Förfarande : 2015/2255(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0255/2016

Ingivna texter :

A8-0255/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/09/2016 - 9.8
CRE 14/09/2016 - 9.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0346

BETÄNKANDE     
PDF 489kWORD 174k
18.8.2016
PE 571.622v02-00 A8-0255/2016

om social dumpning i Europeiska unionen

(2015/2255(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Föredragande: Guillaume Balas

ERRATA/ADDENDA
ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för transport och turism
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om social dumpning i Europeiska unionen

(2015/2255(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 56, 153.5 och 154 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av de grundläggande principerna om fri rörlighet för arbetstagare (artikel 45 i EUF-fördraget) och fri rörlighet för tjänster (artikel 56 i EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 151 och 153 i EUF-fördraget och artikel 9 i EUF-fördraget som garanterar ett fullgott socialt skydd,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandhållande av tjänster(1),,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen)(2),

–  med beaktande av det pågående genomförandet av direktiv 2014/67/EU,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om samordning av de sociala trygghetssystemen(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, s. 51)(7).

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85(8) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen(10),

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage)(11),

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om bestämmelser för bemanning av fartyg i regelbunden passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater (COM(1998)0251 − C4-0424/98 − 98/0159(SYN)),

–  med beaktande av rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av European Community Shipowners' Association (ESCA) och Federation of Transport Workers' Unions in the European Union (FST)(12) i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om effektiva yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2016/344 av den 9 mars 2016 om inrättande av ett europeiskt forum för att förbättra samarbetet när det gäller att bekämpa odeklarerat arbete(15),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer och dess konventioner och rekommendationer om arbetsmarknadsförvaltning och yrkesinspektion, som är internationella referenser som garanterar att bestämmelserna om arbetsförhållanden och skydd av arbetstagarna tillämpas,

–  med beaktande av Eurofounds rapport med titeln ”Posted workers in the European Union” (2010)(16) och de nationella rapporterna,

–  med beaktande av Eurofounds ordbok om förhållandet mellan arbetsmarknadens parter(17),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Bättre lagstiftning för bättre resultat — en EU-agenda (COM(2015)0215),

–  med beaktande av parlamentets studie från 2015 EU Social and Labour Rights and EU Internal Market Law,

–  med beaktande av kommissionens studie från 2015 Study on wage setting systems and minimum rates of pay applicable to posted workers in accordance with Directive 96/71/EC in a selected number of Member States and sectors,

–  med beaktande av Gents universitets studie från 2015 Atypical Employment in the Aviation Sector,finansierad av kommissionen,

–  med beaktande av det tal om tillståndet i unionen som kommissionens ordförande höll i parlamentet den 9 september 2015,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för transport och turism och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0255/2016), och av följande skäl:

A.  Odeklarerat arbete och falskt egenföretagande kan leda till snedvridning av konkurrensen, vilket resulterar i att de sociala försäkringssystemen långsiktigt skadas, att antalet otrygga arbetstillfällen ökar och att skyddet för arbetstagare och arbetets kvalitet generellt försämras, och bör därför bekämpas. Den ökade tendensen till utkontraktering och underentreprenad kan skapa möjligheter att missbruka eller kringgå befintlig lagstiftning om arbetsvillkor och socialt skydd. Att hantera sådant missbruk är nödvändigt för att behålla den fria rörligheten på den inre marknaden och solidariteten inom unionen.

B.  Den fria rörligheten för arbetstagare, som fastställs i artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster hör till de grundläggande principerna för den inre marknaden.

C.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som alla medlemsstater har skrivit under, föreskriver främjande av jämställdhet på alla områden. När det gäller social dumpning är det en central utmaning för EU att öka sysselsättningsnivån bland kvinnor, förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden och undanröja skillnader mellan könen.

D.  En av de viktigaste principerna i EU:s politik är social sammanhållning, vilket innebär ständig och fortgående tillnärmning av löner och säkerställt socialt skydd för alla arbetstagare, vare sig de är lokala eller mobila. Det kvarstår betydande skillnader i arbetsvillkor och löner i unionen, och social konvergens i riktning uppåt är nyckeln till välstånd och ökad inre efterfrågan i hela unionen. Löneskillnader är bland de viktigaste orsakerna till att arbetare lämnar sitt hemland.

E.  I artikel 9 i EUF-fördraget står främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor inskrivet som grundläggande principer för unionen. Till följd av krisen och de höga arbetslöshetssiffrorna i flertalet medlemsstater fördjupas ojämlikheten.

F.  Könslönegapet är fortfarande en verklighet, och trots att det finns EU-lagstiftning och icke-bindande rekommendationer är framstegen på detta område extremt begränsade. Situationen försvåras av social dumpning i kombination med könslönegapet, vilket leder till den pensionsklyfta mellan kvinnor och män som gör att äldre kvinnor löper större risk för fattigdom än äldre män.

G.  Människohandel, särskilt handeln med kvinnor, och inte bara från tredjeländer till EU utan också mellan EU-länder, är ofta kopplad till falska anställningskontrakt.

H.  Den ökade möjligheten till ”social dumpning” till följd av anställningsförhållanden med extraterritoriella inslag bör beaktas.

I.  Inom transportsektorn är trygghet, passagerarnas säkerhet och lämpliga arbetsvillkor i hög grad sammankopplade.

J.  Inrättandet av ett gemensamt europeiskt transportområde bekräftades som det slutgiltiga målet med 2011 års vitbok om transport.

K.  Kommissionen har meddelat att den under år 2016 ämnar föreslå nya initiativ om vägtransport, som omfattar de sociala aspekterna.

L.  Vägtransportsektorn är viktig för samhället och ekonomin i EU och står för nästan tre fjärdedelar (72 %) av de totala inhemska godstransporterna. Sektorn transporterar fler passagerare än tunnelbanor och spårvagnar över och under jord tillsammans samt sysselsätter över 2,2 % av den totala förvärvsarbetande befolkningen i EU (5 miljoner människor).

M.  Goda arbetsförhållanden som skyddar den fysiska och psykiska hälsan är en grundläggande rättighet för enskilda arbetstagare(18) och har ett positivt egenvärde.

N.  Kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, betonade i sitt tal om tillståndet i unionen 2015(19) den 15 juli 2014 behovet av en rättvisare och verkligt alleuropeisk arbetsmarknad, som kan åstadkommas genom att främja och skydda medborgarnas rätt till fri rörlighet, som är en grundläggande rättighet i EU, samtidigt som man undviker missbruk och risker för social dumpning.

O.  EU-domstolen fastställde i sin dom av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval, rätten att vidta fackliga stridsåtgärder mot eventuell social dumpning och betonade att sådana åtgärder måste vara proportionella för att inte inskränka de grundläggande friheterna i EU, såsom friheten att tillhandahålla tjänster.

P.  Den europeiska sociala stadgan bör erkännas som det mognaste och mest detaljerade uttrycket för medlemsstaternas samförstånd på området grundläggande sociala rättigheter och bör därför få en lika stark position som den fria rörligheten, i syfte att ge alla EU-medborgare ett konkret mervärde.

Q.  De tilltagande otillbörliga metoderna och de allt fler fallen av social dumpning försvagar stödet för principen om den inre marknaden och företagens konkurrenskraft, i synnerhet små och medelstora företag, urholkar europeiska arbetstagares rättigheter och undergräver förtroendet för den europeiska integrationen samt gör social konvergens till en absolut nödvändighet. Jordbruk, byggindustri, catering och livsmedel, transport, hälso- och sjukvård och hushållstjänster är de mest berörda sektorerna.

R.  Likabehandling av arbetstagare inom Europeiska unionen och grundläggande social konvergens på den inre marknaden är viktigt. I artikel 45 i EUF-fördraget fastslås att fri rörlighet ska innebära ett förbud mot all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

S.  Dumpning strider, oavsett om den är social, skattemässig eller miljömässig, mot europeiska värderingar genom att den äventyrar skyddet av EU-medborgarnas rättigheter(20).

T.  I dagsläget har det stora flertalet medlemsstater inte införlivat direktiv 2014/67/EU, trots att tidsfristen för införlivande var den 18 juni 2016. Det är viktigt att bedöma konsekvenserna av genomförandet av direktivet, så snart det har införlivats i samtliga medlemsstater, för att få reda på dess verkliga konsekvenser för kampen mot de olika erkända formerna av bedrägeri i samband med utstationering av arbetstagare och skyddet av utstationerade arbetstagare.

U.  Utstationerade arbetstagare utgör omkring 0,7 % av EU:s totala arbetskraft(21).

V.  Antalet utstationerade arbetstagare inom unionen ligger på 1,92 miljoner, huvudsakligen inom byggnadssektorn (47,7 % av samtliga utstationerade arbetstagare) samt tjänste-, transport-, kommunikations- och jordbrukssektorerna.

W.  Den fria rörligheten för personer är en absolut nödvändighet för det europeiska projektet, men också en förutsättning för att uppnå målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i syfte att åstadkomma en stor och hållbar konkurrenskraft inom samtliga medlemsstater.

X.  EU-domstolen fastställde i sin dom i mål C-396/13 att direktiv 96/71/EG syftar dels till att säkerställa en lojal konkurrens mellan inhemska företag och företag som tillhandahåller tjänster över gränserna, dels till att säkerställa att en kärna av värdmedlemsstatens ovillkorliga regler om minimiskydd tillämpas på de utstationerade arbetstagarna.

Y.  Utstationering av arbetstagare bör främja delning av yrkeskompetens och yrkeserfarenheter och inte vara en källa till social dumpning.

Z.  Arbetsgivarorganisationerna och facken inom EU kan spela en viktig roll i kampen mot social dumpning.

Aa.  Ett åtagande har gjorts att inte öka den finansiella bördan för företag, i synnerhet små och medelstora företag.

Ab.  Lönesättning tillhör medlemsstaternas verksamhetsområde.

Ac.  EU-domstolen fastställde i sin dom i mål C-396/13 att värdmedlemsstaten är behörig att fastställa minimilönen, liksom beräkningssättet och bedömningen av kriterierna för detta.

Ad.  Kommissionens ordförande har deklarerat att samma arbete på samma plats bör omfattas av samma lön(22). Det krävs ett rättsligt förtydligande av detta uttalande och dess tillämpning.

I.   Stärka kontrollerna och samordningen mellan och av medlemsstaterna

1.  Europaparlamentet menar, då en juridiskt erkänd och universellt delad definition av social dumpning saknas, att begreppet omfattar ett brett spektrum av avsiktligt otillbörliga metoder och kringgående av befintliga europeiska och nationella lagar (däribland lagar och allmänt tillämpliga kollektivavtal), vilket ger upphov till illojal konkurrens genom olaglig minimering av arbetskrafts- och driftskostnader och leder till brott mot arbetstagarnas rättigheter och utnyttjande av arbetstagare. Parlamentet anser att konsekvenserna av dessa metoder och situationer kan få följder via följande tre huvudsakliga aspekter:

–  Den ekonomiska aspekten Vissa ekonomiska aktörers tillämpning av olagliga metoder såsom odeklarerat arbete eller otillbörliga metoder såsom falskt egenföretagande kan leda till betydande snedvridningar på marknaden, som är skadliga för laglydiga företag, särskilt små och medelstora företag.

–  Den sociala aspekten Social dumpning kan leda till situationer där diskriminering och orättvis behandling uppstår bland arbetstagare i EU och där de berövas sin möjlighet att effektivt utöva sina sociala och arbetsrelaterade rättigheter, inte minst vad gäller löner och socialt skydd.

–  Ekonomiska aspekter och budgetaspekter Utebliven betalning av sociala avgifter och skatter till följd av social dumpning utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i medlemsstaternas sociala trygghetssystem och offentliga finanser.

2.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att säkerställa lika villkor för alla och rättvis konkurrens över hela EU samt att utrota social dumpning. Parlamentet betonar att yrkesinspektioner och/eller arbetsmarknadens parter spelar en nyckelroll i att fastställa anständiga löner i enlighet med medlemsstaternas lagar och praxis, och i att erbjuda arbetsgivare samråd och vägledning. Parlamentet påpekar att 28 medlemsstater har ratificerat ILO:s konvention nr 81 om yrkesinspektion, och uppmanar alla medlemsstater att se till att alla dess bestämmelser genomförs. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i att inrätta effektiva och ändamålsenliga yrkesinspektioner och att utarbeta en rekommendation på grundval av ILO:s konvention nr 81 om yrkesinspektion i syfte att säkerställa överensstämmelse med arbetsnormer och normer för arbetstagarskydd, däribland bestämmelser om arbetstid, säkerhet och hälsa. Parlamentet påminner om den viktiga roll som arbetsmarknadens parter spelar i att säkerställa överensstämmelse med befintlig lagstiftning.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka effektiviteten och säkerställa en lämplig nivå på personalen och resurserna vid sina översynsorgan (inbegripet social- och/eller yrkesinspektioner, byråer och sambandskontor), inte minst när det gäller tolkning och översättning, bland annat genom utbyte av bästa praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla målet om en yrkesinspektör per 10 000 arbetstagare, enligt ILO:s rekommendationer, och att se till att de har tillräckliga resurser för att genomföra EU-lagstiftningen på området fri rörlighet för arbetstagare och tjänster.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra det gränsöverskridande samarbetet mellan inspektionstjänsterna och elektroniskt utbyte av information och uppgifter i syfte att skapa effektivare kontroller för att bekämpa och förebygga socialt bedrägeri, falskt egenföretagande och odeklarerat arbete, samtidigt som betydelsen av uppgiftsskyddet erkänns, och för att få till stånd ett obligatoriskt ömsesidigt samarbete och stöd mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta fortbildningsprogram på unionsnivå för inspektörer, att identifiera nya tekniker för att kringgå regelverket samt organisera gränsöverskridande samarbete. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med att finansiera program för ömsesidigt lärande för yrkesinspektörer i medlemsstaterna. Parlamentet betonar vikten av att se till att nationella yrkesinspektioner och/eller arbetsmarknadens parter får tillgång till alla verkliga arbetsplatser och tillhörande bostäder som tillhandahålls av arbetsgivaren, där det är tillåtet enligt nationell lagstiftning och med vederbörlig respekt för privatlivet, eftersom detta är en förutsättning för att de ska kunna göra sitt jobb och identifiera fall av social dumpning. Parlamentet rekommenderar kommissionen att överväga en ändring av Eurodetachement-projekten till ett permanent forum för utbyte, gemensam utbildning och samarbete för yrkesinspektörer (och offentliga tjänstemän vid sambandskontor för utstationerade arbetstagare) i samband med kontroll och övervakning. Detta forum skulle kunna ingå i eller arbeta i samordning med det europeiska forumet mot odeklarerat arbete.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna, där så är tillämpligt, att bilda tillfälliga bilaterala insatsstyrkor och, där så behövs, en multilateral insatsstyrka, där nationella behöriga myndigheter och yrkesinspektörer ingår, för att efter godkännande av alla berörda medlemsstater genomföra gränsöverskridande kontroller på plats i enlighet med nationell lagstiftning i de medlemsstater där kontrollera sker vid misstänkta fall av social dumpning och arbete under otillåtna villkor, samt att identifiera så kallade brevlådeföretag, fuskande rekryteringsbyråer och regelmissbruk som resulterar i utnyttjande av arbetstagare. Parlamentet påpekar att dessa insatsstyrkor skulle kunna arbeta i samarbete med det europeiska forumet mot odeklarerat arbete och yrkesinspektörskommittén i syfte att hålla ned kostnaderna, och att de skulle kunna inrätta ett nätverk mellan de nationella sociala inspektionsavdelningarna i syfte att främja informationsutbyte. Parlamentet anser dessutom att det är viktigt med ett gott samarbete mellan de nationella myndigheterna och arbetsmarknadens parter för att få ett slut på den sociala dumpningen och trygga en lojal konkurrens på den inre marknaden.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett effektivare genomförande av befintlig EU-lagstiftning och att stärka samarbetet mellan instanser i medlemsstaterna med ansvar för yrkesinspektioner, särskilt vad avser gränsöverskridande yrkesinspektioner. Parlamentet välkomnar lanseringen av det europeiska forumet mot odeklarerat arbete och dess mål att förbättra samarbetet när det gäller att förebygga och motverka odeklarerat arbete. Parlamentet hoppas att detta forum ska bidra till att upptäcka och bekämpa fall av överträdelser av arbetsrätten på nationell och unionell nivå och av EU-bestämmelser om den fria rörligheten för arbetstagare, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att komplettera åtgärder mot överträdelser av sociala rättigheter genom att bekämpa skattebedrägerier och skatteundandragande, för att garantera en rättvis konkurrens och lika villkor för företagen.

8.  Europaparlamentet noterar att avsaknad av deklaration eller oriktighet avseende deklarationen är bland de vanligaste formerna för kringgående av reglerna om utstationering. Vad avser utstationering rekommenderar parlamentet att det bör göras obligatoriskt i alla medlemsstater att senast när tillhandahållandet av tjänster inleds lämna in en deklaration, och att sådana deklarationer bör föras in i ett europeiskt register vilket skulle förenkla åtkomsten av dem, främja samordningen mellan medlemsstaterna och begränsa den rättsliga osäkerhet som för närvarande råder på grund av skillnaderna i fråga om förfaranden och dokument länderna emellan.

9.  Europaparlamentet understryker att de berörda myndigheterna i värdmedlemsstaten i samförstånd med motsvarande myndigheter i den utsändande staten bör kunna kontrollera tillförlitligheten av formuläret A1 i fall av allvarliga tvivel om huruvida utstationeringen verkligen ägt rum. Parlamentet uppmanar den administrativa tillfälliga arbetsgruppen för formuläret A1 att intensifiera sina ansträngningar genom att förbättra tillförlitligheten av formuläret A1, och att undersöka möjligheten att underlätta tillsyn genom att samla in formulären i ett enhetligt digitalt system. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla tillgängliga åtgärder för att det europeiska systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) ska komma i full drift, användas av alla medlemsstater och vara behovsanpassat för små och medelstora företag. Parlamentet understryker att förbättrad tillgång till information för arbetstagare, arbetsgivare och yrkesinspektörer, exempelvis genom en enda nationell webbplats, är ett av de viktigaste instrumenten i kampen mot överträdelser av regler.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera och genomföra ILO:s konvention nr 189 om hushållsanställda. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta rättsliga ramar som möjliggör laglig anställning av personer som utför hushållsarbete och vård i hemmet, för att skapa rättssäkerhet för arbetsgivare och rättvisa anställningsvillkor samt drägliga arbetsförhållanden för arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma arbetsvillkoren för hushållsanställda och att vid behov lägga fram rekommendationer till förbättringar i enlighet med gällande fördrag (i synnerhet artikel 153.1 i EUF-fördraget), däribland lämplig utbildning och information om rättigheter och skyldigheter för denna kategori av arbetstagare.

11.  Europaparlamentet noterar att kvinnor är mest utsatta för social dumpning i vissa sektorer, särskilt i hushållssektorn och vårdsektorn (särskilt hemvården), men även i traditionella ”utstationeringssektorer” såsom köttindustrin och transport. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, utvärdera alla situationer där kvinnor utsätts för social dumpning och lönedumpning eller engageras i odeklarerat arbete, samt den EU-lagstiftning som finns på detta område.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra det transnationella och lokala samarbetet mellan offentliga institutioner, fackförbund och icke-statliga organisationer i syfte att hantera de ofta mycket komplicerade problem som migrerande arbetstagare står inför och för att ta hänsyn till arbetsvillkor samt alla andra element som hör samman med livskvaliteten, inbegripet allmän hälsa, integrering i samhället och boende.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av bestämmelserna i direktiv 2014/67/EU om gränsöverskridande verkställighet av ekonomiska administrativa sanktionsavgifter och/eller böter, som kommer att bidra till att stoppa överträdelser av lagstiftningen. Parlamentet anser att de behöriga myndigheterna bör kunna införa effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, däribland möjligheten att stoppa tillhandahållandet av tjänster vid allvarliga överträdelser av lagstiftningen om utstationering eller av tillämpliga kollektivavtal. Parlamentet anser att storleken på sådana böter bör ha en avskräckande effekt och att tillhandahållandet av information till små och medelstora företag om tillämplig lagstiftning om utstationering bör förbättras.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt förbättra informationsutbytet om social trygghet för utstationerade arbetstagare i syfte att förbättra verkställandet av den befintliga lagstiftningen. Parlamentet påminner om sin uppmaning till kommissionen att bedöma fördelarna med att införa, och om lämpligt att tillhandahålla, ett förfalskningssäkert europeiskt socialförsäkringskort eller något annat unionstäckande elektroniskt dokument som kan lagra alla uppgifter som behövs för kontroll av innehavarens socialförsäkringsstatus på grundval av hans eller hennes arbetsförhållande(23), samt all nödvändig information som hänför sig till arbetstagarens utstationeringsuppdrag, i synnerhet i den mån känsliga personuppgifter behandlas. Parlamentet understryker dock att detta inte på något sätt får begränsa eller undergräva värdländernas myndigheters och arbetsmarknadens parters rätt, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, att se över och genomföra kontroller och verifieringar av uppgifterna på ett sådant kort.

15.  Europaparlamentet kräver att man upprättar en unionsomfattande lista över företag, däribland brevlådeföretag, som gjort sig skyldiga till allvarliga överträdelser av EU:s arbets- och sociallagstiftning – efter att de först fått en varning – och som enbart de relevanta yrkesinspektionerna kan ta del av. Parlamentet kräver att dessa företag ska vägras tillträde till offentliga upphandlingar, offentliga bidrag och EU-medel under en period som fastställs i lagstiftningen.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar unionen och dess medlemsstater att samarbeta över gränserna i fråga om information om verkställigheten, ge tillsynsmyndigheterna bättre tillgång till de uppgifter som finns registrerade i medlemsstaternas nationella elektroniska register och i Europeiska registret för vägtransportföretag och att konsolidera förteckningen över de överträdelser som leder till förlust av gott anseende för vägtransportföretag genom att inbegripa bristande efterlevnad av all relevant EU-lagstiftning. Parlamentet betonar att ansvaret för överträdelser av bestämmelser bör ligga hos dem som ger order till de anställda.

II.  Åtgärda lagstiftningsluckor för att verkställa nationell och europeisk lagstiftning på de arbetsrättsliga och sociala områdena, samt åtgärda principen om likabehandling och icke-diskriminering

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att avlägsna brister som har identifierats i de nuvarande reglerna, för att bekämpa social dumpning och socialt och skattemässigt bedrägeri på ett effektivt sätt.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka genomförandet av direktiv 2014/67/EU och effektiviteten i forumet mot odeklarerat arbete i kampen mot brevlådeföretag genom en mer generell tillämpning av principen om ett enda huvudkontor för företagen, och se till att de involverade företagen vid fritt tillhandahållande av tjänster med utstationerade arbetstagare bör syssla med ”verklig verksamhet” i den medlemsstat där de är etablerade, och därför vara verkliga företag. Parlamentet påminner om vikten av att företag bedriver ”verklig verksamhet” i sin ursprungsmedlemsstat som ett kriterium för att berättiga till utstationering av arbetstagare. Parlamentet påminner om att utskottet för sysselsättning och sociala frågor förkastade förslaget till direktiv om privata enmansföretag med begränsat ansvar, eftersom vissa av de förslagna bestämmelserna kunde underlätta etablering av den typ av företag vilkas sociala och ekonomiska verksamhet är fiktiv, som inte följer vedertagna och rättsliga åtaganden och som är ansvariga för bortfallet av tiotals miljarder euro i skatteintäkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att föreslå ett öppet och tillgängligt företagsregister över alla unionsföretag och obligatorisk användning av elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny rapport om de framsteg som gjorts av medlemsstaterna för att göra nödvändiga förbättringar av de nationella skatteförvaltningarna och skattesystemen i syfte att ta itu med skattebedrägeri, som föreslogs i kommissionens meddelande En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722).

20.  Europaparlamentet noterar att direktiv 96/71/EG enbart hänvisar till artiklarna 64 och 74 i EUF-fördraget som handlar om friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten, fastän ett av de huvudsakliga målen med direktivet är att skydda arbetstagare. Parlamentet påminner dessutom om betydelsen av artiklarna 151 och 153 i EUF-fördraget, som fastställer som mål för EU och medlemsstaterna att främja sysselsättningen, förbättra levnads- och arbetsvillkoren, åstadkomma ett fullgott socialt skydd, främja en dialog mellan arbetsmarknadens parter och bekämpa social utslagning.

21.  Europaparlamentet erkänner de risker som hör samman med långa underentreprenörskedjor. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna i samråd med arbetsmarknadens berörda parter kan upprätta mekanismer för solidariskt ansvar på nationell nivå, som gäller för lokala och utländska företag, för att lokala och utländska arbetstagare ska kunna hävda sina rättigheter. Parlamentet påminner om att en sådan möjlighet bekräftades genom direktiv 2014/67/EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka tillämpningen av den skyldighet som åläggs medlemsstaterna i detta direktiv för att erbjuda åtgärder som garanterar att utstationerade arbetstagare i byggsektorn som arbetar i underentreprenörskedjor kan hålla den entreprenör för vilken arbetsgivaren är en direkt underentreprenör ansvarig för respekten av deras arbetstagarrättigheter.

22.  Europaparlamentet noterar problemen i samband med direktiv 96/71/EG och dess genomförande. Parlamentet menar att det är viktigt att ta itu med dessa problem för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor, respekten för arbetstagarnas rättigheter och en rättvis konkurrens vid utstationering och för lokala företag i värdlandet, något som är särskilt viktigt för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar till genomförande av direktiv 2014/67/EU utan dröjsmål. Parlamentet noterar kommissionens förslag till översyn av direktiv 96/71/EG genom att inkludera en begränsning av utstationeringens varaktighet, införa bestämmelser om ersättningar samt fastställa arbetsvillkoren i syfte att säkerställa respekten för principen om likabehandling och förbjuda varje form av diskriminering på grund av nationalitet, något som finns inskrivet i unionslagstiftningen sedan grundfördragen. Parlamentet insisterar på att reglerna för utstationering ska vara tydliga, proportionerliga och motiverade. Parlamentet understryker behovet av att respektera kollektivavtalen och arbetsmarknadsmodellerna i värdlandet.

Mobila arbetstagare: kampen mot social dumpning i transportindustrin

23.  Europaparlamentet begär intensifierad övervakning av tillämpningen av arbets- och vilotider inom vägtrafiksbranschen. Parlamentet efterlyser en förbättring av utrustningen för övervakning och ett snabbt införande av smarta färdskrivare för yrkesmässig användning för att säkerställa ett korrekt, effektivt och icke-diskriminerande genomförande av befintlig lagstiftning från medlemsstaterna utan att det skapas en onödig administrativ börda. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga skapandet av ett ”elektroniskt och integrerat operatörsregister” för alla operatörer som verkar under en gemenskapslicens i syfte att samla alla relevanta uppgifter om transportör, fordon och förare som samlas in under kontroller vid vägarna.

24.  Europaparlamentet begär intensifierade kontroller av tillämpningen av perioder av arbete, tillgänglighet, körning och vila inom alla relevanta sektorer som t.ex. bygg- och anläggningsarbeten, restaurangnäring, sjuk- och hälsovård, transporter samt konsekvent åläggande av sanktioner för allvarliga överträdelser.

25.  Europaparlamentet uppmanas överväga inrättandet av en europeisk vägtrafikmyndighet, för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU-lagstiftningen och för att främja standardisering och samarbete mellan alla medlemsstater på vägtransportområdet.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna och stärka samarbetet om vägtransportlagstiftningen mellan nationella myndigheter, bland annat genom informationsutbyten och andra ansträngningar för att stödja genomförandet av lagstiftning och säkerställa lika villkor för operatörerna. Parlamentet noterar att ansvaret för verkställandet av lagstiftning på detta område främst vilar på medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att samarbeta närmare med Euro Contrôle Route och nätverket för europeiska trafikpolisen (Tispol) för att förbättra verkställandet av vägtransportlagstiftningen i EU för att säkerställa ett jämlikt och lämpligt genomförande.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på kollektivt sätt, för mobil personal inom vägtransportbranschen, tillämpa artikel 8.2 i förordning (EG) nr 593/2008 (Rom I), såsom denna har tolkats av EU-domstolen i målet Koelzsch (domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 mars 2011 i mål C-29/10).

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utbyta synpunkter i syfte att klargöra gällande bestämmelser så att man kan skilja mellan anställda och egenföretagare för att bekämpa så kallade falska egenföretagare, och ber kommissionen att föreslå specifika rekommendationer baserat på indikatorer på förekomsten av ett anställningsförhållande enligt ILO-rekommendation nr 198 om anställningsförhållanden, men utan att diskriminera äkta egenföretagare med få uppdragsgivare. Parlamentet betonar behovet av att övervaka arbetstagares anställningsstatus såsom trafikflygare och lokförare och deras anställningsförhållande i de företag de arbetar för. Parlamentet understryker att problemet med falska egenföretagare har stor betydelse för det sociala skyddet för arbetstagare och deras säkerhet, och att det även kan påverka den rättvisa konkurrensen.

29.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen noggrant övervakar förvärv av flygbolag utanför EU i syfte att skyndsamt fastställa bestämmelser inom detta område för att bekämpa den omfattande företeelsen att ”sälja av” socialt skydd i utbyte mot ekonomiska villkor som endast till synes förefaller mer fördelaktiga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det sociala skydd som anges i kontrakten för arbetstagare från EU utgör ett ”nödvändigt villkor” för dessa förvärv.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadens parter upprätta ett nationellt kollektivavtal som tillämpas på korrekt sätt i alla medlemsstater, i syfte att säkerställa vissa regler om vilotider och lämpligt socialt skydd framför allt i händelse av förvärv av flygbolag utanför EU.

31.  Europaparlamentet motsätter sig all ny liberalisering av cabotage tills det att verkställandet av den aktuella rättsliga ramen har förstärkts. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att föreslå förbättrade regler för att säkerställa ett bättre genomförande och underlätta övervakning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 92/106/EEG(24) om kombinerad transport för att undanröja otillbörliga metoder och efterlyser ytterligare åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av den sociallagstiftning som rör kombinerad transport.

32.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har ett vägavgiftssystem att ge kontrollmyndigheterna tillgång till insamlade avgiftsdata för utvärdering, bl.a. i syfte att bättre kunna kontrollera cabotagetransporterna.

33.  Europaparlamentet rekommenderar att man i händelse av förvärv eller överlåtelse av ett företags egendom tydligt anger de krav som inte förbigås utan som förs över till de nya kontrakten, i den mening som avses i direktiv 2001/23/EG(25) när det gäller skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag.

34.  Europaparlamentet anser att förordning (EG) nr 1008/2008 bör förbättras för att säkerställa en bindande tillämpning av den nationella arbetslagstiftningen i flygbolag som har sin verksamhetbas i EU och för att förbättra definitionen och uppfattningen av begreppet ”huvudsaklig verksamhetsort”, och också att när det gäller samordning av de sociala trygghetssystemen och arbetsrätten görs en anpassning av definitionen av ”stationeringsort” för besättningen, som ingår i förordningarna (EU) nr 83/2014(26) och (EU) nr 465/2012(27).

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, med avseende på förordningen om Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) och annan relevant lagstiftning, stödja ett direkt anställningsförhållande som standardmodell samt att begränsa användningen av atypiska anställningsavtal.

36.  Europaparlamentet begär att kabinpersonalens sociala rättigheter ska skyddas.

37.  Europaparlamentet påminner om att det efter ändringarna i det europeiska regelverket Rom I för mobila arbetstagare 2012 är obligatoriskt att tillämpa de sociala rättigheterna i den stat där handeln eller tjänsten äger rum.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sin lagstiftning för att se till att alla kontrakt i luftfartssektorn erbjuder sysselsättning av god kvalitet och goda arbetsförhållanden. Parlamentet anser att de osäkra arbetsvillkoren är en bidragande faktor till ökade säkerhetsrisker. Parlamentet betonar att konkurrenskraft inte får uppstå på bekostnad av arbetstagarnas sociala skydd och tjänsternas kvalitet.

39.  Europaparlamentet understryker att den sociala dimensionen i luftfartsstrategin för Europa som offentliggjordes av kommissionen den 7 december 2015 bör stärkas eftersom sysselsättning av god kvalitet och goda arbetsförhållanden är direkt kopplade till upprätthållandet av säkerheten och tryggheten för både passagerare och besättning. Parlamentet understryker dessutom att kommissionen och medlemsstaterna i detta avseende måste övervaka och säkerställa ett korrekt genomförande av den nationella sociallagstiftningen och av kollektivavtalen i flygbolag som har sin verksamhetsbas i EU. Parlamentet erinrar här om kopplingen mellan sociala och miljömässiga standarder och kvaliteten på servicen samt säkerhet. Parlamentet erkänner vikten av att införa minimikrav på utbildning för underhållspersonal inom den civila luftfartssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 868/2004 av den 21 april 2004 om skydd mot sådana subventioner och sådan illojal prissättning vid tillhandahållandet av lufttrafiktjänster från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen som skadar EG-lufttrafikföretag(28), och analysera orsakerna till att den inte har genomförts. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över reglerna om inledande utbildning och licensiering av flygbesättningar i syfte att undanröja de brister som leder till att piloter utnyttjas.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten för ytterligare ett förslag om tillämpliga arbetsvillkor i sjöfartsnäringen, inte minst vad avser bemanning av fartyg.

41.  Europaparlamentet anser att när det gäller sjöfartssektorn bör kommissionen säkerställa ett fullständigt genomförande av sociallagstiftningen, inbegripet 2006 års sjöarbetskonvention. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att diskutera åtgärder som uppmuntrar till rekrytering och kvarhållande av kompetent sjöfolk med bas i Europa.

Förväntade utmaningar i samband med digitaliseringen av ekonomin

42.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förena utvecklingen av den digitala ekonomin och delningsekonomin för att skydda arbetstagarna i denna nya sektor, där mer flexibla arbetsmetoder kan leda till anställningsformer med lägre standarder för social trygghet, arbetstid, arbetsplats, utbildning, arbetstagarnas deltagande och anställningsskydd. Parlamentet understryker att föreningsfriheten och rätten till kollektivförhandlingar måste gälla i samband med dessa nya anställningsformer, i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och nationell praxis. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste anpassa sin lagstiftning till den digitala ekonomin och delningsekonomin och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att snabbt utvärdera de bestämmelser i unionslagstiftningen som är tillämplig på denna sektor och, om nödvändigt, ta fram förslag för att reglera den digitala ekonomin och delningsekonomin i syfte att säkerställa rättvis konkurrens och skydd av arbetstagarnas rättigheter.

43.  Europaparlamentet konstaterar att digitaliseringen har en avgörande påverkan på EU:s arbetsmarknader. Parlamentet understryker att digitaliseringen å ena sedan kan generera nya verksamhetsmodeller och nya arbetstillfällen (särskilt för högkvalificerade arbetstagare, men även för lågkvalificerade arbetstagare), men att den å andra sidan även kan leda till osäkra anställningsformer. Parlamentet betonar att den sociala dimensionen måste ingå i strategin för den digitala inre marknaden för att den därtill knutna sysselsättnings- och tillväxtpotentialen ska kunna utnyttjas fullt ut och en hög nivå på anställningsskyddet säkerställas. Parlamentet uppmanar kommissionen att forma den inre digitala marknaden på ett socialt rättvist och hållbart sätt. Parlamentet anser att de befintliga socialskyddssystemen borde anpassas till behoven för de som arbetar inom den digitala ekonomin och delningsekonomin för att garantera lämpligt socialt skydd för de arbetstagarna.

44.  Europaparlamentet erinrar om att i vissa ekonomiska sektorer, t.ex. jordbruk, varierar arbetstiderna efter årstidernas begränsningar.

III.   Mot en uppåtgående social konvergens

45.  Europaparlamentet betonar de grundläggande rättigheternas företräde. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och förbättra dialogen mellan arbetsmarknadens parter, som spelar en kritisk roll för att uppnå arbetsvillkor på hög nivå. Parlamentet understryker att arbetsrättsliga och höga sociala standarder har en avgörande roll att spela för att balansera om ekonomier, stödja inkomster och uppmuntra investeringar i kapacitet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att alla EU-rättsliga och politiska dokument måste respektera fackförbundens rättigheter och friheter, vara förenliga med kollektivavtal och upprätthålla likabehandling av arbetstagare.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta särskilda åtgärder för att hjälpa kvinnor som utsätts för social dumpning genom att inrikta alla allmänna strategier och åtgärder på att uppnå jämlikhet, med beaktande av den nuvarande segregeringen på arbetsmarknaden och ojämlikheterna i anställningskontrakten, som återspeglas i de nuvarande betydande löneskillnaderna mellan könen.

47.  Europaparlamentet understryker att orättvisorna i Europa fördjupas, vilket undergräver uppnåendet av Europa 2020-målen om fattigdom och sysselsättning.

48.  Europaparlamentet betonar vikten av att införa ekonomiska, skattemässiga och sociala mekanismer inom unionen och/eller euroområdet som kan höja EU-medborgarnas levnadsstandard genom en minskning av ekonomisk och social obalans. Parlamentet insisterar även på att kommissionen i sina specifika rekommendationer till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen integrerar yttranden om sociala frågor för att förbättra skyddet för arbetstagarna genom konvergens.

49.  Europaparlamentet noterar den betydande nedgången i sysselsättningsgraden som orsakas av den ekonomiska och finansiella krisen och på grund av framstegen inom robotteknik och artificiell intelligens, samt följaktligen den oundvikliga fortsatta minskningen av antalet arbetstillfällen, och föreslår att kommissionen genomför ett paradigmskifte som betonar ”inkomst” snarare än ”arbete”, och därmed eftersträvar målet att garantera en ”minimiinkomst” för medborgarna i hela EU och ge dem möjlighet att leva ett fritt och värdigt liv.

50.  Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande att inrätta en pelare för sociala rättigheter och betonar behovet av uppåtgående social konvergens i syfte att uppnå de mål som fastställs i artikel 151 i EUF-fördraget. Parlamentet understryker att införandet av kriterier för jämförelse mellan de olika nationella sociala systemen inte kan utgöra en sådan pelare, utan kan endast tjäna som preliminär analysmall. Parlamentet betonar att antagandet av en pelare för sociala rättigheter inte bör leda till att de befintliga arbetsrättsliga och sociala standarderna sänks.

51.  Europaparlamentet noterar de olika nivåerna på arbetstagarnas och arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av dessa skillnader mot bakgrund av den inre marknaden.

52.  Europaparlamentet anser att löner som möjliggör för arbetstagare att leva ett anständigt liv är viktiga för den sociala sammanhållningen och för att vidmakthålla en produktiv ekonomi. Parlamentet uppmanar till respekt för och främjande av kollektivförhandlingar. Parlamentet rekommenderar även införandet av lägstalöner i form av en nationell minimilön där så är tillämpligt, i enlighet med praxis i varje medlemsstat och efter samråd med arbetsmarknadens parter, i syfte att gradvis uppnå minst 60 % av respektive nationell genomsnittslön, om möjligt, för att undvika orimliga löneskillnader, stödja samlad efterfrågan och ekonomisk återhämtning samt att gynna en uppåtgående social konvergens.

53.  Europaparlamentet noterar det potentiella värde som automatiska stabilisatorer kan ha när det gäller att stärka hållbarheten i den ekonomiska och monetära unionen som helhet. Parlamentet betonar att dessa stabilisatorer måste åtföljas av effektiva sysselsättningsåtgärder vilkas främsta syfte är att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna diskutera behovet av att vidta åtgärder på EU-nivå för att bemöta de olika aspekterna av utkontraktering, däribland en utvidgning av underentreprenörskedjornas solidariska ansvar.

55.  Europaparlamentet betonar att alla underleverantörer, däribland bemanningsföretag som oftast skickar kvinnor till andra medlemsstater för att utföra hushållsarbete och tillhandahålla hemvård, måste göras ansvariga för obetalda löner, socialförsäkringsavgifter, olycksfallsförsäkring och sjukdoms- och skadeersättning. Parlamentet understryker att underleverantörerna måste även kunna bistå anställda som utsätts för dålig behandling och övergrepp av kunderna, liksom med hemresa.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta ett instrument där företagen kan åläggas större aktsamhetskrav för vilka de kan hållas ansvariga, både när det gäller sina dotterbolag och sina underentreprenörer som bedriver verksamhet i ett tredjeland, i syfte att förhindra människorättskränkningar, korruption, allvarliga kroppsskador eller miljöskador och överträdelser av ILO:s konventioner.

57.  Europaparlamentet anser att direktiv 96/71/EG och förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen måste vara tillämpliga på anställning av utstationerade arbetstagare från tredjeland, på grundval av WTO:s bestämmelser om leveranssätt 4 och inom ramen för handelsavtal, i syfte att skydda mot gynnsammare behandling av företag och arbetstagare från tredjeland än från medlemsstaterna.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den utsträckning det är möjligt beakta rekommendationerna i den nuvarande resolutionen.

59.  Europaparlamentet understryker behovet av bättre samordning av EU:s olika politikområden.

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EGT L 18, 21.1.1997, p. 1.

(2)

EUT L 159, 28.5.2014, p. 11.

(3)

EUT L 166, 30.4.2004, p. 1.

(4)

EUT L 284, 30.10.2009, p. 1.

(5)

EUT L 177, 4.7.2008, p. 6.

(6)

EUT L 300, 14.11.2009, p. 72.

(7)

EUT L 300, 14.11.2009, p. 51.

(8)

EUT L 102, 11.4.2006, p. 1.

(9)

EUT L 80, 23.3.2002, p. 35.

(10)

EUT L 293, 31.10.2008, p. 3.

(11)

EGT L 364, 12.12.1992, p. 7.

(12)

EGT L 167, 2.7.1999, p. 33.

(13)

EUT L 124, 20.5.2009, p. 30.

(14)

Antagna texter, P7_TA(2014)0012.

(15)

EUT L 65, 11.3.2016, p. 12.

(16)

http://www.eurofound.europa.eu/publications/report/2010/working-conditions-industrial-relations/posted-workers-in-the-european-union

(17)

https://www.eurofound.europa.eu/observatories/eurwork/industrial-relations-dictionary

(18)

Artikel 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: ”Varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden”.

(19)

http://curia.europa.eu/juris/showPdf.jsf?text=&docid=71925&pageIndex=0&doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=498309

(20)

http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P8-TA-2015-0252+0+DOC+XML+V0//SV

(21)

Se Jozef Pacolet & Frederic De Wispelaere, ”Posting of workers: Report on A1 portable documents issued in 2012 and 2013” s. 15. Enligt uppgifter från Eurostat uppgick EU:s totala arbetskraft 2013 till 243,2 miljoner personer (Översikt över arbetskraftsundersökningen 2013, Eurostat) (http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Archive:Labour_force_survey_overview_2013).

(22)

https://ec.europa.eu/priorities/sites/beta-political/files/juncker-political-guidelines_en.pdf

(23)

Europaparlamentets resolution av den 14 januari 2014 om effektiva yrkesinspektioner för att förbättra arbetsförhållandena i Europa (Antagna texter, P7_TA(2014)0012).

(24)

Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (EGT L 368, 17.12.1992, s. 38).

(25)

Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).

(26)

Kommissionens förordning (EU) nr 83/2014 av den 29 januari 2014 om ändring av förordning (EU) nr 965/2012 om tekniska krav och administrativa förfaranden i samband med flygdrift enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 28, 31.1.2014, s. 17).

(27)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och av förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 (EUT L 149, 8.6.2012, s. 4).

(28)

EUT L 162, 30.4.2004, s. 1.


MOTIVERING

Utöver ambitionerna om fred och välstånd efter andra världskriget har Europa av sina grundare definierats som en demokratisk plats, med en stark ekonomi och en hög nivå av socialt skydd.

Föredraganden understryker att det framför allt var inrättandet och stärkandet av den inre marknaden som gavs prioritet. Europeiska ekonomiska gemenskapen motsvarade, såsom namnet antyder, denna strategi, och EU byggdes framför allt genom liberaliseringen av handeln mellan medlemsstater.

Föredraganden understryker att detsamma inte gällde harmoniseringen av sociala rättigheter och att man, förutom vissa principer som anges i fördraget och i vissa direktiv, kom överens om att medlemsstaterna skulle behålla behörigheten på det sociala området: I själva verket är det en stor klyfta mellan en snart fullbordad inre marknad och de vitt skilda sociala rättigheterna.

Föredraganden noterar att denna paradox leder till konkurrens mellan företagen, eftersom de europeiska arbetstagarna varken har samma sociala skyldigheter eller rättigheter. Själva principen om sund konkurrens mellan företag och främjandet av en social marknadsekonomi i EU har därför allvarliga brister. Denna situation av illojal ekonomisk och social konkurrens utgör även ett hinder för en hög nivå av socialt skydd i EU: den ökade konkurrensen mellan ekonomiska aktörer uppmuntrar dem nämligen att minska sina utgifter i fråga om arbetskostnader. Detta leder till sämre sociala villkor i EU:s olika medlemsstater, försämrar successivt alla rättigheter som europeiska arbetstagare har tillgång till och tenderar slutligen att minska de finansiella resurser som är nödvändiga för olika sociala trygghetssystem.

Det bör också understrykas att vissa arbetstagare är särskilt sårbara när det gäller det sociala skyddet. Det gäller i synnerhet ”sjöfolk”, som drabbas då många fartygsägare använder sig av bekvämlighetsflagg, vilket gör att dessa arbetsgivare kan smita från åtskilliga sociala skyldigheter. Denna praxis har en negativ inverkan på säkerhetsnormer och bidrar till att antalet kvalificerade europeiska sjömän minskar och att deras kunskap går förlorad.

Föredraganden pekar även på de politiska effekterna av denna klyfta mellan ekonomiska friheter och sociala rättigheter, som ger känslan av ett EU som försvagar både individerna och samhället, i stället för att garantera sina medborgare skydd. Utbredningen av otillbörliga metoder och en illojal social konkurrens försvagar således stödet för principen om den inre marknaden och undergräver förtroendet för den europeiska integrationen. Dessa fenomen ger upphov till protektionistiska tendenser från medlemsstaternas sida och ensidigt fattade beslut på det sociala området.

Föredraganden konstaterar dock att de europeiska myndigheterna till viss del blivit mer medvetna om frågan, och påminner om det högtidliga åtagande som Jean-Claude Juncker gjorde den 15 juli 2014 inför Europaparlamentet att ”bekämpa social dumpning” inom den nuvarande valperioden. Föredraganden påminner även om att kommissionens ordförande i sitt tal om tillståndet i unionen 2015 sade att de otillbörliga metoder och risker som kan leda till social dumpning måste förhindras.

Efter att ha hört flera experter, företagsledare och arbetstagarrepresentanter har föredraganden kommit fram till ett antal rekommendationer som syftar till att åtgärda de lagstiftningsluckor som främjar den aktuella utvecklingen av illojal konkurrens på den inre marknaden.

Han föreslår för det första stärkta kontroller och inspektioner, både på nationell och europeisk nivå, genom tillämpning av befintlig lagstiftning. I detta hänseende bör man stärka de personalresurser och ekonomiska resurser som finns att tillgå för de behöriga myndigheterna vilkas ansvar det är att se till att regelverket följs.

Han understryker att det behövs reformer för att modernisera registreringen av arbete och att ett unikt elektroniskt dokument behöver utarbetas över innehav av sociala rättigheter för alla europeiska arbetstagare. Föredraganden uppmuntrar till ökade åtgärder mot så kallade brevlådeföretag, inbegripet genom nya skyldigheter såsom officiella adresser. Föredraganden föreslår slutligen att en europeisk förteckning upprättas över företag som gjort sig skyldiga till allvarliga överträdelser såsom att ha använt sig av odeklarerat arbete.

Direktivet om utstationering av arbetstagare bör bli föremål för en översyn som bereder vägen till en ändring av dess aktuella rättsliga grund, liksom förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen. Dessutom bör vissa gällande bestämmelser om utstationering ändras för att garantera likabehandling av arbetstagarna och sund konkurrens mellan de ekonomiska aktörerna, däribland regler om betalning av sociala avgifter.

Föredraganden vidhåller att brådskande åtgärder behöver vidtas inom transportsektorn, som ofta utgör ett laglöst område när det gäller sociala rättigheter, för att den aktuella lagstiftningen ska tillämpas korrekt och systemen för kontroll ska stärkas.

Föredraganden rekommenderar slutligen att man tar ett nödvändigt steg mot social konvergens inom EU. Han efterlyser ett socialt protokoll som säkerställer att sociala rättigheter får företräde framför ekonomiska friheter, och rekommenderar med respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet och olika rättsliga traditioner som styr de nationella sociala systemen, införandet av minimilöner som ska kunna tillämpas på EU-nivå i vissa sektorer, såsom transportsektorn.

Föredraganden önskar att den grundläggande uppsättning sociala rättigheter som kommissionen presenterat inte begränsar sig till utarbetandet av enbart jämförelsekriterier. Han kräver att en skyldighet införs för de största europeiska företagen att övervaka verksamheten inom sina dotterbolag och sina underentreprenörer i tredjeländer.

Föredraganden har velat lägga fram konkreta förslag, oftast från arbetsgivarna, arbetstagarna eller experter på området. Han vidhåller hur viktiga de sociala frågorna är, framför allt frågan om illojal social konkurrens, för våra europeiska medborgare. Han understryker även vikten av att Europaparlamentet framför ett kraftfullt budskap som hörsammas, som bidrar till att bygga ett socialt starkare Europa som därmed också har större folkligt stöd.


YTTRANDE från utskottet för transport och turism (8.4.2016)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över social dumpning i Europeiska unionen

(2015/2255(INI))

Föredragande av yttrande: Jens Nilsson

FÖRSLAG

Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Inom transportsektorn är trygghet, passagerarnas säkerhet och lämpliga arbetsvillkor i hög grad sammankopplade.

B.  Inrättandet av ett gemensamt europeiskt transportområde bekräftades som det slutgiltiga målet med 2011 års vitbok om transport.

C.  Transportindustrin utgör ryggraden i EU:s inre marknad med den fria rörligheten för varor, tjänster och arbetstagare och etableringsrätten. Principen om icke-diskriminering innebär att lika villkor för likvärdigt arbete, anständiga arbetsförhållanden och rättvis konkurrens ska vara centralt för en välfungerande inre marknad.

D.  Åtgärder som vidtas på EU-nivå i vägtransportsektorn bör främst ha som mål att ytterligare förbättra genomförandet och verkställandet av den befintliga ordningen och bör stå i proportion till problemens skala.

E.  Varje ändring av lagstiftningen när det gäller de sociala villkoren och arbetsvillkoren måste ske med respekt för alla grundläggande friheter inom EU och bör inte få begränsa den rättvisa konkurrensen baserad på objektiva konkurrensfördelar eller skapa någon ytterligare administrativ börda eller merkostnader för transportföretag, särskilt för små och medelstora företag.

F.  Transport, särskilt internationella transporter och cabotage, omfattas inte av direktivet om utstationering av arbetstagare (direktiv 96/71/EG) och uppmärksamhet bör fästas vid kommissionens och medlemsstaternas gemensamma uttalande i detta avseende (10048/96 ADD 1).

G.  Oegentligheter som snedvrider den rättvisa konkurrensen inom transport bör hanteras skyndsamt genom en konsekvent tolkning, enhetlig tillämpning och starkare verkställande av den gällande lagstiftningen samt genom ökat gränsöverskridande samarbete i full överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

1.  Europaparlamentet upprepar att det inte finns någon tydlig och allmänt vedertagen definition av social dumpning och det finns olika tolkningar av detta begrepp, vilket kan skapa förvirring. Parlamentet finner det nödvändigt att omdefiniera uttrycket social dumpning och påminner om att innebörden av begreppet dumpning, som är känt från marknadsekonomin, skiljer sig från begreppet inom transport och i ett vidare perspektiv när det gäller arbetskraft.

2.  Europaparlamentet påminner om att termen social dumpning ibland felaktigt används för att genomföra protektionistiska åtgärder, vilket kan leda till att EU:s gemensamma marknad fragmenteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut, effektivt och på ett icke‑diskriminerande sätt genomföra all relevant sociallagstiftning för transportbranschen och att öka antalet faktiska kontroller, framför allt avseende på kör- och vilotider. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och de behöriga myndigheterna att mer noggrant övervaka genomförandet i synnerhet när det gäller gränsöverskridande samarbete och tolkning och ett korrekt verkställande av den gällande lagstiftningen för att avlägsna de befintliga kryphålen i lagstiftningen och felanvändning av nationella lagar för att hindra fri rörlighet för arbetstagare, i synnerhet protektionistiska åtgärder och omotiverade handelshinder. Parlamentet framhäver att det inte bör finnas någon motstridighet mellan ett korrekt genomförande av transportlagstiftning och lagstiftning om rättvis konkurrens, fri rörlighet och etableringsfrihet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare harmonisera genomförandet av kontroller och bestraffa medlemsstaterna för sådana kontroller som är otillräckliga eller som saknas.

4.  Europaparlamentet understryker att en exakt definition av problem i EU:s transportsektor är en förutsättning för vidare rättsliga åtgärder på EU-nivå eller nationell nivå och att alla problem på EU:s transportmarknad måste hanteras genom en riktad strategi som inte hämmar hederliga företag.

5.  Europaparlamentet betonar att alla förslag till EU-lagstiftning på transportområdet bör vara proportionerliga och bevisbaserade, baserade på detaljerade analyser och objektiva uppgifter för att säkerställa att de föreslagna lösningarna förbättrar utvecklingen av en effektiv och konkurrenskraftig transportsektor.

6.  Europaparlamentet ser att det finns potential för hållbar ekonomisk tillväxt och därmed också för att skapa sysselsättning inom transport- och turismsektorn i EU. Parlamentet är fast övertygat om att sysselsättning inom transportbranschen i EU borde göras mer attraktiv för kommande generationer i en sektor som behöver fler yrkesaktiva. Parlamentet anser att i synnerhet kvinnors och unga människors deltagande bör uppmuntras. Parlamentet betonar att utbildning av arbetstagare, när så är lämpligt, bör inbegripa grundläggande information om deras rättigheter enligt EU-lagstiftningen på detta område.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att förslag om en öppning av tjänstesektorn på alla transportmarknader går hand i hand med ett korrekt verkställande av EU:s sociallagstiftning, och med stödåtgärder för att förhindra att de sociala förhållandena skiljer sig mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar att en öppning av transportmarknaden inte bör leda till en försämring av arbetsförhållanden och arbetsvillkor, tjänster av sämre kvalitet, orättvisa affärsmetoder, skapande av monopol eller illojal konkurrens med tanke på transportarbetarnas sociala trygghet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja förbättringen av dialogen mellan arbetsmarknadens parter inom hela transport- och logistiksektorn.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa olaglig verksamhet, brevlådeföretag och otillbörliga affärsmetoder, såsom atypiska anställningsformer, för att säkerställa de anställdas sociala trygghet och företagens rättssäkerhet genom effektivare tillsyn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa lämpliga miniminormer för anställda inom transportsektorn.

10.  Europaparlamentet understryker att kommissionen i fråga om den europeiska transport- och turismsektorn bör garantera att sådana arbetstagare som inte är bosatta i EU också uppfyller de säkerhetskrav som tillämpas på europeisk nivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, med avseende på förordningen om Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) och annan relevant lagstiftning, stödja ett direkt anställningsförhållande som standardmodell samt att begränsa användningen av atypiska anställningsavtal.

12.  Europaparlamentet begär intensifierad övervakning av tillämpningen av arbets- och vilotider inom vägtrafiksbranschen. Parlamentet efterlyser en förbättring av utrustningen för övervakning och ett snabbt införande av smarta färdskrivare för yrkesmässig användning för att säkerställa ett korrekt, effektivt och icke-diskriminerande genomförande av befintlig lagstiftning från medlemsstaterna utan att det skapas en onödig administrativ börda. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga skapandet av ett ”elektroniskt och integrerat operatörsregister” för alla operatörer som verkar under en gemenskapslicens i syfte att samla alla relevanta uppgifter om transportör, fordon och förare som samlas in under kontroller vid vägarna.

13.  Europaparlamentet understryker att kommissionen måste betrakta sociala och säkerhetsmässiga aspekter som en av huvudprioriteringarna för vägpaketet, inbegripet åtgärder i syfte att förbättra den rättsliga förutsebarheten och underlätta friheten att tillhandahålla transporttjänster i hela EU samtidigt som man garanterar ett korrekt genomförande och tillämpning av bestämmelser om arbetsvillkor och sociala rättigheter i medlemsstaterna, och med hänsyn till transportsektorns utvecklingsnivå i den medlemsstat där transportföretaget är etablerat och arbetstagarnas produktivitetsnivå i sektorn. Parlamentet understryker att det finns ett behov av kontroller för att man ska kunna göra en korrekt bedömning av i vilken medlemsstat en vägoperatörs och dess anställdas verkliga arbete äger rum och vilken nationell sociallagstiftning som därför ska gälla.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta förslag för de kommande vägtransportinitiativ som möjliggör en tydligare skillnad mellan friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten, i syfte att säkerställa att affärsverksamhet är av temporär natur i en sådan medlemsstat där företaget inte är etablerat, och att säkerställa att de anställda omfattas av det lands lagstiftning där de har sin stadigvarande arbetsplats eller utövar sin yrkesverksamhet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på kollektivt sätt, för mobil personal inom vägtransportbranschen, tillämpa artikel 8.2 i förordning (EG) nr 593/2008 (Rom I), såsom denna har tolkats av EU-domstolen i målet Koelzsch (domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 mars 2011 i mål C-29/10).

16.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har ett vägavgiftssystem att ge kontrollmyndigheterna tillgång till insamlade avgiftsdata för utvärdering, bl.a. i syfte att bättre kunna kontrollera cabotagetransporterna.

17.  Europaparlamentet efterlyser säkra parkeringsplatser och en förbättring av deras kvalitets- och hygienmässiga standard.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar unionen och medlemsstaterna att samarbeta över gränserna i fråga om information om verkställigheten, ge tillsynsmyndigheterna bättre tillgång till de uppgifter som finns registrerade i medlemsstaternas nationella elektroniska register och i Europeiska registret för vägtransportföretag och att konsolidera förteckningen över de överträdelser som leder till förlust av gott anseende för vägtransportföretag genom att inbegripa bristande efterlevnad av all relevant EU‑lagstiftning. Parlamentet betonar att ansvaret för överträdelser av bestämmelser bör ligga hos dem som ger order till de anställda.

19.  Europaparlamentet motsätter sig all ny liberalisering av cabotage tills det att verkställandet av den aktuella rättsliga ramen har förstärkts. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att föreslå förbättrade regler för att säkerställa ett bättre genomförande och underlätta övervakning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över direktiv 92/106/EEG om kombinerad transport för att undanröja otillbörliga metoder och efterlyser ytterligare åtgärder för att iaktta den sociallagstiftning som rör kombinerad transport.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna och stärka samarbetet om vägtransportlagstiftningen mellan nationella myndigheter, bland annat genom informationsutbyten och andra ansträngningar för att stödja genomförandet av lagstiftning och säkerställa lika villkor för operatörerna. Parlamentet noterar att ansvaret för verkställandet av lagstiftning i detta avseende främst vilar på medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att samarbeta närmare med Euro Contrôle Route och Tispol för att förbättra verkställandet av vägtransportlagstiftningen i Europa för att säkerställa ett jämlikt och lämpligt genomförande.

21.  Europaparlamentet uppmanas överväga inrättandet av en europeisk vägtrafikmyndighet, för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU-lagstiftningen och för att främja standardisering och samarbete mellan alla medlemsstater på vägtransportområdet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europol göra efterforskningar för att fastställa omfattningen av bedrägerierna med transportdokument och körkort i EU samt att vidta åtgärder på grundval av resultaten som framkommit vid dessa efterforskningar.

23.  Europaparlamentet anser att ett eventuellt inrättande av en europeisk vägtrafikmyndighet eller annat organ med ansvar för gränsöverskridande arbetsrättsliga inspektioner bör föregås av en detaljerad utvärdering av gällande regler och nuvarande möjligheter till eventuella förbättringar, med full respekt för subsidiaritetsprincipen och fördelningen av befogenheter på det här området mellan EU och medlemsstaterna.

24.  Europaparlamentet erkänner att samarbetet mellan medlemsstaterna på det här området bör förbättras. Parlamentet anser i det här sammanhanget att de aktiviteter som genomförs inom Euro Contrôle Route och initiativ som projektet CLOSER utgör lämpliga metoder för att hantera målet att förbättra verkställandet.

25.  Europaparlamentet understryker att den sociala dimensionen i kommissionens luftfartsstrategi för Europa som offentliggjordes den 7 december 2015 bör stärkas eftersom sysselsättning av god kvalitet och goda arbetsförhållanden är direkt kopplade till upprätthållandet av säkerheten och tryggheten för både passagerare och besättning. Parlamentet understryker dessutom att kommissionen och medlemsstaterna i detta avseende måste övervaka och säkerställa ett korrekt genomförande av den nationella sociallagstiftningen och av kollektivavtalen i flygbolag som har sin verksamhetsbas i EU. Parlamentet erinrar här om kopplingen mellan sociala och miljömässiga standarder och kvaliteten på servicen samt säkerhet. Parlamentet erkänner vikten av att införa minimikrav på utbildning för underhållspersonal inom den civila luftfartssektorn. Parlamentet begär att kommissionen föreslår en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 och analyserar orsakerna till att den inte har genomförts.

26.  Europaparlamentet anser att förordning (EG) nr 1008/2008 bör förbättras för att säkerställa en bindande tillämpning av den nationella arbetslagstiftningen i flygbolag som har sin verksamhetbas i EU och för att förbättra definitionen och uppfattningen av begreppet ”huvudsaklig verksamhetsort”, och också att när det gäller samordning av de sociala trygghetssystemen och arbetsrätten görs en anpassning av definitionen av ”stationeringsort” för besättningen, som ingår i förordningarna (EU) nr 83/2014 och (EU) nr 465/2012.

27.  Europaparlamentet anser att när det gäller sjöfartssektorn bör kommissionen säkerställa ett fullständigt genomförande av sociallagstiftningen, inbegripet 2006 års sjöarbetskonvention. Parlamentet noterar kommissionens bestämmelser om statligt stöd, som har som syfte att stödja den europeiska sjöfartssektorn, och som uppmuntrar flaggning eller omflaggning i medlemsstaternas register genom gynnsamma skattemiljöer (tonnageskatt). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att diskutera åtgärder som uppmuntrar till rekrytering och kvarhållande av kompetent sjöfolk med bas i Europa.

28.  Europaparlamentet understryker att den behöriga myndigheten, utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning och EU-lagstiftning inklusive kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter, bör kräva att den leverantör av transporttjänster som har utsetts erbjuder de anställda sådana arbetsförhållanden som grundar sig på bindande nationella, regionala eller lokala sociala normer och att genomföra direktiv 2001/23/EG om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag eller verksamheter.

29.  Europaparlamentet begär att kommissionen (GD Konkurrens) tillsammans med de nationella konkurrensmyndigheterna granskar transportföretagens verksamhet och bedömer efterlevnaden av de gällande konkurrenslagarna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta rekommendationer om minimikrav på utbildning för all personal som är involverad i säkerhetsaktiviteter inom järnvägssektorn och att säkerställa den ekonomiska balansen när det gäller skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.

31.  Europarlamentet uppmanar, med tanke på framstegen på området för transporteknologi och i synnerhet uppkomsten av fullständigt automatiserade styrsystem inom vägtransportsektorn, kommissionen att undersöka, å ena sidan, den framtida regleringen av dessa teknologier och, å andra sidan, den exceptionella inverkan som de kommer att ha på sysselsättningen inom transportsektorn.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

7.4.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

6

7

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Lucy Anderson, Marie-Christine Arnautu, Georges Bach, Izaskun Bilbao Barandica, Deirdre Clune, Michael Cramer, Andor Deli, Karima Delli, Ismail Ertug, Jacqueline Foster, Tania González Peñas, Dieter-Lebrecht Koch, Merja Kyllönen, Miltiadis Kyrkos, Peter Lundgren, Marian-Jean Marinescu, Gesine Meissner, Cláudia Monteiro de Aguiar, Jens Nilsson, Markus Pieper, Salvatore Domenico Pogliese, Gabriele Preuß, Christine Revault D’Allonnes Bonnefoy, Dominique Riquet, Massimiliano Salini, David-Maria Sassoli, Jill Seymour, Claudia Tapardel, Keith Taylor, Pavel Telička, István Ujhelyi, Peter van Dalen, Wim van de Camp, Janusz Zemke, Roberts Zīle, Kosma Złotowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Ivo Belet, Kateřina Konečná, Werner Kuhn, Massimo Paolucci, Marek Plura, Herbert Reul

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Edward Czesak, Sven Schulze, Marc Tarabella, Isabelle Thomas


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (18.2.2016)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över social dumpning i Europeiska unionen

(2015/2255(INI))

Föredragande av yttrande: Evelyn Regner

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Principen om lika lön för lika arbete erkänns i artikel 157 i EUF-fördraget. Eftersom social dumpning förekommer måste principen om lika lön och för lika arbete och likvärdiga arbetsvillkor på samma plats säkerställas. Rätten till lika möjligheter, tillgång till utbildning och befordran måste garanteras. Kvinnor utsätts för diskriminering på flera grunder, vilket gör att de i ännu högre grad riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning.

B.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som alla medlemsstater har skrivit under, föreskriver främjande av jämställdhet på alla områden. Med avseende på social dumpning är en central utmaning för EU att öka sysselsättningen bland kvinnor, förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden och undanröja skillnader mellan könen.

C.  Den sociala dumpningen är mer utbredd i de sociala och kulturella miljöer där kunskapen om arbetstagarnas rättigheter är begränsad och där kvinnor har svårare att komma in på arbetsmarknaden, och kan ta sig olika former. Den värsta formen av social dumpning är odeklarerat arbete.

D.  Könslönegapet är fortfarande en verklighet, och trots att det finns EU-lagstiftning och icke-bindande rekommendationer är framstegen på detta område extremt små. Situationen försvåras av social dumpning i kombination med könslönegapet, vilket leder till den pensionsklyfta mellan kvinnor och män som gör att äldre kvinnor löper större risk för fattigdom.

E.  Människohandel, särskilt handeln med kvinnor, och inte bara från tredjeländer till EU utan också mellan EU-länder, är ofta kopplad till falska anställningskontrakt.

1.  Europaparlamentet noterar att kvinnor är mest utsatta för social dumpning i vissa sektorer, särskilt i hushållssektorn och vårdsektorn (särskilt hemvården), men även i traditionella ”utstationeringssektorer” såsom köttindustrin och transportsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, utvärdera alla situationer där kvinnor utsätts för social dumpning och lönedumpning eller odeklarerat arbete, samt den EU-lagstiftning som finns på detta område.

2.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera kontrollen av företag och bestraffa social dumpning.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för en harmoniserad professionalisering och kvalificering av arbeten, såsom hushållsarbete, som i nuläget ofta utförs på ett icke reglerat sätt.

4.  Europaparlamentet kräver att i framtida utbyten mellan medlemsstaterna, inom ramen för det europeiska forumet för att förbättra samarbetet när det gäller att förebygga och motverka odeklarerat arbete, ska särskild uppmärksamhet ägnas sektorer där framför allt kvinnor är utsatta för att förbättra kontrollmöjligheten.

5.  Europaparlamentet påpekar att ersättningen, arbetsvillkoren och socialförsäkringsavgifterna under hela uppdraget, utstationeringen eller det tillfälliga arbetet i en annan medlemsstat, måste vara minst samma som för kvinnliga arbetstagare i den medlemsstat som dessa arbetstagare skickas till.

6.  Europaparlamentet rekommenderar att det upprättas ett nätverk av informationskontor som ger stöd och information om rättigheterna för kvinnliga arbetstagare som utstationerats eller tillfälligt förflyttats till en annan medlemsstat samt arbetsgivarnas skyldigheter, om möjligt på de migrerande arbetstagarnas språk, och en webbplats som erbjuder samma tjänst. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att anställda får tillgång till relevant juridisk hjälp i frågor som rör arbetsrätt.

7.  Europaparlamentet betonar att alla underleverantörer, till exempel bemanningsföretag som oftast skickar kvinnor till andra medlemsstater för hushållsarbete och hemvård, måste göras ansvariga för obetalda löner, socialförsäkringsavgifter, olycksfallsförsäkring och sjukdoms- och skadeersättning. Underleverantörerna måste också kunna bistå anställda som utsätts för dålig behandling och övergrepp av kunderna, liksom med hemresa.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna stärker effektiva kontrollåtgärder och sanktioner gentemot arbetsgivare i sektorer där kvinnor utsätts för social dumpning och odeklarerat arbete, och att de tillhandahåller adekvat information om arbetsgivare som inte följer EU:s och medlemsstaternas lagstiftning.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta särskilda åtgärder för att hjälpa kvinnor som utsätts för social dumpning genom att inrikta alla allmänna strategier och åtgärder på att uppnå jämlikhet, med beaktande av den nuvarande segregeringen på arbetsmarknaden och ojämlikheterna i anställningskontrakten, som återspeglas i de nuvarande betydande löneskillnaderna mellan könen.

10.  Europaparlamentet anser att arbetsmarknadsparternas, i synnerhet fackföreningarnas, roll måste uppgraderas med hänsyn till deras betydelse när det gäller att informera om, förebygga, anmäla och bekämpa arbetsmetoder som är skadliga och står i strid med företagens sociala ansvar och begreppet anständigt arbete.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

18.2.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

28

1

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Catherine Bearder, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Viorica Dăncilă, Iratxe García Pérez, Mary Honeyball, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Elisabeth Köstinger, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Angelika Mlinar, Angelika Niebler, Maria Noichl, Marijana Petir, João Pimenta Lopes, Terry Reintke, Jordi Sebastià, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Biljana Borzan, Rosa Estaràs Ferragut, Arne Gericke, Kostadinka Kuneva, Constance Le Grip, Dubravka Šuica, Marc Tarabella

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Mike Hookem


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

13.7.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

37

7

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Guillaume Balas, Tiziana Beghin, Brando Benifei, Mara Bizzotto, Vilija Blinkevičiūtė, Enrique Calvet Chambon, David Casa, Ole Christensen, Martina Dlabajová, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Arne Gericke, Marian Harkin, Czesław Hoc, Danuta Jazłowiecka, Agnes Jongerius, Jan Keller, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Kostadinka Kuneva, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Patrick Le Hyaric, Javi López, Thomas Mann, Anthea McIntyre, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Marek Plura, Terry Reintke, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Romana Tomc, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Renate Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniela Aiuto, Georges Bach, Amjad Bashir, Karima Delli, Tania González Peñas, Dieter-Lebrecht Koch, Paloma López Bermejo, Csaba Sógor, Neoklis Sylikiotis

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jens Nilsson


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

37

+

EFDD

GUE/NGL

PPE

 

S&D

VERTS/ALE

Laura Agea, Daniela Aiuto, Tiziana Beghin

Tania González Peñas, Kostadinka Kuneva, Patrick Le Hyaric, Paloma López Bermejo, Neoklis Sylikiotis

Georges Bach, David Casa, Danuta Jazłowiecka, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jérôme Lavrilleux, Elisabeth Morin-Chartier, Marek Plura, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Anne Sander, Csaba Sógor, Romana Tomc

Guillaume Balas, Brando Benifei, Vilija Blinkeviciute, Ole Christensen, Elena Gentile, Agnes Jongerius, Jan Keller, Javi López, Jens Nilsson, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Marita Ulvskog

Karima Delli, Jean Lambert, Terry Reintke

7

-

ECR

ENF

NI

Amjad Bashir, Arne Gericke, Czesław Hoc, Anthea McIntyre, Ulrike Trebesius

Mara Bizzotto

Lampros Fountoulis

8

0

ALDE

PPE

Enrique Calvet Chambon, Martina Dlabajová, Marian Harkin, Yana Toom, Renate Weber

Dieter-Lebrecht Koch, Thomas Mann, Sven Schulze

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy