Förfarande : 2017/0819(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0003/2018

Ingivna texter :

A8-0003/2018

Debatter :

Omröstningar :

PV 17/01/2018 - 10.2
CRE 17/01/2018 - 10.2

Antagna texter :

P8_TA(2018)0007

BETÄNKANDE     
PDF 400kWORD 65k
12.1.2018
PE 615.277v02-00 A8-0003/2018

om utnämning av Eva Lindström till ledamot av revisionsrätten

(C8‑0401/2017 – 2017/0819(NLE))

Budgetkontrollutskottet

Föredragande: Indrek Tarand

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT
 BILAGA 1: Eva Lindströms MERITFÖRTECKNING
 BILAGA 2: Eva Lindströms SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om utnämning av Eva Lindström till ledamot av revisionsrätten

(C8‑0401/2017 – 2017/0819(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8‑0401/2017),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0003/2018), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 11 januari 2018 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Eva Lindström till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


BILAGA 1: Eva Lindströms MERITFÖRTECKNING

Utbildning

1983   Fil. kand. i nationalekonomi, företagsekonomi, statistik och ekonomisk historia från Stockholms universitet

Anställningar och uppdrag

2014–   Statssekreterare hos närings- och innovationsminister Mikael Damberg

2013–2014   Särskild utredare, Ägarprövningsutredningen

2003–2010   Riksrevisor

1997–2003   Budgetchef, Finansdepartementet

1994–1997   Departementsråd, Finansdepartementets budgetavdelning

Uppdrag

2013–2014   Vice ordförande för Trafikverkets styrelse

2012–2014   Ordförande i Nordiska investeringsbankens kontrollkommitté

2011–2014   Ledamot i Finansinspektionens styrelse

2011–2014   Ordförande i styrelsen vid Myndigheten för vårdanalys

2011–2014   Ledamot i Nationalmuseums insynsråd

2011–2014   Vice ordförande i Finanspolitiska rådet

2011–2012   Ledamot i Försäkringskassans insynsråd

2010–2014   Ordförande i Eva Lindström Consulting AB

1998–2003   Styrelseledamot i Svenska Spel AB


BILAGA 2: Eva Lindströms SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Yrkeserfarenhet

1.  Skulle du kunna redogöra för din yrkeserfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, både inom budgetplanering, budgetgenomförande eller budgetförvaltning och budgetkontroll eller revision.

Jag har över 25 års erfarenhet av allt större ansvar inom förvaltning och revision av offentliga finanser, bland annat genom tillsyns- och ledningsuppdrag. Den erfarenhet som jag har fått genom arbetet vid Riksrevisionen, Finansdepartementets budgetavdelning, som statssekreterare vid Näringsdepartementet och från olika styrelser i svenska myndigheter, har gett mig breda och gedigna kunskaper när det gäller styrning och revision av offentliga finanser, liksom betydande ledarskapsförmåga.

2014– Statssekreterare i Näringsdepartementet I denna roll, där jag fungerar som hög politisk tjänsteman, närmast ministern i rangordning, har jag haft ansvaret för näringslivsfrågor och statliga företag. Jag är även administrativt ansvarig för den dagliga samordningen och styrningen av departementet.

I min roll som statssekreterare har jag haft i uppgift att förbättra modellen för bolagsstyrning i svenska statliga företag. Bland annat har jag arbetat aktivt med hållbar verksamhet, t.ex. att införliva Agenda 2030 i de statliga företagens förvaltning. Ett viktigt mål för regeringen är att öka värdet på portföljen med de statliga företagen, något som har lyckats under min tid som statssekreterare.

Som statssekreterare har jag också varit ansvarig, under ministern, för den svenska regeringens industriinitiativ med namnet ”Smart industri”. Industrin spelar en avgörande roll för den svenska ekonomin, men behöver moderniseras för att förbli en innovativ och global aktör. För att uppnå detta har jag lett arbetet med att skapa en strategi för svensk industri som inriktar sig på digitalisering, hållbarhet, arbetskraft och forskning.

2003–2010 Riksrevisor vid Riksrevisionen Under min tid som riksrevisor var jag vid olika tidpunkter ansvarig för de flesta politikområden som Riksrevisionen omfattar, både när det gäller ekonomisk revision och effektivitetsrevision. Under mina sista två år som riksrevisor var jag även Riksrevisionens administrativa chef. När jag utnämndes till riksrevisor hade Riksrevisionen just blivit etablerad som ny institution, fristående från regeringen och direkt ansvarig inför riksdagen. Under denna period bidrog jag till att bygga upp den nya Riksrevisionen, bland annat genom införande av nya rutiner, processer och revisionssystem, och formaliserade även arbetsrelationen med riksdagen och dess utskott.

Riksrevisionen styrs av tre riksrevisorer som utses av riksdagen. Riksrevisorerna beslutar gemensamt om hur revisionsområdena ska fördelas mellan dem, men varje riksrevisor beslutar sedan vilka revisioner som ska genomföras, hur det ska ske och vilka slutsatser som dras inom hans/hennes ansvarsområde. De tre riksrevisorernas oberoende är grundlagsskyddat, och Riksrevisionen är en del av riksdagens centrala kontrollbehörighet. Myndigheten ser till att riksdagen får en samordnad och oberoende revision av statens finanser. Denna uppgift är unik, eftersom den svenska Riksrevisionen är det enda organ som kan granska statsfinanserna i dess helhet. Riksrevisionen granskar den verkställande maktens hela kedja, och är en oberoende organisation underställd riksdagen. Riksrevisionen genomför både effektivitetsrevisioner och ekonomiska revisioner. Institutionen bidrar även till utvecklingen av parlamentarisk kontroll och demokrati i andra länder genom Riksrevisionens internationella uppdrag.

Under min tid vid Riksrevisionen var myndigheten också en aktiv part i Internationella organisationen för högre revisionsorgan (Intosai) och spelade en viktig roll i utvecklingen av internationella standarder för högre revisionsorgan (Issai). Riksrevisionen var i synnerhet en viktig aktör när det gäller utvecklingen av de standarder för finansiell revision som Intosai har antagit. Riksrevisionen var ordförande för Intosais Professional Standards Committee fram till 2007, och har även varit ordförande för the Financial Audit Sub-committee.

1997–2003 Budgetchef vid Finansdepartementets budgetavdelning I denna roll var jag ansvarig för att upprätthålla kvaliteten på den nationella budgetprocessen och sköta budgetförhandlingarna med de olika fackdepartementen samt ansvara för avdelningens personal, som vid den tiden uppgick till cirka 80 personer. Bland mina ansvarsområden ingick också att behandla frågor som rörde revision av den nationella budgeten och EU-budgeten. Under min tid som budgetchef hade jag också ansvaret för att genomföra en ny process som hade införts för att garantera finansiell stabilitet i kölvattnet av den svenska finanskrisen i början av 1990-talet.

Budgetavdelningen har ansvaret för att leda och samordna regeringens arbete med statsbudgeten, för budgetpolitiken och för budgetens reglering och uppföljning. Budgetavdelningen leds av en budgetdirektör och har för närvarande sju enheter. Kärnan i avdelningen är de enheter som arbetar tillsammans med fackdepartementen om alla frågor som har budgetmässiga och ekonomiska konsekvenser. Dessa enheter övervakar också hur departementen utarbetar sina förslag. För att avgöra huruvida den offentliga verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt, analyserar dessa enheter mål för och resultat av olika verksamheter. En särskild enhet inom budgetavdelningen har ansvar för den totala sammanställningen av statens intäkter och utgifter samt utveckling av modeller. Denna enhet arbetar också med utgiftsprognoser och ansvarar också för finansförvaltningsfrågor. En annan viktig enhet inom budgetavdelningen är EU-budgetenheten som handhar alla frågor som rör EU:s budget, inklusive revision och ansvarsfrihet.

1994–1997 Departementsråd vid Finansdepartementets budgetavdelning Jag var chef för den enhet som ansvarar för utbildning, social trygghet och välfärdssektorn. Totalt stod dessa områden för halva den nationella budgeten. Under denna tid bidrog jag till att genomföra stora besparingar och strukturreformer i kölvattnet av den svenska finanskrisen i början av 1990-talet.

Förutom dessa uppdrag har jag varit styrelseledamot i flera myndigheter och offentliga inrättningar:

Ledamot av och senare vice ordförande för Finanspolitiska rådet (2011–2014) Finanspolitiska rådet är ett statligt organ som inrättades den 1 augusti 2007. Rådet består av sex ledamöter och biträds av ett sekretariat med fem anställda. Rådets uppdrag är att göra en oberoende utvärdering av regeringens finanspolitik. Rådet ska granska och bedöma i vilken utsträckning som de finanspolitiska och ekonomipolitiska mål som föreslagits av regeringen och beslutats av riksdagen har uppnåtts.

Styrelseordförande vid Myndigheten för vårdanalys (2011–2014) Jag blev styrelseordförande när myndigheten inrättades, och hade således ansvar för att etablera processer och rutiner. Under min tid som ordförande offentliggjorde byrån cirka 25 rapporter som analyserade den svenska hälso- och sjukvården och gav politiska rekommendationer. Myndighetens uppdrag är att stärka patienternas och användarnas ställning genom analys av hälso- och sjukvårdens och vårdsektorns tjänster med utgångspunkt från patienter och medborgare. I uppdraget ingår att analysera hur hälso- och sjukvården fungerar och att granska hur effektiva de statliga åtagandena och verksamheterna inom området är. Myndigheten för vårdanalys bistår också den svenska regeringen med rådgivning och rekommendationer för att effektivisera verksamheten vid och styrningen av statliga institutioner.

Vice ordförande för expertgruppen för biståndsanalys (EBA) (2013–2014) Jag ingick i EBA:s styrelse när gruppen just hade inrättats, och deltog därför i etableringen av kommittén och bidrog till att utveckla dess rutiner. EBA är en statlig kommitté med uppgift att utvärdera och analysera Sveriges internationella utvecklingsbistånd. EBA:s uppdrag är att beställa utredningar och anordna seminarier om frågor med relevans för den svenska utvecklingssektorn. Expertgruppen samlar ett antal kommittémedlemmar som håller regelbundna möten för att diskutera och beställa studier om utvecklingsbistånd. Ett annat av EBA:s mål är att ta fram befintlig kunskap och forskning om internationellt utvecklingsbistånd och bidra till att den används i utvecklingspolitiken. EBA:s utvärderingar och analyser är främst inriktade på övergripande frågor inom svenskt utvecklingsbistånd, inte på enskilda biståndsprojekt.

Styrelseledamot vid Finansinspektionen (2011–2014) Myndighetens roll är att främja stabilitet och effektivitet i finanssystemet och att säkerställa ett effektivt konsumentskydd. Finansinspektionen auktoriserar, övervakar och utövar tillsyn över alla företag som är verksamma på de svenska finansmarknaderna. Den övervakar sammanlagt nästan två tusen företag, inklusive banker och andra kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag, fondbörser, godkända marknadsplatser och clearingorganisationer samt försäkringsbolag, försäkringsmäklare och ömsesidiga försäkringsföreningar. Finansinspektionen leds av en styrelse som ansvarar för myndighetens verksamhet. Styrelsen beslutar om frågor av principiell och större betydelse, t.ex. nya förordningar, sanktioner och planeringen av verksamheten.

Styrelseledamot (1997–2002) och styrelseordförande (2002–2003) för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) ESO:s ansvar är att bredda och fördjupa den kunskapsbas som finns tillgänglig för framtida samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut. Uppdraget genomförs huvudsakligen genom att forskare och institutioner ges i uppdrag att genomföra studier som publicerats i ESO:s publikationsserie och på ESO:s webbplats. Ett utmärkande drag i ESO:s arbete är dess oberoende, dvs. all verksamhet genomförs oberoende av politiska överväganden. ESO:s uppdrag är i allmänhet brett utformade för att ge styrelsen stort utrymme att självständigt besluta om var fokus bör ligga. Samtidigt är författarna ensamt ansvariga för eventuella slutsatser i ESO:s rapporter.

2.  Vilka har varit de mest betydande resultaten i ditt yrkesliv?

Etableringen av den nya Riksrevisionen. Som en av de första riksrevisorerna deltog jag i utformningen av den nya Riksrevisionen 2003, som fick en helt ny struktur under riksdagens överinseende. Frågan om att föra över ansvaret för den statliga revisionsmyndigheten från regeringen till riksdagen hade diskuterats i riksdagen i olika sammanhang sedan 1980-talet. 1998 inrättade riksdagen en kommission som skulle utreda hur en revisionsmyndighet skulle kunna garanteras största möjliga oberoende i sin verksamhet. I sin rapport föreslog kommissionen att den statliga revisionsmyndigheten i framtiden skulle rapportera direkt till riksdagen. I december 2000 godkände riksdagen enhälligt förslaget att inrätta en ny revisionsmyndighet men namnet Riksrevisionen, som skulle ledas av tre riksrevisorer. Riksrevisionen grundades den 1 juli 2003 genom en sammanslagning av riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket, som en oberoende myndighet under riksdagens kontroll.

2003 års reform av den externa revisionen i Sverige var ett viktigt steg för att säkra en oberoende granskning av statens medel i enlighet med Limadeklarationen. Den tidigare situationen för det centrala externa revisionsorganet, dvs. att det var underställt regeringen, kan delvis förklaras med Sveriges administrativa tradition med det relativt stora oberoende som svenska myndigheter har i relation till regeringen. Med tiden hade det dock blivit tydligt att detta system hade svagheter, och det fanns en stor parlamentarisk majoritet för en reform. Men revisionsmyndighetens nya roll som en oberoende myndighet under riksdagens kontroll, med behörighet att granska inte bara de statliga myndigheterna utan även själva regeringen, var ett helt nytt element i Sveriges konstitutionella modell, och i början fanns det många utmaningar. Under myndighetens första år ägnade jag och mina kollegor stora ansträngningar åt att föra en aktiv dialog med berörda aktörer, men också åt att omdefiniera vad effektivitetsrevision egentligen innebar i ett svenskt sammanhang. Starkare fokus på redovisningsskyldighet och ett mer stringent kvalitetssäkringssystem var två viktiga inslag i denna process. Det krävde att man utgick från personalens stora erfarenhet, men också att man såg över hur själva revisionsarbetet genomfördes, inte minst när det gällde effektivitetsrevision. Att ha bidragit till att göra denna historiska övergång till internationella normer för oberoende och redovisningsansvar till en framgång, har gett mig en sällsynt praktisk erfarenhet av att utveckla en ny konstitutionell pelare. Jag betraktar detta som en av mina största yrkesprestationer. I dag är Riksrevisionen en oumbärlig hörnpelare i den svenska offentliga förvaltningen, som fungerar oberoende och effektivt och som producerar revisionsrapporter av hög kvalitet.

Budgetkonsolideringen under 1990-talet. Som departementsråd vid finansdepartementet med ansvar för utbildning, social trygghet och välfärdssektorn spelade jag en viktig roll för att genomföra nödvändiga besparingar för att få den nationella budgeten i balans efter den finansiella krisen i början på 1990-talet

Efter recessionen i början av 1990-talet, då den offentliga upplåningen fördubblades på bara några år, formulerade regeringen 1994 ett finanspolitiskt konsolideringsprogram. Det innehöll tydligt angivna mål att skulden skulle stabiliseras som en procentandel av BNP, senast 1998. Detta konsolideringsprogram, som uppgick till ca 5 miljarder euro under det första året och totalt 12 miljarder euro under perioden 1995–1998, byggde på stora nedskärningar i kombination med omfattande skattehöjningar. Programmet genomfördes avsiktligt tidigt under perioden, med merparten av åtgärderna koncentrerade till dess början, för att visa den svenska regeringens beslutsamhet och för att återställa finansmarknadernas förtroende för regeringens förmåga att lösa problemen. Konsolideringsprogrammet blev en framgång och målen uppnåddes. Detta program resulterade i en nettoförbättring av statsfinanserna på över 12 % av BNP under 1995–2000. Efter ett budgetunderskott på 11 % av BNP 1993 nådde Sverige ett överskott på 2 % av BNP 1998.

Att ha spelat en viktig roll i budgetkonsolideringen under dessa svåra tider för den svenska ekonomin, anser jag vara en betydande yrkesprestation. I dag är statsfinanserna stabila, ekonomin har återhämtat sig helt och hållet och tillväxten är för närvarande god.

Genomförandet av det nya budgetförfarandet. Efter konjunkturnedgången och de hårda besparingar som följde beslutade Sverige att fullständigt förändra budgetförfarandet. För att undvika liknande situationer i framtiden infördes flera processer för att förstärka förfarandet och undvika budgetering nedifrån och upp. En grundläggande tanke var att ge budgetprocessen en tydlig uppifrån och ned-utformning. De totala utgifterna kan inte fastställas genom att summera olika önskemål, utan måste baseras på en heltäckande ekonomisk bedömning. För att uppnå detta infördes ett antal kvantitativa mål och begränsningar. De viktigaste inslagen i den nya processen var ett överskottsmål för nettoutlåningen, utgiftstak och ett budgetbalanskrav på lokal nivå i den offentliga sektorn. De flesta av dessa beslut hade fattats före min tid som budgetchef. Under min tid som budgetchef var jag dock tvungen att se till att de nya bestämmelserna genomfördes korrekt och att fokus låg kvar på målet att införa en fast rutin för framtiden. Den process som utformades under denna period gäller, med vissa ändringar, fortfarande, och har fungerat väl. Sverige ses ofta som ett gott exempel internationellt för sina strikta bestämmelser, och de svenska statsfinanserna har konstant förbättrats sedan bestämmelserna infördes. Att ha tagit del i genomförandet av dessa nya förfaranden är en viktig yrkesmässig framgång.

3.  Vad har du för yrkeserfarenheter från internationella multikulturella och flerspråkiga organisationer eller institutioner baserade utanför ditt hemland?

En viktig del av mitt arbete som riksrevisor vid Riksrevisionen var deltagandet i Europeiska revisionsrättens kontaktkommitté. Kommitténs möte organiserades av Sverige under 2005, och det var jag som stod värd. Jag uppskattade mycket de möjligheter till möten och kontakter som kommittén erbjuder. Om jag ser framåt anser jag att det är viktigt att fortsätta kommitténs arbete för att skapa ett gott samarbete mellan cheferna för EU-medlemsstaternas revisionsmyndigheter och Europeiska revisionsrätten.

Som statssekreterare i Näringsdepartementet har jag vid några tillfällen ersatt ministern som representant för den svenska regeringen vid möten i rådet (konkurrenskraft). Som beslutsfattare strävar rådet efter att främja EU:s konkurrenskraft och tillväxt. Detta arbete sker inom många olika politikområden, t.ex. den inre marknaden, industri, forskning och innovation samt rymdpolitik.

Tidigare, när jag arbetade med ett tillfälligt uppdrag hos Nordiska ministerrådet under 1986–1987, var jag baserad i Oslo och Köpenhamn. Mitt uppdrag bestod av att analysera vilka kostnader och effekter som den nordiska handelspolitiken fick för kläd- och textilmarknaderna.

En annan viktig internationell erfarenhet var mitt deltagande i OECD:s arbetsgrupp för högre tjänstemän inom budgetområdet (SBO), samtidigt som jag var chef för budgetavdelningen inom finansdepartementet. SBO träffas varje år för att diskutera viktiga budgetfrågor och relevanta politiska alternativ, och bedriver forskning och analys rörande hela skalan av budgetfrågor, bl.a. översyn av budgetsystem, jämförande analys av vissa aspekter av budgetsystemen och underhållet av en heltäckande databas.

Dessutom har jag varit vice ordförande och senare ordförande för Nordiska investeringsbankens (NIB) kontrollkommitté. Kontrollkommitténs viktigaste uppgift är att se till att bankens transaktioner sker i enlighet med stadgarna och att ansvara för revisionen av bankens räkenskaper. NIB är de nordiska och baltiska ländernas internationella finansinstitut. Det finansierar projekt som förbättrar konkurrenskraften och miljön i de nordiska och baltiska länderna.

4.  Har du beviljats ansvarsfrihet för ditt tidigare företagsledande arbete, om ett sådant förfarande är tillämpligt?

Jag har aldrig haft någon befattning där ett ansvarsfrihetsförfarande tillämpades.

5.  Vilka av dina tidigare yrkespositioner var ett resultat av en politisk utnämning?

Utnämningen till mina chefsbefattningar vid finansdepartementet, liksom mina styrelseuppdrag i myndigheter, krävde ett beslut av den svenska regeringen. Dessa tjänster är dock på tjänstemannanivå.

Dessutom är jag för närvarande statssekreterare i Näringsdepartementet. I det svenska systemet för offentlig förvaltning är statssekreterare beteckningen på en hög chefstjänsteman, som tillsatts politiskt, som arbetar direkt under ministern och är närmast honom/henne i rang och som leder departementet. Till skillnad från ministrar ingår statssekreterare inte i regeringen. Statssekreteraren har i motsats till ministern för det mesta en intern roll som går ut på att hantera och leda det dagliga arbetet i departementet samt att se till att regeringens politik genomförs effektivt.

6.  Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?

För det första spelade jag en viktig roll vid beslutet om hur man skulle organisera arbetet i den svenska revisionsmyndigheten när den ombildades, bl.a. beslutet om den nya strukturen för effektivitetsrevisioner. Som en av de första riksrevisorerna deltog jag i utformningen av den nya Riksrevisionen 2003, som fick en helt ny struktur under riksdagens överinseende. Riksrevisionen grundades den 1 juli 2003 genom en sammanslagning av riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket, som en oberoende myndighet under riksdagens kontroll. Arbetet med att etablera Riksrevisionen bestod i att organisera arbetet, rekrytera personal, införa nya rapporteringsformer och skapa en ny förvaltningskultur. När det gäller den nya strukturen för effektivitetsrevision var jag mycket engagerad i utvecklingen av den nya processen, kvalitetssäkringssystemet, formerna för dialog med de parter som granskas, kommunikationsstrategin och den nya relationen med riksdagens olika utskott. Eftersom jag ingick i denna process spelade jag en väsentlig roll när det gällde att besluta hur man ska utforma en viktig revisionsmekanism för kontroll av den faktiska användningen av statliga medel, vilket bidrar till demokratiskt ansvarsutkrävande och förtroende för den offentliga sektorn.

För det andra vill jag framhålla genomförandet av det nya budgetförfarandet när jag var budgetchef, vilket jag redan har nämnt. Som i alla politiska organisationer fattades de slutliga besluten på politisk nivå av regeringen och riksdagen, men min organisation och jag själv spelade en viktig roll för att se till att de politiska besluten genomfördes och fick en sådan avgörande betydelse för den svenska ekonomin och statsfinanserna.

För det tredje har jag i min nuvarande roll som statssekreterare i Näringsdepartementet spelat en viktig roll i beslutet att vidareutveckla modellen för styrning av svenska statligt ägda företag. Detta inbegriper en rad politiska förändringar, bland annat i) ökad skattetransparens, ii) klargörande av vilken könsbalans som krävs i styrelser, iii) integrering av hållbar företagspolitik och Agenda 2030 i företagsstyrningen, iv) klargörande av styrelsens ansvar i den interna kontrollen, riskhanteringen och regelefterlevnaden. Dessa förändringar bidrar tillsammans till att utveckla arbetet hos de statsägda företagen, och under min tid som statssekreterare har värdet av den statliga företagsportföljen ökat betydligt.

Oavhängighet

7.  Enligt fördraget måste revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?

Oberoende, integritet, opartiskhet och professionalism är grundläggande principer för revisorer och avgörande för Europeiska revisionsrättens trovärdighet.

Oavhängighetsprincipen är mycket tydligt uttryckt i fördraget (art. 286) där följande sägs: ”Ledamöterna av revisionsrätten ska utses bland personer som i sina respektive stater tillhör eller har tillhört externa revisionsorgan [...]. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas. [...] Vid fullgörandet av dessa skyldigheter ska revisionsrättens ledamöter inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ”.

Om jag utnämns till ledamot av Europeiska revisionsrätten kommer jag att respektera och se till att följa de principer och regler som fastställs i EU:s lagstiftning och de etiska riktlinjerna och uppförandekoden för revisionsrättens ledamöter. Detta innebär att jag varken kommer att begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ, och avhålla mig från varje handling som är oförenlig med mina arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten eller som skulle kunna leda till, eller uppfattas som en förlust av oavhängighet.

Dessutom skulle jag sträva efter att inte bara upprätthålla en faktiskt oavhängighet utan även att jag uppfattas som oavhängig, vilket innebär att även om ett visst engagemang skulle vara i enlighet med reglerna, skulle jag inte engagera mig om det på något sätt skulle kunna ge upphov till tvivel på min oavhängighet.

8.  Har du eller dina närmaste släktingar (föräldrar, syskon, lagvigd make och barn) något företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med dina kommande arbetsuppgifter?

Varken jag eller mina närmaste släktingar har företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med mina kommande arbetsuppgifter vid revisionsrätten.

9.  Är du beredd att redogöra för alla dina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem?

Ja, jag kommer att redogöra för alla mina ekonomiska intressen och andra åtaganden i enlighet med uppförandekoden för revisionsrättens ledamöter, så att informationen kan offentliggöras.

10.  Är du för närvarande inblandad i någon rättsprocess? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Nej, jag är inte inblandad i någon rättsprocess.

11.  Har du någon aktiv eller verkställande politisk roll? Om så är fallet, på vilken nivå? Har du haft någon politisk position under de senaste 18 månaderna? Om så är fallet måste du tillhandahålla fullständiga uppgifter.

Jag är för närvarande statssekreterare vid Näringsdepartementet, en tjänst som jag har haft under de senaste tre åren. I det svenska systemet för offentlig förvaltning är statssekreterare beteckningen på en hög chefstjänsteman, som tillsatts politiskt, som arbetar direkt under ministern och är närmast honom/henne i rang och som leder departementet. Till skillnad från ministrar ingår statssekreterare inte i regeringen. Statssekreteraren har i motsats till ministern för det mesta en intern roll som går ut på att hantera och leda det dagliga arbetet i departementet samt att se till att regeringens politik genomförs effektivt.

12.  Kommer du att avgå från alla ämbeten till vilka du är vald och frånträda varje post som innebär ansvar inom ett politiskt parti om du blir utnämnd till ledamot av revisionsrätten?

Jag innehar inget ämbete till vilket jag blivit vald och jag har heller ingen aktiv post inom något politisk parti. Om jag utnämns kommer jag att avgå från eller avsäga mig alla nuvarande engagemang, i syfte att slå vakt om min fulla oavhängighet. Jag kommer inte att acceptera eventuella engagemang eller uppdrag under min mandatperiod som skulle kunna leda till en intressekonflikt eller till att en sådan situation kan tyckas uppstå.

13.  Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption som rör personer som verkar i din hemmedlemsstat?

Jag skulle behandla ett allvarligt fall av regelbrott eller bedrägeri i Sverige på samma sätt som varje annat liknande fall av regelbrott eller bedrägeri i vilken medlemsstat som helst. Samma principer om budgetdisciplin och ekonomisk styrning gäller för samtliga medlemsstater. I fall av misstanke om bedrägerier skulle jag följa revisionsrättens etablerade förfaranden och rapportera fallet till Olaf.

Fullgörande av arbetsuppgifter

14.  Vilka bör vara de viktigaste dragen i en sund ekonomisk förvaltningskultur i varje offentlig förvaltning? Hur skulle revisionsrätten kunna hjälpa till med att genomföra detta?

En kultur som understödjer sund ekonomisk förvaltning är en del av ett gott styre och kännetecknas av att budgetanslagen används i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet. Till detta skulle jag vilja lägga principerna om lagenlighet, transparens, integritet och en tydlig ansvarskedja, som lika viktiga delar av en sund ekonomisk förvaltning av offentliga medel.

Interna kontrollsystem av god kvalitet är en integrerad del av ett gott styre, och grundläggande i alla organisationer. I detta sammanhang beskriver COSO-principerna mycket bra hur delarna i ett effektivt internt kontrollsystem alla stöder en organisationsenhet så att dess mål kan uppnås. Följande komponenter ingår: 1. Kontrollmiljö 2. Riskbedömningar 3. Kontrollaktiviteter 4. Information och kommunikation, och Övervakning.

I detta sammanhang har Europeiska revisionsrätten, som Europeiska unionens externa revisor, en avgörande roll att spela för att säkerställa ett effektivt ansvarsutkrävande på EU-nivå. Den har en unik ställning och möjlighet att ge Europaparlamentet opartisk information och säkerhet om dessa frågor.

Som jag ser det är revisionsrättens årsrapport en grundläggande del av EU:s ansvarskedja. Vad jag har hört, har den förbättrats på många sätt, allt i syfte att göra den mer relevant och användbar, och den har varit av avgörande betydelse för att gradvis förbättra kommissionens styrning av EU-budgeten.

En annan viktig punkt är att riskbaserad redovisning skulle kunna komplettera revisionsrättens statistiska revisioner, så att valet av föremål för granskning bygger på en analys av var det är sannolikt att problem eller oegentligheter kan förekomma. Ett sådant angreppssätt skulle kunna hjälpa revisionsrätten att införa en kultur för sund ekonomisk förvaltning genom att använda sina resurser på ett effektivt sätt, och se till att problem som uppstår inom specifika områden får tillräcklig uppmärksamhet.

15.  Enligt fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur skulle du ytterligare förbättra samarbetet mellan revisionsrätten och Europaparlamentet (särskilt dess budgetkontrollutskott) för att stärka den offentliga tillsynen över användningen av de allmänna utgifterna och ge mer valuta för pengarna?

Detta är en mycket viktig aspekt när det gäller att säkerställa demokratisk kontroll över genomförandet av EU:s budget. Den verkan som revisionsrättens rapporter får beror på hur Europaparlamentet följer upp dem.

Jag tror att det är viktigt att revisionsrätten och dess revisorer aktivt lyssnar efter vilka behov som Europaparlamentet har, samtidigt som man behåller sitt oberoende, och ser till att de rapporter som revisionsrätten utarbetar är användbara och i linje med parlamentsledamöternas önskemål. För att åstadkomma detta är det nödvändigt med en nära dialog och regelbundna kontakter mellan revisionsrätten och Europaparlamentet. En del av denna process är att regelbundet utbyta synpunkter och tidigt involvera Europaparlamentet i revisionsrättens programplanering. Vad jag har hört, har revisionsrätten tydligt insett vikten av att främja gott samarbete genom att utse en särskild ledamot som har ansvar för interinstitutionella förbindelser.

16.  Vilket mervärde anser du att en effektivitetsrevision har, och hur bör resultaten av sådana revisioner inlemmas i förvaltningen?

I allmänhet ger effektivitetsrevisioner inte bara ett mervärde, utan är ett nödvändigt komplement till finansiella revisioner. Det arbete som revisionsrätten gör när det gäller effektivitetsrevisioner spelar en viktig roll för att skapa mervärde för ett brett spektrum av aktörer, särskilt Europaparlamentet och kommissionen, och naturligtvis i sista hand för Europas medborgare.

För mig är effektivitetsrevisionernas viktigaste mervärde att de garanterar en oberoende, objektiv och tillförlitlig granskning av hur EU:s budget har genomförts och vilken nytta detta innebär för EU. Slutligen, för att säkerställa redovisningsansvar och vinna EU-medborgarnas förtroende måste man att se till att EU:s medel används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

För att uppnå detta mål bör revisionsrättens rapporter vara relevanta, aktuella och av högsta kvalitet. Rekommendationerna bör vara konkreta, men inte alltför detaljerade, och dessutom konstruktiva och framåtblickande för att hjälpa lagstiftarna och de verkställande organen. En strukturerad och systematisk uppföljning av revisionsrekommendationerna är också grundläggande för att skapa förbättringar längs hela kedjan inom EU-finansierade program.

17.  Hur kan samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) förbättras avseende revisionen av EU:s budget?

Jag ser det som att de statliga revisionsmyndigheterna är partner i revisionsrättens arbete. Av olika skäl måste de nationella revisionsmyndigheterna och revisionsrätten dock arbeta mer eller mindre separat. Initiativ för ett närmare samarbete är därför en utmaning, men jag tror att det också finns möjligheter att förbättra vårt arbete genom att lära av varandra. Som tidigare nämnts var jag ledamot av revisionsrättens kontaktkommitté när jag var riksrevisor vid Riksrevisionen. Mitt intryck från denna erfarenhet är att det faktiskt finns möjligheter för ett närmare samarbete som kan utvecklas.

18.  Hur skulle du ytterligare utveckla revisionsrättens rapportering för att se till att Europaparlamentet får all nödvändig information om huruvida de uppgifter som medlemsstaterna lämnar till kommissionen är korrekta?

En användbar rapport bör vara övertygande, relevant, aktuell, tillförlitlig och tydlig. Det är också viktigt att utnyttja tabeller, diagram och illustrationer på ett bra sätt för att ge läsaren en tydligare bild.

Ett viktigt mål som anges i revisionsrättens strategi för 2018–2020 är att indela personalen på ett bättre sätt i förhållande till de olika produkterna. Enligt min uppfattning innebär detta också att man hjälper revisorerna att finna den rätta tonen, språket och budskapen för att få fram tydligare beskrivningar som kan förstås bättre. Jag anser att tydliga revisionshandböcker, utbildning och kvalitetskontroller är viktiga aspekter när det gäller att utveckla revisionsrättens rapportering. Ett annat mål är att vidareutveckla insamlingen av rapporter, så att revisionsrätten har rätt produkt till rätt ämne.

När det gäller frågan om att pröva riktigheten av de uppgifter som medlemsstaterna lämnar till kommissionen, kan revisionsrätten använda både djupgående och övergripande revisioner beroende på sammanhanget. Med exempelvis översiktliga analyser (s.k. Landscape reviews) kan revisionsrätten tillhandahålla olika typer av riktmärkning och jämförande information i dessa frågor. Tillsammans med efterlevnadskontroller och effektivitetsrevisioner har revisionsrätten det verktyg som behövs för att bredda sin rapportering om t.ex. geografiska trender och iakttagelser och därigenom ge Europaparlamentet ett verkligt mervärde.

Mer allmänt kan revisionsrätten inte direkt uppmana medlemsstaterna att förbättra de uppgifter som rapporteras till kommissionen. I stället har kommissionen ansvaret att föra en dialog med medlemsstaterna för att förbättra uppgifternas kvalitet. Vad revisionsrätten kan göra är att kontrollera att det arbete som kommissionen gör tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra uppgifterna håller hög standard och är effektivt.

Övriga frågor

19.  Kommer du att dra tillbaka din kandidatur om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

Ja, det kommer jag att göra. Jag anser att Europaparlamentets, och särskilt budgetkontrollutskottets, förtroende, tillit och respekt, är grundläggande för mig när det gäller mitt arbete som ledamot av revisionsrätten.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Partiell förnyelse av revisionsrättens ledamöter – Sveriges kandidat

Referensnummer

14085/2017 – C8-0401/2017 – 2017/0819(NLE)

Datum för remiss / begäran om godkännande

15.11.2017

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

CONT

16.11.2017

 

 

 

Föredragande

       Utnämning

Indrek Tarand

30.11.2017

 

 

 

Behandling i utskott

11.1.2018

 

 

 

Antagande

11.1.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Inés Ayala Sender, Martina Dlabajová, Ingeborg Gräßle, Arndt Kohn, Bogusław Liberadzki, Bart Staes, Indrek Tarand, Tomáš Zdechovský, Joachim Zeller

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Brian Hayes, Marian-Jean Marinescu

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Norbert Erdős, Wolf Klinz, Sven Schulze, Lieve Wierinck

Ingivande

12.1.2018

Senaste uppdatering: 15 januari 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy