BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställda
2.5.2016 - (N8-0110/2015 – C8-0367/2015 – 2015/0906(COD)) - ***I
Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Mady Delvaux
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställda
(N8-0110/2015 – C8-0367/2015 – 2015/0906(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den begäran från domstolen som har lagts fram för Europaparlamentet och rådet (N8-0110/2015),
– med beaktande av artikel 19.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, artikel 256.1, artikel 257 första och andra stycket och artikel 281 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt artikel 106a.1 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka förslaget till akt har lagts fram för parlamentet (C8-0160/2015),
– med beaktande av artikel 294.3 och 294.15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 2015/2422 av den 16 december 2015 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol[1], och särskilt förordningens skäl 9,
– med beaktande av kommissionens yttrande (COM(2016)0081)[2],
– med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0167/2016),
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, domstolen, kommissionen och de nationella parlamenten.
Ändringsförslag 1 Utkast till förordning Beaktandeled 1 | |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||
Motivering | |||||||||||||||||||
Artikel 19.2 i EU-fördraget är inte en lämplig rättslig grund för denna förordning, eftersom det inte görs någon ändring av antalet domare i tribunalen. Lämplig rättslig grund finner man i artiklarna 256.1, 257 och 281 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) tillsammans med artikel 106a i Euratomfördraget. | |||||||||||||||||||
Ändringsförslag 2 Utkast till förordning Artikel 1 – led 1 | |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||
Motivering | |||||||||||||||||||
Ändringarna till protokollet i artikel 2 bör hanteras så att man även explicit upphäver de artiklar som en gång infördes genom rådets beslut 2004/752/EG. | |||||||||||||||||||
Ändringsförslag 3 Utkast till förordning Artikel 2 – led 2 Protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol Artikel 62c | |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||
Motivering | |||||||||||||||||||
Det finns ingen anledning att ersätta artikel 62c med en allmän hänvisning till specialdomstolar och till en icke-existerande bilaga. Hela den avdelning som gäller specialdomstolar, och som endast innehåller ovanstående artikel, kan upphävas. Den kan naturligtvis återinföras i framtiden, om och när en specialdomstol inrättas, såsom var fallet 2004. | |||||||||||||||||||
Ändringsförslag 4 Utkast till förordning Artikel 2 – led 2a (nytt) Protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol Bilaga I | |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||
Motivering | |||||||||||||||||||
Det är bäst att explicit upphäva bilaga I i den artikel som gäller ändringar till protokollet. | |||||||||||||||||||
MOTIVERING
Denna förordning är den fjärde som gäller reformen av domstolen. I den första förordningen gjordes olika ändringar av domstolens och tribunalens sammansättningar och förfaranden, och den andra förordningen innehöll bestämmelser om tillförordnade domare i personaldomstolen.
Den tredje delen av reformen var den mest kontroversiella, eftersom den innehöll en ökning av antalet domare vid tribunalen. Först planerade man att öka antalet domare från 28 till 40. På rådets initiativ kom medlagstiftarna till slut överens om att öka antalet domare vid tribunalen till 56, så att varje medlemsstat kan nominera två domare var. Denna ökning var underställd villkoret att personaldomstolen skulle avskaffas, och att personaltvister skulle hänvisas till tribunalen.
Föreliggande förordning är därför en uppföljning av den tredje förordningen om domstolens reform. Parallellt med den andra fasen i ökningen av antalet domare vid tribunalen, från 40 till 47, måste personaldomstolen, som har sju domare, avskaffas.
Domstolens förslag är därför logiskt och motsvarar en begäran från medlagstiftarna. I förslaget föreslås endast upphävande av bestämmelser som gäller personaldomstolen, tillsammans med ett litet antal följdändringar och övergångsbestämmelser. I dessa följdändringar ingår naturligtvis upphävande av den andra förordningen om reformen av domstolen. Er föredragande föreslår därför att Europaparlamentet godkänner förslaget.
I detta betänkande finns en del tekniska ändringsförslag, som enligt föredraganden leder till bättre lagstiftning. Ändringsbestämmelserna görs tydligare, och avdelningen om specialdomstolar upphävs i sin helhet, eftersom den inte behövs förrän den dag en specialdomstol på nytt inrättas. Ändringsförslagen påverkar dock inte själva sakinnehållet i förslaget.
Föredraganden skulle vilja betona att förslaget täcker de närmare villkoren för överföring till tribunalen av pågående mål vid personaldomstolen. De mål som den 31 augusti 2016 är under behandling eller väntar på behandling vid personaldomstolen kommer att överföras i sitt dåvarande tillstånd. För rättssäkerhetens skull kommer tribunalens rättegångsregler att tillämpas på dessa mål. Föredraganden påpekar att tribunalens rättegångsregler bör ändras så att de, avseende personalmål, tar hänsyn till de specifika bestämmelser som för närvarande fastställs i personaldomstolens rättegångsregler, särskilt artiklarna 108 och 109.
Men det är inte bara tribunalens rättegångsregler som måste ändras, utan även dess interna organisation. Föredraganden håller med om det förslag som kommissionen gjort i sitt yttrande[1], och anser att ett större antal mål bör fördelas till instanser med fler domare, när detta är motiverat av målens betydelse för att säkerställa konsekvens och kvalitet i rättspraxis. Man bör även reflektera över möjligheten att anpassa regler och praxis för fördelningen av mål så att tematiska synergier kan skapas.
Slutligen vill föredraganden kommentera en rättslig tvistefråga i samband med dessa ändringar. Det har av vissa hävdats att Europaparlamentet och rådet inte kan avskaffa specialdomstolar som de har skapat, eftersom artikel 257 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ger medlagstiftarna behörighet att inrätta specialdomstolar men inte explicit säger något om ändringar av specialdomstolar eller avskaffande av dem. Föredraganden menar att om en artikel möjliggör inrättande av ett institutionellt organ tycks det logiskt att dra slutsatsen att samma artikel även implicit möjliggör organets avskaffande, om nya omständigheter gör att detta krävs.
- [1] Kommissionens yttrande över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställda, COM(2016)0081, 22.2.2016, punkt 10.
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN
Pavel Svoboda
Ordförande
Utskottet för rättsliga frågor
BRYSSEL
Ärende: Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställda (COM(2016)0081 – C8-0367/2015 – 2015/0906(COD))
I mars 2015 beslutade utskottet för rättsliga frågor i enlighet med artikel 39.5 i arbetsordningen att på eget initiativ avge ett yttrande över lämpligheten i den ändring av den rättsliga grunden som har föreslagits i förslaget till betänkande om ovannämnda förslag.
De rättsliga grunder som föreslagits av domstolen är å ena sidan artikel 19.2 i EU-fördraget, som rör antalet domare i tribunalen, och å andra sidan artiklarna 256.1, 257 och 281 andra stycket i EUF-fördraget, som rör tribunalens behörighet och eventuella ändringar av den, inrättande av specialdomstolar genom sekundärlagstiftning respektive ändring av domstolens stadga genom sekundärlagstiftning. Den rättsliga grunden omfattar även artikel 106a.1 i Euratomfördraget, som rör domstolen i den mån denna även är domstolen för Europeiska atomenergigemenskapen.
Föredraganden för förordningen anser att artikel 19.2 inte bör användas som rättslig grund för detta förslag, eftersom det inte handlar om en ändring av antalet domare i tribunalen, och har lagt fram ett ändringsförslag i detta syfte.
Syftet med detta yttrande är att bedöma giltigheten och lämpligheten i att enligt ändringsförslaget ta bort artikel 19.2 som rättslig grund.
I – Bakgrund
Denna förordning är den fjärde som gäller reformen av domstolen. I den första förordningen gjordes olika ändringar av domstolens och tribunalens sammansättningar och förfaranden, och den andra förordningen innehöll bestämmelser om tillförordnade domare i personaldomstolen.
Den tredje delen av reformen var den mest kontroversiella, eftersom den avsåg en ökning av antalet domare vid tribunalen. Först planerade man att öka antalet domare från 28 till 40. På rådets initiativ kom medlagstiftarna till slut överens om att öka antalet domare vid tribunalen till 56, så att varje medlemsstat kan nominera två domare var. Denna ökning var underställd villkoret att personaldomstolen skulle avskaffas, och att personaltvister skulle hänskjutas till tribunalen.
Föreliggande förordning är därför en uppföljning av den tredje förordningen om domstolens reform. Parallellt med den andra fasen i ökningen av antalet domare vid tribunalen, från 40 till 47, måste personaldomstolen, som har sju domare, avskaffas.
I domstolens förslag föreslås endast upphävande av bestämmelser som gäller personaldomstolen, tillsammans med ett litet antal följdändringar och övergångsbestämmelser. I dessa följdändringar ingår naturligtvis upphävande av den andra förordningen om reformen av domstolen.
Det har av vissa hävdats att Europaparlamentet och rådet inte kan avskaffa specialdomstolar som de har skapat, eftersom artikel 257 i EUF-fördraget ger medlagstiftarna behörighet att inrätta specialdomstolar men inte explicit säger något om ändringar av specialdomstolar eller avskaffande av dem. Föredraganden menar att om en artikel möjliggör inrättande av ett institutionellt organ tycks det logiskt att dra slutsatsen att samma artikel även implicit möjliggör organets avskaffande, om nya omständigheter gör att detta krävs.
II – Relevanta artiklar i fördragen (författarens understrykning)
Artikel 19.2 har följande lydelse:
Artikel 19 i EU-fördraget
[...]
2. Domstolen ska bestå av en domare per medlemsstat. Den ska biträdas av generaladvokater.
Tribunalen ska ha minst en domare per medlemsstat.
Domstolens domare och generaladvokater samt tribunalens domare ska utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller de villkor som avses i artiklarna 253 och 254 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De ska utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd på sex år. Avgående domare och generaladvokater kan utnämnas på nytt.
[...]
Artikel 256.1 i EUF-fördraget har följande lydelse:
Artikel 256 i EUF-fördraget
1. Tribunalen ska vara behörig att i första instans pröva och avgöra de ärenden som anges i artiklarna 263, 265, 268, 270 och 272, med undantag av de ärenden som åvilar en specialdomstol som inrättas i enlighet med artikel 257 och de som enligt stadgan faller under domstolens behörighet. I stadgan kan det fastställas att tribunalen ska vara behörig för andra grupper av ärenden.
Tribunalens avgöranden enligt denna punkt kan överklagas till domstolen, dock endast i rättsfrågor, i enlighet med de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan.
[...]
Artikel 257 i EUF-fördraget har följande lydelse:
Artikel 257 i EUF-fördraget
Europaparlamentet och rådet får i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet inrätta specialdomstolar som är knutna till tribunalen och som har till uppgift att i första instans pröva och avgöra vissa grupper av ärenden på särskilda områden. Europaparlamentet och rådet ska besluta genom förordningar, antingen på förslag av kommissionen och efter att ha hört domstolen eller på begäran av domstolen och efter att ha hört kommissionen.
I förordningen om upprättandet av en specialdomstol ska bestämmelser om tribunalens sammansättning fastställas och omfattningen av dess behörighet preciseras.
[...]
Artikel 281 i EUF-fördraget har följande lydelse:
Artikel 281 i EUF-fördraget
[...]
Europaparlamentet och rådet får i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ändra bestämmelserna i stadgan, med undantag av avdelning I och artikel 64 i denna. Europaparlamentet och rådet ska besluta antingen på begäran av domstolen och efter att ha hört kommissionen, eller på förslag av kommissionen och efter att ha hört domstolen.
Artikel 106a.1 i Euratomfördraget har följande lydelse:
Artikel 106a i Euratomfördraget
1. Artiklarna 7, 13–19, 48.2–48.5, 49 och 50 i fördraget om Europeiska unionen, artiklarna 15, 223–236, 237–244, 245, 246–270, 272, 273, 274, 277–281, 285–304, 310–320, 322–325, 336, 342 och 344 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, liksom protokollet om övergångsbestämmelser, ska tillämpas på det här fördraget.
[...]
III – Allmän princip för valet av rättslig grund
Enligt domstolens fasta rättspraxis ska valet av rättslig grund för en rättsakt inom unionen ske utifrån objektiva kriterier som kan bli föremål för rättslig prövning. Bland dessa kriterier ingår i synnerhet rättsaktens syfte och innehåll[1]. En felaktig rättslig grund kan därför motivera ett upphävande av den berörda rättsakten.
I detta fall måste man därför avgöra om förslaget
1. har flera avsikter eller flera beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan de andra endast är av underordnad betydelse, eller
2. samtidigt har flera avsikter eller flera beståndsdelar vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den andra.
Enligt domstolens rättspraxis måste rättsakten i det förra fallet grundas på en enda rättslig grund, nämligen den som krävs enligt den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, och i det senare fallet på de olika motsvarande rättsliga grunderna.[2]
I detta fall är det uppenbart att artiklarna 256.1, 257 och 281 i EUF-fördraget och artikel 106a.1 i Euratomfördraget måste användas som en gemensam rättslig grund, eftersom de rör olika men lika viktiga aspekter av samma problem, vilket kommer att visas nedan.
IV – Förslagets syfte och innehåll
Genom artikel 1 i förslaget upphävs
• rådets beslut 2004/752/EG, Euratom av den 2 november 2004, genom vilket Europeiska unionens personaldomstol inrättades, och
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 979/2012 av den 25 oktober 2012 om tillförordnade domare i Europeiska unionens personaldomstol.
Genom artikel 2 införs två nya artiklar i domstolens stadga:
• I den nya artikeln 50a anges i punkt 1, i enlighet med artikel 256.1 sista meningen i EUF-fördraget, tribunalens behörighet i personalmål. I punkt 2 återinförs bestämmelsen om att domstolen med ansvar för personalmål får undersöka möjligheterna till förlikning.
• I den nya artikeln 62c föreskrivs allmänt att bestämmelserna om specialdomstolarnas behörighet, sammansättning, organisation och förfarande ska anges i en bilaga till stadgan. I förslaget till betänkande föreslås att denna artikel inte ska tas med, då den blir överflödig när det inte finns några specialdomstolar.
Artiklarna 3, 4 och 5 innehåller övergångsbestämmelser som behövs för överföring av behörighet.
V – Analys och fastställande av lämplig rättslig grund
Domstolens förslag innehåller fem rättsliga grunder:
• Artikel 19.2 i EU-fördraget är ingen lämplig rättslig grund, eftersom den rör antalet domare i tribunalen, vilket detta förslag inte påverkar.
• Artikel 256.1 i EUF-fördraget är en nödvändig rättslig grund, eftersom den tillåter ändringar av stadgan för att ge tribunalen behörighet över ytterligare kategorier av mål. Detta har betydelse eftersom fördragen inte uttryckligen ger tribunalen behörighet vid personaltvister som rör anställda som inte omfattas av tjänsteföreskrifterna (dvs. anställda vid Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken).
• Artikel 257 i EUF-fördraget är en nödvändig rättslig grund, eftersom den gör det möjligt att inrätta specialdomstolar, såsom personaldomstolen. Det säger sig självt att lagstiftaren också kan ändra eller avskaffa specialdomstolarna när omständigheterna så kräver: hela syftet med artikel 257 i EUF-fördraget är att medge tillräcklig flexibilitet åt unionens domstolsstruktur.
• Artikel 281 andra stycket i EUF-fördraget är en nödvändig rättslig grund, eftersom den tillåter medlagstiftarna att ändra domstolens stadga genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, framför allt för att genomföra de förändringar som tillåts av artiklarna 256.1 och 257.
• Artikel 106a.1 i Euratomfördraget är också en nödvändig rättslig grund, eftersom den föreskriver att olika institutionella bestämmelser i EU-fördraget och EUF-fördraget, inbegripet alla artiklar som nämns ovan, gäller även för Europeiska atomenergigemenskapen. Om hänvisningen till denna artikel utelämnas skulle det innebära att behörighetsreglerna för EU och Euratom kan skilja sig åt, vilket inte är fallet.
Härav följer att de lämpliga gemensamma rättsliga grunderna är artikel 256.1 i EUF-fördraget, beträffande utvidgningen av tribunalens behörighet; artikel 257 första och andra styckena i EUF-fördraget, beträffande specialdomstolar och inrättande, ändring eller avskaffande av dem; artikel 281 andra stycket i EUF-fördraget, beträffande ändringen av domstolens stadga samt artikel 106a.1 i Euratomfördraget, beträffande tillämpningen av samtliga ovannämnda ändringar även på Europeiska atomenergigemenskapen. Artikel 19.2 i EU-fördraget bör inte användas som rättslig grund, eftersom det föreliggande förslaget inte rör antalet domare i tribunalen.
De fyra rättsliga grunderna måste användas tillsammans, eftersom de rör olika aspekter av förändringen. Om någon av de rättsliga grunderna utelämnas ur förslaget skulle det innebära att den resulterande förordningen kommer att sakna tillräckligt stöd i fördragen.
VI – Slutsats och rekommendation
Den lämpliga rättsliga grunden för det ovannämnda förslaget är fyrfaldig: Artikel 256.1 i EUF-fördraget, artikel 257 första och andra styckena i EUF-fördraget, artikel 281 andra stycket i EUF-fördraget samt artikel 106a.1 i Euratomfördraget. Artikel 19.2 i EU-fördraget är ingen lämplig rättslig grund för detta förslag.
Vid utskottssammanträdet den 21 april 2016 beslutade utskottet för rättsliga frågor följaktligen, med 16 röster för, 3 röster emot och 1 nedlagd röst[3], att rekommendera att utskottet för rättsliga frågor och kammaren godkänner det ändringsförslag som ändrar den rättsliga grunden.
Med vänlig hälsning
Pavel Svoboda
- [1] Mål C-45/86, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska gemenskapernas råd (Allmänna tullförmåner), REG 1987, s. 1439, punkt 5; mål C-440/05, kommissionen mot rådet, REG 2007, s. I-9097; mål C-411/06, kommissionen mot parlamentet och rådet, REG 2009, s. I-7585.
- [2] Se det ovannämnda målet C-411/06, punkterna 46–47.
- [3] Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (förste vice ordförande), Jean-Marie Cavada (andre vice ordförande), Axel Voss (tredje vice ordförande), Mady Delvaux (fjärde vice ordförande), Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Angel Dzhambazki, Rosa Estaràs Ferragut, Enrico Gasbarra, Heidi Hautala, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, Emil Radev, József Szájer, Cecilia Wikström och Josef Weidenholzer (suppleant för Evelyn Regner i enlighet med artikel 200.2 i arbetsordningen).
YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (21.4.2016)
till utskottet för rättsliga frågor
över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställda
(N8-0110/2015 – C8-0367/2015 – 2015/0906(COD))
Föredragande av yttrande: Danuta Maria Hübner
KORTFATTAD MOTIVERING
Den 28 mars 2011 lade domstolen fram ett förslag om ändring av stadgan för Europeiska unionens domstol på basis av artiklarna 254.1 och 281.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Efter Lissabonfördragets ikraftträdande ska ett sådant beslut för första gången fattas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
Det lagstiftningsförslag som lagts fram innehåller från varandra fristående förslag avseende de tre domstolar som Europiska unionens domstol består av.
Avseende domstolen gäller förslagen främst inrättande av en vice ordförande för domstolen och ändring av bestämmelserna om den stora avdelningens sammansättning och arbetssätt.
En annan del av förslaget syftar till att möjliggöra utnämning av tillförordnade domare vid personaldomstolen. I ett separat förslag till förordning föreslogs det att artikel 62c i domstolens stadga skulle ändras genom att det i allmänna ordalag skulle ges möjlighet att knyta tillförordnade domare till specialdomstolarna. Två förordningar har antagits till följd av domstolens förslag[1].
För att klara den ökande arbetsmängden (antalet mål som anhängiggjorts vid tribunalen har ökat med 65 % mellan 2000 och 2010, i slutet av 2010 väntade 1 300 mål på behandling och samma år avslutades 527 mål) anser domstolen att man måste finna en strukturell lösning och att det behövs en ökning av antalet domare med minst 12, så att tribunalen får 39 domare.
Kommissionen har accepterat denna ökning av antalet domare, liksom parlamentet[2]gjorde vid sin första behandling. Medlemsstaterna var emellertid inte eniga om hur de närmare bestämmelserna för utnämningen av de extra 12 domarna skulle se ut. De större medlemsstaterna menade att domarna borde utses på grundval av sina meriter, men de små medlemsstaterna ville ha ett rotationssystem som skulle garantera dem två domare var vid domstolen.
I juli 2014 uppmanade det italienska ordförandeskapet domstolen att formulera ett nytt reformförslag, och på hösten 2014 lade domstolens ordförande fram ett sådant förslag.
I denna uppdaterade version av domstolens förslag föreslås det att antalet domare vid domstolen ska fördubblas, så att det i tre steg utökas till 56: 2015 inrättas tolv nya domartjänster vid domstolen, 2016 ansluter sig de sju domarna från personaldomstolen till den nya strukturen, och slutligen skapas nio nya tjänster 2019.
Det är med utgångspunkt i detta nya förslag som parlamentet och rådet nått en överenskommelse[3].
I skäl 9 i den antagna förordningen fastslås att de sju domartjänsterna i Europeiska unionens personaldomstol (personaldomstolen) bör överföras till tribunalen i september 2016.
Det förslag som nu behandlas syftar till verkställande av beslutet om överföring av de sju domarna från personaldomstolen till tribunalen enligt ovannämnda förordning, genom att även personaldomstolens jurisdiktion överförs till tribunalen. Förslaget som sådant ger inte anledning till några särskilda frågor och föredraganden föreslår att det ska antas utan ändringar.
******
Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott föreslå att Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att utan ändringar godta framställningen från domstolen.
ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET
|
Titel |
Överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställd |
||||
|
Referensnummer |
N8-0110/2015 – C8-0367/2015 – 2015/0906(COD) |
||||
|
Ansvarigt/Ansvariga utskott Tillkännagivande i kammaren |
JURI 26.11.2015 |
|
|
|
|
|
Associerat/associerade utskott Tillkännagivande i kammaren |
AFCO 26.11.2015 |
||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Danuta Maria Hübner 3.12.2015 |
||||
|
Behandling i utskott |
15.3.2016 |
|
|
|
|
|
Antagande |
20.4.2016 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
19 3 1 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Mercedes Bresso, Fabio Massimo Castaldo, Kostas Chrysogonos, Richard Corbett, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Ramón Jáuregui Atondo, Constance Le Grip, Jo Leinen, Morten Messerschmidt, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Paulo Rangel, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Barbara Spinelli, Claudia Tapardel, Josep-Maria Terricabras, Kazimierz Michał Ujazdowski |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Max Andersson, Gerolf Annemans, David McAllister, Andrej Plenković, Cristian Dan Preda |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2) |
Axel Voss |
||||
- [1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 979/2012 av den 25 oktober 2012 om tillförordnade domare i Europeiska unionens personaldomstol, EUT L 303, 31.10.2012, s. 83–84.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 741/2012 av den 11 augusti 2012 om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol och bilaga I till detta, EUT L 228, 23.8.2012, s. 1–3. - [2] Ändringsförslag antagna av Europaparlamentet den 12 december 2013 till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol genom en ökning av antalet domare i tribunalen (02074/2011 – C7-0126/2012 – 2011/0901B(COD)) (1)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol genom en ökning av antalet domare i tribunalen (02074/2011 – C7-0126/2012 – 2011/0901B(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarandet: första behandlingen) - [3] Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2422 av den 16 december 2015 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol, EUT L 341, 24.12.2015, s. 14–17.
ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
|
Titel |
Överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställda |
||||
|
Referensnummer |
N8-0110/2015 – C8-0367/2015 – 2015/0906(COD) |
||||
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
JURI 26.11.2015 |
|
|
|
|
|
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren |
AFCO 26.11.2015 |
|
|
|
|
|
Föredragande Utnämning |
Mady Delvaux 18.2.2016 |
|
|
|
|
|
Bestridande av den rättsliga grunden JURI:s yttrande |
JURI 21.4.2016 |
|
|
|
|
|
Behandling i utskott |
15.3.2016 |
|
|
|
|
|
Antagande |
21.4.2016 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
15 4 0 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, Emil Radev, József Szájer, Axel Voss |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Angel Dzhambazki, Heidi Hautala, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Cecilia Wikström |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2) |
Josef Weidenholzer |
||||
|
Ingivande |
2.5.2016 |
||||