna inte är detsamma som isolering. Revisorer måste vara självständiga, men samtidigt engagerade och bidra med sina självständiga slutsatser och rekommendationer till en bättre effektivitet.

I min yrkeskarriär har jag därmed utvecklat viktiga färdigheter som en bred överblick och detaljerad förståelse av EU-frågor, som går bortom rent ekonomiska och finansiella frågor, förmågan att identifiera kopplingar mellan utvecklingar på olika politiska områden, en djup förståelse av EU-institutionernas arbete och deras roller i beslutsprocessen samt en tydlig förståelse av EU:s budgetstyrning. Jag noterar att det finns brister kvar, trots institutionernas outtröttliga arbete som leder till en gradvis förbättring av EU:s budgetstyrning, inklusive effektivitet och mervärde. Det har att göra med komplexiteten i lagstiftningen, planeringen i flera skikt, genomförandet och kontrollsystemen samt otydliga ansvarsområden och ibland, tyvärr, politiska faktorer.

Dessutom avgör de knappa finansiella resurserna i EU:s budget och de nya utmaningar som hela tiden uppstår behovet av att identifiera nya sätt att göra mer och bättre med mindre. Under Lettlands EU-ordförandeskap nyligen hade jag glädjen att vara ordförande i ad hoc‑arbetsgruppen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) samt medordförande i flera politiska trepartsmöten med Europaparlamentet. I de här förhandlingarna lyckades vi på rekordtid komma fram till en kompromisslösning som bland annat stärkte Efsis revisionsarrangemang. Nu är utmaningen att definiera revisionsstrategin för de aktiviteter som utförs i enlighet med Efsi-förordningen och den garanti som ges genom EU:s budget till EIB och EIF. Jag vill bidra till den här debatten i min kommande egenskap av ledamot i revisionsrätten.

Generellt var EU-ordförandeskapet ett verkligt prov för mig och för mitt Ekofin-team i Bryssel. Jag organiserade, ledde och slutförde framgångsrikt den komplicerade förberedelseprocessen, vilket framgår av att vårt ordförandeskap nådde ett mycket gott resultat på Ekofins område. Jag bevisade mina kunskaper på det politiska området, det vill säga en förståelse av detaljer om många ärenden och en förmåga att ta mig igenom förfarandefrågor och bygga upp nätverk. Jag är nu villig att använda de här färdigheterna i revisionsrättens tjänst.

Efter att ha läst den här delen av frågeformuläret är jag säker på att kommittén kommer att ha lagt märke till att jag har utvecklat min yrkeskarriär med målet att bli en yrkesperson med bred teoretisk och rik praktisk bakgrund. Jag anser att revisionsrättens styrka som kollegial enhet inte bara ligger i dess nationella mångfald utan i en mångfald av yrkeserfarenhet bland dess ledamöter.

2.  Vilka har varit de mest betydande resultaten i ditt yrkesliv?

Jag anser att min yrkeskarriär nu befinner sig i en vändpunkt eftersom EU-ordförandeskapet representerar en logisk milstolpe som slutför den cykel som man kan uppleva i EU-frågor ur medlemsstatsperspektiv – anslutningsförhandlingar, anslutning till EU, uppbyggnad av kapacitet, införande av euron och, slutligen, EU-ordförandeskap.

Jag bidrog mycket till dessa viktiga projekt för mitt land. Den lettiska ministerkabinetten, två premiärministrar och finansministrar gav erkänsla åt min roll genom utmärkelser. Jag anser att detta meningsfulla och erkända bidrag är det viktigaste resultatet i mitt yrkesliv.

Den senaste höjdpunkten var lanseringen och slutförandet inom mindre än ett halvår av arbetet med Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europaparlamentets och rådets viktiga projekt. En annan prestation och samtidigt ett exempel på gott samarbete med Europaparlamentet var avtalet om det största makrofinansiella stödpaketet för Ukraina som har blivit en av de viktiga produkterna av toppmötet i Riga om det östliga partnerskapet, där avtalet undertecknades.

Förberedelserna inför EU-ordförandeskapet på ett av de mest komplicerade områdena (Ekofin) var en av de senaste utmaningarna för Lettland och för mig som person. Det utmärkta resultatet av det lettiska ordförandeskapet på Ekofins område är till stor del ett resultat av mitt teams goda arbete i Bryssel i nära samarbete med kolleger i Riga.

Det sista men absolut inte det minsta exempel som jag vill nämna här är mitt bidrag till anslutningsförhandlingsprocessen i min egenskap av direktör på avdelningen för EU‑integration i finansministeriet när det gäller förhandlingskapitlet om EU:s budget och skyddet av EU:s finansiella intressen, där jag möjliggjorde spridningen av kunskaper om EU:s budget, bolagsstyrning, riskhantering, intern kontroll, intern- och externrevision, vilket var nyheter i Lettland i början av det nya årtusendet.

Nu har jag som mål att fortsätta att arbeta för att stärka det EU-projekt som jag helhjärtat stöder. Att bli ledamot i Europeiska revisionsrätten, vars roll i utformningen av EU:s årliga och fleråriga budgetar tack vare större fokus på resultat med mindre tillgängliga resurser bör öka, utgör en utmärkt möjlighet för mig att använda min erfarenhet i Europeiska unionens tjänst.

3.  Vad har du för yrkeserfarenheter från internationella multikulturella och flerspråkiga organisationer eller institutioner baserade utanför ditt hemland?

Jag har faktiskt fått den viktigaste delen av min yrkeserfarenhet utanför Lettland. Först, i början av min karriär, tillbringade jag tre spännande månader som praktikant på EU‑kommissionen (GD Ekonomi och finans).

Under ”Brysselperioden” i min yrkeskarriär som Ekofinråd och senare biträdande direktör på Ekofinenheten vid den ständiga representationen vid EU har jag verkat i en mycket skiftande arbetsmiljö, och regelbundet och med glädje interagerat med kolleger från andra medlemsstater, Europaparlamentet, EU-kommissionen, EIB och sektorsrepresentanter.

Erfarenheten vid EBRD:s styrelse gav en global dimension tack vare ett regelbundet samarbete med icke-europeiska EBRD-intressenter. Det var viktigt att interaktionen med de så kallade utländska intressenterna i banken hjälpte mig att förstå deras intryck av oss, européerna, och vårt sätt att tänka, vårt beslutsfattande osv.

Det är i en multinationell och mångkulturell miljö som jag verkligen känner mig stark och där jag, genom min förståelse av olika sammanhang, kan säkerställa att målen uppnås. Europas historia är ett komplicerat pussel, men jag tror verkligen att mångfald kommer att bli en källa till kraftfulla synergier till stöd för det europeiska projektet.

4.  Har du beviljats ansvarsfrihet för ditt tidigare företagsledande arbete, om ett sådant förfarande är tillämpligt?

Förfarandet för ansvarsfrihet är inte tillämpligt för det företagsledande arbete som jag tidigare har haft.

5.  Vilka av dina tidigare yrkespositioner var ett resultat av en politisk utnämning?

Inga. Alla mina yrkespositioner var ett resultat av mina meriter eller av ledningsbeslut fattade efter en objektiv bedömning.

6.  Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?

Jag är glad över att ha utvecklat min yrkeskarriär i tider då Lettlands befolkning kollektivt och varje medborgare individuellt allvarligt måste reflektera och fatta avgörande beslut om vårt lands framtid. Det råder ingen tvekan om att vi fattade rätt beslut som oåterkalleligt återförde vårt land till den europeiska familjen och jag är stolt över att ha genomlevt den kontroversiella övergångsperioden och att ha bidragit till en del av de här nyckelbesluten.

För det första vill jag här nämna de beslut som ledde till avslutningen av anslutningsförhandlingskapitlet om EU:s budget och skyddet av EU:s finansiella intressen. I början av min karriär på finansministeriet var jag ansvarig för förberedelserna för anslutning till systemet med EU:s egna resurser och uppföljning av och rapportering om utvecklingen av styrning, finansiell förvaltning och kontroll, intern- och externrevisionssystem. Jag samordnade och möjliggjorde också en omfattande uppföljning av kommissionens rekommendationer för att säkerställa att våra system vid anslutningen till EU är redo att genomföra EU-fonderna. Jag betraktar den här tidsperioden som en mycket viktig del av min karriär.

För det andra anser jag att jag spelade en viktig roll i den process vars slutmål var att ansöka om medlemskap i euroområdet och införa den gemensamma europeiska valutan från och med den 1 januari 2014. Vägen till att uppnå det här målet var lång, Lettland snubblade flera gånger längs vägen och vi anslöt oss till euroområdet när det befann sig i ett vägskäl. Nu, ett par år in i medlemskapet i euroområdet, är det inte många observatörer som ifrågasätter detta val.

För det tredje verkar ekonomer, den akademiska världen och allmänheten vara överens om att stödet för investeringar i Europa är en brådskande och prioriterad uppgift för EU-politiker och nationella politiker. Jag är säker på att kompromissbeslutet om huvuddragen i Europeiska fonden för strategiska investeringar som jag och mitt team kom fram till tillsammans med Europaparlamentets förhandlingsteam och kommissionens vice ordförande Kristalina Georgieva och Jyrki Katainen på småtimmarna den 28 maj 2015 efter tretton timmars politiskt trepartsmöte utgör ett mycket viktigt beslut i min yrkeskarriär. Som jag redan har nämnt tidigare är en av de saker som vi lyckades förbättra i förhållande till kommissionens förslag bestämmelsen om externrevision.

Jag är glad över att kommissionen och Europeiska investeringsbanken redan har uppnått goda resultat i genomförandet av investeringsplanen för Europa, som garanteras av EU:s budget. Jag hoppas att ett framgångsrikt genomförande av planen kommer att ge ett användbart bidrag till debatten om framtiden för EU:s budget. Jag har noterat att revisionsrätten bjöds in och är villig att bidra till de här reflektionerna. Jag hoppas att min erfarenhet kan vara till hjälp för revisionsrätten.

Oavhängighet

7.  Enligt fördraget måste revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?

Trots att revisionsyrket generellt är ganska nytt, åtminstone yngre än den statliga funktionen, är det ingen slump att begreppet full oavhängighet för de personer som utför revisioner eller ansvarar för dem länge har varit fast förankrat i den internationella standarden för högre revisionsinstitutioner nummer ett (ISSAI 1). De etiska riktlinjerna utvecklas i ISSAI 30. Jag håller med om att principerna om oavhängighet och etik utgör en förutsättning för de högre revisionsinstitutionernas funktion.

Oavhängigheten hos ledamöterna i Europeiska revisionsrätten föreskrivs otvetydigt i fördraget, där det står att ”Dess ledamöter ska i unionens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet” (artikel 285) och att ”Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas” (artikel 286.1).

De här viktiga principerna klargörs ytterligare i revisionsrättens etiska riktlinjer och uppförandekoden för revisionsrättens ledamöter samt arbetsordningen och de regler genom vilka arbetsordningen genomförs.

Jag vill uttrycka mitt fullständiga åtagande avseende oavhängighetsprincipen eftersom den är en förutsättning för att revisionsrätten och dess ledamöter ska kunna uppfylla sina skyldigheter i enlighet med fördraget. Vidare är medborgarnas förtroende för revisionsrätten beroende av ett strängt uppfyllande av oavhängighetsprincipen i praktiken.

Utöver fullständig insyn i finansiella och utomstående aktiviteter samt rapporteringsskyldigheten är det enligt mig helt avgörande att inte söka eller ta emot instruktioner från en ledamots nationella regering eller någon annan part. Oavhängighetsprincipen ligger i revisionens hjärta och därför bör den uttryckas både i utförandet av vardagliga uppgifter och i det strategiska beslutsfattandet. Det här är viktigt inte bara för revisionsrättens image och anseende för dess främsta klient, EU-medborgarna, och i världen utanför, utan även bland revisionsrättens ledamöter själva. Det här är de huvudkoncept som enligt min uppfattning omger oavhängigheten och som jag skulle följa i utförandet av mina kommande uppgifter.

Jag anser att mitt arbete alltid har styrts av de ovan nämnda principerna. Under de senaste tolv åren har jag exempelvis gett råd till flera premiärministrar, finansministrar och statssekreterare från olika poler i det politiska spektret. Mina råd har erkänts och uppskattats på grund av sin kvalitet och, framför allt, sin opartiskhet och objektivitet. I utförandet av mina yrkesmässiga uppgifter har konformism aldrig varit ett alternativ. Jag har i stället alltid föredragit att presentera fakta som de ser ut och dra objektiva slutsatser, även om de har varit obekväma, impopulära eller gått mot strömmen.

Jag har aldrig varit inblandad i att ta emot EU-medel eller agera på en förmånstagares vägnar.

I Lettland sker slutligen urvalet av kommande ledamöter i revisionsrätten genom ett allmänt uttagningsprov i flera steg.

8.  Har du eller dina närmaste släktingar (föräldrar, syskon, officiell partner och barn) något företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med dina kommande arbetsuppgifter?

Nej, jag känner inte till någon sådan omständighet som kan komma i konflikt med mina kommande arbetsuppgifter.

9.  Är du beredd att redogöra för dina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem?

Ja, jag är beredd att uppfylla alla skyldigheter som rör utlämnande av uppgifter som gäller för en ledamot i revisionsrätten.

10.  Är du för närvarande inblandad i någon rättsprocess? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Som jag har sagt i svaret på fråga 7 sker valet av kommande ledamöter i revisionsrätten i Lettland genom ett allmänt uttagningsprov i flera steg, vilket säkerställer ett transparent och opartiskt förfarande.

Den här gången inleddes förfarandet genom beslutet av ministerkabinetten (regeringen) att inleda urvalsprocessen och upprätta en urvalskommitté. Själva processen bestod sedan av att offentliggöra ett meddelande om uttagningsprovet i Lettlands officiella tidning, med en lista över de nominerade kandidaterna till intervjun med urvalskommittén, en intervju med de nominerade kandidaterna av urvalskommittén, beslut av urvalskommittén om den lämpligaste kandidaten och slutligen godkännande av kandidaten av regeringen och en instruktion om att meddela rådets generalsekretariat om kandidaten. Processen sattes alltså igång av regeringen i augusti 2015 och slutfördes den 19 november 2015, då ministerkabinetten fattade sitt slutgiltiga beslut. Beslutet meddelades sedan rådets generalsekretariat.

För att säkerställa fullständig transparens vill jag upplysa Europaparlamentet om att en av de sökande som inte valdes ut för godkännande av regeringen inledde ett förvaltningsrättsligt ärende den 5 januari 2016. Den här personen, käranden, bad förvaltningsrätten att skjuta upp genomförandet av regeringens beslut att nominera min kandidatur till ledamot av Europeiska revisionsrätten, och bestred dess laglighet. Republiken Lettland, som representeras av Republiken Lettlands ministerkabinett och av finansministeriet, som ministerkabinetten gav i uppdrag att organisera den öppna urvalsprocessen, är svarande i målet.

Förvaltningsrätten beslutade att ge mig status av tredje person i det förvaltningsrättsliga målet, eftersom den ansåg att mina rättigheter skulle kunna påverkas av utgången av förfarandet. Därför blev jag genom förvaltningsrättens beslut och oberoende av mina preferenser involverad i det här förvaltningsrättsliga målet som inleddes av en annan sökande vars kandidatur inte valdes ut.

Svaranden godkände sin motivering till förvaltningsrätten vid sammanträdet i ministerkabinetten den 12 januari 2016, då svaranden i praktiken bekräftade sitt inledande beslut om den utvalda kandidaten.

Den 27 januari 2016 beslutade förvaltningsrätten att till fullo avslå begäran om att skjuta upp genomförandet av regeringens beslut om att utse min kandidatur till att utnämnas av EU:s ministerråd efter samråd med Europaparlamentet. Förvaltningsrätten slog även fast att det nämnda regeringsbeslutet var lagligt vid en första anblick och att gällande lag hade respekterats till fullo.

11.  Har du någon aktiv eller verkställande politisk roll? Om så är fallet, på vilken nivå? Har du haft någon politisk position under de senaste 18 månaderna? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Nej, jag har ingen aktiv eller verkställande politisk roll. Jag har inte heller haft någon som helst politisk position. Jag är inte och har aldrig varit medlem i något politiskt parti.

12.  Kommer du att avgå från alla ämbeten till vilka du är vald eller frånträda varje aktiv post som innebär ansvar inom ett politiskt parti om du blir utnämnd till ledamot av revisionsrätten?

Det är inte tillämpligt, eftersom jag inte har något ämbete till vilket jag är vald och jag har ingen aktiv post inom något politiskt parti.

13.  Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption som rör personer som verkar i din hemmedlemsstat?

Allvarliga fall av regelbrott, bedrägeri och korruption utgör ett stort hot mot ett demokratiskt samhälles funktionssätt. De för med sig en snedfördelning av resurser, moraliska risker, förlorade möjligheter och felaktiga incitament. Det farligaste resultatet är en växande misstro bland medborgarna som kan leda till en känsla av maktlöshet, gradvis acceptans och till slut att man tar för givet och antar liknande metoder. Samtidigt som sådana trender är skadliga för en nations sunda utveckling är det europeiska projektet särskilt sårbart eftersom människor med rätta förväntar sig att internationella och överstatliga organ är fria från de här typerna av olagligt beteende.

Jag tror inte att någon ledamot av revisionsrätten i uppfyllandet av sina skyldigheter är skyddad från att behöva bemöta ett allvarligt fall av regelbrott, bedrägeri eller korruption som rör personer från hans/hennes hemmedlemsstat. Om jag skulle stöta på ett sådant fall skulle jag först göra en snabb bedömning av all tillgänglig information i syfte att fastställa de bästa åtgärderna för att säkerställa att den här informationen når de behöriga myndigheterna i medlemsstaten så snart som möjligt. Om EU:s finansiella intressen stod på spel skulle jag diskutera ärendet med tjänsteavdelningen och den ledamot i revisionsrätten som ansvarar för förbindelserna med Olaf och sedan säkerställa att det misstänkta bedrägeriet rapporteras till Olaf utan dröjsmål. Jag skulle också diskutera frågan med revisionsrättens ordförande.

Jag anser också att sådana fall kräver en allvarlig analys för att förstå orsakerna och sträva efter att förhindra liknande fall. Generellt visar sig preventiva åtgärder vara effektivare eftersom de minskar förekomsten av allvarliga regelbrott, bedrägeri och korruption och därigenom stärker förtroendet hos allmänheten.

Fullgörande av arbetsuppgifter

14.  Vilka bör vara de viktigaste dragen i en sund ekonomisk förvaltningskultur i varje offentlig förvaltning? Hur skulle revisionsrätten kunna hjälpa till med att genomföra detta?

Omfördelningsfunktionen är en viktig funktion i alla regeringar. Medborgarna ger sitt samtycke till att slå samman en viss andel av resurserna i ekonomin, t.ex. genom beskattning, baserat på den legitima förväntan att medlen kommer att användas på bästa tänkbara sätt till förmån för hela samhället, t.ex. för att tillhandahålla allmännyttiga varor och korrigera brister på marknaden. Begreppet ”bästa möjliga sätt" är viktigt och dess tolkning skiljer sig tyvärr åt.

EU-rätten, dvs. budgetförordningen som stämmer överens med de internationella standarderna, kräver att EU:s budget används i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. Målet är att ge en försäkran till EU:s medborgare/skattebetalare att det sätt på vilket deras resurser används maximerar den positiva påverkan på det europeiska projektet. Eftersom vi absolut inte längre lever i ”tider av överflöd” är principerna om sund ekonomisk förvaltning viktigare än någonsin. Behovet av att spendera offentliga medel på ett smart sätt, och uppnå de avsedda resultaten, är av enormt stor betydelse om EU ska kunna återställa och förbättra förtroendet bland medborgarna.

Därför förklaras principen om sund ekonomisk förvaltning vidare till att innebära att anslag används sparsamt, effektivt och ändamålsenligt (economically, efficiently and effectively). De tre E:na är de viktigaste beståndsdelarna av den sunda ekonomiska förvaltning som bör upprätthållas i alla offentliga tjänster.

För att främja kulturen med sund ekonomisk förvaltning i EU eller i någon annan offentlig tjänst är nyckelfaktorn att göra förvaltningen ansvarsskyldig för de offentliga medel som anförtros den. I tider av knappa offentliga resurser måste offentliga medel spenderas inte bara i enlighet med de regler som är nödvändiga, utan så att de avsedda resultaten uppnås.

Utöver ansvarsskyldigheten anser jag att de viktigaste egenskaperna hos en kultur med sund ekonomisk förvaltning är följande: tydliga mål, ett effektivt ledningssystem och en effektiv prestationskultur, effektiva interna kontrollsystem, systematiska prestationsindikatorer, pålitlig övervakning och transparent rapportering. Och sist, men definitivt inte minst – att skifta fokus från att ”använda pengarna” till att uppnå resultat.

Erfarenheten från mitt eget land kan användas som exempel här. Efter den finansiella och ekonomiska krisen har finansieringen till den offentliga förvaltningen minskats samtidigt som det har säkerställts att den offentliga sektorns prestation inte påverkas eller att den till och med förbättras.

I det här sammanhanget uppskattar jag det tydliga kravet från revisionsrätten inom ramen för 2013 och 2014 års ansvarsfrihetsförfarande att fokus ska skiftas från att bara spendera pengarna till att investera dem på ett smart sätt. Jag anser att det förtjänar en allvarlig diskussion bland politikerna följt av en omfattande handlingsplan. Det är tydligt att ett sådant skifte inte kan ske över en natt, särskilt om det enda gränsöverskridande resultatet av att inte spendera de tilldelade resurserna under den innevarande räkenskapsperioden oavsett skäl är mindre resurser nästa räkenskapsperiod. Därför bör EU:s institutioner och medlemsstater samarbeta för att möjliggöra en kulturförändring.

Revisionsrätten spelar en viktig roll i processen att främja en sund ekonomisk förvaltningskultur. Den lämnar oavhängiga revisionsrapporter till beslutsfattare, exempelvis Europaparlamentet, för att användas i de förfaranden som beviljar ansvarsfrihet till förvaltningen (kommissionen). De senaste åren anser jag att revisionsrätten har lagt mer tonvikt i sitt arbete på att rapportera om sund ekonomisk förvaltning (effektivitetsrevisioner). Den nuvarande EU-kommissionen under ledning av vice ordförande Kristalina Georgieva arbetar hårt för att utveckla den effektivitetsbaserade budgeteringen. De starka påtryckningarna från Europaparlamentet, revisionsrätten och kommissionen är en välkommen utveckling som bör följas.

15.  Enligt fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur skulle du ytterligare förbättra samarbetet mellan revisionsrätten och Europaparlamentet (särskilt dess budgetkontrollutskott) för att stärka den offentliga tillsynen över användningen av de allmänna utgifterna och förbättra valutan för pengarna?

Kravet i fördraget att biträda Europaparlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten är en mycket viktig del av Europeiska revisionsrättens uppdrag. Eftersom utmaningarna i utövandet av kontrollbefogenheter utvecklas över tid bör även arbetsförbindelserna mellan Europaparlamentet och revisionsrätten göra det. Det är därför en ständigt upprepande process att följa eller, ännu bättre, förutse och ligga före kurvan.

Jag anser att utgångspunkten för att uppfylla detta krav är en detaljerad förståelse av parlamentets behov. Det innebär en regelbunden och grundlig dialog där båda sidorna kan presentera sina åsikter. Jag noterar att positiva steg redan tagits under de senaste åren (t.ex. regelbundna möten mellan revisionsrätten och budgetkontrollutskottet, inrättandet av en ledamot av revisionsrätten med ansvar för interinstitutionella förbindelser och revisionsrättens engagemang i utskottsordförandekonferensen före revisionsrättens årliga arbetsprogram).

Närvaro av den rapporterande ledamoten av revisionsrätten, när hans/hennes rapport diskuteras i budgetkontrollutskottet, är en självklar del av biståndet till Europaparlamentet. Det bör också vara självklart att revisionsrätten följer upp budgetkontrollutskottets eller Europaparlamentets slutsatser i detta sammanhang.

Jag har också noterat att vissa av revisionsrättens särskilda rapporter har presenterats för Europaparlamentets sektorspolitiska utskott. Jag anser att denna praxis kan utvidga användningen och mervärdet av revisionsrättens arbete och därigenom leda till att parlamentet får bättre bistånd. I slutänden bör detta samarbete visa sig i lagstiftningsarbetet som avspeglar slutsatser och rekommendationer från revisionsrätten.

Jag anser att det är av största vikt att kombinera fördragets krav på att vara en oavhängig ledamot av revisionsrätten och bistå Europaparlamentet (och rådet). Om revisionsrätten inte lyckas med det sistnämnda är risken att den i slutänden kan producera revisionsrapporter av bästa kvalitet vilka – på grund av ämnet och/eller tidpunkten – har låg relevans för sina intressenter. Att vara oavhängig måste vara förenligt med att vara relevant. Som väktare av EU:s finanser är revisionsrätten en viktig del av EU:s ekosystem med ekonomisk förvaltning som bör betona dess roll som opartisk och respekterad partner.

Efter att regelbundet ha följt diskussionerna om revisionsrättens produkter inom budgetmyndighetens båda parter känner jag att det kan finnas utrymme för, för det första, ett närmare samarbete mellan parlamentet och rådet när de utövar kontroll över genomförandet av EU:s budget och, för det andra, ett mer samordnat arbete för att analysera revisionsrättens särskilda rapporter och översiktliga analyser. På liknande sätt bör revisionsrättens arbete ha en mer frekvent och framträdande plats på rådets dagordning.

Jag vill också nämna två specifika punkter där jag hoppas att förbättringarna kan leda till en bättre användning av revisionsrättens rapporter: tid och kommunikation.

Under Lettlands EU-ordförandeskap ändrades budgetförordningen så att de särskilda rapporterna måste antas inom tretton månader. Revisionsrätten bör sträva efter att uppfylla denna bestämmelse och därigenom förbättra tidsaspekten för de här rapporterna. Med detta sagt förstår jag också ansvarsbördan när revisionsrätten, som EU:s externa revisor, drar slutsatser och lämnar rekommendationer och jag är även medveten om hur svår avvägningen är mellan tid och kvalitet.

När det gäller kommunikation är jag glad över att en förbättring av strategin för offentliga frågor är en av pelarna i revisionsrättens reformprogram. Omfattande information om revisionsrättens roll och verksamhet samt om dess rön och rekommendationer skulle förbättra transparensen och den offentliga uppföljningen.

Jag anser att de här två elementen är viktiga eftersom mervärdet och påverkan av revisionsrättens arbete i slutänden beror på intressenternas användning av dess rön.

Slutligen måste vi, med full respekt för revisionsrättens oavhängiga roll, överväga att involvera den mer, genom rättsliga yttranden, i lagstiftningsprocessen avseende rättsakter med stor finansiell påverkan. Arbetet med Europeiska fonden för strategiska investeringar och med budgetförordningen under det lettiska ordförandeskapet visade mervärdet av revisionsrättens bidrag. Strategin är naturligtvis inte ny i sig, men dess användning skulle kunna göras mer allmän.

16.  Vilket mervärde anser du att en effektivitetsrevision har, och hur bör resultaten av sådana revisioner inlemmas i förvaltningen?

Revisionsrättens handbok för effektivitetsrevision ger följande definition: ”En effektivitetsrevision är en oberoende, objektiv och tillförlitlig granskning av huruvida företag, system, insatser, program, aktiviteter eller organisationer fungerar i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet och huruvida det finns utrymme för förbättringar.”

Jag tolkar denna definition som att mervärdet av effektivitetsrevisionen är högst när det finns tydliga slutsatser och rekommendationer och, viktigast av allt, att revisionen leder till förbättringar av hur de granskade enheterna och systemen fungerar. Även om andelen fel i genomförandet av rubrik 5 – Administration – i EU:s budget inte är betydande skulle en relevant fråga för medborgarna exempelvis kunna vara om de får den bästa medborgarservicen från EU för cirka nio miljarder euro varje år. Jag noterar med glädje att Europaparlamentet och rådet i år ger sitt stöd till att utöka effektivitetsrevisionen till andra rubriker i den fleråriga budgetramen.

Samtidigt som det viktigaste resultatet av en effektivitetsrevision är en revisionsrapport med en bedömning av huruvida de som har anförtrotts genomförandet av de offentliga medlen har uppnått de angivna målen får revisorer ”längs vägen” också en mängd värdefull information om hur styrnings- och förvaltningsförfarandena fungerar. För att ge mervärde åt effektivitetsrevisionerna bör revisorerna därmed uppmuntras att belysa bristerna i förvaltningsförfarandena och föreslå förbättringar i revisionsrapporterna samt i kommunikationen med den granskade enheten.

Revisionsrätten har i sin aktivitetsrapport angett att när den väljer ut ämnen för effektivitetsrevisioner är en aspekt revisionsrättens potential att skapa mervärde genom revisionen. Elementet mervärde ingår därför i förfarandet redan från början.

Frågan om hur man säkerställer att rönen införlivas i förvaltningsförfarandena är av mycket stor vikt. Uppföljning är därför avgörande. Vi bör sträva efter att uppnå det när rapporten och rönen offentliggörs.

–  För det första bör beslutfattarna på högsta nivå ta hänsyn till rönen och när så är lämpligt anpassa budgeten bättre efter de (långsiktiga) strategiska prioriteringarna.

–  För det andra måste lagstiftarna säkerställa att utgiftsplanerna är tydliga kring de resultat som ska uppnås.

–  För det tredje måste förvaltarna, när det gäller förvaltningsförfarandena, se till att pengarna inte bara spenderas enligt reglerna utan även att de uppnår de avsedda resultaten.

Avslutningsvis vill jag även nämna att mervärdet av effektivitetsrevisioner kan förbättras, såsom revisionsrätten har visat i sin årsrapport 2014. Det här nya pilotförsöket varigenom effektivitetsrelaterade frågor bedöms i samband med effektivitetsrevisionen är ett mycket välkommet initiativ. Den bör utan tvekan fortsätta och även utvidgas till andra områden i EU:s budget, samtidigt som mängden resurser som anslås till regelefterlevnadsrevisioner, finansiella revisioner och effektivitetsrevisioner samt andra produkter från revisionsrätten planeras noga.

17.  Hur kan samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) förbättras avseende revisionen av EU:s budget?

Med tanke på hur EU:s budget genomförs bör ett närmare samarbete och utbyte av erfarenheter och information avgöra interaktionen mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet).

När det gäller revisionsrätten och de nationella revisionsmyndigheterna föreskrivs två viktiga principer i artikel 287.3 i fördraget.

För det första står det att ”I medlemsstaterna ska granskningen genomföras i samarbete med de nationella revisionsorganen...”. Denna bestämmelse ger nästan obegränsade möjligheter att vidareutveckla ett samarbete som kan utforskas både bilateralt och multilateralt.

För det andra föreskrivs att ”Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan ska samarbeta i en anda av förtroende och med bibehållet oberoende.” Jag anser att EUROSAI och dess kontaktkommitté ger en god plattform för att förbättra den ömsesidiga interaktionen och utveckla gemensamma projekt.

Jag anser att tillhandahållande av regelbunden information till Europaparlamentet om villkor, framsteg och hinder för ett närmare samarbete mellan revisionsrätten och de nationella revisionsinstitutionerna och konstruktiv återkoppling från Europaparlamentet i slutänden kan leda till en bättre analys av genomförandet av EU:s budget.

18.  Hur skulle du ytterligare utveckla revisionsrättens rapportering för att se till att Europaparlamentet får all nödvändig information om huruvida de uppgifter som medlemsstaterna lämnar till kommissionen är korrekta?

Den viktigaste produkten från revisionsrätten till budgetmyndighetens båda parter som föreskrivs i fördraget är årsrapporten om genomförandet av EU:s budget, som leder till rådets rekommendation till Europaparlamentet om ansvarsfrihet för Europeiska kommissionen med avseende på genomförandet av EU:s budget samt till parlamentets beslut när det gäller ansvarsfriheten. Årsrapporten är grunden för debatterna i Europaparlamentet och rådet och därför är djupet och bredden i den information som lämnas av revisionsrätten oumbärliga.

Eftersom cirka 80 procent av EU:s budget genomförs genom den gemensamma förvaltningen avgör fullständigheten, kvaliteten och tidsplaneringen hos den information som lämnas av medlemsstaterna i stor utsträckning kvaliteten på den följande analysen och, i slutänden, kvaliteten på de försäkringar som lämnas av kommissionen.

Såsom har varit fallet de senaste åren och såsom uppgavs i revisionsrättens årsrapporter använder kommissionens generaldirektorat – när de framställer årliga aktivitetsrapporter – informationen, exempelvis kontrollrapporter, som lämnas av medlemsstaternas myndigheter (t.ex., på sammanhållningspolitikens område, medlemsstaternas revisionsmyndigheter). Revisionsrättens återkommande årsrapporter belyser att det finns vissa svagheter (inklusive korrektheten) i revisionsmyndigheternas arbete, som kommissionens verifiering för närvarande inte kan förhindra.

Revisionsrättens rapportering bör fortsätta att belysa svagheterna oavsett om det är i korrektheten hos de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna eller i kommissionens verifieringar. Revisionsrätten bör så tydligt och detaljerat som möjligt förklara vilka svagheterna är och hur de bör avhjälpas.

Jag anser att medlemsstaterna bör kunna lämna fullständig och relevant information i rätt tid om sin styrning, ekonomiska förvaltning, interna kontroll och internrevisionssystem. Där det finns svagheter bör kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna säkerställa all nödvändig information för att kunna göra en välunderrättad bedömning av medlemsstaternas system för genomförandet av EU:s budget.

Jag förstår debatten kring kostnader för och fördelar med att lämna information, men om vårt gemensamma mål är att se till att budgetmyndigheten har en revisionsanalys av högsta kvalitet, såsom krävs enligt internationella standarder, bör alla ansträngningar göras. Det är dessutom ofta fallet att problemet inte ligger i bristen på information, utan i de nationella revisionsmyndigheternas eller de kontrakterade revisorernas underlåtenhet att använda den på rätt sätt.

Ett av de främsta revisionsrönen i årsrapporten som har debatterats brett i både parlamentet och rådet är den förväntade felfrekvens som har rapporterats av revisionsrätten. Efter att ha följt överläggningarna om ansvarsfrihet på senare tid välkomnar jag att revisionsrätten varje år förbättrar den bakomliggande informationen om roten till fel. Orsakerna till en hög felfrekvens (och inte bara nivån) bör, enligt min uppfattning, vara i fokus för budgetmyndigheten.

Övriga frågor

19.  Kommer du att dra tillbaka din kandidatur om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

Jag har utnämnts av den lettiska regeringen genom en öppen urvalsprocess i flera steg. Den lettiska regeringen har anförtrott mig kandidaturen och jag är säker på att jag kan leva upp till de höga förväntningarna.

Om Europaparlamentet skulle hysa allvarliga tvivel om mitt engagemang och min förmåga att bidra till det europeiska projektet som ledamot av Europeiska revisionsrätten och anse att de inte motsvarar den ribba som har satts upp av Europaparlamentet skulle jag dra tillbaka min kandidatur.

För att säkerställa att EU:s budget har högsta möjliga värde anser jag att budgetmyndighetens båda parter för det första måste arbeta för att förbättra det ömsesidiga förtroendet och för det andra bör de nära och öppet samarbeta med Europeiska revisionsrätten, Europeiska kommissionen och medlemsstaterna. Om någon part anser att det finns brister i det nuvarande fördraget när det gäller den interinstitutionella balansen bör dessa analyseras och om det bedöms som nödvändigt avhjälpas så snart en översyn av fördraget äger rum.

I min erfarenhet på senare tid av engagemanget med EU:s institutioner har jag alltid antagit denna strategi med verkligt och öppet samarbete och ömsesidigt förtroende för det gemensamma europeiska målet. Jag skulle tveklöst ta med mig denna anda till revisionsrätten om jag skulle utnämnas.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	15.3.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	14 4 8
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Louis Aliot, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Ryszard Czarnecki, Tamás Deutsch, Martina Dlabajová, Jens Geier, Ingeborg Gräßle, Bogusław Liberadzki, Monica Macovei, Georgi Pirinski, Petri Sarvamaa, Claudia Schmidt, Igor Šoltes, Bart Staes, Marco Valli, Derek Vaughan, Anders Primdahl Vistisen, Tomáš Zdechovský, Joachim Zeller
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Richard Ashworth, Karin Kadenbach, Andrey Novakov, Julia Pitera, Miroslav Poche
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Xabier Benito Ziluaga

• [1]  Översiktlig analys – Luckor, överlappningar och utmaningar: En översiktlig analys av EU:s förfaranden för ansvarsutkrävande och offentlig revision, del III, 2014.