Förfarande : 2015/0135(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0076/2017

Ingivna texter :

A8-0076/2017

Debatter :

Omröstningar :

PV 05/04/2017 - 9.2

Antagna texter :

P8_TA(2017)0104

REKOMMENDATION     ***
PDF 374kWORD 59k
27.3.2017
PE 597.651v02-00 A8-0076/2017

om förslaget till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete

(13806/2015 – C8-0410/2015 – 2015/0135(NLE))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande Pavel Svoboda

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete

(13806/2015 – C8-0410/2015 – 2015/0135(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13806/2015),

–  med beaktande av 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (nedan kallad 1996 års HNS-konvention),

–  med beaktande av 2010 års protokoll till 1996 års HNS-konvention,

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 och artikel 218.6 a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0410/2015),

–  med beaktande av rådets beslut 2002/971/EG av den 18 november 2002 om bemyndigande för medlemsstaterna att i gemenskapens intresse ratificera eller ansluta sig till 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (HNS-konventionen)(1),

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 14 oktober 2014(2),

–  med beaktande av sin interimsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut(3),

–  med beaktande av kommissionens uppföljning av interimsresolutionen av den 4 oktober 2016,

–  med beaktande av det yttrande i form av en skrivelse om den lämpliga rättsliga grunden för det ovannämnda utkastet till rådets beslut som antogs av utskottet för rättsliga frågor den 19 februari 2016(4) och bifogades interimsbetänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0191/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 och artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A8-0076/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att medlemsstaterna, i Europeiska unionens intresse, ratificerar och ansluter sig till 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

(1)

EGT L 337, 13.12.2002, s. 55.

(2)

Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2016)0259.

(4)

PE576.992.


MOTIVERING

Internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen från 1996 handlar om ansvar och ersättning för skador till följd av sjötransport av farliga och skadliga ämnen, inklusive flytande naturgas (LNG) och gasol (LPG). 2010 års protokoll till 1996 års HNS-konvention innehöll ändringar för lösning av problem som konstaterats i 1996 års HNS-konvention, och protokollet ska läsas, tolkas och tillämpas tillsammans med bestämmelserna i konventionen, som ett enda instrument som kallas ”2010 års HNS-konvention”. Varken 1996 års HNS-konvention eller 2010 års protokoll till HNS-konventionen har trätt i kraft.

I 2010 års HNS-konvention fastställs ett strikt ansvar för ägaren till det fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen för all skada till följd av en olycka i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen ombord på fartyget. Det finns begränsade undantag i fråga om det strikta ansvaret för ägaren, vilket är kopplat till en skyldighet för ägaren att ha en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet för att täcka sitt ansvar för skador enligt konventionen. Viktigare är att det inrättas en specialiserad ersättningsfond som syftar till att betala ersättning till var och en som lidit skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, i den mån denne inte har kunnat få full och lämplig ersättning för skadan från fartygsägaren och dennes försäkringsgivare. Det totala ersättningsbelopp som är tillgängligt uppgår till 250 miljoner beräkningsenheter (omkring 310 miljoner euro enligt dagens växelkurser), på grundval av ett i detalj utarbetat system med bidrag som betalas in till HNS‑fonden av personer som tar emot farliga och skadliga ämnen i varje konventionsstat.

Såväl 1996 års som 2010 års HNS-konventioner överlappar i fråga om tillämpningsområde med direktiv 2004/35/EG om ansvar för utövare av yrkesverksamhet(1), inklusive sjöfart, vad gäller i) miljöskada som uppkommit inom en konventionsstats territorium, inbegripet dess territorialvatten, ii) skada genom förorening av miljön som uppkommit inom en konventionsstats exklusiva ekonomiska zon eller ett motsvarande område (upp till 200 nautiska mil från baslinjerna) och iii) ”förebyggande åtgärder som syftar till att hindra eller minska sådan skada [...], var de än har vidtagits”.

Det finns dock ingen bestämmelse i direktivet som ger den som lidit skada till följd av havsföroreningar genom farliga och skadliga ämnen rätt till ersättning utöver gränsen för fartygsägarens ansvar, och det innehåller inte heller några obligatoriska försäkringskrav. Dessutom hänvisar direktiv 2004/35/EG uttryckligen till 1996 års HNS-konvention och utesluter alla skador som uppkommer till följd av tillbud som omfattas av denna konvention, inbegripet eventuella framtida ändringar av denna, från sitt tillämpningsområde, under förutsättning att konventionen är i kraft i den berörda medlemsstaten. Syftet är att ge de specialiserade internationella ordningar som omfattar skadeståndsansvar för särskilda yrkesverksamheter företräde framför direktivet, eftersom dessa anses vara mer effektiva när det gäller att tillhandahålla snabb och lämplig ersättning för miljöskador och bättre anpassade till dessa yrkesverksamheters särart.

Parlamentet mottog den 17 december 2015 en skrivelse med en begäran om godkännande av utkastet till rådets beslut om ratifikation av 2010 års protokoll till HNS-konventionen. Med tanke på de avsevärda skillnaderna mellan utkastet till rådets beslut och kommissionens ursprungliga förslag, och efter samråd med kommissionen och rådet (den 28 januari 2016) och parlamentets rättstjänst (den 15 mars 2016) beslutade utskottet för rättsliga frågor att använda sig av artikel 99.5 i arbetsordningen och utarbeta ett interimsbetänkande med rekommendationer om ändring av nämnda utkast till rådets beslut.

De huvudsakliga skillnaderna mellan utkastet till rådets beslut och kommissionens förslag gällde omfattningen av unionens exklusiva befogenhet i enlighet med artikel 3.2 i EUF‑fördraget, nödvändigheten av en skyldighet för medlemsstaterna att ratificera konventionen inom en fastställd tidsram och den lämpliga rättsliga grunden för rådets beslut, med undantag av frågor som rör civilrättsligt samarbete, nämligen antingen artikel 192 i EUF‑fördraget, som utgör den viktigaste bestämmelsen om miljöansvar, eller artikel 100.2, som är en bestämmelse rörande transport, jämförd med artikel 218.6 i EUF-fördraget.

Utskottet ansåg att det, med tanke på överlappningen mellan 2010 års HNS-konvention å ena sidan och direktivet om miljöansvar å den andra, tillsammans med bristen – i utkastet till rådets beslut – på bindande tidsramar och tydliga skyldigheter för medlemsstaterna att ratificera eller ansluta sig till konventionen, skulle kunna skapas en konkurrensnackdel för de stater som är beredda att ansluta sig till HNS-konventionen, jämfört med dem som kommer att försena denna process.

Dessutom kan, så länge inte alla 28 medlemsstater ratificerat konventionen, en ömsesidigt exklusiv tillämpning av direktivet om miljöansvar och HNS-konventionen inte garanteras. Till följd härav skulle det föreligga en risk för att näringslivet kommer att omfattas av två olika system samtidigt, alltså EU:s system och det internationella systemet, vilket också skulle kunna skapa skillnader för skadelidande vid förorening (t.ex. kustsamhällen, fiskare osv.).

Slutligen behandlade utskottet för rättsliga frågor den 17 februari på eget initiativ en ändring av den rättsliga grunden för utkastet till rådets beslut, med undantag av frågor som rör civilrättsligt samarbete, och ansåg att en trefaldig rättslig grund vore den lämpligaste lösningen:

Eftersom det föreslagna rådsbeslutet syftar till att bemyndiga medlemsstaterna att på unionens vägnar ratificera eller ansluta sig till 2010 års HNS-protokoll och därmed bli bundna av 2010 års HNS-konvention, och med tanke på att den senare omfattar inte bara miljöskador (eftersom den genomför principen om förebyggande åtgärder och principen om att förorenaren ska betala) utan också andra skador än miljöskador, i båda fall förorsakade av sjötransport av vissa ämnen, utgör artiklarna 100.2, 192.1 och 218.6 a v i EUF-fördraget de lämpliga rättsliga grunderna för förslaget.

Mot denna bakgrund föreslog föredraganden ett interimsbetänkande i syfte att tillsammans med rådet och kommissionen arbeta i riktning mot ett positivt resultat, som skulle säkerställa unionslagstiftningens enhetlighet, integritet och verkan och den grundläggande principen om överföring av EU:s befogenheter. Kommissionen välkomnade att parlamentet antagit denna resolution och bekräftade att den skulle ha varit beredd att acceptera en kompromisslösning om den rättsliga grunden för förslaget och en utökad rimlig tidsram för ratifikation av 2010 års HNS-konvention.

Vid mötet med arbetsgruppen för sjöfart den 15 juli noterade rådet parlamentets resolution och ansåg att det saknas utrymme för att på nytt öppna diskussionen om texten i utkastet till rådets beslut, eftersom det omfattas av godkännandeförfarandet och inte medbeslutandeförfarandet.

I ljuset av rådets kategoriska nej till att inleda en dialog med parlamentet och kommissionen, och med tanke på nödvändigheten av att främja ett internationellt system snarare än regionala lösningar, i syfte att säkerställa enhetligt tillämpning av bestämmelser om ansvar och ersättning i samband med olyckor som orsakas av fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen till sjöss genom EU, rekommenderar föredraganden att parlamentet godkänner att medlemsstaterna, i Europeiska unionens intresse, ratificerar och ansluter sig till 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete.

(1)

EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, på unionens vägnar, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för aspekter som rör civilrättsligt samarbete

Referensnummer

13806/2015 – C8-0410/2015 – COM(2015)03042015/0135(NLE)

Datum för remiss/begäran om godkännande

18.1.2016

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

JURI

18.1.2016

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ENVI

18.1.2016

TRAN

18.1.2016

PECH

18.1.2016

 

Inget yttrande avges

       Beslut

ENVI

16.7.2015

TRAN

15.9.2015

PECH

15.7.2015

 

Föredragande

       Utnämning

Pavel Svoboda

13.7.2015

 

 

 

Bestridande av den rättsliga grunden

       JURI:s yttrande

JURI

17.2.2016

 

 

 

Behandling i utskott

28.1.2016

15.3.2016

21.4.2016

28.2.2017

Antagande

23.3.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Sajjad Karim, Sylvia-Yvonne Kaufmann, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Emil Radev, Julia Reda, Pavel Svoboda, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Isabella Adinolfi, Daniel Buda, Angelika Niebler, Virginie Rozière, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Eugen Freund, Maria Noichl

Ingivande

27.3.2017


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

20

+

PPE

S&D

ALDE

GUE/NGL

Verts/ALE

EFDD

ENF

Daniel Buda, Angelika Niebler, Emil Radev, Pavel Svoboda, Rainer Wieland, Tadeusz Zwiefka

Eugen Freund, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Maria Noichl, Virginie Rozière

Jean-Marie Cavada, António Marinho e Pinto

Kostas Chrysogonos

Max Andersson, Julia Reda

Isabella Adinolfi, Joëlle Bergeron

Marie-Christine Boutonnet

0

-

 

 

1

0

ECR

Sajjad Karim

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej- röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy