BETÄNKANDE     ***I
PDF 623kWORD 91k
12.9.2018
PE 612.279v02-00 A8-0286/2018

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av villkor och förfarande genom vilka kommissionen får begära att företag och företagssammanslutningar tillhandahåller information när det gäller den inre marknaden och närliggande områden

(COM(2017)0257 – C8-0140/2017 – 2017/0087(COD))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Eva Maydell

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN
 ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av villkor och förfarande genom vilka kommissionen får begära att företag och företagssammanslutningar tillhandahåller information när det gäller den inre marknaden och närliggande områden

(COM(2017)0257 – C8-0140/2017 – 2017/0087(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0257),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 43.2, 91, 100, 114, 192, 194.2 och 337 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0140/2017),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 oktober 2017(1),

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0286/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

Förslag till förordning

Beaktandeled 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 91, 100, 114, 192, 194.2 och 337,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 337,

Motivering

Till följd av yttrandet från Europaparlamentets rättstjänst, och i väntan på yttrandet från utskottet för rättsliga frågor om den föreslagna förordningens rättsliga grund i enlighet med artikel 39 i arbetsordningen, bör den rättsliga grunden begränsas till artikel 337 i EUF-fördraget, enligt rättstjänstens rekommendation.

(1)

EUT C 81, 2.3.2018, s. 88.


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Anneleen Van Bossuyt

Ordförande

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

STRASBOURG

Ärende:  Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av villkor och förfarande genom vilka kommissionen får begära att företag och företagssammanslutningar tillhandahåller information när det gäller den inre marknaden och närliggande områden

(COM(2017)0257 – C8-0140/2017– 2017/0087(COD))

Till ordföranden

Med en skrivelse av den 3 april 2018 begärde du som företrädare för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att utskottet för rättsliga frågor i enlighet med artikel 39.2 i parlamentets arbetsordning skulle avge ett yttrande om lämpligheten hos den rättsliga grund som valts av kommissionen för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av villkor och förfarande genom vilka kommissionen får begära att företag och företagssammanslutningar tillhandahåller information när det gäller den inre marknaden och närliggande områden(1), även kallat för ett informationsverktyg för den inre marknaden.

Kommissionens ursprungliga förslag har artiklarna 43.2, 91, 100, 114, 192, 194.2 och 337 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som grund. Syftet med den enda ändring som antogs i omröstningen om betänkandet i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd var att ersätta ovannämnda rättsliga grund med endast artikel 337 i EUF-fördraget.

Detta skulle medföra en ändring från det ordinarie lagstiftningsförfarandet till ett icke-lagstiftningsförfarande enligt punkt 25 tredje stycket i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016, vilket innebär att parlamentet, rådet och kommissionen måste utbyta synpunkter. Artikel 63 tillsammans med artikel 39 i arbetsordningen är tillämpliga.

I – Bakgrund

Vid offentliggörandet av strategin för den inre marknaden den 28 oktober 2015 uttalade sig kommissionen på följande sätt: ”För att skydda den inre marknaden och få den att fungera bättre kommer kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ som gör det möjligt att samla in pålitlig information direkt från utvalda marknadsaktörer”(2). Detta informationsverktyg för den inre marknaden skulle ingå i en allmän förstärkningsstrategi som innebar att man skulle ”tillämpa en heltäckande strategi som omfattar samtliga stadier i det politiska arbetet, från utformningen av strategier till tillämpning och information, såsom föreskrivet under projektet för bättre lagstiftning. Detta omfattar större hänsyn till utvärderings- och förstärkningsfrågor vid utformningen av strategierna, bättre stöd och vägledning till medlemsstaterna vid tillämpningen av reglerna för den inre marknaden och en mer konsekvent och effektiv tillsynspolitik med målet att förbättra den övergripande överensstämmelsen med reglerna för den inre marknaden och EU-lagstiftning överlag.”

Den 2 maj 2017 lade kommissionen fram ett så kallat efterlevnadspaket med tre förslag på hur man kunde få den inre marknaden att fungera bättre i praktiken. I paketet ingick bland annat förslaget om fastställande av villkor och förfarande genom vilka kommissionen får begära att företag och företagssammanslutningar tillhandahåller information när det gäller den inre marknaden och närliggande områden, genom vilket informationsverktyget för den inre marknaden inrättas.

Kommissionen angav artiklarna 43.2, 91, 100, 114, 192, 194.2 och 337 i EUF-fördraget som rättslig grund för sitt förslag.

II – Relevanta fördragsartiklar

Följande artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges som rättslig grund i kommissionens förslag:

I avdelning III om jordbruk och fiskeri i EUF-fördragets tredje del Unionens politik och inre åtgärder:

Artikel 43.2

(f.d. artikel 37 FEG)

2. Europaparlamentet och rådet ska, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, upprätta den gemensamma organisation av jordbruksmarknaderna som föreskrivs i artikel 40.1 och övriga bestämmelser som behövs för att uppnå målen för den gemensamma politiken för jordbruk och fiskeri.

I avdelning VI om transporter:

Artikel 91

(f.d. artikel 71 FEG)

1. För att genomföra artikel 90 och med beaktande av transportfrågornas särskilda karaktär ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén fastställa

a) gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier,

b) de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat,

c) åtgärder för att förbättra transportsäkerheten,

d) alla andra lämpliga bestämmelser.

[...]

Artikel 100

(f.d. artikel 80 FEG)

1. Bestämmelserna i denna avdelning ska gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.

2. Europaparlamentet och rådet får i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa lämpliga bestämmelser för sjöfart och luftfart. De ska besluta efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

I kapitel 3 om tillnärmning av lagstiftning:

Artikel 114

(f.d. artikel 95 FEG)

1. Om inte annat föreskrivs i fördragen ska följande bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 26. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.

[...]

I avdelning XX om miljö:

Artikel 192

(f.d. artikel 175 FEG)

1. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén besluta om vilka åtgärder som ska vidtas av unionen för att uppnå de mål som anges i artikel 191.

2. Med avvikelse från den beslutsordning som anges i punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 114 ska rådet enhälligt, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, besluta om

a) bestämmelser av främst skattekaraktär,

b) åtgärder som påverkar

— fysisk planering,

— kvantitativ förvaltning av vattenresurser eller sådana åtgärder som direkt eller indirekt berör tillgången till dessa resurser,

— markanvändning, med undantag av avfallshantering,

c) åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.

Rådet får med enhällighet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, besluta att göra det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpligt på de områden som avses i första stycket.

3. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som ska prioriteras.

De åtgärder som behövs för att genomföra dessa program ska antas i enlighet med villkoren i punkt 1 eller punkt 2, beroende på det enskilda fallet.

[...]

I avdelning XXI om energi:

Artikel 194.2

2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i fördragen, ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva nödvändiga åtgärder för att uppnå målen i punkt 1. Dessa åtgärder ska beslutas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har hörts. Åtgärderna ska inte påverka en medlemsstats rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av dess energikällor, dess val mellan olika energikällor eller energiförsörjningens allmänna struktur, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 192.2 c.

I sjunde delen i EUF-fördraget Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser:

Artikel 337

(f.d. artikel 284 FEG)

Kommissionen får inom de gränser och på de villkor som med enkel majoritet fastställts av rådet i enlighet med bestämmelserna i fördragen inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.

Med tanke på de korshänvisningar som görs bör även följande artiklar tas i beaktande:

Artikel 26

(f.d. artikel 14 FEG)

1. Unionen ska besluta om åtgärder i syfte att upprätta den inre marknaden eller säkerställa dess funktion i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördragen.

2. Den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.

3. Rådet ska genom beslut på förslag från kommissionen fastställa de riktlinjer och villkor som är nödvändiga för att säkerställa väl avvägda framsteg inom alla berörda sektorer.

Artikel 90

(f.d. artikel 70 FEG)

På det område som behandlas i denna avdelning ska fördragens mål uppnås inom ramen för en gemensam transportpolitik.

Artikel 191.1

(f.d. artikel 174 FEG)

1. Unionens miljöpolitik ska bidra till att följande mål uppnås:

— Att bevara, skydda och förbättra miljön.

— Att skydda människors hälsa.

— Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.

— Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, särskilt för att bekämpa klimatförändringen.

Artikel 194.1

1. Inom ramen för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion och med hänsyn till kravet på att skydda och förbättra miljön ska målet för unionens politik på energiområdet vara att i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna

a) garantera att energimarknaden fungerar,

b) garantera energiförsörjningen i unionen,

c) främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara

energikällor, och

d) främja sammankopplade energinät.

III – Europeiska unionens domstols rättspraxis avseende val av rättslig grund

Domstolen har traditionellt betraktat den lämpliga rättsliga grunden som en fråga av konstitutionell betydelse, eftersom den rör respekten för principen om tilldelade befogenheter (artikel 5 i EU-fördraget) och fastställandet av arten och omfattningen av unionens behörighet.(3) Valet av rättslig grund är därför inte skönsmässigt. Enligt domstolens fasta rättspraxis ska ”valet av rättslig grund för en rättsakt inom gemenskapen ske utifrån objektiva kriterier, som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår bland annat rättsaktens syfte och innehåll”.(4) Val av felaktig rättslig grund kan därför tjäna som anledning till att den berörda rättsakten ogiltigförklaras. Utifrån ovanstående kan valet av rättslig grund inte bero enbart på en institutions uppfattning om det eftersträvade målet. Det saknar även betydelse för fastställandet av rättslig grund om en institution önskar delta på ett mer intensivt sätt när en bestämd rättsakt antas, i vilket sammanhang rättsakten har antagits samt vilket arbete som har utförts av andra skäl men inom samma område som rättsakten tillhör.(5)

Om bedömningen av en unionsrättsakt visar att det finns två avsikter med densamma eller att den har två beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, ska rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen.(6) Om det finns flera avsikter med en rättsakt eller om en rättsakt har flera beståndsdelar, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas och utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den eller de andra, ska en sådan rättsakt antas med stöd av de däremot svarande olika rättsliga grunderna,(7) såvida de förfaranden som anges för respektive rättslig grund inte är oförenliga med och inte äventyrar Europaparlamentets rättigheter.(8)

IV – Förslagets syfte och innehåll

Syftet med förslaget är, som kommissionen anger i sin motivering, ”att hjälpa kommissionen att övervaka och kontrollera efterlevnaden av reglerna för den inre marknaden genom att göra det möjligt för den att snabbt få utförlig och tillförlitlig kvantitativ och kvalitativ information från utvalda marknadsaktörer genom en specialinriktad begäran om information”. Kommissionen fortsätter sedan genom att ange att ”[s]yftet med detta initiativ är att förbättra kommissionens tillgång till den marknadsinformation som den behöver för att kunna fullfölja sina uppgifter enligt artikel 17 i EU-fördraget och ta tag i allvarliga problem med tillämpningen av reglerna för den inre marknaden”.

I skäl 23 anges att målet med förslaget är ”att underlätta kommissionens tillgång till sådan information om marknaden som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter när det gäller att uppnå en väl fungerande inre marknad”.

Kommissionen förklarar i skäl 1 att ”[i]nformation som inte är optimal och som påverkar kommissionens agerande i fråga om tillämpningen av unionslagstiftningen på området för den inre marknaden ökar i vissa fall risken för att det ska uppstå problem med handeln på den inre marknaden till följd av icke samordnade nationella genomförandeåtgärder eller olikartad utveckling av nationell lagstiftning för att lösa dessa problem”. I skäl 3 anges följande: För att upptäcka sådana svårigheter och vid behov ta itu med dem på ett effektivt och ändamålsenligt sätt krävs snabb tillgång till kvantitativ och kvalitativ information om marknaden som är utförlig, korrekt och tillförlitlig.

Särskilt när kommissionen agerar som fördragens väktare enligt artikel 17.1 i EU-fördraget behöver kommissionen ha tillgång till all relevant information. Kommissionen kan dock inte alltid lita på den information som tillhandahålls av klagande eller av medlemsstaterna (skäl 5). I skäl 4 påminner kommissionen om att man inte har några egna utredningsbefogenheter för att se till att unionsrätten efterlevs när det gäller området för den inre marknaden och om att de befintliga undersökningsbefogenheterna som rör konkurrensregler ”begränsas av den rättsliga grunden till definierade områden och medger inte att redan insamlad information samlas in eller används för andra politiska ändamål som rör den inre marknaden”.

Därför hävdar kommissionen i skäl 8 att kommissionen som en sista utväg bör få befogenhet att begära att företag och företagssammanslutningar direkt till kommissionen snabbt lämnar kvantitativ och kvalitativ marknadsinformation som är utförlig, korrekt och tillförlitlig, när andra informationskällor har visat sig vara otillgängliga, otillräckliga eller bristfälliga och därmed ineffektiva.

Syftet med en sådan befogenhet är ”att ge kommissionen möjlighet att med ytterligare undersökningar, om detta är absolut nödvändigt för att fullgöra den uppgift som har anförtrotts kommissionen enligt EUF-fördraget, säkerställa tillämpningen av unionsrätten i syfte att upprätta den inre marknaden och säkerställa dess funktion” (skäl 10). I skäl 10 anges att ”[s]yftet med denna befogenhet [...] inte [är] att skapa nya efterlevnadsbefogenheter för kommissionen, såsom befogenheter att vidta rättsliga åtgärder mot överträdelser av unionsrätten i fråga om den inre marknaden som begåtts av enskilda marknadsaktörer”.

I skäl 10 förtydligas även att informationsverktyget för den inre marknaden ”[m]ed hänsyn till upprättandet av en fullt fungerande inre marknad” även bör omfatta de ekonomiska sektorer inom den inre marknaden för vilka EUF-fördraget har planerat en gemensam politik, dvs. sektorerna jordbruk och fiske (med undantag av bevarandet av havets biologiska resurser) samt transport, miljö och energi.

I skäl 12 anges att ”[s]yftet med begärandena om information [...] exempelvis [är] att utifrån tillgänglig information lösa ett förmodat allvarligt problem med tillämpningen av unionsrätten på områdena för den inre marknaden, t.ex. jordbruk och fiske (med undantag av bevarandet av havets biologiska resurser) samt transport, miljö och energi”.

I skäl 14 anger kommissionen att utredningsverktyget ”är särskilt användbart för kommissionen för att säkerställa tillämpningen av unionsrätten på området för den inre marknaden” och att det även är ”användbart för alla efterföljande åtgärder för kontroll av efterlevnaden som utförs av berörda medlemsstater och som skulle kräva användning av den relevanta information som samlats in med hjälp av denna befogenhet och som kommissionen lämnar ut till de berörda medlemsstaterna” och att utredningsverktyget också kan ”bidra till utarbetandet och utformningen av olika lagstiftningslösningar”. I skäl 15 anges att kommissionen bör ”ha möjlighet att vid behov säkerställa efterlevnaden av de begäranden om information [...] genom beslut om att ålägga proportionella böter eller viten”. I skäl 20 medger kommissionen slutligen att ”det utredningsverktyg som föreskrivs i denna förordning endast ska användas i undantagsfall”.

När det gäller innehållet förklaras det i artikel 1 att denna förordning innehåller regler för de villkor enligt vilka kommissionen får begära att företag och företagssammanslutningar tillhandahåller den information som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen när det gäller de områden som avses i artikel 2, samt regler för det förfarande som ska följas för att begära sådan information. De områden som anges i artikel 2 är den inre marknaden, i den mening som avses i artikel 26.2 i fördraget, jordbruk och fiske (utom bevarande av levande resurser i haven), transporter, miljö och energi. Artikel 3 innehåller definitioner av mikroföretag, små företag och medelstora företag. I artikel 4 får kommissionen befogenhet att begära information direkt från företag och företagssammanslutningar för att ta itu med allvarliga svårigheter med tillämpningen av unionsrätten, som riskerar att undergräva förverkligandet av ett viktigt politiskt mål för EU. Enligt artikel 5.2 a ska påstådda allvarliga problem ha ett gränsöverskridande inslag.

I kapitel II i förslaget fastställs villkoren och förfarandet för att begära information. Kommissionen ska endast använda informationsverktyget för den inre marknaden som en sista utväg när den information som kommissionen har tillgång till inte är tillräcklig eller tillfredsställande och inte kan erhållas i tid på grund av en lång förteckning över skäl. I kapitel III i förslaget föreskrivs sanktioner om ett företag inte tillhandahåller information eller endast lämnar ofullständig, oriktig eller vilseledande information, och kommissionen får befogenhet att ålägga företag eller företagssammanslutningar böter eller viten.

V – Analys och fastställande av lämplig rättslig grund

Kommissionen anger artiklarna 43.2, 91, 100, 114, 192, 194.2 och 337 i EUF-fördraget som rättslig grund för förslaget.

I ett icke-officiellt dokument som kommissionens avdelningar tagit fram angående valet av rättsliga grunder för förslaget görs en åtskillnad mellan två olika uppsättningar rättsliga grunder: å ena sidan artikel 337 i EUF-fördraget och å andra sidan artikel 114 i EUF-fördraget samt artiklarna 43.2, 91, 100, 192 och 194.2.

Enligt artikel 337 i EUF-fördraget får kommissionen inom de gränser och på de villkor som med enkel majoritet fastställts av rådet i enlighet med bestämmelserna i fördragen inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen.

Enligt rättspraxis är artikel 114 i EUF-fördraget lämplig rättslig grund för tillnärmningsåtgärder som verkligen syftar till att förbättra villkoren för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion genom att undanröja hinder för de grundläggande friheterna eller förhindra att sådana hinder uppstår eller att konkurrensen snedvrids(9).

Enligt artikel 43.2 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, upprätta den gemensamma organisation av jordbruksmarknaderna som föreskrivs i artikel 40.1 och övriga bestämmelser som behövs för att uppnå målen för den gemensamma politiken för jordbruk och fiskeri.

Enligt artikel 91 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om lämpliga bestämmelser för att fördragens mål ska uppnås inom ramen för en gemensam transportpolitik. Artikel 91 i EUF-fördraget gäller transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (artikel 100.1 i EUF-fördraget). Europaparlamentet och rådet får i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa lämpliga bestämmelser för sjöfart och luftfart.

Enligt artikel 192 ska beslut fattas om åtgärder på miljöområdet. Enligt artikel 192.1 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om vilka åtgärder som ska vidtas av unionen för att uppnå målen för unionens miljöpolitik. Vissa åtgärder som ingår i unionens miljöpolitik ska rådet enhälligt besluta om i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter att ha hört Europaparlamentet (artikel 192.2). I enlighet med artikel 192.3 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som ska prioriteras.

Enligt artikel 194.2 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva nödvändiga åtgärder för att uppnå målen för unionens politik på energiområdet.

Enligt domstolen ska den rättsliga grunden för en rättsakt fastställas med beaktande av rättsaktens syfte och innehåll.

Så som nämnts ovan anger kommissionen att syftet med förslaget är att ge kommissionen möjligheter att fullgöra de uppgifter som kommissionen anförtrotts enligt EUF-fördraget, nämligen att säkerställa tillämpningen av unionsrätten i syfte att upprätta den inre marknaden och säkerställa dess funktion. Det främsta syftet med informationsverktyget för den inre marknaden är närmare bestämt att kommissionen ska få ett verktyg för att inhämta den information som den behöver för att fullgöra de uppgifter som kommissionen anförtrotts inom vissa områden enligt EUF-fördraget.

Enligt rättspraxis ger artikel 337 i EUF-fördraget kommissionen allmän befogenhet att inhämta all information som behövs för att kommissionen ska kunna fullgöra de uppgifter som kommissionen anförtrotts genom fördragen på de villkor och inom de gränser som rådet fastslagit. Denna bestämmelse utgör således den rättsliga grunden för rättsakter som avser kommissionens allmänna uppgift att inhämta information, så att sådana rättsakter inte behöver grundas på de olika fördragsbestämmelser som ger kommissionen särskilda uppgifter och utan att det ställs krav som gör sådant inhämtande av information nödvändigt för att uppnå målen inom något av unionens politikområden.(10)

Enligt domstolen krävs – för att det ska gå att bedöma huruvida den rättsliga grunden för en unionsrättsakt som avser inhämtande av information inom ett visst område utgörs av artikel 337 i EUF-fördraget eller av en särskild rättslig grund – att det prövas huruvida rättsakten, i fråga om dess syfte och innehåll, kan anses vara nödvändig för att uppnå de specifika mål som satts för unionspolitiken på det aktuella området.

I artikel 2 i förslaget anges att informationsverktyget för den inre marknaden ska omfatta vissa särskilda områden. Därmed har verktyget i hög grad att göra med de unionspolitiska målen inom de områden som anges i den artikeln. Informationsverktyget är dock en del i en övergripande efterlevnadsstrategi som ska förbättra den allmänna efterlevnaden av reglerna för den inre marknaden och EU-lagstiftningen överlag. Kommissionen får inhämta information endast i syfte att hjälpa kommissionen att fullgöra sin uppgift att genomföra och upprätthålla unionsrätten. Förslaget tycks inte innehålla några bestämmelser som förankrar informationsverktyget för den inre marknaden i unionens bestämmelser om den inre marknaden eller om något av de särskilda områden som anges i artikel 2 i förslaget. Det förefaller som att syftet med informationsverktyget för den inre marknaden inte är att uppnå de mål som uttryckligen fastställs för ett eller flera av EU:s politikområden, utan snarare att lösa svårigheter med att genomföra och tillämpa unionsrätten inom särskilda områden.

Med utgångspunkt i det ovan anförda, och med tanke på den övergripande karaktären hos informationsverktyget för den inre marknaden samt att kopplingen till de politikområden som anges i artikel 2 närmast förefaller oväsentlig, är artiklarna 43.2, 91, 114, 100, 192 och 194.2 inte en lämplig rättslig grund för förslaget.

När det gäller artikel 337 i EUF-fördraget bör det noteras att förslaget inte bara ger kommissionen rätt att begära information från företag och företagssammanslutningar. Enligt förslaget inrättas i själva verket ett utredningsverktyg, som kommissionen kan använda i undantagsfall, och en verkställighetsåtgärd. Särskilt kapitel III om böter och viten uppvisar stora likheter med bestämmelserna om påföljder i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1/2003, rådets förordning (EG) nr 139/2004 och rådets förordning (EU) 2015/1589. Den rättsliga grunden för dessa rättsakter som möjliggör bestämmelser om böter och viten, är dock strikt begränsad till fall som rör konkurrens, föreskrivs uttryckligen i fördraget, krävde inte hänvisning till artikel 339 i EUF-fördraget och kan inte tillämpas på annan politik som rör den inre marknaden. När det gäller informationsverktyget för den inre marknaden ger den rättsliga grund som kommissionen anför, närmare bestämt artikel 337 i EUF-fördraget, endast kommissionen rätt att inhämta den information och företa de kontroller som behövs för att fullgöra de uppgifter som anförtrotts kommissionen, utan att kommissionen ges några ytterligare befogenheter på det området.

VI – Slutsats och rekommendation

Mot bakgrund av ovanstående bör slutsatsen dras att artiklarna 43.2, 91, 114, 100, 192 och 194.2 i EUF-fördraget inte utgör lämpliga rättsliga grunder för informationsverktyget för den inre marknaden enligt kommissionens förslag och att det nuvarande syftet med och innehållet i förslaget går utöver de befogenheter som föreskrivs i artikel 337 i EUF-fördraget.

Utskottet för rättsliga frågor beslutade därför vid sitt sammanträde den 10 september 2018, genom tolv ja-röster, inga nej-röster och två nedlagda röster(11), att rekommendera att artiklarna 43.2, 91, 114, 100, 192 och 194.2 i EUF-fördraget inte är lämpliga rättsliga grunder för informationsverktyget för den inre marknaden enligt kommissionens förslag och att det nuvarande syftet med och innehållet i förslaget går utöver de befogenheter som föreskrivs i artikel 337 i EUF-fördraget.

Med vänlig hälsning

Pavel Svoboda

(1)

COM(2017) 257 final.

(2)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag, 28.10.2015, COM(2015)0550, s. 17.

(3)

Yttrande 2/00 REG 2001, s. I-9713, punkt 5.

(4)

Mål C-411/06, kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, REG 2009, s. I-7585, punkt 45.

(5)

Mål C-269/97, kommissionen mot rådet, REG 2000, s. I-2257, punkt 44.

(6)

Mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco, EU:C2002:741, punkt 94; mål T-526/10, Inuit Tapiriit Kanatami, ECLI:EU:C:2013:215, punkt 66.

(7)

Mål C-211/01, kommissionen mot rådet, REG 2003, s. I-08913, punkt 40; mål C-178/03, kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, REG 2006, s. I-107, punkterna 43–56.

(8)

Mål C-300/89, kommissionen mot rådet (”titandioxid”), REG 1991, s. I-2867, punkterna 17–25; mål C-268/94, Portugal mot rådet, REG 1996, s. I-6177.

(9)

Se till exempel mål C-217/04, Förenade kungariket mot parlamentet och rådet (Enisa), REG 2006, s. I-3771, punkt 42.

(10)

Mål C-490/10, parlamentet mot rådet, EU:C:2012:525, punkterna 63–64.

(11)

Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Pavel Svoboda (ordförande), Mady Delvaux, Laura Ferrara (vice ordförande), Axel Voss (föredragande av yttrandet), Alex Mayer (suppleant för Mary Honeyball i enlighet med artikel 200.2 i arbetsordningen), Joëlle Bergeron, Geoffroy Didier, Pascal Durand, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Julia Reda, Evelyn Regner, Virginie Rozière, Francis Zammit Dimech och Tadeusz Zwiefka.


ÄRENDETS GÅNG I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Titel

Fastställande av villkor och förfarande genom vilka kommissionen får begära att företag och företagssammanslutningar tillhandahåller information när det gäller den inre marknaden och närliggande områden

Referensnummer

COM(2017)0257 – C8-0140/2017 – 2017/0087(COD)

Framläggande för parlamentet

2.5.2017

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

IMCO

31.5.2017

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

31.5.2017

JURI

31.5.2017

 

 

Inget yttrande avges

       Beslut

ECON

29.5.2017

JURI

29.5.2017

 

 

Föredragande

       Utnämning

Eva Maydell

30.5.2017

 

 

 

Bestridande av den rättsliga grunden

       JURI:s yttrande

JURI

10.9.2018

 

 

 

Behandling i utskott

11.10.2017

21.11.2017

11.7.2018

 

Antagande

12.7.2018

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

31

4

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Pascal Arimont, Dita Charanzová, Carlos Coelho, Sergio Gaetano Cofferati, Anna Maria Corazza Bildt, Daniel Dalton, Nicola Danti, Dennis de Jong, Pascal Durand, Maria Grapini, Liisa Jaakonsaari, Eva Maydell, Marlene Mizzi, Nosheena Mobarik, Jiří Pospíšil, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Olga Sehnalová, Jasenko Selimovic, Ivan Štefanec, Catherine Stihler, Richard Sulík, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mylène Troszczynski, Mihai Ţurcanu, Anneleen Van Bossuyt, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Biljana Borzan, Birgit Collin-Langen, Julia Reda, Marc Tarabella, Matthijs van Miltenburg, Sabine Verheyen

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Asim Ademov, Isabella De Monte, Sylvie Goddyn

Ingivande

12.9.2018


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

31

+

ALDE

Dita Charanzová, Matthijs van Miltenburg, Jasenko Selimovic

ECR

Daniel Dalton, Nosheena Mobarik, Richard Sulík, Anneleen Van Bossuyt

EFDD

Marco Zullo

GUE/NGL

Dennis de Jong

PPE

Asim Ademov, Pascal Arimont, Carlos Coelho, Birgit Collin-Langen, Anna Maria Corazza Bildt, Eva Maydell, Jiří Pospíšil, Andreas Schwab, Ivan Štefanec, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mihai Ţurcanu, Sabine Verheyen

S&D

Biljana Borzan, Sergio Gaetano Cofferati, Nicola Danti, Isabella De Monte, Maria Grapini, Liisa Jaakonsaari, Marlene Mizzi, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Catherine Stihler

4

-

EFDD

John Stuart Agnew

S&D

Marc Tarabella

VERTS/ALE

Pascal Durand, Julia Reda

2

0

ENF

Sylvie Goddyn, Mylène Troszczynski

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 21 september 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy