Förfarande : 2016/2034(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0339/2016

Ingivna texter :

A8-0339/2016

Debatter :

PV 13/12/2016 - 17
CRE 13/12/2016 - 17

Omröstningar :

PV 14/12/2016 - 9.17
CRE 14/12/2016 - 9.17
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0504

BETÄNKANDE     
PDF 335kWORD 66k
16.11.2016
PE 580.784v02-00 A8-0339/2016

om GJP-verktyg för att minska prisvolatiliteten på jordbruksmarknader

(2016/2034(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Föredragande: Angélique Delahaye

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från budgetutskottet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om GJP-verktyg för att minska prisvolatiliteten på jordbruksmarknader

(2016/2034(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådet förordningar (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013, (EU) nrº1307/2013 och (EU) nº1308/2013 som fastställer EU:s gemensamma jordbrukspolitik,

–  med beaktande av den studie från mars 2016 som har utarbetats för Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling om en lägesöversikt på nationell nivå och EU-nivå över de riskhanteringsverktyg som medlemsstaterna har tagit i bruk under perioden 2014–2020,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0339/2016), och av följande skäl:

A.  Jordbruksmarknaderna har alltid kännetecknats av instabilitet och prisvolatilitet, och under de senaste åren har dessa, till följd av snabbt på varandra följande störningar i efterfrågan, utbud och priser, blivit ett strukturellt drag i jordbruket, både på europeisk och global nivå.

B.  Jordbruket måste svara på den stora utmaning som den globala befolkningstillväxten orsakar, samtidigt som en stor del av jordens befolkning ännu idag lider av undernäring, och jordbruksmarknadernas stora volatilitet avseende produktionsvariationer och skillnader mellan utbud och efterfrågan kommer att fortsätta att öka.

C.  Klimatförändringarna och skadegörarna inom jordbruket har negativa konsekvenser för produktionsvolymerna inom jordbruket, och yttringar av klimatförändringar, såsom torka och översvämning, bidrar till prisvolatiliteten.

D.  Makroekonomiska förhållanden kan spela en avgörande roll för prisvolatiliteten, bl.a. strukturella faktorer såsom växelkurser, priserna på energi och gödselmedel, räntesatser och spekulation på jordbruksmarknaderna.

E.  Utanför Europeiska unionen bedriver de stora aktörerna på den globala jordbruksmarknaden en politik som syftar till att dämpa volatiliteten, och åtaganden har gjorts i detta syfte när det gäller hållbar utveckling inom ramen för G20-jordbruk om att agera för att bekämpa de negativa effekter som en alltför stor volatilitet i priserna för jordbruksråvaror har på livsmedelstryggheten.

F.  Varje region i världen har sina egna produktionsmodeller och olika åtgärder när det gäller miljö och djurskydd, och dessa kan få allvarliga konsekvenser för produktionskostnaderna. Samtidigt borde europeiska jordbrukare kunna konkurrera på världsmarknaden.

G.  Politiska beslut, såsom införandet av handelsembargon, kan förstärka prisvolatiliteten på jordbruksprodukter.

H.  Europeiska unionen saknar för närvarande ett riktigt säkerhetsnät för att dämpa marknadsvolatiliteten, vilket inverkar mycket hämmande på jordbrukarnas motivation att upprätthålla verksamhet på gemenskapens territorium.

I.  Öppnandet av marknaderna och de val som ledde till globaliseringen av ekonomin under de senaste årtiondena, särskilt under påverkan av WTO-avtalen eller bilaterala handelsavtal, har lett till mer flexibla marknader men har också bidragit till att förstärka prisvolatiliteten inom jordbruket.

J.  Produktionskostnaderna och jordbrukarnas skuldsättning har fortsatt att öka, och mellan 2005 och 2010 försvann 2,4 miljoner jordbruksföretag i EU, vilket resulterade i en förlust av ett stort antal arbetstillfällen på landsbygden.

K.  Jordbruksmarknaderna i bemärkelsen av mötesplats mellan utbud och efterfrågan är instabila till sin natur, och ekonomiska aktörers deltagande tenderar att förstärka denna instabilitet. Dessutom har den globala efterfrågan på livsmedel och utbudet av jordbruksprodukter begränsad elasticitet. Dessa faktorer bidrar till att förstärka den effekt som verkliga eller förmodade obalanser har på marknadsaktörerna, med ibland dramatiska konsekvenser för priserna på jordbruksprodukter.

L.  Finansialiseringen av världsekonomin och den spekulation som följer kan påverka jordbruksmarknaderna och bidra till en allt större marknadsobalans och prisvolatilitet när jordbruksråvarorna helt enkelt används som finansiella tillgångar. De fruktansvärda hungerkravallerna 2008 visar att denna överdrivna finansialisering kan vara förödande och etiskt oförsvarbar när den hotar livsmedelsförsörjningen för världens mest undernärda och fattiga människor.

M.  EU har ett ansvar för tryggad livsmedelsförsörjning i Europa och för den europeiska jordbrukarens och trädgårdsodlarens konkurrenskraft på världsmarknaden.

N.  Jordbrukssektorn och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin är viktiga för EU:s ekonomi och kan bidra till en hållbar tillväxt.

O.  Prisvolatiliteten ger upphov till stor osäkerhet bland producenter och konsumenter. Om priserna är låga ser producenterna sina inkomster, sin förmåga att investera och därmed verksamhetens långsiktiga hållbarhet hotade, medan konsumenternas möjligheter att äta och få tillgång till basvaror kan äventyras av höga livsmedelspriser, vilket leder till krissituationer.

P.  Prisvolatiliteten är skadlig för jordbrukssektorn och den jordbruksbaserade livsmedelssektorn. Detta inverkar negativt på investeringar, tillväxt och sysselsättning, och kan också vara skadligt för konsumenternas tillgång till livsmedel, en tryggad livsmedelsförsörjning och den gemensamma jordbrukspolitikens funktion.

Q.  Prisvolatiliteten påverkar jordbrukarnas kapacitet att investera och skapa sysselsättning, vilket avskräcker från modernisering, innovation, nya aktörer och generationsskifte.

R.  Hållbart jordbruk som en källa till högkvalitativa livsmedel kan bara säkerställas om jordbrukarna får rimliga priser ”fritt gård” som täcker alla omkostnader för en hållbar produktion.

S.  Mot bakgrund av den ”digitala revolutionen” kan en större transparens på de europeiska marknaderna och snabb tillgång till information bland andra verktyg bidra till att begränsa marknads- och prisvolatiliteten genom att ekonomiska aktörer ges bättre och mer objektivt tillträde till utvecklingen på olika jordbruksmarknader och bidra till ett bättre skydd av jordbrukarnas inkomster och bromsa den spekulationsinriktade marknadsaktiviteten.

T.  Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, som reviderades 2013, ingår verktyg för riskhantering för landsbygdsutvecklingspolitiken, och endast 2 procent av budgeten för den andra pelaren och 0,4 procent av budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken anslås för närvarande till dessa instrument.

Den nuvarande situationen och aktuella mål

1.  Europaparlamentet anser att jordbrukarna i allt högre grad kommer att utsättas för prisvolatilitet p.g.a. olika orsaker, såsom jordbruksmarknadernas instabilitet och ofullkomlighet, globalisering och vidareutveckling, större variation i utbud på grund av instabila klimatförhållanden, ökade hälsorisker och en skör livsmedelsförsörjningsbalans.

2.  Europaparlamentet bedömer att det behövs en mer kraftfull och konsekvent politik med lämpliga verktyg för att säkerställa en mångfunktionell och hållbar jordbruksproduktion på EU-nivå och nationell nivå i hela unionen, och rättvisa och lönsamma priser, genom att minska de negativa effekterna för de aktörer som är mest utsatta särskilt för prisvolatilitet.

3.  Europaparlamentet konstaterar att inte alla jordbrukssystem i lika hög grad utsätts för prisvolatilitet och att den offentliga politikens verktyg och de begränsningsstrategier som de berörda aktörerna följer måste anpassas till varje sektor och till verkliga, pågående och framtida risker för jordbrukarna.

4.  Europaparlamentet noterar att medan EU minskar sitt strategiska stöd till jordbruket anslår dess konkurrenter på världsmarknaden, särskilt Förenta staterna, Brasilien och Kina, mycket betydande och växande offentliga medel för att utveckla nya riskhanteringsstrategier för att erbjuda verktyg för att skydda sina jordbrukare mot effekterna av prisvolatilitet.

5.  Europaparlamentet påpekar att EU är den enda jordbruksaktören som baserar sin jordbrukspolitik på stöd som är frikopplat från produktionen, samtidigt som man under flera år har fortsatt att avveckla sitt strategiska stöd till jordbruket.

6.  Europaparlamentet konstaterar att Förenta staterna i sin jordbrukslag från 2014 har utformat specifika försäkringssystem för olika jordbrukssektorer.

7.  Europaparlamentet erinrar om att den gemensamma jordbrukspolitiken ständigt har förändrats under de senaste årtiondena, medan dess främsta mål, nämligen att tillförsäkra jordbrukarna en skälig levnadsstandard och en stabil och säker livsmedelsförsörjning till överkomligt pris för konsumenterna, fortfarande gäller.

8.  Europaparlamentet betonar i detta avseende att en gemensam EU-politik är viktig för denna sektor som ansvarar för att säkerställa en tryggad livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet, och som spelar en avgörande roll i användningen av naturresurser och en hållbar ekonomisk och miljömässig utveckling av landsbygdsområden.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av att utnyttja synergieffekter mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s andra politikområden.

10.  Europaparlamentet noterar att de senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken nästan helt och hållet har frikopplat direktstödet från produktionen, fortsatt processen för att uppnå konvergens ifråga om direktstöden och i större utsträckning införlivat samhälleliga och framför allt miljömässiga överväganden.

11.  Europaparlamentet noterar med oro att den gemensamma jordbrukspolitikens resurser har minskat genom åren, särskilt resurserna för åtgärder inom ramen för den samlade marknadsordningen, som öppnar för en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken och som undergräver rättvisa förutsättningar och likvärdiga villkor på EU:s inre marknad.

12.  Europaparlamentet betonar att EU-jordbrukarnas genomsnittliga årsinkomster har stagnerat eller t.o.m. minskat under de senaste tio åren medan produktionskostnaderna har fortsatt att stiga. Detta har lett till att antalet jordbruksföretag har minskat avsevärt, och ett stort antal arbetstillfällen riskerar att försvinna från landsbygden.

13.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör använda hela det ekonomiska utrymme som står till dess förfogande inom den samlade marknadsordningen.

14.  Europaparlamentet beklagar det mycket långsamma genomförandet av den samlade marknadsordningens verktyg för att minska de negativa effekterna av prisvolatilitet och hantera marknadsstörningar.

15.  Europaparlamentet påpekar att de flesta riskhanteringsverktyg, gemensamma fonder, verktyg för inkomststabilisering och försäkringar inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammen genomförs på ett sätt som inte är enhetligt och med begränsade budgetmedel.

16.  Europaparlamentet rekommenderar därför att de nuvarande åtgärderna i den andra pelaren ska stärkas för att öka det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och för att involvera producentorganisationerna närmare i genomförandeprocessen.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en djupanalys både av orsakerna till varför de verktyg som finns tillgängliga i den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken används i så liten utsträckning, och orsakerna till det otillfredsställande genomförandet av den samlade marknadsordningen, i syfte att se över de berörda bestämmelserna i enlighet med detta.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av att bibehålla de frikopplade direktstöden under den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans med systemet för enhetlig arealersättning, vilka utgör kompensation för offentliga tjänster och är en viktig del när det gäller att säkerställa jordbrukarnas inkomster och ge dem en viss grad av finansiell stabilitet.

19.  Europaparlamentet betonar dock att den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken, som saknar lämpliga och effektiva verktyg, varken har hanterat den ökande volatiliteten på jordbruksmarknaderna korrekt eller låtit jordbrukarna reagera på marknadssignaler eller utveckla lösningar för att hantera prisutvecklingen.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta brådskande åtgärder för att stödja jordbrukssektorn i de yttersta randområdena, bergsområden och mindre gynnade regioner, där kostnaderna för produktion, skörd och saluföring av jordbruksprodukter utanför de områden där de producerades är mycket högre än i andra områden, och för att erbjuda särskilda indikatorer för att aktivera säkerhetsnätsåtgärderna för jordbruksmarknaderna i dessa områden.

21.  Europaparlamentet anser att självförsörjning och tryggad livsmedelsförsörjning inom EU, liksom utveckling av en konkurrenskraftig och hållbar jordbrukssektor i hela unionen som svarar mot invånarnas behov, även i fortsättningen bör vara den gemensamma jordbrukspolitikens strategiska mål, medan en skälig levnadsstandard för jordbrukare måste garanteras snarast.

22.  Europaparlamentet anser att en hållbar jordbruksproduktion inte kan existera utan europeiska jordbrukare, som kontinuerligt utsätts för prisvolatilitet och som är mycket beroende av stabila marknader och priser, liksom tillräcklig offentlig finansiering och offentliga åtgärder för att upprätthålla jordbruksföretagens och familjejordbrukens konkurrenskraft.

23.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang den viktiga roll som unga jordbrukare och nya jordbrukare spelar i säkerställandet av det europeiska jordbrukets framtid.

Förslag

Organisation inom sektorerna och avtalssystem

24.  Europaparlamentet anser att primärproducenterna är den svagaste länken i livsmedelskedjan, i synnerhet med tanke på den allt mer koncentrerade och stora detaljhandelssektorn på både europeisk och nationell nivå, och de bör ha rätt att gå samman i organ, t.ex. kooperativ och producentorganisationer eller i sina egna sammanslutningar eller branschorganisationer.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta införandet av avtalssystem genom att anpassa EU:s konkurrenspolitik till jordbrukssektorns särskilda behov i enlighet med artikel 42 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), med enhetliga regler och ett enhetligt genomförande i alla medlemsstater.

26.  Europaparlamentet betonar att producenternas förhandlingsposition i livsmedelskedjan bör stärkas, genom standardavtal som är transparenta, balanserade och kollektivt framförhandlade, för att jordbrukarna ska ha möjlighet att motverka otillbörliga affärsmetoder, stärka sin konkurrenskraft, förbättra sin inkomststabilitet, skapa mervärde och investera i innovation.

27.  Europaparlamentet understryker att dessa avtal bör ha tillräcklig varaktighet och bör fastställa priset, betalningsfristerna och de övriga villkoren för tillhandahållandet av jordbruksprodukterna.

28.  Europaparlamentet konstaterar att jordbrukarna i de olika jordbrukssektorerna bör ha möjlighet att förhandla kollektivt om avtalsvillkor via producentorganisationer som är ungefär lika stora som de industri- eller distributionskoncerner som de förhandlar med.

29.  Europaparlamentet påpekar att potentialen hos integrerade leveranskedjeavtal med längre varaktighet, terminsavtal, avtal med fast marginal och möjligheten att binda priser som återspeglar produktionskostnaderna för en fastställd tidsperiod skulle kunna ge producenterna ett verktyg för att hantera volatilitetens effekter på deras marginaler.

30.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt att utnyttja nya instrument i avtalsförbindelser och att det också måste finnas system för medling i samband med avtalstvister.

31.  Europaparlamentet konstaterar att branschorganisationerna gynnar förtroendet och dialogen mellan olika aktörer (producenter, bearbetningsföretag och återförsäljare) och underlättar det mervärde som skapas genom gemensamma initiativ som hjälper jordbrukarna att förstå marknaderna och produktionen bättre, främjar god praxis och insyn på marknaderna, gör prognoser om produktionspotential, bidrar till en bättre utbudsstyrning och utarbetar standardavtal som är förenliga med unionslagstiftningen.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra branschorganisationer på europeisk nivå att gemensamt försvara producenterna inom de sektorer som är mest inriktade på gränsöverskridande marknader, såsom frukt- och grönsakssektorn.

33.  Europaparlamentet erkänner de ansträngningar som gjorts av de europeiska kooperativen för att sammanföra och underlätta för jordbrukarna att förbättra sin ställning i värdekedjan, och anser att det är nödvändigt att uppmuntra dem att spela en större roll i jordbrukssektorn, och således lindra konsekvenserna av en alltför stor marknadsvolatilitet.

Riskhanteringsverktyg

34.  Europaparlamentet rekommenderar att man ytterligare utvecklar verktygen för riskhantering på områdena för klimat, hälsa och ekonomi, och särskilt olika typer av riskförsäkring för jordbruksproduktion, verktyg för inkomststabilisering, mekanismer för individuella medel och gemensamma fonder i en marknadsinriktad gemensam jordbrukspolitik för att begränsa konsekvenserna av prisvolatilitet och uppmuntra till framåtblickande jordbruksdrift.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och att utveckla nya verktyg, som inte endast är rättvisa, effektiva och reaktiva utan även prismässigt överkomliga och tillgängliga för jordbrukare, för att förhindra och hantera risker i samband med prisvolatilitet och således lägga grunden för diskussionen om framtida reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken.

36.  Europaparlamentet betonar att sådana verktyg som kommer tillsammans med systemet med direktstöd måste förses med tillräckliga resurser för att göra jordbruket mer motståndskraftigt samtidigt som de minskar behovet av krishantering i efterhand.

37.  Europaparlamentet anser att sektoriellt förvaltade gemensamma fonder, som inrättats på initiativ av jordbrukarna, i viss utsträckning kan stabilisera jordbrukarnas inkomster när vinstmarginalerna på deras produkter varierar.

38.  Europaparlamentet anser vidare att dessa gemensamma fonder inte bör ersätta det stöd som unionen tillhandahåller och bör kombineras med nationellt stöd.

39.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att ta initiativ genom att erbjuda incitament till inrättandet av sådana fonder, samtidigt som den säkerställer att varje framtida riskhanteringssystem måste vara förenligt med, och vid behov komplettera, försäkringssystem som antagits på nationell nivå av medlemsstaterna.

40.  Europaparlamentet anser att prisvolatilitet också kan hanteras på nationell nivå, och uppmanar medlemsstaterna att beakta marknadsvolatiliteten i sina skatteregler genom att tillåta jordbrukarna att skapa mekanismer för individuella medel, vilka skulle kunna vara skattebefriade.

41.  Europaparlamentet anser att jordbrukarna hör till de ekonomiskt mest sårbara aktörerna på marknaden, i synnerhet de som har investerat i att utveckla sina jordbruksföretag.

42.  Europaparlamentet anser vidare att verktyg för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom effektivt stöd till kassaflödet eller system för buffertsparande, bör införas för att dynamiken i investeringarna inte ska störas.

43.  Europaparlamentet betonar att jordbruksföretagen endast har råd att förnya sig om investeringskostnaderna är låga och det finns en viss grad av tillgänglig likviditet. Parlamentet understryker i detta sammanhang att stabila inkomster är en förutsättning för att jordbrukare ska få lån.

44.  Europaparlamentet noterar att banksektorns roll och insatser har en mycket kraftig inverkan på producenterna, och att den ökande graden av skuldsatta jordbruk utgör en ytterligare börda för branschen i tider av volatilitet.

45.  Europaparlamentet betonar vikten av att jordbrukarna får bättre information om Europeiska investeringsbankens centrala roll i att stödja och utveckla landsbygdens ekonomi och hur de kan dra nytta av innovativa finansieringsinstrument.

46.  Europaparlamentet anser att jordbrukarna och jordbrukarorganisationerna bör ges bättre information om jordbruksföretagens modernisering, hållbarhet och konkurrenskraft, samtidigt som man även tillhandahåller utbildning i riskhantering, marknadsdata, marginaler och volatilitet.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i ett nära samarbete med de nationella myndigheterna och sammanslutningarna av jordbrukare anta en upplysningsplan om vilka riskhanteringsverktyg det finns inom den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken och i den samlade marknadsordningen.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att lägga större betoning på dessa aspekter i sina utbildnings- och yrkesutbildningsprogram på jordbruksområdet.

49.  Europaparlamentet konstaterar att ett av de bästa sätten att stabilisera marknaderna och minska prisvolatiliteten är att säkerställa en bättre balans mellan utbud och efterfrågan.

Organ för övervakning av jordbruksmarknader och jordbrukspriser

50.  Europaparlamentet anser att jordbruksmarknaderna måste vara transparenta, vilket framför allt kan åstadkommas genom att befintlig information om priser och kostnader offentliggörs snabbare och är lättillgänglig och användbar för samtliga intressenter i försörjningskedjan från produktion till distribution, vilket begränsar prisspekulation och prisvolatilitet.

51.  Europaparlamentet noterar dock att pristransparens i sig inte kommer att bidra till att förbättra jordbruksföretagens motståndskraft mot prisvolatilitet eller lösa strukturella problem i marknadsorganisationen, till exempel obalans mellan utbud och efterfrågan.

52.  Europaparlamentet uppmuntrar skapandet av en europeisk karta med information i realtid om tillgängligheten till jordbruksprodukter.

53.  Europaparlamentet välkomnar ett ökat införande av ytterligare verktyg för marknadsövervakning inom andra sektorer.

54.  Europaparlamentet betonar att kännedom om prisbildning och prisutveckling samt trender i utbud är viktigt för jordbrukarna när de förhandlar om avtal med alla andra intressenter.

55.  Europaparlamentet rekommenderar att man inrättar europeiska organ för prisövervakning i hela kedjan, från producentpriset till det slutliga försäljningspriset, för att ta fram kontinuerlig segmentsspecifik analys av jordbruksmarknaderna.

56.  Europaparlamentet rekommenderar att man involverar de ekonomiska intressenterna när man tillhandahåller aktuella och relevanta uppgifter om förändringar och kort- och långsiktiga prognoser en gång i månaden eller varannan månad, enligt de specifika behoven i den berörda sektorn.

57.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillhandahålla nödvändiga resurser för organen och göra det möjligt för dem att utfärda rekommendationer, och inte enbart övervaka störningar.

Verktyg för förebyggande och hantering av kriser

58.  Europaparlamentet konstaterar att de traditionella krishanteringsverktygen i den gemensamma jordbrukspolitiken (offentlig intervention och privat lagring) inte är tillräckligt effektiva i en globaliserad ekonomi.

59.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att utveckla kombinerbara och/eller kompletterande instrument i den offentliga och privata sektorn, tillsammans med en skräddarsydd, bindande mekanism för tidig varning för att säkerställa korrekt fungerande marknader och bekämpa marknadskriser.

60.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör använda alla verktyg som den redan förfogar över inom ramen för den samlade marknadsordningen för att bekämpa kriser.

61.  Europaparlamentet beklagar att krisreserven har använts i så liten utsträckning, vilket främst beror på budgetregler, särskilt regeln om budgetens ettårighet, och på kommissionens befogenhet att fatta beslut om användningen av medel ur reserven.

62.  Europaparlamentet efterlyser därför att krisreserven ska upprättas utanför EU-budgeten och att den ska tjäna som en källa till finansiering av krishanteringsverktyg.

63.  Europaparlamentet betraktar konjunkturdämpande åtgärder i kombination med riskhanteringsverktyg som verktyg för förebyggande och hantering av kriser, genom vilka EU kan ingripa på jordbruksmarknaderna i samband med kriser på grund av ”force majeure” för att undvika betydande prissänkningar.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av hur man kan utveckla mekanismer för att förebygga och bekämpa kriser på grund av prisvolatilitet genom användning av konjunkturdämpande stöd, och att tillhandahålla en större flexibilitet i de årliga budgetarna inom de gränser som den fleråriga finansieringsramen sätter, för att beakta de konjunkturdämpande stöden.

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


MOTIVERING

De europeiska jordbrukarna utsätts i allt högre grad för risker

Jordbruksverksamheten är beroende av biologiska processer. Den är sålunda i hög grad beroende av klimatförhållanden och av växt- och djursjukdomar(1). Dessa är naturliga faktorer som ligger utanför jordbrukarnas kontroll. Jordbruksföretagens resultatutveckling är därför mycket osäkrare än resultatutvecklingen för företag som är verksamma inom andra ekonomiska sektorer. De osäkra inkomsterna medför minskade investeringar och innovationer och kan äventyra företagens ekonomiska hållbarhet. Dessutom innebär svängningarna inom jordbruksproduktionen att jordbruksmarknaderna har en inneboende tendens att vara volatila. Det är allmänt erkänt att en alltför hög grad av volatilitet varken gynnar producenterna (eftersom den förvränger marknadssignalerna och gör inkomster osäkra) eller konsumenterna (eftersom den försämrar deras möjligheter att välja livsmedel).

Volatiliteten är ett komplext fenomen, med mångskiftande och ibland omstridda orsaker. Efter den kraftiga höjningen av priserna på jordbruksprodukter på den globala marknaden mellan 2007 och 2008, och efter den starka volatilitet som följde därpå, har detta fenomen stått överst på den internationella politiska agendan(2), särskilt på grund av dess eventuella inverkan på den globala livsmedelsförsörjningen(3). År 2011 godkändes i G20 en handlingsplan i fråga om livsmedelsprisers volatilitet och jordbruket, utifrån vilken ett system för information om jordbruksmarknaden inrättades, som syftar till att öka transparensen på jordbruksproduktsmarknaden(4).

Sannolikt kommer vi under de närmaste åren att känna av en ännu större osäkerhet på marknaderna, liksom även av större ekonomiska och klimatrelaterade risker. Den tilltagande globaliseringen i handeln med jordbruksprodukter medför hälsorisker (sjukdomsspridning) och risk för exogena chocker i fråga om tillgång och efterfrågan, som är kopplade till EU:s externa politik när det gäller handelspolitiken, diplomatin eller utvecklingssamarbetet.

Därför har förnyad uppmärksamhet ägnats åt verktyg för riskhantering inom jordbruket. Det växande intresset för sådana verktyg uttrycker sig i det ökade utnyttjandet av dessa verktyg i jordbrukspolitiken, särskilt inom ramen för dokumentet Farm Bill 2014 (Förenta staternas jordbrukspolitik), och i den nya gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2014–2020.

Den gemensamma jordbrukspolitiken och volatiliteten

Ursprungligen kännetecknades den gemensamma jordbrukspolitiken av en stark marknadsreglering. Det ursprungliga systemet utgick från garantipriser. Med dessa priser kunde jordbrukarna i händelse av en kris vara säkra på att få ett minimipris för sina produkter.

Under årens lopp har den gemensamma jordbrukspolitiken genomgått flera på varandra följande omgångar med stora reformer, som avsevärt har förändrat dess funktion.

Den första omgången (inbegripet reformerna McSharry från 1992 och Agenda 2000) ersatte prisgarantierna med direktstöd kopplat till produktionen såsom det viktigaste instrumentet för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Den andra omgången inbegrep reformen Fischler från 2003, som inledde processen med frikoppling av direktstödet (systemet med samlat gårdsstöd). Den så kallade ”hälsokontrollen” från 2009 fortsatte denna process och ledde till vissa justeringar av den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt när det gäller de ökade pris- och kostnadssvängningarna för jordbruket. Genom den infördes för första gången en uppsättning åtgärder som syftar till att hantera riskerna inom ramen för den första pelaren (försäkringar och gemensamma fonder för skador på skördar, ogynnsamma väderförhållanden och djursjukdomar – artikel 68 i förordning (EG) nr 73/2009).

Den tredje omgången inleddes genom 2013 års reform, som fastställde den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2014–2020. Den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken har behållit sin struktur med två pelare. En ny systemarkitektur för direktstöd infördes (mer inriktad, mer rättvis och mer miljövänlig), skyddsnätet inom den samlade marknadsordningen förnyades och politiken för landsbygdsutvecklingen sågs över.

Dessa reformer har gradvis gjort den gemensamma jordbrukspolitiken mer marknadsinriktad. Det är i detta sammanhang som man för första gången övervägde riskhanteringsverktygens eventuella roll när det handlar om att avvärja prissvängningar och stabilisera inkomsterna.

Verktyg för riskhantering i dagens gemensamma jordbrukspolitik

Den förnyade gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 erbjuder en ny uppsättning åtgärder för riskhantering, inom ramen för den andra pelaren (landsbygdsutveckling)(5). Genom olika verktyg (försäkringar och gemensamma fonder – artikel 36 i förordning (EU) nr 1305/2013) förfogar medlemsstaterna över ett flertal olika åtgärder när det gäller att hantera produktionsrisker, marknadsrisker och för stabilisering av inkomster. Medlemsstaterna väljer själva om de införlivar eller låter bli att införliva dem i sina program för landsbygdsutveckling (nationella eller regionala). Artiklarna 37–39 behandlar skörde-, djur- och växtförsäkringar, gemensamma fonder och ett nytt verktyg för inkomststabilisering (i form av ekonomiska bidrag till gemensamma fonder).

Stödet enligt artiklarna 37 (försäkringar) och 38 (gemensamma fonder) får endast beviljas för att täcka förluster som orsakats av allvarliga klimathändelser, en djur- eller växtsjukdom, ett angrepp av skadegörare, en miljöolycka eller en åtgärd som antagits i enlighet med direktiv 2000/29/EG mot införsel av skadegörare. De inkomststabiliserande verktygen (artikel 39) utgör den gemensamma jordbrukspolitikens första åtgärd i fråga om inkomstsäkring, i likhet med det tillvägagångssätt som valts för den amerikanska jordbrukspolitiken. Stödet får endast beviljas i de fall där inkomstminskningen överskrider 30 % av den enskilde jordbrukarens medelårsinkomst under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas.

Det bör noteras att offentliga medel inte får bidra till det grundläggande kapitalet i de gemensamma fonderna. Återförsäkring av försäkringar eller av gemensamma fonder kan inte heller komma i fråga för landsbygdsutvecklingsfonder.

Åtgärder för riskhantering som medlemsstaterna har genomfört

Eftersom de nya åtgärderna för riskhantering finns i andra pelaren är de frivilliga för medlemsstaterna. De första riskhanteringsåtgärderna som infördes genom ”hälsokontrollen” hade begränsad framgång, endast få medlemsstater använde dessa nya verktyg under perioden 2007–2013.

När det gäller den nuvarande gemensamma jordbrukspolitikens verktyg, visar de senaste uppgifterna som gjorts tillgängliga att de har använts att tolv medlemsstater (nio på nationell nivå, tre på regional nivå). Sammanlagt har 2,7 miljarder euro i offentliga utgifter anvisats (därav 1,7 miljarder ur fonder för landsbygdsutveckling).

Även om dessa utgifter har ökat i förhållande till stöden för den tidigare gemensamma jordbrukspolitiken, utgör de inte mer än 0,4 procent av den gemensamma jordbrukspolitikens utgifter (och mindre än 2 procent av utgifterna inom den andra pelaren).

Föredragandens ståndpunkt

Föredraganden bedömer att verktygen för riskhantering i den andra pelaren av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken uppenbarligen inte lämpar sig för att begränsa konsekvenserna av prissvängningarna för jordbrukarnas inkomster.

Föredraganden bedömer att prissvängningarna på jordbruksprodukterna är en av huvudorsakerna till den dramatiska situation som ett stort antal europeiska jordbrukare för närvarande befinner sig i. Föredraganden anser att det är Europeiska unionens roll att hitta en lösning på detta problem, t.ex. genom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Föredraganden har för avsikt att utarbeta ett dokument som är förståeligt för jordbrukare överlag, som kan komma med idéer och tankar för nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. I detta hänseende har föredraganden valt en pragmatisk syn och föreslår en text som är kort, klar och tydlig med tre centrala idéer:

•  stärkt branschorganisation sektorsvis och ett stärkt avtalssystem,

•  tryggande av jordbrukarnas inkomster genom införande av verktyg för riskhantering anpassade för prisvolatilitet,

•  större transparens på marknaderna genom prisövervakning.

För att ge en tydlig signal inte bara till kommissionen och rådet, men även till medborgarna överlag och i synnerhet jordbrukarna, är föredraganden övertygad om att man bör inta en pragmatisk hållning, och begränsa sig till ett enda mål: verktyg för att avvärja prisvolatilitet.

Föredragandens avsikt är i själva verket att så långt som möjligt förhindra att volatiliteten överskuggas av de många andra frågorna som påverkar jordbruksmarknaderna. För att göra det slutliga budskapet som parlamentet går ut med så effektivt och tydligt som möjligt har föredraganden valt att strikt hålla sig till det centrala temat i betänkandet.

Föredraganden föreslår sålunda inga krishanteringsåtgärder, eftersom det är en separat fråga som kan behandlas i samband med parlamentets övriga arbete. Föredraganden har även valt att inte ta i beaktande konjunkturbetingade stöd, som kan ses som krishanteringsåtgärder.

Föredraganden anser även att prissättning och fastställande av prisnivå är en separat fråga, och har därför valt att inte behandla frågan om den nedåtgående trenden i priserna på jordbruksmarknaderna.

(1)

Climate Change Fifth Assessment Report, GIEC 2014.

(2)

How to tackle price and income volatility for farmers? An overview of international agricultural policies and instruments (Farm Europe, 2016).

(3)

The 2024 prospects for EU agricultural markets: drivers and uncertainties (Haniotis, 2014).

(4)

G20-gruppens ministerförklaring 2011.

(5)

Artiklarna 37, 38, 39, 40 och 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005.


YTTRANDE från budgetutskottet (7.9.2016)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över GJP-verktyg för att minska prisvolatiliteten på jordbruksmarknader

(2016/2034(INI))

Föredragande av yttrande: Nedzhmi Ali

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Den senaste tidens fall av extrem prisvolatilitet på den globala jordbruksmarknaden förebådar ökande och oftare förekommande hot mot världens livsmedelstrygghet och en ökad sårbarhet på marknaderna, undergräver investeringar och modernisering, och avskräcker nya aktörer och generationsskifte inom jordbrukssektorn.

B.  Hög pris- och inkomstvolatilitet för jordbrukare är kopplad till de grundläggande marknadsprinciperna om utbud och efterfrågan, där verkningarna har märkts sedan 1990-talet, till följd av att jordbruket har närmat sig marknaderna både p.g.a. avregleringen av gemensamma organisationer av marknader inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och det ökade tillträdet till de internationella marknaderna som ett resultat av unionens handelspolitik. Denna höga instabilitet vad gäller priser och inkomster kan dock intensifieras genom andra makroekonomiska variabler, den vidare politiska och lagstiftande miljön, geopolitik och embargon samt spekulationer på jordbruksprodukter som, när de säljs som ekonomiska tillgångar, är exponerade för chocker på relaterade varumarknader (såsom energi- och metallmarknaderna).

C.  Prisvolatiliteten gör det svårare för jordbrukarna att förutse sina inkomster och skapar oro hos de europeiska jordbrukare, som fortfarande har höga utgifter.

D.  Den ökade sårbarheten framkallas av en ökning av extrema väderhändelser och klimatförändringarnas påverkan på jordbruksproduktionsnivåerna, likväl som av strukturella faktorer såsom priserna på energi och gödselmedel, växelkurser och räntesatser. Jordbrukarna bör uppmanas att bättre kontrollera användningen av insatsvaror i företagen, eftersom de är dyra och kan ha konsekvenser för miljön.

E.  Det ryska embargot och den förödande torkan 2015 har inneburit enorma förluster för mjölkproducenterna.

F.  En stor del av jordbruksföretagen belastas av höga böter för överskridande av mjölkkvoterna under regleringsåret 2014/2015.

G.  Grisköttsproducenterna berörs sedan flera månader av låga inköpspriser som en följd av det ryska embargot och framför allt på grund av den afrikanska svinpesten.

1.  Europaparlamentet betonar att EU både är världens största importör och exportör av jordbruksbaserade livsmedel, men att möjligheterna att använda GJP:s program för landsbygdsutveckling för att bidra till försäkringar, gemensamma fonder samt program för inkomststabilisering för jordbrukare inte har varit särskilt framgångsrika.

2.  Europaparlamentet noterar att direktstöd fortsätter att ge en viss grad av finansiell stabilitet för jordbrukare, särskilt under utdragna perioder med låga priser. Parlamentet anser att direktstöden har visat sig ge mer valuta för pengarna än den tidigare praxisen med direkta marknadsinventioner. Parlamentet understryker vidare att direktstödet efter 2020 bör förbli ett instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken för stöd och stabilisering av jordbruksinkomster, kompensation för kostnader knutna till uppfyllandet av höga EU-standarder (vad gäller produktionsmetoder, i synnerhet miljökrav) samt bevarande av jordbruksproduktionen i de minst gynnade jordbruksområdena. Därför bör direktstödet trygga jordbrukets ekonomiska stabilitet samt livsmedelstrygghet och miljösäkerhet. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att utjämningen av direktstödet är nödvändig för att säkerställa lika konkurrensvillkor på EU:s inre marknad och för ett hållbart utnyttjande.

3.  Europaparlamentet efterlyser bättre synergier mellan GJP och EU:s andra politiska områden, i synnerhet vad gäller energi, vattenförsörjning, markanvändning, biologisk mångfald och ekosystem, samt utvecklingen av avlägsna områden och bergstrakter.

4.  Europaparlamentet efterlyser en ökad transparens på jordbruksmarknaden så att prisuppgifterna ska vara tillgängliga för alla berörda, inklusive konsumenter. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att bedöma möjligheterna att införa ett transparent system för övervakning av prisutvecklingen för jordbruksprodukter från produktion till distribution,

5.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska ha ett nära samarbete med nationella myndigheter och sammanslutningar av jordbrukare för att skapa ett system för att säkerställa jordbrukarnas inkomster genom större medvetenhet, förståelse och ett mer omfattande utnyttjande av riskhanteringsverktyg, t.ex. försäkringar och gemensamma fonder, som används vid sidan av verktyg för att hantera och förebygga kriser, och därigenom ger en ny inriktning för de ansträngningar som hittills har gjorts inom reformen av GJP för 2014–2020. Parlamentet anser att alla framtida riskhanteringssystem måste överensstämma med, och vid behov komplettera, försäkringssystem som antagits på nationell nivå av medlemsstaterna, för att inte äventyra allt som hittills uppnåtts.

6.  Europaparlamentet anser att kampen mot en alltför stor prisvolatilitet kräver nya lösningar som syftar till att förbättra marknadens funktion och bygger på utnyttjandet av en uppsättning kombinerbara och/eller kompletterande instrument i den offentliga och privata sektorn. Parlamentet konstaterar att som de mycket allvarliga jordbrukskriser som vi genomgår har visat är det absolut nödvändigt att i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken införa nya mekanismer för att förebygga kriser och förändra marknaderna, som är anpassade till specifika produktionsförhållanden, som är flexibla, effektiva och snabbt genomförbara, och som kan tas i bruk vid behov, i syfte att avhjälpa större marknadsstörningar.

7.  Europaparlamentet vill att man överväger att använda medel från den allmänna budgeten (eller den s.k. krisreserven) för att finansiera dessa och andra åtgärder av kommissionen i syfte att förbättra situationen på jordbruksmarknaderna.

8.  Europaparlamentet efterlyser en europeisk karta med information i realtid om de jordbruksprodukter som finns tillgängliga på marknaden, från produktion till distribution.

9.  Europaparlamentet anser det önskvärt att man skapar ett obligatoriskt system för försiktighetssparande för jordbruksföretag för att ersätta den nuvarande EU-reserven för kriser, som ska täcka alla slags kriser, delvis genom direktstöd, för att under goda år sätta undan en viss mängd som kan användas i svåra tider.

10.  Europaparlamentet betonar att utjämningen av direktstödet mellan medlemsstaterna är nödvändig för att säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor på unionens inre marknad och ett hållbart utnyttjande av jordbruksresurserna på EU-nivå.

11.  Europaparlamentet anser att humanitära livsmedelsstöd kan säkerställa ett ändamålsenligt säkerhetsnät för producenterna.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att övervaka den betydande prisvolatiliteten på jordbruksprodukter särskilt genom att inrätta europeiska organ för prisövervakning för enskilda sektorer, genom att förbättra det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriser och genom att bekämpa spekulationer mot jordbruksprodukter. Parlamentet anser att aktuell marknadsinformation kan öka jordbrukarnas förmåga att reagera på marknadsvolatilitet och planera i enlighet med detta.

13.  Europaparlamentet begär att mekanismerna för stöd till jordbruksinkomster ska stärkas och snabbare sättas in i de områden som har drabbats av stora naturkatastrofer.

14.  Europaparlamentet anser att finansiering från programmet för landsbygdsutveckling bör inriktas på att säkerställa att jordbrukarna får den utbildning som krävs för att kunna utnyttja riskhanteringsverktyg på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet anser att detta skulle kunna göra det lättare för jordbrukare att förutse och hantera prisvolatilitet.

15.  Europaparlamentet efterlyser konkreta verktyg för att minska de negativa sociala återverkningarna av prisvolatilitet för europeiska jordbrukare.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera och utvärdera risksäkringsfunktionerna på de europeiska derivatmarknaderna för jordbruksråvaror, och den relaterade infrastrukturen på de fysiska jordbruksmarknaderna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

31.8.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

31

5

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Jean Arthuis, Lefteris Christoforou, Jean-Paul Denanot, Gérard Deprez, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Jens Geier, Esteban González Pons, Iris Hoffmann, Monika Hohlmeier, Bernd Kölmel, Zbigniew Kuźmiuk, Vladimír Maňka, Ernest Maragall, Clare Moody, Siegfried Mureşan, Victor Negrescu, Jan Olbrycht, Urmas Paet, Paul Rübig, Petri Sarvamaa, Patricija Šulin, Eleftherios Synadinos, Paul Tang, Isabelle Thomas, Monika Vana, Daniele Viotti, Marco Zanni, Auke Zijlstra

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Xabier Benito Ziluaga, Giovanni La Via, Stanisław Ożóg, Pavel Poc, Ivan Štefanec, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

David Coburn, Estefanía Torres Martínez


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

8.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

29

11

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, Richard Ashworth, José Bové, Daniel Buda, Nicola Caputo, Matt Carthy, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Diane Dodds, Herbert Dorfmann, Edouard Ferrand, Luke Ming Flanagan, Beata Gosiewska, Martin Häusling, Anja Hazekamp, Esther Herranz García, Jan Huitema, Peter Jahr, Elisabeth Köstinger, Urszula Krupa, Zbigniew Kuźmiuk, Philippe Loiseau, Florent Marcellesi, Mairead McGuinness, Nuno Melo, Giulia Moi, Ulrike Müller, Maria Noichl, Marijana Petir, Bronis Ropė, Jasenko Selimovic, Maria Lidia Senra Rodríguez, Czesław Adam Siekierski, Tibor Szanyi, Marc Tarabella, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Angélique Delahaye, Jean-Paul Denanot, Jørn Dohrmann, Ivan Jakovčić, Norbert Lins, Gabriel Mato, Stanislav Polčák, Annie Schreijer-Pierik, Vladimir Urutchev

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy