REKOMMENDATION om förslaget till rådets beslut om ingående av det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan

19.7.2016 - (COM(2016)0018 – C8-0000/2016 – 2016/0005(NLE)) - ***

Utskottet för internationell handel
Föredragande: Alexander Graf Lambsdorff

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om ingående av det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan

(COM(2016)0018 – C8-0000/2016 – 2016/0005(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (10107/2016),

–  med beaktande av utkastet till det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan (05730/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.3, 207.4 och 209.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0243/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0242/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i SADC-staterna (Namibia, Moçambique, Botswana, Swaziland, Lesotho och Sydafrika).

KORTFATTAD MOTIVERING

Avtal om ekonomiskt partnerskap

När Cotonouavtalet upprättades 2000 krävdes det grundläggande ändringar av de långvariga icke-ömsesidiga handelsförmåner som hade styrt de ekonomiska och politiska förbindelserna mellan gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) och Europeiska unionen i nästan 40 år. Den främsta orsaken till detta var att effekterna av de ensidiga förmånerna inte hade levt upp till förväntningarna. För det första minskade AVS-ländernas andel av handeln på EU-marknaden kontinuerligt och de flesta länderna kunde inte utnyttja dessa förmåner för att diversifiera sina ekonomiska strukturer. För det andra var förmånerna inte förenliga med WTO-bestämmelserna, eftersom de diskriminerade utvecklingsländer som inte tillhör AVS-gruppen.

EU och AVS-länderna enades om att förhandla om ömsesidiga, men dock asymmetriska, handelsavtal, så kallade avtal om ekonomiskt partnerskap. AVS-länderna beslutade själva i vilken regional grupp de ville förhandla. Förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap inleddes 2002 och förväntades ha slutförts senast i slutet av 2007, det datum då WTO-undantaget skulle löpa ut. Förutom att garantera produkterna från AVS-länderna obegränsat, tull- och kvotfritt tillträde till EU-marknaden, skulle avtalen om ekonomiskt partnerskap främst fungera som ett utvecklingsverktyg som skulle göra det möjligt för AVS-länderna att fördjupa sin egen regionala integrationsdynamik och underlätta ländernas integration i världsekonomin.

I dag omfattas alla länder som inte har ingått ett avtal om ekonomiskt partnerskap av EU:s ”allmänna preferenssystem” (GSP) eller initiativet “Allt utom vapen”. För de länder som hade ingått ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap 2007 antog EU, i syfte att undvika marknadsstörningar och ge tillräckligt med tid för att underteckna och ratificera avtalet, en förordning om marknadstillträde, rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 1 januari 2008, som möjliggjorde en tidigarelagd tillämpning av avtalen om ekonomiskt partnerskap. Det beslutades senare att den behandling som föreskrevs i förordningen om marknadstillträde [fritt tillträde till EU] skulle löpa ut den 1 oktober 2014 för de länder som inte ingick ett regionalt avtal eller som inte hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att genomföra sina interimsavtal om ekonomiskt partnerskap. Botswana, Namibia och Swaziland hörde till de länder som omfattades av förordningen om marknadstillträde som ingick ett regionalt avtal om ekonomiskt partnerskap före den 1 oktober 2014, och kommissionen antog delegerade akter så att de kunde fortsätta att omfattas av denna förordning, men förklarade samtidigt att de förväntades se över sina åtaganden och ratificera det regionala avtalet om ekonomiskt partnerskap senast den 1 oktober 2016.

Avtalet om ekonomiskt partnerskap EU - Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC)

SADC har 15 medlemmar. Sju av dem inledde förhandlingar om ett avtal om ekonomiskt partnerskap med EU som de avtalsslutande SADC-staterna, dvs. Angola, Botswana, Lesotho, Moçambique, Namibia, Swaziland och Sydafrika. Sydafrika deltog från början som observatör, med en stödjande roll, men anslöt sig formellt till förhandlingarna 2007.

Kärnan i partnerskapsavtalet mellan EU och de avtalsslutande SADC-staterna är Södra Afrikas tullunion (Sacu), den äldsta tullunionen i världen. Moçambique och Angola ville med anslutningen till detta avtal förbättra sina redan starka ekonomiska och handelsmässiga förbindelser med Sacu. De andra åtta SADC-staterna (Demokratiska republiken Kongo, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Seychellerna, Tanzania, Zambia och Zimbabwe) är parter i andra regionala avtal om ekonomiskt partnerskap.

Vid slutet av 2007 ingick Botswana, Lesotho, Swaziland, Moçambique och Namibia ett interregionalt interimsavtal om ekonomiskt partnerskap med EU. Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap innehåller en klausul som gör det möjligt för Angola och/eller Sydafrika att snabbt ansluta sig till avtalet om de så önskar. Under tiden bibehåller Angola, som ingår i gruppen minst utvecklade länder, tull- och kvotfritt tillträde till EU-marknaden inom ramen för initiativet ”Allt utom vapen”, medan handeln mellan EU och Sydafrika regleras genom avtalet om handel, utveckling och samarbete, som undertecknades 1999.

Botswana, Lesotho, Swaziland och Moçambique undertecknade interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap i juni 2009. Trots att Namibia paraferade avtalet för mer än nio år sedan, beslutade landet att inte underteckna det.

Båda sidorna enades om att fortsätta förhandlingarna om ett omfattande regionalt avtal om ekonomiskt partnerskap, som omfattar tjänster, investeringar och handelsrelaterade bestämmelser. De avtalsslutande länderna till interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap avbröt ratificeringen av avtalet 2010 i väntan på slutförandet av de omfattande regionala förhandlingarna.

Den 15 juli 2014 slutförde EU förhandlingarna med sex stater i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) (de avtalsslutande SADC-staterna), vilka omfattar Botswana, Lesotho, Namibia, Moçambique, Sydafrika och Swaziland. Angola beslutade att inte parafera avtalet, men kan ansluta sig till det i framtiden i enlighet med en särskild anslutningsklausul i avtalet.

Regional integration och svårigheter

De avtalsslutande SADC-staterna är en mycket diversifierad grupp. Befolkningen i de sex avtalsslutande SADC-staterna uppgår till cirka 100 miljoner invånare, varav hälften lever i Sydafrika. Enligt uppgifter från Världsbanken uppgick deras BNP år 2014 till 410 miljarder euro, varav 85 procent producerades av Sydafrika.

Gruppen omfattar två länder som ingår i gruppen minst utvecklade länder (Lesotho och Moçambique) och ett Briks-land (Sydafrika), som ingick ett handels-, utvecklings- och samarbetsavtal med EU 1999. Utan avtalet om ekonomiskt partnerskap skulle deras BNP-nivåer ge Swaziland status som GSP-land och Botswana och Namibia skulle få status som mest gynnad nation (MGN).

Fem av de avtalsslutande SADC-staterna ingår i Södra Afrikas tullunion (Sacu). Sacu inrättades 1910 och är den äldsta tullunionen i världen. Den har också en gemensam extern tulltaxa. Moçambique ingår inte i Sacu, men har långvariga handels- och investeringsförbindelser med Sacu.

2013 importerade EU varor till ett värde av 31 miljarder euro från de avtalsslutande SADC-staterna, och exporterade varor till ett värde av 33 miljarder euro till SADC. SADC-staternas export till EU består av 23 procent olja (från Angola), 11 procent diamanter (från Botswana), 12 procent kol, ädelstenar, metall och fisk (Namibia) samt socker (från Swaziland).

Europaparlamentets resolution från 2009 om avtalet om ekonomiskt partnerskap med SADC-staterna

I mars 2009 antog Europaparlamentet en resolution om ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och SADC-staterna, i vilken man bland annat krävde

•  WTO-kompatibla avtal om ekonomiskt partnerskap,

•  kvot- och tullfritt tillträde till EU:s marknader,

•  stöd till pågående processer för regional integration (Södra Afrikas tullunion, Sacu),

•  utfasning av EU:s exportbidrag för jordbruksvaror,

•  flexibilitet från EU:s sida när det gäller exportavgifter, klausulen om mest gynnad nation och skydd av nyetablerade industrier,

•  enklare och förbättrade ursprungsregler för att främja regional kumulation,

•  införande av ett kapitel om utvecklingssamarbete med ökat och lämpligt stöd,

•  vikten av att respektera ILO:s grundläggande konventioner,

•  övervakning av genomförandet av en ansvarig parlamentarisk kommitté.

Avtalet trädde aldrig i kraft eftersom det undertecknades men aldrig ratificerades.

Centrala bestämmelser i avtalet om ekonomiskt partnerskap

Trots att detta utvecklingsinriktade regionala handelsavtal för närvarande endast omfattar handel med varor, utvecklingssamarbete och bestämmelser om handel och hållbar utveckling, öppnar det också upp för förhandlingar om ytterligare bestämmelser om tjänster, investeringar, immateriella rättigheter, offentlig upphandling och förstärkta bestämmelser om hållbar utveckling.

Avtalets asymmetriska karaktär innebär en ”positiv diskriminering” av de avtalsslutande SADC-staterna, vilket säkerställer tullfritt tillträde till EU:s marknad, samtidigt som det på ömsesidiga grunder avskaffar hindren för i princip all handel och garanterar förenlighet med WTO-bestämmelserna, genom att främja regional integration, ekonomiskt samarbete och goda styrelseformer. EU kommer att erbjuda tull- och kvotfritt tillträde för fem SADC-stater, enligt nuvarande praxis, som inte avbryts genom ändringen av förordningen om marknadstillträde. I stället för att erbjuda ensidiga förmåner fastställs nu handelsförbindelserna mellan de avtalsslutande SADC-staterna och EU i en kontraktsmässig överenskommelse. Genom bestämmelserna om ett gradvist öppnande av marknaden kommer de avtalsslutande SADC-staterna att liberalisera 86 procent av handeln med EU (Moçambique 74 procent) under en tioårsperiod, med undantag av känsliga jordbruks- och fiskeprodukter.

Främjande av regional integration

Genom avtalet om ekonomiskt partnerskap kunde man förutom att undvika att upplösa den äldsta befintliga tullunionen i världen till följd av ändringen av förordningen om marknadstillträde, även förstärka Sacu genom Sydafrikas anpassning och Moçambiques tillnärmning till Sacu. Avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan EU och Sydafrika tillämpades de facto på hela Sacu som en rättslig enhet. Dess handelsbestämmelser kommer att ersättas med ett avtal som redan har förhandlats fram av alla parter. Import från EU kommer att omfattas av en gemensam extern tulltaxa.

Avtalet om ekonomiskt partnerskap stärker också den regionala integrationen på många andra sätt, bland annat genom sina ursprungsregler med en möjlighet till regional kumulation, möjligheten för andra SADC-stater (Angola) att ansluta sig till avtalet och genom en institutionell förstärkning av Sacu. Tvistlösningsmekanismen i avtalen om ekonomiskt partnerskap bygger på bestämmelserna för den digitala inre marknaden i avtalet om handel, utveckling och samarbete, och kommer att tillämpas på alla avtalsslutande SADC-stater. Gemensamma bestämmelser om förvaltningen av handeln (såsom skyddsåtgärder) och gemensamma beslutsorgan kommer dessutom ytterligare att stärka den regionala integrationsprocessen.

Bestämmelser om regional förmånsbehandling kommer vidare att avskaffa möjligheten för de avtalsslutande SADC-staterna att bevilja produkter från andra avtalsslutande SADC-stater mindre förmånlig behandling än produkter som importeras från EU.

Parterna åtar sig att underlätta den regionala handeln genom att främja tullsamarbete och genomföra reformer, i synnerhet genom att harmonisera och förenkla förfarandena och bestämmelserna i SADC-regionen, och därmed underlätta transit och bekämpa bedrägerier.

Främjande av handel och utveckling

Flera skyddsåtgärder ingår: multilaterala skyddsåtgärder, bilaterala skyddsåtgärder, skyddsåtgärder på jordbruksområdet samt en provisorisk skyddsklausul för en förteckning över produkter som härrör från Botswana, Lesotho, Namibia och Swaziland (BLNS) för att lindra eventuella negativa effekter för dessa länder.

Med förbudet mot exportbidrag för jordbruksvaror när avtalet träder i kraft uppfylldes ett annat centralt krav från de avtalsslutande SADC-staterna.

Det gradvisa avskaffandet av tullar på mellanprodukter och insatsvaror, såsom gödselmedel och maskiner, kommer ytterligare att stimulera mervärdesprocessen.

Avtalet innehåller också rendez-vous-klausuler om handel med tjänster. Förhandlingar om tjänster kommer att fortsätta med ett begränsat antal SADC-stater. Rendez-vous-klausulen ger möjlighet att genomföra bestämmelser om tjänster i ett senare skede, vilket även gäller offentlig upphandling och immateriella rättigheter.

Det ingår ett viktigt protokoll om geografiska beteckningar mellan Sydafrika och EU, vilket var ett centralt krav från EU:s sida. 105 sydafrikanska produkter (varav 102 gäller vin) och 251 produkter omfattas totalt av protokollet. EU kommer att skydda sydafrikanska namn såsom Rooibos och flera namn på vin såsom Stellenbosch och Paarl.

I ett detaljerat kapitel om utvecklingssamarbete identifieras handelsrelaterade områden som kan få finansiellt stöd från EU. Till skillnad från avtalen om ekonomiskt partnerskap med Ecowas-länder som inkluderar en omfattande finansieringsram, ingår det för närvarande dock inga finansiella åtaganden. Specifika program inom ramen för de nationella och regionala vägledande programmen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och den elfte EDF ska dock enligt planerna finansieras i samband med utarbetandet och genomförandet av avtalet om ekonomiskt partnerskap.

Politiskt handlingsutrymme

I avtalet visar EU sin flexibilitet genom att låta de avtalsslutande SADC-staterna tillämpa övergångsbestämmelser för befintliga exporttullar och under exceptionella omständigheter införa nya exportavgifter vid särskilda intäktsbehov för att skydda nyetablerade industrier eller miljön. Generellt sett ges mer utrymme till BLNS-länderna, men även ett antal begränsade möjligheter ges till Sydafrika för ett begränsat antal produkter (8) om landet kan motivera industriella utvecklingsbehov under maximalt 12 år. Genom denna text kan SADC-staterna dra fördel av råvaror.

En mest-gynnad-nations-klausul inkluderades, men kommer inte automatiskt att utvidga förmånerna till EU. Sådana utvidgningar måste först undersökas och skulle endast tillämpas för överenskommelser med större handelsländer. Mest-gynnad-nations-klausulen är endast tillämplig på tullar och avgifter, ursprungsregler omfattas inte.

Som anges ovan ingår många skyddsklausuler, även för att skydda nyetablerade industrier. SADC-staterna hade dessutom möjlighet att utesluta känsliga produkter från liberaliseringen.

Respekt eller värderingar och övervakning av genomförandet av avtalet

Avtalet omfattar en underlåtenhetsklausul (artikel 110.2), som utgör basen för att vidta ”lämpliga åtgärder” i enlighet med det befintliga Cotonou-avtalet om en part inte fullgör sina skyldigheter med avseende på de grundläggande principer som avses i artikel 2 i avtalet. Upphävande av handelsförmånerna är en sådan åtgärd, även om detta kommer att betraktas som en sista utväg.

Första delen av avtalet gäller hållbar utveckling, vilket framhäver betydelsen av dessa bestämmelser. Parterna bekräftar sina skyldigheter enligt internationell rätt, däribland ILO:s konventioner, och förpliktigar sig till att inte avvika från sina miljölagar och arbetsrättsliga lagar. Avtalet omfattar också ett samrådsförfarande för miljö- eller arbetsrättsliga frågor. Dialogen angående dessa frågor får inbegripa berörda myndigheter och intressenter. I avtalet fastställs en omfattande lista över områden inom vilka parterna ska samarbeta för att främja hållbar utveckling.

Föredraganden anser att det är viktigt att förstärka övervakningsbestämmelserna i avtalet. I artikel 4 åtar sig parterna att kontinuerligt övervaka tillämpningen och effekterna av detta avtal, ”inom sina respektive förfaranden”, för att se till att det kommer parternas befolkning till godo i största möjliga mån. Avtalet kommer att ses över vart femte år (artikel 116). De praktiska arrangemangen för övervakningen måste dock förstärkas. I väntan på att den ovannämnda dialogen om hållbar utveckling och de relevanta övervakningsförfarandena inleds, kan avsaknaden av en gemensam parlamentarikerkommitté och en gemensam rådgivande kommitté (som ingår i avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Cariforum-staterna, men inte i avtalet med SADC-staterna) märkas här, om inte befintliga strukturer kan utnyttjas (möten i den regionala gemensamma parlamentariska församlingen, parlamentarikerkommittén EU-Sydafrika etc.). Avsaknaden av sådana organ är beklaglig och pragmatiska lösningar måste eftersökas för att hantera denna svaghet.

Slutsats

Föredraganden rekommenderar att man godkänner avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan EU och SADC-staterna. Detta avtal kan medföra en viktig positiv ändring och bidra till hållbar ekonomisk tillväxt och fördjupad interregional handel och integration.

Handels- och partnerskapsavtalet kan dock endast utgöra en liten del i en bredare strategi. SADC-staterna bör föra en handels- och utvecklingsvänlig inhemsk politik och fullfölja strukturella reformer. Ett regelverk som lockar till sig investerare är en annan del i ekvationen. Dessa länder bör också överväga att utnyttja avtalets potential genom att gå längre än till handel med enbart varor och i framtiden också inkludera tjänster. EU bör bidra till kapacitetsuppbyggnad och tillhandahålla handelsrelaterat bistånd. Europaparlamentet måste fortsätta att övervaka genomförandet och ställa frågor när detta är lämpligt. Lämpliga övervakningsmekanismer måste införas för att maximera effekterna av avtalet.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (12.7.2016)

till utskottet för internationell handel

om förslaget till rådets beslut om ingående av det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan
(COM(2016)0018 – C8-xxx – 2016/0005(NLE))

Föredragande: Pedro Silva Pereira

KORTFATTAD MOTIVERING

Avtalen om ekonomiskt partnerskap, som är handels- och utvecklingsavtal mellan länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska unionen, syftar till att stödja handel, regional integration och AVS-ländernas gradvisa integration i världsekonomin samt till att främja en hållbar utveckling i länderna.

Den 15 juli 2014 avslutade EU förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap som endast avser varor med 6 av de 15 medlemmarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC), dvs. Botswana, Lesotho, Moçambique, Namibia, Swaziland (BLMNS) och Sydafrika. De avtalsslutande SADC-staterna kommer från olika grupper, allt från minst utvecklade länder till högre medelinkomstländer. EU är deras största regionala handelspartner. Genom avtalet om ekonomiskt partnerskap garanteras BLMNS-länderna ett enhetligt regelverk med tull- och kvotfritt tillträde till EU-marknaden. I fråga om Sydafrika kommer avtalet om ekonomiskt partnerskap att ersätta relevanta bestämmelser i avtalet om handel, utveckling och samarbete och bevilja ytterligare marknadstillträde. Avtalet om ekonomiskt partnerskap är öppet för en eventuell senare anslutning av Angola, ett land i gruppen av minst utvecklade länder som också har deltagit i förhandlingarna.

Det ekonomiska partnerskapsavtalet med SADC-staterna omfattar ett antal utvecklingsinriktade aspekter. Dess asymmetriska natur ger de avtalsslutande SADC-staterna möjlighet att skydda känsliga sektorer från europeiska konkurrenter. De avtalsslutande SADC-staterna bevarar ett visst politiskt handlingsutrymme genom ett stort antal skyddsåtgärder för att skydda sin inhemska industri och sina jordbruksmarknader och för att säkerställa livsmedelstrygghet. Användningen av exportstöd till jordbruket har slopats och det finns ingen standstill-klausul för produkter som inte omfattas av liberaliseringen. Bestämmelserna om ursprungsregler är dessutom mycket flexibla och exportavgifter kan tillämpas under exceptionella omständigheter. I samband med genomförandet kommer det dock att vara viktigt att nära följa den faktiska utvecklingen och reagera snabbt inom avtalets institutioner om svårigheter skulle uppstå.

Bestämmelser om utvecklingssamarbete identifierar dessutom kapacitet och andra handelsrelaterade områden som kan beviljas ekonomiskt stöd från EU. Det kommer att krävas adekvata resurser för genomförandet av avtalet, och SADC-länderna kan vid sidan av Europeiska utvecklingsfonden och Aid for Trade komma att behöva ytterligare medel för att täcka anpassningskostnaderna till avtalet, till exempel sjunkande inkomster. Föredraganden anser att det är viktigt att vidareutveckla förslaget med en fond för ekonomiska partnerskapsavtal (EPA-fond), och att tidsplanen för de avtalsslutande SADC-staternas liberaliseringsåtaganden bör följa tidsplanen för utvecklingsbiståndet. Det behövs dessutom EU-stöd till skattereformer och god förvaltning på skatteområdet.

Avtalet omfattar ett kapitel om handel och hållbar utveckling som bekräftar att parterna kommer att följa internationellt erkända standarder och verkställa arbetsrättsliga lagar och miljölagar. Samrådet om frågor som rör hållbar utveckling kan involvera relevanta myndigheter och intressenter. Föredraganden är dock bekymrad över det civila samhällets begränsade involvering i förhandlingarna, och betonar att det civila samhällets deltagande i genomförandefasen med kraft bör uppmuntras.

Avtalet med SADC-länderna omfattar beklagligt nog inte en särskild människorättsklausul, men det hänvisas till Cotonouavtalet, inom ramen för vilket parterna kan vidta lämpliga åtgärder vid fall av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är i detta avseende viktigt att säkerställa att de bestämmelser som hänvisar till människorättsklausulen i detta och andra avtal om ekonomiskt partnerskap inte förlorar sin verkan när Cotonouavtalet löper ut 2020.

Avtalet med SADC-länderna har utformats så att det är förenligt med regelverket för Södra Afrikas tullunion (Sacu). Föredraganden anser att detta avtal om ekonomiskt partnerskap kan utgöra en grundsten för ytterligare regional integration, under förutsättning att nödvändiga uppföljningsåtgärder vidtas, i synnerhet när det gäller främjandet av teknisk kapacitet, till exempel i fråga om ursprungsregler och förenklade handelsprocedurer.

För att fullt ut skörda frukterna av de möjligheter som ges genom det nya marknadstillträdet krävs det naturligtvis ett fullständigt genomförande av avtalet. Det kommer därför att vara av största betydelse att se till att planerade strukturer och mekanismer införs och att säkerställa att de fungerar på ett transparent sätt. Det kommer också att vara viktigt att främja djupgående förbindelser mellan företagen, i synnerhet för att stödja den privata sektorn i Afrika. Föredraganden påpekar att avtalet med SADC-länderna effektivt måste övervakas och betonar att partnerskap med det civila samhället är nödvändigt. Allokeringen av medel kommer i detta avseende att vara viktig för att främja det civila samhällets deltagande i övervakningsarbetet. Framför allt kommer det att vara av största vikt att övervaka avtalets bidrag till hållbar och rättvis handel och därefter till hållbar utveckling och minskning av fattigdomen.

Föredraganden uppmanar dessutom det gemensamma rådet att utarbeta lägesrapporter, som ska diskuteras av Europaparlamentet, de afrikanska parlamenten och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, i syfte att utvärdera partnerskapets bidrag till hållbar utveckling.

Slutligen anser föredraganden att den flexibilitet och det skydd som avtalet erbjuder, i synnerhet med avseende på handel och hållbar utveckling, kan bidra till att uppnå ett ömsesidigt fördelaktigt avtal som främjar utveckling och därmed garanterar en konsekvent utvecklingspolitik, under förutsättning att avtalet effektivt genomförs och övervakas.

******

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott rekommendera att parlamentet godkänner förslaget till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan.

ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Titel	Det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan
Referensnummer	10107/2016 – C8-0243/2016 – COM(2016)0018 – 2016/0005(NLE)
Ansvarigt utskott	INTA
Yttrande från        Tillkännagivande i kammaren	DEVE 7.7.2016
Föredragande av yttrande        Utnämning	Pedro Silva Pereira 28.4.2016
Behandling i utskott	23.5.2016	20.6.2016
Antagande	12.7.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	15 6 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Louis Aliot, Ignazio Corrao, Nirj Deva, Doru-Claudian Frunzulică, Maria Heubuch, György Hölvényi, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Eleni Theocharous, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Seb Dance, Jordi Sebastià, Adam Szejnfeld, Joachim Zeller
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Maria Arena, Petras Auštrevičius

ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel	Det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande SADC-staterna, å andra sidan
Referensnummer	10107/2016 – C8-0243/2016 – COM(2016)0018 – 2016/0005(NLE)
Datum för remiss / begäran om godkännande	29.6.2016
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	INTA 7.7.2016
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	DEVE 7.7.2016	ENVI 7.7.2016
Inget yttrande avges        Beslut	ENVI 17.2.2016
Föredragande        Utnämning	Alexander Graf Lambsdorff 15.2.2016
Behandling i utskott	24.5.2016	15.6.2016
Antagande	14.7.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	22 10 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, Maria Arena, Karoline Graswander-Hainz, Yannick Jadot, Ska Keller, Jude Kirton-Darling, Alexander Graf Lambsdorff, Bernd Lange, Emmanuel Maurel, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty, Iuliu Winkler, Jan Zahradil
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Reimer Böge, Victor Boştinaru, Klaus Buchner, Seán Kelly, Gabriel Mato, Bolesław G. Piecha, Pedro Silva Pereira, Ramon Tremosa i Balcells, Wim van de Camp, Jarosław Wałęsa, Pablo Zalba Bidegain
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Mara Bizzotto, Jozo Radoš, Dariusz Rosati, Paul Rübig, Mylène Troszczynski
Ingivande	19.7.2016