BETÄNKANDE om genomförandet av gruvavfallsdirektivet (2006/21/EG)

23.3.2017 - (2015/2117(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: György Hölvényi

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av gruvavfallsdirektivet (2006/21/EG)

(2015/2117(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (nedan kallat direktivet)[1],

–  med beaktande av kommissionens beslut 2009/335/EG av den 20 april 2009 om tekniska riktlinjer för upprättande av den finansiella säkerheten[2],

–  med beaktande av kommissionens beslut 2009/337/EG av den 20 april 2009 om definitionen av kriterierna för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III till direktiv 2006/21/EG[3],

–  med beaktande av kommissionens beslut 2009/360/EG av den 30 april 2009 om komplettering av de tekniska kraven för karakterisering av avfall[4],

–  med beaktande av kommissionens beslut 2009/358/EG av den 29 april 2009 om den harmonisering och regelbundna överföring av information och det frågeformulär som avses i artiklarna 22.1 a och 18 i direktiv 2006/21/EG[5],

–  med beaktande av kommissionens beslut 2009/359/EG av den 30 april 2009 om komplettering av definitionen av inert avfall för genomförandet av artikel 22.1 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin[6],

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av direktiv 2006/21/EG (COM(2016)0553),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador[7],

–  med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie med en europeisk bedömning av genomförandet av gruvavfallsdirektivet, inklusive dess studie i bilaga 1 med namnet Exploring the alternatives to technologies involving high environmental and health risks related to the improper management of the waste from extractive industries: Challenges, risks and opportunities for the extractive industries arising in the context of the circular economy concept[8],

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen[9],

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen, fem år efter olyckan i Ungern[10],

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av kommissionens genomförbarhetsstudie om en EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer[11],

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0071/2017), och av följande skäl:

A.  Efter att det inträffat två storolyckor där farligt avfall från utvinningsindustrin kom ut i naturen antogs direktiv 2006/21/EG (nedan kallat direktivet) om hantering av avfall från utvinningsindustrin. Syftet med direktivet var att förebygga och i möjligaste mån begränsa skadeverkningar för miljön, med därav följande hot mot människors hälsa, till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin.

B.  Fristen för medlemsstaternas införlivande av direktivet löpte ut den 1 maj 2008 och nästan alla medlemsstater låg efter med införlivandet av direktivet i sin lagstiftning.

C.  Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot 18 medlemsstater för ”bristande överensstämmelse”, eftersom de varken korrekt eller fullständigt införlivat direktivet. Till detta kommer att fyra mål fortfarande var uppe till behandling i slutet av november 2016.

D.  Kommissionen har ännu inte antagit de riktlinjer för inspektioner som krävs enligt artikel 22.1 c i direktivet, fastän det gått hela elva år sedan direktivet antogs. Att det behövs handfasta riktlinjer från kommissionen understryks tydligt av att det i direktivet varken definieras vad en inspektion är eller närmare beskrivs hur en inspektion bör utföras, samt av att medlemsstaterna tolkat direktivets krav på olika sätt.

E.  Tio medlemsstater rapporterade att det inte fanns några anläggningar av kategori A inom deras nationella gränser.

F.  På grund av de begränsningar som det nuvarande systemet med rapporter vart tredje år är förenat med och vilka framgår, dels av att informationen från medlemsstaterna varit olikartad, dels av att vissa bestämmelser i direktivet troligen feltolkats, har kvaliteten på de uppgifter som finns att tillgå inte varit tillfredsställande, och därför har det inte gått att uppskatta och bedöma hur direktivet genomförts i praktiken.

G.  På EU-nivå finns det ingen databas över anläggningar för avfall från utvinningsindustrin.

H.  Avfall från stenbrott och gruvor svarar för en mycket stor del av den sammanlagda avfallsvolym som produceras i Europeiska unionen (ungefär 30 procent under 2012), och en del av detta är farligt avfall.

I.  EU är starkt beroende av råvaruimport från tredjeländer och påfallande många naturtillgångar håller snabbt på att ta slut. Dessa tredjeländer har ofta en mindre rigorös miljö- och hälsolagstiftning än EU.

J.  I kommissionens meddelande Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin, COM(2015)0614, föreskrevs det ingen översyn av direktivet ur lagstiftningssynvinkel.

K.  Övergången till en cirkulär ekonomi är till stor nytta både för miljön och för EU:s konkurrenskraft på lång sikt.

1.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna (EU-27)[12] haft vissa problem med införlivandet, i fråga om tiden för det eller kvaliteten på det eller bäggedera, och att man för närvarande inte kan vänta sig att direktivet ska genomföras som sig bör i medlemsstaterna, i och med att det pågår överträdelseförfaranden för ”bristande överensstämmelse”.

2.  Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna och kommissionen att se till att direktivet med det snaraste införlivas och genomförs fullständigt och korrekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna tillräcklig vägledning för att införlivandet ska bli fullständigt och korrekt.

3.  Europaparlamentet understryker att avsaknaden av riktlinjer för inspektioner, av det slag som föreskrivs i artikel 22.1 c i direktivet, inte bara hindrar att direktivet i praktiken genomförs effektivt och ändamålsenligt, utan också leder till att verksamhetsutövarnas och myndigheternas kostnader för att följa och verkställa direktivet blir olika i olika medlemsstater.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att med det snaraste anta sektorsspecifika riktlinjer för inspektioner inom utvinningsindustrin, och i vilket fall som helst senast vid utgången av 2017.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaternas relevanta behöriga myndigheter kan göra oanmälda inspektioner på platsen.

6.  Europaparlamentet anser att det nuvarande rapporteringssystemet enligt artikel 18.1 inte lämpar sig för sitt ändamål, eftersom det inte möjliggör någon beskrivning eller bedömning av genomförandet som helhet, och samtidigt är onödigt betungande för medlemsstaterna och kommissionens avdelningar, vilket även leder till minskad effektivitet.

7.  Europaparlamentet framhåller här att verktyget för uppgiftsinsamling (frågeformuläret[13]) är felaktigt utformat, eftersom det öppnar rum för oklara tolkningar och därför leder till att man rapporterar vilka åtgärder som antagits på nationell nivå, snarare än hur de omsätts i praktiken. Detta gäller särskilt för rapporteringen av anläggningar för avfall från utvinningsindustrin.

8.  Europaparlamentet understryker att vissa sifferuppgifter från medlemsstaterna om hur många anläggningar på deras territorium som befunnits omfattas av direktivet inte framstår som trovärdiga, eftersom siffrorna i vissa fall är rätt låga jämfört med uppgifterna från andra källor om hur mycket utvinningsavfall som genereras på nationell nivå.

9.  Europaparlamentet vill att en reform av den nuvarande rapporteringsmekanismen (också av frågeformuläret) ska prioriteras, så att den hinner göras före utgången av tidsfristerna för den tredje rapporteringsperioden (2014–2017), för att det ska gå att vederbörligen bedöma hur direktivet genomförts i praktiken, på grundval av uppgifter från den tredje rapporteringsperioden och tiden därefter. Parlamentet uppmanar likaledes kommissionen att i rapporteringsmekanismen ta med ett krav på att alla relevanta uppgifter om miljöpåverkan ska tillhandahållas.

10.  Europaparlamentet anser att frågeformuläret i bilaga III till kommissionens beslut 2009/358/EG behöver förbättras genom att medlemsstaterna åläggs rapportera uttömmande och tillförlitliga uppgifter om de avfallsanläggningar de har på sitt territorium. Parlamentet framhåller att man vid reformen bör välja ett tillvägagångssätt som gör det möjligt att inrätta en europeisk databas över anläggningar för utvinningsavfall och enkelt uppdatera den, eftersom detta vore utslagsgivande för att vi ska få en helhetsbild i stora drag av hur direktivet genomförts i praktiken och kunna övervaka och bedöma detta på EU-nivå. Parlamentet konstaterar att man dessutom skulle kunna överväga andra tillvägagångssätt, såsom att en föredömligt sammanställd nationell rapport enligt artikel 18.1 i direktivet togs som exempel, och att medlemsstaterna, efter dessa förbättringar, inte längre bör kunna ha olika tolkningar om vilka uppgifter som ska tillhandahållas.

11.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen offentliggjort endast en enda genomföranderapport, som täcker både den första och den andra rapporteringsperioden (2008–2011 respektive 2011–2014), i stället för en rapport vart tredje år, som det krävs i artikel 18.1 i direktivet, så att allmänheten under flera år i sträck inte fått någon information om hur direktivet genomförts (eller inte genomförts) och fortsatta åtgärder för att säkerställa ett fullständigt genomförande av direktivet således i själva verket kommit att försenas, fastän direktivet inriktar sig på en näringsgren med stora konsekvenser för miljö, hälsa och samhälle. Parlamentet uppmanar kommissionen till strikt respekt för att rapporteringen ska ske med tre års mellanrum.

12  Europaparlamentet erkänner att flertalet medlemsstater antagit de åtgärder som krävs för att direktivets bestämmelser ska kunna genomföras, men påpekar att tolkningsskillnaderna mellan medlemsstaterna visar att det behövs mer arbete för att säkerställa att alla medlemsstater uppfattar och tillämpar de grundläggande begreppen i direktivet på ett likartat sätt och därigenom tillförsäkrar likvärdiga verksamhetsförutsättningar inom hela EU.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att gå ut med allmänna riktlinjer för genomförandet av direktivets bestämmelser, något som skulle förbättra både efterlevnaden och verkställigheten av direktivet under hela den tid som en anläggning för gruvavfall är i drift, från och med tillståndsbeviljandet till och med rehabiliteringen och övervakningen efter nedläggningen. Parlamentet påpekar att vissa grundläggande bestämmelser i direktivet tolkats högst olika och feltolkats (såsom frågan om huruvida medlemsstaterna har anläggningar som omfattas av direktivet eller inte).

14.  Europaparlamentet oroar sig framför allt över att man inte fullständigt genomfört arbetet med att i vederbörlig ordning klassificera och utfärda tillstånd till anläggningar av kategori A, som innefattar högre risk, och varnar för att det saknas externa planer för räddningsinsatser för ungefär 25 procent av nämnda anläggningar på EU:s territorium. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att slutföra den lämpliga klassificeringen av anläggningar på medlemsstaternas territorium och att senast vid utgången av 2017 anta de externa planer för räddningsinsatser som ännu saknas.

15.  Europaparlamentet oroar sig för att det av de nationella rapporter som inlämnats med stöd av artikel 18.1 i direktivet framgår att ett betydande antal EU-medlemsstater inte verkar ha förfarit korrekt vid fastställandet av vilka anläggningar som ska omfattas av direktivet, särskilt när det gäller anläggningar som borde klassificeras som anläggningar av kategori A.

16.  Europaparlamentet påpekar att man måste få information om i vilket skick de nuvarande avfallsdammarna befinner sig, och uppmanar medlemsstaterna att förbättra dammarnas säkerhet till skydd för människors hälsa och miljön, särskilt vid anläggningar av kategori A.

17.  Europaparlamentet betonar att lokalsamhällena måste få vara med redan vid planeringsarbetet i samband med projekt för hantering av avfall från utvinningsindustrin där det ingår farliga ämnen, liksom också att man måste garantera att hela godkännandeprocessen präglas av öppenhet och att medborgarna faktiskt också får delta i den, liksom också när ett beviljat tillstånd eller villkoren för ett tillstånd uppdateras. Parlamentet upprepar vikten av Esbo- och Århuskonventionerna i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en databas över god praxis, för att lokalsamhällena bättre ska kunna medverka.

18.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater i dagens läge visat att de inte kan förebygga vatten- och markföroreningar till följd av viss utvinningsverksamhet och uppmanar därför kommissionen att föreslå effektivare åtgärder till skydd för miljön och folkhälsan.

19.  Europaparlamentet konstaterar att hanteringen av inert avfall och icke-förorenad jord utgör en onödig administrativ börda för myndigheterna och verksamhetsutövarna, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undvika dubblering av godkännandeförfarandena, genom att ta hänsyn till sektorns särdrag och till konsekvenserna för hälsa, säkerhet och miljö.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undersöka hur kommissionens beslut 2009/335/EG har genomförts av medlemsstaterna och huruvida de fastställda instrumenten för den finansiella säkerheten är tillräckliga och ändamålsenliga.

21.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på sin resolution av den 5 maj 2010 om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen, särskilt mot bakgrund av hur dåligt det gått med genomförandet när det gäller godkännandet av anläggningar av kategori A, och uppmanar än en gång kommissionen att så snart som möjligt föreslå ett allmänt förbud mot cyanidbaserad gruvdriftsteknik överallt inom Europeiska unionen, särskilt mot bakgrund av att det finns giftfria alternativ såsom cyclodextrin[14]. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart se till att avfallsdammar som innehåller cyanid sköts på bästa möjliga sätt.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft företagen och de relevanta behöriga myndigheterna att, i samband med att tillstånd ges till anläggningar för avfall från utvinningsindustrin, överväga vilka former av avancerad teknik i överensstämmelse med högst ställda miljönormer som finns att tillgå, särskilt för utformningen av gruvdammar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att insamla och analysera de uppgifter som tillhandahållits inför tillståndsförfarandet och jämföra dem med vilken faktisk miljöpåverkan en anläggning för gruvavfall har när den är i drift, samt att vid behov göra nödvändiga korrigeringar av tillståndskraven.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en tillräcklig finansiering av forskning och innovation om skötseln av anläggningar för gruvavfall, för att anläggningarnas säkerhet ska förbättras.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vara på det tillfälle som erbjuds av den översyn av referensdokumentet för bästa tillgängliga teknik (Bref-dokumentet) som pågår som ett led i begreppet ”den cirkulära ekonomin”, för att prioritera skärpta miljönormer och ökad resurseffektivitet vid fastställandet av den bästa praxis som ska tas med i planerna för hantering av gruvavfall.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till återvinning av råvaror av avgörande betydelse också från gruvavfall, enligt definitionen i EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin.

26.  Europaparlamentet beklagar att man inom gruvbrytningen i Europa alltmer går över till brytning av lågvärdigare och djupare belägna resurser, så att mera material måste utvinnas för att producera den metall man inriktar sig på. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på bästa möjliga sätt använda gråberg som ersättning för jungfruligt bergmaterial när detta är möjligt. Parlamentet är mycket oroat över processeffektiviteten i samband med kemisk behandling, eftersom mindre mängder malm per mängd gråberg innebär att man kommer att producera mera gråberg och följaktligen också mera gruvavfall för varje ton av den metall man inriktar sig på.

27.  Europaparlamentet framhåller att minskad resursanvändning och stimulans till återanvändning och materialåtervinning spelar en nyckelroll för EU:s övergång till en cirkulär ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att fastställa mål för detta ändamål, utgående från en livscykelbedömning.

28.  Europaparlamentet framhåller att en ”helhetsbetonad” utvinning skulle kunna bli ledstjärna, dock med hänsyn tagen till de begränsningar som uppställs av tekniken och marknaden, liksom också till eventuella indirekta kostnader, såsom koldioxidavtrycket. Parlamentet anser att avfall från gruvdrift och malmfragmentering bör analyseras och separeras inför bortskaffningen, för att det längre fram ska gå lättare att återvinna det.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter till fortsatta investeringar i forskning kring och utveckling av alternativa lönsamma processer som kan försörja EU med råvaror och sekundära råvaror och förebygga avfall från gruvdrift.

30.  Europaparlamentet framhåller att övergivna anläggningar för gruvavfall på medellång till kort sikt skulle kunna bli en historisk belastning som eventuellt kan allvarligt hota människors hälsa eller miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att med största möjliga öppenhet klarlägga vilka alla undantag från direktivet medlemsstaterna beviljats, och vilka luckor som kvarstår i fråga om gamla avfallsupplag och rehabiliteringen av dem. Parlamentet uppmanar här kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, ta fram en handlingsplan för fullständig rehabilitering av dessa platser, och då ta hänsyn till exempel på bästa praxis och till de fördelar som begreppet ”den cirkulära ekonomin” eventuellt kan erbjuda om det tillämpas på hanteringen av avfall från utvinningsindustrin, tillsammans med arrangemang för övervakningen av platserna efter nedläggningen.

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.
• [2]  EUT L 101, 21.4.2009, s. 25.
• [3]  EUT L 102, 22.4.2009, s. 7.
• [4]  EUT L 110, 1.5.2009, s. 48.
• [5]  EUT L 110, 1.5.2009, s. 39.
• [6]  EUT L 110, 1.5.2009, s. 46.
• [7]  EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.
• [8]  PE-nummer: 593.788.
• [9]  EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 74.
• [10]  Antagna texter, P8_TA(2015)0349.
• [11]  Study to explore the feasibility of creating a fund to cover environmental liability and losses occurring from industrial accidents (Studie av om det går att inrätta en fond för att täcka miljöansvar och förluster till följd av industriolyckor). Slutrapport från kommissionen, GD Miljö, den 17 april 2013.
• [12]  Jfr fotnot 3 i motiveringen.
• [13]  Bilaga III till kommissionens beslut 2009/358/EG.
• [14]  Liu m.fl (2013) Selective isolation of gold facilitated by second-sphere coordination with α-cyclodextrin, i Nature Communications.

MOTIVERING

Målet

Direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin (nedan kallat direktivet) antogs efter att det 1998 respektive 2000 inträffat två storolyckor där farligt avfall från utvinningsindustrin kom ut i naturen. I direktivet föreskrivs åtgärder, förfaranden och riktlinjer för att förebygga och i möjligaste mån begränsa sådana skadliga effekter på miljön och människors hälsa som kan uppkomma till följd av hanteringen av utvinningsavfall. I direktivet fastställs strängare krav för de så kallade anläggningarna ”av kategori A”, där oriktig hantering skulle kunna vålla ”allvarliga olyckshändelser”, alltså sådana som medför allvarlig fara för människors hälsa och/eller miljön.

Verksamhet med anknytning till avfall från utvinningsindustrin, liksom också det avfall som då genereras, har länge varit av särskilt intresse för Europaparlamentet. Ett flertal parlamentsfrågor har ställts till kommissionen, ett flertal framställningar från medborgare har behandlats av parlamentets utskott för framställningar, ett antal utfrågningar och debatter har hållits och många resolutioner har antagits under de senaste åren. Framför allt, i sin resolution av den 5 maj 2010, efterlyste Europaparlamentet ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik[1]. Ett efterföljande lagstiftningsförslag kom emellertid att avvisas av kommissionen, eftersom den ansåg att det räcker med den unionslagstiftning som redan finns för att man ska kunna förhindra olyckor och i hög grad begränsa konsekvenserna av dem, förutsatt att lagstiftningen tillämpas som sig bör. I en annan parlamentsresolution från 2015, om lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen 2010, ansågs det att särskilt bl.a. direktivet om avfall från utvinningsindustrin ”behöver åtgärdas”[2].

Mot bakgrund av detta föreföll det nödvändigt att, såsom ett led i miljöutskottets granskningsverksamhet, undersöka och bedöma hur det införlivade direktivet tillämpades i praktiken. Som stöd till utskottets arbete utarbetade Europaparlamentets utredningstjänst en europeisk studie om genomförande.

Huvudsakliga sökresultat och rekommendationer för genomförandet

Tidsfristen för direktivets införlivande gick ut den 1 maj 2008. Från och med den dagen ansvarar medlemsstaterna för att direktivets alla krav uppfylls i praktiken.

Vad som huvudsakligen framkommit i rapporten är att medlemsstaterna (EU-27[3]) haft vissa problem med införlivandet, i fråga om ”tiden” för det eller ”kvaliteten” på det eller bäggedera, och att man därför inte kan vänta sig att direktivet ska genomföras som sig bör i medlemsstaterna, i och med att det pågår överträdelseförfaranden för ”bristande överensstämmelse”. Därför rekommenderades det att arbetet med införlivandet av direktivet (ur ”kvalitetssynvinkel” betraktat) skulle slutföras med det snaraste.

Det framgår att flertalet medlemsstater antagit de åtgärder som krävs för att de ska kunna genomföra direktivets bestämmelser. Det praktiska genomförandet av de relevanta bestämmelserna och inspektionerna ger dock fortfarande upphov till problem. De få belägg som finns att tillgå visar att det finns praktiska problem, både med de externa planerna för räddningsinsatser (för anläggningar av kategori A) och med tillstånden och inspektionerna (för alla typer av anläggningar, också anläggningar av kategori A). Därför är det av yttersta vikt att det så tidigt som möjligt utfärdas allmänna riktlinjer för genomförandet av bestämmelserna i direktivet, såsom kommissionen förutskickat i sin genomföranderapport av den 6 september 2016.

I direktivet ges ingen uttrycklig definition av vad begreppet inspektion innefattar, och inte heller fastställs det i detalj hur en inspektion ska gå till. Trots att kommissionen antagit nästan alla de genomförandeåtgärder som krävs för att direktivet ska kunna genomföras i praktiken fattas det dock fortfarande ett viktigt dokument, nämligen ”riktlinjer för inspektioner”. Detta är problematiskt, eftersom det kan leda till att olika medlemsstater går till väga på olika sätt vid inspektionerna. Följden blir att direktivets syften inte kunnat uppnås i lika hög grad i alla medlemsstater, alltså att det blir olika verkningsfullt från medlemsstat till medlemsstat. Eftersom inspektionerna inte är enhetliga i hela EU uppkommer dessutom skillnader i fråga om kostnaderna för att följa och verkställa direktivet, och detta leder till att direktivet inte genomförs lika effektivt i alla medlemsstater. Därför rekommenderades det att kommissionen skulle anta riktlinjerna för inspektioner så fort som möjligt.

Det nuvarande rapporteringssystemet enligt direktivet, och framför allt att medlemsstaterna, enligt artikel 18.1, ska rapportera med tre års mellanrum, lämpar sig inte för sitt ändamål, eftersom det inte möjliggör någon beskrivning, övervakning och bedömning av det praktiska genomförandet som helhet. Närmare bestämt är verktyget för uppgiftsinsamling (frågeformuläret)[4] behäftat med ett flertal brister, såsom det framgår av tillgängliga forskningsrön. Dessa måste rättas till;

•  för det första, såsom en prioriterad fråga, för att det ska tas fram tillförlitliga uppgifter inför övervakningen och utvärderingen av det praktiska genomförandet, och

•  för det andra, såsom en brådskande fråga, för att medlemsstaternas rapportering om den tredje genomförandeperioden (2014–2017) inte ska ske med hjälp av samma bristfälliga verktyg.

Till detta kommer att det i dagens läge inte finns någon databas på EU-nivå om anläggningar för avfall från utvinningsindustrin och någon sådan inte kunnat inrättas med dagens rapporteringsmekanism. Därför blir det svårt att övervaka anläggningarna och således att bedöma det praktiska genomförandet.

Medborgarnas intresse av genomförandet

Till följd av kvaliteten på de uppgifter som fanns att tillgå gick det överlag inte att göra någon vederbörlig beskrivning och bedömning av det praktiska genomförandet av direktivet som helhet. Unionslagstiftningen om hantering av avfall från utvinningsindustrin är visserligen fortfarande relevant med tanke på de faktiska behoven, framför allt för lokalsamhällen i närheten av storskaliga gruvprojekt som berör farliga ämnen, men det är inte säkert att det praktiska genomförandet av direktivet garanterar den förväntade nivå av säkerhet som lagstiftaren ursprungligen haft som mål.

Mot bakgrund av detta vill föredraganden rikta uppmärksamheten på de berättigade intressena hos lokalsamhällen som drabbas av eventuella skadeverkningar av gruvavfallsanläggningar. Deras tidigare erfarenheter ger vid handen att hanteringen av avfall från utvinningsindustrin brukar betraktas som en fristående verksamhet som inte hänger samman med den invecklade frågan om utvinningsindustrierna. Detta kan leda till att försiktighetsprincipen åsidosätts och att de lokala samhällena inte faktiskt får medverka, något som blir till skada för en realistisk bedömning av vilka kostnader och risker som modern gruvbrytning i dagbrott ger upphov till. Genomföranderapporten erbjuder ett unikt tillfälle till framläggande av rekommendationer om hur direktivet kan förbättras i detta hänseende.

Avfall från utvinningsindustrin inom den cirkulära ekonomin

Fastän avfall från utvinningsindustrin svarar för en tredjedel av det avfall som genereras inom EU fastställdes det i direktivet inte några mål för volymerna av sådant avfall. Likaså, trots att utvinningen av primära jordresurser och hanteringen av det återstående avfallet skulle platsa inom ramen för den ”cirkulära ekonomin”, togs direktivet inte heller upp till översyn inom kommissionens paket om cirkulär ekonomi 2015[5]. Att få med hanteringen av avfall från utvinningsindustrin som ett led i den ”cirkulära ekonomin” ansågs i genomföranderapporten därför som viktigt, eftersom en sådan omläggning av politiken skulle påverka hur mineralresurser utvinns och behandlas, och således också hur avfall från utvinningsindustrin hanteras, vilket alltså innebär att det skulle påverka det praktiska genomförandet av direktivet.

Teknik med stora risker för hälsa och miljö

  På grundval av en studie i form av skrivbordsforskning[6] som utförts av en sakkunnig har föredraganden också försökt utreda vilka alternativ det finns till teknik som innebär stora risker för hälsa och miljö om avfallet från utvinningsindustrin hanteras olämpligt.

  Flertalet former av teknik som i dag används för utvinning och avfallshantering har processer som kan anses som mogna och säkra, förutsatt att lagstiftningens krav uppfylls vid användningen av dem. I den verksamhet som bedrivs i dag kan det dock finnas skillnader mellan utformning och faktiskt utförande. Bland orsakerna till detta märks lönsamhetskraven, som kan leda till att man ”tar genvägar”, liksom också att den i lag föreskrivna tillsynen, som rättar till sådana situationer, inte är tillräcklig. En annan orsak är att flera anläggningar funnits redan i åratal eller rentav flera årtionden, och inte utformats enligt vad som i dag anses vara ”bästa praxis”. Dessa kan utgöra kvarlevor från en äldre tid, som är tekniska svåra och kostsamma att komma till rätta med.

Föredraganden anser att begreppet bästa tillgängliga teknik ska omprövas, så att man undviker att ”bästa” kommer att uppfattas bara som ”gängse praxis”, också när denna praxis kan påvisas vara olämplig. När begreppet ”bästa praxis” ska definieras, särskilt i sådana fall som innefattar stora risker för hälsa och miljö, förespråkar föredraganden att man använder sig av resultaten från tidigare och pågående forskningsverksamhet, liksom av banbrytande innovationer inom materialåtervinning av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE), samt drar lärdom av erfarenheter från hela världen av olyckor med gruvdammar. Dessutom bör man prioritera skärpta miljönormer och bättre resurseffektivitet, även om detta kostar mera, så att man utesluter sådana tekniska alternativ där lägsta kostnad förenas med största olycksrisk.

Tack

Avslutningsvis skulle föredraganden vilja uttrycka sitt tack till enheten för efterhandsbedömningar inom direktoratet för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde vid Europaparlamentets generaldirektorat för parlamentarisk utredning och analys för den ingående europeiska bedömningen av genomförandet av gruvavfallsdirektivet, samt till kommissionen för dess samarbete med undersökningen av uppgifter om genomförandet i de 28 medlemsstaterna. Han tackar skuggföredragandena för deras aktiva medverkan, liksom olika berörda parter, nationella myndigheter, företrädare för det civila samhället och näringslivsorganisationer för deras ståndpunkter och för samrådet med dem. Alla har de gett värdefulla bidrag till denna rapport om genomförandet.

• [1]  EP resolution av den 5 maj 2010.
• [2]  EP resolution av den 8 oktober 2015
• [3]  Denna slutsats gäller alla de 27 länder som var medlemsstater av Europeiska unionen vid den tidpunkt då fristen för införlivandet av direktivet gick ut, alltså den 1 maj 2008, och hänför sig inte till Kroatien, som gick med i EU den 1 juli 2013.
• [4]  I kommissionens beslut 2009/358/EG, och framför allt bilaga III till beslutet.
• [5]  Avfall från utvinningsindustrin tas i själva verket upp till behandling i den handlingsplan som åtföljer paketet, där kommissionen gjort två huvudsakliga åtaganden.
• [6]  Studien utarbetades av dr Eberhard Falck mellan februari och mars 2016 på begäran av Europaparlamentets generaldirektorat för parlamentarisk utredning och analys och offentliggjordes som bilaga I till studien med en europeisk bedömning av genomförandet, och hade titeln Exploring the alternatives to technologies involving high environmental and health risks related to the improper management of the waste from extractive industries. Challenges, risks and opportunities for the extractive industries arising in the context of the circular economy concept.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	21.3.2017
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	57 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Ivo Belet, Biljana Borzan, Paul Brannen, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, José Inácio Faria, Francesc Gambús, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Jytte Guteland, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Benedek Jávor, Josu Juaristi Abaunz, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Massimo Paolucci, Piernicola Pedicini, Pavel Poc, Julia Reid, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Renate Sommer, Estefanía Torres Martínez, Nils Torvalds, Adina-Ioana Vălean, Damiano Zoffoli
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Nikolay Barekov, Nicola Caputo, Stefano Maullu, Gesine Meissner, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Jan Keller, Arne Lietz

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

57	+
ALDE	Gerben-Jan Gerbrandy, Anneli Jäätteenmäki, Valentinas Mazuronis, Gesine Meissner, Frédérique Ries, Nils Torvalds
ECR	Nikolay Barekov, Ian Duncan, Julie Girling, Urszula Krupa
EFDD	Piernicola Pedicini
ENF	Mireille D’Ornano, Sylvie Goddyn
GUE/NGL	Stefan Eck, Josu Juaristi Abaunz, Kateřina Konečná, Estefanía Torres Martínez
NI	Zoltán Balczó
PPE	Pilar Ayuso, Ivo Belet, Birgit Collin-Langen, Angélique Delahaye, José Inácio Faria, Francesc Gambús, Jens Gieseke, Françoise Grossetête, György Hölvényi, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska, Stefano Maullu, Miroslav Mikolášik, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Adina-Ioana Vălean
S&D	Biljana Borzan, Paul Brannen, Soledad Cabezón Ruiz, Nicola Caputo, Nessa Childers, Miriam Dalli, Seb Dance, Jytte Guteland, Karin Kadenbach, Jan Keller, Arne Lietz, Susanne Melior, Massimo Paolucci, Pavel Poc, Damiano Zoffoli
Verts/ALE	Marco Affronte, Margrete Auken, Bas Eickhout, Benedek Jávor, Michèle Rivasi, Davor Škrlec

1	-
EFDD	Julia Reid

0	0

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster