BETÄNKANDE om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp

18.7.2017 - (2017/2029(INI))

Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Bodil Valero

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om vapenexport: genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp

(2017/2029(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av principerna i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), framför allt om att stödja demokrati och rättsstaten samt bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet,

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (nedan kallad den gemensamma ståndpunkten)[1],

–  med beaktande av EU:s 17:e[2] och 18:e[3] årliga rapporter, utarbetade i enlighet med artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten,

–  med beaktande av rådets beslut (GUSP) 2015/2309 av den 10 december 2015 om främjande av effektiv vapenexportkontroll[4] och rådets beslut (GUSP) 2017/915 av den 29 maj 2017 om unionens utåtriktade verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande[5],

–  med beaktande av den uppdatering av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning som antogs av rådet den 6 mars 2017[6],

–  med beaktande av användarguiden för den gemensamma ståndpunkten om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012, inbegripet punkt 11 e, och av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019) av den 20 juli 2015, inbegripet punkt 21 d,

–  med beaktande av vapenhandelsfördraget, som antogs av FN:s generalförsamling den 2 april 2013[7] och trädde i kraft den 24 december 2014,

–  med beaktande av rådets beslut 2013/768/Gusp av den 16 december 2013 om EU:s verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande, inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin[8],

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen[9],

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden[10], ändrad genom förordning (EU) nr 599/2014 av den 16 april 2014, samt av förteckningen över produkter med dubbla användningsområden i bilaga I till den (nedan kallad förordningen om produkter med dubbla användningsområden),

–  med beaktande av förordning (EU) 2016/2134 av den 23 november 2016 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning[11],

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner på detta område, särskilt resolutionerna av den 17 december 2015 om genomförande av den gemensamma ståndpunkten[12], av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen[13], av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015[14] och av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare[15],

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om avgifter för privatkopiering[16],

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0264/2017), och av följande skäl:

A.  Den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar fastställs i artikel 51 i FN-stadgan.

B.  De senaste uppgifterna[17] visar att internationella överföringar av de viktigaste vapentyperna under perioden 2012–2016 nådde en högsta notering jämfört med alla övriga femårsperioder sedan slutet av kalla kriget, med en ökning på 8,4 procent jämfört med siffran från perioden 2007–2011.

C.  Vapenexport och vapenöverföringar påverkar människors säkerhet, de mänskliga rättigheterna, demokratin, en god samhällsstyrning och den samhällsekonomiska utvecklingen. Vapenexport bidrar även till förhållanden där människor tvingas fly från sina länder. Detta gör det nödvändigt med ett strikt, öppet, effektivt och allmänt accepterat och definierat system för vapenkontroll.

D.  De senaste uppgifterna[18] visar att exporten från EU-28 uppgick till 26 procent av den sammanlagda exporten i världen under perioden 2012–2016, vilket gör EU-28 till kollektivt den näst största vapenleverantören globalt sett, efter Förenta staterna (33 procent) och följt av Ryssland (23 procent). Enligt den senaste rapporten från arbetsgruppen för export av konventionella vapen beviljades EU:s medlemsstater vapenexportlicenser för sammanlagt 94,4 miljarder euro under 2014.

E.  De senaste uppgifterna[19] visar att vapenexporten till Mellanöstern ökade med 86 procent och uppgick till 29 procent av den sammanlagda exporten i världen under perioden 2012–2016.

F.  De senaste officiella EU-uppgifterna visar att Mellanöstern var den viktigaste regionen vad gäller vapenexport från EU-28 under 2015, med beviljade vapenexportlicenser motsvarande ett värde av 78,8 miljarder euro.

G.  Vissa vapenöverföringar från EU-medlemsstaterna till instabila och krisbenägna regioner och länder utnyttjades i väpnade konflikter eller för att utöva internt förtryckt, och en del av överföringarna avleddes enligt uppgift till terroristgrupper, till exempel i Syrien och Irak. De vapen som exporterats till vissa länder, till exempel Saudiarabien, har använts i konflikter, såsom konflikten i Jemen. Sådan export står i uppenbar strid med den gemensamma ståndpunkten och visar på behovet av bättre granskning och insyn.

H.  Det finns inget standardiserat kontroll- och rapporteringssystem som informerar om huruvida och i vilken utsträckning man vid export från enskilda medlemsstater har agerat i strid med de åtta kriterierna. Det finns inte heller några sanktionsmekanismer för fall där en medlemsstat exporterar på ett sätt som uppenbarligen inte överensstämmer med de åtta kriterierna.

I.  Undersökningar från organisationen Bonn International Conversion Centre (BICC) har visat att det bara i Tyskland under 2015 exempelvis utfärdades 4 256 vapenexportlicenser för export till 83 länder som bedömdes som problematiska med hänsyn till den gemensamma ståndpunkten[20].

J.  Både den globala och den regionala säkerhetssituationen har förändrats radikalt, särskilt när det gäller unionens södra och östra grannskap, och detta visar tydligt på det akuta behovet av att förbättra metoderna för framtagande av uppgifter som kan läggas till grund för riskbedömningar inför beslut om exportlicenser och att göra dessa metoder säkrare.

K.  Vissa medlemsstater har på senare tid skrivit under strategiska avtal om militärt samarbete gällande bland annat överföringar av stora mängder högkvalitativ militär teknik med icke-demokratiska stater i Mellanöstern och Nordafrika.

L.  Enligt Lissabonfördraget är utrotandet av fattigdomen det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, och det är även ett prioriterat mål för EU:s yttre åtgärder i försöken att bygga en mer stabil och välmående värld. Vapenleveranser till länder i konfliktsituationer innebär att våldet sprids och att dessa länders utvecklingspotential påverkas negativt.

M.  Det industriella försvarslandskapet i Europa är en sektor som är av central betydelse och som samtidigt präglas av överkapacitet, överlappning och splittring, vilket hämmar försvarsindustrins konkurrenskraft och har lett till en expansiv exportpolitik.

N.  I Europaparlamentets resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen uppmanades vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta initiativ till ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien.

O.  Situationen i Jemen har förvärrats ytterligare sedan dess, även på grund av militära insatser av den saudiskledda koalitionen. Vissa medlemsstater har slutat att förse Saudiarabien med vapen på grund av landets insatser i Jemen, medan andra har fortsatt att leverera militär teknik i strid med kriterierna 2, 4, 6, 7 och 8.

P.  I Europaparlamentets resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015 betonade parlamentet att mänskliga rättigheter bör vara en prioritering och uppmanade medlemsstaterna att komma överens om att gå i riktning mot en modernare, flexiblare och mer människorättsbaserad exportpolitik, särskilt när det gäller länder där det bevisligen förekommer våldsamt internt förtryck och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Q.  EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken bör syfta till att stärka den politiska samstämmigheten om kontroll av vapenexporten.

1.  Europaparlamentet konstaterar att stater har en legitim rätt att förvärva militär teknik i självförsvarssyfte. Parlamentet understryker att en bibehållen försvarsindustri är en del av medlemsstaternas självförsvar. Parlamentet påminner om att ett av skälen till utarbetandet av den gemensamma ståndpunkten var att förhindra att europeiska vapen används mot medlemsstaternas väpnade styrkor och att förhindra människorättskränkningar och en förlängning av väpnade konflikter. Parlamentet upprepar att den gemensamma ståndpunkten är ett rättsligt bindande ramverk med fastställda minimikrav som medlemsstaterna måste tillämpa på området för vapenexportkontroll, och att den inbegriper skyldigheten att bedöma exportlicensansökningar mot bakgrund av samtliga åtta kriterier i den.

2.  Europaparlamentet konstaterar att utveckling av försvarsmateriel är ett viktigt verktyg för försvarsindustrin och att den konkurrenskraftiga och innovativa europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen, som ännu inte har utvecklats, bör fungera som ett instrument för att garantera säkerhet och försvar för medlemsstaterna och unionsmedborgarna och bidra till genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att få bukt med den nuvarande bristen på effektivitet i försvarsutgifterna på grund av överlappning, fragmentering och frånvaro av driftskompatibilitet och att sträva efter att EU ska bli en säkerhetsgarant också genom bättre kontroll av vapenexporten. Parlamentet påpekar på nytt att det i artikel 10 i den gemensamma ståndpunkten framhålls att medlemsstaternas ekonomiska, kommersiella och industriella intressen inte får påverka tillämpningen av de åtta kriterier som reglerar vapenexporten.

3.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att militär teknik ibland når destinationer och slutanvändare som inte uppfyller kriterierna i den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet är bekymrat över att spridningen av vapensystem i krigstid och i situationer med betydande politiska spänningar kan påverka civilbefolkningen i oproportionellt hög grad. Parlamentet är bestört över den globala kapprustningen och över att militära strategier används för att lösa politiska konflikter och oroligheter. Parlamentet understryker att konflikter företrädesvis bör lösas med diplomatiska medel.

4.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att avsevärt stärka konsekvensen i genomförandet av den gemensamma ståndpunkten i syfte att öka säkerheten inte bara för de delar av civilbefolkningen som lider till följd av konflikter och människorättskränkningar i tredjeländer utan även inom unionen och för dess medborgare och att skapa likvärdiga förutsättningar för EU-företag. Parlamentet framhåller i detta avseende att ett konsekvent genomförande av den gemensamma ståndpunkten är en förutsättning för EU:s trovärdighet som en värdebaserad global aktör.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar de länder som håller på att få status som kandidatland, eller länder som på annat sätt önskar engagera sig på vägen mot EU-anslutning, att tillämpa bestämmelserna i den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet gläds åt att Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kanada, Georgien, Island, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Norge har anpassat sig till kriterierna och principerna i den gemensamma ståndpunkten och därigenom även går vidare med ytterligare anpassning till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete med de tredjeländer som formellt har anslutit sig till kriterierna i den gemensamma ståndpunkten, särskilt i syfte att förbättra informationsutbytet och säkerställa mer insyn vid beviljandet av licenser. Parlamentet uppmanar dessutom Europeiska utrikestjänsten att särskilt uppmuntra europeiska länder att anpassa sig till den gemensamma ståndpunkten för att skapa ett säkrare utvidgat europeiskt område.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att bedriva ett nära samarbete för att förebygga riskerna i samband med att vapen kommer på avvägar eller lagras, såsom riskerna för olaglig vapenhandel och vapensmuggling. Parlamentet understryker risken för att vapen som exporteras till tredjeländer kommer tillbaka till EU genom vapensmuggling och vapenhandel.

7.  Europaparlamentet noterar unionens stora ansvar för säkerhetsrisken på grund av avsaknaden av ett starkare stöd och åtagande från EU:s sida i fråga om att avveckla de många vapenlager som alltjämt finns i Bosnien och Hercegovina, Albanien och Ukraina.

8.  Europaparlamentet anser att metoderna för riskbedömningar inför beslut om exportlicenser bör inbegripa en försiktighetsprincip och att medlemsstaterna förutom att bedöma om en specifik militär teknik skulle kunna utnyttjas för att utöva internt förtryck eller i andra oönskade syften (funktionell strategi) också bör bedöma riskerna på grundval av den allmänna situationen i destinationslandet (principiell strategi).

9.  Europaparlamentet konstaterar att det i samband med brexit är viktigt att Förenade kungariket fortsätter att vara bundet av den gemensamma ståndpunkten och tillämpar dess tillämpningsbestämmelser som andra europeiska tredjeländer.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att ta fram en särskild strategi för att formellt skydda de visselblåsare som slår larm om missförhållanden som begås av organisationer och företag inom vapenindustrin och som strider mot kriterierna och principerna i den gemensamma ståndpunkten.

11.  Europaparlamentet framhåller vikten av konsekvens mellan alla unionens exportkontrollsystem, särskilt i fråga om tolkningen av kontrollkriterierna. Parlamentet upprepar dessutom vikten av konsekvens mellan exportkontroll och andra utrikespolitiska instrument samt handelsinstrument, såsom det allmänna preferenssystemet och förordningen om konfliktmineraler.

12.  Europaparlamentet upprepar att EU-företags okontrollerade export av it-övervakningsteknik kan inverka menligt på den digitala infrastrukturens säkerhet i EU och på de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller i detta avseende vikten av en snabb, effektiv och övergripande uppdatering av EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden, och uppmanar rådet att anta en ambitiös tidsplan i denna fråga.

13.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att effektivt begränsa vapenexport till privata säkerhetsföretag som slutanvändare, och att sådana licenser beviljas endast om det – efter grundliga säkerhetskontroller – fastställs att det berörda privata säkerhetsföretaget inte deltagit i människorättskränkningar. Parlamentet understryker att det måste inrättas mekanismer för ansvarsskyldighet för att sörja för att privata säkerhetsföretag använder vapen på ett ansvarsfullt sätt.

Genomförande av kriterierna i den gemensamma ståndpunkten

14.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium ett, enligt de årliga rapporterna, åberopades 81 gånger vid avslag 2014 och 109 gånger 2015.

15.  Europaparlamentet uppmanar på nytt vice ordföranden/den höga representanten att inleda ett initiativ till ett EU-vapenembargo mot sådana länder som anklagas för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt, framför allt i fråga om avsiktliga angrepp på civil infrastruktur. Parlamentet betonar på nytt att fortsatta licenser för vapenförsäljning till sådana länder utgör en överträdelse av den gemensamma ståndpunkten.

16.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium två, enligt de årliga rapporterna, åberopades 72 gånger vid avslag 2014 och 89 gånger 2015. Parlamentet beklagar djupt att uppgifterna visar på avsaknaden av en gemensam strategi i synnerhet för situationen i Syrien, Irak och Jemen. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmuntras att inleda diskussioner om en utvidgning av kriterium två för att låta det omfatta indikatorer med avseende på demokratiska styrelseformer, eftersom sådana bedömningskriterier skulle kunna bidra till att fastställa ytterligare skyddsgarantier mot oavsiktliga negativa konsekvenser av export. Parlamentet anser även att en mer principiell strategi för riskbedömning skulle vara inriktad på mottagarens allmänna respekt för internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning.

17.  Europaparlamentet anser att export till Saudiarabien inte är förenlig med åtminstone kriterium två när det gäller landets delaktighet i allvarliga brott mot humanitär rätt, vilket fastställts av behöriga FN-myndigheter. Parlamentet upprepar sin uppmaning av den 26 februari 2016 om det brådskande behovet av att utfärda ett vapenembargo mot Saudiarabien.

18.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium tre, enligt de årliga rapporterna, åberopades 99 gånger vid avslag 2014 och 139 gånger 2015. Parlamentet framhåller behovet av att, inom ramen för kriterium tre, göra bedömningar av nyliga vapenöverföringar från medlemsstaterna till icke-statliga aktörer, inbegripet tillhandahållande av tekniskt bistånd och utbildning, i ljuset av 2002 års gemensamma åtgärd 2002/589/Gusp om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen. Parlamentet påminner om att det i den gemensamma åtgärden anges att inga handeldvapen och lätta vapen bör överföras från medlemsstaterna till icke-statliga aktörer.

19.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium fyra, enligt de årliga rapporterna, åberopades 57 gånger vid avslag 2014 och 85 gånger 2015. Parlamentet beklagar djupt att den militära teknik som exporteras av medlemsstaterna används i konflikten i Jemen. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att konsekvent agera i överensstämmelse med den gemensamma ståndpunkten på grundval av ingående långsiktiga riskbedömningar.

20.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium fem, enligt de årliga rapporterna, åberopades 7 gånger vid avslag 2014 och 16 gånger 2015. Parlamentet påminner om att detta kriterium hänvisar till medlemsstaternas och allierade länders säkerhetsintressen, samtidigt som man erkänner att denna faktor inte får påverka deras beaktande av kriterierna om respekt för de mänskliga rättigheterna och om regional fred, säkerhet och stabilitet.

21.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium sex, enligt de årliga rapporterna, åberopades 6 gånger vid avslag 2014 medan inga avslag noterades för 2015. Parlamentet är oroat över rapporterna om avledning av vapenexport från medlemsstater till icke-statliga aktörer, däribland terroristgrupper, och varnar för att dessa vapen skulle kunna komma till användning mot civilbefolkningen inom och utanför EU:s territorium. Parlamentet vidhåller att det behövs en strängare kontroll av dessa vapen för att man ska kunna uppfylla de internationella åtagandena när det gäller kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.

22.  Europaparlamentet oroar sig över att export till Saudiarabien och Qatar möjligen avleds till beväpnade icke-statliga aktörer i Syrien som begår allvarliga brott mot människorättslagstiftningen och den humanitära rätten, och uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen att ta itu med denna fråga så snart som möjligt. Parlamentet inser att de flesta vapen som är i händerna på upprorsmakare och terroristgrupper har kommit från icke-europeiska länder.

23.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium sju, enligt de årliga rapporterna, åberopades 117 gånger vid avslag 2014 och 149 gånger 2015. Parlamentet är oroat över bl.a. den påstådda avledningen av export av handeldvapen och lätta vapen från europeiska länder till vissa destinationer varifrån dessa avletts för leverans till icke-statliga aktörer och andra slutanvändare som är oförenliga med den gemensamma ståndpunkten, i länder som Syrien, Irak, Jemen och Sydsudan. Parlamentet framhåller det akuta behovet av att bygga bedömningarna av risken för avledning på mer än bara ett godtagande av åtaganden gjorda av en mottagande stat i ett slutanvändarintyg. Det finns även ett behov av ändamålsenliga mekanismer för kontroller efter leveranserna för att säkerställa att vapnen inte återexporteras till icke godtagbara slutanvändare. Parlamentet framhåller den roll som Europeiska utrikestjänsten skulle kunna spela genom att stödja medlemsstaternas insatser på detta område.

24.  Europaparlamentet konstaterar att kriterium åtta, enligt de årliga rapporterna, åberopades 8 gånger vid avslag 2014 medan inga avslag noterades för 2015. Parlamentet konstaterar att ett bättre genomförande av kriterium åtta skulle utgöra ett avgörande bidrag till EU:s mål för en konsekvent utvecklingspolitik och FN:s mål för hållbar utveckling, i synnerhet mål nr 16.4 bland de sistnämnda. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppdatera användarguiden för rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp i detta avseende och att inrikta sig på den skada som användning av vapen kan ge upphov till när det gäller utveckling.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att införa ett nytt kriterium i den gemensamma ståndpunkten, i syfte att säkerställa att man vid beviljandet av licenser tar vederbörlig hänsyn till risken för korruption när det gäller den berörda exporten.

Främjande av informationsutbytet mellan medlemsstaterna

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att stärka konsekvensen i genomförandet av den gemensamma ståndpunkten och att stärka mekanismerna för informationsutbyte genom att tillgängliggöra kvalitativt och kvantitativt bättre uppgifter som kan läggas till grund för riskbedömningar inför beslut om exportlicenser på grundval av en säker och omfattande digitalisering av det nuvarande systemet enligt följande:

a)  Tillhandahållande av ytterligare information om exportlicenser och faktisk export vilken delas systematiskt och utan dröjsmål, inbegripet information om tvivelaktiga slutanvändare, avledningsfall, förfalskade eller på annat sätt tvivelaktiga slutanvändarintyg samt misstänkta mäklare eller transportföretag, i överensstämmelse med inhemska lagar.

b)  Upprätthållande av en förteckning över organisationer och individer som dömts för överträdelser av vapenexportrelaterad lagstiftning, fall av fastställd avledning samt personer som fastställts eller misstänks vara involverade i olaglig vapenhandel eller i verksamhet som utgör ett hot mot den internationella och nationella säkerheten.

c)  Utbyte av bästa metoder som antagits för genomförande av de åtta kriterierna.

d)  Omvandling av den nuvarande användarguiden till en interaktiv onlineresurs.

e)  Omvandling av EU:s årliga rapporter till en sökbar onlinedatabas senast i slutet av 2018, med ett nytt format som ska tillämpas på uppgifterna från 2016.

f)   Främjande av tydliga, beprövade samarbetsförfaranden mellan brottsbekämpande myndigheter och gränsmyndigheter, på grundval av informationsutbyte, i syfte att stärka samarbetet på säkerhetsområdet och utrota olaglig vapenhandel, som utgör en risk för EU:s och dess medborgares säkerhet.

27.  Europaparlamentet välkomnar intentionen i arbetsgruppen för export av konventionella vapen att involvera Europeiska utrikestjänsten mer systematiskt när den förbereder diskussioner om situationen i destinationsländer och presumtiva slutanvändare. Parlamentet framhåller vikten av regelbundna samråd med arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna inom ramen för denna process.

28.  Europaparlamentet konstaterar att effektivt informationsutbyte och samarbete också kräver att personal som arbetar med politik, licensiering och efterlevnad möts, och rekommenderar att tillräckliga resurser ställs till förfogande i detta syfte. En avgörande faktor för att stärka genomförandet av den gemensamma ståndpunkten är att utöka medlemsstaternas relevanta kapacitet. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att öka det antal medarbetare som arbetar med exportrelaterade frågor, både på nationell nivå och på EU-nivå. Parlamentet uppmuntrar till inrättande av EU-fonder som kan användas för kapacitetsuppbyggnad bland licensierings- och efterlevnadsansvarig personal i medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla en strategi för situationer där medlemsstaterna gör olika tolkning av den gemensamma ståndpunktens åtta kriterier för export av produkter som i allt väsentligt är lika, till liknande destinationer och slutanvändare, för att bibehålla likvärdiga förutsättningar och EU:s trovärdighet utomlands. Parlamentet anser att det också är dags att överväga en starkare roll för EU-institutionerna när det gäller licensieringsprocessen på medlemsstatsnivå, särskilt med tanke på sådana situationer. Medlemsstaterna uppmanas att stödja inrättandet av ett tillsynsorgan för vapenkontroll under ledning av vice ordföranden/den höga representanten. Ett yttrande bör avges till medlemsstater som planerar att bevilja en licensansökan som en eller flera andra medlemsstater redan avslagit.

30.  Europaparlamentet betonar det brådskande behovet av att stärka EU-delegationernas roll när det gäller att hjälpa medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten med riskbedömning av exportlicenser och genomförandet av slutanvändarkontroller, kontroller efter leverans och inspektioner på plats.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa en bestämmelse i den gemensamma ståndpunkten för att se till att ett EU-embargo mot ett tredjeland automatiskt skulle återkalla licenser som tidigare beviljats för varor som omfattas av embargot.

32.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater att fortsätta hjälpa tredjeländer med att vid behov utarbeta, uppdatera och genomföra lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder för att se till att det inrättas ett system för att kontrollera exporten av vapen och militär teknik.

Stärkande av efterlevnaden av rapporteringsskyldigheterna

33.  Europaparlamentet beklagar att EU:s 17:e årliga rapport offentliggjordes så sent, dvs. minst 17 månader efter det att licenserna utfärdades eller exporten ägde rum. Parlamentet beklagar också att EU:s 18:e årliga rapport offentliggjordes först i mars 2017.

34.  Europaparlamentet ställer sig kritiskt till att medlemsstaterna inte respekterar de åtta kriterierna, och anser en enhetlig och ambitiös tillämpning av de åtta kriterierna bör främjas. Parlamentet konstaterar att det saknas bestämmelser om sanktioner gentemot medlemsstater som inte respekterar de åtta kriterierna när de beviljar licenser, och uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra oberoende kontroller. Parlamentet anser att det är dags att dra igång en process som leder fram till en mekanism som sanktionerar de medlemsstater som inte håller sig till den gemensamma ståndpunkten.

35.  Europaparlamentet påminner om att alla medlemsstater enligt artikel 8.2 i den gemensamma ståndpunkten är skyldiga att rapportera om sin vapenexport, och uppmanar samtliga medlemsstater att fullgöra sina skyldigheter. Parlamentet beklagar att antalet medlemsstater som fullt ut bidrar till EU:s årliga rapporter via uppdelade uppgifter om licenser och faktisk export uppgick till 21 för den 17:e årliga rapporten och bara 20 för den 18:e. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater – dvs. även Frankrike, Tyskland och Förenade kungariket, som är de tre medlemsstater som har störst vapenexport men inte har bidragit med fullständig rapportering – att tillhandahålla fullständiga uppgifter om sin tidigare export inför nästa årliga rapport.

36.  Europaparlamentet efterlyser ett mer standardiserat och smidigt förfarande för rapportering och ett motsvarande rapporteringsförfarande, genom att fastställa en strikt tidsfrist som innebär att uppgiftsrapporteringen ska ske senast i januari året efter det år då exporten ägde rum och genom att ange en bestämd dag för offentliggörande vilken inte ska infalla senare än i mars året efter det år då exporten ägde rum.

37.  Europaparlamentet anser att den gemensamma ståndpunkten bör kompletteras med en fortlöpande uppdaterad och offentligt tillgänglig förteckning, inklusive en ingående motiveringsdel som informerar om i vilken mån exporten till respektive mottagarland ägt rum i linje med de åtta kriterierna.

38.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas ett standardiserat kontroll- och rapporteringssystem som ger information om huruvida, och i vilken utsträckning, enskilda EU-medlemsstaters export brutit mot de åtta kriterierna.

39.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att fullt ut fullgöra sina rapporteringsskyldigheter i enlighet med den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet betonar att högkvalitativa uppgifter om faktiska leveranser är en förutsättning för att uppnå förståelse av hur de åtta kriterierna tillämpas. Medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att undersöka hur man kan använda uppgifter från tullmyndigheter, bland annat genom att skapa särskilda tullkoder för varor med militär användning.

40.  Europaparlamentet inser att alla EU:s medlemsstater är signatärstater till FN:s vapenhandelsfördrag. Parlamentet vill att vapenhandelsfördraget ska bli universellt och att större fokus ska läggas på de länder som inte är signatärstater, däribland Ryssland och Kina. Parlamentet berömmer insatserna för att nå ut i fråga om vapenhandelsfördraget och stöder ett effektivt genomförande av det.

Modernisering av tillhörande verktyg

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen till en översyn av den gemensamma militära förteckningen och de förteckningar som fogats till förordningen om produkter med dubbla användningsområden, i syfte att säkerställa att alla relevanta obemannade system omfattas till fullo. Parlamentet påminner om sin resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare, särskilt punkt 2 c där det uppmanade till inkludering av bestyckade drönare i de relevanta systemen för vapenkontroll.

42.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att göra en mer ingående granskning av licenstillverkning i tredjeländer och att sörja för kraftfullare skyddsåtgärder mot oönskad användning. Parlamentet kräver en strikt tillämpning av den gemensamma ståndpunkten när det gäller licenstillverkning i tredjeländer. Medlemsstaterna uppmuntras att beakta tredjelandets förhållningssätt och status med avseende på vapenhandelsfördraget när de fattar beslut om överföringar som skulle stärka det berörda landets tillverknings- och/eller exportkapacitet vad gäller krigsmateriel.

43.  Europaparlamentet anser att genomförandet av direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen bör ske i överensstämmelse med genomförandet av den gemensamma ståndpunkten, även när det gäller reservdelar och komponenter. Parlamentet konstaterar att den gemensamma ståndpunkten inte innehåller några begränsningar av tillämpningsområdet, vilket innebär att de åtta kriterierna även gäller för export inom EU.

44.  Europaparlamentet är oroat över utmaningarna när det gäller it-säkerhet, särskilt de genombrott i hackningsmetoder som använts för att få tillgång till information och uppgifter som finns hos nationella tillståndsmyndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att investera tillräckliga medel i teknik och mänskliga resurser för att utbilda personer i särskilda program och metoder för it-säkerhet i syfte att förhindra och bemöta dessa it-säkerhetsutmaningar.

Parlamentens roll och den allmänna opinionen

45.  Europaparlamentet konstaterar att inte alla nationella parlament inom EU granskar regeringarnas beslut i fråga om licenser, till exempel genom att utarbeta årliga vapenexportrapporter, och efterlyser i detta avseende en allmän ökning av den parlamentariska kontrollen och den offentliga tillsynen. Parlamentet hänvisar till sin arbetsordning, som möjliggör regelbundna reaktioner på EU:s årliga vapenexportrapporter.

46.  Europaparlamentet välkomnar regelbundna samråd med nationella parlament, myndigheter med ansvar för vapenkontroll, branschorganisationer och det civila samhället, eftersom dessa är av central betydelse för att uppnå vederbörlig öppenhet. Parlamentet uppmanar arbetsgruppen för export av konventionella vapen, alla medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten att stärka dialogen med det civila samhället och samråden med nationella parlament och myndigheter med ansvar för vapenkontroll. De nationella parlamenten, det civila samhället och universitetsvärlden uppmuntras att under oberoende former granska vapenhandeln, och medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja sådan verksamhet, också ekonomiskt.

o

o  o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.
• [2]  EUT C 163, 4.5.2016, s. 1.
• [3]  Ännu ej offentliggjord.
• [4]  EUT L 326, 11.12.2015, s. 56.
• [5]  EUT L 139, 30.05.2017, s. 38.
• [6]  EUT C 97, 28.3.2017, s. 1.
• [7]  Vapenhandelsfördraget, FN, 13-27217.
• [8]  EUT L 341, 18.12.2013, s. 56.
• [9]  EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
• [10]  EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.
• [11]  EUT L 338, 13.12.2016, s. 1.
• [12]  Antagna texter, P8_TA(2015)0472.
• [13]  Antagna texter, P8_TA(2016)0066.
• [14]  Antagna texter, P8_TA(2016)0502.
• [15]  Antagna texter, P7_TA(2014)0172.
• [16]  Antagna texter, P8_TA(2017)0289.
• [17]  Trends in International Arms Transfers, 2016, Sipri-faktablad, februari 2017.
• [18]  ibid.
• [19]  ibid.
• [20]  2016 års rapport om vapenexport, Gemeinsame Konferenz Kirche und Entwicklung (GKKE) (Gemensamma kyrko- och utvecklingskonferensen), s. 54.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	11.7.2017
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	36 14 14
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Lars Adaktusson, Michèle Alliot-Marie, Francisco Assis, Petras Auštrevičius, Bas Belder, Mario Borghezio, Victor Boştinaru, Elmar Brok, Klaus Buchner, James Carver, Fabio Massimo Castaldo, Lorenzo Cesa, Aymeric Chauprade, Javier Couso Permuy, Andi Cristea, Arnaud Danjean, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Michael Gahler, Iveta Grigule, Sandra Kalniete, Tunne Kelam, Janusz Korwin-Mikke, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Ryszard Antoni Legutko, Arne Lietz, Barbara Lochbihler, Sabine Lösing, Andrejs Mamikins, Alex Mayer, David McAllister, Tamás Meszerics, Francisco José Millán Mon, Javier Nart, Demetris Papadakis, Ioan Mircea Paşcu, Alojz Peterle, Tonino Picula, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, Jozo Radoš, Sofia Sakorafa, Jordi Solé, Jaromír Štětina, Charles Tannock, László Tőkés, Miguel Urbán Crespo, Ivo Vajgl, Elena Valenciano, Geoffrey Van Orden, Hilde Vautmans, Boris Zala
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Brando Benifei, Luis de Grandes Pascual, Javi López, Miroslav Poche, Eleni Theocharous, Ernest Urtasun, Bodil Valero, Paavo Väyrynen, Marie-Christine Vergiat
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Inés Ayala Sender, Ádám Kósa

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

36	+
ALDE	Petras Auštrevičius, Iveta Grigule, Javier Nart, Jozo Radoš, Ivo Vajgl, Hilde Vautmans, Paavo Väyrynen
EFDD	Fabio Massimo Castaldo
GUE/NGL	Javier Couso Permuy, Sabine Lösing, Sofia Sakorafa, Miguel Urbán Crespo, Marie-Christine Vergiat
S&D	Francisco Assis, Inés Ayala Sender, Brando Benifei, Victor Boştinaru, Andi Cristea, Knut Fleckenstein, Eugen Freund, Arne Lietz, Javi López, Andrejs Mamikins, Alex Mayer, Demetris Papadakis, Ioan Mircea Paşcu, Tonino Picula, Miroslav Poche, Elena Valenciano, Boris Zala
VERTS/ALE	Klaus Buchner, Barbara Lochbihler, Tamás Meszerics, Jordi Solé, Ernest Urtasun, Bodil Valero

14	-
ECR	Bas Belder, Ryszard Antoni Legutko, Charles Tannock, Eleni Theocharous, Geoffrey Van Orden
EFDD	James Carver
NI	Aymeric Chauprade
PPE	Michèle Alliot-Marie, Elmar Brok, Lorenzo Cesa, Arnaud Danjean, Ádám Kósa, Cristian Dan Preda, Luis de Grandes Pascual

14	0
ENF	Mario Borghezio
NI	Janusz Korwin-Mikke
PPE	Lars Adaktusson, Michael Gahler, Sandra Kalniete, Tunne Kelam, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, David McAllister, Francisco José Millán Mon, Alojz Peterle, Julia Pitera, Jaromír Štětina, László Tőkés

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster