Förfarande : 2016/2219(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0355/2016

Ingivna texter :

A8-0355/2016

Debatter :

PV 13/12/2016 - 13
CRE 13/12/2016 - 13

Omröstningar :

PV 14/12/2016 - 9.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0502

BETÄNKANDE     
PDF 1171kWORD 170k
28.11.2016
PE 587.429v02-00 A8-0355/2016

om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015

(2016/2219(INI))

Utskottet för utrikesfrågor

Föredragande: Josef Weidenholzer

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
 ANNEX I
 ANNEX II
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015

(2016/2219(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga, som varit i kraft sedan den 24 oktober 1945,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Förenta nationernas (FN) övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, i synnerhet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs i New York den 16 december 1966,

–  med beaktande av de centrala internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, inbegripet FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i vilka EU är en part,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979(1),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och parlamentets resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(2),

–  med beaktande av den internationella konventionen av den 18 december 1990 om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar(3),

–  med beaktande av FN:s förklaring om rätten till utveckling(4),

–  med beaktande av FN:s förklaring av den 25 september 2014 om urbefolkningars rättigheter och slutdokumentet från generalförsamlingens högnivåmöte, närmare känt som världskonferensen om urbefolkningar(5),

–  med beaktande av Wiendeklarationen och Wienhandlingsprogrammet, som antogs den 25 juni 1993(6),

–  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking från 1995(7) och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) från 1994(8) samt resultaten från deras översynskonferenser,

–  med beaktande av FN:s Parisprinciper om nationella institutioner för mänskliga rättigheter(9),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 25 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna om äldres rättigheter,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av publikationen från vice ordföranden för kommissionens/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 28 juni 2016 Delade visioner, gemensamma åtgärder: En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik(10),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012(11),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009 om främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt(12) och EU:s uppdaterade riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt(13),

–  med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(14),

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten(15),

–  med beaktande av riktlinjerna för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti‑personer)(16), som antogs av rådet den 24 juni 2013,

–  med beaktande av riktlinjerna för Europaparlamentets interparlamentariska delegationer om främjande av mänskliga rättigheter och demokrati i samband med deras besök utanför Europeiska unionen(17),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2015, som antogs av rådet den 20 juni 2016(18),

–  med beaktande av handlingsplanen om jämställdhet och kvinnors egenmakt: förändring av flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser) 2016–2020 (handlingsplan för jämställdhet II), som antogs av rådet den 26 oktober 2015(19),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2016 om lika möjligheter för hbti‑personer(20) och kommissionens förteckning över åtgärder för att främja lika möjligheter för hbti-personer (2016–2019)(21),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet(22),

–  med beaktande av den europeiska migrationsagendan av den 13 maj 2015(23) och rådets slutsatser om migration av den 20 juli 2015(24), den 14 september 2015(25) och den 22 september 2015(26),

–  med beaktande av rådets beslut 2015/260 av den 17 februari 2015 om förlängning av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter(27),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 december 2014 om främjande och skydd av barnets rättigheter(28),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring(29),

–  med beaktande av de reviderade EU-indikatorerna för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs av rådet den 20 september 2016(30),

–  med beaktande av Europarådets konvention av den 11 maj 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen)(31),

–  med beaktande av rådets beslut av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2003/444/Gusp(32),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(33),

–  med beaktande av handlingsplanen från toppmötet i Valletta av den 11–12 november 2015(34),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution av den 13 oktober 2015 om kvinnor, fred och genomförande av säkerhet(35),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution av den 19 juni 2008 om sexuellt våld som krigsbrott(36),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution av den 31 oktober 2000 om kvinnor, fred och säkerhet(37),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2014 om skyddet för migranter(38),

–  med beaktande av sina brådskande resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd(39),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser(40),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt(41),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU(42),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter(43),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området(44),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om migration och flyktingar i Europa(45),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet(46),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(47),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om mänskliga rättigheter och teknik: effekterna för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer av system för intrång och övervakning(48),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om den årliga rapporten till Europaparlamentet från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik(49),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015(50),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(51),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare(52),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om diskriminering baserad på kasttillhörighet(53) och rapporten av den 28 januari 2016 om minoriteter och diskriminering baserad på kasttillhörighet från FN:s särskilda rapportör om minoritetsfrågor(54),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(55),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(56),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(57),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(58),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(59),

–  med beaktande av Förenta nationernas vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter: genomförande av Förenta nationernas ram för att ”skydda, respektera och åtgärda”, som FN:s råd för mänskliga rättigheter ställde sig bakom i sin resolution nr 17/4 av den 6 juli 2011(60),

–  med beaktande av årsrapporten för 2015 från det europeiska initiativet för demokrati(61),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0355/2016), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 21 i EU-fördraget åtar sig EU att föra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) som utgår från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse och som den ska sträva efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

B.  Enligt artikel 207 i EUF-fördraget ska EU:s handelspolitik baseras på principerna och målen för unionens yttre åtgärder.

C.  I artikel 3 i EU-fördraget anges följande: ”I sina förbindelser med den övriga världen ska unionen bekräfta och främja sina värderingar och intressen samt bidra till skydd av sina medborgare. Den ska bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”.

D.  Respekt för samt främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas odelbarhet och universalitet hör till de centrala målen för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, såsom fastställs i människorättsklausulen i EU:s samtliga avtal med tredjeländer.

E.  Respekt för de mänskliga rättigheterna, fred och säkerhet samt utveckling är nära sammanbundna och förstärker varandra inbördes.

F.  Politiken för mänskliga rättigheter och demokratistöd bör integreras i all annan EU‑politik med inriktning på omvärlden, såsom utveckling, migration, säkerhet, terrorismbekämpning, grannskapspolitik, utvidgning och handel, i synnerhet genom införande av villkorsklausuler avseende mänskliga rättigheter.

G.  Den interna och externa samstämmigheten inom området mänskliga rättigheter är avgörande för trovärdigheten för EU:s politik för mänskliga rättigheter utomlands och en ökad samstämmighet mellan EU:s interna och externa politik samt inom utrikespolitiken som sådan är en ofrånkomlig förutsättning för en framgångsrik och effektiv EU-politik för mänskliga rättigheter och demokratisering. Bättre enhetlighet borde göra det möjligt för EU att reagera snabbare och effektivare redan i ett tidigt skede av människorättskränkningar. Samstämmighetsutmaningen är särskilt slående i förhållande till den rådande migrationspolitiken.

H.  Värdena frihet, respekt för mänskliga rättigheter och principen om att anordna regelbundna och verkliga val utgör oumbärliga inslag i en demokrati. Ett demokratiskt styre kännetecknas inte bara av att det hålls fria och rättvisa val, utan också av att det finns öppna och ansvarsfulla styrelseformer, att rättsstatsprincipen respekteras, att yttrandefrihet råder, att de mänskliga rättigheterna efterlevs, att rättsväsendet är opartiskt och att folkrätten och internationella avtal för mänskliga rättigheter respekteras.

I.  Respekten för de mänskliga rättigheterna hotas över hela världen och de mänskliga rättigheternas universalitet ifrågasätts allvarligt av ett antal auktoritära regimer. Det görs talrika försök runt om i världen, även i multilaterala forum, att inskränka utrymmet för det civila samhället. Bristande respekt för mänskliga rättigheter får negativa konsekvenser för den enskilde, den enskildes släktingar och samhället.

J.  EU var en central aktör vid antagandet av 2030-agendan för hållbar utveckling, vars syfte är att uppnå mänskliga rättigheter för alla.

K.  En ny handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 antogs av rådet den 20 juli 2015, i syfte att möjliggöra för EU att bemöta dessa utmaningar genom en mer fokuserad, systematisk och samordnad användning av sina instrument för mänskliga rättigheter. Denna handlingsplan bör genomföras i överensstämmelse med handlingsplanen för jämställdhet (2016–2020).

L.  Vice ordföranden/unionens höga representant har uppgett att de mänskliga rättigheterna kommer att vara en av hennes övergripande prioriteringar och att hon har för avsikt att använda dem som ett riktmärke i alla förbindelser med tredjeländer. Hon har även upprepat EU:s åtagande att ”utan undantag” främja de mänskliga rättigheterna i alla utrikespolitiska förbindelser.

M.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism, med FN i centrum, är en integrerad del av unionens utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system som baseras på universella regler och värden är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot. Kontakter med tredjeländer inom alla bilaterala och multilaterala forum är ett av de mest effektiva redskapen för att ta upp människorättsfrågor i tredjeländer.

N.  De ordinarie mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter (människorättsrådet) och det faktum att det utses särskilda rapportörer och att det finns en mekanism för allmän återkommande utvärdering och särskilda förfaranden, antingen för situationen i specifika länder eller tematiska frågor, bidrar alla till de internationella ansträngningarna för att främja och respektera mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen.

O.  EU anser att ett nära samarbete med det civila samhället i tredjeländer och människorättsförsvarare i dessa länder utgör en av unionens huvudsakliga prioriteringar i arbetet med att stärka mänskliga rättigheter och ta itu med människorättskränkningar.

P.  I sin resolution av den 22 oktober 2013 om lokala myndigheter och det civila samhället: Europas engagemang till stöd för en hållbar utveckling(62) uttrycker Europaparlamentet allvarlig oro över de hårdare åtgärderna mot organisationer i civilsamhället, understryker betydelsen av att ta fram ett system för att kontrollera framstegen i fråga om politik och lagstadgade bestämmelser och uppmanar till att integrera främjandet av en positiv miljö för civilsamhällets organisationer i politiken. Många länder har på senare tid antagit stränga lagar avseende icke-statliga organisationer, enligt vilka utländska organisationer förklaras icke önskvärda när de anses utgöra ett hot mot landets konstitutionella ordning, försvar eller säkerhet. Under 2015 dödades 185 miljö- och människorättsaktivister runt om i världen och av dessa kom 66 procent från Latinamerika.

Q.  Reseförbud för att hindra människorättsförsvarare från att delta vid internationella evenemang används av allt fler länder, framför allt i Asien, Mellanöstern och Afrika.

R.  I artiklarna 18 och 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna tillstås att var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet, vilket innefattar frihet för var och en att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. Antalet fall av förföljelse enbart på grund av att människor fredligt utövar sin rätt till åsiktsfrihet, religionsutövande och yttrandefrihet har ökat dramatiskt.

S.  I artikel 20 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna tillstås att var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. I resolution 21/16 från FN:s råd för mänskliga rättigheter påminns stater om skyldigheten att respektera och fullt ut skydda enskildas rätt att delta i fredliga möten och att fritt ingå i sammanslutningar, såväl online som offline, och tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten måste ovillkorligen stödjas genom dialog mellan olika religioner och kulturer.

T.  De grundläggande reglerna för internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter föreskrivs i Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen och utgör kärnan i alla humanitära insatser. Skyddet av civila och fördrivna personer i konfliktområden måste garanteras genom total neutralitet och opartiskhet och bistånd måste vara oberoende.

U.  Olaglig ockupation av ett territorium är en pågående överträdelse av internationell rätt och innebär, enligt internationell humanitär rätt, att ockupationsmakten görs ansvarig gentemot civilbefolkningen inom detta territorium.

V.  Bevis på krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten är svåra att bevara – särskilt i en tid av aldrig förut skådade strömmar av flyktingar som flyr från våld. Bevarande av bevis är avgörande för att gärningsmän ska kunna ställas inför rätta.

W.  Försöken att stänga det amerikanska fängelset i Guantánomobukten misslyckades och bara 20 fångar släpptes eller omplacerades under 2015.

X.  Världen över flyr allt fler människor från krig, väpnade konflikter eller andra ovärdiga förhållanden. Dessa flyktingströmmar och olika former av migration utgör en betydande utmaning både på europeisk och global nivå och kräver omedelbara, effektiva och hållbara lösningar som är förenliga med våra gemensamma europeiska värden. Det humanitära biståndet från kommissionen, som är världens största givare, hjälper flyktingar och fördrivna personer i över 30 länder.

Y.  För att förhindra att migranter utsätts för människosmuggling, människohandel och arbetskraftsexploatering krävs insatser på kort, medellång och lång sikt, inklusive åtgärder för att störa kriminella nätverk och ställa brottslingar inför rätta, insamling och analys av uppgifter, åtgärder för att skydda offer och återsända migranter utan uppehållsrätt samt samarbete med tredjeländer, liksom mer långsiktiga strategier för att ta itu med efterfrågan på människor som utsatts för smuggling eller handel och de bakomliggande orsakerna till migration som tvingar människor i händerna på människosmugglare.

Z.  Rättvisa är avgörande för att främja respekten för mänskliga rättigheter och EU och dess medlemsstater har gett sitt förbehållslösa stöd till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) sedan den inrättades, samtidigt som de arbetar för att göra Romstadgan allmängiltig och försvarar dess integritet i syfte att stärka domstolens oberoende.

AA.  Väsentliga framsteg har hittills gjorts för att avskaffa dödsstraffet, och många länder har slutat tillämpa dödsstraffet medan andra har vidtagit lagstiftningsåtgärder i detta syfte. Det totala antalet avrättningar ökade dramatiskt under 2015. Av dessa genomfördes nästan 90 procent i bara tre länder, närmare bestämt Iran, Pakistan och Saudiarabien. Vitryssland är alltjämt det enda landet i Europa som inte har avskaffat dödsstraffet.

AB.  Jämställdhet utgör kärnan i de europeiska värdena och är förankrad i EU:s rättsliga och politiska ramverk samt står i centrum för FN:s 2030-agenda. Våld och diskriminering mot kvinnor och flickor har ökat dramatiskt på senare år, särskilt i krigsområden och i auktoritära regimer.

AC.  Enligt Unicef lever 250 miljoner barn runt om i världen i konfliktdrabbade länder, och nästan 50 miljoner barn har antingen fördrivits med tvång på grund av våld, krig och krigets grymheter, terrorism och uppror eller har migrerat över gränser samtidigt som många fortsätter att utsättas för olika former av diskriminering, våld, utnyttjande, övergrepp, tvångsarbete, fattigdom och undernäring.

AD.  Enligt Unicef är ett av 200 barn i världen på flykt, nästan en tredjedel av alla barn som lever utanför födelselandet är flyktingar, och antalet flyktingbarn fördubblades mellan 2005 och 2015.

AE.  Enligt artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till ”en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande”, varvid mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp, inklusive hälsovård. Alla barn bör garanteras tillgång till utbildning, näring samt hälso- och sjukvård. Resolution 26/28(36) från FN:s råd för mänskliga rättigheter innehåller ett krav på att människorättsrådets kommande sociala forum ska inriktas på tillgång till läkemedel inom ramen för alla människors rätt till bästa uppnåeliga fysiska och psykiska hälsa. Enligt WHO:s stadga är rätten till bästa uppnåeliga hälsa en av de grundläggande rättigheterna för varje människa utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk uppfattning eller ekonomisk eller social ställning.

AF.  Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska myndigheter respektera rättigheterna för barn som skiljts från den ena av eller båda sina föräldrar.

AG.  Våld mot och rättsstridig lagföring av minoriteter, inklusive hbti-personer, förekommer fortfarande på många platser runt om i världen och diskriminering inom hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning och andra sektorer är vanligt förekommande.

AH.  Runt om i världen fortsätter det att rapporteras om kränkningar av medborgerliga och politiska samt ekonomiska, arbetsrelaterade, sociala och kulturella rättigheter samt miljöskador till följd av de fel som begås av vissa aktörer inom den privata sektorn. Det finns ett tydligt samband mellan korruption, skatteundandragande, olagliga kapitalflöden och människorättskränkningar.

AI.  FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller för samtliga stater och alla företags verksamhet, oavsett om de är transnationella eller inte, oavsett deras storlek, sektor, lokalisering, ägandeförhållanden och struktur, men effektiva kontroll- och sanktionsmekanismer utgör fortfarande en utmaning i genomförandet av FN:s vägledande principer på global nivå. De särskilda egenskaperna hos små och medelstora företag måste beaktas på vederbörligt sätt och införlivas i en flexibel strategi för företagens sociala ansvar som anpassats efter deras potential.

AJ.  I oktober 2015 tillkännagav kommissionen sin nya handelsstrategi Handel för alla, i vilken den anger målet att använda handel som en metod för att stärka de mänskliga rättigheterna i tredjeländer.

AK.  Under 2015 började EU utarbeta lagstiftning för att ta itu med handel med mineraler som ger näring åt konflikter.

AL.  Nationella och internationella idrottsevenemang såsom de olympiska spelen eller världsmästerskapen i fotboll bör inte utnyttjas för politiska ändamål, utan anordnas med full respekt för alla mänskliga rättigheter, i enlighet med den olympiska stadgan, och bör syfta till en harmonisk utveckling för mänskligheten, i syfte att främja ett fredligt samhälle som arbetar för att värna om de mänskliga rättigheterna och människans värdighet och utan diskriminering som grundar sig på nationalitet, ras, religion, politik, kön, könsidentitet, sexuell läggning eller könsegenskaper.

AM.  Miljöförändringarna undergräver de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, såsom tillgången till vatten, naturresurser och livsmedel.

De mänskliga rättigheternas centrala roll i EU:s utrikespolitik

1.  Europaparlamentet är mycket oroat över att främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna och demokratiska värderingar hotas i hela världen och över att de mänskliga rättigheternas universalitet ifrågasätts allvarligt i många delar av världen, bland annat av auktoritära regimer och terroristgrupper såsom IS.

2.  Europaparlamentet är mycket oroat över de talrika, och tilltagande, försöken att inskränka utrymmet för det civila samhället och människorättsförsvarare, de ökande begränsningarna av mötes- och yttrandefriheten och det ökande antalet repressiva lagar med konsekvenser för det civila samhället som antas runt om i världen i länder som Ryssland, Turkiet och Kina, bland annat under förevändning av terrorismbekämpning (genom införande av lagar om terrorismbekämpning, nödsituationer och säkerhetsåtgärder) och som ofta har negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter och innebär att dessa lagar i många fall missbrukas för repressiva ändamål. Parlamentet påminner om att sådan lagstiftning inte på något sätt får bidra till att det utrymme där grupper i det civila samhället kan verka minskar. Parlamentet kräver ett tydligt fördömande av sådant missbruk och sådana överträdelser.

3.  Europaparlamentet framhåller med bestämdhet att EU har åtagit sig att föra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och all annan EU-politik med inriktning på omvärlden, som bygger på främjande av demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekten för människans värdighet, principerna om jämlikhet och solidaritet samt respekten för principerna i Förenta nationernas stadga, internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt. Parlamentet upprepar att detta även är inneboende principer för yttre åtgärder som går utöver den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet utvecklingspolitik och humanitär politik.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstater att verka i enlighet med sina åtaganden att främja demokrati och rättsstatsprincipen, skydda och förverkliga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive rätten till utveckling med hjälp av samtliga fredliga medel, och att sätta mänskliga rättigheter i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer – inbegripet dess strategiska partner – och på alla nivåer.

5.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att uttala sig samstämmigt till stöd för de mänskliga rättigheternas odelbarhet, ömsesidiga beroende, inbördes sammanhang och universalitet samt, i synnerhet, genom att ratificera alla de internationella människorättsinstrument som FN inrättat.

6.  Europaparlamentet framhåller att EU bör säkerställa ökad samstämmighet mellan sin interna och externa politik vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska värden (varvid människorättsstrategier för främjande av och skydd för hbti-personers rättigheter är avgörande för detta ändamål) och sträva efter ett systematiskt konsekvent och samstämmigt genomförande av EU:s politik för mänskliga rättigheter för att vara en trovärdig utrikespolitisk aktör.

7.  Europaparlamentet påminner om sitt långvariga engagemang för främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar, som återspeglas bland annat i den årliga utdelningen av Sacharovpriset för tankefrihet, i det arbete som görs inom underutskottet för mänskliga rättigheter, demokratistöd och valövervakning och det europeiska initiativet för demokrati, i de månatliga plenardebatterna och resolutionerna om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen, och i de många parlamentariska delegationerna.

8.  Europaparlamentet ser med djup oro på att många människorättsförsvarare utsätts för angrepp i dag. Parlamentet uppmanar EU, och i synnerhet vice ordföranden/den höga representanten, att anta en politik som systematiskt och otvetydigt fördömer dödandet av människorättsförsvarare och alla försök att utsätta dem för någon form av våld, förföljelse, hot, trakasserier, försvinnanden, frihetsberövande eller godtyckliga gripanden, att fördöma dem som begår eller tolererar sådana grymheter och att utöka offentlig diplomati för öppet och tydligt stöd till människorättsförsvarare, även vad gäller deras vittnesmål i multilaterala forum. EU uppmanas att utfärda riktlinjer om denna politik, eftersom detta ökar enhetligheten i EU:s nuvarande prioriteringar som fastställs i EU:s olika befintliga riktlinjer. Parlamentet uppmuntrar EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar att fortsätta med sitt aktiva stöd till människorättsförsvarare, framför allt genom att systematiskt övervaka rättegångar, besöka människorättsförsvarare i fängelse och, när så är lämpligt, uttala sig om enskilda fall. Parlamentet efterlyser ett inrättande av ett system med tydliga riktmärken och indikatorer för att effektivt övervaka utrymmet för det civila samhället. Parlamentet upprepar vikten av dels det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), när det gäller att tillhandahålla människorättsförsvarare i fara brådskande direkt finansiellt och materiellt stöd, dels fonden för nödåtgärder, med vars hjälp EU:s delegationer kan bevilja människorättsförsvarare som lever under omedelbart dödshot direkta ad hoc-bidrag.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmuntra till upprättande av nationella människorättsinstitut i enlighet med FN:s Parisprinciper och att bevilja dessa tillräckligt med befogenheter, resurser och sakkunskap för att kunna fullgöra skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att utveckla interparlamentariska förbindelser mellan unionen och dess partnerländer inom ramen för en uppriktig dialog som grundar sig på ömsesidig förståelse och ömsesidigt förtroende, i syfte att effektivt främja de mänskliga rättigheterna.

EU:s strategiska ram och den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati

11.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s andra handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019), och anmodar EU och dess medlemsstater att i tid fullständigt, enhetligt och öppet genomföra de åtgärder som ingår i den samt att stärka demokratistödet. Parlamentet understryker att det krävs samförstånd och samordning mellan EU och dess medlemsstater för att få till stånd ett samstämmigt genomförande av handlingsplanen och parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att engagera sig mer i genomförandet och översynen av handlingsplanen. Medlemsstaterna bör rapportera om sitt genomförande av denna handlingsplan.

12.  Europaparlamentet betonar att EU måste anslå tillräckligt med resurser och sakkunskap, både i form av specifika mänskliga resurser vid delegationerna, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt i form av tillgängliga medel för projekt, för att de ambitiösa målen i den andra handlingsplanen ska uppnås.

13.  Europaparlamentet anser att ett fritt civilt samhälle är en av grundbultarna i skyddet och stödet för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar och parlamentet är därför oroat över att utrymmet för det civila samhället i offentligheten krymper och att människorättsförsvarare och journalister allt oftare utsätts för angrepp runt om i världen. Parlamentet välkomnar att ett mål om att ta itu med hot mot utrymmet för det civila samhället tas med i handlingsplanen och uppmanar EU att genomföra planerade åtgärder. Parlamentet uppmuntrar alla parter inom EU:s yttre åtgärder att fastställa och bemöta befintliga brister vad gäller skyddet av mänskliga rättigheter och demokratiska friheter, och att öka samarbetet med det civila samhället, parlament, politiska partier och lokala myndigheter samt regionala och internationella organisationer på plats. Parlamentet uppmärksammar det faktum att handlingsplanen inte har något särskilt mål om att främja demokratiska normer i partnerländer. Kommissionen uppmanas ta fram EU-riktlinjer för demokratistöd.

EU:s årsrapport

14.  Europaparlamentet välkomnar försöken att förbättra och göra den tematiska delen av årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati mer kortfattad och systematisk samt mer allmänt tillgänglig för allmänheten. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att årsrapporten bör stärkas genom en mer objektiv metod genom vilken rapporten skulle belysa, utöver resultat och bästa praxis, mycket specifika utmaningar och hinder i tredjeländer samt tillhandahålla rekommendationer för korrigerande åtgärder samt information om de åtgärder som vidtagits av Europeiska utrikestjänsten för att övervinna dessa utmaningar. Parlamentet upprepar sin åsikt att de landsrapporter som ingår i årsrapporten bör vara så lite beskrivande som möjligt, att de bör återspegla genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter och demokrati och ge en överblick över resultatet av EU:s verksamhet på plats.

15.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till systematisk och omfattande rapportering om de åtgärder som vidtagits, de resultat som uppnåtts och de politiska slutsatser som dragits av åtgärder som svar på parlamentets antagna resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet insisterar på behovet att säkerställa snabba och lämpliga åtgärder vid människorättsöverträdelser, också i ett tidigt skede av sådana kränkningar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang utrikestjänstens uppföljning i underutskottet för mänskliga rättigheter av resolutioner avseende diskussioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet erinrar om sin begäran om omfattande skriftliga svar från kommissionen och utrikestjänsten på parlamentets resolution om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati, vilken spelar en viktig roll för en systematisk och djupgående uppföljning av alla de frågor som tagits upp av parlamentet och i en parlamentarisk granskning. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att diskutera med ledamöterna av Europaparlamentet vid två plenarsammanträden per år – den ena gången när EU:s årsrapport läggs fram och den andra gången som svar på parlamentets betänkande.

EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter

16.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter får ett starkare och mer flexibelt mandat så att EU görs mer effektivt, enhetligt och synligt när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokratiska principer runt om i världen. Parlamentet upprepar sitt krav på att detta mandat ska bli permanent. Parlamentet anser dessutom att EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ha rätt att göra offentliga uttalanden, ha initiativrätt, vara synligare för allmänheten och ges tillräckliga resurser och sakkunskap.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av systematiskt stöd till samt genuint och djupgående samråd med det civila samhället innan EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter besöker partnerländer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det starka engagemang som EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter visar för människorättsförsvarare och det civila samhället – inbegripet lokala företrädare samt barn och ungdomar och relevanta internationella organisationer – innan, under och vid uppföljningen av representantens besök till tredjeländer, och betonar betydelsen av ett fortsatt och allt starkare engagemang på dessa punkter samt behovet av transparenta uppföljningsmekanismer. Parlamentet stöder fullt ut EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheters fokus på att främja och skydda ett öppet utrymme för det civila samhället och människorättsförsvarare, vilket är en central prioritering under representantens mandatperiod. Parlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att regelbundet rapportera parlamentet efter sina besök. Parlamentet beklagar att det arbete som utförs och den inverkan som görs av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bara delvis finns tillgängligt i en översyn i årsrapporten om mänskliga rättigheter, via representantens konton på sociala medier och i tillgängliga tal. Parlamentet beklagar även att det inte finns några officiella uppgifter om representantens verksamhet och planer och inte heller några lägesrapporter eller översyner.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att fortsätta att systematiskt verka för EU:s människorättsprioriteringar och att öka EU:s engagemang för alla relevanta regionala och internationella människorättsorganisationer och -mekanismer, Rådet uppmanas att ha som allmän princip att i mandaten för EU:s framtida särskilda representanter för geografiska områden systematiskt inkludera samarbete med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

Landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati och EU-delegationernas roll

19.  Europaparlamentet välkomnar tillägget av demokrati till landstrategierna för mänskliga rättigheter och demokrati som en nödvändig del av varje övergripande analys av tillståndet avseende mänskliga rättigheter och demokrati i partnerländer.

20.  Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att beakta landstrategierna för mänskliga rättigheter och demokrati på alla nivåer av politiskt beslutsfattande gentemot tredjeländer, också vid förberedandet av politiska dialoger på hög nivå, människorättsdialoger, landstrategidokument och årliga handlingsprogram.

21.  Europaparlamentet upprepar att landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati bör motsvara EU-åtgärder som ska genomföras i varje land beroende på den specifika situationen i landet och att de bör inbegripa mätbara framstegsindikatorer och möjligheten att justera dessa vid behov. Parlamentet framhåller behovet att kontinuerligt bedöma landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet efterlyser ytterligare förbättringar vad gäller samarbete, kommunikation och informationsutbyte mellan EU:s delegationer, medlemsstaternas ambassader och EU:s institutioner vid utarbetande och genomförande av landstrategierna för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet upprepar sin begäran om att Europaparlamentets ledamöter får tillgång till landstrategierna för mänskliga rättigheter och demokrati och erhåller information om hur EU genomför dessa strategier, och att dessa presenteras i ett format som gör det möjligt för ledamöterna att korrekt kunna fullgöra sin granskningsplikt.

22.  Europaparlamentet betonar behovet att genomföra en samstämmig och synlig EU‑politik för det civila samhället och betonar behovet av en tydligare förståelse av användningen av offentlig diplomati. Parlamentet uppmuntrar till att landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati samt färdplaner offentliggörs, att en effektiv återkoppling införs, att fall följs upp och information delas.

23.  Europaparlamentet välkomnar utnämningen av kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och/eller jämställdhet vid samtliga EU-delegationer och påminner om sin rekommendation till vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att utarbeta tydliga operativa riktlinjer vad gäller uppgiften för kontaktpunkter för mänskliga rättigheter. Parlamentet insisterar på att det arbete som utförs av kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter även bör stödjas av medlemsstaternas diplomatiska personal. Parlamentet begär att kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter ska kunna arbeta självständigt, utan politisk inblandning och trakasserier från nationella myndigheter i tredjeländer, framför allt i sina kontakter med människorättsaktivister och det civila samhället. Parlamentet betonar vikten av att utbilda samtliga EU-delegationers personal om innehållet i EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter.

24.  Europaparlamentet välkomnar den utökade budgeten och de förenklade förfarandena för EIDMR 2014–2020 och uppmanar till att den planerade tilldelningen för halvtidsöversynen av EIDMR bibehålls för återstoden av den nuvarande perioden för den fleråriga budgetramen. Parlamentet upprepar behovet av samstämmighet och komplementaritet mellan EU:s olika finansieringsinstrument och behovet att se till att sådan förstärkning är tillämplig för samtliga instrument som är tillägnade mänskliga rättigheter.

25.  Europaparlamentet uppmanar till ett årligt antagande av årliga handlingsprogram för EIDMR snarare än, som senast, ett tvåårigt antagande (2016–2017), för att säkerställa maximal flexibilitet som svar på framväxande situationer och optimal komplementaritet med EU:s andra instrument för extern finansiering.

Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter

26.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för specifika människorättsdialoger och tillstår att de kan vara ett effektivt och ändamålsenligt verktyg för bilaterala engagemang och bilateralt samarbete, såvida de möjliggör för motparter att engagera sig i viktiga frågor, får fram meningsfulla politiska budskap och är resultatinriktade samt åtföljs av en konsekvent uppföljning som bör sträcka sig längre än till utbyte av information om bästa praxis och utmaningar. Parlamentet uppmanar EU att systematiskt införliva diskussioner om situationen för kvinnors och barns rättigheter i alla människorättsdialoger.

27.  Europaparlamentet erkänner vikten av att föra specifika människorättsdialoger även med länder där situationen för de mänskliga rättigheterna är mycket problematisk. Parlamentet understryker dock behovet för EU att dra tydliga politiska slutsatser när dessa människorättsdialoger inte leder till några positiva resultat. Parlamentet varnar för att åsidosätta diskussioner om mänskliga rättigheter vid politiska högnivådialoger.

28.  Europaparlamentet insisterar på att diskussioner om mänskliga rättigheter aldrig bör underordnas andra intressen vid politiska högnivådialoger. Parlamentet upprepar sin uppmaning till utrikestjänsten att utforma en mekanism för att se över människorättsdialoger i syfte att förbättra dessa. Parlamentet anser att man, om dessa dialoger ideligen misslyckas, bör tillgripa alternativa verktyg till stöd för främjande av mänskliga rättigheter i det berörda landet.

29.  Europaparlamentet anmodar Europeiska utrikestjänsten att systematiskt föra förberedande dialoger med det civila samhället, även på lokal nivå, i syfte att dessa ska bli en del av människorättsdialogerna. Parlamentet betonar vikten av att vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten vid människorättsdialoger systematiskt tar upp enskilda fall om människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att systematiskt följa upp de åtaganden som gjorts under människorättsdialogerna och att anordna avrapporteringsmöten med organisationer i det civila samhället på ett systematiskt sätt.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter

30.  Europaparlamentet välkomnar EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter som ett värdefullt verktyg för EU:s utrikespolitik för mänskliga rättigheter som ger praktisk vägledning för EU-delegationer och för medlemsstaternas diplomatiska beskickningar. Parlamentet påminner om sin uppmaning att utan ytterligare dröjsmål anta nya EU‑riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter.

31.  Europaparlamentet understryker starkt vikten av en fortlöpande bedömning av genomförandet av riktlinjerna genom att använda tydliga riktmärken. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och offentliggöra en grundlig utvärdering av EU-delegationernas och medlemsstaternas diplomatiska beskickningars genomförande av riktlinjerna i alla tredjeländer för att upptäcka eventuella skillnader och brister i genomförandet och för att åtgärda dessa. För att säkerställa tillbörligt genomförande av riktlinjerna anser parlamentet att Europeiska utrikestjänstens och EU-delegationernas personal behöver en systematisk och effektiv utbildning.

Bekämpning av alla former av diskriminering

32.  Europaparlamentet fördömer å det skarpaste alla former av diskriminering, medräknat diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, könsidentitet, språk, kultur, religion eller övertygelse, socialt ursprung, kast, börd, ålder, funktionsnedsättning eller någon annan status. Parlamentet efterlyser på nytt en förstärkt EU-politik och EU-diplomati som bör syfta till att undanröja all diskriminering och uppmanar EU att utnyttja varje tillfälle att uttrycka sin djupa oro över sådan diskriminering. EU uppmanas också enträget att fortsätta att verka för ratificering och fullständigt genomförande av alla relevanta FN-konventioner, såsom den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet välkomnar Europeiska utrikestjänstens arbete med en antidiskrimineringshandbok.

Uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP)

33.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande om att integrera aspekter av mänskliga rättigheter och jämställdhet i uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, i linje med de milstolpar som utgörs av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, och FN:s säkerhetsråds nyligen antagna resolution 2242 där kvinnor intar en central roll i alla insatser för att bemöta globala utmaningar. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin uppmaning till EU och medlemsstaterna att under processen för att skapa hållbar försoning stödja det systematiska deltagandet av kvinnor som en avgörande del av fredsprocesser. EU uppmanas i detta sammanhang att på den internationella nivån erkänna mervärdet av kvinnors deltagande i konfliktförebyggande arbete och konfliktlösning samt fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter.

34.  Europaparlamentet betonar att GSFP är ett instrument som inte bara säkerställer europeisk säkerhet utan även ingår i EU:s utrikespolitiska instrument och därmed måste användas för att ytterligare stärka främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati i tredjeländer.

35.  Europaparlamentet efterlyser en ytterligare militär integration i Europa för att förbättra de europeiska väpnade styrkornas beredskap och flexibilitet, så att de kan svara på hot och allvarliga människorättskränkningar, folkmord eller etnisk rensning. Parlamentet betonar i detta avseende att konceptet ”skyldighet att skydda” bör befästas i folkrätten och att EU som värdegemenskap bör gå i täten för initiativ och meningsfulla åtgärder för att skydda civila även när de hotas av den egna staten.

36.  Europaparlamentet understryker att smuggling av migranter har en koppling till människohandel och utgör en allvarlig människorättskränkning. Parlamentet påminner om att genomförandet av GSFP-uppdrag, såsom Europeiska unionens militära insats i södra centrala Medelhavsområdet (insatsen Eunavfor MED Sophia), är en konkret insats för att bekämpa smuggling av migranter. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta med och intensifiera sådana former av insatser.

37.  Europaparlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) och vice ordföranden/den höga representanten att begära att EU:s uppdragschefer och relevanta EU-representanter (chefer för EU:s civila insatser, befälhavare för EU:s militära insatser och EU:s särskilda representanter) rapporterar om fall av allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt, och att främja uppförandekoden vad gäller säkerhetsrådets åtgärder mot folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsbrott, och därmed se till att FN:s medlemsstater åtar sig att stödja säkerhetsrådets åtgärder som syftar till att förebygga eller stoppa sådana brott. Parlamentet efterlyser barnskyddspolicyer i EU:s samtliga insatser inom ramen för civila och militära operationer där man kommer i kontakt med barn.

38.  Europaparlamentet begär att EU stärker sitt samarbete med FN vad gäller utformningen av en gemensam strategisk vision för säkerhet på grundval av, å ena sidan, den nya globala EU-strategin för utrikes- och säkerhetspolitik och, å andra sidan, FN:s översyn av sina fredsinsatser och sin arkitektur för fredsbyggande. Parlamentet insisterar på ett samarbete med FN vad gäller stärkande av rollen för och kapaciteten hos regionala och lokala organisationer inom fredsbevarande och konfliktförebyggande arbete, civil och militär krishantering samt konfliktlösning, och en vidareutveckling av förfaranden för användningen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken till stöd för FN‑insatser, bland annat genom utplacering av EU:s stridsgrupper, eller genom kapacitetsuppbyggnad och initiativ för reform av säkerhetssektorn, samtidigt som mänskliga rättigheter och jämställdhet integreras i uppdragets arbete och verksamhet.

Multilateralt engagemang för mänskliga rättigheter

39.  Europaparlamentet upprepar med eftertryck att mänskliga rättigheter enligt FN:s konventioner är universella, odelbara, avhängiga av varandra och tätt sammankopplade, så som man enades om i Wiendeklarationen och Wienhandlingsprogrammet från 1993, och att respekten för dessa rättigheter måste upprätthållas. Parlamentet påminner om att unionen har förbundit sig att stödja och utveckla internationell rätt inom ramen för FN. Parlamentet betonar att det är viktigt att medlemsstaterna ratificerar alla internationella instrument för mänskliga rättigheter som inrättats av FN, inbegripet de som ingår i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i synnerhet tilläggsprotokollet om fastställande av mekanismer för klagomål och förfrågningar, i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget.

40.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU intar en ledande roll för att verka för reformer inom FN i syfte att öka påverkan av och stärka det regelbaserade multilaterala systemet och säkerställa ett effektivare människorättsskydd samt främja folkrätten. Parlamentet upprepar dessutom vikten av att säkerställa att EU aktivt och konsekvent engagerar sig i FN-mekanismer för mänskliga rättigheter, framför allt i tredje utskottet, FN:s generalförsamling och människorättsrådet för att förbättra sin trovärdighet. Parlamentet stöder de insatser som gjorts av Europeiska utrikestjänsten, EU‑delegationerna i New York och Genève och medlemsstaterna för att EU ska bli mer konsekvent i människorättsfrågor i FN. Parlamentet uppmuntrar EU till att intensifiera bruket av regionöverskridande initiativ, att ta fram och ställa sig bakom resolutioner och att på nära håll följa FN:s förfarande för allmän återkommande utvärdering. Parlamentet fördömer det faktum att länder som har brutit mot de mänskliga rättigheterna på ett allvarligt sätt ofta har platser i människorättsrådet och uppmanar EU:s medlemsstater att offentliggöra sina röster i människorättsrådet. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU och medlemsstaterna att låta rättigheternas lika betydelse återspeglas i deras röstningsmönster och låta ämnet och inte författarna påverka ens röst när det gäller resolutioner från människorättsrådet. Parlamentet betonar vikten och behovet av att EU ständigt finns representerat i alla multilaterala forum och att EU:s åtgärder synliggörs mer.

41.  Europaparlamentet uppmanar EU att särskilt uppmärksamma de omstridda territorierna i det östra grannskapet, där nästan fem miljoner människor lever utan något riktigt människorättsskydd och utan tillgång till rättvisa. Parlamentet uppmanar EU att sätta denna fråga högst upp på den bilaterala dagordningen för att finna lösningar tillsammans med de berörda länderna och att utnyttja alla sina instrument till stöd för konkreta lösningar för att främja de mänskliga rättigheterna i dessa länder samt stödja människorättsförsvararnas arbete där.

Främjande av ett fritt utrymme för det civila samhället samt stöd till människorättsförsvarare

42.  Europaparlamentet fördömer med kraft alla former av angrepp, hot, gripanden, dödande, trakasserier eller förtryck av åklagare, domare, advokater, akademiker, och journalister eller medlemmar av alla andra yrkesgrupper vars oberoende och yrkesmässiga frihet spelar en avgörande roll i skapandet av ett demokratiskt samhälle.

43.  Europaparlamentet beklagar det växande antalet angrepp på miljö- och människorättsförsvarare världen över. Parlamentet fördömer å det starkaste att deras mördare går straffria och uppmanar Europeiska utrikestjänsten att verka för att de ansvariga ställs inför rätta.

44.  Europaparlamentet fördömer med kraft det faktum att många länder världen över nyligen har utfärdat lagar om icke-statliga organisationer, som försvagar det civila samhället och medför en godtycklig tillämpning med straffpåföljder, bland annat fängelse, frysning av tillgångar och tillträdesförbud för personal inom icke-statliga organisationer, särskilt för organisationer som tar emot offentliga medel från utlandet.

45.  Europaparlamentet fördömer med kraft myndigheters utfärdande av reseförbud som ett sätt att skrämma och tysta oberoende röster bland människorättsförsvarare och aktivister, liksom bland advokater och journalister, och betonar att dessa åtgärder oftast vidtas på ett godtyckligt sätt och utan rättsliga grunder.

46.  Europaparlamentet belyser den roll som EU-delegationer har i att bekräfta och främja den avgörande roll som det civila samhället spelar i en demokrati och vad gäller skapande av en gynnsam miljö för det civila samhället, genom att kräva maximal öppenhet och inkludering i sitt samarbete med organisationer i det civila samhället och människorättsförsvarare. Parlamentet beklagar därför att kontaktuppgifterna för kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter/sambandsmännen för människorättsförsvarare fortfarande inte finns tillgängliga på webbplatserna för alla EU‑delegationer, tio år efter antagandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare.

47.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s utrikesministrar att på rådets (utrikes frågor) agenda regelbundet föra upp diskussionen om EU:s insatser för att verka för frigivandet av människorättsförsvarare, biståndsarbetare, journalister, politiska aktivister och andra personer, och att anordna ett offentligt årligt möte i rådet (utrikes frågor) med en agenda som tar upp det krympande utrymmet för det civila samhället och fängslandet av människorättsförsvarare, samt att vid alla tillfällen som ges ta upp dessa fall med berörda motparter, även de fall som tagits upp i parlamentets resolutioner avseende diskussioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen.

48.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att ställa politiska ledare inför rätta när de missbrukar polis- och militärstyrkor på ett systematiskt sätt för att tysta protester mot (en förlängning av) deras ledarskap.

Migranter, flyktingar, asylsökande och internflyktingar

49.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de många flyktingar och migranter som utsätts för svåra människorättskränkningar, eftersom de är offer för konflikter, misslyckanden från statsmakternas sida och nätverk för människohandel. Parlamentet fördömer det dramatiska antalet dödsfall till havs i Medelhavet. Parlamentet är mycket djupt oroat över det ökande antalet människorättskränkningar mot flyktingar, irreguljära migranter och asylsökande på väg till Europa. Parlamentet betonar att kvinnor och barn på flykt, asylsökande och papperslösa migranter är särskilt utsatta på migrantvägarna och inom själva EU. Parlamentet efterlyser omedelbara åtgärder för att göra migrationspolitiken mer samstämd och betonar behovet av ett helhetsgrepp för att hitta hållbara, långsiktiga och konsekventa lösningar som grundas på internationella människorättsnormer och människorättsprinciper samtidigt som man tar itu med de bakomliggande orsakerna till flyktingkrisen. Parlamentet understryker behovet av solidaritet för att skydda migranter och flyktingar i linje med EU:s människorättsbaserade politik. Parlamentet framhäver i detta sammanhang betydelsen av att göra åtskillnad mellan flyktingar och migranter.

50.  Europaparlamentet betonar att konflikter, krig, bristande samhällsstyrning och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratin är de främsta orsakerna till migration och tvångsförflyttning. Parlamentet betonar att värdländerna bör tillhandahålla fullständig tillgång till gratis offentlig och högkvalitativ utbildning samt hälso- och sjukvård, inklusive tjänster och rättigheter inom sexuell och reproduktiv hälsa, samt tillträde till arbetsmarknaden och boenden som tillgodoser flyktingarnas behov. Parlamentet framhåller att migranternas och flyktingarnas egen vilja att integrera sig och välfärdspolitiken är avgörande för integrationen. Parlamentet uppmanar EU att öka sina ansträngningar för att stödja Libanon och Jordanien, som tar emot fler flyktingar än någonsin tidigare, vilka ofta utsätts får många olika hot.

51.  Europaparlamentet betonar behovet att förstärka samarbetet med ursprungs- och transitländerna, både när det gäller att underlätta en ordnad hantering av migrationsströmmar och för att ta itu med grundorsakerna till migration. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att bekämpa grupper som ägnar sig åt smuggling av migranter. Parlamentet påminner om att det är viktigt att EU uppmuntrar dessa länder att underteckna Palermoprotokollet mot människosmuggling. Parlamentet påminner likaså om de åtaganden som avtalades vid toppmötet i Valletta.

52.  Europaparlamentet betonar det brådskande behovet att ta fram och införa ett omfattande, samstämmigt och väl samordnat gemensamt europeiskt asylsystem, varigenom ansvaret delas mellan medlemsstaterna.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att införa fullständig öppenhet vad gäller de medel som ges till tredjeländer för migrationssamarbete och att informera om fastställda garantier för att sådant samarbete vare sig direkt eller indirekt ska gynna säkerhets-, polis- och rättssystem som kränker de mänskliga rättigheterna.

54.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens nyligen framlagda förslag till en unionsförteckning över säkra ursprungsländer, genom vilket direktivet om asylförfaranden ändras.

55.  Europaparlamentet inser att det faktum att bara 36 procent av de tredjelandsmedborgare som beordrades lämna unionen under 2014 faktiskt åkte tillbaka visar att det finns ett behov att förbättra effektiviteten i unionens system för återvändande.

56.  Europaparlamentet anser att det kommer att bli nödvändigt att anta nya EU-avtal om återtaganden, vilka bör ha företräde framför bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredjeländer, för att öka återtagandenas effektivitet och sörja för att återsändanden sker på ett enhetligt sätt på europeisk nivå.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att genomförandet av återvändandedirektivet sker med respekt för de förfaranden, normer och grundläggande mänskliga rättigheter som gör det möjligt för EU att säkerställa en human och värdig behandling av återvändande personer, i överensstämmelse med principen om ”non-refoulement”. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt asylfall som rör eventuell politisk förföljelse för att förhindra att ett återsändande kan leda till en eventuell kränkning av de mänskliga rättigheterna i ursprungslandet eller i ett tredjeland.

58.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU om att säkerställa att alla avtal om migration, samarbete och återtagande som ingås med tredjeländer respekterar internationella mänskliga rättigheter, flyktingrätt och internationell sjörätt, liksom EU:s principer och värden. Medlemsstaterna uppmanas att i enlighet med gällande internationell rätt respektera principen om ”non-refoulement”. Parlamentet begär att övervakningsmekanismer integreras för att möjliggöra utvärdering av konsekvenserna av migrationssamarbete med tredjeländer, och av gränskontrollåtgärder, för situationen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet håller fast vid att de mänskliga rättigheterna måste integreras och övervakas i all verksamhet som bedrivs av Frontex. EU uppmanas att aktivt delta i diskussionen om begreppet ”klimatflykting”, inbegripet dess eventuella rättsliga definition enligt internationell rätt.

59.  Europaparlamentet efterlyser vidare en klausul om att sådana avtal kan upphävas till dess att parterna i praktiken ger tillräckliga garantier för den individuella asylprövningen och mer allmänt för respekten för migranters, asylsökandes och flyktingars mänskliga rättigheter.

60.  Europaparlamentet påminner om behovet att i europeiska och internationella vatten respektera principen om ”non-refoulement”, som underbyggs av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och befintlig EU-lagstiftning. Parlamentet påminner om åtagandet att ta fram adekvata kanaler för laglig och säker migration och samtidigt stärka skyddet av EU:s yttre gränser. EU och de mer utvecklade tredjeländerna uppmanas att ingå partnerskapsavtal med andra länder för att underlätta familjeåterförening och rörlighet för personer på alla olika kompetensnivåer, även för dem med lägst kvalifikationer.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera och fullt ut genomföra EU:s antagna gemensamma asylpaket och den gemensamma migrationslagstiftningen, särskilt för att skydda utsatta asylsökande, t.ex. barn, kvinnor, äldre och hbti-personer, mot våld och diskriminering under asylprocessen, och att ge medlemsstaterna lämplig utbildning för att möjliggöra lämpliga och praktiska förfaranden. Medlemsstaterna uppmanas att delta i program för vidarebosättning, ge tillgång till familjeåterförening och bevilja humanitära visum. Det är viktigt att komma till rätta med administrativa och politiska hinder för ett skyndsamt genomförande av omplaceringsåtaganden. Parlamentet inser att personer som efter en enskild bedömning av sin asylansökan inte anses uppfylla kraven för skydd i unionen måste kunna återvända på ett säkert sätt.

62.  Europaparlamentet är djupt oroat över det allt större antalet barn som är flyktingar och över situationen för ensamkommande eller försvunna barn eller barn som skilts från sin familj. Medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att göra det till en absolut prioritet att omgående återförena ensamkommande barn med sina familjemedlemmar. Parlamentet understryker vikten av att ge barn tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning som en del av EU:s program för att ta itu med grundorsakerna till migration. De olika länderna uppmanas att upphöra med att hålla barn i förvar samt att ta hänsyn till barnets bästa i samtliga förfaranden och säkerställa skydd för barn i enlighet med internationell rätt. Parlamentet betonar vikten av att anslå tillräckliga resurser för att skydda barn som är flyktingar eller migranter mot våld, exploatering och övergrepp. Kommissionen uppmanas att säkerställa att ensamkommande barn inte försvinner och att ta fram en strategi för att såväl förhindra att ensamkommande barn försvinner inom EU:s territorium i framtiden som hitta de barn som försvunnit.

63.  Europaparlamentet inser att asylsökande hbti-personer ofta löper en större risk under resan och efter att de anlänt till det land där de söker asyl, vilket kan yttra sig i trakasserier, utestängning samt sexuellt eller andra former av våld. Parlamentet påminner om att några tredjeländer som anses vara ”säkra” för asylsökande diskriminerar hbti-personer eller till och med kriminaliserar homosexualitet. Parlamentet betonar att utsatta grupper behöver ytterligare garantier, och uppmanar de olika länderna att säkerställa att hbti-flyktingar får det skydd som krävs enligt internationell humanitär rätt.

64.  Europaparlamentet betonar vikten av att investera i förebyggande åtgärder, närmare bestämt genom att ta fram strategier för integration och social delaktighet. Parlamentet understryker behovet att genomföra särskilda avradikaliserings- och återintegreringsprogram för återvändande personer.

65.  Europaparlamentet vill uppmärksamma den problematiska situationen för flyktingar i Syriens grannländer och anser att det är viktigt att EU gör allt som står i dess makt för att bidra till att säkerställa att flyktingarna i dessa länder garanteras anständiga levnadsvillkor, särskilt vad gäller tillgången till hälso- och sjukvård, utbildning och sysselsättningsmöjligheter.

66.  Europaparlamentet framhåller den dramatiska situationen med internflyktingar, i synnerhet det enorma antalet internflyktingar i Irak och Syrien och det allt större antalet internflyktingar i Ukraina. Sammantaget rör det sig om 1,4 miljoner människor under 2015. Parlamentet betonar att program för flyktingar i en region även behöver uppmärksamma och inbegripa den osäkra framtiden för internflyktingar. Kommissionen, medlemsstaterna och världssamfundet uppmanas att vidta åtgärder för att på plats förbättra situationen för dessa människor och säkerställa att fördrivna personer har tillgång till anständiga bostäder, mat, hälso- och sjukvård samt utbildning.

67.  Europaparlamentet påminner om att 19,3 miljoner människor, enligt organisationen Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC), har fördrivits på grund av miljökatastrofer bara under 2015. Parlamentet påminner om att denna situation främst gäller de södra regionerna. 85 procent av de berörda människorna finns i utvecklingsländer, i första hand inom ett land eller i delar av länder.

Människohandel

68.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot människohandel inom sin yttre politik och åtgärda detta problem på både efterfråge- och utbudssidan, och då ägna särskild uppmärksamhet åt skyddet av offren och öka kommunikationen och samarbetet med relevanta aktörer i kampen mot människohandel. Parlamentet upprepar att alla medlemsstater måste genomföra EU:s direktiv 2011/36/EU och EU:s strategi för utrotande av människohandel.

69.  Europaparlamentet påminner om att kriminella nätverk drar fördel av det ökande migrationstrycket och bristen på säkra migrationskanaler, och av migranters och flyktingars sårbarhet, särskilt kvinnors, flickors och barns sårbarhet, i syfte att utsätta dem för människosmuggling, människohandel, slaveri och sexuell exploatering.

70.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att lägga tonvikt vid att identifiera flyktingar och migranter såsom offer för människohandel eller offer för kränkningar och övergrepp inom ramen för människosmuggling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang utbildning för gränsvakter för att säkerställa en noggrann identifiering, vilket är grundläggande för att förverkliga de rättigheter som offren har enligt lag.

71.  Europaparlamentet välkomnar de ökade medlen till operationerna Triton och Poseidon. Parlamentet noterar inledandet av insatsen Eunavfor MED Sophia mot människosmugglare och människohandlare i Medelhavet och stöder en stärkt förvaltning av unionens yttre gränser.

72.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ratificera och genomföra den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

Sambanden mellan utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter

73.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över ökningen av extrem fattigdom och ojämlikhet i vissa delar av världen, vilket äventyrar ett fullständigt åtnjutande av alla mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att respekt för mänskliga rättigheter och rätten till utveckling är direkt sammankopplade. Parlamentet betonar att respekt för mänskliga rättigheter, särskilt sociala och ekonomiska rättigheter, jämställdhet, goda styrelseformer, upprätthållande av demokratin och rättsstatsprincipen samt fred och säkerhet utgör förutsättningar för att utrota fattigdom och ojämlikhet.

74.  Europaparlamentet välkomnar 2030-agendan för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att EU:s utvecklingssamarbete med tredjeländer bör ha som målsättning att skapa en internationell miljö som befrämjar förverkligandet av sociala och ekonomiska rättigheter, och efterlyser ett genomförande av FN:s förklaring från 1986 om rätten till utveckling. Parlamentet påminner om den avgörande betydelsen av principen om en konsekvent politik för utveckling, såsom den anges i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för att åstadkomma respekt för de mänskliga rättigheterna. EU uppmanas att säkerställa att nödvändiga riktlinjer, konsekvensbedömningar samt övervaknings- och rapporteringsmekanismer gör att en konsekvent politik för utveckling blir verklighet i EU:s och medlemsstaternas politik. Ett genomförande av en konsekvent politik för utveckling, såsom den anges i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och tydligt definierade resultatramar i EU:s alla instrument och människorättsmekanismer, är avgörande för att 2030-agendan ska fullbordas, marginaliserade och sårbara grupper inkluderas och en människorättsbaserad strategi integreras. Parlamentet insisterar på starkare enhetlighet och samordning mellan alla delar av EU:s utrikespolitik och instrument i samband med genomförandet av den människorättsbaserade strategin. Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder inom ramen för sina befogenheter och hålla fast vid de utvecklingsåtaganden de gjort och vid EU:s politik på detta område. Kommissionen uppmanas att göra en utvärdering av användningen av verktygen för en människorättsbaserad strategi i delegationerna, och att ge parlamentet en sammanfattning av den utvärderingen.

75.  Europaparlamentet påminner om införandet av en människorättsbaserad strategi i EU:s utvecklingspolitik, syftande till att integrera människorättsprinciper i EU:s operativa verksamhet för utveckling som omfattar planer för synkronisering av verksamheten avseende mänskliga rättigheter och utvecklingssamarbete både inom högkvarteren och på fältet. Parlamentet vill se ökad spridning av verktygen för en människorättsbaserad strategi bland våra partner, inklusive lokala myndigheter, det civila samhället och den privata sektorn, och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka dess genomförande.

76.  Europaparlamentet anser att mänskliga rättigheter för alla måste vara ett genomgående inslag för att alla mål och målsättningar i 2030-agendan ska kunna uppnås. Parlamentet önskar att man på nationell och internationell nivå ska upprätta ramar för målen för hållbar utveckling med inkluderande människorättsorienterade och rättighetsbaserade indikatorer för att säkerställa höggradig öppenhet och ansvarsskyldighet i detta avseende, så att de resurser som avsätts för utveckling verkligen når behövande människor.

77.  Europaparlamentet bekräftar än en gång det akuta behovet av åtgärder mot den världsomfattande utmaning som fattigdom och undernäring samt försummade sjukdomar utgör. Parlamentet efterlyser en ambitiös och långsiktig politisk strategi och handlingsplan för global hälsa, innovation och tillgång till läkemedel, med bland annat investeringar i forskning och utveckling, för att slå vakt om rätten till en levnadsstandard som är tillräcklig för att alla människor ska vara friska och må bra, utan någon diskriminering på grund av ras, religion, politisk övertygelse, ekonomiska eller sociala villkor, könsidentitet eller sexuell läggning.

78.  Europaparlamentet är oroat över varje form av försök att använda finansiering som är öronmärkt för fattigdomsbekämpning och främjande av utveckling – vilket också i praktiken omsätter politik vars yttersta syfte är att upprätthålla mänskliga rättigheter – för syften som inte är utvecklingsrelaterade. Parlamentet betonar att utvecklingsbistånd bör syfta till att utrota fattigdomen och inte bara vara ett verktyg för att kontrollera migration, och påminner om vikten av målet om fred, rättvisa och starka institutioner (mål nr 16) bland målen för hållbar utveckling, för att genomföra förbättringar i fråga om mänskliga rättigheter och en effektiv demokratisk samhällsstyrning. För att säkerställa insynen i EU:s bistånd och ansvarsskyldigheten för mottagarländerna bör en klausul om korruptionsbekämpning införas i alla utvecklingsprogram, och nyckelmål för all utrikespolitik från EU:s sida bör vara en konsolidering av rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, institutionell kapacitet med användning av budgetstöd, demokratiskt deltagande och representativt beslutsfattande, stabilitet, social rättvisa och inkluderande och hållbar tillväxt så att en rättvis fördelning av välståndet möjliggörs. Parlamentet varnar för populism, extremism och konstitutionellt missbruk som rättfärdigar brott mot de mänskliga rättigheterna.

79.  Europaparlamentet noterar den konsekvent bristande finansieringen, till följd av växande humanitära behov, vad gäller humanitärt bistånd, samt tillkortakommandena inom ramen för Världslivsmedelsprogrammet, vilka leder till nedskärningar i livsmedelsförsörjningen. FN:s medlemsstater och EU och dess medlemsstater uppmanas att som minimum fullgöra sina ekonomiska åtaganden. Parlamentet noterar i detta sammanhang att de flesta EU-medlemsstater inte har fullgjort sitt åtagande om att ge 0,7 procent av sin BNP till utvecklingsbistånd, men välkomnar EU:s åtaganden när det gäller humanitärt bistånd och civilskydd, där EU och dess medlemsstater utgör de som bidrar med mest.

80.  Europaparlamentet välkomnar den nya europeiska externa investeringsplanen och förvaltningsfonden för Afrika, som skapats för att inte bara ta itu med grundorsakerna till fattigdom, ojämlikhet och irreguljär migration genom att skapa hållbar tillväxt och varaktiga arbetstillfällen, utan även uppmuntra till respekt för de mänskliga rättigheterna och privata investeringar i Afrika och EU:s grannskap. Parlamentet begär att Europeiska regionala utvecklingsfonden ska användas tillfälligt i EU:s grannländer för att bidra till att stabilisera dem.

81.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett utvecklingskapitel i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2015 och önskar att detta ska bli standardpraxis i framtida årsrapporter.

Handel, företag och mänskliga rättigheter

82.  Europaparlamentet efterlyser ett skyndsamt, verkningsfullt och omfattande genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Alla FN:s medlemsstater, medräknat EU-medlemsstaterna, uppmanas eftertryckligen att ta fram och genomföra nationella handlingsplaner. Parlamentet anser att handel och mänskliga rättigheter kan gå hand i hand och att näringslivet spelar en viktig roll när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokrati.

83.  Europaparlamentet bekräftar än en gång det akuta behovet att agera fortlöpande och på ett ändamålsenligt och konsekvent sätt på alla nivåer, inbegripet nationell, europeisk och internationell nivå, för att effektivt hantera människorättskränkningar och korruption som internationella företag gör sig skyldiga till när dessa uppkommer samt att säkerställa att företagen kan ställas till svars, även genom att hantera de rättsliga problem som den extraterritoriella dimensionen hos företag och deras uppförande resulterar i.

84.  Europaparlamentet uppmanar FN, och EU och dess medlemsstater, att med multinationella och europeiska företag ta upp problemen med markrofferi och behandlingen av försvarare av markrättigheter, som i många fall faller offer för repressalier, inbegripet hot, trakasserier, godtyckliga gripanden, övergrepp och mord.

85.  Europaparlamentet ser mycket positivt på det arbete som inletts för utarbetandet av en bindande FN-konvention om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet beklagar dock alla handlingar som hindrar denna process och uppmanar EU och dess medlemsstater att delta konstruktivt i dessa förhandlingar.

86.  Europaparlamentet påminner om de olika men kompletterande roller som stater och företag har i fråga om att skydda de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar med eftertryck att stater där det förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna måste bevilja offren tillgång till effektiva rättsmedel. I detta sammanhang påminner parlamentet om att tredjeländers respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive garanterad tillgång till effektiva rättsmedel för alla som utsätts för sådana kränkningar, utgör en mycket viktig aspekt i EU:s yttre förbindelser med dessa länder. Parlamentet välkomnar att EU har spelat en ledande roll i förhandlingarna om och genomförandet av ett antal initiativ för globalt ansvar, vilka går hand i hand med främjandet av och respekten för internationella normer. Parlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om företag och mänskliga rättigheter, och det faktum att man där förespråkar att de nationella handlingsplanerna för företag och mänskliga rättigheter ska inbegripa tillgång till rättsmedel.

87.  Europaparlamentet påminner om att den särskilda karaktären hos små och medelstora företag, som främst är aktiva på lokal och regional nivå och inom specifika sektorer, behöver uppmärksammas. Parlamentet anser att det därför är centralt att unionens politiska strategier i fråga om företagens sociala ansvar, däribland de nationella handlingsplanerna om företagens sociala ansvar, vederbörligen beaktar de små och medelstora företagens särskilda behov, är förenliga med principen ”tänk småskaligt först” och erkänner de små och medelstora företagens informella och intuitiva strategi i förhållande till sitt sociala ansvar. Parlamentet motsätter sig återigen varje initiativ som kan komma att medföra ytterligare administrativa eller finansiella bördor för små och medelstora företag. Däremot stöder parlamentet insatser som gör det möjligt för små och medelstora företag att vidta gemensamma åtgärder.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera politisk samstämmighet vad gäller näringsliv och mänskliga rättigheter på alla nivåer, i synnerhet i samband med unionens handelspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet rapportera om de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna skyddas på ett effektivt sätt i samband med företagsverksamhet.

89.  Europaparlamentet upprepar sin tydliga uppmaning till ett systematiskt införande av människorättsklausuler i alla internationella avtal, inklusive handels- och investeringsavtal som ingåtts eller kommer att ingås mellan EU och tredjeländer. Parlamentet anser också att det måste införas mekanismer för förhandskontroller som ska genomföras innan ett ramavtal sluts och – som en central del av avtalet – utgöra ett villkor för att avtalet ska kunna slutas samt mekanismer för efterhandskontroller för att kunna bemöta överträdelser av nämnda klausuler med konkreta sanktioner, såsom lämpliga sanktioner som fastställts i människorättsklausulerna i avtalet, inbegripet ett eventuellt (tillfälligt) upphävande av avtalet.

90.  Europaparlamentet efterlyser inrättande av mekanismer som syftar till att säkerställa att såväl stater som företag respekterar mänskliga rättigheter, och inrättandet av mekanismer för klagomål för människor vars rättigheter kränks av handels- eller investeringsavtal.

91.  Europaparlamentet noterar kommissionens lagstiftningsförslag av den 28 september 2016 om ändring av förordning (EG) nr 428/2009 om kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden, som syftar till att stärka kontrollen med tanke på att vissa produkter och tekniker kan missbrukas för att begå allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

92.  Europaparlamentet noterar avtalet om att uppdatera EU:s exportkontroll när det gäller varor som kan användas för verkställande av dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och begär att denna viktiga lagstiftning genomförs på ett ändamålsenligt sätt och fullt ut. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmuntra tredjeländer att överväga att anta liknande lagstiftning, samt att lansera ett initiativ för att verka för en internationell ram om redskap som används vid tortyr och dödsstraff. Parlamentet välkomnar initiativet för en förordning om inrättande av ett system för vederbörlig aktsamhet i leveranskedjan när det gäller ansvarsfull användning av mineraler från konfliktområden. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att uppdatera EU:s lagstiftning om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. Parlamentet betonar att det prioriterar kravet på respekt för mänskliga rättigheter för beviljande av exportlicenser och uppmanar medlemsstaterna att äntligen komma överens om att gå i riktning mot en modernare, flexiblare och mer människorättsbaserad exportpolitik. Medlemsstaterna uppmanas att utföra striktare och mer människorättsbaserade vapenexportkontroller, särskilt när det gäller länder där det bevisligen förekommer våldsamt internt förtryck och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

93.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av kommissionens nya handelsstrategi ”Handel för alla”, där man strävar efter att införliva mänskliga rättigheter i handelspolitiken och utnyttja EU:s ställning som handelsblock för att främja mänskliga rättigheter i tredjeländer. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva att handels- och utrikespolitiska initiativ är helt konsekventa och kompletterar varandra och att det finns ett nära samarbete mellan de olika generaldirektoraten, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet noterar kommissionens planer på att stärka den europeiska ekonomiska diplomatin och betonar att handelspolitiken också bör bidra till hållbar tillväxt i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att involvera samtliga berörda parter i diskussionen om lagstiftningsramen och företagens skyldigheter i länder där privata och offentliga investeringar förväntas öka. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att säkerställa att de projekt som EIB stöder är i linje med EU:s politik, och rekommenderar förbättrade efterhandskontroller där man bedömer den ekonomiska, sociala och miljömässiga påverkan av EIB-stödda projekt.

94.  Europaparlamentet välkomnar den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP+), som trädde i kraft den 1 januari 2014 och som är ett viktigt instrument i EU:s handelspolitik för att främja mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer i sårbara utvecklingsländer. Parlamentet välkomnar särskilt att handelsförmåner inom GSP+ såväl i sig som rättsligen villkorats med ett fortsatt genomförande av internationella människorättskonventioner. Parlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens första tvåårsrapport om genomförandet av GSP+ och den föregående dialogen med parlamentet om denna rapport innan den offentliggjordes. Brott mot centrala arbetsrättsliga standarder har rapporterats i flera länder med GSP+-status, och parlamentet efterlyser med kraft ett verkligt genomdrivande av GSP+. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att inkludera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i förteckningen över konventioner som krävs för att få GSP+-status, och uppmanar de stater som har ansökt om GSP+-status men inte är parter i stadgan att ratificera den.

95.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att 14 länder har tilldelats särskilt fördelaktiga handelsförmåner inom ramen för GSP+, som trädde i kraft den 1 januari 2014, samt den starkt efterfrågade efterlevnaden av 27 internationella konventioner (däribland konventionerna om grundläggande mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter).

96.  Europaparlamentet upprepar sin tydliga uppmaning till omfattande, föregående bedömningar av människorättskonsekvenserna som på ett väsentligt sätt beaktar det civila samhällets åsikter i samband med alla handels- och investeringsavtal.

97.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av nya riktlinjer för analys av inverkan på mänskliga rättigheter i konsekvensbedömningar för handelsrelaterade politiska initiativ(63), men är mycket oroat över kvaliteten på delarna rörande mänskliga rättigheter i bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling i fråga om avtalet om investeringsskydd mellan EU och Myanmar och över att kommissionen inte genomförde någon bedömning av människorättskonsekvenserna när det gäller frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam. Parlamentet upprepar sitt stöd för en omfattande bedömning som en del av efterhandsbedömningen av dessa avtal.

98.  Europaparlamentet uppmanar EU att beakta respekten för religions- eller trosfriheten i de människorättskonsekvensbedömningar som görs innan EU beslutar att ingå nya handels- och investeringsavtal.

Idrott och mänskliga rättigheter

99.  Europaparlamentet är oroat över att länder med en mycket bristfällig människorättsbakgrund får stå värd för stora idrottsevenemang, såsom fotbolls-VM i Ryssland 2018 och Qatar 2022 och olympiska spelen i Peking 2022, samt över alla människorättsbrott som begås till följd av stora idrottsevenemang, inklusive tvångsavhysning utan samråd med eller kompensation för den drabbade befolkningen, utnyttjande av utsatta grupper såsom barn och migrantarbetare, vilket kan liknas vid slaveri, och nedtystande av organisationer i det civila samhället som avslöjar sådana kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Internationella olympiska kommittén (IOK) och Internationella fotbollsförbundet (Fifa) att anpassa sina metoder till sportsliga ideal genom att införa garantier för att förhindra, övervaka och ge kompensation för samtliga människorättsbrott som begås i anslutning till stora idrottsevenemang. Parlamentet vill att det tas fram en politisk EU-ram för idrott och mänskliga rättigheter. EU och medlemsstaterna uppmanas att samarbeta med nationella idrottsförbund, företag och organisationer i det civila samhället när det gäller villkoren för deras medverkan i sådana evenemang.

Personer med funktionsnedsättning

100.  Europaparlamentet välkomnar de nya målen nr 12 och nr 16, särskilt delpunkt 16 f, i rådets slutsatser om handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, och uppmanar kommissionen att säkerställa att genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning systematiskt tas upp i människorättsdialoger med tredjeländer. Parlamentet konstaterar att de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning måste beaktas i arbetet med icke‑diskriminering, och uppmanar med eftertryck till en grundlig granskning av ändamålsenligheten i funktionsnedsättningsrelaterade projekt och till att de funktionsnedsattas organisationer ska få medverka ordentligt i planeringen och genomförandet av dessa projekt.

101.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa verklig rörelsefrihet i det offentliga rummet för personer med funktionsnedsättning och därmed även likvärdig möjlighet att delta i samhällslivet.

102.  Europaparlamentet kräver att de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning integreras i EU:s yttre politik och åtgärder utan undantag, särskilt i EU:s migrations- och flyktingpolitik, så att deras särskilda behov kan tillgodoses på lämpligt sätt, eftersom de är utsatta för multipel diskriminering. Parlamentet påminner om att kvinnor och barn med funktionsnedsättning upplever multipel diskriminering och oftare löper större risk att drabbas av våld, övergrepp, misshandel eller exploatering. Parlamentet stöder kraftfullt rekommendationen att integrera ett jämställdhetsperspektiv i EU:s alla handikappstrategier, även i dess yttre politik och åtgärder.

103.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att fortsatt stödja ratificeringen och genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i de länder som ännu inte har ratificerat eller genomfört den. EU bör föregå med gott exempel genom att på ändamålsenligt sätt genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i unionen. EU uppmanas att inta en ledande roll vid genomförandet av en inkluderande 2030‑agenda för hållbar utveckling som säkerställer att ingen glöms bort, såsom kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning rekommenderade i sina avslutande iakttagelser beträffande översynen av EU:s genomförande av konventionen.

Kvinnors och barns rättigheter

104.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av handlingsplanen för jämställdhet (2016–2020), som innehåller en övergripande förteckning över åtgärder för att förbättra kvinnors situation med avseende på lika rättigheter och egenmakt. Parlamentet betonar att handlingsplanen bör genomföras tillsammans med handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati för att säkerställa ett erkännande av kvinnors mänskliga rättigheter i sig. Parlamentet välkomnar även antagandet av det strategiska engagemanget för jämställdhet (2016–2019), som främjar jämställdhet och kvinnors rättigheter runtom i världen. Parlamentet slår än en gång fast att kvinnors rättigheter inte får äventyras på grund av särskilda förbud inom en viss religion eller tro. Parlamentet begär att EU ökar sitt stöd för genomförandet av de skyldigheter och åtaganden inom området kvinnors rättigheter som härrör från konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Pekingplattformen samt Kairoförklaringen om befolkning och utveckling samt resultatgranskningarna av dessa och målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar vikten av att inte undergräva regelverket i Peking- och Kairoplattformarna om tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård som en grundläggande mänsklig rättighet och skyddet av sexuella och reproduktiva rättigheter, och att säkerställa att all nödvändig säker sjukvård och psykologiskt stöd och psykologisk vård ges till kvinnliga offer för våldtäkt i krig – inklusive säker abort, i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet påpekar att familjeplanering, mödravård, enkel tillgång till preventivmedel, säker abort och alla relevanta tjänster som avser sexuell och reproduktiv hälsa är viktiga faktorer för att rädda livet på kvinnor och minska barna- och mödradödligheten. Parlamentet betonar vikten av att låta dessa strategier vara centrala delar av utvecklingssamarbetet med tredjeländer. Parlamentet betonar nödvändigheten av att försvara kvinnors alla rättigheter, garantera respekt för deras mänskliga värdighet och utrota våld och diskriminering gentemot dem för att förverkliga deras mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar alla individers rätt att fritt fatta beslut i frågor som rör deras sexualitet samt sexuella och reproduktiva hälsa. Parlamentet erkänner i detta avseende kvinnors oförytterliga rättigheter att fatta självständiga beslut, inklusive när det gäller tillgång till familjeplanering.

105.  Europaparlamentet bekräftar åter sitt fördömande av alla former av övergrepp och våld mot kvinnor och barn och varje form av könsrelaterat våld, inklusive de skadliga metoderna med tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning, exploatering och slaveri, våld i hemmet och användningen av sexuellt våld i krigföringens tjänst. Parlamentet anser att våldet mot kvinnor även har en psykologisk form, och betonar behovet att integrera könsrelaterad hänsyn som bland annat främjar ett aktivt deltagande av kvinnor i humanitärt bistånd och att införliva skyddsstrategier mot sexuellt och könsrelaterat våld samt grundläggande hälsoåtgärder som inbegriper tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa. Parlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna inte bara måste bekämpa alla former av våld mot kvinnor, utan även måste prioritera främjande av tillgången till utbildning och kampen mot könsstereotyper rörande flickor och pojkar från en mycket tidig ålder. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att skyndsamt ratificera Istanbulkonventionen för att säkerställa samstämmighet mellan EU:s interna och externa åtgärder mot våld mot kvinnor och flickor samt könsrelaterat våld. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag av den 4 mars 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, som är det första rättsligt bindande internationella instrumentet för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet anser att detta kommer att göra EU:s inrikes- och utrikespolitik ändamålsenligare och mera konsekvent, samt öka EU:s ansvar för – och stärka dess roll i – att bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld på internationell nivå. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att göra allt för att konventionen ska undertecknas och ingås från EU:s sida. Samtidigt uppmuntras de 14 medlemsstater som ännu inte har undertecknat och ratificerat Istanbulkonventionen att göra detta och säkerställa att konventionen genomförs korrekt. Parlamentet framhåller behovet att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal, poliskårer, åklagare, domare, diplomater och fredsbevarande styrkor, både inom EU och i tredjeländer, får korrekt utbildning för att hjälpa och stödja våldsoffer, i synnerhet kvinnor och barn, i konfliktsituationer och insatser ute på fältet.

106.  Europaparlamentet är djupt oroat över de människorättskränkningar som drabbar kvinnor och barn i flyktingläger och mottagningscentrum, där fall av sexuellt våld mot och ojämlik behandling av kvinnor och barn har rapporterats. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska utrikestjänsten att verka för striktare regler och god praxis i tredjeländer. Parlamentet betonar behovet av att kvinnor och barn som råkat ut för övergrepp under konflikter får hälso- och sjukvård och psykisk vård, i linje med internationell rätt, och behovet av kontinuerlig utbildning, hälso- och sjukvård samt livsmedelsförsörjning för barn i flyktingläger, i konfliktområden och i områden som är påverkade av extrem fattigdom och extrema miljöförhållanden.

107.  Europaparlamentet noterar att åtgärder för att komma till rätta med könsrelaterat våld även måste hantera våld via nätet, inklusive trakasserier, mobbning och hot, samt omfatta arbete för att skapa en internetmiljö som är trygg för kvinnor och flickor.

108.  Europaparlamentet välkomnar antagandet, och stöder genomförandet, av FN:s säkerhetsråds nyligen antagna resolution 2242, där kvinnor utgör en central del i alla insatser för att bemöta globala utmaningar, och ytterligare ansträngningar efterlyses för att integrera agendan för kvinnor, fred och säkerhet i alla de olika dimensionerna av fredsbevarande. Parlamentet betonar vikten av att kvinnor jämlikt, fullt ut och aktivt medverkar i att förebygga och lösa konflikter, samt i fredsförhandlingar och fredsbyggande processer. Parlamentet rekommenderar att ett kvotsystem införs för att främja kvinnors deltagande på alla politiska nivåer.

109.  Europaparlamentet beklagar djupt att romer, särskilt romska kvinnor, fortsatt utsätts för omfattande diskriminering och antiziganism, vilket ger bränsle åt en cykel av missgynnande, utestängande, segregering och marginalisering. EU och medlemsstaterna uppmanas att till fullo respektera romernas mänskliga rättigheter genom att säkerställa rätten till utbildning, hälso- och sjukvård, sysselsättning, bostad och socialt skydd.

110.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på jämställdhet inom politiken och underrepresentationen av kvinnor i politiska, sociala och ekonomiska beslutsprocesser, vilken undergräver mänskliga rättigheter och demokrati. Regeringarna bör sträva efter jämställdhet i processerna för att bygga upp och upprätthålla demokratin, samt bekämpa alla former av könsdiskriminering i samhället. Parlamentet betonar att valobservatörsuppdragens rapporter innehåller precisa riktlinjer för EU:s politiska dialog med tredjeländer, med syftet att förbättra kvinnors deltagande i valprocesser och länders demokratiska liv.

111.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa länder fortfarande begränsar kvinnors deltagande i val.

112.  Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnor världen över fortsatt står inför enorma utmaningar när det gäller att hitta och behålla ett anständigt arbete, vilket framgår av Internationella arbetsorganisationens rapport Women at work 2016.

113.  Europaparlamentet beklagar att glastaket för kvinnor i näringslivet, lönegapet mellan könen och samhällets motarbetande av kvinnligt företagande fortfarande är globala företeelser. Parlamentet efterlyser initiativ för ytterligare egenmakt åt kvinnor, särskilt på områdena egenföretagande och små och medelstora företag.

114.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till utbildning, yrkesutbildning och mikrokrediter är nödvändiga verktyg för att ge kvinnor större egenmakt och förhindra kränkningar av deras mänskliga rättigheter.

115.  Europaparlamentet uppmuntrar kvinnor att aktivt delta i fackliga och andra organisationer, eftersom detta i hög grad kommer att bidra till att införa jämställdhetsaspekter i arbetsförhållandena.

116.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fokusera på kvinnors ekonomiska och politiska frigörelse i utvecklingsländer genom att främja deras medverkan i företag och i genomförandet av lokala och regionala utvecklingsprojekt.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra jämställdhetsbudgetering i all relevant EU-finansiering.

118.  Europaparlamentet uppmanar till investeringar som riktas till kvinnor och ungdomar, som ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom, i synnerhet kvinnors fattigdom.

119.  Europaparlamentet är djupt oroat över att den snabba utbredningen av antimikrobiell resistens förväntas bli den största dödsorsaken i världen, som särskilt kommer att drabba utsatta och svaga människor i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående utarbeta en verkligt ändamålsenlig folkhälsostrategi som inbegriper följande:– Fastställande av sjukdomsorsaker, diagnoser och spridningsvägar för resistenta bakterier via turism och handel.

– Fastställande av optimala internationella, nationella och regionala nödåtgärder som ska vidtas efter ett utbrott av ostoppbara bakterier samt integrerade och samordnade förberedelser av sådana åtgärder.

– Utarbetande av mycket strikta föreskrifter för de mängder antibiotika som får användas i samtliga världsregioner kombinerat med adekvata och ändamålsenliga verkställighetsåtgärder.

– Utarbetande och genomförande av det största informationsprogrammet genom tiderna om det hot som antimikrobiell resistens utgör, med hjälp av alla tillgängliga resurser och i synnerhet sociala medier.

Barns rättigheter

120.  Europaparlamentet bekräftar än en gång behovet av att FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll skyndsamt universellt ratificeras och genomförs i praktiken, och begär att EU systematiskt samråder med relevanta organisationer för barns rättigheter på lokal och internationell nivå samt i sina politiska dialoger och människorättsdialoger med tredjeländer tar upp frågan om statliga parters skyldigheter att genomföra konventionen. Parlamentet välkomnar att Sydsudan och Somalia har ratificerat konventionen. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att undersöka hur EU kan ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter.

121.  Europaparlamentet begär att EU fortsätter att främja EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter Integrating child rights in development cooperation (integrering av barnets rättigheter i utvecklingssamarbete) genom sina externa delegationer och fortsätter att utbilda EU-delegationers personal på ett adekvat sätt inom detta område. Parlamentet framhåller det allvarliga problemet med oregistrerade barn som föds utanför föräldrarnas hemland – ett särskilt allvarligt problem i samband med flyktingar – och uppmanar EU att vid behov ta upp frågan i alla politiska dialoger med tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta strategier för och i internationella forum främja skyddet av barn med fängslade föräldrar, för att råda bot på diskrimineringen och stigmatiseringen av dessa barn. Parlamentet betonar att miljontals barn fortfarande lider av undernäring, varav ett stort antal drabbas av oåterkalleliga, långsiktiga men eller till och med dör. Parlamentet uppmanar kommissionen och världssamfundet att införa innovativa metoder för att effektivt åtgärda problemet med undernäring, i synnerhet bland barn, med största möjliga utnyttjande av hela livsmedelskedjan och därmed tillsammans med partnerskap mellan myndigheter, företag och människor, liksom av alla andra tillgängliga resurser, särskilt sociala medier.

122.  Europaparlamentet framhåller behovet av internationellt bistånd i arbetet med att söka efter och befria kvinnor och barn som fortfarande befinner sig i fångenskap hos Daish och andra terroristorganisationer eller paramilitära organisationer, samt för att främja särskilda program för vård i EU och världen över för före detta fångar. Parlamentet uttrycker oro över rekryteringen av barn och deras deltagande i terroristverksamhet och militär verksamhet. Parlamentet betonar behovet att ta fram strategier för vägledning i sökandet efter, och befriandet, rehabiliteringen och återintegreringen av dessa barn. Parlamentet betonar behovet att främja politik till förmån för avväpning, rehabilitering och återintegrering av barnsoldater. Parlamentet upprepar att kommissionen bör föreslå en heltäckande strategi för barnets rättigheter och en handlingsplan för de kommande fem åren, i syfte att prioritera barnets rättigheter inom EU:s utrikes- och inrikespolitik samt främja barnets rättigheter, framför allt genom att bidra till att säkerställa barns tillgång till vatten, sanitet, hälso- och sjukvård och utbildning, inbegripet i konfliktområden och flyktingläger.

Äldres rättigheter

123.  Europaparlamentet välkomnar mål nr 16 g i handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som syftar till att öka medvetenheten om de mänskliga rättigheterna och de särskilda behoven hos äldre människor. Parlamentet är oroat över de negativa effekterna av åldersdiskriminering. Parlamentet understryker de särskilda utmaningar som äldre människor ställs inför vid åtnjutandet av sina mänskliga rättigheter, t.ex. när det gäller tillgången till socialt skydd och hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja den pågående översynen av det internationella handlingsprogrammet från Madrid om åldrandefrågor för att kartlägga genomförandet av befintliga instrument och fastställa eventuella brister. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt delta i FN:s öppna arbetsgrupp om åldrande och öka sina ansträngningar för att skydda och främja äldre personers rättigheter, även genom att överväga att ta fram ett nytt rättsligt instrument.

Rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella personer (hbti‑personer)

124.  Europaparlamentet är djupt oroat över att våldet mot och diskrimineringen av hbti-personer ökar. Parlamentet fördömer skarpt den senaste tidens ökning av diskriminerande lagar och våldsdåd mot individer på grund av deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsegenskaper, och det faktum att 73 länder fortfarande kriminaliserar homosexualitet (även via åtal mot hbti-personer för sedeslöshet) – varav 13(64) tillåter dödsstraff – och 20 länder fortfarande kriminaliserar transidentiteter. Parlamentet uttrycker stor oro över så kallade propagandalagar, som syftar till att begränsa yttrande- och mötesfriheten för hbti-personer och för dem som stöder deras rättigheter. Parlamentet uppmanar alla länder som har sådana lagar att dra tillbaka bestämmelserna i fråga. Parlamentet fördömer skarpt de allt större begränsningarna av mötes- och föreningsfriheten när det gäller hbti-grupper och försvarare av rättigheter för hbti-personer samt de hårda villkoren för dessa, och begränsningarna av evenemang och protester, t.ex. Prideparader, där myndigheter i vissa fall svarat med våld mot demonstranterna. Parlamentet bekräftar återigen den viktiga roll som dessa grundläggande friheter har för fungerande demokratiska samhällen och staternas ansvar för att säkerställa att rättigheterna upprätthålls och att de som utövar rättigheterna skyddas. Parlamentet begär att Europeiska utrikestjänsten prioriterar och stärker sina åtgärder i länder där det förekommer våld och övergrepp mot och dödande och diskriminering av hbti-personer, genom att fördöma dessa handlingar i enlighet med EU:s riktlinjer om dödsstraff och EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och genom att fortsätta arbetet med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter inom detta område. Parlamentet betonar vikten av att stödja dem som försvarar hbti-personers mänskliga rättigheter genom ökade stödåtgärder och resurser för en ändamålsenlig programplanering och kampanjer för ökad medvetenhet – också finansierade genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter – bland allmänheten om diskriminering av och våld mot hbti-personer, och genom att säkerställa stöd i nödsituationer för dem som behöver sådant stöd. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer och relevanta institutioner att aktivt främja dessa rättigheter och grundläggande friheter.

125.  Europaparlamentet välkomnar rådets (utrikes frågor) riktlinjer av den 24 juni 2013 för att främja och skydda hbti-personers åtnjutande av alla mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att vara pådrivande för ett mer strategiskt och systematiskt genomförande av riktlinjerna, inklusive åtgärder för att öka medvetenheten och tillhandahållande av utbildning för EU-personal i tredjeländer, för att ta upp frågan om rättigheter för hbti-personer på ett ändamålsenligt sätt i politiska dialoger och människorättsdialoger med tredjeländer, och i multilaterala forum. Parlamentet betonar vikten av att för hbti-personer fullt ut tillgängliggöra EU:s riktlinjer för att främja och skydda hbti-personers åtnjutande av alla mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser konkreta åtgärder för att öka konsekvensen i EU:s inrikes- och utrikespolitik i fråga om hbti-personers rättigheter.

126.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna och medlemsstaterna att ytterligare bidra till en diskussion om erkännande av samkönade äktenskap eller samkönade partnerskap som en politisk och social fråga med koppling till mänskliga och medborgerliga rättigheter. Parlamentet ser positivt på att allt fler länder respekterar rätten att bilda familj genom äktenskap, registrerat partnerskap och adoption utan diskriminering på grund av sexuell läggning, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta förslag för ett ömsesidigt erkännande av dessa förbund och samkönade familjer i hela EU, för att säkerställa likabehandling med avseende på arbete, fri rörlighet, beskattning och social trygghet och därmed skydda familjernas inkomst och barnen.

Rättigheter för urbefolkningar och personer tillhörande minoriteter

127.  Europaparlamentet är djupt oroat över att ursprungsbefolkningar fortfarande löper särskilt stor risk att bli diskriminerade och att de är särskilt sårbara för politiska, ekonomiska och miljö- och arbetsrelaterade förändringar och störningar. Parlamentet konstaterar att de flesta lever under fattigdomsgränsen och har mycket liten eller ingen tillgång till politisk representation och politiskt beslutsfattande, vilket strider mot den rätt till fritt och på förhand inhämtat informerat samtycke som garanteras i FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och som erkänns i 2005 års europeiska samförstånd om utveckling. Parlamentet oroas särskilt över rapporterna om de utbredda och växande människorättskränkningar som urbefolkningar utsätts för, såsom förföljelse, godtyckliga gripanden och dödande av människorättsförsvarare, tvångsförflyttning och markrofferi samt kränkningar från företags sida.

128.  Europaparlamentet noterar med djup oro att urbefolkningarna drabbas särskilt hårt av människorättskränkningar i samband med utvinning av naturtillgångar. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att stödja kraftfulla lagstiftningsramar och initiativ som syftar till öppenhet och god förvaltning inom gruvdriftssektorn och andra naturresurssektorer och som respekterar lokalbefolkningens fria och på förhand inhämtade informerade samtycke och FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer att ytterligare stärka dialogen med urbefolkningar ute på fältet för att fastställa och förhindra människorättskränkningar.

129.  Europaparlamentet betonar att nationella minoriteter har särskilda behov, och att därför fullständig och verklig jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och dem som tillhör majoriteten bör främjas på alla områden i det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att under hela utvidgningsprocessen noggrant övervaka genomförandet av bestämmelserna till skydd för rättigheterna för personer som tillhör nationella minoriteter.

Rättigheter för personer som diskrimineras på grund av kasttillhörighet

130.  Europaparlamentet fördömer de fortsatta människorättskränkningarna mot människor som utsätts för kasthierarkier och kastdiskriminering, bland annat förvägrad jämlikhet, förvägrad tillgång till rättsväsendet och sysselsättning, fortsatt segregering och fortsatta kastbaserade hinder för grundläggande mänskliga rättigheter och utveckling. Parlamentet noterar med djup oro det alarmerande antalet våldsamma attacker mot daliter på grund av kasttillhörighet och den institutionaliserade diskriminering som äger rum ostraffat. Parlamentet efterlyser på nytt en EU-strategi mot diskriminering på grund av kasttillhörighet, och uppmanar EU att utnyttja varje tillfälle att uttrycka sin djupa oro över diskriminering på grund av kasttillhörighet.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC)/övergångsrättvisa

131.  Europaparlamentet påminner om ICC:s universalitet och upprepar sitt helhjärtade stöd för dess verksamhet. Parlamentet betonar den viktiga roll som den spelar för att sätta stopp för straffriheten för personer som begår de allvarligaste brotten av betydelse för världssamfundet, och för att erbjuda tillgång till rättslig prövning för dem som drabbats av krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Parlamentet förblir på sin vakt mot alla försök att undergräva ICC:s legitimitet eller oberoende.

132.  Europaparlamentet påminner om sin resolution med uppmaningen till medlemmarna av FN:s säkerhetsråd att ställa sig bakom att säkerhetsrådet vänder sig till Internationella brottmålsdomstolen för att de brott som det så kallade IS/Daish i Irak och Syrien begått mot kristna (kaldéer/syrianer/assyrier), yazidier och andra religiösa och etniska minoriteter ska utredas.

133.  Europaparlamentet välkomnar Ukrainas förklaring där landet godtar ICC:s behörighet för brott som begåtts i landet sedan den 20 februari 2014, eftersom denna förklaring banar väg för ICC:s åklagare att avgöra om domstolen kan utreda brott som begåtts under den väpnade konflikten trots att Ukraina ännu inte är medlem av ICC.

134.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om EU:s stöd till övergångsrättvisa samt EU:s politiska ram för stöd till övergångsrättvisa eftersom EU är den första regionala organisation som antar en sådan policy. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och dess särskilda representanter att aktivt främja ICC, verkställandet av dess beslut och kampen mot straffrihet för brott mot Romstadgan och uttrycker allvarlig oro över det faktum att flera häktningsbeslut fortfarande inte har verkställts. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att samarbeta med domstolen och att fortsätta att tillhandahålla starkt diplomatiskt och politiskt stöd för åtgärderna för att stärka och utöka förbindelserna mellan ICC och FN, i synnerhet inom ramen för FN:s säkerhetsråd, samt att vidta åtgärder för att förebygga och ta itu med fall av bristande samarbete med ICC på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar på nytt EU att anta en gemensam ståndpunkt i fråga om aggressionsbrott och Kampalaändringarna, och uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin nationella lagstiftning till definitionerna enligt Kampalaändringarna samt stärka samarbetet med domstolen. Parlamentet beklagar djupt att ett antal länder satt sig över ICC genom utträde eller hot om utträde ur ICC:s jurisdiktion.

135.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att en särskild EU-representant för internationell rättvisa och internationell humanitär rätt utses för att ge dessa områden den framträdande plats och synlighet de förtjänar, främja EU:s agenda på ett effektivt sätt och integrera EU:s engagemang för kampen mot straffrihet och för ICC överallt i EU:s utrikespolitik.

136.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att tillhandahålla ICC adekvat finansiering och att stärka sitt stöd till det internationella straffrättssystemet, inbegripet övergångsrättvisa.

Internationell humanitär rätt

137.  Europaparlamentet fördömer bristen på respekt för internationell humanitär rätt och uttrycker sin allvarliga oro över det oroväckande ökande antalet oavsiktliga skador på civilpersoner eller civila mål vid väpnade konflikter runtom i världen och det ökande antalet dödliga attacker mot sjukhus, skolor, humanitära konvojer och andra civila mål. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över det växande inflytande som icke-statliga aktörers handlingar har i konflikter världen över, och uppmanar eftertryckligen EU att använda alla instrument som unionen förfogar över för att öka efterlevnaden av internationell humanitär rätt från statliga och icke-statliga aktörers sida. Parlamentet välkomnar EU:s och EU-medlemsstaternas löfte till Internationella rödakorskommittén om att ge sitt starka stöd till inrättandet av en effektiv mekanism för att öka efterlevnaden av internationell humanitär rätt, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att rapportera till parlamentet om målen och strategin för att uppfylla detta löfte. Parlamentet uppmanar eftertryckligen världssamfundet att sammankalla en internationell konferens för att utarbeta en ny internationell mekanism för att spåra och samla in uppgifter och för att offentligt rapportera om kränkningar av internationell humanitär rätt, inbegripet attacker mot sjukhus, sjukvårdspersonal och ambulanser. En sådan mekanism skulle kunna bygga på den befintliga mekanismen för barn och väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att årligen presentera en offentlig förteckning över påstådda förövare vid attacker mot skolor och sjukhus i syfte att fastställa lämpliga åtgärder som EU kan vidta för att stoppa sådana attacker.

138.  Europaparlamentet beklagar djupt att sju medlemsstater ännu inte har ratificerat konventionen om klusterammunition. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja ett världsomfattande förbud mot användningen av vit fosfor, framför allt genom att ingå ett nytt protokoll till konventionen om inhumana vapen som förbjuder användningen av vapen med vit fosfor.

139.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera de grundläggande instrumenten för internationell humanitär rätt och andra relevanta rättsliga instrument som har en inverkan på internationell humanitär rätt. Parlamentet erkänner vikten av EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt och upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten om att se över genomförandet av dessa riktlinjer i ljuset av de tragiska händelserna i Mellanöstern, särskilt mot bakgrund av den utbredda och systematiska straffriheten för grova kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar EU att stödja initiativ som syftar till att sprida kunskap om internationell humanitär rätt och god praxis vid tillämpningen av den, och uppmanar unionen att nyttja alla bilaterala verktyg som den har till sitt förfogande för att på ändamålsenligt sätt verka för att dess partner efterlever internationell humanitär rätt, bland annat genom att föra en politisk dialog. Parlamentet uppmanar på nytt medlemsstaterna att ansluta sig till de internationella ansträngningarna för att förhindra att väpnade aktörer angriper skolor och använder dem i militärt syfte genom att stödja förklaringen om säkra skolor, som syftar till att bidra till att sätta stopp för omfattande militära attacker på skolor i samband med väpnade konflikter.

140.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen världssamfundet att sammankalla en internationell konferens för att utarbeta nya internationellt bindande regler för att anpassa den internationella humanitära rätten till den nya krigssituationen så att de internationella humanitära reglerna får större verkan.

141.  Europaparlamentet uppmanar på nytt vice ordföranden/den höga representanten att ta ett initiativ till ett EU-vapenembargo mot sådana länder som anklagas för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt, framför allt när det handlar om att civil infrastruktur avsiktligt utvalts till angreppsmål. Parlamentet betonar att fortsatta tillstånd till vapenförsäljning till sådana länder bryter mot rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ta emot Guantanamointerner i EU. Parlamentet betonar behovet att stänga fängelset i Guantanamo Bay så snart som möjligt.

Tankefrihet, samvetsfrihet och religions- eller trosfrihet

142.  Europaparlamentet fördömer, i enlighet med artikel 10 i EUF-fördraget, alla våldsdåd och all förföljelse, intolerans och diskriminering på grund av ideologi, religion eller övertygelse. Parlamentet är djupt oroat över de fortsatta rapporterna om våld och intolerans mot och förföljelse och diskriminering av religiösa minoriteter och trosminoriteter runtom i världen. Parlamentet betonar att rätten till tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet som har en anknytning till andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och innefattar rätten att tro eller inte tro, rätten att utöva eller inte utöva en religion eller tro och rätten att fritt välja, ändra och överge eller återvända till sin tro, i enlighet med artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 9 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att delta i politiska diskussioner för att upphäva hädelselagar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att säkerställa att minoriteter respekteras och skyddas över hela världen, inbegripet i Mellanöstern, där yazidier, kristna och muslimska minoriteter och ateister förföljs av Daish och andra terroristgrupper. Parlamentet beklagar djupt att religion eller tro missbrukas för terroriständamål.

143.  Europaparlamentet stöder EU:s åtagande att främja rätten till religions- och trosfrihet inom internationella och regionala forum, såsom FN, OSSE, Europarådet och andra regionala mekanismer, och uppmuntrar EU att fortsätta att lägga fram sin årliga resolution om religions- och trosfrihet för FN och stödja mandatet för FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet. Vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten uppmuntras att föra en fortlöpande dialog med icke-statliga organisationer, religiösa grupper och trosgrupper samt religiösa ledare.

144.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till EU:s praxis att gå i ledningen för tematiska resolutioner om religions- och trosfrihet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och i FN:s generalförsamling, uppmuntrar EU att stödja mandatet för FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet samt uppmanar eftertryckligen länder som för närvarande inte beviljar begäranden om besök av FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet att göra detta.

145.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sina befintliga instrument och anta andra inom ramen för sitt mandat för att säkerställa ett effektivt skydd för religiösa minoriteter världen över.

146.  Europaparlamentet efterlyser konkreta åtgärder för att säkerställa ett ändamålsenligt genomförande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, inbegripet systematisk och konsekvent utbildning för EU:s personal vid högkvarter och i delegationer, rapportering om situationen på nationell och lokal nivå samt nära samarbete med lokala aktörer, i synnerhet ledare för religiösa grupper eller trosgrupper.

147.  Europaparlamentet är djupt oroat över att religions- eller trossamfunds ställning är hotad i vissa delar av världen, där hela religionssamfund försvinner eller flyr.

148.  Europaparlamentet betonar att kristna för närvarande är den religiösa grupp som utsätts för flest trakasserier och hot i länder världen över, även i Europa, där kristna flyktingar rutinmässigt förföljs på grund av sin religion, och att några av de äldsta kristna samfunden riskerar att försvinna, särskilt i Nordafrika och Mellanöstern.

149.  Europaparlamentet uppmuntrar världssamfundet och EU att skydda minoriteter och inrätta säkra zoner. Parlamentet efterlyser erkännande av och självstyre och skydd för etniska och religiösa minoriteter som är bosatta i områden där de historiskt sett har haft en stark närvaro och levt fredligt sida vid sida med varandra – exempelvis i Sinjarbergen (yazidier) och på Nineveslätten (kaldéer/syrianer/assyrier). Parlamentet efterlyser särskilt stöd för ansträngningarna att bevara (mass-)gravar i områden med pågående eller nyliga konflikter, i syfte att gräva upp och kriminaltekniskt undersöka de mänskliga kvarlevorna, för att möjliggöra värdiga begravningar av offrens kvarlevor eller överlämnande av dem till offrens familjer. Parlamentet efterlyser inrättande av en särskild fond som kan bidra till finansieringen av initiativ för att bevara bevis i syfte att möjliggöra utredning och lagföring av misstänkta brott mot mänskligheten. Parlamentet efterlyser åtgärder från EU:s och dess medlemsstaters sida för att snarast inrätta en expertgrupp som har till uppgift att samla in alla bevis som finns för pågående internationell brottslighet, inbegripet folkmord, mot religiösa och etniska minoriteter varhelst sådan brottslighet äger rum, samt att bevara massgravar i områden med pågående eller nyliga konflikter, i syfte att förbereda internationell lagföring av de ansvariga.

Yttrandefrihet online och offline samt via audiovisuella och andra medier

150.  Europaparlamentet betonar att de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är universella och måste försvaras överallt i världen, i alla sina uttrycksformer.

151.  Europaparlamentet betonar den roll som yttrandefriheten och mediernas oberoende och mångfald spelar som grundläggande element för att åstadkomma demokrati, samt behovet att ge medborgarna och det civila samhället möjlighet att säkerställa insyn och ansvarsskyldighet i den offentliga sektorn.

152.  Europaparlamentet uttrycker oro över ökningen av gripanden och försök att skrämma journalister i många länder, och betonar att sådana metoder skadar pressfriheten på ett allvarligt sätt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och världssamfundet att skydda oberoende journalister och bloggare, minska den digitala klyftan och underlätta oinskränkt tillgång till information och kommunikation samt ocensurerad tillgång till internet (digital frihet).

153.  Europaparlamentet är djupt oroat över mångfaldigandet och spridningen av kontroll-, övervaknings-, censur- och filtreringstekniker, som utgör ett växande hot mot människorätts- och demokratiaktivister i autokratiska länder.

154.  Europaparlamentet fördömer med kraft att allt fler människorättsförsvarare utsätts för digitala hot, inbegripet röjda uppgifter genom konfiskering av utrustning, fjärrövervakning och dataläckage. Parlamentet fördömer bruket av online-övervakning och hackande för att samla in information som kan användas i rättsliga sammanhang eller i förtalskampanjer, eller vid rättegångar för förtal.

155.  Europaparlamentet fördömer med kraft myndigheternas kontroll av internet, medier och den akademiska världen och de ökade hot, trakasserier och godtyckliga gripanden som människorättsförsvarare, advokater och journalister utsätts för.

156.  Europaparlamentet fördömer begränsningar av digital kommunikation, inbegripet nedstängning av webbplatser och blockering av personliga konton som ett sätt för auktoritära regimer att begränsa yttrandefriheten, tysta oppositionen och kuva det civila samhället. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att offentligt fördöma regimer som begränsar den digitala kommunikationen för dem som kritiserar eller gör motstånd mot regimen.

157.  Europaparlamentet framhåller vikten av att främja obegränsad tillgång till internet i alla typer av kontakter med tredjeländer, inbegripet vid anslutningsförhandlingar, handelsförhandlingar, människorättsdialoger och diplomatiska kontakter, och av att göra information om mänskliga rättigheter och demokrati så tillgänglig som möjligt för människor runtom i världen.

158.  Europaparlamentet är oroat över den ökande mängden hatpropaganda, i synnerhet på plattformar för sociala medier, och uppmanar kommissionen att involvera företrädare för organisationer i det civila samhället för att säkerställa att deras åsikter beaktas vid förhandlingar om uppförandekoder. Parlamentet fördömer alla former av spridning av hatmeddelanden som hetsar till våld eller terror.

159.  Europaparlamentet efterlyser ökat stöd när det gäller att främja friheten för medier, skydda oberoende journalister, bloggare och visselblåsare, minska den digitala klyftan och underlätta oinskränkt tillgång till information och kommunikation samt garantera ocensurerad tillgång till internet (digital frihet).

160.  Europaparlamentet efterlyser en aktiv utveckling och spridning av teknik som bidrar till skyddet av de mänskliga rättigheterna och som främjar människors digitala rättigheter och friheter såväl som deras säkerhet och integritet.

161.  Europaparlamentet uppmanar EU att införa kostnadsfri programvara med öppen källkod och uppmuntra andra aktörer att göra samma sak, eftersom den typen av programvara medför bättre säkerhet och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.

162.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta upp frågan om yttrandefrihet på internet, digitala friheter och vikten av ett fritt och öppet internet i alla internationella forum, bland annat FN:s forum för förvaltning av internet, G8, G20, OSSE och Europarådet.

Terrorismbekämpning

163.  Europaparlamentet upprepar sitt entydiga fördömande av terrorism och sitt helhjärtade stöd för åtgärder som syftar till att utplåna terroristorganisationer, i synnerhet Daish, som utgör ett tydligt hot mot den regionala och internationella säkerheten, med samtidigt beaktande av att sådana åtgärder alltid bör genomföras med full respekt för internationell människorättslagstiftning. Parlamentet stöder genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2178 (2014) om att motverka de hot som utländska terroriststridande utgör, och de vägledande principerna från Madrid om att hejda flödet av utländska terroriststridande.

164.  Europaparlamentet påminner om att det i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati understryks att det behöver säkerställas att respekt för åsikts- och yttrandefriheten integreras i de utvecklingspolitiska strategierna och programmen med anknytning till terrorism, inbegripet användningen av digital övervakningsteknik. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör utnyttja befintliga instrument fullt ut för att ta itu med radikaliseringen av europeiska medborgare och bör utveckla effektiva program för att bekämpa terrorist- och extremistpropaganda och rekryteringsmetoder, särskilt på nätet, och förhindra radikalisering. Parlamentet betonar att samordnade EU‑åtgärder krävs omedelbart, och står fast vid att medlemsstaterna måste samarbeta på känsliga områden, särskilt när det gäller informations- och underrättelseutbyte.

165.  Europaparlamentet begär att EU fortsätter sitt samarbete med FN i arbetet med att bekämpa finansiering av terrorism, också genom att tillämpa befintliga mekanismer för att identifiera enskilda terrorister och terroristorganisationer och globalt stärka mekanismerna för frysande av tillgångar, samtidigt som man upprätthåller internationella normer när det gäller rättssäkerhet och rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ändamålsenligt sätt och utan dröjsmål ta upp denna fråga med stater som finansierar eller stöder terroristorganisationer eller som tillåter att deras medborgare finansierar eller stöder terroristorganisationer.

Dödsstraffet

166.  Europaparlamentet påminner om EU:s ståndpunkt om nolltolerans för dödsstraff och upprepar sitt långvariga motstånd mot dödsstraff, tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning i samtliga fall och under alla omständigheter.

167.  Europaparlamentet välkomnar avskaffandet av dödsstraffet i Fiji, Surinam, Mongoliet och delstaten Nebraska i Förenta staterna.

168.  Europaparlamentet är djupt oroat över återinförandet av avrättningar i vissa länder under de senaste åren. Parlamentet beklagar djupt att politiska ledare i andra länder också överväger att återinföra dödsstraffet. Parlamentet uttrycker sin allvarliga oro över den rapporterade ökningen av antalet dödsdomar som avkunnats i världen under 2015, i synnerhet i Kina, Egypten, Iran, Nigeria, Pakistan och Saudiarabien. Parlamentet påminner myndigheterna i dessa länder om att de som stater är part i konventionen om barnets rättigheter, som strängt förbjuder dödsstraff för brott som begåtts av någon som inte fyllt 18 år.

169.  Europaparlamentet är särskilt oroat över det ökande antalet dödsdomar som utdömts under massrättegångar, utan några som helst garantier för de miniminormer för rättvisa rättegångar som krävs enligt internationell rätt.

170.  Europaparlamentet fördömer med kraft det ökade antalet avkunnade dödsdomar för narkotikarelaterade brott och kräver att användningen av dödsstraff och summariska avrättningar avskaffas för sådana brott.

171.  Europaparlamentet uppmanar de stater som har avskaffat dödsstraffet, eller under lång tid haft ett moratorium för det, att stå fast vid sina åtaganden och inte återinföra det. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att använda samarbete och diplomati i alla möjliga forum över hela världen för att förespråka att dödsstraffet avskaffas, och att verka för att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång fullt ut respekteras för alla personer som riskerar avrättning. Parlamentet betonar vikten av att EU fortsätter att övervaka under vilka förhållanden avrättningar verkställs i de länder som fortfarande utdömer dödsstraff, för att säkerställa att listan över personer som dömts till döden offentliggörs och att kropparna överlämnas till familjerna.

172.  Europaparlamentet vidhåller att det är viktigt att EU upprätthåller en politik med hög profil som syftar till att dödsstraffet avskaffas i hela världen, i linje med 2013 års reviderade EU-riktlinjer om dödsstraffet, och att unionen fortsätter att förespråka att dödsstraffet avskaffas. Parlamentet uppmanar EU att fortsatt arbeta för dess fullständiga avskaffande, undersöka nya vägar för att förespråka detta samt stödja åtgärder som syftar till att förhindra dödsdomar eller avrättningar inom ramen för EIDMR. Parlamentet begär att EU-delegationerna fortsätter att anordna informationskampanjer i detta syfte.

Kampen mot tortyr och misshandel

173.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över den fortsatta användningen av tortyr mot och misshandel av häktade personer, bl.a. för att tvinga fram erkännanden som sedan används vid brottmålsrättegångar som helt uppenbart inte uppfyller internationella normer för rättvisa.

174.  Europaparlamentet beklagar djupt den utbredda användningen av tortyr mot och misshandel av oliktänkade medlemmar av samhället, i syfte att tysta dem, och sårbara grupper såsom etniska, språkliga och religiösa minoriteter, hbti-personer, kvinnor, barn, asylsökande och migranter.

175.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den tortyr och misshandel som orsakas av Daish och andra terroristorganisationer eller paramilitära organisationer. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med de familjer och samhällen varifrån de offer som utsatts för sådant våld härrör. Parlamentet fördömer de metoder som Daish och andra terroristorganisationer eller paramilitära organisationer använder sig av, inbegripet diskriminering av och angrepp mot minoritetsgrupper. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och världssamfundet att intensifiera sina insatser för att åtgärda det akuta behovet att förhindra ytterligare lidande på ett effektivt sätt.

176.  Europaparlamentet anser att förvars- och fängelseförhållandena i ett antal länder är oerhört oroväckande. Parlamentet anser att det är nödvändigt att bekämpa alla former av tortyr och misshandel, inklusive psykologisk tortyr, av fängslade personer och att göra mer för att säkerställa efterlevnad av relevant internationell rätt, särskilt när det gäller tillgången till hälso- och sjukvård och läkemedel. Parlamentet fördömer med kraft angreppen på denna rättighet och anser att underlåtenhet att behandla fängslade personer för sjukdomar som hepatit eller hiv kan likställas med underlåtenhet att bistå en person i nöd.

177.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att, mot bakgrund av de återkommande rapporterna om utbredd användning av summariska avrättningar, tortyr och misshandel runtom i världen, på alla dialognivåer och i alla forum, utöka EU:s åtgärder inom ramen för kampen mot summariska avrättningar, tortyr och annan misshandel, i enlighet med riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer avseende tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

178.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att fortsätta att systematiskt, vid politiska dialoger och människorättsdialoger med de berörda länderna samt i offentliga tillkännagivanden, uttrycka sin oro över tortyr och misshandel. Parlamentet uppmanar EU-delegationer och medlemsstaters ambassader på plats att övervaka fall rörande tortyr och misshandel och att vidta konkreta åtgärder för att tortyr och misshandel ska utplånas helt, att följa relevanta brottmålsrättegångar och att använda alla sina tillgängliga instrument för att hjälpa de berörda individerna.

Drönare

179.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över användningen av bestyckade drönare utanför den internationella rättsliga ramen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att formulera tydliga politiska och rättsliga ståndpunkter om bestyckade drönare och upprepar sitt krav på en gemensam EU-ståndpunkt om användningen av bestyckade drönare där mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt upprätthålls och som bör ta upp frågor som den rättsliga ramen, proportionalitet, ansvarsskyldighet, skydd av civila och öppenhet. Parlamentet kräver än en gång att EU förbjuder utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan. Parlamentet uppmanar EU att motsätta sig och förbjuda utomrättsliga och riktade avrättningar och att åta sig att säkerställa lämpliga åtgärder i enlighet med nationella och internationella rättsliga förpliktelser när det finns rimliga skäl att anta att en person eller en grupp inom dess jurisdiktion kan knytas till ett olagligt riktat dödande i utlandet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, medlemsstaterna och rådet att inbegripa bestyckade drönare och helt självstyrande vapen i relevanta europeiska och internationella mekanismer för nedrustning och vapenkontroll, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att delta i och stärka dessa kontrollmekanismer. Parlamentet uppmanar EU att garantera ökad insyn och ansvarsskyldighet från dess medlemsstaters sida, inte minst gentemot tredjeländer, vid användningen av bestyckade drönare med hänsyn till den rättsliga grunden för deras användning och till det operativa ansvaret, att möjliggöra rättsliga prövningar av drönarattacker och att säkerställa att offren för olagliga drönarattacker får tillgång till effektiva rättsmedel.

180.  Europaparlamentet betonar EU-förbudet mot utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan. Parlamentet uppmanar EU att motsätta sig och förbjuda otillåtet riktat dödande.

181.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet tillbörligt uppdaterat om användningen av EU-medel för alla forsknings- och utvecklingsprojekt med anknytning till tillverkning av drönare, för såväl civilt som militärt bruk. Parlamentet begär att människorättskonsekvensbedömningar genomförs för framtida projekt för utveckling av drönare.

182.  Europaparlamentet betonar att konsekvenserna av olika tekniker för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna bör integreras i EU:s politik och program för att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna och främja demokratin, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer samt fredlig konfliktlösning.

Stöd för demokrati och val samt valobservatörsuppdrag

183.  Europaparlamentet påminner om att ett öppet utrymme för det civila samhället, yttrande-, mötes- och föreningsfrihet samt vederbörlig respekt för rättsstatsprincipen är centrala inslag i rättvisa och demokratiska val. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att lokala icke-statliga organisationer har utrymme för att lagenligt övervaka och kontrollera genomförandet av val. Parlamentet betonar att korruption utgör ett hot mot lika åtnjutande av mänskliga rättigheter och undergräver demokratiska processer. Parlamentet anser att EU bör betona vikten av integritet, ansvarsskyldighet och en god förvaltning av offentliga angelägenheter i alla dialoger med tredjeländer, i enlighet med det som anges i FN:s konvention mot korruption. Parlamentet påminner om att EU måste fullgöra sina åtaganden gentemot sina partner, i synnerhet i grannskapet, om att stödja ekonomiska, sociala och politiska reformer, skydda mänskliga rättigheter och stödja inrättandet av rättsstaten, som är de bästa sätten att stärka den internationella ordningen och säkerställa stabilitet i grannskapet. Parlamentet betonar därför att översynen av den europeiska grannskapspolitiken gav möjlighet att påminna om unionens främsta mål, dvs. att försvara universella värden och främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att de erfarenheter som EU, politiker, akademiker, medierna, icke-statliga organisationer och det civila samhället gjort av övergångar till demokrati inom ramen för utvidgnings- och grannskapspolitiken samt lärdomarna från detta, också kan ge ett positivt bidrag till fastställande av bästa praxis som skulle kunna användas för att stödja och befästa andra demokratiseringsprocesser runtom i världen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det arbete som utförs inom ramen för det europeiska initiativet för demokrati samt EU-program till stöd för det civila samhällets organisationer, framför allt EIDMR.

184.  Europaparlamentet rekommenderar att EU utarbetar en mer heltäckande metod för demokratiseringsprocesser, eftersom valövervakning utgör bara en dimension under en längre och mer omfattande tidsperiod. Parlamentet upprepar att en politisk övergång och demokratisering, för att ge långsiktiga och lyckade resultat, måste kombineras med respekt för mänskliga rättigheter, lika tillgång till demokratiseringsprocessen för kvinnor, personer med funktionsnedsättning och andra marginaliserade grupper, och främjande av rättvisa, öppenhet, ansvarsskyldighet, försoning, rättsstatsprincipen, ekonomisk och social utveckling, åtgärder för att bekämpa den extrema fattigdomen samt inrättande av demokratiska institutioner. Parlamentet betonar att EU bör prioritera kampen mot korruption i länder som genomgår demokratiseringsprocesser eftersom denna företeelse försvårar skyddet och främjandet av en god samhällsstyrning, ger näring åt organiserad brottslighet och är kopplad till valfusk.

185.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet om översynen av den europeiska grannskapspolitiken och påminner om att EU:s förbindelser med grannländerna bör bygga på unionens värden i enlighet med EU-fördraget, vilka omfattar mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet understryker att bidraget till stabiliseringen av grannskapet går hand i hand med främjandet av demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.

186.  Europaparlamentet betonar att EU bör fortsätta att stödja demokratiska och ändamålsenliga människorättsinstitutioner och det civila samhället i grannländerna. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang med tillfredsställelse hur det europeiska initiativet för demokrati konsekvent engagerar sig i EU:s östra och södra grannskap för att främja respekt för grundläggande rättigheter och friheter och demokratiska principer.

187.  Europaparlamentet betonar att utvidgningspolitiken är ett av de starkaste redskapen för att stärka respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja stärkandet av demokratiska politiska kulturer, respekten för rättsstatsprincipen, mediernas oberoende, liksom rättsväsendets oberoende, och kampen mot korruption i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna.

188.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att fortsätta att fullt ut stödja pågående demokratiseringsprocesser i tredjeländer såväl som politisk dialog mellan regerings- och oppositionspartier och civilsamhällen. Parlamentet framhåller vikten av konsekvent uppföljning av rekommendationer från valobservatörsuppdrag som en del av EU:s engagemang för demokratistöd och som en del av landstrategierna för mänskliga rättigheter för de berörda länderna. Parlamentet efterlyser närmare samordning och samarbete mellan parlamentet och kommissionen/utrikestjänsten för att säkerställa att genomförandet av dessa rekommendationer följs upp och att riktat ekonomiskt och tekniskt stöd som EU kan erbjuda används. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en helhetsbedömning av valövervakningsprocesser.

189.  Europaparlamentet uppmanar rådet och utrikestjänsten att – i de berörda länderna – ta med ett särskilt avsnitt i den geografiska delen av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen som tar upp problemet med genomförandet av de rekommendationer som antagits inom ramen för valövervakningsuppdrag. Parlamentet påminner om den utfästelse som utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna gjort i handlingsplanen om att mer kraftfullt och konsekvent gå in för kontakter med valadministrationsorgan, parlamentsinstitutioner och organisationer inom det civila samhället i tredjeländer för att bidra till deras egenmakt och, på så sätt, stärka de demokratiska processerna.

190.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess arbete i samband med val – det vill säga övervakning och stöd – kombineras med liknande stöd för andra viktiga aktörer i ett demokratiskt system, såsom politiska partier, parlament, lokala myndigheter, oberoende medier och det civila samhället.

191.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att verka för att bästa praxis inom området fastställs, inbegripet i sammanhanget konfliktförebyggande åtgärder, medling och främjande av dialog, i syfte att utarbeta en konsekvent, flexibel och trovärdig EU‑strategi.

192.  Europaparlamentet erkänner utrikestjänstens och EU-delegationernas framgångsrika arbete med färdigställandet av den andra generationens demokratianalyser och framstegen med handlingsplanerna för demokrati, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att säkerställa att handlingsplanerna omvandlas till konkret stöd för demokrati på plats.

193.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att bygga vidare på erfarenheterna från demokratianalyserna för att bana väg för införlivande av sådana analyser i sina externa åtgärder och konstaterar att demokrati visserligen gärna får tas med i landstrategierna för mänskliga rättigheter och demokrati, men att detta inte är tillräckligt för en verkligt omfattande förståelse av demokrati i ett partnerland.

194.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden/den höga representanten och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

(1)

http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/cedaw.htm

(2)

Antagna texter, P8_TA(2014)0070.

(3)

http://www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/CMW.aspx

(4)

A/RES/41/128

(5)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/69/2

(6)

http://www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/Vienna.aspx

(7)

http://www.un.org/womenwatch/daw/beijing/pdf/BDPfA%20E.pdf

(8)

http://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/programme_of_action_Web%20ENGLISH.pdf

(9)

http://www.ohchr.org/Documents/Publications/PTS-4Rev1-NHRI_en.pdf

(10)

https://europa.eu/globalstrategy/en/global-strategy-foreign-and-security-policy-european-union

(11)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11855-2012-INIT/sv/pdf

(12)

https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/111817.pdf

(13)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A52009XG1215(01)

(14)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10897-2015-INIT/sv/pdf

(15)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A52013IP0279

(16)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/foraff/137584.pdf

(17)

http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201203/20120329ATT42170/20120329ATT42170EN.pdf

(18)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10255-2016-INIT/sv/pdf

(19)

http://www.consilium.europa.eu/en/meetings/fac/2015/10/st13201-en15_pdf/

(20)

http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/06/16-epsco-conclusions-lgbti-equality/

(21)

http://ec.europa.eu/justice/discrimination/files/lgbti_actionlist_en.pdf

(22)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9242-2015-INIT/sv/pdf

(23)

http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/european-agenda-migration/background-information/docs/communication_on_the_european_agenda_on_migration_sv.pdf

(24)

http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2015/07/20-fac-migration-conclusions/

(25)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12002-2015-REV-1/en/pdf

(26)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12098-2015-INIT/sv/pdf

(27)

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32015D0260

(28)

http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&f=ST%2015559%202014%20INIT

(29)

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/130243.pdf

(30)

http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12525-2016-INIT/sv/pdf

(31)

https://rm.coe.int/CoERMPublicCommonSearchServices/DisplayDCTMContent?documentId=0900001680462544

(32)

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:076:0056:0058:SV:PDF

(33)

http://eeas.europa.eu/enp/documents/2015/151118_joint-communication_review-of-the-enp_sv.pdf

(34)

http://www.consilium.europa.eu/en/meetings/international-summit/2015/11/action_plan_en_pdf/

(35)

http://www.securitycouncilreport.org/atf/cf/%7B65BFCF9B-6D27-4E9C-8CD3-CF6E4FF96FF9%7D/s_res_2242.pdf

(36)

http://www.securitycouncilreport.org/atf/cf/%7B65BFCF9B-6D27-4E9C-8CD3-CF6E4FF96FF9%7D/CAC%20S%20RES%201820.pdf

(37)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=S/RES/1325(2000)

(38)

http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/69/167

(39)

Antagna texter, P8_TA(2016)0337.

(40)

Antagna texter, P8_TA(2016)0300.

(41)

Antagna texter, P8_TA(2016)0201.

(42)

Antagna texter, P8_TA(2016)0102.

(43)

Antagna texter, P8_TA(2016)0051.

(44)

Antagna texter, P8_TA(2015)0470.

(45)

Antagna texter, P8_TA(2015)0317.

(46)

Antagna texter, P8_TA(2015)0350.

(47)

Antagna texter, P8_TA(2015)0348.

(48)

Antagna texter, P8_TA(2015)0288.

(49)

Antagna texter, P8_TA(2015)0075.

(50)

Antagna texter, P8_TA(2015)0079.

(51)

Antagna texter, P8_TA(2014)0027.

(52)

Antagna texter, P7_TA(2014)0172.

(53)

Antagna texter, P7_TA(2013)0420.

(54)

http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session31/Documents/A_HRC_31_56_en.doc

(55)

Antagna texter, P7_TA(2013)0274.

(56)

Antagna texter, P7_TA(2012)0470.

(57)

Antagna texter, P7_TA(2011)0507.

(58)

Antagna texter, P7_TA(2011)0334.

(59)

Antagna texter, P7_TA(2010)0226.

(60)

A/RES/17/4.

(61)

https://www.democracyendowment.eu/annual-report/

(62)

Antagna texter, P7_TA(2013)0432.

(63)

http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/july/tradoc_153591.pdf.

(64)

Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Nigeria, Somalia, Mauretanien, Sudan, Sierra Leone, Jemen, Afghanistan, Pakistan, Qatar, Iran och Maldiverna.


YTTRANDE från utskottet för utveckling (9.11.2016)

till utskottet för utrikesfrågor

över årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015

(2016/2219(INI))

Föredragande av yttrande: Cristian Dan Preda

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet är övertygat om att utveckling och mänskliga rättigheter går hand i hand, och att respekt för samt skyddande och förverkligande av mänskliga rättigheter, inklusive sociala, ekonomiska och politiska rättigheter, är krav som måste uppfyllas för att minska fattigdom och orättvisor och uppnå målen för hållbar utveckling för alla. Parlamentet anser även att fattigdom och underutveckling hindrar allt verkligt åtnjutande av mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet understryker att det internationella samfundet just nu står inför en av sina största utmaningar när det gäller flyktingkrisen. Parlamentet välkomnar skapandet av nya EU-instrument för att angripa de bakomliggande orsakerna till migration, och understryker vikten av att sätta mänskliga rättigheter och värdighet i centrum för EU:s migrationspolitik. Parlamentet påminner om att rätten att lämna sitt land är stadfäst i artikel 13 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och att migranternas mänskliga rättigheter måste respekteras fullt ut i ursprungs- transit- och destinationsländer, och även i förvarsenheter.

3.  Europaparlamentet menar att mänskliga rättigheter för alla måste bli en övergripande och integrerad del för uppnåendet av alla mål och målsättningar i 2030-agendan. Parlamentet önskar att man på nationell och internationell nivå ska upprätta ramar för hållbarhetsmålen med inkluderande människorättskänsliga och rättighetsbaserade indikatorer för att skapa stark öppenhet och redovisningsskyldighet i detta avseende, så att de resurser som avsätts för utveckling verkligen når behövande människor.

4.  Europaparlamentet poängterar den mycket viktiga betydelsen av mål nr 16 i målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar att respekt för mänskliga rättigheter är en nyckel för varje form av framgångsrik demokratiseringsprocess, och att konsolidering av rättsstatsprincipen, god samhällsförvaltning, institutionell kapacitet med användning av budgetstöd, demokratiskt deltagande och representativt beslutsfattande, stabilitet, social rättvisa och inkluderande och hållbar tillväxt så att en rättvis fördelning av välståndet möjliggörs, bör vara nyckelmål för all EU-extern politik. Parlamentet varnar för populism, extremism och konstitutionellt missbruk som rättfärdigar brott mot de mänskliga rättigheterna.

5.  Europaparlamentet påminner om införandet av ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt i EU:s utvecklingssamarbete, syftande till att integrera människorättsprinciper i EU:s operativa verksamhet för utveckling som omfattar planer för synkronisering av verksamheten avseende mänskliga rättigheter och utvecklingssamarbete både inom högkvarteren och på fältet. Parlamentet vill se ökad spridning av verktygen för det människorättsbaserade synsättet bland våra partner, inklusive lokala myndigheter, det civila samhället och den privata sektorn, och önskar att kommissionen noggrant ska övervaka dess tillämpning.

6.  Europaparlamentet är oroat över varje form av försök att använda finansiering som är öronmärkt för fattigdomsbekämpning och främjande av utveckling – vilket också praktiskt omsätter politik vars yttersta syfte är att upprätthålla mänskliga rättigheter – för syften som inte är utvecklingsrelaterade.

7.  Europaparlamentet påminner om den avgörande betydelsen av principen om en konsekvent politik för utveckling, såsom den anges i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för att åstadkomma respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att se till att nödvändiga riktlinjer, konsekvensbedömningar samt övervaknings- och rapporteringsmekanismer gör att en konsekvent politik för utveckling blir verklighet i EU:s och i medlemsstaternas politik. Parlamentet insisterar på starkare enhetlighet och samordning mellan alla delar av EU:s utrikespolitik och instrument i samband med tillämpningen av det rättighetsbaserade synsättet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder inom ramen för sina befogenheter och hålla fast vid de utvecklingsåtaganden de gjort och vid EU:s politik på detta område.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet, kommissionen och medlemsstaterna att systematiskt låta mänskliga rättigheter för alla ingå i politiska dialoger och i handelsförhandlingar som förs med utvecklingsländer, och att se till att samarbete med tredjeländer kopplas till vilka framsteg som görs när det gäller att effektivt främja demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i samband med förhandlingar om internationella avtal, även avtal om ekonomiskt partnerskap, ytterligare verka för att icke-förhandlingsbara klausuler om mänskliga rättigheter, sociala frågor och miljöfrågor ska inkluderas, och att överväga ett sanktionssystem och en överklagandemekanism för de drabbade när bristande respekt för de mänskliga rättigheterna visas. Parlamentet insisterar särskilt på att framtida avtal med AVS-länderna måste förstärka den människorättsdialog som redan finns. Parlamentet uppmanar EU att aktivt engagera icke-statliga organisationer och civilsamhället i politiken för att se till att bestämmelserna om mänskliga rättigheter blir effektiva, garantera egenansvar och hindra alla former av manipulering av de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet erkänner den avgörande roll som EU:s delegationer spelar för främjande av mänskliga rättigheter i tredjeländer och för ett effektivt genomförande av EU:s externa politik för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av användningen av verktygen för ett människorättsbaserat synsätt i delegationerna, och att ge parlamentet en sammanfattning av den utvärderingen.

10.  Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn är en viktig partner för att uppnå målen om hållbar utveckling. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa multinationella företags ansvarsskyldighet och anpassning till mänskliga rättigheter och sociala och miljörelaterade normer samt principer när de börjar bedriva verksamhet i ett land. Parlamentet tror att detta kan maximeras genom att flera offentlig-privata partnerskap ingås. Parlamentet uppmanar i detta hänseende EU och medlemsstaterna att regelbundet bedöma vilken inverkan den privata sektorns utvecklingsrelaterade verksamhet har, och att aktivt engagera sig i arbetet inom FN:s människorättsråd för att skapa ett internationellt fördrag om att transnationella bolag ska kunna hållas ansvariga för människorättsbrott.

11.  Europaparlamentet påminner om att konflikter och instabila situationer påverkar livet för miljoner människor och att människorättsbrott genom terrorism har blivit ett utbrett fenomen. Parlamentet betonar behovet av att bättre koppla samman utrikespolitiska reaktioner, humanitär hjälp och långsiktiga utvecklingsinsatser. Parlamentet uppmanar med kraft EU att i utvecklingsprogrammen med tredjeländer inkludera skydd av brottsoffer och våldsoffer och att prioritera utbyte av bästa praxis om korruptionsbekämpning, eftersom korruption ofta är en flyktväg till straffrihet och roten till att offren inte får rättvisa.

12.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja socialt, ekonomiskt och politiskt inkluderande av alla, oberoende av ålder, kön, sexuell läggning, ras, etnisk tillhörighet eller religion, inklusive rättvis tillgång för alla till förstärkta nationella hälso- och sjukvårdssystem. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att ta upp kastdiskriminering och jämställa den med andra diskrimineringsformer. Parlamentet upprepar EU:s åtagande att stödja utsatta och marginaliserade grupper, inklusive personer med funktionsnedsättning, i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och uppmanar till en grundlig granskning av effektiviteten i funktionsnedsättningsrelaterade projekt och till att de funktionsnedsattas organisationer ska få medverka ordentligt i planeringen och genomförandet av dessa projekt. Parlamentet betonar dessutom betydelsen av mål nr 5 i de globala målen för hållbar utveckling om avskaffande av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, och om att särskild uppmärksamhet bör ägnas den viktiga roll som spelas av kvinnliga människorättsförsvarare.

13.  Europaparlamentet påminner om behovet av att stärka den rättsliga arsenalen, uppströms och nedströms i gruvindustrin, för att säkra bättre spårbarhet av mineraler. Parlamentet uppmanar EU att hindra alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med att multinationella bolag från EU utvinner naturresurser i utvecklingsländer, och att stödja kraftfulla lagstiftningsramar och initiativ som syftar till öppenhet och god förvaltning inom gruvdriftssektorn och andra naturresurssektorer. Parlamentet stöder globala initiativ för att angripa korruption, såsom utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI). Parlamentet påminner om att urbefolkningarna drabbas särskilt hårt av människorättskränkningar i samband med utvinning av naturtillgångar, och att deras rätt till fritt och medvetet förhandssamtycke måste respekteras.

14.  Europaparlamentet noterar med stor oro uppgifterna från Internationella arbetsorganisationen (ILO) om att omkring 21 miljoner män, kvinnor och barn runt om i världen lever under någon form av slaveri, och att upprepade brott mot centrala arbetsrättsliga standarder har rapporterats i flera länder med GSP+-status. Parlamentet framhåller skyldigheten att respektera internationella arbetsrättsliga normer, i linje med ILO:s agenda för anständigt arbete, och intar ståndpunkten att arbetsrätten bör ha en mer central plats i EU:s externa förbindelser. Parlamentet begär ett verkligt genomförande och upprätthållande av GSP+, med övervakning från det civila samhällets sida och genom en öppen rapporteringsmekanism. Parlamentet uppmanar dessutom EIB att fästa större uppmärksamhet vid de effekter dess verksamhet har på mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, och föreslår, för detta syfte, att människorättsriktmärken ska införas i bankens projektbedömningar.

15.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett utvecklingskapitel i EU:s årsrapport och önskar att detta ska bli standardpraxis i framtida årsrapporter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

8.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Louis Aliot, Nicolas Bay, Beatriz Becerra Basterrechea, Ignazio Corrao, Raymond Finch, Enrique Guerrero Salom, Maria Heubuch, György Hölvényi, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Cristian Dan Preda, Elly Schlein, Eleni Theocharous, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marina Albiol Guzmán, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bernd Lucke, Judith Sargentini, Patrizia Toia

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Maria Grapini


YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (10.11.2016)

till utskottet för utrikesfrågor

över årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015

(2016/2219(INI))

Föredragande av yttrande: Beatriz Becerra Basterrechea

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–  med beaktande av protokoll nr 1 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, och protokoll nr 2 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU,

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Gender Equality and Women's Empowerment: Transforming the lives of Girls and Women through EU External Relations 2016–2020 (Jämställdhet och kvinnors egenmakt: omvandling av flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020),

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325, nr 2242, nr 1820, nr 1888, nr 1889 och nr 1960 om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av konventionen från 1951, och dess protokoll från 1967, angående flyktingars rättsliga ställning,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av den FN-rapport från 2015 som utarbetats av Rashida Manjoo, FN:s särskilda rapportör om våldet mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser,

–  med beaktande av resultatet av det 60:e mötet i FN:s kvinnokommission, som hölls i FN:s högkvarter i New York den 14–24 mars 2016,

–  med beaktande av en rapport från Världshälsoorganisationen från 2013 om globala och regionala beräkningar av våld mot kvinnor, och av följande skäl:

Α.  Våld mot kvinnor och flickor är en av de mest utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i världen. Det förekommer i alla delar av samhället, oavsett ålder, utbildning, inkomst, social ställning och ursprungs- eller bosättningsland, och utgör ett avgörande hinder mot jämställdhet. I vissa länder har en markant ökning av antalet sådana fall observerats.

B.  I många delar av världen fortsätter kvinnor och flickor att utsättas för könsrelaterat våld, inbegripet våldtäkt, människohandel, tvångsäktenskap, hedersrelaterade brott, kvinnlig könsstympning, slaveri, grymma och omänskliga tortyrliknande straff och andra kränkningar av deras grundläggande rätt till liv, frihet, rättvisa, värdighet, säkerhet och frihet och deras rätt till psykisk och fysisk integritet och självbestämmande i sexuella och reproduktiva frågor.

C.  Inte alla kvinnor och barn som har utsatts för våld i nära relationer eller sexualbrott har tillgång till lämpliga stödnätverk, mentalhälsotjänster eller rättssystem som är utrustade för att hantera dessa typer av överträdelser.

D.  Enligt Världshälsoorganisationen har ungefär 35 % av världens kvinnor utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld, och denna siffra omfattar inte de fall som inte rapporterats av kvinnor eller uppgifter som aldrig samlats in.

E.  I länder där dödsstraff tillämpas är de metoder som tillämpas på kvinnor besläktade med tortyr och inbegriper att offrets kropp förnedras.

F.  Respekten för de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och flickors rättigheter, hotas över hela världen, och de mänskliga rättigheternas universalitet ifrågasätts i allt högre grad och på ett allvarligt sätt av ett antal auktoritära regimer. Högerextrema rörelser och rörelser mot jämställdhet har gjort åtskilliga försök att begränsa kvinnors rätt till sina kroppar, hbti-rättigheter och de grundläggande rättigheterna för flyktingar och asylsökande.

G.  EU har åtagit sig att främja jämställdhet och säkerställa jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder.

H.  Jämställdhet är en förutsättning för att kvinnor och flickor ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter och är avgörande för genomförandet av jämställdhetsintegrering genom nationella strategiska program.

I.  EU:s jämställdhetsstrategi föreskriver redan att jämställdhetsintegrering ska ingå i EU:s handelspolitik.

J.  Vid väpnade konflikter är kvinnor och barn som är flyktingar, asylsökande och statslösa bland de mest utsatta grupperna i samhället, och tonårsflickor som tvingats på flykt i samband med humanitära kriser löper betydligt större risker än normalt.

K.  Under de senaste åren har vi i vissa europeiska länder bevittnat minskad tolerans gentemot migranter, flyktingar och asylsökande. Europeiska unionen bör föregå med gott exempel och säkerställa att det råder samstämdhet mellan EU:s inrikes- och utrikespolitik. Medlemsstaterna måste införliva den europeiska lagstiftningen med den nationella.

L.  Sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter är förankrade i de grundläggande mänskliga rättigheterna och utgör väsentliga delar av människans värdighet. Dessa rättigheter är ännu inte garanterade i hela världen.

M.  Kvinnor världen över är särskilt påverkade av klimat-, miljö- och energipolitikens följder, vilket gör att kampen mot bristande jämställdhet och kampen mot klimatförändringar är beroende av varandra.

N.  Kvinnor och flickor som har en funktionsnedsättning eller tillhör kulturella, traditionella, språkliga eller religiösa minoriteter eller en minoritetsgrupp på grund av sin könsidentitet eller sexuella läggning löper en större risk att drabbas av våld, övergrepp eller vanvård och flerfaldig diskriminering på grund av sin funktionsnedsättning och sin minoritets- och könstillhörighet.

O.  Två tredjedelar av världens 960 miljoner analfabeter är kvinnor och flickor(1). Flickor missgynnas fortfarande och utestängs från utbildningssystemen i många länder. Flickor och kvinnor vägras tillträde till högkvalitativ utbildning och tvingas överge studierna om de gifter sig eller får barn.

P.  I ett uttalande från 2005 uppmanade FN:s säkerhetsråd FN:s medlemsstater att fortsätta genomföra säkerhetsrådets resolution nr 1325 genom att ta fram nationella handlingsplaner eller andra strategier på nationell nivå. Hittills har endast 60 av FN:s medlemsstater, varav 17 är medlemmar även i EU, tagit fram och börjat tillämpa sådana nationella handlingsplaner.

Q.  Tre femtedelar av den miljard människor som lever under fattigdomsgränsen är kvinnor.

R.  Ekonomisk egenmakt för kvinnor är ett sätt att öka och förbättra kvinnors möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter i verkligheten.

1.  Europaparlamentet anser att kvinnor bör spela en större roll i de processer och de nationella och internationella institutioner som deltar i att förebygga konflikter och främja mänskliga rättigheter och demokratisk reform, och betonar betydelsen av att stödja kvinnors systematiska deltagande som en central del av fredsprocesser och återuppbyggnad efter konflikter. Parlamentet understryker att kvinnors deltagande i konfliktlösningssamtal är avgörande för att främja kvinnors rättigheter och deltagande, och att det är ett första steg i riktning mot kvinnors fullständiga integrering i framtida övergångsförfaranden. Kommissionen, den höga representanten och medlemsstaterna uppmanas att främja kvinnors roll inom alla de ramar för konfliktlösning och fredsbyggande åtgärder där EU är representerat.

2.  Europaparlamentet fördömer med kraft den fortsatta användningen av våldtäkt och andra former av sexuellt eller könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor som krigsvapen. Parlamentet uppmanar alla de länder – och särskilt de EU-medlemsstater – som ännu inte tagit fram nationella handlingsplaner för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution nr 1325 att göra detta omedelbart, tillsammans med strategier för att direkt bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet efterlyser ett globalt åtagande för att säkerställa genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution nr 1325. Parlamentet betonar att GSFP-uppdragen och EU:s utbildningsuppdrag, tekniska uppdrag och stöduppdrag i tredjeländer måste bidra till att bekämpa sexuellt och könsrelaterat våld. Parlamentet understryker behovet av att använda fredliga medel för att lösa konflikter, inbegripet att kvinnor bör stå i centrum för förhandlingar och insatser.

3.  Europaparlamentet erkänner att flickor och kvinnor är särskilt missgynnade och i riskzonen, och att ett särskilt fokus krävs för att säkerställa flickors och kvinnors tillgång till utbildning och till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, så att de kan leva liv som är fria från alla typer av våld, att diskriminerande lagstiftning och praxis undanröjs och att flickor och unga kvinnor globalt ges egenmakt.

4.  Europaparlamentet efterlyser ett globalt åtagande för att förebyggande säkerställa att kvinnor och flickor är skyddade från början av varje nödläge eller kris, genom att man på lämpligt sätt tar itu med riskerna för sexuellt och könsrelaterat våld, ökar medvetenheten, förbättrar kvinnors och flickors tillträde till rättsväsendet i konfliktsituationer och även efter konfliktens slut, ökar ansvarsskyldighet för och effektiv lagföring av personer som begår dessa våldsbrott, eftersom straffriheten – bland annat för de officiella väpnade styrkorna – fortfarande är ett av hindren för att man ska kunna bryta den onda cirkeln med sexuellt våld i vissa länder, samt att man tillhandahåller ett heltäckande utbud av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive säker och laglig abort för dem som blivit utsatta för krigsvåldtäkter.

5.  Europaparlamentet fördömer att man i de länder som tillämpar dödsstraff använder sådana metoder för att avrätta kvinnor som är att likställa med tortyr (till exempel stening till döds) och omfattar förnedring av offrets kropp (som vid offentliga hängningar) i syfte att dessa ska verka avskräckande på andra kvinnor. Parlamentet fördömer med kraft alla former av könsspecifik tortyr, i synnerhet stening och hedersmord.

6.  Europaparlamentet understryker att våld mot kvinnor och könsrelaterat våld är ett brott mot de grundläggande rättigheterna och en extrem form av diskriminering, som är både upphov till och resultat av bristande jämställdhet, inom och utanför EU.

7.  Europaparlamentet fördömer att kvinnor och flickor utgör 98 % av offren för människohandel för sexuell exploatering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att bekämpa denna praxis, som strider mot kvinnors och barns grundläggande rättigheter.

8.  Europaparlamentet betonar att religiösa, kulturella och traditionella skillnader aldrig kan rättfärdiga diskriminering eller någon form av våld, särskilt mot kvinnor och flickor, såsom kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp, kvinnomord, barn- och tvångsäktenskap, våld i nära relationer, hedersmord och hedersvåld eller andra former av tortyr och dödande som exempelvis stening.

9.  Europaparlamentet bekräftar att kvinnlig könsstympning är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna som bör ägnas särskild uppmärksamhet i EU:s dialog med tredjeländer där kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande. Parlamentet påminner om att kvinnlig könsstympning får allvarliga och långvariga hälsokonsekvenser för kvinnor och således för utvecklingen.

10.  Europaparlamentet noterar att åtgärder för att komma till rätta med könsrelaterat våld även måste hantera våld via nätet, inklusive trakasserier, mobbning och hot, samt omfatta arbete för att skapa en internetmiljö som är trygg för kvinnor och flickor.

11.  Europaparlamentet står fast vid sitt långvariga motstånd mot dödsstraff under alla omständigheter och efterlyser ett omedelbart moratorium för avrättningar i de länder där dödsstraffet fortfarande tillämpas.

12.  Europaparlamentet efterlyser analyser av regionspecifika uppgifter som rör könsrelaterat våld, i syfte att bättre anpassa de åtgärder som vidtas för att förbättra villkoren för kvinnor i särskilda regioner.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag av den 4 mars 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, som är det första rättsligt bindande internationella instrumentet för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet anser att detta kommer att göra EU:s utrikes- och inrikespolitik effektivare och mera samstämd, samt öka EU:s ansvar för – och dess roll i – att bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld på internationell nivå. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att göra allt för att konventionen ska undertecknas och slutföras från EU:s sida. Samtidigt uppmuntras de 14 medlemsstater som ännu inte har undertecknat och ratificerat Istanbulkonventionen att göra detta och se till att konventionen genomförs korrekt.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att brådskande utarbeta en europeisk strategi för bekämpning av könsrelaterat våld, inklusive en rättsakt för att bekämpa och förebygga alla typer av våld mot kvinnor inom EU.

15.  Europaparlamentet beklagar djupt avsaknaden av en förebyggande politik mot könsrelaterat våld, bristen på stöd till offer och den utbredda straffriheten för förövare i många länder. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utbyta god praxis med tredjeländer om lagstiftningsförfaranden och utbildningsprogram för polis, domstolspersonal och statstjänstemän. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stödja de organisationer i det civila samhället som arbetar för att försvara de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet i tredjeländer, och att nära samarbeta med internationella organisationer som är aktiva i jämställdhetsfrågor, för att skapa synergieffekter och främja kvinnors egenmakt.

16.  Europaparlamentet inser att den globala genomsnittsåldern för att börja med prostitution är mellan 12 och 14 år och att prostitution och sexuellt utnyttjande i hög grad är en könsrelaterad fråga och utgör en form av könsrelaterat våld som strider mot människorättsprinciperna, där jämställdhet är en grundprincip. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att ta fram konkreta åtgärder för att minska efterfrågan på kvinnor, flickor, män och pojkar i prostitution, som en central strategi för att förhindra och minska människohandel.

17.  Europaparlamentet efterlyser genomförande av lagstiftning och politik som riktar sig direkt mot förövarna för att minska efterfrågan på sexuellt utnyttjande, samtidigt som individer som utövar prostitution inte längre görs straffbara och får stödtjänster, bland annat socialt, juridiskt och psykologiskt stöd av hög kvalitet för dem som vill ta sig ur prostitutionen.

18.  Europaparlamentet understryker att könsstereotyper är en av huvudorsakerna bakom kränkningar av kvinnors rättigheter och bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, och betonar vikten av att bekämpa könsstereotyper som förstärker kvinnans underordnade ställning i samhället och utgör en av de främsta orsakerna till bristande jämställdhet, människorättskränkningar mot kvinnor och könsrelaterat våld. Parlamentet betonar vikten av att genomföra kampanjer för att öka medvetenheten på alla samhällsnivåer, att definiera strategier för att uppmuntra kvinnor och engagera män, att öka engagemanget från medierna och att inkludera jämställdhetsfrågor i utbildningen och i all EU-politik och alla EU-initiativ, särskilt när det gäller yttre åtgärder, samarbete, utvecklingsbistånd och humanitär hjälp. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att betona mäns och pojkars deltagande i informations- och upplysningskampanjer avseende kvinnors rättigheter, både som mottagare och som aktiva krafter för förändring. Parlamentet noterar att särskild uppmärksamhet måste riktas mot konstitutionella bestämmelser, lagbestämmelser och regleringsbestämmelser som diskriminerar kvinnor på grund av deras kön.

19.  Europaparlamentet påminner om att barnäktenskap, äktenskap som inbegriper minderåriga och tvångsäktenskap, samt underlåtenheten att införa en lagstadgad lägsta giftermålsålder, utgör en kränkning av barnets rättigheter samt ett hinder för kvinnors egenmakt.

20.  Europaparlamentet understryker att myndigheterna måste åta sig att driva utbildningskampanjer som riktar sig till män och yngre generationer i syfte att engagera män och pojkar som medhjälpare för att förhindra och gradvis utplåna alla typer av könsrelaterat våld samt främja kvinnors egenmakt.

21.  Europaparlamentet understryker behovet av att öka kvinnors och flickors tillgång till utbildning på alla nivåer och undanröja alla hinder för lärande, särskilt i de fattigaste och mest marginaliserade befolkningsgrupperna, och att stöd ges till yrkesutbildning för kvinnor och utbildningsprogram om jämställdhet för yrkesverksamma inom utbildning i tredjeländer, eftersom utbildning av kvinnor och flickor har visat sig avsevärt förbättra deras framtidsutsikter. EU uppmanas eftertryckligen att inkludera denna prioritering i all sin verksamhet inom diplomati, handel och utvecklingssamarbete, och rekommenderar att jämställdhetsbudgetering övervägs och tillämpas inom alla program och åtgärder som erbjuder finansiering på området för utbildning för kvinnor och flickor. Parlamentet understryker behovet av fortsatt utbildning av barn, unga och kvinnor i flyktingläger och konfliktområden.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga medlemsstater att i snabbare takt genomföra sina skyldigheter och åtaganden i fråga om kvinnors rättigheter enligt FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som är en del av handlingsplanen som antogs i Peking, samt att stödja organisationer i det civila samhället som arbetar för jämställdhet.

23.  Europaparlamentet är oroat över surrogatmödraskapsindustrin som betraktar kvinnors kroppar som varor på den internationella reproduktionsmarknaden, och beklagar djupt att surrogatmödraskapsindustrin till stor del utnyttjar sårbara kvinnor, främst från södra halvklotet.

24.  Europaparlamentet fördömer att fler än 500 000 kvinnor världen över dör i samband med förlossning varje år(2) och att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter ofta kränks. Parlamentet betonar att bra och överkomlig hälso- och sjukvård, och universell respekt för och tillgång till utbildning och tjänster inom sexuell och reproduktiv hälsa, bidrar till mödravården och kapaciteten att undvika högriskförlossningar samt minska spädbarns- och barnadödligheten.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att erkänna kvinnors och flickors oförytterliga rätt till fysisk integritet och självständigt beslutsfattande, inte minst när det gäller rätten till tillgång till tjänster för frivillig familjeplanering, mödravård och säkra och lagliga aborter, som utgör viktiga sätt att rädda kvinnors liv, och rätten att slippa våld, däribland kvinnlig könsstympning, äktenskap som inbegriper minderåriga och tvångsäktenskap samt våldtäkt inom äktenskapet.

26.  Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att aktivt arbeta med och i ökad omfattning finansiera det nya målet för hållbar utveckling avseende jämställdhet (mål nr 5 för hållbar utveckling), samtidigt som man håller fast vid betydelsen av tillgång till omfattande sexualutbildning och universell tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter.

27.  Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnor världen över fortsätter stå inför enorma utmaningar med att hitta och behålla anständiga arbetstillfällen, vilket framgår av Internationella arbetsorganisationens rapport Women at work 2016.

28.  Europaparlamentet beklagar att glastaket för kvinnor i näringslivet, lönegapet mellan könen och samhällets motarbetande av kvinnligt företagande fortfarande är globala fenomen. Parlamentet efterlyser initiativ för ytterligare stärkande av kvinnor, särskilt på områdena egenföretagande och små och medelstora företag.

29.  Europaparlamentet beklagar att kvinnor alltför ofta diskrimineras till fördel för män när det gäller tillgång till finansiering som exempelvis banklån. Parlamentet understryker att kvinnors egenmakt inom entreprenörssektorn har visat sig vara central för att stimulera ekonomin och på lång sikt bekämpa fattigdom.

30.  Europaparlamentet rekommenderar att man överväger att utveckla och anta ett bindande internationellt instrument på FN-nivå om könsrelaterat våld, inklusive ett eget härför avsett övervakningsorgan. Parlamentet rekommenderar att jämställdhetsbudgetering övervägs och tillämpas inom alla program och åtgärder som erbjuder finansiering på området för utbildning för kvinnor och flickor.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att genomföra jämställdhetsbudgetering i all relevant EU-finansiering.

32.  Europaparlamentet understryker behovet av att se till att hälso- och sjukvårdspersonal, poliskår, åklagare, domare, diplomater och fredsbevarande styrkor, både inom EU och i tredjeländer, får korrekt utbildning för att hjälpa och stödja våldsoffer, i synnerhet kvinnor och barn, i konfliktsituationer och insatser ute på fältet.

33.  Europaparlamentet beklagar djupt att äktenskap mellan en vuxen och ett barn är lagligt i vissa tredjeländer. I vissa fall kan brudens ålder vara lägre än nio år (barnbrudar).

34.  Europaparlamentet påpekar att jämställdhet inte enbart handlar om kvinnor och män utan också måste inkludera alla hbti-personer.

35.  Europaparlamentet uttrycker oro över att högerextrema rörelser och rörelser mot jämställdhet har vunnit mark i ett antal länder de senaste åren. Dessa rörelser utmanar de framsteg som gjorts på områdena för kvinnors rättigheter, jämställdhet och migranters rättigheter, och de har för avsikt att blockera lagstiftning och politik som skyddar hbti-personer mot hatbrott och diskriminering.

36.  Europaparlamentet beklagar och fördömer att homosexualitet är straffbar i vissa tredjeländer och i vissa fall kan leda till dödsstraff. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i sin utrikespolitik kraftfullt främja och skydda hbti-personers samtliga mänskliga rättigheter.

37.  Europaparlamentet framhåller att jämställdhetsfrågorna måste integreras i EU:s humanitära bistånd på ett mer kraftfullt sätt.

38.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på jämställdhet inom politiken och underrepresentationen av kvinnor i politiska, sociala och ekonomiska beslutsprocesser, vilken undergräver mänskliga rättigheter och demokrati. Regeringarna bör sträva efter jämställdhet i processerna för att bygga upp och upprätthålla demokratin, samt bekämpa alla former av könsdiskriminering i samhället. Parlamentet betonar att valobservatörsuppdragens rapporter innehåller precisa riktlinjer för EU:s politiska dialog med tredjeländer, med syftet att förbättra kvinnors deltagande i valprocesser och länders demokratiska liv.

39.  Europaparlamentet påminner om att EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet är ett av EU:s grundläggande verktyg för att förbättra jämställdheten i tredjeländer. Parlamentet anser därför att en andra handlingsplan bör läggas fram i form av ett kommissionsmeddelande. Kommissionen uppmanas att beakta parlamentets resolution om förnyelsen av handlingsplanen.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU att se över sin internationella handelspolitik och anta ett förhållningssätt där mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, konsumenters rättigheter och miljörättigheter sätts i första rummet och vägleder handel och investeringar både transnationellt och nationellt.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att se till att jämställdhet och skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och flickors rättigheter, tas med i nationella människorättsstrategier, politiska dialoger och alla EU:s ekonomiska avtal och handelsavtal med tredjeländer som rättligt bindande klausuler. Parlamentet efterlyser att överensstämmelse med EU:s grundläggande värden ska vara ett kriterium för budgetstöd.

42.  Europaparlamentet understryker att europeiska företag med global verksamhet spelar en nyckelroll för att främja jämställdhet genom att fungera som förebilder.

43.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att införa positiva åtgärder, exempelvis kvotsystem, för att främja kvinnors deltagande i de politiska organen, den demokratiska processen och det ekonomiska beslutsfattandet.

44.  Europaparlamentet kräver att man använder kvantitativa och kvalitativa indikatorer med ett integrerat jämställdhetsperspektiv samt systematisk och punktlig insamling av könsuppdelade uppgifter som ett led i övervakningen och utvärderingen av den nya handlingsplanen för jämställdhet.

45.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa länder fortfarande begränsar kvinnors deltagande i val.

46.  Europaparlamentet framhåller att det internationella samfundet har betecknat situationen för kvinnor med funktionsnedsättning som en prioriterad fråga. Parlamentet påminner om slutsatserna från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, där det anges att strategier och program för att motverka våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning bör tas fram i nära samarbete med dessa personer, som ett erkännande av deras självständighet, och tillsammans med handikapporganisationer. Parlamentet framhåller behovet av regelbunden tillsyn över institutioner och lämplig fortbildning för omsorgsgivare. EU uppmanas att inkludera kampen mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i sin politik för yttre åtgärder, samarbete och utvecklingsstöd, bland annat i det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

47.  Europaparlamentet fördömer de människorättskränkningar, främst trakasserier och sexuellt våld, som kvinnor som lever under ockupation i Europa–Medelhavsområdet utsätts för och som ockupationsstyrkorna använder i syfte att skrämma hela deras samhälle i dess kamp för sin legitima rätt till självbestämmande. Parlamentet uppmärksammar den roll som kvinnor spelar inom fredsbevarande arbete och vid främjande av dialog och konfliktlösning, i syfte att bemöta kränkningar av kvinnors rättigheter i Europa–Medelhavsområdet och skydda dem från alla typer av våld, inbegripet utländska ockupationsstyrkors våld.

48.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater där migrationskrisen har lett till betydande försämringar av skyddet av kvinnors rättigheter att övervaka flyktingförläggningarna och dessas närmiljö i syfte att förhindra våldsdåd, bland annat sexuellt våld, och att ställa förövarna inför rätta.

49.  Europaparlamentet understryker att migranter, flyktingar och asylsökande befinner sig i en utsatt situation, särskilt kvinnor, ungdomar och marginaliserade grupper, och att det brådskande krävs säkra och lagliga inreserutter för migration, samtidigt som man säkerställer tillträde till familjeåterförening, kostnadsfri offentlig utbildning, hälso- och sjukvårdstjänster särskilt inom sexuell och reproduktiv hälsa, sysselsättning, bostäder och psykologiskt stöd, samt tillåter besök av humanitära skäl. Medlemsstaterna uppmanas att se till att invandrar- och flyktingkvinnors rättigheter, såsom tillgång till viseringar, laglig uppehållsrätt och sociala rättigheter, beviljas individuellt och inte beroende på kvinnornas civilstånd eller äktenskapsförhållande.

50.  Europaparlamentet betonar att massförflyttningen av migranter och asylsökande på ett oproportionerligt sätt utsätter kvinnor och flickor för könsrelaterat våld och könsrelaterad diskriminering i transit- och destinationsländerna. Vissa kvinnor och flickor utsätts som flyktingar och migranter för sexuellt våld av migrantsmugglare och blir även offer för människohandel. Parlamentet uppmanar EU:s byråer och medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter att på lämpligt sätt utbilda sin personal när det gäller att beakta de särskilda behoven och den särskilda utsattheten hos kvinnor och flickor som är flyktingar.

51.  Europaparlamentet beklagar djupt att romer, och särskilt romska kvinnor, fortsätter att utsättas för omfattande diskriminering och antiziganism, vilket ger bränsle åt en cykel av missgynnande, utestängande, segregering och marginalisering. EU och medlemsstaterna uppmanas att till fullo respektera romernas mänskliga rättigheter genom att säkerställa rätten till utbildning, hälso- och sjukvård, sysselsättning, bostad och socialt skydd.

52.  Europaparlamentet uppmanar till investeringar som riktas till kvinnor och ungdomar, som ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom, i synnerhet kvinnors fattigdom.

53.  Europaparlamentet understryker vikten av att fortsätta bekämpa lönegapet mellan könen och påskynda processen för att uppnå de procentsatser som kommissionen fastställt som mål för kvinnor på toppositioner.

54.  Europaparlamentet motsätter sig alla former av lagar, bestämmelser och påtryckningar från regeringar som otillbörligt begränsar yttrandefriheten, särskilt för kvinnor och andra könskategorier.

55.  Europaparlamentet beklagar djupt att kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattandet om ekonomiska, politiska och sociala frågor. Parlamentet anser att kvinnor ska vara representerade i beslutsfattandet om politiska, ekonomiska och sociala frågor och att detta är en fråga om grundläggande rättigheter och demokrati. Parlamentet rekommenderar att det införs system för likställdhet och könskvotering, som ett temporärt lagligt instrument för att främja kvinnors deltagande i de politiska organen och den demokratiska processen, särskilt som kandidater, och att man antar lagstiftning som gör det möjligt för stora offentliga och privata företag att uppnå samma mål.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fokusera på kvinnors ekonomiska och politiska frigörelse i utvecklingsländer genom att främja deras medverkan i företag och i genomförandet av lokala och regionala utvecklingsprojekt.

57.  Europaparlamentet uppmuntrar kvinnor att aktivt delta i fackliga och andra organisationer, eftersom detta i hög grad kommer att bidra till att införa jämställdhetsaspekter i arbetsförhållandena.

58.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av de äldres, särskilt äldre kvinnors, rättigheter genom att alla former av diskriminering bekämpas, så att de äldre kan leva ett värdigt och tryggt liv som samhällsmedborgare med lika rättigheter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

8.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Aiuto, Maria Arena, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Florent Marcellesi, Krisztina Morvai, Maria Noichl, Marijana Petir, Pina Picierno, João Pimenta Lopes, Liliana Rodrigues, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Linnéa Engström, Rosa Estaràs Ferragut, Mariya Gabriel, Constance Le Grip, Marc Tarabella, Julie Ward

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

John Stuart Agnew, Doru-Claudian Frunzulică

(1)

http://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/swp08_eng.pdf

(2)

Källa: Unicef.


ANNEX I

INDIVIDUAL CASES RAISED BY THE EUROPEAN PARLIAMENT BETWEEN JANUARY AND DECEMBER 2015

COUNTRY

Individual

BACKGROUND

ACTION TAKEN BY THE PARLIAMENT

AFGHANISTAN

Seven Hazari people (two women, four men and a little girl)

 

 

In its Resolution, adopted on 26 November 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns the barbaric murder and beheading of seven Hazari people (two women, four men and a little girl) in the south-eastern Afghan province of Zabul on the border with Pakistan;

- Condemns the attacks by the Taliban, Al Qaeda, ISIL and other terrorist groups against Afghan civilians, the Afghan National Defence and Security Forces, democratic institutions and civil society, which are causing record numbers of casualties; stresses that protection of the Hazara community, as a group particularly vulnerable to Taliban and Daesh/ISIL terrorist violence, should be a priority for the Afghan Government;

- Extends its condolences to the bereaved families, particularly of the recent victims of horrific killings in the Hazara community;

- Calls for support for the Afghan authorities to take swift and appropriate action to ensure that the killers of innocent civilians are brought to justice and to reaffirm the rule of law in the country;

- Calls on the Afghan authorities to ensure that security force personnel implicated in serious human rights violations, including those having command responsibility over forces committing abuses, are credibly and impartially investigated and disciplined or prosecuted as appropriate;

 

Letters of concern were sent on 11 March and 24 November 2015.

 

ALGERIA

Rachid Aouine, Youssef Sultani, Abdelhamid Brahimi and Ferhat Missa

 

 

 

 

 

 

 

Mohamed Rag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Khencha Belkacem,

Brahimi Belelmi, Mazouzi Benallal, Azzouzi Boubakeur, Korini Belkacem, Bekouider Faouzi, Bensarkha Tahar and Djaballah Abdelkader

 

 

 

 

Four labour rights activists, Rachid Aouine, Youssef Sultani, Abdelhamid Brahimi and Ferhat Missa, members of the CNDDC in the town of El Oued, were arrested and charged for instigating a gathering. Two of them were acquitted, but Rachid Aouine was sentenced and Youssef Sultani is free facing trial.

 

Mohamed Rag, a labour rights activist from the National Committee for the Defence of the Rights of the Unemployed (Comité National pour la Défense des Droits des Chômeurs, CNDDC) in the town of Laghouat, was arrested on 22 January 2015 and sentenced to 18 months in prison and a fine of DZD 20 000 for ‘assaulting a security force agent in the exercise of his duties’, and whereas his sentence was confirmed upon appeal on 18 March 2015.

 

On 28 January 2015 in the town of Laghouat, eight labour rights activists, members of the CNDDC – Khencha Belkacem, Brahimi Belelmi, Mazouzi Benallal, Azzouzi Boubakeur, Korini Belkacem, Bekouider Faouzi, Bensarkha Tahar and Djaballah Abdelkader – were arrested when they assembled in front of the city court to demand that Mohamed Rag be released. These eight activists were subsequently sentenced last March to one year in prison with a 6-month suspended sentence and a fine of DZD 5000.

 

In its Resolution, adopted on 30 April 2015, the European Parliament:

- Expresses its concern at the arrest and detention of activists Rachid Aouine, Mohamed Rag, Khencha Belkacem, Brahimi Belelmi, Mazouzi Benallal, Azzouzi Boubakeur, Korini Belkacem, Bekouider Faouzi, Bensarkha Tahar and Djaballah Abdelkader, as they are being detained in spite of the fact that their activities are fully permissible under Algerian law and in line with the international human rights instruments which Algeria has ratified;

- Calls also on the Algerian authorities to ensure and guarantee the right to freedom of expression, association and peaceful assembly, and to take appropriate steps to ensure the safety and security of civil society activists and human rights defenders and their freedom to pursue their legitimate and peaceful activities;

- Recalls the recommendation to the Algerian Government by the United Nations Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression to revoke the decree of 18 June 2001 banning peaceful protests and all forms of public demonstration in Algiers and to establish a system of simple notification rather than prior authorisation for public demonstrations;

- Calls on the Algerian authorities to repeal Law 12-06 on associations and to engage in a genuine dialogue with civil society organisations in order to frame a new law that is in conformity with international human rights standards and the Algerian Constitution;

 

ANGOLA

José Marcos Mavungo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arão Bula Tempo

 

 

 

 

 

 

 

 

Rafael Marques

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Luaty Beirão

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Captain Zenóbio Lázaro Muhondo Zumba

 

 

 

Followers of the religious sect Luz do Mundo

 

On 14 March 2015 human rights activist José Marcos Mavungo was arrested without a warrant, and on 28 August 2015 prosecutor António Nito asked the court in the Angolan province of Cabinda to sentence Mavungo to 12 years imprisonment on the charge of inciting rebellion, despite no evidence being presented that he had committed any crime.

 

Lawyer Arão Bula Tempo was arrested on the same day for alleged involvement in the organisation of the same protest. Arão Bula Tempo was subsequently released on 13 May 2015 pending his trial on sedition charges.

 

Journalist and human rights activist Rafael Marques was condemned on 28 May 2015 to a 6-month jail term suspended for two years for the publication in 2011 of the book, ‘Blood Diamonds: Corruption and Torture in Angola’, which detailed more than 100 killings and hundreds of cases of torture allegedly perpetrated by security guards and soldiers in the diamond fields of the Lundas region; whereas the complaints submitted by Marques to the Public Prosecutor concerning human rights violations in the Lundas region were not subject to investigation.

 

15 youth activists were arrested between 20 and 24 June 2015 in connection with a private political discussion, detained and indicted for “preparing acts pursuant to a coup d’etat”. Among these activists was Luaty Beirão, who is an Angolan rapper known for his political activism.

To protest against the charge and his continued imprisonment, Beirão had gone on hunger strike.

 

Captain Zenóbio Lázaro Muhondo Zumba was subsequently arrested on 30 June 2015 on the grounds of alleged links with the 15 activists arrested.

 

On 16 April 2015, police and defence forces killed scores of pilgrims on Mount Sumi, in Angola’s central highlands, to avenge the deaths of eight police officers, allegedly at the hands of members of a Christian sect known as Luz do Mundo.

 

In a botched operation, the police officers were killed as they attempted to arrest the sect leader, José Kalupeteka, during worship. More than 3,000 followers, from many parts of the country, had camped at Mount Sumi for the sect’s summit.

 

In its Resolution, adopted on 10 September 2015, the European Parliament:

- Calls on the Angolan authorities to immediately and unconditionally release all human rights defenders, including Marcos Mavungo and the 15+1 activists arrested in June 2015, and to drop all charges against them; calls also for the immediate and unconditional release of any other activists, prisoners of conscience or political opponents arbitrarily arrested and detained solely for their political views, journalistic work or participation in peaceful activities;

- Urges the authorities to ensure that no acts of torture or ill-treatment are performed on the detainees and to guarantee full protection and access to their families and lawyers;

- Calls on the Angolan authorities to immediately put an end to cases of arbitrary arrest, illegal detentions and torture by the police and security forces; reiterates that prompt, impartial and thorough investigations must be carried out into all allegations of human rights violations, including torture, by police and security forces and that the perpetrators be brought to justice;

- Urges the Angolan judicial authorities to assert their independence from any political instrumentalisation and to ensure the protection of rights recognised by legal instruments, such as access to justice and the right to a fair trial;

- Urges the Angolan Government to conduct an urgent, transparent and credible inquiry into the Huambo massacre, and to provide support to the survivors who have been displaced; echoes the UN calls for an international and independent complementary investigation;

- Remains concerned that measures to combat violence against women and children have not been implemented; calls on the authorities to strengthen the fight against harmful traditional practices, such as the stigmatisation of children accused of sorcery;

 

Regarding the situation of Luaty Beirão, a letter of concern was sent on 20 October 2015.

AZERBAJIAN

Leyla Yunus, Arif Yunus, Rasul Jafarov and Rasim Aliyev

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Intigam Aliyev

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rauf Mirkadirov

 

 

 

 

 

 

Ilgar Mammadov

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anar Mammadli

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Omar Mammadov,

Abdul Abilov, Elsever Murselli

 

 

 

 

 

Khadija Ismayilova,

Tofiq Yaqublu,

Nijat Aliyev, Araz Guliyev, Parviz Hashimli, Seymur Hezi, Hilal Mammadov and Taleh Khasmammadov

 

Emin Milli

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Emin Huseynov

 

Leyla Yunus is the well-known director of the Institute for Peace and Democracy. She has been imprisoned together with her husband, the historian Arif Yunus, and Rasul Jafarov, the chair of Azerbaijan’s Human Rights Club on apparent politically motivated charges. Leyla Yunus has been subjected to acts of violence in prison committed by her cellmate, and no measures have been taken to punish the cellmate or to ensure the protection of Ms Yunus. In addition, Ms Yunus’s health has deteriorated in prison and no suitable medical care has been provided.

 

Intigam Aliyev is the chair of Azerbaijan’s Legal Education Society and a human rights lawyer who has defended more than 200 cases before the European Court of Human Rights in the areas of infringement of freedom of speech, the right to a fair trial and electoral law in Azerbaijan, was arrested on 8 August 2014 and subjected to three month’s detention on criminal charges.

 

Rauf Mirkadirov is an investigative journalist with the leading Russian-language newspaper ‘Zerkalo’ who held on pre-trial detention on charges of treason.

 

The European Court of Human Rights (ECHR) has issued numerous rulings in cases of breaches of human rights in Azerbaijan, the latest being on 22 May 2014 in the case of Ilgar Mammadov, chair of the Republican Alternative Civic Movement (REAL); in which despite it being ruled that his detention was politically motivated, the authorities refused to release him.

 

Anar Mammadli is the chair of the Election Monitoring and Democracy Studies Centre (EMDS), Both were sentenced to prison terms of, respectively, 5 years and 6 months and 3 years and 6 months, on charges ranging from tax evasion to illegal entrepreneurship.

 

Social media activists Omar Mammadov, Abdul Abilov and Elsever Murselli were sentenced to between 5 and 5.5 years’ imprisonment on charges of drug possession, none of them having access to a lawyer of their own choosing and all complaining of ill-treatment in police custody.

 

8 activists of the non-governmental youth movement NIDA were convicted on charges of hooliganism, drug possession and possession of explosives, as well as intent to cause public disorder.

 

Emin Milli is a writer and dissident from Azerbaijan, Milli was imprisoned in 2009 for two and a half years for his critical views about the government. He was conditionally released in November 2010, after serving 16 months of his sentence, in part due to strong international pressure on the government of Azerbaijan.

 

Emin Huseynov is an Azerbaijani journalist and chairman of the country’s leading media rights group, the Institute for Reporters’ Freedom and Safety (IRFS). Huseynov was forced into hiding in August 2014, amidst widespread repression of journalists and human rights activists, and was sheltered in the Swiss embassy in Baku until 12 June, when he travelled to Switzerland on a humanitarian visa. His application for asylum was approved four months later.

 

In its Resolution, adopted on 10 September 2015, the European Parliament:

- Calls for the immediate and unconditional release from jail of all political prisoners, human rights defenders, journalists and other civil society activists, including Khadija Ismayilova, Leyla Yunus and Arif Yunus, Anar Mammadli, Rasul Jafarov, Intigam Aliyev, Rauf Mirkadirov, Omar Mammadov, Tofiq Yaqublu, Nijat Aliyev, Araz Guliyev, Parviz Hashimli, Seymur Hezi, Hilal Mammadov, Taleh Khasmammadov and Ilgar Mammadov, in line with the judgment of the European Court of Human Rights (ECHR), and calls for all charges against them to be dropped and for the full restoration of their political and civil rights and public image;

- Calls for a prompt investigation into the death of the journalist and IRFS chair Rasim Aliyev; notes with concern the allegations put forward by a group of journalists that Mr Aliyev died because he had not received appropriate assistance from the doctors assigned to him in the hospital;

- Urges the government of Azerbaijan to fully cooperate with and implement the recommendations of the Council of Europe’s Venice Commission and Commissioner for Human Rights, the UN special procedures in regard to human rights defenders, the rights of freedom of association and peaceful assembly, freedom of expression and arbitrary detention, with the aim of amending its legislation and adapting its practices in full conformity with the conclusions of the experts;

- Calls on the government of Azerbaijan to immediately end its crackdown on civil society and human rights work, ensuring that independent civil society groups and activists can operate without undue hindrance or fear of persecution, including by repealing the laws severely restricting civil society, unfreezing bank accounts of non-governmental groups and their leaders, and allowing access to foreign funding;

- Deplores the continued actions taken by the Azerbaijani government to curb contacts between civil society groups, youth activists and intellectuals in Armenia and Azerbaijan, which are of extreme importance for bridging the long hostility between the two countries; in this regard, again recalls the important work done in this area by Leyla and Arif Yunus;

- Calls on the Azerbaijani authorities to respect freedom of the press and media, both in legislation and in practice and both online and offline, to guarantee freedom of expression in line with international standards and to end censorship of criticism of the government via media outlets;

- Calls on the EU authorities to conduct a thorough investigation into the corruption allegations against President Aliyev and members of his family revealed by the work of the investigative journalist Khadija Ismaylova;

BAHRAIN

Nabeel Rajab

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Abdulhadi-al-Khawaja

 

 

 

Ibrahim Sharif

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Naji Fateel

 

Zainab Al-Khawaja

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zainab Al-Khawaja

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sheikh Ali Salman

 

Nabeel Rajab is the President of the Bahrain Centre for Human Rights (BCHR) and Deputy Secretary General of the International Federation for Human Rights (FIDH). He was convicted to three years in prison in August 2012 on charges of calling for and participating in ‘illegal gatherings’ and ‘disturbing public order’ between February and March 2011. His sentence was reduced to two years in prison on appeal. Before this imprisonment Mr Rajab was repeatedly detained for peacefully expressing criticism of the government during the pro-democracy protests that erupted Bahrain in 2011.

 

On Friday 29 November 2013 Nabeel Rajab had served three-quarters of his two year sentence and had become legally eligible for release. A third request for early release was submitted on 21 January 2014 to the Court, but was rejected.

The United Nations Working Group on Arbitrary Detention has described the detention of Mr Nabeel Rajab as arbitrary.

 

Nabeel Rajab was arrested on 1 October 2014 after his visit to the Subcommittee on Human Rights of the European Parliament on accusations of posting tweets about a group of his countrymen allegedly cooperating with IS/Daesh. He was charged with insulting a public institution and the army.

 

Abdulhadi-al-Khawaja, who has Danish nationality, is the founder of the BCHR and the regional coordinator of Front Line Defenders and Ibrahim Sharif is the Secretary General of the National Democratic Action Society. On 22 June 2011, they were sentenced to life in prison by a special military court. The legal process came to a conclusion after 3 years of appeals and the sentences were upheld.

 

Naji Fateel is a Bahraini human rights activist and a member of the Board of Directors of the Bahraini human rights NGO Bahrain Youth Society for Human Rights (BYSHR). He has been imprisoned since 2007, tortured and also under death threats during the period of the Bahraini uprising (dated February 2011)

 

Zainab Al-Khawaja is a human rights defender and leading social media activist in Bahrain. She has been a crucial figure in the pro-democracy uprising that started in Bahrain in February 2011. She has suffered legal harassment, arrest, imprisonment, denial of procedural rights, and undertaken hunger strikes in defence of human rights in Bahrain.

 

Sheikh Ali Salman is the Secretary General of Bahrain’s main opposition party al-Wefaq. He was sentenced to four years in prison in the context of anti-government protests which erupted in 2011 at the height of the region’s ‘Arab Spring’ uprisings. His lawyers have reportedly been prevented by the court from presenting oral arguments and have not been provided with any meaningful opportunity to examine the evidence. A group of United Nations independent experts, part of what is known as the Special Procedures of the Human Rights Council, have urged the Bahraini authorities to release Sheikh Ali Salman

 

In its Resolution, adopted on 9 July 2015, the European Parliament:

- Calls for the dropping of charges and immediate and unconditional release of all human rights defenders, political activists and other individuals detained and charged with alleged violations related to the rights of expression, peaceful assembly and association,

including Nabeel Rajab, Sheikh Ali Salman and the ‘Bahrain 13’;

- Calls on the Bahraini authorities to pursue the national consensus dialogue with a view to finding lasting and inclusive national reconciliation and sustainable political solutions for the crisis; notes that in a sustainable political process legitimate and peaceful criticisms should be expressed freely; reminds the Bahraini authorities, in this context, that engaging the Shia majority and its peaceful political representatives on the basis of human dignity, respect and fairness should be an indispensable element of any credible strategy for national reconciliation and sustainable reform;

- Welcomes the early release from prison of opposition leader Ibrahim Sharif in June 2015 after he was given a royal pardon; believes this decision to be a welcome and important step in the process of promoting trust and confidence in Bahrain;

 

Regarding the situation of Sheikh Ali Salman, a letter of concern was sent on 14 January 2015.

BANGLADESH

Hana Shams Ahmed

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Taslima Nasreen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Faisal Arefin Dipan

 

 

 

 

 

Niladri Chatterjee, alias Niloy Neel, Faisal Arefin Dipan, Ananta Bijoy Das, Washiqur Rahman Babu and Abhijit Roy

 

 

 

 

 

 

 

Ahmed Rajib Haider

 

Hana Shams Ahmed is the coordinator of the International Chittagong Hill Tracts Commission (CHTC). On 27 August 2014 she and her friend were brutally attacked by 8 to 10 members of Somo Odhikar Andolon during a private visit to Shoilopropat in Bandarban in the Chittagong Hill Tracts. Four members of the police Detective Branch (DB) who were supposedly providing them with security did not intervene, and even disappeared while the assault was taking place.

Taslima Nasreen is a Sakharov Prize winner known for her powerful writings on the oppression of women and her unflinching criticism of religion, despite her forced exile and multiple fatwas calling for her death. Because of her thoughts and ideas some of her books are banned in Bangladesh, and she has been banned from Bengal, both from Bangladesh and the West Bengal part of India. In the face of continuing threats, Nasreen has had to leave her homeland and sight refuge in Europe several times. Religious fundamentalists have called for the writer to be put to death. A court issued a warrant for her arrest and threatened to confiscate her assets.

The National Human Rights Commission of Bangladesh in 2014 supported her right to return home. A campaigner against religious extremism in all religions, Nasreen urged support for the secular movements in Bangladesh to counteract the rise of Islamic fundamentalism, in a visit to the European Parliament in June 2013. In November 2013, she participated in the Sakharov Prize Network Conference.

Faisal Arefin Dipan, a publisher at the Jagriti Prokashoni publishing house, was brutally murdered with machetes inside his office in Dhaka.

Niladri Chatterjee, alias Niloy Neel, Faisal Arefin Dipan, Ananta Bijoy Das, Washiqur Rahman Babu and Abhijit Roy were five secular bloggers and journalists murdered in Bangladesh in 2015 for having used their fundamental right to free speech on political, social and religious issues. Islamist extremist groups have claimed responsibility for several killings.

 

Prominent blogger Ahmed Rajib Haider was murdered in 2013.

 

In its Resolution, adopted on 26 November 2015, the European Parliament:

- Condemns the increasing attacks of Islamist extremists against secularist writers, bloggers, religious minorities and foreign aid workers; deplores the loss of life and offers its sincere condolences to the victims and their families;

- Calls on the Bangladesh authorities to further condemn the ongoing horrendous acts against freedom of expression and to act to bring an immediate end to all acts of violence, harassment, intimidation and censorship against journalists, bloggers and civil society;

- Urges the Bangladesh Government to take the necessary measures to prevent more killings by taking effective measures to protect writers, publishers and other people who have received threats, not only by providing special physical protection to those who are potential targets of violence, but also by opening public debates that challenge extremist views of all kinds;

- Calls on the Bangladesh authorities to restore the full independence of the media, to drop all charges against publishers and journalists who have published content critical of the government, to allow the immediate re-opening of all media houses which were closed, and to restore immediately full and unhindered access to all forms of publications, including electronic ones;

 

A letter of concern was sent on 17 April 2015.

BELARUS

Maksim Piakarski, Vadzim Zharomski and Viachaslau Kasinerau

 

Youth activists Maksim Piakarski, Vadzim Zharomski and Viachaslau Kasinerau have been detained and are being prosecuted on suspicion of ‘malicious hooliganism’ as disproportionate, and have been suffering violence.

 

In its Resolution, adopted on 10 September 2015, the European Parliament:

- Remains deeply concerned by the human rights and fundamental freedoms situation in Belarus, as well as by the shortcomings observed during previous elections by independent international observers and the active persecution of the opposition leaders after the elections;

- Welcomes the recent release of the remaining political prisoners; calls on the Belarusian Government to rehabilitate the released political prisoners and to fully restore their civil and political rights; stresses that this could be a potential first step towards improving relations between the European Union and Belarus; points out, however, that similar steps in the past were rather token gestures and neither contributed to improving the situation of Belarusian society nor improved relations with the EU;

- Expects the authorities to stop the harassment of independent media for political reasons;

- Expresses its concern about the recent detention and ongoing criminal prosecution of youth activists Maksim Piakarski, Vadzim Zharomski and Viachaslau Kasinerau on suspicion of ‘malicious hooliganism’ as disproportionate, and strongly condemns the violence they have suffered;

BURUNDI

Bob Rugurika

 

Three elderly Italian nuns, Lucia Pulici, Olga Raschietti and Bernadetta Boggian

 

 

 

 

 

 

 

 

Pierre Claver Mbonimpa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Marguerite Barankitse, Antoine Kaburahe and Bob Rugurika

 

On 20 January 2015 the Burundian authorities arrested and detained the human rights defender Bob Rugurika, director of Radio Publique Africaine (RPA), following his refusal to reveal his sources days after his radio station broadcast a series of investigative reports concerning the killing in September 2014 of three elderly Italian nuns, Lucia Pulici, Olga Raschietti and Bernadetta Boggian, in Kamenge, a town north of Bujumbura.

Pierre Claver Mbonimpa is a leading human rights defender and President of the Association for the Protection of Human Rights and Detained Persons (Association pour la protection des droits humains et des personnes détenues, APRODH) who was arrested on 15 May 2014 and later charged with ‘threatening the external security of the state’ and ‘threatening the internal security of the state by causing public disorder’ and has been in pre-trial detention since he was taken in for questioning.

 

Mr Mbonimpa’s work in the defence of democracy and human rights in Burundi over the past two decades and more has earned him several international awards and widespread recognition domestically and beyond. The charges against him relate to comments he made on Radio Publique Africaine (RPA) on 6 May 2014 that the youth wing of the ruling party CNDD-FDD, also known as the Imbonerakure, is being armed and sent to the Democratic Republic of Congo (DRC) for military training.

 

The arrest of Pierre Mbonimpa is representative of the mounting risks facing human rights defenders, the harassment of activists and journalists and the arbitrary arrest of opposition party members, which according to human rights groups and the UN Assistant Secretary-General for Human Rights have largely been carried out by the Imbonerakure.

According to the OHCHR and other human rights organisations, politically motivated human rights violations, human rights abuses and acts of violence were carried out in the country during both the pre-election and the post-election periods, targeting opposition activists, human rights defenders and journalists in particular, including Pierre Claver Mbonimpa, whose son was found dead after having been arrested by the police, Marguerite Barankitse, Antoine Kaburahe and Bob Rugurika.

 

In its Resolution, adopted on 12 February 2015, the Parliament:

- Condemns the unjustified detention of Bob Rugurika and calls for his immediate and unconditional release; calls on the authorities at the same time to continue their investigations into the tragic killing of the three Italian nuns and to bring those responsible to justice; calls equally for the setting-up of an independent inquiry into the killing of the three nuns;

- Denounces all human rights violations in Burundi and the introduction of restrictive laws ahead of the country’s 2015 presidential and parliamentary elections, in particular those having a damaging impact on the opposition, the media and civil society by restricting the freedoms of expression and association and the freedom to hold meetings;

- Calls on the Burundian authorities to ensure an appropriate and fair balance between freedom of the media, including the freedom of journalists to investigate and report on crimes, and the need to ensure the integrity of criminal investigations;

- Calls on the Burundian Government to allow a genuine and open political debate in the run-up to the 2015 elections and to respect the Roadmap and Code of Conduct negotiated under UN auspices and signed by all Burundian political leaders; recalls that the Burundian constitution states: ‘The President of the Republic is elected for a five-year term renewable once. No one can serve for more than two terms as president’;

- Calls on the Burundian Government to respect the electoral calendar, and to include the opposition parties in the monitoring of the elections, including the phase of partial registration of new voters as agreed between the Independent National Electoral Commission (CENI) and the political parties at the voters’ registration evaluation meeting of 29-30 January 2015;

- Urges the Burundian Government to take measures to control the youth wing of the CNDD-FDD party and prevent it from intimidating and attacking perceived opponents, and to ensure that those responsible for abuses are brought to justice; calls for an independent international investigation into the claims that the CNDD-FDD is supplying its youth wing with arms and training; urges the leaders of the opposition parties to prevent violence against their opponents;

 

In its Resolution, adopted on 17 December 2015, the European Parliament:

- Calls for an immediate end to violence, human rights violations and political intimidation of opponents and for the immediate disarmament of all armed groups allied to political parties, in strict accordance with international law and human rights;

- Urges all parties to establish the necessary conditions for rebuilding trust and fostering national unity, and calls for the immediate resumption of an inclusive and transparent national dialogue, including the government, opposition parties and civil society representatives;

- Stresses that such dialogue, aimed at achieving lasting peace, security and stability, and at restoring democracy and the rule of law, in the interest of the citizens of Burundi, should be based on the Arusha Agreement and the Burundian Constitution, which requires compliance with international law and treaties;

- Reminds the Burundian authorities of their obligation to ensure security in its territory and guarantee human rights, civil and political rights and fundamental freedoms, as provided for in the Burundian Constitution, the African Charter on Human and Peoples’ Rights and in other international and regional human rights instruments;

- Urges the Burundian authorities to encourage the establishment of the truth about the mass crimes committed between 1962 and 2008, through judicial and non-judicial measures, such as a truth and reconciliation commission and special tribunals, promoting national reconciliation;

- Expresses its grave concern at the number of victims and cases of serious human rights violations reported since the beginning of the crisis; urges the competent authorities to undertake a rigorous and prompt investigation into the circumstances and motives behind these crimes and to ensure that those responsible are brought to justice; reiterates that there can be no impunity for those responsible for violations or serious abuses of human rights; calls on the authorities to ensure that schools remain a safe haven for learning; calls on the ICC Prosecutor to closely monitor the situation in Burundi and supports her declaration of 6 November 2015;

- Calls for the safe return of journalists and human rights defenders in exile, the reopening of the media that were closed after the failed coup attempt of 13 and 14 May 2015 and for the charges against those journalists accused of having taken part, directly or indirectly, in the abortive coup to be dropped;

CAMBODIA

Sam Rainsy and Kem Sokha

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Senator Hong Sok Hour and CNRP activists and organisers

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Khem Sapath

 

Sam Rainsy and Kem Sokha are the Cambodia National Rescue Party (CNRP) leaders who were summoned to appear at the Phnom Penh Municipal Court on 14 January 2014 for questioning. Sam Rainsy and Kem Sokha may be convicted of incitement to civil unrest. The King amnestied Sam Rainsy on 14 July 2013, making it possible for him to return to Cambodia; however, his right to vote and run in the elections was not restored.

On 13 November 2015 the Cambodian authorities issued an arrest warrant for Sam Rainsy, who was summoned by a court to appear for questioning on 4 December 2015 in relation to a post published on his public Facebook page by an opposition senator, Hong Sok Hour, who has been under arrest since August 2015 on charges of forgery and incitement after posting on Sam Rainsy’s Facebook page a video containing an allegedly false document relating to the 1979 border treaty with Vietnam.

On 30 October 2015 opposition party deputy leader Kem Sokha was removed from his position as First Vice-President of the National Assembly by the ruling Cambodian People’s Party (CPP) during a session boycotted by the CNRP

 

In its Resolution, adopted on 26 November 2015, the European Parliament:

- Urges the Cambodian authorities to revoke the arrest warrant and drop all charges issued against opposition leader Sam Rainsy and CNRP members of the National Assembly and Senate, including Senator Hong Sok Hour and CNRP activists and organisers, to allow them to work freely without fear of arrest or persecution, and to end political use of the courts to prosecute people on politically-motivated and trumped-up charges;

- Calls on the National Assembly to reinstate Sam Rainsy immediately and to restore his parliamentary immunity;

- Urges the Government of Cambodia to recognise the legitimate and useful role played by civil society, trade unions and the political opposition in contributing to Cambodia’s overall economic and political development;

- Encourages the government to work towards strengthening democracy and the rule of law and to respect human rights and fundamental freedoms, which includes fully complying with the constitutional provisions concerning pluralism and freedom of association and expression;

- Urges the government to abrogate the Law on Associations and Non-Governmental Organisations, the recent promulgation of which has given state authorities arbitrary powers to shut down and block the creation of human rights organisations and has already begun deterring human rights defence work in Cambodia;

- Urges the government and parliament to ensure genuine and serious consultation with all those affected by draft legislation such as the Trade Union, Cybercrime and Telecommunications Laws and to ensure that the texts are in line with Cambodia’s human rights obligations and commitments under domestic and international law;

- Calls on the Cambodian Government to end arbitrary detentions and suspicious disappearances and allow voluntary and human rights organisations to operate freely; calls on the Cambodian Government to seriously investigate the disappearance of Khem Sapath;

- Calls on the relevant government authorities to drop the prosecution of human rights defenders under other laws in force which are being used to persecute them for their human rights work, and to immediately and unconditionally release all those jailed on politically motivated and trumped up charges;

CHINA

Tenzin Delek Rinpoche

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ilham Tohti

 

Tenzin Delek Rinpoche, a highly respected Tibetan religious leader, was held in prison for over 13 years, serving a life sentence for a crime he did not commit. For years, he worked to develop social, medical, educational and religious institutions for Tibetan nomads in the area, as an advocate for environmental conservation in the face of indiscriminate logging and mining projects, and as a mediator between Tibetans and Chinese.

Because of his efforts to preserve Tibetan identity, the Chinese authorities viewed him as a threat to their control in the region. He died on 12 July 2015.

Ilham Tohti is a well-regarded ethnic Uyghur economist and peaceful critic of the Chinese government. In 2014, he has been sentenced to life in prison after being convicted of separatism.

 

In its Resolution, adopted on 16 December 2015, the European Parliament:

- Notes that under the leadership of President Xi, the Chinese government is showing a growing assertiveness both internally and externally; points out that the country’s civil rights activists, lawyers, journalists, bloggers, academics and other representatives of civil society are now finding their freedom curbed in a way that has not been seen for years; observes that China’s human rights record remains a matter of serious concern;

- Notes that a strong contradiction exists between the official Chinese aspiration to the universality of human rights and the worsening human rights situation; notes that the recent worsening of the situation of human rights and freedoms in China started in 2013 and has intensified an already existing crackdown over the population, limiting the space for expression and peaceful advocacy for civil society even further; is deeply worried at the arrest, trial and sentencing of numerous civil rights activists, human rights defenders and government critics and at the fact that more than 100 human rights lawyers and activists have been detained or questioned by Chinese police; calls on the Chinese authorities to release those in custody and to ensure that they can exercise their profession without hindrance;

- Urges the EU to continue pressing for an improvement of the human rights situation in China whenever dialogues are held at any level and to include human rights clauses in any bilateral treaty agreed with China;

- Remains highly concerned that China is currently the world’s largest executioner and continues to impose the death penalty in secret on thousands of people annually, without regard to international minimum standards on the use of the death penalty; emphasises once again that abolition of the death penalty contributes to the enhancement of human dignity and the progressive development of human rights;

- Remains concerned at the persisting severe restrictions on freedom of expression, association, assembly, and religion, as well on the activities of human rights organisations;

- Criticises China’s highly restrictive media environment and tightly controlled digital domain, where foreign, including European, web content is blocked and domestic content deemed politically threatening is routinely deleted and censored; strongly protests against the high number of Chinese citizens jailed for offences involving freedom of expression, especially on the internet;

- Is deeply concerned that the Chinese government is continuing its hardline policies against the Tibetan people, especially by rejecting the Dalai Lama’s ‘Middle Way Approach’ which seeks neither independence nor separation but a genuine autonomy within the framework of the Constitution of the PRC; calls for the Chinese government to re-enter into a dialogue with Tibetan representatives; protests against the marginalisation of Tibetan culture by the CPC, and urges the Chinese authorities to respect the freedoms of expression, association and religion of the Tibetan people; deplores the deterioration of the humanitarian situation in Tibet, which has led to an increase in self-immolation cases; notes with concern the recently passed criminalisation measures relating to self-immolation aimed at punishing those allegedly associated with self-immolators; deplores the forceful resettlement of over 2 million Tibetan nomads and herders since 2006 in the so-called ‘New Socialist Village’, as they are cut off from medical care, education and prosperity; is equally concerned at the ongoing transfer of Han Chinese populations into Tibet; expresses its concern regarding the cases of torture, disappearance and arbitrary detention and the denial of access to medical care for prisoners, including monk Tenzin Delek Rinpoche and 10 other prominent Tibetan prisoners; demands a detailed investigation of all death in prison cases;

 

Regarding the situation of Ilham Tohti, a letter of concern was sent on 23 June 2015.

DEMOCRATIC REPUBLIC OF CONGO (DRC)

Yves Makwambala and Fred Bauma

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Christopher Ngoyi, Jean-Claude Muyambo, Vano Kiboko and Cyrille Dowe

 

 

Yves Makwambala and Fred Bauma are two detained human rights activists. Both are still being detained in Makala prison in Kinshasa and are charged with belonging to an association formed for the purpose of attacking people and property, conspiring against the head of state, and attempting to either destroy or change the ‘constitutional regime’ and to incite people to take up arms against state authority. The authorities have also charged Fred Bauma with disturbing the peace, and Yves Makwambala with publicly offending the head of state, while they were exercising their freedom of expression, peaceful assembly and association.

 

As soon as the protests started the authorities began a crackdown on human rights activists and opposition politicians who had demonstrated peacefully against the provision, including Christopher Ngoyi, Jean-Claude Muyambo, Vano Kiboko and Cyrille Dowe, who are still being detained for what appear to be politically motivated reasons

 

 

In its Resolution, adopted on 9 July 2015, the European Parliament:

- Calls on the DRC authorities to release Yves Makwambala and Fred Bauma immediately and unconditionally, and to drop all charges against them and other Filimbi leaders as well as any other activists, prisoners of conscience and political opponents arbitrarily arrested and detained solely for their political views or for participating in peaceful activities;

- Supports the National Assembly of the DRC’s calls for the rapid reaching of a political solution that allows the members of Filimbi and other peaceful civil society associations to exercise their freedom of expression and association without fear of being pursued or persecuted;

- Urges the authorities to ensure that the detainees have not been, and are not being, subjected to any acts of torture or ill-treatment, and to guarantee full protection and access to their families and lawyers;

- Is strongly concerned about the continuous attempts to limit freedom of expression, peaceful assembly and association and the increased breaches of these freedoms by the authorities, given that the right political climate is indispensable if a successful electoral cycle is to be achieved in the DRC in the next year;

- Finds it particularly regrettable that these violations specifically target opposition leaders and youth movements;

- Calls on the DRC authorities to ensure that the aforementioned freedoms are immediately and unconditionally upheld, especially in the electoral period, as guaranteed by the DRC’s constitution and international human rights law;

- Urges the DRC judicial authorities to assert their independence from any political instrumentalisation and to ensure the protection of rights recognised by legal instruments, such as access to justice and the right to a fair trial;

EGYPT

Ibrahim Halawa

 

 

Ibrahim Halawa is an Irish citizen who has been detained for more than two years on charges of attending an illegal protest on 16 and 17 august 2013 while on a family holiday in Cairo, during which protesters allegedly caused deaths and criminal damage. Ibrahim Halawa was 17 years old – and therefore still a juvenile under Egyptian and international law – at the time of his arrest. He was arrested along with his three sisters, having sought refuge in the Al-Fateh mosque when violence erupted during a demonstration. His three sisters were subsequently released by the authorities.

 

The prosecutor has failed to provide evidence that Ibrahim Halawa was involved in a single act of violence during the protests. His trial has been repeatedly postponed and adjourned by the Egyptian Court, most recently on 15 December 2015. He was not charged for a year after his arrest and he is awaiting, along with 493 individuals, the majority of whom are adults, a mass trial due to take place on 19 December 2015, without any guarantee of the minimum standards for a free and fair trial being applied, and will potentially face the death penalty if convicted.

 

Ibrahim Halawa is being detained for peacefully exercising his rights to freedom of expression and assembly and is considered by Amnesty International as a prisoner of conscience. He faces extremely harsh prison conditions, which include alleged acts of torture and other cruel, inhuman and degrading treatment upon arrest and in detention, and has been denied medical and legal assistance. According to his family and legal representatives, Ibrahim Halawa has been on hunger strike in protest.

 

In its Resolution, adopted on 17 December 2015, the European Parliament:

- Expresses its deep concern about the unacceptable breach of basic human rights arising from the arbitrary detention of Irish citizen Ibrahim Halawa, and calls on the Egyptian authorities to immediately and unconditionally release him to the Irish authorities pursuant to a presidential decree issued in November 2014 under Egyptian Law 140;

- Expresses its deepest concern at the deteriorating condition of Ibrahim Halawa due to his hunger strike and his alleged poor conditions in prison; calls on the Egyptian authorities to ensure, as a matter of priority, that the good health and well-being of Ibrahim Halawa are maintained while he remains in prison; demands that all allegations of torture and maltreatment of Ibrahim Halawa be thoroughly and independently investigated;

- Asks the Egyptian authorities to ensure that Article 10 of the International Covenant on Civil and Political Rights, which states that ‘all persons deprived of their liberty shall be treated with humanity and with respect for the inherent dignity of the human person’, is respected;

- Reminds the Egyptian authorities that Egypt is bound by indisputable international obligations under the Convention on the Rights of the Child as they apply to Ibrahim Halawa; demands that the Egyptian authorities categorically rule out the threat of the death penalty should Ibrahim Halawa be convicted, given that he was arrested as a juvenile;

- Is extremely concerned about the failure of the Egyptian authorities to uphold the right to a fair trial for Ibrahim Halawa and his 493 co-defendants, in particular the lack of opportunity to review or challenge their continued detention and the charges against them, the repeated denial of access to lawyers and the excessive pre-trial detention period, which violates Egypt’s domestic and international obligations;

- Remains convinced that it will be extremely difficult for Ibrahim Halawa’s lawyers to mount an individual defence in the event that his case is heard as part of a mass trial of all defendants arrested in connection with the August 2013 protests;

- Strongly condemns the use of a mass trial in the judicial process and calls on the Egyptian authorities to abide by international law and safeguard the highest international standards with regard to the right to a fair trial and due process; calls on the Egyptian authorities to release those detained for peacefully exercising their right to freedom of expression, assembly and association as enshrined in the Egyptian constitution and other international conventions to which Egypt is a party; expresses its profound preoccupation with the severe deterioration of the media environment; condemns the trials against and conviction of Egyptian and foreign journalists, in absentia;

KYRGYZSTAN

Azimjon Askarov

 

Azimjon Askarov is a prisoner of conscience pending a full, impartial and fair investigation, including into his allegations of torture and ill-treatment.

 

In its Resolution, adopted on 15 January 2015, the European Parliament:

- Reminds the Kyrgyz Parliament of its international obligations and of the Partnership and Cooperation Agreement with the European Union, which includes full respect for human rights as an essential element of the partnership and calls for the withdrawal of the draft law on ‘dissemination of information about non-traditional sexual relations’ currently under review in parliament;

- Notes that the draft law passed its first reading and must be voted on twice more before going to the President for signature, and stresses that the adoption of any legislation on ‘non-traditional relations’ should not run counter to Kyrgyzstan’s human rights obligations and commitments;

- Calls on the Kyrgyz authorities to reaffirm publicly that all people in Kyrgyzstan have the right to live free from discrimination and violence based on their sexual orientation and gender identity and that any acts to the contrary are illegal and will be prosecuted;

- Calls on the Kyrgyz Parliament to follow the recommendations made by the Parliamentary Assembly of the Council of Europe in Resolution 1984 (2014) on the Request for Partner for Democracy status, in particular recommendations 15.24, 15.25 and 15.26;

- Calls on the Kyrgyz Parliament to respect its constitution, including Article 16, which states that ‘laws that deny or derogate human and civil rights and freedoms shall not be adopted in the Kyrgyz Republic’, and Articles 31, 33 and 34, which affirm freedom of speech, freedom of information and freedom of assembly, and to reject draft bill 6-11804/14;

- Calls on the Kyrgyz authorities to take all the measures needed to ensure that human rights defenders can carry on their work of promoting and protecting human rights without hindrance;

- Calls on the Kyrgyz authorities to ensure that allegations of torture and inhuman and degrading treatment are investigated promptly and efficiently and that perpetrators are brought to justice; calls, furthermore, for the release of all prisoners of conscience, with regard in particular to Azimjon Askarov pending a full, impartial and fair investigation, including into his allegations of torture and ill-treatment;

 

A letter of concern on the situation of LGBTI rights was sent on 26 February 2015. Regarding the situation of Azimjon Askarov, a letter of concern was sent on 23 July 2015.

MALAYSIA

Nurul Izzah

 

 

Anwar Ibrahim

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zulkiflee Anwar Ulhaque (Zunar)

Khalid Ismath

Azmi Sharom

 

 

 

 

 

 

Matthias Chang

Khairuddin Abu

Hassan

 

 

 

 

Lena Hendry

Maria Chin Abdullah

 

 

Nurul Izzah, opposition Member of Parliament in Malaysia

Anwar Ibrahim is a former opposition leader sentenced on charges of sodomy in February 2015 following a politically motivated prosecution which resulted in criminal proceedings that failed to meet international standards of fair trial. He has been denied appropriate medical care.

 

Malaysian cartoonist Zulkiflee Anwar Ulhaque (Zunar) is facing charges under the Sedition Act following critical tweets against the government with regard to the sentencing of Anwar Ibrahim; whereas blogger Khalid Ismath and academic Azmi Sharom face similar charges;

 

Lawyer Matthias Chang and politician Khairuddin Abu Hassan, both political dissidents, were arrested following their investigations into these allegations.

 

Lena Hendry and Maria Chin Abdullah are human rights activists.

 

In its Resolution, adopted on 17 December 2015, the European Parliament:

- Deplores the deteriorating human rights situation in Malaysia and in particular the crackdown on civil society activists, academics, media and political activists; expresses concern with regard to the spike in the number of people facing charges or arrest under the Sedition Act;

- Urges the Malaysian Government to immediately release all political prisoners, including former opposition leader Anwar Ibrahim, and to provide them with appropriate medical care, and to drop politically motivated charges, including those against cartoonist Zulkiflee Anwar Haque (Zunar), blogger Khalid Ismath, academic Azmi Sharom, political dissidents Khairuddin Abu Hassan and Matthias Chang, and human rights activists Lena Hendry and Maria Chin Abdullah;

- Underlines the importance of independent and transparent investigations into the graft allegations, and of full cooperation with the investigators; urges the Malaysian Government to refrain from putting pressure on the Malaysian Anti-Corruption Commission and media;

- Calls on the Malaysian Government to ratify key international human rights conventions, including the ICCPR, the ICESCR, the CAT, the ICERD, ILO Convention 169, the ICC Rome Statute, as well as the 1951 Convention Relating to the Status of Refugees and its optional protocol;

- Urges the EU Delegation to Malaysia to step up efforts to finance projects on freedom of expression and reforming repressive laws, and to use all appropriate tools, including the European Instrument for Democracy and Human Rights, to protect human rights defenders; urges the withdrawal of the anti-sodomy law and calls on the EEAS, in line with the EU guidelines on the protection and promotion of the rights of LGBTI persons, to step up its work on the rights of LGBTI people in Malaysia who face violence and persecution, and to aim in particular towards the decriminalisation of homosexuality and transgenderism;

 

MALDIVES

Mohamed Nasheed

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ahmed Adeeb

Mohamed Nazim

Tholhath Ibrahim

 

 

 

Mahfooz Saeed

 

 

 

 

Ahmed Rilwan

 

 

 

 

 

Sheikh Imran Abdulla

 

On 13 March 2015 Mohamed Nasheed, the first democratically elected president of the Maldives, was sentenced to 13 years in prison on politically motivated charges, and whereas this was condemned by the UN Working Group on Arbitrary Detention; whereas his trial was marred by irregularities; whereas other former officials, including former vice-president Ahmed Adeeb and former defence ministers Mohamed Nazim and Tholhath Ibrahim, have also been arrested and imprisoned.

Mahfooz Saeed, a human rights lawyer and member of the legal team of former president Mohamed Nasheed.

Ahmed Rilwan, is a journalist critical of the government who ‘disappeared’ in August 2014, is still missing and is now feared dead.

Sheikh Imran Abdulla is a political prisoner.

 

In its Resolution, adopted on 17 December 2015, the European Parliament:

- Deplores the crackdown on political opponents; calls on the Government of the Maldives to release, immediately and unconditionally, former president Mohamed Nasheed, former vice-president Ahmed Adeeb and former defence ministers Tholhath Ibrahim and Mohamed Nazim, together with Sheikh Imran Abdulla and other political prisoners, and to clear them of all charges; is also concerned about the former president’s deteriorating health;

- Reiterates its gross dissatisfaction with the serious irregularities in the trial of former president Mohamed Nasheed;

- Calls on the Maldivian Government to guarantee full impartiality of the judiciary and to respect due process of law and the right to a fair, impartial and independent trial; stresses the need to depoliticise the country’s judiciary and security services;

- Calls on the Government of the Maldives to respect and fully support the right to protest and the right to freedom of expression, association and assembly, and not to seek to restrict those rights; also calls on the Government of the Maldives to end impunity for vigilantes who have used violence against people promoting religious tolerance, peaceful protesters, critical media and civil society; calls on the Maldives to respect fully its international obligations;

- Calls on the Maldivian Government to safeguard the rights of pro-democracy campaigners, moderate Muslims, supporters of secularism, and those who oppose the promotion of Wahhabi-Salafist ideology in the Maldives, and to ensure their right to participate in all areas of public life in the Maldives;

- Recalls that media freedom is the cornerstone of a functioning democracy; calls on the Maldivian Government and authorities to ensure adequate protection of journalists and human rights defenders who face threats and attacks on account of their legitimate work, and, in this context, to allow a proper investigation into the disappearance of Ahmed Rilwan, the assault on Mahfooz Saeed and the attacks and threats against journalists, members of civil society, and independent institutions;

NIGERIA

Mass displacement of children

 

 

 

 

In its Resolution, adopted on 8 October 2015, the European Parliament:

- Deplores the acts which have led to the mass displacement of innocent children and calls for immediate coordinated international action to assist the work of UN agencies and NGOs in preventing displaced children and youths from being subjected to sexual slavery, other forms of sexual violence and kidnappings and from being forced into armed conflict against civilian, government and military targets in Nigeria by the Boko Haram terrorist sect; stresses the paramount need to duly protect children’s rights in Nigeria, a country in which over 40 % of the total population is aged between 0 and 14;

- Believes that in the cases of children formerly associated with Boko Haram or other armed groups, non-judicial measures should be considered as an alternative to prosecution and detention;

- Calls on the President of Nigeria and his newly appointed Federal Government to adopt strong measures to protect the civilian population, to put special emphasis on the protection of women and girls, to make women’s rights and children’s rights a priority when fighting extremism, to provide help for victims and to prosecute wrongdoers, and to ensure women’s participation in decision-making at all levels;

- Calls on the Nigerian Government to launch, as promised by President Buhari, an urgent, independent and thorough investigation into crimes under international law and other serious human rights violations by all parties to the conflict;

- Urges the President of the Federal Republic to address the challenges involved in abiding by all campaign promises and the latest statements, the most important of which are defeating the terrorist threat, making respect for human rights and humanitarian law a central pillar of military operations, bringing back the Chibok girls and all other abducted women and children alive and unharmed, addressing the ever growing problem of malnutrition, and fighting corruption and impunity in order to deter future abuses and work towards justice for every victim;

- Urges the Nigerian authorities and the international community to work closely together and to increase efforts to reverse the continuous trend towards the further displacement of people; welcomes the determination expressed at the Niamey Regional Summit of 20 and 21 January 2015 by the 13 participating countries, and in particular the commitment of Chad, together with Cameroon and Niger, to engage in the fight against the terrorist threats of Boko Haram; calls on the Multinational Joint Task Force (MNJTF) to observe international human rights and humanitarian law conscientiously in its operations against Boko Haram; reiterates that a military approach alone will not suffice to counter the Boko Haram insurgency;

- Calls on the Nigerian Government to take measures to facilitate the return of displaced persons, especially children, to guarantee their safety, and to assist NGOs in their efforts to improve conditions in the camps for people displaced by the conflict by, inter alia, improving hygiene and sanitation in order to prevent the possible spread of disease;

PAKISTAN

the Peshawar school students (140 people, including 134 school children)

 

 

 

In its Resolution, adopted on 15 January 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns the brutal massacre of schoolchildren perpetrated by Pakistani Taliban splinter group Tehreek-e-Taliban (TTP) as an act of horror and cowardice, and expresses its condolences to the families of the victims of the Peshawar school attack and its support to the people and the authorities of Pakistan;

- Expects the Government of Pakistan to take urgent and effective measures, in keeping with internationally recognised standards of the rule of law, to address the security threat posed by all militant groups operating within Pakistan and the surrounding region, without exception; underlines that no form of terrorism or extremism should be supported by the authorities;

- Calls on the Government of Pakistan to ensure the safety of schools and to make sure that children, regardless of gender, are never intimidated while going to school; believes the government should show significantly stronger determination and strengthen its efforts to arrest and prosecute TTP militants and others who target schools for violence, failing which its international credibility will be undermined;

- Calls on the Government of Pakistan to reserve anti-terrorism laws for acts of terror, instead of being using them to try ordinary criminal cases; regrets strongly the recourse to fast-track military justice which lacks minimal conditions of international standards of the rule of law, and underlines that the prolonged granting of GSP+ preferences is linked to the accomplishment of certain basic standards enshrined in UN and ILO conventions;

- Urges the Pakistani Government to abide by the recently ratified international agreements on human rights, including the International Covenant on Civil and Political Rights and the United Nations Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, which oblige the authorities to ensure basic fair trials prohibiting them from using military courts to try civilians when the regular courts are functioning;

 

Letters of concern were sent on 2 February and 12 February 2015.

PARAGUAY

Pregnant girls

 

 

In its Resolution, adopted on 11 June 2015, the European Parliament:

- Reaffirms its condemnation of all forms of abuse and violence against women and girls, especially the use of sexual violence as a weapon of war, and domestic violence; calls on Paraguay to ensure that women and girls have access to safe and legal abortion, at a minimum, when their health and life are in danger, where there is severe foetal impairment and in cases of rape and incest;

- Expresses its strong concern about the high number of child pregnancies in Paraguay; urges the Paraguayan authorities to meet their international obligations and to protect human rights by ensuring that all girls have access to all possible information and medical services for the management of high-risk pregnancies resulting from rape;

- Urges the Paraguayan authorities to conduct an independent and impartial investigation into the aforementioned rape and to bring the perpetrator to justice; calls on the Paraguayan authorities to release the girl’s mother immediately; welcomes the proposal by members of the Paraguayan congress to raise the maximum prison sentence for the rape of a minor from 10 years to 30 years;

RUSSIA

Aleksei Navalny

(and his brother Oleg Navalny)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boris Nemtsov

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anna Politkovskaya, Alexander Litvinenko,

Stanislav Markelov,

Anastasia Baburova,

Natalya Estemirova and

Sergei Magnitsky

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eston Kohver, Oleg Sentsov and Olexandr Kolchenko

 

Aleksei Navalny is an opposition leader who were sentenced to 10-day jail terms. Moreover, Aleksei Navalny has been placed under house arrest for two months and on 5 March 2014 was fitted with an electronic bracelet to monitor his activities.

Alexei Navalny has consistently exposed massive corruption within the highest levels of the Russian state apparatus; whereas his first court verdict imposing a five-year sentence on him in July 2013 was seen as political. He was placed under house arrest for two months in February 2014, and was fitted with an electronic bracelet to monitor his activities in March 2014.

 

Alexei Navalny won 27 % of the vote in the September 2013 Moscow mayoral elections, thus confirming himself as one of the most prominent faces of the Russian opposition to the Kremlin.

 

Alexei Navalny’s second court verdict had been due on 15 January 2015, but inexplicably the court brought the date forward to 30 December 2014, when most Russians were focused on the New Year holiday; whereas the same technique of bringing the date forward was used with Mikhail Khodorkovsky.

 

Boris Nemtsov, the former Deputy Prime Minister of the Russian Federation, the former Governor of Nizhny Novgorod, a preeminent reformist of the post-Soviet Russian society and economy and one of the leaders of Russia’s liberal and democratic opposition, was murdered near the Kremlin two days before a demonstration scheduled for 1 March 2015, which he was organising, against the effects of the economic crisis and the conflict in Ukraine

 

Boris Nemtsov, a prominent opposition leader, a founder and leader of the political movement Solidarnost and a leading critic of President Vladimir Putin and of the war in Ukraine who committed his life to a more democratic, prosperous, open Russia and to strong partnerships between Russia and its neighbours and partners.

 

In the weeks before his assassination Boris Nemtsov was investigating Russia’s participation in the Donbas conflict and had the intention of publishing a report on the issue; whereas five men have been arrested over the killing of Boris Nemtsov.

 

 

 

 

Journalist Anna Politkovskaya, Alexander Litvinenko, who was allegedly murdered in the United Kingdom, lawyer Stanislav Markelov, journalist Anastasia Baburova, human rights defender Natalya Estemirova, lawyer Sergei Magnitsky, are also unresolved politically motivated murders and suspicious deaths perpetrated in Russia since 1998.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Estonian police officer Eston Kohver was abducted in September 2014 from Estonian territory by the FSB and subsequently illegally detained in Russia, an action which constitutes a clear and serious violation of international law.

 

The Ukrainian film-maker Oleg Sentsov and the civic activist Olexandr Kolchenko, who opposed the illegal annexation of the Crimean Peninsula by Russia, were arrested in May 2014 in relation to alleged activities conducted in Crimea. They were treated as Russian citizens despite holding Ukrainian citizenship.

 

In the case of both Oleg Sentsov and Olexandr Kolchenko there have been allegations of torture and severe mistreatment leading to the illegal extraction of depositions which have subsequently been given legal value.

 

Oleg Sentsov and Olexandr Kolchenko were tried in a military court for crimes over which civilian courts have full jurisdiction. The trial was marred by numerous and grave procedural violations.

 

In its Resolution, adopted on 15 January 2015, the European Parliament:

- Expresses its deepest concern at the fact that, in Russia, the law is being used as a political instrument; underlines that the conviction of the prominent lawyer, anti-corruption campaigner and social activist Alexei Navalny, imposing a 3.5-year suspended sentence on him and a 3.5-year prison sentence on his brother, Oleg Navalny, was based on unsubstantiated charges; strongly deplores that the prosecution seems to be politically motivated;

- Notes with concern that, even though Alexei Navalny is being kept out of prison, his brother Oleg Navalny is currently imprisoned, and that this is giving rise to concern with regard to the possible political use of a family member to intimidate and silence one of Russia’s opposition leaders, Alexei Navalny; recalls that Alexei’s brother, Oleg, the father of two small children and a former executive of the state-owned postal service, has never played a role in the Russian opposition movement;

- Urges the Russian judicial and law-enforcement authorities to carry out their duties in an impartial and independent manner, free of political interference and to ensure that the judicial proceedings in the Navalny cases, and all the other investigations and trials against opposition activists, meet the internationally accepted standards; stresses the importance of ensuring that judicial decisions are free from political interference, independent, and are taken in full compliance with the rule of law;

- Fully backs the campaign against corruption in Russia initiated by Alexei Navalny, and supports the efforts of Russian people to find a settlement ensuring democracy, political pluralism, unity and respect for human rights;

 

In its Resolution, adopted on 12 March 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns the killing of Boris Nemtsov in the most significant political assassination in recent Russian history, in which he was shot dead near the Kremlin, in an area with video cameras, police and security services;

- Pays tribute to Boris Nemtsov, a prominent opposition leader, a founder and leader of the political movement Solidarnost and a leading critic of President Vladimir Putin and of the war in Ukraine who committed his life to a more democratic, prosperous, open Russia and to strong partnerships between Russia and its neighbours and partners; extends its deepest condolences to Boris Nemtsov’s family and friends, members of the opposition and the Russian people; condemns the Russian leadership’s decision to prevent some EU diplomats and national delegations from attending his funeral, thereby impeding the EU’s attempt to pay tribute to brave Russian citizens standing for universal values;

- Points out that his killing is one of a growing number of unresolved politically motivated murders and suspicious deaths perpetrated in Russia since 1998, which include those of investigative journalist Anna Politkovskaya, Alexander Litvinenko, who was allegedly murdered in the United Kingdom, lawyer Stanislav Markelov, journalist Anastasia Baburova, human rights defender Natalya Estemirova, lawyer Sergei Magnitsky, and now politician Boris Nemtsov;

- Calls on the authorities of the Russian Federation to stop the shameful propaganda and information war against its neighbours, the Western world and its own people, which is turning Russia into a state characterised by repression, hate speech and fear, where nationalist euphoria is built on the annexation of Crimea and an escalating war in Ukraine, where the rights of the Crimean Tatars are violated and where the Kremlin, in breach of international law, is cultivating and provoking hatred and fighting; condemns the new propaganda war being waged against democratic and fundamental values, which are presented as being alien to Russian society; recalls that both the European Union and the Russian Federation have committed, in numerous international declarations and treaties, to protecting universal democratic values and fundamental rights; stresses the importance of having political opposition forces, in order to ensure a constant debate and exchange of views and ideas in politics and in law-making processes in Russia;

- Calls on the Russian authorities to stop all pressure, repressive acts and intimidation – both political and judicial – against opposition leaders, civil society representatives and independent media, allowing them to act freely in line with the basic principles of the Russian constitution;

- Deeply deplores the Russian authorities’ failure to respond to the criticism both inside the Russian Federation and on the international scene of the Law on Foreign Agents, and their adoption instead of amendments which restrict even further the possibilities for non-commercial organisations to act and are discriminatory by their nature; strongly calls on Russia to review the relevant legislation with a view to meeting its international obligations in the area of human rights and democratic freedoms;

- Calls on the Russian authorities to immediately release all recognised political prisoners;

- Calls on the Russian authorities, as a matter of urgency, to release Nadiya Savchenko and to respect her immunity as a member of the Verkhovna Rada of Ukraine and of the PACE, who was abducted in the territory of Ukraine and is being illegally detained in a Russian jail; underlines the fact that Russia bears responsibility for her very fragile state of health; expresses its deep concern about her health condition and urges the Russian judicial authorities to apply humanitarian law;

- Calls on the Russian authorities to immediately return the wreckage of the Tu-154 Polish Government aeroplane and all of its black boxes to Poland; underlines the fact that the level of dependence of the Russian judiciary on the authorities undermines any impartial and honest investigation;

 

In its Resolution, adopted on 10 September 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns the judgment handed down by the Pskov regional court as well as the entire trial of Estonian police officer Eston Kohver, who was sentenced to 15 years’ imprisonment after his abduction in 2014 from the territory of Estonia, which is part of the EU; considers the case to be in breach of international law and of elementary standards of justice;

- Urges the Russian Federation to act in accordance with its international obligations, to release Eston Kohver immediately and to guarantee his safe return to Estonia;

- Expresses its deeply held belief that from the very beginning Eston Kohver was not afforded the right to a fair trial, given that there was no public hearing of the case, that the Estonian consul was not allowed to be present at the hearings, that Eston Kohver was deprived of adequate legal aid, that – moreover – he was refused visits from his wife and family, and that he has been ordered to undergo unfounded psychiatric examination, the details of which remain unknown;

- Strongly condemns the illegal sentencing and imprisonment of Oleg Sentsov and Olexandr Kolchenko; calls on the Russian Federation to release them immediately and guarantee their safe return to Ukraine; demands that the Russian authorities immediately investigate, in an impartial and effective manner, the allegations of torture made by defendants and witnesses in the case, which were rejected by the prosecutor during the trial; calls for this investigation also to be opened to international observers;

- Calls for the release of all illegally detained Ukrainian citizens, including Nadiya Savchenko, this being in line with the agreed Package of Measures for the Implementation of the Minsk Agreements and the commitment to release all hostages and all those detained in connection with the conflict in Ukraine;

- Deplores the fact that in the Russian Federation law and justice are being used as political instruments in breach of international law and standards, thus allowing the sentencing of the Ukrainian film-maker Oleg Sentsov and of Olexandr Kolchenko to 20 years’ and 10 years’ imprisonment respectively for expressing their views reflecting an active pro-Ukrainian position against the illegal annexation of Crimea by the Russian Federation; points out, in any case, that they should not have been tried in a military court and that all testimony gained through torture and other illegal methods should be excluded;

RUSSIA/ UKRAINE

Nadiya Savchenko

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oleg Sentsov and Khaizer Dzhemilev

 

Ms Savchenko, born in 1981, has a distinguished military career behind her, having been the only female soldier in the Ukrainian peacekeeping troops in Iraq and the first female to enrol at Ukraine’s Air Force Academy, and volunteered to take part in the fighting in eastern Ukraine as part of the Aidar Battalion, where she was then captured

The pro-Russian militants of the so-called ‘People’s Republic of Luhansk’ in the territory of eastern Ukraine illegally kidnapped Lieutenant Nadiya Savchenko, military pilot and former officer of the Ukrainian armed forces, on the territory of Ukraine on 18 June 2014, detained her, and then illegally transferred her to the Russian Federation.

Ukrainian film director Oleg Sentsov and Khaizer Dzhemilev, Ukrainian citizens illegally detained in Russia.

 

In its Resolution, adopted on 30 April 2015, the European Parliament:

- Calls for the immediate and unconditional release of Nadiya Savchenko; condemns the Russian Federation for the illegal kidnapping, the detention in prison for nearly one year and the investigation of Nadiya Savchenko; demands that the Russian authorities respect their international commitment in the framework of the Minsk Agreements and in particular the agreed ‘Complex of measures for the implementation of the Minsk Agreements’; considers that Russia has no legal basis or jurisdiction to take any action against Nadiya Savchenko, such as detention, investigation or bringing charges against her;

- Is of the opinion that Nadiya Savchenko’s detention as a prisoner of war in a prison in Russia is a violation of the Geneva Convention; underlines that those responsible for her illegal detention in Russia may face international sanctions or legal proceedings for their actions;

- Reminds the Russian authorities that Ms Savchenko remains in an extremely fragile state of health and that they are directly responsible for her safety and well-being; calls on the Russian authorities to allow impartial international doctors access to Ms Savchenko, while ensuring that any medical or psychological examinations are done only with Ms Savchenko’s consent and taking into consideration the consequences of her being on hunger strike for a very long period; calls on Russia to allow international humanitarian organisations to have permanent access to her;

- Calls for the immediate release of all other Ukrainian citizens, including Ukrainian film director Oleg Sentsov and Khaizer Dzhemilev, illegally detained in Russia;

SAUDI ARABIA

Raif Badawi, and his lawyer Waleed Abu al-Khair

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ali Mohammed al-Nimr

 

Raif Badawi, a blogger and human rights activist, was charged with apostasy and sentenced by the Criminal Court of Jeddah in May 2014 to 10 years in prison, 1 000 lashes and a fine of SAR 1 million (EUR 228 000) after creating the website ‘Free Saudi Liberals Network’ for social, political and religious debate which was deemed to be an insult to Islam; whereas the sentence also bans Mr Badawi from using any media outlets and from travelling abroad for 10 years after his release from prison.

On 9 January 2015, Mr Badawi received his first set of 50 lashes in front of the al-Jafali mosque in Jeddah, resulting in wounds so profound that when he was taken to a prison clinic for a medical check-up, it was found by the doctors that he would not be able to withstand another round of lashes.

Judicial verdicts imposing corporal punishment, including flogging, are strictly prohibited under international human rights law, including the UN Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, which Saudi Arabia has ratified.

On 6 July 2014, Raif Badawi’s lawyer, prominent human rights defender Waleed Abu al-Khair, was sentenced by the Specialised Criminal Court to 15 years in prison, to be followed by a 15-year travel ban, after setting up the human rights organisation ‘Monitor of Human Rights in Saudi Arabia’.

Ali Mohammed al-Nimr, who is 21 years old and is a nephew of a prominent dissident, was sentenced in May 2015 to capital punishment, reportedly by beheading followed by crucifixion, by Saudi Arabia’s Supreme Court on criminal charges including sedition, rioting, protesting robbery and belonging to a terror cell whereas Ali al-Nimr was under the age of 18 – and thus still a juvenile – at the time he was arrested while demonstrating for democracy and equal rights in Saudi Arabia. He was sentenced to death on account of the protests in the mostly Shia Eastern Province of Saudi Arabia. It is alleged by reliable sources that Ali al-Nimr was tortured and forced to sign his confession. He has been denied any guarantees of a safe trial and due legal process in compliance with international law;

 

In its Resolution, adopted on 12 February 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns the flogging of Raif Badawi as a cruel and shocking act by the Saudi Arabian authorities; calls on the Saudi authorities to put a stop to any further flogging of Raif Badawi and to release him immediately and unconditionally, as he is considered a prisoner of conscience, detained and sentenced solely for exercising his right to freedom of expression; calls on the Saudi authorities to ensure that his conviction and sentence, including his travel ban, are quashed;

- Calls on the Saudi authorities to ensure that Raif Badawi be protected from torture and other ill-treatment, and be given any medical attention he may require, as well as immediate and regular access to his family and lawyers of his choice;

- Calls on the Saudi authorities to release unconditionally Raif Badawi’s lawyer, and all human rights defenders and other prisoners of conscience detained and sentenced for merely exercising their right to freedom of expression;

- Condemns firmly all forms of corporal punishment as unacceptable and degrading treatment contrary to human dignity and voices concern about states’ use of flogging, strongly calling for its strict abolition; calls on the Saudi authorities to respect the prohibition of torture, as is most notably enshrined in the UN Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, which Saudi Arabia has signed and ratified; calls on Saudi Arabia to sign the International Covenant on Civil and Political Rights;

- Urges the Saudi authorities to abolish the Specialised Criminal Court, set up in 2008 to try terrorism cases but increasingly used to prosecute peaceful dissidents on apparently politically motivated charges and in proceedings that violate the fundamental right to a fair trial;

- Calls on the Saudi authorities to allow independent press and media and ensure freedom of expression, association and peaceful assembly for all inhabitants of Saudi Arabia; condemns the repression of activists and protesters when they demonstrate peacefully; stresses that the peaceful advocacy of basic legal rights or making critical remarks using social media are expressions of an indispensable right;

 

In its Resolution, adopted on 8 October 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns the sentencing of Ali Mohammed al-Nimr to the death penalty; reiterates its condemnation of the use of the death penalty and strongly supports the introduction of a moratorium on the death penalty, as a step towards abolition;

- Calls on the Saudi Arabian authorities, and in particular His Majesty the King of Saudi Arabia, Salman bin Abdulaziz Al Saud, to halt the execution of Ali Mohammed al-Nimr and to grant a pardon or commute his sentence; calls on the European External Action Service and the Member states to use all their diplomatic tools and efforts to immediately stop this execution;

- Urges the Saudi authorities to abolish the Specialised Criminal Court, set up in 2008 to try terrorism cases but increasingly used to prosecute peaceful dissidents on apparently politically motivated charges and in proceedings that violate the fundamental right to a fair trial;

- Calls on the Government of Saudi Arabia to ensure a prompt and impartial investigation into the alleged acts of torture and to ensure that Ali Mohammed al-Nimr is given any medical attention he may require and regular access to his family and lawyers;

 

Regarding the situation of Raif Badawi, letters of concern were sent on 2 February and 20 November 2015.

SOUTH SUDAN

89 children (possibly, hundreds more)

 

 

In its Resolution, adopted on 12 March 2015, the European Parliament:

- Is deeply concerned by the worsening security and humanitarian situation in South Sudan which could destabilise the whole East Africa region; calls urgently on all sides to stop the violence, cease human rights violations, form a transitional government of national unity, and allow for full access to humanitarian assistance; calls on the parties to end attacks on educational and public buildings and stop using schools for military purposes, including for the recruitment of child soldiers; recalls, in this connection, its support for the Guidelines for Protecting Schools and Universities from Military Use during Armed Conflict;

- Expresses deep disappointment that after more than a year of negotiations under the auspices of IGAD, no significant progress has been made; urges all parties to the conflict to reach a power-sharing agreement and fully supports the ongoing negotiation process, calling for an unconditional, complete and immediate ceasefire and end to all hostilities and to the immediate cessation of the recruitment and mobilisation of civilians; calls for efforts to find a way of achieving lasting peace and stability; urges the government and the rebel sides to engage in unconditional and all-inclusive political talks in good faith with a view to the successful conclusion of the negotiations; urges the continuation of efforts by the AU and IGAD to promote inclusive dialogue and mediation;

- Calls for the immediate release and safe return of all children recruited by armed forces since the beginning of the conflict in December 2013; reminds urgently all parties involved in the conflict that the recruitment and use of children in armed forces and groups is a grave violation of international law;

- Recalls the commitment made in 2009, and renewed in 2012, by the South Sudanese authorities to end the recruitment and use of children in conflict, to release all children associated with government security forces, to provide services for the reunification and reintegration of their families, and to investigate grave violations against children; deplores the fact that this commitment has not been fully respected; calls on the parties to fully implement the guidelines set out in the action plan;

- Calls on the Government of South Sudan to conduct prompt, thorough, impartial and independent investigations into human rights abuses with a view to prosecuting and holding accountable individuals suspected of crimes under international law and serious violations of human rights, including the abduction and recruitment of children in armed conflict and sexual violence against women and children;

- Calls on the Government of South Sudan to urgently finalise legislative amendments which criminalise the recruitment and use of children, to use this legislation to prosecute offenders and to finalise the implementation of international agreements, including the 2002 Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child and to accede to the Rome Statute of the International Criminal Court;

- Calls on the Government of South Sudan to reject legislation that would restrict the sectors in which NGOs and associations can carry out their work, which would severely inhibit the development of society and humanitarian relief efforts;

- Calls on the Government of South Sudan to fulfil its responsibility to provide for its people and encourage international donors to increase support for the aid effort and, given the scale and urgency of the needs, calls on the international community to convene a new international donor conference for South Sudan when all conditions for peace have been met and a mechanism of proper distribution of revenues is established;

SUDAN

Two pastors: Pastor Michael Yat and Pastor Peter Yen Reith

 

Pastor Michael Yat of the South Sudan Presbyterian Evangelical Church was taken into custody by the Sudanese National Intelligence Service (NISS) after preaching at the Khartoum North Church, a branch of the Sudan Presbyterian Evangelical Church, during a visit to Sudan on 21 December 2014. He was arrested immediately after a sermon in which he reportedly condemned the controversial sale of church land and property and the treatment of Christians in Sudan.

Pastor Peter Yen Reith was arrested on 11 January 2015 after delivering a letter to the Sudanese Religious Affairs Office asking after Pastor Michael and wanting to know more about his arrest;

Both men were held incommunicado until 1 March 2015, and on 4 May 2015 both were charged with multiple offences under the Sudanese Penal Code of 1991, including; joint criminal acts (Article 21), undermining the constitutional system (Article 51), waging war against the state (Article 50), espionage (Article 53), unlawfully obtaining or disclosing official documents (Article 55), agitating hatred (Article 64), disturbing the peace (Article 69) and blasphemy (Article 125).

 

In its Resolution, adopted on 9 July 2015, the European Parliament:

- Calls on the Sudanese authorities to drop all charges against Pastor Michael Yat and Pastor Peter Yen Reith and calls for their immediate and unconditional release; meanwhile calls on the Government of Sudan to ensure that pending their release the two pastors are not subjected to torture or other ill-treatment and that their physical and mental integrity is duly respected;

- Reminds the Sudanese authorities of their obligations at national and international level to protect freedom of religion and belief; reaffirms that freedom of religion, conscience and belief is a universal human right that needs to be protected everywhere and for everyone; strongly condemns all forms of violence and intimidation that impair the right to have or not to have, or to adopt, a religion of one’s choice, including the use of threats, physical force or penal sanctions to compel believers or non-believers to renounce their religion or to convert;

- Calls on the Government of Sudan to repeal all legislation that discriminates on the grounds of religion and to protect the identity of minority groups, including those of all faiths;

- Condemns the harassment of Christians and interference in church affairs; urges the Government of Sudan to desist from such activity; calls on Sudan to repeal the apostasy laws and to stop closing churches and other religious sites;

- Calls on the Government of Sudan to reform the country’s legal system, in accordance with international human rights standards, in order to protect fundamental human rights and freedoms and ensure the protection of every individual’s human rights, particularly with regard to discrimination against women, religious minorities and disadvantaged groups;

SWAZILAND

Thulani Maseko and Bheki Makhubu

 

Thulani Maseko, a lawyer working for the Trade Union Congress of Swaziland, was arrested on 17 March 2014 after writing an article criticising the lack of independence of the judicial system in Swaziland. On 19 March 2015, following the publication of a prison letter denouncing his conditions of detention, he was brought before a disciplinary committee in prison without the presence of a lawyer and was then forcefully moved to solitary confinement; whereas, although he has challenged this decision, no date has yet been announced for his High Court hearing.

Bheki Makhubu, a columnist and editor-in-chief of The Nation, considered to be the country’s sole independent newspaper, was arrested on charges of ‘scandalising the judiciary’ and ‘contempt of court’ following the publication of the article criticising the judicial system.

On 17 July 2014, Thulani Maseko and Bheki Makhubu were convicted for contempt of court by the High Court of Swaziland and sentenced to two years’ imprisonment, a ruling which seems disproportionate compared with the usual sentence – 30 days’ imprisonment with the option of paying a fine – imposed in similar cases; whereas the judge presiding the trial, Mpendulo Simelane, had been named in one of the articles published by Mr Maseko’s newspaper, and whereas this represents a clear conflict of interest and an impediment to a fair trial.

 

In its Resolution, adopted on 21 May 2015, the European Parliament:

- Calls for the immediate and unconditional release of Mr Maseko and Mr Makhubu, given that their imprisonment relates directly to the legitimate exercise of their right to freedom of expression and opinion; calls also for the immediate and unconditional release of all prisoners of conscience and political prisoners, including Mario Masuku, President of the People’s United Democratic Movement, and Maxwell Dlamini, Secretary-General of the Swaziland Youth Congress; condemns the harsh conditions of detention of both prisoners and calls on the authorities of Swaziland to guarantee their physical and psychological integrity in all circumstances;

- Notes that the sentence handed down to Mr Maseko and Mr Makhubu is much more severe than other sentences in similar cases, and considers this to be a clear attempt to silence the activists and serve as a deterrent to others, as stated by the responsible judge; demands that the Government of Swaziland bring an immediate end to the authorities’ intimidation of journalists, lawyers, independent-minded judges, trade union officials and parliamentarians, who have been threatened with violence, arrest, prosecution or other forms of pressure as a consequence of their advocacy of human rights, respect for the rule of law or political reforms;

- Calls on the Government of Swaziland to engage in genuine dialogue with unions about legislative reforms that will ensure respect for workers’ rights, in line with international obligations;

- Calls on the Swaziland authorities to take concrete measures to respect and promote freedom of expression, guarantee democracy and plurality, and establish a legislative framework allowing the registration, operation and full participation of political parties, in line with international and regional human rights obligations and the Constitution of Swaziland, notably Article 24 thereof;

SYRIA/ IRAQ

Kidnapping of Bishops Yohanna Ibrahim and Paul Yazigi

 

The Bishops Yohanna Ibrahim and Paul Yazigi were kidnapped by armed rebels in Aleppo Province, Syria, on 22 April 2013. The case remains unresolved.

 

In its Resolution, adopted on 12 March 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns ISIS/Daesh and its egregious human rights abuses that amount to crimes against humanity and war crimes according to the Rome Statute of the International Criminal Court (ICC), and which could be called genocide; is extremely concerned at this terrorist group’s deliberate targeting of Christians, Yezidis, Turkmen, Shi’ites, Shabak, Sabeans, Kaka’e and Sunnis who do not agree with their interpretation of Islam, as part of its attempts to exterminate any religious minorities from the areas under its control; underlines that there must be no impunity for the perpetrators of these acts and that those responsible should be referred to the ICC; recalls, in this context, the unresolved kidnapping of Bishops Yohanna Ibrahim and Paul Yazigi by armed rebels in Aleppo Province, Syria, on 22 April 2013.

A letter of concern was sent on 16 October 2015.

SYRIA

Mazen Darwish

 

Mazen Darwish, a Syrian journalist and activist and president of the Syrian Centre for Media and Freedom of Expression, has been imprisoned since 2012, as have Hani Al-Zaitani and Hussain Ghrer, for their work defending freedom of expression; whereas Mazen Darwish was reportedly subjected to severe torture and ill-treatment and on 6 May 2015 was taken to an unknown location; whereas Mazen Darwish has been awarded the 2015 UNESCO Press Freedom Prize, as well as other important international awards, such as the Preis der Lutherstädte – ‘Das unerschrockene Wort’ 2015, the Bruno-Kreisky-Preis für Verdienste um die Menschenrechte 2013, and the PEN-Pinter Prize 2014; whereas the continued imprisonment of Mazen Darwish, Hani Al-Zaitani and Hussain Ghrer is further evidence of the repressive nature of Bashar al-Assad’s regime in Syria

 

 

 

In its Resolution, adopted on 11 June 2015, the European Parliament:

- Calls on the Syrian authorities to immediately and unconditionally release and drop all charges against Mazen Darwish and all those detained, convicted and/or sentenced for peacefully exercising their right to freedom of expression and association, as well as all human rights defenders and political rights activists arbitrarily deprived of their liberty on the basis of their human rights activities.

- Urges the Syrian authorities to disclose the fate and the whereabouts of the three men immediately, and to ensure that they are protected from torture and ill-treatment, allowed immediate contact with their families and lawyers, and provided with any medical attention they may require.

THAILAND

Rohingya refugees

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Journalists Chutima ‘Oi’ Sidasathian and Alan Morison

 

 

 

 

In its Resolution, adopted on 21 May 2015, the European Parliament:

- Expresses its deepest concern over the plight of Rohingya refugees and the humanitarian crisis taking place at the moment on the high seas and in the territorial waters between Myanmar, Bangladesh, Thailand and Indonesia, and is shocked by the findings following the recent exhumation of dozens of bodies from mass gravesites near human trafficking camps in southern Thailand; extends its condolences to the families of the victims;

- Calls on the Thai authorities to hold immediate, full and credible criminal investigations into the mass graves of Rohingya Muslims and, if necessary with UN assistance, to ensure that those responsible are brought to justice;

 

In its Resolution, adopted on 8 October 2015, the European Parliament:

- Welcomes the acquittal on 1 September 2015 by the Phuket Provincial Court of the journalists Chutima ‘Oi’ Sidasathian and Alan Morison;

 

TURKEY

Journalists and media executives, including Ekrem Dumanlı and

Hidayet Karaca

 

 

 

 

 

Frederike Geerdink and

Mehmet Ülger

 

Ekrem Dumanlı, editor-in-chief of the Zaman newspaper, and Hidayet Karaca, general manager of the Samanyolu broadcasting group were arrested by the Turkish police along with other journalists and media executives on 14 December 2014.

On 6 January 2015 the Dutch correspondent Frederike Geerdink and Mehmet Ülger both Dutch journalists were arrested, interrogated at a police station and released later on.

 

In its Resolution, adopted on 15 January 2015, the European Parliament:

- Condemns the recent police raids and the detention of a number of journalists and media representatives in Turkey on 14 December 2014; stresses that these actions call into question respect for the rule of law and freedom of the media, which is a core principle of democracy;

- Recalls that a free and pluralistic press is an essential component of any democracy, as are due process, presumption of innocence and judicial independence; stresses, therefore, the need, as regards this latest round of arrests, in all cases (i) to provide ample and transparent information on the allegations against the defendants, (ii) to grant the defendants full access to the incriminating evidence and full defence rights, and (iii) to ensure the proper handling of the cases to establish the veracity of the accusations without delay and beyond reasonable doubt; reminds the Turkish authorities that the utmost care must be taken when dealing with the media and journalists, as freedom of expression and freedom of the media remain central to the functioning of a democratic and open society;

 

VENEZUELA

Mayor Antonio Ledezma

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kluivert Roa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Leopoldo López

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Daniel Ceballos

 

On 19 February 2015 Antonio Ledezma, twice democratically elected Mayor of the Metropolitan District of Caracas and one of the opposition leaders, was arbitrarily detained by heavily armed officers of the Bolivarian Intelligence Service (Sebin), who failed to produce an arrest warrant or any evidence of his having committed an offence; whereas following his detention Antonio Ledezma was charged with conspiracy and association to commit crimes – offences punishable by severe prison sentences in Venezuela – and imprisoned at the Ramo Verde military prison

On 24 February 2015 the 14-year-old student Kluivert Roa was shot dead during a demonstration about the scarcity of food and medicine in San Cristóbal, in Táchira State, becoming the first victim since the authorisation of the use of firearms to quell protests.

Leopoldo López is the opposition leader who was arbitrarily detained on 18 February 2014 on charges of conspiracy, instigating violent demonstrations, arson and damage to property. Since his detention he has suffered physical and psychological torture and undergone solitary confinement.

Daniel Ceballos and Vicencio Scarano are opposition mayors, and Salvatore Lucchese is a police officer. They have been arrested for failing to end protests and civil rebellion in their cities, and have been sentenced to several years in prison. In addition, Juan Carlos Caldera, Ismael García and Richard Mardo who are opposition congressmen are facing investigations and trial proceedings aimed at their suspension and disqualification from Congress.

 

In its Resolution, adopted on 12 March 2015, the European Parliament:

- Recalls its deep concern about the deteriorating situation in Venezuela and condemns the use of violence against protesters; calls on the Venezuelan authorities to immediately release Antonio Ledezma, Leopoldo López, Daniel Ceballos and all peaceful protesters, students and opposition leaders arbitrarily detained for exercising their right to freedom of expression and their fundamental rights, in line with the demands made by several UN bodies and international organisations; calls on the Venezuelan authorities to withdraw the unfounded accusations against them;

- Calls on the Venezuelan authorities to ensure that Antonio Ledezma, Leopoldo López, Daniel Ceballos and all other political prisoners are given any medical attention they may require, as well as immediate, private and regular access to their families and to lawyers of their choice; is deeply concerned about the deterioration in the condition of prisoners;

- Calls on the Venezuelan Government to cease the political persecution and repression of the democratic opposition and the violations of freedom of expression and of demonstration, and urges an end to media censorship; reminds the authorities that opposition voices are imperative for a democratic society;

- Condemns the shooting of Kluivert Roa and six other students, and expresses its condolences to their families; calls on the government to revoke the recently published resolution 8610, which allows security forces to use potentially lethal force, with a firearm or another potentially lethal weapon, to subdue civilian protests, overriding Article 68 of the Venezuelan Constitution;

- Calls on the Venezuelan Government to comply with its own constitution and international obligations in respect of the independence of the judiciary, the right to freedom of expression, association and peaceful assembly, and political pluralism, which are cornerstones of democracy; calls on the Venezuelan Government to create an environment in which human rights defenders and independent non-governmental organisations can carry out their legitimate work in promoting human rights and democracy; stresses that, as a non-permanent member of the UN Security Council, the Venezuelan Government has a particular responsibility to comply with the rule of law and with international law;

- Calls on the Venezuelan Government to ensure that accusations are investigated swiftly and impartially, with no margin of impunity and with full respect for the principle of presumption of innocence and for due legal process; recalls that respect for the principle of separation of powers is fundamental in a democracy and that the justice system cannot be used as a political weapon; calls on the Venezuelan authorities to ensure the security of all citizens in the country, regardless of their political views and affiliations;

ZIMBABWE

Itai Dzamara, his wife Sheffra Dzamara, and his lawyer Kennedy Masiye

 

On 9 March 2015 Itai Dzamara, a prominent Zimbabwean human rights activist, leader of the Occupy Africa Unity Square movement and dissident of President Mugabe, was reportedly abducted by five unidentified armed men in the suburbs of Harare. His whereabouts remain unknown and there is serious concern for his safety and the protection of his rights.

In the months prior to his abduction, Mr Dzamara had led a number of peaceful protests against the deteriorating political and economic situation in Zimbabwe. Two days before, Mr Dzamara addressed a political rally organised by the opposition party Movement for Democratic Change – Tsvangirai (MDC-T), calling for mass protests against the worsening repression and economic situation in the country, petitioning President Mugabe to resign and calling for reforms to the electoral system.

Until now the government has remained silent on Mr Dzamara’s disappearance, which has raised suspicion among the public that the state might be responsible; whereas the ruling party ZANU-PF is denying his forced disappearance and denounces it as an act staged by opposition parties.

A High Court judgment of 13 March 2015 ordered the Zimbabwean authorities to mount a search for Mr Dzamara and report progress to the court every two weeks until his whereabouts are determined; whereas this High Court order has been ignored by the authorities responsible for acting upon it, and the state authorities have yet to comply with this ruling.

Mr Dzamara had been assaulted on several occasions by supporters of the ruling party ZANU-PF and uniformed police officers. In November 2014 about 20 uniformed police handcuffed and beat Mr Dzamara to unconsciousness, also assaulting his lawyer, Kennedy Masiye.

 

In its Resolution, adopted on 21 May 2015, the European Parliament:

- Strongly condemns the forced disappearance of human rights defender Itai Dzamara and calls for his immediate and unconditional release;

- Urges the Government of Zimbabwe to take all necessary measures to find Mr Dzamara and bring all those responsible to justice; calls on the government to fully comply with the High Court order directing them to search for Mr Dzamara;

- Calls on the Zimbabwean authorities to ensure the safety and security of his wife and family, and his colleagues and supporters;

- Urges the Zimbabwean authorities to investigate allegations of excessive use of force and other human rights abuses by police and state officials, and to hold them to account;

- Recalls the overall responsibility of the Zimbabwean Government for ensuring the safety of all its citizens; calls upon the authorities of Zimbabwe to implement the provisions of the Universal Declaration of Human Rights, the African Charter on Human and Peoples’ Rights and regional human rights instruments ratified by Zimbabwe;

- Urges the Zimbabwean Government and President Mugabe to comply with their international obligations and the provisions of the international treaties that have been signed by Zimbabwe and that guarantee respect for the rule of law and the fulfilment of civil and political rights;


ANNEX II

LIST OF RESOLUTIONS

List of resolutions adopted by the European Parliament during the year 2015 and relating directly or indirectly to human rights violations in the world

Country

Date of adoption in plenary

Title

Africa

Algeria

30.04.2015

Imprisonment of human and workers' rights activists in Algeria

Angola

10.09.2015

Angola

Burundi

12.02.2015

Burundi, the case of Bob Rugurika

Burundi

17.12.2015

Situation in Burundi

Central African Republic

08.10.2015

Central African Republic

DRC

09.07.2015

The Democratic Republic of Congo (DRC), in particular the case of two detained human rights activists Yves Makwambala and Fred Bauma

Egypt

17.12.2015

Ibrahim Halawa potentially facing the death penalty

Nigeria

30.04.2015

Situation in Nigeria

Nigeria

08.10.2015

The mass displacement of children in Nigeria as a result of Boko Haram attacks

South Sudan

12.03.2015

South Sudan, including recent child abductions

Sudan

09.07.2015

Situation of two Christian pastors in Sudan

Swaziland

21.05.2015

The case of Thulani Maseko and Bheki Makhubu in Swaziland

Tanzania

12.03.2015

Tanzania, notably the issue of land grabbing

Zimbabwe

21.05.2015

The case of Itai Dzarana in Zimbabwe

Americas

Paraguay

11.06.2015

Paraguay: the legal aspects related to the child pregnancy

USA

11.02.2015

US Senate report on the use of torture by the CIA

Venezuela

12.03.2015

Situation in Venezuela

Asia

Afghanistan

26.11.2015

Afghanistan, in particular the killings in Zabul

Bangladesh

26.11.2015

Freedom of expression in Bangladesh

Cambodia

09.07.2015

Cambodia's draft laws on NGOs and trade unions

Cambodia

26.11.2015

Cambodia

China

16.12.2015

EU-China relations

Kyrgyzstan

15.01.2015

Kyrgyzstan: homosexual propaganda bill

Malaysia

17.12.2015

Malaysia

Maldives

17.12.2015

Situation in the Maldives

Nepal

11.06.2015

Situation in Nepal following the earthquakes

Pakistan

15.01.2015

Pakistan, in particular the situation following the Peshawar school attack

Thailand

21.05.2015

The plight of Rohingya refugees and the mass graves in Thailand

Thailand

08.10.2015

Situation in Thailand

Europe

Azerbaijan

10.09.2015

Azerbaijan

Belarus

10.09.2015

Situation in Belarus

Bosnia

09.07.2015

Srebrenica Commemoration

Cyprus

12.02.2015

Mass graves of missing persons in Ornithi village, in the occupied part of Cyprus

Russia

15.01.2015

Russia, in particular the case of Alexei Navalny

Russia

12.03.2015

Murder of the Russian opposition leader Boris Nemtsov and the state of democracy in Russia

Russia/Ukraine

30.04.2015

The case of Nadiya Savchenko

Russia

10.09.2015

Russia – in particular the case of Eston Kohver, Oleg Santsov, and Alexander Kolchenko

Turkey

15.01.2015

Freedom of expression in Turkey: Recent arrests of journalists, media executives and systematic pressure against media

Turkey

15.04.2015

Armenian genocide 100th anniversary

Middle East

Bahrain

09.07.2015

Bahrain, in particular the case of Nabeel Rajab

Saudi-Arabia

12.02.2015

Saudi Arabia, the case of Raif Badawi

Saudi-Arabia

08.10.2015

Saudi Arabia: The case of Ali Mohammed al-Nimr

Syria/Iraq

12.02.2015

Humanitarian crisis in Iraq and Syria, in particular in the IS context

Syria/Iraq

12.03.2015

Recent attacks and abductions by ISIS/Daesh in the Middle East, notably of Assyrians

Syria

30.04.2015

The situation of the Yarmouk refugee camp in Syria

Syria

11.06.2015

Syria, the situation in Palmyra and the case of Mazen Darwish

Yemen

09.07.2015

Situation in Yemen

Cross-cutting issues

28th Session of the UNHRC

12.03.2015

EU’s priorities for the UN Human Rights Council in 2015

Persecution of Christians

30.04.2015

Persecution of the Christians around the world, in relation to the killing of students in Kenya by terror group Al-Shabaab

European Endowment for Democracy

09.07.2015

Evaluation of activities of the European Endowment for Democracy (EED)

European Neighbourhood Policy

09.07.2015

Review of the European neighbourhood policy

Human rights and technology

08.09.2015

‘Human rights and technology: the impact of intrusion and surveillance systems on human rights in third countries’

Right to Water

08.09.2015

Follow up to the European citizens' initiative Right2Water

Migration

10.09.2015

Migration and refugees in Europe

Death penalty

08.10.2015

The death penalty

Gender equality

08.10.2015

Renewal of the EU Plan of action on Gender equality and Women's empowerment in development

Trade and torture

27.10.2015

Trade in certain goods which could be used for capital punishment, torture or other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment

Migration

02.12.2015

Special report of the European Ombudsman in own-initiative inquiry concerning Frontex

World Humanitarian Summit

16.12.2015

Preparing for the World Humanitarian Summit: Challenges and opportunities for humanitarian assistance

Arms export

17.12.2015

Arms export: implementation of the Common Position 2008/944/CFSP


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

14.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

42

5

9

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Michèle Alliot-Marie, Francisco Assis, Petras Auštrevičius, Amjad Bashir, Bas Belder, Mario Borghezio, Klaus Buchner, Georgios Epitideios, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Michael Gahler, Sandra Kalniete, Tunne Kelam, Afzal Khan, Eduard Kukan, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Ramona Nicole Mănescu, Francisco José Millán Mon, Alojz Peterle, Tonino Picula, Kati Piri, Alyn Smith, Jaromír Štětina, Charles Tannock, Miguel Urbán Crespo, Ivo Vajgl, Elena Valenciano, Geoffrey Van Orden, Hilde Vautmans

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Laima Liucija Andrikienė, Andrzej Grzyb, Mike Hookem, Liisa Jaakonsaari, Javi López, Juan Fernando López Aguilar, Norica Nicolai, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Traian Ungureanu, Paavo Väyrynen, Marie-Christine Vergiat

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Maria Arena, Edouard Ferrand, Karoline Graswander-Hainz, Heidi Hautala, Hans-Olaf Henkel, Peter Jahr, Karin Kadenbach, Maria Noichl, Lola Sánchez Caldentey, Antonio Tajani, Josef Weidenholzer, Bogdan Brunon Wenta, Patricija Šulin

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy