BETÄNKANDE om mänskliga rättigheter och migration i tredjeländer

10.10.2016 - (2015/2316(INI))

Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Marie-Christine Vergiat

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om mänskliga rättigheter och migration i tredjeländer

(2015/2316(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna[1] från 1948, särskilt artikel 13,

  med beaktande av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning[2] och dess tilläggsprotokoll,

  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter[3] från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter[4] från 1966 samt deras respektive tilläggsprotokoll,

  med beaktande av 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning[5] och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet[6],

  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering[7] från 1966,

  med beaktande av 1979 års konvention om avskaffande av all form av diskriminering mot kvinnor[8] och dess tilläggsprotokoll,

  med beaktande av 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning[9] och dess tilläggsprotokoll,

  med beaktande av 1989 års konvention om barnets rättigheter[10] och dess tilläggsprotokoll,

  med beaktande av den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar[11] från 1990,

  med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden[12] från 2006,

  med beaktande 2006 års konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning[13] och dess tilläggsprotokoll,

  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 3 augusti 2014 om främjande av och skydd för de mänskliga rättigheterna, däribland migranters rättigheter[14],

  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2014 om skyddet för migranter[15],

  med beaktande av olika internationella människorättsmekanismers arbete, däribland olika rapporter om migranters mänskliga rättigheter av François Crépeau[16] och andra framstående särskilda rapportörer inom FN, den allmänna återkommande utvärderingen samt andra konventionsorgan,

  med beaktande av arbetet och rapporterna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inbegripet de rekommenderade principerna och riktlinjerna avseende mänskliga rättigheter vid internationella gränser och rapporten om situationen för migranter i transit,

  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter,

  med beaktande av Dhakaprinciperna om värdig migration[17],

  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen,

  med beaktande av relevanta rapporter från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2011 En övergripande strategi för migration och rörlighet från november 2011 (COM(2011)0743)[18],

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015 En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240)[19],

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Hanteringen av flyktingkrisen: lägesrapport om genomförandet av de prioriterade åtgärderna i den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0510)[20].

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 20 oktober 2015 om inrättandet av Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer[21],

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte om migration den 25–26 juni 2015[22] och den 15 oktober 2015[23],

–  med beaktande av rådets slutsatser om handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019[24], som antogs den 20 juli 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 november 2015 om åtgärder för att hantera flykting- och migrationskrisen[25],

–  med beaktande av den politiska deklarationen och handlingsplanen som antogs under toppmötet i Valletta den 11–12 november 2015[26],

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om migrationsrelaterade frågor, i synnerhet resolutionen av den 17 december 2014 om situationen i Medelhavsområdet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU[27], resolutionen av den 29 april 2015 om de senaste tragedierna i Medelhavet och EU:s migrations- och asylpolitik[28], samt resolutionen av den 12 april 2016 om ett helhetsgrepp på migration[29],

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om att stärka flickor genom utbildning i EU[30],

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU[31],

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser[32],

–  med beaktande av slutdeklarationen från det andra toppmötet för talmännen vid den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, på temat migration, asyl och mänskliga rättigheter i Euromed-regionen, som antogs den 11 maj 2015[33],

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området[34],

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 9 december 2015 om migration, mänskliga rättigheter och humanitära flyktingar[35],

–  med beaktande av olika rapporter från det civila samhällets organisationer om situationen för migranters mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0245/2016), och av följande skäl:

A.  De mänskliga rättigheterna gäller alla människor, utan undantag.

B.  Migration är en global och flerdimensionell företeelse som orsakas av många olika faktorer såsom de ekonomiska förhållandena (bland annat utvecklingen av välståndsfördelningen och den ekonomiska integrationen på regionalt och globalt plan), de sociala och politiska förhållandena, arbetsförhållandena, våld och säkerhet samt den gradvisa miljöförstörelsen och den ökande förekomsten av naturkatastrofer. Migrationen måste hanteras på ett konsekvent och balanserat sätt, ur ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till den mänskliga dimensionen, inklusive migrationens positiva inverkan på den demografiska och ekonomiska utvecklingen.

C.  Migrationsrutterna är ytterst komplexa, och förflyttningar sker inte bara mellan regioner utan ofta även inom dem. Enligt FN ökar den internationella migrationen trots den globala ekonomiska krisen. För närvarande betraktas närmare 244 miljoner personer som internationella migranter.

D.  De rättigheter som anges i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella konventioner är universella och odelbara.

E.  Migration är även en konsekvens av den ökande globaliseringen och marknadernas ömsesidiga beroende.

F.  Utifrån de olika faktorer som påverkar migrationen kan man förutsäga konsekvenserna och tvingas till att utarbeta lämplig politik.

G.  Svängningarna i migrationsströmmarna, särskilt under kristider, för med sig långtgående ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser för migranternas ursprungsländer och destinationsländer.

H.  För att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att utarbeta någon form av politik för migrationshantering måste det finnas effektiva sätt att övervaka och kontrollera utländska medborgares in- och utresor. Dessutom måste det finnas analyser av och prognoser för migrationens effekter.

I.  Faktorerna bakom migrationen har diversifierats och kan vara mångdimensionella och hänföras till ekonomiska, miljömässiga, kulturella, politiska, familjerelaterade eller personliga skäl. Allt fler av dessa migranter är offer för tvångsförflyttningar och behöver särskilt skydd eftersom de flyr från bland annat sköra stater, konflikter och politisk eller religiös förföljelse.

J.  Det blir allt svårare att skilja mellan flyktingar, asylsökande och migranter, bland annat eftersom många länder saknar adekvata rättsliga och institutionella instrument och ramar.

K.  Myndigheterna i transit- och destinationsländer, liksom i mottagningscentrum, måste få lämplig utbildning och förberedas väl för att behandla migranter och asylsökande på ett flexibelt sätt, utifrån deras individuella situation.

L.  Migrationsströmmarna har globaliserats och regionaliserats, och migrationsströmmarna syd–syd, som till 80 procent rör sig mellan angränsande länder med små inkomstskillnader, är något större än migrationsströmmarna syd–nord.

M.  Europa har alltid varit både en destinationsregion och en ursprungsregion för migration. Utöver dagens utvandring bland de övre samhällsklasserna har européer också utvandrat på grund av ekonomiska svårigheter, konflikter eller politisk förföljelse. Den pågående ekonomiska och finansiella krisen har fått många européer att utvandra, inbegripet till tillväxtekonomier på södra halvklotet.

N.  Kvinnor och barn utgör en allt större andel av migranterna, och detta gäller i ännu högre grad bland flyktingarna. Migranterna och flyktingarna är alltmer välutbildade och kunskapsflykten bedömdes uppgå till 59 miljoner redan 2010. Asien är den kontinent som berörs mest, men det är Afrika som betalar det allra högsta priset då endast 4 procent av dess befolkning har högskoleutbildning och 31 procent av dessa utvandrar[36].

O.  Instabiliteten i vissa regioner och olika konflikter ligger enligt FN:s flyktingkommissariat till grund för en humanitär kris för mer än 65 miljoner flyktingar och fördrivna människor, särskilt i utvecklingsländer.

P.  FN:s flyktingkommissariat uppskattar att minst 10 miljoner människor är statslösa.

Q.  I artikel 13 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastställs att var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser men också att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

R.  Samarbete och delning av information och bästa praxis mellan ursprungs-, transit- och ankomstländer är en grundförutsättning för att förebygga och bekämpa irreguljär invandring och handel med människor, eftersom det därmed blir möjligt att fastställa deras gemensamma intressen och problem.

S.  Ett helhetsgrepp på migration måste ta hänsyn till de globala utmaningarna för utveckling, världsfred, mänskliga rättigheter och klimatförändringar, med särskild hänsyn till förbättring av de humanitära villkoren i ursprungsländerna i avsikt att göra det möjligt för lokalbefolkningen att leva i säkrare områden.

T.  Flyktingars rättigheter definieras i Genèvekonventionen och i dess tillhörande protokoll.

U.  Levnadsvillkoren försämras i många flyktingläger, också på det sanitära området, i Mellanöstern och Afrika, och ofta går det inte att garantera säkerheten för flyktingarna på dessa platser, i synnerhet inte för utsatta personer och allra minst för kvinnor och barn.

V.  Enligt Världsbanken uppgick penningförsändelserna från internationella migranter till över 550 miljarder dollar 2013, varav 414 miljarder gick till utvecklingsländer.

W.  Främlingsfientligheten och våldet mot samt diskrimineringen av migranter, de migrantfientliga stämningarna, hatpropagandan och hatbrotten har ökat markant i AVS-länderna.

X.  Ändamålsenliga, välorganiserade och specifika insatser i fråga om migrationsfrågor utgör en möjlighet för individer och länder. Sådana insatser måste understödjas av principerna för bekämpning av fattigdom och främjande av hållbar utveckling samt respekt för migranters och flyktingars rättigheter och värdighet. De måste baseras på nära samarbete mellan ursprungs-, transit- och destinationsländer.

Y.  Migration är ett betydande dynamiskt element som kan motverka befolkningskrisen och den procentuella minskningen av befolkningen i arbetsför ålder i vissa länder.

Z.  Antalet irreguljära migranter är svårt att bedöma, vilket inte underlättar fastställandet av indikatorer för deras levnads- och arbetsvillkor. Samtidigt är det dessa migranter som har störst behov av skydd, eftersom de saknar rättslig ställning och rättsligt erkännande, och därmed är särskilt sårbara för övergrepp och exploatering och nekas de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

AA.  Internationell migration kan nyttjas för att avhjälpa specifik bristande tillgång på arbetskraft.

AB.  Migranter bidrar till att öka mångfalden och den kulturella rikedomen i de mottagande länderna. De måste dock vara fullt integrerade i värdsamhällena för att dessa ska kunna dra nytta av deras ekonomiska, sociala och kulturella potential. De politiska beslutsfattarna måste prioritera att informera den breda allmänheten om den ekonomiska, kulturella och sociala gynnsamma inverkan som migranter har på samhället, och på så vis förebygga främlingsfientliga och diskriminerande attityder.

AC.  Lämplig politik för mottagande och integration säkerställer att migranter inte behöver drabbas av förvärrade eller långvariga effekter till följd av de traumatiska händelser som de ofta har upplevt under sina liv.

AD.  Sociokulturell utveckling kan bara åstadkommas genom integration. Detta kräver seriösa åtaganden både från migranternas sida, som måste vara villiga att anpassa sig till sitt värdsamhälle utan att nödvändigtvis göra avkall på sin ursprungliga kulturella identitet, och från institutioner och samhällen i mottagarländerna, som måste vara beredda på att ta emot migranter och tillgodose deras behov.

Utmaningar och risker i fråga om respekten för migranters rättigheter

1.  Europaparlamentet uttrycker solidaritet med de människor som tvingas lämna sitt land på grund av konflikter, förföljelse, människorättskränkningar, extrem fattigdom med mera. Parlamentet ser med djup oro på de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som många migranter utsätts för i många transit- eller destinationsländer. Parlamentet understryker att migranternas värdighet och mänskliga rättigheter måste respekteras.

2.  Europaparlamentet vidhåller att EU och dess medlemsstater, för att ha trovärdighet i diskussioner om migration och mänskliga rättigheter i tredjeländer, måste föregå med gott exempel genom att, särskilt inom sina egna gränser, främja och skydda migranternas mänskliga rättigheter.

3.  Europaparlamentet påminner om att en majoritet av världens flyktingar och migranter tas emot av utvecklingsländer. Parlamentet erkänner de insatser som tredjeländer gör för att ta emot flyktingar och migranter. Stödsystemen i dessa länder står inför kritiska utmaningar som kan orsaka allvarliga hot mot skyddet av växande fördrivna befolkningsgrupper.

4.  Europaparlamentet påminner om att ”var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land”[37]. Parlamentet understryker att den berörda personens sociala situation och nationalitet aldrig får äventyra denna rättighet, och att varje individ har rätt att göra migrationsval under värdiga former. Alla regeringar uppmanas att ta itu med de brister i människorättskyddet som migranter fortsatt konfronteras med. De nationella regeringarna och parlamenten uppmanas att avskaffa bestraffande rättsliga system som betraktar migration som ett brott och att genomföra lösningar på kort, medellång och lång sikt för att säkerställa migranternas säkerhet. Parlamentet kritiserar tillämpningen av begränsningar av eller förbud mot avresor från eller återvändande till vissa stater och kritiserar statslöshetens konsekvenser för tillgången till rättigheter.

5.  Europaparlamentet noterar att det växande antalet flyktingar runtom i världen överskuggas av det ännu större antalet internflyktingar. Parlamentet understryker att dessa internflyktingar inte får diskrimineras enbart på grund av att de försökt sätta sig i säkerhet utan att korsa internationella gränser, och betonar därför att man måste skydda internflyktingars rättigheter, bland annat tillgången till hälsa och utbildning.

6.  Europaparlamentet påminner om vikten av att identifiera statslösa personer så att de erbjuds det skydd de har rätt till enligt internationell rätt. Staterna uppmanas enträget att införa förfaranden för fastställande av statslöshet och utbyta god praxis sinsemellan, bland annat när det gäller lagar och praxis för att förebygga nya fall av statslösa barn.

7.  Europaparlamentet framhåller att det finns ett ständigt behov av att EU tar hänsyn till statslöshet inom ramen för sin politik för yttre åtgärder, särskilt eftersom statslöshet är en viktig orsak till tvångsförflyttningar. Parlamentet påminner om åtagandet i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati från 2012 om att ”utveckla en gemensam ram mellan kommissionen och utrikestjänsten för att med tredjeländer ta upp frågor som rör statslöshet och godtyckliga gripanden av migranter”.

8.  Europaparlamentet ser med oro på att migranter och flyktingar godtyckligt grips och misshandlas, och påminner om att förvar ska begränsas till fall där det är absolut nödvändigt. Parlamentet påpekar att det alltid måste säkerställas skyddsåtgärder, inklusive tillgång till adekvata rättsliga förfaranden.

9.  Europaparlamentet uppmanar staterna att erkänna sina skyldigheter enligt internationell rätt när det gäller asyl och migration samt att anta sådan nationell lagstiftning som krävs för att dessa skyldigheter ska kunna genomföras effektivt, genom att bland annat göra det möjligt att begära internationellt skydd. Parlamentet ser gärna att dessa lagstiftningar beaktar graden och typen av förföljelse som migranter har utsatts för.

10.  Europaparlamentet påpekar att migranterna har rätt att inte skickas tillbaka till ett land där de riskerar att utsättas för misshandel och tortyr. Kollektiva utvisningar och avvisningar är förbjudna enligt internationell rätt. Parlamentet är bekymrat över behandlingen av migranter som skickas tillbaka till sitt ursprungsland eller ett tredjeland utan tillräcklig övervakning av deras situation. Under alla omständigheter måste hänsyn tas till de svårigheter som de möter när de återvänder till dessa länder.

11.  Europaparlamentet föreslår att återanpassningsprogram skapas för migranter som återvänder till sitt ursprungsland.

12.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att försvara migranters rätt, oberoende av deras status, att ansöka om tillgång till rättslig prövning och effektiva rättsmedel utan rädsla för att de ska anmälas till immigrationsmyndigheterna, gripas och utvisas. Det är oroväckande att det i många länder saknas system för att övervaka och följa upp kränkningar av migranternas rättigheter liksom garantier för kvaliteten i den information och det rättsliga bistånd som erbjuds migranter och asylsökande. Parlamentet rekommenderar att personal på myndigheter som är behöriga i asylärenden och på mottagningscentrum samt annan personal och socialarbetare som kommer i kontakt med personer som söker internationellt skydd ska få adekvat utbildning så att de kan ta lämplig hänsyn till allmänna och personliga omständigheter och könsspecifika frågor i samband med ansökningar om skydd.

13.  Vidare uppmanar Europaparlamentet kommissionen och utrikestjänsten att förbättra utbytet av god praxis med tredjeländer, särskilt när det gäller att utbilda biståndsarbetare i att mer effektivt kartlägga migranternas – och i synnerhet de mest utsatta migranternas – olika karaktärsegenskaper, bakgrunder och erfarenheter, så att man bättre kan skydda och hjälpa dessa migranter på ett sätt som tillgodoser deras behov.

14.  Europaparlamentet understryker att begreppen säkra länder och säkra ursprungsländer inte får hindra individuella prövningar av asylansökningar. Parlamentet kräver att de migranter som behöver internationellt skydd under alla omständigheter ska identifieras och få sina ansökningar prövade. Parlamentet insisterar på att de ska omfattas av lämpliga garantier när det gäller ”non-refoulement” och ha tillgång till en klagomålsmekanism.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar det fysiska och psykiska våldet och behovet att erkänna de särskilda former av våld och trakasserier som kvinnliga migranter kvinnor och barn utsätts för, såsom människohandel, påtvingade försvinnanden, sexuella övergrepp, könsstympning, tidigt äktenskap eller tvångsäktenskap, våld i hemmet, slaveri, hedersbrott och könsdiskriminering. Parlamentet påminner om det rekordstora och ständigt växande antalet offer för sexuellt våld och våldtäkt, som bland annat används som vapen i krig.

16.  Europaparlamentet ser med oro på väpnade gruppers rekrytering av barn, och betonar behovet att främja politik till förmån för avväpning, rehabilitering och återintegrering av dessa barn.

17.  Europaparlamentet understryker att kvinnor och barn som skiljs åt från sina familjemedlemmar, också under förvar, utsätts för större risker.

18.  Europaparlamentet påminner om att ensamkommande kvinnor och flickor, familjeförsörjande kvinnor, gravida, personer med funktionsnedsättning och äldre är särskilt utsatta. Parlamentet betonar att unga kvinnor som flyr från konflikter och förföljelse löper en ökad risk för tvångsäktenskap, tidiga äktenskap, prematur nedkomst, våldtäkter, sexuella och fysiska övergrepp och prostitution, också när de nått fram till så kallade säkra platser. Parlamentet efterlyser specialistskydd och specialistbistånd under deras vistelse i mottagningsläger, särskilt på det sanitära området.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att jämställdhetsfrågor integreras i migrationspolitiken, bland annat för att förebygga och bestraffa människohandel och alla andra former av våld och diskriminering som tar sikte på kvinnor. Parlamentet efterlyser eftertryckligen att jämställdhet förverkligas fullt ut, rättsligt och i praktiken, då detta är en väsentlig del i att förhindra detta våld, i syfte att underlätta kvinnors självständighet och oberoende.

20.  Europaparlamentet ser med oro på det ökande antalet rapporter och vittnesmål av vilka det framgår att övergreppen mot barnmigranter blir fler, och att de kan ta sig uttryck i tortyr, frihetsberövande och rentav försvinnande. Parlamentet betonar, i linje med uttalandet från FN:s kommitté för barnets rättigheter, att förvar av barn endast på grund av deras eller deras föräldrars migrationsstatus är ett brott mot barns rättigheter och aldrig är i deras bästa intresse.

21.  Europaparlamentet påpekar att barnmigranter är särskilt utsatta, framför allt när de är ensamkommande, och att de har rätt till särskilt skydd med hänvisning till barnets bästa i enlighet med bestämmelserna i internationell rätt. Parlamentet betonar att man måste ta upp frågan om ensamkommande barn i utvecklingssamarbetet och främja deras integrering i de länder där de befinner sig, särskilt genom att garantera dem tillgång till utbildning och läkarvård och förebygga riskerna för våld, övergrepp, utnyttjande och försummelse.

22.  Europaparlamentet är bekymrat över svårigheterna med att registrera barn som fötts utanför sitt ursprungsland, vilket kan medföra en ökad risk för statslöshet. Parlamentet begär att det ska vara möjligt att registrera födseln oavsett föräldrars migrationsstatus.

23.  Europaparlamentet uppmanar enträget EU att samarbeta nära med Unicef, UNHCR och alla behöriga internationella organisationer och institutioner för att göra sitt yttersta för att skydda barnmigranter och deras familjer oavsett deras migrationsstatus, under hela förfarandet, genom att finansiera skyddsprogram, särskilt för att tillhandahålla skolgång och läkarvård, tillgängliggöra särskilda utrymmen för barn och psykologiskt stöd, identifiera familjeband och sammanföra barn som är ensamkommande eller som har skilts från sina familjer samt tillämpa principer om icke-diskriminering, icke-kriminalisering, icke-förvar, ”non-refoulement”, icke-tillämpning av otillbörliga påföljder, familjeåterförening, fysiskt och rättsligt skydd och rätten till identitet.

24.  Europaparlamentet påminner om att kriminella nätverk drar nytta av avsaknaden av lagliga migrationsvägar, regional instabilitet, konflikter och utsattheten hos kvinnor, flickor och barn som försöker fly för att utnyttja dem för människohandel och sexuell exploatering.

25.  Europaparlamentet uppmärksammar de specifika typer av våld och särskilda former av trakasserier som hbti-personer utsätts för. Parlamentet efterlyser stöd för inrättande av särskilda socialrättsliga skyddsmekanismer för hbti-migranter och hbti-asylsökande, så att deras sårbarhet beaktas och att deras ansökningar om skydd behandlas noggrant, även i samband med överklaganden.

26.  Europaparlamentet påminner om att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt rätten till hälsa och utbildning, är mänskliga rättigheter som bör vara tillgängliga för alla migranter, särskilt barn, oavsett deras migrationsstatus.

27.  Europaparlamentet ser med oro på överträdelserna av arbetsrätten och utnyttjandet av migranter. Parlamentet är medvetet om att utbildning, möjligheter till arbete och familjeåterförening är viktiga delar av integrationsprocessen. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att bekämpa alla former av tvångsarbete för migranter och fördömer särskilt alla former av utnyttjande av barn.

28.  Europaparlamentet ser med oro på den diskriminering som alltför ofta drabbar vissa sociokulturella, språkliga och religiösa minoriteter och bidrar till ojämlik tillgång till rättigheter migranter emellan.

29.  Europaparlamentet uppmanar värdländerna att skydda kvinnliga migranters rätt till tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att undvika skapandet av separata områden för migranter och att främja delaktighet och möjligheten att fullt ut nyttja de sociala möjligheter som erbjuds.

31.  Europaparlamentet anser att rätten till utbildning och arbete främjar migranternas självständighet och integrering på samma sätt som rätten till familjeliv och familjeåterförening. Parlamentet framhåller vikten av att garantera socialt skydd för migrerande arbetare och deras familjer. En verkningsfull integrering av migranter måste bygga på en grundlig bedömning av arbetsmarknaden och dess framtida potential, bättre skydd av migrerande arbetstagares mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter samt en konstant dialog med arbetsmarknadens aktörer.

32.  Det kan väsentligen förbättra migranters livskvalitet och deras ekonomiska och kulturella oberoende om de lär sig mottagarlandets språk, och det kan även hjälpa dem att få tillgång till information om sina rättigheter i värdsamhället. Språkundervisning måste garanteras av mottagarlandets utbildningsmyndigheter. Europaparlamentet rekommenderar att migranterna görs delaktiga i sociala och politiska beslutsprocesser.

33.  Europaparlamentet anser att tillträde till sysselsättning och utbildning och till en oberoende status är centrala faktorer för att göra kvinnliga migranter delaktiga och självständiga. Parlamentet ser gärna att ansträngningar i denna riktning stärks i fråga om kvinnliga migranter, som mycket ofta är underrepresenterade, för att övervinna de ökade hindren för deras delaktighet och självständighet.

34.  Europaparlamentet påpekar att mottagarstaterna måste hjälpa till att stärka migranterna, i synnerhet de kvinnliga migranterna, genom att ge dem tillgång till kunskap och nödvändiga sociala färdigheter, i synnerhet gällande yrkesutbildning och språkinlärning, som en del av en metod med inriktning på sociokulturell delaktighet.

35.  Europaparlamentet anser att alla arbetstagare bör få ett avtal på ett språk som de förstår och skyddas mot att detta avtal ersätts med ett annat. Parlamentet betonar att bilaterala avtal mellan ursprungs- och destinationsländer bör stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna.

36.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att upprätta konsekventa och omfattande nationella migrationspolitiska åtgärder som tar hänsyn till jämställdhetsaspekter och omfattar alla stadier i migrationsprocessen, samordnas inom regeringen och utarbetas genom ett brett samrådsförfarande med nationella institutioner för mänskliga rättigheter, den privata sektorn, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, civilsamhället och migranterna själva samt med stöd från internationella organisationer.

37.  Europaparlamentet påminner om att alla har rätt till säkra och rättvisa arbetsvillkor och fullvärdiga arbetstagarrättigheter i enlighet med internationella normer och instrument avseende mänskliga rättigheter och ILO:s grundläggande konventioner.

38.  Europaparlamentet påpekar att migranter, och i synnerhet kvinnliga migranter, ofta omfattas av otrygga anställningsformer i mottagarländerna, vilket bidrar till deras sårbarhet. Parlamentet påminner om att arbetskraftsexploatering ofta är en följd av människohandel eller människosmuggling, men att det även kan förekomma utan dessa båda brott. Parlamentet ser med oro på den straffrihet som ett stort antal arbetsgivare i mottagarländerna åtnjuter till och med när de är ansvariga för överträdelser av internationella arbetsrättsliga normer för migrantarbetare. Parlamentet är bekymrat över att lagstiftningarna om arbetsrätten i vissa länder möjliggör praxis som kränker internationella normer. Parlamentet anser att alla ansträngningar för att utrota arbetskraftsexploatering måste följa det dubbla tillvägagångssättet att effektivt åtala arbetsgivare som exploaterar sina anställda samtidigt som man skyddar offren för denna exploatering.

39.  Europaparlamentet vill uppmärksamma behovet av att erkänna de kvalifikationer som erhållits av migranter i deras ursprungsländer som ett sätt att underlätta deras oberoende och sociala delaktighet i olika aspekter av samhället, särskilt på arbetsmarknaden. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att erkänna den rättighet som alla migranter – även de som befinner sig i en irreguljär situation – har att bilda och gå med i arbetsrättsliga organisationer, inbegripet fackföreningar, liksom att erkänna dessa strukturer.

40.  Europaparlamentet uppmanar företag att tillämpa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter för att undvika att deras verksamhet har negativa effekter för de mänskliga rättigheterna och att ta itu med sådana effekter när de förekommer samt att försöka förebygga eller begränsa alla negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna som är direkt kopplade till deras verksamhet.

41.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta sina gemensamma diplomatiska ansträngningar med USA och andra internationella partner i syfte att aktivt samarbeta med tredjeländer för att ta itu med det akuta behovet av en gemensam strategi för den pågående globala migrationsutmaningen.

42.  Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att vidta alla de praktiska åtgärder som behövs för att få till stånd ett effektivt åtagande från de inblandade tredjeländerna.

43.  Europaparlamentet betonar att EU måste stärka sin utrikespolitik för att bringa fred och stabilitet till de områden där krig och konflikter ger upphov till enorma migrationsströmmar till EU.

44.  Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater har en plikt att vidta aktiva åtgärder för att komma till rätta med de underliggande orsakerna till de kriser som leder till massmigration av denna typ.

45.  Europaparlamentet begär att de humanitära villkoren i ursprungs- och transitländerna förbättras för att göra det möjligt för lokalbefolkningen och flyktingarna att leva i säkrare områden.

46.  Europaparlamentet uppmanar de krigförande parterna att upphöra med sina attacker mot civila, att skydda dem och att ge dem möjlighet att i fullständig säkerhet lämna våldsdrabbade områden eller ta emot bistånd från humanitära organisationer.

47.  Europaparlamentet betonar inverkan av Islamiska staten och dess utveckling på den massiva tillströmningen av legitima asylsökande och irreguljära migranter. Parlamentet är medvetet om att politiken för säkerhet och terrorismbekämpning har en avgörande roll för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration.

48.  Europaparlamentet upprepar FN:s flyktingkommissaries uttalande härförleden om att många migranter är offer för terrorism och allvarliga människorättskränkningar och att dessa flyktingar därför bör behandlas därefter.

49.  Europaparlamentet påminner om att vidarebosättningsprogram under överinseende av UNHCR är ett användbart verktyg för att hantera ordnade inresor i medlemsstaterna för personer som är i behov av internationellt skydd i många länder i hela världen. Parlamentet understryker att alla stater, om vidarebosättning inte går att genomföra, bör uppmuntras att inrätta och genomföra humanitära inreseprogram eller, som ett minimum, att skapa de förutsättningar som krävs för att göra det möjligt för flyktingar att leva i närheten av sina ursprungsländer.

50.  Europaparlamentet noterar de växande behoven och det ihållande underskottet i finansieringen när det gäller det humanitära biståndet till länderna i närheten av Syrien, vilket har fått Världslivsmedelsprogrammet att dra in på framför allt flyktingarnas livsmedelsransoner. FN:s medlemsstater och Europeiska unionen och dess medlemsstater uppmanas att som minimum uppfylla sina ekonomiska åtaganden. Parlamentet framhåller att det är viktigt att de inriktar sitt bistånd till flyktingarna i dessa länder på att tillgängliggöra medel till flyktingarnas uppehälle och säkerhet, deras tillgång till grundläggande rättigheter och särskilt deras tillgång till hälsovård och utbildning, i nära samarbete med UNHCR, Världslivsmedelsprogrammet och de behöriga organen.

51.  Europaparlamentet påpekar att migration och utveckling hänger ihop och att utvecklingssamarbetet på områdena utbildning, hälsa, arbetsrätt, fattigdomsminskning, mänskliga rättigheter samt demokratisering och återuppbyggnad efter konflikter liksom bekämpning av klimatförändringarnas följder och korruption är nyckellösningar för att förebygga påtvingad migration. Parlamentet noterar att mark- och resursrofferi kan ha stor inverkan på humanitära kriser och noterar att sociala, politiska och humanitära kriser kan få människor att migrera. Migration erkänns globalt som ett kraftfullt verktyg till förmån för en hållbar och inkluderande utveckling.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU och världssamfundet att kartlägga särskilda åtgärder som regeringarna kan vidta för att förstärka den lagliga migrationens potential som katalysator för utveckling. Parlamentet framhåller att det krävs politiskt ledarskap och ett starkt engagemang, särskilt i destinationsländerna, för att bekämpa främlingsfientlighet och underlätta migranternas sociala integration.

53.  Europaparlamentet anser att migration har bakomliggande orsaker (i synnerhet ekonomiska, politiska, sociala och miljömässiga orsaker). Utvecklingsbiståndet bör effektivt tackla dessa bakomliggande orsaker genom att förbättra kapacitetsbyggandet, stödja konfliktlösning och främja respekten för mänskliga rättigheter. Dessa orsaker hänger samman med det ökade antalet konflikter, krig och människorättskränkningar och med bristen på goda styrelseformer.

54.  Europaparlamentet understryker vikten av en styrning av migrationen baserad på regionalt och lokalt samarbete, med inblandning av det civila samhället.

55.  Europaparlamentet begär att migranter och flyktingar som flyr från svält ägnas särskild uppmärksamhet av det västerländska samhället, i synnerhet av länder i Europa.

Ett människorättsbaserat förhållningssätt

56.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla aktörer som är delaktiga i utformningen av politiken och beslutsfattandet i fråga om asyl och migration att inte tillåta en sammanblandning av definitionerna av migranter och flyktingar. Det är nödvändigt att vara särskilt uppmärksam på flyktingar som flyr från konflikter eller förföljelse och därför har rätt till asyl, eftersom de inte kan återvända till sina ursprungsländer. Majoriteten av flyktingarna tar sin tillflykt till länder och regioner som gränsar till deras ursprungsländer. Parlamentet anser därför att flyktingarna måste göras till föremål för en helhetsstrategi inom ramen för unionens utrikespolitik.

57.  Europaparlamentet uppmanar staterna att ratificera samtliga internationella fördrag och konventioner som rör mänskliga rättigheter och att tillämpa de regler rörande migranters rättigheter som återfinns i ett antal olika rättsliga instrument, bland annat de viktigaste internationella människorättsinstrumenten och de andra instrument som behandlar migrationsfrågor, såsom FN:s flyktingkonvention från 1951 och de tillhörande protokollen samt den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar. Parlamentet anser i detta hänseende att EU-medlemsstaternas underlåtenhet att ratificera denna sistnämnda konvention urholkar EU:s politik för mänskliga rättigheter och dess uttryckliga åtagande om dessa rättigheters odelbarhet.

58.  Europaparlamentet påpekar att inrättandet av säkra och lagliga migrationsvägar utgör det främsta medlet för att förhindra människosmuggling och människohandel, och framhåller att utvecklingsstrategier måste erkänna migration och rörlighet som drivkrafter för utveckling i både mottagarlandet och ursprungslandet, genom penningförsändelser och investeringar. EU och de mest utvecklade tredjeländerna uppmanas att samarbeta för att inrätta lagliga migrationsvägar. Förebilden bör i detta fall vara den goda praxis som råder i vissa stater, framför allt för att främja familjeåterförening och rörlighet också av ekonomiska orsaker, och detta på alla behörighetsnivåer, även för de minst kvalificerade migranterna, i syfte att bekämpa svartarbete.

59.  Europaparlamentet välkomnar de särskilda bestämmelserna om migranter, asylsökande, fördrivna och statslösa personer i finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen 2014–2020. Parlamentet begär att kommissionen ska fortsätta att överväga skydd och främjande av migranters rättigheter som en prioritet vid halvtidsöversynen av instrumentet för mänskliga rättigheter 2017–2018. Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas att fullgöra de åtaganden som ingåtts inom ramen för den EU-handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati som antogs i juli 2015 och att inbegripa och förbättra garantier för mänskliga rättigheter i alla sina migrationsrelaterade avtal, processer och program med tredjeländer. Parlamentet anser att varje avtal eller program dessutom bör åtföljas av en oberoende utvärdering avseende mänskliga rättigheter när detta är möjligt och omfattas av en återkommande utvärdering. Parlamentet rekommenderar därför att länderna tar fram och genomför kommunikationskampanjer och medvetandehöjande kampanjer om de möjligheter som migration och migranter kan innebära för samhället i både ursprungs- och mottagarlandet. Parlamentet påminner om att finansieringsinstrumentet bör fortsätta att stärka kampen mot rasism, diskriminering, främlingsfientlighet och andra former av intolerans, inbegripet religiös intolerans.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU att som ett komplement till sina riktlinjer för migranters rättigheter anta specifika riktlinjer för migranters rättigheter och att i detta sammanhang genomföra konsekvensanalyser och inrätta mekanismer för övervakning av utvecklings- och migrationspolitiken i syfte att säkerställa ändamålsenligheten i den offentliga politiken gentemot migranter. Parlamentet betonar vikten av att integrera respekten för de mänskliga rättigheterna i all politik med koppling till migration inom EU:s yttre relationer, särskilt när det gäller utrikesfrågor, utveckling och humanitärt stöd. Det är nödvändigt att respektera de mänskliga rättigheterna i unionens hela yttre politik, i synnerhet handels-, utvecklings-, miljö- och migrationspolitiken. Det är också nödvändigt att arbeta för att uppnå målen i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och genomföra människorättsklausulerna i alla unionens avtal, inklusive handelsavtal. Parlamentet begär att allt migrationssamarbete med tredjeländer ska åtföljas av en utvärdering av deras system för stöd till migranter och asylsökande, av det stöd som de beviljar flyktingar och av deras förmåga och beslutsamhet i fråga om att bekämpa människosmuggling och människohandel. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att närma sig länder som, liksom Kanada, bedriver en effektiv vidarebosättningspolitik. Parlamentet understryker att ingen politik på detta område får inverka menligt på bistånds- och utvecklingspolitiken.

61.  Europaparlamentet ser gärna att fri rörlighet och rätt till utbildning, hälsa och arbete inkluderas som prioriteringar i EU:s finansieringsinstrument för yttre samarbete, och efterlyser stöd till utvecklingsländerna så att dessa kan anta en långsiktig politik som är förenlig med dessa rättigheter. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att särskilt uppmärksamma migranternas rättigheter inom ramen för de specifika landstrategierna för mänskliga rättigheter.

62.  Europaparlamentet önskar att migranters och flyktingars rättigheter förs in som en separat punkt på dagordningen för unionens dialog med relevanta tredjeländer, och anser att det bör vara en prioriterad målsättning att avsätta europeisk finansiering för att skydda utsatta personer samt icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare, journalister och advokater som arbetar för att försvara migranters rättigheter.

63.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang länderna att säkerställa tillträde för oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och nationella och internationella organisationer samt medier på alla platser där migranter tas emot och förvaras. Parlamentet uppmanar unionens delegationer och medlemsstaternas ambassader samt de delegationer som besöker Europaparlamentet att övervaka situationen för migranter på dessa platser och att agera gentemot de nationella myndigheterna på området för att säkerställa respekten för migranternas rättigheter och öppenheten i förhållande till allmänheten.

64.  Europaparlamentet konstaterar att människohandlarna ger många flyktingar en skev bild. Parlamentet upprepar än en gång hur viktigt det är att bekämpa människohandel, strypa penningflödet och upplösa nätverken, eftersom detta kommer att positivt påverka människorättssituationen för de flyktingar i tredjeländer som avser att fly från krig och terror.

65.  Europaparlamentet förespråkar ett tätt samarbete om skydd av migranternas rättigheter med de behöriga internationella organisationerna och andra organisationer som ägnar sig år migrationsförvaltning, främst i de mest berörda länderna, i syfte att hjälpa dem med att ta emot migranterna på ett sätt som är värdigt och respekterar deras rättigheter.

66.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att stärka samarbetet med dessa organisationer för att bekämpa smuggling av migranter och människohandel genom att stärka utbildning, insatserna för kapacitetsförstärkning och mekanismerna för informationsutbyte – bland annat genom en utvärdering av genomslagskraften för nätverken av ”sambandsmän för invandring” och det samarbete som dessa etablerar med tredjeländer för att främja det straffrättsliga samarbetet – och genom att uppmuntra en ratificering av Palermoprotokollen på detta område, i syfte att främja det straffrättsliga samarbetet och identifiera misstänkta och bistå de nationella myndigheterna med brottsutredningarna.

67.  Europaparlamentet vill göras mer delaktigt i utvecklingen av en övergripande strategi för mänskliga rättigheter i migrationspolitiken, och ser gärna att dessa frågor integreras i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen, bland annat i den del som tar upp de enskilda ländernas strategier. Parlamentet efterlyser en strängare parlamentarisk kontroll över de arbetsavtal som ingåtts med tredjeländer och över den externa samarbetsverksamheten för de berörda EU-organen. Parlamentet begär att större hänsyn tas till de expertrapporter som Europeiska stödkontoret för asylfrågor utarbetar om flyktingarnas ursprungsländer och till de uppgifter som kontoret samlar in om dessa länder.

68.  Europaparlamentet erkänner det civila samhällets roll i och bidrag till den politiska dialogen. Parlamentet understryker vikten av att konsultera civilsamhället inom ramen för all extern politik i unionen genom att särskilt uppmärksamma fullt deltagande, öppenhet och adekvat informationsspridning när det gäller alla politiska åtgärder och processer på migrationsområdet. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att stärka kvinnoorganisationernas deltagande i lösningen av konflikter i samband med beslutsfattandet och att kvinnliga flyktingar, fördrivna kvinnor och kvinnliga migranter måste delta på lämpligt sätt i de beslut som berör dem. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stärka kapaciteten hos de nationella människorättsinstitutionerna i tredjeländer så att de kan intensifiera sina insatser för att skydda migranters rättigheter och bekämpa omänsklig eller förnedrande behandling samt hatpropaganda mot migranter, såsom anges i den Belgraddeklaration som antagits av 32 ombudsmän och nationella människorättsinstitutioner.

69.  Europaparlamentet uppmanar mottagarländerna att fästa större vikt vid de migrantföreningar som engagerar sig direkt i program för samhällsutveckling.

70.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att infria sitt löfte om att avsätta 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst till utvecklingsbistånd. Parlamentet begär att detta bistånd inte ska vara avhängigt av samarbete på migrationsområdet, och uppmanar EU och dess medlemsstater att inte inbegripa finansieringen av flyktingmottagandet i utvecklingsbiståndet.

71.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingsbiståndsprogram inte bör användas enbart för migrations- och gränsförvaltningsändamål. Parlamentet vädjar om att EU-utvecklingsprojekt inriktade på migranter och asylsökande ska förverkliga principen om att ingen får hamna på efterkälken, genom att fokusera på tillgång till grundläggande sociala tjänster, särskilt hälso- och sjukvård och utbildning, och genom att särskilt uppmärksamma utsatta personer och grupper såsom kvinnor, barn, minoriteter, urbefolkningar, hbt-personer och personer med funktionsnedsättning.

72.  Europaparlamentet noterar migrationens positiva sidor för utvecklingen i migranternas ursprungsländer genom att penningförsändelser från migranter kan utgöra viktiga bidrag till familjens och samhällets utveckling. Staterna uppmanas att minimera kostnaderna för penningförsändelser.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig konsekvent utvecklingspolitik och att, i sin migrationspolitik gentemot tredjeländer, i hög grad prioritera respekt för mänskliga rättigheter.

74.  Europaparlamentet uppmanar EU med kraft att integrera migrationsdimensionen i den ram för tiden efter Cotonouavtalet som kommer att definiera de framtida förbindelserna mellan EU och AVS-länderna. Genom att göra tredjeländer mer delaktiga i utformningen av och förhandlingarna om instrumenten inom den övergripande strategin för migration och rörlighet skulle man stärka dessa instruments ”partnerskapskaraktär” och förbättra deras lokala förankring och ändamålsenlighet.

75.  Europaparlamentet begär att fattiga länder ska erbjudas skuldlättnader, så att de får hjälp med att ta fram en offentlig politik som säkerställer respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet vidhåller att man måste göra det lättare att hitta lösningar för att nå en hållbar skuldsättning, däribland standarder för ansvarsfullt lånande, genom en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder i syfte att lätta på skuldbördan och undvika en ohållbar skuldsättning, så att man skapar förutsättningar för skydd av mänskliga rättigheter på längre sikt.

76.  Europaparlamentet gläder sig över att migration har införlivats i målen för hållbar utveckling, nämligen i det tionde målet för hållbar utveckling, där ramen för den globala utvecklingspolitiken fram till 2030 fastställs. Parlamentet påminner om att staterna har åtagit sig att samarbeta på ett internationellt plan för att säkerställa en säker, ordnad och laglig migration som präglas av full respekt för de mänskliga rättigheterna och human behandling av migranter oavsett migrationsstatus och av flyktingar och fördrivna personer. Tvångsförflyttningar är inte bara ett humanitärt problem, utan också en utvecklingsmässig utmaning, och det bör därför finnas bättre samordning mellan humanitära aktörer och aktörer på utvecklingsområdet. Genomförandet av målen för hållbar utveckling är en möjlighet att stärka en rättighetsbaserad strategi i asyl- och migrationspolitiken och att införliva migrationsfrågor i utvecklingsstrategierna. Världssamfundet uppmanas att anta mätbara indikatorer för målen för hållbar utveckling när det gäller migration, och att samla in och offentliggöra uppdelade uppgifter om migranternas tillgång till anständigt arbete, hälso- och sjukvård och utbildning, särskilt i destinationsländer som är utvecklingsländer, så att migrationshanteringen förbättras.

77.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att unionen och medlemsstaterna stöder de minst utvecklade länderna inom ramen för kampen mot klimatförändringarna i syfte att undvika en förvärring av misären i dessa länder och en ökning av antalet miljöflyktingar.

78.  Europaparlamentet begär att EU aktivt ska delta i debatten om termen ”klimatflykting” samt i det eventuella utarbetandet av en definition inom internationell rätt.

79.  Europaparlamentet framhåller behovet av effektivare samarbete och av en bedömning av genomförandet, effekterna och därmed kontinuiteten hos de olika finansiella instrument som finns tillgängliga på EU-nivå för tredjeländer i fråga om migration, vilka för närvarande täcker områden såsom migrationspolitik, internationellt utvecklingssamarbete, extern politik, grannskapspolitiken och humanitärt bistånd, och vilka mobiliserade mer än 1 miljard euro till mer än 400 projekt mellan 2004 och 2014.

80.  Europaparlamentet betonar vikten av unionens samarbetsinstrument på områdena invandring, asyl och skydd av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar inrättandet av förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer i Afrika. Parlamentet begär en utvärdering och uppföljning av denna fond och avtal av samma slag som till exempel förklaringen från EU och Turkiet och Khartoum- och Rabatprocesserna.

81.  Europaparlamentet understryker att avtalen med tredjeländer måste fokusera stödet på att lösa sociala, ekonomiska och politiska kriser som utlöser migration, vilket skulle bidra till att dämpa migrationsströmmarna mot Europeiska unionens gränser.

82.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett ökat EU-samarbete med tredjeländer när det gäller den övergripande strategin för migration och rörlighet, för att stärka dessa instruments samverkande karaktär, deras effektivitet och deras bidrag till migrationens utmaningar.

83.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att förbättra samstämdheten i den övergripande strategin för migration och rörlighet, integrera strikta mekanismer för kontroll och övervakning av de mänskliga rättigheterna i alla externa avtal och prioritera projekt som genomförs i ursprungs- och transitländerna och som har till syfte att förbättra migranters mänskliga rättigheter.

84.  Europaparlamentet uppmuntrar unionen att ingå partnerskap för rörlighet med sina närmaste partner.

85.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna planerar för en politik som innebär att migranter ska återvända enbart till ursprungsländer där de kan erbjudas ett säkert mottagande, med full respekt för deras grundläggande och processuella rättigheter. Parlamentet begär i detta avseende att frivilligt återvändande ska ges företräde framför påtvingat. Parlamentet betonar att de avtal som sluts med tredjeländer inom ramen för denna politik ska innehålla säkerhetsklausuler som garanterar att migranter som skickas hem till sitt land inte förnekas sina mänskliga rättigheter eller riskerar att utsättas för förföljelse. Parlamentet är medvetet om vikten av regelbundna utvärderingar i syfte att utesluta sådana avtal med länder som inte uppfyller internationella människorättsnormer.

86.  Europaparlamentet kräver åtgärder mot smugglarnätverken och ett stopp för människohandel. Parlamentet begär att det införs lagliga och säkra vägar, bland annat genom humanitära korridorer för de personer som söker internationellt skydd. Parlamentet begär att det införs permanenta och obligatoriska vidarebosättningsprogram och att det beviljas humanitära visum till dem som flyr från konfliktområden, bland annat för att resa in i ett tredjeland och ansöka om asyl. Parlamentet begär att det införs lagliga vägar och utarbetas allmänna bestämmelser som reglerar inresa och uppehälle för att göra det möjligt för migranterna att arbeta och söka arbete.

87.  Europaparlamentet framhåller behovet att skapa och bättre genomföra skyddssystem för migranter som befinner sig i svåra förhållanden och i transit samt vid unionens gränser.

88.  Europaparlamentet välkomnar insatserna mot smugglare och människosmugglare och stöder förstärkningen av förvaltningen av unionens yttre gränser. Parlamentet betonar att det krävs snabba åtgärder och en långsiktig, omfattande och konkret färdplan som inbegriper samarbete med tredjeländer för att bekämpa organiserade kriminella nätverk av människosmugglare.

89.  Europaparlamentet understryker att smuggling av migranter har koppling till människohandel och utgör ett allvarligt människorättsbrott. Parlamentet påminner om att användningen av insatser såsom Eunavfor MED utgör en metod för att konkret bekämpa smuggling av migranter. Parlamentet uppmanar unionen att fullfölja samt intensifiera denna typ av insatser.

90.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att reflektera över stärkandet av gränssäkerheten och gränspolitiken och över hur den framtida rollen för Frontex och Easo ska förbättras. Parlamentet vädjar om solidaritet och engagemang i form av tillräckliga bidrag till dessa byråers budgetar och verksamheter.

91.  Europaparlamentet betonar behovet att göra de s.k. hotspot-platserna och inreseplatserna vid EU:s yttre gränser mer funktionella.

92  Europaparlamentet begär att EU integrerar uppgiftsskydd i avtal om informationsutbyte vid nationsgränserna och på migrationsrutterna.

93.  Europaparlamentet uppmanar EU och mottagarländerna att skapa effektiva verktyg för samordning och anpassning av informationsflöden samt insamling, jämförelser och analys av uppgifter.

94.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, Förenta nationerna, Europarådet, Afrikanska unionen, Amerikanska samarbetsorganisationen och Arabförbundet.

• [1]  http://www.ohchr.org/EN/UDHR/Pages/Language.aspx?LangID=swd
• [2]  http://www.unhcr.fr/4b14f4a62.html#_ga=1.129902988.1048611796.1455186445
• [3]  https://treaties.un.org/doc/Publication/UNTS/Volume%20999/volume-999-I-14668-English.pdf
• [4]  https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=IV-3&chapter=4&lang=en&clang=_en
• [5]  http://www.unhcr.fr/4b151d05e.html#_ga=1.17778361.1048611796.1455186445
• [6]  http://www.unhcr.fr/4b151d040.html#_ga=1.95759772.1048611796.1455186445
• [7]  https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=IND&mtdsg_no=IV-2&chapter=4&lang=fr&clang=_fr
• [8]  http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/cedaw.htm
• [9]  https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=IND&mtdsg_no=IV-9&chapter=4&lang=fr&clang=_fr
• [10]  https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=IND&mtdsg_no=IV-11&chapter=4&lang=en&clang=_en
• [11]  http://www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/CMW.aspx
• [12]  https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=IND&mtdsg_no=IV-16&chapter=4&lang=en&clang=_en
• [13]  http://www.un.org/french/disabilities/default.asp?id=1413
• [14]  http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/70/259&referer=/english/&Lang=F
• [15]  http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/69/167&referer=/english/&Lang=F
• [16]  Banking on mobility over a generation: follow-up to the regional study on the management of the external borders of the European Union and its impact on the human rights of migrants, 8 maj 2015, tillgänglig på: http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session29/Pages/ListReports.aspx
  Den regionala studien Regional study on the management of the external borders of the European Union and its impact on the human rights of migrants, 24 april 2013, tillgänglig på: http://www.ohchr.org/Documents/HRBodies/HRCouncil/RegularSession/Session23/A-HRC-23-46_en.pdf
• [17]  Principerna utarbetades av Institute for Human Rights and Business i december 2012 och finns tillgängliga via denna länk: http://www.dhaka-principles.org/
• [18]  http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0743:FIN:SV:PDF
• [19]  http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/european-agenda-migration/background-information/docs/communication_on_the_european_agenda_on_migration_sv.pdf
• [20]  http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/european-agenda-migration/proposal-implementation-package/docs/communication_on_eam_state_of_play_20151014_sv.pdf
• [21]  https://ec.europa.eu/europeaid/sites/devco/files/commission-decision-2015-7293-20151020_en.pdf
• [22]  http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-22-2015-INIT/sv/pdf
• [23]  http://www.consilium.europa.eu/sv/meetings/european-council/2015/10/15-euco-conclusions/
• [24]  http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10897-2015-INIT/sv/pdf
• [25]  http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-13880-2015-INIT/sv/pdf
• [26]  http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2015/11/12-valletta-final-docs/
• [27]  Antagna texter, P8_TA(2014)0105.
• [28]  Antagna texter, P8_TA(2015)0176.
• [29]  Antagna texter, P8_TA(2016)0102.
• [30]  Antagna texter, P8_TA(2015)0312.
• [31]  Antagna texter, P8_TA(2016)0073.
• [32]  Antagna texter, P8_TA(2016)0300.
• [33]  http://www.paufm.org/Future_Meetings/Docs/IISummit-of-Speakers_Lisbon-11MAY2015/DeclaracaoCimeira_EN.pdf
• [34]  Antagna texter, P8_TA(2015)0470.
• [35]  http://www.europarl.europa.eu/intcoop/acp/2015_acp2/pdf/ap101.984en.pdf
• [36]  Enligt FN-rapporten International Migration Report 2015, som finns tillgänglig på adressen http://www.un.org/en/development/desa/population/migration/publications/migrationreport/docs/MigrationReport2015_Highlights.pdf
• [37]  Artikel 13.2 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (25.4.2016)

till utskottet för utrikesfrågor

över mänskliga rättigheter och migration i tredjeländer
(2015/2316(INI))

Föredragande av yttrande: Marina Albiol Guzmán

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betraktar migration som en mänsklig rättighet som fastställs i artikel 13 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Kommissionen, medlemsstaterna och världssamfundet uppmanas med kraft att respektera denna artikel och de relevanta internationella förpliktelserna rörande flyktingar och migranter, och att erkänna att flyktingarna och migranterna har positiv inverkan på våra samhällen, vilket gynnar destinationsländerna, transitländerna och ursprungsländerna, däribland utvecklingsländerna. Parlamentet understryker i detta sammanhang de positiva effekter som migrationen kan få för utvecklingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och världssamfundet att kartlägga särskilda åtgärder som regeringarna kan vidta för att förstärka den lagliga migrationens potential som katalysator för utveckling. Parlamentet framhåller att det krävs politiskt ledarskap och ett starkt engagemang, särskilt i destinationsländerna, för att bekämpa främlingsfientlighet och underlätta migranternas sociala integration.

3.  Europaparlamentet understryker att det är hög tid att vidta åtgärder för att ta itu med alla de människorättskränkningar som migranter utsätts för. Dessa kränkningar är särskilt akuta i pressade situationer som uppstått på grund av säkerhetsrelaterade utmaningar och naturkatastrofer. Om EU och medlemsstaterna ska ha trovärdighet i diskussioner om migration och mänskliga rättigheter i tredjeländer måste man föregå med gott exempel genom att, särskilt inom sina egna gränser, främja och skydda migranternas mänskliga rättigheter.

4.  Europaparlamentet begär att man särskilt ska uppmärksamma rättigheterna för utsatta grupper – såsom kvinnor, barn, hbt-personer, personer med funktionsnedsättning och äldre – som är särskilt sårbara för alla slags faror, bland annat våld, människohandel och övergrepp. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att lyfta fram utbildningens betydelse för barn, även för dem som fördrivits eller som bor i flyktingläger, eftersom utbildning skapar normalitet i ett barns liv, vilket ger barnet värdighet och återupprättar hans eller hennes mänskliga rättighet till en trygg barndom.

5.  Europaparlamentet påminner om att en majoritet av världens flyktingar och migranter tas emot av utvecklingsländer. Parlamentet erkänner de insatser som tredjeländer gör för att ta emot flyktingar och migranter. Stödsystemen i dessa länder står inför kritiska utmaningar som kan orsaka allvarliga hot mot skyddet av växande fördrivna befolkningsgrupper.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillämpa en konsekvent politik och att använda olika politiska instrument i sina förbindelser med utvecklingsländerna, i syfte att främja mänskliga rättigheter och migranters rättigheter. EU och medlemsstaterna uppmanas att systematiskt införliva migrationsfrågor som ett inslag i den politiska dialogen med tredjeländer och att ge tekniskt stöd för att förbättra den nationella och lokala politiken för integration av migranter samtidigt som involveringen av icke-statliga organisationer och det civila samhället säkerställs. Vidare uppmanas kommissionen och utrikestjänsten att förbättra utbytet av god praxis med tredjeländer, särskilt när det gäller att utbilda biståndsarbetare i att mer effektivt kartlägga migranternas – och i synnerhet de mest utsatta migranternas – olika karaktärsegenskaper, bakgrunder och erfarenheter, så att man bättre kan skydda och hjälpa dessa migranter på ett sätt som tillgodoser deras behov.

7.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingsbiståndsprogram inte bör användas enbart för migrations- och gränsförvaltningsändamål. Parlamentet vädjar om att EU-utvecklingsprojekt inriktade på migranter och asylsökande ska förverkliga principen om att ingen får hamna på efterkälken, genom att fokusera på tillgång till grundläggande sociala tjänster, särskilt hälso- och sjukvård och utbildning, och genom att särskilt uppmärksamma utsatta personer och grupper såsom kvinnor, barn, minoriteter, urbefolkningar, hbt-personer och personer med funktionsnedsättning.

8.  Europaparlamentet anser att migration har bakomliggande orsaker (i synnerhet ekonomiska, politiska, sociala och miljömässiga orsaker). Utvecklingsbiståndet bör effektivt tackla dessa bakomliggande orsaker genom att öka utvecklingssamarbetet, förbättra kapacitetsbyggandet, stödja konfliktlösning och främja respekt för mänskliga rättigheter. Dessa orsaker hänger samman med det ökade antalet konflikter, krig och människorättskränkningar och med bristen på goda styrelseformer.

9.  Europaparlamentet påminner om att fattigdom, bristande jämlikhet och avsaknad av framtidsutsikter utgör bakomliggande orsaker till migration och att utvecklingssamarbete är ett ändamålsenligt verktyg för att ta itu med dessa problem. Parlamentet beklagar här att EU:s biståndsnivåer för närvarande inte når målet på 0,7 procent av BNI i offentligt utvecklingsbistånd, och att flera medlemsstater till och med har skurit ner sina biståndsprogram.

10.  Europaparlamentet gläder sig över att migration har införlivats i målen för hållbar utveckling, nämligen i det tionde målet för hållbar utveckling, där ramen för den globala utvecklingspolitiken fram till 2030 fastställs. Parlamentet påminner om att staterna har åtagit sig att samarbeta på ett internationellt plan för att säkerställa en säker, ordnad och laglig migration som präglas av full respekt för de mänskliga rättigheterna och human behandling av migranter oavsett migrationsstatus och av flyktingar och fördrivna personer. Tvångsförflyttningar är inte bara ett humanitärt problem, utan också en utvecklingsmässig utmaning, och det bör därför finnas bättre samordning mellan humanitära aktörer och aktörer på utvecklingsområdet. Genomförandet av målen för hållbar utveckling är en möjlighet att stärka en rättighetsbaserad strategi i asyl- och migrationspolitiken och att införliva migrationsfrågor i utvecklingsstrategierna. Världssamfundet uppmanas att anta mätbara indikatorer för målen för hållbar utveckling när det gäller migration, och att samla in och offentliggöra uppdelade uppgifter om migranternas tillgång till anständigt arbete, hälso- och sjukvård och utbildning, särskilt i destinationsländer som är utvecklingsländer, så att migrationshanteringen förbättras.

11.  Europaparlamentet konstaterar att människohandlare ger många flyktingar en skev bild. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att bekämpa människohandel, strypa penningflödet och upplösa nätverken, eftersom detta kommer att positivt påverka människorättssituationen för de flyktingar i tredjeländer som avser att fly från krig och terror.

12.  Europaparlamentet betonar att EU måste stärka sin utrikespolitik för att bringa fred och stabilitet till de områden där krig och konflikter ger upphov till enorma migrationsströmmar till EU.

13.  Europaparlamentet upprepar FN:s flyktingkommissaries uttalande härförleden om att många migranter är offer för terrorism och allvarliga människorättskränkningar och att dessa flyktingar därför bör behandlas därefter.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig konsekvent utvecklingspolitik och att, i sin människorättspolitik gentemot tredjeländer, prioritera respekt för mänskliga rättigheter.

15.  Europaparlamentet noterar att det växande antalet flyktingar runtom i världen överskuggas av det ännu större antalet internflyktingar. Parlamentet understryker att internflyktingar inte bör diskrimineras enbart på grund av att de varit tvungna att sätta sig i säkerhet utan att korsa internationella gränser och betonar därför att internflyktingars rättigheter, bland annat tillgången till hälso- och sjukvård och utbildning, bör upprätthållas.

16.  Europaparlamentet efterlyser lagliga kanaler för arbetskraftsmigration, även för lågavlönade sektorer.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att integrera migrationsdimensionen i den ram för tiden efter Cotonouavtalet som kommer att definiera de framtida förbindelserna mellan EU och AVS-länderna. Genom att göra tredjeländer mer delaktiga i utformningen av och förhandlingarna om instrumenten inom den övergripande strategin för migration och rörlighet skulle man stärka dessa instruments ”partnerskapskaraktär” och förbättra deras lokala förankring och ändamålsenlighet.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen och flexibiliteten i EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika, och uppmanar medlemsstaterna att bidra till denna fond i minst lika hög grad som kommissionen. Det är mycket viktigt att, genom en ordentlig övervakning och utvärdering av programmen, se till att förvaltningsfonden fyller sitt syfte, nämligen att hjälpa nödlidande, motverka dåliga styrelseformer och korruption och främja rättsstatsprincipen i afrikanska länder.

19.  Europaparlamentet begär att fattiga länder ska erbjudas skuldlättnader, så att de får hjälp med att ta fram en offentlig politik som säkerställer respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet vidhåller att man måste göra det lättare att hitta lösningar för att nå en hållbar skuldsättning, däribland standarder för ansvarsfullt lånande, genom en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder i syfte att lätta på skuldbördan och undvika en ohållbar skuldsättning, så att man skapar förutsättningar för skydd av mänskliga rättigheter på längre sikt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	20.4.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	20 2 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Nirj Deva, Doru-Claudian Frunzulică, Charles Goerens, Heidi Hautala, Maria Heubuch, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Linda McAvan, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Lola Sánchez Caldentey, Elly Schlein, Pedro Silva Pereira, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Marina Albiol Guzmán, Brian Hayes, Paul Rübig, Patrizia Toia
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Amjad Bashir, Tiziana Beghin, Miroslav Poche

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	12.7.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	47 11 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Nikos Androulakis, Francisco Assis, Petras Auštrevičius, Amjad Bashir, Mario Borghezio, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Lorenzo Cesa, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Mark Demesmaeker, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Anna Elżbieta Fotyga, Eugen Freund, Michael Gahler, Sandra Kalniete, Manolis Kefalogiannis, Afzal Khan, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ilhan Kyuchyuk, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Andrejs Mamikins, David McAllister, Francisco José Millán Mon, Pier Antonio Panzeri, Demetris Papadakis, Vincent Peillon, Alojz Peterle, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Sofia Sakorafa, Jaromír Štětina, Charles Tannock, Ivo Vajgl, Geoffrey Van Orden, Hilde Vautmans, Boris Zala
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Laima Liucija Andrikienė, Andrzej Grzyb, Takis Hadjigeorgiou, Marek Jurek, Tokia Saïfi, Eleni Theocharous, Traian Ungureanu, Marie-Christine Vergiat, Janusz Zemke
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art.200.2)	Beatriz Becerra Basterrechea, Therese Comodini Cachia, Edouard Ferrand, Liliana Rodrigues