Förfarande : 2015/2086(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0370/2016

Ingivna texter :

A8-0370/2016

Debatter :

PV 02/02/2017 - 4
CRE 02/02/2017 - 4

Omröstningar :

PV 02/02/2017 - 7.2
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0013

BETÄNKANDE     
PDF 344kWORD 70k
6.12.2016
PE 582.107v03-00 A8-0370/2016

med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande aspekter av adoptioner

(2015/2086(INL))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Tadeusz Zwiefka

(Initiativ – artikel 46 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL RESOLUTION:
 DETALJERADE REKOMMENDATIONER INFÖR UTARBETANDET AV EN RÅDSFÖRORDNING OM GRÄNSÖVERSKRIDANDE ERKÄNNANDE AV ADOPTIONSBESLUT
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för framställningar
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande aspekter av adoptioner

(2015/2086(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 67.4 och 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989, särskilt artiklarna 7, 21 och 35,

–  med beaktande av artikel 2 i det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi av den 25 maj 2000,

–  med beaktande av Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963,

–  med beaktande av Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

–  med beaktande av dokumentet från kommissarien för mänskliga rättigheter om adoption och barn: ett människorättsperspektiv, som publicerades den 28 april 2011,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0370/2016), och av följande skäl:

Gemensamma miniminormer för adoptioner

A.  När det gäller adoptioner är det centralt att varje beslut bör fattas utifrån principen om barnets bästa, på ett icke-diskriminerande sätt och med respekt för barnets grundläggande rättigheter.

B.  Syftet med adoptioner är inte att ge vuxna rätten till ett barn, utan att ge barnet en stabil, kärleksfull och omtänksam miljö att växa upp och utvecklas i på ett harmoniskt sätt.

C.  Adoptionsförfaranden berör barn som, vid tidpunkten för adoptionsansökan, ännu inte har fyllt 18 år eller uppnått myndighetsåldern i deras ursprungsland.

D.  En god jämvikt bör uppnås mellan det adopterade barnets rätt att få känna till sin egentliga identitet och de biologiska föräldrarnas rätt att skydda sin.

E.  De behöriga myndigheterna bör inte betrakta de biologiska föräldrarnas ekonomiska förhållanden som den enda grunden för och motiveringen till att frånta föräldrarna vårdnaden och lämna ett barn för adoption.

F.  Adoptionsförfaranden bör inte påbörjas innan beslutet om att frånta de biologiska föräldrarna vårdnaden är slutgiltigt och föräldrarna har fått tillfälle att uttömma alla de lagliga överklagandemöjligheter som står till buds för att ompröva detta beslut. Andra medlemsstater kan vägra att erkänna ett adoptionsbeslut som fattats utan sådana förfarandegarantier.

G.  Större effektivitet och större öppenhet skulle innebära en förbättring av de nationella adoptionsförfarandena och kunna underlätta internationell adoption, vilket skulle kunna öka antalet barn som adopteras. Att följa artikel 21 i FN:s konvention om barnets rättigheter, som alla medlemsstater har ratificerat, bör i detta avseende vara den primära referenspunkten för alla förfaranden, åtgärder och strategier som avser adoptioner i ett gränsöverskridande sammanhang, samtidigt som man respekterar barnets bästa.

H.  Mer bör göras på ett beslutsamt sätt för att förhindra att blivande föräldrar som önskar adoptera ett barn utnyttjas av skrupelfria förmedlande organisationer, och det är därför nödvändigt att även inom detta område förstärka samarbetet i kampen mot brottslighet och korruption inom EU.

I.  Man bör i möjligaste mån uppmuntra att syskon placeras i samma adoptivfamilj, i syfte att undvika ytterligare traumatisering på grund av separation.

Internationella adoptioner enligt 1993 års Haagkonvention

J.  Genom Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, som samtliga medlemsstater har ratificerat, tillhandahålls ett system för administrativt samarbete och erkännande av internationella adoptioner, det vill säga adoptioner där adoptivföräldrarna och barnet eller barnen inte har sin hemvist i samma land.

K.  Haagkonventionen föreskriver att internationella adoptioner ska erkännas automatiskt i alla stater som har undertecknat konventionen, utan att något särskilt förfarande krävs för att erkännandet ska få verkan.

L.  Enligt Haagkonventionen kan erkännande vägras endast om adoptionen är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i staten i fråga, med beaktande av barnets bästa.

Civilrättsligt samarbete på adoptionsområdet

M.  Juridisk utbildning i sin vidaste bemärkelse är nyckeln till ömsesidigt förtroende inom alla rättsområden, och därför även på adoptionsområdet. Därför behöver befintliga EU‑program inom området juridisk utbildning och stöd till det europeiska rättsliga nätverket ägna större uppmärksamhet åt specialdomstolar, såsom familje- och ungdomsdomstolar.

N.  Medborgarnas tillgång till fullständig information om de rättsliga och förfarandemässiga aspekterna av inhemsk adoption i medlemsstaterna bör förbättras. I detta sammanhang skulle e-juridikportalen kunna utökas.

O.  Samarbetet inom det europeiska nätverket för barnombudsmän inleddes 1997, och Europas barnombudsmän bör uppmuntras till närmare samarbete och närmare samordning i detta forum. Detta skulle kunna ske genom att de involveras i befintliga EU-finansierade projekt för juridisk utbildning.

P.  En djupgående analys bör genomföras, eftersom mer måste göras för att förhindra och bekämpa gränsöverskridande handel med barn i adoptionssyfte och för att förbättra det korrekta och effektiva genomförandet av befintliga regler och riktlinjer för att bekämpa handel med barn. Det är därför nödvändigt att även inom detta område förstärka samarbetet i kampen mot brottslighet och korruption inom EU för att förebygga bortförande av, försäljning av och handel med barn.

Gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut

Q.  Principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna är av grundläggande betydelse i unionslagstiftningen, eftersom den gör det möjligt att skapa och upprätthålla ett område utan inre gränser. Principen om ömsesidigt erkännande, som baseras på ömsesidigt förtroende, ålägger medlemsstaterna att ge verkan åt en dom eller ett beslut som har sitt ursprung i en annan medlemsstat.

R.  Trots de internationella regler som finns på detta område skiljer sig fortfarande åsikterna åt i medlemsstaterna när det gäller de principer som bör styra adoptionsprocessen, precis som det finns skillnader i fråga om adoptionsförfaranden och de rättsliga följderna av adoptionsprocessen.

S.  Europeiska unionen är behörig att vidta åtgärder som syftar till att stärka det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna utan att detta påverkar nationell familjerätt, även på adoptionsområdet.

T.  Undantag från grunderna för rättsordningen syftar till att skydda medlemsstaternas identitet, som återspeglas i medlemsstaternas materiella familjerätt.

U.  Det finns för närvarande ingen EU-bestämmelse om erkännande – oavsett om erkännandet sker automatiskt eller på annat sätt – av inhemska adoptionsbeslut, det vill säga när det gäller adoptioner som genomförs i en enskild medlemsstat.

V.  Avsaknaden av sådana bestämmelser vållar stora problem för europeiska familjer som flyttar till en annan medlemsstat efter att ha adopterat ett barn, eftersom adoptionen kanske inte erkänns, vilket innebär att föräldrarna kan få problem med sin vårdnadsrätt och råka ut för ekonomiska svårigheter när det gäller de olika avgifter som tillämpas på detta område.

W.  Bristen på sådana bestämmelser äventyrar barnens rätt till en stabil och permanent familj.

X.  För närvarande kan föräldrar, när de flyttar till en annan medlemsstat, tvingas genomgå särskilda nationella förfaranden för erkännande eller till och med tvingas adoptera barnet på nytt, vilket skapar stor rättsosäkerhet.

Y.  Den nuvarande situationen kan medföra allvarliga problem och hindra familjer från att utnyttja den fria rörligheten fullt ut.

Z.  Det kan behövas en översyn och en bedömning av den övergripande situationen i form av samråd bland medlemsstaternas behöriga myndigheter.

AA.  Bryssel II-förordningen tar inte upp frågan om erkännande av adoptionsbeslut eftersom den endast rör föräldraansvar.

AB.  Det är därför av största betydelse att anta lagstiftning om automatiskt erkännande i en medlemsstat av inhemska adoptionsbeslut som fattats i en annan medlemsstat, under förutsättning att fullständig respekt för nationella bestämmelser om grunderna för rättsordningen och för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna säkerställs.

AC.  Sådan lagstiftning skulle komplettera rådets förordning (EG) nr 2201/2003(1) (Bryssel IIa) om domstols behörighet och föräldraansvar och fylla de befintliga luckorna i fråga om erkännande av adoptioner i enlighet med internationell rätt (1993 års Haagkonvention).

Gemensamma miniminormer för adoptioner

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att fatta alla beslut i adoptionsfrågor med barnets bästa i åtanke och med respekt för barnets grundläggande rättigheter, och att alltid ta hänsyn till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet.

2.  Europaparlamentet betonar att barn som har lämnats för adoption inte bör ses som en stats egendom, utan som individer med internationellt erkända grundläggande rättigheter.

3.  Europaparlamentet understryker att alla adoptionsfall är olika och måste bedömas för sig.

4.  Europaparlamentet anser att när det rör sig om adoption med gränsöverskridande aspekter bör barnets kulturella och språkliga traditioner beaktas och respekteras i största möjliga mån.

5.  Europaparlamentet anser att ett barn som berörs av ett adoptionsförfarande alltid bör ges tillfälle att yttra sig utan påtryckningar och ge sin syn på adoptionen, med beaktande av barnets ålder och mognad. Det är därför av största betydelse att man, när så är möjligt och utan hänsyn till åldern, eftersträvar barnets samtycke till adoptionen. I detta avseende vill parlamentet att man särskilt uppmärksammar små barn och spädbarn, som inte kan yttra sig.

6.  Europaparlamentet anser att inget adoptionsbeslut bör fattas innan de biologiska föräldrarna har fått yttra sig och, i tillämpliga fall, uttömt alla rättsmedel som står dem till buds i samband med deras vårdnadsrätt och fråntagandet av vårdnaden från de biologiska föräldrarna är slutgiltigt. Parlamentet uppmanar följaktligen medlemsstaternas myndigheter att vidta alla åtgärder som krävs av hänsyn till barnets välbefinnande under den tid då alla rättsmedel uttöms, samt under samtliga rättsliga förfaranden avseende adoptionen, så att barnet åtnjuter det skydd och den omsorg som behövs för dess harmoniska utveckling.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en jämförande undersökning för att analysera klagomål gällande adoptioner med gränsöverskridande aspekter utan föräldrars samtycke.

8.  Europaparlamentet påpekar att de behöriga myndigheterna alltid först bör pröva möjligheten att placera barnet hos släktingar, även om dessa bor i ett annat land, om barnet har byggt upp en relation med dessa familjemedlemmar och efter en individuell bedömning av barnets behov, innan de lämnar barnet för adoption genom främlingar. Parlamentet anser att hemvisten för familjemedlemmar som vill ta över ansvaret för ett barn inte bör betraktas som en avgörande faktor.

9.  Europaparlamentet efterlyser lika behandling av föräldrar med olika nationalitet inom ramen för förfaranden som avser föräldraansvar och adoption. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lika processuella rättigheter för anhöriga som är involverade i adoptionsförfaranden och är medborgare i andra medlemsstater, inbegripet tillhandahållande av rättsligt bistånd och information om förhandlingarna i god tid, rätt till tolk och tillhandahållande av alla handlingar av relevans för målet på de anhörigas modersmål.

10.  Europaparlamentet betonar att om ett barn som eventuellt kommer att adopteras är medborgare i en annan medlemsstat bör denna medlemsstats konsulära myndigheter och barnets familj som är bosatt i den medlemsstaten informeras och höras innan något beslut fattas.

11.  Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt underåriga utan medföljande vuxen vilka har ansökt om eller beviljats flyktingstatus, och se till att de får det skydd, det stöd och den omsorg som medlemsstaterna måste ge enligt deras internationella åtaganden, framför allt genom att placera dem i familjehem under övergångsperioden.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att ge socialarbetare adekvata arbetsvillkor så att de kan göra en korrekt bedömning av de enskilda fallen, utan varje form av ekonomisk eller rättslig press och med fullständigt beaktande av barnets bästa på kort, medellång och lång sikt, sett till hela situationen.

Internationella adoptioner enligt 1993 års Haagkonvention

13.  Europaparlamentet noterar framgångarna med, och vikten av att tillämpa, Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner och uppmuntrar alla länder att underteckna, ratificera eller ansluta sig till konventionen.

14.  Europaparlamentet beklagar att problem ofta uppstår i samband med utfärdandet av adoptionsintyg. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna i medlemsstaterna att se till att de förfaranden och skyddsåtgärder som fastställs i Haagkonventionen alltid följs för att säkerställa att erkännandet sker automatiskt. Medlemsstaterna uppmanas att inte skapa sådana onödiga byråkratiska hinder för erkännandet av adoptioner inom ramen för Haagkonventionen som kan förlänga förfarandena och göra dem dyrare.

15.  Europaparlamentet påpekar att mer skulle kunna göras för att respektera och minutiöst verkställa bestämmelserna i Haagkonventionen, eftersom vissa medlemsstater tillämpar ytterligare administrativa förfaranden eller tar ut oproportionella avgifter i samband med erkännandet av adoptioner, exempelvis i samband med registrering eller ändring av folkbokföringsuppgifter eller erhållande av medborgarskap, även om detta strider mot bestämmelserna i konventionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera de förfaranden beträffande krav på rådgivning och samtycke som fastställs i artikel 4 i Haagkonventionen.

Civilrättsligt samarbete på adoptionsområdet

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sitt samarbete på adoptionsområdet, inklusive både juridiska och sociala aspekter, och efterlyser ökat samarbete mellan de ansvariga myndigheterna när det gäller uppföljande bedömningar där sådana behövs. I detta avseende uppmanas EU att upprätthålla en samstämd strategi för barns rättigheter i all huvudsaklig intern och extern politik.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett effektivt europeiskt nätverk av domare och myndigheter som är specialiserade på adoption, för att underlätta utbyte av information och god praxis, vilket särskilt är till hjälp när adoptionerna omfattar ett utländskt element. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att underlätta samordning och utbyte av god praxis med det nuvarande europeiska nätverket för juridisk utbildning, för att säkerställa bästa möjliga överensstämmelse med nuvarande EU‑finansierade projekt. I detta hänseende uppmanas kommissionen att tillhandahålla finansiering för specialiserad utbildning av domare som arbetar inom området gränsöverskridande adoptioner.

19.  Europaparlamentet anser att möjligheter till utbildning av och möten mellan domare som arbetar inom området gränsöverskridande adoptioner kan bidra till att exakt identifiera väntade och nödvändiga juridiska lösningar på området för erkännande av inhemska adoptioner. Därför uppmanas kommissionen att tillhandahålla medel för sådana möjligheter till utbildning och möten under det skede då förordningen utarbetas.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på den europeiska e-juridikportalen publicera relevant rättslig och förfaranderelaterad information om samtliga medlemsstaters adoptionslagstiftning och adoptionspraxis.

21.  Europaparlamentet noterar verksamheten i det europeiska nätverket för barnombudsmän och anser att detta samarbete bör utvecklas och stärkas ytterligare.

22.  Europaparlamentet betonar behovet av ett nära samarbete, bland annat genom europeiska myndigheter såsom Europol, för att förhindra gränsöverskridande bortförande av, försäljning av och handel med barn i adoptionssyfte. Tillförlitliga nationella system för registrering av födslar kan förebygga handel med barn i adoptionssyfte. I detta avseende efterlyser parlamentet en bättre samordning på det känsliga området för adoption av barn från tredjeländer.

Gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut

23.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett uppenbart behov av europeisk lagstiftning för att åstadkomma ett automatiskt gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 31 juli 2017, på grundval av artiklarna 67 och 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, lägga fram ett förslag till akt om gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut, i enlighet med rekommendationerna i bilagan nedan, och i linje med befintliga internationella regler på detta område.

25.  Europaparlamentet konstaterar att de rekommendationer som bifogas detta förslag till resolution står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

26.  Europaparlamentet bedömer att det begärda förslaget inte får några negativa ekonomiska konsekvenser eftersom det slutliga målet, automatiskt erkännande av adoptionsbeslut, kommer att leda till minskade kostnader.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1).


BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL RESOLUTION:

DETALJERADE REKOMMENDATIONER INFÖR UTARBETANDET AV EN RÅDSFÖRORDNING OM GRÄNSÖVERSKRIDANDE ERKÄNNANDE AV ADOPTIONSBESLUT

A.  FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH MÅL

1.  Genom att utöva sin rätt till fri rörlighet beslutar sig ett ökande antal EU-medborgare varje år för att flytta till en annan medlemsstat i unionen. Detta medför svårigheter vad gäller erkännande och rättslig lösning av de mobila individernas personliga och familjerättsliga situation. Unionen har börjat ta itu med dessa problematiska situationer, exempelvis genom att anta en förordning om rätten till arv samt genom att införa stärkta samarbeten på området erkännande av vissa aspekter av makars förmögenhetsförhållanden och förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap.

2.  Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner tillämpas i samtliga medlemsstater. Denna konvention rör förfarandet vid gränsöverskridande adoptioner och föreskriver automatiskt erkännande av sådana adoptioner. Konventionen omfattar dock inte situationer där en familj med ett barn som adopterats inom ramen för ett rent nationellt förfarande flyttar till en annan medlemsstat. Sådana situationer kan medföra betydande juridiska problem om rättsförhållandet mellan en eller båda föräldrarna och adoptivbarnet inte erkänns automatiskt. Ytterligare administrativa eller rättsliga förfaranden kan behövas, och i extrema fall kan erkännande vägras helt och hållet.

3.  För att skydda sådana unionsmedborgares grundläggande fri- och rättigheter är det därför nödvändigt att man antar en förordning för automatiskt gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut. Den korrekta rättsliga grunden för ett sådant förslag är artikel 67.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som gäller ömsesidigt erkännande av domar och beslut, och artikel 81.3 i EUF-fördraget, som rör åtgärder på familjerättens område. Förordningen ska antas av rådet efter att Europaparlamentet hörts.

4.  Den föreslagna förordningen föreskriver automatiskt erkännande av adoptionsbeslut som fattats i en medlemsstat enligt något annat förfarande än inom ramen för 1993 års Haagkonvention. Eftersom europeiska familjer också kan ha anknytning till eller tidigare ha bott i ett tredjeland, fastställer förordningen även att om en medlemsstat har erkänt ett adoptionsbeslut som fattats i ett tredjeland enligt detta lands nationella förfaranderegler, ska detta adoptionsbeslut erkännas i alla andra medlemsstater.

5.  För att undvika att s.k. forum shopping sker eller att olämpliga nationella lagar tillämpas är detta automatiska erkännande emellertid underkastat två villkor, dels att erkännandet inte uppenbart strider mot den allmänna ordningen i den erkännande medlemsstaten, samtidigt som man betonar att sådana nekanden aldrig får leda till faktisk diskriminering som förbjuds i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och dels att den medlemsstat som fattade adoptionsbeslutet hade behörighet att göra detta i enlighet med artikel 4. Sådan behörighet kan endast den medlemsstat ha där föräldern eller föräldrarna eller barnet har sin hemvist. Om adoptionsbeslutet fattades i ett tredjeland kan behörigheten för det första godkännandet av denna adoption inom unionen emellertid även ligga hos den medlemsstat där föräldrarna eller barnet är medborgare. Detta ska säkerställa tillgång till rättslig prövning för europeiska familjer som är bosatta utanför Europa.

6.  Särskilda förfaranden krävs för att besluta om eventuella invändningar mot erkännande i särskilda fall. Dessa bestämmelser liknar dem som förekommer i andra unionsakter på det civilrättsliga området.

7.  Ett europeiskt adoptionsintyg bör införas för att påskynda eventuella administrativa frågor som rör automatiskt erkännande. En mall för intyget ska antas som en delegerad akt från kommissionen.

8.  Förslaget rör endast det enskilda föräldra–barnförhållandet. Det tvingar inte medlemsstaterna att erkänna något särskilt rättsförhållande mellan föräldrarna till ett adoptivbarn, eftersom den nationella parlagstiftningen skiljer sig åt avsevärt.

9.  Slutligen innehåller förslaget de civilrättsliga instrumentens vanliga slut- och övergångsbestämmelser. Automatiskt erkännande av adoptioner gäller endast för adoptionsbeslut som fattats från och med den dag då förordningen börjar tillämpas, samt från och med samma dag för tidigare fattade adoptionsbeslut om barnet fortfarande är minderårigt.

10.  Föreliggande förslag är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eftersom medlemsstaterna inte kan agera på egen hand för att inrätta en rättslig ram för gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut och eftersom förslaget inte går utöver vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa stabilitet i adoptivbarns rättsliga ställning. Det påverkar inte medlemsstaternas familjerättsliga lagstiftning.

B.  DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rådets förordning om gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 67.4 och 81.3,

med beaktande av Europaparlamentets begäran till Europeiska kommissionen,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)  Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att gradvis upprätta ett sådant område är det nödvändigt att unionen vidtar åtgärder om rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, bland annat på det familjerättsliga området.

(2)  I enlighet med artiklarna 67 och 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) måste dessa åtgärder innefatta åtgärder för att säkerställa ömsesidigt erkännande av beslut i rättsliga och utomrättsliga avgöranden.

(3)  För att säkerställa fri rörlighet för familjer som har adopterat ett barn är det nödvändigt och lämpligt att reglerna om behörighet och om erkännande av adoptionsbeslut fastställs i en unionsrättsakt som är bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna.

(4)  Denna förordning bör leda till en tydlig och samlad rättslig ram i fråga om gränsöverskridande erkännande av adoptionsbeslut, förse familjer med ändamålsenliga lösningar när det gäller rättssäkerhet, förutsägbarhet och flexibilitet och förhindra att en situation uppstår där ett adoptionsbeslut som fattats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat inte erkänns i en annan medlemsstat.

(5)  Denna förordning bör omfatta erkännande av adoptionsbeslut som fattats eller erkänts i en medlemsstat. Den bör emellertid inte omfatta erkännande av internationella adoptioner som genomförts i enlighet med Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, eftersom den konventionen redan reglerar automatiskt erkännande av sådana adoptioner. Denna förordning bör därför endast tillämpas på erkännande av inhemska adoptioner och på internationella adoptioner som inte genomförts i enlighet med den konventionen.

(6)  Det måste finnas ett samband mellan adoptionen och den medlemsstats territorium där adoptionsbeslutet fattades eller erkändes. Därför bör erkännanden vara beroende av att gemensamma behörighetsregler iakttas.

(7)  Behörighetsreglerna bör vara mycket förutsägbara och bygga på principen att behörighet i allmänhet baseras på adoptivföräldrarnas hemvist eller på en av dessa föräldrars eller barnets hemvist. Behörigheten bör begränsas till denna princip, förutom i fall där tredjeländer är inblandade, där den medlemsstat vars medborgarskap innehas kan vara en sammanlänkande faktor.

(8)  Eftersom adoptioner i allmänhet rör minderåriga, är det inte lämpligt att ge föräldrarna eller barnet någon flexibilitet att välja vilken myndighet som kommer att besluta om adoptionen.

(9)  Det ömsesidiga förtroendet mellan de rättsvårdande myndigheterna i unionen berättigar principen om att adoptionsbeslut som har fattats eller erkänts i en medlemsstat bör erkännas i alla övriga medlemsstater utan att det behövs något särskilt förfarande. Följaktligen bör ett adoptionsbeslut som har fattats i en medlemsstat behandlas som om det hade fattats i den berörda medlemsstaten.

(10)  Det automatiska erkännandet i den berörda medlemsstaten av ett adoptionsbeslut som fattats i en annan medlemsstat bör inte äventyra respekten för rätten till försvar. Därför bör en berörd part kunna ansöka om vägran av erkännande av ett adoptionsbeslut om han eller hon anser att något av skälen för vägran av erkännande föreligger.

(11)  Erkännandet av inhemska adoptionsbeslut bör ske automatiskt, om inte den medlemsstat där adoptionen ägt rum inte hade behörighet, eller om ett sådant erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den erkännande medlemsstaten, enligt tolkning i överensstämmelse med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(12)  Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas materiella familjerätt, såsom deras adoptionslagstiftning. Dessutom bör erkännande av adoptionsbeslut enligt denna förordning inte innebära att något rättsförhållande mellan adoptivföräldrarna erkänns till följd av erkännandet av ett adoptionsbeslut, utan att detta dock ska göras till förutsättning för ett eventuellt beslut om erkännande av ett adoptionsbeslut.

(13)  Alla procedurfrågor som inte omfattas av denna förordning bör behandlas i enlighet med nationell lagstiftning.

(14)  Om ett adoptionsbeslut innebär ett rättsförhållande som inte förekommer i den berörda medlemsstatens lagstiftning bör rättsförhållandet, inklusive eventuella rättigheter eller skyldigheter som följer därav, i möjligaste mån anpassas till ett rättsförhållande som enligt den medlemsstatens lagstiftning har motsvarande verkan och eftersträvar liknande mål. Hur anpassningen ska ske, och av vem, bör bestämmas av varje enskild medlemsstat.

(15)  För att underlätta det automatiska erkännande som föreskrivs i denna förordning bör en mall för överföringen av adoptionsbeslut, ett europeiskt adoptionsintyg, utarbetas. För detta ändamål bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller upprättandet och ändringen av denna intygsmall. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(16)  Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(17)  [I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU‑fördraget och EUF-fördraget, har dessa medlemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.]/[Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på dem.]

(18)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på erkännande av adoptionsbeslut.

2.  Denna förordning ska inte tillämpas på eller påverka

a)  medlemsstaternas lagstiftning om rätten att adoptera eller om andra familjerättsliga frågor,

b)  internationella adoptioner enligt Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

3.  Denna förordning innehåller inga krav på att en medlemsstat ska

a)  erkänna något rättsförhållande mellan föräldrarna till ett adoptivbarn till följd av erkännandet av ett adoptionsbeslut,

b)  fatta adoptionsbeslut under omständigheter där den nationella lagstiftningen inte tillåter detta.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med adoptionsbeslut en dom eller ett beslut att skapa eller erkänna ett permanent, rättsligt föräldra–barnförhållande mellan ett barn som ännu inte har nått myndighetsålder och barnets nya förälder eller föräldrar, som inte är detta barns biologiska förälder eller föräldrar, oavsett vad detta rättsförhållande kallas i den nationella lagstiftningen.

Artikel 3

Automatiskt erkännande av adoptionsbeslut

1.  Ett adoptionsbeslut som fattats i en medlemsstat ska erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behövs, under förutsättning att den medlemsstat som fattar beslutet är behörig att göra detta enligt artikel 4.

2.  En berörd part får i enlighet med förfarandet i artikel 7 ansöka om ett fastställande av att det inte finns någon grund för att vägra erkännande enligt artikel 6.

3.  Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en medlemsstat är beroende av fastställandet av en incidensfråga om vägran av erkännande, är den domstolen behörig att pröva denna fråga.

Artikel 4

Behörighet att fatta adoptionsbeslut

1.  Myndigheterna i en medlemsstat får fatta ett adoptionsbeslut endast om adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna eller adoptivbarnet har sin hemvist i den medlemsstaten.

2.  Om myndigheterna i ett tredjeland har fattat ett adoptionsbeslut som rör ett barn, kan även myndigheterna i en medlemsstat fatta ett sådant beslut, eller besluta om erkännande av det beslut som fattats i tredjelandet i enlighet med de förfaranden som anges i den nationella lagstiftningen, om adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna eller adoptivbarnet inte har sin hemvist i den medlemsstaten men är medborgare där.

Artikel 5

Handlingar som krävs för erkännande

En part som i en medlemsstat vill åberopa ett adoptionsbeslut som meddelats i en annan medlemsstat ska tillhandahålla

a)  en kopia av adoptionsbeslutet som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas, och

b)  det europeiska adoptionsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 11.

Artikel 6

Vägran av erkännande

Erkännandet av ett adoptionsbeslut som fattats i en medlemsstat kan endast vägras på ansökan av en berörd part om

a)  ett sådant erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den berörda medlemsstaten,

b)  den medlemsstat som fattade adoptionsbeslutet inte hade behörighet att göra detta enligt artikel 4.

Artikel 7

Ansökan om vägran av erkännande

1.  Ett erkännande av ett adoptionsbeslut ska vägras på ansökan av en berörd part enligt definition i nationell lagstiftning om något av de skäl som anges i artikel 6 föreligger.

2.  Ansökan om vägran av erkännande ska göras vid den domstol som den berörda medlemsstaten har anmält till kommissionen enligt artikel 13.1 a såsom den domstol vid vilken ansökan ska göras.

3.  Förfarandet för vägran av erkännande ska, i den mån det inte omfattas av denna förordning, regleras av lagen i den berörda medlemsstaten.

4.  Sökanden ska tillhandahålla domstolen en kopia av beslutet och vid behov en översättning eller translitterering av det.

5.  Domstolen får bevilja undantag från skyldigheten att lämna in de handlingar som avses i punkt 4 om den redan innehar dem eller om den finner det orimligt att kräva att sökanden ska tillhandahålla dem. I det senare fallet får domstolen kräva att den andra parten tillhandahåller handlingarna.

6.  Den part som ansöker om vägran av erkännande av ett adoptionsbeslut som fattats i en annan medlemsstat ska inte vara skyldig att ha en postadress i den berörda medlemsstaten. Denna part ska inte heller åläggas att ha ett bemyndigat ombud i den berörda medlemsstaten, såvida inte ett sådant ombud är obligatoriskt oavsett parternas medborgarskap eller hemvist.

7.  Domstolen ska utan dröjsmål fatta beslut om en ansökan om vägran av erkännande.

Artikel 8

Överklagande av beslut om ansökan om vägran av erkännande

1.  Båda parter får överklaga beslutet om ansökan om vägran av erkännande.

2.  Överklagandet ska göras till den domstol som den berörda medlemsstaten har anmält till kommissionen enligt artikel 13.1 b såsom den domstol till vilken ett sådant överklagande ska ges in.

3.  Det avgörande som meddelas med anledning av överklagandet får endast bestridas genom ett överklagande när de domstolar till vilka ett ytterligare överklagande ska göras har anmälts av den berörda medlemsstaten till kommissionen enligt artikel 13.1 c.

Artikel 9

Överklaganden i den medlemsstat där adoptionsbeslutet fattats

Den domstol till vilken en ansökan om vägran av erkännande ges in eller vid vilken ett överklagande har lämnats in enligt artikel 8.2 eller 8.3 får låta handläggningen av målet vila, om ett ordinarie överklagande av adoptionsbeslutet har getts in i den medlemsstat där adoptionsbeslutet fattats eller om fristen för ett sådant överklagande ännu inte har löpt ut. I det senare fallet får domstolen fastställa en tid inom vilken ett sådant överklagande ska ges in.

Artikel 10

Ingen omprövning i sak

Ett adoptionsbeslut som har fattats eller en dom som har meddelats i en medlemsstat får aldrig omprövas i sak i den berörda medlemsstaten.

Artikel 11

Europeiskt adoptionsintyg

Myndigheterna i den medlemsstat som har fattat adoptionsbeslutet ska på begäran av någon berörd part utfärda ett flerspråkigt europeiskt adoptionsintyg som överensstämmer med den mall som upprättats i enlighet med artikel 15.

Artikel 12

Anpassning av adoptionsbeslut

1.  Om ett beslut eller en dom inbegriper en åtgärd eller ett beslut som inte föreskrivs i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, ska åtgärden eller beslutet i möjligaste mån anpassas till en åtgärd eller ett beslut som förekommer i den medlemsstatens nationella lagstiftning och som har motsvarande verkan och eftersträvar liknande mål och intressen. En sådan anpassning ska inte få verkningar som går längre än de som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där adoptionsbeslutet fattats.

2.  Varje berörd part får i domstol angripa anpassningen av åtgärden eller beslutet.

Artikel 13

Information som ska tillhandahållas av medlemsstaterna

1.  Senast den 1 juli 2018 ska medlemsstaterna i förekommande fall underrätta kommissionen om sina nationella bestämmelser om

a)  de domstolar vid vilka ansökan om vägran av erkännande ska göras enligt artikel 7.2,

b)  de domstolar till vilka ett överklagande av ett beslut om en ansökan om vägran av erkännande ska ges in enligt artikel 8.2 och

c)  de domstolar till vilka eventuella ytterligare överklaganden ska ges in enligt artikel 8.3.

2.  Kommissionen ska göra den information som avses i punkt 1, liksom all annan relevant information om adoptionsförfaranden och erkännande av adoptionsbeslut i medlemsstaterna, allmänt tillgängliga på lämpligt sätt, särskilt genom den europeiska e‑juridikportalen.

Artikel 14

Legalisering eller liknande förfarande

Ingen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas med avseende på handlingar som utfärdats i en medlemsstat inom ramen för denna förordning.

Artikel 15

Befogenhet att anta delegerade akter

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 när det gäller upprättande och ändringar av mallen för det flerspråkiga europeiska adoptionsintyg som avses i artikel 11.

Artikel 16

Förfarande för antagande av delegerade akter

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 1 juli 2018.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 17

Övergångsbestämmelser

Denna förordning ska tillämpas endast på adoptionsbeslut som fattats den 1 januari 2019 eller senare.

Adoptionsbeslut som fattats före den 1 januari 2019 ska emellertid också erkännas från och med detta datum om barnet i fråga ännu inte har nått myndighetsålder vid denna tidpunkt.

Artikel 18

Förhållandet till gällande internationella konventioner

1.  Denna förordning ska inte tillämpas på adoptionsbeslut som fattas i enlighet med Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

2.  Utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 351 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska denna förordning inte påverka tillämpningen av internationella konventioner som en eller flera medlemsstater har tillträtt vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft och som fastställer regler för erkännande av adoptioner.

3.  Denna förordning ska dock ha företräde i förbindelserna mellan medlemsstaterna framför konventioner som ingåtts exklusivt mellan två eller flera av dem, om dessa konventioner avser frågor som regleras i denna förordning.

Artikel 19

Översynsklausul

1.  Senast den 31 december 2024 och vart femte år därefter ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av ändringsförslag i syfte att anpassa denna förordning.

2.  För detta ändamål ska medlemsstaterna meddela kommissionen relevanta uppgifter om sina domstolars tillämpning av denna förordning.

Artikel 20

Ikraftträdande och tillämpningsdatum

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2019, med undantag av artiklarna 13, 15 och 16 som ska tillämpas från och med den 1 juli 2018.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den [...]

På rådets vägnar

Ordförande


MOTIVERING

Föredraganden lägger fram detta betänkande vid en tidpunkt då Europaparlamentet har uppmärksammats på ett antal frågor som rör adoptioner i gränsöverskridande sammanhang. Dessa olika frågor kräver olika svar, varför föredraganden föreslår andra lösningar än lagstiftning som svar på några av frågorna, men samtidigt föreslår att man antar en förordning för att ta itu med den specifika frågan om gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut.

I.  Gemensamma miniminormer för adoptioner

Föredraganden anser att en del av de problem som uppstår i samband med adoptioner med fördel kan lösas genom att man utarbetar gemensamma miniminormer för adoptioner. Dessa normer bör emellertid inte bestå av lagstiftning, utan snarare av riktlinjer för bästa praxis som är särskilt relevanta i samband med adoptioner med internationella inslag. I synnerhet måste alla förstå att adoptionsbeslut bör fattas endast utifrån barnets bästa och att hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Några av de problem som uppstår medlemsstater emellan skulle kunna lösas om de relevanta konsulära myndigheterna informerades om varje förslag till adoptionsbeslut rörande barn som är medborgare i en annan medlemsstat.

II.  Internationella adoptioner enligt 1993 års Haagkonvention

Föredraganden noterar med tillfredsställelse den positiva verkan av 1993 års Haagkonvention om internationella adoptioner. I denna konvention föreskrivs att alla länder som undertecknat konventionen (vilket alla medlemsstater i Europeiska unionen har gjort) automatiskt ska erkänna alla adoptionsbeslut som fattats i enlighet med det förfarande som anges i konventionen. Men även om den rättsliga ramen är tillfredsställande, bör det noteras att konventionens förfarandebestämmelser inte alltid följs, till exempel när det gäller kraven på rådgivning och samtycke från barnets biologiska föräldrar. Kravet på automatiskt erkännande följs inte alltid eftersom det ofta uppstår problem med registreringen av folkbokföringsuppgifter på grundval av de intyg som utfärdas i enlighet med konventionen.

III.  Civilrättsligt samarbete på adoptionsområdet

Föredraganden anser också att mer behöver göras för att åstadkomma ett civilrättsligt samarbete på adoptionsområdet. Det gränsöverskridande erkännandet av adoptionsbeslut, oavsett om det rör sig om internationella eller inhemska erkännanden, skulle gynnas av ett ökat ömsesidigt förtroende mellan rättsliga och administrativa myndigheter, något som bäst åstadkoms genom ökade utbildningsmöjligheter. Kommissionen skulle också kunna främja bättre samarbete och lättare tillgång till rättslig prövning genom att offentliggöra relevant information om adoptioner på den europeiska e-juridikportalen.

IV.  Gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut

I samband med de samråd och den forskning som ledde fram till offentliggörandet av detta betänkande kom föredraganden fram till att lagstiftningsåtgärder på EU-nivå behövs för att underlätta gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptionsbeslut. För närvarande finns det ingen bindande internationell eller europeisk ram för erkännande av adoptionsbeslut som fattats enligt nationella förfaranden, till skillnad från adoptionsbeslut som fattats i enlighet med 1993 års Haagkonvention. Flera medlemsstater har bestämmelser om erkännande av sådana utländska adoptioner i sin lagstiftning, men det är långt ifrån alla medlemsstater som har detta. Denna situation står i strid med den ökade ekonomiska och sociala integrationen i Europeiska unionen, som har lett till ökad rörlighet för familjer över hela Europa. Vissa av dessa familjer omfattar adoptivbarn. I många fall medför en sådan familjs flytt till en annan medlemsstat inte några juridiska problem. Men i vissa fall gör den det, eftersom föräldra−barnförhållandet kanske inte erkänns utan ett extra administrativt eller rättsligt förfarande. Detta står i strid med adoptivbarnets rätt till en stabil rättslig situation. Rätten till ett familjeliv och EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet kräver en tydlig rättslig ram som föreskriver automatiskt och ömsesidigt erkännande av inhemska adoptionsbeslut i hela Europa. Det enda skälet för att vägra erkännande av ett adoptionsbeslut uppkommer om bestämmelserna om jurisdiktion inte har följts eller om adoptionen strider mot den allmänna ordningen i en medlemsstat. För detaljerad information om bakgrunden till lagstiftningsförslaget hänvisas läsaren till bilagan till ovanstående resolution.


YTTRANDE från utskottet för framställningar (21.4.2016)

till utskottet för rättsliga frågor

över gränsöverskridande aspekter av adoptioner

(2015/2086(INL))

Föredragande av yttrande: Notis Marias

FÖRSLAG

Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att barnens bästa är av yttersta vikt och även måste vara huvudkriteriet för alla beslut rörande deras adoption. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att man genomför barnens rätt att fritt uttrycka sina åsikter och att dessa åsikter beaktas i förhållande till barnens ålder och mognad, i enlighet med artikel 24 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

2.  Europaparlamentet framhåller att det inom unionen inte finns någon mekanism som omfattar ett automatiskt ömsesidigt erkännande av inhemska förordnanden om adoption utfärdade i medlemsstater, vilket i sig utgör ett hinder för den fria rörligheten för familjer. Parlamentet vidhåller att det är absolut nödvändigt att säkerställa rättssäkerhet och full respekt för principerna om ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende på området för gränsöverskridande erkännande av inhemska adoptioner, till skydd för både föräldrarnas och barnens rättigheter och med samtidigt beaktande och främjande av unionsrättens bestämmelser om unionsmedborgarskapet och av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör säkerställa att utövandet av rätten till fri rörlighet och vistelse inte äventyrar rätten till familjeliv.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det på detta område behövs stärkt samarbete mellan europeiska domare för att garantera skyddet av barnets bästa.

4.  För att garantera ett korrekt genomförande av 1993 års Haagkonvention uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att undvika krånglig byråkrati i processen med att erkänna gränsöverskridande adoptioner som redan erkänts i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra stater som inte är parter i 1993 års Haagkonvention att ansluta sig till den, vilket skulle leda till att alla barn och andra berörda parter omfattas av sina respektive rättigheter och av de processuella miniminormerna samt ges den tid som krävs för att garantera dessa rättigheter, och att man undviker ett parallellt system med lägre skyddsnivå.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i tillämpliga fall garantera ett fullständigt och effektivt genomförande av artiklarna 15 (om överföring till en domstol som är bättre lämpad att pröva målet) och 55 (om samarbete i enskilda ärenden om föräldraansvar) i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, i syfte att bättre skydda barnets bästa och förbättra samordningen och samarbetet mellan medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet anser att det bör utarbetas gemensamma miniminormer för att definiera begreppen ”hemvist” och ”barnets bästa”.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet sammanställa statistik om fall med barn som är medborgare i en annan medlemsstat och placeras i omvårdnad eller adopteras.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja särskild utbildning för socialarbetare, domare, advokater och eventuella andra offentliga tjänstemän som är involverade i hanteringen av gränsöverskridande förfaranden för adoption av barn, i syfte att säkerställa att dessa har de kunskaper och den kompetens som krävs för att skydda barnets rättigheter på EU-nivå och nationell nivå.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för förfaranden som rör adoptioner utan samtycke och inbegriper gränsöverskridande aspekter, systematiskt tillämpa bestämmelserna i 1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser och se till att myndigheterna i de berörda föräldrarnas ursprungsländer utan dröjsmål informeras i vederbörlig ordning redan från förfarandets början och fortlöpande under hela processen, också om barnets förhandlingar, och att de ges adekvat tillgång till förfarandena och de tillhörande handlingarna. Parlamentet understryker vikten av att se till att adekvat tolkning och rättsligt bistånd tillhandahålls när helst det behövs.

10.  Europaparlamentet konstaterar att adoptioner utan samtycke i första hand är ett sätt att skydda barn mot misshandel eller allvarligt åsidosättande men framhåller samtidigt att sådana adoptioner även får allvarliga konsekvenser för de biologiska föräldrarna och de adopterade barnen. Parlamentet betonar att adoptioner av detta slag alltid måste göras med hänsyn till barnets bästa, att barnets bästa måste bedömas från fall till fall, att barnets rätt att höras måste respekteras och att dessa adoptioner ska vara en sista utväg som tillämpas enbart i särskilda och väl motiverade undantagsfall, när alla ändamålsenliga åtgärder till stöd för en biologisk familjebildning har uttömts. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att främja och/eller stödja och förbättra sådana stödåtgärder.

11.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen, rådet och medlemsstaterna på de skadliga konsekvenser som vissa medlemsstaters strikta tillämpning av adoptioner utan samtycke får för såväl de biologiska föräldrarna som de adopterade barnen. Kommissionen uppmanas att föreslå ändamålsenliga åtgärder för att ta itu med dessa metoder inom ramen för den planerade översynen av förordning (EG) nr 2201/2003. Parlamentet uppmärksammar också kommissionen, rådet och medlemsstaterna på att varaktiga fosterhemsplaceringar utan samtycke får skadliga konsekvenser och att sådana placeringar strider mot den princip som fastställts i åtminstone vissa medlemsstater om att fosterhemsplaceringar ska vara en tillfällig lösning.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, vid adoptioner av föräldralösa barn och adoptioner där de biologiska föräldrarna inte har gett sitt samtycke, komma överens om – utan att det påverkar eventuella prioriteringar i samband med styvbarnsadoptioner – en minimivaraktighet för förfaranden för gränsöverskridande adoption och se till att de båda biologiska föräldrarnas anhöriga övervägts som permanenta vårdnadshavare för barnet innan ett slutgiltigt beslut fattas om vårdnaden. Parlamentet framhåller i detta avseende tillämpliga internationella normer och påminner om artiklarna 8 och 20 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

13.  Parlamentet konstaterar, med tanke på vikten av att bevara flerspråkigheten och den kulturella mångfalden, att barn som adopteras eller placeras i omvårdnad måste ha tillräckliga kopplingar till sin ursprungliga kultur och inte får förlora sitt modersmål, och framför allt att de biologiska föräldrarnas besök ska få äga rum med adekvat regelbundenhet och med samtalen förda på det egna språket, såvida inte en sådan kontakt har bevisats vara skadlig för barnets bästa, såsom i fall av tidigare våld eller övergrepp.

14.  Europaparlamentet uppmanar de myndigheter i medlemsstaterna som är involverade i adoptionsförfaranden att göra sitt yttersta för att inte separera syskon från varandra. Parlamentet påminner i detta sammanhang om artikel 8 i konventionen om barnets rättigheter, där det betonas att konventionsstaterna är skyldiga att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande släktförhållanden.

15.  Vid medgivande till adoption av föräldralösa barn och tvångsadoption utan de biologiska föräldrarnas samtycke anser Europaparlamentet att socialarbetare i de båda berörda medlemsstaterna, utan att det påverkar styvbarnsadoptioner, måste bedöma huruvida medlemmarna i den utvidgade familjen är lämpliga som fosterföräldrar.

16.  Europaparlamentet efterlyser lika behandling av föräldrar av olika nationalitet inom ramen för förfaranden som avser föräldraansvar och adoption.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa överensstämmelse med samtliga processuella rättigheter för anhöriga som är involverade i processen och som är medborgare i en annan medlemsstat, inbegripet tillhandahållande av rättsligt bistånd, vederbörlig information om förhandlingarna i god tid, tolkning, alla handlingar av relevans för målet på de anhörigas modersmål osv.

18.  I fall där socialarbetare från en medlemsstat gör tjänsteresor till andra medlemsstater för att på grundval av sakförhållandena undersöka argumenten för och mot adoption, uppmanar Europaparlamentet den utsändande staten att informera alla relevanta myndigheter i tjänsteresans destinationsland.

19.  Europaparlamentet påpekar att den åtstramningspolitik och de utgiftsnedskärningar som vissa medlemsstater tvingats till av kommissionen allvarligt urholkar de sociala tjänsterna i både kvalitativt och kvantitativt hänseende. Parlamentet betonar vikten av att ge socialarbetare adekvata arbetsvillkor så att de på ett ändamålsenligt sätt kan göra sin bedömning av de enskilda fallen, utan varje form av ekonomisk eller rättslig press och till fullo med beaktande av barnets bästa på kort, medellång och lång sikt sett till hela situationen.

20.  Europaparlamentet understryker behovet att förbättra strukturerna för stöd till familjer. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att medfinansiera och främja upprättande av nätverk av icke-statliga organisationer till stöd för unionsmedborgare som är bosatta med sin familj i en annan medlemsstat och behöver extra hjälp i samarbetet med barnavårdsmyndigheter och lokala myndigheter.

21.  Vad gäller personer som drabbas av våld i hemmet eller av alkohol- eller narkotikamissbruk och som fråntas sina barn, uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att ge dessa personer en rimlig möjlighet att helt återhämta sig innan domstolen fattar ett slutgiltigt beslut om adoption.

22.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att som ett centralt kriterium vid adoptioner ta hänsyn till anmälningar om våld i familjen, i synnerhet könsrelaterat våld och/eller sexuellt våld mot barnet på grund av handlande eller underlåtenhet att handla från de biologiska föräldrarnas sida.

23.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att, när det gäller anmälningar om gränsöverskridande adoptioner utan samtycke, genomföra en jämförande studie för att undersöka om sådana anmälningar är mindre vanligt förekommande i de medlemsstater där det finns solida infrastrukturer och regler för ett system för fosterhemsplaceringar och andra omvårdnadsåtgärder före adoptionen.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge medborgarna tydlig och lättillgänglig vägledning med konkret information om de institutionella arrangemangen för skydd av barn, särskilt om adoption utan föräldrarnas samtycke och om föräldrarättigheterna i olika medlemsstater.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta information och genomföra kampanjer för att öka medborgarnas medvetenhet om de kulturella traditioner och bestämmelser på barnomvårdnadsområdet som tillämpas i andra medlemsstater, så att de hålls informerade om metoder som skulle leda till att de fråntas sina föräldrarättigheter och att deras barn blir föremål för adoption.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

19.4.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

0

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marina Albiol Guzmán, Margrete Auken, Alberto Cirio, Pál Csáky, Rosa Estaràs Ferragut, Eleonora Evi, Peter Jahr, Rikke Karlsson, Jude Kirton-Darling, Notis Marias, Edouard Martin, Roberta Metsola, Marlene Mizzi, Julia Pitera, Gabriele Preuß, Eleni Theocharous, Jarosław Wałęsa, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Enrique Calvet Chambon, Kostadinka Kuneva, Miltiadis Kyrkos, Julia Reda, Sven Schulze, Ángela Vallina

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

José Blanco López, Martina Dlabajová, Elena Gentile, Zbigniew Kuźmiuk


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

29.11.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Dietmar Köster, António Marinho e Pinto, Emil Radev, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Daniel Buda, Angel Dzhambazki, Angelika Niebler, Virginie Rozière, Kosma Złotowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Mylène Troszczynski

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy