Betänkande - A8-0387/2016Betänkande
A8-0387/2016

    BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för värdepapperisering och om inrättandet av ett europeiskt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012

    19.12.2016 - (COM(2015)0472 – C8–0288/2015 – 2015/0226(COD)) - ***I

    Utskottet för ekonomi och valutafrågor
    Föredragande: Paul Tang


    Förfarande : 2015/0226(COD)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A8-0387/2016
    Ingivna texter :
    A8-0387/2016
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

    om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för värdepapperisering och om inrättandet av ett europeiskt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012

    (COM2015/0472 – C8–0288/2015 – 2015/0226(COD))

    (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0472)),

    –  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0288/2015),

    –  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    –  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 januari 2016[1],

    –  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 11 mars 2016[2],

    –  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

    –  med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0387/2016),

    1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

    3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

    Ändringsförslag    1

    EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG[3]*

    till kommissionens förslag

    ---------------------------------------------------------

    EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

    om gemensamma regler för värdepapperisering och om inrättandet av ett europeiskt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012

    (Text av betydelse för EES)

    EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

    med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

    efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

    med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[4],

    med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande[5],

    i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

    av följande skäl:

    (1)  Värdepapperisering innefattar transaktioner som gör det möjligt för en långivare – oftast ett kreditinstitut – att refinansiera en uppsättning lån eller exponeringar, såsom lån till förvärv av fast egendom, fordonsleasing, konsumentlån och kreditkortslån, genom att omvandla dem till överlåtbara värdepapper. Långivaren väljer ut en portfölj av sin utlåning, ompaketerar och sammanför lånen i grupper grundat på olika riskkategorier riktade till olika typer av investerare, vilket ger investerarna möjlighet att placera i lån och andra exponeringar som de normalt inte skulle ha direkt tillgång till. Avkastningen till investerarna kommer från de kassaflöden som genereras av de underliggande lånen.

    (2)  I den investeringsplan för Europa som presenterades den 26 november 2014 tillkännagav kommissionen sin ambition att blåsa nytt liv i marknaden för högkvalitativ värdepapperisering, utan att upprepa de misstag som gjordes före finanskrisen 2008. Utvecklingen av en marknad för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (nedan kallad STS-värdepapperisering) är en viktig komponent i arbetet för att bygga en kapitalmarknadsunion, och bidrar också till kommissionens prioriterade mål att generera sysselsättning och få ekonomin tillbaka i varaktig tillväxt.

    (3)  Europeiska unionen avser att förstärka den rättsliga ram som infördes efter finanskrisen för att hantera de inneboende riskerna med mycket komplexa och otydliga värdepapperiseringsformer med hög risknivå. För detta ändamål inför denna förordning ett förbud för återvärdepapperisering och skärper villkoren för att skyldigheterna avseende bibehållandet av risk ska anses uppfyllda. Det behövs därför regler för att bättre differentiera enkla, transparenta och standardiserade produkter från komplicerade, otydliga och riskfyllda finansiella instrument, och på så sätt få till stånd ett regelverk som tar större hänsyn till riskfaktorn.

    (4)  Värdepapperisering är en viktig del av väl fungerande finansmarknader. Sunt utformad utgör värdepapperisering ett verktyg för att diversifiera finansieringskällor och bredare fördela riskerna inom unionens finanssystem. Detta medför i sin tur en större spridning av riskerna inom finanssektorn, och kan också bidra till att minska trycket på originatorernas balansräkningar och därmed möjliggöra ytterligare utlåning till realekonomin. ▌Värdepapperisering kan skapa en bro mellan kreditinstitut och kapitalmarknader, och därmed indirekt generera fördelar även för företag och enskilda medborgare (genom t.ex. lägre kostnader för upplåning, företagsfinansiering, lån för förvärv av fastigheter och kortkrediter). I denna förordning erkänns emellertid riskerna med den ökade sammanflätningen och den alltför höga skuldsättningsgrad som värdepapperiseringen medför, och de behöriga myndigheternas mikrotillsyn över finansinstitutens deltagande på denna marknad förstärks, liksom den makrotillsyn över denna marknad som utövas av Europeiska systemrisknämndens (ESRB) och de nationella behöriga och utsedda myndigheterna för makrotillsynsinstrument.

    (5)  För att kunna skapa ett mer riskkänsligt regelverk för STS-värdepapperisering måste unionen klart definiera vad sådan värdepapperisering omfattar, eftersom de mer riskkänsliga bestämmelserna för kreditinstitut och försäkringsbolag annars skulle kunna tillämpas på olika typer av värdepapperisering i olika medlemsstater. Detta skulle i sin tur leda till ojämlika konkurrensvillkor och regelarbitrage, när det tvärtom är viktigt att garantera att unionen fungerar som en inre marknad för STS‑värdepapperisering och underlättar gränsöverskridande transaktioner.

    (6)  Nyckelbegreppen inom området för värdepapperisering bör definieras, och definitionerna bör utformas i linje med dem som anges i unionens sektorslagstiftning på olika områden. Det behövs framför allt en tydlig och övergripande definition av värdepapperisering som sådan, som inbegriper alla transaktioner och program varigenom en kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher. En exponering som skapar en direkt betalningsskyldighet för en transaktion eller ett program som används för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar bör inte betraktas som en exponering mot en värdepapperisering, även om transaktionen eller programmet har betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

    (7)  Mycket arbete har redan gjorts både på internationell och europeisk nivå för att utforma kriterier för STS-värdepapperisering, och i kommissionens delegerade förordningar (EU) nr 61/2015[6] och (EU) nr 35/2015[7] har det fastställts kriterier för STS-värdepapperiseringar för särskilda ändamål, där en mer riskkänslig tillsynsbehandling ingår.

    (8)  Med utgångspunkt i de befintliga kriterierna och de BCBS/Iosco-kriterier för STS‑värdepapperisering som antogs den 23 juli 2015 inom ramen för kapitalkrav för värdepapperiseringar, samt inte minst Europeiska bankmyndighetens råd av den 7 juli 2015 om kvalificeringsgrunder för värdepapperiseringar, är det mycket viktigt att fastställa en allmän och sektorsövergripande definition av enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering.

    (9)  När kriterier för STS-värdepapperisering införs i hela EU bör de utformas på så sätt att de inte leder till avvikelser mellan olika praxis. Sådana avvikelser riskerar att försvåra gränsöverskridande investeringar, eftersom investerarna noggrant måste sätta sig in i varje enskild medlemsstats ramverk, vilket i sin tur skulle minska tilltron till de faktiska fördelarna med STS-kriterier. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) bör således tillsammans med de behöriga nationella myndigheterna för värdepappersmarknaderna, övervaka efterlevnaden av STS‑kriterierna och utarbeta riktlinjer för att säkerställa en gemensam och enhetlig förståelse av kraven för STS-värdepapperisering inom hela unionen, i syfte att hantera eventuella tolkningsfrågor. En sådan gemensam källa för tolkning syftar till att stödja originatorers, medverkande instituts och investerares antagande av STS-kriterierna. Europeiska bankmyndigheten (EBA) bör även spela en aktiv roll när det gäller att hantera eventuella tolkningsfrågor.

    (10)  ▌Som ett led i arbetet inom den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna bör de tre tillsynsmyndigheterna på europeisk nivå utbyta information avseende de praktiska problem som kan uppstå i samband med STS‑värdepapperisering. Så långt det är möjligt bör man också begära in och ta hänsyn till marknadsaktörernas synpunkter på dessa samordningsfrågor. Resultaten av sådana diskussioner bör lämpligen offentliggöras på Esmas webbplatser, så att det blir lättare för originatorer, medverkande institut, specialföretag för värdepapperisering och investerare att bedöma om STS-värdepapperiseringar är värda att emittera eller investera i. ▌

    (11)  Investeringar i eller exponeringar för värdepapperisering utsätter inte investeraren enbart för kreditrisker kopplade till de underliggande lånen eller exponeringarna, utan struktureringsprocessen för värdepapperiseringar kan också leda till andra risker, t.ex. principalagentrisk, modellrisk, rättslig och operativ risk, motpartsrisk, risk kopplad till förvaltningen av låneåterbetalningar, likviditetsrisk eller koncentrationsrisk. Det är därför viktigt att institutionella investerare, däribland tillgångsförvaltare, omfattas av proportionerligt utformade krav på due diligence-granskning, så att de är skyldiga att korrekt bedöma riskerna med alla typer av värdepapperisering och därmed bidra till att skydda de icke-professionella investerarna. Genom att hålla fast vid kravet på due diligence-granskning kan man således också öka tilltron till marknadens funktion och förtroendet mellan enskilda originatorer, medverkande institut och investerare. Investerarna måste därför tillämpa due diligence-granskning även i fråga om STS‑värdepapperiseringar. De kan till exempel ta del av den information som lämnas ut av de parter som deltar i värdepapperiseringen, särskilt den anmälan som ska lämnas vid STS-värdepapperisering och de övriga uppgifter som redovisas i det sammanhanget, och dessa informationskällor bör utformas så att investerarna får tillgång till all relevant information om hur kriterierna uppfyllts. Institutionella investerare bör kunna sätta rimlig tillit till uppgifterna i STS-anmälan och till de uppgifter som läggs fram av originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering, och där det uppges huruvida den aktuella värdepapperiseringen uppfyller ovan nämnda kriterier.

    (12)  Det är avgörande att intressena hos originatorer, medverkande institut, ursprungliga långivare som berörs av en värdepapperisering och investerare konvergerar i mesta möjliga mån. För att uppnå detta bör originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren bibehålla ett väsentligt ekonomiskt intresse – på en nivå som motsvarar 5 eller 10 %, beroende på metoderna för bibehållande av risk – i de underliggande exponeringar som värdepapperiseringen bygger på. Dessutom bör de värdepapperiserade exponeringarna inte uppvisa ett resultat som avviker avsevärt från de exponeringar som inte värdepapperiserats. Det bör därför ställas krav på originatorerna och de medverkande instituten att bibehålla en väsentlig ekonomisk exponering mot dessa underliggande risker. Europeiska bankmyndigheten (EBA) bör på basis av en rapport från ESRB vartannat år se över nivåerna för bibehållande av risk på 5 respektive 20 % för hela värdepappersmarknaden eller för vissa segment av denna marknad genom förslag till tekniska standarder. Mer generellt bör värdepapperiseringstransaktioner inte utformas på så sätt att kraven att bibehålla exponering kan kringgås. I stället bör man se till att kraven tillämpas i alla situationer där frågan om ekonomisk substans bakom en värdepapperisering är relevant, oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som används. Däremot är det inte motiverat att tillämpa detta bibehållandekrav på flera ställen för samma transaktion. För en given värdepapperisering bör det därför räcka att antingen originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren omfattas av kravet. Om en värdepapperiseringstransaktion inbegriper andra värdepapperiseringar såsom underliggande exponeringar, bör på motsvarande sätt kravet på bibehållande endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas av investeringen. Av en anmälan av en STS-värdepapperisering bör framgå att originatorerna bibehåller en väsentlig ekonomisk exponering mot de underliggande riskerna. Vissa undantag bör tillåtas i fall där de värdepapperiserade exponeringarna är helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanterade, i synnerhet om garanten är en offentlig myndighet. Om offentliga medel används för garantier eller i någon annan form stöder värdepapperiseringen ska alla bestämmelser i denna förordning tolkas så att de inte påverkar tillämpningen av lagstiftningen om statligt stöd.

    (13)  För att investerarna effektivt ska kunna tillämpa due diligence-granskning och således kunna göra en välgrundad bedömning av kreditvärdigheten hos ett givet värdepapperiseringsinstrument måste de förfoga över tillräckligt med information om det aktuella instrumentet. Med utgångspunkt i hur regelverket utvecklats till dags dato är det viktigt att skapa heltäckande regler som ger investerarna tillgång till all relevant information under transaktionernas hela löptid, och samtidigt underlätta rapporteringsarbetet för originatorer, medverkande institut och specialföretag. Målet är att göra det lättare för investerarna att ha kontinuerlig tillgång till tillförlitlig information om värdepapperiseringarna, utan att detta medför kostnader eller onödig arbetsbörda. Originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering bör även offentliggöra uppgifter om värdepapperiseringarnas långsiktiga och hållbara karaktär, hur dessa bidrar till uppfyllandet av FN:s klimatavtal COP21 och på vilket sätt hänsyn tagits till de miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade aspekter (ESG) som avses i FN:s principer för ansvarsfulla investeringar. För att förbättra marknadstransparensen bör det inrättas en ram för dataregister och deras insamling av relevanta rapporter, i första hand om underliggande exponeringar för värdepapper. Sådana dataregister bör auktoriseras och övervakas av Esma och måste efterleva strikta krav. Vid närmare specificering av innehållet i sådana rapporter bör Esma ta hänsyn till att de uppgifter som ska rapporteras till sådana dataregister bör bygga på befintliga mallar för offentliggörande av sådan information.

    (13a)  De skyldigheter som införs och stärks genom denna förordning avseende behovet av att aktörer som deltar i värdepapperiseringar offentliggör information bör inte utgöra hinder för icke-offentliga värdepapperiseringar, där originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för en värdepapperisering åtminstone lämnar ut alla underliggande handlingar som är väsentliga för att förstå transaktionen och som i tillräckligt hög grad informerar investerarna.

    (14)  Originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering bör vara skyldiga att via investerarrapporten låta investeraren ta del av alla i sak relevanta uppgifter om kreditkvaliteten och resultatutvecklingen för underliggande exponeringar, inklusive uppgifter som gör det möjligt för investerare att tydligt identifiera misskötsel och betalningsinställelser hos de underliggande gäldenärerna, skuldsanering, skuldeftergift eller annat anstånd med skulder, återköp, betalningsuppskov, förluster, skuldavskrivning, återvinning och andra åtgärder som behövt vidtas i fråga om de tillgångar som ingår i den berörda gruppen av underliggande exponeringar. Investerarrapporten bör också innehålla uppgifter om de kassaflöden som genereras av de underliggande exponeringarna och genom skuldemittering, inbegripet särredovisning av de inkomster och utbetalningar som följer av värdepapperiseringspositionen, det vill säga det planerade kapitalbeloppet, ränta, förskottsbetalning av kapitalbelopp, räntor och avgifter vars förfallodag har passerat och alla uppgifter om eventuella utlösande händelser som medför en ändring av prioritetsordning av betalningar eller att motparter bytts ut, uppgifter om belopp och utformning av eventuell kreditförstärkning inom varje tranche. Även om STS‑värdepapperiseringar som regel fungerat bra betyder inte det faktum att kriterierna är uppfyllda att värdepapperiseringspositionen är fri från risker, och det säger heller ingenting om kvaliteten på de underliggande krediterna. Snarare bör det förstås som att en försiktig och aktsam investerare utifrån den tillgängliga informationen kommer att kunna analysera de risker som värdepapperiseringen medför. Den uppsättning krav som ska ställas på enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar bör utformas på två olika sätt, nämligen för värdepapperisering med lång respektive kort löptid (ABCP). Kraven bör dock vara i huvudsak likartade, med vissa anpassningar till de strukturella särdragen hos de olika marknadssegmenten. Marknaderna fungerar nämligen något olika, eftersom ABCP‑program bygger på ett antal olika ABCP-transaktioner med kortfristiga exponeringar som måste ersättas så snart som löptiden gått ut. Kriterierna för STS-värdepapperiseringar måste också återspegla den särskilda rollen hos det medverkande institut som bidrar med likviditetsstöd för ABCP-handeln. På grund av den potentiella koncentrationen av likviditetsrisk på det medverkande institutets nivå skulle detta kunna öka systemrisken. Förordningen kräver därför regelbundna stresstester för de finansinstitut som önskar stödja ett ABCP-program.

    (15)  Enligt detta förslag kan bara s.k. äkta värdepapperiseringar (true sale) definieras som STS-värdepapperiseringar. Vid en sådan äkta värdepapperisering övertar en emittent, som är ett specialföretag för värdepapperisering, antingen ägandet av de underliggande exponeringarna eller det faktiska ansvaret för dem. Överföringen av de underliggande exponeringarna till detta specialföretag bör då inte omfattas av några stränga clawbackbestämmelser i det fall säljaren skulle bli insolvent. Med stränga clawbackbestämmelser avses då bland annat, men inte uteslutande, bestämmelser enligt vilka försäljningen av de underliggande exponeringarna kan ogiltigförklaras av säljarens likvidator enbart på grund av att den skedde inom en viss period före säljarens insolvensförklaring, eller bestämmelser där ett specialföretag för värdepapperisering endast kan förhindra ett sådant ogiltigförklarande om det kan bevisa att det inte var medvetet om säljarens insolvens vid tidpunkten för försäljning.

    (16)  Att en värdepapperisering inte anses vara en äkta värdepapperisering innebär att de underliggande exponeringarna inte överförs till emittenten, utan att den kreditrisk som är kopplad till de underliggande exponeringarna överförs genom ett derivatkontrakt eller genom garantier. Ett sådant arrangemang medför en extra motpartskreditrisk och ibland även ytterligare komplexitet, framför allt beroende på derivatkontraktets innehåll. Av dessa orsaker tillåter STS-kriterierna inte syntetisk värdepapperisering.

    De framsteg som EBA gjort i sin rapport från december 2015 när det gäller att identifiera en möjlig uppsättning STS-kriterier för syntetisk värdepapperisering bör erkännas. När EBA tydligt har fastställt uppsättningen STS-kriterier som specifikt är tillämpliga på syntetiska värdepapperiseringar i balansräkningen, och i syfte att främja finansieringen av realekonomin och i synnerhet små och medelstora företag som gynnas mest av sådan värdepapperisering, bör kommissionen ges mandat att utarbeta en rapport och vid behov ett lagstiftningsförslag i syfte att utöka STS‑bestämmelserna till att omfatta sådan värdepapperisering, medan ett sådant mandat inte ges till kommissionen när det gäller syntetisk värdepapperisering inom valutahandeln.

    (17)  De bakomliggande exponeringarna som överförs från säljaren till specialföretaget skulle då behöva uppfylla förutfastställda och klart definierade kriterier, som bland annat skulle utesluta aktiv, diskretionär portföljförvaltning i fråga om dessa exponeringar. Substitution av exponeringar som inte är förenliga med gällande utfästelser och garantiförbindelser bör i princip inte betraktas som aktiv portföljförvaltning.

    (18)  För att garantera investerarna möjligheten att på ett meningsfullt och tillförlitligt sätt kunna utföra due diligence-granskning och underlätta bedömningen av de underliggande riskerna är det viktigt att värdepapperiseringstransaktionerna bygger på grupper av exponeringar som är homogena i fråga om tillgångstyp ges Esma i uppdrag att utarbeta tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare förtydliga kriteriet för homogenitet inom ramen för kraven på enkelhet.

    (19)  Det är viktigt att förhindra att renodlade ”originate to distribute”-modeller återkommer. I sådana upplägg erbjuder långivare krediter som ofta tecknas på undermåliga eller osäkra grunder, eftersom de vet att riskerna ändå kommer att säljas till tredje part. De exponeringar som ska värdepapperiseras bör således ha sitt ursprung i originatorns eller den ursprungliga långivarens normala verksamhet, och bygga på kreditgivningsprinciper som inte är mindre strikta än de som originatorn eller den ursprungliga långivaren tillämpar på liknande exponeringar som inte blir föremål för värdepapperisering. Om kreditgivningsprinciperna ändras väsentligt bör ändringarna redovisas fullt ut för potentiella investerare. Originatorn eller den ursprungliga långivaren bör ha tillräcklig erfarenhet av exponeringar av typer som liknar dem som har värdepapperiserats. När det gäller värdepapperiseringar där de underliggande exponeringarna är bostadslån bör gruppen av lån inte innefatta lån som saluförts och tecknats under förutsättningen att den som ansökt om lånet, eller i tillämpliga fall intermediärerna, fått kännedom om att de lämnade uppgifterna inte kan verifieras av långivaren. Bedömningen av låntagarens kreditvärdighet bör i tillämpliga fall också uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU eller 2008/48/EG, eller motsvarande krav som tillämpas i tredjeländer.

    (20)  Om originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering vill använda sig av STS-beteckningen bör de underrätta investerare, behöriga myndigheter och Esma om att värdepapperiseringen uppfyller STS-kraven. För att ge tillgång till informationen bör Esma därefter ta upp värdepapperiseringen i fråga på en förteckning över transaktioner som offentliggörs på dess webbplats. Det faktum att en emitterad värdepapperisering tas upp på Esmas förteckning över anmälda STS‑värdepapperiseringar bör dock inte uppfattas som att Esma eller andra behöriga myndigheter har intygat att den faktiskt uppfyller STS-kraven. Ansvaret för att STS‑kraven är uppfyllda bör istället vila helt och hållet på originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering. Detta kommer att säkerställa att originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering tar ansvar för sitt påstående att värdepapperiseringen uppfyller kriterierna kan upprätthållas och att det därmed råder insyn på marknaden.

    (21)  Om en värdepapperisering inte längre uppfyller STS-kraven bör originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering utan dröjsmål underrätta Esma om detta. Om den behöriga myndigheten har påfört administrativa sanktioner eller krävt avhjälpande åtgärder kopplade till en värdepapperisering som har anmälts som förenlig med STS-kraven, bör denna behöriga myndighet utan dröjsmål underrätta Esma om detta, så att Esma kan ta upp dessa in dessa nya uppgifter på sin förteckning över STS-anmälningar och på så sätt informera investerarna om sådana sanktioner och därmed underlätta deras bedömning av STS‑anmälningarnas tillförlitlighet. Originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering har därför ett eget intresse av att utforma sina anmälningar noggrant och sanningsenligt, med tanke på de konsekvenser som missledande anmälningar kan få för ett företags rykte.

    (22)  Investerarna bör själva utföra due diligence-granskning vid investeringsbeslut, i proportion till de faktiska riskerna, men de bör samtidigt kunna sätta tilltro till STS‑anmälningarna och den information som tillhandahålls av originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering med avseende på uppfyllandet av STS-kraven.

    (23)  Såväl investerare som originatorer, medverkande institut och specialiserade värdepappersföretag kan också ha nytta av att tredje part är med och kontrollerar att STS-kraven är korrekt uppfyllda, och sådana kontroller från tredje part kan också öka förtroendet för marknaderna för STS-värdepapperiseringar i allmänhet. Det är dock alltid viktigt att investerarna gör sin egen bedömning, tar ansvar för sina investeringsbeslut och inte oreflekterat litar på sådana bedömningar från tredje part.

    (24)  Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter och förse dem med nödvändiga tillsyns- och utredningsbefogenheter samt befogenheter att förelägga sanktioner. Uppgifter om administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder bör i princip offentliggöras. Eftersom investerare, originatorer, medverkande institut, ursprungliga långivare och specialföretag för värdepapperisering kan vara etablerade i olika medlemsstater och övervakas av olika behöriga sektorsmyndigheter är det viktigt med ett nära samarbete mellan alla involverade behöriga myndigheter, inklusive Europeiska centralbanken (ECB) i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013[8] och de europeiska tillsynsmyndigheterna; detta samarbete bör framför allt bygga på ömsesidigt utbyte av information och bistånd i tillsynsarbetet.

    (25)  De behöriga myndigheterna bör noga samordna tillsynen och se till att de beslut som fattas är konsekventa, särskilt när det gäller överträdelser av denna förordning. Om en överträdelse gäller en felaktig eller vilseledande anmälan bör den behöriga myndighet som upptäcker den också informera de europeiska tillsynsmyndigheterna och de berörda behöriga myndigheterna i de aktuella medlemsstaterna. Esma och, i förekommande fall, den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna, bör därvid ha befogenhet att utöva sina befogenheter för bindande medling.

    (25a)  För att kunna utöva möjligheten att ålägga böter eller viten bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i syfte att komplettera/ändra denna förordning genom att fastställa förfarandebestämmelser för åläggande av böter eller viten, liksom typen av avgifter, i vilka fall avgifter ska betalas och avgifternas storlek.

    För att kravet på att originatorn, det medverkande institutet och den ursprungliga långivaren till en värdepapperisering ska vara etablerade i unionen ska uppfyllas, och i ljuset av en eventuell utveckling i tredjeländer av ramverk som grundar sig på BCBS/Iosco-kriterierna för fastställande av enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering, bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i syfte att komplettera denna förordning genom att fastställa huruvida rättsliga, tillsynsmässiga och verkställighetsmässiga arrangemang i tredjeländer är likvärdiga med unionens STS‑ram.

    Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför ordentliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

    (26)  Denna förordning bidrar till en harmonisering av ett antal viktiga aspekter på värdepapperiseringsmarknaden utan att det påverkar utvecklingen av ytterligare, marknadsstyrd harmonisering av processer och praxis på marknaderna för värdepapperisering. Det är därför mycket viktigt att marknadsdeltagare och deras branschorganisationer fortsätter att arbeta för ytterligare standardisering av marknadspraxis, särskilt i fråga om hur värdepapperiseringar ska dokumenteras. Kommissionen kommer noggrant att följa och rapportera om marknadsdeltagarnas insatser för standardisering.

    (27)  Parallellt kommer bestämmelser som rör värdepapperisering att ändras även i andra rättsakter, nämligen fondföretagsdirektivet (UCITS), Solvens II-direktivet, förordningen om kreditvärderingsinstitut, direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF) och förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (EMIR), så att EU:s rättsliga ramar anpassas enligt denna förordning; huvudmålet är att bygga en väl fungerande inre marknad, i synnerhet genom att slå vakt om lika konkurrensvillkor på den inre marknaden för institutionella investerare.

    (28)  I fråga om ändringarna i förordning (EU) nr 648/2012 bör det uppmärksammas att OTC-derivatkontrakt som ingås av specialföretag för värdepapperisering inte omfattas av clearingkravet, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Detta beror på att motparterna i OTC-derivatkontrakt som ingås med specialföretag för värdepapper är borgenärer med säkerhetsrätt enligt de berörda värdepapperiseringskontrakten, och skydd mot motpartsrisk ingår som regel redan. När det gäller derivat som inte clearas centralt bör kravet på säkerhetsnivå väljas även med utgångspunkt i de enskilda värdepapperiseringarnas struktur, samt de skyddsmekanismer som redan finns inbyggda.

    (29)  Säkerställda obligationer (även kallade täckta obligationer i förordning (EU) nr 648/2012) och värdepapperiseringar kan i vissa fall fungera på ett sätt som gör dem relativt utbytbara. För att förebygga snedvridning eller arbitrage i valet mellan värdepapperisering eller säkerställda obligationer – en risk som följer av att OTC‑derivatkontrakt som ingås av specialföretag för säkerställda obligationer och specialföretag för värdepapperisering behandlas olika i regelverket – bör man också ändra förordning (EU) nr 648/2012 så att även specialföretag för säkerställda obligationer undantas från clearingkravet och omfattas av samma bilaterala marginaler.

    (30)  För att precisera kraven på bibehållande av risk bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller att anta sådana tekniska standarder för tillsyn som reglerar bibehållande av risk, mätning av bibehållandenivåer, vissa förbud som gäller bibehållna risker, bibehållande av risker på gruppnivå samt undantag för vissa transaktioner. Kommissionen bör dra nytta av Europeiska bankmyndighetens expertis vid förberedelsen och utformningen av delegerade akter. Europeiska bankmyndigheten bör då också bedriva ett nära samarbete med de andra två tillsynsmyndigheterna på europeisk nivå.

    (31)  För att underlätta för investerare att få kontinuerlig, lätt tillgänglig och kostnadsfri tillgång till tillförlitlig information om värdepapperiseringar, bör samma befogenhet att anta akter delegeras till kommissionen med avseende på tekniska standarder för tillsyn när det gäller jämförbara uppgifter om underliggande exponeringar och regelbunden rapportering till investerare, och i fråga om de krav som måste uppfyllas av den webbplats där informationen görs tillgänglig för innehavarna av värdepapperiseringspositioner. Kommissionen bör också dra nytta av Esmas expertis vid förberedelsen och utformningen av delegerade akter. Esma bör då också bedriva ett nära samarbete med de andra två tillsynsmyndigheterna på europeisk nivå.

    (32)  För att underlätta för investerare, motparter, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering bör samma befogenhet att anta akter delegeras till kommissionen när det gäller att anta tekniska standarder för tillsyn avseende STS‑anmälningar, så att investerare och behöriga myndigheter säkert förfogar över tillräcklig information för att bedöma om STS-kraven är uppfyllda. Kommissionen bör också dra nytta av Esmas expertis vid förberedelsen och utformningen av delegerade akter. Esma bör då också bedriva ett nära samarbete med de andra två tillsynsmyndigheterna på europeisk nivå.

    (33)  I fråga om de närmare villkoren för samarbete och de behöriga myndigheternas skyldighet att utbyta information, bör befogenheten att anta akter på samma sätt delegeras till kommissionen när det gäller de tekniska standarder för tillsyn som ska reglera vilka uppgifter som ska utbytas och övriga detaljer om informationsskyldighetens innehåll och räckvidd. Kommissionen bör också dra nytta av Esmas expertis vid förberedelsen och utformningen av delegerade akter. Esma bör då också bedriva ett nära samarbete med de andra två tillsynsmyndigheterna på europeisk nivå.

    (34)  När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

    (35)  Syftena med denna förordning kan inte i tillräcklig grad uppnås enbart genom åtgärder på medlemsstatsnivå, eftersom värdepapperiseringsmarknaderna fungerar globalt och eftersom det är viktigt att skapa lika konkurrensvillkor på den inre marknaden för alla institutionella investerare och andra enheter som medverkar i värdepapperisering. Eftersom det handlar om vittomfattande mål och insatser med genomgripande effekter bedöms det att bättre resultat kan uppnås genom åtgärder på unionsnivå, vilket alltså är förenligt med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen, som fastställs i samma artikel i fördraget, går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

    (36)  Denna förordning bör tillämpas på alla värdepapperiseringar där värdepapperen emitterats på eller efter den dag då förordningen träder i kraft.

    (37)  I fråga om värdepapperiseringspositioner som är utestående när denna förordning träder i kraft bör originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering få använda beteckningen ”STS” så länge som värdepapperiseringen i fråga uppfyller kraven för STS-värdepapperiseringar, för vissa krav vid tidpunkten för anmälan och för andra krav vid ursprungstidpunkten. Originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering bör i dessa fall därför ha rätt att lämna in en STS-anmälan enligt artikel 14.1 i denna förordning till Esma. Efterföljande ändringar i värdepapperiseringen bör godtas förutsatt att värdepapperiseringen fortfarande uppfyller samtliga tillämpliga krav för STS-värdepapperiseringar.

    (38)  De krav på due diligence-granskning som tillämpas i enlighet med befintlig unionslagstiftning innan denna förordning träder i kraft bör fortsätta att tillämpas på värdepapperiseringar som emitterats den 1 januari 2011 eller senare samt på värdepapperiseringar som ursprungligen emitterats före den dagen, även när nya underliggande exponeringar har tillkommit eller när exponeringar har substituerats efter den 31 december 2014. De artiklar i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 625/2014 som reglerar kraven på bibehållande av risk när det gäller kreditinstitut och värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och 4.1.2 i förordning (EU) nr 575/2013 bör fortsätta att tillämpas fram till dess att de tekniska standarderna för tillsyn avseende bibehållande av risk i denna förordning börjar tillämpas. För att säkra rättslig förutsebarhet bör kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag och förvaltare av alternativa investeringsfonder – i fråga om värdepapperiseringspositioner som är utestående i det skede då denna förordning träder i kraft fortsätta att omfattas av artikel 405 i förordning (EU) nr 575/2013 och kapitel 1, 2 och 3 samt artikel 22 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 625/2014, artiklarna 254 och 255 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 35/2015, och artikel 51 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013. För att garantera att originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering uppfyller sina skyldigheter i fråga om transparens även innan de tekniska standarder för tillsyn som antas av kommissionen enligt denna förordning börjar tillämpas, bör de uppgifter som anges i bilagorna I–VIII i den delegerade förordningen 2015/3/EU göras tillgängliga på den webbplats som avses i artikel 5.4 i denna förordning.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Kapitel 1

    Allmänna bestämmelser

    Artikel 1

    Syfte och tillämpningsområde

    1.  I denna förordning fastställs en allmän ram för värdepapperisering. Den ger en definition av begreppet värdepapperisering och fastställer krav på due diligence-granskning, bibehållande av risk och transparens för de parter som deltar i värdepapperisering▌. Den inför även en ram för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (även kallad STS-värdepapperisering).

    2.  Denna förordning är tillämplig på institutionella investerare▌ och på originatorer, ursprungliga långivare, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering.

    Artikel 2

    Definitioner

    I denna förordning gäller följande definitioner:

    (1)  värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp av exponeringar delas upp i trancher, och som har båda följande egenskaper:

    (a)  Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringarna eller gruppen av exponeringar.

    (b)  Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår.

    (2)  specialföretag för värdepapperisering: ett bolag, en förvaltningsfond eller en annan enhet än originatorn eller det medverkande institutet, som inrättats uteslutande för att genomföra en eller flera värdepapperiseringar, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utformad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från originatorns förpliktelser, och där de personer som har vinstintresse i företaget har obegränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

    (3)  originator: en enhet som

    (a)  själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för de exponeringar som värdepapperiseras, eller

    (b)  förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räkning och därefter värdepapperiserar dem. återvärdepapperisering:

    (4)  värdepapperisering i vilken minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. medverkande institut:

    (5)  ett kreditinstitut och värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och 4.1.2 i förordning (EU) nr 575/2013, annat än originatorn, som upprättar och förvaltar ett program för tillgångsbaserade certifikat eller annan värdepapperiseringstransaktion eller annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar exponeringar från tredje part.

    (6)  tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp av exponeringar, varvid en position i segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på samma belopp i varje annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd som ges av tredje parter direkt till innehavarna av positioner i segmentet eller i andra segment.

    (7)  program för tillgångsbaserade certifikat eller ABCP-program: ett värdepapperiseringsprogram genom vilket de utgivna värdepappren främst förekommer i form av tillgångsbaserade certifikat med en ursprunglig löptid på ett år eller mindre.

    (8)  transaktion med tillgångsbaserade certifikat eller ABCP-transaktion: en värdepapperisering inom ett ABCP-program.

    (9)  traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken de exponeringar som värdepapperiseras överförs ekonomiskt. Detta ska ske genom att ägandet av de värdepapperiserade exponeringarna överförs från det institut som är originator till ett specialföretag för värdepapperisering eller genom sekundärt deltagande av ett specialföretag för värdepapperisering. De utgivna värdepappren medför inte någon betalningsförpliktelse för det institut som är originator.

    (10)  syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken risköverföringen uppnås genom kreditderivat eller garantier och de exponeringar som värdepapperiseras förblir exponeringar för originatorn. investerare:

    (11)  investerare: en person som innehar en värdepapperiseringsposition.

    (12)  institutionell investerare: något av följande:

    (i)  ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (Solvens II),

    (ii)  ett återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG,

    (iii)  ett tjänstepensionsinstitut som omfattas av artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG▌, om inte en medlemsstat har valt att helt eller delvis underlåta att tillämpa detta direktiv på det institutet i enlighet med artikel 5 i det direktivet,

    (iv)  en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) enligt definitionen i artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU,

    (v)  ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) eller förvaltningsbolag för fondföretag enligt definitionen i artikel 2.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG[9],

    (vi)  ▌ett internt förvaltat fondföretag, som är ett investmentbolag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG och som inte har utsett ett förvaltningsbolag auktoriserat enligt det direktivet för sin förvaltning,

    (vii)  en penningmarknadsfond enligt Europaparlamentets och rådets förordning .../... om penningmarknadsfonder,

    (viii)  ett kreditinstitut eller värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013,

    (ix)  en multilateral utvecklingsbank i den mening som avses i artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013, en internationell organisation eller en säljfrämjande enhet.

    (13)  serviceföretag: en enhet enligt definitionen i artikel 142.1.8 i förordning (EU) nr 575/2013.

    (14)  likviditetsfacilitet: position i värdepapperisering till följd av ett avtal om att tillhandahålla finansiering för att säkerställa att betalningsströmmar når investerarna i rätt tid.

    (15)  rullande exponering: en exponering vid vilken kunders utestående skulder tillåts variera allt efter deras beslut att låna och betala tillbaka upp till en överenskommen gräns.

    (16)  rullande värdepapperisering: en värdepapperisering där själva värdepapperiseringsstrukturen rullar genom att exponeringar läggs till eller avlägsnas från gruppen av exponeringar, oberoende av huruvida exponeringarna rullar eller ej.

    (17)  bestämmelse om förtida amortering: en avtalsklausul i en värdepapperisering av rullande exponeringar eller en rullande värdepapperisering enligt vilken det krävs att investerarnas positioner ska lösas in före de utgivna värdepapperens ursprungliga förfallodag, om vissa särskilt angivna händelser inträffar.

    (18)  tranch i första-förlustläge: den lägst rangordnade tranchen i en värdepapperisering som är den första tranch som bär förluster som uppstår på de värdepapperiserade exponeringarna och därigenom ger skydd åt tranchen i andra-förlustläge och de eventuella trancher som är högre rangordnade.

    (18a)  värdepapperiseringsposition: exponering mot en värdepapperisering.

    (18b)  ursprunglig långivare: en enhet som, själv eller via anknutna enheter, ingick det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras.

    (18c)  syntetiska värdepapperiseringar i balansräkningen: en värdepapperisering enligt definitionen i artikel 242.11 i förordning 575/2013/EU där det institut som är originator är ett kreditinstitut eller en anknuten enhet till et kreditinstitut, där de värdepapperiserade exponeringarna ingår i låneportföljen hos det institut som är originator eller dess anknutna enheter, och där de underliggande exponeringarna inte inkluderar några överlåtbara värdepapper enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG (MiFID).

    (18d)  ett ABCP-program med fullt stöd: ett ABCP-program som dess medverkande institut direkt eller indirekt stöder genom att tillhandahålla specialföretaget för värdepapperisering en likviditetsfacilitet som omfattar följande:

    (a)  Programmets alla likviditets- och kreditrisker.

    (b)  Alla väsentliga utspädningsrisker för de värdepapperiserade exponeringarna.

    (c)  Alla andra ABCP-transaktionskostnader och kostnader på ABCP‑programnivå med sådant stöd.

    (18e)  ett icke-finansiellt företag: en icke-finansiell motpart enligt definitionen i artikel 2.9 i förordning nr 648/2012.

    (18f)  verklig huvudman: fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en enhet enligt definitionen i artikel 3.6 i direktiv (EU) 2015/849.

    Artikel 2a

    Parter på värdepapperiseringsmarknaden

    1.  Investerarare i värdepapperiseringar ska vara andra institutionella investerare än originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren till en värdepapperisering, eller institut i tredjeländer och territorier vars tillsyns- och regleringskrav anses likvärdiga med dem som tillämpas i unionen enligt de akter som avses i artikel 2.12 i–2.12 ix, beroende på vad som är tillämpligt.

    2.  I en värdepapperisering ska åtminstone originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren vara något av följande:

    (a) En reglerad enhet enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv 2002/87/EG[10].

    (b) En kreditgivare enligt definitionen i artikel 4.2 i direktiv 2014/17/EU.

    (c) Ett finansinstitut vars huvudsakliga verksamhetsmål är att tillhandahålla finansieringsarrangemang, såsom lån, leasingavtal, avbetalningsköpsarrangemang eller liknande arrangemang som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013 som idkar utlåningsverksamhet eller finansiell leasing enligt punkterna 1 och 2 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU.

    (d) En multilateral utvecklingsbank i den mening som avses i artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

    Artikel 2b

    Krav på specialföretag för värdepapperisering

    Enligt denna förordning får specialföretag för värdepapperisering inte grundas i tredjeländer, för vilka följande gäller:

    (a)  Tredjelandet framställer sig som ett finansiellt offshore-centrum eller ett finansiellt centrum där det inte förekommer skatter eller där skatterna är nominella.

    (b)  Det saknas ett effektivt utbyte av information med utländska skattemyndigheter.

    (c)  Det råder brist på transparens i lagstiftande, rättsliga eller administrativa bestämmelser.

    (d)  Det saknas krav på en väsentlig lokal närvaro.

    (e)  Tredjelandet är uppfört på förteckningen över icke samarbetsvilliga länder och territorier av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller på unionens gemensamma förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner.

    (f)  Tredjelandet har inte undertecknat en överenskommelse med originatorns eller den ursprungliga långivarens hemmedlemsstat för att säkerställa att tredjelandet till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och säkerställer ett effektivt informationsutbyte i skatteärenden, inklusive eventuella multilaterala skatteavtal.

    Kapitel 2

    Bestämmelser som är tillämpliga på alla värdepapperiseringar

    Artikel 3

    Krav på due diligence-granskning för institutionella investerare

    1.  Innan andra institutionella investerare än originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren till en värdepapperisering exponerar sig mot en värdepapperiseringsposition ska de först kontrollera följande:

    (a)  I det fall originatorn eller den ursprungliga långivaren inte är ett kreditinstitut eller värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och 4.1.2 i förordning (EU) nr 575/2013, att originatorn eller den ursprungliga långivaren beviljar alla krediter som ger upphov till de underliggande exponeringarna på grundval av sunda och väldefinierade kriterier och har ett tydligt fastställt förfarande för att godkänna, ändra, förnya och finansiera dessa krediter samt effektiva system för att tillämpa dessa kriterier och processer.

      I enlighet med artikel 5 i denna förordning ska originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren underrätta den institutionella investeraren om att de alltid kommer att bibehålla ett väsentligt ekonomiskt intresse netto i enlighet med artikel 4 i denna förordning.

    (b)  Att originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering i tillämpliga fall gett tillgång till den information som krävs enligt artikel 5 i denna förordning så ofta och på det sätt som anges i den artikeln.

    2.  Innan andra institutionella investerare än originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren till en värdepapperisering exponerar sig mot en värdepapperiseringsposition ska de även göra en bedömning av om kraven på due diligence-granskning är uppfyllda, varvid denna bedömning ska stå i proportion till risken. Bedömningen ska omfatta åtminstone följande aspekter:

    (a)  Riskegenskaperna hos värdepapperiseringspositionerna och de underliggande exponeringarna.

    (b)  Alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som kan ha en väsentlig inverkan på värdepapperiseringspositionens resultat, inklusive avtalsmässiga prioritetsordningar för betalningar och därmed sammanhängande utlösande händelser, kreditförstärkningar, likviditetsförstärkningar, utlösande händelser för marknadsvärde och transaktionsspecifik definition av fallissemang.

    (c)  Vad gäller en värdepapperisering som anmäls som STS i enlighet med artikel 14, att denna värdepapperisering överensstämmer med de krav som fastställs i artiklarna 7–10, om denna värdepapperisering inte är en ABCP‑värdepapperisering, eller artiklarna 11–14, om denna värdepapperisering är en ABCP-värdepapperisering. Institutionella investerare får vederbörligen förlita sig på STS-anmälan enligt artikel 14.1 och den information som originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering tillhandahållit om uppfyllandet av STS-kraven.

    Med undantag från leden a och b ska, i fråga om fullt ut stödda ABCP-program, institutionella investerare i de relevanta certifikaten beakta ABCP-programmens egenskaper och det medverkande institutets likviditetsstöd.

    3.  Andra institutionella investerare än originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren till en värdepapperisering som är exponerade mot en värdepapperiseringsposition ska åtminstone göra följande:

    (a)  Fastställa skriftliga förfaranden som står i proportion till riskprofilen för värdepapperiseringspositionen och är lämpliga för deras handelslager eller utanför deras handelslager, beroende på vad som är relevant, i syfte att fortlöpande kunna övervaka efterlevnaden av punkterna 1 och 2 och värdepapperiseringspositionens och de underliggande exponeringarnas resultat. Om så är lämpligt ska dessa skriftliga förfaranden omfatta övervakning av exponeringsslag, procentandelen lån som är obetalda 30, 60 respektive 90 dagar efter förfallodagen, fallissemangsfrekvens, frekvensen förskottsbetalade lån, lån som sagts upp, återvinningsgrad, återköp, låneändringar, betalningsuppskov, typ av säkerheter och besittning, frekvensfördelningen av kreditpoäng eller andra mått för kreditvärdighet inom underliggande exponeringar, sektoriell och geografisk spridning och frekvensfördelning av belåningsgrader med intervallbredder som underlättar lämpliga känslighetsanalyser. ▌

    (b)  Regelbundet utföra stresstester på kassaflödena och värdena på säkerheterna för de underliggande exponeringarna som står i proportion till värdepapperiseringspositionens art, storlek och komplexitet. Undantagsvis, vid en ABCP-transaktion som stöds fullt ut, regelbundet utföra stresstester av kreditvärdigheten hos tillhandahållaren av likviditetsfaciliteten, även för värdepapperiseringar som betecknas som STS.

    (c)  Sörja för en tillfredställande intern rapportering till deras ledningsorgan så att dessa görs medvetna om de väsentliga risker som följer av värdepapperiseringspositionerna samt se till att riskerna i samband med dessa investeringar hanteras på ett lämpligt sätt.

    (d)  På begäran kunna visa för sina behöriga myndigheter att de för var och en av sina värdepapperiseringspositioner har en heltäckande och grundlig förståelse av positionen och dess underliggande exponeringar och att de har skriftliga riktlinjer och förfaranden för sin riskhantering och för registrering av därmed sammanhängande relevant information.

    (da)  Underrätta Esma om sin investering i enlighet med artikel 5.

    3a.  Utan att det påverkar punkterna 1 till 3 i denna artikel får en institutionell investerare, om denna har gett värdepappersföretag eller reglerade kapitalförvaltare befogenhet att fatta beslut om förvaltning av investeringar som kan innebära att den institutionella investeraren exponeras för en värdepapperisering, instruera dessa värdepappersföretag eller reglerade kapitalförvaltare att fullgöra den institutionella investerarens åtaganden enligt denna artikel i fråga om alla exponeringar för värdepapperisering som följer av sådana beslut. Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall en institutionell investerare har fått instruktioner enligt denna punkt att uppfylla en annan institutionell investerares åtaganden och underlåter att göra detta, sanktioner enligt artiklarna 17 och 18 åläggs den förvaltande institutionella investeraren och inte den institutionella investerare som exponeras mot värdepapperiseringen.

    3b.  Esma kan i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 anta riktlinjer för att ytterligare specificera de villkor under vilka de värdepapperiserade exponeringarna inte utgör exponeringar mot väsentliga risker i enlighet med punkt 2 och under vilka efterlevnad av kraven i leden a–c i den punkten ska anses vara tillräcklig.

    Artikel 4

    Bibehållande av risk

    1.  Originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren till en värdepapperisering ska fortlöpande bibehålla ett väsentligt ekonomiskt intresse netto i värdepapperiseringen, vilket inte får understiga 5 % eller 10 %, beroende på vilken metod för bibehållande av risk som valts i enlighet med punkt 2. Som en del av det mandat som beviljats i enlighet med artikel 16a i denna förordning ska Europeiska bankmyndigheten (EBA) i nära samarbete med ESRB fatta ett motiverat beslut om krav på en bibehållandenivå på upp till 20 % mot bakgrund av marknadsförhållandena. Det väsentliga ekonomiska intresset netto ska beräknas vid ursprungstidpunkten och bestämmas av det teoretiska värdet för poster utanför balansräkningen. När originatorn, det medverkande institutet och den ursprungliga långivaren inte sinsemellan kommit överens om vem av dem som ska bibehålla det väsentliga ekonomiska intresset netto ska originatorn vara den som bibehåller det väsentliga ekonomiska intresset netto. Behållandekraven får inte tillämpas mer än en gång per given värdepapperisering. Det ekonomiska intresset netto ska mätas vid ursprungstidpunkten och bestämmas av det teoretiska värdet för poster utanför balansräkningen. Det väsentliga ekonomiska intresset netto får inte delas upp på olika typer av bibehållare och inte omfattas av någon kreditriskreducering eller risksäkring.

    1a.  Förluster på de värdepapperiserade tillgångarna ska, beräknade under ett år, inte vara väsentligt större än förlusterna under samma period på homogena tillgångar, enligt artikel 8.4, som väljs ut slumpmässigt från originatorns eller den ursprungliga långivarens balansräkning. Om detta villkor inte uppfylls ska den behöriga myndigheten undersöka om originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren till en värdepapperisering eventuellt valt ut tillgångarna på ett olämpligt sätt, vilket kan ge upphov till böter i enlighet med artikel 17.

    2.  Endast något av följande ska anses innebära bibehållande av ett väsentligt ekonomiskt intresse netto som inte understiger det som avses i punkt 1:

    (a)  Bibehållande av minst 10 % av det nominella värdet av varje tranch som sålts eller överförts till investerarna. Alternativt, ett bibehållande av minst 10 % av det nominella värdet av varje värdepapperiserad exponering, förutsatt att kreditrisken i sådana exponeringar är likställd med eller efterställd den kreditrisk som värdepapperiserats för samma exponeringar.

    (b)  Vid värdepapperisering av rullande värdepapperiseringar eller värdepapperisering av rullande exponeringar, bibehållande av originatorns intresse på minst 10 % av det nominella värdet för var och en av de värdepapperiserade exponeringarna.

    (c)  Bibehållande av slumpvis utvalda exponeringar som motsvarar minst 10 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna, där dessa icke värdepapperiserade exponeringar annars skulle ha värdepapperiserats i den aktuella transaktionen, förutsatt att antalet potentiella värdepapperiserade exponeringar inte understiger 100 vid ursprungstidpunkten.

    (d)  Bibehållande av den tranch som är i första-förlustläge, där detta bibehållande inte motsvarar 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna, och vid behov andra trancher med samma eller högre riskprofil än de som överförts eller sålts till investerare, vilka inte har kortare löptid än de som överförts eller sålts till investerare, så att bibehållandet totalt motsvarar minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.

    (e)  Bibehållande av den exponering som är i första-förlustläge och som motsvarar minst 7,5 % av varje värdepapperiserad exponering i värdepapperiseringen. När ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i unionen i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, ett moderinstitut eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i unionen eller ett av dess dotterbolag i den mening som avses i förordning (EU) nr 575/2013, i egenskap av originator eller medverkande institut, värdepapperiserar exponeringar från ett eller flera kreditinstitut, värdepappersföretag eller andra finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn, kan kravet i punkt 1 uppfyllas på grundval av den konsoliderade situationen för det närstående moderinstitutet, det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget som är etablerat i unionen.

    Det första stycket är endast tillämpligt om de kreditinstitut, värdepappersföretag eller finansiella institut som skapade de värdepapperiserade exponeringarna uppfyller kraven i artikel 79 i direktiv 36/2013/EU och i god tid tillhandahåller den information som behövs för att uppfylla de krav som anges i artikel 5 i den här förordningen till originatorn eller det medverkande institutet och till moderinstitutet, det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget som är etablerat i unionen.

    4.  Punkt 1 ska inte gälla när de värdepapperiserade exponeringarna är exponeringar mot eller helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanterade av de följande:

    (a)  Nationella regeringar eller centralbanker.

    (b)  Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga organ i medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 4.1.8 i förordning (EU) nr 575/2013.

    (c)  Nationella utvecklingsbanker eller utvecklingsinstitutioner i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning (EU) 2015/1017.

    (d)  Multilaterala utvecklingsbanker som förtecknas i artikel 117 i förordning (EU) nr 575/2013.

    6.  EBA ska i nära samarbete med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ändra nivån för bibehållande av risk i enlighet med artikel 16a och för att mer i detalj specificera kravet på bibehållande av risk, särskilt med avseende på följande:

    (a)  Formerna för bibehållande av risk i enlighet med punkt 2 och miniminivån för bibehållande av den exponering som är i första-förlustläge enligt punkt 2 e.

    (b)  Mätningen av den bibehållandenivå som anges i punkt 1.

    (c)  Förbudet mot risksäkring eller försäljning av ett bibehållet intresse.

    (d)  Villkoren för bibehållande på gruppnivå i enlighet med punkt 3.

    (e)  Villkoren för att undanta transaktioner som grundar sig på ett klart, transparent och allmänt tillgängligt index i enlighet med punkt 5.

    (ea)  Originatorns, det medverkande institutets eller den ursprungliga långivarens årliga rapporteringsskyldigheter gentemot tillsynsorgan avseende förluster som gjorts på värdepapperiserade tillgångar i jämförelse med de bibehållna tillgångarna, vilket behövs för att bedöma den skyldighet som fastställs i punkt 1a.

    (eb)  Förfarandet för att slumpmässigt välja ut homogena tillgångar från originatorns, det medverkande institutets eller den ursprungliga långivarens balansräkning, den metod som använts för att fastställa huruvida en skillnad i förluster är väsentlig och hur den vinst ska beräknas som härrör från underlåtenhet att uppfylla kravet i punkt 1.

    (ec)  Lämplig miniminivå för bibehållande av den exponering som är i första-förlustläge för varje värdepapperiserad tillgång som ett värde mellan 5 % och 10 %.

    EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning]. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    De behöriga myndigheterna ska tillämpa dessa tekniska standarder för tillsyn.

    På grundval av dessa tekniska standarder för tillsyn ska de behöriga myndigheterna upprätthålla en tabell över nivåerna för bibehållande av risk för olika typer av värdepapperiseringar. EBA ska säkra ett konsekvent genomförande från de behöriga myndigheternas sida av dessa tekniska standarder för tillsyn.

    Artikel 5

    Transparenskrav för originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering samt för investerare

    1.  Originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering ska, i enlighet med punkt 2, lämna åtminstone följande information till innehavarna av värdepapperiseringspositioner, till investerarna innan dessa exponeras för en värdepapperiseringsposition, och till de behöriga myndigheter som anges i artikel 15 i denna förordning:

    (a)  Kvartalsvis information om de underliggande exponeringarna till en värdepapperisering eller, när det gäller ABCP, månadsvis information om de underliggande fordringarna eller kreditfordringarna.

    (b)  All underliggande dokumentation som är väsentlig för förståelsen av transaktionen, inbegripet, i den utsträckning de finns tillgängliga, åtminstone följande:

    (i)  Det slutliga emissionsdokumentet eller prospektet tillsammans med dokumenten rörande transaktionens avslutande, med undantag av juridiska yttranden.

    (ii)  Vid traditionell värdepapperisering: försäljningsavtalet för tillgången, överlåtelse-, novations- eller överföringsavtal och alla relevanta förklaringar angående tillgången.

    (iii)  Derivatkontrakt och garantiavtal och alla relevanta dokument om arrangemang för säkerheter där den exponering som värdepapperiseras förblir en exponering för originatorn.

    (iiia)  En detaljerad beskrivning av prioriteringsordningen för betalningar.

    (iv)  Avtal om förvaltning av lånebetalning, back-up för förvaltning av lånebetalning, administration och likviditetsförvaltning.

    (v)  Stiftelseurkund, säkerhetsavtal, principalagentavtal, bankkontoavtal, avtal om investeringsgaranti, införlivade villkor eller masterfondramverk eller masterdefinitionsavtal, eller juridisk dokumentation med motsvarande rättsverkan.

    (vi)  Alla relevanta borgenärsavtal, dokument med avseende på derivatinstrument, avtal om förlagslån, låneavtal för nyetableringar och avtal om likviditetsfaciliteter.

    (vii)  All övrig underliggande dokumentation som är nödvändig för en förståelse av transaktionen.

    (viia)  Information om kreditgivningsprocessen och kreditpoängprocessen som följts för de underliggande tillgångarna i värdepapperiseringen och den historiska utvecklingen av nödlidande lån som garanterats av originatorn.

    (c)  Om ett prospekt inte har utformats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG[11]: en sammanfattning av transaktionen eller översikt över värdepapperiseringens huvudsakliga egenskaper, som i förekommande fall ska innehålla följande:

    (i)  Uppgifter om transaktionens struktur.

    (ii)  Närmare uppgifter om exponeringens egenskaper, kassaflöden, prioritetsordningen vid förluster, kreditförstärkning och funktioner för likviditetsstöd.

    (iii)  Närmare uppgifter om rösträtter för innehavare av en värdepapperiseringsposition och deras förbindelser med andra borgenärer med säkerhetsrätt.

    (iv)  En förteckning över alla utlösande faktorer och händelser som det hänvisas till i de dokument som tillhandahålls i enlighet med led b som kan få en väsentlig inverkan på värdepapperiseringspositionens resultat.

    (v)  Strukturdiagram som innehåller en översikt av transaktionen, kassaflödena och ägarstrukturen.

    (d)  När det gäller STS-värdepapperiseringar: den STS-anmälan som avses i artikel 14.

    (e)  Kvartalsvis rapportering till investerare eller, när det gäller ABCP, månatlig rapportering till investerare, som innehåller följande:

    (i)  Alla i sak relevanta uppgifter om kreditkvaliteten och resultatutvecklingen för de underliggande exponeringarna.

    (ii)  Uppgifter om de kassaflöden som genereras av de underliggande exponeringarna och värdepapperiseringens skulder och information om utlösande händelser som medför en ändring av prioriteringsordningar för betalningar eller utbyte av en motpart.

    (iii)  Information om den risk som bibehållits, inbegripet vem som bibehåller den och hur detta sker, i enlighet med artikel 4 och den information som krävs enligt punkt 3.

    (f)  När så är tillämpligt, information i enlighet med artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014[12] om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan.

    (g)  I de fall led f inte är tillämpligt: alla viktiga händelser såsom

    (i)  ett väsentligt åsidosättande av de förpliktelser som följer av de dokument som lämnats i enlighet med led b, inbegripet korrigerande åtgärder, undantag eller godkännanden som därefter gjorts med avseende på åsidosättandet i fråga,

    (ii)  en ändring av de strukturella drag som kan ha en väsentlig inverkan på värdepapperiseringens resultat,

    (iii)  en betydande ändring av riskegenskaperna hos värdepapperiseringen eller de underliggande exponeringarna,

    (iv)  när en STS-värdepapperisering inte längre uppfyller STS-kraven eller för vilken de behöriga myndigheterna vidtagit avhjälpande eller administrativa åtgärder,

    (v)  varje väsentlig ändring av transaktionsdokument.

    Den information som beskrivs i leden a, b, c och d ska göras tillgänglig utan dröjsmål senast när transaktionen slutförts.

    Den information som avses i leden a och e ska göras tillgängligt vid samma tidpunkt varje kvartal, och senast en månad efter förfallodagen för räntebetalningen. När det gäller ABCP-värdepapperiseringar ska den information som avses i leden a och e göras tillgängligt vid samma tidpunkt varje kvartal, och senast en månad efter förfallodagen för räntebetalningen.

    Den information som anges i leden f och g ska göras tillgänglig utan dröjsmål.

    När det gäller ABCP, ska den information som beskrivs i leden a, c ii och e i göras tillgänglig i samlad form till innehavare av värdepapperiseringspositioner.

    1a.  Investeraren i en värdepapperiseringsposition på andrahandsmarknaden ska, i enlighet med punkt 2 i denna artikel, lämna åtminstone följande information till de behöriga myndigheter som avses i artikel 15 i denna förordning:

    (a)  Dess faktiska ägare, inbegripet etableringsland och näringslivssektor.

    (b)  Storleken på deras investering och vilken av värdepapperiseringens trancher den avser.

    Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om hur investerarna ska rapportera till sina behöriga myndigheter.

    Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [XXX] från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    2.  Originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering för en värdepapperisering ska sinsemellan utse den enhet som ska uppfylla informationskravet enligt punkt 1. Originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering ska se till att informationen görs tillgänglig för innehavaren av värdepapperiseringspositionen och de behöriga myndigheterna gratis, i tid och på ett tydligt sätt. Den enhet som utsetts till att uppfylla de krav som fastställts i punkt 1 och 1a ska göra informationen om en värdepapperiseringstransaktion tillgänglig via ett kontrollerat värdepapperiseringsregister, som ska uppfylla kriterierna i artiklarna 22a–22d i denna förordning.

    Den enhet som ansvarar för rapportering av information enligt denna artikel, och det kontrollerade värdepapperiseringsregistret där informationen görs tillgänglig ska anges i dokumentationen för värdepapperiseringen.

    3.  Esma ska säkerställa transparens på värdepapperiseringsmarknaden till förmån för marknadsaktörer och tillsynsmyndigheter, genom att åtminstone utarbeta en översikt över värdepapperiserade tillgångar, emittenter och investeringspositioner, med hjälp av informationen från emittenter, investerare och dataregister i enlighet med punkterna 1, 1a och 2 i denna artikel och artikel 22d.3 i denna förordning.

    Kapitel 2a

    Villkor och förfaranden för registrering av ett värdepapperiseringsregister

    Artikel 5a

    Registrering av ett värdepapperiseringsregister

    1.  Vid tillämpning av artikel 5.2 ska ett värdepapperiseringsregister registreras hos Esma.

    2.  För att få registreras enligt denna artikel ska ett värdepapperiseringsregister vara en i unionen etablerad juridisk person och uppfylla de krav som fastställs i artiklarna 22a22d.

    3.  Registrering av ett värdepapperiseringsregister ska gälla inom hela unionen.

    4.  Ett registrerat värdepapperiseringsregister ska alltid uppfylla registreringsvillkoren. Ett värdepapperiseringsregister ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma om varje väsentlig ändring av registreringsvillkoren.

    Esma ska ha rätt att motsätta sig en väsentlig ändring av registreringsvillkoren som meddelas av värdepapperiseringsregistret.

    Artikel 5b

    Ansökan om registrering

    1.  Ett värdepapperiseringsregister ska lämna registreringsansökan till Esma.

    2.  Inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska Esma bedöma om ansökan är fullständig.

    Om ansökan inte är fullständig, ska Esma ange en tidsfrist inom vilken värdepapperiseringsregistret ska lämna ytterligare information.

    När Esma finner att ansökan är fullständig, ska den underrätta värdepapperiseringsregistret därom.

    3.  Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om vilken information som ska lämnas för registreringsansökan enligt punkt 1 och i vilken form den ska lämnas.

    Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [ett år efter ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 5c

    Granskning av ansökan

    1.  Inom 40 arbetsdagar från underrättelsen enligt artikel 5b.2 tredje stycket ska Esma granska registreringsansökan baserat på hur värdepapperiseringsregistret uppfyller kraven i artiklarna 22a–22d och ska anta ett fullständigt motiverat beslut om registrering, avslag eller upphävande av registrering.

    2.  Esmas beslut enligt punkt 1 träder i kraft fem arbetsdagar efter att beslutet fattats eller vid ett senare datum om Esma anser det nödvändigt, inbegripet i de fall beslutet endast får verkan om specifika villkor som Esma fastställt i sitt beslut uppfylls.

    Artikel 5d

    Meddelande av Esmas beslut beträffande registrering

    1.  När Esma antar ett beslut om registrering, avslag eller upphävande av registrering, ska den inom fem arbetsdagar efter beslutsdatumet meddela värdepapperiseringsregistret sitt beslut. Meddelandet om beslutet ska åtföljas av en fullständig motivering.

    2.  Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över värdepapperiseringsregister som registrerats i enlighet med denna förordning. Denna förteckning ska uppdateras inom fem arbetsdagar efter det datum då ett beslut enligt punkt 1 antas.

    Artikel 5e

    Utövande av de befogenheter som avses i artiklarna 5f–5h.

    De befogenheter som enligt artiklarna 5f–5h tilldelats Esma eller dess tjänstemän eller någon annan person som bemyndigats av Esma får inte användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier.

    Artikel 5f

    Begäran om information

    1.  Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut begära att värdepapperiseringsregister och anknutna tredje parter till vilka värdepapperiseringsregister har gett i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller verksamheter lämnar all information som krävs för att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

    2.  När Esma skickar en enkel begäran om information enligt punkt 1 ska Esma

    (a)  hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

    (b)  ange syftet med begäran,

    (c)  specificera den information som krävs,

    (d)  fastställa den tidsfrist inom vilken informationen ska lämnas,

    (e)  underrätta den person av vilken informationen begärs om att det inte föreligger någon skyldighet att lämna information, men att den information som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran inte får vara oriktig eller vilseledande, och

    (f)  ange de böter som föreskrivs i artikel 5j jämförd med bilaga I avsnitt IV led a om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande.

    3.  När Esma genom ett beslut begär information enligt punkt 1 ska Esma

    (a)  hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

    (b)  ange syftet med begäran,

    (c)  specificera den information som krävs,

    (d)  fastställa den tidsfrist inom vilken informationen ska lämnas,

    (e)  ange de viten som föreskrivs i artikel 5k när den begärda informationen är ofullständig,

    (f)  ange de böter som föreskrivs i artikel 5j jämförd med bilaga I avsnitt IV led a om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande, och

    (g)  informera om rätten att överklaga beslutet inför Esmas överklagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen) i enlighet med artiklarna 60 och 61 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    4.  De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer eller föreningar som inte har status som juridiska personer, de personer som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna den information som begärs. I behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna den begärda informationen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga fullt ut om den lämnade informationen är ofullständig, oriktig eller vilseledande.

    5.  Esma ska utan dröjsmål översända en kopia av beslutet till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de personer som avses i punkt 1 och som berörs av begäran om information är bosatta eller etablerade.

    Artikel 5g

    Allmänna utredningar

    1.  För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av de personer som avses i artikel 5f.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat ha befogenhet att

    (a)  granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och allt annat material av relevans för utförandet av dess uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger,

    (b)  ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, förfaranden och sådant annat material,

    (c)  kalla till sig personer som avses i artikel 5f.1 eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller dokument som rör föremålet för och syftet med kontrollen samt registrera svaren,

    (d)  höra varje fysisk eller juridisk person som går med på att höras i syfte att samla in information om föremålet för utredningen,

    (e)  begära in uppgifter om tele- och datatrafik.

    2.  De tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt 1 ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. Tillståndet ska också ange de böter som föreskrivs i artikel 5j jämförd med bilaga I avsnitt IV led b om svaren på frågorna till de personer som avses i artikel 5f.1 är oriktiga eller vilseledande.

    3.  De personer som avses i artikel 5f.1 ska samarbeta i de utredningar som Esma har beslutat om. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 5k, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.

    4.  Om den begäran om uppgifter över tele- eller datatrafik som avses i punkt 1 e kräver tillstånd av en rättslig myndighet enligt nationella regler, ska det ansökas om sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte.

    5.  Vid ansökan om tillstånd som avses i punkt 4 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkthet och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för utredningarna. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionerliga får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar framför allt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbehållen domstolen, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 5h

    Kontroller på plats

    1.  För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler eller på mark som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 5f.1. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan.

    2.  Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler eller mark som tillhör de juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 5g.1. De ska även ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.

    3.  De tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där kontrollens föremål och syfte anges.

    4.  De personer som avses i artikel 5f.1 ska samarbeta i de kontroller på plats som beordrats genom ett beslut av Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med kontrollen, fastställa den dag då den ska inledas och ange de viten som föreskrivs i artikel 5k, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen. Esma ska fatta sådana beslut efter samråd med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras.

    5.  På begäran av Esma ska tjänstemän som är anställda vid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts av denna myndighet, aktivt bistå de tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av Esma. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i punkt 2. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten får, på begäran, också närvara vid kontrollerna på plats.

    6.  Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 5g.1. För detta syfte ska behöriga myndigheter ha samma befogenheter som Esma enligt vad som föreskrivs i denna artikel och artikel 5g.1.

    7.  Om de tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en kontroll som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämna dem nödvändigt bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna genomföra sin kontroll på plats.

    8.  Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt nationell lagstiftning kräver tillstånd av en rättslig myndighet ska ansökan om sådant tillstånd göras. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte.

    9.  Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 8 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkthet och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar. Den nationella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av kontrollen eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbehållen domstolen, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 5i

    Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och böter

    1.  Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser som förtecknas i bilaga I, ska Esma utse en oberoende utredare inom Esma för att utreda saken. Utredaren får inte vara inblandad i eller ha varit direkt eller indirekt inblandad i tillsynen av eller registreringsprocessen för det berörda värdepapperiseringsregistret, och ska utföra sina uppgifter oberoende av Esma.

    2.  Utredaren ska utreda de påstådda överträdelserna, och därvid ta hänsyn till eventuella kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredningarna samt lämna in en fullständig rapport med utredningsresultaten till Esma.

    För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogenheten att begära information som avses i artikel 5f och att genomföra utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 5g och 5h. När utredaren utövar dessa befogenheter ska denne rätta sig efter artikel 5e.

    När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av Esma i dess tillsynsverksamhet.

    3.  När utredningen är avslutad ska utredaren, innan dossiern med utredningsresultaten lämnas till Esma, ge de personer som är föremål för utredningarna möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på fakta som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över.

    Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna artikel.

    4.  När utredaren lämnar rapporten med resultaten till Esma ska denne underrätta de personer som är föremål för utredningarna om detta. De personer som är föremål för utredningarna ska ha rätt att få tillgång till rapporten, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till rapporten ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar.

    5.  Esma ska, på grundval av rapporten med de resultat utredaren kommit fram till och om de berörda personerna begär det, efter att ha hört de personer som är föremål för utredningarna enligt artikel 51, avgöra om en eller flera av de överträdelser som förtecknas i bilaga I har begåtts av de personer som varit föremål för utredningarna och ska i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd enligt artikel 5p och ålägga böter enligt artikel 5j.

    6.  Utredaren ska inte delta i Esmas överläggningar eller på något annat sätt ingripa i Esmas beslutsprocess.

    7.  Kommissionen ska anta ytterligare förfaranderegler för utövande av befogenheten att ålägga böter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, övergångsbestämmelser och indrivande av böter eller viten, och ska anta detaljerade regler om preskriptionstiden när det gäller åläggande och verkställighet av sanktioner.

    Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 22e för att komplettera eller ändra denna förordning genom att ange de förfaranderegler som avses i första stycket.

    8.  Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det skulle kunna föreligga sakförhållanden som utgör brott. Dessutom ska Esma inte ålägga böter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

    Artikel 5j

    Böter

    1.  Om Esma i enlighet med artikel 5i.5 anser att ett värdepapperiseringsregister uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått någon av de överträdelser som förtecknas i bilaga I ska den fatta ett beslut om att ålägga böter i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

    Ett värdepapperiseringsregister ska anses ha begått en uppsåtlig överträdelse om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att värdepapperiseringsregistret eller dess företagsledning har handlat med avsikt att begå överträdelsen.

    2.  Basbeloppen för de böter som avses i punkt 1 ska tillämpas inom nedanstående gränser:

    (a)  För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt I led c, i bilaga I avsnitt II leden c g samt i bilaga I avsnitt III leden c och f ska avgiftsbeloppen uppgå till minst [100 000 EUR] och högst [200 000 EUR].

    (b)  För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt I leden a, b och dh och i bilaga I avsnitt II leden a, b och g, ska avgiftsbeloppen uppgå till minst [50 000 EUR] och högst [100 000 EUR].

    (c)  För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt IV, ska avgiftsbeloppen uppgå till minst [5 000 EUR] och högst [10 000 EUR].

    Vid beslut om huruvida basbeloppet för böterna ska fastställas till den undre, mellersta eller övre delen av den skala som anges i första stycket ska Esma beakta det berörda värdepapperiseringsregistrets årsomsättning under det föregående verksamhetsåret. Basbeloppet ska ligga i skalans undre del för värdepapperiseringsregister vars årsomsättning understiger [1 miljon EUR], i skalans mellersta del för värdepapperiseringsregister vars årsomsättning uppgår till mellan [1 och 5 miljoner EUR] och i skalans övre del för värdepapperiseringsregister vars årsomsättning överstiger [5 miljoner EUR].

    3.  De basbelopp som fastställs i punkt 2 ska vid behov justeras med hänsyn till försvårande eller förmildrande omständigheter på grundval av de relevanta koefficienter som fastställs i bilaga II.

    De relevanta försvårande koefficienterna ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en försvårande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild försvårande koefficient adderas till basbeloppet.

    De relevanta förmildrande koefficienterna ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en förmildrande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp som följer av tillämpningen av varje enskild förmildrande koefficient subtraheras från basbeloppet.

    4.  Utan hinder av punkterna 2 och 3 ska avgiftsbeloppet inte vara lägre än 2 % och inte uppgå till mer än 20 % av det berörda värdepapperiseringsregistrets årliga omsättning under föregående verksamhetsår, och i de fall värdepapperiseringsregistret direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen ska avgiftsbeloppet minst motsvara dessa fördelar.

    Om en handling eller underlåtenhet som ett värdepapperiseringsregister har gjort sig skyldig till utgör mer än en av de överträdelser som förtecknas i bilaga I ska endast det högre avgiftsbelopp som har beräknats i enlighet med punkterna 2 och 3, och som är hänförligt till en av överträdelserna tillämpas.

    Artikel 5k

    Viten

    1.  Esma ska fatta beslut om att vite ska åläggas för att tvinga

    (a)  ett värdepapperiseringsregister att upphöra med en överträdelse, i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 5p.1 a, eller

    (b)  en person som avses i artikel 5f.1

    (i)  att lämna fullständig information som har begärts genom ett beslut enligt artikel 5f,

    (ii)  att samarbeta i en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga handlingar, uppgifter, rutiner och annat nödvändigt material samt komplettera och korrigera annan information som tillhandahållits i samband med en utredning som inletts genom beslut enligt artikel 5g, eller

    (iii)  att samarbeta vid kontroller på plats som begärts genom beslut enligt artikel 5h.

    2.  Vitet ska vara effektivt och proportionerligt. Vite ska betalas per förseningsdag.

    3.  Utan hinder av punkt 2 ska det löpande vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under föregående verksamhetsår eller, för fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under föregående kalenderår. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om åläggande av vitet.

    4.  Vite ska åläggas för maximalt sex månader från och med att Esma meddelar sitt beslut. Vid utgången av denna period ska Esma se över åtgärden.

    Artikel 5l

    Hörande av berörda personer

    1.  Innan beslut fattas om böter eller vite enligt artiklarna 5j och 5k ska Esma ge de personer som är föremål för förfarandena möjlighet att höras om de omständigheter som Esma påtalat. Esma ska endast grunda sina beslut på omständigheter som de personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över.

    2.  Rätten till försvar för personer som är föremål för förfarandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt att få tillgång till Esmas handlingar i ärendet, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till akten ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar.

    Första stycket ska inte tillämpas om skyndsamma åtgärder krävs för att förhindra att det finansiella systemet lider väsentlig och omedelbar skada eller för att förhindra väsentlig och omedelbar skada för finansmarknadernas integritet, transparens, effektivitet och korrekta funktionssätt, däribland stabilitet eller korrekthet för de uppgifter som registreras i transaktionsregister. Esma får i sådana fall anta ett preliminärt beslut och ska ge de berörda personerna möjlighet att höras snarast möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

    Artikel 5m

    Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av böter och viten

    1.  Esma ska offentliggöra alla böter och viten som har ålagts enligt artiklarna 65 och 66, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerlig skada. Sådana offentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i förordning (EG) nr 45/2001.

    2.  Böter och viten som åläggs enligt artiklarna 5j och 5k ska vara av administrativ karaktär.

    3.  Om Esma beslutar att inte ålägga böter eller viten ska den informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och motivera sitt beslut.

    4.  Böter och viten som åläggs i enlighet med artiklarna 5j och 5k ska vara verkställbara i enlighet med de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat där böter eller viten har förelagts.

    Beslutet om verkställighet ska bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den myndighet som varje medlemsstats regering ska utse för detta ändamål, och det ska meddelas Esma och Europeiska unionens domstol.

    När dessa formaliteter har fullgjorts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten i enlighet med nationell lagstiftning genom att hänskjuta ärendet direkt till det behöriga organet.

    Verkställigheten får endast skjutas upp genom beslut av domstolen. Domstolarna i den berörda medlemsstaten ska dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på ett regelrätt sätt.

    5.  De belopp som åläggs i form av böter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

    Artikel 5n

    Domstolens prövning

    Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka Esma har ålagt böter eller viten. Den får upphäva, sänka eller höja ålagda böter eller viten.

    Artikel 5o

    Återkallande av registrering

    1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5q ska Esma återkalla ett värdepapperiseringsregisters registrering om värdepapperiseringsregistret

    (a)  uttryckligen avstår från registreringen eller inte har tillhandahållit några tjänster under de sex månader som föregick den dag då beslutet om återkallande antogs,

    (b)  har beviljats registrering efter att ha lämnat osanna uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

    (c)  inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen.

    2.  Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den relevanta behöriga myndighet som avses i artikel 15 om ett beslut att återkalla ett värdepapperiseringsregisters registrering.

    3.  Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat där värdepapperiseringsregistret tillhandahåller sina tjänster och är verksamt anser att något av villkoren i punkt 1 har uppfyllts, får den begära att Esma ska granska om villkoren för att återkalla registreringen av det berörda värdepapperiseringsregistret är uppfyllda. Om Esma beslutar att inte återkalla det berörda värdepapperiseringsregistrets registrering, ska en fullständig motivering lämnas.

    4.  Den behöriga myndighet som avses i punkt 3 ska vara den myndighet som utsetts enligt artikel 15.

    Artikel 5p

    Tillsynsavgifter

    1.  Esma ska av värdepapperiseringsregistren ta ut avgifter i enlighet med denna förordning och med de delegerade akter som antas enligt punkt 3. Dessa avgifter ska till fullo täcka Esmas utgifter i samband med registreringen och tillsynen av värdepapperiseringsregistren.

    2.  Det avgiftsbelopp som tas ut av ett värdepapperiseringsregister ska täcka Esmas samtliga administrationskostnader för registrering och tillsyn samt stå i proportion till det berörda värdepapperiseringsregistrets omsättning.

    3.  Kommissionen ska i enlighet med artikel 22e anta delegerade akter för att komplettera eller ändra denna förordning genom att ange vilka avgifter som ska betalas, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas.

    Artikel 5q

    Esmas tillsynsåtgärder

    1.  Om Esma i enlighet med artikel 5i.5 finner att ett värdepapperiseringsregister har begått någon av de överträdelser som förtecknas i bilaga I, ska Esma fatta ett eller flera av följande beslut:

    (a)  Kräva att värdepapperiseringsregistret upphör med överträdelsen.

    (b)  Ålägga böter enligt artikel 5j.

    (c)  Utfärda offentliga underrättelser.

    .

    (e)  Kräva att alla metoder som strider mot bestämmelserna i denna förordning tillfälligt upphör.

    (f)  Vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att värdepapperiseringsregistret fortsätter att iaktta rättsliga krav i enlighet med denna förordning.

    (g)  Införa ett tillfälligt förbud mot godkännandet av nya originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering eller utvidgningen av de tjänster som värdepapperiseringsregistret erbjuder, om detta skulle undergräva uppgifternas stabilitet eller korrekthet.

    (h)  Kräva att en fysisk person avsätts från styrelsen i ett värdepapperiseringsregister.

    (d)  Som en sista utväg återkalla registreringen av värdepapperiseringsregistret.

    2.  När Esma fattar beslut enligt punkt 1, ska Esma beakta överträdelsens väsentlighet och svårighetsgrad med hänsyn till följande kriterier:

    (a)  Överträdelsens varaktighet och frekvens.

    (b)  Huruvida överträdelsen har visat på allvarliga brister eller systembrister i företagets förfaranden, ledningssystem eller interna kontroller.

    (c)  Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat sätt har samband med ekonomisk brottslighet.

    (d)   Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet.

    3.  Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta det berörda värdepapperiseringsregistret om varje beslut som antas enligt punkt 1 och meddela behöriga myndigheter, som utsetts enligt artikel 15, och kommissionen beslutet. Esma ska offentliggöra varje sådant beslut på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för antagandet.

    När Esma offentliggör sitt beslut enligt första stycket ska den också offentliggöra att det berörda värdepapperiseringsregistret har rätt att överklaga beslutet och, i förekommande fall, att ett sådant överklagande har lämnats in, med angivande av att överklagandet inte har suspensiv verkan, samt att Esmas överklagandenämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 5r

    Förbud mot återvärdepapperisering

    De underliggande exponeringarna vid värdepapperisering får inte omfatta värdepapperiseringar.

    Kapitel 3

    Enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering

    Artikel 6

    Användning av beteckningen ”enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering”

    Originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering får använda beteckningen ”STS” eller beteckningen ”enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering” eller en beteckning som direkt eller indirekt hänvisar till denna beteckning för sin värdepapperisering endast om denna värdepapperisering uppfyller alla krav i avsnitt 1 eller avsnitt 2 i denna förordning, om de har underrättat Esma i enlighet med artikel 14.1 och om den berörda värdepapperiseringen finns i den förteckning som avses i artikel 14.4.

    Originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering som är involverade i en STS-värdepapperisering ska vara etablerade i unionen, eller i ett tredjeland för vilket kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med artikel 22f.

    Avsnitt 1

    Allmänna krav för STS-värdepapperiseringar

    Artikel 7

    Enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering

    1.  Värdepapperiseringar, med undantag av ABCP-program och ABCP-transaktioner, som uppfyller kraven i artiklarna 8, 9 och 10 i denna förordning ska anses vara enkla, transparenta och standardiserade (”STS”).

    1a.  Värdepapperiseringar, med undantag för ABCP-program och ABCP-transaktioner, som sålts till investerare efter den 1 januari 2011 och före det datum då denna förordning träder i kraft, kommer att, från det ögonblick då de blir föremål för en anmälan i enlighet av artikel 14.1, betraktas som STS förutsatt att

    (a)  de, vid tiden för emissionen, uppfyller de krav som anges i artiklarna 8.15 och 79 samt artikel 9.1 och 9.3,

    (b)  de, då anmälan sker i enlighet med artikel 14.1, uppfyller de krav som anges i artikel 8.2 och 8.6, artikel 9.2 och 9.48 samt artikel 10.14.

    1b.  Esma ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 anta riktlinjer och rekommendationer för en harmoniserad tolkning och tillämpning av kraven i artiklarna 8, 9 och 10.

    Artikel 8

    Krav rörande enkelhet

    1.  De underliggande exponeringarna ska förvärvas av ett specialföretag för värdepapperisering genom en försäljning eller överlåtelse på ett sätt som är verkställbart mot säljaren eller någon annan tredje part, även i det fall säljaren skulle bli insolvent. Överföringen av de underliggande exponeringarna till specialföretaget för värdepapperisering får inte omfattas av några stränga clawbackbestämmelser i det fall säljaren skulle bli insolvent. Om överföringen av de underliggande exponeringarna sker genom en överlåtelse och fullgörs först efter det att transaktionen avslutats måste åtminstone följande utlösande händelser ha inträffat:

    (a)  Säljarens kreditvärdighet har allvarligt försämrats.

    (b)  Säljare har fallerat eller blivit insolvent.

    (c)  Säljarens åsidosättande av avtalsförpliktelser har inte avhjälpts.

    2.  Säljaren ska göra utfästelser och lämna garantier för att värdepapperiseringens underliggande exponeringar såvitt känt av denne inte är belastade eller är i ett tillstånd som skulle kunna inverka negativt på möjligheterna att verkställa försäljningen eller överlåtelsen.

    3.  De underliggande exponeringarna som överförs från säljaren till specialföretaget för värdepapperisering måste uppfylla förutfastställda och klart definierade godtagbarhetskriterier som inte medger en diskretionär aktiv portföljförvaltning av dessa exponeringar.

    4.  Värdepapperiseringen ska vara baserad på en grupp av underliggande exponeringar som är homogena i fråga om tillgångstyp. De underliggande exponeringarna i gruppen ska anses vara homogena om de tillhör samma tillgångstyp och om deras egenskaper vad gäller avtal, kreditrisk och förtida betalning samt andra särdrag som avgör kassaflödet för dessa tillgångar är tillräckligt likartade. Grupper av bostadslån, grupper av företagslån, grupper av företagsfastighetslån, leasingavtal och kreditfaciliteter inom en och samma kategori, grupper av billån och billeasingavtal och grupper av kreditfaciliteter som beviljats enskilda personer för privat konsumtion eller för konsumtion inom familjen eller hushållet ska anses vara homogena som enskilda tillgångstyper. De underliggande exponeringarna måste vara avtalsmässigt bindande och verkställbara förpliktelser med full regressrätt mot gäldenären med fastställda periodiska betalningsflöden för vilka avbetalningsbeloppen kan komma att variera och som hänför sig till hyra, kapitalbelopp och ränta eller till någon annan rätt till inkomst från tillgångar som berättigar till sådana betalningar. De underliggande exponeringarna får inte omfatta överlåtbara värdepapper i enlighet med definitionen i direktiv 2014/65/EU.

    5.  De underliggande exponeringarna får inte omfatta värdepapperiseringar.

    6.  De underliggande exponeringarna ska ha initierats i originatorns eller den ursprungliga långivarens normala verksamhet och bygga på kreditgivningsprinciper som inte är mindre strikta än de som originatorn eller den ursprungliga långivaren tillämpar för liknande exponeringar som inte blir föremål för värdepapperisering, och ska vara jämförbara med exponeringar som har sitt ursprung i originatorns eller den ursprungliga långivarens normala verksamhet när det gäller ekonomisk substans och typ av fordringsägare, och som inte är värdepapperiserade. Om kreditgivningsprinciperna ändras väsentligt ska dessa ändringar redovisas fullt ut för potentiella investerare. När det gäller värdepapperiseringar där de underliggande exponeringarna är bostadslån ska gruppen av lån inte innefatta lån som marknadsförts och tecknats på premissen att den som ansökt om lånet, eller i tillämpliga fall intermediärerna, fått kännedom om att de lämnade uppgifterna eventuellt inte kontrolleras av långivaren. Bedömningen av låntagarens kreditvärdighet ska uppfylla kraven i artikel 18.1–4, 18.5 a och 18.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU eller artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG eller motsvarande krav i tredjeländer. Originatorn eller den ursprungliga långivaren ska ha erfarenhet av att vara ursprung till exponeringar av liknande typer som dem som värdepapperiseras.

    7.  De underliggande exponeringarna, som vid tidpunkten för urvalet överförs till specialföretaget för värdepapperisering utan onödigt dröjsmål, får inte omfatta fallerade exponeringar i den mening som avses i artikel 178.1 i förordning (EU) nr 575/2013 eller exponeringar mot gäldenärer eller garantigivare med nedsatt kreditvärdighet, som vid undertecknandet av kreditavtalet såvitt känt av originatorn eller den ursprungliga långivaren

    (a)  har förklarat sig vara insolvent, avtalat med sina fordringsägare om skuldavskrivning eller skuldomläggning eller vars fordringsägare av en domstol beviljats verkställighetsrätt eller stora skadestånd som en följd av en utebliven betalning inom tre år före ursprungstidpunkten,

    (b)  finns i ett officiellt register över personer med negativ kredithistorik,

    (c)  har en kreditvärdering eller ett kreditomdöme som tyder på att risken för att avtalsenliga betalningar inte kommer att betalas är betydligt högre än för den genomsnittlige gäldenären för denna typ av lån i den relevanta jurisdiktionen.

    8.  Gäldenärerna eller garantigivarna ska vid tidpunkten för överföringen av exponeringarna ha gjort minst en betalning, utom om det rör sig om rullande värdepapperiseringar som baseras på ▌exponeringar som ska betalas som ett engångsbelopp eller som har existerat i mindre än ett år, däribland månadsbetalningar utan begränsning på automatiskt förnyade krediter.

    9.  Återbetalningen till innehavarna av värdepapperiseringspositioner ska inte ha strukturerats för att huvudsakligen bero på försäljning av tillgångar som säkrar de underliggande exponeringarna. Underliggande exponeringar som säkras genom tillgångar vilkas värde garanteras eller reduceras i full utsträckning genom säljarens förpliktelse att återköpa tillgångarna som säkrar de underliggande exponeringarna eller genom en tredje part, är inte beroende av försäljning av tillgångar, som utgör säkerhet för de underliggande exponeringarna. Detta ska inte hindra att sådana tillgångar därefter förlängs eller refinansieras.

    9 a.  Syntetiska arbitrage-värdepapperiseringar ska inte vara en del av en STS-värdepapperisering och får inte betecknas som en STS-värdepapperisering om tillgångarna inte överförs till ett specialföretag för värdepapperisering genom en äkta värdepapperisering eller bibehålls i originatorns balansräkning, såsom är fallet med syntetiska balansräkningsbaserade värdepapperiseringar.

    9 b.  Esma ska i nära samarbete med EBA och Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:

    (a)  Egenskaperna för de underliggande exponeringar som avses i punkt 4 i den här artikeln och kriterierna för att avgöra huruvida dessa egenskaper är tillräckligt likartade.

    (b)  Övriga tillgångstyper som anses vara enskilda tillgångstyper enligt punkt 4 i den här artikeln och artikel 12.2.

    Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 9

    Krav rörande standardisering

    1.  Originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren ska uppfylla det krav på bibehållande av risk som fastställs i artikel 4 i denna förordning.

    2.  De ränte- och valutarisker som härrör från värdepapperiseringen ska minskas och de åtgärder som vidtagits i detta avseende ska offentliggöras. De bakomliggande exponeringarna ska inte omfatta derivat, utom i de fall de används för att säkra valuta- och ränterisker. Sådana derivat ska utfärdas och dokumenteras i enlighet med allmänt accepterade normer i den internationella finansvärlden.

    3.  Eventuella referensräntebetalningar för värdepapperiseringens tillgångar och skulder ska grunda sig på de marknadsräntor som normalt sett tillämpas och inte på ▌ formler eller derivat.

    4.  Om värdepapperiseringen inrättas utan en rullande period eller om den rullande perioden har avslutats och ett beslut om verkställighet eller påskyndad betalning meddelats får inga större kontantbelopp innehållas i specialföretaget för värdepapperisering och inkomster som kan hänföras till kapitalbeloppet av de bakomliggande exponeringarna ska överföras till investerarna via amortering i rangordning av värdepapperiseringspositionerna, i enlighet med värdepapperiseringspositionernas förmånsrätt. Återbetalningen av värdepapperiseringspositioner får inte kastas om vad gäller deras förmånsrätt och transaktioner som har en prioritetsordning för betalningar som inte sker enligt rangordning ska ha resultatrelaterade utlösande händelser, vilka bl.a. minst ska omfatta en försämring av de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet under en förutfastställd tröskel. Det får inte finnas några bestämmelser som föreskriver automatisk likvidation av de underliggande exponeringarna till marknadsvärde.

    5.  Om värdepapperiseringen inrättas med en rullande period ska transaktionsdokumentationen ange vilka händelser som utlöser en förtida amortering eller ett avslutande av den rullande perioden, vilka bl.a. minst ska omfatta följande:

    (a)  En försämring av de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet till en nivå motsvarande eller under en viss förutfastställd tröskel.

    (b)  Förekomsten av en insolvensrelaterad händelse med avseende på originatorn eller serviceföretaget.

    (c)  Värdet av de underliggande exponeringar som innehas av specialföretaget för värdepapperisering sjunker under en förutfastställd tröskel (förtida amortering).

    (d)  Det har inte kunnat genereras tillräckligt med nya underliggande exponeringar som uppfyller den förutfastställda kreditkvaliteten (utlösande händelse för avslutande av den rullande perioden).

    6.  Transaktionsdokumentation ska tydligt ange följande:

    (a)  Avtalsförpliktelser, uppgifter och skyldigheter för serviceföretaget och dess ledning, vilka ska ha erfarenhet av att förvalta lånebetalningarna för de underliggande exponeringarna och, i tillämpliga fall, för förvaltaren och andra tillhandahållare av sidotjänster.

    (b)  De processer och skyldigheter som krävs för att säkerställa att förvaltningen av lånebetalningarna inte upphör om serviceföretaget fallerar eller blir insolvent, t.ex. en avtalsmässig utbytesklausul, som gör det möjligt att byta ut serviceföretaget i fall av fallissemang eller insolvens.

    (c)  Bestämmelser som säkerställer att derivatmotparter, tillhandahållare av likviditet och kontoförande bank ersätts vid fallissemang, insolvens och i tillämpliga fall vissa andra angivna händelser.

    Riktlinjer, förfaranden och kontroller för riskhantering ska vara väl dokumenterade och det ska finnas välfungerande system.

    7.  Transaktionsdokumentationen ska klart och entydigt ange definitioner, korrigerande åtgärder och andra åtgärder vid misskötsel och fallissemang från gäldenärens sida, skuldsanering, efterskänkande av skuld, anstånd, betalningsuppskov, förluster, skuldavskrivning, återvinning och andra åtgärder för tillgångsförvaltning. Dokumentationen ska tydligt ange prioritetsordningar för betalningar och därmed sammanhängande utlösande händelser, ändringar i prioritetsordningen efter en utlösande händelse samt rapporteringsskyldighet för sådana händelser. Ändringar i sådana villkor och processer kan genomföras, förutsatt att ändringarna inte påverkar återbetalningen av värdepapperiseringspositionerna på ett betydande eller negativt sätt. Varje ändring av prioritetsordningen för betalningar ska rapporteras vid den tidpunkt då en inträffar.

    8.  Transaktionsdokumentationen ska innehålla tydliga bestämmelser som gör att det snabbt går att lösa konflikter mellan olika kategorier av investerare, närmare uppgifter om rösträtter och deras fördelning mellan innehavarna och en tydlig beskrivning av de skyldigheter som förvaltarna och andra enheter med förvaltaruppdrag har gentemot investerarna.

    Artikel 10

    Krav rörande transparens

    1.  Originatorn och det medverkande institutet ▌ska innan en investering äger rum ge investerarna tillgång till statiska och dynamiska data om historiken vad gäller fallissemang och förluster, t.ex. data om misskötsel och fallissemang, för exponeringar som är mycket likartade de exponeringar som ska värdepapperiseras. Dessa data ska täcka en period av minst sju år för exponeringar andra än mot hushåll och fem år för exponeringar mot hushåll. Det ska redovisas på vilken grund dessa exponeringar bedömts vara likartade.

    2.  Innan de värdepapper som värdepapperiseringen ger upphov till emitteras ska en lämplig och oberoende part göra en extern kontroll av ett urval av de underliggande exponeringarna, vilket även inbegriper en kontroll av att de uppgifter som lämnats för de underliggande exponeringarna är korrekta, varvid tillförlitlighetsgraden ska vara 95 %.

    3.  Originatorn eller det medverkande institutet ska tillhandahålla investerarna ▌en tydligt dokumenterad kassaflödesmodell för skulder, både före prissättningen av värdepapperiseringen och därefter på löpande basis, som exakt representerar avtalsförhållandet mellan de underliggande exponeringarna och betalningarna mellan originatorn, det medverkande institutet, investerare, andra tredje parter och specialföretaget för värdepapperiseringar.

    3a.  Originatorn och det medverkande institutet ska offentliggöra information om värdepapperiseringens långsiktiga och hållbara karaktär för investerarna med hjälp av miljömässiga, sociala och förvaltningsmässiga kriterier, för att beskriva hur värdepapperiseringen har bidragit till investeringar i realekonomin och på vilket sätt den ursprungliga långivaren har använt det frigjorda kapitalet.

    4.  Originatorn och det medverkande institutet ▌ska vara gemensamt ansvariga för att artikel 5 i denna förordning efterlevs och för att säkerställa att all den information som krävs enligt artikel 5.1 a görs tillgänglig för de potentiella investerarna före prissättningen. Originatorn och det medverkande institutet ▌ska också ha ansvaret för att säkerställa att all den information som krävs enligt artikel 5.1 b–e görs tillgänglig före prissättningen, åtminstone i form av ett utkast eller i sin ursprungliga form när detta är tillåtet enligt artikel 3 i direktiv 2003/71/EG. Originatorn och det medverkande institutet ▌ska ha ansvaret för att säkerställa att den slutgiltiga dokumentationen görs tillgänglig för investerarna senast 15 dagar efter transaktionens avslutande.

    Avsnitt 2

    Krav för ABCP-värdepapperiseringar

    Artikel 11

    Enkel, transparent och standardiserad ABCP-värdepapperisering

    En ABCP-transaktion ska anses vara enkel, transparent och standardiserad (”STS”) om den uppfyller kraven på transaktionsnivå i artikel 12. Ett ABCP-program ska anses vara STS om det uppfyller kraven i artikel 13.

    Artikel 12

    Krav på transaktionsnivå

    1.  En transaktion inom ett ABCP-program ska uppfylla kraven i denna artikel för att den ska anses vara STS. I detta avsnitt ska termerna ”originator” och ”ursprunglig långivare” enligt artikel 8.7 förstås som ”säljaren”.

    1a.  Återbetalning till innehavarna av värdepapperiseringspositioner ska inte bero på försäljningen av de tillgångar som utgör säkerhet för de underliggande exponeringarna. Detta krav ska inte gälla för tillgångar vars värde garanteras eller reduceras i full utsträckning genom säljarens eller en tredje parts faktiska åtagande att återköpa eller refinansiera de tillgångar som utgör säkerhet för de underliggande exponeringarna till ett fastställt belopp och inte heller förhindra att sådana tillgångar därefter förlängs eller refinansieras.

    2.  Transaktioner inom ramen för ett ABCP-program ska baseras på en grupp av underliggande exponeringar som är homogena i fråga om tillgångstyp och har en vägd genomsnittlig livslängd på högst ett år och ingen får ha en återstående löptid på mer än tre år, med undantag för grupper av billån, billeasingavtal och transaktioner avseende leasing av utrustning, vilka ska ha en exponeringsvägd genomsnittlig livstid på högst fyra och ett halvt år och ingen av de underliggande exponeringarna får ha en återstående löptid på mer än sex år. De underliggande exponeringarna får inte innehålla lån som har bostadslån eller lån på kommersiella fastigheter som säkerhet eller bostadslån som fullt ut garanteras och som avses i artikel 129.1 e i förordning (EU) nr 575/2013. De underliggande exponeringarna ska innehålla avtalsmässigt bindande och verkställbara förpliktelser med full regressrätt mot gäldenären med fastställda betalningsflöden som hänför sig till hyra, kapitalbelopp och ränta eller till någon annan rätt till inkomst från tillgångar som berättigar till sådana betalningar. De underliggande exponeringarna får inte omfatta överlåtbara värdepapper i enlighet med definitionen i direktiv 2014/65/EU.

    3.  Eventuella referensräntebetalningar för värdepapperiseringstransaktionens tillgångar och skulder ska grunda sig på de marknadsräntor som normalt sett tillämpas, men inte på komplicerade formler eller derivat.

    4.  Efter säljarens fallissemang eller en händelse som utlöser en påskyndad betalning får inga större kontantbelopp innehållas i specialföretaget för värdepapperisering och inkomster som kan hänföras till kapitalbeloppet av de underliggande exponeringarna ska överföras till investerarna via sekventiella betalningar av värdepapperiseringspositionerna, i enlighet med värdepapperiseringspositionernas förmånsrätt. Det får inte finnas några bestämmelser som föreskriver automatisk likvidation av de underliggande exponeringarna till marknadsvärde.

    5.  De underliggande exponeringarna ska ha sitt ursprung i säljarens normala verksamhet och bygga på kreditgivningsprinciper som inte är mindre strikta än de som säljaren tillämpar för liknande exponeringar som inte blir föremål för värdepapperisering. Om kreditgivningsprinciperna ändras väsentligt ska dessa ändringar redovisas fullt ut för potentiella investerare. När det gäller värdepapperiseringar där de underliggande exponeringarna är bostadslån ska gruppen av lån inte innefatta lån som marknadsförts och tecknats på premissen att den som ansökt om lånet, eller i tillämpliga fall intermediärerna, fått kännedom om att de lämnade uppgifterna eventuellt inte kontrolleras av långivaren. Säljaren ska ha erfarenhet av att vara ursprung till exponeringar av liknande typer som dem som värdepapperiseras.

    6.  Transaktionsdokumentationen ska ange vilka händelser som utlöser ett avslutande av den rullande perioden, vilka bl.a. minst ska omfatta följande:

    (a)  En försämring av de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet till en nivå motsvarande eller under en viss förutfastställd tröskel.

    (b)  Förekomsten av en insolvensrelaterad händelse med avseende på säljaren eller serviceföretaget.

    (c)  Det har inte kunnat genereras tillräckligt med nya underliggande exponeringar som uppfyller den förutfastställda kreditkvaliteten.

    7.  Transaktionsdokumentation ska tydligt ange följande:

    (a)  Avtalsförpliktelser, uppgifter och skyldigheter för det medverkande institutet och serviceföretaget och dess ledning, vilka ska ha erfarenhet av att förvalta lånebetalningarna för de underliggande exponeringarna och, i tillämpliga fall, för förvaltaren och andra tillhandahållare av sidotjänster.

    (b)  De processer och skyldigheter som krävs för att säkerställa att förvaltningen av exponeringarna inte upphör om serviceföretaget fallerar eller blir insolvent.

    (c)  Bestämmelser som säkerställer att derivatmotparter och kontoförande bank ersätts vid fallissemang, insolvens och i tillämpliga fall vissa andra angivna händelser.

    Riktlinjer, förfaranden och kontroller för riskhantering ska vara väl dokumenterade och det ska finnas välfungerande system.

    Artikel 12a

    Rollen för det medverkande institutet för ett ABCP-program

    1.  Det medverkande institutet för ABCP-programmet ska vara ett kreditinstitut som är föremål för tillsyn i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller en reglerad finansierings- eller tillgångsförvaltare.

    2.  Det medverkande institutet för ett ABCP-program ska vara en tillhandahållare av likviditetsfaciliteter och ska stödja alla värdepapperiseringspositioner på ABCP‑programnivå genom att täcka alla likviditets- och kreditrisker och alla väsentliga utspädningsrisker för de värdepapperiserade exponeringarna samt alla andra transaktionskostnader och kostnader på programnivå med sådant stöd. Det medverkande institutet ska lämna en beskrivning av stödet på transaktionsnivå till investerarna, inklusive en beskrivning av de likviditetsfaciliteter som tillhandahållits.

    3.  Innan det kan medverka i ett STS-ABCP-program ska kreditinstitutet i ett stresstest visa för sitt tillsynsorgan att dess roll enligt punkt 2 inte äventyrar dess finansiella stabilitet, inte ens i extrema stressituationer på marknaden där marknaden för kortfristig finansiering krymper för alla ABCP-program för vilka det har denna roll. Det medverkande institutet ska i detta syfte regelbundet ge sitt tillsynsorgan särskild information om sina kumulativa skyldigheter avseende likviditetsrisker, och hur dessa skyldigheter kan uppfyllas med hjälp av dess likviditetsbuffertar.

    4.  Det medverkande institutet för ett ABCP-program ska innan det blir exponerat mot en ABCP-transaktion kontrollera att säljaren beviljar alla sina krediter på grundval av sunda och väldefinierade kriterier och tydligt fastställda förfaranden för att godkänna, ändra, förnya och finansiera dessa krediter samt har effektiva system för att tillämpa dessa kriterier och förfaranden. Det medverkande institutet ska göra en egen bedömning av om kraven på due diligence-granskning är uppfyllda och kontrollera att säljaren har sunda kreditgivningsprinciper, förmåga att förvalta lånebetalning och förfaranden för indrivning som uppfyller villkoren i artikel 259.3 im i förordning (EU) nr 575/2013 eller motsvarande krav i tredjeländer. Riktlinjer, förfaranden och kontroller för riskhantering ska vara väl dokumenterade och det ska finnas välfungerande system.

    5.  På transaktionsnivå ska den ursprungliga långivaren eller emittenten uppfylla kravet på bibehållande av risk i enlighet med artikel 4, och på ABCP-programnivå ska det medverkande institutet uppfylla samma krav.

    6.  Artikel 5 ska tillämpas på ABCP-program. Det medverkande institutet för ABCP‑programmet ska ansvara för efterlevnaden av artikel 5 och ska

    (a)  göra all aggregerad information som krävs enligt artikel 5.1 a tillgänglig för investerare, varvid denna information ska uppdateras varje kvartal, och

    (b)  göra den information som krävs enligt artikel 5.1 be i denna förordning tillgänglig.

    7.  Om det medverkande institutet inte förnyar finansieringsåtagandet för likviditetsfaciliteten innan det löper ut ska likviditetsfaciliteten utnyttjas och värdepapper som förfaller ska återbetalas.

    Artikel 13

    Krav på programnivå

    1.  Alla transaktioner inom ett ABCP-program ska uppfylla kraven i artikel 12 ▌. Med undantag av artikel 12.2, kan enskilda transaktioner som uppgår till högst 5 % av det aggregerade beloppet för de underliggande exponeringarna i ett ABCP-program tillfälligt avvika från artikel 12 utan att det påverkar programmets STS-status.

    2.  Originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren ska uppfylla det krav på bibehållande av risk som fastställs i artikel 4▌.

    3.   ▌Kreditförstärkningen ska inte införa ett andra skikt med trancher på programnivå.

    4.  Det medverkande institutet för ABCP-programmet ska vara ett kreditinstitut som är föremål för tillsyn i enlighet med direktiv 2013/36/EU. Det medverkande institutet ska vara en tillhandahållare av likviditetsfaciliteter och stödja alla värdepapperiseringspositioner på transaktionsnivå inom ABCP-programmet och täcka alla likviditets- och kreditrisker och alla väsentliga utspädningsrisker för de värdepapperiserade exponeringarna samt alla andra kostnader på transaktions eller programnivå.

    5.  ▌Värdepapperiseringar som emitteras inom ett ABCP-program och som omfattar köpoptioner, förlängningsklausuler eller andra klausuler som originatorn, det medverkande institutet eller specialföretaget för värdepapperisering kan vilja införa, och som påverkar värdepapprets sista förfallodag, ska inte betraktas som STS‑värdepapperiseringar.

    6.  De ränte- och valutarisker som finns på ABCP-programnivån ska minskas och de åtgärder som vidtagits i detta avseende ska offentliggöras. Derivat ska endast användas på programnivå för att säkra valuta- och ränterisker. Sådana derivat ska dokumenteras i enlighet med allmänt accepterade normer i den internationella finansvärlden.

    7.  Dokumentationen om programmet ska tydligt ange följande:

    (a)  De skyldigheter som förvaltarna och andra enheter med förvaltaruppdrag eventuellt har gentemot investerarna.

    ▌ (c)  Avtalsförpliktelser, uppgifter och skyldigheter för det medverkande institutet och dess ledning, som ska ha erfarenhet av kreditgivning, och i förekommande fall för förvaltaren och andra tillhandahållare av sidotjänster.

    ▌ (e)  Bestämmelser som säkerställer att derivatmotparter och kontoförande bank på ABCP-programnivå ersätts vid fallissemang, insolvens och i ▌vissa andra angivna händelser om likviditetsfaciliteten inte täcker dessa händelser.

    (f)  Att avhjälpande åtgärder ska vidtas om vissa angivna händelser inträffar eller om det medverkande institutet fallerar eller blir insolvent för att i förekommande fall antingen säkra finansieringsåtagandet eller se till att tillhandahållaren av likviditetsfaciliteten ersätts. Om tillhandahållaren av likviditetsfaciliteten inte förnyar finansieringsåtagandet senast 30 dagar efter det att den löpt ut ska likviditetsfaciliteten utnyttjas, värdepapper som förfaller ska återbetalas och transaktionen ska upphöra att köpa exponeringar samtidigt som den amorterar de befintliga underliggande exponeringarna.

    Riktlinjer, förfaranden och kontroller för riskhantering ska vara väl dokumenterade och det ska finnas välfungerande system.

    8.  Originatorn och det medverkande institutet ▌ska vara solidariskt ansvariga för att artikel 5 i denna förordning efterlevs på ABCP-programnivå och de ska säkerställa att följande information görs tillgänglig för de potentiella investerarna före prissättningen.

    (a)  All aggregerad information som krävs enligt artikel 5.1 a.

    (b)  Den information som krävs enligt artikel 5.1 b–e.

    8a.  Av prospektet, eller av den motsvarande programhandlingen om ett prospekt inte har utfärdats, ska det framgå om och hur de STS-kriterier som avses i artiklarna 11–13 har uppfyllts.

    Artikel 14

    STS-anmälan och due diligence-granskning

    1.  Originatorer och medverkande institut ska gemensamt underrätta Esma med hjälp av den mall som avses i punkt 5 i denna artikel om att värdepapperiseringen uppfyller kraven i artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13 i denna förordning (”STS-anmälan”). När ABCP-program har flera originatorer ska varje enskild originator underrätta Esma enligt kraven i artikel 12 endast om sin egen transaktion. Esma ska i enlighet med punkt 4 offentliggöra STS-anmälan på sin officiella webbplats. De ska också underrätta sina behöriga myndigheter. Originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering för en värdepapperisering ska sinsemellan utse den enhet som ska vara första kontaktpunkt för investerare och behöriga myndigheter. Om originatorn och det medverkande institutet inte har kommit överens om vem av dem som ska uppfylla kraven i denna artikel är det originatorn som ska uppfylla dem.

    1a.  Originatorn, det medverkande institutet eller specialföretaget för värdepapperisering kan anlita en godkänd tredje part för att kontrollera om en värdepapperisering uppfyller STS-kriterierna. Ett utlåtande från en sådan tredje part påverkar dock inte den juridiska skyldighet för originatorn, det medverkande institutet eller specialföretaget för värdepapperisering att följa bestämmelserna i denna förordning.

    När originatorn, det medverkande institutet eller specialföretaget för värdepapperisering anlitar en tredje part för att bedöma huruvida en värdepapperisering följer artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13, ska STS-anmälan inbegripa en förklaring om att uppfyllandet av STS-kriterierna har intygats av denna tredje part. Anmälan ska också innehålla den tredje partens namn och etableringsort.

    2.  I det fall originatorn eller den ursprungliga långivaren inte är ett kreditinstitut eller värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och 4.1.2 i förordning (EU) nr 575/2013 ska anmälan enligt punkt 1 i denna artikel åtföljas av följande:

    (a)  En bekräftelse från originatorn eller den ursprungliga långivaren om att kreditgivningen sker på grundval av sunda och väldefinierade kriterier och ett tydligt fastställt förfarande för att godkänna, ändra, förnya och finansiera dessa krediter samt om att originatorn eller den ursprungliga långivaren har effektiva system för att tillämpa dessa processer.

    (b)  En förklaring om huruvida de element som nämns i led a är föremål för tillsyn.

    3.  Originatorn, det medverkande institutet eller specialföretaget för värdepapperisering ska utan dröjsmål underrätta Esma och sina behöriga myndigheter om en värdepapperisering inte längre uppfyller kraven i artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13 ▌.

    4.  Esma ska omedelbart, på en lämplig del av sin webbplats, offentliggöra en förteckning över alla värdepapperiseringar för vilka originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering har anmält att de uppfyller kraven i artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13. Esma ska uppdatera förteckningen för att ta hänsyn till att värdepapperiseringar inte längre är att anse som STS till följd av ett beslut från de behöriga myndigheterna eller en anmälan från originatorn, det medverkande institutet eller specialföretaget för värdepapperisering. I det fall den behöriga myndigheten har infört administrativa sanktioner eller avhjälpande åtgärder i enlighet med artikel 17 ska den omedelbart underrätta Esma om detta. Esma ska omedelbart ange i förteckningen att en behörig myndighet har vidtagit administrativa sanktioner eller avhjälpande åtgärder med avseende på den berörda värdepapperiseringen.

    5.  Esma ska i nära samarbete med EBA och Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar dels den information som originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering ska lämna för att uppfylla sina förpliktelser enligt punkt 1, dels det format denna information ska lämnas i, dvs. standardiserade mallar.

    Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [tolv månader efter ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Kapitel 3

    Tillsyn

    Artikel 15

    Utseende av behöriga myndigheter

    1.  Efterlevnaden av de förpliktelser som anges i artikel 3 i denna förordning ska säkerställas av följande behöriga myndigheter i enlighet med de befogenheter som de beviljas genom de relevanta rättsakterna:

    (a)  För försäkrings- och återförsäkringsföretag: den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 13.10 i direktiv 2009/138/EG.

    (b)  För förvaltare av alternativa investeringsfonder: den ansvariga behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 44 i direktiv 2011/61/EU.

    (c)  För fondföretag och förvaltningsbolag för fondföretag: den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 97 i direktiv 2009/65/EG.

    (d)  För tjänstepensionsinstitut: den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 6 g i direktiv 2003/41/EG.

    (e)  För kreditinstitut eller värdepappersföretag: den behöriga myndighet som utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2013/36/EU, inbegripet ECB i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013.

    2.  De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av medverkande institut i enlighet med artikel 4 i direktiv 2013/36/EU, inbegripet ECB i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013, ska säkerställa att de medverkande instituten uppfyller de förpliktelser som fastställs i artiklarna 4–14 i denna förordning.

    3.  I det fall originatorn, den ursprungliga långivaren och specialföretaget för värdepapperisering är enheter som är föremål för tillsyn i enlighet med direktiv 2013/36/EU, förordning (EU) nr 1024/2013, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2003/41/EG, direktiv 2011/61/EU eller direktiv 2009/65/EG, ska de relevanta behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med dessa akter, inbegripet ECB i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013, säkerställa efterlevnaden av de förpliktelser som fastställs i artiklarna 4–5 i denna förordning.

    4.  För enheter som inte omfattas av de unionsrättsakter som avses i punkt 3 ska medlemsstaterna utse en eller flera behöriga myndigheter för att säkerställa efterlevnaden av artiklarna 4–5 i denna förordning. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen, Esma, EBA och Eiopa och de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater om vilka behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med denna punkt. Denna skyldighet gäller inte icke-finansiella företag som säljer exponeringar inom ramen för ett ABCP-program eller annan värdepapperiseringstransaktion eller värdepapperiseringsplan.

    4a.  Esma ska, tillsammans med behöriga nationella myndigheter som ansvarar för tillsyn av värdepappersmarknaderna, övervaka och genomdriva efterlevnad av de skyldigheter som avses i artiklarna 6–14.

    5.  Esma ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över de behöriga myndigheter som avses i denna artikel.

    Artikel 16

    De behöriga myndigheternas befogenheter

    1.  Varje medlemsstat ska se till att den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 15.2–4a har de tillsyns-, utrednings- och sanktionsbefogenheter som krävs för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

    2.  Den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 15.2–4a ska regelbundet se över de arrangemang, processer och mekanismer som originatorer, medverkande institut, specialföretag för värdepapperisering och ursprungliga långivare använder sig av för att efterleva denna förordning.

    2a.  Den behöriga myndigheten ska, bland annat genom regelbundna stickprovskontroller, övervaka nyemissioner, särskilt av värdepapperiseringar som marknaden har liten erfarenhet av, i syfte att upptäcka bristande efterlevnad enligt vad som avses i artikel 17.1 eller särdrag som inte kan förklaras på annat sätt än att man försöker kringgå bestämmelserna i denna förordning.

    3.  De behöriga myndigheterna ska kräva att risker som härrör från värdepapperiseringstransaktioner, bl.a. anseenderisk, bedöms och åtgärdas av originatorerna, de medverkande instituten, specialföretagen för värdepapperisering och de ursprungliga långivarna genom för detta ändamål lämpliga strategier och förfaranden.

    3a.  Den behöriga myndigheten ska i tillämpliga fall, som en del av sin tillsyn inom värdepapperiseringsområdet, övervaka de specifika effekter som deltagandet på värdepapperiseringsmarknaden har på stabiliteten hos det finansinstitut som verkar som ursprunglig utlånare, originator, medverkande institut eller investerare och, utan att det hindrar strängare sektoriell reglering, därvid beakta följande:

    (a)  Kapitalbuffertarnas storlek, med syftet att dämpa procyklikaliteten på värdepapperiseringsmarknaden.

    (b)  Likviditetsbuffertarnas storlek för att balansera en potentiell koncentration av stöd för ABPC-program bland kreditinstitut.

    (c)  Investerarnas likviditetsrisk på grund av en löptidsobalans mellan deras finansiering och deras investeringar.

    När den behöriga myndigheten har identifierat en risk för ett finansinstituts finansiella stabilitet eller för hela det finansiella systemet ska myndigheten, oberoende av sina skyldigheter enligt artikel 21, vidta åtgärder för att minska dessa risker, rapportera sina iakttagelser till den utsedda behöriga myndigheten för makrotillsynsinstrument enligt förordning (EU) nr 575/2013 och till Europeiska systemrisknämnden samt meddela kommissionen och Europaparlamentet detta.

    3b.  Den behöriga myndigheten ska tillsammans med Esma övervaka eventuellt kringgående av de skyldigheter som avses i artikel 4.1 a i denna förordning, genom att värdepapperiseringarna struktureras eller marknadsförs på ett särskilt sätt så att de faller utanför tillämpningsområdet för dessa skyldigheter. Den behöriga myndigheten ska övervaka och rapportera till Esma, och Esma ska utvärdera den information som den behöriga myndigheten har rapporterat och rapportera till kommissionen, parlamentet och rådet om eventuella kritiska utvecklingstendenser i marknadspraxisen i detta sammanhang.

    Artikel 16 a

    Makrotillsyn av värdepapperiseringsmarknaden

    1.  Inom ramen för sina respektive uppdrag ska Europeiska systemrisknämnden ha ansvaret för makrotillsynen över Europeiska unionens värdepapperiseringsmarknad och EBA ska ansvara för mikrotillsynen, och därvid ta hänsyn till särdragen hos marknadssegment och tillgångsklasser.

    2.  Efter offentliggörandet av den i artikel 29 nämnda rapporten om värdepappersmarknaden som färdigställs vartannat år, och för att återspegla förändrade marknadsförutsättningar, förhindra att tillgångsbubblor utvecklas inom olika marknadssegment eller tillgångsklasser och för att hindra att unionens värdepappersmarknad måste stänga i tider av kris, ska EBA i nära samarbete med ESRB inom sex månader efter offentliggörandet av en sådan rapport utveckla förslag till tekniska standarder för tillsyn, och vartannat år därefter utarbeta reviderade tekniska standarder för tillsyn i vilka följande ska specificeras:

    (a)  Nivån för bibehållandeandelen enligt vad som avses i artikel 4.1 inom ett maximalt intervall från 5 % till 20 %, som är tillämpbar på de bibehållandemodeller som listas i artikel 4.2, och med hänsyn tagen till marknadssegmentens särdrag.

    (b)  I vilken grad som garantier kan tillämpas på de värdepapperiserade tillgångarna.

    (c)   Huruvida originatorn vid fastställandet av den bibehållandegrad som krävs har behållit dessa exponeringar i sin balansräkning under en del av deras ursprungliga löptid.

    (d)  Huruvida den bibehållandegrad som krävs ska höjas till det maximala värdet på 20 % eller motivera varför det bör nedjusteras, samtidigt som hänsyn tas till marknadssegmentens särdrag.

    (e)  Huruvida garantier kan tillämpas på de värdepapperiserade tillgångarna.

    Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska ha utarbetats senast den ... [två år efter ikraftträdandet av denna förordning] eller, i tillämpliga fall, två år från den tidpunkt då det senaste förslaget till tekniska standarder för tillsyn hade utarbetats i enlighet med denna punkt. En anpassning av bibehållandegraden i förslaget till tekniska standarder för tillsyn kommer att gälla för värdepapperiseringar som inte har anmälts till ECB i enlighet med artiklarna 243 och 244 i förordning (EU) nr 575/2013 vid den tidpunkt då dessa tekniska standarder för tillsyn träder i kraft.

    EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast ... [två år efter ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 1014 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    3.  Efter offentliggörandet av den rapport som avses i artikel 29 i denna förordning ska ESRB ge medlemsstaterna rekommendationer och specificera huruvida det är nödvändigt att ompröva låntagaranknutna åtgärder, inklusive anpassning av belåningsgrad, skuldkvot eller skuldbetalningskvot för tillgångar som ska värdepapperiseras.

    4.  När förslaget till en teknisk standard för tillsyn har lämnats i enlighet med punkt 2 i denna artikel ska kommissionen också överväga huruvida det i enlighet med artikel 270f i förordning (EU) nr 525/2013 krävs en ändring av de riskminiminivåer för värdepapperiseringar som avses i artiklarna 259, 260, 261, 263 och 264 i förordning (EU) nr 575/2013, och anta delegerade akter i enlighet därmed när så krävs.

    Artikel 17

    Administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder

    1.  Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att föreskriva och tillämpa straffrättsliga påföljder i enlighet med artikel 19 i denna förordning ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om lämpliga administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder för situationer där

    (a)  originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren inte uppfyller kraven i artikel 4,

    (b)  originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering inte uppfyller kraven i artikel 5,

    (c)  en värdepapperisering betecknas som en STS-värdepapperisering och originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för denna värdepapperisering inte uppfyller kraven i artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13 ▌,

      originatorn eller det medverkande institutet i strid med artikel 6 i denna förordning använder beteckningen ”STS” för sin värdepapperisering, om inte värdepapperiseringen uppfyller samtliga krav i antingen artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13 i denna förordning,

    (cb)  originatorn eller det medverkande institutet lämnar en vilseledande anmälan enligt artikel 14.1 i denna förordning.

    Medlemsstaterna ska också se till att de administrativa sanktionerna och/eller avhjälpande åtgärderna verkligen genomförs.

    2.  Sanktionerna och åtgärderna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande och omfatta åtminstone följande:

    (a)  En offentlig förklaring som anger vilken fysisk eller juridisk person som gjort sig skyldig till överträdelsen samt överträdelsens art i enlighet med artikel 22.

    (b)  En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta.

    (c)  Ett tillfälligt förbud för varje medlem i ledningsorganen för originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering samt varje annan fysisk person som hålls ansvarig att utöva ledningsfunktioner i dessa företag.

    (d)  När det gäller sådana överträdelser som avses i punkt 1 c i denna artikel: ett tillfälligt förbud för originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering att anmäla att en värdepapperisering uppfyller de krav som anges i artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13 i denna förordning.

    (e)  Om det rör sig om en fysisk person, maximala sanktionsavgifter på minst 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den ... [datum för ikraftträdandet av denna förordning].

    (f)  För juridiska personer: de maximala administrativa böter som avses i led e eller upp till 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning enligt de senast tillgängliga räkenskaper som godkänts av ledningsorganet. Om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till det moderbolag som ska upprätta en koncernredovisning enligt direktiv 2013/34/EU, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevanta redovisningsrättsakter i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget.

    (g)  Maximala administrativa böter till ett belopp motsvarande minst tre gånger de vinster som härrör från överträdelsen, om dessa vinster kan fastställas, även om detta belopp överstiger de maximala beloppen i leden e och f.

    (ga)  Lägsta administrativa böter till ett belopp motsvarande minst de vinster som härrör från överträdelsen, om dessa vinster kan fastställas, även om detta belopp överstiger de maximala beloppen i leden e och f.

    3.  Om de bestämmelser som avses i punkt 1 är tillämpliga på en juridisk person ska medlemsstaterna även se till att de behöriga myndigheterna tillämpar de administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder som anges i punkt 2 på medlemmarna i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt den nationella lagstiftningen är skyldiga till överträdelsen.

    4.  Medlemsstaterna ska se till att alla beslut om att tillämpa de administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder som avses i punkt 2 är väl underbyggda och kan överklagas till domstol.

    Artikel 18

    Utövande av befogenheten att tillämpa administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder

    1.  De behöriga myndigheterna ska utöva sin befogenhet att tillämpa de administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder som avses i artikel 17 i denna förordning i enlighet med sina nationella rättsliga ramar

    (a)  direkt,

    (b)  i samarbete med andra myndigheter,

    (c)  genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

    2.  De behöriga myndigheterna ska när de fastställer typ och nivån för en administrativ sanktion eller avhjälpande åtgärd som vidtas i enlighet med artikel 17 i denna förordning, ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, bl.a. i vilken mån överträdelsen är avsiktlig eller beror på ett sakfel samt följande omständigheter i enlighet med vad som är lämpligt:

    (a)  Överträdelsens väsentlighet, svårighetsgrad och varaktighet.

    (b)  Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som gjort sig skyldig till överträdelsen samt huruvida ett utlåtande från tredje part hade erhållits så att man kunde förvissa sig om att STS-villkoren var uppfyllda.

    (c)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens ekonomiska styrka, såsom den framgår av den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst.

    (d)  Storleken på den vinst som den ansvariga fysiska eller juridiska personen gjort eller den förlust som undvikits, om dessa kan beräknas.

    (e)  Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den mån de kan beräknas.

    (f)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens grad av samarbetsvillighet med den behöriga myndigheten, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återbetalning av de vinster som personen erhållit eller förluster som denne undvikit.

    (g)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens tidigare överträdelser.

    Artikel 19

    Bestämmelser om straffrättsliga påföljder

    1.  Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa regler för administrativa sanktioner eller avhjälpande åtgärder för överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder i deras nationella rätt.

    2.  Om medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för de överträdelser som avses i artikel 17.1 i denna förordning, ska de se till att lämpliga åtgärder vidtagits så att de behöriga myndigheterna har alla nödvändiga befogenheter för att upprätthålla kontakter med rättsliga myndigheter, åklagarmyndigheter eller straffrättsliga myndigheter inom sin jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller förfaranden som inletts för de överträdelser som avses i artikel 17.1, och tillhandahålla samma information till andra behöriga myndigheter och Esma, EBA och Eiopa så att de kan fullgöra sin skyldighet att samarbeta vid tillämpningen av denna förordning.

    Artikel 20

    Anmälningsskyldigheter

    Medlemsstaterna ska anmäla de lagar och andra författningar som genomför detta kapitel, inbegripet alla relevanta straffrättsliga bestämmelser till kommissionen, Esma, EBA och Eiopa senast den [ett år efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning]. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen, Esma, EBA och Eiopa om därpå följande eventuella ändringar av reglerna.

    Artikel 21

    Samarbete mellan behöriga myndigheter och de europeiska tillsynsmyndigheterna

    1.  De behöriga myndigheter som avses i artikel 15 i denna förordning och Esma, EBA och Eiopa ska samarbeta nära med varandra och utbyta information för att utföra sina uppgifter enligt artikel 16–19, särskilt för att identifiera och avhjälpa överträdelser av denna förordning.

    1a.  En särskild värdepapperiseringskommitté ska inrättas inom ramen för den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna, där de behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete för att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 16–19 i denna förordning.

    2.  De behöriga myndigheterna får också samarbeta med behöriga myndigheter i tredjeländer för att utöva sina sanktionsbefogenheter och för att underlätta indrivning av ekonomiska sanktioner.

    3.  Om en behörig myndighet anser att denna förordning har överträtts eller har anledning att tro detta, ska den underrätta den behöriga myndigheten för originatorn, det medverkande institutet, den ursprungliga långivaren, specialföretaget för värdepapperisering eller investeraren om sina iakttagelser på ett tillräckligt detaljerat sätt. De berörda behöriga myndigheterna ska nära samordna sin tillsynsverksamhet för att säkerställa konsekventa beslut, och den behöriga myndigheten som konstaterar en överträdelse ska omedelbart underrätta Esma om detta.

    4.  Särskilt om en överträdelse som avses i punkt 3 rör en felaktig eller vilseledande anmälan enligt artikel 14.1 i denna förordning, ska den behöriga myndigheten som konstaterat överträdelsen också utan dröjsmål underrätta Esma, EBA och Eiopa om sina iakttagelser.

    5.  Vid mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 ska den behöriga myndigheten vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åtgärda den konstaterade överträdelsen och underrätta de andra berörda behöriga myndigheterna, särskilt myndigheterna för originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering och de behöriga myndigheterna för innehavaren av värdepapperiseringspositionen, om detta är känt. I händelse av oenighet mellan de behöriga myndigheterna ska ärendet hänskjutas till Esma, och förfarandet i artikel 19 och, om tillämpligt, artikel 20 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska tillämpas.

    6.  Esma ska, i nära samarbete med EBA och Eiopa, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den allmänna samarbetsskyldigheten och den information som ska utbytas enligt punkt 1 och anmälningsskyldigheterna enligt punkterna 3 och 4.

    Esma ska i nära samarbete med EBA och Eiopa överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ... [tolv månader efter ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 22

    Offentliggörande av administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder

    1.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål på sina officiella webbplatser offentliggör alla beslut om administrativa sanktioner eller avhjälpande åtgärder för överträdelse av artiklarna 4, 5 eller 14.1 i denna förordning, efter det att sanktionens eller åtgärdens adressat har underrättats om beslutet.

    2.  Det offentliggörande som avses i punkt 1 ska omfatta information om överträdelsens typ och art och om vilka personer som är ansvariga och vilka sanktioner eller åtgärder som beslutats.

    3.  Om den behöriga myndigheten efter en bedömning från fall till fall anser att ett offentliggörande av en juridisk persons identitet eller av en fysisk persons identitet och personuppgifter är oproportionerligt, eller om den behöriga myndigheten anser att offentliggörandet äventyrar finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utredning, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna antingen

    (a)  skjuter upp offentliggörandet av beslutet om införande av den administrativa sanktionen eller avhjälpande åtgärden tills det inte längre finns någon anledning att inte offentliggöra det, eller

    (b)  offentliggör beslutet om införande av den administrativa sanktionen eller avhjälpande åtgärden, med uteslutande, under en rimlig tidsperiod, av adressatens identitet och personuppgifter, om skälen till det anonyma offentliggörandet under denna period förväntas försvinna, och förutsatt att ett sådant anonymt offentliggörande säkerställer ett effektivt skydd av de berörda personuppgifterna, eller

    (c)  överhuvud taget inte offentliggör beslutet om införande av den administrativa sanktionen eller avhjälpande åtgärden om de alternativ som anges i a och b inte anses tillräckliga för att säkerställa

    (i)  att finansmarknadernas stabilitet inte äventyras,

    (ii)  att offentliggörandet av sådana beslut är proportionerligt med avseende på åtgärder som bedöms vara av mindre betydelse.

    4.  Vid ett beslut om att offentliggöra en sanktion eller åtgärd anonymt, får offentliggörandet av de berörda uppgifterna skjutas upp. Om beslutet om införande av en administrativ sanktion eller avhjälpande åtgärd har överklagats inför relevanta rättsliga myndigheter ska de behöriga myndigheterna också omgående på sin officiella webbplats lägga till denna information och all följande information om resultatet av ett sådant överklagande. Eventuella rättsliga avgöranden som ogiltigförklarar ett beslut om införande av en administrativ sanktion eller avhjälpande åtgärd ska också offentliggöras.

    5.  De behöriga myndigheterna ska se till att alla offentliggöranden som avses i punkterna 1–4 ligger kvar på deras officiella webbplats i minst fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter i offentliggörandet ska endast finnas på den behöriga myndighetens officiella webbplats under den tidsperiod som är nödvändig i enlighet med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

    6.  De behöriga myndigheterna ska underrätta Esma, EBA och Eiopa om alla administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder som införts, inbegripet eventuella överklaganden och deras resultat. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna delges information och det slutliga avgörandet vid införda straffrättsliga påföljder och lämna den till Esma, EBA och Eiopa.

    7.  Esma, EBA och Eiopa ska gemensamt upprätthålla en central databas över administrativa sanktioner och avhjälpande åtgärder som meddelats dem. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myndigheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som lämnats av de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 6.

    Kapitel 4a

    Krav på värdepapperiseringsregister

    Artikel 22a

    Allmänna bestämmelser

    1.  Ett värdepapperiseringsregister ska

    (a)  ha stabila styrformer, inklusive en tydlig organisationsstruktur med en väl definierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och tillfredsställande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning, vilket förhindrar att konfidentiella uppgifter lämnas ut,

    (b)  ha och tillämpa effektiva skriftliga organisatoriska och administrativa förfaranden för att upptäcka och hantera eventuella intressekonflikter i samband med sin ledning, anställda eller personer med direkt eller indirekt koppling till dem, både direkt och indirekt,

    (c)  inrätta adekvata policyer och förfaranden som garanterar att alla bestämmelser i denna förordning följs, inklusive av ledning och anställda, och

    (d)  ha en adekvat organisationsstruktur som säkerställer att värdepapperiseringsregistret fungerar kontinuerligt och under ordnade former när det tillhandahåller tjänster och bedriver sin verksamhet. Det ska använda lämpliga och passande system, resurser och förfaranden.

    2.  När ett värdepapperiseringsregister erbjuder anknutna tjänster, t.ex. analyser, marknadsprognoser, uppskattningar av ekonomiska trender, prissättningsanalyser och andra allmänna analyser av data samt tillhörande distributionstjänster, ska värdepapperiseringsregistret hålla dessa anknutna tjänster skilda i operativt hänseende från värdepapperiseringsregistrets uppgift att centralt samla in och registerföra information om värdepapperisering enligt specifikationerna i artikel 5.1 i denna förordning.

    3.  Värdepapperseringsregistrets företagsledning och medlemmarna i dess styrelse ska ha tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av värdepapperiseringsregistret.

    4.  Ett värdepapperiseringsregister ska ha objektiva, icke-diskriminerande och offentliggjorda tillträdesvillkor för originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering, i enlighet med transparenskraven i artikel 5.1 i denna förordning. Ett värdepapperiseringsregister ska ge tjänsteleverantörer icke-diskriminerande tillträde till värdepapperiseringsregistrets uppgifter, under förutsättning att de berörda motparterna har samtyckt till detta. Begränsning av tillträde ska bara tillåtas om syftet är att kontrollera riskerna för värdepapperiseringsregistrets uppgifter.

    5.  Ett värdepapperiseringsregister ska offentliggöra priser och avgifter för tjänster som tillhandahålls enligt denna förordning. Priser och avgifter för varje tjänst som tillhandahålls ska offentliggöras separat, inklusive avdrag och rabatter och de villkor som måste uppfyllas för att åtnjuta dessa. Originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering ska ha möjlighet att uppfylla informationskraven för att få separat tillgång till specifika tjänster. Ett värdepapperiseringsregisters priser och avgifter ska vara kostnadsbaserade.

    6.  Ett värdepapperiseringsregister ska ha adekvata förfaranden för att säkerställa kvaliteten på den offentliggjorda informationen.

    7.  För att garantera att transparenskraven tillämpas konsekvent och att informationen är korrekt ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som i detalj specificerar de förfaranden som värdepapperiseringsregistret ska tillämpa för att kontrollera att den information som originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering lämnar i enlighet med artikel 5.2 är fullständig och korrekt.

    Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [ett år från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 22b

    Driftssäkerhet

    1.  Ett värdepapperiseringsregister ska kartlägga operativa riskkällor och minimera dem genom att utveckla lämpliga system, kontroller och förfaranden. Sådana system ska vara tillförlitliga och säkra och ha tillräcklig kapacitet för hantering av mottagen information.

    2.  Ett värdepapperiseringsregister ska utforma, tillämpa och upprätthålla adekvata riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och en katastrofplan för att kunna upprätthålla verksamheten, snabbt kunna återuppta den och fullgöra värdepapperiseringsregistrets skyldigheter. En sådan plan ska åtminstone omfatta inrättande av faciliteter för säkerhetskopiering.

    3.  Ett värdepapperiseringsregister för vilket registreringen har återkallats ska se till att det sker en ordnad ersättning, inklusive överföring av uppgifter till ett annat värdepapperiseringsregister.

    Artikel 22c

    Skyddsåtgärder och registrering

    1.  Ett värdepapperiseringsregister ska se till att de uppgifter som mottas enligt artikel 5.1 är konfidentiella, tillförlitliga och skyddade.

    2.  Ett värdepapperiseringsregister får använda de uppgifter det tar emot enligt denna förordning för kommersiella ändamål endast om originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering har gett sitt samtycke.

    3.  Ett värdepapperiseringsregister ska omgående registrera de uppgifter som mottas enligt artikel 5.1 och bevara dem i minst tio år efter det att motsvarande avtal löpt ut. Det ska ha snabba och effektiva registerförfaranden för att dokumentera förändringar av registrerade uppgifter.

    4.  Ett värdepapperiseringsregister ska låta originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering få tillgång till uppgifterna i kontraktet och möjlighet att snabbt rätta dem.

    5.  Ett värdepapperiseringregister ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika att uppgifter i dess system missbrukas.

    En fysisk person som har en nära förbindelse med ett värdepapperiseringregister eller en juridisk person med ställning som moder- eller dotterföretag till värdepapperiseringsregistret får inte använda konfidentiella uppgifter som registrerats i ett värdepapperiseringsregister i kommersiella syften.

    Artikel 22d

    Transparens och tillgång till uppgifter

    1.  Ett värdepapperiseringsregister ska regelbundet och på ett lättillgängligt sätt offentliggöra erhållen information enligt artikel 5.1 i denna förordning via den standardiserade mallen.

    2.  Ett värdepapperiseringsregister ska samla in och registerföra uppgifter och se till att sådana enheter som avses i punkt 3 har direkt och omedelbar tillgång till den information som avses i artikel 5.1 a och 5.1 d i denna förordning, så att de kan fullgöra sina respektive skyldigheter och uppdrag.

    3.  Ett värdepapperiseringsregister ska rapportera aggregerade uppgifter i enlighet med en standardiserad mall som Esma tillhandahåller. Esma ska offentliggöra denna information i enlighet med artikel 5.2a i denna förordning.

    4.  Ett värdepapperiseringsregister ska tillhandahålla följande enheter de uppgifter som krävs för att de ska kunna fullgöra sina respektive skyldigheter och uppdrag:

    (a)  Esma.

    (b)  Den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med artikel 15 i denna förordning.

    5.  Esma ska till andra berörda unionsmyndigheter förmedla uppgifter som dessa behöver för att fullgöra sina uppdrag.

    6.  Esma ska i nära samarbete med EBA och Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn, som specificerar dels vilken information som originatorn, det medverkande institutet och specialföretaget för värdepapperisering ska lämna för att uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 5.1 a och 5.1 b i denna förordning, dels det format denna information ska lämnas i, dvs. standardiserade mallar.

    Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [ett år från dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    Artikel 22e

    Utövande av delegeringen

    1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

    2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5i.7, 5p.3 och 22f.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med ... [den dag då denna förordning träder i kraft].

    3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5i.7, 5p.3 och 22f.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

    4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med Esma.

    5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

    6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5i.7, 5p.3 och 22f.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

    Kapitel 4b (nytt)

    System i tredjeländer

    Artikel 22f

    Likvärdighet och erkännande avseende regelverket

    1.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22e för att komplettera denna förordning genom att fastställa huruvida ett tredjelands rättsliga, tillsynsmässiga och verkställighetsmässiga arrangemang

    (a)  motsvarar de krav som fastställs i artiklarna 7–10, om denna värdepapperisering inte är en ABCP-värdepapperisering, och artiklarna 11−13, om denna värdepapperisering är en ABCP-värdepapperisering samt de tillsynsbehörigheter och sanktioner som fastställs i kapitel 4, och

    (b)  tillämpas effektivt och verkställs på ett rättvist och icke snedvridande sätt så att en effektiv tillsyn och verkställighet kan upprätthållas i det tredjelandet.

    2.  När kommissionen har antagit en delegerad akt om likvärdighet avseende ett tredjeland enligt punkt 1 i denna artikel, ska en värdepapperisering anses uppfylla kraven i artiklarna 7–10 om denna värdepapperisering inte är en ABCP‑värdepapperisering, och artiklarna 11–13, om denna värdepapperisering är en ABCP-värdepapperisering när denna värdepapperiserings originator, medverkande institut eller specialföretag för värdepapperisering är etablerade i detta tredjeland och originatorn, det medverkande institutet eller specialföretaget för värdepapperisering, beroende på vad som är tillämpligt, har fullgjort de skyldigheter som gäller i detta tredjeland avseende denna värdepapperisering.

    3.  Kommissionen ska i samarbete med Esma övervaka att de skyldigheter som motsvarar kraven i artiklarna 6–14 faktiskt fullgörs av tredjeländer för vilka en delegerad akt om likvärdighet har antagits, och ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om detta. Inom 30 kalenderdagar från det att rapporten har lagts fram ska kommissionen, om rapporten visar att myndigheterna i tredjelandet har tillämpat de likvärdiga kraven på ett ofullständigt eller inkonsekvent sätt, överväga huruvida erkännandet av det aktuella tredjelandets rättsliga ramar som likvärdiga ska återkallas.

    AVDELNING III

    ÄNDRINGSFÖRSLAG

    Artikel 23

    Ändring av direktiv 2009/65/EG

    Artikel 50a i direktiv 2009/65/EG ska utgå.

    Artikel 24

    Ändring av direktiv 2009/138/EG

    Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:

    (1)  I artikel 135 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

    ”2. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 301a där det specificeras under vilka omständigheter ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav får åläggas vid överträdelse av kraven i artiklarna 3 och 4 i förordning [värdepapperiseringsförordningen], utan att det påverkar tillämpningen av artikel 101.3.

    3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller punkt 2, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoderna för beräkning av ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav som där avses.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

    (2)  Artikel 308b.11 ska utgå.

    Artikel 25

    Ändring av förordning (EG) nr 2009/1060

    Förordning (EG) nr 2009/1060 ska ändras på följande sätt:

    (1)  I skälen 22 och 41, i artikel 8c och i punkt 1 i bilaga II, ska ”strukturerat finansiellt instrument” respektive ”strukturerade finansiella instrument” ersättas med ”värdepapperiseringsinstrument”.

    (2)  I skälen 34 och 40, i artiklarna 8.4, 8c, 10.3, 39.4 samt i avsnitt A punkt 2 femte stycket i bilaga I, avsnitt B punkt 5 i bilaga I, bilaga II (titel och punkt 2), del I punkterna 8, 24, och 45 i bilaga III, och del III punkt 8 i bilaga III, ska ”strukturerade finansiella instrument” ersättas med ”värdepapperiseringsinstrument”.

    (3)  I artikel 1 ska andra stycket ersättas med följande:

    ”I denna förordning fastställs också skyldigheter för i unionen etablerade emittenter och anknutna tredje parter när det gäller värdepapperiseringsinstrument.”

    (4)  I artikel 3 ska led l ersättas med följande: ”l) värdepapperiseringsinstrument:

    ett finansiellt instrument eller andra tillgångar som skapats genom en värdepapperiseringstransaktion eller ett värdepapperiseringsprogram enligt artikel 2.1 i förordning [denna förordning],

    (5)  Artikel 8b ska utgå.”

    Artikel 26

    Ändring av direktiv 2011/61/EU

    Artikel 17 i direktiv 2011/61/EU ska utgå.

    Artikel 27

    Ändring av förordning (EU) nr 648/2012

    Förordning (EU) nr 648/2012 ska ändras på följande sätt:

    (1)  I artikel 2 ska följande punkter läggas till som punkterna 30 och 31:

    ” 30. täckt obligation: en obligation som uppfyller kraven i artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013.”

    ” 31. enhet för täckta obligationer: emittent av täckta obligationer eller pool för säkring av en täckt obligation.”

    (2)  I artikel 4 ska följande punkter läggas till som punkterna 5 och 6:

    ”5. Artikel 4.1 ska inte tillämpas på OTC-derivatkontrakt som har ingåtts av enheter för täckta obligationer i samband med en täckt obligation, eller av ett specialföretag för värdepapperisering i samband med en värdepapperisering, i den mening som avses i förordning [värdepapperiseringsförordningen], förutsatt att

    (a) när det gäller specialföretag för värdepapperisering, specialföretaget för värdepapperisering endast utfärdar värdepapperiseringar som uppfyller kraven i artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13 och artikel 6 i förordning [värdepapperiseringsförordningen],

    (b) OTC-derivatkontraktet endast används för att risksäkra ränte- eller valutaobalanser inom den täckta obligationen eller värdepapperiseringen, och

    (c) arrangemangen inom den täckta obligationen eller värdepapperiseringen på ett lämpligt sätt reducerar motpartskreditrisken när det gäller OTC‑derivatkontrakt som ingåtts av enheten för täckta obligationer eller specialföretaget för värdepapperisering i samband med den täckta obligationen eller värdepapperiseringen.

    6. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel, och med beaktande av behovet att undvika regelarbitrage, ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar kriterierna för att fastställa vilka arrangemang inom täckta obligationer eller värdepapperiseringar som på lämpligt sätt reducerar motpartsrisken, i den mening som avses i punkt 5.

    De europeiska tillsynsmyndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning].

    Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

    (3)  Artikel 11.15 ska ersättas med följande:

    ”15. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbeta förslag till gemensamma tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om följande:

    (a) Riskhanteringsförfaranden, inbegripet de nivåer på och den typ av säkerhets- och separeringssystem som krävs för att uppfylla kraven i punkt 3.

    (b) De förfaranden som motparterna och de berörda behöriga myndigheterna ska följa när undantag tillämpas enligt punkterna 6–10.

    (c) De tillämpliga kriterier som avses i punkterna 5–10, inbegripet framför allt vad som bör betraktas som praktiska och rättsliga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

    Nivån på och typen av säkerhet som krävs när det gäller OTC-derivatkontrakt som har ingåtts av enheter för täckta obligationer i samband med en täckt obligation, eller av ett specialföretag för värdepapperisering i samband med en värdepapperisering i den mening som avses i [denna förordning], och som uppfyller villkoren i artikel 4.5 i denna förordning och kraven i artiklarna 7–10 eller artiklarna 11–13 och artikel 6 i förordning [värdepapperiseringsförordningen], ska fastställas med beaktande av eventuella hinder för utväxling av säkerheter när det gäller befintliga arrangemang för säkerheter inom den täckta obligationen eller värdepapperiseringen. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning].

    Beroende på motpartens rättsliga form ska kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010.”

    Artikel 28

    Övergångsbestämmelser

    1.  Denna förordning ska tillämpas på alla värdepapperiseringar där värdepapperen emitterats den [dag för ikraftträdande av denna förordning] eller senare, med förbehåll för punkterna 2–6.

    2.  I fråga om värdepapperiseringspositioner som är utestående den [dag för ikraftträdandet av denna förordning] får originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering endast använda beteckningen ”STS” eller en beteckning som hänvisar direkt eller indirekt till denna beteckning om kraven i artikel 6 i denna förordning är uppfyllda.

    3.  När det gäller värdepapperiseringar där värdepapperen är emitterade den 1 januari 2011 eller senare, dock före den ...[dagen för ikraftträdandet av denna förordning], och i fråga om värdepapperiseringar som emitterats före den dagen, och där nya underliggande exponeringar har tillkommit eller ersatts efter den 31 december 2014, ska kraven på due diligence-granskning i förordning (EU) nr 575/2013, kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 fortsätta att gälla i den version som var tillämplig den ... [dagen innan denna förordning träder i kraft].

    4.  I fråga om värdepapperiseringspositioner som är utestående den [dagen för ikraftträdandet av denna förordning] ska kreditinstitut eller värdepappersföretag enligt definitionerna i artikel 4.1 och 4.2 i förordning (EU) nr 575/2013, försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i direktiv 2009/138/EG, återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU fortsätta att tillämpa artikel 405 i förordning (EU) nr 575/2013, kapitlen 1, 2 och 3 och artikel 22 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 625/2014, artiklarna 254 och 255 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 35/2015 respektive artikel 51 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013, i den lydelse som är tillämplig den [dagen före dagen för ikraftträdandet av denna förordning].

    5.  Till dess att de tekniska standarder för tillsyn som ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 4.6 i denna förordning är tillämpliga, ska originatorer, medverkande institut eller den ursprungliga långivaren, i samband med de skyldigheter som anges i artikel 4 i denna förordning, tillämpa bestämmelserna i kapitlen 1–3 och artikel 22 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 625/2014 på värdepapperiseringar för vilka värdepapperen är emitterade den [dagen för ikraftträdandet av denna förordning] eller senare.

    6.  Till dess att de tekniska standarder för tillsyn som ska antas av kommissionen i enlighet med artikel 5.3 i denna förordning är tillämpliga, ska originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering, i samband med de skyldigheter som anges i artikel 5.1 a och 5.1 e i denna förordning, tillgängliggöra de uppgifter som anges i bilagorna I–VIII till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 3/2015 på den webbplats som avses i artikel 5.2.

    Artikel 29

    Rapportering

    1.  Senast [två år efter ikraftträdandet av denna förordning] och därefter vart tredje år ska Esma i nära samarbete med EBA och Eiopa offentliggöra en rapport om genomförandet av STS-kraven enligt artiklarna 6–14.

    2.  Senast ... [två år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen efter samråd med de europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB offentliggöra en rapport om effekterna av denna förordning på värdepapperiseringsmarknaden i unionen. Denna rapport ska särskilt innehålla en utvärdering av

    (a)  effekterna av införandet av beteckningen STS-värdepapperisering, inklusive för realekonomin och i synnerhet för små och medelstora företags tillgång till kredit,

    (b)  marknadens sätt att fungera,

    (c)  effekterna för kopplingen mellan finansinstituten och finanssektorns stabilitet.

    2a.  EBA ska i nära samarbete med Esma och Eiopa minst vartannat år efter att denna förordning har trätt i kraft publicera en rapport om hur marknadsdeltagarna uppfyller kraven i denna förordning och i synnerhet kraven på bibehållande av risk och metoderna för att bibehålla risk enligt artikel 4.2.

    3.  Senast [tre år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska Esma i nära samarbete med EBA och Eiopa offentliggöra en rapport om tillämpningen av transparenskraven i artikel 5 i denna förordning och graden av transparens på unionens värdepapperiseringsmarknad.

    3a.  Senast ... [två år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska Esma i nära samarbete med EBA och Eiopa offentliggöra en rapport om möjligheterna att inrätta en rättslig ram som komplement till den nya ramen för värdepapperisering som fastställs i denna förordning för att skapa ett system med ett begränsat antal licensierade banker som fungerar som specialföretag för värdepapperisering och som har ensamrätt att köpa exponeringar från originatorer och till investerare sälja fordringar som har täckning av de förvärvade exponeringarna. I rapporten ska fördelar och nackdelar granskas utförligt ur politisk och realekonomisk synvinkel, och det ska finnas tydligt avgränsade enheter som omfattas av särskild tillsyn och ett insolvensförfarande som omfattar de viktigaste intermediärverksamheterna mellan originatorer och investerare, jämfört med dagens högst heterogena situation.

    3b.  Senast ... [ett år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska EBA i nära samarbete med Esma och Eiopa offentliggöra en rapport om inrättandet av ett ramverk för enkel, transparent och standardiserad syntetisk värdepapperisering, som är begränsad till värdepapperisering i balansräkningen och som innehåller förslag till lämpliga kapitalkrav för sådan värdepapperisering.

    3c.  Senast ... [18 månader efter ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen utifrån EBA:s rapport enlig punkt 3b lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om förslag till inrättandet av ett ramverk för enkel, transparent och standardiserad syntetisk värdepapperisering, som är begränsad till värdepapperisering i balansräkningen och innehåller förslag till lämpliga kapitalkrav för sådan värdepapperisering samt lagstiftningsförslag i tillämpliga fall.

    Artikel 30

    Översyn

    Senast [tre år från dagen för ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

    Denna rapport ska i synnerhet beakta rönen i den rapport som avses i artikel 29.1–29.3c.

    Artikel 31

    Ikraftträdande

    Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    Utfärdat i ...

    På Europaparlamentets vägnar  På rådets vägnar

    Ordförande  Ordförande

    BILAGA I

    Förteckning över överträdelser som avses i artikel 5 j

    I  Överträdelser som gäller organisatoriska krav eller intressekonflikter:

    (a)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22 a.1 om det inte har stabila styrformer, som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och tillfredsställande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning, vilket förhindrar att konfidentiella uppgifter lämnas ut.

    (b)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22a.2 om det inte har eller tillämpar effektiva skriftliga organisatoriska och administrativa förfaranden för att identifiera och hantera eventuella intressekonflikter när det gäller dess ledning, dess anställda eller andra personer med direkt eller indirekt koppling till dem genom nära förbindelser.

    (c)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22a.3, om det inte infört riktlinjer och förfaranden som garanterar att alla bestämmelser i denna förordning följs, inklusive av ledning och anställda.

    (d)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22a.4 om det inte har eller tillämpar en adekvat organisationsstruktur som säkerställer att värdepapperiseringsregistret fungerar under ordnade former när det tillhandahåller tjänster och bedriver sin verksamhet.

    (e)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22a.5 om det inte i operativt hänseende håller anknutna tjänster skilda från uppgiften att centralt samla in och registerföra uppgifter om derivat.

    (f)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22a.6 om det inte säkerställer att företagsledningen och styrelsemedlemmarna har tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av värdepapperiseringsregistret.

    (g)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22a.7 om det inte har objektiva, icke-diskriminerande och offentliggjorda tillträdesvillkor för tjänsteleverantörer och originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering, i enlighet med rapporteringskraven i artikel 5.1 i denna förordning.

    (h)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22b.8 om det inte offentliggör priser och avgifter för tjänster som tillhandahålls enligt denna förordning, om det inte ger rapporterande enheter separat tillgång till särskilda tjänster eller om det tar ut priser och avgifter som inte är kostnadsbaserade.

    II  Överträdelser som gäller operativa krav:

    (a)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22b.1 om det inte identifierar operativa riskkällor eller inte minimerar dessa risker genom att utveckla lämpliga system, kontroller och förfaranden.

    (b)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22b.2 om det inte utformar, tillämpar eller upprätthåller en lämplig strategiplan för kontinuerlig verksamhet och en katastrofplan för att kunna upprätthålla verksamheten, snabbt kunna återuppta den och fullgöra värdepapperiseringsregistrets skyldigheter.

    (c)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22c.1 om det inte säkerställer konfidentialitet, tillförlitlighet eller skydd när det gäller de uppgifter som mottas enligt artikel 5.2 i denna förordning.

    (d)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22c.2 om det använder de uppgifter det tar emot enligt denna förordning för kommersiella ändamål utan att de berörda motparterna har givit sitt samtycke till det.

    (e)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22c.3 om det inte omgående registrerar de uppgifter som mottas enligt artikel 5 eller inte bevarar dem i minst 10 år efter det att motsvarande kontrakt löpt ut eller om det inte har snabba och effektiva registerförfaranden för att dokumentera förändringar av registrerade uppgifter.

    (f)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot bestämmelserna i artikel 22c.5 om det inte låter parterna i ett kontrakt få tillgång till uppgifterna i kontraktet och möjlighet att snabbt rätta dem.

    (h)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 22c.6 om det inte vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika att uppgifter i dess system missbrukas.

    III  Överträdelser som gäller transparens och tillgång till information:

    (a)  Ett värdepapperiseringregister bryter mot artikel 5d.1 om det inte regelbundet och på ett lättillgängligt sätt i form av aggregerade uppgifter offentliggör den information som man har erhållit.

    (b)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 5d.2 om det inte ger de enheter som avses i artikel 5d.3 direkt och omedelbar tillgång till den information som avses i artikel 5 så att de kan fullgöra sina respektive skyldigheter och uppdrag.

    IV  Överträdelser som gäller hinder för tillsynsverksamheten:

    (a)  Ett värdepapperiseringsregister bryter mot artikel 5f.1 om det lämnar oriktig eller vilseledande information som svar på en enkel begäran om information från Esma i enlighet med artikel 5f.2 eller som svar på ett beslut från Esma om begäran om information i enlighet med artikel 5f.3.

    (b)  Ett värdepapperiseringsregister lämnar oriktiga eller vilseledande svar på frågor som ställs enligt artikel 5g.1 c.

    (c)  Ett värdepapperiseringsregister rättar sig inte i rimlig tid efter de tillsynsåtgärder som Esma antar i enlighet med artikel 5q.

    (d)  Ett värdepapperiseringsregister underrättar inte Esma i rimlig tid om väsentliga ändringar av de ursprungliga registreringsvillkoren.

    BILAGA II

    Förteckning över koefficienter kopplade till försvårande och förmildrande faktorer vid tillämpning av artikel 22j.3

    Följande koefficienter ska vara kumulativt tillämpliga på de basbelopp som avses i artikel 5j.2:

    I  Justeringskoefficienter kopplade till försvårande omständigheter:

    (a)  Om överträdelsen har begåtts upprepade gånger ska koefficienten 1,1 tillämpas för varje gång den upprepats.

    (b)  Om överträdelsen har begåtts i mer än en månad ska koefficienten 1,5 tillämpas.

    (c)  Om överträdelsen har visat på systembrister i värdepapperiseringsregistrets organisation, särskilt i dess förfaranden, ledningssystem eller interna kontroller, ska koefficienten 2,2 tillämpas.

    (d)  Om överträdelsen påverkar kvaliteten på de registerförda uppgifterna negativt ska koefficienten 1,5 tillämpas.

    (e)  Om överträdelsen har begåtts uppsåtligen ska koefficienten 2 tillämpas.

    (f)  Om inga korrigerande åtgärder har vidtagits sedan överträdelsen konstaterades ska koefficienten 1,7 tillämpas.

    (g)  Om värdepapperiseringsregistrets företagsledning inte har samarbetat med Esma i samband med myndighetens utredningar ska koefficienten 1,5 tillämpas.

    II  Justeringskoefficienter kopplade till förmildrande omständigheter:

    (a)  Om överträdelsen har begåtts under en kortare period än 24 timmar ska koefficienten 0,9 tillämpas.

    (b)  Om värdepapperiseringsregistrets företagsledning kan visa att den har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att förebygga överträdelsen ska koefficienten 0,7 tillämpas.

    (c)  Om värdepapperiseringsregistret snabbt och på ett ändamålsenligt och fullständigt sätt har uppmärksammat Esma på överträdelsen ska koefficienten 0,4 tillämpas.

    (d)  Om värdepapperiseringsregistret frivilligt har vidtagit åtgärder för att se till att dylika överträdelser inte kan begås på nytt ska koefficienten 0,6 tillämpas.

    • [1]  EUT C 82, 3.3.2016, s. 1.
    • [2]  EUT C 219, 17.6.2016, s. 2.
    • [3] * Ändringsförslag: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar markeras med symbolen ▌.
    • [4]   EUT C 82, 3.3.2016, s. 1.
    • [5]   EUT C 219, 17.6.2016, s. 2.
    • [6]   Kommissionens delegerade förordning av den 10 oktober 2014 om komplettering av förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EUT L 11, 17.1.2015, s. 1).
    • [7]   Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).
    • [8]   Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 263).
    • [9]   Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
    • [10]   Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).
    • [11]   Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).
    • [12]   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

    ANNEX: LIST OF ENTITIES OR PERSONSFROM WHOM THE RAPPORTEUR HAS RECEIVED INPUT

    The following list is drawn up on a purely voluntary basis under the exclusive responsibility of the rapporteur. The rapporteur has received input from the following entities or persons in the preparation of the report:

    At the first stakeholders meeting on 25 January 2016:

    Entity and/or person

    AFME, Richard Hopkin

    AIMA, Jane Moran

    APG, Johan Banard

    Bank of America Merill Lynch, Alexander Batchvarov

    Blackrock, Carey Evans

    Deutsche Bank, Stephanie Schneider

    European Association of Public Banks, Thorsten Guthke

    European Banking Federation, Enrique Velazquez

    Financing and Leasing Association, Edward Simpson

    French Banking Federation, Antoine Garnier

    HSBC, Constance Usherwood

    ING, Johanneke Weitjens

    Intesa Sanpaolo, Francesca Passamonti

    Lease Europe, Ingrid Vermeersch

    Nederlandse Vereniging van Banken, Martijn Vliegenthart

    NN Investment Partners, Emanuel van Praag

    PGGM, Michel De Jonge

    Prime Collateralised Securities, Ian Bell

    At the second stakeholders meeting on 21 June 2016:

    Entity and/or person

    AFME, Richard Hopkin

    AIMA, Jane Moran

    AmCham, Cameron Morrisy

    APG, Johan Banard

    Association of British Insurers, Julie Shah

    Association of Danish Mortgage Banks, Jens Valdemar Krenchel

    Association of German Banks, Kolja Gabriel

    Autorité des Marchés Financiers, Veronique Cerneau

    AXA Group, Emmanuelle Nasse-Bridier

    Bank of America Merill Lynch, Alexander Batchvarov

    Banking & Payments Federation Ireland, Niamh O'Donnellan

    Blackrock, Carey Evans

    BMW, Maurus Unsoeld

    British Banking Association, Ashley Dorrington

    CreditUtility, Casey Campbell & Tamar Joulia-Paris

    CREFC Europe, Peter Cosmetatos

    Dutch Securitisation Association, Rob Koning

    EuroABS, Ben Bates

    European Association of Public Banks, Thorsten Guthke

    European Banking Federation, Enrique Velazquez

    European Financial Services Round Table, Rémi Haumonté

    European Fund and Asset Management Association, Vincent Dessard

    European Investment Fund, George Passaris

    Finance Watch, Frederic Hache

    Financing and Leasing Association, Edward Simpson

    Fleishman Hillard, Chiara Sandon

    Ford Credit Europe, Eugene Scales

    French Asset Management Association, Maria Goncalves

    French Banking Federation, Antoine Garnier

    HSBC, Constance Usherwood

    ING, Johanneke Weitjens

    Insurance Europe, Alois Thiant

    International Capital Market Association, Patrik Karlsson

    Italian banking association, Emanuela Farris

    KfW Bankengruppe, Helmut von Glasenapp

    Lease Europe, Ingrid Vermeersch

    Loan Market Association, Nicholas Voisey

    McGraw Hill Financial, David Henry Doyle

    Moody’s Investors Service, Winifred Alexander-Tate

    NN Investment Partners, Emanuel van Praag

    PGGM, Michel De Jonge

    Prime Collateralised Securities, Ian Bell

    Prudential M&G, Branimira Radoslavova

    Société Générale, Hugues Saillard

    Standard Life Investment, Anne Schneider

    The Investment Association, Pamela Gachara

    TwentyFour Asset Management, Rob Ford

    Verband der Automobilindustrie, Ralf Diemer

    Webers Handwick, Katie LaZelle

    Other persons, who were not present at one of the two stakeholders meetings:

    Entity and/or person

    Bundesverband der Deutschen Industrie e.V., Reinhard Kudiß

    CEPS, Karel Lannoo

    CFA Institute, Josina Kamerling

    De Argumentenfabriek, Robin Fransman

    Deutsche Bank, Stephanie Schneider

    Deutscher Industrie- und Handelskammertag e.V., Susanne Lechner

    Deutsches Aktieninstitut e.V., Norbert Kuhn

    EURONEXT, Daphne van der Stam

    European Central Bank, Vítor Constâncio

    European Court of Auditors, Baudilio Tomé Muguruza

    European Investment Bank, Susanne Fuhrmann

    ESMA, Steven Maijoor

    FESSUD, Marie Lepretre

    Financial Conduct Authority, Nicholas Herbert-Young

    French Association of Specialised Finance Companies, Louis-Marie Durand

    Intesa Sanpaolo, Francesca Passamonti

    Investment Association, Pamela Gachara

    Nederlandse Vereniging van Banken, Martijn Vliegenthart

    Rabobank, Bas Brouwers

    Santander, Andrew Scourse

    Scope Ratings AG, Torsten Hinrichs

    U.S. Treasury Representative, Lawrence Norton

    University of Amsterdam, Ewald Engelen

    University of the West of England, Daniela Gabor

    VNO-NCW, Winand Quaedvlieg

    ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

    Titel

    Gemensamma regler för värdepapperisering och en europeisk ram för enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar

    Referensnummer

    COM(2015)0472 – C8-0288/2015 – 2015/0226(COD)

    Framläggande för parlamentet

    30.9.2015

     

     

     

    Ansvarigt utskott

           Tillkännagivande i kammaren

    ECON

    14.10.2015

     

     

     

    Rådgivande utskott

           Tillkännagivande i kammaren

    ITRE

    14.10.2015

    IMCO

    14.10.2015

    JURI

    14.10.2015

     

    Inget yttrande avges

           Beslut

    ITRE

    13.10.2015

    IMCO

    10.11.2015

    JURI

    13.10.2015

     

    Föredragande

           Utnämning

    Paul Tang

    26.11.2015

     

     

     

    Behandling i utskott

    24.5.2016

    13.6.2016

    21.6.2016

    11.10.2016

    Antagande

    8.12.2016

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    44

    3

    2

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Burkhard Balz, Hugues Bayet, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Esther de Lange, Anneliese Dodds, Markus Ferber, Jonás Fernández, Neena Gill, Sylvie Goulard, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Petr Ježek, Othmar Karas, Alain Lamassoure, Philippe Lamberts, Werner Langen, Ivana Maletić, Fulvio Martusciello, Costas Mavrides, Bernard Monot, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dimitrios Papadimoulis, Sirpa Pietikäinen, Dariusz Rosati, Pirkko Ruohonen-Lerner, Alfred Sant, Molly Scott Cato, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Jakob von Weizsäcker

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    David Coburn, Fabio De Masi, Ildikó Gáll-Pelcz, Eva Joly, Siegfried Mureşan, Joachim Starbatty, Tibor Szanyi

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

    Salvatore Cicu, Jan Huitema, Seán Kelly, Mairead McGuinness, Jens Nilsson

    Ingivande

    19.12.2016