Förfarande : 2016/0817(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0375/2016

Ingivna texter :

A8-0375/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/12/2016 - 9.13
CRE 14/12/2016 - 9.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0500

BETÄNKANDE     
PDF 400kWORD 61k
8.12.2016
PE 594.026v02-00 A8-0375/2016

om nomineringen av Juhan Parts till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

(C8-0445/2016 – 2016/0817(NLE))

Budgetkontrollutskottet

Föredragande: Bart Staes

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT
 BILAGA 1: JUHAN PARTS MERITFÖRTECKNING
 BILAGA 2: JUHAN PARTS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om nomineringen av Juhan Parts till ämbetet som ledamot av revisionsrätten

(C8-0445/2016 – 2016/0817(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut,

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8-0445/2016),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0375/2016), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 5 december 2016 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Juhan Parts till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


BILAGA 1: JUHAN PARTS MERITFÖRTECKNING

Utbildning:

Gustav Adolf Gymnasium (tidigare Tallinns gymnasieskola nr 1) 1984; Tartu universitet, juridik (cum laude) 1991.

Yrkesbana:

Justitieminister, ställföreträdande generalsekreterare 1992−1998; riksrevisor 1998–2002;

premiärminister 2003–2005;

finans- och kommunikationsminister 2007–2014; för närvarande parlamentsledamot.

Partitillhörighet

Res Publica/Pro Patria och Res Publica Liit 2002–, partiledare 2002–2005, vice partiledare

Ledamot av valda organ

Parlamentsledamot under valperiod 10, 11, 12 (vice ordförande för partigruppen 2014–2015) och 13 (ordförande för partigruppen); ledamot av Tallinns kommunfullmäktige 2002–2013

Utmärkelser:

Nationella statsvapnets orden av andra klass 2008; Storofficer av Infante Dom Henrique-orden, Portugal 2003; Republiken Italiens stora förtjänstkors 2004; Spanska civilförtjänstorden med stora korset 2007; Kommendör av 1:a klass av Konungariket Sveriges Nordstjärneorder 2011; Lettlands trestjärneorder av tredje klass 2012; Kommendör med stora korset av Republiken Litauens förtjänstorder 2013; Kommendör med kors med stjärna av Republiken Polens förtjänstorder 2014; Hedersutmärkelse från Estlands organisation för de före detta skogsbröderna 2005.


BILAGA 2: JUHAN PARTS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Yrkeserfarenhet

1.  Skulle du kunna redogöra för din yrkeserfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, både inom budgetplanering, budgetgenomförande eller budgetförvaltning och budgetkontroll eller revision.

Mina viktigaste yrkeserfarenheter inom nämnda områden är följande:

–  Som vicekansler i justitieministeriet (1992–1998), hade jag även ansvar för de offentliga tjänsterna inom rättsväsendet. Till detta hörde att upprätta rättsliga institutioner och att utarbeta, avrapportera och kontrollera deras budgetar. De viktigaste rättsliga institutionerna var: första- och andrainstansdomstolar (totalt 23), riksåklagare och länsåklagare (totalt 16), fängelser (9), skyddstillsynsorgan (15) samt diarieavdelningar vid domstolar (15).

–  Styrelseledamot i Estlands privatiseringsorgan (1993–1996). Privatiseringsorganets ansvarsområde bestod i att omstrukturera nästan alla statligt ägda företag, förbereda dem för och genomföra privatiseringen samt att kontrollera att företagen uppfyllde kraven efter privatiseringen. Det var en omfattande uppgift och under de olika perioderna ansvarade privatiseringsorganet för hundratals företag. Till arbetet hörde förutom de vanliga uppgifterna som ägare, även att utföra särskilda kontroller och revision.

–  Som riksrevisor (1998–2002) ansvarade jag för externrevisionen i Estland. Huvuduppgiften under denna period vara att göra riksrevisionen till ett modernt och effektivt revisionsorgan som uppfyller internationella standarder för finansiell revision, efterlevnadsrevision och effektivitetsrevision.

Dessutom bidrog riksrevisionen, i samarbete med parlamentet och regeringen, aktivt till översynen av hela den statliga ekonomiska förvaltningen. Reformen av den statliga ekonomiska förvaltningen innefattade att skapa en klar och logisk förvaltnings-, rapporterings- och revisionskedja inom den verkställande sektorn, omvandla vanliga årsredovisningar om genomförandet av den statliga budgeten till kompletta, konsoliderade statliga ekonomiska rapporter, samt att tillämpa internationella internrevisionskrav i den offentliga sektorn, tillsammans med interna revisionsbehov. Till riksrevisionens uppgifter hörde årlig finansiell revision och efterlevnadsrevision av statens räkenskaper.

Dessutom började riksrevisionen att gradvis tillämpa resultatstyrningens grundsatser och principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet i den offentliga sektorn, samt genomförde en rad effektivitetsrevisioner för att främja resultatstyrningen.

Särskilt fokus låg på riksrevisionens samarbete med parlamentet. Budgetkontrollutskottet och riksrevisionens förfaranden för rapportering till parlamentet infördes 2004, under min tid som premiärminister.

Hela den här reformen hade en bred grund och erfordrade mycket stora förändringar även inom riksrevisionen. Vi gick igenom dessa förändringar tillsammans med experter från OECD:s Sigmaprogram och hade de högsta revisionsorganen i Nederländerna och Sverige som partner. En central del av den strategiska utvecklingsplanen utgjordes av ett omfattande internt utbildningsprogram som behandlade idéer, metoder och tekniker för såväl finansiell revision som effektivitetsrevision.

Jag inledde även ett samarbete med Europeiska revisionsrätten eftersom det var under denna period som Estland för första gången fick möjlighet att utnyttja de olika finansieringsfonder som Europeiska unionen erbjuder.

Åren 1998–2002 var jag styrelseledamot av Europas högsta samarbetsorgan för revisionsorgan, EUROSAI, och deltog i en rad projekt som syftade till att utveckla revisionsmetoder som underlättade samarbete mellan de högsta revisionsorganen.

–  Jag var premiärminister 2003–2005 och därmed enligt Estlands grundlag chef för det verkställande organet. Vi införde krav på de statliga institutionerna om att upprätta prestationsbaserade handlingsplaner och rapporter samt och utarbeta en statlig strategisk förvaltningsram med utbildningsplaner och långsiktig politik samt budgetplanering för dessa.

I parlamentet upprättades ett budgetkontrollutskott med relevanta förfaranden, rättigheter och skyldigheter.

Vi antog och införde de första heltäckande åtgärderna mot korruption och en strategi mot korruption, vilket bland annat innefattade krav på ledningsansvar, internrevision och revision i den offentliga sektorn samt av statligt ägda företag.

Vid inträdet i EU 2004 blev stöd från de europeiska strukturfonderna tillgängliga. Det krävde stora reformer i den offentliga sektorn för att kunna uppfylla alla krav som EU ställde när det gällde förvaltning av och kontrollsystem för offentliga finanser.

–  Att vara finans- och kommunikationsminister (som jag var 2007–2014) medför politiskt och förvaltningsmässigt ansvar för förvaltningen av alla medel som man ansvarar för, samt för rapportering och kontroll av hur de används. Till ministerpostens ansvarsområde hörde användning av väsentliga medel från EU:s struktur- och regionalfonder (företagande, innovation, energimarknaden, transport, e-Estland dvs. tillämpning av IKT, telekommunikation och turism). Under EU:s budgetram 2007–2013 ansvarade jag för att utforma och tillämpa en politik för användning av dessa medel och jag ledde förberedelserna och förhandlingarna inför budgetramen 2014–2020. Detta har gett mig breda kunskaper och erfarenheter från förvaltning, utveckling och revision som direkt rör användandet av EU-medel. Jag vill påpeka att Estland alltid har varit ett av de effektivaste och framgångsrikaste länderna när det gäller att investera medel från de europeiska strukturfonderna i den socialekonomiska utvecklingen.

Finansministern fullgör uppgifter i samband med årsmötena för de företag som antingen helt eller delvis är i statlig ägo. Under min regeringstid fanns det cirka 25 sådana företag (däribland energiföretag, hamn, järnväg, post, flygplatser, exportkredit osv.). Till årsmötenas uppgifter hör att fastställa de så kallade ”ägarnas förväntningar” och att se till att de genomförs, att anta reviderade årsräkenskaper samt att vid behov ta initiativ till särskilda kontroller och att besluta om krav för internrevision.

Som ledamot av parlamentet (2014 fram till idag) har jag tillhört EU-utskottet och utrikesutskottet. Enligt estnisk lag är EU-utskottets uppgift att godkänna alla Estlands ståndpunkter i de frågor som behandlas i de olika konstellationerna i Europeiska unionens råd, vilket bland annat även gäller användandet av de europeiska strukturfonderna, samt att höra regeringens rapportering om nuläget.

2.  Vilka har varit de mest betydande resultaten i ditt yrkesliv?

De senaste 25 åren har jag hela tiden haft olika offentliga poster. Estland återfick sin självständighet 1991 när den sovjetiska ockupationen upphörde. På 25 år har det estniska folket – på ruinerna av det sovjetiska imperiet – byggt en fri, demokratisk stat, som bygger på marknadsekonomin och civilsamhället. Jag har haft en unik möjlighet att själv bidra till denna historiska process. En kort beskrivning av det viktigaste:

–  Upprättande av ett modernt rättssystem (lagar, institutioner, informationssystem). Till de första framgångarna inom reformeringen av ekonomin hörde skapande av Estlands nya privaträtt (civillagstiftning, bolagslagstiftning) och institutioner som skyddar ägandet, den öppna marknadsekonomin och det privata företagandet. Som vicekansler i justitieministeriet var jag ansvarig för denna process på tjänstemannanivå.

–  Införande av en modern riksrevision som uppfyller internationella revisionsstandarder och som har stärkt den parlamentariska kontrollen över det verkställande organet och upprätthåller bästa praxis inom den ekonomiska förvaltningen i den offentliga sektorn.

–  Under min tid som Estlands premiärminister avslutade vi framgångsrikt anslutningsprocessen till EU och Estland blev medlem 2004. Till mina uppgifter hörde att profilera Estland som ny EU-medlem, skapa en medlemsstrategi samt bedriva en heltäckande EU-politik. Estland blev även medlem av Nato 2004. Min regering hade som uppgift att skapa en ny nationell säkerhets- och försvarsstrategi som anpassades till att vi blev en del av det gemensamma Nato-försvaret. För att bemöta de ekonomiska utmaningar som Estland stod inför tog min regering även fram, och började genomföra, en strategi för att Estland skulle kunna gå över från att vara en låglöneekonomi till en innovationsdriven ekonomi. För att förbättra företagsklimatet och säkerställa ett effektivt utnyttjande av offentliga medel vidtog den regering jag ledde heltäckande åtgärder mot korruption och en strategi mot korruption.

–  Som finansminister innehåll mitt ansvarsområde företagande, innovation, EU:s inre marknad, turism, konkurrensbevakning, konsumentskydd, energi, transport, post- och telekommunikation, e-Estland, byggnader och bostäder, statligt ägda företag, nystartsföretag samt stöd till nystartade ekosystem).

–  Målet med innovationsstrategin för 2007–2013 var att bidra till strukturomvandlingen av den estniska ekonomin, från en låglöneekonomi till en innovationsdriven ekonomi. När det gäller innovation tillhör Estland idag mittenskiktet bland EU:s medlemsstater.

–  Ett fullständigt öppnande av energimarknaden och genomförande av investeringar till stöd för marknadens funktion (ESTLINK 2, BEMIP-programmet). Idag är Estland ett av de länder som har högst energitrygghet, och samtidigt har andelen förnybar energi ökat betydligt.

Ett av energipolitikens oskiljbara mål var att motivera företag att investera i nya, konkurrenskraftiga produktionsmetoder som uppfyller höga miljöstandarder. För att säkerställa energitrygghet och försörjningstrygghet samt ersätta produktionsanläggningar från 1960-talet som inte uppfyllde europeiska krav, stödde vi, i nära samarbete med kommissionen, investeringar i det nya kraftverket i Narva samt i reservstationen i Kiisa.

En strategisk fråga för den estniska energipolitiken rör modernisering och innovation inom oljeskifferindustrin. Till detta hörde definitivt även att säkerställa en internationalisering av berörda verksamheter. Störst framsteg har skett inom energibolaget Eesti Energias omfattande samarbetsprojekt tillsammans med Jordaniens regering (den första etappen omfattade investeringar på cirka 2 miljarder euro), där majoritetsägarna utgörs av företag från Malaysia och Kina som har erfarenhet av det aktuella området. Dessvärre har felaktig information och feltolkningar av dessa energiinvesteringar spridits bland allmänheten i Estland.

–  E-Estland är en heltäckande utveckling av det digitala samhället. Finansministern ansvarar för grundinfrastrukturen i e-samhället (regler för digitalsamhället, personlig identifiering i cyberrymden, det institutionella informationsutbytessystemet X-tee och en enhetlig struktur för landets uppgifter) och samordnar utvecklingen av gemensamma öppna e-tjänster inom hela den offentliga sektorn. 2013 inledde vi det globala e-medborgarprojektet.

–  Inom transportområdet var prioriteringarna följande: Eftersom Estland viktigaste handelspartner finns i EU behövde man utveckla konkurrenskraftiga väg-, järnvägs-, sjö- och flygförbindelser och regler för dessa. Estland har i århundranden varit en knutpunkt för handelsvägar mellan öst och väst. För att bättre utnyttja denna möjlighet måste man utveckla modern infrastruktur, upprätta bilaterala och multinationella avtal samt etablera ett djupt internationellt samarbete (med bland annat Ryssland och Kina).

–  Inom transportpolitiken har mycket sagts om den estniska regeringens investeringar i det nationella flygbolaget Estonian Air. Den estniska regeringen beslutade 2010–2011 att tillsammans med privata investerare ge ett kapitaltillskott till företaget i enlighet med principen om privatinvesteringar i marknadsekonomin, vilket är tillåtet på den europeiska inre marknaden. Företagets affärsplan, som hade utarbetats tillsammans med konsulter inom flygbranschen, syftade till att skapa tillväxt i företaget för att på ett bättre kunna säkra de förbindelser som behövs för utvecklingen av den estniska ekonomin. Tyvärr stötte företaget på en rad olika svårigheter vid genomförandet av affärsplanen. Regeringen tillhandahöll därför statligt stöd i enlighet med riktlinjerna om omstrukturering av företag i svårigheter.

–  Vi löste problemet med isbrytarkapacitet, som hade hämmat sjöfarten i decennier, utifrån principen att det var en mer lönsam investering för ett statligt företag (genom en isbrytares mångsidighet blir det möjligt att genomföra mycket fler tjänster inom ocean- och havsrelaterade bygg- och forskningsprojekt på våren och hösten), och staten kunde köpa isbrytarkapacitet mycket mer kostnadseffektivt än tidigare. I samarbete med kommissionen och genom att använda medel från de europeiska strukturfonderna genomförde vi också de största investeringar inom miljövänlig kollektivtrafik som har gjorts under de senaste 20 åren. Detta skedde genom att vi tillsammans med ansvariga företag problemfritt bytte vi ut samtliga passagerartåg i Estland. De tågen har i folkmun fått namnet Parts morötter (tågen har en orange, morotsliknande färg). Denna investering är också ett utmärkt bevis på en effektiv användning av EU-medel och bidrog till att göra EU mer populärt.

–  Genomförda åtgärder under den ekonomiska krisen 2008–2009: kraftfulla anpassningsåtgärder inom såväl den privata som offentliga sektorn; stödprogram för företagens export och internationalisering. Tillgång till riskkapital (offentligrättslig utvecklingsfond) och uppstatsprogram har påskyndat bildandet och utvecklingen av uppstartsföretag i Estland. Dessutom var det viktigt att öka de offentliga investeringarna under krisen då detta fungerade som en stimuleringsåtgärd för ekonomin. Estland införde euron 2011.

3.  Vad har du för yrkeserfarenheter från internationella multikulturella och flerspråkiga organisationer eller institutioner baserade utanför ditt hemland?

–  Vid reformeringen av rättssystemet involverade vi ett antal jurister och ekonomer från Tyskland, Nederländerna, USA, Finland och Sverige. Det rörde sig inte om enskilda projekt, utan var långa samarbetsprogram för att utveckla alla aspekter som hör till en modern rättsstat (lagstiftningsexpertis, heltäckande utbildningsprogram, samarbetsseminarier och vetenskapliga konferenser).

–  Som riksrevisor satt jag i EUROSAI:s ledning. Riksrevisionens strategiska utvecklingspartner var OECD:s Sigma-experter, medan samarbetspartnerna kom från de nederländska och svenska riksrevisionerna.

–  Premiärministern företräder Estland i Europeiska rådet och premiärministern ansvarar för att upprätta breda bilaterala internationella relationer. Premiärministern är även ordförande för möten mellan stats- och regeringscheferna i Östersjöstaternas råd, liksom i det nordisk-baltiska samarbetet i NB8 och i baltiska ministerrådet.

–  Som finansminister företrädde jag Estland i Europeiska unionens råd (konkurrenskraft samt transport, telekommunikation och energi). Estland anslöt sig till OECD 2012 och ett stort antal förhandlingsfrågor tillhörde finansministerns ansvarsområde. Jag ansvarade även för förhandlingarna om Estlands anslutning till Internationella energiorganet. Jag har företrätt Estland i ett antal internationella organisationer (t.ex. Internationella teleunionen, Internationella postunionen, ICAO osv.). Som medordförande å Estniska republikens vägnar har jag varit ordförande för en rad bilaterala regeringskommissioner, såsom regeringskommissionen mellan Estland och Ukraina, regeringskommissionen mellan Estland och Kazakstan och regeringskommissionen mellan Estland och Azerbajdzjan. I dessa regeringskommissioner behandlades inte bara ekonomi- och handelssamarbete, utan de inkluderade även områden som kultur, utbildning och liknande.

–  Jag har deltagit i en rad internationella forum (däribland Världsekonomiskt forum och Crans Montana Forum), samt varit talare på evenemang som har organiserats av internationella tankesmedjor (t.ex. CATO Institute och Heritage Foundation).

4.  Har du beviljats ansvarsfrihet för ditt tidigare företagsledande arbete, om ett sådant förfarande är tillämpligt?

Enligt estnisk lag godkänner parlamentet varje år regeringens rapport om genomförandet av statens budget, efter att ha hört riksrevisionens yttrande. Ur rättslig synvinkel skiljer sig denna process en del från det beviljande av ansvarsfrihet som sker i Europaparlamentet.

5.  Vilka av dina tidigare yrkespositioner var ett resultat av en politisk utnämning?

Vicekansler i justitieministeriet är en öppen tjänst till vilken utnämningen inte är politisk. Principen med offentliga tjänstemän har i Estland tillämpats sedan 1992.

Riksrevisorn utses av parlamentet på förslag av talmannen och måste när det gäller partipolitisk tillhörighet vara neutral och oberoende.

De estniska regeringarna har alltid varit koalitionsregeringar som kräver att partierna kan träffa politiska överenskommelser. Till premiärminister utses vanligtvis ledaren för det parti som har fått flest röster i valet och som kan bilda en fungerande regeringskoalition. Premiärministerkandidaten utses av presidenten och han eller hon måste genomgå en förtroendeomröstning i parlamentet.

Ministerkandidaterna utses av ledningen för de parlament som ingår i regeringskoalitionen i enlighet med fördelningen av ministerposter mellan partierna. De kandidater som partierna har utsett måste godkännas av premiärministern, som i sin tur lägger fram ett motsvarande förslag för presidenten.

6.  Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?

–  Folkomröstningen om anslutningen till Europeiska unionen i september 2003. I folkomröstningen röstade 67 % för att Estland skulle ansluta sig till Europeiska unionen och att motsvarande ändringar skulle göras i grundlagen. Som regeringschef var jag en av dem som förespråkade ett ”JA”.

–  Det estniska rättssystemet som en del av det kontinentaleuropeiska rättssystemet. Vilket rättssystem som skulle ligga till grund för återuppbyggandet av staten Estland var 1992 en grundläggande politisk och kulturell fråga efter den återvunna självständigheten.

–  Estlands införande av euron och strategin för att hantera den ekonomiska krisen 2008−2009.

–  Därutöver har det varit en hel del andra viktiga beslut. Se även svaren på frågorna 1–3.

Oberoende

7.  Enligt fördraget måste revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?

Jag kommer att till fullo uppfylla de krav på oberoende som finns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i revisionsrättens etiska riktlinjer och uppförandekod. Dessutom följer jag de principer som Internationella organisationen för högre revisionsorgan – Intosai – har antagit i sina Lima- och Mexikodeklarationer.

Som ledamot av revisionsrätten skulle jag strikt undvika alla situationer som skulle kunna medföra en intressekonflikt. Det innebär att jag vid utförandet av mina uppgifter inte skulle söka eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. Jag kommer att avhålla mig från varje handling som är oförenlig med mina framtida uppgifter. Vid utövandet av mina uppgifter kommer jag endast agera i Europeiska unionens gemensamma intresse.

8.  Har du eller dina närmaste släktingar (föräldrar, syskon, officiell partner och barn) något företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med dina kommande arbetsuppgifter?

Nej varken jag eller mina närmaste släktingar har några affärsintressen, ekonomiska intressen eller andra åtaganden som kan komma i konflikt med mitt kommande arbete som ledamot av revisionsrätten.

9.  Är du beredd att redogöra för dina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem?

Jag redogör för alla mina finansiella intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och anser att ett offentliggörande av sådan information tillhör normala rutiner. I enlighet med estnisk lag har jag under de senaste 18 åren lämnat in deklarationer över mina ekonomiska intressen och andra åtaganden till vederbörliga kommissioner (för tillfället till parlamentets särskilda kommission mot korruption), vilka även har offentliggjort dem.

10.  Är du för närvarande inblandad i någon rättsprocess? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Nej, jag är inte inblandad i någon pågående rättsprocess.

11.  Har du någon aktiv eller verkställande politisk roll? Om så är fallet, på vilken nivå? Har du haft någon politisk position under de senaste 18 månaderna? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Jag valdes till parlamentsledamot i valet 2015. I parlamentet är jag ledamot av EU-utskottet och utrikesutskottet samt partigruppen. Jag är med i partiet Isamaa ja Res Publica Liits partistyrelse och partiråd. Jag är med i partiet Isamaa ja Res Publica Liits partistyrelse och partiråd.

12.  Kommer du att avgå från alla ämbeten till vilka du är vald eller frånträda varje aktiv post som innebär ansvar inom ett politiskt parti om du blir utnämnd till ledamot av revisionsrätten?

Ja, jag avgår som parlamentsledamot och lämnar alla poster i partiets ledningsorgan (partistyrelse och partiråd) som jag har valts in i.

13.  Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption som rör personer som verkar i din hemmedlemsstat?

Bedrägeri, korruption och grova oegentligheter underminerar grunderna i alla demokratiska samhällen. Att bekämpa detta tillhör alla medborgares uppgifter.

Jag har i alla mina tidigare tjänster haft nolltolerans mot allt missbruk av offentliga medel. Jag anser att det behövs såväl förebyggande åtgärder som effektiv kontroll.

Om jag i min kommande tjänst skulle upptäcka oegentligheter i min hemmedlemsstat skulle jag agera neutralt och alltså agera på samma sätt som vid motsvarande fall från någon annan medlemsstat.

Inom revisionsrätten har man infört goda rutiner för att hantera sådana fall. Dessa regler har jag för avsikt att följa strikt.

Om ett ärende skulle röra personer som jag känner sedan tidigare skulle jag behöva rådgöra med revisionsrättens ordförande i frågan. I korruptions- och bedrägeriärenden är det viktigt att agerandet inte bara är korrekt utan även uppfattas som korrekt. I vissa fall kan det vara bättre om ledamoten från den berörda medlemsstaten lämnar över vissa delar av revisionen till en ledamot från en annan medlemsstat.

Fullgörande av skyldigheter

14.  Vilka bör vara de viktigaste dragen i en sund ekonomisk förvaltningskultur i varje offentlig förvaltning? Hur skulle revisionsrätten kunna hjälpa till med att genomföra detta?

Budgetmedel som ska användas i den offentliga sektorn kommer från skattebetalarna. Detta gäller även EU:s budget. Skattebetalarna har en legitim rätt att få veta om deras pengar används på bästa möjliga sätt. Med andra ord måste budgetmedel användas i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning och pengarna måste användas sparsamt, effektivt och ändamålsenligt.

På samma sätt fastställs det i EU:s lagstiftning (fördrag och budgetförordning) att budgetmedel måste användas i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning.

Grundläggande krav för en sund ekonomisk förvaltning är att förvaltnings-, rapporterings- och kontroll-/revisionskedjan har införts på ett tydligt och logiskt sätt:

–  Budget, mål och önskade resultat beslutas av institutioner som godkänner budgeten.

–  Den institution som ansvarar för att genomföra budgeten har de resurser som krävs för att uppnå de önskade resultaten och tillämpar vederbörligen den överenskomna politiken.

–  Den institution som ansvarar för att genomföra budgeten rapporterar med överenskommen regelbundenhet om hur pengarna används och om målen uppnås.

–  Kontroll-/revisionsuppgifterna (framför allt de högsta kontrollorganen) intygar att den information som det verkställande organet tillhandahåller är korrekt och relevant, såväl gentemot den institution som godkänner budgeten som mot allmänheten.

–  De institutioner som beslutar om budgeten granskar noggrant det verkställande organets genomföranderapport, i syfte att kunna bekräfta för skattebetalarna att deras skattepengar används i enlighet med reglerna och effektivt. Vid problem ges det verkställande organet tydliga instruktioner om hur situationen kan förbättras.

Här vill jag betona att under hela denna process är det viktigt att det finns transparens i alla beslut och rapporter. Det är viktigt att det lika klart för alla framgår vad kommissionen och medlemsstaternas institutioner skulle uppnå och vad de faktiskt har uppnått.

Den aktuella rapporten får inte bara innehålla tusentals faktauppgifter utan måste även vara lättillgänglig och lättförståelig i en konsoliderad form för parlamentet och allmänheten.

Revisionsrätten, som är EU:s högsta kontrollorgan, får och måste själv bidra till att ovannämnda förvaltnings-, rapporterings- och kontrollkedja fungerar ordentligt och effektivt. Framför allt måste man naturligtvis se till att den utövar sin grundläggande roll klanderfritt, dvs. att den rapporterar om huruvida det verkställande organets agerande och rapportering säkerställer en sparsam, effektiv och ändamålsenlig användning av medlen.

Ja anser också att revisionsrätten bör fästa större uppmärksamhet vid att förbättra den övergripande förvaltningen av EU:s medel. Den särskilda rapport nr 27/2016 Europeiska kommissionens förvaltning – bästa praxis?, som utkom nyligen, är ett steg i rätt riktning. Jag kan bara ansluta mig till revisionsrättens åsikt att kommissionen måste föregå med gott exempel på förvaltningsområdet och gå i täten för utvecklandet av bästa praxis.

15.  Enligt fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur skulle du ytterligare förbättra samarbetet mellan revisionsrätten och Europaparlamentet (särskilt dess budgetkontrollutskott) för att stärka den offentliga tillsynen över användningen av de allmänna utgifterna och förbättra valuta för pengarna?

För tillfället, som någon som fortfarande betraktar det hela från sidan, tycker jag att samarbetet mellan revisionsrätten och Europaparlamentet, och då i synnerhet dess budgetkontrollutskott, verkar vara ständigt pågående. Revisionsrättens insats är tydlig. Det verkar som att man kvantitativt till och med har nått vissa gränser. Ett 40-tal effektivitetsrevisioner per år bör antalsmässigt vara mer än tillräckligt.

Revisionsrätten kan hjälpa Europaparlamentet att fullgöra sin uppgift att kontrollera genomförandet av budgeten genom att framför allt ta fram mer relevanta revisionsrapporter i rätt tid. För detta måste det själv kunna utföra revision på en hög nivå. Men det är även viktigt att aktivt lyssna på parlamentets önskemål när det gäller tänkbara revisionsområden.

Jag anser att för att revisionsrättens revisioner ska få bättre effekt är det viktigt att de även debatteras i andra utskott inom parlamentet. Det är naturligtvis endast upp till parlamentet själv att bestämma hur dess arbete ska organiseras, men när det till exempel gäller revisioner inom jordbruket, som är av teknisk natur, skulle de kunna ge det behöriga utskottet användbar information.

För egen del så är jag beredd att använda hela min erfarenhet för att stödja samarbetet mellan dessa två institutioner för att bidra till att det europeiska projektet ska bli framgångsrikt. Jag anser att revisionsrätten genom sitt arbete kan hjälpa Europaparlamentet i stor utsträckning och därigenom även hjälpa till att återupprätta medborgarnas förtroende för EU och dess institutioner.

16.  Vilket mervärde anser du att en effektivitetsrevision har, och hur bör resultaten av sådana revisioner inlemmas i förvaltningen?

När jag var riksrevisor i Estland ägnade jag särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av effektivitetsrevisionerna. Jag gjorde dock inte detta enbart för att utveckla moderna revisionsmetoder, utan framför allt för att genom effektivitetsrevisionerna förbättra nivån i hela den offentliga förvaltningen.

Lyckade effektivitetsrevisioner bygger framför allt på ett korrekt och bra val av område. Inom oviktiga områden bidrar inte ens en perfekt revision med särskilt mycket extra nytta för samhället. I revisionsrättens kollegiala granskning från 2014 ges många bra rekommendationer för hur revisionsrätten ytterligare ska kunna utveckla sin expertis på området för effektivitetsrevisioner.

Måttstocken för att mäta effektivitetsrevisionernas resultat bör vara de förändringar som har sker inom det berörda området, dvs. den verkliga lösningen på problemen, inte antalet förslag eller genomförda rekommendationer. Man måste komma ihåg att framgång för revisorn och det organ som genomgår revision inte mäts i antal accepterade eller genomförda rekommendationer. Detta leder lätt till en situation då man lägger fram förslag som är bekväma för båda parter. Ibland är det viktigt att bryta det verkställande organets rutiner på ett positivt sätt, och i dessa fall är det avgörande att ha Europaparlamentets förståelse och stöd.

För att effektivitetsrevisioner ska lyckas måste man ha en partner som är intresserad av att lösa de problem som har upptäckts genom revisionen. Budgetkontrollutskottet är en utmärkt partner för revisionsrätten. Det finns inga tvivel om att ert utskott utövar parlamentarisk kontroll över det verkställande organets agerande i ordets rätta bemärkelse. Samtidigt är det viktigt att det organ som genomgår revision (i det här fallet kommissionen) förstår problemen och vidtar kraftfulla åtgärder för att förbättra situationen.

En viktig aspekt för revisionen är även möjligheten att inte bara fokusera på negativa aspekter. Effektivitetsrevisionerna kan också vara mycket lyckade om de etablerar bästa praxis och sprider det.

17.  Hur kan samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) förbättras avseende revisionen av EU:s budget?

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskriver att revisionsrätten och medlemsstaternas högsta revisionsorgan samverkar i en anda av förtroende, samtidigt som de bibehåller sitt oberoende.

Sådant samarbete sker inom den så kallade kontaktkommitténs översyn. Jag vet från min tidigare erfarenhet att revisionsrätten alltid aktivt söker sådant samarbete. För egen del är jag alltid beredd att stödja en fördjupning av samarbetet på revisionsområdet mellan revisionsrätten och de högsta revisionsorganen i medlemsstaterna.

Jag tror att det finns störst potential för sådant samarbete på området för effektivitetsrevisioner. Och då i synnerhet inom de områden där det skulle vara effektivt att bedriva revision av globala problem genom internationellt samarbete. Klimatuppvärmningen och energiproblemen skulle till exempel kunna bemötas genom en så bred metod som möjligt. Den senaste tiden har även kontaktkommittén öppnat för ett djupare samarbete inom dessa områden.

Vad gäller efterlevnadsrevisioner måste revisionsrätten vara öppen och sprida sina revisionsmetoder (till exempel frågeformulär för revision av jordbruksstödet) till alla intresserade revisions- och kontrollinstitutioner. Detta skulle göra det möjligt att se till att de kontroller som ska genomföras har samma omfång och alla institutioner i kontrollkedjan skulle kunna dra nytta av varandras arbete på ett bättre sätt. De metoder man hittills har använt vid gemensamma revisioner med medlemsstaterna har av olika anledningar inte gett önskade resultat. Samtidigt vill jag påpeka att väldigt många av de högsta kontrollorganen har en egen roll att spela vid kontrollen av användning av EU-medel, dvs. de fungerar som certifierade organ i många medlemsstater.

Europaparlamentets önskemål om samarbete vid revisionen av EU:s budget bör så klart revisionsrätten ta på allvar. Revisionsrätten bör inte bara ta del av detta önskemål utan även själv komma med förslag.

18.  Hur skulle du ytterligare utveckla revisionsrättens rapportering för att se till att Europaparlamentet får all nödvändig information om huruvida de uppgifter som medlemsstaterna lämnar till kommissionen är korrekta?

Revisionsrättens revisionsrapporter är viktiga för Europaparlamentet och rådet i deras årliga ansvarsfrihetsförfarande för EU-budgeten.

80 % av EU:s budgetanslag används av medlemsstaternas officiella organ. Därför är det alltid motiverat att medlemsstaterna redovisar att dessa pengar inte bara har använts enligt reglerna utan även på ett effektivt sätt. Kommissionen ansvarar för att den information som ska tillhandahållas är relevant och korrekt. Revisionsrättens roll som oberoende extern revisor är att genom sina rapporter informera Europaparlamentet, rådet och allmänheten om att de uppgifter som medlemsstaterna och kommissionen ger är relevanta och korrekta.

Jag förstår mycket väl att parlamentet önskar att få mer och framför allt trovärdigare information om medlemsstaternas offentliga organs agerande när detta påverkar budgetanslag på områden med delat ansvar. Jag är övertygad om att revisionsrätten kan beakta detta önskemål när den planerar sina revisioner. Genom det pågående ansvarsfrihetsförfarandet har jag även förstått att revisionsrätten också söker lösningar.

På medellång sikt måste man dock ingående undersöka om den information som medlemsstaterna och kommissionen tillhandahåller är just sådan information som behövs för ansvarsfrihetsförfarandet och andra kontrollförfaranden. Om vi ser till den information som kommissionens olika generaldirektorat tillhandahåller i de årliga verksamhetsrapporterna, verkar det ibland som att byråkrater använder en taktik som går ut på att dränka kunden i information. Rapporteringen under pågående programperiod syftar framför allt till att tillhandahålla efterlevnadsinformation (fel i fond x respektive i fond z). Lika viktig är dock information som visar hur effektivt budgetmedlen har använts. Kommissionen har under de senaste åren i större utsträckning börjat tala om en effektiv användning av pengarna. Jag vill påpeka att reglerna för denna programperiod infördes redan för ett par år sedan. Trots detta anser jag att revisionsrätten här bör förstärka sina insatser och aktivt hjälpa till att utreda hur EU:s medel kan användas på ett bättre sätt, utan att samtidigt glömma bort att det är viktigt att följa reglerna. Om viljan finns kan redan den kommande halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen göra det möjligt att optimera rapporteringssystemet och se till att det i större utsträckning motsvarar Europaparlamentets och skattebetalarnas förväntningar.

Övriga frågor

19.  Kommer du att dra tillbaka din kandidatur om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

För att en ledamot av revisionsrätten ska kunna uppfylla sitt uppdrag på ett bra sätt är det en förutsättning att man åtnjuter Europaparlamentets förtroende.

Jag är övertygad om att min yrkes- och livserfarenhet hittills fullt ut motsvarar kraven på en ledamot av revisionsrätten.

Om Europaparlamentet dock skulle finna att det finns anledning att tvivla på att jag uppfyller de krav som ställs på en ledamot av revisionsrätten och/eller på mitt oberoende, kommer jag att be Estlands regering att dra tillbaka min nominering.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Partiell förnyelse av revisionsrättens ledamöter – Estlands kandidat

Referensnummer

12886/2016 – C8-0445/2016 – 2016/0817(NLE)

Datum för remiss / begäran om godkännande

27.10.2016

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

CONT

21.11.2016

 

 

 

Föredragande

       Utnämning

Bart Staes

14.11.2016

 

 

 

Antagande

5.12.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Inés Ayala Sender, Martina Dlabajová, Luke Ming Flanagan, Ingeborg Gräßle, Bogusław Liberadzki, Verónica Lope Fontagné, Monica Macovei, Georgi Pirinski, Bart Staes, Indrek Tarand, Michael Theurer, Marco Valli, Derek Vaughan, Tomáš Zdechovský, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Caterina Chinnici, Andrey Novakov, Julia Pitera, Miroslav Poche, Patricija Šulin

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Tunne Kelam

Ingivande

8.12.2016

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy