Förfarande : 2015/2317(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0165/2016

Ingivna texter :

A8-0165/2016

Debatter :

PV 06/06/2016 - 12
CRE 06/06/2016 - 12

Omröstningar :

PV 07/06/2016 - 5.9
CRE 07/06/2016 - 5.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0246

BETÄNKANDE     
PDF 342kWORD 138k
2.5.2016
PE 575.202v02-00 A8-0165/2016

om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015

(2015/2317(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Cristian Dan Preda

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015

(2015/2317(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som på nytt bekräftar att unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna,

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, som föreskriver att unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstatlighet, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

–  med beaktande av punkterna 9 och 35 i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik Europeiskt samförstånd(1),

–  med beaktande av flera av rådets slutsatser, kommissionens tvåårsrapporter och Europaparlamentets resolutioner om en konsekvent politik för utveckling, särskilt Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2014 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2013(2),

–  med beaktande av kommissionens femte tvåårsrapport om detta ämne, det vill säga kommissionens arbetsdokument om en konsekvent politik för utveckling, som offentliggjordes i augusti 2015 (SWD(2015)0159),

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York 2015, och som innehåller ett mål om en mer konsekvent politik för hållbar utveckling (mål 17.14)(3),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från december 2005,

–  med beaktande av det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet och dess slutdokument från december 2011 om partnerskap för ett effektivt utvecklingssamarbete,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0165/2016), och av följande skäl:

A.  I rådets slutsatser om kommissionens femte tvåårsrapport om en konsekvent politik för utveckling, som antogs i oktober 2015, framhålls att en konsekvent politik för utveckling kommer att vara en viktig del av EU:s bidrag till uppnåendet av det mer allmänna målet om en konsekvent politik för hållbar utveckling.

B.  Antagandet av 2030-agendan för hållbar utveckling innebär en ny utmaning för uppnåendet av en konsekvent politik för utveckling, då den fastställer en samlad och heltäckande uppsättning utvecklingsmål som är tillämplig på alla.

C.  EU måste gå i bräschen för främjandet av en konsekvent politik för utveckling.

D.  1,5 miljarder människor lever fortfarande i fattigdom med bristfällig hälso- och sjukvård och utbildning och svåra levnadsförhållanden. De flesta är kvinnor.

E.  Skatteutrymmet i utvecklingsländerna begränsas i realiteten av kraven från globala investerare och finansmarknader. Utvecklingsländerna har erbjudit flera skatteincitament och skattebefrielser för att locka eller hålla kvar investerare, vilket har lett till en skadlig skattekonkurrens och en kapplöpning mot botten.

F.  EU har ett direkt och historiskt ansvar i sina kontakter med partnerländer.

G.  I det nuvarande europeiska utvecklingsramverket saknas effektiva mekanismer för att förhindra och rätta till inkonsekvenser som uppstår på grund av den politik som unionen bedriver på olika områden.

En konsekvent politik för utveckling inom ramen för 2030-agendan

1.  Europaparlamentet bekräftar att en konsekvent politik för utveckling är en avgörande del i att genomföra och uppnå den nya agendan för hållbar utveckling. Parlamentet efterfrågar proaktiva åtgärder som baseras på en samsyn på en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet påpekar att det människorättsbaserade tillvägagångssättet bör leda till en fördjupad förståelse av vad en konsekvent politik för utveckling innebär, eftersom det inte går att göra framsteg i riktning mot en hållbar utveckling och fattigdomsutrotning om man inte åtgärdar hindren för förverkligandet av rättigheter. Parlamentet anser att en konsekvent politik för utveckling bör bidra till att inrätta rättsstatsprincipen och opartiska institutioner, och till att ta itu med utmaningen att främja goda styrelseformer i utvecklingsländerna.

2.  Europaparlamentet beklagar att det konkreta genomförandet av en konsekvent politik för utveckling har gått väldigt långsamt, trots stödet i FN:s millenniedeklaration(4) och Lissabonfördraget samt vid forumet för biståndseffektivitet i Busan(5).

3.  Europaparlamentet uppmanar till en debatt i hela EU om en konsekvent politik för utveckling inom ramen för 2030-agendan om hållbar utveckling och dess 17 nya universella och odelbara mål för hållbar utveckling, för att man bättre ska kunna förstå hur konceptet kan fungera tillsammans med det mer allmänna konceptet för en konsekvent politik för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet erinrar om att målen för hållbar utveckling gäller för både utvecklade länder och utvecklingsländer, och att målen för hållbar utveckling på ett omfattande sätt bör integreras i EU:s beslutsfattande, på både intern och extern nivå. Parlamentet betonar att styrprocesser behöver utarbetas för att främja en konsekvent politik för utveckling på global nivå, och efterlyser ett införande av en konsekvent politik för utveckling som en kärnfråga i EU:s kommande policydebatter om den nya globala strategin och den fleråriga budgetramen.

Mekanismer för en konsekvent politik för utveckling

5.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att diskutera en konsekvent politik för utveckling vid ett av sina möten i syfte att främja dels en interinstitutionell debatt med kommissionen, utrikestjänsten, rådet och parlamentet, dels en debatt på nationell nivå.

6.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen och utrikestjänsten inför detta möte överlämnar konkreta rekommendationer till medlemsstaternas stats- och regeringschefer om effektiva mekanismer för att genomdriva konsekvens i politiken för utveckling och integrera EU-strategier för att bättre förverkliga målen för en hållbar utveckling, samt om hur man på ett tydligare sätt kan fastställa varje EU-institutions ansvar för att åtagandena i samband med en konsekvent politik för utveckling fullgörs. Parlamentet anser att en sådan process bör vara så insynsvänlig och öppen för deltagande som möjligt, och bör involvera lokala och regionala myndigheter, organisationer i civilsamhället och tankesmedjor.

7.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en grupp kommissionsledamöter som arbetar med yttre förbindelser. Parlamentet begär regelbundna rapporter om denna grupps arbete från vice ordföranden/den höga representanten till utskottet för utveckling.

8.  Europaparlamentet anser att de mekanismer som vissa EU-delegationer har använt för att ge återkoppling till kommissionens rapport om en konsekvent politik för utveckling 2015 bör utvidgas till att omfatta samtliga EU-delegationer, och att en sådan återkoppling bör göras varje år. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna att se till att en konsekvent politik för utveckling finns med på föredragningslistorna för deras bilaterala möten och sammanträden i gemensamma församlingar, samt vid de årliga mötena för EU:s delegationschefer i Bryssel.

9.  Europaparlamentet välkomnar paketet om bättre lagstiftning, som kommissionen antog den 19 maj 2015. Parlamentet välkomnar också det särskilda omnämnandet av en konsekvent politik för utveckling som ett rättsligt krav i verktyg 30 i riktlinjerna för bättre lagstiftning (COM(2015)0215).

10.  Europaparlamentet beklagar att endast ett litet antal bedömningar har gjorts av politikens effekter på utvecklingen och att man vid dessa inte har gjort någon noggrann bedömning av eventuella effekter på utvecklingsländer, trots att konsekvensbedömningar är ett viktigt redskap för att uppnå en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet hoppas att paketet om bättre lagstiftning och dess riktlinjer kommer att förbättra denna situation genom att beakta utveckling och mänskliga rättigheter i alla konsekvensbedömningar och genom att öka öppenheten och insynen. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt rådgöra med människorättsorganisationer i ett tidigt skede i den politiska processen och att införa starkare skyddsåtgärder och mekanismer för att uppnå en bättre balans i fråga om hur intressenter är representerade. Parlamentet välkomnar det offentliga samrådet i färdplanen, som ger externa intressenter, inklusive utvecklingsländer och civilsamhället, möjlighet att föra fram sina åsikter och delta aktivt. Parlamentet anser att det krävs mer systematiska efterhandsutvärderingar under genomförandet av EU:s politik.

11.  Europaparlamentet anser att större betoning bör läggas på institutionell samordning, såväl mellan EU-institutionerna som med medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att integrera en konsekvent politik för utveckling i en rättsligt bindande akt, och att fastställa en handlingsplan för en konsekvent politik för hållbar utveckling för att göra den operativ. Parlamentet anser att nationella parlament i högre grad bör involveras i agendan för en konsekvent politik för utveckling, i egenskap av den roll de har att hålla sina regeringar ansvariga och granska framstegen på detta område.

12.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som parlamentet måste spela för att främja en konsekvent politik för utveckling genom att prioritera den på den egna dagordningen, öka antalet möten om ämnet mellan utskott och mellan parlament, främja diskussioner om en konsekvent politik för utveckling med partnerländerna och stimulera en dialog med civilsamhället.

13.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har inrättat en effektiv mekanism för interministeriell samordning med ett särskilt mandat för en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa och utbyta den goda praxis som andra medlemsstater redan har antagit.

14.  Europaparlamentet noterar att gemensam programplanering är ett framgångsrikt verktyg för en konsekvent planering av EU:s verksamhet på området för utvecklingssamarbete. Parlamentet är positivt till att den omfattar medlemsstaternas bilaterala verksamhet i partnerländer, men beklagar att tidigare åtgärder för att koppla samman EU:s insatser med medlemsstaternas verksamhet har misslyckats, vilket har lett till att synergieffekter inte har kunnat utnyttjas.

15.  Europaparlamentet är medvetet om att ett korrekt genomförande av en konsekvent politik för utveckling kommer att kräva en lämplig resurs- och personalnivå, och begär med eftertyck att nationella ministeriers och EU-delegationers kontaktpunkter för en konsekvent politik för utveckling ges de resurser som behövs för att nationella och europeiska strategier för en konsekvent politik för utveckling ska kunna införas.

16.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som nationella parlament spelar i fråga om genomförandet av en konsekvent politik för hållbar utveckling genom att säkerställa att politiska åtaganden, övervakning och ett fullt deltagande av organisationer i det civila sammanhället ses över regelbundet, och genom att granska konsekvensbedömningsrapporter från regeringar.

17.  Europaparlamentet påminner om sitt förslag om att inrätta ett oberoende system i EU för att ta emot klagomål från personer eller samhällsgrupper som har påverkats av EU:s politik. Parlamentet är medvetet om den viktiga roll som utvecklingsutskottet och dess ständiga föredragande om en konsekvent politik för utveckling spelar för att vidarebefordra de farhågor som individer eller samhällsgrupper som har påverkats av EU:s politik har fört fram.

18.  Europaparlamentet betonar att EU måste investera mer resurser i evidensbaserade analyser av en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast kartlägga inkonsekvenser och analysera kostnaden för dem, samt utarbeta lämpliga mekanismer för att övervaka en konsekvent politik för utveckling och följa de framsteg som görs. Parlamentet uppmanar också kommissionen att i sina analysförslag inkludera hur man ska undvika och hantera inkonsekvenser mellan olika politikområden. Parlamentet understryker också att hänvisningarna till en konsekvent politik för utveckling i programplaneringshandlingar måste förbättras.

19.  Europaparlamentet påpekar att en konsekvent politik för utveckling behöver stärkas i samband med översynen av det europeiska samförståndet om utveckling och diskussionerna om det framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet.

Prioriterade områden

Migration

20.  Europaparlamentet är medvetet om att EU just nu genomgår den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. Parlamentet betonar att en starkare koppling mellan migration och utvecklingspolitik är avgörande för att man ska kunna ta itu med de grundläggande orsakerna till detta fenomen. Parlamentet anser att EU bör använda alla tillgängliga verktyg för att ta itu med krisen, inklusive säkerhetsinstrument och diplomatiska instrument. Parlamentet betonar att man vid hanteringen av flyktingkrisen inte enbart bör fokusera på säkerhetsfrågor, och att utvecklingsmål måste integreras på ett bättre sätt så att EU:s migrationspolitik överensstämmer med den politik som syftar till att minska fattigdom. Parlamentet understryker att en konsekvent politik för utveckling utgör en viktig del i EU:s nya politik om migration, och välkomnar antagandet av den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0240), som innehåller en omfattande åtgärdsplan för att hantera krisen. Parlamentet anser att genomförandet av denna agenda bör åtföljas av konkreta åtgärder för att stimulera den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen och goda styrelseformer i ursprungsländerna. Parlamentet belyser remitteringars roll som en källa till finansiering av utveckling. Parlamentet framhåller betydelsen av medlemsstaternas överenskommelser med tredjeländer om att underlätta säkra förflyttningar och rörlighet för internationella arbetstagare. Parlamentet anser inte att program och anslag för utvecklingsstöd bör användas för att kontrollera migration. Parlamentet betonar att alla gemensamma migrationsstrategier behöver inriktas på lagliga vägar till Europa och på mottagande av migranter.

21.  Europaparlamentet betonar att EU i högre grad behöver harmonisera migrations- och asylpolitiken, både inom unionen och tillsammans med sina internationella partner. Parlamentet menar att en verkligt effektiv och helhetsinriktad migrations- och asylpolitik till fullo måste integrera EU:s interna och externa politik, särskilt inom EU:s arbetsstrukturer. Parlamentet understryker att man behöver utforma en gemensam asyl- och immigrationspolitik, och efterlyser ett inkluderande angreppssätt för att ta itu med de underliggande orsakerna till migration som i hög grad är kopplad till utveckling, i syfte att få till stånd en hållbar lösning på den rådande migrationskrisen. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor som är flyktingar och migranter är särskilt utsatta för sexuellt våld och utnyttjande, och att ett könsperspektiv måste integreras i EU:s migrationspolitik.

22.  I syfte att säkerställa konsekvens mellan migrations- och utvecklingspolitiken uppmanar Europaparlamentet EU och medlemsstaterna att inte rapportera kostnader för flyktingar som offentligt utvecklingsbistånd, eftersom detta får till följd en enorm alternativkostnad på bekostnad av utvecklingsprogram som konkret motverkar de underliggande orsakerna till migration.

Handel och finans

23.  Europaparlamentet understryker att EU och dess medlemsstater tillsammans fortfarande är världens största givare av Aid for Trade (11,7 miljarder euro 2013 – SWD(2015)0128). Parlamentet föreslår att EU:s Aid for Trade också ska syfta till att ge fattiga producenter, kooperativ, mikroföretag och små företag en starkare ställning, underlätta diversifieringen av inhemska marknader, öka kvinnors jämställdhet samt ytterligare främja regional integration och minska inkomstklyftor. Parlamentet välkomnar kommissionens syfte att fokusera mer på de utvecklingsrelaterade bestämmelserna i handelsavtal. Parlamentet erinrar om medlemsstaternas åtagande att göra konkreta insatser för att nå målet på 0,7 % av BNP till offentligt utvecklingsbistånd till utvecklingsländer, samt om rekommendationen från OECD:s biståndskommitté att nå en genomsnittlig gåvoandel på 86 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet understryker att handelsavtal bör bidra till främjandet av en hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och kampen mot korruption runtom i världen.

24.  Europaparlamentet påminner om att handelsliberalisering inte alltid är positiv för utrotning av fattigdom, eftersom den kan ha negativa effekter på en hållbar utveckling.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport för parlamentet och rådet om genomförandet av EU:s Aid for Trade i utvecklingsländer, med uppgifter om hur stora belopp som anslås och var medlen kommer ifrån, både under kapitel 4 i EU-budgeten och inom ramen för EUF. Parlamentet anser att en sådan rapport skulle utgöra en bra grund för EU:s rapporter om en konsekvent politik för utveckling, som ska offentliggöras vartannat år.

26.  Europaparlamentet påminner om att mål 17.15 i målen om hållbar utveckling framhåller behovet av att respektera respektive lands politiska utrymme att utrota fattigdomen och få till stånd en hållbar utveckling. Parlamentet upprepar att utvecklingsländerna har rätt att reglera investeringar för att säkerställa att alla investerare, även utländska, uppfyller sina skyldigheter, i syfte att skydda mänskliga rättigheter och arbets- och miljöstandarder.

27.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts sedan överenskommelsen om hållbarhet i Bangladesh upprättades, och uppmanar kommissionen att utvidga bindande ramar till att omfatta även andra sektorer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i detta sammanhang utvidga sådana initiativ på områdena för företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet som kompletterar EU:s befintliga timmerförordning eller som rör den föreslagna EU-förordningen om konfliktmineraler till att omfatta andra sektorer, och på så sätt säkerställa att EU och dess näringsidkare och aktörer uppfyller skyldigheten att respektera både mänskliga rättigheter och de högsta sociala och miljömässiga standarderna.

28.  Europaparlamentet påminner om att EU:s investeringspolitik, i synnerhet när offentliga medel används, måste bidra till förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att institutioner för utvecklingsfinansiering behöver göras mer öppna för insyn och mer redovisningsskyldiga, så att man effektivt kan spåra och kontrollera penningflöden, skuldhållbarhet och mervärde i fråga om deras projekt för hållbar utveckling.

29.  Europaparlamentet påminner om det offentliga utvecklingsbiståndets unika roll när det gäller att uppnå effektiva utvecklingsresultat. Parlamentet begär att det offentliga utvecklingsbiståndets inriktning på utveckling och dess karaktär, inklusive ett transparent och tillförlitligt rapporteringssystem, ska skyddas. Parlamentet påminner om att en avbindning av bistånd är en nödvändig förutsättning för att utvecklingsländernas socioekonomiska aktörer, till exempel lokala företag och experter på tekniskt bistånd, ska kunna ges fler möjligheter, och förespråkar en större användning av utvecklingsländernas upphandlingssystem för biståndsprogram till stöd för verksamhet som bedrivs av den offentliga sektorn i syfte att stärka den lokala privata sektorn.

30.  Europaparlamentet påminner emellertid om att enbart bistånd inte är tillräckligt. Parlamentet anser att innovativa och diversifierade finansieringskällor, som exempelvis skatt på finansiella transaktioner, koldioxidskatter, flygbiljettskatter, avkastning på naturtillgångar osv., måste beaktas och bör anpassas till principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet. Parlamentet anser att offentlig, privat, internationell och inhemsk finansiering bör göras mer samstämd. Parlamentet inser att den privata sektorn spelar en avgörande roll i detta avseende, och betonar att det är viktigt att skapa de rätta förutsättningarna för privata företag i utvecklingsländerna, och att främja inrättandet av politiska och rättsliga ramar som underlättar användning av bankkonton och upprättande av digitala infrastrukturer.

31.  Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik måste beakta verkligheten och utvecklingsförhållandena i utvecklingsländer för att målen för en konsekvent politik för utveckling ska kunna uppnås, samt utvecklingsländernas rätt att utforma sina egna utvecklingsstrategier. Parlamentet betonar att handels- och investeringsavtal som EU och dess medlemsstater ingår varken direkt eller indirekt får undergräva utvecklingsmål eller främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter i partnerländerna. Parlamentet påminner om att en rättvis och ordentligt reglerad handel i enlighet med WTO:s bestämmelser skulle kunna vara positiv för utvecklingen. Parlamentet välkomnar införandet av omfattande kapitel om handel och hållbar utveckling i alla handels- och investeringsavtal.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en lämplig ram som avser hur företag integrerar mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att engagera sig i arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter i syfte att hålla företag ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter.

33.  Europaparlamentet stöder ett effektivt, rättvist och transparent skattesystem som följer principerna för god samhällsstyrning. Parlamentet välkomnar det paket med åtgärder för skattetransparens som kommissionen lade fram den 18 mars 2015 och paketet mot skatteflykt som lades fram den 28 januari 2016 och som innehåller kommissionens meddelande om en extern strategi för att främja god förvaltning i skattefrågor internationellt. Parlamentet framhåller att man behöver göra en konsekvensbedömning och en analys av spridningseffekterna av ny europeisk skattelagstiftning så att denna inte får negativa konsekvenser för utvecklingsländerna. Parlamentet påminner om att mobilisering av inhemska resurser genom beskattning är den viktigaste inkomstkällan för den offentliga finansieringen av hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU att hjälpa utvecklingsländerna att stärka kapaciteten på områdena för skatteförvaltning, ekonomisk styrning och förvaltning av offentliga finanser, och för att stoppa olagliga finansiella flöden. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att företag betalar skatt i de länder där de utvinner eller skapar värde. Parlamentet betonar också EU:s ansvar att på global nivå främja principen om en konsekvent politik för utveckling i skattefrågor och göra den operativ. Parlamentet uppmanar med kraft EU att i detta syfte arbeta för ett inrättande av ett nytt mellanstatligt organ under ledning av FN för internationellt samarbete i skattefrågor, och att tillhandahålla de resurser som behövs för att ett sådant organ ska kunna fungera effektivt i syfte att göra det möjligt för utvecklingsländerna att delta på lika villkor i den globala reformen av befintliga internationella skatteregler.

34.  Europaparlamentet anser att internationellt samarbete är avgörande för att man ska kunna ta itu med olagliga finansiella flöden och skatteundandragande, och uppmanar EU att uppmuntra till ytterligare internationellt samarbete i skattefrågor. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att utvecklingsländerna behandlas rättvist vid förhandlingar om skatteavtal i linje med FN:s modellavtal för dubbelbeskattning, genom att deras särskilda situation beaktas och en rättvis fördelning av beskattningsrättigheter garanteras. Parlamentet välkomnar de åtaganden som gjordes vid den konferens om utvecklingsfinansiering som hölls i Addis Abeba i juli 2015, om bland annat en översyn av multilateral utvecklingsfinansiering och skatteinitiativet Addis Tax Initiative, som syftar till att hjälpa utvecklingsländer att bygga upp system för inhemsk resursförsörjning. Parlamentet uppmanar EU att till fullo utnyttja OECD:s modellavtal för skatter, som inbegriper en fakultativ bestämmelse om assistans med skatteuppbörd.

35.  Europaparlamentet begär en utvärdering av vilken effekt prissubventioner på exporter, tullar och handelshinder har på utvecklingsländerna.

36.  Europaparlamentet upprepar att ansträngningar för att säkra tillgång till råvaror från utvecklingsländer inte får underminera lokal utveckling och utrotning av fattigdom, utan i stället bör stödja utvecklingsländerna i deras arbete med att omsätta sina mineralrikedomar i verklig utveckling.

Tryggad livsmedelsförsörjning

37.  Europaparlamentet framhåller att man bara kan uppnå en global tryggad livsmedelsförsörjning om man bedriver en konsekvent politik för utveckling på alla nivåer, särskilt om de mer ambitiösa målen i 2030-agendan, dvs. att helt avskaffa hungersnöd och alla former av undernäring, ska uppnås. Parlamentet anser att EU bör främja införandet av stabila regelverk med tydliga kriterier för att skydda sårbara människors rättigheter och tryggade livsmedelsförsörjning.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att systematiskt utvärdera, bland andra faktorer, effekten av EU:s jordbruks-, handels- och energipolitik – till exempel biodrivmedelspolitiken – på livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna och på de mest utsatta människornas försörjningsmöjligheter. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att fortsätta fokusera på kooperativ, mikrojordbruk, småskaliga och medelstora jordbruk och jordbruksarbetare, samt att främja hållbara och agroekologiska metoder i linje med slutsatserna från den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD), med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat samt med målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att man behöver se till att åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken inte äventyrar livsmedelsproduktionskapaciteten och den långsiktiga livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att viktiga frågor om konsekvens i politiken och politikens effekter behöver tas upp i den fortgående övervakningen av EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (COM(2010)0127). Parlamentet betonar att EU måste stödja uppbyggandet av bearbetningsindustrier i jordbrukssektorn och en förbättring av tekniken för att lagra livsmedel. Parlamentet påminner om att man måste se över hur fiskeriavtal påverkar livsmedelstryggheten i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bidra till att förebygga markrofferi genom att stödja utvecklingsländerna i deras genomförande på nationell nivå av FN:s frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar.

Hälsa

39.  Europaparlamentet betonar att utvecklingsländerna i sina budgetar måste prioritera anslag till inrättande av välfungerande hälso- och sjukvårdssystem, uppbyggnad av hållbar hälso- och sjukvårdsinfrastruktur och tillhandahållande av grundläggande tjänster och kvalitetsvård. Parlamentet uppmanar EU att stödja införandet av allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring, som kommer att garantera ett ömsesidigt ansvar för hälsorisker i utvecklingsländer.

Klimatförändringar

40.  Europaparlamentet begär att EU, medlemsstaterna och alla internationella partner på ett beslutsamt sätt ska genomföra det nyligen ingångna klimatavtalet från COP21 i Paris. Parlamentet betonar att EU och övriga utvecklade länder måste fortsätta att stödja klimatåtgärder för att minska utsläppen och öka motståndskraften mot klimatförändringarnas följder i utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna (MUL). Parlamentet påminner om att det är mycket viktigt att tillräcklig klimatfinansiering tillhandahålls i detta sammanhang. Parlamentet stöder EU:s energiomställning och övergången till förnybar energi. Parlamentet betonar att ett misslyckande med att begränsa den globala uppvärmningen till en bra bit under 2°C kan underminera framstegen på utvecklingsområdet. Parlamentet uppmanar EU att inta en proaktiv roll i fråga om hanteringen av globala klimatutmaningar genom att fastställa strategiska prioriteringar på alla nivåer och över alla sektorer, och att fastställa och genomföra nya bindande klimat- och energieffektivitetsmål och mål för förnybar energi i linje med Parisavtalet.

41.  Europaparlamentet inser att privat finansiering inte kan ersätta offentlig finansiering när det gäller klimatfinansiering. Parlamentet betonar att rapportering och redovisningsskyldighet måste vara öppen för insyn och att införandet av relevanta sociala och miljömässiga skyddsmekanismer avseende privat klimatfinansiering måste säkerställas.

Jämställdhet

42.  Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020, och uppmuntrar till övervakning och genomförande av planens mål i alla EU:s yttre åtgärder, inklusive i EU-finansierade projekt på landsnivå. Parlamentet uppmanar också EU att konkret integrera jämställdhet och kvinnors egenmakt i alla sina politikområden, inklusive i budgetar, och att säkerställa att dess yttre åtgärder bidrar till att bekämpa alla former av diskriminering, inklusive av hbt-personer.

Säkerhet

43.  Europaparlamentet inser att man inte kan få till stånd en hållbar utveckling eller avskaffa fattigdom utan säkerhet. Parlamentet är också medvetet om att sambandet mellan säkerhet och utveckling är en viktig del i säkerställandet av effektivitet i EU:s yttre åtgärder.

44.  Europaparlamentet understryker vikten av att kunna garantera en konsekvent politik och samordning mellan EU:s strategier för yttre åtgärder, säkerhet, försvar, handel, humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmärksammar utmaningen att främja god samhällsstyrning i utvecklingsländer, och insisterar på att en konsekvent politik för utveckling bör bidra till inrättandet av rättsstatsprincipen och opartiska institutioner, samt till att stärka åtgärder som leder till avväpning och som säkerställer offentlig hälso- och sjukvård och en tryggad livsmedelsförsörjning, och till andra strategier som är relaterade till detta och som garanterar säkerhet och utveckling.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att utöka sin kapacitet för krisförebyggande och tidiga insatser för att förstärka synergieffekterna mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och utvecklingsinstrument genom att finna en balans mellan krishantering på kort sikt och utvecklingsstrategier på längre sikt. Parlamentet anseratt inrättandet av ett nytt instrument för sambandet mellan säkerhet och utveckling skulle kunna innebära färre inkonsekvenser och en effektivare konsekvens i politiken för utveckling. Parlamentet understryker att detta instrument inte bör finansieras med medel från befintliga utvecklingsinstrument, utan med nya budgetanslag. Parlamentet begär att de regioner och länder som berörs ska få sina prioriteringar och strategier inkluderade i utarbetandet av EU:s strategier för säkerhet och utveckling. Parlamentet välkomnar användningen av den politiska ramen för krisåtgärder som ett viktigt verktyg för att möjliggöra en samsyn på kriser i ett tidigt skede. Parlamentet begär att kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna ska intensifiera sitt samarbete för att tillhandahålla en omfattande analys som underlag för ett välgrundat val mellan åtgärder inom ramen för GSFP och andra åtgärder vid krishantering.

46.   Europaparlamentet anser att strategin för säkerhet och utveckling i Sahel(6), den afrikanska snabbinsatsstyrkan och den regionala handlingsplanen för Sahel 2015–2020(7) är bra exempel på ett framgångsrikt genomförande av EU:s övergripande strategi med en kombination av säkerhets-, utvecklings- och förvaltningsinsatser.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta stärka kopplingarna mellan humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och motståndskraft mot katastrofer i syfte att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt svar på tilltagande behov.

o

o  o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2014)0251.

(3)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1

(4)

http://www.un.org/millennium/declaration/ares552e.htm

(5)

http://www.oecd.org/development/effectiveness/49650173.pdf

(6)

http://eeas.europa.eu/africa/docs/sahel_strategy_en.pdf

(7)

www.consilium.europa.eu/en/meetings/fac/2015/04/st07823-en15_pdf


MOTIVERING

Europeiska kommissionens femte tvåårsrapport om en konsekvent politik för utveckling offentliggjordes i augusti 2015 strax innan FN:s toppmöte i New York i september antog 2030-agendan för hållbar utveckling, som innehåller ett mål om en mer konsekvent politik för hållbar utveckling (mål 17.14)(1). I rådets slutsatser om kommissionens femte tvåårsrapport, som antogs i oktober 2015, framhålls att en konsekvent politik för utveckling kommer att vara en viktig del av EU:s bidrag till uppnåendet av det mer allmänna målet om en konsekvent politik för hållbar utveckling. Trots att EU vid upprepade tillfällen har bekräftat sitt politiska engagemang för en konsekvent politik för utveckling kvarstår fortfarande utmaningen för EU att komma fram till hur detta engagemang ska tillämpas i praktiken.

Europaparlamentets tidigare betänkanden har spelat en framträdande roll för att främja tanken om en konsekvent politik för utveckling genom att man har institutionaliserat en ständig föredragande för frågan i utskottet för utveckling och därigenom bekräftat att detta är en fråga som parlamentet är politiskt ansvarig för (som medlagstiftare och i sin roll som den demokratiskt valda institutionen) och för att lägga fram konkreta förslag för att på EU-nivå ytterligare omsätta konceptet i praktiken.

Förutom att gå igenom de framsteg som kommissionen har rapporterat om, och klargöra inom vilka områden de befintliga EU-mekanismerna för en konsekvent politik för utveckling behöver förbättras, strävar detta betänkande efter att stimulera debatten om konceptets framtid på EU-nivå.

1. Utvärdering av mekanismerna för en konsekvent politik för utveckling

En konsekvent politik för utveckling, en konsekvent politik för hållbar utveckling och 2030-agendan

En konsekvent politik för utveckling framträdde på EU:s politiska dagordning i början av 1990-talet och institutionaliserades genom Maastrichtfördraget 1992. Det var dock först 2005 som EU enades om en långtgående dagordning för en konsekvent politik för utveckling, vilken senare befästes i det europeiska samförståndet om utveckling från 2005. Under tiden fungerade antagandet av millenniemålen som en katalysator för denna utveckling, eftersom det blev uppenbart att för att uppnå målen skulle det krävas mer än bara utvecklingsstöd och att det skulle bli nödvändigt med långtgående synergier mellan EU:s utvecklingspolitik och den övriga politiken. I Lissabonfördraget, som trädde i kraft 2009, bekräftades på nytt EU:s rättsliga förpliktelser att sträva efter en konsekvent politik för utveckling och fördraget skärpte ytterligare den övergripande inriktningen på att uppnå konsekvens mellan EU:s interna och externa politik.

Även om det fortfarande är av yttersta vikt att se till att politiken i de utvecklade länderna är utvecklingsvänlig och inte skadar utvecklingsländerna ökar i dag enigheten om behovet av att gå utöver detta paradigm. Konceptet för en konsekvent politik för utveckling har utvecklats till ett krav på att eftersträva synergier mellan utvecklingssamarbetet och andra politikområden, samt att rätta till befintliga inkonsekvenser.

I och med antagandet av målen för hållbar utveckling kan år 2015 sägas vara ytterligare en milstolpe när det gäller utvecklingen av en konsekvent politik för utveckling. Målen för hållbar utveckling kommer att kräva ett mer integrerat tillvägagångssätt för beslutsfattandet, med större betoning på konsekvens: Att uppnå en konsekvent politik för utveckling kommer att ha en mycket stark påverkan på genomförandet av 2030-agendan för hållbar utveckling. Medan en konsekvent politik för utveckling har sitt ursprung i en nord–syd-kontext och betonar de rika, utvecklade ländernas ansvar gentemot fattiga utvecklingsländer så har 2030‑agendan för hållbar utveckling utmanat detta synsätt genom att upprätta gemensamma utvecklingsmål som är tillämpliga på alla, och därigenom överbryggas givar‑mottagarparadigmet.

EU bör därför gå i täten för att främja en universell dagordning för en konsekvent politik för utveckling som flyttar fram konceptet i riktning mot hållbar utveckling. Medan andra organisationer såsom OECD har tagit till sig en konsekvent politik för hållbar utveckling har EU ännu inte tagit tydlig ställning. I rådets slutsatser om kommissionens femte tvåårsrapport, vilka antogs i oktober 2015, gavs kommissionen och utrikestjänsten i uppdrag att i nära samarbete med andra parter lägga fram konkreta förslag på hur man bättre ska kunna integrera en konsekvent politik för utveckling i EU:s strategi för genomförandet av 2030-agendan. Parlamentet måste inta en central roll i dessa ansträngningar.

Internationellt sett är förståelsen för en konsekvent politik för utveckling fortfarande inte särskilt utbredd. Det är ännu huvudsakligen ett europeiskt koncept. EU och OECD är föregångare i debatten om konceptet. I en allt mer sammankopplad värld måste vi arbeta för en gemensam strategi för att lyckas göra konceptet mer universellt. Vi kommer inte att kunna uppnå verkliga framsteg när det gäller att integrera en konsekvent politik för utveckling i genomförandet av målen för hållbar utveckling om inte andra viktiga internationella aktörer (Förenta staterna, Japan och Brik-länderna) är bekanta med konceptet. Parlamentet bör därför uppmana till en debatt i EU om en konsekvent politik för utveckling inom ramen för 2030‑agendan för hållbar utveckling, för att man ska kunna förstå hur denna politik kan passa in i det mer allmänna konceptet för en konsekvent politik för hållbar utveckling.

Mekanismer för en konsekvent politik för utveckling

Sedan 2005 har EU infört många viktiga verktyg för att genom EU:s politik säkra ett effektivt och systematiskt genomförande av en konsekvent politik för utveckling. Vi behöver hitta ett sätt att använda dessa verktyg bättre. Genomförandet av en konceptet är fortfarande tämligen svårt för EU eftersom det inbegriper att skapa synergier mellan politikområden både horisontellt (såsom handel, jordbruk och migration) och vertikalt (på global, regional och nationell nivå). En av de största utmaningarna med en konsekvent politik för utveckling inom EU är hur man ska nå ut till andra politikområden bortom nischpubliken med utvecklingsaktörer.

Kommissionens rapport är i sig själv ett användbart verktyg för att öka medvetenheten om en konsekvent politik för utveckling, men rapporten hade varit ännu mer användbar om den hade gripit sig an framstegen vad gäller en konsekvent politik för utveckling på ett mer analyserande sätt. Konkreta rekommendationer för hur man försöker lösa utmaningar i samband med en konsekvent politik för utveckling borde utgöra en del av rapporten. Att höja medvetenheten om denna politik borde också vara EU-ledarnas ansvar eftersom frågan är synnerligen politisk. Föredraganden efterlyser därför ett möte i Europeiska rådet om en konsekvent politik för utveckling, innan kommissionens nästa rapport ges ut 2017. Ett europeiskt toppmöte om en konsekvent politik för utveckling skulle tjäna två huvudsyften. Det första syftet skulle vara att öka medvetenheten om en konsekvent politik för utveckling genom att främja en interinstitutionell debatt inom EU (kommissionen, utrikestjänsten, rådet och parlamentet) och på nationell nivå (alla ministerier). Som en förberedelse inför toppmötet bör kommissionen och utrikestjänsten lägga fram en rapport till medlemsstaternas stats- och regeringschefer med konkreta rekommendationer för hur en konsekvent politik för utveckling kan tillämpas. Denna process bör vara inkluderande och omfatta organisationer i civilsamhället samt tankesmedjor. Det andra syftet med det europeiska toppmötet om frågan om en konsekvent politik för utveckling skulle vara att tydligare klargöra varje EU‑institutions ansvar för att fullgöra åtagandet i samband med denna fråga. Rådet har också en uppgift när det gäller att stärka en konsekvent politik för utveckling genom att föra ut dessa frågor från deras utvecklings- och utrikespolitiska inhägnad till de andra rådskonstellationerna.

För att på ett korrekt sätt genomföra en konsekvent politik för utveckling kommer det att krävas lämpliga resurser och personal. De nationella ministeriernas och EU-delegationernas kontaktpunkter för en konsekvent politik för utveckling bör ges de resurser som behövs för att nationella och europeiska strategier för denna politik ska kunna införas. De flesta kontaktpunkter för en konsekvent politik för utveckling vid EU-delegationerna har inte den kapacitet som krävs för att kunna arbeta enbart med dessa frågor.

Sedan kommissionens rapport om en konsekvent politik för utveckling 2013 har ett antal nya verktyg införts för att förbättra genomförandet av konceptet. Föredraganden välkomnar den Juncker-ledda kommissionens nya struktur, som gör att kommissionen arbetar på ett mer kollegialt sätt, med en mer övergripande strategi och ett mer enhetligt politiskt beslutsfattande. Föredraganden välkomnar också inrättandet av den grupp med kommissionsledamöter engagerade i externa relationer som leds av vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Denna kommissionsledamotsgrupp är ett bra exempel på behovet att engagera den högsta politiska nivån i en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet bör begära regelbundna rapporter om denna grupps arbete från vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till utskottet för utveckling.

En annan nyhet är EU-delegationernas nya roll när det gäller rapporteringsmekanismer. Rapporten 2015 om en konsekvent politik för utveckling berikades av återkopplingen från 41 EU-delegationer. Denna rapportering måste utvidgas till att omfatta alla EU-delegationer och bli en årlig avrapportering. En annan positiv utveckling är delegationernas e-utbildning om en konsekvent politik för utveckling. För att göra EU-delegationerna mer delaktiga, inte bara i rapporteringen utan även i genomförandet, bör frågan tas upp vid EU:s delegationschefers årliga möte i Bryssel. EU:s delegationschefer spelar en viktig roll eftersom de har ett övergripande perspektiv på hela EU:s politik i specifika länder eller regioner, och kan rapportera om tillkortakommanden och inkonsekvenser – inklusive efter konsultation med lokala aktörer såsom statliga organisationer och organisationer i det civila samhället.

Föredraganden välkomnar paketet om bättre lagstiftning, som kommissionen antog den 19 maj 2015 (COM(2015)0215). Paketet och den verktygslåda som kommissionen använder för att utvärdera effekterna av EU:s politik kommer på ett effektivt sätt att bidra till framstegen för en konsekvent politik för utveckling, eftersom man kommer att ha konsekvensen i åtanke redan från början av den politiska cykeln. Vi bör också välkomna det faktum att de rättsliga förpliktelserna i samband med en konsekvent politik för utveckling finns specifikt nämnda i verktyg 30 i riktlinjerna för bättre lagstiftning. Dessutom krävs i riktlinjerna för bättre lagstiftning att eventuell påverkan på mänskliga rättigheter i utvecklingsländerna ska analyseras på en strategis alla formulerings- och genomförandestadier.

Konsekvensbedömning är ett viktigt verktyg för att uppnå en konsekvent politik för utveckling. Föredraganden beklagar att få bedömningar har gjorts av politikens effekter på utvecklingen, och hoppas att paketet för bättre lagstiftning och de tillhörande riktlinjerna kommer att förbättra situationen. Att mäta framstegen mot och påverkan av en konsekvent politik för utveckling är också en utmanande uppgift för EU: Vi måste förbättra vårt resultatorienterade arbetssätt, upprätta kvalitetsmål samt utveckla tydligare indikatorer för en konsekvent politik för utveckling. Den oberoende bedömning som ska inrättas är ett positivt steg som gör det möjligt för EU:s framgångar inom denna politik att vinna trovärdighet. Eventuellt kan också en oberoende bedömning leda till förslag på nya åtgärder och rapporteringsverktyg.

Gemensam programplanering är ett annat lyckat EU-verktyg för att genomföra en konsekvent politik för utveckling, och den möjliggör samstämmig planering av EU:s verksamheter. Föredraganden välkomnar att den gemensamma programplaneringen omfattar EU‑medlemsstaters bilaterala verksamheter i specifika länder, eftersom detta kommer att bidra till effektiviteten hos EU:s insatser på fältet. Misslyckanden med att koppla EU:s åtgärder till medlemstaternas verksamheter har i det förgångna lett till förlorade tillfällen att utnyttja synergieffekter.

EU-medlemsstaternas uppslutning kring en konsekvent politik för utveckling har ökat avsevärt sedan 2013, och vi har sett ett ökat antal kontaktpunkter för frågan i diverse nationella ministerier. Nu måste EU:s medlemsstater öka ansträngningarna för att inrätta rapporteringsmekanismer kopplade till en konsekvent politik för utveckling.

2. Prioriterade områden: fokus på EU:s utrikespolitik

I parlamentets resolution 2016 om en konsekvent politik för utveckling analyseras och formuleras konkreta rekommendationer för fem prioriterade områden (handel och finansiella frågor, livsmedelstrygghet, klimatförändringar, migration och säkerhet). Föredraganden föreslår dock att den bör ha fokus på EU:s utrikespolitik.

Med tanke på att flyktingkrisen och destabiliseringen av EU:s grannskap skakar grundvalarna för själva EU (till exempel den europeiska solidariteten och Schengensystemet), är utrikespolitiken det område på vilket man bör fokusera en konsekvent politik för utveckling. Att stabilisera EU:s grannskap bör vara en starkt prioriterad fråga för EU. Det har gjorts avsevärda framsteg vad gäller tillämpningen av en konsekvent politik för utveckling på EU:s utrikespolitik tack vare de kombinerade rollerna för vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. EU:s övergripande strategi håller på att förverkligas även om den fortfarande står inför svåra utmaningar.

*

* *

2030-agendan för hållbar utveckling representerar en unik möjlighet att ta itu med de sammanhängande utmaningar som utgörs av fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling. En konsekvent politik för utveckling fortsätter att vara en absolut nödvändighet för EU, både politiskt och ekonomiskt. Det måste inte, som en kommentator uttryckte det, vara ”ett omöjligt uppdrag”(2), under förutsättning att det finns en politisk vilja, en konsekvent tillämpning samt fortlöpande förbättring av alla EU:s politiska verktyg.

(1)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1

(2)

Mission Impossible: the European Union and Policy Coherence for Development, Carbone, M., i Journal of European Integration, 2008, 30:3.


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (15.3.2016)

till utskottet för utveckling

över EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015

(2015/2317(INI))

Föredragande av yttrande: Lola Sánchez Caldentey

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om att handel och finans är ett av de fem prioriterade områdena för en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet påminner om att alla EU:s yttre åtgärder, inklusive handels- och investeringspolitiken, ska anpassas till artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och ska bidra till uppfyllandet av målen om hållbar utveckling, respekten för mänskliga rättigheter och jämställdheten. Parlamentet påminner om principerna i artikel 24.2 i rådets förordning nr 260/2009, och erinrar om att de utvecklade länderna är ansvariga för en konsekvent politik för utveckling, men att utvecklingsländerna också har en viktig roll att spela när det gäller att säkerställa att konsekvensen i politiken verkligen är effektiv.

2.  Europaparlamentet betonar att artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver att minskning och på sikt utrotning av fattigdom är det främsta målet för unionens politik på området för utvecklingssamarbete, och fastställer principen om en konsekvent politik för utveckling, som innebär att detta mål ska beaktas i all EU-politik som kan påverka utvecklingsländerna, inklusive handelspolitiken.

3.  Europaparlamentet påminner även om EU:s åtagande att integrera jämställdhet i all sin politik, och om vikten av att garantera att män och kvinnor gynnas i lika stor utsträckning av sociala förändringar, ekonomisk tillväxt och skapande av anständigt arbete genom undanröjande av diskriminering och främjande av kvinnors rättigheter i världen.

4.  Europaparlamentet efterlyser ett partnerskap för gemensam utveckling mellan EU och Afrika som fokuserar på strategiska frågor som energi, hållbar förvaltning av naturresurser och innovation.

5.  Europaparlamentet betonar att handeln fortfarande är avgörande för ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling och har bidragit till att hjälpa miljontals människor ur fattigdom. Parlamentet är dock medvetet om att inte alla utvecklingsländer har gjort samma framsteg och att i synnerhet de minst utvecklade länderna förblir marginaliserade i den globala handeln.

6.  Europaparlamentet påminner om att handelsliberalisering inte får vara ett självändamål utan måste betraktas som ett sätt att bidra till en hållbar utveckling av ekonomier och samhällen. Parlamentet påminner om att en rättvis och ordentligt reglerad handel som anpassas till målen för hållbar utveckling skulle kunna vara positiv för utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att målen för hållbar utveckling verkligen uppfylls och att inkludera omfattande kapitel om hållbar utveckling i alla handelsavtal. Parlamentet understryker att om utvecklingsländerna ska kunna dra nytta av handels- och investeringsmöjligheterna måste man fortsätta att stödja reformer för mobilisering av inhemska intäkter i utvecklingsländer, hjälpa till med att förbättra deras kapacitet att öka inkomsterna samt bekämpa skatteundandragande och skatteflykt genom att stödja utformandet av effektiva, ändamålsenliga, rättvisa och transparenta skattesystem i enlighet med principerna om god förvaltning.

7.  Europaparlamentet understryker att insatser för att stärka utvecklingsländernas kapacitet att mobilisera privata resurser måste åtföljas av åtgärder för att skapa gynnsamma miljöer för entreprenörskap och investeringar som är ansvarsfulla och hållbara, till att börja med genom avskaffande av politisk korruption och införande av en rättvis, effektiv och transparent beskattning. Det krävs också kraftfulla åtgärder för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis. Parlamentet påminner om att EU:s investeringspolitik, i synnerhet när offentliga medel används, måste bidra till uppfyllandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om behovet av att göra institutioner för utvecklingsfinansiering och offentlig-privata partnerskap mer öppna för insyn och mer ansvarstagande för att på ett effektivt sätt kunna spåra och kontrollera pengaflödena, skuldhållbarheten och mervärdet för den hållbara utvecklingen i deras projekt. EU uppmanas att sträva efter ett utökat internationellt samarbete på skatteområdet i enlighet med överenskommelsen inom G20-gruppen och med handlingsplanen från Addis Abeba. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att övervakningsprogram såsom rapportering från varje separat land bör främjas och tillämpas i större utsträckning.

8.  Europaparlamentet lovordar EU för dess ledarskap när det gäller att ge alla varor (förutom vapen och ammunition) från de minst utvecklade länderna ett tullfritt och kvotfritt tillträde med hjälp av initiativet ”Allt utom vapen”, som är en del av EU:s allmänna preferenssystem.

9.  Europaparlamentet är medvetet om att en tredjedel av det totala offentliga utvecklingsbiståndet för närvarande stöder handelsrelaterade behov. EU måste fortsätta att vara världsledande när det gäller att stödja program för handelsrelaterat bistånd som har utformats för att hjälpa utvecklingsländer att dra nytta av nya handelsavtal.

10.  Europaparlamentet välkomnar det åtagande som kommissionen gjorde i sitt meddelande Handel för alla om att göra en ingående analys av vilka effekter nya frihandelsavtal kan få för de minst utvecklade länderna, inklusive effekterna på efterfrågan av produkter från de minst utvecklade länderna, lagstiftningsfrågor och marknadstillträde. Parlamentet uppmanar kommissionen att beställa oberoende och uttömande studier av vilken effekt handels- och investeringsavtal kan få för utvecklingsländer. Kommissionen bör också föreslå åtgärder för att säkerställa att utvecklingsländerna kan dra fördel av handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handelsavtal som förhandlas med partnerländer, särskilt grannskapsländer, tydligt syftar till att gynna den ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anpassa alla EU:s handelsrelaterade instrument, däribland frihandelsavtal, till målen för hållbar utveckling, i synnerhet ekonomiska partnerskapsavtal med afrikanska länder, plurilaterala och multilaterala avtal inom ramen för Världshandelsorganisationen, det allmänna preferenssystemet, handelsrelaterat bistånd, EU-förordningar samt internationella standarder och uppförandekoder, så att potentialen hos dessa instrument till fullo kan utnyttjas. Parlamentet begär eftertryckligen att detta beaktas när man diskuterar ekonomiska partnerskapsavtal och avtal om miljöanpassade varor, så att de positiva bidragen från dessa avtal till en hållbar utveckling i själva verket förstärks.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att öka sina insatser för att göra framsteg i demokratiska multilaterala forum om handelsfrågor där alla länder är jämlikt representerade, samt att inta en ställning som försvarare av utvecklingsländernas intressen i handelsfrågor.

12.  Europaparlamentet beklagar att den ambitionsnivå som visats i flera på varandra följande kapitel om handel och hållbar utveckling i EU:s handelsavtal ofta inte har uppnått högsta standard. Parlamentet understryker hur viktigt det är att man säkerställer en ordentlig övervakning och kontroll av efterlevnaden av de bestämmelser som ingår i sådana kapitel, samt begär att de civila samhällsorganisationernas och arbetsmarknadens parter deltar fullt ut på detta område, både i partnerländerna och i EU.

13.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts sedan överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact) upprättades, men påpekar samtidigt att betydande utmaningar kvarstår och måste bemötas.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att betrakta överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh som ett gott exempel och något som bör vidareutvecklas för liknande situationer i andra utvecklingsländer.

15.  Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande om att för alla handelsförhandlingar genomföra bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling. Parlamentet beklagar att sådana bedömningar inte har genomförts i rätt tid och uppmanar kommissionen att leva upp till sitt åtagande och säkerställa att effekterna av eventuella handelsavtal på utvecklingsländer beaktas noggrant.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att åta sig att öka det handelsrelaterade biståndet till utvecklingsländer, i synnerhet till de minst utvecklade länderna, och samtidigt beakta rättvis och etisk handel i den kommande översynen av strategin för handelsrelaterat bistånd, i enlighet med meddelandet Handel för alla. Parlamentet begär att EU:s handelsrelaterade bistånd och tekniska stöd ska ge fattiga producenter, mikroföretag och små företag, kvinnoledda företag och kooperativ en starkare ställning i syfte att göra det mer fördelaktigt för dem att bedriva handel på lokala och regionala marknader.

17.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör läggas på globaliserade värdekedjor och på att arbets- och miljöförhållandena i dessa globala värdekedjor behöver regleras på ett tydligt sätt i alla tillverkningsstadier samt på att företagens sociala ansvar måste utvecklas ytterligare i detta hänseende.

18.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att säkerställa länders rätt att lagstifta och bibehålla politiskt utrymme för att utveckla nyetablerade industrier, i enlighet med partnerländernas särskilda behov, samtidigt som handelsavtalen respekteras. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att handelsavtalen och handelspolitiken stöder utvecklingsländernas strategiska ekonomiska sektorer och inte undergräver partnerländernas ansträngningar att öka det inhemska förädlingsvärdet så att de kan förflytta sig uppåt i den globala värdekedjan, samt att skapa anständiga arbetstillfällen lokalt genom att prioritera kvinnors bidrag till den ekonomiska utvecklingen, i synnerhet i landsbygdsområden, som grundläggande element för den inhemska utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin regelbundna rapport om genomförandet av bilaterala avtal införa en bedömning av denna aspekt.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera genomförandet av WTO:s Bali- och Nairobipaket, särskilt avseende avskaffandet av exportsubventioner för jordbruksprodukter på multilateral nivå, de beslut som särskilt gynnar de minst utvecklade länderna samt avtalet om förenklade handelsprocedurer.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att leda arbetet med att stödja och underlätta en allmän tillgång till läkemedel till överkomliga priser, samtidigt som man verkar för en lämplig avvägning med avseende på immateriella rättigheter, samt att vidta politiska åtgärder för att ge folkhälsan och den allmänna tillgången till läkemedel en högre profil i internationella handelsförbindelser. I detta syfte uppmanar parlamentet kommissionen att stödja utropandet av ett Europaår för hälsa och tillgång till läkemedel.

21.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att nationella parlament, organisationer i det civila samhället och andra intressenter från såväl medlemsstaterna som tredjeländer kan delta i förhandlingarna, genomförandet och uppföljningen av EU:s avtal och politik på handels- och investeringsområdet genom breda samråd som präglas av öppenhet.

22.  Europaparlamentet erkänner den privata sektorns bidrag och EU:s ledande roll i fråga om att främja företagens sociala ansvar i internationella forum. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja den multilaterala debatten om investeringsfördrag, och att beakta rekommendationerna i Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling i syfte att stimulera mer ansvartagande, transparenta och kontrollerbara investeringar, samt att aktivt engagera sig i det arbete som FN:s människorättsråd bedriver för att få till stånd en internationell konvention som håller transnationella företag ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna, och påminner om att FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter – att skydda, respektera och åtgärda – ännu inte tillämpas helt i EU:s politik.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang uppmuntra regeringarna i medlemsstaterna och tredjeländer att använda sina strategier för offentlig upphandling för att främja företagens efterlevnad av och respekt för internationella riktlinjer och principer för företagens sociala ansvar genom att vid tilldelning av offentliga kontrakt beakta om företagen tidigare har agerat på ett ansvarsfullt sätt.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa system för spårning av produkter samt ett EU-register över företag som deltar i EU:s utvecklingsprojekt, i syfte att säkerställa större insyn i företagens agerande och göra det möjligt för allmänheten att kontrollera EU-företagens verksamhet utanför EU, samtidigt som man underlättar spridningen av erfarenheter på internationell nivå samt, vilket är lika viktigt, förbättrar synligheten och den positiva bilden av EU-företagen.

25.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja inrättandet av samordningsforum och gemensamma sammanträden för internationella företag, myndigheter och civilsamhällets organisationer, såväl i EU som i tredjeländer, för att främja utbyte av god praxis och synergieffekter som främjar tillväxt och utveckling för alla.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

15.3.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

31

6

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Marielle de Sarnez, Santiago Fisas Ayxelà, Christofer Fjellner, Eleonora Forenza, Karoline Graswander-Hainz, Jude Kirton-Darling, Bernd Lange, Marine Le Pen, David Martin, Emmanuel Maurel, Emma McClarkin, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Alessia Maria Mosca, Franz Obermayr, Artis Pabriks, Franck Proust, Tokia Saïfi, Matteo Salvini, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty, Adam Szejnfeld, Hannu Takkula, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Klaus Buchner, Agnes Jongerius, Frédérique Ries, Fernando Ruas, Pedro Silva Pereira, Jarosław Wałęsa, Pablo Zalba Bidegain

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Angel Dzhambazki, Axel Voss, Tatjana Ždanoka


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

20.4.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Ignazio Corrao, Nirj Deva, Doru-Claudian Frunzulică, Charles Goerens, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Linda McAvan, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marina Albiol Guzmán, Paul Rübig, Patrizia Toia

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Amjad Bashir

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy