Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  I detta direktiv fastställs en gemensam ram för åtgärder för främjande av energieffektivitet inom unionen, för att säkerställa att unionens överordnade energieffektivitetsmål på 20 % för 2020 och bindande energieffektivitetsmål på 30 % för 2030 uppnås, och det banar väg för ytterligare förbättringar av energieffektiviteten bortom dessa datum. Genom direktivet införs bestämmelser som dels är avsedda att avlägsna hinder på energimarknaden och avhjälpa marknadsmisslyckanden som hindrar effektiviteten i försörjningen och användningen av energi, dels lägger grunden för fastställandet av vägledande nationella energieffektivitetsmål och energieffektivitetsbidrag för 2020 och 2030.

1.  I detta direktiv fastställs en gemensam ram för åtgärder för främjande av energieffektivitet inom unionen, med genomförande av principen om ”energieffektivitet först” i hela energikedjan, inbegripet produktion, överföring, distribution och slutanvändning av energi, för att säkerställa att unionens överordnade energieffektivitetsmål på 20 % för 2020 och bindande energieffektivitetsmål på 40 % för 2030 uppnås, och det banar väg för ytterligare förbättringar av energieffektiviteten bortom 2030, i linje med EU:s långsiktiga energi- och klimatmål för 2050 och Parisavtalet. Genom direktivet införs bestämmelser som dels är avsedda att avlägsna hinder på energimarknaden och avhjälpa marknadsmisslyckanden som hindrar effektiviteten i försörjningen och användningen av energi, dels lägger grunden för fastställandet av vägledande nationella energieffektivitetsmål för 2020 och bindande nationella energieffektivitetsmål för 2030.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1a.  Direktivet bidrar till principen om ”energieffektivitet först” och säkerställer att energieffektivitet och efterfrågeflexibilitet kan konkurrera på lika villkor med produktionskapaciteten. Energieffektivitet behöver övervägas inför varje beslut om planering och finansiering som är relevant för energisystem.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1b.  För att mobilisera privat finansiering av energieffektivitetsåtgärder och energirenoveringar ska kommissionen inleda en dialog med både offentliga och privata finansinstitut för att kartlägga potentiella politiska mekanismer. Med tanke på den stora potentialen för ökad energieffektivitet i byggnadssektorn, ska investeringar i denna sektor särskilt beaktas, med huvudsaklig inriktning på bostadshus med låginkomsthushåll som befinner sig i riskzonen för energifattigdom. Kommissionen ska dessutom, för att göra investeringar i energieffektivitetsprojekt mer finansiellt intressanta och genomförbara för investerare, överväga alternativ för hur mindre projekt knyts samman till större. Kommissionen ska ge medlemsstaterna vägledning i hur man öppnar upp för privata investeringar senast den 1 januari 2019.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1a.  I artikel 2 ska följande led läggas till:

”1a.  energiomvandlingskedja: en teknisk process med början från att primärenergi frigörs och överförs till marknaden i form av slutenergi, varefter den hos konsumenten omvandlas till användbar energi (arbete).”

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

1b)   Artikel 2.3 ska ersättas med följande:

3. slutlig energianvändning: all energi som levereras till industrin, transporter, hushåll, tjänster och jordbruk. Undantag gäller för leveranser till energiomvandlingssektorn och energiindustrierna själva.

”3.    slutlig energianvändning: användningen av den elenergi som levereras till konsumentmarknaden och behövs inom industrin och transporter samt för hushåll, tjänster och jordbruk, varvid användningen beror av hela den mängd energi som finns till förfogande för inmatning, både aktiv och reaktiv effekt.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1c.   I artikel 2 ska följande led läggas till:

”9a.   offentlig myndighets byggnad: i enlighet med artikel 5, en byggnad som ägs och utnyttjas av en statlig eller annan offentlig förvaltning på nationell, regional eller lokal nivå, däribland sjukhus och vårdinrättningar samt utbildningsanstalter och subventionerade bostäder.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 3

Artikel 3

Energieffektivitetsmål

Energieffektivitetsmål

1.  Varje medlemsstat ska ange ett vägledande nationellt energieffektivitetsmål för 2020, grundat på antingen primär- eller slutlig energianvändning, primär- eller slutlig energibesparing eller energiintensitet. Medlemsstaterna ska anmäla dessa mål till kommissionen i enlighet med artikel 24.1 och del 1 i bilaga XIV. När de gör detta ska de också uttrycka dessa mål som en absolut nivå av primärenergianvändning och slutlig energianvändning 2020 och förklara hur och utifrån vilka data detta har beräknats.

1.  Varje medlemsstat ska ange ett vägledande nationellt energieffektivitetsmål för 2020, grundat på antingen primär- eller slutlig energianvändning, primär- eller slutlig energibesparing eller energiintensitet. Medlemsstaterna ska anmäla dessa mål till kommissionen i enlighet med artikel 24.1 och del 1 i bilaga XIV. När de gör detta ska de också uttrycka dessa mål som en absolut nivå av primärenergianvändning och slutlig energianvändning 2020 och förklara hur och utifrån vilka data detta har beräknats.

När medlemsstaterna fastställer dessa mål ska de beakta

När medlemsstaterna fastställer dessa mål ska de beakta

a)  att unionens energianvändning 2020 får vara högst 1 483 Mtoe primärenergi och högst 1 086 Mtoe slutlig energi,

a)  att unionens energianvändning 2020 får vara högst 1 483 Mtoe primärenergi eller högst 1 086 Mtoe slutlig energi,

b)  de åtgärder som anges i detta direktiv,

b)  de åtgärder som anges i detta direktiv,

c)  de åtgärder som antagits för att nå de nationella energibesparingsmål som antagits i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2006/32/EG beaktas, och

c)  de åtgärder som antagits för att nå de nationella energibesparingsmål som antagits i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2006/32/EG beaktas, och

d)  andra åtgärder för att främja energieffektiviteten inom medlemsstaterna och på unionsnivå.

d)  andra åtgärder för att främja energieffektiviteten inom medlemsstaterna och på unionsnivå.

När medlemsstaterna fastställer dessa mål får de också beakta nationella omständigheter som påverkar användningen av primärenergi, såsom

När medlemsstaterna fastställer dessa mål får de också beakta nationella omständigheter som påverkar användningen av primärenergi, såsom

a)  återstående potential för kostnadseffektiva energibesparingar,

a)  återstående potential för kostnadseffektiva energibesparingar,

b)  bruttonationalproduktens utveckling och prognos,

b)  bruttonationalproduktens utveckling och prognos,

c)  förändringar i importen och exporten av energi,

c)  förändringar i importen och exporten av energi,

d)  utveckling av alla förnybara energikällor, kärnenergi, avskiljning och lagring av koldioxid, och

d)  utveckling av alla förnybara energikällor, kärnenergi, avskiljning och lagring av koldioxid, och

e)  s.k. tidiga åtgärder.

e)  s.k. tidiga åtgärder.

2.  Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen bedöma vilka framsteg som gjorts och sannolikheten för att unionen 2020 ska kunna uppnå en primärenergianvändning på högst [1 483] Mtoe och en slutlig energianvändning på högst [1 086] Mtoe.

2.  Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen bedöma vilka framsteg som gjorts och sannolikheten för att unionen 2020 ska kunna uppnå en primärenergianvändning på högst [1 483] Mtoe och/eller en slutlig energianvändning på högst [1 086] Mtoe.

3.  Vid den bedömning som avses i punkt 2 ska kommissionen

3.  Vid den bedömning som avses i punkt 2 ska kommissionen

a)  summera medlemsstaternas inrapporterade nationella vägledande energieffektivitetsmål,

a)  summera medlemsstaternas inrapporterade nationella vägledande energieffektivitetsmål,

b)  bedöma om summan av de målen kan anses utgöra en tillförlitlig fingervisning om huruvida unionen som helhet är på rätt väg, med hänsyn tagen till utvärderingen av den första årliga rapporten i enlighet med artikel 24.1 och till utvärderingen av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet i enlighet med artikel 24.2,

b)  bedöma om summan av de målen kan anses utgöra en tillförlitlig fingervisning om huruvida unionen som helhet är på rätt väg, med hänsyn tagen till utvärderingen av den första årliga rapporten i enlighet med artikel 24.1 och till utvärderingen av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet i enlighet med artikel 24.2,

c)  ta hänsyn till en kompletterande analys, på grundval av

c)  ta hänsyn till en kompletterande analys, på grundval av

i)  en bedömning av de framsteg som gjorts i fråga om energianvändning och energianvändning i förhållande till ekonomisk verksamhet på unionsnivå, däribland framsteg i fråga om effektiv energiförsörjning i medlemsstater som baserat sina nationella vägledande mål på slutlig energianvändning eller slutliga energibesparingar, bland annat framsteg som beror på att dessa medlemsstater följt kapitel III i detta direktiv,

i)  en bedömning av de framsteg som gjorts i fråga om energianvändning och energianvändning i förhållande till ekonomisk verksamhet på unionsnivå, däribland framsteg i fråga om effektiv energiförsörjning i medlemsstater som baserat sina nationella vägledande mål på slutlig energianvändning eller slutliga energibesparingar, bland annat framsteg som beror på att dessa medlemsstater följt kapitel III i detta direktiv,

ii)  resultat av modelleringsverksamhet avseende framtida energianvändningstendenser på unionsnivå,

ii)  resultat av modelleringsverksamhet avseende framtida energianvändningstendenser på unionsnivå,

d)   jämföra resultaten enligt leden a–c med den energianvändning som skulle behövas för att uppnå en energianvändning 2020 på högst 1 483 Mtoe primärenergianvändning och/eller högst 1 086 Mtoe slutlig energianvändning.

d)   jämföra resultaten enligt leden a–c med den energianvändning som skulle behövas för att uppnå en energianvändning 2020 på högst 1 483 Mtoe primärenergianvändning och/eller högst 1 086 Mtoe slutlig energianvändning.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4.  Varje medlemsstat ska fastställa vägledande nationella energieffektivitetsbidrag i riktning mot unionens mål för 2030 som avses i artikel 1.1, i enlighet med artiklarna [4] och [6] i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union]. Medlemsstaterna ska, när de fastställer sina nationella vägledande energieffektivitetsbidrag, ta hänsyn till att unionens energianvändning 2030 får vara högst [1 321] Mtoe primärenergi och högst [987] Mtoe slutlig energi. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bidrag till kommissionen som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna [3] och [7]–[11] i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union].

4.  Varje medlemsstat ska fastställa bindande nationella energieffektivitetsmål som tillsammans ska överensstämma med unionens mål för 2030 som avses i artikel 1.1 och i enlighet med artiklarna [4] och [6] i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union].

Medlemsstaterna ska, när de fastställer nivån på sina mål, ta hänsyn till att unionens energianvändning 2030 får vara högst [1 132] Mtoe primärenergi och högst [849] Mtoe slutlig energi.

För att medlemsstaterna ska få tillräcklig flexibilitet att uppnå sina bindande nationella energieffektivitetsmål och samtidigt få deras ekonomi att utvecklas och industriproduktion och industriverksamhet att öka ska de få fastställa sina mål utifrån energiintensitet som är förhållandet mellan energiförbrukning och bruttonationalprodukt.

De nationella energieffektivitetsmålen ska ta hänsyn till alla led i energikedjan, inbegripet produktion, överföring, distribution och slutanvändning.

Medlemsstaterna ska anmäla dessa mål till kommissionen som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna [3] och [7]–[11] i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union].

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

”2a)  Artikel 5 ska ersättas med följande:

Artikel 5

”Artikel 5

Offentliga sektorns byggnaders roll som förebild

Offentliga sektorns byggnaders roll som förebild

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU ska varje medlemsstat säkerställa att 3 % av den totala golvytan i uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs och utnyttjas av dess statliga myndigheter från och med den 1 januari 2014 renoveras varje år för att uppfylla minst de minimikrav avseende energiprestanda som den har fastställt med tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU.

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU ska varje medlemsstat säkerställa att 3 % av den totala golvytan i uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs och utnyttjas av dess statliga myndigheter från och med den 1 januari 2014 renoveras varje år för att uppfylla minst de minimikrav avseende energiprestanda som den har fastställt med tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU. Från och med den 1 januari 2021 ska denna punkt även gälla för alla uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter, med vederbörlig hänsyn till deras respektive befogenheter och administrativa struktur.

Takten på 3 % ska beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 vilka ägs och utnyttjas av statliga myndigheter i berörda medlemsstater som den 1 januari varje år inte uppfyller de nationella minimikraven avseende energiprestanda som fastställts vid tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU. Den tröskeln ska sänkas till 250 m2 från och med den 9 juli 2015.

Takten på 3 % ska beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 vilka ägs och utnyttjas av statliga myndigheter i berörda medlemsstater som den 1 januari varje år inte uppfyller de nationella minimikraven avseende energiprestanda som fastställts vid tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU. Den tröskeln ska sänkas till 250 m2 från och med den 9 juli 2015 och ska gälla för byggnader som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter, från och med den 1 januari 2021, med vederbörlig hänsyn tagen till deras respektive befogenheter och administrativa struktur.

I de fall där en medlemsstat kräver att skyldigheten att varje år renovera 3 % av den totala golvytan också ska gälla golvyta som ägs och utnyttjas av administrativa organ på en annan nivå än statliga myndigheter, ska takten på 3 % beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 samt från och med den 9 juli 2015 mer än 250 m2, vilka ägs och utnyttjas av statliga myndigheter och av sådana administrativa organ i den berörda medlemsstaten som den 1 januari varje år inte uppfyller de nationella minimikraven avseende energiprestanda som fastställts vid tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU.

Vid genomförande av åtgärder avseende totalrenovering av statliga myndigheters byggnader i enlighet med första stycket får medlemsstaterna välja att se byggnaden som en helhet, inklusive klimatskal, utrustning, drift och underhåll.

Vid genomförande av åtgärder avseende totalrenovering av offentliga myndigheters byggnader i enlighet med första stycket får medlemsstaterna välja att se byggnaden som en helhet, inklusive klimatskal, utrustning, drift och underhåll.

Medlemsstaterna ska kräva att de av de statliga myndigheternas byggnader som har sämst energiprestanda prioriteras vid energieffektivitetsåtgärder, om detta är kostnadseffektivt och tekniskt genomförbart.

Medlemsstaterna ska kräva att de av de offentliga myndigheternas byggnader som har sämst energiprestanda prioriteras vid energieffektivitetsåtgärder, om detta är kostnadseffektivt och tekniskt genomförbart.

2.  Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

2.  Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

a)   Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån efterkommande av vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

a)   Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån efterkommande av vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

b)   Byggnader som ägs av försvarsmakten eller statliga myndigheter och som tjänar nationella försvarssyften, med undantag för inkvarteringsbyggnader för enskilda eller kontorsbyggnader för försvarsmakten och annan personal som är anställd av de nationella försvarsmyndigheterna.

b)   Byggnader som ägs av försvarsmakten eller statliga myndigheter och som tjänar nationella försvarssyften, med undantag för inkvarteringsbyggnader för enskilda eller kontorsbyggnader för försvarsmakten och annan personal som är anställd av de nationella försvarsmyndigheterna.

c)   Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

c)   Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

3.  Om en medlemsstat renoverar mer än 3 % av den totala golvytan i statliga myndigheters byggnader ett visst år, får den medräkna överskottet i den årliga renoveringstakten under något av de tre föregående eller efterföljande åren.

3.  Om en medlemsstat renoverar mer än 3 % av den totala golvytan i offentliga myndigheters byggnader ett visst år, får den medräkna överskottet i den årliga renoveringstakten under något av de tre föregående eller efterföljande åren.

4.  Medlemsstaterna får i den årliga renoveringstakten för statliga myndigheters byggnader medräkna nybyggda byggnader som ägs som ersättning för specifika byggnader som var statliga myndigheters och som rivits under något av de två föregående åren eller byggnader som har sålts, rivits eller tagits ur bruk under något av de två föregående åren på grund av intensivare användning av andra byggnader.

4.  Medlemsstaterna får i den årliga renoveringstakten för offentliga myndigheters byggnader medräkna nybyggda byggnader som utnyttjas och ägs som ersättning för specifika byggnader som var offentliga myndigheters och som rivits under något av de två föregående åren eller byggnader som har sålts, rivits eller tagits ur bruk under något av de två föregående åren på grund av intensivare användning av andra byggnader.

5.  Med avseende på tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 upprätta och publicera en förteckning över uppvärmda och/eller kylda statliga myndigheters byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 samt från och med den 9 juli 2015 mer än 250 m2, med undantag för byggnader som undantagits på grundval av punkt 2. Förteckningen ska innehålla information om

5.  Med avseende på tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 upprätta och publicera en förteckning över uppvärmda och/eller kylda statliga myndigheters byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 samt från och med den 9 juli 2015 mer än 250 m2, med undantag för byggnader som undantagits på grundval av punkt 2. Förteckningen ska innehålla information om

a)   golvytan i m2, och

a)   golvytan i m2, och

b)   respektive byggnads energiprestanda eller relevanta energiuppgifter.

b)   respektive byggnads energiprestanda,

ba)   faktisk uppmätt energiförbrukning.

Från och med den 1 januari 2021 ska denna punkt även gälla för alla uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter.

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU får medlemsstaterna välja en alternativ strategi med avseende på punkterna 1–5 i denna artikel, genom vilken de vidtar andra kostnadseffektiva åtgärder, bland annat totalrenoveringar och åtgärder för att få till stånd beteendeförändringar hos byggnadsanvändare, i syfte att senast 2020 i byggnader som kommer i fråga och som ägs av statliga myndigheter åstadkomma energibesparingar vilka som minimum motsvarar vad som krävs enligt punkt 1, rapporterat på årsbasis.

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU, får medlemsstaterna välja en alternativ strategi med avseende på punkterna 1–5 i den här artikeln, genom vilken de vidtar andra kostnadseffektiva åtgärder, bland annat totalrenoveringar och åtgärder för att få till stånd beteendeförändringar hos byggnadsanvändare, i syfte att senast 2030 i byggnader som kommer i fråga och som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter åstadkomma energibesparingar vilka som minimum motsvarar vad som krävs enligt punkt 1, rapporterat på årsbasis.

Vid tillämpningen av den alternativa strategin får medlemsstaterna uppskatta den energibesparing som skulle föranledas av punkterna 1–4 genom att använda sig av lämpliga standardvärden för energianvändningen hos statliga myndigheters referensbyggnader före och efter renovering och uppskattningar av deras byggnadsbestånds yta. Kategorierna av statliga myndigheters referensbyggnader ska vara representativa för beståndet av sådana byggnader.

Vid tillämpningen av den alternativa strategin får medlemsstaterna uppskatta den energibesparing som skulle föranledas av punkterna 1–4 genom att använda sig av lämpliga standardvärden för energianvändningen hos offentliga myndigheters referensbyggnader före och efter renovering och uppskattningar av deras byggnadsbestånds yta. Kategorierna av offentliga myndigheters referensbyggnader ska vara representativa för beståndet av sådana byggnader.

De medlemsstater som väljer den alternativa strategin ska senast den 31 december 2013 anmäla till kommissionen vilka alternativa åtgärder de planerar att vidta och visa hur de kommer att uppnå motsvarande förbättring av energiprestandan i byggnaderna i de statliga myndigheternas byggnadsbestånd.

De medlemsstater som väljer den alternativa strategin ska [inom 12 månader efter detta direktivs ikraftträdande] anmäla till kommissionen vilka alternativa åtgärder de planerar att vidta och visa hur de kommer att uppnå motsvarande förbättring av energiprestandan i byggnaderna i de offentliga myndigheternas byggnadsbestånd.

7.  Medlemsstaterna ska uppmuntra offentliga organ, även på regional och lokal nivå, och offentligrättsliga organ för subventionerat boende att, med vederbörlig hänsyn tagen till deras respektive befogenheter och administrativa struktur,

7.  Medlemsstaterna ska uppmuntra offentliga organ, även på regional och lokal nivå, och offentligrättsliga organ för subventionerat boende att, med vederbörlig hänsyn tagen till deras respektive befogenheter och administrativa struktur,

a)   anta en energieffektivitetsplan, fristående eller som en del av en bredare klimat- eller miljöplan, som innehåller specifika mål och åtgärder för energibesparing och energieffektivitet, i syfte att följa den förebild som statliga myndigheters byggnader utgör, i enlighet med punkterna 1, 5 och 6,

a)   anta en energieffektivitetsplan och långsiktig renoveringsstrategi för varje byggnad, fristående eller som en del av en bredare klimat- eller miljöplan, som innehåller specifika mål och åtgärder för energibesparing och energieffektivitet samt beräkningar av livscykelkostnaderna, i syfte att följa den förebild som offentliga myndigheters byggnader utgör, i enlighet med punkterna 1, 5 och 6,

b)   införa ett energiledningssystem, inklusive energibesiktningar, som en del av planens genomförande,

b)   införa ett energiledningssystem, inklusive energibesiktningar, som en del av planens genomförande,

c)   om lämpligt använda sig av energitjänsteföretag och avtal om energiprestanda för att finansiera renoveringar och genomföra planer för att bibehålla eller förbättra energieffektiviteten på lång sikt.

c)   om lämpligt använda sig av energitjänsteföretag och avtal om energiprestanda för att finansiera renoveringar och genomföra planer för att bibehålla eller förbättra energieffektiviteten på lång sikt.

7a.  Medlemsstaterna ska rapportera om de årliga energibesparingarna till följd av renoveringar, inklusive om andelen genomgripande renoveringar och den totala golvyta som har renoverats, i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union].

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 7

Artikel 7

Energisparplikt

Energisparplikt

1.  Medlemsstaterna ska uppnå en ackumulerad energibesparing vid slutanvändning som minst motsvarar följande:

1.  Medlemsstaterna ska uppnå en ackumulerad energibesparing vid slutanvändning som minst motsvarar följande:

a)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2013.

a)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2013.

b)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2030 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2019.

b)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2030 på minst 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2019.

Medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå nya årliga besparingar på 1,5 % för tio år i taget efter 2030 om översyner av kommissionen senast 2027 och därefter vart tionde år visar att detta är nödvändigt för att uppnå unionens långsiktiga energi- och klimatmål för 2050.

Medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå nya årliga besparingar på 1,5 % för tio år i taget efter 2030 om översyner av kommissionen senast 2027 och därefter vart tionde år visar att detta är nödvändigt för att uppnå unionens långsiktiga energi- och klimatmål för 2050.

Besparingar som görs under respektive period ska kumulativt bygga vidare på de besparingar som uppnåtts under tidigare period(er). Om tidigare politiska åtgärder, program och/eller enskilda åtgärder inte längre ger besparingar ska förlusterna från besparingarna beaktas vid beräkningen av de totala energibesparingar som ska uppnås vid slutet av varje period, och dessa förluster ska ersättas med nya besparingar.

Vid tillämpning av led b, och utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3, får medlemsstaterna bara räkna de energibesparingar som följer av de nya politiska åtgärder som införs efter den 31 december 2020 eller politiska åtgärder som införs under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020, förutsatt att det kan visas att dessa åtgärder leder till enskilda åtgärder som vidtas efter den 31 december 2020 och som leder till besparingar.

Besparingar som krävs för den period som avses i led b ska vara kumulativa och utöver de besparingar som krävs för den period som avses i led a. I detta syfte, och utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3, får medlemsstaterna räkna de energibesparingar som följer av de nya politiska åtgärder som införs efter den 31 december 2020 eller tidigare politiska åtgärder, förutsatt att det kan visas att dessa åtgärder leder till nya enskilda åtgärder som vidtas efter den 31 december 2020 och som leder till besparingar. Medlemsstaterna får också beräkna besparingar som följer av enskilda åtgärder som vidtas under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020, förutsatt att de fortsätter att leda till verifierbara energibesparingar efter 2020.

Den energivolym som säljs och som används i transporter får helt eller delvis undantas från dessa beräkningar.

För den period som avses i led a får endast den energivolym som säljs och som används i transporter helt eller delvis undantas från dessa beräkningar. Den energi som säljs och används i transporter ska tas med helt i beräkningarna för den period som avses i led b och därefter.

Medlemsstaterna ska bestämma hur den beräknade mängden nya besparingar ska fördelas över varje period som avses i leden a och b, förutsatt att de totala kumulativa besparingar som krävs har uppnåtts i slutet av varje period.

Medlemsstaterna ska bestämma hur den beräknade mängden nya besparingar ska fördelas över varje period som avses i leden a och b, förutsatt att de totala kumulativa besparingar som krävs har uppnåtts i slutet av varje period.

2.  Med förbehåll för punkt 3 får varje medlemsstat

2.  Med förbehåll för punkt 3 får varje medlemsstat

a)  genomföra den beräkning som krävs enligt led a i punkt 1 med användning av värdena 1 % för 2014 och 2015, 1,25 % för 2016 och 2017, och 1,5 % för 2018, 2019 och 2020,

a)  genomföra den beräkning som krävs enligt led a i punkt 1 med användning av värdena 1 % för 2014 och 2015, 1,25 % för 2016 och 2017, och 1,5 % för 2018, 2019 och 2020,

b)  vid beräkningen helt eller delvis undanta den energi som säljs och används vid sådana industriella verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG,

b)  vid beräkningen helt eller delvis undanta den energi som säljs och används vid sådana industriella verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG,

c)  låta energibesparingar som uppnås i energiomvandlings-, distributions- och överföringssektorerna, inklusive infrastruktur för effektiv fjärrvärme och fjärrkyla, till följd av genomförandet av de krav som anges i artiklarna 14.4, 14.5 b, 15.1–15.6 och 15.9 räknas som sådana energibesparingar som krävs enligt punkt 1,

c)  låta energibesparingar som uppnås i energiomvandlings-, distributions- och överföringssektorerna, inklusive infrastruktur för effektiv fjärrvärme och fjärrkyla, till följd av genomförandet av de krav som anges i artiklarna 14.4, 14.5 b, 15.1–15.6 och 15.9 räknas som sådana energibesparingar som krävs enligt punkt 1 a och b,

d)  räkna energibesparingar till följd av nya enskilda åtgärder som genomförts sedan den 31 december 2008, som fortsätter att ha verkan 2020 och senare, och som kan mätas och verifieras, som sådana energibesparingar som avses i punkt 1, och

d)  räkna energibesparingar till följd av nya enskilda åtgärder som genomförts sedan den 31 december 2008, som fortsätter att ha verkan 2020 och senare, och som kan mätas och verifieras, som sådana energibesparingar som avses i punkt 1 a, och

e)  undanta från beräkningen för det energibesparingskrav som avses i punkt 1 den verifierbara mängd energi som produceras på eller i byggnader för eget bruk till följd av politiska åtgärder för att främja nyinstallation av förnybar energiteknik.

3.  Samtliga de alternativ som valts enligt punkt 2 får sammanlagt uppgå till högst 25 % av den mängd energibesparingar som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska tillämpa och beräkna effekten av de alternativ som valts för de perioder som avses i punkt 1 a och b separat:

3.  Samtliga de alternativ som valts enligt punkt 2 får sammanlagt uppgå till högst 25 % av den mängd energibesparingar som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska tillämpa och beräkna effekten av de alternativ som valts för de perioder som avses i punkt 1 a och b separat:

a)   Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 a får medlemsstaterna använda sig av punkt 2 a, b, c, och d.

a)   Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 a får medlemsstaterna använda sig av punkt 2 a, b, c, och d.

b)  Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 b får medlemsstaterna använda sig av punkt 2 b, c, d och e, om enskilda åtgärder i den mening som avses i led d fortsätter att ha en verifierbar och mätbar inverkan efter den 31 december 2020.

b)  Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 b får medlemsstaterna endast använda sig av punkt 2 c.

4.  Energibesparingar som uppnåtts efter den 31 december 2020 får inte räknas med vid beräkningen av de kumulativa besparingar som krävs för perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020.

4.  Energibesparingar som uppnåtts efter den 31 december 2020 får inte räknas med vid beräkningen av de kumulativa besparingar som krävs för perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de besparingar som följer av politiska åtgärder som avses i artiklarna 7a, 7b och 20.6 beräknas i enlighet med bilaga V.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de besparingar som följer av politiska åtgärder som avses i artiklarna 7a, 7b och 20.6 beräknas i enlighet med bilaga V.

6.  Medlemsstaterna ska uppnå de erforderliga energibesparingarna enligt punkt 1, antingen genom att inrätta ett kvotpliktsystem för energieffektivitet som avses i artikel 7a eller genom att anta alternativa åtgärder som avses i artikel 7b. Medlemsstaterna får kombinera ett kvotpliktsystem för energieffektivitet med alternativa politiska åtgärder.

6.  Medlemsstaterna ska uppnå de erforderliga energibesparingarna enligt punkt 1, antingen genom att inrätta ett kvotpliktsystem för energieffektivitet som avses i artikel 7a eller genom att anta alternativa åtgärder som avses i artikel 7b. Medlemsstaterna får kombinera ett kvotpliktsystem för energieffektivitet med alternativa politiska åtgärder.

7.  Medlemsstaterna ska visa att energibesparingar inte räknas dubbelt i de fall där inverkan av politiska åtgärder eller enskilda åtgärder överlappar varandra.”.

7.  Medlemsstaterna ska visa att energibesparingar inte räknas dubbelt i de fall där inverkan av politiska åtgärder eller enskilda åtgärder överlappar varandra.”.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Om medlemsstater beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå den mängd besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom ett kvotpliktsystem för energieffektivitet ska de säkerställa att förpliktade parter som avses i punkt 2 och som bedriver verksamhet inom varje medlemsstats territorium, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.2, uppnår det mål med en ackumulerad energibesparing i slutanvändningsledet som fastställs i artikel 7.1.

1.  Om medlemsstater beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå den mängd besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom ett kvotpliktsystem för energieffektivitet, eller tillåter förpliktade parter att årligen bidra till en nationell energieffektivitetsfond i enlighet med artikel 20.6, ska de säkerställa att förpliktade parter som avses i punkt 2 och som bedriver verksamhet inom varje medlemsstats territorium, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.2, uppnår det mål med en ackumulerad energibesparing i slutanvändningsledet som fastställs i artikel 7.1.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Medlemsstaterna ska på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier utse förpliktade parter bland energidistributörer och/eller företag som säljer energi i detaljistledet och bedriver verksamhet inom medlemsstatens territorium, och får inbegripa drivmedelsdistributörer eller drivmedelsåterförsäljare som bedriver verksamhet inom medlemsstatens territorium. Mängden energibesparingar som behövs för att fullgöra skyldigheten ska uppnås av de förpliktade parterna bland slutkunderna, utsedda av medlemsstaten, oberoende av den beräkning som görs enligt artikel 7.1, eller, om medlemsstaterna så beslutar, med hjälp av certifierade besparingar som härrör från andra parter, i enlighet med vad som anges i punkt 5 b.

2.   Mängden energibesparingar som behövs för att fullgöra skyldigheten ska uppnås av de förpliktade parterna bland slutkunderna, utsedda av medlemsstaten, oberoende av den beräkning som görs enligt artikel 7.1, eller, om medlemsstaterna så beslutar, med hjälp av certifierade besparingar som härrör från andra parter, i enlighet med vad som anges i punkt 5 b.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2a.  Om företag som säljer energi i detaljistledet utses som kvotpliktiga parter enligt punkt 2 ska medlemsstaterna säkerställa att företag som säljer energi i detaljistledet inte skapar några hinder för konsumenter som vill byta leverantör när de fullgör sina skyldigheter.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

a)  De ska inkludera krav med ett socialt mål i den sparplikt som införs, bland annat genom att kräva att en andel av de energieffektivitetsåtgärder som ska genomföras prioriteras i hushåll som påverkas av energifattigdom och i subventionerat boende.

a)  De ska inkludera krav med ett socialt mål i den sparplikt som införs, bland annat genom att kräva att de energieffektivitetsåtgärder som ska genomföras prioriteras i låginkomsthushåll, inbegripet de som påverkas av energifattigdom och i subventionerat boende. Medlemsstaterna ska beräkna mängden besparingar som uppnås i de hushållen jämfört med den totala mängden besparingar som uppnås i alla hushåll enligt denna artikel. Besparingarna ska offentliggöras i enlighet med punkt 6 i denna artikel, och ska tas med i de integrerade nationella energi- och klimatpolitiska lägesrapporterna i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union].

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

b)  De får tillåta förpliktade parter att gentemot sin skyldighet medräkna certifierade energibesparingar som uppnåtts av leverantörer av energitjänster eller andra tredje parter, inklusive i de fall där förpliktade parter genom andra statligt godkända organ eller genom offentliga myndigheter främjar åtgärder som eventuellt inbegriper formella partnerskap och eventuellt kombineras med andra finansieringskällor. Om medlemsstaterna medger detta, ska de säkerställa att det finns en godkännandeprocess som är tydlig, transparent och öppen för alla marknadsaktörer och som syftar till att minimera certifieringskostnaderna.

b)  De får tillåta förpliktade parter att gentemot sin skyldighet medräkna certifierade energibesparingar som uppnåtts av leverantörer av energitjänster eller andra tredje parter, inklusive i de fall där förpliktade parter genom andra statligt godkända organ eller genom offentliga myndigheter främjar åtgärder som eventuellt inbegriper formella partnerskap och eventuellt kombineras med andra finansieringskällor. Om medlemsstaterna medger detta, ska de säkerställa att det finns en ackrediterad godkännandeprocess som är tydlig, transparent, deltagandebaserad och öppen för alla marknadsaktörer och som syftar till att minimera certifieringskostnaderna;

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

ca)  De får tillåta att ytterligare besparingar som uppnås genom mer hållbara teknologiska alternativ i fjärrvärme- och fjärrkylsystem i stadsmiljöer (som även bidrar till att minska förorenande ämnen och partiklar) får räknas till den mängd energibesparingar som krävs enligt punkt 1.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

cb)  De får främja åtgärder som tar itu med energibesparingspotentialen i uppvärmning och kylning, och eventuellt även belöna åtgärder som begränsar föroreningar.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

cc)  De får inrätta instrument som certifierar energibesparingar som härrör från energibesiktningar eller motsvarande energiledningssystem som avses i artikel 8 för att räkna dessa besparingar som sådana energibesparingar som krävs enligt punkt 1.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

cd)  De får tillåta kvotpliktiga parter att räkna slutliga energibesparingar genom effektiv infrastruktur för värme och kyla.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

ce)  De ska fastställa att kvotpliktiga parter som inte levererar energi till privata hushåll inte måste genomföra energieffektivitetsåtgärder i privata hushåll.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

cf)  De ska bedöma och vidta åtgärder för att minimera effekten av direkta och indirekta kostnader från sådana system på energiintensiva industrier som är utsatta för internationell konkurrens.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6a.  Som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner ska medlemsstaterna informera kommissionen om sina planerade politiska åtgärder enligt artikel 7.2 c. Effekten av dessa åtgärder ska beräknas och inkluderas i dessa planer. Medlemsstaternas beräkningar ska baseras på objektiva, icke-diskriminerande kriterier som ska tas fram i samråd med kommissionen senast den 1 januari 2019.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Medlemsstater som beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå de besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom alternativa politiska åtgärder ska säkerställa att de energibesparingar som krävs enligt artikel 7.1 uppnås bland slutkunderna.

1.  Medlemsstater som beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå de besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom alternativa politiska åtgärder ska säkerställa att de energibesparingar som krävs enligt artikel 7.1 uppnås helt bland slutkunderna.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1a.  Vidare ska alla möjligheter att öka energieffektiviteten, inklusive genom användningen av mer högpresterande drivmedel inom transportsektorn, kvalificera sig som kumulativa ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet enligt artikel 7.1.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Vid utformningen av andra politiska åtgärder för att uppnå energibesparingar ska medlemsstaterna ta hänsyn till effekten på hushåll som påverkas av energifattigdom.

2.  Vid utformningen av andra politiska åtgärder för att uppnå energibesparingar ska medlemsstaterna ta hänsyn till effekten på låginkomsthushåll, inbegripet de som påverkas av energifattigdom, och se till att de åtgärder som ska genomföras prioriteras i låginkomsthushåll och i subventionerat boende.

Medlemsstaterna ska beräkna mängden besparingar som uppnås i de hushållen jämfört med den totala mängden besparingar som uppnås i alla hushåll enligt denna artikel.

Besparingarna ska offentliggöras och tas med i de integrerade nationella energi- och klimatpolitiska lägesrapporterna i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union].

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”4a) Följande artikel ska införas:

”Artikel 7c

Tillhandahållande av energieffektivitetstjänster

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna säkerställa att tillhandahållandet av tjänster på energieffektivitetsmarknaden sker inom en ram av fri konkurrens och insyn så att slutanvändaren får garanti för fördelarna i form av lägre kostnad för och högre kvalitet hos tjänster som avser energieffektivitetsåtgärder. I detta syfte ska medlemsstaterna garantera sina olika ekonomiska aktörer, och särskilt små och medelstora företag, en icke diskriminerande tillgång till marknaden för energieffektivitetstjänster och främja ett deltagande på lika villkor i förhållande till vertikalt integrerade aktörer och undanröja de konkurrensfördelar som skapats till förmån för aktörer som arbetar med distribution eller försäljning av energi. I detta syfte ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som behövs för att integrerade aktörer ska tillhandahålla samma villkor och samma verktyg åt tredje parter som de själva använder för att tillhandahålla energieffektivitetstjänster.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare av naturgas, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutanvändarens faktiska energianvändning och ger information om faktisk användningstid.

Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare av naturgas, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare och värmereglage till ett i fråga om vald teknik och funktion konkurrenskraftigt pris som korrekt visar slutanvändarens faktiska energianvändning och ger information om faktisk användningstid samt i tillämpliga fall erbjuder andra funktioner i enlighet med bestämmelserna om elmätning i artiklarna 19 till 22 i direktiv (EU) .../... [om gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning)].

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Systemet med smarta mätare ska ge slutkunder tillgång till uppgifter om deras energianvändning och tidsserier för marknadens avräkningsperioder.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

d)  Punkt 3 ska utgå.

d)  Punkt 3 ska ersättas med följande:

‘3.  Beträffande dataformat och funktioner ska bestämmelserna anpassas efter artiklarna 18–21 i det omarbetade direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för el i den mån det är lämpligt. Användares uppgifter ska hanteras i enlighet med förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning). Ingen avgift ska tas ut av slutkunder för att ge dem tillgång till uppgifter i ett format som passar dem.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 9a

Artikel 9a

Kollektiv mätning, individuell mätning och kostnadsfördelning för uppvärmning och kylning och varmvatten för hushållsbruk

Kollektiv mätning, individuell mätning och kostnadsfördelning för uppvärmning och kylning och varmvatten för hushållsbruk

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna för fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk tillhandahålls individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutkundens faktiska energianvändning.

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna för fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk tillhandahålls individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutkundens faktiska energianvändning.

När en byggnad försörjs med värme och kyla eller varmvatten från en central källa som försörjer flera byggnader, eller från ett nät för fjärrvärme och fjärrkyla, ska en värme- eller varmvattenmätare alltid installeras vid värmeväxlaren eller leveranspunkten.

När en byggnad försörjs med värme, kyla eller varmvatten från en central källa som försörjer flera byggnader, eller från ett nät för fjärrvärme eller fjärrkyla, ska en mätare installeras vid värmeväxlaren eller leveranspunkten.

2.  I flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som har en central värme-/kylkälla, eller som försörjs från fjärrvärme- och fjärrkylsystem, ska individuella mätare installeras för att mäta användningen av värme eller kyla eller varmvatten i varje byggnadsenhet.

2.  I flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som har en central värme-/kylkälla, eller som försörjs från fjärrvärme- och fjärrkylsystem, ska individuella mätare installeras för att mäta användningen av värme eller kyla eller varmvatten i varje byggnadsenhet, där det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt i proportion till möjliga energibesparingar.

När användning av individuella mätare inte är tekniskt genomförbart eller kostnadseffektivt för att mäta värme eller kyla i varje byggnadsenhet, ska individuella värmekostnadsfördelare användas för att mäta energianvändningen i varje radiator, om inte medlemsstaten i fråga visar att det inte skulle vara kostnadseffektivt att installera sådana värmekostnadsfördelare. I dessa fall får alternativa kostnadseffektiva metoder för mätning av användningen övervägas. Villkoren för avsaknad av teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet ska tydligt anges och offentliggöras av varje medlemsstat.

När användning av individuella mätare inte är tekniskt genomförbart eller kostnadseffektivt för att mäta värme eller kyla i varje byggnadsenhet, ska individuella värmekostnadsfördelare användas för att mäta energianvändningen i varje radiator, om inte medlemsstaten i fråga visar att det inte skulle vara kostnadseffektivt att installera sådana värmekostnadsfördelare. I dessa fall får alternativa kostnadseffektiva metoder för mätning av användningen övervägas. Efter samråd med kommissionen ska de allmänna kriterierna, metoderna och/eller förfarandena för att fastställa avsaknad av teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet tydligt anges och offentliggöras av varje medlemsstat.

I nya byggnader som avses i första stycket, eller när en sådan byggnad genomgår omfattande renovering, såsom fastställs i direktiv 2010/31/EU, ska individuella mätare alltid tillhandahållas.

I nya flerfamiljshus och i bostadsdelen av nya byggnader med flera användningsområden ska, om dessa har en central värmekälla för varmvatten eller försörjs från fjärrvärmesystem, trots vad som sägs i punkterna 1 och 2, individuella mätare installeras för varmvatten.

3.  För flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla, eller där gemensamma värme- eller kylsystem för sådana hus dominerar, ska medlemsstaterna införa transparenta regler för fördelningen av kostnaden för uppvärmning, kylning och varmvattenanvändning i sådana byggnader, för att säkerställa öppenhet och insyn samt korrekt redovisning av individuell användning, inklusive

3.  För flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla, eller där gemensamma värme- eller kylsystem för sådana hus dominerar, ska medlemsstaterna införa transparenta regler för fördelningen av kostnaden för uppvärmning, kylning och varmvattenanvändning i sådana byggnader, för att säkerställa öppenhet och insyn samt korrekt redovisning av individuell användning, inklusive

a)   varmvatten för hushållsbruk,

a)   varmvatten för hushållsbruk,

b)   värme från byggnadsinstallationer och för uppvärmning av gemensamma ytor (trappuppgångar och korridorer med radiatorer),

b)   värme från byggnadsinstallationer och för uppvärmning av gemensamma ytor (trappuppgångar och korridorer med radiatorer),

c)   uppvärmning eller kylning av lägenheter.

c)   uppvärmning eller kylning av lägenheter.

4.  Installerade mätare och värmekostnadsfördelare ska från och med den 1 januari 2020 i enlighet med denna artikel utgöras av anordningar som kan fjärravläsas.

4.  Nyinstallerade mätare och värmekostnadsfördelare ska från och med den 1 januari 2020 i enlighet med denna artikel utgöras av anordningar som kan fjärravläsas. Villkoren för teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet i artikel 2 första och andra stycket ska fortsätta att gälla.

Mätare och kostnadsfördelare som redan har installerats men som inte kan fjärravläsas ska utrustas med denna förmåga eller ersättas med anordningar som kan fjärravläsas senast den 1 januari 2027, om inte medlemsstaten i fråga visar att detta inte är kostnadseffektivt.

Mätare och värmekostnadsfördelare som redan har installerats men som inte kan fjärravläsas ska utrustas med denna förmåga eller ersättas med anordningar som kan fjärravläsas senast den 1 januari 2027, om inte medlemsstaten i fråga visar att detta inte är kostnadseffektivt.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  När slutanvändarna inte har smarta mätare som avses i direktiv 2009/73/EG ska medlemsstaterna, senast den 31 december 2014, säkerställa korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk användning i enlighet med punkt 1.1 i bilaga VII, för gas, i de fall där det är tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart.

1.  När slutanvändarna inte har smarta mätare som avses i direktiv 2009/73/EG ska medlemsstaterna, senast den 31 december 2014, säkerställa tillförlitlig, korrekt faktureringsinformation baserad på faktisk användning i enlighet med punkt 1.1 i bilaga VII, för gas, i de fall där det är tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Mätare som installerats i enlighet med direktiv 2009/73/EG ska möjliggöra korrekt faktureringsinformation grundad på faktisk användning. Medlemsstaterna ska se till att slutanvändarna på ett enkelt sätt kan få tillgång till kompletterande information om historisk användning som möjliggör detaljerad kontroll.

Mätare som installerats i enlighet med direktiv 2009/73/EG ska ge korrekt faktureringsinformation grundad på faktisk användning. Medlemsstaterna ska se till att slutanvändarna på ett enkelt sätt kan få tillgång till kompletterande information om historisk användning som möjliggör detaljerad kontroll.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 10a

Artikel 10a

Fakturerings- och förbrukningsinformation för uppvärmning och kylning och varmvatten för hushållsbruk

Fakturerings- och förbrukningsinformation för uppvärmning och kylning och varmvatten för hushållsbruk

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturerings- och förbrukningsinformation är korrekt och baserad på faktisk förbrukning, i enlighet med punkterna 1 och 2 i bilaga VIIa, för alla slutkonsumenter där mätare eller kostnadsfördelare finns installerade.

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturerings- och förbrukningsinformation, där mätare eller värmekostnadsfördelare finns installerade, är tillförlitlig, korrekt och baserad på faktisk förbrukning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare, i enlighet med punkterna 1 och 2 i bilaga VIIa, för alla slutkonsumenter, dvs. för fysiska eller juridiska personer som köper uppvärmning, kylning eller varmvatten för egen slutanvändning, eller fysiska eller juridiska personer som är inhysta i eller använder en enskild byggnad eller en enhet i ett flerfamiljshus eller en byggnad med flera användningsområden som försörjs med uppvärmning, kylning eller varmvatten från en central källa, och som inte har några direkta eller individuella avtal med energileverantören.

Utom i fallet med individuell mätning av förbrukning i enlighet med artikel 9a.2 får denna skyldighet fullgöras med hjälp av ett system med regelbunden självavläsning av slutkunden som meddelar energileverantören avläsningarna från sin mätare. Fakturering ska inte baseras på uppskattad användning eller en schablonavgift, annat än i de fall där slutkunden inte har uppgett någon mätaravläsning för ett visst faktureringsintervall.

Utom i fallet med individuell mätning av förbrukning som baseras på värmekostnadsfördelare i enlighet med artikel 9a.2 får denna skyldighet, om en medlemsstat föreskriver det, fullgöras med hjälp av ett system med regelbunden självavläsning av slutkunden eller slutanvändaren som meddelar avläsningarna från sin mätare. Fakturering ska inte baseras på uppskattad användning eller en schablonavgift, annat än i de fall där slutkunden eller slutanvändaren inte har uppgett någon mätaravläsning för ett visst faktureringsintervall.

2.  Medlemsstater

2.  Medlemsstater

a)  ska kräva att, om information om slutanvändarens energifakturor och historiska användning finns tillgänglig, den görs tillgänglig för en av slutanvändaren utsedd leverantör av energitjänster,

a)  ska kräva att, om information om slutanvändarens energifakturor och historiska användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare finns tillgänglig, den på begäran av slutanvändaren görs tillgänglig för en av slutanvändaren utsedd leverantör av energitjänster,

b)  ska säkerställa att slutkunderna kan välja elektronisk faktureringsinformation och e-faktura och att de på begäran får en klar och tydlig förklaring till hur fakturan har upprättats, särskilt om fakturorna inte är grundade på faktisk förbrukning,

b)  ska medlemsstaterna se till att konsumenten kan välja elektronisk faktureringsinformation och e-faktura,

c)  ska säkerställa att lämplig information tillhandahålls tillsammans med fakturan, baserad på faktisk användning, för alla slutkonsumenter i enlighet med punkt 3 i bilaga VII,

c)  ska säkerställa att tydlig och lättbegriplig information tillhandahålls tillsammans med fakturan för alla slutkonsumenter i enlighet med punkt 3 i bilaga VIIa,

d)  får föreskriva att tillhandahållandet av faktureringsinformation, på slutkundens begäran, inte ska anses utgöra en betalningsbegäran. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att det erbjuds flexibla arrangemang för den faktiska betalningen.

d)  får föreskriva att tillhandahållandet av faktureringsinformation, på slutkundens begäran, inte ska anses utgöra en betalningsbegäran. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att det erbjuds flexibla arrangemang för den faktiska betalningen.

da)  ska främja it-säkerhet och säkerställa integritet och dataskydd för slutanvändarna i enlighet med relevant EU-lagstiftning.

2a.  Medlemsstaterna ska besluta vem som bör vara ansvarig för att tillhandahålla den information som avses i punkterna 1 och 2 till de slutanvändare som inte har något direkt eller individuellt avtal med en energileverantör.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

-a) I punkt 4 ska följande stycke läggas till:

”Kommissionen ska efter samråd med relevanta berörda aktörer ta fram en gemensam metod för att uppmuntra nätoperatörer att minska förluster, genomföra ett kostnads- och energieffektivt investeringsprogram för infrastruktur samt ta vederbörlig hänsyn till nätets energieffektivitet och flexibilitet. Kommissionen ska senast [18 månader efter det här direktivets ikraftträdande] i enlighet med artikel 23 anta en delegerad akt som kompletterar detta direktiv genom att specificera metoden.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem ska uppfylla de krav som fastställs i bilaga XII.

Systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem ska ta hänsyn till behovet av att säkerställa värmeförsörjningens kontinuitet vid anslutning, när de garanterar tillgång till nätet och vid utleverans från högeffektiv kraftvärme och ska uppfylla de krav som fastställs i bilaga XII.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

11a)  Följande artikel ska införas:

”Artikel 19a

Europeiska bankers finansiering av energieffektivitet

Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) ska anpassa sina politiska mål med sikte på att erkänna energieffektivitet som en energikälla i sig och energieffektivitetsinvesteringar som en del av sin investeringsportfölj för infrastruktur.

EIB och EBRD ska, tillsammans med nationella investeringsbanker, utforma, generera och finansiera program och projekt som är skräddarsydda till effektivitetssektorn, bland annat till energifattiga hushåll.

Medlemsstaterna ska fullt ut nyttja de möjligheter och verktyg som föreslås i initiativet ”smart finansiering för smarta byggnader”.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

11b)  I artikel 20 ska följande punkt införas:

”6a.   Medlemsstaterna ska underlätta system för återbetalning genom avgifter som läggs till vid betalning av fakturor eller skatter så att investeringar i energieffektivitet förfinansieras av finansieringsmekanismer enligt punkt 1 i denna artikel, nationella energieffektivitetsfonden enligt punkt 4 i denna artikel eller kvotpliktiga parter enligt artikel 7.4 och återbetalas genom en fast avgift utöver distributionskostnaderna som gäller en individuell mätare, eller genom en fast avgift utöver fastighetsskatten som tillämpas på en byggnad. Återbetalningen ska vara knuten till mätaren eller fastigheten och inte till ägaren eller hyresgästen. Återbetalningsperioderna ska definieras på ett sådant sätt att de regelbundna betalningarna inte överstiger kostnadsbesparingar för energi.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3a.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4a.  I samband med rapporten om tillståndet i energiunionen ska kommissionen rapportera om koldioxidmarknadens funktion i enlighet med artikel 29.1 och 29.2c i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union], med beaktande av effekterna av genomförandet av detta direktiv.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

12.  Kommissionen ska utvärdera detta direktiv senast den 28 februari 2024, och därefter vart femte år, och ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska, om så är lämpligt, åtföljas av förslag till ytterligare åtgärder.

12.  Kommissionen ska utvärdera detta direktiv senast den 28 februari 2024, och därefter vart femte år, och ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av direktivets allmänna effektivitet samt behovet av att ytterligare anpassa EU:s energieffektivitetspolitik i enlighet med Parisavtalets mål, den ekonomiska utvecklingen och innovationsutvecklingen. Rapporten ska, om så är lämpligt, åtföljas av förslag till ytterligare åtgärder.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

12a.  Kommissionen ska senast den 31 december 2019 genomföra en separat fördjupad analys av energieffektivitetspotentialen i samband med

a) omvandling av energi,

b) överföring och distribution av energi,

c) produktion och efterföljande transport av energikällor, dvs. energi som förbrukas vid utvinning av fossila bränslen och vid transport till den plats där de används,

d) energilagring.

Baserat på resultaten från analysen ska kommissionen, om så är lämpligt, presentera ett förslag till en lagstiftningsakt på området för Europaparlamentet och rådet senast den 31 januari 2021.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

a)  I bilaga IV ska fotnot 3 ersättas med följande: ”(3) Tillämpas när energibesparingarna beräknas i primärenergitermer med hjälp av en bottom-up-strategi som grundar sig på slutlig energianvändning. För besparingar i kWh el får medlemsstaterna använda en standardkoefficient på 2,0. Medlemsstaterna får tillämpa en annan koefficient om de kan motivera detta.”.

a)  I bilaga IV ska fotnot 3 ersättas med följande: ”(3) Tillämpas endast i samband med detta direktiv och när energibesparingarna beräknas i primärenergitermer med hjälp av en bottom-up-strategi som grundar sig på slutlig energianvändning. För besparingar i kWh el ska medlemsstaterna använda en koefficient som fastställs med en överblickbar metod som är jämförbar i alla medlemsstater, mot bakgrund av nationella omständigheter som påverkar primärenergianvändningen. Dessa omständigheter ska vara tillbörligt styrkta, mätbara och verifierbara och grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier. Medlemsstaterna får använda en standardkoefficient på 2,0, eller en annan koefficient om de kan motivera detta. När de gör det ska medlemsstaterna ta hänsyn till elmixen i sina integrerade nationella energi- och klimatplaner som ska anmälas till kommissionen i enlighet med artikel [3] i förordning (EU) 20XX [Governance of the Energy Union]. Standardkoefficienten ska granskas vart femte år utifrån faktiska observerade uppgifter.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

a)  Det måste kunna visas att besparingarna går längre än de som skulle ha genomförts i vilket fall som helst utan de förpliktade, deltagande eller bemyndigade parternas och/eller de genomförande myndigheternas verksamhet. För att fastställa vilka besparingar som kan åberopas som mer långtgående ska medlemsstaterna fastställa ett referensscenario som beskriver hur energianvändningen skulle utvecklas i avsaknad av den politiska åtgärden i fråga. Referensscenariot ska återspegla åtminstone följande faktorer: energianvändningstendenser, förändringar i användarbeteendet, teknisk utveckling och förändringar som beror på andra åtgärder som genomförts på nationell nivå och EU-nivå.

a)  Det måste kunna visas att besparingarna går längre än de som skulle ha genomförts i vilket fall som helst utan de förpliktade, deltagande eller bemyndigade parternas och/eller de genomförande myndigheternas verksamhet. För att fastställa vilka besparingar som kan åberopas som mer långtgående ska medlemsstaterna fastställa ett referensscenario som beskriver hur energianvändningen skulle utvecklas i avsaknad av den politiska åtgärden i fråga och de nya enskilda åtgärderna till följd av den. Referensscenariot ska återspegla åtminstone följande faktorer: energianvändningstendenser, förändringar i användarbeteendet, teknisk utveckling och förändringar som beror på andra åtgärder som genomförts på nationell nivå och EU-nivå.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

b)  Besparingar till följd av genomförande av tvingande unionslagstiftning betraktas som besparingar som skulle ha inträffat under alla omständigheter, utan någon verksamhet från förpliktade, deltagande eller bemyndigade parter och/eller genomförande myndigheter, och får därmed inte åberopas enligt artikel 7.1, förutom besparingar som rör renovering av befintliga byggnader, förutsatt att det krav på väsentlighet som avses i punkt 3 h säkerställs.

b)  Besparingar till följd av genomförande av tvingande unionslagstiftning betraktas som besparingar som skulle ha inträffat under alla omständigheter, utan någon verksamhet från förpliktade, deltagande eller bemyndigade parter och/eller genomförande myndigheter, och får därmed inte åberopas enligt artikel 7.1, förutom besparingar som rör åtgärder förrenovering av befintliga byggnader, förutsatt att det krav på väsentlighet som avses i punkt 3 h säkerställs.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

h)  Beräkningen av energibesparingar ska ta hänsyn till åtgärdernas livslängd. Detta får göras genom att räkna de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Alternativt får medlemsstaterna anta en annan metod som uppskattas uppnå minst samma totala mängd besparingar. Om andra metoder används ska medlemsstaterna säkerställa att den totala mängd energibesparingar som beräknas genom att använda dessa andra metoder inte överstiger den mängd energibesparingar som skulle ha blivit resultatet av beräkningen om man räknar de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Medlemsstaterna ska i sin integrerade nationella energi- och klimatplan för energieffektivitet i enlighet med styrningen av energiunionen i detalj beskriva vilka andra metoder de har använt och vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa att detta bindande beräkningskrav uppfylls.

h)  Beräkningen av energibesparingar ska ta hänsyn till åtgärdernas livslängd och den takt med vilken besparingarna minskar över tid. Denna beräkning ska göras genom att räkna de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Alternativt får medlemsstaterna anta en annan metod som uppskattas uppnå minst samma totala mängd besparingar. Om andra metoder används ska medlemsstaterna säkerställa att den totala mängd energibesparingar som beräknas genom att använda dessa andra metoder inte överstiger den mängd energibesparingar som skulle ha blivit resultatet av beräkningen om man räknar de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Medlemsstaterna ska i sin integrerade nationella energi- och klimatplan för energieffektivitet i enlighet med förordningen om styrningen av energiunionen i detalj beskriva vilka andra metoder de har använt och vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa att detta bindande beräkningskrav uppfylls.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

d)  Den mängd energibesparingar som krävs eller som ska uppnås genom den politiska åtgärden uttrycks som antingen slutlig energianvändning eller primärenergianvändning, med användning av de omvandlingsfaktorer som anges i bilaga IV.

d)  Den mängd energibesparingar som krävs eller som ska uppnås genom den politiska åtgärden uttrycks som slutlig energianvändning och primärenergianvändning, med användning av de omvandlingsfaktorer som anges i bilaga IV.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

För de politiska åtgärder som har vidtagits i enlighet med artikel 7.2 e får medlemsstaterna använda den beräkningsmetod som fastställts i enlighet med direktiv 2010/31/EU så länge som detta är i linje med kraven i artikel 7 i detta direktiv och i denna bilaga.

utgår

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Bilaga VIIa

Bilaga VIIa

Minimikrav för fakturerings- och förbrukningsinformation grundad på faktisk användning av uppvärmning, kylning och varmvatten

Minimikrav för fakturerings- och förbrukningsinformation för uppvärmning, kylning och varmvatten

1.   Fakturering som grundar sig på faktisk användning

1.   Fakturering som grundar sig på faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare

För att göra det möjligt för slutanvändarna att reglera sin egen energianvändning ska fakturering ske på grundval av faktisk användning minst en gång per år.

För att göra det möjligt för slutanvändarna att reglera sin egen energianvändning ska fakturering ske på grundval av faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare minst en gång per år.

2.   Minsta frekvens för fakturerings- och förbrukningsinformation

2.   Minsta frekvens för fakturerings- och förbrukningsinformation

Från och med [ange här... ikraftträdandet] ska, i de fall där mätare eller kostnadsfördelare för fjärravläsning finns installerade, fakturerings- eller förbrukningsinformation grundad på faktisk förbrukning göras tillgänglig åtminstone en gång per kvartal på begäran eller om slutkunderna har valt att få e-faktura, eller i annat fall två gånger per år.

Från och med [ange här… datum för införlivande] ska, i de fall där mätare eller värmekostnadsfördelare för fjärravläsning finns installerade, fakturerings- eller förbrukningsinformation grundad på faktisk förbrukning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare tillhandahållas slutanvändare åtminstone en gång per kvartal på begäran eller om slutkunderna har valt att få e-faktura, eller i annat fall två gånger per år.

Från och med den 1 januari 2022 ska, i de fall där mätare eller kostnadsfördelare för fjärravläsning finns installerade, fakturerings- och förbrukningsinformation göras tillgänglig en gång per månad. Uppvärmning och kylning får undantas från detta krav utanför säsongerna för uppvärmning/kylning.

Från och med den 1 januari 2022 ska, i de fall där mätare eller värmekostnadsfördelare för fjärravläsning finns installerade, fakturerings- och förbrukningsinformation baserad på faktisk förbrukning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare tillhandahållas alla slutanvändare en gång per månad. Informationen ska också göras tillgänglig kontinuerligt via internet och uppdateras så ofta som de använda mätanordningarna och systemen tillåter. Uppvärmning och kylning får undantas från detta krav utanför säsongerna för uppvärmning/kylning.

3.  Minimiinformation i fakturan baserad på faktisk användning

3.  Minimiinformation på fakturan

Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information görs tillgänglig för slutanvändarna i tydliga och begripliga termer i eller tillsammans med deras fakturor:

Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information är korrekt och görs tillgänglig för slutanvändarna i tydliga och begripliga termer i eller tillsammans med deras fakturor när dessa är grundade på faktisk förbrukning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare:

a)  Gällande faktiska priser och faktisk energianvändning.

a)  Gällande faktiska priser och faktisk energianvändning eller total värmekostnad och avläsningar av värmekostnadsfördelare.

b)  Information om den bränslemix som använts, även för slutanvändare som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla.

b)  Information om den bränslemix som använts och de därmed förknippade växthusgasutsläppen, även för slutanvändare som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla och en förklaring av olika skatter, avgifter och taxor.

c)  Jämförelser av slutanvändarnas aktuella energianvändning med användningen för samma period föregående år, i grafisk form, klimatkorrigerade för uppvärmning och kylning.

c)  Jämförelser av slutanvändarnas aktuella energianvändning med användningen för samma period föregående år, i grafisk form, klimatkorrigerade för uppvärmning och kylning.

d) Kontaktinformation (inklusive webbadresser) till organisationer för slutkunder, energimyndigheter eller liknande organ varifrån information kan hämtas om tillgängliga åtgärder för att förbättra energieffektiviteten, jämförbara slutanvändarprofiler och objektiva tekniska specifikationer för utrustning som använder energi.

d) Kontaktinformation (inklusive webbadresser) till organisationer för slutkunder, energimyndigheter eller liknande organ varifrån information kan hämtas om tillgängliga åtgärder för att förbättra energieffektiviteten, jämförbara slutanvändarprofiler och objektiva tekniska specifikationer för utrustning som använder energi.

da)  Information om relevanta förfaranden för klagomål, ombudsmanstjänster eller alternativa tvistlösningsmekanismer.

Därutöver ska medlemsstaterna säkerställa att jämförelser med en genomsnittlig, normaliserad slutanvändare eller jämförelseslutanvändare i samma användarkategori görs tillgängliga för slutanvändarna i tydliga och begripliga termer i, tillsammans med eller genom hänvisningar i deras fakturor.

db)  Jämförelser med en genomsnittlig, normaliserad slutanvändare eller en jämförelseanvändare i samma användarkategori.

Fakturor som inte är grundade på faktisk förbrukning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare ska innehålla en tydlig och begriplig förklaring av hur beloppet i fakturan beräknats och minst den information som avses i led d och da.

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

2a.  Bilaga IX, del 1, led g ska ersättas med följande:

g) Ekonomisk analys: Inventering av effekterna

”g) Ekonomisk analys: Inventering av effekterna

De ekonomiska analyserna ska beakta alla relevanta ekonomiska effekter.

De ekonomiska analyserna ska beakta alla relevanta ekonomiska effekter.

Medlemsstaterna får i beslutsfattandet utvärdera och beakta kostnaderna och energibesparingarna från den ökade flexibiliteten i energiförsörjningen och från en mer optimal drift av elnäten, inbegripet kostnader som undvikits och besparingar från minskade infrastrukturinvesteringar, i de analyserade scenarierna.

Medlemsstaterna ska i beslutsfattandet utvärdera och beakta kostnaderna och energibesparingarna från den ökade flexibiliteten i energiförsörjningen och från en mer optimal drift av elnäten, inbegripet kostnader som undvikits och besparingar från minskade infrastrukturinvesteringar, i de analyserade scenarierna.

De kostnader och fördelar som beaktas ska omfatta åtminstone följande:

De kostnader och fördelar som beaktas ska omfatta åtminstone följande:

i) Fördelar

i) Fördelar

– Produktionsvärdet för användaren (värme och el)

– Produktionsvärdet för användaren (värme och el)

– Externa fördelar såsom fördelar för miljö och hälsa, i den mån det är möjligt

– Externa fördelar såsom fördelar för miljö, växthusgasutsläpp och hälsa och säkerhet

– Arbetsmarknadseffekter, energitrygghet, konkurrenskraft

ii) Fördelning av kostnaderna

ii) Fördelning av kostnaderna

– Kapitalkostnader för anläggningar och utrustning

– Kapitalkostnader för anläggningar och utrustning

– Kapitalkostnader för de tillhörande energinäten

– Kapitalkostnader för de tillhörande energinäten

– Rörliga och fasta driftskostnader

– Rörliga och fasta driftskostnader

– Energikostnader

– Energikostnader

– Kostnaderna för miljö och hälsa, i den mån det är möjligt

– Kostnaderna för miljö, hälsa och säkerhet

– Arbetsmarknadskostnader, energitrygghet, konkurrenskraft”

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

2b.   I bilaga XII ska led a ersättas med följande:

”a) fastställa och offentliggöra sina standardregler för fördelningen av kostnader för tekniska anpassningar, till exempel nätanslutningar och nätförstärkningar, förbättrad nätdrift och regler för icke-diskriminerande genomförande av nätkoder, som behövs för att integrera nya producenter som matar in el producerad från högeffektiv kraftvärme i det sammankopplade nätet,

”a) fastställa och offentliggöra sina standardregler för fördelningen av kostnader för tekniska anpassningar, till exempel nätanslutningar, nätförstärkningar och upprättande av nya nät, förbättrad nätdrift och regler för icke-diskriminerande genomförande av nätkoder, som behövs för att integrera nya producenter som matar in el producerad från högeffektiv kraftvärme i det sammankopplade nätet och andra decentraliserade energikällor,

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  I detta direktiv fastställs en gemensam ram för åtgärder för främjande av energieffektivitet inom unionen, för att säkerställa att unionens överordnade energieffektivitetsmål på 20 % för 2020 och bindande energieffektivitetsmål på 30 % för 2030 uppnås, och det banar väg för ytterligare förbättringar av energieffektiviteten bortom dessa datum. Genom direktivet införs bestämmelser som dels är avsedda att avlägsna hinder på energimarknaden och avhjälpa marknadsmisslyckanden som hindrar effektiviteten i försörjningen och användningen av energi, dels lägger grunden för fastställandet av vägledande nationella energieffektivitetsmål och energieffektivitetsbidrag för 2020 och 2030.

1.  I detta direktiv fastställs en gemensam ram för åtgärder för främjande av energieffektivitet inom unionen, för att säkerställa att unionens överordnade energieffektivitetsmål på 20 % för 2020 och ett bindande energieffektivitetsmål på 40 % för 2030 uppnås, och det banar väg för ytterligare förbättringar av energieffektiviteten bortom dessa datum i linje med tidigare fastställda långsiktiga energimål och åtaganden inom ramen för energiunionen och de globala klimatmålen enligt Parisavtalet. Genom direktivet införs bestämmelser som dels är avsedda att avlägsna hinder på energimarknaden och avhjälpa marknadsmisslyckanden som hindrar effektiviteten i försörjningen och användningen av energi, dels ansluter till unionens princip om att sätta energieffektiviteten först, vilket ger många fördelar för klimatet och unionens medborgare och företag. Direktivet lägger därutöver grunden för fastställandet av nationella energieffektivitetsmål för 2020 och bindande nationella energieffektivitetsmål och energieffektivitetsbidrag för 2030.

För att mobilisera privat finansiering av energieffektivitetsåtgärder och energirenoveringar ska kommissionen inleda en dialog med både offentliga och privata finansinstitut för att kartlägga potentiella politiska mekanismer. Med tanke på den stora potentialen för ökad energieffektivitet i byggnadssektorn, ska investeringar i denna sektor särskilt beaktas, med huvudsaklig inriktning på bostadshus med låginkomsthushåll som befinner sig i riskzonen för energifattigdom. Kommissionen bör dessutom, för att göra investeringar i energieffektivitetsprojekt mer finansiellt intressanta och genomförbara för investerare, överväga alternativ för hur mindre projekt knyts samman till större. Kommissionen ska ge medlemsstaterna vägledning i hur man öppnar upp för privata investeringar senast den 1 januari 2019.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1a)  I artikel 2 ska följande punkt läggas till som punkt 8a:

8a.   offentlig myndighet: statlig eller annan offentlig förvaltning på nationell, regional eller lokal nivå, däribland sjukhus och vårdinrättningar samt utbildningsbyggnader och subventionerat boende

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 3

Artikel 3

Energieffektivitetsmål

Energieffektivitetsmål

1.   Varje medlemsstat ska ange ett vägledande nationellt energieffektivitetsmål för 2020, grundat på antingen primär- eller slutlig energianvändning, primär- eller slutlig energibesparing eller energiintensitet. Medlemsstaterna ska anmäla dessa mål till kommissionen i enlighet med artikel 24.1 och del 1 i bilaga XIV. När de gör detta ska de också uttrycka dessa mål som en absolut nivå av primärenergianvändning och slutlig energianvändning 2020 och förklara hur och utifrån vilka data detta har beräknats.

1.   Varje medlemsstat ska ange ett vägledande nationellt energieffektivitetsmål för 2020 och ett bindande nationellt mål för 2030, grundat på antingen primär- eller slutlig energianvändning, primär- eller slutlig energibesparing eller energiintensitet. Medlemsstaterna ska anmäla dessa mål till kommissionen i enlighet med artikel 24.1 och del 1 i bilaga XIV. När de gör detta ska de också uttrycka dessa mål som en absolut nivå av primärenergianvändning och slutlig energianvändning 2020 och förklara hur och utifrån vilka data detta har beräknats.

När medlemsstaterna fastställer dessa mål ska de beakta

När medlemsstaterna fastställer dessa mål ska de beakta

a)  att unionens energianvändning 2020 får vara högst 1 483 Mtoe primärenergi och högst 1 086 Mtoe slutlig energi,

a)  att unionens energianvändning 2020 får vara högst 1 483 Mtoe primärenergi och högst 1 086 Mtoe slutlig energi,

b)  de åtgärder som anges i detta direktiv,

b)  de åtgärder som anges i detta direktiv,

c)  de åtgärder som antagits för att nå de nationella energibesparingsmål som antagits i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2006/32/EG beaktas, och

c)  de åtgärder som antagits för att nå de nationella energibesparingsmål som antagits i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2006/32/EG beaktas, och

d)  andra åtgärder för att främja energieffektiviteten inom medlemsstaterna och på unionsnivå.

d)  andra åtgärder för att främja energieffektiviteten inom medlemsstaterna och på unionsnivå.

När medlemsstaterna fastställer dessa mål får de också beakta nationella omständigheter som påverkar användningen av primärenergi, såsom

När medlemsstaterna fastställer dessa mål får de också beakta nationella omständigheter som påverkar användningen av primärenergi, såsom

a)  återstående potential för kostnadseffektiva energibesparingar,

a)  återstående potential för kostnadseffektiva energibesparingar,

b)  bruttonationalproduktens utveckling och prognos,

b)  bruttonationalproduktens utveckling och prognos,

c)  förändringar i importen och exporten av energi,

c)  förändringar i importen och exporten av energi,

ca)  teknisk utveckling som kan underlätta genomförandet av målen,

d)  utveckling av alla förnybara energikällor, kärnenergi, avskiljning och lagring av koldioxid, och

d)  utveckling av alla förnybara energikällor, kärnenergi, avskiljning och lagring av koldioxid, och

da)  Parisavtalet från december 2015, som ålägger EU och medlemsstaterna att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till betydligt under 2°C och helst inte till mer än 1,5°C, och

db)  EU:s klimat- och energimål för 2050,

e)  s.k. tidiga åtgärder.

e)  s.k. tidiga åtgärder.

2.  Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen bedöma vilka framsteg som gjorts och sannolikheten för att unionen 2020 ska kunna uppnå en primärenergianvändning på högst [1 483] Mtoe och en slutlig energianvändning på högst [1 086] Mtoe.

2.  Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen bedöma vilka framsteg som gjorts och sannolikheten för att unionen 2020 ska kunna uppnå en primärenergianvändning på högst [1 483] Mtoe och en slutlig energianvändning på högst [1 086] Mtoe.

3.  Vid den bedömning som avses i punkt 2 ska kommissionen

3.  Vid den bedömning som avses i punkt 2 ska kommissionen

a)  summera medlemsstaternas inrapporterade nationella vägledande energieffektivitetsmål,

a)  summera medlemsstaternas inrapporterade nationella energieffektivitetsmål,

b)  bedöma om summan av de målen kan anses utgöra en tillförlitlig fingervisning om huruvida unionen som helhet är på rätt väg, med hänsyn tagen till utvärderingen av den första årliga rapporten i enlighet med artikel 24.1 och till utvärderingen av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet i enlighet med artikel 24.2,

b)  bedöma om summan av de målen kan anses utgöra en tillförlitlig och realistisk fingervisning utifrån objektiva och icke-diskriminerande kriterier om huruvida unionen som helhet är på rätt väg, med hänsyn tagen till utvärderingen av den första årliga rapporten i enlighet med artikel 24.1 och till utvärderingen av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet i enlighet med artikel 24.2,

c)  ta hänsyn till en kompletterande analys, på grundval av

c)  ta hänsyn till en kompletterande analys, på grundval av

i)  en bedömning av de framsteg som gjorts i fråga om energianvändning och energianvändning i förhållande till ekonomisk verksamhet på unionsnivå, däribland framsteg i fråga om effektiv energiförsörjning i medlemsstater som baserat sina nationella vägledande mål på slutlig energianvändning eller slutliga energibesparingar, bland annat framsteg som beror på att dessa medlemsstater följt kapitel III i detta direktiv,

i)  en bedömning av de framsteg som gjorts i fråga om energianvändning och energianvändning i förhållande till ekonomisk verksamhet på unionsnivå, däribland framsteg i fråga om effektiv energiförsörjning i medlemsstater som baserat sina nationella vägledande mål på slutlig energianvändning eller slutliga energibesparingar, bland annat framsteg som beror på att dessa medlemsstater följt kapitel III i detta direktiv,

ii)  resultat av modelleringsverksamhet avseende framtida energianvändningstendenser på unionsnivå,

ii)  resultat av modelleringsverksamhet avseende framtida energianvändningstendenser på unionsnivå,

d)   jämföra resultaten enligt leden a–c med den energianvändning som skulle behövas för att uppnå en energianvändning 2020 på högst 1 483 Mtoe primärenergianvändning och/eller högst 1 086 Mtoe slutlig energianvändning.

d)   jämföra resultaten enligt leden a–c med den energianvändning som skulle behövas för att uppnå en energianvändning 2020 på högst 1 483 Mtoe primärenergianvändning och/eller högst 1 086 Mtoe slutlig energianvändning.

4.  Varje medlemsstat ska fastställa vägledande nationella energieffektivitetsbidrag i riktning mot unionens mål för 2030 som avses i artikel 1.1, i enlighet med artiklarna [4] och [6] i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union]. Medlemsstaterna ska, när de fastställer sina nationella vägledande energieffektivitetsbidrag, ta hänsyn till att unionens energianvändning 2030 får vara högst [1 321] Mtoe primärenergi och högst [987] Mtoe slutlig energi. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bidrag till kommissionen som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna [3] och [7]–[11] i förordning (EU) XX/20XX [Governance of the Energy Union].”.

4.  Varje medlemsstat ska identifiera den tekniska och ekonomiska bottom up-potentialen för energieffektivitetsförbättringar inom varje sektor, som inbegriper särskilda politiska åtgärder på alla nivåer i energisystemet, från försörjnings-, överförings- och distributionsfasen till slutanvändningen av energin, vilket kommer att göra det möjligt att nå de bindande nationella energieffektivitetsmålen i linje med unionens energieffektivitetsmål för 2030 som avses i artikel 1.1, i enlighet med artiklarna [4] och [6] i förordning (EU) XX/20XX [styrningen av energiunionen]. Medlemsstaterna ska, när de fastställer sina nationella vägledande energieffektivitetsmål, ta hänsyn till att unionens energianvändning 2030 får vara högst 1 132 Mtoe primärenergi och högst 849 Mtoe slutlig energi. Medlemsstaterna ska anmäla sina nationella mål till kommissionen som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna [3] och [7]–[11] i förordning (EU) XX/20XX [styrningen av energiunionen]. Medlemsstaterna ska även årligen rapportera till kommissionen om framstegen med att uppnå sina mål.

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

2a)  Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

”Artikel 5

Offentliga sektorns byggnaders roll som förebild

Offentliga sektorns byggnaders roll som förebild

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU ska varje medlemsstat säkerställa att 3 % av den totala golvytan i uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs och utnyttjas av dess statliga myndigheter från och med den 1 januari 2014 renoveras varje år för att uppfylla minst de minimikrav avseende energiprestanda som den har fastställt med tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU.

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU ska varje medlemsstat säkerställa att 3 % av den totala golvytan i uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs av dess statliga myndigheter från och med den 1 januari 2014 renoveras varje år för att uppfylla minst de minimikrav avseende energiprestanda som den har fastställt med tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU. Från och med den 1 januari 2021 ska denna punkt även gälla för alla uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter, med vederbörlig hänsyn till deras respektive befogenheter och administrativa struktur.

Takten på 3 % ska beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 vilka ägs och utnyttjas av statliga myndigheter i berörda medlemsstater som den 1 januari varje år inte uppfyller de nationella minimikraven avseende energiprestanda som fastställts vid tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU. Den tröskeln ska sänkas till 250 m2 från och med den 9 juli 2015.

Takten på 3 % ska beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 vilka ägs och utnyttjas av statliga myndigheter i berörda medlemsstater som den 1 januari varje år inte uppfyller de nationella minimikraven avseende energiprestanda som fastställts vid tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU. Den tröskeln ska sänkas till 250 m2 från och med den 9 juli 2015 och ska gälla för byggnader som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter, från och med den 1 januari 2021, med vederbörlig hänsyn tagen till deras respektive befogenheter och administrativa struktur.

I de fall där en medlemsstat kräver att skyldigheten att varje år renovera 3 % av den totala golvytan också ska gälla golvyta som ägs och utnyttjas av administrativa organ på en annan nivå än statliga myndigheter, ska takten på 3 % beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 samt från och med den 9 juli 2015 mer än 250 m2, vilka ägs och utnyttjas av statliga myndigheter och av sådana administrativa organ i den berörda medlemsstaten som den 1 januari varje år inte uppfyller de nationella minimikraven avseende energiprestanda som fastställts vid tillämpning av artikel 4 i direktiv 2010/31/EU.

Vid genomförande av åtgärder avseende totalrenovering av statliga myndigheters byggnader i enlighet med första stycket får medlemsstaterna välja att se byggnaden som en helhet, inklusive klimatskal, utrustning, drift och underhåll.

Vid genomförande av åtgärder avseende totalrenovering av offentliga myndigheters byggnader i enlighet med första stycket får medlemsstaterna välja att se byggnaden som en helhet, inklusive klimatskal, utrustning, drift och underhåll.

Medlemsstaterna ska kräva att de av de statliga myndigheternas byggnader som har sämst energiprestanda prioriteras vid energieffektivitetsåtgärder, om detta är kostnadseffektivt och tekniskt genomförbart.

Medlemsstaterna ska kräva att de av de offentliga myndigheternas byggnader som har sämst energiprestanda prioriteras vid energieffektivitetsåtgärder, om detta är kostnadseffektivt och tekniskt genomförbart.

2.  Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

2.  Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

a)  Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån efterkommande av vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

a)  Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån efterkommande av vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

b)  Byggnader som ägs av försvarsmakten eller statliga myndigheter och som tjänar nationella försvarssyften, med undantag för inkvarteringsbyggnader för enskilda eller kontorsbyggnader för försvarsmakten och annan personal som är anställd av de nationella försvarsmyndigheterna.

b)  Byggnader som ägs av försvarsmakten eller statliga myndigheter och som tjänar nationella försvarssyften, med undantag för inkvarteringsbyggnader för enskilda eller kontorsbyggnader för försvarsmakten och annan personal som är anställd av de nationella försvarsmyndigheterna.

c)  Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

c)  Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

3.  Om en medlemsstat renoverar mer än 3 % av den totala golvytan i statliga myndigheters byggnader ett visst år, får den medräkna överskottet i den årliga renoveringstakten under något av de tre föregående eller efterföljande åren.

3.  Om en medlemsstat renoverar mer än 3 % av den totala golvytan i offentliga myndigheters byggnader ett visst år, får den medräkna överskottet i den årliga renoveringstakten under något av de tre föregående eller efterföljande åren.

4.  Medlemsstaterna får i den årliga renoveringstakten för statliga myndigheters byggnader medräkna nybyggda byggnader som utnyttjas och ägs som ersättning för specifika byggnader som var statliga myndigheters och som rivits under något av de två föregående åren eller byggnader som har sålts, rivits eller tagits ur bruk under något av de två föregående åren på grund av intensivare användning av andra byggnader.

4.  Medlemsstaterna får i den årliga renoveringstakten för offentliga myndigheters byggnader medräkna nybyggda byggnader som utnyttjas och ägs som ersättning för specifika byggnader som var offentliga myndigheters och som rivits under något av de två föregående åren eller byggnader som har sålts, rivits eller tagits ur bruk under något av de två föregående åren på grund av intensivare användning av andra byggnader.

5.  Med avseende på tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 upprätta och publicera en förteckning över uppvärmda och/eller kylda statliga myndigheters byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2 samt från och med den 9 juli 2015 mer än 250 m2, med undantag för byggnader som undantagits på grundval av punkt 2. Förteckningen ska innehålla information om

5.  Med avseende på tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 upprätta och publicera en förteckning över uppvärmda och/eller kylda offentliga myndigheters byggnader med en total användbar golvyta på mer än 500 m2, och, från och med den 9 juli 2015, på mer än 250 m2, med undantag för byggnader som undantagits på grundval av punkt 2. Förteckningen ska innehålla information om

a)   golvytan i m2, och

a)   golvytan i m2, och

b)   respektive byggnads energiprestanda eller relevanta energiuppgifter.

b)   respektive byggnads energiprestanda,

c)   faktisk uppmätt energiförbrukning.

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU, får medlemsstaterna välja en alternativ strategi med avseende på punkterna 1–5 i den här artikeln, genom vilken de vidtar andra kostnadseffektiva åtgärder, bland annat totalrenoveringar och åtgärder för att få till stånd beteendeförändringar hos byggnadsanvändare, i syfte att senast 2020 i byggnader som kommer i fråga och som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter åstadkomma energibesparingar vilka som minimum motsvarar vad som krävs enligt punkt 1, rapporterat på årsbasis.

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2010/31/EU, får medlemsstaterna välja en alternativ strategi med avseende på punkterna 1–5 i den här artikeln, genom vilken de vidtar andra kostnadseffektiva åtgärder, bland annat totalrenoveringar och åtgärder för att få till stånd beteendeförändringar hos byggnadsanvändare, i syfte att senast 2030 i byggnader som kommer i fråga och som ägs och utnyttjas av offentliga myndigheter åstadkomma energibesparingar vilka som minimum motsvarar vad som krävs enligt punkt 1, rapporterat på årsbasis.

Vid tillämpningen av den alternativa strategin får medlemsstaterna uppskatta den energibesparing som skulle föranledas av punkterna 1–4 genom att använda sig av lämpliga standardvärden för energianvändningen hos statliga myndigheters referensbyggnader före och efter renovering och uppskattningar av deras byggnadsbestånds yta. Kategorierna av statliga myndigheters referensbyggnader ska vara representativa för beståndet av sådana byggnader.

Vid tillämpningen av den alternativa strategin får medlemsstaterna uppskatta den energibesparing som skulle föranledas av punkterna 1–4 genom att använda sig av lämpliga standardvärden för energianvändningen hos offentliga myndigheters referensbyggnader före och efter renovering och uppskattningar av deras byggnadsbestånds yta. Kategorierna av offentliga myndigheters referensbyggnader ska vara representativa för beståndet av sådana byggnader.

De medlemsstater som väljer den alternativa strategin ska senast den 31 december 2013 anmäla till kommissionen vilka alternativa åtgärder de planerar att vidta och visa hur de kommer att uppnå motsvarande förbättring av energiprestandan i byggnaderna i de statliga myndigheternas byggnadsbestånd.

De medlemsstater som väljer den alternativa strategin ska inom 6 månader efter detta direktivs ikraftträdande anmäla till kommissionen vilka alternativa åtgärder de planerar att vidta och visa hur de kommer att uppnå motsvarande förbättring av energiprestandan i byggnaderna i de offentliga myndigheternas byggnadsbestånd.

7.  Medlemsstaterna ska uppmuntra offentliga organ, även på regional och lokal nivå, och offentligrättsliga organ för subventionerat boende att, med vederbörlig hänsyn tagen till deras respektive befogenheter och administrativa struktur,

7.  Medlemsstaterna ska uppmuntra offentliga organ, även på regional och lokal nivå, och offentligrättsliga organ för subventionerat boende att, med vederbörlig hänsyn tagen till deras respektive befogenheter och administrativa struktur,

a)   anta en energieffektivitetsplan, fristående eller som en del av en bredare klimat- eller miljöplan, som innehåller specifika mål och åtgärder för energibesparing och energieffektivitet, i syfte att följa den förebild som statliga myndigheters byggnader utgör, i enlighet med punkterna 1, 5 och 6,

a)   anta en energieffektivitetsplan och långsiktig renoveringsstrategi för varje byggnad, fristående eller som en del av en bredare klimat- eller miljöplan, som innehåller specifika mål och åtgärder för energibesparing och energieffektivitet samt beräkningar av livscykelkostnaderna, i syfte att följa den förebild som statliga myndigheters byggnader utgör, i enlighet med punkterna 1, 5 och 6,

b)   införa ett energiledningssystem, inklusive energibesiktningar, som en del av planens genomförande,

b)   införa ett energiledningssystem, inklusive energibesiktningar, som en del av planens genomförande,

c)   om lämpligt använda sig av energitjänsteföretag och avtal om energiprestanda för att finansiera renoveringar och genomföra planer för att bibehålla eller förbättra energieffektiviteten på lång sikt.

c)   om lämpligt använda sig av energitjänsteföretag och avtal om energiprestanda för att finansiera renoveringar och genomföra planer för att bibehålla eller förbättra energieffektiviteten på lång sikt.

7a.  Medlemsstaterna ska rapportera om de årliga energibesparingarna till följd av renoveringar, inklusive om andelen genomgripande renoveringar och den totala golvyta som har renoverats, i enlighet med artikel 19 i förordningen om styrning.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Energisparplikt

Stödsystem för energibesparingar

1.  Medlemsstaterna ska uppnå en ackumulerad energibesparing vid slutanvändning som minst motsvarar följande:

1.  För att säkerställa att unionens energi- och klimatmål för 2050 och de långsiktiga målen under Parisavtalet uppfylls ska medlemsstaterna uppnå en ackumulerad energibesparing vid slutanvändning som minst motsvarar följande:

a)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2013.

a)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2013.

b)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2030 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2019.

b)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2030 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2019.

ba)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2031 till och med den 31 december 2040 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2029.

bb)  Nya besparingar varje år från och med den 1 januari 2041 till och med den 31 december 2050 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2039.

Om det av kommissionens översyner framgår att medlemsstaterna behöver anpassa sin årliga sparplikt, ska de göra detta i enlighet med följande perioder: 2014–2020, 2021–2030, 2031–2040 och 2041–2050.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå nya årliga besparingar på 1,5 % för tio år i taget efter 2030 om översyner av kommissionen senast 2027 och därefter vart tionde år visar att detta är nödvändigt för att uppnå unionens långsiktiga energi- och klimatmål för 2050.

Medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå nya årliga besparingar på 1,5 % för perioderna 2031–2040 och 2041–2050, såvida inte översyner grundade på objektiva och icke-diskriminerande kriterier som fastställts av kommissionen senast 2027 och därefter vart tionde år visar att den årliga skyldigheten till energibesparingar bör justeras för att unionens långsiktiga energi- och klimatmål och mål för minskade koldioxidutsläpp för 2050 ska kunna uppnås.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Vid tillämpning av led b, och utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3, får medlemsstaterna bara räkna de energibesparingar som följer av de nya politiska åtgärder som införs efter den 31 december 2020 eller politiska åtgärder som införs under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020, förutsatt att det kan visas att dessa åtgärder leder till enskilda åtgärder som vidtas efter den 31 december 2020 och som leder till besparingar.

Vid tillämpning av led b, och utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2 och 3, får medlemsstaterna bara räkna de energibesparingar som följer av nya politiska åtgärder, oavsett om de införs efter den 31 december 2020 eller tidigare, förutsatt att det kan visas att dessa åtgärder leder till nya enskilda åtgärder som vidtas efter den 31 december 2020 och som leder till nya besparingar.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Den energivolym som säljs och som används i transporter får helt eller delvis undantas från dessa beräkningar.

Från 2014 till 2020 får den energivolym som säljs och som används i transporter helt eller delvis undantas från dessa beräkningar. Från 2021 och framåt får inte den energivolym som säljs och används i transporter undantas från dessa beräkningar.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska bestämma hur den beräknade mängden nya besparingar ska fördelas över varje period som avses i leden a och b, förutsatt att de totala kumulativa besparingar som krävs har uppnåtts i slutet av varje period.

Medlemsstaterna ska bestämma hur den beräknade mängden nya besparingar ska fördelas över varje period som avses i leden a, b, ba och bb förutsatt att de totala kumulativa besparingar som krävs har uppnåtts i slutet av varje period.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Med förbehåll för punkt 3 får varje medlemsstat

2.  Med förbehåll för punkt 3 får varje medlemsstat

a)  genomföra den beräkning som krävs enligt led a i punkt 1 med användning av värdena 1 % för 2014 och 2015, 1,25 % för 2016 och 2017, och 1,5 % för 2018, 2019 och 2020,

a)  genomföra den beräkning som krävs enligt led a i punkt 1 med användning av värdena 1 % för 2014 och 2015, 1,25 % för 2016 och 2017, och 1,5 % för 2018, 2019 och 2020,

b)  vid beräkningen helt eller delvis undanta den energi som säljs och används vid sådana industriella verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG,

c)  låta energibesparingar som uppnås i energiomvandlings-, distributions- och överföringssektorerna, inklusive infrastruktur för effektiv fjärrvärme och fjärrkyla, till följd av genomförandet av de krav som anges i artiklarna 14.4, 14.5 b, 15.1–15.6 och 15.9 räknas som sådana energibesparingar som krävs enligt punkt 1,

c)  låta energibesparingar som uppnås i energiomvandlings-, distributions- och överföringssektorerna, inklusive infrastruktur för effektiv fjärrvärme och fjärrkyla, till följd av genomförandet av de krav som anges i artiklarna 14.4, 14.5 b, 15.1–15.6 och 15.9 räknas som sådana energibesparingar som krävs enligt punkt 1,

d)  räkna energibesparingar till följd av nya enskilda åtgärder som genomförts sedan den 31 december 2008, som fortsätter att ha verkan 2020 och senare, och som kan mätas och verifieras, som sådana energibesparingar som avses i punkt 1, och

e)  undanta från beräkningen för det energibesparingskrav som avses i punkt 1 den mängd energi som produceras på eller i byggnader för eget bruk till följd av politiska åtgärder för att främja nyinstallation av förnybar energiteknik.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  Samtliga de alternativ som valts enligt punkt 2 får sammanlagt uppgå till högst 25 % av den mängd energibesparingar som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska tillämpa och beräkna effekten av de alternativ som valts för de perioder som avses i punkt 1 a och b separat:

3.  Samtliga de alternativ som valts enligt punkt 2 får sammanlagt uppgå till högst 25 % av den mängd energibesparingar som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska tillämpa och beräkna effekten av de alternativ som valts för de perioder som avses i punkt 1 a och b separat:

a)  Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 a får medlemsstaterna använda sig av punkt 2 a, b, c, och d.

a)  Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 a får medlemsstaterna använda sig av punkt 2 a och c.

b)  Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 b får medlemsstaterna använda sig av punkt 2 b, c, d och e, om enskilda åtgärder i den mening som avses i led d fortsätter att ha en kontrollerbar och mätbar inverkan efter den 31 december 2020.

b)  Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den period som avses i punkt 1 b, ba och bb får medlemsstaterna använda sig av punkt 2 c.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

7.  Medlemsstaterna ska visa att energibesparingar inte räknas dubbelt i de fall där inverkan av politiska åtgärder eller enskilda åtgärder överlappar varandra.

7.  Samtidigt som medlemsstaterna medger att effektivitetsvinster från primär- och slutlig energi är komplementära ska de visa att energibesparingar inte räknas dubbelt i de fall där inverkan av politiska åtgärder eller enskilda åtgärder överlappar varandra.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 7a

Artikel 7a

Kvotpliktsystem för energieffektivitet

Stödsystem för energieffektivitet

1.  Om medlemsstater beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå den mängd besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom ett kvotpliktsystem för energieffektivitet ska de säkerställa att förpliktade parter som avses i punkt 2 och som bedriver verksamhet inom varje medlemsstats territorium, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.2, uppnår det mål med en ackumulerad energibesparing i slutanvändningsledet som fastställs i artikel 7.1.

1.  Om medlemsstater beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå den mängd besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom ett stödsystem för energieffektivitet ska de säkerställa att förpliktade parter som avses i punkt 2 och som bedriver verksamhet inom varje medlemsstats territorium, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.2, uppnår det mål med en ackumulerad energibesparing i slutanvändningsledet som fastställs i artikel 7.1.

2.  Medlemsstaterna ska på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier utse förpliktade parter bland energidistributörer och/eller företag som säljer energi i detaljistledet och bedriver verksamhet inom medlemsstatens territorium, och får inbegripa drivmedelsdistributörer eller drivmedelsåterförsäljare som bedriver verksamhet inom medlemsstatens territorium. Mängden energibesparingar som behövs för att fullgöra skyldigheten ska uppnås av de förpliktade parterna bland slutkunderna, utsedda av medlemsstaten, oberoende av den beräkning som görs enligt artikel 7.1, eller, om medlemsstaterna så beslutar, med hjälp av certifierade besparingar som härrör från andra parter, i enlighet med vad som anges i punkt 5 b.

2.  Medlemsstaterna ska på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier utse förpliktade parter bland energidistributörer och/eller företag som säljer energi i detaljistledet och bedriver verksamhet inom medlemsstatens territorium, och ska inbegripa drivmedelsdistributörer och drivmedelsåterförsäljare som bedriver verksamhet inom medlemsstatens territorium. Mängden energibesparingar som behövs för att fullgöra skyldigheten ska uppnås av de förpliktade parterna bland slutkunderna, utsedda av medlemsstaten, oberoende av den beräkning som görs enligt artikel 7.1, eller, om medlemsstaterna så beslutar, med hjälp av certifierade besparingar som härrör från andra parter, i enlighet med vad som anges i punkt 5 b.

3.  Medlemsstaterna ska uttrycka mängden energibesparingar som krävs av varje förpliktad part som antingen slutlig energianvändning eller primärenergianvändning. Den metod som väljs för att uttrycka den mängd energibesparingar som krävs ska även användas för att beräkna de besparingar som de förpliktade parterna åberopar. De omvandlingsfaktorer som anges i bilaga IV ska tillämpas.

3.  Medlemsstaterna ska uttrycka mängden energibesparingar som krävs av varje förpliktad part som antingen slutlig energianvändning eller primärenergianvändning. Den metod som väljs för att uttrycka den mängd energibesparingar som krävs ska även användas för att beräkna de besparingar som de förpliktade parterna åberopar. De omvandlingsfaktorer som anges i bilaga IV ska tillämpas.

4.  Medlemsstaterna ska införa system för mätning, kontroll och verifiering, inom ramen för vilka dokumenterade besiktningar ska utföras på en statistiskt signifikant andel och ett representativt urval av de åtgärder för förbättrad energieffektivitet som införs av de förpliktade parterna. Denna mätning, kontroll och verifiering ska göras oberoende av de förpliktade parterna.

4.  Medlemsstaterna ska införa system för mätning, kontroll och verifiering, inom ramen för vilka dokumenterade besiktningar ska utföras på en statistiskt signifikant andel och ett representativt urval av de åtgärder för förbättrad energieffektivitet som införs av de förpliktade parterna. Denna mätning, kontroll och verifiering ska göras oberoende av de förpliktade parterna.

5.  Inom kvotpliktsystemet för energieffektivitet gäller följande för medlemsstaterna:

5.  Inom stödsystemet för energieffektivitet gäller följande för medlemsstaterna:

a)  De ska inkludera krav med ett socialt mål i den sparplikt som införs, bland annat genom att kräva att en andel av de energieffektivitetsåtgärder som ska genomföras prioriteras i hushåll som påverkas av energifattigdom och i subventionerat boende.

a)  De ska inkludera och offentliggöra krav med ett socialt mål i den sparplikt som införs, bland annat genom att kräva att en betydande andel av de energieffektivitetsåtgärder som ska genomföras prioriteras i låginkomsthushåll som riskerar energifattigdom eller i subventionerat boende, samt underlätta tillgången till det nödvändiga finansiella stödet genom lämpliga finansiella instrument.

b)  De får tillåta förpliktade parter att gentemot sin skyldighet medräkna certifierade energibesparingar som uppnåtts av leverantörer av energitjänster eller andra tredje parter, inklusive i de fall där förpliktade parter genom andra statligt godkända organ eller genom offentliga myndigheter främjar åtgärder som eventuellt inbegriper formella partnerskap och eventuellt kombineras med andra finansieringskällor. Om medlemsstaterna medger detta, ska de säkerställa att det finns en godkännandeprocess som är tydlig, transparent och öppen för alla marknadsaktörer och som syftar till att minimera certifieringskostnaderna.

b)  De ska tillåta förpliktade parter att gentemot sin skyldighet medräkna certifierade energibesparingar som uppnåtts av leverantörer av energitjänster eller andra tredje parter, inklusive i de fall där förpliktade parter genom andra statligt godkända organ, såsom tillhandahållare av subventionerade boenden, eller genom offentliga myndigheter främjar åtgärder som eventuellt inbegriper formella partnerskap och eventuellt kombineras med andra finansieringskällor. Om medlemsstaterna medger detta, ska de säkerställa att det finns en godkännandeprocess som är tydlig, transparent och öppen för alla marknadsaktörer och som syftar till att minimera certifieringskostnaderna.

c)  De får tillåta förpliktade parter att räkna besparingar under ett visst år som om de i stället uppnåtts under något av de fyra föregående eller tre följande åren, dock ej längre än till utgången av de pliktperioder som anges i artikel 7.1.

c)  De får tillåta förpliktade parter att räkna besparingar under ett visst år som om de i stället uppnåtts under något av de fyra föregående eller tre följande åren, dock ej längre än till utgången av de pliktperioder som anges i artikel 7.1.

6.  Medlemsstaterna ska en gång om året offentliggöra de energibesparingar som uppnåtts av varje förpliktad part eller av varje delkategori av förpliktade parter och sammanlagt inom ramen för kvotpliktsystemet.

6.  Medlemsstaterna ska en gång om året offentliggöra de energibesparingar som uppnåtts av varje förpliktad part eller av varje delkategori av förpliktade parter och sammanlagt inom ramen för kvotpliktsystemet.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 7b

Artikel 7b

Alternativa politiska åtgärder

Alternativa politiska åtgärder

1.  Medlemsstater som beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå de besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom alternativa politiska åtgärder ska säkerställa att de energibesparingar som krävs enligt artikel 7.1 uppnås bland slutkunderna.

1.  Medlemsstater som beslutar sig för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att uppnå de besparingar som krävs enligt artikel 7.1 genom alternativa politiska åtgärder ska säkerställa att de energibesparingar som krävs enligt artikel 7.1 uppnås bland slutkunderna.

2.  Vid utformningen av andra politiska åtgärder för att uppnå energibesparingar ska medlemsstaterna ta hänsyn till effekten på hushåll som påverkas av energifattigdom.

2.  Vid utformningen av andra politiska åtgärder för att uppnå energibesparingar, och för att säkerställa att en ambitiös energirenovering av befintliga byggnader äger rum, ska medlemsstaterna vidta åtgärder som gynnar låginkomsthushåll som riskerar energifattigdom eller i subventionerat boende. Åtgärderna ska offentliggöras.

3.  För alla åtgärder utom de som avser beskattningsåtgärder ska medlemsstaterna införa system för mätning, kontroll och verifiering, inom ramen för vilka dokumenterade besiktningar ska utföras på en statistiskt signifikant andel och ett representativt urval av de åtgärder för förbättrad energieffektivitet som införs av de deltagande eller bemyndigade parterna. Denna mätning, kontroll och verifiering ska göras oberoende av de deltagande och bemyndigade parterna.”.

3.  För alla åtgärder utom de som avser beskattningsåtgärder ska medlemsstaterna införa system för mätning, kontroll och verifiering, inom ramen för vilka dokumenterade besiktningar ska utföras på en statistiskt signifikant andel och ett representativt urval av de åtgärder för förbättrad energieffektivitet som införs av de deltagande eller bemyndigade parterna. Denna mätning, kontroll och verifiering ska göras oberoende av de deltagande och bemyndigade parterna.

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

4a)  I artikel 8 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.  Medlemsstaterna ska se till att företag som inte är små eller medelstora företag blir föremål för en oberoende och kostnadseffektiv energibesiktning som görs av en kvalificerad och/eller ackrediterad expert eller som genomförs och övervakas av oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning senast den 5 december 2015 och minst vart fjärde år efter den föregående energibesiktningen.

”4.  Medlemsstaterna ska se till att företag som inte är små eller medelstora företag blir föremål för en oberoende och kostnadseffektiv energibesiktning som görs av en kvalificerad och/eller ackrediterad expert eller som genomförs och övervakas av oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning senast den 5 december 2015 och minst vart fjärde år efter den föregående energibesiktningen.

Medlemsstaterna ska uppmuntra små och medelstora företag med högre energiförbrukning per omsättning än EU-genomsnittet att uppfylla de krav som anges i detta stycke.”

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

4b)  I artikel 8 ska punkt 6 ersättas med följande:

6.  Företag som inte är små eller medelstora företag och som tillämpar ett energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem och som certifierats av ett oberoende organ i enlighet med tillämpliga europeiska eller internationella standarder, ska undantas från kraven i punkt 4, förutsatt att medlemsstaterna säkerställer att det berörda förvaltningssystemet inbegriper en energibesiktning på grundval av minimikriterier som baseras på bilaga VI.

”6.  Företag som inte är små eller medelstora företag och företag som är små och medelstora företag med hög energiförbrukning per anställd eller per omsättning som tillämpar ett energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem och som certifierats av ett oberoende organ i enlighet med tillämpliga europeiska eller internationella standarder, ska undantas från kraven i punkt 4, förutsatt att medlemsstaterna säkerställer att det berörda förvaltningssystemet inbegriper en energibesiktning på grundval av minimikriterier som baseras på bilaga VI.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare av naturgas, så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutanvändarens faktiska energianvändning och ger information om faktisk användningstid.”.

”Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare av naturgas, så långt det är tekniskt möjligt, kostnadseffektivt och proportionerligt i förhållande till möjliga energibesparingar, har individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutanvändarens faktiska energianvändning och ger information om faktisk användningstid.”.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 9a

Artikel 9a

Kollektiv mätning, individuell mätning och kostnadsfördelning för uppvärmning och kylning och varmvatten för hushållsbruk

Kollektiv mätning, individuell mätning och kostnadsfördelning för uppvärmning och kylning och varmvatten för hushållsbruk

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna för fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk tillhandahålls individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutkundens faktiska energianvändning.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna för fjärrvärme, fjärrkyla och varmvatten för hushållsbruk tillhandahålls individuella mätare som till ett konkurrenskraftigt pris korrekt visar slutkundens faktiska energianvändning.

När en byggnad försörjs med värme och kyla eller varmvatten från en central källa som försörjer flera byggnader, eller från ett nät för fjärrvärme och fjärrkyla, ska en värme- eller varmvattenmätare alltid installeras vid värmeväxlaren eller leveranspunkten.

När en byggnad försörjs med värme, kyla eller varmvatten från en central källa som försörjer flera byggnader, eller från ett nät för fjärrvärme eller fjärrkyla, ska en mätare alltid installeras vid värmeväxlaren eller leveranspunkten.

2.  I flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som har en central värme-/kylkälla, eller som försörjs från fjärrvärme- och fjärrkylsystem, ska individuella mätare installeras för att mäta användningen av värme eller kyla eller varmvatten i varje byggnadsenhet.

2.  I flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som har en central värme-/kylkälla, eller som försörjs från fjärrvärme- och fjärrkylsystem, ska individuella mätare installeras för att mäta användningen av värme eller kyla eller varmvatten i varje byggnadsenhet när det är tekniskt genomförbart, kostnadseffektivt och proportionerligt i förhållande till de potentiella energibesparingarna.

När användning av individuella mätare inte är tekniskt genomförbart eller kostnadseffektivt för att mäta värme eller kyla i varje byggnadsenhet, ska individuella värmekostnadsfördelare användas för att mäta energianvändningen i varje radiator, om inte medlemsstaten i fråga visar att det inte skulle vara kostnadseffektivt att installera sådana värmekostnadsfördelare. I dessa fall får alternativa kostnadseffektiva metoder för mätning av användningen övervägas. Villkoren för avsaknad av teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet ska tydligt anges och offentliggöras av varje medlemsstat.

När användning av individuella mätare inte är tekniskt genomförbart eller kostnadseffektivt eller proportionerligt i förhållande till de potentiella energibesparingarna för att mäta värme eller kyla i varje byggnadsenhet, ska individuella värmekostnadsfördelare användas för att mäta energianvändningen i varje radiator, om inte medlemsstaten i fråga visar att det inte skulle vara kostnadseffektivt att installera sådana värmekostnadsfördelare. I dessa fall får alternativa kostnadseffektiva metoder för mätning av användningen övervägas. Villkoren för avsaknad av teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet ska tydligt anges och offentliggöras av varje medlemsstat.

I nya byggnader som avses i första stycket, eller när en sådan byggnad genomgår omfattande renovering, såsom fastställs i direktiv 2010/31/EU, ska individuella mätare alltid tillhandahållas.

I nya byggnader som avses i första stycket, eller när en sådan byggnad genomgår omfattande renovering, såsom fastställs i direktiv 2010/31/EU, ska varmvattenmätare tillhandahållas, där det är tekniskt genomförbart, kostnadseffektivt och proportionerligt i förhållande till de potentiella energibesparingarna, samtidigt som det säkerställs att detta inte ökar risken för energifattigdom.

3.  För flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla, eller där gemensamma värme- eller kylsystem för sådana hus dominerar, ska medlemsstaterna införa transparenta regler för fördelningen av kostnaden för uppvärmning, kylning och varmvattenanvändning i sådana byggnader, för att säkerställa öppenhet och insyn samt korrekt redovisning av individuell användning, inklusive

3.  För flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla, eller där gemensamma värme- eller kylsystem för sådana hus dominerar, ska medlemsstaterna införa och offentliggöra transparenta nationella regler för fördelningen av kostnaden för uppvärmning, kylning och varmvattenanvändning i sådana byggnader, för att säkerställa öppenhet och insyn samt korrekt redovisning av individuell användning, inklusive

4.  Installerade mätare och värmekostnadsfördelare ska från och med den 1 januari 2020 i enlighet med denna artikel utgöras av anordningar som kan fjärravläsas.

4.  Installerade mätare och värmekostnadsfördelare ska från och med den 1 januari 2020 i enlighet med denna artikel utgöras av anordningar som kan fjärravläsas. Villkoren för teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet i artikel 2 första och andra stycket ska fortsätta att gälla.

Mätare och kostnadsfördelare som redan har installerats men som inte kan fjärravläsas ska utrustas med denna förmåga eller ersättas med anordningar som kan fjärravläsas senast den 1 januari 2027, om inte medlemsstaten i fråga visar att detta inte är kostnadseffektivt.”.

Mätare och värmekostnadsfördelare som redan har installerats men som inte kan fjärravläsas ska utrustas med denna förmåga eller ersättas med anordningar som kan fjärravläsas senast den 1 januari 2027, om inte medlemsstaten i fråga visar att detta inte är kostnadseffektivt.”.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”Mätare som installerats i enlighet med direktiv 2009/73/EG ska möjliggöra korrekt faktureringsinformation grundad på faktisk användning. Medlemsstaterna ska se till att slutanvändarna på ett enkelt sätt kan få tillgång till kompletterande information om historisk användning som möjliggör detaljerad kontroll.”.

”Mätare som installerats i enlighet med direktiv 2009/73/EG ska möjliggöra korrekt faktureringsinformation grundad på faktisk användning. Medlemsstaterna ska se till att slutanvändarna på ett enkelt sätt kan få tillgång till kompletterande information om historisk användning som möjliggör detaljerad kontroll.”. För att säkra slutanvändarnas konsumentintegritet ska medlemsstaterna säkerställa att mätarna är integritetssäkra och används i linje med kraven i förordning (EU) 2016/679 (den allmänna dataskyddsförordningen). Medlemsstaterna ska också ta hänsyn till vikten av att bekämpa it-brottslighet i mätarsystemen. I det avseendet ska kommissionen före den 1 januari 2019 undersöka huruvida direktiv 2013/40/EU (om angrepp mot informationssystem) bör uppdateras till att även omfatta mätarsystem.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturerings- och förbrukningsinformation är korrekt och baserad på faktisk förbrukning, i enlighet med punkterna 1 och 2 i bilaga VIIa, för alla slutkonsumenter där mätare eller kostnadsfördelare finns installerade.

Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturerings- och förbrukningsinformation är korrekt och baserad på faktisk förbrukning eller avläsning av värmekostnadsfördelare, i enlighet med punkterna 1 och 2 i bilaga VIIa, för alla slutkonsumenter där mätare eller värmekostnadsfördelare finns installerade.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstater kan besluta vem som ska tillhandahålla fakturerings- och förbrukningsinformation som baserar på den faktiska förbrukningen eller avläsning av värmekostnadsfördelare till slutanvändarna, det vill säga till fysiska eller juridiska personer som nyttjar en enskild byggnad eller enhet i ett flerfamiljshus eller en byggnad med flera användningsområden som förses med värme, kallt eller varmt vatten av en central källa som inte har något direkt eller enskilt avtal med energiförsörjaren.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

a)  ska kräva att, om information om slutanvändarens energifakturor och historiska användning finns tillgänglig, den görs tillgänglig för en av slutanvändaren utsedd leverantör av energitjänster,

a)  ska kräva att, om information om slutkonsumentens energifakturor och historiska användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare finns tillgänglig, den på begäran av slutanvändaren görs tillgänglig för en av slutkonsumenten utsedd leverantör av energitjänster,

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

c)  ska säkerställa att lämplig information tillhandahålls tillsammans med fakturan, baserad på faktisk användning, för alla slutkonsumenter i enlighet med punkt 3 i bilaga VII,

c)  ska säkerställa att lämplig information tillhandahålls tillsammans med fakturan, baserad på faktisk användning eller avläsning av värmekostnadsfördelare, för alla slutkonsumenter i enlighet med punkt 3 i bilaga VIIa,

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

11a)  Följande artikel ska införas som artikel 19a:

Artikel 19a

Europeiska bankers finansiering av energieffektivitet

Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) ska anpassa sina politiska mål med sikte på att erkänna energieffektivitet som en energikälla i sig och energieffektivitetsinvesteringar som en del av sin investeringsportfölj för infrastruktur.

EIB och EBRD ska, även tillsammans med nationella investeringsbanker, utforma, generera och finansiera program och projekt som är skräddarsydda till effektivitetssektorn, bland annat till energifattiga hushåll.

Medlemsstaterna ska fullt ut nyttja de möjligheter och verktyg som föreslås i initiativet ”smart finansiering för smarta byggnader”.

Nuvarande lydelse

Ändringsförslag

12a)  I artikel 24 ska punkt 4 ersättas med följande:

4.   Kommissionen ska övervaka hur genomförandet av detta direktiv påverkar dels direktiven 2003/87/EG, 2009/28/EG och 2010/31/EU samt beslut nr 406/2009/EG, dels industrisektorerna, särskilt de som löper betydande risk för koldioxidläckage i enlighet med beslut 2010/2/EU.

”Kommissionen ska övervaka hur genomförandet av detta direktiv påverkar dels direktiven 2003/87/EG, 2009/28/EG och 2010/31/EU samt förordning nr ... (Europaparlamentets och rådets förordning om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen) och varje år ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Om kommissionen utifrån dessa regelbundna rapporter har bevis för att de politiska åtgärdernas interagerande leder till en oriktig funktion av koldioxidmarknaden ska den framlägga ett lagstiftningsförslag med åtgärder för att förbättra dess funktion.”

(Numren på den ursprungliga/nuvarande punkt 13 och punkt 14 i förslaget ska ändras till punkt 14 respektive punkt 15.)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

12.  Kommissionen ska utvärdera detta direktiv senast den 28 februari 2024, och därefter vart femte år, och ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska, om så är lämpligt, åtföljas av förslag till ytterligare åtgärder.”.

12.  Kommissionen ska göra en allmän översyn av detta direktiv senast sex månader efter UNFCCC:s övergripande inventering 2023, och efter därpå följande övergripande inventeringar, och ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av den allmänna effektiviteten hos direktivet samt nödvändigheten av att anpassa EU:s energieffektivitetspolitik i enlighet med Parisavtalets mål. Rapporten ska, om så är lämpligt, åtföljas av förslag till ytterligare åtgärder.”.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

a)  I bilaga IV ska fotnot 3 ersättas med följande: ”(3) Tillämpas när energibesparingarna beräknas i primärenergitermer med hjälp av en bottom-up-strategi som grundar sig på slutlig energianvändning. För besparingar i kWh el får medlemsstaterna använda en standardkoefficient på 2,0. Medlemsstaterna får tillämpa en annan koefficient om de kan motivera detta.”.

a)  I bilaga IV ska fotnot 3 ersättas med följande: ”(3) Tillämpas när energibesparingarna beräknas i primärenergitermer med hjälp av en bottom-up-strategi som grundar sig på slutlig energianvändning. För besparingar i kWh el får medlemsstaterna använda en standardkoefficient på 2,0. Medlemsstaterna får tillämpa en annan koefficient om de kan motivera detta mot bakgrund av nationella omständigheter som påverkar primärenergianvändningen. Dessa omständigheter bör i vederbörlig ordning vara styrkta, mätbara och verifierbara och grunda sig på objektiva och icke-diskriminerande kriterier.”

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

a)  Det måste kunna visas att besparingarna går längre än de som skulle ha genomförts i vilket fall som helst utan de förpliktade, deltagande eller bemyndigade parternas och/eller de genomförande myndigheternas verksamhet. För att fastställa vilka besparingar som kan åberopas som mer långtgående ska medlemsstaterna fastställa ett referensscenario som beskriver hur energianvändningen skulle utvecklas i avsaknad av den politiska åtgärden i fråga. Referensscenariot ska återspegla åtminstone följande faktorer: energianvändningstendenser, förändringar i användarbeteendet, teknisk utveckling och förändringar som beror på andra åtgärder som genomförts på nationell nivå och EU-nivå.

a)  Det måste kunna visas att besparingarna går längre än de som skulle ha genomförts i vilket fall som helst utan de förpliktade, deltagande eller bemyndigade parternas och/eller de genomförande myndigheternas verksamhet. För att fastställa vilka besparingar som kan åberopas som mer långtgående ska medlemsstaterna fastställa ett referensscenario som beskriver hur energianvändningen skulle utvecklas i avsaknad av den politiska åtgärden i fråga och de nya enskilda åtgärderna till följd av den. Referensscenariot ska återspegla åtminstone följande faktorer: energianvändningstendenser, förändringar i användarbeteendet, teknisk utveckling och förändringar som beror på andra åtgärder som genomförts på nationell nivå och EU-nivå.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

h)  Beräkningen av energibesparingar ska ta hänsyn till åtgärdernas livslängd. Detta får göras genom att räkna de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Alternativt får medlemsstaterna anta en annan metod som uppskattas uppnå minst samma totala mängd besparingar. Om andra metoder används ska medlemsstaterna säkerställa att den totala mängd energibesparingar som beräknas genom att använda dessa andra metoder inte överstiger den mängd energibesparingar som skulle ha blivit resultatet av beräkningen om man räknar de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Medlemsstaterna ska i sin integrerade nationella energi- och klimatplan för energieffektivitet i enlighet med styrningen av energiunionen i detalj beskriva vilka andra metoder de har använt och vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa att detta bindande beräkningskrav uppfylls.

h)  Beräkningen av energibesparingar ska ta hänsyn till åtgärdernas livslängd genom att räkna de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Alternativt får medlemsstaterna anta en annan metod som uppskattas uppnå minst samma totala mängd besparingar. Om andra metoder används ska medlemsstaterna säkerställa att den totala mängd energibesparingar som beräknas genom att använda dessa andra metoder inte överstiger den mängd energibesparingar som skulle ha blivit resultatet av beräkningen om man räknar de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att uppnå mellan datumet för genomförande och den 31 december 2020 eller den 31 december 2030, beroende på vad som är lämpligt. Medlemsstaterna ska i sin integrerade nationella energi- och klimatplan för energieffektivitet i enlighet med styrningen av energiunionen i detalj beskriva vilka andra metoder de har använt och vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa att detta bindande beräkningskrav uppfylls.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

För de politiska åtgärder som har vidtagits i enlighet med artikel 7.2 e får medlemsstaterna använda den beräkningsmetod som fastställts i enlighet med direktiv 2010/31/EU så länge som detta är i linje med kraven i artikel 7 i detta direktiv och i denna bilaga.

utgår

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

aa)  Källor som används vid beräkningen av uppgifter om energiförsäljning, inklusive motivering till användningen av alternativa statistiska källor och eventuella skillnader i de kvantiteter som blir resultatet (om andra källor än Eurostat används).

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

h)  Åtgärdernas varaktighet och hur de beräknas eller vad de grundas på.

h)  Åtgärdernas varaktighet och hur de beräknas eller vad de grundas på samt eventuella andra anammade metoder som beräknas uppnå minst samma totala mängd besparingar.

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Minimikrav för fakturerings- och förbrukningsinformation grundad på faktisk användning av uppvärmning, kylning och varmvatten

Minimikrav för fakturerings- och förbrukningsinformation för uppvärmning, kylning och varmvatten

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Fakturering som grundar sig på faktisk användning

Fakturering som grundar sig på faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare

För att göra det möjligt för slutanvändarna att reglera sin egen energianvändning ska fakturering ske på grundval av faktisk användning minst en gång per år.

För att göra det möjligt för slutanvändarna att reglera sin egen energianvändning ska fakturering ske på grundval av faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare minst en gång per år.