Förfarande : 2016/2045(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0341/2016

Ingivna texter :

A8-0341/2016

Debatter :

PV 30/11/2016 - 16
CRE 30/11/2016 - 16

Omröstningar :

PV 01/12/2016 - 6.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0464

BETÄNKANDE     
PDF 393kWORD 69k
17.11.2016
PE 582.284v02-00 A8-0341/2016

om Europeiska unionens solidaritetsfond: en utvärdering

(2016/2045(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Salvatore Cicu

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från budgetutskottet
 YTTRANDE från budgetkontrollutskottet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om Europeiska unionens solidaritetsfond: en utvärdering

(2016/2045(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 175 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 om Europeiska unionens solidaritetsfond: genomförande och tillämpning(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 661/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(3),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (COM(2013)0522)(4),

–  med beaktande av kommissionens rapport Europeiska unionens solidaritetsfond 2014 – Årsrapport 2014 (COM(2015)0502),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 september om översvämningskatastrofen i Centraleuropa(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om naturkatastrofer (bränder och översvämningar) i Europa denna sommar(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond (COM(2011)0613),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 28 november 2013 över Europeiska unionens solidaritetsfond(7),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(8),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet (A8-0341/2016), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionens solidaritetsfond inrättades i enlighet med förordning 2012/2002 som svar på de allvarliga översvämningarna i Centraleuropa under sommaren 2012, och syftet med detta värdefulla instrument var att göra det möjligt för EU att reagera på svåra naturkatastrofer och på regionala katastrofer, både i EU och i länder som inlett anslutningsförhandlingar, och att visa solidaritet med stödberättigade regioner och stater. Fonden stöder enbart nöd- och återställandeinsatser som genomförs av offentliga myndigheter efter naturkatastrofer och som har direkta återverkningar på människors liv, miljön eller ekonomin i en viss drabbad region (även om det bör nämnas att kommissionen 2005 lade fram ett förslag som syftade till att utvidga det ursprungliga tillämpningsområdet ytterligare).

B.  Solidaritetsfonden har sedan den inrättats varit till mycket stor nytta eftersom den sammanlagt mobiliserat 3,8 miljarder euro i samband med över 70 katastrofer i 24 stödberättigade medlemsstater och anslutningsländer, och den har använts som svar på ett brett spektrum av förödande naturkatastrofer, såsom jordbävningar, översvämningar, skogsbränder, jordskalv, stormar och, mer nyligen, torka. Fonden utgör alltjämt en av EU:s främsta symboler för solidaritet i svåra tider.

C.  En viktig reform gjordes av instrumentet 2014 för att man skulle kunna: förbättra och förenkla förfarandena och säkerställa en snabbare reaktion inom sex veckor från tillämpningen; fastställa tillämpningsområdet på nytt; upprätta tydliga kriterier för en regional katastrof; stärka strategierna för katastrofförebyggande och riskhantering och därmed öka nödfinansieringens ändamålsenlighet i överensstämmelse med de många önskemål som under årens lopp har framförts av parlamentet och av de lokala och regionala myndigheterna. En ny översyn av fonden planeras i det förslag till samlingsförordning(9) som kommissionen lade fram den 14 september 2016 i syfte att förbättra nödfinansieringens tillgänglighet och ändamålsenlighet.

D.  Parlamentet har gett kraftfullt stöd åt de föreslagna ändringarna, varav de flesta var önskemål som redan tidigare framförts i parlamentets resolutioner.

E.  Ansökningar som mottagits före juni 2014 (då den ändrade förordningen trädde i kraft) bedömdes enligt bestämmelserna i den ursprungliga förordningen, medan de ansökningar som inkommit sedan dess har bedömts utifrån den ändrade förordningen.

F.  Investeringar i förebyggande av naturkatastrofer är av mycket stor betydelse som svar på klimatförändringarna. Betydande EU-medel har anslagits till investeringar i förebyggande av naturkatastrofer och i riskhanteringsstrategier, i synnerhet inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna).

G.  I undantagsfall kan man, om medlen inte räcker till under ett visst år, använda efterföljande års medel, med hänsyn tagen till det årliga budgettaket för fonden både för det år då katastrofen inträffade och för efterföljande år.

1.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska solidaritetsfonden, sedan den inrättades 2002, har varit en viktig stödresurs för lokala och regionala myndigheter såtillvida att den lindrat konsekvenserna av naturkatastrofer i Europa – vare sig det gällt översvämningar, jordbävningar eller skogsbränder – och visat EU:s solidaritet med de drabbade områdena. Parlamentet betonar att allmänheten betraktar solidaritetsfonden som ett av de mest konkreta och påtagliga uttryck för det stöd som EU kan ge till lokalsamhällena.

2.  Europaparlamentet poängterar att naturkatastroferna i EU har ökat kraftigt till antalet sedan solidaritetsfonden inrättades, och även blivit allvarligare och mer intensiva, som en konsekvens av klimatförändringarna. Parlamentet insisterar därför på fondens mervärde som ett stabilt och smidigt instrument för att visa solidaritet och säkerställa snabb konkret hjälp till medborgare som drabbats av större naturkatastrofer.

3.  Europaparlamentet påminner om att solidaritetsfonden är ett instrument som finansieras utanför Europeiska unionens budget, med ett maximalt anslag på 500 miljoner euro (i 2011 års priser), och påpekar att man, trots inbyggd flexibilitet (överföring N+1), varje år riskerar att väsentliga belopp förblir outnyttjade. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att det årliga ekonomiska anslag som fastställs i förslaget till samlingsförordning delvis har integrerats i budgeten, i syfte att påskynda mobiliseringsförfarandet och skapa en tidigare och mer ändamålsenlig insats för katastrofdrabbade medborgare.

4.  Europaparlamentet påpekar att användningen av det årliga tröskelvärdet visar att den årliga anslagsnivån, efter den nya programperioden inom ramen för den fleråriga budgetramen, är tillräcklig.

5.  Europaparlamentet betonar betydelsen av översynen 2014, då man lyckades övervinna blockeringen i rådet och äntligen tillmötesgick parlamentets upprepade önskemål om förbättringar av hjälpens reaktionsförmåga och ändamålsenlighet, i syfte att säkerställa en snabb och tydlig insats för medborgare som drabbats av naturkatastrofer. Parlamentet välkomnar dessutom det färska förslaget till samlingsförordning, där det införs nya bestämmelser avseende förenkling och smidigare mobilisering av medel.

6.  Europaparlamentet framhåller de viktigaste inslagen i reformen, nämligen: att en förhandsbetalning med upp till tio procent av det planerade stödbeloppet på begäran kan ställas till förfogande en kort tid efter det att en ansökan om att få ekonomisk hjälp från fonden inkommit till kommissionen (maximalt stödbelopp är 30 miljoner euro); att stöd kan utbetalas för kostnader med anknytning till förberedelse och genomförande av nöd- och återställandeinsatser (ett viktigt krav från parlamentet); att de stödberättigade staterna får längre tid på sig för att lämna in sina stödansökningar (12 veckor efter det att de första skadorna registrerats) och för att genomföra projektet (18 månader); att det införs en tidsfrist på sex veckor för kommissionens svar på stödansökningarna; att det införs nya bestämmelser om förebyggande av naturkatastrofer; att förfarandena förbättras när det gäller en sund ekonomisk förvaltning.

7.  Trots möjligheten att få förhandsbetalning snabbare än genom det normala förfarandet betonar Europaparlamentet att stödmottagarna ändå blir lidande genom att det tar så lång tid från ansökningstillfället till dess att hela det slutliga stödbeloppet har utbetalats. Parlamentet framhåller i detta sammanhang hur viktigt det är att lämna in ansökan så snart som möjligt efter en katastrof, och betonar att det behövs ytterligare förbättringar under bedömningsfasen och under efterföljande faser, för att underlätta genomförandet av betalningar. De nyligen föreslagna samlingsbestämmelserna om solidaritetsfonden kan bidra till en snabbare mobilisering, så att de verkliga behoven på plats kan tillgodoses. Parlamentet betonar även att medlemsstaterna måste se över sina egna administrativa förfaranden i syfte att skynda på mobiliseringen av bistånd till drabbade regioner och stater. Med sikte på att åstadkomma möjliga förbättringar i en framtida reform föreslår parlamentet dessutom att det införs en begäran om obligatoriska uppdaterade nationella planer för katastrofhantering samt ett krav på tillhandahållande av information om utarbetandet av avtal om kontrakt i nödsituationer.

8.  Europaparlamentet uppmanar även medlemsstaterna att förbättra kommunikationen och samarbetet med lokala och regionala myndigheter, både när de bedömer de skador för vilka finansiellt stöd från solidaritetsfonden begärs och när de förbereder ansökningar samt när de genomför projekt för att undanröja konsekvenserna av naturkatastrofer för att därigenom se till att unionens stöd är ändamålsenligt på plats och att hållbara lösningar främjas. Parlamentet anser dessutom att den breda allmänheten bör informeras om stödet från solidaritetsfonden. De berörda myndigheterna uppmanas att förbättra kommunikationen och tillhandahålla uppgifter som solidaritetsfondens stöd utan att öka på de administrativa bördorna.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att förfarandena för offentlig upphandling iakttas av medlemsstaterna när det gäller hanteringen av naturkatastrofer, i syfte att fastställa och sprida bästa praxis och erfarenheter med avseende på kontrakt i nödsituationer.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förtydligande av reglerna om att regionala naturkatastrofer kan få stöd, men påpekar ändå att den slutliga överenskommelsen mellan parlamentet och rådet i enlighet med kommissionens förslag lät tröskeln för stödmöjlighet ligga kvar på 1,5 procent av regionens BNP, trots att parlamentet försökte få ner detta tröskelvärde till 1 procent. Parlamentet noterar att hänsyn tagits till de yttersta randområdenas sårbarhet, eftersom tröskelvärdet har sänkts till 1 procent.

11.  Europaparlamentet erkänner att solidaritetsfonden tillhandahåller stöd för skador som inte täcks av någon försäkring, och att den inte kompenserar privata förluster. Parlamentet betonar att långsiktiga insatser, såsom hållbar återuppbyggnad eller verksamhet för ekonomisk utveckling och förebyggande åtgärder, kan finansieras genom andra EU-instrument, framför allt inom ramen för ESI-fonder.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att optimera användningen av befintliga EU-medel, i synnerhet de fem ESI-fonderna, till investeringar för att förebygga att naturkatastrofer inträffar, och framhåller vikten av att utveckla synergier mellan unionens olika fonder och politikområden, för att motverka naturkatastrofernas effekter, och, i de fall då solidaritetsfonden är aktiverad, för att säkerställa återuppbyggnadsprojektens stabilitet och långsiktigt hållbara utveckling. Parlamentet begär i detta syfte att den berörda medlemsstaten, när solidaritetsfonden utnyttjas, formellt åtar sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga katastrofer och återuppbygga de drabbade områdena på ett hållbart sätt. Om synergier aktiveras begär parlamentet att förfarandet för användning av sådana kombinerade fonder förenklas så långt det är möjligt rent administrativt.

13.  Europaparlamentet betonar därför att det krävs ökade insatser för att investera i begränsningar av och anpassningar till klimatförändringarna, och att man måste ta hänsyn till förebyggande åtgärder när man stöder återuppbyggande samt återplantering av skog inom ramen för solidaritetsfonden. Parlamentet anser att förebyggande bör bli en övergripande uppgift och föreslår att förebyggande åtgärder till följd av den ekosystembaserade strategin vidtas när konsekvenserna av katastrofer lindras inom ramen med hjälp av solidaritetsfonden. Dessutom uppmanas medlemsstaterna att upprätta strategier för förebyggande av risker och riskhantering, med tanke på att många av dagens naturkatastrofer är direkta konsekvenser av mänsklig verksamhet.

14.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att säkerställa största möjliga öppenhet vid tilldelning, förvaltning och genomförande av medel från solidaritetsfonden. Parlamentet anser det viktigt att fastställa huruvida stöd från solidaritetsfonden har använts i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning, för att fastställa, utveckla och dela bästa praxis och erfarenheter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att förstärka öppenheten och säkra allmänhetens tillgång till information under hela den process då hjälpinsatserna mobiliseras, från och med inlämnandet av en ansökan och ända tills projektet är avslutat. Parlamentet efterlyser också en särskild rapport av Europeiska revisionsrätten om hur solidaritetsfonden fungerar, inte minst med tanke på att den senaste tillgängliga rapporten är från tiden före 2014 års översyn av förordningen om solidaritetsfonden.

15.  Europaparlamentet konstaterar att 13 nya ansökningar togs emot 2014, och fäster uppmärksamheten på att detta år var speciellt, eftersom sex av dessa ansökningar bedömdes enligt bestämmelserna i den ursprungliga förordningen, medan de återstående sju ansökningar som kom in senare bedömdes utifrån de nya bestämmelserna.

16.  Europaparlamentet påminner om att två ansökningar avslogs 2014 enligt den tidigare förordningen om solidaritetsfonden, eftersom katastroferna inte ansågs vara ”ovanligt allvarliga” i den betydelse som avsågs i den ursprungliga förordningen, även om de orsakade allvarliga skador med direkta återverkningar på respektive regions ekonomiska och sociala utveckling. Parlamentet välkomnar därför de förtydliganden som gjorts i detta hänseende i den ändrade förordningen om solidaritetsfonden. Parlamentet föreslår emellertid, när det gäller kommande reformer och med hänsyn till möjligheten att omdefiniera regionala naturkatastrofer, att man ska tillåta att en enda ansökan inlämnas gemensamt av flera stödberättigade stater som drabbats av en gränsöverskridande naturkatastrof med samma ursprung och vid samma tidpunkt, och att indirekt skada ska beaktas i bedömningen av ansökningarna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med sikte på kommande reformer ta hänsyn till möjligheten att höja tröskeln för förhandsbetalningar från 10 % till 15 % och att förkorta tidsfristerna för behandlingen av ansökningar från sex till fyra veckor. Vidare uppmanas kommissionen att överväga möjligheten att fastställa tröskelvärdet för regionala naturkatastrofer till 1 % av regionens BNP och att vid bedömningen av ansökningarna ta hänsyn till den socioekonomiska utvecklingen i de drabbade regionerna.

18.  Europaparlamentet påpekar att man behöver fundera på om man kan använda nya indikatorer som går längre än BNP, däribland indexet över mänsklig utveckling och det regionala indexet över social utveckling.

19.  Europaparlamentet välkomnar att de sju ansökningar om stöd som inkom inom ramen för de reviderade bestämmelserna godkändes av kommissionen, däribland fyra ansökningar som godkändes i slutet av 2014 men för vilka anslag måste föras över till 2015, vilket framgår av solidaritetsfondens årsrapport för 2015. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att 2015 var det första hela år då de reviderade bestämmelserna genomfördes. Analysen visar att de rättsliga förtydliganden som infördes i och med reformen säkerställde att ansökningarna godkändes, vilket inte var fallet med de gamla bestämmelserna, i enlighet med vilka ungefär två tredjedelar av ansökningarna om regional katastrofhjälp bedömdes vara oberättigade.

20.  Europaparlamentet beklagar djupt att förfarandena för bedömning av genomföranderapporter och avslutande rapporter tog så lång tid under den gamla förordningen, och hoppas att den ändrade förordningen ska medföra att ärendebehandlingen görs på ett mer effektivt och insynsvänligt sätt, samtidigt som unionens ekonomiska intressen garanteras skydd.

21.  Europaparlamentet betonar också att artikel 11 i den ändrade förordningen ger kommissionen och revisionsrätten befogenhet att utföra revision och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att vid behov göra utredningar.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att före utgången av den nuvarande fleråriga budgetramen utvärdera hur solidaritetsfonden fungerar.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna samt till de regionala myndigheterna.

(1)

EGT C 311, 14.11.2002, s. 3.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2013)0003.

(3)

EUT C 189, 27.6.2014, s. 143.

(4)

EUT C 170, 5.6.2014, s. 45.

(5)

EUT C 272E, 13.11.2003, p. 471.

(6)

EUT C 193E, 17.8.2006, s. 322.

(7)

EUT C 114, 15.4.2014, s. 48.

(8)

EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(9)

COM(2016)0605, 2016/0282(COD), Bryssel, 14.9.2016.


MOTIVERING

Det var efter de tragiska översvämningarna 2002 som Europeiska unionen inrättade sin solidaritetsfond (rådets förordning (EG) nr 2012/2002). Europeiska unionens solidaritetsfond är ett konkret resultat av unionens solidaritet med länder som drabbats av stora naturkatastrofer. Solidaritetsfonden riktar sig inte bara till medlemsstaterna utan även till kandidatländerna. Den ursprungliga förordningen ändrades 2014 för att bättre svara till stödmottagarnas behov, snabbare kunna möta de drabbade ländernas anspråk och för att torka skulle inbegripas i förteckningen över vilka katastrofer som omfattas (förordning (EU) nr 661/2014).

Solidaritetsfonden kan användas för att hjälpa medlemsstaterna om de totala direkta skadorna som orsakats av en naturkatastrof överstiger 3 miljarder euro (2011 års priser) eller 0,6 procent av landets bruttonationalinkomst. Det finns även bestämmelser som syftar till insatser vid mindre regionala katastrofer (1,5 procent av regionens BNP eller en procent för de yttersta randområdena).

I oktober 2015 lade kommissionen fram sin rapport om utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond för år 2014. Rapporten visar solidaritetsfondens särskilda situation 2014. Den ger även läsaren tillfälle att fördjupa sig i hur detta solidaritetsinstrument fungerar. Europaparlamentets utskott för regional utveckling har därför beslutat att utarbeta ett initiativbetänkande.

Naturligtvis är det omöjligt att förutse alla nödlägen och alla katastrofer, men hanteringen av deras konsekvenser kan alltid förbättras. I hanteringen av en katastrof finns det alltid olika faser. Den första fasen är bestörtning, sorg och konstaterande av naturkrafternas styrka, tillsammans med en känsla av vanmakt gentemot naturelementen. Därefter kommer den fas då grannar börjar hjälpa varandra, och då nationella och internationella hjälpinsatser inleds. Er föredragande önskar dock inrikta sig på den tredje respektive fjärde fasen, för när de mest akuta åtgärderna väl har vidtagits står de drabbade kvar inför arbetet med att reparera skadorna, ett arbete som kan bli långvarigt.

Många aspekter av förvaltningen av Europeiska unionens solidaritetsfond kommer att behandlas. Föredraganden vill sätta fokus på solidaritetsfondens snabba ingripanden och behovet av förebyggande politik, vilket i sin tur hänger ihop med behovet av komplementaritet mellan solidaritetsfonden och övriga EU-instrument, i synnerhet sammanhållningspolitiken. Föredraganden vill även lyfta fram ett effektivt samarbete mellan instanser på nationell nivå och lokala och regionala myndigheter.

Snabb reaktionsförmåga

En naturkatastrof är oförutsägbar och skapar kaos för dem som drabbas, men den ställer även krav på snabba reaktioner från de offentliga myndigheterna, som måste kunna klara oförutsedda utgifter.

När Europeiska unionens solidaritetsfond inrättades föreskrevs en särskild tidsfrist för inlämnande av ärenden som fastställdes till tio veckor. Denna tidsperiod skulle ge de lokala och regionala myndigheterna möjligheter att sätta igång sina förfaranden. Men solidaritetsfondens första år visade att tidsfristen var alltför kort. När förordningen sågs över 2014 förlängdes tidsfristen för inlämning av ärendehandlingar till tolv veckor. Det kan vid en första anblick tyckas som att detta går stick i stäv med föredragandens önskemål. Men orsaken var att de lokala myndigheterna inte hade tid att förbereda sina ärendehandlingar ordentligt, och denna förlängning är därför inte negativ utan tillåter tvärtom de lokalt ansvariga att förbättra behandlingen av de olika ärendena.

Föredraganden betonar att snabbheten i behandlingen av ärenden framför allt är viktig från den stund då samtliga handlingar i ett ärende lämnats in (efter högst tolv veckor). Efter den dagen måste alla beslutsinstanser reagera effektivt, vare sig det är på medlemsstatsnivå eller inom kommissionens avdelningar, för att det ekonomiska stödet snabbt ska kunna betalas ut.

Vi måste undvika situationer där de drabbade känner sig övergivna i fasen mellan de första nödinsatserna och utbetalning av solidaritetsfondens medel.

Detta är särskilt viktigt eftersom de största naturkatastroferna under de senaste åren har inträffat i länderna i södra eller sydöstra Europa, länder som redan prövats hårt av den ekonomiska krisen. Som exempel kan nämnas att bara på Sardinien avled sexton personer och 1700 drabbades i mindre eller större utsträckning efter översvämningarna i november 2013. De räddningsstyrkor som ingriper omedelbart ser till katastrofernas ödeläggande effekter begränsas så mycket som möjligt. Därefter är det upp till lagstiftaren att komma med sitt stöd i form av lagstiftning för att förfarandena ska vara så smidiga som möjligt. Europaparlamentet spelar även här en viktig roll för att man ska undvika situationer som den i Kroatien 2013, då godkännandet gavs så sent som sju månader efter det att ärendehandlingarna lämnats in. I en brådskande situation behövs det brådskande förfaranden. I ovan nämnda fall dröjde det ett och ett halvt år innan pengarna nådde fram till stödmottagarna.

God samordning krävs naturligtvis, men även arbete i alla led av processen.

Förebyggande och kompletterande åtgärder

När en katastrof väl inträffar är det ofta för sent med förebyggande åtgärder. Men det förebyggande arbetet bör absolut ingå i den fas som följer. Återuppbyggnaden av förstörda anläggningar och reparationerna av infrastruktur utgör ett tillfälle att se till att alla normer är uppfyllda. I gällande bestämmelser krävs redan rapporter om hur en medlemsstat tänker genomföra en strategi för att förebygga och hantera risker.

Även på denna punkt kan man försöka skapa komplementaritet mellan Europeiska unionens solidaritetsfond och Sammanhållningsfonden. Sammanhållningsfonden borde, särskilt när det är frågan om infrastrukturprojekt, ta hänsyn till aspekter som har koppling till riskförebyggande arbete. Det skulle kunna minska kostnaderna i samband med reparationer som måste göras efter en katastrof.

Insyn och samarbete mellan olika beslutsinstanser

Användningen av Europeiska unionens solidaritetsfond har alltsedan fondens inrättande varit föremål för en rapport från Europeiska revisionsrätten. I rapporten har vissa möjliga förbättringar av fondens förvaltning lyfts fram. Dessa rekommendationer beaktades vid översynen av solidaritetsfonden 2014. Ännu större öppenhet skulle dock kunna skapas, till exempel när det gäller olika medel som utbetalas för ersättning av skador orsakade av en katastrof. För att man ska uppnå det målet föreslår föredraganden ett utökat samarbete mellan de olika beslutsinstanserna. Förbindelserna mellan stödmottagarna och kommissionen, som tar emot ansökningarna om finansiering från Europeiska unionens solidaritetsfond, tycks inte behöva ifrågasättas. Det man snarare borde inrikta sig på är mekanismerna för samarbete mellan de olika lokala och regionala myndigheterna och de centrala tjänsteavdelningarna i varje medlemsstat.

Föredraganden föreslår även bättre information till allmänheten under hela förfarandet, vilket skulle göra det möjligt för stödmottagarna eller berörda personer att lättare följa ärendegången för varje enskild ansökan. Detta skulle kunna organiseras på kommissionens nivå, under förutsättning att det finns ett välfungerande informationsflöde mellan de olika operationella instanserna.


YTTRANDE från budgetutskottet (1.9.2016)

till utskottet för regional utveckling

över Europeiska unionens solidaritetsfond: en utvärdering

(2016/2045(INI))

Föredragande av yttrande: Lefteris Christoforou

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Sedan Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad EUSF) inrättades 2002 har den varit till stor nytta och använts vid 69 katastrofer i hela Europa. 24 länder har fått katastrofhjälp motsvarande ett totalt belopp på 3,7 miljarder EUR.

B.  Genom 2014 års översyn av förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond förbättras och förenklas förfarandena. Tidsfristerna för att begära hjälp har utökats, vilket gör att medlemsstaterna har 18 månader på sig från utbetalningen att använda bidraget, förskottsbetalningar har införts och vissa bestämmelser har klargjorts i enlighet med de många önskemål som Europaparlamentet och de lokala myndigheterna har framfört under årens lopp.

C.  Före översynen avsåg nästan alla avslag regionala katastrofer, medan man i den nya förordningen förtydligar reglerna om stödberättigande med ett enda kriterium för regionala katastrofer, baserat på ett tröskelvärde på 1,5 procent av den regionala bruttonationalprodukten eller 1 procent i de yttersta randområdena, som fastställs på Nuts 2-nivå.

D.  Inom ramen för den reviderade EUSF-förordningen mottog kommissionen sju nya ansökningar 2014 och tre ansökningar 2015.

E.  Visserligen fanns EUSF redan under den föregående programperioden inom ramen för förordningen om den fleråriga budgetramen, men dess årliga anslag har minskat. I syfte att kompensera för en sådan minskning (som motiveras med den totala genomförandenivån) har en överföring på ett år (N+1) införts i den nya förordningen.

F.  I undantagsfall kan man, om medlen inte räcker till under ett visst år, använda efterföljande års medel, med hänsyn tagen till det årliga budgettaket för fonden både för det år då katastrofen inträffade och för efterföljande år.

1.  Europaparlamentet påpekar att användningen av det årliga tröskelvärdet visar att den årliga anslagsnivån, efter den nya programperioden inom ramen för den fleråriga budgetramen, är tillräcklig.

2.  Europaparlamentet påpekar att för allmänheten är EUSF ett av de mest konkreta och påtagliga uttryck för det stöd som unionen kan ge till de lokala samhällena.

3.  Europaparlamentet välkomnar att den nya förordningen möjliggör förskottsbetalningar på upp till 10 procent av det sannolika stödbeloppet, med ett tak på 30 miljoner EUR. Parlamentet beklagar dock att tiden mellan ansökningen och utbetalningen är mycket lång. Parlamentet rekommenderar att man gör ytterligare förbättringar under bedömningsfasen och under efterföljande faser, vilket underlättar genomförandet av betalningar. Parlamentet rekommenderar att man upprättar en rättslig ram för att fastställa utvärderingsperiodens längd.

4.  Europaparlamentet beklagar att avslutandeförfarandet för hjälp från fonden i strid med artikel 8.1 och 8.3 i EUSF-förordningen är anmärkningsvärt långt i vissa fall: 2014 höll kommissionen fortfarande på att avsluta ärenden från 2005, 2007 och 2010. Parlamentet understryker därför behovet av att påskynda förfarandena, eftersom det är av största vikt att alla stöd som begärts och godkänts kan tas emot i tid.

5.  Europaparlamentet kräver tydliga kriterier för att övervaka besök till stödmottagande stater i syfte att bedöma systemet för genomförande, samt för övervakning av att resurserna används på rätt sätt.

6.  För att underlätta en transparent användning av medlen efterlyser Europaparlamentet en särskild rapport av Europeiska revisionsrätten om hur EUSF fungerar, i synnerhet som den senaste tillgängliga rapporten är från tiden före den reviderade EUSF-förordningen. Parlamentet efterlyser särskilt en studie om eventuella överlappningar vid användningen av EUSF-medel med strukturfondsmedel och med nationella system.

7.  Europaparlamentet betonar att, trots inbyggd flexibilitet (överföring N+1), riskerar man varje år att väsentliga belopp förblir outnyttjade. Parlamentet föreslår även att man bör diskutera hur detta icke-utnyttjande av medel ska begränsas i framtiden, samtidigt som man fullt ut beaktar frågans föränderliga natur (på grund av det varierande antalet ansökningar och/eller de ekonomiska behoven under ett visst år).

8.  Europaparlamentet gläder sig över att bestämmelser infördes 2014 för att stärka avvärjandet av naturkatastrofer. Parlamentet erinrar om att antalet extrema väderhändelser som leder till naturkatastrofer har ökat till följd av klimatförändringar. Parlamentet betonar därför att det krävs ökade investeringsinsatser för att begränsa och anpassa klimatförändringarna, samtidigt som förebyggande åtgärder prioriteras i EUSF‑stöden för återuppbyggande samt återplantering av skog.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

31.8.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

37

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Jean Arthuis, Lefteris Christoforou, Jean-Paul Denanot, Gérard Deprez, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazabal Rubial, Jens Geier, Esteban González Pons, Iris Hoffmann, Monika Hohlmeier, Bernd Kölmel, Zbigniew Kuźmiuk, Vladimír Maňka, Ernest Maragall, Clare Moody, Siegfried Mureşan, Victor Negrescu, Jan Olbrycht, Urmas Paet, Paul Rübig, Petri Sarvamaa, Patricija Šulin, Eleftherios Synadinos, Paul Tang, Isabelle Thomas, Monika Vana, Daniele Viotti, Marco Zanni, Auke Zijlstra

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Giovanni La Via, Stanisław Ożóg, Pavel Poc, Ivan Štefanec, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

David Coburn, Estefanía Torres Martínez


YTTRANDE från budgetkontrollutskottet (13.7.2016)

till utskottet för regional utveckling

över Europeiska unionens solidaritetsfond: en utvärdering

(2016/2045(INI))

Föredragande av yttrande: Marco Valli

FÖRSLAG

Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av artiklarna 175 tredje stycket och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 661/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 om Europeiska unionens solidaritetsfond, genomförande och tillämpning(3), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad EUSF) upprättades genom förordning (EG) nr 2012/2002 för att användas vid de allvarliga översvämningar som drabbade Centraleuropa sommaren 2002.

B.  EUSF tas i första hand i anspråk vid stora naturkatastrofer som har allvarliga återverkningar på levnadsvillkoren, miljön eller ekonomin i en eller flera regioner i en medlemsstat eller ett kandidatland.

C.  Sedan 2002 har stöd på mer än 3,7 miljarder EUR beviljats från fonden till 24 europeiska länder för 63 katastrofer, bland annat översvämningar, skogsbränder, jordbävningar, stormar och torka.

D.  I juni 2008 presenterade revisionsrätten resultatet av en effektivitetsrevision. Revisionsrätten konstaterade att fonden uppfyllde sitt mål att visa solidaritet med medlemsstater som drabbats av en katastrof, men påpekade att villkoren för att få bifall på en ansökan var tämligen vaga, framför allt när det var fråga om en regional katastrof. Revisionsrätten framförde också kritik mot att förfarandet för att få stöd drog ut på tiden.

E.  I december 2012 antog revisionsrätten en effektivitetsrevision: ”Europeiska unionens solidaritetsfonds insatser vid jordbävningen i Abruzzerna 2009: Insatsernas betydelse och kostnad”.

1.  Europaparlamentet hänvisar till sin resolution av den 3 april 2014 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för budgetåret 2012 i vilken parlamentet uttryckte sitt stöd för revisionsrättens uttalande att ”cirka 30 % (144 miljoner EUR) av bidraget från EUSF öronmärktes till insatser som var helt och hållet berättigade till stöd enligt EUSF-förordningen. Vissa projekt var visserligen viktiga med tanke på de faktiska behoven, men de var inte förenliga med de särskilda bestämmelserna i EUSF-förordningen – ett projekt tillgodosåg till exempel inte befolkningens faktiska behov i tid och med tillräcklig kapacitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara hur de brister som revisionsrätten uppmärksammat rättats till i den ändrade förordningen om Europeiska unionens solidaritetsfond som trädde i kraft den 28 juni 2014.

2.  Europaparlamentet upprepar att det i kommissionens revisionsrapport för 2012 vid den tidpunkten konstaterades oriktigheter som inte fick några ekonomiska konsekvenser eftersom betalningskraven var högre än stödrättigheterna och oriktiga betalningskrav inte respekterades.

3.  Europaparlamentet inser att katastrofer och önskan att hjälpa människor i nöd så snabbt som möjligt kan innebära påfrestningar för nationella förvaltningar. Parlamentet anser emellertid att medlemsstaterna bör genomföra EU-lagstiftningen om förebyggande och hantering av katastrofrisker och inrätta program för att hantera nödsituationer och naturkatastrofer som gör det möjligt för berörda myndigheter att få ett snabbt stöd från EU, samtidigt som en sund ekonomisk förvaltning respekteras. Parlamentet påminner om behovet att fastställa huruvida stöd från EUSF har använts i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning, för att fastställa, utveckla och dela bästa praxis och erfarenheter med avseende på ekonomisk överkomlighet.

4.  Europaparlamentet anser att EUSF kräver ett visst mått av flexibilitet för att göra det möjligt för fonden att reagera snabbare och effektivare på katastrofer. Parlamentet välkomnar därför att länder kan ansöka om förhandsbetalning av medel.

5.  Europaparlamentet konstaterar att översynen av EUSF-förordningen innebar betydande förbättringar i linje med parlamentets krav(4).

6.  Europaparlamentet betonar och välkomnar de förbättringar som gjorts med avseende på sund ekonomisk förvaltning(5), särskilt med avseende på mottagarländernas skyldigheter:

–  kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystem har inrättats och att de tillämpas på ett sådant sätt att det säkerställs att unionens medel används på ett effektivt och korrekt sätt, i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning,

–  kontrollera att de finansierade insatserna har genomförts korrekt,

–  se till att de finansierade utgifterna grundas på kontrollerbara verifikationer och att de är korrekta och följer tillämpliga bestämmelser,

–  förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter samt återkräva belopp som betalats ut felaktigt tillsammans med ränta på försenade betalningar i förekommande fall, underrätta kommissionen om alla eventuella oriktigheter och hålla kommissionen informerad om hur de administrativa och rättsliga förfarandena fortskrider.

7.  Europaparlamentet beklagar de fortsatta svårigheterna med att bedöma huruvida ansökningarna i samband med regionala katastrofer uppfyller de undantagskriterier som fastställs i förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla och förbättra de administrativa förfarandena i samband med nästa revidering av EUSF.

8.  Europaparlamentet beklagar att i några fall har en allvarlig brist på transparens konstaterats när det gäller användningen av EUSF och vart stödet går. Parlamentet efterlyser en förbättring av systemet för övervakning i efterhand av utgifterna och för en korrekt och samstämd motivering av dessa utgifter, och menar bestämt att medlemsstaternas slutrapporter bör vara offentliga och tillgängliga.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av de förfaranden för offentlig upphandling som medlemsstaterna iakttar vid naturkatastrofer för att fastställa och sprida bästa praxis och erfarenheter med avseende på kontrakt i nödsituationer.

10.  Europaparlamentet anser att nödvändiga förbättringar av förordningen skulle kunna inbegripa en begäran om obligatoriska uppdaterade nationella planer för katastrofhantering, införandet av konkreta handlingsplaner och utarbetandet av avtal om kontrakt i nödsituationer.

11.  Europaparlamentet betonar att även medlemsstaterna bör se över sina egna administrativa förfaranden i syfte att skynda på mobiliseringen av bistånd till drabbade områden.

12.  Europaparlamentet betonar också att artikel 11 i den ändrade förordningen ger kommissionen och revisionsrätten befogenhet att utföra revision och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att vid behov göra utredningar.

13.  Europaparlamentet anser att EUSF närhelst det är möjligt bör skapa synergieffekter med andra finansieringskällor, särskilt med de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna, i syfte att trygga ett korrekt genomförande av EUSF, att tydligt ange vilka skador som ska täckas av EUSF och vilka åtgärder som kommer att vidtas med stöd av andra medel.

14.  Europaparlamentet anser att det bör ställas ytterligare krav på en ökad synlighet för EUSF-stödet i områden som får stöd för att visa fondens europeiska mervärde.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att före utgången av den nuvarande fleråriga finansieringsperioden utvärdera hur EUSF fungerar.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

13.7.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Louis Aliot, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Dennis de Jong, Martina Dlabajová, Luke Ming Flanagan, Jens Geier, Ingeborg Gräßle, Bogusław Liberadzki, Georgi Pirinski, Petri Sarvamaa, Claudia Schmidt, Igor Šoltes, Michael Theurer, Marco Valli, Derek Vaughan, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Benedek Jávor, Marian-Jean Marinescu, Julia Pitera, Miroslav Poche

(1)

EGT C 311, 14.11.2002, s. 3.

(2)

EUT C 189, 27.6.2014, s. 143.

(3)

EUT C 440, 30.12.2015, s. 13.

(4)

Se parlamentets resolution av den 15 januari 2013 om Europeiska unionens solidaritetsfond, genomförande och tillämpning, EUT C 440, 30.12.2015, s. 13.

(5)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 661/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond, EUT L 189, 27.6.2014, s. 143, artiklarna 5 och 11.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

9.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

31

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Franc Bogovič, Victor Boştinaru, Mercedes Bresso, Steeve Briois, Rosa D’Amato, Iratxe García Pérez, Michela Giuffrida, Krzysztof Hetman, Ivan Jakovčić, Marc Joulaud, Constanze Krehl, Sławomir Kłosowski, Andrew Lewer, Iskra Mihaylova, Jens Nilsson, Andrey Novakov, Mirosław Piotrowski, Stanislav Polčák, Julia Reid, Liliana Rodrigues, Fernando Ruas, Monika Smolková, Olaf Stuger, Ruža Tomašić, Ramón Luis Valcárcel Siso, Monika Vana, Matthijs van Miltenburg, Lambert van Nistelrooij, Derek Vaughan, Kerstin Westphal, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, James Carver, Miroslav Mikolášik, Bronis Ropė, Damiano Zoffoli

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy