Förfarande : 2017/0063(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0057/2018

Ingivna texter :

A8-0057/2018

Debatter :

PV 13/11/2018 - 13
CRE 13/11/2018 - 13

Omröstningar :

PV 14/11/2018 - 14.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0452

BETÄNKANDE     ***I
PDF 835kWORD 122k
6.3.2018
PE 610.704v03-00 A8-0057/2018

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

(COM(2017)0142 – C8-0119/2017 – 2017/0063(COD))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Andreas Schwab

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

(COM(2017)0142 – C8-0119/2017 – 2017/0063(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0142),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 103 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0119/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den tjeckiska senaten, det spanska parlamentet, det portugisiska parlamentet och den rumänska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0057/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(1)*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

2017/0063 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 103 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillhör tvingande rätt och bör tillämpas effektivt i hela unionen för att säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. En effektiv kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget är nödvändig för att säkerställa öppnare och rättvisare konkurrensutsatta marknader i Europa, där företagen konkurrerar mer på sina egna meriter och utan hinder för marknadstillträde skapade av företag, så att företagen kan generera välstånd och skapa arbetstillfällen. Detta skyddar konsumenterna och företag som är verksamma på den inre marknaden från affärsmetoder som håller priserna på varor och tjänster på en konstgjort hög nivå och förbättrar urvalet av innovativa varor och tjänster för konsumenterna.

(2)  Den offentliga kontrollen av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget sköts av de nationella konkurrensmyndigheterna i medlemsstaterna jämsides med kommissionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1/2003 ((3)). De nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen bildar tillsammans ett nätverk av offentliga myndigheter som tillämpar EU:s konkurrensregler i nära samarbete (Europeiska konkurrensnätverket).

(2a)  För att förhindra att nya förfaranden införs i medlemsstaterna i onödan innebär detta direktiv inte ett ifrågasättande av den beprövade fördelningen av besluts- och undersökningsbefogenheter mellan olika nationella konkurrensmyndigheter i en medlemsstat.

(3)  Enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003 ska de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på avtal eller förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. I praktiken tillämpar de flesta nationella konkurrensmyndigheter nationella konkurrensrättsliga bestämmelser parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Följaktligen kommer detta direktiv, vars syfte är att säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har de garantier för oberoende och de befogenheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga för att kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett effektivt sätt, oundvikligen att påverka nationella konkurrensrättsliga bestämmelser som tillämpas parallellt av nationella konkurrensmyndigheter.

(4)  Om de nationella konkurrensmyndigheterna ges befogenhet att inhämta all information i digital form om det företag som är föremål för utredning, oavsett i vilken form informationen lagras, bör det dessutom också påverka omfattningen av de nationella konkurrensmyndigheternas befogenheter när de, i ett tidigt skede av förfarandet, vidtar relevanta utredningsåtgärder också på grundval av bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Om nationella konkurrensmyndigheter skulle ges inspektionsbefogenheter av olika räckvidd beroende på om de slutligen kommer att tillämpa endast bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning eller också artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget samtidigt, skulle det hindra en ändamålsenlig kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad på den inre marknaden. Direktivets räckvidd bör således omfatta både tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på fristående grund och tillämpningen av nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt i samma ärende. Detta gäller med undantag av skydd för förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet och förlikningsinlagor som också utsträcks till nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas på fristående grund.

(5)  På grund av nationell lagstiftning saknar många nationella konkurrensmyndigheter nödvändiga garantier för oberoende och befogenheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter för att kunna tillämpa dessa regler effektivt. Detta påverkar negativt deras förmåga att i praktiken tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget när så är lämpligt. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar till exempel effektiva verktyg i nationell lagstiftning för att hitta bevis för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget eller att bötfälla företag som bryter mot lagen, eller inte har de tillräckliga personella eller finansiella resurser och det självständiga ansvar i budgetfrågor som behövs för att i praktiken kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Detta kan hindra dem från att vidta åtgärder överhuvudtaget eller leder till att de begränsar sin efterlevnadskontroll. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar operativa verktyg och garantier för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, vilket innebär att utgången av förfarandena kan bli mycket olika för företag som ägnar sig åt konkurrensbegränsande förfaranden beroende på vilken medlemsstat de är verksamma i: de blir kanske inte föremål för någon kontroll överhuvudtaget enligt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget eller blir föremål för ineffektiv kontroll. I vissa medlemsstater kan exempelvis företag undgå ansvar för böter helt enkelt genom en omstrukturering. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget leder till missade chanser att undanröja hinder för marknadstillträde och att skapa rättvisare och konkurrensutsatta marknader i hela unionen där företag konkurrerar utifrån sina egna meriter. Företag och konsumenter blir lidande särskilt i de medlemsstater där nationella konkurrensmyndigheter är sämre rustade att kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna. Företag kan inte konkurrera av egen kraft om det finns fristäder där konkurrensbegränsande förfaranden kan tillämpas ostraffat, t.ex. därför att bevis på illojal konkurrens inte kan samlas in eller därför att företagen kan undgå ansvar för böter. Företagen har därför ett negativt incitament att gå in på sådana marknader och att utöva etableringsrätten och tillhandahålla varor och tjänster där. Konsumenter i medlemsstater med mindre efterlevnadskontroll går miste om fördelarna med en effektiv kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i hela unionen snedvrider således konkurrensen på den inre marknaden och undergräver dess funktion.

(6)  Brister och begränsningar i de nationella konkurrensmyndigheternas verktyg och garantier undergräver också systemet med parallell behörighet för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget som är utformat för att fungera som en sammanhängande helhet på grundval av ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket. Detta system är beroende av att myndigheterna kan lita på varandra när det gäller att genomföra utredningsåtgärder på varandras vägnar för att främja medlemsstaternas samarbete och ömsesidiga bistånd. Det fungerar dock inte väl när det fortfarande finns nationella konkurrensmyndigheter som inte har fullgoda utredningsverktyg. I andra viktiga avseenden är de nationella konkurrensmyndigheterna inte i stånd att ge varandra ömsesidigt bistånd. I de flesta medlemsstater kan exempelvis företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet undgå att betala böter helt enkelt genom att inte ha rättslig närvaro inom vissa områden i de medlemsstater där de är verksamma. Detta minskar incitamenten att följa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Den ineffektiva efterlevnadskontroll som blir följden snedvrider konkurrensen för laglydiga företag och urholkar konsumenternas förtroende för den inre marknaden, särskilt i den digitala miljön.

(7)  För att säkerställa ett verkligt gemensamt område för kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad inom EU som ger mer likvärdiga konkurrensvillkor för företag som är verksamma på den inre marknaden och minskar de ojämlika villkoren för konsumenterna är det nödvändigt att införa minimigarantier för oberoende, tillräckliga finansiella, personella och tekniska resurser och grundläggande befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, så att de nationella konkurrensmyndigheterna kan arbeta ändamålsenligt.

(8)  Det är lämpligt att basera detta direktiv på den dubbla rättsliga grund som artiklarna 103 och 114 i EUF-fördraget utgör. Orsaken är att detta direktiv inte endast omfattar tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och tillämpningen av bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt med dessa artiklar, utan också luckorna och bristerna i de nationella konkurrensmyndigheternas verktyg och garantier för att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, vilket har en negativ inverkan på såväl konkurrens som en väl fungerande inre marknad.

(9)  Att införa minimigarantier för att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett enhetligt och ändamålsenligt sätt påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att behålla eller införa mer omfattande garantier för oberoende och resurser för de nationella konkurrensmyndigheterna och mer detaljerade bestämmelser om befogenheter för dessa myndigheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter. Medlemsstaterna får i synnerhet ge nationella konkurrensmyndigheter ytterligare befogenheter utöver de grundläggande befogenheter som föreskrivs i detta direktiv för att göra dem ännu mer ändamålsenliga.

(10)  Omvänt behövs närmare föreskrifter när det gäller villkoren för beviljande av eftergift för hemliga karteller. Företagen kommer att erkänna sin medverkan i hemliga karteller endast om de har tillräcklig rättslig säkerhet om huruvida de kommer att beviljas immunitet mot böter. De tydliga skillnaderna mellan de eftergiftsprogram som är tillämpliga i medlemsstaterna ger upphov till rättslig osäkerhet för företag som kan tänkas ansöka om eftergift, vilket kan försvaga deras incitament att ansöka om eftergift. Dessa skillnader kan också leda till att flera medlemmar i en hemlig kartell försöker utnyttja eftergiftsprogram i olika medlemsstater. Om medlemsstaterna skulle kunna införa eller tillämpa tydligare och harmoniserade regler för eftergift inom det område som omfattas av detta direktiv skulle det inte endast vara ett steg mot målet att upprätthålla incitament för sökande i syfte att göra kontrollen av konkurrensreglernas efterlevnad i unionen så effektiv som möjligt, utan det skulle också garantera likvärdiga villkor för företag som är verksamma på den inre marknaden. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att tillämpa eftergiftsprogram som inte enbart omfattar hemliga karteller, utan också andra överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och motsvarande nationella bestämmelser.

(11)  Detta direktiv är inte tillämpligt på nationella lagar i den mån de föreskriver straffrättsliga påföljder för fysiska personer, med undantag för de regler som styr samspelet mellan eftergiftsprogram och åläggandet av påföljder för fysiska personer.

(12)  Utövandet av de befogenheter som tilldelats nationella konkurrensmyndigheter bör bli föremål för lämpliga skyddsåtgärder som åtminstone uppfyller normerna i allmänna principer i EU-rätten och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis, framför allt i samband med förfaranden som kan leda till sanktioner. Dessa skyddsåtgärder omfattar rätten till god förvaltning och respekt för företagens rätt till försvar, där ett väsentligt inslag är rätten att höras. Nationella konkurrensmyndigheterna bör i synnerhet informera de parter som är föremål för utredning om de preliminära invändningar som har gjorts mot dem enligt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget innan de fattar ett beslut som negativt påverkar deras intressen, och dessa parter bör ha möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt lämna sina synpunkter på dessa anmärkningar innan ett sådant beslut fattas. Det är därför mycket viktigt att de parter som är föremål för utredning får minst ett meddelande om invändningar, med alla invändningar som den nationella nationella konkurrensmyndigheten avser att stödja sig på vid ett slutligt överträdelsebeslut som negativt påverkar det berörda företagets intressen. Parter som har delgivits preliminära invändningar om en påstådd överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget bör ha tillgång till relevant ärendeakt hos de nationella konkurrensmyndigheterna för att effektivt kunna utöva sin rätt till försvar. Detta är med förbehåll för företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och omfattar inte konfidentiell information och interna handlingar hos, och skriftväxling mellan, de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen. Dessutom bör mottagarna av ▌beslut som nationella konkurrensmyndigheter fattat om överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget eller som föreskriver korrigeringsåtgärder, ålägger böter eller kräver bindande åtaganden ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, i enlighet med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sådana slutgiltiga beslut bör motiveras så att mottagarna av dem kan få reda på skälen för beslutet och utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel. I enlighet med rätten till god förvaltning bör medlemsstaterna dessutom se till att de nationella konkurrensmyndigheterna vid tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget genomför förfarandena inom rimlig tid. Vid utformningen av dessa skyddsåtgärder bör man finna en jämvikt mellan respekten för de grundläggande rättigheterna för företag och skyldigheten att säkerställa att artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget tillämpas på ett effektivt sätt.

(13)  Åtgärden att ge de nationella konkurrensmyndigheterna befogenhet att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett opartiskt sätt och i det gemensamma intresset av en effektiv kontroll av att EU:s konkurrensregler efterlevs är en väsentlig beståndsdel i en effektiv och enhetlig tillämpning av dessa regler.

(14)  De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör stärkas för att säkerställa en ändamålsenlig och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. För detta ändamål bör en uttrycklig bestämmelse införas i nationell rätt för att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, skyddas mot yttre inblandning eller politiska påtryckningar som kan äventyra deras oberoende bedömning av frågor de har att ta ställning till. Därför bör det på förhand fastställas klara och tydliga regler och förfaranden för utnämning av medlemmarna i de nationella konkurrensmyndigheternas beslutande organ och på vilka grunder de kan avsättas, för att på så sätt förhindra varje rimligt tvivel om myndighetens neutralitet eller dess oemottaglighet för externa faktorer. I syfte att förstärka de nationella konkurrensmyndigheternas neutralitet bör de böter som de utdömer inte användas till deras egen direkta finansiering.

(15)  För att säkerställa de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör deras chefer, medlemmarna i det beslutande organet och personalen agera med integritet och avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras uppdrag. Därför bör dessa under sin anställning eller sin mandatperiod och under en rimlig period därefter ▌avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som står i strid med deras uppdrag och som kan leda till en intressekonflikt i ett specifikt ärende. Vidare innebär detta också att de under sin anställning eller sin mandatperiod inte bör ha ett intresse i företag eller organisationer som är föremål för förfaranden avseende tillämpning av artiklarna 101 eller 102 i EUF-fördraget och som de deltar i, i den mån detta kan äventyra deras oberoende vid hanteringen av det berörda ärendet. Personalen och ledamöterna i det beslutande organet bör redogöra för eventuella intressen eller tillgångar som skulle kunna skapa en intressekonflikt i utövandet av deras uppdrag. De bör vara skyldiga att informera det beslutande organet, övriga ledamöter i detta eller, i fråga om nationella konkurrensmyndigheter där en enda person har beslutsbefogenheter, tillsättningsmyndigheten om de vid utövandet av sitt uppdrag uppmanas att besluta i en fråga där de har ett intresse som kan påverka deras opartiskhet.

(15a)  Varje nationell konkurrensmyndighet bör offentliggöra en uppförandekod som, utan att det påverkar tillämpningen av striktare nationell lagstiftning, åtminstone omfattar regler för att undvika intressekonflikter, inbegripet bestämmelser om karenstider och godtagande av erbjudanden samt regler för verksamhet som bedrivs via ett personligt mandat.

(16)  De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende hindrar varken rättslig prövning eller parlamentarisk övervakning i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning. Krav på ansvarsskyldighet bidrar också till att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheternas åtgärder är trovärdiga och legitima. Proportionerliga krav på ansvarsskyldighet innefattar att nationella konkurrensmyndigheter offentliggör periodiska rapporter om sin verksamhet till en statlig myndighet eller ett parlamentariskt organ. Nationella konkurrensmyndigheters utgifter kan också underkastas kontroll eller övervakning förutsatt att detta inte påverkar deras oberoende.

(17)  Nationella konkurrensmyndigheterna bör kunna prioritera sina förfaranden för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget för att effektivt utnyttja sina resurser och för att de ska kunna inrikta sig på att förebygga och få slut på konkurrensbegränsande beteende som snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. De bör därför ha möjlighet att avvisa klagomål på den grunden att de inte är en prioriterad fråga, utom de som härrör från berörda nationella myndigheter, så länge detta inte påverkar de nationella konkurrensmyndigheternas resurser. Detta bör inte påverka de nationella behöriga myndigheternas befogenhet att avvisa klagomål på andra grunder (t.ex. bristande behörighet) eller att besluta att det inte finns skäl för dem att ingripa. Om klagomål avvisas bör de klagande inom rimlig tid informeras och få en motivering. I fall av formellt inlämnade klagomål, bör dessutom ett sådant avslag vara föremål för effektiva rättsmedel. Nationella konkurrensmyndigheters befogenhet att prioritera sina förfaranden för efterlevnadskontroll påverkar inte rätten för en medlemsstats regering att utfärda allmänna politiska riktlinjer eller prioriteringsriktlinjer till nationella konkurrensmyndigheter som inte har något samband med specifika förfaranden för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(18)  Nationella konkurrensmyndigheter bör ha tillräckliga resurser i form av kvalificerad personal, juridisk och ekonomisk expertis, finansiella medel och teknisk och teknologisk utrustning för att säkerställa att de på ett ändamålsenligt sätt kan utföra sina uppgifter vid tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Om deras uppdrag och befogenheter enligt nationell lag utvidgas bör de resurser som är nödvändiga för att fullgöra dessa uppgifter trots detta vara tillräckliga. De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör förstärkas genom att de ges möjlighet att självständigt besluta om tillämpningen av budgetanslagen för utförandet av sina uppgifter, utan att det påverkar tillämpningen av nationella budgetregler och budgetförfaranden.

(18a)   För att garantera en ändamålsenlig övervakning av detta direktivs genomförande bör medlemsstaterna se till att de nationella konkurrensmyndigheterna lämnar offentligt tillgängliga periodiska rapporter om sin verksamhet och sina resurser till en statlig myndighet eller ett parlamentariskt organ. Dessa rapporter bör innehålla uppgifter om utnämningar och avsättningar av beslutsorganets medlemmar, omfattningen av de resurser som tilldelades under det aktuella året och eventuella förändringar av denna omfattning jämfört med tidigare år. Sådana rapporter ska sändas till unionsnivå.

(19)  Nationella konkurrensmyndigheter behöver ett minimum av gemensamma utrednings- och beslutsbefogenheter för att effektivt kunna kontrollera efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(20)  Nationella konkurrensmyndigheter bör ges befogenhet att ha ändamålsenliga utredningsbefogenheter för att upptäcka eventuella avtal, beslut eller samordnade förfaranden som är förbjudna enligt artikel 101 i EUF-fördraget eller missbruk av dominerande ställning som är förbjudet enligt artikel 102 i EUF-fördraget under alla skeden av förfarandet inför dem.

(21)  Nationella administrativa konkurrensmyndigheters utredningsbefogenheter behöver vara lämpade för att klara av den digitala miljön och bör göra det möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att få all information i digital form, även uppgifter som erhållits på kriminalteknisk väg, som avser det företag eller den företagssammanslutning som är föremål för utredningsåtgärden, oavsett på vilket medium uppgifterna lagras, t.ex. på bärbara datorer, mobiltelefoner, annan mobil utrustning och molnlagring.

(22)  Nationella administrativa konkurrensmyndigheter bör ha befogenhet att inspektera lokaler hos både företag och företagssammanslutningar som är föremål för förfaranden för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, samt andra marknadsaktörer som kan vara i besittning av information som är av betydelse för dessa förfaranden. Nationella administrativa konkurrensmyndigheter bör kunna genomföra dessa inspektioner när det åtminstone finns rimliga skäl att misstänka en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att kräva förhandsgodkännande från nationella rättsliga myndigheter för sådana inspektioner.

(23)  För att vara ändamålsenlig bör nationella administrativa konkurrensmyndigheters befogenhet att genomföra inspektioner göra det möjligt för dem att få tillgång till information som är tillgänglig för det företag eller den företagssammanslutning eller den person som är föremål för inspektion och som är knuten till det företag som är under utredning.

(24)  För att inspektioner ska dra ut på tiden så lite som möjligt bör nationella administrativa konkurrensmyndigheter ha befogenhet att fortsätta att göra sökningar av kopior eller utdrag från räkenskaper och affärshandlingar som avser den affärsverksamhet som bedrivs av det företag eller den företagssammanslutning som är föremål för inspektion i myndighetens lokaler eller i andra särskilt utsedda lokaler.

(25)  Erfarenheten visar att affärshandlingar kan förvaras hemma hos företagens direktörer och andra personer som arbetar för företagen, särskilt med den ökade användningen av mer flexibla arbetsformer. För att säkerställa att inspektionerna är ändamålsenliga bör nationella administrativa konkurrensmyndigheter ha befogenhet att beträda alla lokaler, även privata bostäder, om det finns en rimlig misstanke om att affärshandlingar förvaras där som kan vara av betydelse för att bevisa en ▌överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget. Utövandet av denna befogenhet bör dock vara underordnat ett förhandstillstånd från en rättslig myndighet. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att i extremt brådskande fall anförtro en nationell rättslig myndighets uppgifter till en nationell administrativ konkurrensmyndighet som agerar som rättslig myndighet.

(26)  Nationella konkurrensmyndigheter bör ha ändamålsenliga befogenheter att begära att sådana upplysningar ska lämnas som krävs för att upptäcka avtal, beslut eller samordnade förfaranden som är förbjudna enligt artikel 101 i EUF-fördraget eller missbruk av dominerande ställning som är förbjudet enligt artikel 102 i EUF-fördraget. Detta bör inbegripa rätten att begära upplysningar som är lagrade i digital form, inklusive e-postmeddelanden och snabbmeddelanden, oavsett var de lagras, bland annat i moln och på servrar, som är tillgängliga för mottagaren av begäran om upplysningar. Denna rätt bör inte leda till en oproportionerlig skyldighet för företaget i förhållande till undersökningens krav, till exempel inte leda till att företaget måste bära onödiga kostnader eller göra onödiga ansträngningar. Rätten att kräva information är visserligen avgörande när det gäller att upptäcka överträdelser, men begäran om information måste vara rimlig. Sådana begäranden bör inte tvinga ett företag att erkänna att det har begått en överträdelse, vilket det åligger de nationella konkurrensmyndigheterna att bevisa. Erfarenheten visar att upplysningar som lämnats frivilligt av tredje man, såsom konkurrenter, kunder och konsumenter på marknaden, också kan vara en värdefull informationskälla för en väl underbyggd och robust efterlevnadskontroll och nationella konkurrensmyndigheter bör uppmuntra detta.

(27)  Nationella konkurrensmyndigheter bör förfoga över ändamålsenliga medel för att återställa konkurrensen på marknaden genom att ålägga proportionerliga strukturella och beteendemässiga åtgärder som står i proportion till överträdelsen och som är nödvändiga för att få överträdelsen att upphöra.

(27a)  Interimsåtgärder kan vara ett viktigt verktyg för att medan en utredning pågår försäkra sig om att de överträdelser som utreds inte allvarligt och irreparabelt skadar konkurrensen, och därmed leder till en utveckling av marknaden som skulle vara mycket svår att ändra på genom ett beslut som fattas av en nationell konkurrensmyndighet i slutet av förfarandet. För att förhindra att konkurrensen skadas irreparabelt på sådant sätt bör de nationella konkurrensmyndigheterna kunna förordna om interimsåtgärder. Detta direktiv hindrar dock inte de nationella konkurrensmyndigheterna från att vidta interimsåtgärder i andra lämpliga fall. Ett beslut om interimsåtgärder bör endast gälla under en viss tid, antingen fram till dess att en nationell konkurrensmyndighet har avslutat förfarandet, eller för en bestämd tidsperiod som kan förnyas i den mån detta är nödvändigt och lämpligt. Medlemsstaterna bör se till att sådana åtgärders lämplighet kan prövas via ett snabbförfaranden för överklagande. För att ge konkurrensmyndigheterna möjlighet att hantera utvecklingen inom snabbrörliga marknader bör kommissionen undersöka möjligheterna att antingen påskynda förfarandena vid konkurrensmyndigheterna avseende tillämpningen av artiklarna 101 och 102 eller att göra det enklare att anta interimsåtgärder. Kommissionen bör genomföra en studie och lägga fram resultaten för Europaparlamentet och rådet senast i slutet av 2020 och, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag i samband med studien. Dessutom bör medlemsstaterna skapa de förutsättningar som krävs för att de nationella konkurrensmyndigheterna ska kunna använda sig av interimsåtgärder i praktiken.

(28)  Om företag eller företagssammanslutningar i samband med ett förfarande som kan leda till att ett avtal eller förfarande förbjuds erbjuder nationella konkurrensmyndigheter att göra sådana åtaganden att deras betänkligheter undanröjs, bör dessa myndigheter kunna fatta beslut som gör dessa åtaganden bindande för och verkställbara mot de berörda företagen. I princip är sådana beslut om åtaganden inte lämpliga vid hemliga karteller, för vilka nationella konkurrensmyndigheter bör utdöma böter. I beslut om åtaganden bör det fastställas att det inte längre finns skäl för de nationella konkurrensmyndigheterna att ingripa utan att det dras någon slutsats om huruvida en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget har skett. Beslut om åtaganden påverkar inte befogenheterna för medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och domstolar att göra ett sådant fastställande av en överträdelse och fatta beslut i ett ärende. Dessutom har ändamålsenliga metoder för kontroll av företagens efterlevnad av åtaganden och införandet av sanktioner i fall av bristande efterlevnad visat sig vara effektiva verktyg för konkurrensmyndigheterna. I fall där det har skett en väsentlig förändring av de omständigheter på vilka ett beslut grundades, där ett företag agerar i strid med sina åtaganden eller där beslutet om åtagande grundade sig på ofullständiga, oriktiga eller vilseledande uppgifter från parterna bör de nationella konkurrensmyndigheterna ha ändamålsenliga verktyg för att återuppta förfarandet.

(29)  För att säkerställa en ändamålsenlig och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget bör nationella konkurrensmyndigheter ha befogenhet att ålägga effektiva, proportionerliga och avskräckande böter för företag och företagssammanslutningar för överträdelser av artikel 101 eller artikel 102, antingen direkt själva genom ett administrativt förfarande eller genom att begära åläggande av böter i icke-straffrättsliga domstolsförfaranden. Detta gäller utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver att påföljder ska åläggas av domstol i straffrättsliga förfaranden för överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(30)  För att säkerställa att företag och företagssammanslutningar underkastar sig de nationella konkurrensmyndigheternas utrednings- och beslutsbefogenheter måste dessa myndigheter vara i stånd att ålägga verkningsfulla böter för bristande efterlevnad samt förelägga viten för att tvinga fram efterlevnad av dessa befogenheter, antingen själva direkt genom ett administrativt förfarande eller genom att begära åläggande av böter i ett icke-straffrättsligt domstolsförfarande. Detta gäller utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver att sådana böter ska åläggas av domstolar i straffrättsliga förfaranden. Dessutom påverkar detta direktiv varken nationella regler om beviskrav eller nationella konkurrensmyndigheters skyldighet att fastställa sakförhållandena i det aktuella ärendet, förutsatt att sådana regler och skyldigheter är förenliga med de allmänna principerna i unionsrätten. Böter och viten bör fastställas i proportion till den totala omsättningen för de berörda företagen och företagssammanslutningarna.

(31)  För att säkerställa en ändamålsenlig och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget bör begreppet företag enligt artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget tillämpas i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol och förstås som en ekonomisk enhet, även om denna består av flera fysiska eller juridiska personer. I enlighet med detta bör nationella konkurrensmyndigheter kunna tillämpa begreppet företag för att hålla ett moderbolag ansvarigt, och bötfälla detta bolag, för ett av sina dotterbolags agerande när detta moderbolag och dess dotterbolag utgör en enda ekonomisk enhet. För att förhindra att företag undgår ansvar för böter för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget genom att vidta rättsliga eller organisatoriska förändringar bör nationella konkurrensmyndigheter kunna hålla juridiska eller ekonomiska efterträdare till det ansvariga företaget ansvariga och ålägga dem böter för en överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

(32)  För att säkerställa att de böter som åläggs för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget återspeglar överträdelsens ekonomiska betydelse, bör de nationella konkurrensmyndigheterna ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är. De nationella konkurrensmyndigheterna bör också kunna fastställa böter som står i proportion till överträdelsens varaktighet. Dessa faktorer bör bedömas i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol. I synnerhet vad gäller bedömningen av hur allvarlig en överträdelse är har Europeiska unionens domstol slagit fast att hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet, det sammanhang i vilket överträdelsen ägde rum och den avskräckande effekt som böterna har. Faktorer som kan komma att utgöra en del av denna bedömning är omsättningen för de varor och tjänster som överträdelsen avser samt företagets storlek och ekonomiska styrka, inklusive om det gäller ett litet eller medelstort företag med begränsad produktportfölj, eftersom de återspeglar det inflytande som företaget har kunnat utöva på marknaden. Dessutom visar förekomsten av upprepade överträdelser som samma företag gjort sig skyldigt till dess benägenhet att begå sådana överträdelser och är därför en mycket viktig indikator på hur allvarligt agerandet i fråga har varit och följaktligen behovet av att höja nivån på böterna för att uppnå en effektiv avskräckande verkan. Vid fastställandet av de böter som ska åläggas bör de nationella konkurrensmyndigheterna beakta värdet av företagets försäljning av varor och tjänster som överträdelsen direkt eller indirekt avser. På motsvarande sätt bör nationella konkurrensmyndigheter ha rätt att höja de böter som ska åläggas företag eller företagssammanslutningar som fortsätter med samma eller begår en liknande överträdelse efter det att kommissionen eller en nationell konkurrensmyndighet har fattat ett beslut i vilket samma företag eller företagssammanslutning konstateras ha överträtt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget. Dessutom bör nationella konkurrensmyndigheter kunna ta hänsyn till det berörda företagets ekonomiska bärkraft och, i enlighet med artikel 18.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU(4), till eventuell ersättning som har betalats ut till följd av en uppgörelse i godo.

(33)  Erfarenheten har visat att företagssammanslutningar regelbundet spelar en roll i konkurrensöverträdelser, och nationella konkurrensmyndigheter bör kunna ålägga sådana sammanslutningar verkningsfulla böter. Vid bedömningen av överträdelsens allvar i syfte att fastställa bötesbeloppet i förfaranden mot företagssammanslutningar där överträdelsen har samband med dess medlemmars verksamhet, bör hänsyn tas till summan av försäljningen från de företag som är medlemmar i den sammanslutning av varor och tjänster som överträdelsen direkt eller indirekt gäller. För att säkerställa en effektiv indrivning av de böter som ålagts företagssammanslutningar för överträdelser som dessa har begått, är det nödvändigt att fastställa på vilka villkor nationella konkurrensmyndigheter får kräva betalning av böterna från sammanslutningens medlemmar om sammanslutningen inte är solvent. De nationella konkurrensmyndigheterna bör därvid ta hänsyn till den relativa storleken på de företag som tillhör sammanslutningen och särskilt situationen för små och medelstora företag. Betalning av böterna av en eller flera medlemmar av en sammanslutning påverkar inte de bestämmelser i nationell lagstiftning som föreskriver indrivning av det inbetalade beloppet från andra medlemmar i sammanslutningen.

(34)  Böternas avskräckande verkan varierar kraftigt i EU, och i vissa medlemsstater är det högsta bötesbelopp som kan fastställas mycket lågt. För att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter kan fastställa avskräckande böter bör det högsta bötesbeloppet sättas på en nivå som inte är mindre än 10 % av den totala globala omsättningen för det berörda företaget. Detta bör inte hindra medlemsstaterna från att upprätthålla eller införa ett högre högsta bötesbelopp.

(35)  Eftergiftsprogram är ett viktigt instrument för att upptäcka hemliga karteller och bidrar därmed till effektiv lagföring av och åläggande av sanktioner för de allvarligaste överträdelserna av konkurrensrätten. För närvarande råder dock markanta skillnader mellan de eftergiftsprogram som är tillämpliga i medlemsstaterna. Dessa skillnader leder till rättslig osäkerhet för företag som begått en överträdelse om på vilka villkor de kan ansöka om eftergift samt deras immunitetsstatus enligt respektive eftergiftsprogram. En sådan osäkerhet kan försvaga incitamenten för företag som kan tänkas ansöka om eftergift att verkligen göra detta. Detta kan i sin tur leda till mindre effektiv kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad i unionen eftersom färre hemliga karteller avslöjas.

(36)  Skillnaderna mellan eftergiftsprogram på medlemsstatsnivå äventyrar också de likvärdiga konkurrensvillkoren för företag som är verksamma på den inre marknaden. Det är därför lämpligt att öka den rättsliga säkerheten genom att minska dessa skillnader genom att se till att alla nationella konkurrensmyndigheter kan bevilja immunitet mot och nedsättning av böter och godta förenklade ansökningar på samma villkor. För att kunna säkerställa en ännu högre grad av rättssäkerhet för företag på den inre marknaden och öka intresset för eftergiftsprogram i hela unionen krävs att medlemsstaterna gör ytterligare insatser för att harmonisera sina eftergiftsvillkor.

(37)  Nationella konkurrensmyndigheter bör bevilja företag immunitet mot och nedsättning av böter om vissa villkor är uppfyllda. Företag bör anses ha försett en nationell konkurrensmyndighet med bevis för en hemlig kartell som gör det möjligt att konstatera en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget om den nationella konkurrensmyndigheten inte hade tillräckliga bevis för att konstatera en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget i samband med samma kartell vid den tidpunkt då företaget lämnade in sådan bevisning.

(38)  Sökande bör ha möjlighet att ansöka om eftergift skriftligt eller, när så är lämpligt, på annat sätt som inte leder till framställning av handlingar, upplysningar eller annat material som sökanden har i sin besittning, sitt förvar eller under sin kontroll. I detta syfte bör de nationella konkurrensmyndigheterna ha ett system som gör det möjligt för dem att godta ansökningar om eftergift antingen muntligt eller på annat sätt, t.ex. i digital form. För att minska de administrativa bördorna och den stora tidsåtgången i samband med flera anmälningar, bör det dessutom vara möjligt för sökande att lämna in ansökningar om eftergift inte bara på den berörda nationella konkurrensmyndighetens officiella språk, utan även på ett annat av unionens arbetsspråk.

(39)  Mot bakgrund av den delade behörigheten mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget är det mycket viktigt att ha ett system med förenklade ansökningar som fungerar smidigt. Sökande som har ansökt om eftergift till Europeiska kommissionen i samband med en påstådd hemlig kartell bör kunna lämna in förenklade ansökningar som gäller samma kartell till de nationella konkurrensmyndigheter som de anser vara lämpliga. Nationella konkurrensmyndigheter bör godta förenklade ansökningar som innehåller en minimiuppsättning information om den påstådda kartellen och inte begära ytterligare upplysningar utöver detta minimum innan de avser att agera i ärendet. Det ankommer emellertid på sökandena att underrätta de nationella konkurrensmyndigheter till vilka de har lämnat förenklade ansökningar i det fallet att omfattningen av deras ansökan om eftergift till kommissionen ändras. Nationella konkurrensmyndigheter bör förse sökande med ett mottagningsbevis med uppgift om datum och klockslag för mottagandet och informera sökanden om huruvida de redan har mottagit en tidigare förenklad ansökan eller ansökan om eftergift rörande samma kartell, utom när detta skulle påverka utredningens integritet negativt. När kommissionen har beslutat att inte gå vidare med ärendet, helt eller delvis, bör sökande ha möjlighet att lämna in fullständiga ansökningar om eftergift till de nationella konkurrensmyndigheter till vilka de har lämnat in förenklade ansökningar.

(40)  Rättslig osäkerhet om huruvida företagens anställda är skyddade från individuella sanktioner kan hindra potentiella sökande från att ansöka om eftergift. Nuvarande och tidigare anställda och direktörer för de företag som ansöker om immunitet mot böter hos konkurrensmyndigheter bör följaktligen skyddas från sanktioner som åläggs av offentliga myndigheter för deras deltagande i den hemliga kartell som omfattas av ansökan. Ett sådant skydd bör förutsätta att dessa anställda och direktörer verkligen samarbetar med de berörda nationella konkurrensmyndigheterna och att ansökan om förmånlig behandling inlämnats innan det straffrättsliga förfarandet inleddes.

(41)  I ett system med parallell behörighet att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget krävs ett nära samarbete mellan nationella konkurrensmyndigheter och mellan nationella konkurrensmyndigheter och kommissionen. I synnerhet när en nationell konkurrensmyndighet genomför en inspektion på en annan nationell konkurrensmyndighets vägnar i enlighet med artikel 22.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, bör tjänstemän från den ansökande myndigheten kunna närvara och delta så att sådana inspektioner blir ännu mer ändamålsenliga genom de ytterligare resurser, kunskaper och teknisk sakkunskap som dessa tjänstemän erbjuder.

(42)  På samma sätt bör förfaranden införas för att nationella konkurrensmyndigheter ska kunna begära ömsesidigt bistånd för delgivning av preliminära invändningar och beslut och för verkställighet av beslut om att ålägga böter eller förelägga viten när det berörda företaget saknar rättslig närvaro på deras territorium. Detta skulle säkerställa en effektiv kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bidra till att den inre marknaden fungerar väl. För att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna gör rimliga försök att verkställa beslut om böter eller viten innan de begär ömsesidigt bistånd bör de anmodade myndigheterna vara skyldiga att verkställa sådana beslut endast om det berörda företaget inte har rättslig närvaro eller uppenbarligen inte har tillräckliga tillgångar i den medlemsstat där den nationella behöriga konkurrensmyndighet som begär ömsesidigt bistånd finns. För att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter avsätter tillräckliga resurser för begäran om ömsesidigt bistånd och för att uppmuntra till sådant bistånd bör de anmodade myndigheterna kunna återkräva kostnaderna.

(43)  För att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter effektivt kan kontrollera efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget behövs det genomförbara bestämmelser om tillfälligt avbrytande av preskriptionsfrister. Framför allt i ett system med parallell behörighet bör nationella preskriptionsfrister avbrytas tillfälligt medan förfarandena pågår vid nationella konkurrensmyndigheter i en annan medlemsstat eller vid kommissionen. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att upprätthålla eller införa absoluta preskriptionsfrister, förutsatt att sådana absoluta tidsfristers varaktighet inte leder till att det blir omöjligt eller orimligt svårt att i praktiken tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(44)  För att säkerställa att ärenden handläggs effektivt och ändamålsenligt inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket bör de nationella administrativa konkurrensmyndigheterna i de medlemsstater där en nationell administrativ konkurrensmyndighet har behörighet att utreda överträdelser av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget och där en nationell rättslig konkurrensmyndighet har behörighet att anta ett beslut i vilket överträdelsen konstateras och/eller ett beslut om att ålägga böter, kunna väcka direkt talan vid den nationella rättsliga konkurrensmyndigheten. Dessutom, i den mån nationella domstolar fungerar som överprövningsdomstolar i förfaranden mot verkställighetsbeslut som fattats av nationella konkurrensmyndigheter med tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget, bör nationella administrativa konkurrensmyndigheter i sig själva ha full rätt att delta som åklagare, svarande eller motpart i dessa förfaranden och åtnjuta samma rättigheter som en sådan part i dessa förfaranden.

(45)  Risken för att material där företag anger sig själva lämnas ut utanför ramen för den utredning för vilken materialet tillhandahölls kan försvaga incitamenten för företag som potentiellt kan tänkas ansöka om eftergift att samarbeta med konkurrensmyndigheterna. Som en följd av detta, oavsett i vilken form förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet lämnas in, bör information i sådana förklaringar som erhållits genom tillgång till ärendeakten användas endast om det är nödvändigt för utövandet av rätten till försvar i förfaranden vid domstolar i medlemsstaterna i vissa mycket begränsade fall som är direkt knutna till det ärende i vilket tillgång har beviljats. Detta bör inte hindra konkurrensmyndigheterna från att offentliggöra sina beslut i enlighet med tillämpliga unionsregler eller nationella regler.

(46)  Bevisning är ett viktigt inslag i efterlevnadskontrollen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Nationella konkurrensmyndigheter bör ha möjlighet att beakta relevant bevisning oavsett om den är i skriftlig, muntlig eller inspelad form, inklusive hemliga ljudupptagningar som gjorts av juridiska eller fysiska personer, förutsatt att detta inte är den enda beviskällan. Detta påverkar inte rätten att höras.

(47)  För att stödja ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket bör kommissionen upprätthålla, utveckla, hysa, driva och stödja ett centralt informationssystem (Europeiska konkurrensnätverkssystemet) i överensstämmelse med relevanta standarder för sekretess, dataskydd och datasäkerhet. Europeiska konkurrensnätverket är beroende av interoperabilitet för att fungera effektivt och ändamålsenligt. Unionens allmänna budget bör stå för kostnaderna för underhåll, utveckling, värdskap, användarstöd och drift av det centrala informationssystemet samt andra administrativa kostnader som uppstår i samband med Europeiska konkurrensnätverkets verksamhet, i synnerhet kostnader för anordnande av möten. Fram till 2020 väntas kostnaderna för Europeiska konkurrensnätverkssystemet täckas av programmet för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar (ISA2-programmet), med hänsyn tagen till programmets tillgängliga resurser samt dess valbarhetskriterier och prioritetskriterier.

(48)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de garantier för oberoende, de resurser samt de befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och nationell konkurrenslagstiftning parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och för att säkerställa att den inre marknaden och Europeiska konkurrensnätverket fungerar effektivt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand och detta mål på grund av den effektivitet och enhetlighet som krävs vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget kan uppnås bättre av unionen ensam, i synnerhet med tanke på dess geografiska räckvidd, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(49)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011(5), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I detta direktiv anges vissa regler för att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de garantier för oberoende, de resurser samt de befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, så att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids och konsumenter och företag, framför allt små och medelstora företag, inte missgynnas genom nationella lagar och åtgärder som hindrar de nationella konkurrensmyndigheterna från att effektivt kontrollera efterlevnaden av EU:s konkurrensregler. Direktivets tillämpningsområde omfattar tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på samma ärende, med undantag för artikel 29.2 som även omfattar fall där endast nationell konkurrenslagstiftning tillämpas.

2.  I detta direktiv anges vissa regler om ömsesidigt bistånd för att säkerställa att den inre marknaden och systemet med nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket fungerar smidigt.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1)   nationell konkurrensmyndighet: en myndighet som en medlemsstat i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 1/2003 har utsett att ansvara för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna får utse en eller flera administrativa myndigheter (”nationell administrativ konkurrensmyndighet”) och rättsliga myndigheter (”nationell rättslig konkurrensmyndighet”) till att fullgöra dessa funktioner.

2)   konkurrensmyndighet: en nationell konkurrensmyndighet eller kommissionen, eller båda om sammanhanget så kräver.

3)   Europeiska konkurrensnätverket: ett nätverk av offentliga myndigheter bestående av de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen som fungerar som ett diskussions- och samarbetsforum vid tillämpning och efterlevnadskontroll av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

4)  nationella konkurrensrättsliga bestämmelser: bestämmelser i nationell lagstiftning som i huvudsak har samma syfte som artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och som tillämpas på samma ärende och parallellt med unionens konkurrenslagstiftning i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003, med undantag för användningen av information hämtad från förklaringar inom ramen för eftergiftsprogram och förlikningsinlagor som avses i artikel 29.2 och med undantag av bestämmelser i nationell rätt genom vilka fysiska personer åläggs straffrättsliga påföljder.

5)   nationell domstol: en nationell domstol i den mening som avses i artikel 267 i EUF-fördraget.

6)   överprövningsdomstol: en nationell domstol som har behörighet att genom ordinära rättsmedel pröva nationella konkurrensmyndigheters beslut eller pröva domar om dessa beslut, oberoende av om domstolen själv har behörighet att fastställa en överträdelse av konkurrensrätten eller inte.

7)   förfarande: ett förfarande vid en nationell konkurrensmyndighet för tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget till dess att denna myndighet har avslutat förfarandet genom att fatta ett beslut som avses i artikel 9 eller artikel 11 eller har kommit fram till att det inte finns några skäl för den att vidta ytterligare åtgärder, eller vad gäller kommissionen, ett förfarande vid denna för tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget till dess att den har avslutat förfarandet genom att fatta ett beslut i enlighet med artikel 7, 9 eller 10 i förordning (EG) nr 1/2003 eller har kommit fram till att det inte finns några skäl för den att vidta ytterligare åtgärder.

8)   företag: i enlighet med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och hur den finansieras, i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

9)   hemlig kartell: ett avtal och/eller ett samordnat förfarande mellan två eller flera konkurrenter som syftar till att samordna deras konkurrensbeteende på marknaden och/eller påverka de relevanta konkurrensparametrarna genom metoder såsom fastställande av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, tilldelning av produktions- eller försäljningskvoter, uppdelning av marknader inklusive uppgjorda anbud, import- eller exportrestriktioner och/eller konkurrensbegränsande åtgärder mot andra konkurrenter, vilka helt eller delvis är kända endast för deltagarna i den hemliga kartellen.

10)   immunitet mot böter: innebär att ett företag slipper böter för sitt deltagande i en hemlig kartell som belöning för dess samarbete med en konkurrensmyndighet inom ramen för ett eftergiftsprogram.

11)   nedsättning av böter: innebär att de böter som annars skulle ha ålagts ett företag för dess deltagande i en hemlig kartell sätts ned som belöning för dess samarbete med en konkurrensmyndighet inom ramen för ett eftergiftsprogram.

12)   eftergift: avser både immunitet mot böter och nedsättning av böter.

13)   eftergiftsprogram: ett program för tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget eller nationell konkurrenslagstiftning på grundval av vilken en deltagare i en hemlig kartell, oberoende av övriga företag som är delaktiga i kartellen, samarbetar med konkurrensmyndigheten i dennas utredning genom att frivilligt ge information med avseende på den deltagarens vetskap om, och roll i, kartellen, och i utbyte, genom ett beslut eller en nedläggning av förfarandet, beviljas immunitet mot eller nedsättning av böter för sin inblandning i kartellen.

14)   förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet: en muntlig eller skriftlig redogörelse som lämnas av ett företag eller en fysisk person, eller på ett företags eller en fysisk persons vägnar, till en konkurrensmyndighet, eller en uppteckning av denna, med beskrivning av vad det företaget eller den fysiska personen vet om en kartell och företagets eller personens roll i denna, och som utarbetats särskilt för att lämnas in till konkurrensmyndigheten för att denna ska bevilja befrielse från eller nedsättning av böter inom ramen för ett eftergiftsprogram; detta omfattar inte redan befintlig information.

15)   redan befintlig information: bevis som finns oberoende av en konkurrensmyndighets förfaranden, oberoende av om denna information finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt eller inte.

16)   förlikningsinlaga: en frivillig redogörelse från ett företag, eller på ett företags vägnar, till en konkurrensmyndighet, i vilken företaget medger eller avstår från att bestrida sitt deltagande i en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget eller i nationell konkurrenslagstiftning och sitt ansvar för denna överträdelse, och vilken har utarbetats särskilt för att göra det möjligt för konkurrensmyndigheten att tillämpa ett förenklat eller påskyndat förfarande.

17)   sökande: ett företag som ansöker om immunitet mot eller nedsättning av böter inom ramen för ett eftergiftsprogram.

18)   ansökande myndighet: en nationell konkurrensmyndighet som framställer en begäran om ömsesidigt bistånd som avses i artikel 23, 24 eller 25.

19)   anmodad myndighet: en nationell konkurrensmyndighet som tar emot en begäran om ömsesidigt bistånd och som vid en begäran om bistånd som avses i artiklarna 24 och 25 kan betyda den behöriga offentliga byrå, myndighet eller avdelning som har huvudansvaret för att genomföra sådana beslut enligt medlemsstaternas lagar, författningar och administrativa praxis.

Alla hänvisningar till tillämpningen och överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget ska förstås som att de omfattar parallell tillämpning av bestämmelserna i nationell konkurrenslagstiftning i samma ärende.

KAPITEL II

GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER

Artikel 3

Skyddsåtgärder

1.  Nationella konkurrensmyndigheter ska vid utövandet av de befogenheter som avses i detta direktiv respektera de allmänna principerna i unionsrätten och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.  Medlemsstaterna ska särskilt se till att utövandet av dessa befogenheter omfattas av lämpliga skyddsåtgärder när det gäller företagens rätt till försvar, inklusive rätten att bli hörd och rätten till ett effektivt rättsmedel inför domstol.

3.  Medlemsstaterna ska se till att de nationella konkurrensmyndigheternas förfaranden avseende tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget genomförs inom rimlig tid. Medlemsstaterna ska se till att de nationella konkurrensmyndigheterna antar ett meddelande om invändningar innan de fattar beslut i enlighet med artikel 9 i detta direktiv.

KAPITEL III

OBEROENDE OCH RESURSER

Artikel 4

Oberoende

1.  För att garantera nationella administrativa konkurrensmyndigheters oberoende när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget ska medlemsstaterna säkerställa att de utför sitt uppdrag och utövar sina befogenheter opartiskt och med hänsyn till en effektiv och enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser, i enlighet med proportionerliga krav på ansvarsskyldighet och utan att det påverkar det nära samarbetet mellan konkurrensmyndigheter inom Europeiska konkurrensnätverket.

2.  Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa följande:

  Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ kan utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget oberoende av politisk eller annan yttre påverkan.

b)   Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ varken begär eller tar emot instruktioner från någon regering eller någon annan offentlig eller privat enhet när de utför sitt uppdrag och utövar sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

c)   Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ avstår från alla handlingar som är oförenliga med utförandet av deras uppdrag och utövandet av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. De nationella konkurrensmyndigheterna ska ha rutiner för att se till att deras anställda och medlemmarna i det beslutande organet under en rimlig period efter det att de lämnat sitt uppdrag avstår från verksamhet som kan ge upphov till intressekonflikter i samband med specifika ärenden med vilka de arbetade vid den nationella konkurrensmyndigheten.

d)   Att medlemmarna av den nationella administrativa konkurrensmyndighetens beslutande organ kan avsättas endast om de inte längre uppfyller villkoren för att utöva sitt uppdrag eller om de har gjort sig skyldiga till en allvarlig försummelse enligt nationell rätt. Skälen för avsättning ska vara fastställda i förväg i nationell rätt. De får inte avsättas av skäl som sammanhänger med ett korrekt utförande av deras uppdrag och utövande av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i artikel 5.2.

e)   Att nationella administrativa konkurrensmyndigheter har befogenhet att fastställa sina prioriteringar för utförande av uppgifter för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i artikel 5.2. I den mån som nationella administrativa konkurrensmyndigheter är skyldiga att pröva formellt inlämnade klagomål ska detta omfatta dessa myndigheters befogenhet att avvisa sådana klagomål på den grunden att de inte betraktar dem som en prioritering, förutom när klagomålen kommer från berörda nationella myndigheter, när detta är möjligt enligt nationell lagstiftning. Detta påverkar inte nationella konkurrensmyndigheters befogenhet att avvisa klagomål på andra grunder som fastställs i nationell rätt. Ett avvisat formellt inlämnat klagomål ska vara föremål för effektiva rättsmedel i enlighet med nationell lagstiftning.

ea)   Att medlemmarna i de nationella administrativa konkurrensmyndigheternas beslutande organ väljs och utses i enlighet med klara och transparenta urvals- och rekryteringsförfaranden som har fastställts på förhand.

Artikel 5

Resurser

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har tillräckligt många kvalificerade anställda och tillräckliga ekonomiska, tekniska och teknologiska resurser till sitt förfogande för att de effektivt ska kunna utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt ▌punkt 2 i denna artikel.

2.  Nationella konkurrensmyndigheters tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget ska omfatta att de genomför undersökningar i syfte att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, fattar beslut med tillämpning av dessa bestämmelser på grundval av artikel 5 i förordning (EG) 1/2003, tillhandahåller rådgivning och bedriver ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket i syfte att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

2a.  Utan att det påverkar tillämpningen av nationella budgetregler och budgetförfaranden ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna garanteras oberoende när de genomför den budget de fått sig tilldelade för att utföra sitt uppdrag enligt punkt 2.

2b.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella administrativa konkurrensmyndigheterna lämnar in offentligt tillgängliga periodiska rapporter om sin verksamhet till en statlig myndighet eller ett parlamentariskt organ. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådana rapporter innehåller uppgifter om utnämningar och avsättningar av beslutsorganets medlemmar, omfattningen av de resurser som tilldelades under det aktuella året och eventuella förändringar av denna omfattning jämfört med tidigare år, och att de sänds till unionsnivå.

KAPITEL IV

BEHÖRIGHET

Artikel 6

Befogenhet att inspektera företags lokaler

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter kan utföra alla nödvändiga oanmälda inspektioner av företag och företagssammanslutningar för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna är inte förhindrade från att kräva förhandsgodkännande från nationella rättsliga myndigheter för sådana inspektioner. Medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstemän och andra medföljande personer som av nationella konkurrensmyndigheter bemyndigats att genomföra en inspektion åtminstone ska ha befogenhet att

a)   bereda sig tillträde till företags och företagssammanslutningars lokaler, mark och transportmedel,

b)   granska räkenskaperna och andra affärshandlingar som avser verksamheten, oberoende av på vilket medium de lagras, inklusive rätten att få tillgång till information som är tillgänglig för den enhet som är föremål för inspektionen,

c)   göra eller erhålla alla former av kopior av eller utdrag ur sådana räkenskaper och affärshandlingar och när de anser det nödvändigt att fortsätta att göra sökningar i dessa kopior eller utdrag i deras lokaler eller andra särskilt utsedda lokaler,

d)   försegla alla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för inspektionen,

e)   begära att företagets eller företagssammanslutningens företrädare eller medarbetare lämnar förklaringar till sakförhållanden eller dokument som har samband med föremålet för och syftet med inspektionen och protokollföra deras svar.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig inspektioner som utförs av nationella administrativa konkurrensmyndigheter. Om ett företag eller en företagssammanslutning motsätter sig en inspektion som har förelagts av en nationell administrativ konkurrensmyndighet eller bemyndigats av en nationell domstol, kan de nationella konkurrensmyndigheterna få nödvändigt bistånd av polis eller annan motsvarande rättsvårdande myndighet för att kunna genomföra inspektionen. Sådant bistånd kan också erhållas som en förebyggande åtgärd.

Artikel 7

Befogenhet att inspektera andra lokaler

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter, om det finns en skälig misstanke om att bokföring eller andra handlingar som avser verksamheten och föremålet för inspektionen och som kan vara av betydelse för att bevisa en ▌överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget förvaras i andra lokaler, på annan mark eller i andra transportmedel än de som avses i artikel 6, inklusive bostäder som tillhör direktörer, chefer och andra medarbetare i företag och företagssammanslutningar, får genomföra oanmälda inspektioner i sådana lokaler, på sådan mark och i sådana transportmedel.

2.  Sådana inspektioner får inte genomföras utan förhandstillstånd från en nationell rättslig myndighet som uttryckligen fastställer grunderna för sådan skälig misstanke som avses i punkt 1.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstemän och andra medföljande personer som är bemyndigade av de nationella domstolarna att utföra en inspektion i enlighet med punkt 1 i denna artikel har åtminstone de befogenheter som anges i artikel 6.1 a, b och c och artikel 6.2.

Artikel 8

Begäran om upplysningar

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter ▌får begära att företag och företagssammanslutningar lämnar alla upplysningar som krävs för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget inom en angiven och rimlig tidsfrist. En sådan begäran om information ska vara specifik och och av rimlig omfattning, och inte tvinga mottagaren av begäran att erkänna en överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Denna skyldighet ska omfatta information som är tillgänglig för företagen och företagssammanslutningarna.

Artikel 9

Konstaterande och upphörande av överträdelser

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, om de konstaterar en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, genom beslut får ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med denna överträdelse. För detta ändamål får myndigheterna ålägga företagen eller företagssammanslutningarna alla åtgärder som hänför sig till företagets agerande (beteendemässiga åtgärder) eller strukturella åtgärder som står i proportion till överträdelsen och är nödvändiga för att få denna att upphöra. Om två åtgärder är lika effektiva bör de nationella konkurrensmyndigheterna välja den som är minst betungande för företaget. Om de har ett berättigat intresse av det får de även fastställa att en överträdelse har ägt rum tidigare.

1a.  Om nationella myndigheter beslutar att det inte finns skäl att fortsätta förfarandet för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och därför avslutar förfarandet ska medlemsstaterna se till att de nationella konkurrensmyndigheterna underrättar kommissionen om detta.

Artikel 10

Interimistiska åtgärder

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter som agerar på eget initiativ genom beslut får förordna om att företag ska åläggas interimistiska åtgärder, åtminstone i fall som är brådskande på grund av risken för allvarlig och irreparabel skada på konkurrensen och på grundval av ett omedelbart konstaterande av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Ett sådant beslut ska vara proportionerligt och ska gälla antingen för en viss tidsperiod, som får förnyas i den mån detta är nödvändigt och lämpligt, eller tills det slutliga beslutet har fattats. Europeiska konkurrensnätverket ska underrättas om sådana åtgärder och deras genomförande.

1a.  Medlemsstaterna ska se till att det via ett påskyndat förfarande för överklagande kan prövas hur lämpliga de åtgärder som avses i punkt 1 är.

Artikel 11

Åtaganden

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, i förfaranden som inleds i syfte att fatta ett beslut som kräver att en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget ska upphöra, efter att ha inhämtat åsikter från marknadsaktörerna får besluta att sådana åtaganden som företag erbjuder för att bemöta de farhågor som dessa myndigheter har uttryckt ska vara bindande. Ett sådant beslut får antas för viss tid och ska fastställa att det inte längre finns skäl för den berörda nationella konkurrensmyndigheten att ingripa.

1a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har verkliga befogenheter att övervaka att sådana beslut om åtaganden som avses i punkt 1 genomförs.

  Om det berörda företaget agerar i strid med ett beslut om åtaganden, får de nationella konkurrensmyndigheterna återuppta förfarandet.

KAPITEL V

BÖTER OCH VITEN

Artikel 12

Böter för företag och företagssammanslutningar

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver åläggande av påföljder i straffrättsliga förfaranden ska medlemsstaterna säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter antingen genom beslut i administrativa förfaranden kan förordna om eller i icke-straffrättsliga rättsliga förfaranden kan begära att företag och företagssammanslutningar som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget ska åläggas effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa böter.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver åläggande av påföljder i straffrättsliga förfaranden ska medlemsstaterna säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter antingen genom beslut i administrativa förfaranden kan förordna om eller i icke-straffrättsliga rättsliga förfaranden kan begära att företag eller företagssammanslutningar ska åläggas effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa böter som fastställs i proportion till deras totala globala omsättning, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a)  underlåter att underkasta sig en inspektion som avses i artikel 6.2,

b)  bryter sådana förseglingar som anbringats av tjänstemän eller andra medföljande personer som har bemyndigats av de nationella konkurrensmyndigheterna, som avses i artikel 6.1 d,

c)  som svar på en fråga som avses i artikel 6.1 e lämnar ett oriktigt, vilseledande svar, underlåter eller vägrar att lämna ett fullständigt svar, eller underlåter att inom en frist som fastställs av den nationella konkurrensmyndigheten rätta ett felaktigt, vilseledande eller ofullständigt svar som lämnats av en medarbetare,

d)  lämnar oriktiga, ofullständiga eller vilseledande upplysningar som svar på en begäran ▌som avses i artikel 8, eller inte lämnar upplysningarna inom angiven tidsfrist,

e)  underlåter att följa ett beslut som avses i artiklarna 9, 10 och 11.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att begreppet företag tillämpas för ändamålet att ålägga moderbolag och rättsliga och ekonomiska efterträdare till företag böter.

Artikel 13

Beräkning av bötesbeloppen

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått när nationella konkurrensmyndigheter fastställer bötesbeloppet för en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Detta kan omfatta faktorer såsom företagets storlek och marknadsstyrka och huruvida överträdelsen har upprepats.

1a.  Vid fastställandet av det bötesbelopp som ska åläggas på grund av en överträdelse av artiklarna 101 eller 102 i EUF-fördraget, får nationella konkurrensmyndigheter, i enlighet med artikel 18.3 i direktiv 2014/104/EU, beakta eventuell ersättning som har betalats ut till följd av en uppgörelse i godo.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om böter åläggs en företagssammanslutning och hänsyn tas till medlemmarnas omsättning men sammanslutningen inte är solvent, är sammanslutningen skyldig att kräva betalning från medlemmarna för att täcka bötesbeloppet.

Om så krävs för att säkerställa full betalning av böterna ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har rätt att kräva att det utestående bötesbeloppet betalas av vilket som helst av de företag vars företrädare var medlemmar i sammanslutningens beslutande organ. I den mån det fortfarande är nödvändigt ska de nationella konkurrensmyndigheterna också ha rätt att kräva att det utestående beloppet av böterna betalas av vilken som helst av de medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad där överträdelsen ägde rum. Betalning enligt denna punkt ska dock inte krävas från de företag som visar att de inte genomförde det beslut i sammanslutningen som innebar en överträdelse och antingen inte var medvetna om överträdelsen eller aktivt tog avstånd från den innan utredningen inleddes.

Artikel 14

Högsta bötesbelopp

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det högsta bötesbelopp som en nationell konkurrensmyndighet får ålägga varje företag eller företagssammanslutning som deltar i en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget inte bör fastställas på en nivå under 10 % av dess totala globala omsättning under det räkenskapsår som föregick beslutet.

2.  Om en överträdelse som en företagssammanslutning gör sig skyldig till har samband med dess medlemmars verksamhet ska det högsta stödbeloppet inte fastställas till en nivå under 10 % av summan av den totala globala omsättningen för varje medlem som är verksam på den marknad som påverkas av sammanslutningens överträdelse. Betalningsansvaret för varje företag får vad betalningen av böterna beträffar dock inte överstiga det högsta belopp som fastställts i enlighet med punkt 1.

Artikel 15

Vite

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter genom beslut kan förelägga företag och företagssammanslutningar effektiva, proportionerliga och avskräckande viten som fastställs i proportion till företagens och företagssammanslutningarnas dagliga totala omsättning för att förmå dem att

a)  underkasta sig en inspektion som avses i artikel 6.2,

b)   lämna fullständiga och riktiga upplysningar som avses i artikel 8,

c)   följa ett beslut som avses i artiklarna 9, 10 och 11.

KAPITEL VI

EFTERGIFT

Artikel 16

Immunitet mot böter

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat eftergiftsprogram som gör det möjligt för dem att bevilja företag immunitet mot böter på grund av hemliga karteller.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att immunitet avseende hemliga karteller kan beviljas endast om företaget

a)  uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 18,

b)  avslöjar sitt deltagande i en hemlig kartell, och

c)  är först med att lägga fram bevis som

i.  vid den tidpunkt då den nationella konkurrensmyndigheten tar emot ansökan, gör det möjligt för den att utföra en målinriktad inspektion med anledning av den hemliga kartellen, förutsatt att den nationella konkurrensmyndigheten ännu inte förfogade över bevis för att kunna utföra en inspektion i samband med den hemliga kartellen eller inte redan hade utfört en sådan inspektion, eller

ii.  enligt den nationella konkurrensmyndighetens åsikt gör det möjligt att konstatera en överträdelse av konkurrensrätten, förutsatt att den nationella konkurrensmyndigheten ännu inte förfogade över bevis för att kunna konstatera en sådan överträdelse och att inget annat företag tidigare har uppfyllt villkoren för immunitet enligt punkt 2 c i avseende samma kartell.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att alla företag är berättigade till immunitet mot böter, med undantag för företag som har vidtagit åtgärder för att tvinga andra företag att delta i en hemlig kartell.

3a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter informerar de immunitetssökande huruvida de har beviljats villkorlig immunitet. De immunitetssökande kan begära att få skriftlig information från de nationella konkurrensmyndigheterna om resultatet av sina ansökningar. Vid avslag får berörda sökande begära att den nationella konkurrensmyndigheten överväger deras ansökningar om nedsättning av bötesbelopp.

Artikel 17

Nedsättning av böter

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat eftergiftsprogram som gör det möjligt för dem att bevilja nedsättning av böter till företag som inte uppfyller villkoren för immunitet.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nedsättning av böter beviljas endast om villkoren i artikel 18 uppfylls och sökanden avslöjar sitt deltagande i en hemlig kartell och förser den nationella konkurrensmyndigheten med sådana bevis för den påstådda hemliga kartellen som har ett betydande mervärde för syftet att bevisa en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget eller en motsvarande bestämmelse i nationell lagstiftning i förhållande till de bevis som den nationella konkurrensmyndigheten redan förfogade över vid den tidpunkt då ansökan gjordes.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter kan bevilja ytterligare nedsättning av böter om sökanden lägger fram bevis som den nationella konkurrensmyndigheten använder, utan att det behövs ytterligare bekräftelse, för att styrka ytterligare omständigheter som leder till en höjning av böterna i förhållande till de böter som annars skulle ha ålagts deltagarna i den hemliga kartellen. Nedsättningen av böterna för sökanden ska stå i proportion till en sådan höjning av böterna.

Artikel 18

Allmänna villkor för eftergift

Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden uppfyller följande kumulativa villkor för att komma i fråga för eftergift:

a)  Sökanden har upphört med sitt deltagande i den påstådda hemliga kartellen omedelbart efter att ha lämnat in sin ansökan; detta gäller med undantag för vad som enligt den behöriga nationella konkurrensmyndighetens åsikt rimligen kan vara nödvändigt för att bevara integriteten i dess utredning.

b)  Sökanden ställer sig till förfogande för äkta, fullständigt, fortlöpande och skyndsamt samarbete med den nationella konkurrensmyndigheten från det att ansökan lämnas in till dess att myndigheten har avslutat sitt förfarande mot alla parter som varit föremål för utredning genom att anta ett beslut eller på annat sätt har avslutat sitt förfarande. Detta omfattar att

i.  utan dröjsmål förse den nationella konkurrensmyndigheten med all relevant information och bevisning rörande den påstådda hemliga kartellen som sökanden besitter eller har tillgång till, särskilt följande:

– Namn och adress för den juridiska person som lämnar in ansökan om immunitet,

– namnen på alla andra företag som deltar eller har deltagit i den påstådda hemliga kartellen,

  – en detaljerad beskrivning av den påstådda hemliga kartellen, inklusive vilka produkter och territorier som berörs samt hur länge och på vilket sätt den påstådda hemliga kartellen har bedrivit sin verksamhet,

  – vilka bevis för den påstådda kartellen som sökanden har tillgång till,

  – uppgifter om eventuella tidigare eller möjliga framtida ansökningar om eftergift till en annan nationell konkurrensmyndighet eller till kommissionen i samband med den påstådda hemliga kartellen.

ii.  fortsatt stå till den nationella konkurrensmyndighetens förfogande för att svara på alla frågor som kan bidra till fastställandet av de faktiska omständigheterna,

iii.  se till att nuvarande (och om möjligt tidigare) anställda och direktörer kan höras av konkurrensmyndigheten,

iv.  inte förstöra, förfalska eller undanhålla relevanta uppgifter eller bevis, och

v.  inte avslöja det faktum att ansökan lämnats in, eller något av innehållet i denna, innan den nationella konkurrensmyndigheten har gjort invändningar i förfarandet i fråga, såvida inte annat avtalats.

c)  När sökanden överväger att lämna in en ansökan till den nationella konkurrensmyndigheten får den inte

i.  ha förstört, förfalskat eller undanhållit bevis för den påstådda hemliga kartellen, eller

ii.  ha avslöjat det faktum att den övervägt att lämna in en ansökan, eller något av innehållet i denna, utom för andra konkurrensmyndigheter.

Artikel 19

Form av ansökan om eftergift

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande kan ansöka om eftergift skriftligen och att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat ett system som gör det möjligt för dem att godta förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet antingen muntligt eller på något annat sätt som inte leder till framställning av handlingar, upplysningar eller annat material som sökanden har i sin besittning, sitt förvar eller under sin kontroll. På begäran av sökanden ska de nationella konkurrensmyndigheterna skriftligen bekräfta att de har mottagit dess ansökan om eftergift.

1a.  Medlemsstaterna ska se till att ansökningar om eftergift kan lämnas in på något av de berörda nationella konkurrensmyndigheternas respektive officiella språk eller på ett av unionens arbetsspråk.

Artikel 20

Markering för en formell ansökan om immunitet

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ett företag som vill ansöka om immunitet inledningsvis kan ansöka om en markering hos nationella konkurrensmyndigheter. Markeringen ger sökanden en plats i kön för en period som ska fastställas från fall till fall av den nationella konkurrensmyndighet som tar emot ansökan om en markering. Den ger sökanden möjlighet att samla in de uppgifter och bevis som krävs för att uppfylla de tillämpliga beviskraven för immunitet.

Medlemsstaterna ska se till att ansökningar om markering kan lämnas in på något av de berörda nationella konkurrensmyndigheternas respektive officiella språk eller på ett av unionens arbetsspråk.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter själva får bestämma om de ska bevilja en markering. En markering får endast beviljas om företaget ger den nationella konkurrensmyndigheten samtliga följande uppgifter:

a) Sökandens namn och adress,

b) bakgrunden till de farhågor som ledde till begäran om eftergift,

c) namnen på alla andra företag som deltar eller har deltagit i den misstänkta hemliga kartellen,

d) vilka produkter och territorier som berörs,

e) hur länge och på vilket sätt den påstådda hemliga kartellen har bedrivit sin verksamhet,

f) uppgifter om eventuella tidigare eller möjliga framtida ansökningar om eftergift till en annan konkurrensmyndighet i samband med den påstådda hemliga kartellen.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om sökanden fullföljer sin markering inom den fastställda tidsfristen kommer de uppgifter och bevis som lämnats att anses ha lämnats vid den tidpunkt då markeringen beviljades.

3a.  Medlemsstaterna ska se till att ett företag som vill ansöka om nedsättning av böter inledningsvis får ansöka om en markering hos de nationella konkurrensmyndigheterna. När det gäller en sådan markering ska punkterna 1 till 3 gälla i tillämpliga delar.

Artikel 21

Förenklade ansökningar

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som har ansökt om eftergift, antingen genom att ansöka om en markering eller genom att ge in en fullständig ansökan, till kommissionen i samband med en påstådd hemlig kartell kan ge in förenklade ansökningar som avser samma kartell hos de nationella konkurrensmyndigheter som sökanden anser bäst lämpade att handlägga ärendet.

Medlemsstaterna ska se till att förenklade ansökningar kan lämnas in på något av de berörda nationella konkurrensmyndigheternas respektive officiella språk eller på ett annat av unionens arbetsspråk.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter godtar förenklade ansökningar under förutsättning att dessa har någon av de former som anges i artikel 19, har samma räckvidd vad gäller produktmarknad, geografisk marknad och varaktighet som den ansökan om eftergift som lämnats in till kommissionen och innehåller en kort beskrivning av den information som avses i artikel 20.2 a och c-f samt information om i vilken medlemsstat bevisen sannolikt befinner sig, i den mån detta är känt för sökanden vid tidpunkten för ingivandet.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter avstår från att av sökanden begära upplysningar ▌innan de kräver ingivande av en fullständig ansökan i enlighet med punkt 6.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter som tar emot en förenklad ansökan ger sökanden ett mottagningsbevis med uppgift om datum och tidpunkt för mottagandet. På begäran av sökanden ska de nationella konkurrensmyndigheterna skriftligen bekräfta att de har mottagit dess förenklade ansökan.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter som tar emot en förenklad ansökan kontrollerar om de redan har tagit emot en tidigare förenklad ansökan eller ansökan om eftergift som avser samma påstådda hemliga kartell vid tidpunkten för mottagandet och informerar sökanden om detta, utom när detta skulle påverka utredningens integritet negativt.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande har möjlighet att lämna in fullständiga ansökningar om eftergift som fullbordar de förenklade ansökningar som avses i punkt 1, till de berörda nationella konkurrensmyndigheterna först när kommissionen har informerat dessa myndigheter om sin avsikt att helt eller delvis låta bli att agera i ärendet. Kommissionen ska regelbundet förse de berörda nationella konkurrensmyndigheterna med lägesrapporter, och fatta sådana beslut utan onödigt dröjsmål. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har befogenhet att fastställa en rimlig tidsfrist inom vilken sökanden ska lämna in en fullständig ansökan tillsammans med motsvarande bevis och information.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att om sökanden lämnar in en fullständig ansökan i enlighet med punkt 6 inom den tidsfrist som fastställts av den nationella konkurrensmyndigheten, ska informationen i ansökan anses ha lämnats in det datum och vid den tidpunkt som den förenklade ansökan lämnades in. Om sökanden har lämnat in en förenklad ansökan senast fem arbetsdagar efter ingivandet av ansökan om eftergift till kommissionen, kommer den förenklade ansökan att anses ha lämnats in det datum och vid den tidpunkt då ansökan om eftergift lämnades in till kommissionen.

Artikel 22

Samspelet mellan eftergiftsprogram och sanktioner som åläggs fysiska personer

Medlemsstaterna ska säkerställa att nuvarande och tidigare anställda och direktörer för företag som ansöker om immunitet mot böter hos konkurrensmyndigheter skyddas helt och omedelbart från eventuella straffrättsliga och administrativa sanktioner och från sanktioner som åläggs i icke-straffrättsliga förfaranden för deras deltagande i den hemliga kartell som ansökan avser, inklusive i gränsöverskridande fall, på det enda villkoret att dessa anställda och direktörer aktivt samarbetar med de berörda konkurrensmyndigheterna och att ansökan om immunitet inlämnats innan de anställda och direktörerna informerades av medlemsstaternas behöriga myndigheter om det straffrättsliga förfarandet.

KAPITEL VII

ÖMSESIDIGT BISTÅND

Artikel 23

Samarbete mellan nationella konkurrensmyndigheter

Medlemsstaterna ska säkerställa att när nationella administrativa konkurrensmyndigheter utför en inspektion på andra nationella konkurrensmyndigheters vägnar och för deras räkning i enlighet med artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, ska tjänstemän och andra medföljande personer som är bemyndigade av den ansökande nationella konkurrensmyndigheten ha rätt att närvara och aktivt bistå den anmodade nationella konkurrensmyndigheten under inspektionen genom att utöva de befogenheter som avses i artiklarna 6 och 7.

Artikel 24

Begäran om delgivning av preliminära invändningar och beslut

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av någon annan typ av delgivning som genomförts av en nationell konkurrensmyndighet i den ansökande medlemsstaten i enlighet med de bestämmelser som gäller i den medlemsstaten, ska medlemsstaterna säkerställa att den anmodade myndigheten på begäran av den ansökande myndigheten och på dennas vägnar delger mottagaren preliminära invändningar mot den påstådda överträdelsen av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget och sådana beslut som fattats med tillämpning av dessa artiklar, samt handlingar som rör verkställighet av beslut om åläggande av böter eller föreläggande av viten.

2.  Den anmodade myndigheten ska säkerställa att delgivning i den anmodade medlemsstaten utförs i enlighet med den anmodade medlemsstatens gällande nationella lagar, författningar och administrativa praxis.

Artikel 25

Ansökningar om verkställighet av beslut om att ålägga böter eller förelägga viten

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den anmodade myndigheten, på begäran av den ansökande myndigheten, verkställer beslut om åläggande av böter eller föreläggande av viten som den ansökande myndigheten antagit i enlighet med artiklarna 12 och 15. Detta ska endast gälla i den mån

a)  det företag mot vilket böterna eller vitena är verkställbara inte har rättslig närvaro i den ansökande myndighetens medlemsstat, eller

b)   det är uppenbart att det företag mot vilket böterna eller vitena kan verkställas inte har tillräckliga tillgångar i den ansökande myndighetens medlemsstat.

2.  Den anmodade myndigheten ska säkerställa att verkställighet i den anmodade medlemsstaten utförs i enlighet med den anmodade medlemsstatens gällande lagar, författningar och administrativa praxis.

3.  Den ansökande myndigheten får endast begära verkställighet när det beslut som medger dess verkställighet i den ansökande medlemsstaten är slutligt och inte längre kan överklagas genom ordinära rättsmedel, och när myndigheten har gjort rimliga ansträngningar att genomdriva besluten på sitt eget territorium.

4.  Frågor som gäller preskription ska regleras av gällande lagstiftning i den ansökande medlemsstaten.

5.  Den anmodade myndigheten ska inte vara skyldig att verkställa beslut enligt punkt 1 när den kan påvisa rimliga skäl för den ansökande myndigheten som visar att detta uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där verkställighet begärs.

Artikel 26

Tvister som rör begäran om delgivning och verkställighet av beslut om att ålägga böter eller förelägga viten

1.  Tvister om lagenligheten av en åtgärd som ska delges eller av ett beslut om att ålägga böter eller förelägga viten i enlighet med artiklarna 12 och 15 som har fattats av en ansökande myndighet ska omfattas av behörigheten för de behöriga organen i den ansökande medlemsstaten och omfattas av de nationella bestämmelserna i den staten.

2.  Tvister som rör verkställighetsåtgärder som vidtagits i den anmodade medlemsstaten eller som gäller giltigheten av en delgivning som utförts av den anmodade myndigheten ska omfattas av behörigheten för de behöriga organen i den anmodade medlemsstaten och omfattas av de bestämmelser som gäller i den staten.

Artikel 26a

Kostnadsdelning mellan nationella konkurrensmyndigheter

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheter som begär bistånd, efter en begäran till den anmodade myndigheten, ska

a)   stå för alla rimliga extra kostnader, inklusive översättnings- och administrationskostnader, i samband med åtgärder som vidtas enligt artiklarna 23 och 24,

b)   tillåta den anmodade myndigheten att återkräva alla rimliga administrationskostnader från böter eller viten som indrivits i samband med åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 25.

KAPITEL VIII

PRESKRIPTIONSFRISTER

Artikel 27

Tillfälligt avbrott i preskriptionsfrister för åläggande av sanktioner

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att preskriptionsfristerna för de nationella konkurrensmyndigheternas åläggande av böter eller föreläggande av viten i enlighet med artiklarna 12 och 15 ska avbrytas tillfälligt så länge som förfaranden pågår vid nationella konkurrensmyndigheter i andra medlemsstater eller vid kommissionen rörande en överträdelse som gäller samma avtal, beslut av en företagssammanslutning eller samordnade förfarande. Det tillfälliga avbrottet ska börja löpa från och med delgivningen av den första formella utredningsåtgärden till det företag som är föremål för förfarandet. Det ska upphöra den dag då den berörda myndigheten har avslutat sitt förfarande och underrättat företaget om detta. Avbrottsperiodens varaktighet påverkar inte absoluta preskriptionsfrister som föreskrivs i nationell lagstiftning.

2.  Preskriptionsfristen för åläggande av böter eller föreläggande av viten ska avbrytas tillfälligt så länge som en konkurrensmyndighets beslut är föremål för ett förfarande vid en överprövningsdomstol.

2a.  Kommissionen ska säkerställa att meddelanden om att den första formella utredningsåtgärden påbörjats, som kommissionen mottar från nationella konkurrensmyndigheter enligt artikel 11.3 i förordning 1/2003, görs tillgänglig för de nationella konkurrensmyndigheterna i de andra medlemsstater som ingår i Europeiska konkurrensnätverket.

KAPITEL IX

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 28

Nationella administrativa konkurrensmyndigheters roll inför nationella domstolar

1.  Medlemsstater som utser både en nationell administrativ konkurrensmyndighet, som är behörig att utreda överträdelser av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget, och en nationell rättslig myndighet för konkurrensfrågor, som är behörig att anta ett beslut i vilket överträdelsen konstateras och/eller böterna utdöms, ska säkerställa att talan vid den nationella rättsliga konkurrensmyndigheten kan väckas direkt av den nationella administrativa konkurrensmyndigheten.

2.  I den mån nationella domstolar agerar i förfaranden mot verkställighetsbeslut som fattats av nationella konkurrensmyndigheter med tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget, ska medlemsstaterna säkerställa att den nationella administrativa konkurrensmyndigheten i sig själv har full rätt att delta som åklagare, svarande eller motpart i förfarandena och åtnjuter samma rättigheter som sådana offentliga parter i dessa förfaranden.

Artikel 29

Begränsning av informationsanvändning

1.  Information som inhämtats på grundval av de bestämmelser som det hänvisas till i detta direktiv bör användas endast för det ändamål för vilket de har inhämtats. Den bör inte användas som bevisning för att ålägga fysiska personer sanktioner. Tillämpningen av denna punkt påverkas inte av bestämmelserna i nationell strafflagstiftning.

1a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, deras tjänstemän, anställda och övriga personer som arbetar under överinseende av dessa myndigheter, inte röjer upplysningar som de har inhämtat enligt detta direktiv och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att tillgång beviljas till förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet eller till förlikningsinlagor endast för syftet att utöva rätten till försvar i ett förfarande vid en nationell konkurrensmyndighet. Medlemsstaterna ska säkerställa att information som tas från sådana förklaringar och inlagor får användas av den part som har fått tillgång till ärendeakten endast då det är nödvändigt för utövandet av rätten till försvar i ett förfarande vid domstolarna i medlemsstaterna i fall som är direkt knutna till det ärende i vilket tillgång har beviljats och som gäller

a)  fördelningen mellan kartelldeltagarna av böter som en nationell konkurrensmyndighet ålagt dem med solidariskt betalningsansvar, eller

b)  omprövning av ett beslut genom vilket en nationell konkurrensmyndighet har konstaterat en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget eller bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att följande kategorier av information som inhämtats under ett förfarande vid en nationell konkurrensmyndighet inte får användas i ett förfarande vid nationella domstolar förrän den nationella konkurrensmyndigheten har avslutat sitt förfarande mot alla parter under utredning genom att anta ett beslut som avses i artikel 9 eller artikel 11 eller på annat sätt har avslutat sitt förfarande:

a)  Information som har tagits fram av andra fysiska eller juridiska personer särskilt för förfarandet vid den nationella konkurrensmyndigheten, och

b)  information som den nationella konkurrensmyndigheten tagit fram och skickat till parterna i samband med sitt förfarande.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet endast blir föremål för utbyte mellan konkurrensmyndigheter i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 1/2003

a)  med sökandens samtycke, eller

b)  om den mottagande myndigheten också har mottagit en ansökan om eftergift rörande samma överträdelse från samma sökande som den översändande myndigheten, under förutsättning att sökanden, när informationen översänds, inte har rätt att ta tillbaka information som den har översänt till denna mottagande myndighet, eller

c)  om den mottagande myndigheten har lämnat ett skriftligt åtagande om att varken den information som översänts till den eller någon annan information som den kan komma att erhålla efter den av den översändande myndigheten noterade dagen och tidpunkten för överlämnande kommer att användas av den myndigheten, eller av någon annan myndighet till vilken informationen därefter översänds, för att ålägga sanktioner mot sökanden, mot någon annan juridisk eller fysisk person som omfattas av sådan eftergift som den överlämnande myndigheten erbjuder till följd av sökandens ansökan inom ramen för dess eftergiftsprogram eller mot någon anställd eller tidigare anställd hos någon av de ovan nämnda personerna,

och förutsatt att det skydd mot offentliggörande som beviljats av den mottagande nationella konkurrensmyndigheten är likvärdigt med det som ges av den översändande nationella konkurrensmyndigheten.

5.  När en konkurrensmyndighet översänder information i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 1/2003 som en sökande lämnat frivilligt, utan att sökanden gett sitt samtycke till översändandet, ska medlemsstaterna säkerställa att mottagande nationella konkurrensmyndigheter kan uppfylla de kriterier som anges i punkt 4 c.

6.  Punkterna 2–5 gäller oavsett i vilken form förklaringarna inom ramen för eftergiftsprogrammet inlämnas i enlighet med artikel 19.

Artikel 30

Tillåtlighet av bevis inför nationella konkurrensmyndigheter

Medlemsstaterna ska säkerställa att de typer av bevis som tillåts som bevis vid en nationell konkurrensmyndighet omfattar handlingar, muntliga förklaringar, inspelningar och alla övriga föremål som innehåller information, oberoende av på vilket medium informationen lagras.

Artikel 31

Europeiska konkurrensnätverket

1.  Kommissionens kostnader för att förvalta och utveckla Europeiska konkurrensnätverket och för att samarbeta inom Europeiska konkurrensnätverket ska bäras av Europeiska unionens allmänna budget inom ramen för tillgängliga anslag.

2.  Europeiska konkurrensnätverket ska så ofta som det är nödvändigt och ändamålsenligt offentliggöra rekommendationer och bästa praxis från olika nationella konkurrensmyndigheter när det gäller oberoende, resurser, befogenheter, böter och ömsesidigt bistånd.

KAPITEL X

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [en införlivandeperiod på två år]. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 32a

Översyn

Senast den ... [senast fem år efter denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om införlivandet och genomförandet av detta direktiv, vilken vid behov ska åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag.

Artikel 33

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 34

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar  På rådets vägnar

Ordförande  Ordförande

(1)

* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.

(2)

  EUT C , , s. .

(3)

  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 5.12.2014, s. 1).

(5)

  EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.


YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (21.11.2017)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

(COM(2017)0142 – C8‑0119/2017 – (2017/0063(COD))

Föredragande av yttrande: Eva Maydell

KORTFATTAD MOTIVERING

De nationella konkurrensmyndigheterna har, tillsammans med kommissionen, en central roll när det gäller att kontrollera efterlevnaden av EU:s konkurrenslagstiftning (artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget) och bidrar därigenom väsentligt till en välfungerande, konkurrensutsatt och konsumentorienterad inre marknad. För att man ska kunna bevara och stärka dessa nationella myndigheters funktioner är det enligt föredraganden angeläget att de verkställighetsbefogenheter som skapas genom förordning 1/2003 understöds av nödvändiga instrument, medel och förfaranden för alla nationella konkurrensmyndigheter. Om alla nationella konkurrensmyndigheter ges en liknande verktygslåda och liknande vägledande principer säkerställs en mer enhetlig, ändamålsenlig och konsekvent efterlevnad av konkurrensreglerna i hela EU. Föredraganden erkänner därför att kommissionens förslag skulle kunna medföra konkreta fördelar i kampen mot konkurrenssnedvridningar och att det är ett viktigt steg på vägen mot att utveckla den fulla potentialen hos EU:s inre marknad.

Föredraganden framhåller att vissa nationella konkurrensmyndigheter saknar tillräckliga finansiella resurser och att detta därför kan komma att inverka negativt på prioriteringen av förfaranden och därmed även på de nationella konkurrensmyndigheternas befogenheter att kontrollera efterlevnad. Det är visserligen inte möjligt att avgöra vad som kan anses vara tillräckliga resurser för alla medlemsstaternas nationella konkurrensmyndigheter, men förslaget skulle kunna stärkas genom att man ger de nationella konkurrensmyndigheterna större självständigt ansvar för genomförandet av de anslagna budgetarna. Härigenom skulle det bli möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att prioritera sin ärendehantering och göra flera inspektioner på en och samma gång samtidigt som myndigheternas oberoende stärks. De ändringsförslag som föredraganden lägger fram medför därför en större budgetautonomi för de nationella konkurrensmyndigheterna samtidigt som alla nationella budgetregler iakttas.

Föredraganden anser att de nationella konkurrensmyndigheternas opartiskhet och deras skydd mot politiska och ekonomiska påtryckningar bör vara ett centralt inslag, i synnerhet när myndigheterna nu förses med ytterligare instrument, medel och, i några fall, nya ansvarsområden. Det aktuella förslaget skulle därför kunna stärkas om det infördes garantier mot intressekonflikter och om de nationella konkurrensmyndigheterna och deras ledningar på ett öppet sätt redovisade sina förfaranden för utnämning och avsättande. På så sätt skulle man kunna bidra till att göra de nationella konkurrensmyndigheterna mer kända och öka allmänhetens förtroende för dem.

När det gäller storleken på de böter som åläggs av de nationella konkurrensmyndigheterna erkänner föredraganden att företag i dag kan få mycket olika bötesbelopp för liknande överträdelser i olika medlemsstater. Denna situation hotar en enhetlig efterlevnadskontroll av konkurrenslagstiftningen. Föredraganden gläder sig över att förslaget strävar efter att ta sig an dessa utmaningar och anser att en gemensam maxgräns för bötesbeloppet kan vara rätt tillvägagångssätt för att uppmuntra till förbättringar.

Föredraganden anser dessutom att de nationella konkurrensmyndigheternas befogenheter att samla in dokumentation kan förbättras genom att man minimerar vissa administrativa förfaranden och bättre anpassar myndigheternas undersökningsbefogenheter till den digitala verkligheten för dagens företag. Föredraganden föreslår därför i detta sammanhang att vissa tillägg ska göras i förslaget. ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott beakta följande ändringsförslag:

Ändringsförslag    1

Förslag till direktiv

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(1)  Artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillhör tvingande rätt och bör tillämpas effektivt i hela unionen för att säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. En effektiv kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget är nödvändig för att säkerställa öppnare konkurrensutsatta marknader i Europa, där företagen konkurrerar mer på sina egna meriter och utan hinder för marknadstillträde skapade av företag, så att företagen kan generera välstånd och skapa arbetstillfällen. Detta skyddar konsumenterna från affärsmetoder som håller priserna på varor och tjänster på en konstgjort hög nivå och förbättrar urvalet av innovativa varor och tjänster för konsumenterna.

(1)  Artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillhör tvingande rätt och bör tillämpas effektivt i hela unionen för att säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. En effektiv kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget är nödvändig för att säkerställa mer öppna och konkurrensutsatta marknader i Europa, utan hinder för marknadstillträde, så att företagen kan konkurrera utifrån egna meriter och generera välstånd och skapa arbetstillfällen. Detta skyddar konsumenterna från affärsmetoder som håller priserna på varor och tjänster på en konstgjort hög nivå och förbättrar urvalet av innovativa varor och tjänster för konsumenterna.

Motivering

Föredraganden vill göra texten tydligare och mer koncis.

Ändringsförslag    2

Förslag till direktiv

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(5)  På grund av nationell lagstiftning saknar många nationella konkurrensmyndigheter nödvändiga garantier för oberoende och befogenheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter för att kunna tillämpa dessa regler effektivt. Detta påverkar negativt deras förmåga att i praktiken tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget när så är lämpligt. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar till exempel effektiva verktyg i nationell lagstiftning för att hitta bevis för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget eller att bötfälla företag som bryter mot lagen, eller har inte de resurser som behövs för att i praktiken kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Detta kan hindra dem från att vidta åtgärder överhuvudtaget eller leder till att de begränsar sin efterlevnadskontroll. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar operativa verktyg och garantier för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, vilket innebär att utgången av förfarandena kan bli mycket olika för företag som ägnar sig åt konkurrensbegränsande förfaranden beroende på vilken medlemsstat de är verksamma i: de blir kanske inte föremål för någon kontroll överhuvudtaget enligt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget eller blir föremål för ineffektiv kontroll. I vissa medlemsstater kan exempelvis företag undgå ansvar för böter helt enkelt genom en omstrukturering. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget leder till missade chanser att undanröja hinder för marknadstillträde och att skapa mer öppna och konkurrensutsatta marknader i hela Europeiska unionen där företag konkurrerar utifrån sina egna meriter. Företag och konsumenter blir lidande särskilt i de medlemsstater där nationella konkurrensmyndigheter är sämre rustade att kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna. Företag kan inte konkurrera av egen kraft om det finns fristäder där konkurrensbegränsande förfaranden kan tillämpas ostraffat, t.ex. därför att bevis på illojal konkurrens inte kan samlas in eller därför att företagen kan undgå ansvar för böter. Företagen har därför ett negativt incitament att gå in på sådana marknader och att utöva etableringsrätten och tillhandahålla varor och tjänster där. Konsumenter i medlemsstater med mindre efterlevnadskontroll går miste om fördelarna med en effektiv kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i hela EU snedvrider således konkurrensen på den inre marknaden och undergräver dess funktion.

(5)  På grund av nationell lagstiftning saknar många nationella konkurrensmyndigheter nödvändiga garantier för oberoende och befogenheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar till exempel effektiva verktyg i nationell lagstiftning för att hitta bevis för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget eller att bötfälla företag som bryter mot lagen, eller har inte de resurser som behövs för att i praktiken kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Detta kan hindra dem från att vidta åtgärder överhuvudtaget eller leder till att de begränsar sin efterlevnadskontroll. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar operativa verktyg och garantier för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, vilket innebär att utgången av förfarandena kan bli mycket olika för företag som ägnar sig åt konkurrensbegränsande förfaranden beroende på vilken medlemsstat de är verksamma eller etablerade i: de blir kanske inte föremål för någon kontroll överhuvudtaget enligt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget eller blir föremål för ineffektiv kontroll. I vissa medlemsstater kan exempelvis företag undgå ansvar för böter helt enkelt genom en omstrukturering. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget leder till missade chanser att undanröja hinder för marknadstillträde och att skapa mer öppna och konkurrensutsatta marknader i hela Europeiska unionen där företag konkurrerar utifrån sina egna meriter. Företag och konsumenter blir lidande särskilt i de medlemsstater där nationella konkurrensmyndigheter är sämre rustade att kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna. Företag kan inte konkurrera av egen kraft om det finns fristäder där konkurrensbegränsande förfaranden kan tillämpas ostraffat, t.ex. därför att bevis på illojal konkurrens inte kan samlas in eller därför att företagen kan undgå ansvar för böter. Företagen har därför ett negativt incitament att gå in på sådana marknader och att utöva etableringsrätten och tillhandahålla varor och tjänster där. Konsumenter i medlemsstater med mindre efterlevnadskontroll går miste om fördelarna med en effektiv kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i hela EU snedvrider således konkurrensen på den inre marknaden och undergräver dess funktion.

Motivering

Föredraganden vill göra texten tydligare och mer koncis. Företag kan vara verksamma i fler än en medlemsstat, men resultaten av förfarandena kan också vara beroende av företagens etableringsort, dvs. vilken nationell konkurrensmyndighet som är behörig att handlägga ärendet.

Ändringsförslag    3

Förslag till direktiv

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(6)  Brister och begränsningar i de nationella konkurrensmyndigheternas verktyg och garantier undergräver också systemet med parallell behörighet för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget som är utformat för att fungera som en sammanhängande helhet på grundval av ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket. Detta system är beroende av att myndigheterna kan lita på varandra när det gäller att genomföra utredningsåtgärder på varandras vägnar. Det fungerar dock inte väl när det fortfarande finns nationella konkurrensmyndigheter som inte har fullgoda utredningsverktyg. I andra viktiga avseenden är de nationella konkurrensmyndigheterna inte i stånd att ge varandra ömsesidigt bistånd. I de flesta medlemsstater kan exempelvis företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet undgå att betala böter helt enkelt genom att inte ha rättslig närvaro inom vissa områden i de medlemsstater där de är verksamma. Detta minskar incitamenten att följa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Den ineffektiva efterlevnadskontroll som blir följden snedvrider konkurrensen för laglydiga företag och urholkar konsumenternas förtroende för den inre marknaden, särskilt i den digitala miljön.

(6)  Brister och begränsningar i de nationella konkurrensmyndigheternas verktyg och garantier undergräver också systemet med parallell behörighet för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget som är utformat för att fungera som en sammanhängande helhet på grundval av ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket. Detta system är beroende av att myndigheterna kan lita på varandra när det gäller att genomföra utredningsåtgärder på varandras begäran. Det fungerar dock inte väl när det fortfarande finns nationella konkurrensmyndigheter som inte har fullgoda utredningsverktyg. I andra viktiga avseenden är de nationella konkurrensmyndigheterna inte i stånd att ge varandra ömsesidigt bistånd. I de flesta medlemsstater kan exempelvis företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet undgå att betala böter helt enkelt genom att inte ha rättslig närvaro inom vissa områden i de medlemsstater där de är verksamma. Detta minskar incitamenten att följa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Den ineffektiva efterlevnadskontroll som blir följden snedvrider konkurrensen för laglydiga företag och urholkar konsumenternas förtroende för den inre marknaden, särskilt i den digitala miljön.

Motivering

Föredraganden vill att texten ska vara förenlig med definitionerna av ”ansökande myndighet” och ”anmodad myndighet”. En nationell konkurrensmyndighet i en medlemsstat kan genomföra utredningar på begäran från en annan medlemsstats nationella konkurrensmyndighet.

Ändringsförslag    4

Förslag till direktiv

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(9)  Att införa minimigarantier för att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett effektivt sätt påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att behålla eller införa mer omfattande garantier för oberoende och resurser för de nationella konkurrensmyndigheterna och mer detaljerade bestämmelser om befogenheter för dessa myndigheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter. Medlemsstaterna får i synnerhet ge nationella konkurrensmyndigheter ytterligare befogenheter utöver de grundläggande befogenheter som föreskrivs i detta direktiv för att förbättra deras effektivitet.

(9)  Att införa minimigarantier för att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett enhetligt och effektivt sätt påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att behålla eller införa mer omfattande garantier för oberoende och resurser för de nationella konkurrensmyndigheterna och mer detaljerade bestämmelser om befogenheter för dessa myndigheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter. Medlemsstaterna får i synnerhet ge nationella konkurrensmyndigheter ytterligare befogenheter utöver de grundläggande befogenheter som föreskrivs i detta direktiv för att förbättra deras effektivitet.

Ändringsförslag    5

Förslag till direktiv

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(10)  Omvänt behövs närmare föreskrifter när det gäller villkoren för beviljande av eftergift för hemliga karteller. Företagen kommer att erkänna sin medverkan i hemliga karteller endast om de har tillräcklig rättslig säkerhet om huruvida de kommer att beviljas immunitet mot böter. De tydliga skillnaderna mellan de eftergiftsprogram som är tillämpliga i medlemsstaterna ger upphov till rättslig osäkerhet för företag som kan tänkas ansöka om eftergift, vilket kan försvaga deras incitament att ansöka om eftergift. Om medlemsstaterna skulle kunna införa eller tillämpa antingen mer eller mindre restriktiva regler för eftergift inom det område som omfattas av detta direktiv skulle det inte endast strida mot målet att upprätthålla incitament för sökande i syfte att göra kontrollen av konkurrensreglernas efterlevnad i unionen så effektiv som möjligt, utan det skulle också riskera att äventyra de likvärdiga villkoren för företag som är verksamma på den inre marknaden. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att tillämpa eftergiftsprogram som inte enbart omfattar hemliga karteller, utan också andra överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och motsvarande nationella bestämmelser.

(10)  Omvänt behövs närmare föreskrifter när det gäller villkoren för beviljande av eftergift för avslöjande av karteller. Företagen kommer att erkänna sin medverkan i karteller endast om de har tillräcklig rättslig säkerhet om huruvida de kommer att beviljas immunitet mot böter. De tydliga skillnaderna mellan de eftergiftsprogram som är tillämpliga i medlemsstaterna ger upphov till rättslig osäkerhet för företag som kan tänkas ansöka om eftergift, vilket kan försvaga deras incitament att ansöka om eftergift. Om medlemsstaterna skulle kunna införa eller tillämpa antingen mer eller mindre restriktiva regler för eftergift inom det område som omfattas av detta direktiv skulle det inte endast strida mot målet att upprätthålla incitament för sökande i syfte att göra kontrollen av konkurrensreglernas efterlevnad i unionen så effektiv som möjligt, utan det skulle också riskera att äventyra de likvärdiga villkoren för företag som är verksamma på den inre marknaden. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att tillämpa eftergiftsprogram som inte enbart omfattar karteller, utan också andra överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och motsvarande nationella bestämmelser.

Motivering

I praktiken beviljas eftergift endast för den första deltagare i kartellen som avslöjar information om kartellen, inte för hela kartellen. Eftersom karteller är hemliga till sin natur är det i texten överflödigt att tala om ”hemliga karteller”. Genom strykningen av ordet ”hemliga” bringas texten i överensstämmelse med den terminologi som används i direktiv 2014/104. Se även ändringsförslag 10.

Ändringsförslag    6

Förslag till direktiv

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(14)  De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör stärkas för att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. För detta ändamål bör en uttrycklig bestämmelse införas i nationell rätt för att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, skyddas mot yttre inblandning eller politiska påtryckningar som kan äventyra deras oberoende bedömning av frågor de har att ta ställning till. Därför bör regler fastställas på förhand om grunderna för avsättning av medlemmarna i de nationella konkurrensmyndigheternas beslutande organ för att på så sätt förhindra varje rimligt tvivel om myndighetens neutralitet eller dess oemottaglighet för externa faktorer.

(14)  De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör stärkas för att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. För detta ändamål bör en uttrycklig bestämmelse införas i nationell rätt för att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, skyddas mot yttre inblandning eller politiska påtryckningar som kan äventyra deras oberoende bedömning av frågor de har att ta ställning till. Därför bör det på förhand fastställas klara och tydliga regler och förfaranden för på vilka grunder medlemmarna i de nationella konkurrensmyndigheternas beslutande organ kan utnämnas och avsättas, för att på så sätt förhindra varje rimligt tvivel om myndighetens neutralitet eller dess oemottaglighet för externa faktorer.

Motivering

Föredraganden anser att eftersom förslaget kommer att öka vissa nationella konkurrensmyndigheters befogenheter och behörighet bör det åtföljas av en ökning av deras oberoende och sakkunskap när det gäller de nationella konkurrensmyndigheternas personal. Genom meritbaserade och transparenta utnämningar och objektiva uppsägningar kan man sannolikt främja ett oberoende beslutsfattande och öka allmänhetens förtroende för de nationella konkurrensmyndigheterna.

Ändringsförslag    7

Förslag till direktiv

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(15)  För att säkerställa de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör deras anställda och medlemmarna i det beslutande organet agera med integritet och avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras uppdrag. Behovet av att förhindra att en oberoende bedömning av det beslutande organets personal eller ledamöter äventyras innebär att dessa under sin anställning eller sin mandatperiod och under en rimlig period därefter bör avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som står i strid med deras uppdrag. Vidare innebär detta också att de under sin anställning eller sin mandatperiod inte bör ha ett intresse i företag eller organisationer som står i förbindelse med en nationell konkurrensmyndighet i den mån detta kan äventyra deras oberoende. Personalen och ledamöterna i det beslutande organet bör redogöra för eventuella intressen eller tillgångar som skulle kunna skapa en intressekonflikt i utövandet av deras uppdrag. De bör vara skyldiga att informera det beslutande organet, övriga ledamöter i detta eller, i fråga om nationella konkurrensmyndigheter där en enda person har beslutsbefogenheter, tillsättningsmyndigheten om de vid utövandet av sitt uppdrag uppmanas att besluta i en fråga där de har ett intresse som kan påverka deras opartiskhet.

(15)  För att säkerställa de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör personalen, medlemmarna i det beslutande organet och ledningen agera med integritet och avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras uppdrag. Behovet av att förhindra att en oberoende bedömning av personalen, medlemmarna i det beslutande organet och ledningen vid de nationella konkurrensmyndigheterna äventyras innebär att dessa under sin anställning eller sin mandatperiod och under en rimlig period därefter bör avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som kan ge upphov till en intressekonflikt eller på annat sätt står i strid med deras uppdrag. Vidare innebär detta också att de under sin anställning eller sin mandatperiod inte bör ha ett intresse i företag eller organisationer som står i förbindelse med en nationell konkurrensmyndighet i den mån detta kan äventyra deras oberoende. Personalen, medlemmarna i det beslutande organet och ledningen vid de nationella konkurrensmyndigheterna bör redogöra för eventuella intressen eller tillgångar som skulle kunna skapa en intressekonflikt i utövandet av deras uppdrag. Personalen, medlemmarna i det beslutande organet och ledningen vid de nationella konkurrensmyndigheterna bör i detta syfte årligen göra en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, med angivande av eventuella direkta eller indirekta intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende och som kan påverka deras utförande av en uppgift. De bör vara skyldiga att informera det beslutande organet, övriga ledamöter i detta eller, i fråga om nationella konkurrensmyndigheter där en enda person har beslutsbefogenheter, tillsättningsmyndigheten om de vid utövandet av sitt uppdrag uppmanas att besluta i en fråga där de har ett intresse som kan påverka deras opartiskhet.

Ändringsförslag    8

Förslag till direktiv

Skäl 18a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(18a)  De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende kommer att stärkas om de kan förvalta de anslagna budgetarna på ett oberoende sätt. En sådan frihet att förvalta de anslagna budgetarna bör genomföras inom ramen för nationella budgetregler och budgetförfaranden.

Ändringsförslag    9

Förslag till direktiv

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(21)  Nationella administrativa konkurrensmyndigheters utredningsbefogenheter behöver vara lämpade för att klara av den digitala miljön och bör göra det möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att få all information i digital form, även uppgifter som erhållits på kriminalteknisk väg, som avser det företag eller den företagssammanslutning som är föremål för utredningsåtgärden, oavsett på vilket medium uppgifterna lagras, t.ex. på bärbara datorer, mobiltelefoner och annan mobil utrustning.

(21)  Nationella administrativa konkurrensmyndigheters utredningsbefogenheter behöver vara lämpade för att klara av den digitala miljön och bör göra det möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att få all information i digital form, även uppgifter som erhållits på kriminalteknisk väg, som avser det företag eller den företagssammanslutning som är föremål för utredningsåtgärden, oavsett på vilket medium uppgifterna lagras, t.ex. på bärbara datorer, mobiltelefoner, annan mobil utrustning och molnlagring.

Ändringsförslag    10

Förslag till direktiv

Artikel 2 – led 9

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

9)  hemlig kartell: ett avtal och/eller ett samordnat förfarande mellan två eller flera konkurrenter som syftar till att samordna deras konkurrensbeteende på marknaden och/eller påverka de relevanta konkurrensparametrarna genom metoder såsom fastställande av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, tilldelning av produktions- eller försäljningskvoter, uppdelning av marknader inklusive uppgjorda anbud, import- eller exportrestriktioner och/eller konkurrensbegränsande åtgärder mot andra konkurrenter, vilka helt eller delvis är kända endast för deltagarna i den hemliga kartellen.

9)  kartell: ett avtal eller ett samordnat förfarande mellan två eller flera konkurrenter som syftar till att samordna deras konkurrensbeteende på marknaden eller påverka de relevanta konkurrensparametrarna, såsom genom, men ej begränsat till, fastställande av eller samordning av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, även med anknytning till immateriella rättigheter, tilldelning av produktions- eller försäljningskvoter, uppdelning av marknader och kundkretsar, inklusive uppgjorda anbud, import- eller exportrestriktioner eller konkurrensbegränsande åtgärder mot andra konkurrenter.

(Den definierade termen skulle behöva ändras i hela texten.)

Ändringsförslag    11

Förslag till direktiv

Artikel 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Nationella konkurrensmyndigheters utövande av de befogenheter som avses i detta direktiv ska omfattas av lämpliga skyddsåtgärder, inbegripet respekt för företagens rätt till försvar och rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, i enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Nationella konkurrensmyndigheters utövande av de befogenheter som avses i detta direktiv ska omfattas av lämpliga skyddsåtgärder, inbegripet respekt för företagens rätt till försvar, rätten till god förvaltning, rätten till en rättvis rättegång och rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, i enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Ändringsförslag    12

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

a)  Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ kan utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget oberoende av politisk eller annan yttre påverkan.

a)  Att direktören, personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ kan utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget oberoende av politisk eller annan yttre påverkan.

Ändringsförslag    13

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

b)  Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ varken begär eller tar emot instruktioner från någon regering eller någon annan offentlig eller privat enhet när de utför sitt uppdrag och utövar sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

b)  Att direktören, personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ varken begär eller tar emot instruktioner från någon regering eller någon annan offentlig eller privat enhet när de utför sitt uppdrag och utövar sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

Ändringsförslag    14

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2 – led c

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

c)  Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ avstår från alla handlingar som är oförenliga med utförandet av deras uppdrag och utövandet av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

c)  Att direktören, personalen, medlemmarna i det beslutande organet samt ledningen vid nationella administrativa konkurrensmyndigheter avstår från alla handlingar som är oförenliga med utförandet av deras uppdrag och utövandet av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget Denna skyldighet innebär framför allt att de under sin anställning eller sin mandatperiod inte har ett intresse i företag eller organisationer som står i förbindelse med en nationell administrativ konkurrensmyndighet i den mån detta intresse kan äventyra deras oberoende.

Motivering

Föredraganden vill stärka opartiskheten hos de nationella konkurrensmyndigheternas personal och medlemmar

Ändringsförslag    15

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

ca)  Att personalen, medlemmarna i det beslutande organet och ledningen vid nationella administrativa konkurrensmyndigheter redogör för eventuella intressen eller tillgångar som skulle kunna skapa en intressekonflikt i utövandet av deras uppdrag. Personalen, medlemmarna i det beslutande organet och ledningen vid de nationella administrativa konkurrensmyndigheterna ska i detta syfte årligen göra en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, med angivande av eventuella direkta eller indirekta intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende och som kan påverka deras utförande av en uppgift.

Motivering

Föredraganden vill stärka de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende i förhållande till politiska eller ekonomiska påtryckningar. Liknande bestämmelser finns redan inom sektorsvisa bestämmelser, såsom för tillsynsorgan inom järnvägssektorn (direktiv 2012/34, artikel 55).

Ändringsförslag    16

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

d)  Att medlemmarna av den nationella administrativa konkurrensmyndighetens beslutande organ kan avsättas endast om de inte längre uppfyller villkoren för att utöva sitt uppdrag eller om de har gjort sig skyldiga till en allvarlig försummelse enligt nationell rätt. Skälen för avsättning ska vara fastställda i förväg i nationell rätt. De får inte avsättas av skäl som sammanhänger med ett korrekt utförande av deras uppdrag och utövande av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i artikel 5.2.

d)  Att direktören och medlemmarna av den nationella administrativa konkurrensmyndighetens beslutande organ kan avsättas endast om de inte längre uppfyller villkoren för att utöva sitt uppdrag eller om de har befunnits skyldiga till en allvarlig försummelse enligt nationell rätt. Skälen för avsättning ska vara fastställda i förväg i nationell rätt. De får inte avsättas av skäl som sammanhänger med ett korrekt utförande av deras uppdrag och utövande av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i artikel 5.2 i detta direktiv.

Ändringsförslag    17

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 2 – led ea (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

ea)  Att medlemmarna i de nationella administrativa konkurrensmyndigheternas beslutande organ väljs och utses i enlighet med klara och tydliga bestämmelser och förfaranden som fastställs på förhand.

Motivering

Föredraganden vill stärka de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende i förhållande till politiska eller ekonomiska påtryckningar. Liknande bestämmelser finns redan inom sektorsvisa bestämmelser, såsom för tillsynsorgan inom järnvägssektorn (direktiv 2012/34, artikel 55).

Ändringsförslag    18

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser som är nödvändiga för att de effektivt ska kunna utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i punkt 2.

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser som är nödvändiga för att de effektivt och oberoende ska kunna utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i punkt 2.

Ändringsförslag    19

Förslag till direktiv

Artikel 5 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

1a.  Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har separata budgetanslag och att de, med respekt för nationella budgetregler, kan förvalta de anslagna budgetarna på ett oberoende sätt för att fastställa prioritetsordningen för utredningar i specifika fall.

Motivering

Om de nationella konkurrensmyndigheterna ges rätten att självständigt fördela sina finansiella medel mellan olika områden kan de på ett flexibelt och oberoende sätt välja vilka områden som förtjänar mer uppmärksamhet. För vissa nationella konkurrensmyndigheter kan detta vara en väsentlig förbättring såtillvida att det möjliggör oberoende.

Ändringsförslag    20

Förslag till direktiv

Artikel 6 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

b)  granska räkenskaperna och andra affärshandlingar som avser verksamheten, oberoende av på vilket medium de lagras, inklusive rätten att få tillgång till information som är tillgänglig för den enhet som är föremål för inspektionen,

b)  granska räkenskaperna och andra affärshandlingar som avser verksamheten, oberoende av på vilket medium de lagras, såsom bärbara datorer, mobil utrustning och molnlagring, inklusive rätten att få tillgång till information som är tillgänglig för den enhet som är föremål för inspektionen,

Motivering

Föredraganden vill anpassa förslaget till den digitala tidsåldern och göra det möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att få bättre tillgång till relevanta medier. Information om karteller dokumenteras sällan skriftligen, utan finns snarare i elektronisk korrespondens.

Ändringsförslag    21

Förslag till direktiv

Artikel 8

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter genom beslut får begära att företag och företagssammanslutningar lämnar alla upplysningar som är nödvändiga för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget inom en angiven tidsfrist. Denna skyldighet ska omfatta information som är tillgänglig för företagen och företagssammanslutningarna.

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter får begära att företag och företagssammanslutningar lämnar alla upplysningar som är nödvändiga för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget inom en angiven tidsfrist. Denna skyldighet ska omfatta information som är tillgänglig för företagen och företagssammanslutningarna.

Motivering

Föredraganden vill göra det lättare för nationella konkurrensmyndigheter att begära upplysningar. Vidare vill föredraganden förse myndigheterna med mer flexibilitet och påskynda förfarandena.

Ändringsförslag    22

Förslag till direktiv

Artikel 12 – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

d)  lämnar oriktiga, ofullständiga eller vilseledande upplysningar som svar på en begäran som framställts i ett beslut som avses i artikel 8, eller inte lämnar upplysningarna inom angiven tidsfrist,

d)  lämnar oriktiga, ofullständiga eller vilseledande upplysningar som svar på en begäran som avses i artikel 8, eller inte lämnar upplysningarna inom angiven tidsfrist,

Motivering

Föredraganden vill göra det lättare för nationella konkurrensmyndigheter att begära upplysningar. Vidare vill föredraganden förse myndigheterna med mer flexibilitet och påskynda förfarandena.

Ändringsförslag    23

Förslag till direktiv

Artikel 14 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det högsta bötesbelopp som en nationell konkurrensmyndighet får ålägga varje företag eller företagssammanslutning som deltar i en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget inte bör fastställasen nivå under 10 % av dess totala globala omsättning under det räkenskapsår som föregick beslutet.

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en nationell konkurrensmyndighet får ålägga varje företag eller företagssammanslutning som deltar i en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget ett högsta bötesbeloppminst 10 % av dess totala globala omsättning under det räkenskapsår som föregick beslutet.

Motivering

När det gäller EU-lagstiftningen på området rättsliga och inrikes frågor är det vanligt med åtgärder som fastställer de högsta minimipåföljder som får åläggas. Ordalydelsen avspeglar den som finns i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om terrorismbekämpning.

Ändringsförslag    24

Förslag till direktiv

Artikel 14 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Om en överträdelse som en företagssammanslutning gör sig skyldig till har samband med dess medlemmars verksamhet ska det högsta stödbeloppet inte fastställas till en nivå under 10 % av summan av den totala globala omsättningen för varje medlem som är verksam på den marknad som påverkas av sammanslutningens överträdelse. Betalningsansvaret för varje företag får vad betalningen av böterna beträffar dock inte överstiga det högsta belopp som fastställts i enlighet med punkt 1.

2.  Om en överträdelse som en företagssammanslutning gör sig skyldig till har samband med dess medlemmars verksamhet ska det högsta stödbeloppet inte understiga 10 % av summan av den totala globala omsättningen för varje medlem som är verksam på den marknad som påverkas av sammanslutningens överträdelse. Betalningsansvaret för varje företag får vad betalningen av böterna beträffar dock inte överstiga det högsta belopp som fastställts i enlighet med punkt 1.

Motivering

När det gäller EU-lagstiftningen på området rättsliga och inrikes frågor är det vanligt med åtgärder som fastställer de högsta minimipåföljder som får åläggas. Ordalydelsen avspeglar den som finns i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om terrorismbekämpning.

Ändringsförslag    25

Förslag till direktiv

Artikel 19

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande kan ansöka om eftergift skriftligen och att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat ett system som gör det möjligt för dem att godta förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet antingen muntligt eller på något annat sätt som inte leder till framställning av handlingar, upplysningar eller annat material som sökanden har i sin besittning, sitt förvar eller under sin kontroll.

Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande kan ansöka om eftergift skriftligen och att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat ett system som gör det möjligt för dem att godta förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet antingen muntligt eller på något annat sätt som inte leder till framställning av handlingar, upplysningar eller annat material som sökanden har i sin besittning, sitt förvar eller under sin kontroll. Medlemsstaterna ska göra det möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att godta fullständiga ansökningar om eftergift och förenklade ansökningar på ett annat officiellt EU-språk utöver det eller de officiella språken i den medlemsstat där den nationella konkurrensmyndigheten finns.

Motivering

Föredraganden vill ge ett ytterligare incitament till företag att ansöka om eftergift genom att där så är möjligt minska kostnaderna för att översätta ansökningar om eftergift.

Ändringsförslag    26

Förslag till direktiv

Artikel 21 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som har ansökt om eftergift, antingen genom att ansöka om en markering eller genom att ge in en fullständig ansökan, till kommissionen i samband med en påstådd hemlig kartell kan ge in förenklade ansökningar som avser samma kartell hos de nationella konkurrensmyndigheter som sökanden anser bäst lämpade att handlägga ärendet.

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som har ansökt om eftergift, antingen genom att ansöka om en markering eller genom att ge in en fullständig ansökan, till kommissionen i samband med en påstådd kartell kan ge in förenklade ansökningar som avser samma kartell hos de nationella konkurrensmyndigheter som sökanden anser bäst lämpade att handlägga ärendet.

Ändringsförslag    27

Förslag till direktiv

Artikel 22

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska säkerställa att nuvarande och tidigare anställda och direktörer för företag som ansöker om immunitet mot böter hos konkurrensmyndigheter skyddas från eventuella straffrättsliga och administrativa sanktioner och från sanktioner som åläggs i icke-straffrättsliga förfaranden för deras deltagande i den kartell som ansökan avser, om dessa anställda och direktörer aktivt samarbetar med de berörda konkurrensmyndigheterna och ansökan om immunitet inlämnats innan det straffrättsliga förfarandet inleddes.

Medlemsstaterna ska säkerställa att nuvarande och tidigare anställda och direktörer för företag som ansöker om immunitet mot böter hos konkurrensmyndigheter skyddas från eventuella straffrättsliga och administrativa sanktioner och från sanktioner som åläggs i icke-straffrättsliga förfaranden för deras deltagande i den kartell som ansökan avser, om dessa anställda och direktörer aktivt samarbetar med de berörda konkurrensmyndigheterna och ansökan om immunitet inlämnats före den tidpunkt då medlemsstaternas behöriga myndigheter informerade de anställda och direktörerna om det straffrättsliga förfarandet.

Motivering

Om bestämmelsen om eftergift i direktivet är för bred kan den motverka påföljdernas avskräckande effekt.

Ändringsförslag    28

Förslag till direktiv

Artikel 25 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5.  Den anmodade myndigheten ska inte vara skyldig att verkställa beslut enligt punkt 1 om detta uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där verkställighet begärs.

5.  Den anmodade myndigheten ska verkställa beslut enligt punkt 1 såvida den inte kan påvisa rimliga skäl för den ansökande myndigheten som visar att detta uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där verkställighet begärs.

Ändringsförslag    29

Förslag till direktiv

Artikel 26a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Artikel 26a

 

Kostnadsdelning mellan nationella konkurrensmyndigheter

 

Medlemsstaterna ska säkerställa att den ansökande myndigheten på begäran av den anmodade myndigheten,

 

a)  i samband med åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 23 och 24, ska bära alla rimliga ytterligare kostnader, inbegripet för översättning och administration,

 

b)  i samband med åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 25, ska tillåta den anmodade myndigheten att stå för alla rimliga administrativa kostnader genom indrivning av böter eller vite.

Ändringsförslag    30

Förslag till direktiv

Artikel 27 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

2a.  Kommissionen ska säkerställa att det meddelande om påbörjande av den första formella utredningsåtgärden som mottas från en nationell konkurrensmyndighet enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1/2003 görs tillgängligt för de nationella konkurrensmyndigheterna i de andra medlemsstater som ingår i Europeiska konkurrensnätverket.

Ändringsförslag    31

Förslag till direktiv

Artikel 29 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Information som inhämtats på grundval av de bestämmelser som det hänvisas till i detta direktiv bör användas endast för det ändamål för vilket de har inhämtats. Den bör inte användas som bevisning för att ålägga fysiska personer sanktioner.

1.  Information som inhämtats på grundval av de bestämmelser som det hänvisas till i detta direktiv bör användas endast för det ändamål för vilket de har inhämtats. Den bör inte användas som bevisning för att ålägga fysiska personer sanktioner. När det gäller en enskild persons straffrättsliga ansvar får konkurrensmyndigheten överföra uppgifter från ärendeakten till domstolen eller åklagarmyndigheten.

ÄRENDETS GÅNG I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Titel

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

Referensnummer

COM(2017)0142 – C8-0119/2017 – 2017/0063(COD)

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

26.4.2017

 

 

 

Yttrande från

       Tillkännagivande i kammaren

IMCO

26.4.2017

Föredragande av yttrande

       Utnämning

Eva Maydell

25.4.2017

Behandling i utskott

4.9.2017

11.10.2017

20.11.2017

 

Antagande

21.11.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pascal Arimont, Dita Charanzová, Carlos Coelho, Sergio Gaetano Cofferati, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, Daniel Dalton, Nicola Danti, Dennis de Jong, Maria Grapini, Sergio Gutiérrez Prieto, Liisa Jaakonsaari, Philippe Juvin, Antonio López-Istúriz White, Eva Maydell, Marlene Mizzi, Nosheena Mobarik, Virginie Rozière, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Olga Sehnalová, Jasenko Selimovic, Igor Šoltes, Ivan Štefanec, Catherine Stihler, Richard Sulík, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mylène Troszczynski, Mihai Ţurcanu, Anneleen Van Bossuyt, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Kaja Kallas, Arndt Kohn

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Heidi Hautala, Jaromír Štětina

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

34

+

ALDE

ECR

ENF

GUE/NGL

PPE

 

 

S&D

 

 

Verts/ALE

Dita Charanzová, Kaja Kallas, Jasenko Selimovic

Daniel Dalton, Nosheena Mobarik, Richard Sulík, Anneleen Van Bossuyt

Mylène Troszczynski

Dennis de Jong

Pascal Arimont, Carlos Coelho, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, Philippe Juvin, Antonio López-Istúriz White, Eva Maydell, Andreas Schwab, Ivan Štefanec, Jaromír Štětina, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mihai Ţurcanu

Sergio Gaetano Cofferati, Nicola Danti, Maria Grapini, Sergio Gutiérrez Prieto, Liisa Jaakonsaari, Arndt Kohn, Marlene Mizzi, Virginie Rozière, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Catherine Stihler

Heidi Hautala, Igor Šoltes

0

-

 

 

1

0

EFDD

Marco Zullo

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

Referensnummer

COM(2017)0142 – C8-0119/2017 – 2017/0063(COD)

Framläggande för parlamentet

23.3.2017

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

26.4.2017

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ITRE

26.4.2017

IMCO

26.4.2017

JURI

26.4.2017

 

Inget yttrande avges

       Beslut

ITRE

25.4.2017

JURI

12.4.2017

 

 

Föredragande

       Utnämning

Andreas Schwab

21.3.2017

 

 

 

Behandling i utskott

11.7.2017

9.10.2017

21.11.2017

 

Antagande

27.2.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

48

5

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Burkhard Balz, Hugues Bayet, Pervenche Berès, Udo Bullmann, David Coburn, Esther de Lange, Markus Ferber, Jonás Fernández, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Cătălin Sorin Ivan, Petr Ježek, Wolf Klinz, Georgios Kyrtsos, Philippe Lamberts, Werner Langen, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Gabriel Mato, Costas Mavrides, Bernard Monot, Caroline Nagtegaal, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dimitrios Papadimoulis, Dariusz Rosati, Pirkko Ruohonen-Lerner, Anne Sander, Alfred Sant, Molly Scott Cato, Pedro Silva Pereira, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Tibor Szanyi, Ramon Tremosa i Balcells, Ernest Urtasun, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Jakob von Weizsäcker

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Enrique Calvet Chambon, Jan Keller, Verónica Lope Fontagné, Paloma López Bermejo, Thomas Mann, Michel Reimon, Andreas Schwab, Romana Tomc, Miguel Urbán Crespo, Roberts Zīle

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Zbigniew Kuźmiuk, Edouard Martin

Ingivande

6.3.2018


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

48

+

ALDE

Enrique Calvet Chambon, Petr Ježek, Wolf Klinz, Caroline Nagtegaal, Ramon Tremosa i Balcells

ECR

Zbigniew Kuźmiuk, Bernd Lucke, Stanisław Ożóg, Pirkko Ruohonen-Lerner, Kay Swinburne, Roberts Zīle

PPE

Burkhard Balz, Markus Ferber, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Georgios Kyrtsos, Werner Langen, Verónica Lope Fontagné, Thomas Mann, Gabriel Mato, Luděk Niedermayer, Dariusz Rosati, Anne Sander, Andreas Schwab, Theodor Dumitru Stolojan, Romana Tomc, Tom Vandenkendelaere, Esther de Lange

S&D

Hugues Bayet, Pervenche Berès, Udo Bullmann, Jonás Fernández, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Cătălin Sorin Ivan, Jan Keller, Olle Ludvigsson, Edouard Martin, Costas Mavrides, Alfred Sant, Pedro Silva Pereira, Tibor Szanyi, Jakob von Weizsäcker

Verts/ALE

Philippe Lamberts, Michel Reimon, Molly Scott Cato, Ernest Urtasun

5

-

EFDD

David Coburn

ENF

Bernard Monot

GUE/ NGL

Paloma López Bermejo, Dimitrios Papadimoulis, Miguel Urbán Crespo

1

0

EFDD

Marco Valli

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 20 mars 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy