BETÄNKANDE om förslaget till rådets förordning om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning)
30.11.2017 - (COM(2016)0411 – C8-0322/2016 – 2016/0190(CNS)) - *
Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Tadeusz Zwiefka
(Omarbetning – artikel 104 i arbetsordningen)
- FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
- MOTIVERING
- BILAGA: YTTRANDE FRÅN DEN RÅDGIVANDE GRUPPEN, SAMMANSATT AV DE JURIDISKA AVDELNINGARNA VID EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN
- YTTRANDE från utskottet för framställningar
- ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
- SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till rådets förordning om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning)
(COM(2016)0411 – C8-0322/2016 – 2016/0190(CNS))
(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd – omarbetning)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0411),
– med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0322/2016),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter[1],
– med beaktande av artiklarna 104 och 78 c i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0388/2017), och av följande skäl:
A. Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och såsom ändrat av parlamentet nedan.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
4. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Ändringsförslag 1 Förslag till förordning Skäl 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(1) Rådets förordning (EG) nr 2201/200334 har ändrats på väsentliga punkter35. Med anledning av nya ändringar bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas. |
(1) Rådets förordning (EG) nr 2201/200334 har ändrats på väsentliga punkter35. Med anledning av ofrånkomliga nya ändringar bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas. Sådana ändringar av förordningen kommer att bidra till att stärka rättssäkerheten och öka flexibiliteten, till att säkerställa förbättrad tillgång till rättsliga förfaranden och till att dessa förfaranden effektiviseras. Samtidigt kommer ändringarna av denna förordning att bidra till att säkerställa att medlemsstaterna behåller fullständig suveränitet när det gäller materiell rätt om föräldraansvar. |
__________________ |
__________________ |
34 Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1). |
34 Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1). |
35 Se bilaga V. |
35 Se bilaga V. |
Ändringsförslag 2 Förslag till förordning Skäl 3 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(3) Att unionens rättsliga område fungerar på ett smidigt och korrekt sätt samtidigt som medlemsstaternas olika rättssystem och rättsliga traditioner respekteras är av största vikt för unionen. I det avseendet bör man ytterligare förbättra det ömsesidiga förtroendet för varandras rättssystem. Europeiska unionen har satt som mål för sig själv att upprätta, upprätthålla och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer och tillgången till rättslig prövning garanteras. För att uppfylla dessa mål bör människors och särskilt barns rättigheter i rättsliga förfaranden stärkas för att underlätta samarbetet mellan de rättsliga och administrativa myndigheterna och verkställigheten av avgöranden i familjerättsliga ärenden som har gränsöverskridande följder. Det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i civilrättsliga ärenden bör förbättras, tillgången till rättslig prövning bör förenklas och informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter bör förbättras. |
(3) Att unionens rättsliga område fungerar på ett smidigt och korrekt sätt samtidigt som medlemsstaternas olika rättssystem och rättsliga traditioner respekteras är av största vikt för unionen. I det avseendet bör man ytterligare förbättra det ömsesidiga förtroendet för varandras rättssystem. Europeiska unionen har satt som mål för sig själv att upprätta, upprätthålla och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer och tillgången till rättslig prövning garanteras. För att uppfylla dessa mål är det viktigt att människors och särskilt barns rättigheter i rättsliga förfaranden stärks för att underlätta samarbetet mellan de rättsliga och administrativa myndigheterna och verkställigheten av avgöranden i familjerättsliga ärenden som har gränsöverskridande följder. Det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i civilrättsliga ärenden bör förbättras, tillgången till rättslig prövning bör förenklas och informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter bör förbättras genom att säkerställa en korrekt kontroll av den icke-diskriminerande karaktären av de förfaranden och den praxis som medlemsstaternas behöriga myndigheter använder för att skydda barnets bästa och tillhörande grundläggande rättigheter. |
Ändringsförslag 3 Förslag till förordning Skäl 4 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(4) I detta syfte bör unionen bland annat besluta om sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete som har gränsöverskridande följder och särskilt sådana som behövs för att den inre marknaden ska fungera väl. |
(4) I detta syfte bör unionen bland annat besluta om sådana åtgärder rörande civilrättsligt samarbete som har gränsöverskridande följder och särskilt sådana som behövs för den fria rörligheten för personer och för att den inre marknaden ska fungera väl. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 4 Förslag till förordning Skäl 4a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(4a) För att förbättra det rättsliga samarbetet i civilrättsliga frågor med gränsöverskridande följder behövs juridisk utbildning, särskilt i gränsöverskridande familjerätt. Utbildningsinsatser, såsom seminarier och utbyten, behövs både på unionsnivå och på nationell nivå, för att öka kännedomen om denna förordning och dess innehåll och konsekvenser, liksom för att skapa ömsesidigt förtroende bland medlemsstaterna för varandras rättssystem. |
Ändringsförslag 5 Förslag till förordning Skäl 6 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(6) För att säkerställa att alla barn behandlas lika bör denna förordning omfatta alla avgöranden om föräldraansvar, inklusive åtgärder för att skydda barn, oberoende av eventuella anknytningar till ett äktenskapsförfarande eller andra förfaranden. |
(6) För att säkerställa att alla barn behandlas lika bör denna förordning omfatta alla avgöranden om föräldraansvar, inklusive åtgärder för att skydda barn, oberoende av eventuella anknytningar till ett äktenskapsförfarande. |
Motivering | |
Formuleringen är inte konsekvent med den i artikel 1.3 i samma förordning. | |
Ändringsförslag 6 Förslag till förordning Skäl 6a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(6a) Enligt denna förordning bör bestämmelser om domstols behörighet även vara tillämpliga på alla barn som befinner sig inom unionens territorium och vilkas hemvist inte kan fastställas med bestämdhet. Tillämpningsområdet för sådana bestämmelser bör särskilt omfatta flyktingbarn och barn som har fördrivits internationellt, antingen av socioekonomiska skäl eller på grund av oroligheter i deras ursprungsland. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 7 Förslag till förordning Skäl 12a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(12a) Denna förordning bör fullt ut respektera alla rättigheter i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47 i stadgan), rätten till respekt för privatliv och familjeliv (artikel 7 i stadgan) och barnets rättigheter (artikel 24 i stadgan). |
Ändringsförslag 8 Förslag till förordning Skäl 13 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(13) Behörighetsreglerna i fråga om föräldraansvar har utformats med hänsyn till barnets bästa och bör tillämpas i enlighet med detta. Varje hänvisning till barnets bästa bör tolkas mot bakgrund av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989. |
(13) Behörighetsreglerna i fråga om föräldraansvar bör alltid utformas med hänsyn till barnets bästa och bör tillämpas med barnets bästa i åtanke. Varje hänvisning till barnets bästa bör tolkas mot bakgrund av artiklarna 7, 14, 22 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989. Det är av avgörande betydelse att den medlemsstat vars myndigheter enligt denna förordning har behörighet i en fråga som rör föräldraansvar, efter att ha fattat ett slutligt beslut om återlämnande av barnet, säkerställer att barnets bästa och barnets grundläggande rättigheter skyddas när barnet väl har återlämnats, i synnerhet när det har kontakt med båda sina föräldrar. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 9 Förslag till förordning Skäl 14a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(14a) Innebörden av begreppet ”hemvist” bör av myndigheterna tolkas på grundval av definitioner och från fall till fall, utifrån de specifika omständigheterna i fallet. |
Ändringsförslag 10 Förslag till förordning Skäl 15 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(15) När barnets hemvist har ändrats efter en laglig flytt bör behörigheten följa barnet för att behålla närheten. Detta bör gälla när inga förfaranden ännu pågår och även under pågående förfaranden. Vid pågående förfaranden får parterna, för att säkra effektiva förfaranden, dock enas om att domstolarna i den medlemsstat där förfarandena pågår behåller behörigheten till dess att ett slutligt avgörande har meddelats, förutsatt att detta är för barnets bästa. Denna möjlighet är särskilt viktig när förfarandena närmar sig sitt slut och en av föräldrarna önskar flytta till en annan medlemsstat med barnet. |
(15) När barnets hemvist har ändrats efter en laglig flytt bör behörigheten följa barnet för att behålla närheten. Vid pågående förfaranden får parterna, för att säkra effektiva förfaranden, dock enas om att domstolarna i den medlemsstat där förfarandena pågår behåller behörigheten till dess att ett slutligt avgörande har meddelats, förutsatt att detta är för barnets bästa. Å andra sidan bör pågående förfaranden i mål som rör vårdnad och rätt till umgänge slutföras genom ett slutgiltigt beslut, för att personer som har rätt till vårdnad om barnet inte ska föra bort barnet till ett annat land för att på så sätt undkomma ett ogynnsamt myndighetsbeslut, om inte parterna kommer överens om att det pågående förfarandet bör avslutas. |
Ändringsförslag 11 Förslag till förordning Skäl 17 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(17) Den här förordningen bör inte hindra att myndigheterna i en medlemsstat som inte har behörighet i sakfrågan i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som gäller barnets person eller egendom som befinner sig i den medlemsstaten. Dessa åtgärder bör erkännas och verkställas i alla andra medlemsstater, däribland de medlemsstater som har behörighet enligt denna förordning till dess att en behörig myndighet i en sådan medlemsstat har vidtagit de åtgärder som den anser vara lämpliga. De åtgärder som vidtagits av en domstol i en medlemsstat bör emellertid endast ändras eller ersättas av åtgärder som också vidtagits av en domstol i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan. En myndighet som endast har behörighet för interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, vid vilken en ansökan som rör sakfrågan anhängiggörs, bör självmant förklara sig obehörig. I den mån skyddet av barnets bästa kräver det, bör myndigheten, direkt eller genom centralmyndigheten, underrätta myndigheten i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan enligt denna förordning om de åtgärder som vidtagits. Underlåtenhet att underrätta myndigheten i en annan medlemsstat bör emellertid inte i sig utgöra grund för att inte erkänna åtgärden. |
(17) Den här förordningen bör inte hindra att myndigheterna i en medlemsstat som inte har behörighet i sakfrågan i brådskande fall, exempelvis i fall av våld i hemmet och könsrelaterat våld, vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som gäller barnets person eller egendom som befinner sig i den medlemsstaten. Dessa åtgärder bör erkännas och verkställas i alla andra medlemsstater, däribland de medlemsstater som har behörighet enligt denna förordning till dess att en behörig myndighet i en sådan medlemsstat har vidtagit de åtgärder som den anser vara lämpliga. De åtgärder som vidtagits av en domstol i en medlemsstat bör emellertid endast ändras eller ersättas av åtgärder som också vidtagits av en domstol i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan. En myndighet som har behörighet endast för interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, vid vilken en ansökan som rör sakfrågan anhängiggörs, bör självmant förklara sig obehörig. I den mån skyddet av barnets bästa kräver det, bör myndigheten, direkt eller genom centralmyndigheten, utan dröjsmål underrätta myndigheten i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan enligt denna förordning om de åtgärder som vidtagits. Underlåtenhet att underrätta myndigheten i en annan medlemsstat bör emellertid inte i sig utgöra grund för att inte erkänna åtgärden. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 12 Förslag till förordning Skäl 18 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(18) I undantagsfall är myndigheterna i den medlemsstat där barnet har hemvist inte de mest lämpliga myndigheterna att handlägga ärendet. Med hänsyn till barnets bästa får den behöriga myndigheten som ett undantag och på vissa villkor överföra sin behörighet i ett specifikt ärende till en myndighet i en annan medlemsstat, om denna myndighet är bättre lämpad att pröva ärendet. I detta fall bör dock den andra myndighet där ärendet har anhängiggjorts inte tillåtas överföra behörigheten till en tredje myndighet. |
(18) Särskild hänsyn bör tas till att myndigheterna i den medlemsstat där barnet har hemvist i undantagsfall – såsom i fall av våld i hemmet eller könsrelaterat våld – eventuellt inte är de mest lämpliga myndigheterna att handlägga ärendet. Den behöriga myndigheten får som ett undantag och på vissa villkor överföra sin behörighet i ett specifikt ärende till en myndighet i en annan medlemsstat, om denna myndighet är bättre lämpad att pröva ärendet. Dock bör i detta fall den andra myndighetens samtycke först inhämtas, eftersom den inte kan överföra behörigheten till en tredje myndighet när den väl har tagit emot ärendet. Före varje överföring av behörighet är det viktigt att barnets bästa övervägs och till fullo beaktas. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 13 Förslag till förordning Skäl 23 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(23) Vid förfaranden i frågor om föräldraansvar enligt denna förordning samt återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention bör barnets rätt att fritt uttrycka sin åsikt respekteras och, vid bedömningen av barnets bästa, bör dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt. Att barnet hörs i enlighet med artikel 24.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter spelar en viktig roll för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning syftar dock inte till att fastställa hur barnet ska höras, till exempel huruvida barnet ska höras av domaren personligen eller av en specialutbildad expert som rapporterar till domstolen i efterhand eller huruvida barnets ska höras i domstolen eller på ett annat ställe. |
(23) Vid förfaranden i frågor om föräldraansvar enligt denna förordning samt återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention bör barnets rätt att fritt uttrycka sin åsikt respekteras och, vid bedömningen av barnets bästa, bör dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt. Att barnet hörs i enlighet med artikel 24.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter och Europarådets rekommendation om deltagande av barn och unga människor under 18 års ålder1a spelar en viktig roll för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning syftar dock inte till att fastställa gemensamma miniminormer för förfarandet för att höra barnet, som fortfarande styrs av medlemsstaternas nationella bestämmelser. |
|
______________ |
|
1a CM/Rec(2012)2 av den 28 mars 2012. |
Ändringsförslag 14 Förslag till förordning Skäl 26 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(26) För att slutföra återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention så fort som möjligt bör medlemsstaterna koncentrera behörigheten för dessa förfaranden till en eller flera domstolar, med hänsyn till deras inre strukturer för rättskipning enligt vad som är lämpligt. Koncentration av behörigheten till ett begränsat antal domstolar inom en medlemsstat är ett centralt och effektivt verktyg för att påskynda handläggningen av fall av bortförande av barn i flera medlemsstater eftersom domare som handlägger ett stort antal sådana ärenden erhåller en särskild expertis. Beroende på rättssystemets struktur skulle behörigheten för fall av bortförande av barn kunna koncentreras till en enda domstol för hela landet eller till ett begränsat antal domstolar med hjälp av exempelvis antalet appellationsdomstolar som utgångspunkt och där behörigheten för internationella fall av bortförande av barn koncentreras till en förstainstansdomstol inom varje appellationsdomstolsdistrikt. Varje instans bör meddela sitt avgörande senast sex veckor efter det att ansökan eller överklagandet har ingetts till den. Medlemsstaterna bör begränsa antalet möjligheter att överklaga ett avgörande om beviljande av eller vägran att återlämna ett barn, enligt 1980 års Haagkonvention om bortföranden av barn, till ett överklagande. |
(26) För att slutföra återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention så fort som möjligt bör medlemsstaterna koncentrera behörigheten för dessa förfaranden till ett begränsat antal domstolar, med hänsyn till deras inre strukturer för rättskipning enligt vad som är lämpligt. Koncentration av behörigheten till ett begränsat antal domstolar inom en medlemsstat är ett centralt och effektivt verktyg för att påskynda handläggningen av fall av bortförande av barn i flera medlemsstater eftersom domare som handlägger ett stort antal sådana ärenden erhåller en särskild expertis. Beroende på rättssystemets struktur skulle behörigheten för fall av bortförande av barn kunna koncentreras till ett begränsat antal domstolar med hjälp av exempelvis antalet appellationsdomstolar som utgångspunkt och där behörigheten för internationella fall av bortförande av barn koncentreras till en förstainstansdomstol inom varje appellationsdomstolsdistrikt, utan att man dock undergräver parternas rätt till tillgång till rättslig prövning och skyndsamheten i återlämnandeförfarandet. Varje instans bör meddela sitt avgörande senast sex veckor efter det att ansökan eller överklagandet har ingetts till den. Medlemsstaterna bör begränsa antalet möjligheter att överklaga ett avgörande om beviljande av eller vägran att återlämna ett barn, enligt 1980 års Haagkonvention om bortföranden av barn, till ett överklagande. Dessutom bör det vidtas åtgärder för att säkerställa att domstolsavgöranden från en medlemsstat erkänns i en annan medlemsstat. När ett domstolsavgörande utfärdats är det viktigt att det också erkänns överallt i Europeiska unionen, framför allt i barnens intresse. |
Ändringsförslag 15 Förslag till förordning Skäl 28 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(28) I alla ärenden som rör barn, och särskilt internationella ärenden av bortförande av barn, bör de rättsliga och administrativa myndigheterna överväga möjligheten att uppnå uppgörelser i godo genom medling och andra lämpliga medel, vid behov med hjälp av befintliga nätverk och stödstrukturer för medling i gränsöverskridande tvister om föräldraansvar. Sådana insatser bör dock inte otillbörligt förlänga återlämnandeförfarandena enligt 1980 års Haagkonvention. |
(28) Användningen av medling kan spela en mycket viktig roll för att avsluta konflikter i alla ärenden som rör barn, särskilt i fall av gränsöverskridande konflikter mellan föräldrar om vårdnaden om barn och rätten till umgänge med barn och i internationella ärenden av bortförande av barn. Vidare har, med tanke på att gränsöverskridande vårdnadstvister ökar inom EU, där det inte finns något internationellt regelverk, och som ett resultat av den senaste tidens inflöde av migranter, medling ofta visat sig vara det enda lagliga sättet att hjälpa familjer att nå en vänskaplig och snabb lösning i familjetvister. I syfte att främja medling i sådana fall bör de rättsliga och administrativa myndigheterna, vid behov med hjälp av befintliga nätverk och stödstrukturer för medling i gränsöverskridande tvister om föräldraansvar, bistå parterna före eller under det rättsliga förfarandet när det gäller urvalet av lämpliga medlare och anordnandet av medlingen. Parterna bör få ett finansiellt stöd för att genomföra medlingen som åtminstone motsvarar den utsträckning i vilken de har beviljats eller skulle ha beviljats rättshjälp. Sådana insatser bör dock inte otillbörligt förlänga återlämnandeförfarandena enligt 1980 års Haagkonvention och bör inte resultera i obligatoriskt deltagande av offer för någon form av våld, inbegripet våld i hemmet, i medlingsförfaranden. |
Ändringsförslag 16 Förslag till förordning Skäl 28a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(28a) För att kunna erbjuda ett effektivt alternativ till domstolsförfaranden i nationella eller internationella familjetvister är det avgörande att medlarna i fråga har genomgått lämplig specialutbildning. Utbildningen bör särskilt omfatta den rättsliga ram som gäller vid gränsöverskridande familjetvister, interkulturell kompetens och metoder för att hantera konfliktfyllda situationer, alltid med hänsyn till barnets bästa. Utbildning för domare, som är en potentiellt central källa för hänvisning till medling, bör också ta upp hur de kan uppmuntra parterna att delta i medling i ett så tidigt skede som möjligt och hur de kan införliva medling i domstolsförfaranden och den fastställda tidsramen för förfaranden om bortföranden av barn enligt Haagkonventionen utan att det orsakar onödiga förseningar. |
Ändringsförslag 17 Förslag till förordning Skäl 30 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(30) Om domstolen i den medlemsstat dit barnet olovligt har förts eller där det kvarhålls beslutar att vägra att barnet återlämnas enligt 1980 års Haagkonvention bör den i sitt avgörande uttryckligen hänvisa till de relevanta artiklar i 1980 års Haagkonvention på vilka vägran grundas. Ett sådant avgörande får dock ersättas med ett senare avgörande som meddelas i vårdnadsförfaranden efter en grundlig undersökning av vad som utgör barnets bästa av domstolen i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om det sistnämnda avgörandet innebär att barnet ska återlämnas, bör återlämnandet verkställas utan att något särskilt förfarande för erkännande och verkställighet behöver anlitas i den medlemsstat där det bortförda barnet befinner sig. |
(30) Om domstolen i den medlemsstat dit barnet olovligt har förts eller där det kvarhålls beslutar att vägra att barnet återlämnas enligt 1980 års Haagkonvention bör den i sitt avgörande uttryckligen hänvisa till de relevanta artiklar i 1980 års Haagkonvention på vilka vägran grundas och ange orsakerna härtill. Ett sådant avgörande får dock ersättas med ett senare avgörande som meddelas i vårdnadsförfaranden efter en grundlig undersökning av vad som utgör barnets bästa av domstolen i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om det sistnämnda avgörandet innebär att barnet ska återlämnas, bör återlämnandet verkställas utan att något särskilt förfarande för erkännande och verkställighet behöver anlitas i den medlemsstat där det bortförda barnet befinner sig. |
Ändringsförslag 18 Förslag till förordning Skäl 33 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(33) Målet att de gränsöverskridande tvisterna som gäller barn ska bli mindre tidskrävande och kostsamma berättigar avskaffandet av verkställbarhetsförklaringen före verkställighet i verkställighetsmedlemsstaten vad gäller alla avgöranden i ärenden om föräldraansvar. Medan förordning (EG) nr 2201/2003 endast avskaffade detta krav avseende avgöranden om umgänge och vissa avgöranden med förordnande om återlämnande av ett barn, tillhandahåller denna förordning ett enda förfarande för gränsöverskridande verkställighet av alla avgöranden i ärenden om föräldraansvar. Resultatet är att med förbehåll för förordningens bestämmelser bör ett avgörande som meddelats av en medlemsstats myndigheter betraktas som om det hade meddelats i verkställighetsmedlemsstaten. |
(33) Målet att underlätta den fria rörligheten för unionsmedborgarna berättigar avskaffandet av verkställbarhetsförklaringen före verkställighet i verkställighetsmedlemsstaten vad gäller alla avgöranden om föräldraansvar som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Detta kommer framför allt att leda till att gränsöverskridande tvister som gäller barn blir mindre tidskrävande och kostsamma. Medan förordning (EG) nr 2201/2003 endast avskaffade detta krav avseende avgöranden om umgänge och vissa avgöranden med förordnande om återlämnande av ett barn, tillhandahåller denna förordning ett enda förfarande för gränsöverskridande verkställighet av alla avgöranden i ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Resultatet är att med förbehåll för förordningens bestämmelser bör ett avgörande som meddelats av en medlemsstats myndigheter betraktas som om det hade meddelats i verkställighetsmedlemsstaten. |
Motivering | |
Den föreslagna texten går utöver det tillämpningsområde som anges i denna förordning. | |
Ändringsförslag 19 Förslag till förordning Skäl 37a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(37a) Varje vägran att erkänna ett avgörande enligt denna förordning på grundval av att avgörandet uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den berörda medlemsstaten bör vara förenlig med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
Ändringsförslag 20 Förslag till förordning Skäl 42 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(42) I enskilda ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordning bör centralmyndigheterna samarbeta med varandra genom att ge bistånd till nationella myndigheter samt till de som har ett föräldraansvar. Ett sådant bistånd bör särskilt omfatta att barnet lokaliseras, antingen direkt eller genom andra behöriga myndigheter om detta är nödvändigt för att genomföra en begäran enligt denna förordning och tillhandahålla information som rör barnet och som krävs för förfarandena. |
(42) I enskilda ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordning bör centralmyndigheterna samarbeta med varandra genom att ge bistånd till nationella myndigheter samt till de som har ett föräldraansvar. Ett sådant bistånd bör särskilt omfatta att barnet lokaliseras, antingen direkt eller genom andra behöriga myndigheter om detta är nödvändigt för att genomföra en begäran enligt denna förordning och tillhandahålla information som rör barnet och som krävs för förfarandena. I fall då behörigheten ligger hos en annan medlemsstat än den där barnet är medborgare bör centralmyndigheterna i den behöriga medlemsstaten utan onödigt dröjsmål underrätta centralmyndigheterna i den medlemsstat där barnet är medborgare. |
Ändringsförslag 21 Förslag till förordning Skäl 44 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(44) Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i den nationella processlagstiftningen bör en anmodande myndighet ha handlingsfrihet att välja fritt mellan de olika kanaler som den har tillgång till för att erhålla nödvändig information, till exempel i fallet med domstolar genom att tillämpa rådets förordning (EG) nr 1206/2001, genom att använda det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, särskilt de centralmyndigheter som inrättats enligt denna förordning, domare i nätverk och kontaktpunkter eller i fallet med rättsliga och administrativa myndigheter genom att begära information genom en specialiserad icke-statlig organisation på detta område. |
(44) Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i den nationella processlagstiftningen bör en anmodande myndighet ha handlingsfrihet att välja fritt mellan de olika kanaler som den har tillgång till för att erhålla nödvändig information, till exempel i fallet med domstolar genom att tillämpa rådets förordning (EG) nr 1206/2001, genom att använda det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, särskilt de centralmyndigheter som inrättats enligt denna förordning, domare i nätverk och kontaktpunkter eller i fallet med rättsliga och administrativa myndigheter genom att begära information genom en specialiserad icke-statlig organisation på detta område. Internationellt rättsligt samarbete och kommunikation bör initieras och/eller underlättas av särskilt utsedda nätverks- eller sambandsdomare i varje enskild medlemsstat. Det europeiska rättsliga nätverkets roll bör vara åtskilt från centralmyndigheternas roll. |
Ändringsförslag 22 Förslag till förordning Skäl 46 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(46) En myndighet i en medlemsstat som överväger ett avgörande om föräldraansvar bör ha rätt att begära att den information som är relevant för att skydda barnet överförs från myndigheterna i en medlemsstat om barnets bästa kräver det. Beroende på omständigheterna kan detta omfatta information om förfaranden och avgöranden som rör en förälder eller barnets syskon eller om en förälders förmåga att ta hand om ett barn eller att ha umgänge med barnet. |
(46) En myndighet i en medlemsstat som överväger ett avgörande om föräldraansvar bör vara skyldig att begära att den information som är relevant för att skydda barnet överförs från myndigheterna i en medlemsstat om barnets bästa kräver det. Beroende på omständigheterna kan detta omfatta information om förfaranden och avgöranden som rör en förälder eller barnets syskon, eller om en förälders eller familjs förmåga att ta hand om ett barn eller att ha umgänge med barnet. En förälders nationalitet, ekonomiska och sociala situation eller kulturella och religiösa bakgrund bör inte anses vara avgörande faktorer i avgörandet om förmågan att ta hand om ett barn. |
Ändringsförslag 23 Förslag till förordning Skäl 46a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(46a) Kommunikation mellan domare, myndigheter, centralmyndigheter, yrkesutövare som bistår föräldrarna och mellan föräldrarna själva bör på alla sätt främjas, med beaktande bland annat av att ett beslut om att barnet inte bör återlämnas kan kränka dess grundläggande rättigheter lika mycket som ett beslut om att återlämna det. |
Ändringsförslag 24 Förslag till förordning Skäl 48a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(48a) Om barnets bästa så kräver bör domare kommunicera direkt med centralmyndigheterna eller de behöriga domstolarna i övriga medlemsstater. |
Ändringsförslag 25 Förslag till förordning Skäl 49 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(49) Om en myndighet i en medlemsstat redan har meddelat ett avgörande i ett ärende om föräldraansvar eller överväger ett sådant avgörande och genomförandet ska äga rum i en annan medlemsstat, får myndigheten begära att myndigheterna i den andra medlemsstaten bistår med att genomföra avgörandet. Detta bör till exempel gälla avgöranden om beviljande av umgänge under övervakning som ska genomföras i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den myndighet som fattat beslut om umgänget är belägen eller som omfattar eventuella andra kompletterande åtgärder för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där avgörandet ska genomföras. |
(49) Om en myndighet i en medlemsstat redan har meddelat ett avgörande i ett ärende om föräldraansvar eller överväger ett sådant avgörande och genomförandet ska äga rum i en annan medlemsstat, bör myndigheten begära att myndigheterna i den andra medlemsstaten bistår med att genomföra avgörandet. Detta bör till exempel gälla avgöranden om beviljande av umgänge under övervakning som ska genomföras i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den myndighet som fattat beslut om umgänget är belägen eller som omfattar eventuella andra kompletterande åtgärder för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där avgörandet ska genomföras. |
Ändringsförslag 26 Förslag till förordning Skäl 50 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(50) Om en myndighet i en medlemsstat överväger att placera ett barn i ett familjehem eller på en institution i en annan medlemsstat, bör ett samrådsförfarande med båda berörda medlemsstaters centralmyndigheter genomföras före placeringen. Den myndighet som överväger placeringen bör erhålla samtycke från den behöriga myndigheten i den medlemsstat där barnet bör placeras, innan den beslutar om placeringen. Eftersom placeringar oftast är brådskande åtgärder som krävs för att avlägsna ett barn från en situation som utsätter barnets bästa för risker är tidsfrågan väsentlig för sådana avgöranden. För att påskynda samrådsförfarandet bör denna förordning därför på ett uttömmande sätt fastställa vilka krav som gäller för begäran och en tidsfrist för svar från den medlemsstat där barnet bör placeras. Villkoren för att bevilja eller vägra samtycke regleras dock fortsatt av den anmodade medlemsstatens nationella lagstiftning. |
(50) Om en myndighet i en medlemsstat överväger att placera ett barn hos familjemedlemmar, i ett familjehem eller på en institution i en annan medlemsstat, bör ett samrådsförfarande med båda berörda medlemsstaters centralmyndigheter genomföras före placeringen. Den myndighet som överväger placeringen bör erhålla samtycke från den behöriga myndigheten i den medlemsstat där barnet bör placeras, innan den beslutar om placeringen. Eftersom placeringar oftast är brådskande åtgärder som krävs för att avlägsna ett barn från en situation som utsätter barnets bästa för risker är tidsfrågan väsentlig för sådana avgöranden. För att påskynda samrådsförfarandet bör denna förordning därför på ett uttömmande sätt fastställa vilka krav som gäller för begäran och en tidsfrist för svar från den medlemsstat där barnet bör placeras. Villkoren för att bevilja eller vägra samtycke regleras dock fortsatt av den anmodade medlemsstatens nationella lagstiftning. |
Ändringsförslag 27 Förslag till förordning Skäl 51 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(51) Varje långvarig placering av ett barn utomlands bör följa artikel 24.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rätten att upprätthålla ett personligt förhållande till föräldrarna) och bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 8, 9 och 20. När lösningar övervägs bör man särskilt i vederbörlig ordning beakta att det är önskvärt att barnets uppfostran samt etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund ges kontinuitet. |
(51) Statliga myndigheter som överväger placering av ett barn bör handla i enlighet med artikel 24.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (rätten att upprätthålla ett personligt förhållande till föräldrarna) och bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 8, 9 och 20. När lösningar övervägs bör man särskilt i vederbörlig ordning beakta möjligheten att placera syskon i samma familjehem eller på samma institution och att det är önskvärt att barnets uppfostran samt etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund ges kontinuitet. Särskilt i fall av långvarig placering av ett barn utomlands bör de relevanta myndigheterna alltid först överväga möjligheten att placera barnet hos släktingar som bor i ett annat land, om barnet har upprättat en relation med dessa familjemedlemmar, efter en individuell bedömning av barnets bästa. Sådana långvariga placeringar bör bli föremål för en periodisk översyn med hänsyn till barnets behov och dess bästa. |
Ändringsförslag 28 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – inledningen | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Denna förordning ska, oberoende av typ av rättslig eller administrativ myndighet, tillämpas på civilrättsliga frågor om |
1. Denna förordning ska, oberoende av typ av rättslig eller administrativ myndighet eller annan myndighet som är behörig i frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde, tillämpas på civilrättsliga frågor om |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 29 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 – led ba (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
ba) internationella bortföranden av barn. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 30 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – led d | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
d) placering av barnet i familjehem eller på en institution, |
d) placering av barnet hos familjemedlemmar, i familjehem eller på en säker institution utomlands, |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 31 Förslag till förordning Artikel 2 – led 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. myndighet: varje rättslig eller administrativ myndighet i medlemsstaterna som är behörig i frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. |
1. myndighet: varje rättslig eller administrativ myndighet och varje annan myndighet i medlemsstaterna som är behörig i frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 32 Förslag till förordning Artikel 2 – led 3 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
3. medlemsstat: alla medlemsstater utom Danmark. |
3. medlemsstat: alla Europeiska unionens medlemsstater utom Danmark. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 33 Förslag till förordning Artikel 2 – led 4 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
4. avgörande: varje beslut, förordnande eller dom som har meddelats av en myndighet i en medlemsstat rörande äktenskapsskillnad, hemskillnad, annullering av äktenskap eller föräldraansvar. |
4. avgörande: varje beslut, förordnande eller dom som har meddelats av en myndighet i en medlemsstat, eller en officiell handling som är verkställbar i en medlemsstat eller ett avtal mellan parterna som är verkställbart i den medlemsstat där det ingåtts rörande äktenskapsskillnad, hemskillnad, annullering av äktenskap eller föräldraansvar. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 34 Förslag till förordning Artikel 2 – led 12 – inledningen | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
12. olovligt bortförande eller kvarhållande: ett bortförande eller ett kvarhållande av ett barn om |
12. internationellt bortförande av barn: ett bortförande eller ett kvarhållande av ett barn som |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 35 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Myndigheterna i en medlemsstat ska vara behöriga i ärenden om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten. Om ett barn lagligen flyttar från en medlemsstat till en annan och förvärvar nytt hemvist där, ska myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist vara behöriga. |
1. Myndigheterna i en medlemsstat ska vara behöriga i ärenden om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten. Om ett barn lagligen flyttar från en medlemsstat till en annan och förvärvar nytt hemvist där, ska myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist vara behöriga, om inte parterna före flytten kommer överens om att behörigheten bör finnas kvar hos myndigheterna i den medlemsstat där barnet hittills har haft hemvist. |
Ändringsförslag 36 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1a. Om ett förfarande om vårdnad och umgänge pågår ska myndigheten i ursprungsmedlemsstaten fortsätta att vara behörig tills förfarandet har avslutats, om inte parterna kommer överens om att förfarandet bör avlutas. |
Motivering | |
Arrangemanget bör se ut på sådant sätt att man utesluter möjligheten att ett barn förs bort till ett annat land i syfte att undkomma ett eventuellt ofördelaktigt myndighetsbeslut. | |
Ändringsförslag 37 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. Punkt 1 ska inte tillämpas om den person med rätt till umgänge som avses i punkt 1 har godtagit att myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist är behöriga och detta har skett genom att han eller hon har deltagit i förfaranden vid dessa myndigheter utan att bestrida deras behörighet. |
2. Punkt 1 ska inte tillämpas om den person med rätt till umgänge som avses i punkt 1, som av myndigheterna i den medlemsstat där barnet tidigare hade hemvist har informerats om de rättsliga följderna, har godtagit att myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist är behöriga och detta har skett genom att han eller hon, trots denna information, har deltagit i förfaranden vid dessa myndigheter utan att bestrida deras behörighet. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 38 Förslag till förordning Artikel 9 – led b – led i | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
i) Ingen begäran om återlämnande har lämnats in till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit barnet har bortförts eller där barnet kvarhålls inom ett år efter det att den som har vårdnad om barnet har fått eller borde ha fått kännedom om var barnet befinner sig. |
i) Ingen sådan begäran om återlämnande har lämnats in till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit barnet har bortförts eller där barnet kvarhålls inom ett år efter det att den som har vårdnad om barnet har fått eller borde ha fått kännedom om var barnet befinner sig, och trots att han eller hon har informerats av myndigheterna om den rättsliga skyldigheten att lämna in en begäran om återlämnande. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 39 Förslag till förordning Artikel 10 – punkt 5 – stycke 1a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
De utsedda domarna ska vara praktiserande och erfarna familjerättsdomare, särskilt med erfarenhet av frågor som har en gränsöverskridande dimension i fråga om behörighet. |
Ändringsförslag 40 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 – stycke 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
Myndigheterna i en medlemsstat där barnet eller egendom som tillhör barnet finns ska i brådskande fall ha behörighet att vidta interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, avseende det barnet eller den egendomen. |
Myndigheterna i en medlemsstat där barnet eller egendom som tillhör barnet finns ska i brådskande fall ha behörighet att vidta interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, avseende det barnet eller den egendomen. Sådana åtgärder bör inte onödigt försena förfarandet och de slutliga avgörandena om rätten till vårdnad och rätten till umgänge. |
Ändringsförslag 41 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 – stycke 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
Om skyddet av barnets bästa så kräver, ska den myndighet som har vidtagit säkerhetsåtgärderna underrätta myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak, antingen direkt eller genom den centralmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 60. |
Om skyddet av barnets bästa så kräver, ska den myndighet som har vidtagit säkerhetsåtgärderna underrätta myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak, antingen direkt eller genom den centralmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 60. Denna myndighet ska säkerställa att de föräldrar som är involverade i förfarandet behandlas lika och ska säkerställa att de grundligt och utan dröjsmål informeras om alla berörda åtgärder på ett språk som de förstår till fullo. |
Ändringsförslag 42 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. De åtgärder som vidtas enligt punkt 1 ska upphöra att gälla så snart myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak har vidtagit de åtgärder den anser lämpliga. |
2. De åtgärder som vidtas enligt punkt 1 ska upphöra att gälla så snart myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak har vidtagit de åtgärder den anser lämpliga, och från den tidpunkt då denna myndighet meddelar dessa åtgärder till myndigheten i den medlemsstat där de preliminära åtgärderna vidtagits. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 43 Förslag till förordning Artikel 19 – punkt 2a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2a. I sådana fall som avses i punkterna 1 och 2 ska, på begäran av en myndighet där tvisten anhängiggjorts, varje annan myndighet där ärendet anhängiggörs utan dröjsmål underrätta den anmodande myndigheten om det datum då ärendet anhängiggjorts hos myndigheten i enlighet med artikel 15. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 44 Förslag till förordning Artikel 20 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
Artikel 20 |
Artikel 20 |
Barnets rätt att komma till tals |
Barnets rätt att komma till tals |
När medlemsstaternas myndigheter utövar sin behörighet enligt avsnitt 2 i detta kapitel ska de säkerställa att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ges verklig och faktisk möjlighet att fritt uttrycka dessa under förfarandena. |
När medlemsstaternas myndigheter utövar sin behörighet enligt avsnitt 2 i detta kapitel ska de säkerställa att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ges verklig och faktisk möjlighet att fritt uttrycka dessa under förfarandena, i enlighet med relevanta nationella processrättsliga bestämmelser, artikel 24.1 i stadgan, artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter och Europarådets rekommendation till sina medlemsstater om deltagande av barn och unga människor under 18 års ålder1a. Myndigheterna ska i beslutet dokumentera sina överväganden i detta avseende. |
|
Hörande av ett barn som utövar sin rätt att uttrycka sina åsikter ska genomföras av en domare eller av en särskilt utbildad expert och i enlighet med nationella bestämmelser, utan påtryckningar, särskilt påtryckningar från föräldrarna, i en barnvänlig miljö som är lämplig för barnets ålder när det gäller språk och innehåll, och ska tillhandahålla alla de garantier som gör det möjligt att såväl barnets känslomässiga integritet som barnets bästa skyddas. |
|
Hörande av barnet får inte ske i närvaro av parterna i förfarandet eller deras rättsliga ombud, men ska registreras och läggas till dokumentationen, så att parterna och deras rättsliga ombud kan ha möjlighet att ta del av protokollet från hörandet. |
Myndigheten ska tillmäta barnets åsikter vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad och ska dokumentera sina överväganden i avgörandet. |
Myndigheten ska tillmäta barnets åsikter vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad, med beaktande av barnets bästa, och ska dokumentera sina överväganden i avgörandet. |
|
_______________ |
|
1a CM/Rec(2012)2 av den 28 mars 2012. |
Ändringsförslag 45 Förslag till förordning Artikel 23 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. Så tidigt som möjligt under förfarandena ska domstolen undersöka huruvida parterna är villiga att delta i medling för att, med hänsyn till barnets bästa, komma överens om en lösning, under förutsättning att detta inte onödigt försenar förfarandena. |
2. Så tidigt som möjligt under förfarandena ska domstolen undersöka huruvida parterna är villiga att delta i medling för att, med hänsyn till barnets bästa, komma överens om en lösning, under förutsättning att detta inte onödigt försenar förfarandena. I sådana fall ska domstolen uppmana parterna att använda sig av medling. |
Ändringsförslag 46 Förslag till förordning Artikel 25 – punkt 3 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
3. Domstolen får förklara avgörandet om att barnet ska återlämnas interimistiskt verkställbart oberoende av ett överklagande, även om nationell lagstiftning inte föreskriver om sådan interimistisk verkställbarhet. |
3. Domstolen får, med beaktande av barnets bästa, förklara avgörandet om att barnet ska återlämnas interimistiskt verkställbart oberoende av ett överklagande, även om nationell lagstiftning inte föreskriver om sådan interimistisk verkställbarhet. |
Ändringsförslag 47 Förslag till förordning Artikel 25 – punkt 5a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
5a. När en rättslig myndighet har beslutat att barnet ska återlämnas ska den meddela detta beslut, och det datum då detta får verkan, till centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet. |
Ändringsförslag 48 Förslag till förordning Artikel 32 – punkt 4 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
4. Om avgörandet inte har verkställts inom sex veckor från den tidpunkt då verkställighetsförfarandena inleddes, ska domstolen i den verkställande medlemsstaten underrätta den begärande centralmyndigheten i ursprungsmedlemsstaten, eller sökanden, om förfarandena inleddes utan bistånd från centralmyndigheten, om detta och om skälen. |
4. Om avgörandet inte har verkställts inom sex veckor från den tidpunkt då verkställighetsförfarandena inleddes, ska domstolen i den verkställande medlemsstaten i vederbörlig ordning underrätta den begärande centralmyndigheten i ursprungsmedlemsstaten, eller sökanden, om förfarandena inleddes utan bistånd från centralmyndigheten, om detta och om skälen, och den ska ange en uppskattad tid för verkställigheten. |
Ändringsförslag 49 Förslag till förordning Artikel 37 – led a | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
a) om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där avgörandet görs gällande (ordre public), eller |
a) om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där avgörandet görs gällande (ordre public), utan att denna vägran kan leda till en sådan typ av diskriminering som är förbjuden enligt artikel 21 i stadgan, eller |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 50 Förslag till förordning Artikel 38 – punkt 1 – inledningen | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. På ansökan av en berörd part ska erkännandet av ett avgörande om föräldraansvar vägras |
1. På ansökan av en berörd part ska ett avgörande om föräldraansvar inte erkännas |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 51 Förslag till förordning Artikel 38 – punkt 1 – led b | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
b) om avgörandet har meddelats i någons utevaro och den uteblivne inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att han eller hon kunnat förbereda sitt svaromål, såvida det inte kan fastställas att den uteblivne otvetydigt har godtagit avgörandet, eller |
(Berör inte den svenska versionen.) |
Motivering | |
(Berör inte den svenska versionen.) | |
Ändringsförslag 52 Förslag till förordning Artikel 58 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp eller var befriad från kostnader och avgifter, ska han eller hon vid det förfarande som avses i artiklarna 27.3, 32, 39 och 42 vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i den verkställande medlemsstaten. |
Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp, fick hjälp med att täcka kostnader för medling eller var befriad från kostnader och avgifter, ska han eller hon vid det förfarande som avses i artiklarna 27.3, 32, 39 och 42 vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i den verkställande medlemsstaten. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 53 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 1 – led a | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
a) på begäran av centralmyndigheten i en annan medlemsstat bistå med att ta reda på var ett barn befinner sig, om det kan antas att barnet befinner sig på den anmodade medlemsstatens territorium och det är nödvändigt att fastställa var barnet befinner sig för att kunna utföra en begäran enligt denna förordning, |
a) på begäran av centralmyndigheten i en annan medlemsstat bistå med att ta reda på var ett barn befinner sig, om det kan antas att barnet befinner sig på den anmodade medlemsstatens territorium och det är nödvändigt att fastställa var barnet befinner sig för att kunna tillämpa denna förordning, |
Motivering | |
Denna ändring görs för att anpassa förslaget till omarbetning till det föreslagna allmänna avskaffandet av exekvaturförfarandet. Det skulle kunna diskuteras om automatisk verkställighet skulle kunna betraktas som ”begäran”, och detta skulle således kunna leda till onödig förvirring. | |
Ändringsförslag 54 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 1 – led d | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
d) underlätta kontakter mellan myndigheter, i synnerhet när det gäller tillämpning av artiklarna 14, 25.1 a, 26.2 och 26.4 andra stycket, |
d) underlätta kontakter mellan domstolsmyndigheter, i synnerhet när det gäller tillämpning av artiklarna 14, 19, 25.1 a, 26.2 och 26.4 andra stycket, |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 55 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 1 – led ea (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
ea) informera personerna med föräldraansvar om rättshjälp och rättsligt bistånd, exempelvis stöd från specialiserade tvåspråkiga advokater, för att undvika att personer med föräldraansvar ger sitt samtycke utan att ha förstått vidden av detta samtycke, |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 56 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 1 – led g | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
g) säkerställa att om de inleder eller underlättar inledandet av domstolsförfaranden för återlämnande av barn enligt 1980 års Haagkonvention, den akt som utarbetas inför sådana förfaranden är färdigställd inom sex veckor, såvida detta inte på grund av exceptionella omständigheter är omöjligt. |
g) säkerställa att om de inleder eller underlättar inledandet av domstolsförfaranden för återlämnande av barn enligt 1980 års Haagkonvention, den akt som utarbetas inför sådana förfaranden är färdigställd och överlämnad till domstolen eller en annan behörig myndighet inom sex veckor, såvida detta inte på grund av exceptionella omständigheter är omöjligt. |
Ändringsförslag 57 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 1 – inledningen | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Efter en motiverad begäran från centralmyndigheten eller en myndighet i en medlemsstat till vilken barnet har väsentlig anknytning får centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet har hemvist och befinner sig, direkt eller genom myndigheter eller andra organ |
1. Efter en motiverad begäran från centralmyndigheten eller en myndighet i en medlemsstat till vilken barnet har väsentlig anknytning ska centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet har hemvist och befinner sig, direkt eller genom myndigheter eller andra organ |
Ändringsförslag 58 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. När ett avgörande i frågor om föräldraansvar övervägs får en myndighet i en medlemsstat, om detta krävs med hänsyn till barnets situation, begära att varje myndighet i en annan medlemsstat som förfogar över information som är relevant för skyddet av barnet överlämnar denna information. |
2. När ett avgörande i frågor om föräldraansvar övervägs ska en myndighet i en medlemsstat, om detta krävs med hänsyn till barnets situation, begära att varje myndighet i en annan medlemsstat som förfogar över information som är relevant för skyddet av barnet överlämnar denna information. |
Ändringsförslag 59 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 2a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2а. Vid prövning av frågor i samband med föräldraansvar ska centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet har hemvist utan onödigt dröjsmål underrätta centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet eller en av barnets föräldrar är medborgare om att ett förfarande pågår. |
Ändringsförslag 60 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 3 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
3. En myndighet i en medlemsstat får begära att myndigheterna i en annan medlemsstat bistår med genomförandet av avgöranden i frågor om föräldraansvar som har meddelats med stöd av denna förordning, särskilt i fråga om att säkerställa det faktiska utövandet av umgängesrätt och rätten att upprätthålla regelbundna, direkta kontakter. |
3. En myndighet i en medlemsstat ska begära att myndigheterna i en annan medlemsstat bistår med genomförandet av avgöranden i frågor om föräldraansvar som har meddelats med stöd av denna förordning, särskilt i fråga om att säkerställa det faktiska utövandet av umgängesrätt och rätten att upprätthålla regelbundna, direkta kontakter. |
Ändringsförslag 61 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 5 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
5. Myndigheterna i en medlemsstat i vilken barnet inte har hemvist ska, på begäran av en person som är bosatt i den medlemsstaten och som önskar få eller behålla umgängesrätt med barnet, eller på begäran av en centralmyndighet i en annan medlemsstat, samla in information eller underlag och får uttala sig i frågan om det är lämpligt att denna person utövar umgängesrätt och på vilka villkor sådan umgängesrätt bör utövas. |
5. Myndigheterna i en medlemsstat i vilken barnet inte har hemvist ska, på begäran av en förälder eller familjemedlemmar som är bosatta i den medlemsstaten och som önskar få eller behålla umgängesrätt med barnet, eller på begäran av en centralmyndighet i en annan medlemsstat, samla in information eller underlag och får uttala sig i frågan om det är lämpligt att dessa personer utövar umgängesrätt och på vilka villkor sådan umgängesrätt bör utövas. |
Ändringsförslag 62 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 5a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
5a. En myndighet i en medlemsstat får begära att centralmyndigheten i en annan medlemsstat ska lämna information om den medlemsstatens nationella lagstiftning avseende frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde och som är relevanta för undersökning av ett fall i enlighet med denna förordning. Myndigheten i den anmodade medlemsstaten ska svara snarast möjligt. |
Ändringsförslag 63 Förslag till förordning Artikel 65 – punkt 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Om en myndighet som är behörig i enlighet med denna förordning avser att placera barnet på en institution eller i ett familjehem i en annan medlemsstat, ska den i förväg inhämta godkännande från behörig myndighet i den andra medlemsstaten. För detta ändamål ska den, genom sin egen medlemsstats centralmyndighet, till centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet ska placeras översända en begäran om godkännande som inbegriper en rapport om barnet tillsammans med skälen för den placering eller vård som föreslås. |
1. Om en myndighet som är behörig i enlighet med denna förordning avser att placera barnet hos familjemedlemmar, i familjehem eller på en säker institution i en annan medlemsstat, ska den i förväg inhämta godkännande från behörig myndighet i den andra medlemsstaten. För detta ändamål ska den, genom sin egen medlemsstats centralmyndighet, till centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet ska placeras översända en begäran om godkännande som inbegriper en rapport om barnet tillsammans med skälen för den placering eller vård som föreslås. Medlemsstaterna ska säkerställa att barnets föräldrar och släktingar, oberoende av var de bor, kan ha regelbundet umgänge, förutom om detta skulle äventyra barnets bästa. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 64 Förslag till förordning Artikel 65 – punkt 4 – stycke 1a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
Om den behöriga myndigheten har för avsikt att skicka socialarbetare till en annan medlemsstat för att fastställa om en placering där är förenlig med barnets bästa, ska den underrätta den berörda medlemsstaten om detta. |
Ändringsförslag 65 Förslag till förordning Artikel 66 – punkt 4 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
4. Varje centralmyndighet ska bära sina egna kostnader. |
4. Varje centralmyndighet ska bära sina egna kostnader, såvida inte något annan överenskommits mellan den anmodande medlemsstaten och den anmodade medlemsstaten. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 66 Förslag till förordning Artikel 79 – punkt 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
Senast den [10 år efter tillämpningsdatum] ska kommissionen, med stöd av information från medlemsstaterna, för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om efterhandsutvärderingen av denna förordning. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag. |
Senast den [fem år efter tillämpningsdatum] ska kommissionen, med stöd av information från medlemsstaterna, för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om efterhandsutvärderingen av denna förordning. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag. |
Motivering | |
Detta ändringsförslag är nödvändigt för att bibehålla textens inre logik. | |
Ändringsförslag 67 Förslag till förordning Artikel 79 – punkt 2 – led aa (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
aa) Antal fall och avgöranden i medlingsförfaranden avseende frågor om föräldraansvar. |
- [1] EUT C 77, 28.3.2002, s. 1
MOTIVERING
I. Tillämpningsområde
Detta förslag till omarbetning av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel IIa-förordningen) utgör ett initiativ inom programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet).
Bland de båda områden som täcks av förordningen – nämligen äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – identifierades de senare vid kommissionens samråd med berörda parter, och i ett antal undersökningar som genomförts, som upphov till akuta problem och en fråga som behövde en brådskande lösning. Särskild uppmärksamhet ägnades således åt den övergripande effektiviteten hos vissa aspekter av de barnanknutna förfarandena, inbegripet ärenden rörande föräldrar som för bort barn, gränsöverskridande placeringar av barn, erkännande och verkställighet av avgöranden och samarbete mellan nationella myndigheter.
II. Återlämnandeförfarandena
Omarbetningen syftar till att förbättra effektiviteten i återlämnandet av ett barn som förts bort. För det första föreskriver förslaget en period på som längst 18 veckor för alla eventuella skeden, nämligen en separat tidsfrist på 6 veckor hos centralmyndigheten för mottagande och hantering av en ansökan om återlämnande av ett barn (artikel 63.1), ytterligare en tidsfrist på 6 veckor för förfarandet vid domstolen i första instans och slutligen en tidsfrist på 6 veckor vid appellationsdomstolen (artikel 23.1). För det andra begränsar förslaget antalet överklagandemöjligheter till en (artikel 25.4) och ålägger den medlemsstat där barnet hade hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet att utföra en grundlig utredning av barnets bästa innan den meddelar ett slutligt vårdnadsavgörande, och att den i denna angelägenhet hör barnet, förutsatt att detta är i stånd att ha egna åsikter.
Förslaget föreskriver också att domstolars behörighet för fall som rör bortföranden av barn koncentreras till specialiserade domstolar (artikel 22). Dessa domstolar ska fastställas av medlemsstaterna och sedan meddelas kommissionen. Detta betraktas som en av förslagets viktigaste nyheter, som skulle kunna bidra till korrekt tillämpning av relevanta bestämmelser inom angivna tidsramar. Man bör dock notera att en koncentrering av domstolars behörighet inte bör undergräva medborgarnas tillgång till rättslig prövning och skyndsamheten i återlämnandeförfarandet, särskilt i större medlemsstater.
Vidare ska förslaget förbättra den praktiska tillämpningen av den s.k. generalklausulen i artikel 26.2–26.4, där det fastställs ett förfarande som ska följas efter det att ett avgörande om att inte återlämna barnet har utfärdats i tillflyktsstaten på grundval av artikel 13 i 1980 års Haagkonvention. Detta ger domstolen i den medlemsstat där barnet hade hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet, som fortfarande har behörighet att avgöra föräldraansvaret, möjligheten att ”åsidosätta” ett avgörande från återlämnandedomstolen genom att utfärda ett avgörande som beordrar att barnet ska återlämnas. I förslaget till omarbetning införs en ny skyldighet att översätta handlingar till det officiella språket i det land dit de sänds, samtidigt som domstolen också måste pröva frågan om vårdnad av barnet med beaktande av barnets bästa, samt de skäl och de bevis som ligger till grund för avgörandet om att vägra återlämna barnet.
Slutligen införs genom förslaget, i fall av allvarlig risk för att barnet kommer till skada eller på annat sätt hamnar i en oacceptabel situation om det utan några rättssäkerhetsgarantier återlämnas till det land där det hade hemvist, möjligheten för domstolen i tillflyktsmedlemsstaten att vidta brådskande skyddsåtgärder (artikel 25.1 b).
III. Avskaffande av exekvaturförfarandet
Bryssel IIa-förordningen har i sin nuvarande version redan avskaffat förfarandet för att förklara ett avgörande från en annan medlemsstat verkställbart (”exekvaturförfarandet”) när det gäller rätt till umgänge och vissa avgöranden om återlämnande. Förslaget till omarbetning avskaffar exekvaturförfarandet för alla avgöranden inom förordningens tillämpningsområde, däribland vårdnad, beslut om skydd av barn och beslut om placering. Denna utveckling åtföljs av rättssäkerhetsgarantier avseende svarandens rätt till en rättvis rättegång och rätt till ett effektivt rättsmedel, i enlighet med artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. I överensstämmelse med kommissionens förslag skulle detta innebära att EU‑medborgare som är involverade i gränsöverskridande tvistemål kan spara i genomsnitt 2 200 euro för handläggning av ansökan, och att förseningar undanröjs.
IV. Skyldigheten att höra barnet
Att barnet hörs är en känslig punkt. Rätten härstammar från artikel 12 i 1989 års FN‑konvention om barnets rättigheter, och den upprepas i artikel 24.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Varken 1996 års konvention eller 1980 års konvention föreskriver något generellt krav på att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ges verklig och faktisk möjlighet att fritt uttrycka dessa i samband med rättsliga eller administrativa förfaranden enligt dessa konventioner. Ett sådant allmänt krav ingår nu i förslaget till omarbetning. Man måste dock göra skillnad mellan å ena sidan skyldigheten att ge barnet möjlighet att höras när det är i stånd att bilda egna åsikter (artikel 20 första stycket) och å andra sidan vilken tyngd domaren ska tillmäta barnets åsikter (artikel 20 andra stycket).
Med denna bakgrund, och eftersom hörandet av barnet kan bidra till att på lämpligt sätt fastställa barnets bästa i det enskilda fallet (särskilt i fall av bortförande), understryker föredraganden nödvändigheten av att särskilt överväga möjligheten att låta barnet uttrycka sina åsikter. Sådana överväganden bör därför på vederbörligt sätt redovisas i domstolarnas avgöranden.
Vidare påverkar förslaget inte medlemsstaternas regler och praxis kring hur ett barn ska höras inför domstol. Icke desto mindre kräver förslaget ömsesidigt erkännande mellan rättssystemen, vilket innebär att en domstol i ett land inte kommer att vägra att erkänna ett avgörande från ett annat land enbart på grund av att ett barn har hörts enligt annorlunda standarder än dem som tillämpas av den domstolen (artikel 38).
V. Verkställighet av avgöranden
Den föreslagna omarbetningen syftar till att ta itu med problemet med ineffektiv verkställighet. För det första måste ansökan om verkställighet riktas till en domstol i verkställighetsmedlemsstaten, med användande av den medlemsstatens förfaranden, medel och villkor. Vidare skulle, om verkställighet inte har skett efter det att sex veckor har gått från det att verkställighetsförfarandet har inletts, centralmyndigheten i ursprungsmedlemsstaten eller sökanden behöva informeras om detta och om orsakerna till att verkställighet inte har skett i tid. Slutligen inför förslaget specifika grunder som avser allmän ordning, som begränsas till att säkerställa barnets bästa (artikel 40).
VI. Medlingens roll
Förslaget till omarbetning inför en uttrycklig skyldighet för domstolar att aktivt försöka främja medling och att i detta syfte, så tidigt som möjligt under förfarandet, undersöka möjligheten att parterna deltar i medling för att nå en vänskaplig lösning i barnets intresse (artikel 23.2). Sådana insatser bör emellertid inte otillbörligt försena återlämnandeförfaranden.
VII. Centralmyndigheternas och andra anmodade myndigheters roll
Förslaget till omarbetning förstärker också centralmyndigheternas roll genom att föreskriva att medlemsstaterna måste säkerställa att centralmyndigheterna har tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att kunna genomföra sina skyldigheter enligt förordningen (artikel 61). Dessa myndigheter har fått ökade befogenheter i och med att olika unionsinstrument och internationella instrument trätt i kraft, vilket har lett till en ökad arbetsbörda. De bör således ges tillräckliga medel och medarbetare för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Särskilt behöver centralmyndigheterna i båda de stater som berörs av fall av bortföranden av barn informera varandra och vara uppdaterade om fall som behandlas vid domstol. Enligt förslaget till omarbetning blir centralmyndigheterna mer delaktiga i rättsliga förfaranden om återlämnande och i undersökning av fall, stöd till parterna och främjande av medling.
VIII. Utbildningsbehov
Antalet skäl och artiklar har ökat avsevärt i förslaget till omarbetning. Många av dem har blivit längre. Många kommer att ändras avsevärt och omnumreras. Detta kommer att kräva att det tas fram ett enkelt utbildningsverktyg, i form av en systematisk vägledning till alla ändringar och nyheter, som visar hur dessa hänger samman. Vidare bör utbildning på unionsnivå och nationell nivå främjas i ett försök att öka medvetenheten om omarbetningen, dess innehåll och följder för yrkesverksamma, och som ett sätt att bidra till att skapa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas rättsvårdande myndigheter.
IX. Slutsats
Sammanfattningsvis noterar föredraganden att detta förslag till omarbetning av förordningen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar är av tydligt intresse för EU och för de internationella familjerna i EU. Att omarbeta Bryssel IIa-förordningen är ofrånkomligt med tanke på det ökande antalet internationella par och nya levnadssätt. Man måste därför ägna större uppmärksamhet åt att skydda barnets bästa, vilket är viktigt inte bara vid separationer och skilsmässor, utan redan när familjer existerar formellt utan att det finns någon verklig relation mellan de båda parterna – detta är den punkt då de flesta internationella bortföranden sker.
Föredraganden är medveten om känsligheten och komplexiteten i de relevanta frågorna och har därför följt en försiktig men tydlig strategi som skulle kunna bidra till att nå en kompromiss som kan accepteras i varje medlemsstat. Förenhetligandet av grunderna för att vägra verkställighet, kravet på lämpligt finansiellt stöd till centralmyndigheterna, koncentreringen av domstolars behörighet för fall av internationella bortföranden av barn och barnens rätt att delta – utan att man inkräktar på medlemsstaternas nationella bestämmelser om villkor för att höra ett barn – är mycket välkomna.
På det hela taget kommer förslaget till omarbetning att göra det möjligt att slippa många fall av förvirring och rättsosäkerhet samt onödiga förseningar och komplikationer. Det kommer också att säkerställa att barn behandlas med yttersta respekt och inte som en egendom som tillhör deras föräldrar, relevanta organisationer eller staterna själva. Föredraganden föreslår därför att parlamentet yttrar sig positivt över detta förslag, med vissa ändringar som framgår av ovanstående lagstiftningsresolution.
BILAGA: YTTRANDE FRÅN DEN RÅDGIVANDE GRUPPEN, SAMMANSATT AV DE JURIDISKA AVDELNINGARNA VID EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN
|
DE JURIDISKA AVDELNINGARNAS RÅDGIVANDE GRUPP
|
|
Bryssel den 24 november 2016
YTTRANDE
TILL EUROPAPARLAMENTET
RÅDET
KOMMISSIONEN
Förslag till rådets förordning om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning)
COM(2016)0411 av den 30 juni 2016 – 2016/0190(CNS)
I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter, särskilt punkt 9, sammanträdde den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, den 29 september och 27 oktober 2016 för att bland annat granska ovannämnda förslag från kommissionen.
Vid dessa sammanträden[1] behandlade gruppen förslaget till rådets förordning, som syftar till en omarbetning av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, och konstaterade enhälligt att följande borde ha markerats med den gråskuggning som i regel används för att markera innehållsmässiga ändringar:
– I skäl 31, det föreslagna tillägget ”I synnerhet när de behöriga myndigheterna i den anmodade medlemsstaten mottar ett avgörande som meddelats i en annan medlemsstat och som avser äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som inte längre kan bestridas”, och de avslutande orden ”och de bör uppdatera sina register över civilstånd i enlighet med detta”.
– I skäl 41, de föreslagna tilläggen ”bör det utses”, ”i alla medlemsstater” och ”stödja föräldrar och behöriga myndigheter i gränsöverskridande förfaranden”.
– I artikel 2.9, det föreslagna tillägget ”institution eller annat organ”.
– I artikel 2.10, det föreslagna tillägget ”eller genom en överenskommelse med rättslig verkan enligt lagen i den medlemsstat där barnet har hemvist”.
– I artikel 21, förslaget att ersätta den nuvarande hänvisningen till ”punkterna 2-8” med en hänvisning till ”artiklarna 22–26”.
– Den föreslagna strykningen av artikel 27.2 i förordning (EG) nr 2201/2003.
– Hela texten i artikel 36.1.
– Hela texten i artikel 38.2.
– Den föreslagna strykningen av artikel 42.1 i förordning (EG) nr 2201/2003.
– Den föreslagna strykningen av artikel 51 b i förordning (EG) nr 2201/2003.
– I artikel 79, förslaget att ersätta ordet ”tillämpningen” med ordet ”efterhandsutvärderingen” och att ersätta orden ”på grundval” med orden ”med stöd”.
Vid behandlingen var gruppen enig om att förslaget inte innehåller några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget eller i detta yttrande. Gruppen konstaterade vidare att förslaget i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i den tidigare rättsakten tillsammans med dessa ändringar endast gäller en kodifiering av den befintliga rättsakten som inte ändrar dess sakinnehåll.
F. Drexler H. Legal L. Romero Requena
Juridisk rådgivare Juridisk rådgivare Generaldirektör
- [1] Gruppen arbetade utifrån den engelska språkversionen, som var textens originalversion.
YTTRANDE från utskottet för framställningar (15.5.2017)
till utskottet för rättsliga frågor
över förslaget till rådets förordning om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning)
(COM(2016)0411 – C8-0322/2016 – 2016/0190(CNS))
Föredragande av yttrande: Soledad Cabezón Ruiz
KORTFATTAD MOTIVERING
Bland de många framställningar om barns välfärd som mottagits har ett antal framhållit bristerna i förordningen och/eller bristerna i genomförandet av den. PETI-utskottet har ett särskilt intresse av att skydda barnets rättigheter, och vi eftersträvar mekanismer för att säkerställa att barns problem och synpunkter beaktas, detta mot bakgrund av deras sårbarhet.
Den föreslagna omarbetningen syftar till att stärka barnets rättigheter, och genom den införs i synnerhet en separat bestämmelse om skyldigheten för domstolar att ge barnet möjlighet att yttra sig. Den syftar också till att öka effektiviteten i förfarandet för att återlämna barn efter det att de förts bort vid internationella vårdnadstvister, och eftersträvar ett avskaffande av exekvaturförfaranden i samtliga fall som rör föräldraansvar. Alla dessa frågor har tagits upp i de framställningar som mottagits, i de flesta fall med anknytning till situationer där den utländska föräldern i praktiken diskriminerats av den behöriga medlemsstaten.
Föredraganden anser att förslaget generellt uppnått målen och innehåller intressanta förbättringar. Hon anser emellertid att vissa ändringar bör göras i förslaget för att göra det ännu mer ändamålsenligt samt erbjuda ett bättre skydd för såväl barnets bästa som unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter och friheter i allmänhet. Därigenom kommer förslaget att bidra till att vidareutveckla ett effektivt europeiskt område med rättvisa och grundläggande rättigheter.
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott beakta följande ändringsförslag:
Ändringsförslag 1 Förslag till förordning Skäl 3 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(3) Att unionens rättsliga område fungerar på ett smidigt och korrekt sätt samtidigt som medlemsstaternas olika rättssystem och rättsliga traditioner respekteras är av största vikt för unionen. I det avseendet bör man ytterligare förbättra det ömsesidiga förtroendet för varandras rättssystem. Europeiska unionen har satt som mål för sig själv att upprätta, upprätthålla och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer och tillgången till rättslig prövning garanteras. För att uppfylla dessa mål bör människors och särskilt barns rättigheter i rättsliga förfaranden stärkas för att underlätta samarbetet mellan de rättsliga och administrativa myndigheterna och verkställigheten av avgöranden i familjerättsliga ärenden som har gränsöverskridande följder. Det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i civilrättsliga ärenden bör förbättras, tillgången till rättslig prövning bör förenklas och informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter bör förbättras. |
(3) Att unionens rättsliga område fungerar på ett smidigt och korrekt sätt samtidigt som medlemsstaternas olika rättssystem och rättsliga traditioner respekteras är av största vikt för unionen. I det avseendet bör man ytterligare förbättra det ömsesidiga förtroendet för varandras rättssystem. Europeiska unionen har satt som mål för sig själv att upprätta, upprätthålla och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer och tillgången till rättslig prövning garanteras. För att uppfylla dessa mål måste människors och särskilt barns rättigheter i rättsliga förfaranden stärkas för att underlätta samarbetet mellan de rättsliga och administrativa myndigheterna och verkställigheten av avgöranden i familjerättsliga ärenden som har gränsöverskridande följder. Det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i civilrättsliga ärenden bör förbättras, tillgången till rättslig prövning bör förenklas och informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter bör förbättras genom att säkerställa en korrekt kontroll av den icke-diskriminerande karaktären av de förfaranden och den praxis som medlemsstaternas behöriga myndigheter använder för att skydda barnets bästa och tillhörande grundläggande rättigheter. |
Ändringsförslag 2 Förslag till förordning Skäl 10 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(10) Denna förordning bör inte tillämpas på frågor som rör fastställande av börd, vilket är en annan fråga än tilldelning av föräldraansvar, eller på andra frågor om någons rättsliga status. |
(10) Denna förordning bör inte tillämpas på frågor som rör fastställande av börd, vilket är en annan fråga än tilldelning av föräldraansvar, eller på andra frågor om någons rättsliga status. Beslut avseende utövande av föräldraansvar som fattas på grundval av denna förordning bör emellertid i vederbörlig ordning respektera alla former av börd som lagligen erkänns i övriga medlemsstater. |
Ändringsförslag 3 Förslag till förordning Skäl 13 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(13) Behörighetsreglerna i fråga om föräldraansvar har utformats med hänsyn till barnets bästa och bör tillämpas i enlighet med detta. Varje hänvisning till barnets bästa bör tolkas mot bakgrund av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989. |
(13) Behörighetsreglerna i fråga om föräldraansvar måste alltid utformas med hänsyn till barnets bästa och bör tillämpas i enlighet med detta. Varje hänvisning till barnets bästa bör tolkas mot bakgrund av artiklarna 7, 14, 22 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989. Det är av avgörande betydelse att den medlemsstat vars myndigheter har behörighet i sakfrågan enligt denna förordning, efter att ha fattat ett slutligt beslut om återlämnande av barnet, säkerställer att barnets bästa och barnets grundläggande rättigheter skyddas när vederbörande väl återlämnats, i synnerhet när han eller hon har kontakt med båda sina föräldrar. |
Ändringsförslag 4 Förslag till förordning Skäl 17 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(17) Den här förordningen bör inte hindra att myndigheterna i en medlemsstat som inte har behörighet i sakfrågan i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som gäller barnets person eller egendom som befinner sig i den medlemsstaten. Dessa åtgärder bör erkännas och verkställas i alla andra medlemsstater, däribland de medlemsstater som har behörighet enligt denna förordning till dess att en behörig myndighet i en sådan medlemsstat har vidtagit de åtgärder som den anser vara lämpliga. De åtgärder som vidtagits av en domstol i en medlemsstat bör emellertid endast ändras eller ersättas av åtgärder som också vidtagits av en domstol i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan. En myndighet som endast har behörighet för interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, vid vilken en ansökan som rör sakfrågan anhängiggörs, bör självmant förklara sig obehörig. I den mån skyddet av barnets bästa kräver det, bör myndigheten, direkt eller genom centralmyndigheten, underrätta myndigheten i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan enligt denna förordning om de åtgärder som vidtagits. Underlåtenhet att underrätta myndigheten i en annan medlemsstat bör emellertid inte i sig utgöra grund för att inte erkänna åtgärden. |
(17) Den här förordningen bör inte hindra att myndigheterna i en medlemsstat som inte har behörighet i sakfrågan i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som gäller barnets person eller egendom som befinner sig i den medlemsstaten eller som gäller könsrelaterat våld enligt definitionen i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Dessa åtgärder bör erkännas och verkställas i alla andra medlemsstater, däribland de medlemsstater som har behörighet enligt denna förordning till dess att en behörig myndighet i en sådan medlemsstat har vidtagit de åtgärder som den anser vara lämpliga. De åtgärder som vidtagits av en domstol i en medlemsstat bör emellertid endast ändras eller ersättas av åtgärder som också vidtagits av en domstol i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan. En myndighet som endast har behörighet för interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, vid vilken en ansökan som rör sakfrågan anhängiggörs, bör självmant förklara sig obehörig. I den mån skyddet av barnets bästa kräver det, bör myndigheten, direkt eller genom centralmyndigheten, underrätta myndigheten i den medlemsstat som har behörighet i sakfrågan enligt denna förordning om de åtgärder som vidtagits. Underlåtenhet att underrätta myndigheten i en annan medlemsstat bör emellertid inte i sig utgöra grund för att inte erkänna åtgärden. |
Ändringsförslag 5 Förslag till förordning Skäl 18 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(18) I undantagsfall är myndigheterna i den medlemsstat där barnet har hemvist inte de mest lämpliga myndigheterna att handlägga ärendet. Med hänsyn till barnets bästa får den behöriga myndigheten som ett undantag och på vissa villkor överföra sin behörighet i ett specifikt ärende till en myndighet i en annan medlemsstat, om denna myndighet är bättre lämpad att pröva ärendet . I detta fall bör dock den andra myndighet där ärendet har anhängiggjorts inte tillåtas överföra behörigheten till en tredje myndighet . |
(18) Särskild hänsyn bör tas till att myndigheterna i den medlemsstat där barnet har hemvist i undantagsfall – såsom i fall av våld i hemmet eller könsrelaterat våld – eventuellt inte är de mest lämpliga myndigheterna att handlägga ärendet. Med hänsyn till barnets bästa får den behöriga myndigheten som ett undantag och på vissa villkor överföra sin behörighet i ett specifikt ärende till en myndighet i en annan medlemsstat, om denna myndighet är bättre lämpad att pröva ärendet. I detta fall bör dock den andra myndighet där ärendet har anhängiggjorts inte tillåtas överföra behörigheten till en tredje myndighet. |
Ändringsförslag 6 Förslag till förordning Skäl 23 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(23) Vid förfaranden i frågor om föräldraansvar enligt denna förordning samt återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention bör barnets rätt att fritt uttrycka sin åsikt respekteras och, vid bedömningen av barnets bästa, bör dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt. Att barnet hörs i enlighet med artikel 24.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter spelar en viktig roll för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning syftar dock inte till att fastställa hur barnet ska höras, till exempel huruvida barnet ska höras av domaren personligen eller av en specialutbildad expert som rapporterar till domstolen i efterhand eller huruvida barnets ska höras i domstolen eller på ett annat ställe. |
(23) Vid förfaranden i frågor om föräldraansvar enligt denna förordning samt återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention bör barnets rätt att fritt uttrycka sin åsikt respekteras och, vid bedömningen av barnets bästa, bör dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt. Att barnet hörs i enlighet med artikel 24.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter spelar en viktig roll för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning syftar uttryckligen inte till att fastställa hur barnet ska höras, till exempel huruvida barnet ska höras av domaren personligen eller av en specialutbildad expert som rapporterar till domstolen i efterhand eller huruvida barnets ska höras i domstolen eller på ett annat ställe. För att skydda de grundläggande rättigheter som står på spel bör man dock under alla omständigheter spela in hörandet av barnet. I samband med att barnet hörs måste alla de garantier finnas som krävs för att såväl barnets emotionella integritet som barnets bästa ska skyddas, och av detta skäl bör professionella medlare samt psykologer och/eller socialarbetare och tolkar involveras när barnet hörs. Detta skulle också underlätta samarbetet mellan de båda föräldrarna och främja relationen mellan dem och barnet i ett senare skede. |
Ändringsförslag 7 Förslag till förordning Skäl 26 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(26) För att slutföra återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention så fort som möjligt bör medlemsstaterna koncentrera behörigheten för dessa förfaranden till en eller fler domstolar, med hänsyn till deras inre strukturer för rättskipning enligt vad som är lämpligt. Koncentration av behörigheten till ett begränsat antal domstolar inom en medlemsstat är ett centralt och effektivt verktyg för att påskynda handläggningen av fall av bortförande av barn i flera medlemsstater eftersom domare som handlägger ett stort antal sådana ärenden erhåller en särskild expertis. Beroende på rättssystemets struktur skulle behörigheten för fall av bortförande av barn kunna koncentreras till en enda domstol för hela landet eller till ett begränsat antal domstolar med hjälp av exempelvis antalet appellationsdomstolar som utgångspunkt och där behörigheten för internationella fall av bortförande av barn koncentreras till en förstainstansdomstol inom varje appellationsdomstolsdistrikt. Varje instans bör meddela sitt avgörande senast sex veckor efter det att ansökan eller överklagandet har ingetts till den. Medlemsstaterna bör begränsa antalet möjligheter att överklaga ett avgörande om beviljande av eller vägran att återlämna ett barn, enligt 1980 års Haagkonvention om bortföranden av barn, till ett överklagande. |
(26) För att slutföra återlämnandeförfaranden enligt 1980 års Haagkonvention så fort som möjligt bör medlemsstaterna koncentrera behörigheten för dessa förfaranden till en eller fler domstolar, med hänsyn till deras inre strukturer för rättskipning enligt vad som är lämpligt. Koncentration av behörigheten till ett begränsat antal domstolar inom en medlemsstat är ett centralt och effektivt verktyg för att påskynda handläggningen av fall av bortförande av barn i flera medlemsstater eftersom domare som handlägger ett stort antal sådana ärenden erhåller en särskild expertis. Beroende på rättssystemets struktur skulle behörigheten för fall av bortförande av barn kunna koncentreras till en enda domstol för hela landet eller till ett begränsat antal domstolar med hjälp av exempelvis antalet appellationsdomstolar som utgångspunkt och där behörigheten för internationella fall av bortförande av barn koncentreras till en förstainstansdomstol inom varje appellationsdomstolsdistrikt. Varje instans bör meddela sitt avgörande senast sex veckor efter det att ansökan eller överklagandet har ingetts till den. Medlemsstaterna bör begränsa antalet möjligheter att överklaga ett avgörande om beviljande av eller vägran att återlämna ett barn, enligt 1980 års Haagkonvention om bortföranden av barn, till ett överklagande. Dessutom bör det säkerställas att domstolsavgöranden från en medlemsstat erkänns i en annan medlemsstat. När ett domstolsavgörande har meddelats bör detta också erkännas överallt i unionen, framför allt när barnets bästa står på spel. |
Ändringsförslag 8 Förslag till förordning Skäl 28 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(28) I alla ärenden som rör barn, och särskilt internationella ärenden av bortförande av barn, bör de rättsliga och administrativa myndigheterna överväga möjligheten att uppnå uppgörelser i godo genom medling och andra lämpliga medel, vid behov med hjälp av befintliga nätverk och stödstrukturer för medling i gränsöverskridande tvister om föräldraansvar. Sådana insatser bör dock inte otillbörligt förlänga återlämnandeförfarandena enligt 1980 års Haagkonvention. |
(28) I alla ärenden som rör barn, och särskilt internationella ärenden av bortförande av barn, bör de rättsliga och administrativa myndigheterna överväga möjligheten att uppnå uppgörelser i godo genom medling och andra lämpliga medel, i syfte att säkerställa fullgott skydd för barnets rättigheter och andra tillhörande grundläggande rättigheter. Sådana insatser bör dock inte otillbörligt förlänga återlämnandeförfarandena enligt 1980 års Haagkonvention. Dessutom bör ombudsmäns sakkunskap utnyttjas och arbetas in på ett bättre sätt. |
Ändringsförslag 9 Förslag till förordning Skäl 30 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(30) Om domstolen i den medlemsstat dit barnet olovligt har förts eller där det kvarhålls beslutar att vägra att barnet återlämnas enligt 1980 års Haagkonvention bör den i sitt avgörande uttryckligen hänvisa till de relevanta artiklar i 1980 års Haagkonvention på vilka vägran grundas. Ett sådant avgörande får dock ersättas med ett senare avgörande som meddelas i vårdnadsförfaranden efter en grundlig undersökning av vad som utgör barnets bästa av domstolen i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om det sistnämnda avgörandet innebär att barnet ska återlämnas, bör återlämnandet verkställas utan att något särskilt förfarande för erkännande och verkställighet behöver anlitas i den medlemsstat där det bortförda barnet befinner sig. |
(30) Om domstolen i den medlemsstat dit barnet olovligt har förts eller där det kvarhålls beslutar att vägra att barnet återlämnas enligt 1980 års Haagkonvention bör den i sitt avgörande uttryckligen hänvisa till de relevanta artiklar i 1980 års Haagkonvention på vilka vägran grundas och orsakerna till denna. Ett sådant avgörande får dock ersättas med ett senare avgörande som meddelas i vårdnadsförfaranden efter en grundlig undersökning av vad som utgör barnets bästa av domstolen i den medlemsstat där barnet hade hemvist före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet. Om det sistnämnda avgörandet innebär att barnet ska återlämnas, bör återlämnandet verkställas utan att något särskilt förfarande för erkännande och verkställighet behöver anlitas i den medlemsstat där det bortförda barnet befinner sig. |
Ändringsförslag 10 Förslag till förordning Skäl 38 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(38) För att underrätta den person mot vilken verkställighet begärs om verkställighet av ett avgörande som meddelats i en annan medlemsstat bör det intyg som inrättas enligt denna förordning delges den personen inom rimlig tid före den första verkställighetsåtgärden och bör, vid behov, åtföljas av avgörandet. I det sammanhanget bör den första verkställighetsåtgärden avse den första verkställighetsåtgärden efter en sådan delgivning. |
(38) För att underrätta den person mot vilken verkställighet begärs om verkställighet av ett avgörande som meddelats i en annan medlemsstat bör det intyg som inrättas enligt denna förordning snabbt delges den personen före den första verkställighetsåtgärden och bör, vid behov, åtföljas av avgörandet. I det sammanhanget bör den första verkställighetsåtgärden avse den första verkställighetsåtgärden efter en sådan delgivning. |
Ändringsförslag 11 Förslag till förordning Skäl 42 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(42) I enskilda ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordning bör centralmyndigheterna samarbeta med varandra genom att ge bistånd till nationella myndigheter samt till de som har ett föräldraansvar. Ett sådant bistånd bör särskilt omfatta att barnet lokaliseras, antingen direkt eller genom andra behöriga myndigheter om detta är nödvändigt för att genomföra en begäran enligt denna förordning och tillhandahålla information som rör barnet och som krävs för förfarandena. |
(42) I enskilda ärenden om föräldraansvar som omfattas av denna förordning bör centralmyndigheterna samarbeta med varandra genom att ge bistånd till nationella myndigheter samt till dem som har ett föräldraansvar. Ett sådant bistånd bör särskilt omfatta att barnet lokaliseras, antingen direkt eller genom andra behöriga myndigheter om detta är nödvändigt för att genomföra en begäran enligt denna förordning och tillhandahålla information som rör barnet och som krävs för förfarandena. I fall då behörigheten ligger hos en annan medlemsstat än den där barnet är medborgare bör centralmyndigheterna i den behöriga medlemsstaten utan onödigt dröjsmål underrätta centralmyndigheterna i den medlemsstat där barnet är medborgare. |
Ändringsförslag 12 Förslag till förordning Skäl 46 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
(46) En myndighet i en medlemsstat som överväger ett avgörande om föräldraansvar bör ha rätt att begära att den information som är relevant för att skydda barnet överförs från myndigheterna i en medlemsstat om barnets bästa kräver det. Beroende på omständigheterna kan detta omfatta information om förfaranden och avgöranden som rör en förälder eller barnets syskon eller om en förälders förmåga att ta hand om ett barn eller att ha umgänge med barnet. |
(46) I särskilda fall där barnets bästa kräver det bör en myndighet i en medlemsstat som överväger ett avgörande om föräldraansvar åläggas att begära att den information som är relevant för att skydda barnet överförs från myndigheterna i en annan medlemsstat. Beroende på omständigheterna kan detta omfatta information om förfaranden och avgöranden som rör en förälder t.ex. i fall av våld i hemmet och könsrelaterat våld eller om avgöranden som rör barnets syskon, eller information om en förälders förmåga att ta hand om ett barn eller att ha umgänge med barnet. Bedömningen av denna förmåga bör göras av en yrkesman. En förälders nationalitet, ekonomiska och sociala situation eller kulturella och religiösa bakgrund bör inte anses vara avgörande faktorer i avgörandet om förmågan att ta hand om ett barn. |
Ändringsförslag 13 Förslag till förordning Skäl 48a (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
(48a) Det bör inrättas en stödplattform för unionsmedborgare som kräver återlämnande av ett barn i domstolar i andra medlemsstater. Dessutom bör unionsmedborgare bosatta i andra medlemsstater i vilka de kräver återlämnande av ett barn få stöd av sina ständiga representationer. |
Ändringsförslag 14 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Myndigheterna i en medlemsstat ska vara behöriga i ärenden om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten. Om ett barn lagligen flyttar från en medlemsstat till en annan och förvärvar nytt hemvist där, ska myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist vara behöriga. |
1. Myndigheterna i en medlemsstat ska vara behöriga i ärenden om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten. Om ett barn lagligen flyttar från en medlemsstat till en annan och förvärvar nytt hemvist där, enligt definitionen från EU-domstolen, ska myndigheterna i den medlemsstat där barnet har sitt nya hemvist vara behöriga. |
Ändringsförslag 15 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1a. För att förenkla frågan om behörighet ska medlemsstaterna på nationell nivå utse en domstol som ska behandla alla gränsöverskridande barnärenden. |
Ändringsförslag 16 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 – stycke 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Myndigheterna i en medlemsstat där barnet eller egendom som tillhör barnet finns ska i brådskande fall ha behörighet att vidta interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, avseende det barnet eller den egendomen. |
1. Myndigheterna i en medlemsstat där barnet eller egendom som tillhör barnet finns ska i brådskande fall ha behörighet att vidta interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, avseende det barnet eller den egendomen. Sådana åtgärder bör inte onödigt försena förfarandet och de slutliga avgörandena om rätten till vårdnad och rätten till umgänge. |
Ändringsförslag 17 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 – stycke 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
Om skyddet av barnets bästa så kräver, ska den myndighet som har vidtagit säkerhetsåtgärderna underrätta myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak, antingen direkt eller genom den centralmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 60. |
Om skyddet av barnets bästa så kräver, ska den myndighet som har vidtagit säkerhetsåtgärderna underrätta myndigheten i den medlemsstat som enligt denna förordning är behörig att pröva ärendet i sak, antingen direkt eller genom den centralmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 60. Denna myndighet ska säkerställa att de föräldrar som är involverade i förfarandet informeras utan dröjsmål och adekvat om alla dessa åtgärder på ett språk som de förstår till fullo. I enlighet därmed ska det vara strikt förbjudet att kräva att föräldern i den medlemsstat vars myndigheter enligt denna förordning har behörighet i sakfrågan ska stå för översättningskostnaderna. |
Ändringsförslag 18 Förslag till förordning Artikel 20 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
När medlemstaternas myndigheter utövar sin behörighet enligt avsnitt 2 i detta kapitel ska de säkerställa att ett barn som är i stånd att bilda egna åsikter ges verklig och faktisk möjlighet att fritt uttrycka dessa under förfarandena. |
När medlemsstaternas myndigheter utövar sin behörighet enligt avsnitt 2 i detta kapitel ska de säkerställa att ett barn ges verklig och faktisk möjlighet att fritt uttrycka sina egna åsikter under förfarandena. |
Myndigheten ska tillmäta barnets åsikter vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad och ska dokumentera sina överväganden i avgörandet. |
Myndigheten ska tillmäta barnets åsikter vederbörlig betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad – i synnerhet om barnet är över 12 år – och ska tydligt dokumentera sina objektiva överväganden i avgörandet. Från och med att barnet fyllt 16 ska barnets vilja anses vara av avgörande betydelse. Myndigheten ska skapa bästa tänkbara förutsättningar för att barnet på ett tydligt och uttömmande sätt ska kunna uttrycka sina egna åsikter, som ska beaktas i det slutliga avgörandet. Bedömningen för fastställande av barnets förmåga och mognad ska göras med hjälp av yrkesmän med specialisering på barn- och familjefrågor. |
Ändringsförslag 19 Förslag till förordning Artikel 23 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. Så tidigt som möjligt under förfarandena ska domstolen undersöka huruvida parterna är villiga att delta i medling för att, med hänsyn till barnets bästa, komma överens om en lösning, under förutsättning att detta inte onödigt försenar förfarandena. |
2. Så tidigt som möjligt under förfarandena ska domstolen föreslå medlingstjänster, utom i fall av könsrelaterat våld, för att, med hänsyn till barnets bästa, komma överens om en lösning, under förutsättning att detta inte onödigt försenar förfarandena. Om parterna kommer överens om att delta i medling ska myndigheterna i den medlemsstat som har behörighet säkerställa tillgång till medlingstjänster. |
Ändringsförslag 20 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Förfarandet för verkställighet av avgöranden som har meddelats i en annan medlemsstat ska, i den mån det inte omfattas av denna förordning, regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 40, ska ett avgörande som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbart i den verkställande medlemsstaten verkställas där på samma villkor som ett avgörande som har meddelats i den verkställande medlemsstaten. |
1. Förfarandet för verkställighet av avgöranden som har meddelats i en annan medlemsstat ska, i den mån det inte omfattas av denna förordning, regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten. |
Ändringsförslag 21 Förslag till förordning Artikel 34 – punkt 2 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
2. Domstolen får, om nödvändigt, begära att sökanden tillhandahåller, i enlighet med artikel 69, en översättning eller translitterering av det relevanta innehåll i intyget som anger den skyldighet som ska verkställas. |
2. Domstolen ska begära att sökanden tillhandahåller, i enlighet med artikel 69, en översättning eller translitterering av det relevanta innehåll i intyget som anger den skyldighet som ska verkställas. |
Ändringsförslag 22 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 1 – led ea (nytt) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
ea) informera personerna med föräldraansvar om rättshjälp och rättsligt bistånd, exempelvis tvåspråkiga specialiserade advokater, för att undvika att personer med föräldraansvar ger sitt samtycke utan att ha förstått vidden av samtycket, |
Ändringsförslag 23 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 2a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
2a. När ett avgörande i frågor om föräldraansvar övervägs ska centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet har hemvist utan onödigt dröjsmål underrätta centralmyndigheten i den medlemsstat där barnet är medborgare om att förfarandet i fråga pågår. |
Ändringsförslag 24 Förslag till förordning Artikel 64 – punkt 5 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
5. Myndigheterna i en medlemsstat i vilken barnet inte har hemvist ska, på begäran av en person som är bosatt i den medlemsstaten och som önskar få eller behålla umgängesrätt med barnet, eller på begäran av en centralmyndighet i en annan medlemsstat, samla in information eller underlag och får uttala sig i frågan om det är lämpligt att denna person utövar umgängesrätt och på vilka villkor sådan umgängesrätt bör utövas. |
5. Myndigheterna i en medlemsstat i vilken barnet inte har hemvist ska, på begäran av en anhörig som är bosatt i den medlemsstaten och som önskar få eller behålla umgängesrätt med barnet, eller på begäran av en centralmyndighet i en annan medlemsstat, samla in information eller underlag och får uttala sig i frågan om det är lämpligt att denna person utövar umgängesrätt och på vilka villkor sådan umgängesrätt bör utövas. |
Ändringsförslag 25 Förslag till förordning Artikel 65 – punkt 1a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1a. Socialarbetare och andra anställda vid myndigheter som arbetar med gränsöverskridande placering av barn på institutioner eller i familjehem ska få utbildning som bidrar till att öka deras kunskaper om frågor av relevans på detta område. |
Ändringsförslag 26 Förslag till förordning Artikel 65 – punkt 1b (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
1b. Medlemsstaterna ska garantera föräldrarna rätt till regelbundet umgänge, utom om detta skulle äventyra barnets bästa. |
Ändringsförslag 27 Förslag till förordning Artikel 65 – punkt 4a (ny) | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
|
4a. Om den behöriga myndigheten har för avsikt att skicka en socialarbetare till en annan medlemsstat för att fastställa om en placering eller adoption där är förenlig med barnets bästa, ska den underrätta den berörda medlemsstaten om detta. |
Ändringsförslag 28 Förslag till förordning Artikel 79 – punkt 1 | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
1. Senast den [10 år efter tillämpningsdatum] ska kommissionen, med stöd av information från medlemsstaterna, för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om efterhandsutvärderingen av denna förordning. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag. |
1. Senast den [5 år efter tillämpningsdatum] ska kommissionen, med stöd av information från medlemsstaterna, för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om efterhandsutvärderingen av denna förordning. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag. |
Ändringsförslag 29 Förslag till förordning Artikel 79 – punkt 2 – led b | |
Kommissionens förslag |
Ändringsförslag |
b) Med avseende på ansökningar om verkställighet i enlighet med artikel 32, antal ärenden där verkställighet inte ägt rum inom sex veckor från den tidpunkt då verkställighetsförfarandena inleddes. |
b) Med avseende på ansökningar om verkställighet i enlighet med artikel 32, antal ärenden där verkställighet avbrutits och under hur lång tid verkställighet avbrutits samt antal fall där verkställighet inte ägt rum inom sex veckor från den tidpunkt då verkställighetsförfarandena inleddes. |
ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET
Titel |
Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och internationella bortföranden av barn (omarbetning) |
||||
Referensnummer |
COM(2016)0411 – C8-0322/2016 – 2016/0190(CNS) |
||||
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
JURI 12.9.2016 |
|
|
|
|
Yttrande från Tillkännagivande i kammaren |
PETI 12.9.2016 |
||||
Föredragande av yttrande Utnämning |
Soledad Cabezón Ruiz 16.11.2016 |
||||
Antagande |
24.4.2017 |
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
15 0 8 |
|||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Marina Albiol Guzmán, Margrete Auken, Beatriz Becerra Basterrechea, Soledad Cabezón Ruiz, Pál Csáky, Eleonora Evi, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Peter Jahr, Notis Marias, Marlene Mizzi, Cristian Dan Preda, Gabriele Preuß, Laurenţiu Rebega, Virginie Rozière, Josep‑Maria Terricabras, Jarosław Wałęsa, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka |
||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Miltiadis Kyrkos, Julia Pitera, Ángela Vallina, Axel Voss, Rainer Wieland |
||||
SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET
15 |
+ |
|
ALDE GUE/NGL ECR ENF S&D VERTS/ALE |
Beatriz Becerra Basterrechea, Cecilia Wikström Albiol Guzmán, Ángela Vallina, Notis Marias Laurenţiu Rebega, Soledad Cabezón Ruiz, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Miltiadis Kyrkos,Marlene Mizzi, Gabriele Preuß, Virginie Rozière, Margrete Auken, Josep-Maria Terricabras, Tatjana Ždanoka |
|
0 |
- |
|
|
|
|
8 |
0 |
|
EFDD PPE |
Eleonora Evi, Pál CsákyPeter Jahr, Julia Pitera, Cristian Dan Preda, Axel Voss, Jarosław Wałęsa, Rainer Wieland |
|
Teckenförklaring:
+ : Ja-röster
- : Nej-röster
0 : Nedlagda röster
ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
Titel |
Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsfrågor och frågor om föräldraansvar, och internationella bortföranden av barn (omarbetning) |
||||
Referensnummer |
COM(2016)0411 – C8-0322/2016 – 2016/0190(CNS) |
||||
Begäran om samråd med parlamentet |
15.7.2016 |
|
|
|
|
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren |
JURI 12.9.2016 |
|
|
|
|
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren |
LIBE 12.9.2016 |
FEMM 12.9.2016 |
PETI 12.9.2016 |
|
|
Inget yttrande avges Beslut |
LIBE 11.7.2016 |
FEMM 1.9.2016 |
|
|
|
Föredragande Utnämning |
Tadeusz Zwiefka 11.7.2016 |
|
|
|
|
Behandling i utskott |
22.3.2017 |
30.5.2017 |
13.7.2017 |
|
|
Antagande |
21.11.2017 |
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
22 0 3 |
|||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Laura Ferrara, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Emil Radev, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, József Szájer, Axel Voss, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka |
||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Isabella Adinolfi, Daniel Buda, Angelika Niebler, Tiemo Wölken |
||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2) |
John Flack, Emma McClarkin, Sabine Verheyen |
||||
Ingivande |
1.12.2017 |
||||
SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET
22 |
+ |
|
ALDE EFDD ENF GUE/NGL PPE S&D VERTS/ALE |
Jean-Marie Cavada, António Marinho e Pinto Joëlle Bergeron Marie-Christine Boutonnet, Gilles Lebreton Kostas Chrysogonos, Jiří Maštálka Rosa Estaràs Ferragut, Angelika Niebler, Emil Radev, József Szájer, Axel Voss, Francis Zammit Dimech, Tadeusz Zwiefka Mady Delvaux, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Evelyn Regner, Tiemo Wölken Max Andersson, Julia Reda |
|
0 |
- |
|
|
|
|
3 |
0 |
|
ECR EFDD |
John Flack, Emma McClarkin Isabella Adinolfi |
|
Teckenförklaring:
+ : Ja-röster
- : Nej-röster
0 : Nedlagda röster