Förfarande : 2016/2223(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0175/2017

Ingivna texter :

A8-0175/2017

Debatter :

PV 15/05/2017 - 17
CRE 15/05/2017 - 17

Omröstningar :

PV 16/05/2017 - 6.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0207

BETÄNKANDE     
PDF 629kWORD 96k
28.4.2017
PE 595.612v02-00 A8-0175/2017

om initiativet om resurseffektivitet: mindre matsvinn, större livsmedelssäkerhet

(2016/2223(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Biljana Borzan

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om initiativet om resurseffektivitet: mindre matsvinn, större livsmedelssäkerhet

(2016/2223(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(1),

–  med beaktande av den skriftliga förklaringen 0061/2015 av den 14 oktober 2015 om att skänka osålda användbara livsmedel till välgörenhet,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om hur man ska undvika slöseri med livsmedel: strategier för att förbättra livsmedelskedjans effektivitet inom EU(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 juni 2016 om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri(4),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 15 juni 2016 om livsmedelssvinn(5),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 mars 2013 om det civila samhällets bidrag till en strategi för förebyggande och minskning av livsmedelsförluster och livsmedelssvinn(6),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 Att bekämpa matsvinn: en möjlighet för EU att öka resurseffektiviteten i livsmedelskedjan,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 27 maj 2016 om förebyggande, minskning och återanvändning av livsmedelsavfall,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs jämförande studie från 2014 om EU-medlemsstaters lagstiftning och praxis av livsmedelsdonationer,

–  med beaktande av Fusions-studien (Food Use for Social Innovation by Optimising Waste Prevention Strategies) om uppskattningar av livsmedelsavfallsnivåer i Europa (2016),

–  med beaktande av Fusions-översynen av EU:s lagstiftning och politik med konsekvenser för livsmedelsavfallet (2015),

–  med beaktande av Definitional Framework for Food Waste från Fusion (2014),

–  med beaktande av rapporteringsstandarden för livsmedelsförluster och avfallsredovisning, som lanserades i juni 2016,

–  med beaktande av livsmedels- och jordbruksorganisationens (FAO:s) studie Food wastage footprint – Impacts on natural resources (FAO 2013),

–  med beaktande av FAO:s studie Global food losses and food waste (FAO 2011),

–  med beaktande av framställningen Stop Food Waste in Europe!,

–  med beaktande av Milanostadgan som antogs under världsutställningen i Milano 2015,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0175/2017), och av följande skäl:

A.  FAO uppskattar att ca 1,3 miljarder ton mat, vilket uppgår till ungefär en tredjedel, i vikt, av all mat som produceras i världen för att användas som livsmedel går förlorad eller slängs varje år.

B.  Livsmedel är en dyrbar handelsvara. Eftersom ”livsmedelssystemet” använder en ansenlig mängd resurser såsom mark, jord, vatten, fosfor och energi är en effektiv och hållbar förvaltning av dessa resurser av största vikt. Matsvinn orsakar enorma ekonomiska kostnader och miljökostnader som FAO beräknar uppgå(7) till 1,7 biljoner USD per år globalt sett. Förebyggande och minskning av matsvinn medför ekonomiska fördelar för både hushållen och samhället i stort samtidigt som det också minskar miljöförstöring.

C.  Slöseri med livsmedel medför höga sociala, ekonomiska och miljömässiga kostnader och har etiska konsekvenser. Livsmedel som går förlorade eller slängs bidrar till klimatförändringarna med ett globalt koldioxidavtryck på runt 8 % av de totala antropogena globala utsläppen av växthusgaser, och slösar med knappa resurser såsom land, energi och vatten(8) under de berörda produkternas hela livscykel. Livsmedelskedjans överskott får inte direkt bli matsvinn om det skulle kunna användas som näring för människor och med en lämplig lagstiftning om livsmedelsöverskott skulle matsvinn kunna bli en resurs.

D.  För varje kilo livsmedel som produceras släpps 4,5 kg koldioxid ut i atmosfären enligt aktuella studier. De cirka 89 miljoner ton livsmedel som slängs i Europa genererar 170 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, fördelat enligt följande: livsmedelsindustrin 59 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, inhemsk konsumtion 78 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år och övriga 33 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Produktionen av de 30 % livsmedel som i slutändan inte konsumeras står för ytterligare 50 % av det vatten som används till bevattning, samtidigt som det krävs 5–10 ton vatten för att producera ett kilo nötkött.

E.  Flera studier har visat att rejält förändrade kostvanor är den mest effektiva metoden för att minska miljöpåverkan från livsmedelskonsumtion. För att åstadkomma ett hållbart system för livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion i Europa krävs en heltäckande och integrerad livsmedelspolitik.

F.  Enligt Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har 795 miljoner människor i världen inte tillräckligt med mat för att leva ett hälsosamt och aktivt liv. Näringsbrist ligger bakom nästan hälften (45 %) – omkring 3,1 miljoner – av alla dödsfall bland barn under fem år. Ett av sex barn i världen är underviktigt och ett av fyra har en tillväxthämning. Att minska matsvinnet är därför inte bara en ekonomisk och miljömässig skyldighet, utan även en moralisk plikt(9).

G.  Nästan 793 miljoner människor i världen är idag undernärda(10) och över 700 miljoner människor lever under fattigdomsgränsen(11) med inkomster på mindre än 1,90 US-dollar om dagen. All oansvarig användning av naturresurser som är avsedda för livsmedelsproduktion och allt matsvinn anses därför vara moraliskt oacceptabelt.

H.  Ett minskat livsmedelsslöseri skulle innebära en mer ändamålsenlig markanvändning, bättre förvaltning av vattentillgångar och positiva effekter för hela den globala jordbrukssektorn, och det skulle stärka kampen mot undernäring i utvecklingsländerna.

I.  EU har undertecknat Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015. Mål nr 12.3 i målen för hållbar utveckling syftar till att före 2030 minska det globala livsmedelavfallet per capita med 50 % på detaljhandels- och konsumentnivå, och att minska livsmedelsförlusterna i produktions- och leveranskedjorna, inklusive förluster under primärproduktion, transport och förvaring. FN uppskattar att världens befolkning kommer att öka från 7,3 miljarder i dag till 9,7 miljarder 2050(12). Att minska matsvinnet är en mycket viktig åtgärd för att minska världssvälten och nödvändigt för att föda världens ständigt växande befolkning.

J.  Consumer Goods Forum som representerar 400 återförsäljare, tillverkare, tjänsteleverantörer och andra intressenter i 70 länder har antagit en offentlig resolution om att halvera matsvinnet från sina medlemmars egen verksamhet fram till 2025, fem år innan mål nr 12.3 i målen för hållbar utveckling.

K.  Att förebygga matsvinnet skulle vara miljömässigt, socialt och ekonomiskt fördelaktigt, och uppskattningar visar att 88 miljoner ton livsmedel slängs i EU varje år, motsvarande 173 kg matsvinn per person. Produktion och bortskaffande av livsmedelsavfall i EU genererar 170 ton koldioxidutsläpp och förbrukar 26 miljoner ton resurser. Kostnaderna för mängden matsvinn beräknas uppgå till cirka 143 miljarder euro(13). Enligt FAO svälter 800 miljarder människor i världen.

L.  Enligt data från 2014 hade 55 miljoner människor, eller 9,6 % av befolkningen i EU-28, inte råd med ett mål mat av god kvalitet varannan dag. Enligt data från 2015 befann sig 118,8 miljoner människor, eller 23,7 % av befolkningen i EU-28, i riskzonen för fattigdom och social utestängning(14).

M.  En minskning av matsvinnet kan förbättra den ekonomiska situationen för hushåll utan att sänka levnadsstandarden.

N.  Otillbörliga handelsmetoder och prisdumpning i livsmedelssektorn leder ofta till att livsmedel säljs under sitt verkliga värde och därför bidrar till mer svinn.

O.  Livsmedel går förlorade eller slängs under alla steg i livsmedelskedjan, inklusive vid produktion, bearbetning, transport, lagring, detaljhandel, marknadsföring och konsumtion. Uppskattningar från Fusions-projektet visar att de sektorer som bidrar mest till matsvinnet inom EU är hushållen med 53 % och bearbetningsindustrin med 19 %, och andra källor är detaljhandeln med 12 %, primärproduktionen med 10 % och grossisthandeln med 5 %(15). Dessa beräkningar tyder på att åtgärder för att minska matsvinnet i hushållen och i bearbetningsindustrin skulle ha störst betydelse. I utvecklingsländerna uppstår matsvinn främst på grund av begränsningar i infrastrukturen och tekniska begränsningar.

P.  Fusions-projektets uppgifter kommer från olika källor och olika definitioner av ”matsvinn” används.

Q.  I Fusions-projektet konstaterades att det finns mycket få mätningar av svinn inom jordbruk, trädgårdsnäring, vattenbruk, fiskeri eller andra primära produktionsverksamheter. Detta utgör ett hinder för en god bedömning av den faktiska omfattningen av livsmedelsförlusten och matsvinnet i Europa.

R.  Riktade åtgärder, anpassade till operatörerna och det led i livsmedelskedjan som berörs, är ett bättre sätt för att motverka matsvinn, eftersom problemen skiljer sig åt på alla områden.

S.  En studie som gjordes 2015 i Storbritannien av Waste and Resources Action Programme WRAP) visar att minst 60 % av hushållens matsvinn går att undvika och att maten kunde ha konsumerats om den hade hanterats bättre(16).

T.  Vissa förluster och ett visst svinn och avfall i primärproduktionen beror på detaljhandelns standarder för produktspecifikationer, beställningar som annullerats på grund av ändringar i konsumentefterfrågan samt överproduktion som ett resultat av krav på att tillgodose säsongsbetonad efterfrågan. Livsmedel som slängs under tillverkningsprocessen är en annan anledning till att livsmedel går till spillo under produktionen.

U.  I Europa går enligt FAO 20 % av frukt och grönsaker, 20 % av rotfrukter och 10 % av olje- och baljväxter förlorade inom jordbruket, och ytterligare 5 % av frukterna, grönsakerna och rotfrukterna förloras efter skörd(17).

V.  Frukt och grönsaker som skadas av naturkatastrofer eller som förstörs eller plöjs över på familjejordbruk till följd av en förlorad marknad eller låga priser utgör en förlorad investering och inkomst för jordbrukare.

W.  Aktörer i livsmedelskedjan internaliserar ofta kostnaden för matsvinn och inkluderar den i produktens slutliga konsumentpris(18).

X.  Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 om att bekämpa matsvinn undersöker frågan om EU bidrar till en resurseffektiv livsmedelskedja genom att bekämpa matsvinn på ett ändamålsenligt sätt. Rapporten visar att EU i nuläget inte bekämpar matsvinn på ett ändamålsenligt sätt och att befintliga initiativ och befintlig politik kan användas mer ändamålsenligt för att bemöta problemet med matsvinn. I rapporten uppges att kommissionens ambition att hantera matsvinn har minskat trots flera uppmaningar från Europaparlamentet och medlemsstaterna om att ta upp frågan. De åtgärder som kommissionen hittills har vidtagit är enligt rapporten fragmenterade, oregelbundna och saknar tydlig samordning. I rapporten rekommenderas kommissionen att utveckla en åtgärdsplan för de kommande åren, att ta hänsyn till matsvinn i sin framtida konsekvensbedömningar och att på ett bättre sätt anpassa EU:s olika åtgärder som kan bekämpa matsvinn, och att klargöra den tolkning av juridiska villkor som kan motarbeta livsmedelsdonationer samt att överväga hur donationer kan underlättas på andra politiska områden.

Y.  Kommissionen beslutade, efter att ha investerat ansenliga resurser och hållit ett väldigt framgångsrikt offentligt samråd 2013, till sist att inte offentliggöra meddelandet Att bygga ett hållbart europeiskt livsmedelssystem, trots att det i meddelandet redan hade färdigställts och godkänts av tre kommissionärer (GD Miljö, GD Hälso- och konsumentfrågor och GD Jordbruk och landsbygdsutveckling). Detta meddelande innehåller flera bra tillvägagångssätt för att komma till rätta med problemet med matsvinn.

Z.  Det finns varken någon gemensam konsekvent definition av ”matsvinn” eller någon gemensam EU-metod för att mäta matsvinn, vilket gör det svårt att jämföra olika dataset och mäta framsteg för att minska matsvinnet. Svårigheterna med att samla in fullständiga, tillförlitliga och harmoniserade uppgifter utgör ytterligare ett hinder för att uppskatta matsvinnet i EU. I denna rapports är ”matsvinn” livsmedel för människor, antingen i ätbart eller oätbart tillstånd, som tagits bort från produktions- eller leverantörskedjan för att slängas i samband med primärproduktion, bearbetning, produktion, transport, lagring, detaljhandel och konsumtion, med undantag för förluster under primärproduktionen. En definition av ”förluster under primärproduktionen” måste fastställas.

AA.  En åtskillnad måste göras mellan svinn av ätbar mat och svinn av oätbara delar för att undvika vilseledande slutsatser och icke ändamålsenliga åtgärder. Minskningsåtgärdernas fokus bör ligga på att undvika svinn av ätbar mat.

AB.  Protokollet Food Loss and Waste är en satsning med flera berörda aktörer som har gett upphov till utvecklingen av en global redovisnings- och rapporteringsstandard (känd som FLW-standarden) för att kvantifiera livsmedel och tillhörande oätbara delar som avlägsnas från livsmedelskedjan(19).

AC.  Att övervaka hur mycket livsmedel som slängs och även hur stort livsmedelsöverskottet och livsmedelsåtervinningen är kan ge en mer fullständig bild och vara värdefullt för att föra en sund politik på EU-nivå.

AD.  Hierarkin för avfallshantering som fastställs i ramdirektivet om avfall(20) (förebyggande arbete, förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande) beaktar inte matsvinnets särskilda karaktär, som är en mycket varierande avfallsström. För närvarande finns det ingen särskild hierarki för hantering av överblivna livsmedel och matsvinn på EU-nivå. En hierarki för matsvinn som tar hänsyn till hela produktionskedjan bör fastställas. Förebyggande och återanvändning för mänsklig konsumtion bör vara prioriterade åtgärder.

AE.  Med de rätta politiska incitamenten kan livsmedelsöverskott återvinnas och användas för att ge människor mat.

AF.  Det finns möjlighet att optimera användningen av f.d. livsmedel och biprodukter från näringskedjan inom produktionen av djurfoder.

AG.  Förbränning av matavfall och deponering är fortfarande fortlöpande praxis i vissa områden i EU och motverkar den cirkulära ekonomin.

AH.  I artikel 9.1 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna(21) krävs att livsmedelsföretagare anger datum för minsta hållbarhetstid (”bäst före”-datum) eller ”sista förbrukningsdatum” för ett livsmedel.

AI.  Kunskaperna om datummärkning på livsmedelsprodukter är bristfälliga, särskilt konsumenternas kunskaper. ”Bäst före”-märkningen anger det datum efter vilket ett livsmedel i regel fortfarande kan ätas men kanske inte är som bäst ur kvalitetssynpunkt, medan ”sista förbrukningsdag”-märkningen anger det datum efter vilket ett livsmedel inte längre är säkert att äta. Inte ens hälften av EU-medborgarna förstår vad märkningarna ”bäst före” och ”sista förbrukningsdag” betyder(22). Användningen av märkningarna ”bäst före-datum” och ”sista förbrukningsdag” och hur dessa tolkas varierar från en medlemsstat till en annan, och mellan olika producenter, bearbetningsföretag eller distributörer, även om produkten är den samma. Konsumenterna kan ofta inte läsa datumet på en produkt på grund av hur det är tryckt eller placerat.

AJ.  Osålda livsmedel som skänks bort längs hela livsmedelskedjan leder till avsevärt minskat matsvinn samtidigt som man också hjälper människor som behöver mat och som inte har råd att köpa vissa livsmedelsprodukter eller en tillräcklig mängd livsmedel av samma kvalitet. Stormarknader och restauranger skulle kunna spela en viktig roll i denna process.

AK.  Eftersom unionsmedel, t.ex. Europeiska unionens program för livsmedelsbistånd till de sämst ställda (FEAD), underlättar livsmedelsdonationer genom att bl.a. finansiera infrastruktur för lagring och transport av donerade livsmedel. FEAD utnyttjas inte i tillräcklig grad av medlemsstaterna.

AL.  Förmedlingen av ätbara livsmedelsöverskott till de behövande hindras av en flaskhals i distributionskedjans kapacitet, eller ibland av en fullständig brist på kapacitet i den kedjan. Välgörenhetsorganisationer och institutioner som bedriver socialt arbete och drivs av statliga eller lokala myndigheter saknar tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att kunna transportera och distribuera de ätbara livsmedel som erbjuds för välgörenhetsändamål. Detta gäller särskilt de mest missgynnade regionerna.

AM.  Sociala program och program på gräsrotsnivå, såsom livsmedelsbanker eller matställen som drivs av välgörenhetsorganisationer, minskar matsvinnet och hjälper dem som har det sämst ställt, och bidrar därför också till att skapa ett ansvarsfullt och medvetet samhälle.

AN.  På den inre marknaden tillverkar många företag livsmedel för mer än ett land. Osålda produkter från sådana företag kan i vissa fall inte doneras i tillverkningslandet på grund av att märkningen är på främmande språk.

AO.  Livsmedelsgivare betraktas som livsmedelsföretagare enligt förordningen om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning(23) och måste därmed uppfylla all EU:s lagstiftning om livsmedel som avser ansvar, skadeståndsansvar, spårbarhet och livsmedelssäkerhetsregler och som fastställs i livsmedelshygienpaketet(24). De risker som förknippas med skadeståndsansvaret för donerade livsmedel kan få potentiella livsmedelsgivare att slänga livsmedelsöverskott i stället för att donera det(25)

AP.  På grund av de befintliga administrativa hindren anser stora affärskedjor och stormarknader att det är acceptabelt att slänga livsmedel som närmar sig ”bäst-före”-datumet i stället för att skänka dem.

AQ.  Kommissionen arbetar för närvarande med att förtydliga EU-lagstiftningen om gåvor.

AR.  Flera medlemsstater har redan antagit nationella lagar för att begränsa matsvinn och framför allt Italien har antagit en lag som underlättar donation och distribution av livsmedel för sociala ändamål eller solidaritetsändamål, genom att utesluta givarens skadeståndsansvar för livsmedel som skänks i god tro och är ätbara när donationen görs.

AS.  Länder kan även anta nationella frivilliga riktlinjer för livsmedelsdonationer, som den som förberetts av livsmedelssäkerhetsverket i Finland, i syfte att minska onödigt matsvinn.

AT.  I rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt(26) (momsdirektivet) fastställs att livsmedelsdonationer är skattepliktiga och att skattebefrielser på livsmedelsdonationer inte är tillåtna. Kommissionen rekommenderar att värdet, av skatteskäl, på donerade livsmedel som har nära förestående bäst före-datum eller inte lämpar sig för försäljning, sätts ganska lågt, till och med nära noll(27). Vissa medlemsstater uppmuntrar livsmedelsdonationer genom att ”frångå” momsskyldigheten, men överensstämmelsen med momsdirektivet är oklar. Andra medlemsstater erbjuder skatteavdrag för företag på donerade livsmedel(28).

AU.  I många medlemsstater är det tyvärr dyrare att donera ätbara livsmedelsöverskott än att skicka iväg det för anaerob nedbrytning, vilket strider mot allmänhetens intresse med tanke på det stora antalet människor som lever i extrem fattigdom.

AV.  Livsmedelsförpackningar bidrar avsevärt till ett minskat matsvinn och till hållbarheten genom att förlänga produkternas livslängd och skydda dem. Livsmedelsförpackningar som är återvinningsbara och härrör från förnybara råmaterial kan bidra ännu mer till miljö- och resurseffektivitetsmål.

AW.  Aktiva och intelligenta material avsedda att komma i kontakt med livsmedel kan förbättra kvaliteten på förpackade livsmedel och förlänga dess hållbarhet eller på ett bättre sätt hjälpa till att bevaka den förpackade matens tillstånd och ge information om färskt livsmedlet är.

AX.  Att hantera livsmedel som slängs kräver ytterligare resurser.

AY.  Att motverka matsvinn ger också ekonomiska fördelar eftersom 1 euro som satsas på att förebygga matsvinn gör att man kan undvika 265 kg matsvinn till ett värde av 535 euro, att kommunerna kan spara 9 euro i avfallskostnader och att 50 euro kan sparas i miljökostnader kopplade till utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar1 (29).

AZ.  Åtgärder för att minska matsvinn bör vidtas på rätt nivå. Lokala och regionala myndigheter spelar en nyckelroll i minskningen av matsvinn genom sitt ansvar för och kompetens inom avfallshantering, sin kapacitet att inleda och driva lokala kampanjer samt sin direkta kontakt och sitt samarbete med civilsamhället och välgörenhetsorganisationer, med tanke på deras stora andel inom offentlig upphandling och i många fall ansvar för utbildningsinstitutioner.

BA.  Utbyte av bästa praxis på europeisk och internationell nivå samt stöd till utvecklingsländerna är mycket viktigt för att motarbeta matsvinnet i hela världen.

BB.  Sedan andra halvåret 2013 har Europaparlamentet fört en övergripande politik i syfte att drastiskt minska matsvinnet i sina cateringtjänster. Överbliven mat från överproduktion doneras regelbundet av parlamentet i Bryssel.

1.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att minska mängden matsvinn, och av att förbättra resurseffektiviteten i unionen i varje led i livsmedelskedjan, inklusive produktion, bearbetning, transport, lagring, detaljhandel, marknadsföring och konsumtion, med hänsyn till att man i högindustrialiserade länder främst slänger livsmedel i försäljnings- och konsumtionsfasen, medan man i utvecklingsländer slänger livsmedel i tillverknings- och bearbetningsfasen. Parlamentet understryker i detta hänseende vikten av politiskt ledarskap och ett engagemang från både kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet påminner om att det vid flera tillfällen har uppmanat kommissionen att vidta åtgärder mot matsvinn.

2.  Europaparlamentet uppmanar mer specifikt till en minskning av mängden matsvinn på detaljhandels- och konsumentnivå och av livsmedelsförlusterna i produktions- och leveranskedjorna, inklusive förluster efter skörd.

3.  Europaparlamentet insisterar därför på att kommunikationen mellan alla aktörer i livsmedelskedjan måste förbättras, särskilt mellan leverantörer och distributörer, så att utbudet anpassas till efterfrågan.

4.  Europaparlamentet efterlyser ett samordnat politiskt svar på EU-nivå och i medlemsstaterna, i överensstämmelse med deras respektive behörigheter, som inte bara tar hänsyn till politiken för avfall, livsmedelssäkerhet och livsmedelsinformation utan även till aspekter inom ekonomisk politik, skattepolitik, finanspolitik, forsknings- och innovationspolitik, miljöpolitik, strukturpolitik (jordbruk och fiske), utbildningspolitik, socialpolitik, handelspolitik, konsumentskyddspolitik samt energipolitik och politik för offentlig upphandling. Parlamentet efterlyser i detta avseende samordning mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet betonar att EU:s insatser för att minska matsvinnet bör stärkas och samordnas bättre. Parlamentet noterar att företag i livsmedelskedjan till största del är små och medelstora företag, vilka inte bör belastas med orimlig extra administration.

5.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att involvera kommissions alla relevanta avdelningar som arbetar med matsvinn, och att säkerställa fortsatt och förstärkt samordning på kommissionsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillämpa en systematisk strategi som tar upp alla aspekter av matsvinn och att inrätta en övergripande handlingsplan för matsvinn som omfattar de olika politiska områdena och beskriver strategin för de kommande åren.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera den europeiska lagstiftning som kan utgöra ett hinder för en effektiv bekämpning av matsvinn och analysera hur den skulle kunna anpassas för att möta målet om förebyggande av matsvinn.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nya relevanta lagstiftningsförslags potentiella inverkan på matsvinn då den genomför konsekvensbedömningar av dem.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att permanenta det befintliga ekonomiska stödet för att bekämpa matsvinnet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja de möjligheter som EU:s politik och finansieringsprogram erbjuder på detta område.

9.  Europaparlamentet betonar det ansvar som medlemsstaternas behöriga myndigheter har när det gäller att utveckla en anpassad strategi mot matsvinn inom EU:s ram. Parlamentet erkänner det viktiga arbete som redan har utförs i flera medlemsstater.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att medverka i informativa och kommunikativa kampanjer om hur man kan förebygga matsvinn.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska livsmedelsförluster i hela leveranskedjan, inklusive i primärproduktion, transport och lagring.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå målet att före 2025 minska matsvinnet i unionen med 30 % och före 2030 med 50 % jämfört med utgångsläget 2014.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 31 december 2020 undersöka möjligheten att fastställa bindande unionsomfattande mål för minskning av matsvinn som ska ha uppnåtts före 2025 och 2030 på grundval av mätningar som beräknas enligt en gemensam metod. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport som vid behov åtföljs av ett lagstiftningsförslag.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka och bedöma genomförandet av sina åtgärder för att minska matsvinnet genom att mäta mängden matsvinn på grundval av en gemensam metod. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att stödja en juridiskt bindande definition och att senast den 31 december 2017 anta en gemensam metod, som innehåller bl.a. minimikrav för kvalitet, för en enhetlig mätning av matsvinnet. Parlamentet anser att en gemensam EU-definition och EU-metod för att mäta matsvinnet som gäller hela leveranskedjan skulle göra det för medlemsstaterna och de berörda aktörerna att beräkna och minska matsvinnet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda följande definition av ”matsvinn”: ”matsvinn: livsmedel som är avsett som människoföda, som befinner sig antingen i tjänligt eller otjänligt skick, och som tagits ur produktionen eller leveranskedjan för att kasseras, inklusive under primärproduktionen, bearbetningen, tillverkningen, transporten, lagringen, samt i detaljhandels- och konsumtionsledet, med undantag för förluster under primärproduktionen,”

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin framtida politik göra tydlig skillnad mellan matsvinn och livsmedelsförluster som i primärproduktionen är oundvikliga på grund av force majeure-händelser, exempelvis stormar.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera livsmedelsförluster i jordbrukssektorn och andra sektorer i primärproduktionen i sina beräkningar för att säkerställa ett tillvägagångssätt som tar hänsyn till hela leveranskedjan. Parlamentet noterar emellertid att kvantifiering av förlusterna i primärproduktionsledet kan vara svårt och uppmanar kommissionen att identifiera bästa praxis för att hjälpa medlemsstaterna att samla in sådana uppgifter.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en gemensam definition av begreppet ”förlust” för varje led i livsmedelskedjan liksom en gemensam mätmetod i samarbete med medlemsstaterna och alla berörda aktörer.

19.  Europaparlamentet noterar svårigheten i att kvantifiera matsvinn och livsmedelsförluster i primärproduktionsledet på grund av de heterogena produkterna och motsvarande processer och på grund av avsaknaden av en tydlig definition av matsvinn. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera och sprida bästa praxis bland medlemsstaterna i samband med insamling av uppgifter om livsmedelsförluster och matsvinn på gårdar, utan att skapa ytterligare administrativa bördor eller kostnader för jordbrukarna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rådgöra med alla berörda aktörer om den statistiska metod och om andra åtgärder som ska införas för att förebygga matsvinn i hela unionen och i alla sektorer.

21.  Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon gemensam EU-definition och EU-metod för att mäta livsmedelsöverskott. Parlamentet påpekar att Italien har antagit lagstiftning som definierar överskott i livsmedelskedjan och tillhandahåller en hierarki för återvinning av överskott, med prioritet för livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effekterna av nämnda lagstiftning på livsmedelsdonationer och matsvinn i Italien, och att överväga att föreslå liknande lagstiftning på EU-nivå vid behov.

22.  Europaparlamentet efterlyser en specifik hierarki för matsvinn som ska tillämpas i direktiv 2008/98/EG enligt följande:

a)  förebyggande vid källan,

b)  tillvaratagande av ätbar mat, med prioritet för livsmedel framför djurfoder och upparbetning till produkter andra än livsmedel,

c)  organisk materialåtervinning,

d)  energiåtervinning,

e)  bortskaffande.

23.  Europaparlamentet belyser initiativen som ingår i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, vilka omfattar åtgärder i syfte att upprätta en plattform för ekonomiskt stöd med målet att locka investeringar och innovationer för att minska förluster, samt de riktlinjer som gäller medlemsstaterna för att omvandla vissa livsmedelsförluster eller biprodukter från jordbruket till energi.

24.  Europaparlamentet betonar att energibehoven bör tillgodoses genom användning av avfall och biprodukter som inte är användbara i någon annan process högre upp i avfallshierarkin.

25.  Europaparlamentet betonar att bekämpning av matsvinn också kräver höga nivåer av återvinning i det reviderade avfallsramdirektivet och införandet av kaskadprincipen för biomassa i EU:s energipolitik.

26.  Europaparlamentet framhåller behovet av att införa en skyldighet för medlemsstaterna att årligen rapportera till kommissionen om den totala nivån av matsvinn som genererats under ett visst år.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta specifika åtgärder för förebyggande av matsvinn i sina avfallsförebyggande program. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att framför allt upprätta frivilliga avtal och skapa ekonomiska och skattemässiga incitament för att donera livsmedel och på andra sätt begränsa matsvinnet.

28.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna framför allt bör uppmuntra hemkompostering och separering av köksbioavfall vid källan samt garantera att detta avfall genomgår en organisk återvinning för att kunna säkra en hög miljöskyddsnivå och avkastning, bl.a. rötrester och kompostmaterial, med höga kvalitetsstandarder. Parlamentet anser att medlemsstaterna dessutom bör förbjuda deponering av organiskt avfall i deponier.

29.  Europaparlamentet noterar den föroreningsrisk som plast och metall medför i livsmedelsavfall som hamnar i kompostering och jord, och vidare till färskvatten och marina ekosystem, och kräver att denna föroreningsväg minimeras. Parlamentet påminner dessutom om att syftet med direktivet om återanvändning av slam som uppkommer vid rening av avfallsvatten i jordbruket är att minimera föroreningarna i jordbruksmarken. Parlamentet manar därför till aktsamhet när man överväger att kombinera avfallsflöden, och efterlyser lämpliga skyddsåtgärder.

30.  Europaparlamentet betonar att livsmedelssäkerheten är av största vikt och att åtgärder för att minska matsvinnet inte får äventyra nuvarande standarder för livsmedelssäkerhet. Parlamentet betonar att kampen mot matsvinnet inte bör äventyra vare sig livsmedelssäkerhets- och miljönormer eller djurskyddsnormer, särskilt inte normer om djurs hälsa och välbefinnande.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att anta åtgärder för att kontrollera livsmedelssäkerheten ur hälsosynpunkt, när så krävs, för att bygga upp ett förtroende bland medborgare och konsumenter för politik som leder till att matsvinnet minskar.

32.  Europaparlamentet påminner om att förebyggandet av matsvinn är en första insats som måste göras för en korrekt avfallshantering som följer principerna för en cirkulär ekonomi. Parlamentet betonar dock att det i nuläget är omöjligt att få uppkomsten av matsvinn att helt försvinna. Parlamentet anser det därför nödvändigt att fastställa obligatoriska EU-åtgärder för att garantera att matsvinn kan förvandlas till nya resurser.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda ekonomiska incitament för att stödja insamlingen av överblivna livsmedel som antingen kan omfördelas till välgörenhet eller återanvändas i andra sekundära syften som förhindrar matsvinn, som att t.ex. omvandla överblivna livsmedel till värdefulla resurser genom att använda dem i produktionen av foder för boskap och tamdjur.

34.  Europaparlamentet noterar möjligheten att optimera användningen av livsmedel som antingen går till spillo eller slängs samt biprodukter från livsmedelskedjan, i synnerhet dem av animaliskt ursprung, i fodertillverkning, återvinning av näringsämnen och tillverkning av jordförbättringsmedel, och deras betydelse för primärproduktionen.

35.  Europaparlamentet framhåller hur en mer effektiv europeisk lagstiftning om biprodukter i direktivet 2008/98/EG kan bidra till ett avsevärt minskat matsvinn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja projekt med jordbruksbaserade livsmedelsföretag avsedda att underlätta synergier mellan jordbruk och industri, särskilt genom programmet Horisont 2020.

36.  Europaparlamentet påminner om behovet av att kommissionen, senast den 31 december 2018, vidtar horisontella reglerande åtgärder inom sektorn för hållbar konsumtion och produktion, samt utformar en konsekvensbedömning för att identifiera de bestämmelser som hindrar utvecklingen av synergier mellan de olika sektorerna, såsom den jordbruksbaserade livsmedelssektorn, och förhindrar användningen av biprodukter.

37.  Europaparlamentet betonar att användningen av lager och livsmedel som annars skulle gå till spillo inte utesluter behovet av god utbudsstyrning och klok förvaltning av livsmedelskedjan, för att undvika systematiska strukturella överskott.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja högre användningsgrad av f.d. livsmedel och biprodukter från hela livsmedelskedjan i produktionen av djurfoder.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera de rättsliga hindren för att använda f.d. livsmedel i fodertillverkning och att främja forskning på detta område, och betonar samtidigt behovet av ökad spårbarhet, efterlevnad av standarder för biosäkerhet och användning av sorterings- och behandlingsprocesser som får ner livsmedelssäkerhetsrisken till noll.

40.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen inrättade EU-plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn, som har som mål att identifiera prioriterade åtgärder som måste antas på EU-nivå för att förebygga livsmedelsförluster och matsvinn, och som underlättar informationsutbyte mellan berörda operatörer. Parlamentet betonar att ett lämpligt engagemang i plattformens arbete från parlamentets sida därför skulle vara önskvärt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse parlamentet med en detaljerad förteckning över pågående åtgärder, mål och delmål samt de framsteg som gjorts vad gäller gemensamma metoder och donationer. Parlamentet anser att plattformen kan vara det bästa redskapet för att mäta matsvinn, men också livsmedelsöverskott och livsmedelsåtervinning. Parlamentet är dock fortfarande övertygat om att detta bara skulle vara en allra första åtgärd för att komma till rätta med matsvinnsproblemet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det arbetet som görs i EU-plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn översätts till EU:s 24 språk.

42.  Europaparlamentet uppmanar plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn att bl.a. stödja utvecklingen av olika konsumentinformationskanaler liksom konsumentinformations- och livsmedelsutbildningsprogram. Parlamentet uppmanar eftertryckligen plattformen att underlätta samarbete mellan lokala aktörer om förbyggande av matsvinn och donationsinitiativ, med fokus på att minska motsvarande transaktionskostnaderna. Parlamentet påpekar återigen vikten av att utbyta bästa praxis, förena kunskap och undvika överlappning med andra relevanta forum som exempelvis EU:s hållbarhetsforum för detaljhandeln, det europeiska rundabordssamtalet om hållbar konsumtion och produktion av livsmedel, högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja och Consumer Goods Forum.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU-plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn utvärdera den bästa praxis som hittills tillämpats i de olika medlemsstaterna för att bättre kunna definiera ändamålsenliga instrument för att minska matsvinnet.

44.  Europaparlamentet anser att för att minska matsvinnet så mycket som möjligt måste samtliga aktörer inom livsmedelskedjan delta och de olika orsakerna till svinnet måste angripas, sektor för sektor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en analys av hela livsmedelskedjan för att identifiera i vilka livsmedelssektorer matsvinnet förekommer mest och att hitta lämpliga lösningar för att förebygga matsvinn.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utbyta, främja och stödja framgångsrika metoder för ett minskat matsvinn och resursbevarande metoder som redan används av berörda aktörer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter att rådfråga berörda parter om vilka riktade sektorsvisa åtgärder som bör vidtas för att förebygga matsvinn.

46.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna först och främst bör samråda med alla viktiga berörda aktörer (däribland jordbrukssektorn), och genomföra en konsekvensbedömning om alla föreslagna åtgärder som ska genomföras för att förebygga matsvinn runtom i unionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att i samarbete med alla berörda aktörer åta sig att förbättra förståelsen, särskilt konsumenternas förståelse, av ”sista förbrukningsdag” och ”bäst före”-datum och av livsmedels användbarhet efter ”bäst före”-datum, bland annat genom informationskampanjer och genom att underlätta tillgång till och tillhandahållande av uttömmande och förståelig produktinformation. Parlamentet påpekar att användningen av dubbel datummärkning, till exempel ”sista försäljningsdag” och ”sista förbrukningsdag”, på samma produkt kan inverka negativt på konsumenters beslut om hanteringen av livsmedlet. Parlamentet betonar vikten av att ge konsumenter ökad makt för att hjälpa dem att fatta välgrundade beslut.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del i sin pågående utvärdering, framför allt undersöka: huruvida befintlig EU-lagstiftning och EU-praxis i fråga om ”sista förbrukningsdag” och ”bäst före”-datum är ändamålsenlig i vissa medlemsstater; huruvida en översyn av termerna ”sista förbrukningsdag” och ”bäst före”-datum bör övervägas för att det ska bli lättare för konsumenterna att förstå dem; huruvida det skulle vara lämpligt att slopa vissa datum för produkter där ingen risk för hälsa eller miljö föreligger, och huruvida det skulle vara lämpligt att införa EU-riktlinjer på området. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en forskningsstudie för att utvärdera kopplingen mellan datummärkning och förebyggande av matsvinn.

49.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ som har tagits av vissa större detaljhandlare för att främja system som ändrar försäljningspriserna för produkter för konsumtion i enlighet med utgångsdatum, för att öka konsumenternas medvetenhet och uppmuntra till köp av produkter som håller på att gå ut.

50.  Många livsmedel bibehåller sina organoleptiska-näringsmässiga egenskaper de dagar som följer efter utgångsdatumet, dock i minskad omfattning, och fortsätter att vara ätbara, förutsatt att principerna för livsmedelssäkerhet respekteras, och därför uppmanar parlamentet kommissionen att identifiera logistiska och organisatoriska modeller som gör det möjligt att återvinna alla produkttyper som hittills inte har sålts, på ett helt säkert sätt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta rörlig prissättning kopplat till utgångsdatum som ett sätt att minska mängden ätbara livsmedel som blir till avfall. Svinnet under distributionsfasen kan minskas avsevärt genom att erbjuda rabatter som står i proportion till den tid som återstår fram tills produkten går ut. Parlamentet anser att sådan praxis, som idag tillämpas på frivillig basis, bör främjas och stödjas.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera den förteckning över livsmedel som är undantagna märkning med ”bäst före”-datum för att förebygga matsvinn.

53.  Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning och information om sista förbrukningsdagen, för varje produkt, tillsammans med åtgärder för att främja och öka konsumtionen av färska varor och lösviktsprodukter, och minska långvarig förpackning och lagring.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter såväl som berörda aktörer att genomföra informationskampanjer för att bland konsumenter och samtliga operatörer i livsmedelskedjan främja förståelsen av förebyggande av matsvinn, livsmedelssäkerhet, livsmedels värde och en god livsmedelsbearbetning liksom konsumtionssätt. Parlamentet framhåller att sådana initiativ bör betona de miljömässiga, men också de ekonomiska och sociala fördelarna med att motverka matsvinn. Parlamentet efterlyser användning och främjande av moderna informationsverktyg, till exempel användning av mobilapplikationer, för att nå yngre generationer som främst använder digitala medier. Parlamentet vill att frågan om matsvinn och hunger, som idag är ett allvarligt problem, angrips ordentligt. Parlamentet framhåller behovet av solidaritet och att dela med sig till de mest behövande.

55.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att utse ett Europaår mot matsvinn, som ett viktigt informationsinitiativ för Europas medborgare, och att försöka uppmärksamma de nationella regeringarna på denna viktiga fråga, för att tillgängliggöra tillräckliga medel för att hantera den närmaste tidens utmaningar.

56.  Europaparlamentet betonar vikten av att undervisa och engagera barn i förebyggandet av matsvinn. Parlamentet noterar att revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 om att bekämpa matsvinn understryker vikten av att införa pedagogiska budskap om matsvinn i de kompletterande åtgärderna för skolmjölksprogrammet och programmet för frukt och grönsaker i skolan, och rapporterar att mycket få medlemsstater har valt att göra det. Parlamentet uppmuntrar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att tillvarata dessa programs fulla potential, vars syfte är att ge unga människor goda matvanor och erbjuda dem en möjlighet att lära sig om färsk mat och jordbrukets produktionsprocesser.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att motivera hushållen att bekämpa matsvinnet genom att marknadsföra en veckodag för rester och genom att informera om hur man som konsument bäst handlar och tillagar mat för att minska sitt matsvinn.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av att på ett bra sätt anpassa metoderna för att distribuera, bevara och förpacka till varje produkts egenskaper och till konsumenternas behov, i syfte att undvika produktsvinn.

59.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att se till att livsmedel distribueras konserveras med metoder som passar varje produkts egenskaper, för att undvika svinn.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda aktörer att ge konsumenter bättre information om metoder för förvaring och/eller återanvändning av produkterna.

61.  Parlamentet framhåller den viktiga funktion som lokala myndigheter och kommunala företag såväl som detaljhandlare och media har när det gäller att ge information och stöd till medborgarna om hur man bäst förvarar och/eller använder livsmedel för att förebygga och minska matsvinnet.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna utfärda rekommendationer om kyltemperaturer, med tanke på bevisen på att icke-optimala och olämpliga temperaturer leder till att livsmedel blir oätliga i förtid och skapar onödigt svinn. Parlamentet betonar att harmoniserade temperaturer i hela livsmedelskedjan skulle förbättra lagringen av och minska matsvinnet när det gäller produkter som transporteras och säljs över gränserna.

63.  Europaparlamentet betonar att den jordbruksbaserade livsmedelssektorn måste planera sin produktion bättre för att minska livsmedelsöverskotten. Parlamentet betonar dock att i nuläget är ett visst minimiöverskott av livsmedel en psykologisk faktor i hela den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, och att dessa överskott även beror på externa faktorer som inte kan kontrolleras. Parlamentet anser därför att åtgärder för att främja donationer kan utgöra ett viktigt redskap för att förhindra att livsmedelsöverskotten blir till avfall.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra innovation och investeringar i bearbetningstekniker inom jordbruksproduktion för att försöka minska matsvinnet i livsmedelskedjan och minska förlusterna i livsmedelsproduktionen vid familjejordbruk.

65.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda den Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) för att minska matsvinnet i primärproduktionen och beredningsindustrin.

66.  Europaparlamentet betonar vikten av att sammanföra jordbrukare i kooperativ eller branschorganisationer för att minska livsmedelsförluster genom att öka deras kunskaper om marknader, vilket möjliggör mer effektiv planering och stordriftsfördelar, och förbättrar deras förmåga att marknadsföra sin produktion.

67.  Europaparlamentet understryker betydelsen av samarbete, till exempel via producentorganisationer eller andra organ, t.ex. branschorganisationer och kooperativ, för ökad tillgång till finansiering för innovation och investeringar i avfallsbehandlingsteknik såsom kompostering och anaerob nedbrytning, där så är lämpligt, eller ytterligare bearbetning av produkter, vilket skulle kunna ge jordbrukarna tillgång till nya produkter och tillträde till nya marknader och kunder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att branschorganisationer och kontraktering leder till bättre produktionsstyrning och effektivare åtgärder mot matsvinn . Parlamentet anser att detta måste ske på lokal eller regional nivå, för att respektera närhetsprincipen.

68.  Europaparlamentet noterar fördelarna med samarbete och digitalisering, som skapar bättre tillgång till uppgifter och efterfrågeprognoser, och utveckling av avancerade produktionsprogram för jordbrukare, som gör att de kan anpassa sin produktion till efterfrågan, förbättra samordningen med de andra sektorerna i livsmedelskedjan och minimera svinnet. Parlamentet understryker att effektiv användning av matsvinnet, även i bioekonomin, bör främjas med tanke på svårigheten att minska det oundvikliga matsvinnet.

69.  Europaparlamentet anser att för att bättre matcha tillgång och efterfrågan skulle märkningsregler, som ger tillräcklig information om ingrediensernas ursprung och om de produktions- och bearbetningsmetoder som använts, ge konsumenten möjlighet att göra mer medvetna köp och på så sätt indirekt också påverka produktionsfaktorer, något som skulle ha positiva effekter för miljön, ekonomin och samhället.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre informera jordbrukare och konsumenter om en mer effektiv hantering av energi-, vatten- och naturresurser i hela livsmedelskedjan, för att märkbart minska slöseriet med resurser och matsvinnet, i syfte att minska ingångskostnader och slöseri med näringsämnen och öka innovation och hållbarhet i jordbrukssystemen.

71.  Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning och information för att undvika matsvinn i primärproduktionen och ersätta resursslöseriet i jordbruksproduktionen, livsmedelsförädlingen eller distributionen med miljövänliga metoder.

72.  Europaparlamentet understryker att jordbrukarna, för att begränsa matsvinnet till ett absolut minimum, bör ges möjlighet, både tekniskt och ekonomiskt, att använda sina produkter på det mest resurseffektiva sättet.

73.  Europaparlamentet anser att jordbrukarledda och lokalt ledda initiativ kan erbjuda hållbara och ekonomiskt lönsamma lösningar och ge värde åt produkter som annars kan gå till spillo, genom att utveckla marknader för produkter som normalt sett inte skulle ingå i livsmedelskedjan, och understryker potentialen hos jordbrukarledda och lokalt ledda projekt för social innovation, såsom efterplockning och donationer av överblivna livsmedel till hjälporganisationer, däribland livsmedelsbanker. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna denna praxis och att främja den inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.

74.  Europaparlamentet understryker att man för att minska svinnet i produktionsfasen bör utnyttja innovativa tekniker och metoder för att optimera resultatet på detta område och omvandla de produkter som inte uppfyller marknadens standard till bearbetade varor.

75.  Europaparlamentet påpekar att stora mängder fullkomligt ätbara frukter och grönsaker inte når marknaden av estetiska skäl och på grund av handelsnormer. Parlamentet noterar att det finns framgångsrika initiativ som utnyttjar sådana produkter och uppmuntrar berörda aktörer från grossist- och detaljhandeln att främja sådan praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja utvecklingen av marknader för sådana livsmedel, och att studera förhållandet mellan handelsnormer och matsvinn i detta sammanhang.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att påverka Unece:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa) offentliga standarder i syfte att undvika resursslöseri genom att förebygga att matsvinn uppstår.

77.  Europaparlamentet anser att det behövs mer samarbete mellan producenter och utnyttjande av producentorganisationer för att möjliggöra och främja möjligheter på sekundärmarknaden, andra avsättningsmöjligheter och alternativ användning av livsmedelsöverskott, som annars skulle ha plöjts ner i marken eller gått till spillo eller slängts, och att återanvändning för mänsklig konsumtion då ska prioriteras, såsom försäljning med lägre grad för bearbetade livsmedel och försäljning på lokala marknader.

78.  Europaparlamentet noterar att de produkter som fortfarande kan användas för andra ändamål än som livsmedel, till exempel omvandling till foder, gödsling av åkrar, eller för framställning av kompost och energi, bör vara klart åtskilda från dem som betraktas som avfall, så att deras återanvändning inte äventyras.

79.  Europaparlamentet konstaterar att mängden kasserade grödor skulle kunna minskas om de såldes närmare konsumenterna, till exempel på torghandel och i gårdsbutiker, där distributionskanalerna är korta och de inköpta produkterna är lokala produkter med lite bearbetning.

80.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja lokala livsmedel och att stödja korta livsmedelskedjor och hemförsäljning av jordbruksprodukter.

81.  Europaparlamentet betonar att lokala och regionala produkter samt andelsjordbruk gör leveranskedjorna kortare, vilket höjer kvalitetsstandarderna för produkterna, och stöder säsongsbunden efterfrågan, med avsevärda fördelar för samhället, miljön och ekonomin.

82.  Europaparlamentet anser att korta leveranskedjor kan spela en viktig roll för att minska matsvinnet och yttre förpackningar, för att minska livsmedelstransporterna och få fram livsmedel av högre kvalitet och transparenta livsmedelskedjor, och i och med detta stärka landsbygdens ekonomiska livskraft.

83.  Europaparlamentet efterlyser marknadsföring i alla medlemsstater av säsongens frukter och grönsaker.

84.  Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ska riktas mot djurskydd.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta åtgärder för att minska förluster på grund av bristande djurskydd.

86.  Europaparlamentet betonar att otillbörliga affärsmetoder i distributionskedjan kan skapa matsvinn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka hur otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan leder till matsvinn, och att skapa en politisk ram för att bekämpa sådana metoder där det behövs.

87.  Europaparlamentet anser att en lösning på problemet med otillbörliga handelsmetoder kommer att förbättra ställningen för jordbrukarna – de svagaste länkarna i kedjan – och, genom att minska överproduktionen och ackumulerade överskott, skulle kunna bidra till att inte bara stabilisera priser och förse jordbrukare med skäliga och lönande priser fritt gård, utan också minska matsvinnet i hela kedjan såväl som förluster som genereras på familjejordbruk. Parlamentet framhåller att rättvisare löner till producenterna skulle ge produkterna ett större värde och åstadkomma en minskning av matsvinnet i de sista länkarna i leveranskedjan.

88.  Europaparlamentet betonar att lokala och regionala myndigheter samt berörda aktörer har ett huvudansvar för att genomföra program för minskning och förebyggande av matsvinn och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha detta i åtanke under alla steg i processen.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den roll som offentliga organ som tillhandahåller tjänster i allmänhetens intresse spelar när det gäller avfallshantering och åtgärder för att bekämpa matsvinn, samt företags, exempelvis små och medelstora företags, ansträngningar som bidrar direkt till den cirkulära ekonomin.

90.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra kommuner, civilsamhället, stormarknader och andra berörda aktörer att stödja initiativ för att minska matsvinn och bidra till en lokal livsmedelsstrategi, genom att till exempel via en mobilapplikation informera konsumenter om osålda livsmedel och anpassa tillgång och efterfrågan.

91.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av livsmedelsinrättningar där livsmedel som är ätbara kan lämnas till de behövande (foodsharing). Parlamentet efterlyser förenklade förfaranden för att underlätta inrättandet av sådana inrättningar.

92.  Europaparlamentet anser att det största hindret i EU för leverans av fortfarande ätbara livsmedelsöverskott till behövande är bristen på, eller ibland den totala avsaknaden av, kapacitet i distributionskanalerna. Parlamentet konstaterar att välgörenhetsorganisationer och statliga eller kommunala socialtjänster inte har tillräckliga materiella eller mänskliga resurser för att transportera och distribuera livsmedel som fortfarande är ätbara och som skänkts till välgörande ändamål. Parlamentet konstaterar att detta i synnerhet gäller de mest missgynnade regionerna.

93.  Europaparlamentet konstaterar att livsmedelsindustrin redan har tagit initiativ för att minska matsvinnet genom att stärka samarbetet med organisationer som ger livsmedelsstöd, däribland livsmedelsbanker, i hela Europa.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att det i medlemsstaterna ska nås överenskommelser som fastställer att livsmedelsbranschen ska dela ut osålda produkter till välgörenhetsorganisationer.

95.  Europaparlamentet efterfrågar ökat engagemang från alla berörda parter för att se till att de livsmedel som närmar sig utgångsdatum först skänks till välgörenhetsorganisationer. Parlamentet konstaterar emellertid att det fortfarande föreligger hinder, främst rättsliga sådana, för donationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra tolkningen av de rättsliga bestämmelser som förhindrar donationer.

96.  Europaparlamentet är oroat över att ”klargörande av relevant EU-lagstiftning som relaterar till avfall, livsmedel och foder för att underlätta livsmedelsdonationer och användande av tidigare livsmedel som foder till djur” vilket utlystes inför 2016(30) ännu inte har genomförts.

97.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till EU-riktlinjer för livsmedelsdonationer som ett första steg i rätt riktning. Parlamentet anser dock, med tanke på de olika hinder som finns i EU-lagstiftningen för livsmedelsdonation, att donation av osålda livsmedel i hela livsmedelskedjan måste främjas ytterligare genom att lagändringar antas.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka formerna för att donera livsmedel till välgörenhet från företag i produktionslandet, oberoende av språket på produktens förpackning. Parlamentet påpekar att donationer av sådana varor bör göras möjliga när den information som är nödvändig för att upprätthålla livsmedelssäkerhet, t.ex. allergeninnehåll, görs tillgänglig för mottagaren på deras medlemsstats officiella språk.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta samarbetet mellan lokala och regionala aktörer vad gäller livsmedelsdonationer genom att minska transaktionskostnaderna för att sänka tröskeln för deltagande, t.ex. genom att erbjuda verktygsmallar som kan anpassas till specifika lokala behov och användas av lokala aktörer för att möta tillgång och efterfrågan av livsmedelsöverskott och att organisera logistiken mer effektivt.

100.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ”sociala livsmedelsbutiker” liksom offentliga och privata partnerskap med välgörenhetsorganisationer för att få bästa sätt utnyttja livsmedel som är ätbara men osäljbara.

101.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa institutionellt och ekonomiskt stöd till sociala stormarknader, eftersom de är viktiga förmedlare av livsmedelsdonationer.

102.  Europaparlamentet kräver att aktörerna inom livsmedelssektorn som skänker bort livsmedelsöverskott gratis följer korrekt operativ praxis för att kunna garantera hygienisk och hälsomässig säkerhet för livsmedlen, i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004.

103.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som nationella myndigheter kan spela för att hjälpa aktörer i hela livsmedelskedjan att använda ätbara livsmedel och livsmedel nära utgångsdatum genom att ha en öppen snarare än en avvisande inställning när bestämmelser om livsmedelssäkerhet införs.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten och effekterna av att införa ”den barmhärtige samaritens lag”. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga hur skadeståndsansvar vid livsmedelsdonationer regleras i lagstiftningsakter såsom förordning (EG) nr 178/2002 och direktiv 85/374/EEG.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ändring i momsdirektivet som explicit skulle tillåta skattebefrielse på livsmedelsdonationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa kommissionens rekommendationer och att fastställa en mervärdesskattesats som är nära noll om livsmedelsdonationen görs omkring bäst-före-datum eller om livsmedlen är osäljbara.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt(31) med en genomförandeakt som främjar användningen av FEAD för att underlätta livsmedelsdonation genom att finansiera kostnaderna för insamling, transport, lagring och distribution, och som reglerar användningen av interventionslager sinom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar lokala, regionala och nationella myndigheter att stödja upprättandet av infrastruktur för livsmedelsdonationer i regioner och områden där sådan inte finns, inte är tillräcklig eller har för låg kapacitet.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inte omfördela FEAD-resurser som tidigare hade avsatts för livsmedelsbanker och välgörenhetsorganisationer till andra målgrupper.

108.  Europaparlamentet påpekar att livsmedelsdonationer inte kan ses som en verklig åtgärd för att lösa problemen som ligger till grund för fattigdom. Parlamentet betonar därför att orealistiska förväntningar i detta sammanhang bör undvikas. Livsmedelsdonationer kan inte förväntas både minska sociala problem och förbygga matsvinn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta mer beslutsamma åtgärder för att förebygga fattigdom.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara uppmärksamma på donationer och se till att de inte används för att skapa en alternativ marknad, eftersom det skulle innebära att behövande människor inte får del av livsmedelsdonationerna och att företag avskräcks från att donera.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, utan att de små och medelstora företagen samt frivilligorganisationer åläggs onödiga bördor, noga övervaka livsmedelsdonationer, för att se till att livsmedel inte försvinner och säljs på alternativa marknader, eftersom livsmedlen då inte skulle nå de behövande och personer i branschen skulle avskräckas från att göra livsmedelsdonationer på grund av risken att det skulle leda till illojal konkurrens.

111.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer i livsmedelskedjan att ta sin del av det gemensamma ansvaret och tillämpa den gemensamma förklaringen om matsvinn Every Crumb Counts och avtalet Retail agreement on waste. Parlamentet påpekar att detaljhandelssektorn möter miljontals konsumenter varje dag, och har en unik möjlighet att öka kunskapen om och skapa medvetenhet kring matsvinn och därigenom underlätta välgrundade val. Parlamentet understryker att marknadsföringspraxis som ”köp en, få en gratis” ökar risken för att konsumenter ska köpa mer än de kan använda. Parlamentet uppmärksammar i detta avseende dessutom behovet av att erbjuda mindre förpackningsstorlekar till mindre hushåll. Parlamentet välkomnar att vissa återförsäljare säljer livsmedel med korta hållbarhetsdatum till nedsatta priser men anser att denna praxis borde vara mer utbredd.

112.  Europaparlamentet upprepar att äggavfall fortfarande är ett av de största problemen för detaljhandeln. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka sätt att minska äggavfall, med hänsyn till den vetenskapliga bedömningen från EFSA och uppmanar medlemsstater att verkligen informera konsumenterna om denna viktiga fråga.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om hur en reformerad gemensam jordbrukspolitik och gemensam fiskeripolitik skulle påverka skapandet och minskningen av matsvinn.

114.  Europaparlamentet understryker att jordbrukarnas försörjning är beroende av möjligheten att få ut produkter på marknaden på rättvisa villkor och till lönsamma priser, och att produkter som går förlorade i jordbruket, inklusive förluster på grund av extrema eller ovanliga klimathändelser, eller som skadas i en naturkatastrof eller förstörs då en marknad har gått förlorad eller priserna är låga, leder till förlorade investeringar och inkomster för jordbrukarna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att prisvolatiliteten på jordbruksmarknaderna påverkar jordbrukarnas produktion och intäkter och kan leda till att livsmedel slängs, och om att lämpliga verktyg för att motverka prisvolatilitet därför måste byggas in i den gemensamma jordbrukspolitiken.

115.  Europaparlamentet betonar att kommissionen hittills inte har genomfört någon studie för att fastställa effekterna av olika reformer på jordbruksproduktionens volym och dess effekt på matsvinnet, och uppmanar därför kommissionen att inkludera frågan om matsvinn i sin framtida utformning av politiken och i genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken.

116.  Europaparlamentet betonar att matsvinn i produktionsfasen också kan bero på att vår bas för jordbruksproduktion har försämrats i och med markförsämringen, förlusten av biologisk mångfald (mindre pollinering) och degraderingen av olika typer av naturresurser, och att hänsyn bör tas till detta i den framtida utvecklingen av jordbruket och den gemensamma jordbrukspolitiken.

117.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att säkerställa att marken förvaltas på rätt sätt enligt den gemensamma jordbrukspolitiken och den nationella politiken för att begränsa livsmedelsförluster som indirekt orsakats av en dåligt kontrollerad urbanisering och infrastrukturutveckling eller av att jordbruksmark som blivit ekonomiskt ointressant för jordbrukare överges.

118.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillvarata Europeiska fiskerifondens (EFF) och Europeiska havs- och fiskerifondens (EHFF) fulla potential för att minska matsvinnet när det gäller utkast av fisk och förbättra överlevnadsgraden för organismer odlade inom vattenbruk.

119.  Europaparlamentet hoppas att den landningsskyldighet i den gemensamma fiskeripolitiken som just nu håller på att fasas in kommer att leda till mer selektiva fiskeredskap och fiskemetoder, och slutligen till att en mindre mängd fisk kastas ut till havs. Parlamentet noterar dock att landningsskyldigheten inte gäller all fisk och att det därför behövs ytterligare åtgärder.

120.  Europaparlamentet är oroat över det svinn som uppstår efter det att fisk fångas, med tanke på den begränsade hållbarheten och de ofta extrema resor som fiskar gör för förädling, ofta mellan Europa och Asien och sedan tillbaka till Europa för slutlig försäljning.

121.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av begreppet ”vattenfotavtryck” för livsmedel och foder.

122.  Europaparlamentet erinrar om att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 även inkluderar livsmedel som vatten ”som avsiktligt tillförts livsmedlet under dess framställning, beredning eller behandling” och att det är en viktig strategisk resurs för hela jordbruks- och livsmedelsindustrin.

123.  Europaparlamentet understryker att matsvinn, beroende på kvaliteten på, typen av och den mängd vatten som används vid livsmedelsproduktionen, också medför ett stort slöseri med vatten.

124.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att förbättra vattenförvaltningen för jordbruk, att utveckla vattensmarta livsmedelsproduktionssystem och att höja vatten- och livsmedelssäkerheten i de områden som är mest utsatta på grund av klimatförändringarna.

125.  Europaparlamentet betonar att innovativa och miljövänliga lösningar på områden som hantering av del- och biprodukter från livsmedelsproduktion, handel med livsmedel, förvaring av livsmedel, hållbarhetstid, digital teknik och material som kommer i kontakt med livsmedel kan ha stor potential för att minska matsvinnet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen, medlemsstaterna samt övriga berörda parter att stödja forskning på dessa områden och att främja hållbara och ändamålsenliga lösningar. Parlamentet anser att tjänster inom samverkansekonomin är viktiga för att öka medvetenheten och främja hållbar konsumtion. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja innovation genom forskningsprojekt och forskningsprogram som finansieras av EU-budgeten, t.ex. det europeiska innovationspartnerskapet.

126.  Europaparlamentet understryker ansvaret för alla aktörer i leveranskedjan, bland annat tillverkarna av förpackningssystem, för att förebygga matsvinn. Parlamentet betonar det positiva bidraget från de material och lösningar som används för livsmedelsförpackningar för att förebygga livsmedelsförluster och matsvinn i leveranskedjan, t.ex. förpackningar som minskar livsmedelsförluster under transport, lagring och distribution, och som bevarar livsmedlens kvalitet och hygien längre, eller som förlänger hållbarheten. Parlamentet understryker dock behovet av att anpassa förpackningar till deras syfte (dvs. ingen yttre eller inre förpackning) och till produktens och konsumentens behov, liksom vikten av att beakta livscykelperspektivet för den förpackade produkten som helhet, inklusive utformning och användning av förpackningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma fördelarna med biobaserade, biologiskt nedbrytbara och komposterbara livsmedelsförpackningar, genom att hänsyn tas till effekterna på människors hälsa och livsmedelssäkerheten och en livscykelstrategi anammas. Parlamentet framhåller att målen för minskning av matsvinnet måste överensstämma med de åtgärder och mål som finns i direktiv 94/62/EG, särskilt målet att uppnå en märkbar minskning i förbrukningen av förpackningar som inte är återvinningsbara och onödiga förpackningar.

127.  Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen och införandet av aktiva och smarta material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och andra innovativa lösningar som på ett positivt sätt bidrar till resurseffektivitet och den cirkulära ekonomin. Parlamentet påpekar att relevant lagstiftning om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel bör säkerställa ett maximalt konsumentskydd för alla förpackningsmaterial, inklusive importerat material från tredje land. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att presentera harmoniserade EU-regler för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och att prioritera utformningen av specifika EU-åtgärder för material såsom papper och papp, i enlighet med parlamentets resolution av den 6 oktober 2016 om genomförande av förordningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EG) nr 1935/2004.

128.  Europaparlamentet rekommenderar att användning av frivilliga uppförandekoder främjas i verksamhet som utvecklats av sektoriella organisationer inom livsmedels-, catering- och hotellsektorerna för en optimal användning av produkter och för att främja donationer till program vars syfte är att samla in livsmedelsöverskott för sociala ändamål.

129.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra ingående av avtal eller samförståndsavtal som främjar ett ansvarigt beteende och god praxis som har utformats för att minska matsvinn, bland annat genom att förse aktörer inom cateringbranschen med återanvändbara förpackningar i återvinningsbart material, för att kunderna ska kunna ta med sig sina matrester hem.

130.  Europaparlamentet rekommenderar att lokala och regionala produkter används i catering- hotell- och restaurangsektorerna när så är lämpligt för att förkorta produktions- och konsumtionskedjan och på så sätt minska antalet bearbetningsled och följaktligen den mängd svinn som uppstår under de olika faserna.

131.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen i den digitala sektorn erbjuder många möjligheter för att förebygga att matsvinn uppstår, särskilt genom skapandet av onlineplattformar för att tillvarata mat, som gör att cateringsektorn kan erbjuda osålda portioner till nedsatt pris. Parlamentet belyser det faktum att liknande experiment har gett signifikanta resultat i de medlemsstater där de har utvecklats.

132.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna bidraget från socialt ansvarsfulla initiativ, till exempel Healthy Nutritional Standard, som syftar till att tillhandahålla bättre information om livsmedel till olika grupper av konsumenter med särskilda livsmedelsbehov eller -preferenser genom frivillig och samreglerad livsmedelsmärkning i restauranger och inom turism för att minska matsvinnet på detta område.

133.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med utvecklingsländerna för att hjälpa dem att förbättra livsmedelskedjans infrastruktur och minska deras matsvinn.

134.  Europaparlamentet uppmuntrar eftertryckligen alla unionens institutioner och organ att inkludera ett krav på att cateringrelaterade anbud ska vara försedda med planer för hantering och minskning av matsvinn. Parlamentet uppmanar kvestorerna att ge prioritet åt åtgärder som minskar matsvinn i Europaparlamentet och att uppmuntra andra EU-institutioner att följa deras exempel. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter att minska matsvinnet i offentliga inrättningar.

135.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2015)0266.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2012)0014.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2016)0250.

(4)

Ännu ej offentliggjort i EUT.

(5)

Ännu ej offentliggjort i EUT.

(6)

EUT C 161, 6.6.2013, s. 46.

(7)

FAO, Food wastage footprint. Impacts on natural resources. FAO Rom, 2013.

(8)

FAO, 2015. Food wastage footprint & climate change.

(9)

https://www.wfp.org/hunger/stats.

(10)

State of Food Insecurity in the World, 2012, FAO, FN.

(11)

Development Goals in an Era of Demographic Change, Global Monitoring Report 2015/2016, Världsbanken.

(12)

http://www.un.org/en/development/desa/news/population/2015-report.html

(13)

Fusions, Estimates of European food waste levels, mars 2016.

(14)

Eurostat, People at risk of poverty or social exclusion.

(15)

Fusions, Estimates of European food waste levels, mars 2016.

(16)

WRAP, 2015. Household Food Waste in the UK, 2015.

(17)

FAO, 2011: Global Food Losses and Food Waste.

(18)

Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 (Att bekämpa matsvinn): en möjlighet för EU att öka resurseffektiviteten i livsmedelskedjan, s. 14.

(19)

Standard för redovisning och rapportering av livsmedelsförlust och matsvinn, 2016.

(20)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(21)

EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.

(22)

Flash Eurobarometer 425, Food waste and date marking, september 2015.

(23)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

(24)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004, s. 206).

(25)

Jämförande studie av EU-medlemsstaters lagstiftning och praxis av livsmedelsdonationer (2014), på uppdrag av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(26)

EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(27)

Gemensamt svar på två skriftliga parlamentsfrågor (E-003730/13, E-002939/13), 7 maj 2013.

(28)

Jämförande studie av EU-medlemsstaters lagstiftning och praxis av livsmedelsdonationer (2014), på uppdrag av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(29)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, sammanfattning av konsekvensbedömningen, konsekvensbedömning av åtgärder mot matsvinn för att avsluta SWD (2014) 207 om översynen av EU:s avfallshanteringsmål (SWD(2014) 289 slutlig, 23 september 2014).

(30)

Bilaga till meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: ”Att sluta kretsloppet – en handlingsplan för den cirkulära ekonomin” (2015).

(31)

EUT L 72, 12.3.2014, s. 1.


MOTIVERING

Europeiska unionen har, som ett av världens rikaste och mest välmående samhällen, en moralisk och politisk skyldighet att minska de enorma mängder livsmedel som slösas bort varje år. Livsmedel som slängs och går förlorade innebär också slöseri med vatten, jord, arbetstimmar, energi och andra värdefulla och ofta begränsade resurser.

Uppskattningar visar att 88 miljoner ton livsmedel slängs i EU varje år. Produktion och bortskaffande av EU:s matsvinn leder till utsläpp av 170 miljoner ton koldioxid och förbrukar 261 miljoner ton resurser.

Mål nr 12.3 i målen för hållbar utveckling syftar till att halvera det globala matsvinnet per capita fram till 2030 på detaljhandels- och konsumentnivå och att minska livsmedelsförlusterna i produktions- och leveranskedjorna, inklusive förlusterna efter skörd.

På global nivå finns det skillnader i när och var matsvinn och livsmedelsförluster uppstår. I industriländerna är det mesta svinnet koncentrerat till slutskedet, det vill säga till distribution och konsumtion. I utvecklingsländerna är det däremot koncentrerat till tidiga skeden, på grund av bristen på avancerade jordbruksmetoder, effektiva transportsystem och infrastruktur samt säkra lagringsanläggningar.

Enligt Fusions-projektets uppskattningar är hushållen, med 53 %, och bearbetning, med 19 % de sektorer som bidrar mest till matsvinnet i EU. Storhushållen bidrar med 12 %, primärproduktionen med 10 % och grossist-detaljhandeln med 5 %.

Problemet är mångfasetterat och kräver ett samordnat politiskt svar på EU-nivå och i medlemsstaterna som tar hänsyn till politiken för avfall, livsmedelssäkerhet och livsmedelsinformation, men också till aspekter inom ekonomisk politik, forsknings- och innovationspolitik, miljöpolitik, jordbrukspolitik, utbildningspolitik och socialpolitik.

Matsvinnet sker i hela livsmedelskedjan och samtliga aktörer har ansvar för att vidta åtgärder för att förebygga och minska problemet. Denna rapport är därför tänkt som ett omfattande dokument som behandlar problemet längs hela försörjnings- och konsumtionskedjan och undersöker politiska och praktiska medel och sätt att minska det. Samtidigt måste en prioritet vara att upprätthålla och förbättra livsmedelssäkerheten.

Problemet med resurseffektivitet och matsvinn ligger högt på EU:s politiska dagordning och alla dess institutioner. Plattformen om livsmedelsförluster och matsvinn har nyligen inrättats av kommissionen och arbetet med att utarbeta EU:s riktlinjer om livsmedelsdonation fortskrider. När riktlinjerna är klara bör de vara ett värdefullt verktyg för att öka volymerna av livsmedelsdonationer i medlemsstaterna, men många frågor knutna till matsvinn kommer sannolikt att förbli utanför riktlinjernas räckvidd.

Arbetet med handlingsplanen för cirkulär ekonomi går framåt och bör lägga grunden för samordnade europeiska insatser. Om EU ska kunna ta itu med problemet systematiskt behöver vi gemensamma definitioner, hierarki och metoder. Avsaknaden av en gemensam konsekvent definition av ”matsvinn” och en gemensam metod för att mäta matsvinnet på unionsnivå gör det svårt att jämföra olika dataset och mäta framsteg för att minska matsvinnet.

Europaparlamentet bör ha en konsekvent hållning i dessa frågor. Denna rapport ska därför, om möjligt, anpassas efter de relevanta beslut som fattas inom det pågående viktiga arbetet med lagstiftningspaketet om avfall.

Med detta sagt är problemet med matsvinn och livsmedelsförluster mer komplext än bara avfallsfrågan. Frågor som märkning, skadeståndsansvar, utbildning, utbyte av bästa praxis och skräp kräver ytterligare uppmärksamhet och understryker behovet av ett samordnat politiskt svar från olika politikområden.

Enligt Fusions-rapporten finns det för närvarande 52 EU-rättsakter som positivt eller negativt påverkar matsvinnet: 29 förordningar, tio direktiv, tre beslut, tio meddelanden och en resolution. De täcker följande av EU:s politikområden: jordbruk, fiske, beskattning, konsumentskydd, miljö, finanser, ekonomi, folkhälsa, industripolitik och den inre marknaden.

I syfte att minska matsvinnet bör kommissionen titta på relevant lagstiftning för att se om den är ändamålsenlig och fastställa om det finns luckor, överlappningar eller områden som behöver förtydligas eller där ytterligare åtgärder behövs.

Vad gäller det nuvarande regelverket och med tanke på feltolkningar av den nuvarande EU-lagstiftningen på nationell nivå, bör det i EU:s riktlinjer för livsmedelsdonationer tydligt framgå vad som är EU:s ansvar och vad som är medlemsstaternas ansvar för att möjliggöra effektiva förändringar.

Dessutom finns det ett klart behov av att förbättra medborgarnas förståelse av livsmedel, livsmedelssäkerhet och matsvinn och dess orsaker. Enligt en Eurobarometerundersökning som gjordes 2015 förstår 47 % av européerna innebörden av ”bäst före”-märkningen och 40 % känner till betydelsen av ”sista förbrukningsdag”.

Samtidigt uppger nästan sex av tio européer att de alltid kontrollerar ”sista förbrukningsdag”- och ”bäst före”-datum när de handlar och lagar mat, och mycket få uppger att de aldrig gör det. Dessa två resultat bekräftar att förståelsen av datummärkningar på livsmedelsprodukter är bristfällig och att denna förvirring bidrar till att öka nivåerna av matsvinn.

Konsumentkunskap är ett viktigt område där det behövs en samlad insats för att minska matsvinnet. Enligt Eurobarometern inser konsumenterna att de själva spelar en viktig roll för att förebygga matsvinnet. Drygt tre fjärdedelar av européerna anser att den enskilda konsumenten är en av de aktörer som deltar i arbetet med att förebygga matsvinnet.

I befintlig lagstiftning finns det dessutom ytterligare frågor som kan påverka mängden matsvinn negativt. I direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (momsdirektivet) fastställs exempelvis att livsmedelsdonationer är skattepliktiga och att skattebefrielser på livsmedelsdonationer inte är tillåtna. För att komma runt detta rekommenderar kommissionen att man av skatteskäl sätter värdet av donerade livsmedel som har nära förestående bäst före-datum eller inte lämpar sig för försäljning ganska lågt, till och med nära noll. Vissa medlemsstater har kommit med lagliga sätt att frångå donationsbeskattning men vissa stater, särskilt bland de nyare, har inte gjort detta. Man bör därför uppmana kommissionen att föreslå en ändring av momsdirektivet för att explicit tillåta skattebefrielse på livsmedelsdonationer.

Ekonomisk stimulans och andra incitament på medlemsstatsnivå kan vara en tydlig signal till intressenter om att öka sina ansträngningar för att minska matsvinnet. Skattelättnader för företag har visat sig effektiva när det gäller att uppmuntra livsmedelsdonationer till livsmedelsbanker i länder som Frankrike och Spanien.

Frågor om givarnas skadeståndsansvar enligt den allmänna livsmedelslagstiftningen och rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister, är ett exempel på rättsosäkerhet. I princip bör livsmedel som donerats i god tro och som överensstämmer med alla bestämmelser om livsmedelssäkerhet och andra lagar inte ställa till med rättsliga problem för givarna.

Någon form av ”den barmhärtige samaritens lag” på EU-nivå, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, skulle kunna leda till att en större mängd livsmedel donerades. Kommissionen bör undersöka möjligheten och effekterna av att införa en sådan lagstiftning om minskning av matsvinn och livsmedelssäkerhet. I detta avseende måste det klargöras att livsmedelssäkerhet prioriteras och att åtgärder för att minska matsvinnet inte får äventyra gällande standarder för livsmedelssäkerhet.

Forskning och utveckling spelar en mycket viktig roll i alla delar av försörjnings- och konsumtionskedjan för att minska livsmedelssvinnet, öka livsmedelssäkerheten och förbättra den övergripande hållbarheten i livsmedelsproduktionen. Utvecklingen av innovativa och miljövänliga lösningar bör uppmuntras och stödjas inom bland annat hantering av härledda produkter och biprodukter från livsmedelsproduktion, förvaring av livsmedel, digital teknik och förpackningar.

Det är tydligt att EU, medlemsstaterna, jordbrukare, bearbetningsföretag, förpackningsproducenter, transportörer, detaljhandlare, restaurangföretag, konsumenter och alla andra intressenter har ett ansvar att agera.

Erfarenhet har visat att spontana initiativ från intressenter, både frivilliga och yrkesmässiga, i syfte att offentliggöra och åstadkomma en kultur som bekämpar slöseri, generellt har varit framgångsrike i de områden där de har genomförts. Kommissionen och medlemsstaterna bör främja framgångsrika metoder för att minska matsvinnet och resursbevarande metoder som redan används av intressenter.

Men effektiva åtgärder för att minska matsvinnet kräver att vi i grunden omprövar hur vi producerar, marknadsför och konsumerar livsmedel under varje steg i försörjnings- och konsumtionskedjan. Detta kräver en gemensam förståelse av de aktuella frågorna och ett nära samarbete mellan alla relevanta intressenter. 


YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (27.3.2017)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över initiativ om resurseffektivitet: mindre livsmedelsavfall, större livsmedelssäkerhet

(2016/2223(INI))

Föredragande av yttrande: James Nicholson

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att livsmedelsavfall har flera orsaker och utgör ett problem i varje led i kedjan, och att ansvaret att agera är lika stort i alla led, oavsett om det rör sig om produktion, bearbetning, marknadsföring, transport eller konsumtion. Parlamentet insisterar därför på att kommunikationen mellan alla aktörer i livsmedelskedjan måste förbättras, särskilt mellan leverantörer och distributörer, så att utbudet anpassas till efterfrågan.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter i livsmedelsproduktions-, livsmedelsförsörjnings- och livsmedelskonsumtionskedjorna att använda sig av olika former av bästa praxis och utbyta information och erfarenheter från effektiva åtgärder i EU:s medlemsstater för att motverka livsmedelsförluster och förhindra livsmedelssvinn i olika led i livsmedelsproduktions-, livsmedelsförsörjnings- och livsmedelskonsumtionskedjorna, och uppmanar kommissionen att föreslå riktlinjer som bygger på vetenskapliga uppgifter och bästa praxis.

3.  Europaparlamentet understryker att lantbrukarnas försörjningsmöjligheter är beroende av möjligheten att få ut produkter på marknaden till rättvisa villkor och lönsamma priser, och att produkter som går förlorade på grund av extrema eller ovanliga klimathändelser, eller som skadas i en naturkatastrof eller förstörs eftersom en marknad har förlorats eller priserna är låga, leder till förlorade investeringar och inkomster för lantbrukarna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att prisvolatiliteten på jordbruksmarknaderna påverkar lantbrukarnas produktion och intäkter och kan leda till livsmedelssvinn. GJP bör därför tillhandahålla verktyg för att bekämpa denna volatilitet.

4.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna först och främst ska rådgöra med alla huvudintressenter (däribland jordbrukssektorn) om, och genomföra en konsekvensbedömning av, alla föreslagna åtgärder som ska genomföras för att förebygga livsmedelssvinn runtom i unionen.

5.  Europaparlamentet betonar att livsmedelsavfall måste analyseras på ett övergripande sätt, då det påverkar flera politikområden samtidigt, däribland jordbruk, fiskeri, livsmedelssäkerhet, miljö, sociala frågor och skattepolitik. Parlamentet framhåller därför behovet av att bättre harmonisera de olika reglerna och där så är tillämpligt se till att minskningen av livsmedelssvinnet prioriteras i befintlig politik, och betonar att kampen mot livsmedelssvinnet inte bör äventyra livsmedelssäkerheten och miljönormer, och inte heller djurskyddsstandarder, i synnerhet djurs hälsa och välbefinnande.

6.  Europaparlamentet belyser resultaten av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport ”Bekämpa livsmedelsslöseri: en möjlighet för EU att förbättra utnyttjandet av resurser i livsmedelskedjan”, i vilken man understryker att kommissionens åtgärder i fråga om livsmedelsslöseri hittills har varit sporadiska och fragmenterade. Rapporten tar upp flera brister, till exempel att genomförandet av medlemsstaternas skyldighet att rapportera om sitt livsmedelssvinn har fördröjts och att tidsfristen för att anta en genomförandeakt som fastställer en gemensam metod för utvärdering av livsmedelskvantiteter har förlängts.

7.  Europaparlamentet betonar att kommissionen hittills inte har genomfört någon studie för att fastställa effekterna av olika reformer på jordbruksproduktionens volym och dess effekt på livsmedelssvinnet, och uppmanar därför kommissionen att inkludera frågan om livsmedelssvinn i sin framtida politik och i genomförandet av GJP.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med kommande politiska åtgärder göra en tydlig skillnad mellan livsmedelsslöseri som beror på konsumenters beteende och kan minimeras genom kampanjer för att öka deras medvetenhet å ena sidan, och livsmedelssvinn som uppstår i primärproduktionen på grund av omständigheter som inte går att undvika, exempelvis stormar.

9.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri som gör det möjligt för intressenter att utbyta information om optimering av användningen av f.d. livsmedel och biprodukter från livsmedelskedjan i fodertillverkning och dess betydelse för primärproduktionen. Parlamentet ber kommissionen om en detaljerad tidsplan för de pågående insatserna och de uppsatta målen och delmålen såväl som information om hur det pågående arbetet med en gemensam metod och med donationer fortskrider, och uppmanar kommissionen att göra arbetet med EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri tillgängligt på de 24 EU-språken.

10.  Europaparlamentet belyser initiativen som ingår i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, vilka omfattar åtgärder för att upprätta en ekonomisk plattform för att locka investeringar och innovationer som syftar till att minska förlusterna, samt riktlinjerna till medlemsstaterna för att omvandla vissa livsmedelsförluster eller biprodukter från jordbruket till energi.

11.  Europaparlamentet betonar att energibehoven bör tillgodoses genom användning av avfall och biprodukter som inte är användbara i någon annan process högre upp i avfallshierarkin.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den roll som offentliga företag som tillhandahåller tjänster i allmänhetens intresse spelar när det gäller avfallshantering och bekämpning av livsmedelssvinn, samt ansträngningarna från små och medelstora företag som bidrar direkt till den cirkulära ekonomin.

13.  Europaparlamentet betonar att livsmedelsslöseri har stora miljömässiga konsekvenser, bidrar till klimatförändringarna och utgör ett slöseri med begränsade resurser som mark, energi och vatten.

14.  Europaparlamentet noterar möjligheten att optimera användningen av oundvikliga livsmedelsförluster och livsmedelsavfall och biprodukter från livsmedelskedjan, i synnerhet de av animaliskt ursprung, i fodertillverkning, återvinning av näringsämnen och tillverkning av jordförbättringsmedel, och deras betydelse för primärproduktionen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera de rättsliga hindren för att använda f.d. livsmedel i fodertillverkning och främja forskning på detta område, och betonar samtidigt behovet av ökad spårbarhet, efterlevnad av standarder för biosäkerhet och användning av separations- och behandlingsprocesser som för ner livsmedelssäkerhetsrisken till noll.

16.  Europaparlamentet efterlyser införande i EU-lagstiftningen av en omfattande livsmedelsavfallshierarki med tydligt fokus på förebyggande vid källan. Parlamentet betonar att förebyggande vid källan är högsta prioritet i avfallshierarkin för livsmedelsavfall. Parlamentet noterar att detta följs av användning för kost för människor, och först därefter foder till djur, sedan kompostering och anaerob nedbrytning, dvs.

a)  förebyggande vid källan,

b)  tillvaratagande av ätbara livsmedel, med prioritering av mänsklig användning framför djurfoder, och därefter ombehandling till icke-livsmedelsprodukter,

c)  organisk återvinning,

d)  energiåtervinning,

e)  kassering.

17.  Europaparlamentet noterar möjligheten att optimera användningen av f.d. livsmedel och biprodukter från livsmedelskedjan i fodertillverkning och dess betydelse för primärproduktionen, men betonar användningen av avfallshierarki och behovet av ökad spårbarhet.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att sammanföra lantbrukare i kooperativ eller branschorganisationer för att minska livsmedelsförlusterna genom att stärka deras kunskap om marknader, vilket möjliggör mer effektivt programarbete, stordriftsfördelar och förbättrad kapacitet för dem att marknadsföra sin produktion.

19.  Europaparlamentet understryker vikten av samarbete, till exempel via producentorganisationer eller andra typer av strukturer (t.ex. branschorganisationer eller kooperativ), för ökad tillgång till finansiering för innovation och investeringar i avfallsbehandlingsteknik såsom kompostering och anaerob nedbrytning , där så är lämpligt, eller ytterligare bearbetning av produkter, vilket skulle kunna ge lantbrukarna tillträde till nya marknader och kunder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att strukturering av sektorerna och användning av kontrakt leder till att produktionen kan förvaltas bättre och att livsmedelsslöseriet kan bekämpas effektivare. Parlamentet anser att detta måste göras på lokal eller regional nivå, för att respektera närhetsprincipen.

20.  Europaparlamentet noterar fördelarna med samarbete och digitalisering, som leder till bättre tillgång till uppgifter och prognoser för efterfrågan, och med utveckling av avancerade produktionsprogram för lantbrukare, som gör att de kan anpassa sin produktion till efterfrågan, bättre samordna arbetet med de andra sektorerna i livsmedelskedjan och minimera svinnet. Parlamentet understryker att det är svårt att minska det oundvikliga livsmedelssvinnet och understryker därför att effektiv användning av livsmedelssvinn, även i bioekonomin, bör främjas.

21.  Europaparlamentet anser att för att bättre matcha tillgång med efterfrågan skulle etiketteringsbestämmelser som ger tillräcklig information om ingrediensernas ursprung och om de produktions- och förädlingsmetoder som använts ge konsumenten möjlighet att göra mer medvetna köp och på så sätt indirekt också påverka produktionsfaktorer, vilket skulle ha positiva effekter för miljön, ekonomin och samhället.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge ytterligare incitament för att förebygga livsmedelssvinnet.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre informera lantbrukare och konsumenter om mer effektiv hantering av energi, vatten och naturresurser genom hela livsmedelskedjan, för att märkbart minska slöseriet med resurser och livsmedel, med syftet att minska ingångskostnader och slöseri med näringsämnen och öka innovationen och hållbarheten i jordbrukssystemen.

24.  Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning och information för att undvika livsmedelsavfall i primärproduktionen och ersätta resursslöseriet i jordbruksproduktion, livsmedelsförädlingen eller distributionen med miljövänliga metoder.

25.  Europaparlamentet understryker att lantbrukarna, för att begränsa livsmedelssvinnet till ett absolut minimum, bör sättas i en sådan ställning, både tekniskt och ekonomiskt, att de kan använda sina produkter på det mest resurseffektiva sättet.

26.  Europaparlamentet anser att det behövs mer samarbete mellan producenter och utnyttjande av producentorganisationer för att möjliggöra och främja tillgången till sekundärmarknadsmöjligheter, andra avsättningsmöjligheter och alternativ användning av livsmedelsöverskott, som annars skulle ha plöjts ner i marken eller gått till spillo, och att återanvändning för mänsklig konsumtion då ska prioriteras, såsom försäljning med lägre grad för förädlade livsmedel och försäljning på lokala marknader.

27.  Europaparlamentet noterar att de produkter som fortfarande kan användas för andra ändamål än som livsmedel, till exempel omvandling till foder, gödsling av åkrar, eller användning för framställning av kompost och energi, bör vara klart åtskilda från de som betraktas som avfall, så att deras återanvändning inte äventyras.

28.  Europaparlamentet noterar föroreningsrisken till följd av plast och metall i livsmedelsavfall som hamnar i kompostering och jord, och vidare till färskvatten och marina ekosystem, och kräver att denna föroreningsväg minimeras. Parlamentet påminner dessutom om syftet med direktivet om återanvändning av slam som uppkommer vid rening av avfallsvatten i jordbruket att minimera föroreningarna i jordbruksmarken. Parlamentet manar därför till aktsamhet när man överväger att kombinera avfallsflöden, och till lämpliga skyddsåtgärder.

29.  Europaparlamentet framhåller att Fusions-projektet har noterat att det finns få mätningar av livsmedelsförluster i verksamheter inom primärproduktionen såsom jordbruk, trädgårdsnäring, vattenbruk eller fiske och att detta kan förhindra en korrekt bedömning av den totala omfattningen av livsmedelssvinnet i Europa.

30.  Europaparlamentet noterar svårigheten i att kvantifiera livsmedelssvinnet och livsmedelsförlusterna i primärproduktionsledet på grund av de heterogena produkterna och motsvarande processer och på grund av avsaknaden av en tydlig definition av livsmedelssvinn. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera och sprida bästa praxis bland medlemsstaterna i samband med insamling av uppgifter om livsmedelsförluster och livsmedelssvinn på gårdar, utan att ålägga lantbrukarna ytterligare administrativa bördor eller kostnadsbördor. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att snabbt anta en gemensam terminologi för och definition av livsmedelssvinn, där hänsyn tas till skillnaden mellan livsmedelsslöseri och livsmedelsförluster inom primärproduktionen.

31.  Europaparlamentet anser att lantbrukarledda och lokalt ledda initiativ kan erbjuda hållbara och ekonomiskt lönsamma lösningar och ge värde åt produkter som annars skulle gå till spillo, genom att ge upphov till marknader för produkter som normalt inte skulle ingå i livsmedelskedjan, och understryker potentialen hos lantbrukarledda och lokalt ledda projekt för social innovation, såsom efterplockning och donering av överblivna livsmedel till hjälporganisationer, däribland livsmedelsbanker. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna dessa metoder och att främja dem inom ramen för GJP:s andra pelare.

32.  Europaparlamentet understryker att man för att minska slöseriet under produktionsskedet bör utnyttja innovativ teknik och metodik så att man kan optimera jordbrusinsatserna och omvandla produkter som inte uppfyller marknadens standard till halvfabrikat.

33.  Europaparlamentet anser att man bör återinföra en effektiv politik för reglering av jordbruksmarknaderna för att bättre anpassa tillgången till efterfrågan och därmed minska livsmedelsavfallet.

34.  Europaparlamentet noterar att en del av svinnet och förlusterna på gårdarna inte bara beror på kraven som ställs på leverantörerna i fråga om produktspecifikationer, utan även på annan restriktiv praxis såsom beställningar som annullerats till följd av ändringar i konsumentefterfrågan, överproduktion som ett resultat av krav på att möta säsongbetonad efterfrågan och användningen av baslivsmedel som ”lockvaror” för att öka marknadsandelen. Parlamentet betonar behovet av att revidera handelsnormerna avseende kvalitet och estetik för klassificering av jordbruksprodukter.

35.  Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning och information om hållbarhetsdatum, anpassade till varje produkt, tillsammans med åtgärder för att främja och öka konsumtionen av färska och lösa produkter, och minska långsiktig förpackning och lagring.

36.  Europaparlamentet betonar vikten av att på ett bra sätt anpassa distributions-, bevarande- och förpackningsmetoder till produkternas egenskaper och konsumenternas behov i syfte att undvika produktslöseri.

37.  Europaparlamentet noterar att handelsnormer kan bidra till livsmedelssvinn och uppmanar kommissionen att främja forskning om förhållandet mellan handelsnormer och livsmedelssvinn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att påverka Unece:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa) offentliga standarder i syfte att undvika resursslöseri genom att förebygga generering av livsmedelssvinn.

38.  Europaparlamentet påpekar att otillbörliga handelsmetoder och prisdumpning i livsmedelssektorn leder till att livsmedel ofta säljs till priser som understiger varornas egentliga värde och därför bidrar till ännu större slöseri. Därför krävs det omgående ett förbud mot försäljning under produktionspriset, vilket samtidigt skulle bidra till att öka konsumenters medvetenhet om livsmedlens faktiska värde.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser så snabbt som möjligt och lägga fram en ram för en europeisk lösning på problemet med otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan, med utgångspunkt i rekommendationerna i parlamentets resolution från den 7 juni 2016(1). Parlamentet anser att en lösning på problemet kommer att förbättra ställningen för lantbrukarna – de svagaste länkarna i kedjan – och genom att minska överproduktionen och ackumulera överskott skulle kunna bidra till att inte bara stabilisera priser och förse lantbrukare med skäliga och lönande priser fritt gård, utan också minska både livsmedelssvinnet längs hela kedjan och förluster som genererats på familjejordbruk. Parlamentet framhåller att rättvisare löner till producenterna skulle ge produkterna ett större värde genom att åstadkomma en minskning av livsmedelssvinnet i de sista länkarna i försörjningskedjan.

40.  Europaparlamentet framhåller vikten av initiativ och åtgärder som syftar till att utbilda och upplysa allmänheten, i synnerhet inom hushållssektorn, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till utbyte av bästa praxis och främja kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet i fråga om värdet av livsmedel och jordbruksprodukter, orsakerna till och följderna av livsmedelsslöseri och metoderna för att minska det, och på så sätt främja principerna om hållbarhet och solidaritet.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja införandet av utbildning i livsmedelslära på alla utbildningsnivåer, och framhäver den viktiga funktion som såväl lokala förvaltningar och kommunala företag som detaljhandel och media har när det gäller att ge information och stöd till medborgarna om hur man bäst förvarar och/eller använder livsmedel för att förebygga och minska livsmedelssvinnet.

42.  Europaparlamentet understryker den viktiga funktion som programmet för utdelning av frukt, grönsaker och mjölk i skolor har när det gäller att upplysa allmänheten, och i synnerhet införandet av obligatoriska kompletterande åtgärder, såsom främjandet av medveten livsmedelskonsumtion i utbildningen, och betonar vikten av att utnyttja dessa åtgärder för att förmedla pedagogiska budskap om livsmedelssvinn och hur man förebygger det.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att stödja projekt och utbildningskampanjer med inriktning på främjande, som lär barn att från tidig ålder konsumera färska, nyttiga och närproducerade livsmedel..

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja lokala och ekologiska livsmedel och att stödja korta livsmedelskedjor och hemförsäljning av jordbruksprodukter.

45.  Europaparlamentet betonar att lokala och regionala produkter samt andelsjordbruk möjliggör kortare leveranskedjor, som höjer kvalitetsstandarderna för produkterna och stöder säsongsbunden efterfrågan, vilket har avsevärda fördelar för samhället, miljön och ekonomin.

46.  Europaparlamentet anser att korta leveranskedjor kan spela en viktig roll för att minska livsmedelssvinnet och förfarandet att överförpacka, minska livsmedelstransporterna och få fram livsmedel av högre kvalitet och öppna livsmedelskedjor, och i och med detta stärka landsbygdens ekonomiska livskraft.

47.  Europaparlamentet anser att det största hindret i EU för leverans av fortfarande ätbart livsmedelsöverskott till behövande är bristen på, eller ibland den totala avsaknaden av, kapacitet i distributionskanalerna. Parlamentet konstaterar att välgörenhetsorganisationer och statliga eller kommunala socialtjänster inte har tillräckligt med material eller mänskliga resurser för att transportera och distribuera livsmedel som fortfarande är ätbara och som skänkts till välgörande ändamål. Parlamentet konstaterar att detta i synnerhet gäller de mest missgynnade regionerna.

48.  Europaparlamentet påpekar att EU tillhandahåller finansiering för att underlätta livsmedelsdonationer, exempelvis inom ramen för fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead), som används för att finansiera bland annat förvaring och transport för hjälporganisationer som tillhandahåller livsmedel. Parlamentet anser att inte att medlemsstaterna utnyttjar dessa möjligheter tillräckligt. Parlamentet rekommenderar mot bakgrund av ovanstående att de resurser som finns tillgängliga inom ramen för programmet vid genomförandet av Fead omfördelas till leverans av livsmedelsöverskott. Parlamentet konstaterar att genom en omfördelning av resurser – enligt en tidigare modell som utarbetats av europeiska välgörenhetsorganisationer – kan värdet av livsmedel som levereras till de mest behövande ökas 14 gånger jämfört med den nuvarande användningen av Fead-programmet.

49.  Europaparlamentet konstaterar att livsmedelsindustrin redan har tagit initiativ för att minska livsmedelssvinnet genom att stärka samarbetet med hjälporganisationer som tillhandahåller livsmedel, däribland livsmedelsbanker, i hela Europa.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga institutionella och ekonomiska medel för att stödja sociala butiker och stormarknader.

51.  Europaparlamentet efterfrågar ökat engagemang från alla intressenter för att se till att livsmedel som närmar sig utgångsdatum först skänks till välgörenhetsorganisationer. Parlamentet konstaterar emellertid att det fortfarande föreligger hinder, främst rättsliga sådana, för donationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra tolkningen av de rättsliga bestämmelser som förhindrar donationer.

52.  Europaparlamentet betonar att användningen av lager och livsmedel som annars skulle gå till spillo inte utesluter behovet av god utbudsstyrning och förvaltning av livsmedelskedjan, för att undvika systematiska strukturella överskott.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, utan att de små och medelstora företagen samt frivilligorganisationer åläggs onödiga bördor, vara uppmärksamma när det gäller donationer av livsmedel, och att se till att dessa inte riskerar att skapa en alternativ marknad, vilket skulle medföra att behövande personer inte får möjlighet att åtnjuta dessa livsmedelsdonationer och att yrkesverksamma avskräcks från att donera av rädsla för illojal konkurrens.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga reglerna för tillämpningen av momsdirektivet när det gäller livsmedelsbistånd och att föreslå en ändring av momsdirektivet för att explicit tillåta skattebefrielse för livsmedelsdonationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa kommissionens rekommendationer och att fastställa en lägre moms eller en moms som ligger nära noll om donationen sker nära bäst före-datum eller om livsmedlet inte går att sälja.

55.  Europaparlamentet betonar att livsmedelsslöseriet i produktionen också kan bero på att vår produktionsapparat har försämrats i och med den försämring som redan har konstaterats vad gäller jordkvaliteten, den biologiska mångfalden (mindre pollinering) och naturresurserna som helhet, och att man bör ta detta fenomen i beaktande vid utvecklingen av jordbruket och utarbetandet av den gemensamma jordbrukspolitiken.

56.  Europaparlamentet noterar vikten av tillgång till växtskyddsmedel för att lantbrukare ska kunna säkerställa att grödornas kvalitet upprätthålls och att inga skördar går förlorade på grund av ogynnsamma väderförhållanden, skadedjur och sjukdomar.

57.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken och den nationella politiken sörjer för förvaltningen av markresurser, i syfte att begränsa det indirekta livsmedelsslöseri av jorden som är en följd av dåligt kontrollerad urbanisering och infrastrukturutveckling – jordbruksarealer har till och med helt sonika övergivits, och brukas inte längre på grund av att det saknas ekonomiska intressen för jordbruket.

58.  Europaparlamentet noterar bland FN:s mål för hållbar utveckling målet att minska livsmedelssvinnet senast 2030.

59.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av begreppet ”vattenfotavtryck” hos livsmedel och foder.

60.  Europaparlamentet erinrar om att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 även inkluderar som livsmedel vatten ”som avsiktligt tillförts livsmedlet under dess framställning, beredning eller behandling” och att det är en grundläggande strategisk resurs för hela jordbruks- och livsmedelskedjan.

61.  Europaparlamentet understryker att livsmedelsslöseriet, beroende på kvaliteten på, typen av och mängden vatten som används vid livsmedelsproduktionen, också medför ett avsevärt slöseri med vatten.

62.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att förbättra vattenhanteringen inom jordbruket, att utveckla vattensmarta livsmedelsproduktionssystem och att höja vatten- oh livsmedelssäkerheten i de områden som är mest riskutsatta på grund av klimatförändringarna.

63.  Europaparlamentet konstaterar att mängden kasserade grödor skulle kunna minskas om de såldes närmare konsumenterna, till exempel i saluhallar och gårdsbutiker, där marknadsföringskretsarna är korta och de inköpta produkterna är lokala produkter med lite bearbetning.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en informationskampanj för att öka medvetenheten bland EU-medborgarna om de allvarliga ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av livsmedelsslöseri,

65.  Europaparlamentet påminner om att marknadsföringsstrategier av typen ”köp två, betala för en” ökar risken för att konsumenterna köper mer än vad de konsumerar, vilket därmed ökar risken för livsmedelsslöseri när det gäller produkter som har långt kvar till sista förbrukningsdag. Parlamentet ser med glädje att vissa näringsidkare säljer produkter till lägre priser när produkterna närmar sig sista förbrukningsdag, och anser att denna metod bör bli allmänt vedertagen.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

21.3.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

1

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, José Bové, Daniel Buda, Michel Dantin, Jean-Paul Denanot, Albert Deß, Diane Dodds, Herbert Dorfmann, Norbert Erdős, Luke Ming Flanagan, Martin Häusling, Esther Herranz García, Jan Huitema, Peter Jahr, Ivan Jakovčić, Elisabeth Köstinger, Zbigniew Kuźmiuk, Philippe Loiseau, Mairead McGuinness, Nuno Melo, Ulrike Müller, James Nicholson, Maria Noichl, Marijana Petir, Laurenţiu Rebega, Jens Rohde, Maria Lidia Senra Rodríguez, Ricardo Serrão Santos, Czesław Adam Siekierski, Tibor Szanyi, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Paul Brannen, Angélique Delahaye, Maria Heubuch, Karin Kadenbach, Anthea McIntyre, Massimo Paolucci, John Procter, Estefanía Torres Martínez, Vladimir Urutchev

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

36

+

ALDE

Jan Huitema, Ivan Jakovčić, Ulrike Müller, Jens Rohde

ECR

Zbigniew Kuźmiuk, Anthea McIntyre, James Nicholson, John Procter

ENF

Philippe Loiseau, Laurenţiu Rebega

GUE/NGL

Luke Ming Flanagan, Maria Lidia Senra Rodríguez, Estefanía Torres Martínez

NI

Diane Dodds

PPE

Daniel Buda, Michel Dantin, Angélique Delahaye, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Norbert Erdős, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Köstinger, Mairead McGuinness, Nuno Melo, Marijana Petir, Czesław Adam Siekierski

S&D

Clara Eugenia Aguilera García, Eric Andrieu, Paul Brannen, Jean-Paul Denanot, Karin Kadenbach, Maria Noichl, Massimo Paolucci, Ricardo Serrão Santos, Tibor Szanyi

1

-

EFDD

John Stuart Agnew

4

0

EFDD

Marco Zullo

Verts/ALE

José Bové, Maria Heubuch, Martin Häusling

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Antagna texter, P8_TA(2016)0247.


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

11.4.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

64

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Paul Brannen, Nessa Childers, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Mark Demesmaeker, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Arne Gericke, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Peter Liese, Norbert Lins, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Ivica Tolić, Estefanía Torres Martínez, Nils Torvalds, Adina-Ioana Vălean, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Clara Eugenia Aguilera García, Nicola Caputo, Eleonora Evi, Martin Häusling, Elisabeth Köstinger, Merja Kyllönen, Stefano Maullu, Ulrike Müller, James Nicholson, Marijana Petir, Christel Schaldemose, Bart Staes, Tiemo Wölken

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

64

+

ALDE

Catherine Bearder, Gerben-Jan Gerbrandy, Anneli Jäätteenmäki, Ulrike Müller, Nils Torvalds

ECR

Mark Demesmaeker, Ian Duncan, Arne Gericke, Julie Girling, Urszula, Krupa, James Nicholson, Jadwiga Wiśniewska

EFDD

Eleonora Evi, Piernicola Pedicini

ENF

Mireille D’Ornano, Sylvie Goddyn, Jean-François Jalkh

GUE/NGL

Stefan Eck, Kateřina Konečná, Merja Kyllönen, Estefanía Torres Martínez

NI

Zoltán Balczó

PPE

Ivo Belet, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Angélique Delahaye, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, György Hölvényi, Elisabeth Köstinger, Peter Liese, Norbert Lins, Stefano Maullu, Miroslav Mikolášik, Marijana Petir, Annie Schreijer-Pierik, Ivica Tolić, Adina-Ioana Vălean

S&D

Clara Eugenia Aguilera García, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Paul Brannen, Nicola Caputo, Nessa Childers, Miriam Dalli, Seb Dance, Susanne Melior, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Christel Schaldemose, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Tiemo Wölken, Damiano Zoffoli

VERTS/ALE

Marco Affronte, Bas Eickhout, Martin Häusling, Benedek Jávor, Davor, Škrlec, Bart Staes

0

-

 

 

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy